TemA: eko/bio-initiativ i skåne och DAnmArK - Igenom

2/2008 

Kulturtidskrift om jorden 

och maten på livets villkor. 

Lösnummer 45 Kr 

TemA: eko/bio-initiativ i 

skåne och DAnmArK 

OCH - Smakligt från rabatten 

- Gödsla med ogräs 

- Torka skörden! 

- Människans bästa vän 

- Pumpans Café på Ven 

- Grönland ligger i Skåne... 

- Enkla sommarmaten 

- Bossgården på Falbygden 

Årgång 3

Hej kära läsare! 

Nu är det precis två år sedan jag skrev Fri Jords första nummer. Ett snabbt beslut 

i en situation där jag upplevde bristande respekt för det skrivna ordet och för 

mycket godtycke från andra på vägen mellan skribent och läsare. Jag såg också 

behovet och nödvändigheten av en kulturtidskrift om människomöten, forskning 

och djupare tankegångar om vår mat och om jorden, här fanns ett tomrum 

helt enkelt. Att det skulle bli svårt att göra sig synlig i den strida mediaströmmen 

tänkte jag inte på! 

Gör du den helt själv!? säger många och ser ut som om de tycker jag är smått 

galen. Jo. Men att göra Fri Jord är inte betungande, det är berikande på alla sätt, 

utom i pengar. Tid är pengar, sägs det, men är helt fel! Tid är liv. Och jag lever, 

alltså har jag tid... Låter väl logiskt korrekt? Responsen från er läsare säger mig 

att fortsätta. Gäller bara att vara uthållig och ha tillit till att ni blir fler och fler! 

Önskar mer skriverier, tips på spännande personer att möta, platser att besöka. 

Önskar att fler annonserade om kurser m.m. Svaret jag får är ofta - det 

tänkte jag inte på! Önskar fler bibliotek: tre (!) i hela Sverige har FJ, och endast 

ni kan hjälpa till med det! 

Njut sommaren! Ta in solkraft till ny styrka inför hösten! Det kan göras i hängmatta, 

min är solblekt orange och hänger mellan två äppelträd. 

Blodklöver vid dansk vägkant 

InneHÅLL 

Vera Billing 

f.d. småbonde, 

botanist, akademiker, 

skribent m.m. 

redaktör och ansvarig 

utgivare för 

Alla artiklar utan författarnamn 

liksom alla namnlösa foton 

är gjorda av Vera Billing 

3 En resa till goda grannar - i flera bemärkelser. 

4-5 Kragebjerggård - mångfald för många. 

6-7 Bellingehus Frugtplantage. 

8 Grönland ligger i Skåne... 

9 Pumpans Café på Ven. 

10 Heksekosten, härlig handelsbod i Silkeborg. 

11 Urtegartneriet - friska, starka örter, läkeväxter, fröer! 

12-13 Hertha - det hållbara samhället. 

14-15 Aurion - att finna den tredje vägen. 

16-17 Det handlar om proteinerna. Samtal med forskaren Jens-Otto Andersen. 

18 Människans bästa vän. Johannes Söderqvist. 

19 Ogräs - just vad din jord behöver! 

20 Mat för en vecka... 

21 Smakligt från rabatten. 

22 Torka örter och annat gott! 

23 Enkla sommarmaten. 

24-27 Bossgården - jordnära kulturimpuls på Falbygden. 

28-31 Annonser 

Politiskt, religiöst och 

organisatoriskt obundet 

forum för inspiration, 

vakenhet och ideologiska 

samtal om jorden 

och maten på livets villkor. 

Utgivning 4 nr/år 

med årstidsbundenhet. 

Prenumeration 140 kr/år, 

utanför Sverige 190 SEK 

Lösnummer 45 kr 

Annonser färg/svv: 1/1 sida 

1200/900 kr, 1/2 sida 700/500 kr, 

1/4 sida 500/350 kr. Sista sidan 1/2 

900 kr. Exkl. 6 % moms. 

Annonser tas in från företag och 

organisationer, som arbetar förenligt 

med ovanstående syften. 

Privatpersoner är välkomna med 

mindre radannonser till lågpris. 

Manusstopp 2008: 

3 mars, 30 maj, 

1 september, 28 november. 

Ansvarig utgivare Vera Billing. 

Redaktör/layout Vera Billing. 

Tryck: Holmbergs, Malmö 

Papper: Multi Design 

ISSN: 1653-8188 

KONTAKT: 

E-post: info@frijord.se 

Tel: 070-385 33 06 (+46) 

Adress: Box 2, 474 21 ELLÖS 

Plusgiro 

FRI JORD 141 22-6 

Gåvor mottages tacksamt! 

Vid inbetalning – kom ihåg 

fullständig adress. 

Återgivande av text är tillåten 

med angivande av källa, 

gäller ej översatta artiklar. 

Återgivande av bild EJ tillåten, 

undantaget redaktörens. Ta kontakt 

vid frågor! 

2/2008 

www.frijord.se

en resA TILL goDA grAnnAr 

- i flera bemärkelser 

Sommarens nummer handlar om 

en veckolång resa i Danmark. 

Tidningen är full av härliga möten 

med människor, som arbetar 

för en renare, friskare, mänskligare 

värld. En värld där alla får 

plats, där kulturen av jorden ger 

näring, ger liv. 

Resan började från Orust, där jag bor 

i liten timmerstuga i liten dal. Måndag 

morgon. Strålande sol. Tråkig motorväg. 

Vid Glommen i Halland smet jag 

av, för att se om Anne-Marie på Lyngaört 

var hemma (se annons), men det var 

hon tyvärr inte. Medhavd matsäck njöt 

jag istället vid en tom hallandsgård, med 

strandängar, hav och himmel som sällskap. 

Tornfalken satt och putsade fjäderdräkten 

på en stolpe bredvid. 

Molnen tornade upp sig, en front 

påväg. Regnmolnen hade nått mark när 

jag körde över Hallandsåsen och Skåne 

låg framför mig i regndis, men så vackert! 

Enda stopp där denna gång blev hos 

Cecilia och Daniel på gården Grönland 

söder om Lund. Regnet upphörde och 

regnbågen lyste, på natten sken fullmånen. 

Allt är lysande, denna årstid… 

Resten av veckan sol sol sol, liksom hela 

denna osannolika försommar! En dagstur 

till Ven, skönt att lämna bil och vandra 

i det blomstrande landskapet. Pumpans 

Café var huvudmålet, men trevligt 

möte också med Minna och Glenn på 

Hvens Getost, prat i gårdsbutiken, hos 

getterna och läckra ostar fick jag med 

mig. Övernattning hos Tove i Hillerød, 

en god vän. Alltså nu i Danmark. 

Onsdag morgon, en tur till kusten 

norröver, där var lummigt och vackert, 

plockade sten på stranden vid Gilleleje. 

Tittade in på gården Fuglebjerg och fick 

fem minuter med Camilla Plum, känd 

eko-profil i Danmark, som gjort flera 

kokböcker och är en stark kraft för att 

etablera Bondens Marknad här. Så till 

den underbara Bellingehus Frugtplantage! 

På kvällen, efter mycket irrande 

på landsbygdens krokiga vägar, tappade 

vägskyltningen i Roskilde, kom jag till 

Kragebjerggård mitt på Själland. 

Här landade jag i sköna stämningar till 

fredagsmorgon, då färden gick vidare 

västerut, över den ca två mil långa bron 

över Stora Bält till Fyn. När jag är ute 

och ’journalistar’ skriver jag väldigt lite, 

men tar intensivt in intryck och samtal. 

Idag behövde jag smälta intryck, vara 

med mig själv, så jag for till lilla Langeland, 

ön som med sin sydspets når söder 

om tyska gränsen. Underbara långa 

stenstränder – och här växte friska, vilda 

grönsaker i massor. Strandkål! Övernattning 

och kärt besök hos ännu en 

gammal vän, Birgit, söder om Odense. 

Nu är det lördag, iväg tidigt till Jylland, 

ska hinna till en omtalad butik i Silkeborg 

innan stängningsdags. Och tur har 

jag, för Signe Rømer är där och hinner 

prata med mig! Och, på vägen ut möter 

jag ännu en god vän, som jag tappat telefonnumret 

till! Världen är bra liten, det 

blir ett långt samtal på kafé. Aldrig har 

jag väl druckit en kopp kaffe så sakta… 

Om kvällen kommer jag till Hertha, en 

mycket speciell plats på jorden, unik i 

sitt slag, läs mer inne i tidningen. 

Vild grönsak - strandkål på Langeland 

Jag bor i Zetnas fantastiska timmerhus 

ett par dagar. Och solen den strålar… 

tills på måndag morgon: mulet, lite småregn 

och svalare. Men som jag drar vidare 

mot nordväst, ser jag molnfrontens 

kant och den ljusblå himlaranden blir 

bredare vartefter. Över Limfjorden och 

upp längs den vackra kusten med sina 

oändliga sandstränder och solen lyser 

åter. 

