44 A4/A3 - Sveriges geologiska undersökning

44 A4/A3

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSöKNING PROSPEKTERINGSRAPPORT
Berggrundsbyrån Datum 1981-09-17
Uppdragsgivare: NSG ID-nr: BRAP 81072
Projekt: Västerbotten Plats: Tistelmyranj23 J 4-5 e
Lars-Ake Claesson
Carl-Axel Triumf
TISTELMYRAN
PROSPEKTERINGSARBETEN UTFÖRDA 1978-1981
SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER
På objektet Tistelmyran har utförts objektslokaliserande borrning på fyra stycken
geofysiska anomalier. En av dessa ligger helt eller delvis i gråvackor och utgörs av
svarta skiffrar med magnetkismineralisering. Två andra ligger i sura vulkaniter
av Maurlidentyp, anomalierna erhålls även här av svarta skifferhorisonter med
svaga magnetkis- plus svavelkisimpregnationer. Den fjärde anomalin som undersökts
utgörs aven ultrabasisk ytnära lagerintrusion med magnetitimpregnation.
- De påvisade mineraliseringarna är ej av ekonomiskt intresse varför ytterligare
undersökningar ej är motiverade.
- Projektet är avslutat. Dock bör stor vikt läggas vid rekommendationerna om
analys avel-djupmätningarna (kap 5.3) och en liknande analys av gravimetermätningarna
efter terrängkorrektion.
Projektanknuten rapport:
Rapport om VLF-mätningar över objekten Tistelmyran och Maurliden: Geofysikrapport
7912.

INNEHALLSFöRTECKNING
SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATIONER l
l INLEDNING 3
2 PROSPEKTERINGSHISTORIK 3
3 GEOLOGI 5
3.1 Malånäset 5
3.2 Tistelmyranområdet 7
4 GEOKEMI 8
5 GEOFYSIK 8
5.1 Utförda mätningar 8
5.2 Tolkning
5.2.1 Allmänt
5.2.2 Anomalikomplex
5.2.3 Anomalikomplex
5.2.4 Anomalikomplex
5.2.5 Anomalikomplex
5.3
6
BILAGOR
Bil l
II 2
II 3-8
II 9-10
II 11
II 12
II 13
II 14-16
II 17
II 18
FIGURER
Fig l
II 2
sid
I 9
II 9
III 9
IV la
Förslag till analys avel-djupmätningar
DIAMANTBORRNINGSARBETEN
Borrhålsförteckning
Borrprotokoll och analysintyg
Geokemisk karta, myrkantsprov, 1:20 000
Geokemisk karta, jordprov, 1:20 000
Utförda mätn i nga r, l: 20 000
Utdrag ur flygmagnetiska kartan, 1:20 000
Anomali- och tolkningskarta, 1:20 000
Slingram och magnetometerkarta, 1:5 000
Bouguerka rta l: 20 000
Profi l 6800 W, l: 5 000
Fyndighetens läge
Geologisk översiktskarta, l :50 000
8
8
11
12

INLEDNING
Föreliggande rapport är en redogörelse för de malmgeologiska arbeten
som Sveriges geologiska undersökning utfört på objektet
Tistelmyran, samt kartor och profiler i anslutning härtill. En
redogörelse för de geologiska förhållandena i området ges också.
- Objektet Tistelmyran är beläget på kartbladet 23 J Norsjö,
ruta 4-5 e. Det ligger i Norsjö kommun, Norsjö församling,
16 km NV om Bjurträsk samhälle och l km SO om Nicknoret.
Avståndet till anrikningsverket i Kristineberg är 46 km och
till anrikningsverket Boliden 58 km.
- Landskapstypen är den för Västerbottens inland vanliga med låga
moräntäckta höjdsträckningar och däremellan långsträckta myrstråk.
Tistelmyran är uppkallad efter den myr som objektet ligger
på.
2 PROSPEKTERINGSHISTORIK
Ar 1902, hittade bonden A G Bjuhr rika svavel- och kopparkisblock
vid Bjurberget. Dessa block var de första malmblocken inom Skelleftefältet
som ådrog sig någon större uppmärksamhet. Blocken
blev flera gånger inmutade och rätt så omfattande grävningar och
sprängningar företogs på Bjurbergets sluttning. Arbetena utfördes
under åren 1903-1905 av ett konsortium bestående företrädesvis
av skelleftebor. Tyvärr blev resultatet av grävningarna negativt,
då man utgick från den felaktiga förutsättningen att malmen låg
rakt under blocken.
Ar 1903 fann man goda malmblock vid Slåttermyran. Det var blocken
vid 8jurberget och Slåttennyran som vid 20-talets början åter
ådrog sig intresse och det var från dessa block Central gruppens
Emissions AB och Sveriges geologiska undersökning utgick då de
började sina arbeten i Skel1eftefältet.
3