Här uppe på Nordjylland (varför känns 

det som ’uppe’ fast jag är alldeles vid 

havet?) härskar ett säreget ljus, som ju 

inspirerat konstnärer i århundraden. I 

mig blir ett stort lugn inombords. Äter 

picnic på stranden söder om Hirtshals 

och vandrar länge i sanden i kvällningen. 

Havet är nästan stilla. Jag övernattar 

i privat hyrrum och tidigt tisdag morgon 

är jag på Aurions kvarn och bageri söder 

om Hjørring och träffar Jørn och Inger, 

frukost och arbete och rundvisning går 

under förmiddagen hand i hand… 

Med båten kommer jag så till Göteborg 

och är i lilla stugan i dalen på tisdagskvällen. 

Allt lite grönare, det har vänt 

från vår till sommar medan jag varit 

borta. Tid är ett konstigt fenomen – och 

upplevelserikedom kan varken mätas i 

tid eller pengar. Intrycken har nu blivit 

uttryck: hoppas du berikas av denna 

sommarläsning!

Nästan mitt på Själland ligger en 

vacker, välskött bondgård som 

heter Kragebjerggård. Gården 

som inte är en ’produktionsenhet’ 

utan en enhet för människor, djur, 

växter och jord och ur den enheten 

strömmar livsmedel värda 

namnet. 

Hit anländer jag ganska sent en solig 

afton, det strömmar musik emot 

mig då jag stiger ur bilen på parkeringsplatsen. 

Någon fyller år och det är 

fest i den gemensamma salen. Men jag 

bjuds kvällste och gårdens stenugnsbakade 

rågbröd hos mina värdar Birgitte 

och Niels Ole. De bor (men på väg att 

flytta till Sverige) i den gamla bostaden 

i den u-formade stenbyggnaden, som på 

kortsidan innehåller ladugården för de 

knappt tio korna och ett litet gårdsmejeri 

för ostproduktion, och på långsidan 

mittemot packrum för gårdens grönsaker. 

Man levererar finfina grönsaker till 

skolor och förskolor, ända inne i Köpenhamn. 

Gården som är en by 

Lene och Henrik Jensen köpte den här 

gården för över trettio år sen. Hon jobbade 

på teve, han med barnteater, båda 

bodde i Köpenhamn. Här på gården var 

då konventionellt jordbruk med endast 

säd, samt grisuppfödning. De flyttade 

till landet och lade om gården till biodynamisk 

odling. Efter sex år slutade de 

med grisarna, för då hade de bestämt sig 

Mina värdar Birgitte Gunge och 

Niels Ole Damsager-Hansen 

KrAgebjerg 

gÅrD 

- mångfald 

för många 

– de ville ha kor och göra ost! På den 

vägen är det… Men gården har plats för 

fler människor, här är som en egen liten 

by i sluttningen ner mot åkrarna och betesmarkerna. 

Henrik och Lene bor i ett 

litet trevligt bit för bit tillbyggt hus mitt 

i det hela. Bredvid finns en gemensam 

sal för musik och fest. Vid dess södra 

långvägg ligger växthuset. Längre upp 

ett stort uthus av trä för förvaring av 

hö och tak över huvudet för ungdjur och 

på övervåningen finns träslöjdslokal och 

väveri. På ena sidan av detta hus ligger 

en kalvhage och en underbar fruktträdgård 

med allehanda fruktslag och rader 

av bärbuskar. På den andra sidan också 

en kalvhage och ett nybyggt hus, som 

rymmer boende för några unga förståndshandikappade, 

ett stenugnsbageri 

och förädlingslokal för mjölksyrning av 

grönsaker till försäljning. Ännu längre 

bort ligger två privatbostäder inbäddade 

i varsina lummiga trädgårdar. Ännu 

längre bort är ett stycke mark bort mot 

en dunge, med vidsträckt utsikt över 

bygden. Det finns planer för den marken… 

mer om det längre fram! 

Vad mer, jo också centralt i gårdsmiljön, 

på sluttningen, ligger ett lustigt 

tvillinghus med överbyggd genomgång. 

Här är i ena änden förråd och stor jordkällare 

och i den andra en fantastiskt fin 

liten gårdsbutik med allehanda ekologiska 

och biodynamiska skafferivaror, 

liksom rengöringsprodukter och hudvård. 

Så finns det ju också längs den 

egna lilla bygatan det gamla stallet där 

de två arbetshästarna bor om vintern, 

liksom en mindre, gulkalkad ladugård 

för grisar och höns. Ja, en hel liten by är 

Kragebjerggård! 

Arbetet berikar alla 

Denna vackra, solbadande morgon ska 

fem kvigor och tjurkalvar flyttas från en 

hage på gården över till de andra, som 

redan är på sommarbetet någon kilometer 

bort. Lugn och fint, men alla är med. 

De söta nougatbruna jerseykalvarna får 

varsin grimma av rep och leds bortefter 

vägen. Tar lite tid innan alla djur är 

i ordning. Och vill röra på sig. Åt rätt 

håll. Jag dröjer lite bakom gruppen där 

på grusvägen. Fem djur förflyttas till 

sommarbetet av tio människor. Det tar 

en timme eller mer. En vanlig gård skulle 

troligen baxat in kvigorna i en hästtransport 

och kört dem, för att sedan 

raskt fortsätta med annat jobb. Men jag 

tänker, vilken oerhörd kvalitet i detta arbete, 

både för djur och människor. Upplevelserikedom. 

Upplevelser mäts inte i 

pengar, tänker jag. 

Dagens nästa uppgift är att plantera 

ut alla förodlade rotselleriplantor på 

grönsaksfältet. Plantbrätten, kannor och 

tunnor med vatten, redskap, ungdomar, 

medarbetare och jag åker på flakvagnen 

efter traktorn. Lene cyklar bredvid. Jorden 

är sandig, men svart av ett tidigare 

liv som våtmark. Det är torrt. Solen gassar. 

Alla hjälps åt. Någon drar upp rader 

med en stor träram med pinnar för rätt 

bredd på bäddarna. Jag går och markerar 

hål med träpinnar och mätsticka, 

tretti centimeter. Nästa kommer med 

kanna och häller vatten i varje hål, nästa 

kommer med plantor, som sätts på rätt 

djup och trycks till ordentligt i jorden. 

Alla äter lunch på sitt håll, men klockan 

ett börjar eftermiddagens arbetspass. 

Jag pratar en del med Ingemai Fabricius, 

som både bor och arbetar på gården. 

Hon står för bageriet och för mjölksyrningen. 

Det senare är helt nytt och hon 

visar mig entusiastiskt den lilla fräscha 

lokalen, där de utvecklingshämmade 

ungdomarna, som kallas ’pionererne’ 

är med i arbetet efter förmåga. Produkterna 

säljs lokalt och till grossist. 

Jag får en pratstund med Henrik 

också innan han ska ut och slå hö. Vi 

sitter på en bänk under en enorm, blommande 

hästkastanj vid den vitkalkade 

husväggen och tittar ut över det kullerstenslagda 

gamla ladugårdstunet. Sedan 

kommer eftermiddagen, var och en går 

med sina sysslor. Några av ’pionererne’ 

är här på dagtid och cyklar vinkande 

iväg fram på eftermiddagen, andra blir 

hämtade av sina familjer. För Henrik 

2/2008

och Lenes del börjar och slutar dagen 

alltid med mjölkning av kossorna. 

Morgonstämning i ladugården 

Tidigt nästa morgon är jag med en stund. 

Korna kommer långsamt lunkande utifrån 

betet. Tjuren går alltid med flocken 

och går med in till sitt eget bås när hans 

damer ska mjölkas. Henrik berättar, 

att detta känns helt bäst för djuren, för 

flocken, men kräver sitt arbete. Man kan 

aldrig riktigt lita på en tjur. Han har själv 

fött upp och omsorgsfullt tämjt och fostrat 

detta mörkbruna, respektingivande 

djur med ring i nosen, men det är inte 

alldeles enkelt att ordna med avbytare, 

när de vill åka bort ibland… 

Här är så lugnt, det märks att de båda 

människorna och deras djur är otroligt 

samstämda, de flyter liksom i samma 

energiström. Ingen hets, men arbetet 

fortskrider hela tiden. De små kalvarna 

får komma in i ladugården och diar sina 

mammor medan de mjölkar. Inte för 

hand utan med maskin, men det känns 

som om Henrik handmjölkar, där han 

sitter på sin pall i den insilande morgonsolen 

och umgås med sina djur. Så här 

ska det ju vara, tänker jag. Romantiserande? 

Inte alls, här råder ingen sentimentalitet 

och gulligull. Men kärlek. 

Till djuren och varandra och till det arbete 

man gör. 

Viljan att vårda en plats 

Det är just det som sitter kvar i mig som 

en stämning av Kragebjerg – skönhet, 

kärlek, omvårdnad. Vi satt som sagt på 

bänken och språkade lite. Här som på 

många andra ställen arbetar man med 

frågan om hur gården ska gå vidare. 

Henrik och Lene närmar sig sextio och 

har inga egna barn. Många har varit här 

och deltagit i arbetet under åren, kort eller 

lång tid. Jensens önskar att fler familjer 

ville komma hit och förbinda sig 

mer långsiktigt med gården. Man förhandlar 

med kommunen om tomterna 

längst bort mot skogsdungen, men vill 

2/2008 

inte att folk ska komma hit bara föra 

att bygga sitt eget hus och bo här, utan 

komma för att de vill Gården och Jordbruket 

och Vården av platsen. Att den 

viljan ska komma först, boendet här går 

då att ordna genom att tomter finns. De 

tre familjer som bor här nu träffas och 

för samtal vidare varje torsdag eftermiddag 

kring gårdens impuls och hur 

man ska skapa en bra, hållbar form för 

ägande och brukande. De pratar om stiftelse 

som fastighetsägare och brukandet 

som en annan form. Jag vet att detta är 

mycket svårt! Det gäller att föra en sådan 

här process framåt på ett levande 

sätt, inte ha för bråttom men inte heller 

vara rädd att någon gång bestämma sig 

och börja göra. 

Intentionens frön... 

Jag känner att här saknas något… det är 

så stillsamt och lugnt… Så kommer jag 

på det – det fattas barn! När det finns 

barn på en plats är det så mycket kreativitet, 

rörelse och liv som sätter igång 

och viljan riktas lätt framåt. Barnen bär 

ju framtiden med sig och det blir liv och 

rörelse på en plats. Livet känns meningsfullt 

genom barnens närvaro. Men här är 

långtifrån åldrigt och förfallet! 

Jag säger, och Henrik bejakar, att här 

på Kragebjerg upplever jag att det finns 

en mängd olika frön nedlagda, de bara 

väntar på rätt betingelser för att gro och 

växa. Här finns jordbruk och alla slags 

djur, grönsaksfält, bärbuskar och fruktträdgård, 

bageri, förädlingslokal, mejeri 

och butik. Just nu är det ingen här 

som brinner för alla svartvinbärsbuskarna 

och frukten, de vårdas så länge, 

men skördas inte nämnvärt. Just nu går 

arbetshästarna i hagen, då hon som arbetade 

med dem i jordbruket omkom 

förra året i en tragisk olycka. Just nu är 

inte gårdsbutiken så aktiv. Men det görs 

fantastisk ost! (Opasteuriserad, Henrik 

arbetar för medvetandegörande om 

hur kvaliteten på ost försämras av upphettningen, 

som bland annat dödar det 

som ger den helt lokalt unika smaken). 

Bröd! Grönsaker! Hantverk! Mångfalden 

hänger här ihop helt organiskt och 

levande. Att bygga upp produktionen 

ännu tydligare för att försörja ett lokalområde 

– att Kragebjerg helt enkelt själv 

blir en i hög grad självförsörjande by! 

Kanske du blir intresserad? Kontakta 

gärna Henrik och Lene, se nedan. 

kragebjerg@mail.dk

Verner Andersen tycks vara en 

outsinlig kunskapskälla! Hans 

plantage är egentligen hans kunskapssökande, 

han undersöker, 

drar erfarenheter och vidareutvecklar 

dessa hela tiden. Odlingen 

är i hans ögon en försöksodling… 

men som försöket ger massor av 

frukt på vägen, blir det ju också 

en produktionsplats. När jag kom 

på besök, en dag tidigare än jag 

förespeglat, håller han på att harva 

ogräs mellan trädraderna. Det 

är torrt och det dammar. Han blir 

jätteglad och överraskad, men 

slutar direkt, går in och tvättar 

av sig det värsta, för att se ”presentabel 

ut”, sen traskar vi runt i 

odlingarna och pratar nonstop i 

flera timmar. 

beLLIngeHus 

FrugTpLAnTAge 

där fruktsorter, husdjur, 

fåglar och insekter 

bildar ett friskt ekosystem 

Han är glad, positiv, begeistrad och 

pratglad. Härligt att möta en person 

som så gärna delar med sig och visar, 

chosefritt och enkelt, samtidigt så rikt. 

Verner var tidigare lärare på jordbruksskola, 

men ville utveckla det ekologiska 

mer än man ville där och köpte för arton 

år sedan Bellingehus Frugtplantage 

några mil väster om Helsingør. Då var 

här konventionell drift med de känsliga 

sorter som kräver gifter för att ge 

”frisk” frukt. Successivt har han ersatt 

dem med egna ympar, men fiffigt satta 

på den befintliga stammen, som han kapat 

av en halv meter upp. På så sätt har 

han tagit tillvara ett befintligt utvecklat 

rotsystem av gammal grundstam. Jorden 

sköts biodynamiskt och känns nu frisk. 

Den gamla odlingen 

med de nya sorterna 

Vi går först igenom denna äldsta del, 

närmast gården. Här sluttar marken, jorden 

är lätt och torr. Vartefter de gamla 

träden dött har han planterar annat, som 

ska klara jordmånen här bättre. Prövar 

nu äkta kastanj och valnöt. Också mycket 

äkta kvitten, ympad på grundstam av 

hagtorn. Den blommar just nu friskt och 

vackert. Sorken tycks inte gilla dem. 

Kämpahög hagtornshäck! 

”Buskarna” framför är körsbärsträd... 

Längst bort på detta fält står rader av 

grönskande hassel. Hasselnötter är ju 

också frukt… 

Men sorken är ett jätteproblem, då de 

kommer in från markerna runt om, oavsett 

vad han gör där inne. Man ser tydligt 

de träd som sorken gått illa åt, de 

är förtorkade, med små, slokande blad. 

Men Verner är varken jätteledsen eller 

arg, han bara konstaterar och drar erfarenheter. 

Att vara vaken och med i det 

man gör, med vårdande blick och hand, 

men utan sentimentalitet. Att inte lägga 

över sina mänskliga känslor på naturens 

gång. Längst bort på detta fält står rader 

av grönskande hassel. 

Den nya odlingen 

med de gamla sorterna 

Den trevliga hunden, en boarder collie, 

får stanna kvar när vi går vidare. Vi går 

längs vägen förbi några sommarstugor 

och ner till sjön. All den biotopmångfald 

som finns här berikar även hans fruktodling 

genom sitt insekts- och fågelliv. 

Så går vi in i den andra stora delen 

av plantagen, omgärdad av gigantiska 

hagtornshäckar, som just nu blommar 

överdådigt i vitt vitt vitt! Dessa kantar 

också den väg som skiljer fälten åt och 

som går mot stugorna och sjön. Här står 

hans egna planteringar, av gamla danska 

sorter som han letat upp runt om i Danmark. 

Verner Andersen kan historier 

om de flesta gamla fruktsorternas tillkomster 

och fyndplatser och självfallet 

deras namn, ibland med folkligt mustig 

humor, eller vad sägs om Nonnetitter? 

2/2008

Nunnebröst, namn på ett litet och rött 

äpple... Men en del är anonyma. Äldsta 

sorten han har härstammar ända från romartiden, 

ett litet,otroligt hållbart äpple, 

som utan kylförvaring håller sig ända 

till nästa sommar! 

Träden står i rader om två, omväxlande 

äpple, körsbär, päron, plommon. Plommon 

och körsbär hör ju till samma växtfamilj 

och äpple-päron en annan och 

detta skiftande bryter monokulturtendensen 

som annars gör det lättare för 

skadeinsekter att etablera sig. På ett 

långsmalt gräsbevuxet fält därinne går 

hans två jerseykor, den ena med kalv, 

den andra ska få mot sensommaren. 

Han mjölkar lite till husbehov. I denna 

odling står också här och där stora alar 

och björkar i raderna. Det ser lite märkligt 

ut tycker jag, men även det är för 

mångfaldens skull, den naturligaste och 

effektivaste skadedjursbekämpningen. 

Till träden dras fåglar och insekter. 

Verner berättar om de olika örterna och 

växterna på marken, som får växa vilt 

eller planteras in mellan träden – vallört, 

nässla, gråmynta m.fl. 

Verner-tips! 

Hans erfarenhet säger att växter finns 

där de finns på grund av obalans i jorden. 

Tistlar etablerade sig till exempel 

en tid i ett område. Han lät dem hållas 

- det blev en veritabel tisteldjungel! I tre 

år! Verner skrattar åt minnet. Men sedan 

försvann de för att inte komma tillbaka, 

de hade gjort sitt. Att odla grönkål 

i jorden mellan raderna matar hungriga 

vinterharar - de äter den istället för av 

trädens bark. 

Knep mot sorken har han också. 

Bland annat stoppar han torrfoder för 

katten, gärna med fisk som luktar starkt, 

ner i sorkhålen, vilket drar dit katten. 

Han har också sina danska lantrassvin, 

som liknar vår Linderödsgris, i odling- 

2/2008 

arna om vintern. De äter faktiskt sork! 

Verner har sett dem kasta i sig stora 

sorkar i ett ända nafs, om de dyker upp 

under bökandet i jorden. 

Mera mera... myror välkomnas i 

frukplantagen. Verner lämnar kvar 

stubbar från döda träd. Myrsyra är ett 

nödvändigt ämne för att frön ska kunna 

gro, inte i massor, men i kraftigt uttunnad 

form. Närvaron av myrorna är därför 

bra! 