Att så gott som samtliga mera betydande malmförekomster undandragit
sig upptäckt vid tidigare malmletning, trots att säkerligen
erfarna och kunniga malmletare arbetat inom området, har
flera orsaker. Först och främst är de trakter där malmförekomster
senare hittats ofta mycket svårtillgängliga, men det viktigaste
skälet torde vara att berggrunden är dåligt blottad. Endast
en halv procent av arealen är blottat berg. Största delen
av arealen består av morän med upp till 20 meters mäktighet, i
medeltal uppgår den till 7-8 meter.
Med utgångspunkt från blocken började Emissionsbolaget och SGU
elektriska mätningar för att finna moderklyftet, vilket visade
sig ligga ganska långt från blocken. Prospekteringen utvecklade
sig till en kapplöpning, varvid SGU till slut fann moderklyftet,
Bjurforsmalmen, inom sitt inmutade område.
Efter upptäckten av Bjurforsmalmen 1920 skedde upptäckten av övriga
malmer snabbt. Malånäsets malmer med undantag för Maurliden
och Norra Norrliden upptäcktes 1920. Mensträskmalmerna 1924-1925,
Asenmalmerna 1924-1927, Svansele och Kedträsk 1927-1930, östra
Maurliden 1954, Västra Maurliden 1957, Norra Norrliden 1960.
Som framgår av ovan utfördes redan 1920 en del geofysiska mätningar,företrädesvis
mätning med Smithvåg. Allteftersom de geofysiska
mätmetoderna utvecklades, provades de på Malånäset och
framför allt utfördes regionala mätningar över fältet under 40-,
50- och 60-talen. Omfattande blockletningskampanjer och geologisk
kartering utfördes också inom Malånäsområdet under denna
tid. Något intresse för Tistelmyran visades dock inte under denna
tid.
Under 1977 påbörjades en genomgång av allt material som berörde
Malånäsområdet. 1977-1978 utfördes kompletterande kartering, geokemi
och geofys;ik. Ett flertal uppslag, både äldre och dittills
ej kända framkom och då Tistelmyran var intressant och ej tillräckligt
undersökts, beslutade man att undersöka det vidare. På
grundval av geofysiska anomalier på dels den elektriska djupmätningen
1958, dels på den glesa gravimetermätningen 1965-1966 och
4

med tanke på den blocksvans med PbS, Ag, Au och As som uppträder
SO om Skavberget beslutades det om att utföra en IP- och magnetometermätning
över området under 1979. Myrkantsprovtagning 1978­
1979 indikerade förhöjda halter av Cu, Zn, Pb, As, Co och Ag.
Två IP-anoma1istråk framkom. Det norra följer sedimentgränsen och
det södra följer delvis södra delen av gravimeteranoma1in. Gravimeteranoma1in
sammanföll med magnetiska anomalier. Under 1980­
1981 gjordes en detaljerad mätning med slingram och magnetometer
längre västerut för kontroll av ett elektromagnetiskt drag. På
dessa geofysiska anomalier borrades det under 1981 fem diamantborrhål
om tillsammans 614 meter.
Endast svaga minera1iseringar har påträffats i samband med svartskifferhorisonter.
Den magnetiska- och gravimetriska anomalin som
påborrades orsakades aven ultrabasisk intrusionsbergart som är
känd sedan tidigare från Holmtjärnsområdet, där den bildar lagerintrusioner
i gråvackan.
3 GEOLOGI
3.1 Malånäset
Geologin inom Ske11eftefä1tet har beskrivits av A G Högbom (1899,
1935) och inom Malånäsfältet av S Gave1in (1939). Där beskrivs
området som huvudsakligen uppbyggt av suprakrusta1bergarter vilka
bildar ett sammanhängande stråk av ta l rlka malmfyndigheter av
komplexa sulfidmineral . Från de senaste arbetena inom Skel1eftefältet
anger Bo Lundberg (1980) följande stratigrafiska översikt:
äldst är Ske11eftevulkaniterna som utgörs av sura till intermediära,
huvudsakligen pyrok1astiter och underordnat lavor, därpå
följer en blandad sekvens med vulkaniter och pelitiska sediment
som övergår till gråvackor, arkoser och pe1itiska sediment. Delvis
utgörs dessa sediment av vulkanogent material och kalkcementerade
agglomerat. Inlagrat i sedimenten finns grönstenar av ba­
saltisk sammansättning i form av tuffer, massiva lavabäddar och
I pi110w" lavor. Sporadiskt uppträder dessutom ultrabasiska 1avabäddar
i sedimentserien. Yngre än den marint avlagrade Ske11eftegruppen
är Arvidsjaurgruppen som omfattar kontinentala vulkaniter
5