Sjukdomsproblemen är små. De 

största insektsangreppen är av äppelbladstekeln, 

mot vilken han gjort ett s.k. 

askpreparat och spritt ut, nu i tio års tid. 

Äppelskorven, som är en svamp, följer 

med bladen ner till jorden om hösten. 

Fräser man eller låter grisarna böka 

omkring, så bryts de ner och svampen 

övervintrar sämre. Värre är det med päronskorv, 

som sitter på de tunna grenarna 

och är aktiv året runt uppe i trädet. 

Att spruta vattenupplöst lera och/eller 

vassla på grenarna ger viss effekt. Men 

tar tid... 

Enstaka björk och al växer i trädraderna 

Hassel till vänster om de unga fruktträden 

Kräfta då? Jag ser en del på hans 

träd, men han, liksom jag, bryr sig inte 

mycket om det, så länge trädet för övrigt 

är friskt i lövverket, växer och ger 

bra frukt. Vissa sorter är ju mer kräftbenägna 

än andra. Verner ger tipset att låta 

gräset växa runt dessa, annars rekommenderas 

ju inte det. Då växer träden 

saktare och det blir mer mask i jorden, 

som gör gångar och därmed dränerar 

mer. Så enkelt, men konsekvent tänkt. 

Insekter finns det! Ungefär 1000 arter! 

Varav 300 är rovdjur, som kan ta hand 

om skadedjur. Taktiken har varit, att 

från början skapa en miljö som drar till 

sig mycket insekter. Blommor hade han 

då i massor, sedan har den rika miljön 

liksom skapats ur sig själv. Rik fågelfauna 

finns det också. Fågelholkar har 

satts upp och de täta hagtornsmurarna 

gillas. 

Även den rika husdjursfaunan - 

korna, grisarna, hönsen, bina (självfallet, 

kan han massor om, men det får blir 

ett annat besök), katterna och hundarna 

- alla bidrar till vården av fruktplantagen. 

Höns ja - om de ska göra nytta där 

måste de ju springa runt fritt och krafsa 

omkring. Då finns den stora faran Räv. 

Därför har Verner helst små lantrashöns, 

som ännu har instinkt att vara 

vaksamma och som kan flyga. Bäst flög 

de engelska flyghönsen han hade för ett 

tag sen. Hela flocken satte sig i en träddunge 

över en vinter, sen försvann de... 

Nu är här lite lagom flygsugna sorter. 

Åh, en sån äppelmust... 

Väl tillbaka på gården visar han mig det 

enkla, men fräscha och effektiva äppelmusteriet, 

inhyst i en kylcontainer 

(billig byggnad…). Must görs endast på 

plockade äpplen, aldrig fallfrukt. Den 

får grisar och höns äta upp. Det blir mellan 

4 och 10 000 liter must per år av de 

närmare femtio olika sorterna äpplen! 

Under skördetiden kommer vänner från 

Spanien upp och arbetar med honom, 

det har de gjort i flera år. Vi sätter oss 

och pratar vidare över lite gott gråmyntate 

och smörgåsar med ost och honung. 

Medan jag väntar på det smakar jag på 

äppelmusten, som är helt fantastisk. 

Svårt att bryta upp och sluta prata… 

fruktträden engagerar mig också djupt. 

vernera@ofir.dk

Grönland heter en vacker liten 

mångsidig gård i Skåne, strax 

söder om Veberöd, en bit utanför 

Lund. Här bor Daniel Placzek 

och Cecilia Wadenbäck och 

hennes tre yngsta barn (hon har 

sju). Men också praktikanter och 

naturligtvis alla djuren. Här sköts 

jordbruket med tre ardennerhästar 

för traktorers tunga framfart 

på jordarna är bannlysta. Korna 

och fåren går på skogsbete på fäladen, 

som det heter här. Här bor 

och lever aktiva hantverksmänniskor 

i samklang med livet! 

De skrattar: vi brukar säga att vi känt 

varann länge - vi möttes redan på 

me-deltiden! För det hände på medeltidsveckan 

i Visby för några år sedan; 

han kom från Tyskland, stenhuggare 

och instrumentmakare; hon nyskild, 

barnledig och sålde egensydda kläder 

och hattar. De hade så mycket gemensamt, 

så inom kort stod han där utanför 

hennes dörr i Lund, med alla sina ägodelar 

inskuffade i en liten Peugeot. De 

fann Gården: Grönland. Helt förfallen, 

men klassisk u-formad Skånelänga, som 

på några få år har genomgått en otrolig 

metamorfos och nu är hem, litet kafé, 

mycket fin gårdsbutik och stall. I sommar 

bygger Daniel ett hus till - en snickarbod 

till honom själv och med husrum 

för gässen och grisarna. Två gårdar till i 

närheten har de lyckats fånga in, på den 

ena bor korna om vintern, på den andra 

sedan nyligen hans mamma, som flyttat 

upp. 

Daniel i mitten mot ekens stam, tillsammans 

med Lydia och Erik, praktikanter, och Ylva. 

grönLAnD LIgger I sKÅne... 

en gyllene plats, 

där som regnbågen går ner 

Jag kommer på seneftermiddagen och 

följer med Daniel och praktikanterna 

Erik från Lund och Lydia från Stuttgart 

på en lång fin skogspromenad ut 

till fäladen för att räkna får och kor. Det 

är ju bra, så slipper man när man ska 

somna... Undersköna gamla hassel- och 

bokskogsklädda åsar och backar. Fåren 

(egentligen goda vänners) är av gute-ras 

och är så ’rätt’ i detta landskap. Korna, 

i andra änden av den stora betesmarken, 

är också av en gammal ras - Väneko. 

Daniel berättar om kornas friskhet och 

stabilitet och de är mycket vackra, med 

en speciell teckning oavsett vitbruna eller 

vitsvarta. Vi hinner överhuvudtaget 

prata väldigt mycket under vår promenad... 

Daniel mest, han tycks vara en 

outsinlig kunskapskälla. En arbetsmänniska, 

men hela tiden lugn och verkar 

’ha sig själv med sig’. Han älskar djuren 

och umgås verkligen med dem medan 

de vårdas. De är vänner. 

Åter på gården bryter årets första regnbåge 

fram medan linderödssvinen får 

mat, liksom gässen, ankorna och hönsen 

och sen går vi till hästhagen med vatten 

i stora dunkar på en cykelkärra. Och så 

mjölkas två nyblivna mjölkkor för hand 

där ute. Och vi pratar. Vid kvällsmaten 

möter jag Cecilia, som står och gör ostkakor 

till Lunds waldorfförskola och 

pajer och kakor till morgondagens studiebesök 

på gården. Köket är hennes domän! 

Och örtagården. Nymjölken ställs 

i förbifarten iordning för att bli ost. Cecilia 

berättar medan hon grejar om hur 

kaféet blev till: 

Många nyfikna stannade till när de 

började renoveringen av gården. Först 

fick de höra att det där går aldrig, det är 

för mycket jobb... sen blev det mer intresse! 

Och alla har de bemött vänligt, 

pratat med och bjudit på fika. Till slut 

kom de på att de faktiskt bedrev kaférörelse 

hela tiden, utan att ta betalt... Så 

det blev istället riktigt kafé på helgerna. 

Året runt: om sommaren ute, om vintern 

inne i salen vid brasan. Hon älskar att 

Snövits vackra koskälla av mässing, 

klingar sprött i skogen. 

www.gronland864.se 

baka, Cecilia, och har påbrå - hennes 

mormor drev kafé i Gränna och hon var 

med i köket som barn. Flera av recepten 

är därifrån! 

När alla andra gått i säng, sitter vi och 

pratar fast vi är jättetrötta alla tre. Det 

måste också finnas utrymme för djupare 

samtal. Vi pratar mycket om biodynamisk 

odling, om det spännande, lyhörda 

förhållningssättet till gården, jorden och 

allt liv man skapar utrymme för och vill 

ta ansvar för på bästa sätt. För dem är 

detta en självklarhet, men de undrar lite 

över att det tycks vara så glest med sådana 

jord- och gårdsbrukare i Sverige. 

Och över att det anses lite flummigt 

här, när de tycker att det egentligen är 

det mest vakna sätt man kan arbeta på. 

Lika mycket som det är en personlig ansträngning, 

är det utvecklande och gör 

arbetet enkelt, då man mer och mer får 

helhetsperspektiv på alltsammans. Berikande. 

Jag går ut på vägen mitt i natten. 

Fullmånsljuset flödar över markerna 

och näktergalens starka sång fyller luften. 

Magiskt. 

Samtalet fortsätter tillsammans med 

Erik, praktikanten, över morgonkaffet 

och slutar enbart för att jag ska vidare 

och djuren ska ha mat. Jag vill gärna 

komma tillbaka och fortsätta en annan 

gång. Och vara med och arbeta. Vill fler 

vara med i samtalet går det bra att kontakta 

mig så kan vi göra en mötas gemensamt! 

Och ge ett handtag.

pumpAns CAFé 

…finns mitt på Ven, den lilla ön, 

som ligger och ler mellan Sverige 

och Danmark. Man åker båt dit 

från Landskrona, som i sin tur 

ligger mellan Malmö och Helsingborg. 

Som ett urklippt litet 

minijordbrukslandskap. Just nu i 

överdådig blom med syrener, hagtorn, 

rapsfält och hästkastanj. Jag 

hade fått tipset att besöka Urban 

Claréus, för han lär vara genuint 

kvalitetsmedveten vad gäller mat. 

En oval mörkgrön metallskylt med en 

stor orange pumpa står vid vägkanten 

och jag viker av och går in i grönskan. 

Kaféet ligger i en gammal uthuslänga 

av rött tegel. Jag går genom den 

välkomnande lilla trädgården, där hungriga 

lunchgäster sitter i parasollskuggan 

och väntar på mat, och vidare in i husets 

svalka och dunkel. Där möts jag av en 

lång vänlig man med pigga bruna ögon 

och ett varmt leende – Urban Claréus, 

hej! Mitt i lunchjäktet, så vi beslutar att 

prata senare på eftermiddagen, men jag 

sätter mig i en syrendoftande vacker 

salong med en kaffe och ostmacka så 

länge. 

Ostmacka låter prosaiskt, men är det 

rakt inte. Urban bakar bröd varje morgon, 

på helt nymalet ekologiskt mjöl, 

mest från odlaren Lars Jönsson utanför 

Ystad. En mycket smaklig grahamsbulle 

således, med fräscht grönt och god ost! 

Nymalet presskaffe till. Njutning! I köket 

håller Urban på att baka pizza, den 

lär vara en kulinarisk upplevelse. Det låter 

också prosaiskt med pizza… men är 

det naturligtvis inte. Rätterna varierar 

med säsong, men getosttallriken med 

bröd och grönt finns alltid. 

Efter en lång rundvandring längs öns 

östra lummiga strand kommer jag tillbaka. 

Då sitter Urban och Kirsten själva 

lugnt och fikar i trädgården. Lille sonen 

Rasmus, två år, har just kommit från 

öns dagis och ännu mindre Signe ligger 

i vagnen och sover. Kirsten bodde 

tidigare på Jylland, arbetade som barnmorska 

och var lite trött på sin tillvaro, 

när hon en dag läste tidskriften Lantliv 

och i den en artikel om Urban och hans 

kafé på Ven. Åh, honom vill jag träffa! 

Sagt och gjort, hon åkte hit, det var sju 

år sedan, kärlek uppstod och sedan dess 

driver de verksamheten tillsammans, 

bor på ovanvåningen och har som sagt 

förökat sig. Här vilar lugn, vänlighet och 

kärlek, inte bara på platsen utan också 

i människorna, tycks det mig. Sånt ger 

också näring här, till själen, förutom den 

man får via den goda, friska maten. Nu 

dricker jag mer nymalet kaffe och äter 

en sanslöst smakrik och god sachertårta, 

med egenkokt aprikossylt längst upp 

under chokladtäcket. Urban börjar berätta 

– men strax kommer ett äldre par, 

som är stammisar från fastlandet. Det 

blir prat med dem och de blir serverade 

i salongen, nu för att det är varmare där 

inne än ute, då eftermiddagsskuggan redan 

är sval. Nå, men vi hinner prata. 

Det här är 15:e säsongen för Pumpans 

Café. Arbetat med mat har han hela livet, 

Urban. Nu är han väl mitt i de femti, 

tror jag. Kockutbildning, som gett uppgifter 

inom yrkesutbildning och flyget 

– han var steward på SAS i många år. 

Men att ha något eget… att få göra själv 

och sluta kompromissa! Hyrde först 

detta gamla hus, men köpte det snart. 

Det kändes fint här! I början ordnades 

också lite matlagningskurser och retreater. 

Urban gjorde maten, med lite mer 

’hälsostuk’ över det hela – han syrade 

grönsaker, odlade groddar, bakade surdegsbröd. 

Makrobiotik. Hälsosamt är 

det på Pumpans Café nu också, men det 

är inte huvudsyftet, utan det är Gott, 

Vackert, Bra för både yttre och inre miljön. 

Hälsan är anonym, men kommer av 

sig själv! Urban funderar på att återigen 

ta upp detta med kurser, för att ge mervärde 

åt arbetet, även för honom själv. 

Han tycker om att föra kunskap vidare 

och menar att det är så viktigt med budskapet 

om kvaliteten. Under vintrarna 

håller han ofta kurser på andra platser, 

bland annat har han hjälpt Ängelholms 

sjukhus att göra bättre sjukhusmat. 

Vi tittar in i Pumpans kök, litet men välfungerande 

för Urban. Det känns verkligen 

att man stiger in i hans kreativa verkstad. 

Rent - här finns inget vitt socker! 

Äkta grädde och smör. Fullkornsmjöl i 

nästan allt som görs med mjöl. Och som 

sagt alltid färskmalet. Han är ännu efter 

alla år helt begeistrad över detta med 

nymalet mjöl och beskriver det som att 

den sammanhållande kraften i sädeskornet 

liksom finns kvar då, vilket gör 

att degen håller ihop och går så bra att 

arbeta med. Det gör det även lättare att 

arbeta med glutenfria ”sädesslag”, bland 

annat gör Urban en ren bovetepasta då 

och då, som han är stolt över. Ja, detta 

med att få i sig födoämnens kraft… är 

så spännande att tänka sig in i. Jag ser 

en framtid i detta, lokalt bröd av nymalet 

mjöl. Urban bjuder på recept på hans 

specialdressing, se s.... 

www.pumpans.com 

Nyblivna prenumeranter 

läser Fri Jord

HeKseKosTen 

härlig handelsbod i silkeborg 

I Silkeborg på centrala Jylland 

ligger en fantastisk affär, som flera 

sagt att jag bara måste besöka. 

Jag stiger in en lördag oanmäld 

och har tur – Signe Rømer är där 

och behöver just en paus. Vi sätter 

oss i solen på en bänk på bakgården 

med lite rågbröd, vatten 

och morötter. 

Namnet? Jo det är en dansk ordlek. 

Både Signe och hennes man Niels 

är också konstnärer och började som 

sådana, hon med måleri och vävning, 

han med stenhuggning. De hade galleri 

också, men ville också kunna köpa bra 

mat så de startade Heksekosten, denna 

affär, som sedan vuxit och etablerat sig 

och nu är känd vida kring. Kost är på 

danska både mat och kvast. En kvast är 

som en stor målarpensel. Häxkvast-hälsokost... 

jag du får själv fundera vidare 

på hur denna ordlek hänger ihop! 

”Ni ska kunna leva av oss och vi av er! ” 

är Heksekostens motto. 

I denna späckade, spännande affär, på 

gågatestråket i centrum finns förstås all 

tänkbar föda utan gifter och konstgödning, 

men också hudvård, konstnärsmaterial, 

böcker, naturmedicin m.m. 

Framme vid diskens kortsida, den närmast 

ingången, står alla färska grönsaker 

som en kulle av korgar. Det är alltså 

detta man först får ögonen på när man 

stiger in! Underbart friskt och glad blir 

man. Annars i mataffärer är själva maten 

oftast längst in, så att man ska lockas 

handla allt möjligt annat innan man når 

dit, men här är det tvärtom. Allt är en 

dignande härlighet utan att det känns 

trångt och absolut inte kaotiskt. 

Vi pratar om ekoboomen som råder, 

hur den inverkat på Heksekosten. Omsättningen 

bara ökar och ökar och nya 

kunder strömmar till. Signe märker en 

ny grupp konsumenter - de högskoleutbildade, 

som förstått att detta med ekomat 

är nödvändigt både för miljön och 

för deras egen hälsa. Just nu strömmar 

det mer än någonsin, på grund av boken 

’Kærnesund familie’, skriven av en 

dansk journalist och som ligger på topp 

på försäljningslistorna i Danmark. En 

vanlig skräpmatätande kärnfamilj med 

två söner, varav den ene autistisk, har 

lagt om kosten till betydligt mindre gluten, 

socker och mjölk, till ekologiskt och 

till årstidsmässig mat. De beskriver i boken 

deras väg till sundhet, styrka, vitalitet, 

normalvikt, och sist men inte minst 

försvann sonens autism! Jag bläddrar i 

boken, inget av sundhetsfanatism eller 

späkning överhuvudtaget. En bok som 

nu snabbt förändrar många danska familjers 

matvanor. Den lär väl dyka upp 

(hoppas jag) på svenska också. 

Signe och hennes man har hållit på med 

denna butik i stort hela vuxna livet. 

Tröttnar du inte? Vill något annat? frågar 

jag. Men nejdå. Signe säger att de 

hela tiden hållt en kompromisslös linje 

och tycker det känns fantastiskt att sälja 

produkter som de har helt rent samvete 

för. De har en helt fast tro på det de gör 

med - i - av. I början var det viss skepsis 

bland folk, men inte längre, tiden 

har hunnit ifatt deras grundidé. Signe 

Rømer är övertygad om att nästa steg i 

samhällsutvecklingen blir starkare lokalproduktion. 