4 GEOKEMI
Myrkantsprov har tagits över hela området under 1978. Enstaka
anomalier finns på Ag, Pb, As, Cu, Zn och Co (se bil 3-8).
Jordproverna är tagna i ett område omedelbart öster om de norra
lP-anomalierna. Dessa visar enstaka anomala punkter på Cu, Pb
och Co (se bil 9-10).
5 GEOFYSIK
5.1 Utförda mätningar
Geofysiska markmätningar har utförts i olika etapper under tidsperioden
1945-1980. De olika mätområdesbegränsningarna visas på
bilaga 11. Området flygmättes 1973. Resultatet framgår av bilaga
12.
5.2 Tolkning
5. 2. l All mä nt
Tolkningen har koncentrerats till området begränsat enligt bilaga
12. Huvudvikten har lagts vid kvalitativa bedömningar av
minera1iseringstyp och geologi. Den kvantitativa analysen har
inskränkts till bestämning av stupningar och djup för störningsorsakerna.
De intressantaste anomalierna har undersökts med diamantborrning.
Borrhålen har i samtliga fall övertvärat anomaliorsakerna
varför dessa är förklarade.
Inom området förekommer översiktligt sett fyra anomalikomplex
vilka har undersökts med diamantborrning. Tre av dem, I-III (se
bilaga 13), utgörs av goda ledare. Anomalikomplex IV har såväl
förhöjd magnetisering som densitet, utan korrelation till förhöjd
polarisation eller ledningsförmåga. Omedelbart norr om detta
har en VLF-mätning (Nordqvist, C. &Olsson, O., 1979) indikerat
en svagt ledande zon som kan utgöras av det tunga bergartskomplexets
nordliga kontakt mot omgivande bergart.
8

5.2.2 Anomalikomplex I
Anomalibilden indikerar en välledande, svagt magnetisk och polariserbar
störningsorsak med nordlig stupning. Den goda ledaren
viker av mot SV vid ca 6900 Woch flikar ut alternativt går
djupare vid ca 7000 W. Eldjupmätningen antyder det senare. Ett
par svaga ledare antyds fortfarande vid ca 7600 W. Gravimetermätningen
indikerar inget entydigt massöverskott.
Den av borrhålen 81001 och 81002 påborrade svartskiffern med
magnetkisimpregnation förklarar helt anomalierna.
5.2.3 Anomalikomplex II
Störningsbilden orsakas av ett par välledande, magnetiska, polariserbara
och något tunga kroppar. Enligt tolkningen bör djupet
till överytan vara något mindre än 10 meter och stupningen sydlig.
Diamantborrhål 81004 övertvärar tre välledande zoner vilka utgörs
av magnetkisförande svartskiffer samt sur vulkanit med skiffersliror.
Vulkaniten är ställvis sericitomvandlad vilket kan
medverka till den sänkta resistiviteten.
Anomalin är förklarad.
5.2.4 Anomalikomplex III
På de äldre elektromagnetiska mätningarna indikeras en omböjd
struktur (jfr bilaga 13).
Under 1980-1981 gjordes en detaljerad mätning med slingram
(18 kHz-60 meter) och magnetometer, för att närmare undersöka
strukturen. Punkt/linjeavståndet var 20/40 meter. Resultatet med
tolkning redovisas på bilagorna 14-16.
Mätningen indikerar en omböjd struktur med förhöjd magnetisering
och ledningsförmåga. På den glesa gravimetermätningen, med 200
meters linjeavstånd, indikeras inga nämnvärda anomalier
(l\gmax " l g. u) .
9

Parallellt med den omböjda ledarens södra skänkel, finns en
magnetisk anomali. Den magnetiska störningsorsaken kan inte kopplas
till den elektriska ledaren. Under förutsättning att magnetiseringen
endast är inducerad stupar kroppen mot söder, medan
ledaren tycks stupa mot norr.
Ett diamantborrhål riktat mot ledarens södra skänkel övertvärade
flera svartskifferhorisonter med magnetkis samt grå tuffit med
magnetkis och svavelkis.
En detaljtolkning av slingrammätningen visar att den södra genomborrade
skänkeln kan hänga ihop med den 50 meter norr om borrhålet
strykande norra skänkeln. Eventuellt är strukturen trågformig.
Ytterligare norrut, vid ca 3150 N stryker en parallell zon vilken
ej är undersökt. Tolkningen av de geofysiska mätningarna antyder
en skiffer.
5.2.5 Anomalikomplex IV
Mitt imätområdet Tistelmyran ligger en markant rundad gravimeteranomali
(bilaga 17). Anomalin är undersökt med magnetometer,
slingram, lP, el-djupmätning och enstaka VLF-profiler. Resultatet
visar entydigt en tung, ojämnt magnetiserad och icke polariserande-ledande
kropp. Dessa egenskaper tillsammans med anomalins
geometri och närhet till Gallejaurestrukturen kan innebära att
dessa har ett samband.
Ett diamantborrhål (81003) har övertvärat bl a en bergart med
hög densitet och susceptibilitet (se bilaga 18). En tolkning baserad
på parameterbestämningar av borrkärnor visar en störningskropp
med ett sannolikt maximalt djupgående på ca 200-250 meter.
Den norra kontakten stupar sannolikt 75-80 0 mot N, men borrhålet
sattes i nordlig riktning delvis med hänsyn till den lågresistiva
zon som anges av Nordqvist &Olsson, 1979.
10