Deras strävan har hela tiden också varit 

att hålla ekologisk handelsbod, inte bara 

driva affär. Med det menar hon att det 

alltid ska finnas tid för samtal och personlig 

betjäning, att de mänskliga mötena 

med kunderna är en mycket viktig 

del som ger kvalitet åt både kunder och 

åt henne själv och de anställda. De är 

numera fler än tio som arbetar här, varav 

5 på heltid. Som om nu inte allt detta 

med Heksekosten skulle räcka, hålls det 

också kurser i örtläkekonst m.m. och de 

driver en egen ekologisk gård utanför 

stan, med hästar och får. Arbetet och 

livet hänger samman och är fortfarande 

roligt!!! Signe ser inte ett dugg utarbetad 

ut, utan är vänligheten och vakenheten 

själv, bara lite lördagspaustrött. Hon ler, 

och jag ser att hennes gnista inte är en 

ytlig finish, utan strålar inifrån. 

2/2008 

www.heksekosten.dk

Detta par har i tio år odlat och 

sålt örter i kruka samt egenodlat 

frö. Försörjer sig faktiskt på det! 

Inget annat. Kirsten menar att det 

till stor del beror på att de inte 

har några lån och därmed har 

låga utgifter. Hon har tidigare arbetat 

som svetsare, bland annat i 

Varberg (!), träffade Erik och tillsammans 

skaffade de en liten jordareal 

strax väster om Silkeborg 

i centrala Jylland, byggde sig 

ett enkelt hus och började odla. 

Biodynamiskt kändes som ett 

självklart och spännande förhållningssätt 

till jord och växter och 

odling. Och det ger resultat efter 

förväntan, starka friska växter ur 

frisk jord. 

De fröer de inte har fått fram själva 

köper de från Bingenheimer i Tyskland. 

Märker du skillnad på det fröet och 

annat köpt? Och isåfall hur? frågar jag 

Kirsten. Svaret kommer snabbt: Grobarheten 

först och främst! Det är livskraftigt 

och friskt frö. Förutom fler plantor 

per fröpåse blir de också starka, men det 

beror ju också på jorden. 

De blandar omsorgsfullt all jord själva, 

med biodynamisk kompost som självklar 

ingrediens. Kirsten visar mig stolt 

och säker, vänder upp och ned på en 

kruka och tar ut rotklumpen. Ljusår 

från den plantjord, som vi brukar köpa 

växter i, mer finkornig och lagom fuktig 

utan att vara svampig. Rötterna som 

ett fint fördelat trådnät genom massan. 

Jag får en känsla av att här är en växt 

som känner sig fri, som kan andas och 

2/2008 

urTegArTnerIeT 

– friska, starka läkeväxter, örter, fröer! 

utvecklas i frihet! Trors sin begränsning 

i krukan. De lyckas få till en plantjord 

som innehåller mycket låg torvhalt, en 

omöjlighet enligt många odlare idag. 

Jordblandningen ser de som deras viktigaste 

arbete, förutsättningen för att 

hela resten lyckas och företaget går bra. 

En enorm hög välbrunnen ekologisk kogödsel 

med tillsatta biodynamiska preparat 

ligger i kanten på den nya åkern. 

De hade en grannbonde som inte kunde 

fortsätta som ekobonde på grund av 

starkt försämrade prisavtal från Arla. 

(Så nu när ekotrenden är stark, är han 

inte med… men Kirsten menar, att han 

snart kommer tillbaka). Jorden här är en 

mycket lätt sandjord. Det gör den på ett 

sätt idealisk för många örter, men gör att 

det är svårt med långa torrperioder. På 

det nya fältet behöver de få till bevattning. 

De tar fram egna fröer framför allt av 

läkeväxterna. I deras katalog finns ett 

femtiotal. Drygt hundra grönsaksfröer, 

framför allt inköpta biodynamiska från 

Bingenheimer, liksom ett hundratal 

kryddörtsfröer. 

De har sin egen lilla butik i huset där de 

bor. Plantor drivs upp i plasttunnelväxthus. 

De var snabbt med på internet med 

sin försäljning. Plantor i kruka beställs 

via hemsidan och skickas med post. 

Detta är numera deras absolut största 

försäljningsfördel! Över hela Danmark. 

Många kommer också via hemsidan 

sedan hit på besök och köper direkt. 

Visningsträdgården ligger just nu rätt 

så övergiven, för de har blivit uppsagda 

från det arrendet och istället köpt in ett 

hektar på andra sidan. Den marken består 

delvis av ett skogspartiskog, som de 

nu röjer till en gles lövblandskog, där 

en stig leder ut till ett stort öppet fält, 

där den nya visningsträdgården ska bli. 

Start med lite odlingar förra året, en del 

tvååringar och perenner står där nu. Här 

ska de satsa på bevattning… 

De tar utvecklingen med ro, verkar så 

väldigt ostressade och trivsamma. Har 

planer på att bygga växthus och butik 

där på det nya landet, men kommunen 

är motsträvig med bygglov av någon 

märklig anledning. Men de arbetar lugnt 

och metodiskt, läser på bestämmelser så 

att de kan mer än handläggarna, för att 

kunna argumentera väl… 

Erik Vang Nielsen har kameran över axeln 

och dyker plötsligt ner på knä vid en 

blomma. På den sitter en insekt nämligen. 

Intresset för insekter är stort, han 

fotograferar och dokumenterar mycket. 

Här finns det finns många för Danmark 

ovanliga arter och en stor artrikedom! 

Mångfald föder mångfald. 

Kirsten och Erik säljer även böcker om 

örter, odling och medicin, om biodynamisk 

odling, växthistorik m.m., ett 

tjugotal intressanta titlar. De säljer inte 

plantor till andra länder, men väl fröer, 

så är du intresserad – ta kontakt! 

www.urtegartneriet.dk 

11

Jag kom till en ståtlig annorlunda 

by, högt belägen med vidsträckt 

utsikt mot söder och en grönskande 

ådal. En ovanlig by, en framtidsby, 

men redan 12 år gammal 

och som idé dubbelt upp. Hertha 

är inte eko-by, inte kollektiv, inte 

camphill, inte gård, inte… ja det 

liknar inga initiativ jag stött på! 

Här bor och arbetar ett tjugotal 

människor med betydande behov 

av stöd och omsorg – vuxna utvecklinggstörda 

– och delar sin 

vardag med ett 100-tal så kalllade 

normala i alla åldrar. Av de 

hundra finns de, som bor här men 

arbetar på andra ställen, liksom 

det finns de, som bor på andra 

ställen men arbetar här. Även utvecklingsstörda. 

Herthas grundidé 

– ”omvänd integration” har 

visat sig vara hållbar och ha stor 

bärkraft. Verkligen en imponerande 

samhällsförebild för hållbar 

utveckling. 

Här blir det snart dejlige jordbær... 

HerTHA 

- det hållbara samhället 

Jag bor över en helg, hos en bekant i 

Hertha utanför Århus på Jylland. Just 

nu är det Visionsseminarium för Herthaborna 

i grannbyn Herskinds församlingshem, 

det har man vartannat år, så 

få har tid att prata med mig och byn ligger 

tämligen öde. Men jag blir generöst 

guidad runt av min vän Zetna mellan 

hennes möten, och får en pratstund med 

trädgårdsmästaren Birthe Holt, insuper 

stämningar och kan sedan i lugn och ro 

läsa den helt nya 50-sidiga broschyren 

jag får med mig. Starkt rekommenderad 

läsning om ett mycket genomtänkt förhållningssätt 

till ekonomi, produktion, 

kultur, det sociala – ja allt ett samhälle 

egentligen behöver innehålla! 

Omvänd integration 

Hertha startade som förening redan på 

70-talet med rötter i ungdomsuppror, 

kollektivrörelser, biodynamisk odling, 

miljöengagemang och arbete med utvecklingsstörda 

människor. 1987 samlades 

40 personer för att mer konkret börja 

forma visionen om Hertha Levefællesskab. 

Att skapa ett sätt för utvecklingsstörda 

och vanliga människor att leva ett 

så normalt liv som möjligt tillsammans, 

ett liv med mervärden för alla. Att integrera 

vanliga i en miljö skapt för människor 

med särskilda behov, istället för som 

överallt annars – tvärtom. 

Tänk dig bara det enkla: att som utvecklingsstörd 

vuxen få leva bland människor 

på lika och respektfulla villkor, och 

inte bara med människor som har betalt 

för att vara med dem… 

En lördag varje månad i mer än 7 år 

(!) träffades man för att genomarbeta 

de flesta aspekter man kunde tänka på, 

skapa beredskap för alla möjliga tänkta 

scenarier, inklusive konflikter och arbeta 

fram strategier och målsättningar 

för snart sagt allt, på gemensam grund. 

1985 togs första spadtaget, 1987 flyttade 

de första in. 

Helhetsstruktur 

Ekologi och miljötänkande genomsyrar 

förstås helhetsbilden, liksom individens 

frihet. De flesta bostäder är privata hus, 

alla olika. På Hertha vilar ingen institutionskänsla 

eller regelstyrd stel struktur. 