5.3 Förslag om analys avel-djupmätningar
Inom Malånäsdistriktet har en stor mängd mätdata insamlats genom
åren. Ett av de största bidragen kommer från de s k el-djupmätningarna
med mätfrekvensen 514 Hz. Sändarfä1tet utsänds från en
flera kilometer lång rak ledare som jordats i bägge ändarna.
Sändarens geometri i samverkan med den låga frekvensen gör systemet
väl lämpat för detektion av djupt liggande elektriska ledare,
vilket redan namnet antyder.
Det omfattande materialet föreslås bli enhetligt analyserat.
Flera tillvägagångssätt är möjliga och här behandlas bara ett.
Mätdata stansas in på dator och filtreras för att särskilja långoch
kortvågiga störningar. Eventuellt kan inverkan av återledningsströmmar
i marken extraheras ur bilden. Detta är av vikt då
den ursprungliga bearbetningen av rådata utgjorts av kompensation
för normalfältet från en lång rak ledare på markytan.
Efter uppdelning i olika frekvenser dvs klassning av djup till
störningsorsakerna syntetiseras tolkningen med övriga metoder.
För att genomföra arbetet krävs följande insatser:
l) Instansning av mätdata
ca 150 km 2
25 instansningsdagar
2) Anpassning av befintlig datorbaserad filtreringsalgoritm
till problemställningen
5 programmeringsdagar
3) Studier av filtreringsmekanismen och val av brytfrekvenser
10 tolkningsdagar
4) Filtrering på dator
körningstid svåruppskattad
11

5) Tolkning och avrapportering
30 tolkningsdagar
Den totala arbetsinsatsen uppskattas således kräva ca 70 mandagar.
Till detta kommer datortid.
6
DIAMANTBORRNINGSARBETEN
Sammanlagt fem borrhål om tillsammans 614 meter har sänkts inom
området (se bilaga l). Geologiskt och geofysiskt underlag för
utsättning har använts och resultaten redovisas i borrkärnekarteringsprotokollen
plus analysintyg (se bilaga 2) av de sektioneringar
som gjorts. Borrhålen 81001-81002 är borrade helt eller
delvis i gråvackor och håller enbart något kis i samband med
svartskifferhorisonter eller som svag impregnation. Borrhålen
81004-81005 är borrade till största delen i sura vulkaniter med
tunna svartskifferhorisonter som har FeS-impregnation och sprickfyllnader.
Borrhål 81003 borrades i intermediära-ultrabasiska
vulkaniter där ultrabasiten har förhöjda Ni- och er-halter, dock
helt utanför ekonomiskt intressanta nivåer.
12

Borrhål sfä rteckn i ng, Tistelmyran, r1al ånäsets staksys tern
Borrhå1snr Koordinater Lutn Riktn Jorddjup Totalt djup
(m) (m )
81001 4151,0 N/6837,8 W 60° 6832 W/4140 N 9,7 119,9
81002 4144,0 N/6499,5 W 60° S i staksyst 2,8 126,6
81003 3520,0 N/6800,0 W 60° N i staksyst 15,6 122,3
81004 3015,5 N/6480,7 W 60° 6480 W/3040 N 2, l 123,8
81005 2940,5 N77760,0 W 60° S i staksyst 11 ,2 121 ,4
ro ......
OJ

Tistelmyran 81001
Koord: 6840 W/4150 N
Lutn: 60 0 mot 6832 W/4140 N
0,0 - 9,7 Jord.
9,7 - 78,0 Kloritrik gråvacka, omväx18nde grovt och finkornigt material.
Relativt stabil lagring 70 mot KA. Troligen rättvänd
Enstaka kvarts- och kalcitfyllda sprickor med något FeS.
51,9 - 52,1 Kvartsgång.
78,0 - 85,8 Svart skiffer, grafithaltig, vanligt med
ställvis krossad.
kalcitläkta sprickor och
85,8 - 119,9 Agglomeratisk arkos (gråvackeserien), talrika små skiffersliror
och fragment tillsammans med fältspat-porfyriska vulk fragment.
Matrix kalkrik. Enstaka små FeS 2- kristaller. Sericitomvandlad
vulk fragment.
119,9 Slut.
1981-03-01
Lars-Ake Claesson