De med särskilda behov bor mer kollektivt 

i två större byggnader centralt i 

området. Det finns flera skyddade verkstäder: 

Danmarks minsta och modernaste 

mejeri som gör mjölkprodukter av 

hög biodynamisk kvalitet, jordbruk med 

nio mjölkkor, grisar och höns, kök, bageri 

och grönsaksodling. Också väveri, 

tvättinrättning och teater! 

Totalt lokalt! 

Alla som bor här och fler ändå, för det 

säljs till Århus m.m., får alltså högkvalitetsmat, 

totalt lokalt producerad! Birthe 

Holt, Herthas biodynamiska trädgårdsmästare, 

var mycket inspirerande att 

möta. Hon berättade om deras ”kundebonde”-system. 

Tillsammans med 3-5 

utvecklingsstörda odlar hon grönsaker, 

bär och kryddor på några tunnland jord 

och i växthuset. Varje månad betalar ett 

drygt femtiotal abonnenter (motsvarar 

hushållen här) ca 250 kr/person och kan 

sedan själva plocka färskt så länge det 

finns, därefter ta i jordkällaren vad de 

vill ha. Där fylls det på med inköpta 

grönsaker, när de egna tagit slut. 

2/2008

Frihet och ansvar 

Centralt på området finns en gul byggnad 

kallad Herthahus, med bageri, kafé 

och en inköpscentral för matvaror, hygienartiklar, 

toapapper etc. De som är 

med i abonnentsystemet ”handlar” där, 

allt vad de behöver. Går dit och hämtar, 

och skriver upp i en bok vad de tar med 

sig. Även här görs en fast månatlig inbetalning 

av en summa per person, men 

som man bestämmer själv. Vid årets 

slut räknas det skrivna i boken ihop per 

abonnent och man får putta till pengar 

om man tagit ut för mycket. Ett system 

som fungerar förvånansvärt bra, 

går på tillit. Alla produkter är förstås 

ekologiska/biodynamiska och här finns 

mjölkprodukterna, bröden och kakorna 

2/2008 

från Herthas arbetsplatser att hämta. 

Just nu läckra rabarberkakor. Genom 

att ingen behöver vara butiksbiträde och 

all pengahantering går abstrakt in och 

ut från konton hålls arbetstid och -kostnader 

nere. Tillit och gemensamt ansvar 

ersätter pengar. Det gillar jag verkligen 

och är ett steg helt åt rätt håll! Frihet! 

Under ansvar. 

Det bärkraftiga 

Det är kö till Hertha, både av ’normala’ 

Trädgårdsmästare Birthe Holt 

och utvecklingsstörda, vilket talar om 

att det här fungerar och gör det bra. 

Friskhetstecken är, att man trots sin 

självhushållning inte sluter sig inom sig 

Röd flagg för oreganon utanför växthuset 

Birthe har ett enkelt system ute landen: utan ingår i samhället på ett öppet sätt, 

röda små tygflaggor på pinnar talar om fruktsamt för alla. En mer osynlig, men 

att man får (och bör) skörda, ofta med mycket viktig vinst och insikt är, att det- 

en enkel skylt bredvid med tydliga anta inte skulle blivit till utan medverkan 

visningar om hur man gör och var man av de utvecklingsstörda, med deras extra 

lägger blast och avfall. Just nu flaggas behov av omsorg. ”Indirekt är de starkt 

för sparris, rabarber och vissa fleråriga medverkande till, att vi anstränger oss 

kryddor. Blåa flaggor betyder behov av att uppföra oss ordentligt mot varandra. 

ogräsrensning, för den som vill ge ett De är kittet som binder oss samman. 

handtag en stund. Några arbetsdagar Det att vi är ett samhälle med en social 

för Hertha-innevånarna har man också uppgift gör, att vi har möjlighet att vara 

i trädgården, för större arbeten. en bärkraftig levnadsgemenskap.” Står 

det i broschyren, och det är nyckeln till 

framtidens samhälle, menar jag. För att 

skapa ett värdigt, hållbart samhälle, behöver 

vi skapa strukturer som hjälper 

oss ur vår destruktiva egoism. 

www.hertha.dk 

Röd flagg för rabarber - skörda gärna! 

NYFIKEN på de biodynamiska 

preparaten? 

Birthe Holt är mycket kunnig 

och har lång praktisk erfarenhet. 

Den 13 september 

håller hon kurs på Hertha. FJredaktören 

ska dit, vill du följa 

med? Kontakta mig, se s. 2! 

13

AurIon – att finna den tredje vägen 

Aurion är Danmarks äldsta ekologiska 

kvarn och bageri och 

finns på Nordjylland. Jørn Ussing 

Larsen är en självklar och 

välkänd auktoritet på området 

ekologiskt/biodynamiskt bröd, 

mjöl och gamla sädesslag. Han 

och hustrun Inger har drivit och 

utvecklat företaget Aurion sedan 

starten 1974. Jag har mött Jørn 

några gånger tidigare och även 

skrivit om hans mångfacetterade, 

engagerade arbete då och då. När 

jag nu var på Danmarksresa var 

Aurion-besök en självklarhet. 

Några saker är extra intressanta: 

dels det starka kompromisslösa 

fokuset på kvalitet – från 

jord till bord, dels fokuseringen 

på de gamla, friska, närings- och 

smakrika sädesslagen, dels fokuseringen 

på att ge kunskap vidare 

och sist men inte minst fokuset 

på människorna. Med alla dessa 

riktningar för uppmärksamheten, 

får Aurion ett mervärde som når 

långt utöver pengar och vinst och 

blir en förebild för hållbar utveckling. 

Vi har en pratstund över en enkel frukost 

en tisdagmorgon. Han är lite 

trött, var på resa till Fyn för att titta på 

begagnade maskiner dagen innan, hem 

sent, upp och ut i bageriet halv fyra, som 

ersättare för bagaren, som är ledig. Men 

när vårt samtal kommer igång väcks han 

av sin egen entusiasm och brinnande 

låga för det han håller på med och ägnat 

hela sitt liv åt. 

Arbetskamratskap 

Efter frukost visar han mig runt i hela 

anläggningen, som vuxit till bit för bit 

och nu senaste halvåret byggts om och 

till rejält. Det har varit en hektisk och 

opraktisk tid med produktionen mitt i 

alltihop, men nu börjar det funka utan 

jätteansträngning och han är oerhört 

tacksam för hans tåliga, duktiga medarbetare. 

Här arbetar ett tjugotal personer 

i olika team. Överhuvudtaget märks här 

en stark mänsklighet. God teamkänsla 

och kamratskap och en ’platt’ organisation. 

Jørn går inte precis omkring i kostym 

och slips utan i arbetskläder och ger 

ett handtag här och där när vi går genom 

lokalerna och man passar på att byta 

några ord. Det är befriande fritt från radioskval. 

I god arbetsgemenskap ligger 

också ett respektfullt sätt att umgås med 

varandra. I fikarummet sitter en lapp 

med följande etiska regler för Aurion: 

1. Tala vanligt, nyttigt och sant 

2. Förtrolighet 

3. Var medveten om dina tolkningar 

4. Undvik omständlighet – säg det du 

har behov för 

5. Tala med och inte om 

6. Säg din mening utan att övertala 

andra 

7. Säg ’jag’ när det är saklig grund 

till det 

8. Ta ansvar för det du säger, men 

inte för hur mottagaren uppfattar det 

Rundvandring på Aurion 

Det gamla, lilla bostadshuset från den 

ursprungliga gården ligger nu nästan 

helt ombyggt av produktionslokalerna. 

’Ja, här är vår flotta direktörsvilla’, säger 

han och ler… Närmast och ihopbyggd 

med den ligger en liten lokal fylld av 

väldoft – deras chokladtillverkningsrum 

och experimentverkstad. Rena, högklassiga 

ekologiska råvaror. Nästa år utökas 

sortimentet med chilichoklad till vilken 

en dansk eko-producent nu i sommar 

odlar chili. Så finns Kvarnen, förstås. 

Stora stenkvarnar från Österrike, de 

bästa av alla menar Jørn, medan andra 

rangerar ut dem. Men då passar han på 

och köpa in dem till bra begagnatpris… 

Sädleverantörerna är kontraktsodlare, 

ekologiska och biodynamiska, ett femtontal, 

som Jørn har god och nära kon- 

1 2/2008 

takt med. Från kvarnen kommer man in 

i mjölpackeriet där också alla de olika 

müsli- och grötblandningarna görs. Aurion 

har troligen Europas största sortiment 

av mjölsorter - fler än 40! Så in i 

bageriet med de vedeldade stenugnarna, 

hela produktionens hjärta, som är igång 

dygnet runt. Ugnarnas långsamt skiftande 

temperaturer utnyttjas till gräddning 

av alla de olika bröden och till rostning 

av flingor. Bröden har nu äntligen 

fått fina nedkylnings- och packrum. Så 

finns en stor packhall för utleveranser 

till butiker, skolor, institutioner, grossister 

över hela riket och utanför. Till sist 

den nybyggda, luftiga byggnadsdelen 

med omklädningsrum, fikarum, kontor 

och lager. Hela anläggningen värms upp 

med eldning av skal från speltvetet! 

Bakåtblickande 

Aurion startade som konsumentförening 

i Hjørring med en gemensam butik 

1974 av unga som ville ha schysst mat, 

inspirerade av bland annat antroposofins 

tankar om samhällsbyggnad. Jørns

far var konditor och hade produktion i 

staden och sonen började där baka bröd 

till butiken. Han fick helt enkelt börja 

göra själv, det bröd de ju alla ville köpa 

i deras egen butik, men inte gick att få 

tag på! Aurions trevliga affär finns än, 

på ett hörn i centrum, men hör numera 

till företaget. Bakandet växte, både som 

intresse och som produktion och han 

och Inger flyttade efter fem år till en 

egen gård någon mil söderut, där de nu 

är. Platsen heter passande nog Guldager, 

som betyder Guldåkern. 

Att finna den tredje vägen 

Jørn Ussing Larsens inre drivkraft, 

styrd av nyfikenhet, eldad av patos för 

det goda i världen, märks i vårt frukostsamtal. 

Vi pratar om olika sätt att lösa 

problem här i världen. Han lever efter 

filosofin att hela tiden söka det tredje, 

finna nya utvägar som ingen ser. Att 

komma ur dualismen, tänker jag. Bort 

från fasta föreställningar, vinnare-förlorare-synsätt, 

krig, aggressivitet, och 

in i konstnärens sätt att se på tillvaron 

faktiskt. Att vara öppen för att se möjligheter 

när de uppdagar sig, istället för 

att vara låst vid gamla handlings- och 

tankemönster. Detta är också uppfinnarens 

väg (passar bra här, då mycket 

av produktionen ’hemsnickras’), men 

få klarar att också vandra på den vägen 

i det sociala och mellanmänskliga. Att 

lösa spänningar och konflikter genom 

att finna en tredje utväg, där alla känner 

sig respekterade. Om detta talar vi över 

filmjölk- och müslitallrikar och mustigt 

rågbröd. Med norsk getmesost på. Jag 

tänker att vi faktiskt håller ett samtal 

om fred på jorden… och det börjar ju 

som bekant med fred i jorden, det vill 

säga matproduktion som vördar livet 

och dess mångfald istället för att föra 

krig mot den. Nu är jag redan på väg mot 

julnumret, tänker jag i skrivande stund, 

några veckor före midsommar. För det 

ska tillägnas starkt arbete som gjorts på 

det temat – fred med jorden. 

Med ansiktet mot framtiden 

Nu är Jørn inte de stora yviga ordens 

man, utan en praktiker med stort varmt 

hjärta. En svårighet finns dock här på, 

som på så många andra håll. En eldsjäl, 

som är besjälad och uppfylld av sin 

uppgift arbetar, eller snarare är aktiv 

hela tiden i den. Lever med den. De- 

Flygfoto, lånat av Aurion 

lar inte i arbete och fritid, avlönad tid 

och semester. Nu börjar det bli dags att 

sakta lämna över, hitta den/de som vill 

föra Aurion vidare, i enlighet med den 

strategi man befäst på papper i den nya 

presentationsskriften (se nedan). Aurion 

behöver och Jørn önskar sig och söker 

nu en platschef, som kan börja avlasta 

honom i det praktiska. 

Under vintern har Aurion bytt ägarform. 

Efter att i alla år varit ekonomisk förening 

är det nu aktiebolag. Förarbetet har 

fått ta ett par år, Jørn och Inger ville vara 

noga med att se till att det ska kunna behålla 

sin särprägel och sina grundtankar. 

Så har en fond bildats av medlemmarnas 

insatser (de som ville, men de ville de 

flesta) och i stadgarna står, att fonden 

alltid ska vara halva aktiebolaget. De har 

givit ut en presentation av Aurion, som 

är klart läsvärd ur en mångfald aspekter, 

inspirationsläsning och idéväckande för 

den som vill driva företag med respekt 

för natur och människor. Jag kommer 

ofelbart at tänka på totalkontrasten till 

Monsantos ordande om sin verksamhet, 

som jag skrivit om tidigare! 

I slutet av häftet berättar Jørn sin egen 

historia. Där skriver han: Aurion har 

uppstått i kölvattnet av ungdomsupproret 

och utvecklade sig till ett alternativt 

uppror genom att baka ’ett ordentligt 

bröd’. Vidare: Drivkraften till de 33 

årens arbete har varit alla upplevelser 

med kunder och den tacksamhet som visats 

vårt arbete. Samtidigt var det mycket 

givande att se vilka kvaliteter som kan 

komma ur råvarorna, när man använder 

sig av alternativa jäsningsmetoder och 

förarbetningsmetoder, samt att uppleva 

den kraft som finns i de gamla sädesslagen, 

som vi tror vi ännu bara sett skuggan 

av. Så den framtida uppgiften blir 

att vara öppna för dessa hemligheter. 

Kornets Hus 

En ytterligare vision Jørn och Inger 

brinner för, är etablerandet av Kornets 

Hus, ett upplevelse- och kunskapscenter 

ute vid Aurion om säd och bakning, för 

turister, fackfolk, näringsspecialister, 

historiker, kursdeltagare, skolbarn och 

studenter. Här ska besökarna få både 

information och sinnesupplevelse med 

sig hem, om forntidens sädesslag och 

om de gamla danska sorterna. Här ska 

finnas utställnings- och undervisningslokaler, 

föredragssal, bakverkstad, odlingar 

utomhus m.m. Sinnesupplevelser 

är ingången till kunskapsinlärning för 

många människor, något man tänker ta 

fasta på. Idén har kommit ur alla erfarenheter 

Jørn genom åren samlat på sig. 

Han har redan nått ut till tusentals människor 

med kurser och föredrag. Med 

Kornets Hus blir kunskapen levandegjord 

och tillgänglig för så många fler. 

Han vill också knyta forskningslokaler 

till platsen. I slutet av förra året hölls ett 

stort seminarium och en projektgrupp 

arbetar nu vidare. 

Varför biodynamiskt? frågade jag där 

vid frukosten. Han ler gåtfullt, retfullt 

och övertygat: For di det gir deg ’power’! 

Du får kraft! Jag fick med mig ett 

rågbröd och ett svedjerågbröd. Känn 

skillnaden på smaken, sa han. Svedjerågen 

smakar mer och är mer hållbart. 

Och det är sant. 

Vera Billing 

Fotnot: 

Svedjeråg är ett gammalt nordiskt sädesslag 

med mycket högt näringsvärde, 

som nu återigen börjat odlas. 

www.aurion.dk

DeT HAnDLAr om proTeInernA 

jens-otto Andersen och forskning om 

matens kvalitet 

I byn Hertha utanför Århus i 

Danmark, finns ett ovanligt och 

mycket spännande forskningslaboratorium, 

som drivs av forskaren 

och agronomen Jens-Otto 

Andersen. Han är en man med 

insikt och erfarenhet inom både 

naturvetenskaplig gängse forskning 

inom jordbruk, samt de 

forskningsmetoder som utvecklats 

ur biodynamisk odling. Där söker 

man andra sätt att iaktta och mäta 

matkvalitet. Proteinerna, säger 

han, det handlar om proteinerna! 

De är i allt levande, rentav innan, 

redan från början – äggets protein, 

fröets protein, finns som en 

förutsättning innan det blir en ny 

individ, en ny organism. Metoden 

biokristallisation, som han arbetar 

med, avspeglar i hög grad just 

proteinkvaliteten i proverna från 

olika livsmedel. 

Jag får ett par pratstunder med Jens- 

Otto, trots att det denna helg är visionsseminarium 

på Hertha, där han 

också deltar. Över en lunch får jag höra, 

att han som 25-åring köpenhamnare, 

kom att ställa sig frågan Vad ska jag göra 

egentligen? Han existentiella undringar 

då, påbörjade vägen till där han nu står, 

en ansedd, mycket engagerad och seriös 

forskare i livsmedelskvalitet. Via grönsaksodling 

på folkhögskolan Søtofte och 

den stora biodynamiska gården Sletner i 

Norge kom han åter till Danmark 31 år 

gammal och mogen för den teoretiska 

sidan. Blev småningom agronom. Som 

han redan hade intresse och fascination 

för kvaliteten i biodynamiskt producerad 

mat och ville fördjupa sig i det 

forskningsmässigt, begav Jens-Otto sig 

till Järna, där Magda Engqvist och Bo 

Pettersson höll på att utveckla biokristallisationsmetoden. 

Han blev otroligt 

inspirerad! Men insåg också snart vilka 

primitiva experimentella förhållanden 

som rådde och att resultaten därmed 

egentligen inte gick att använda för ett 

seriöst, modernt forskningsarbete med 

statistisk signifikans och objektivitet. 

Men han var djupt imponerad och är än i 

dag oerhört tacksam för mötet med dessa 

två nordiska pionjärer. Nu först börjar 

tiden ha hunnit ifatt, metoden vinner seriöst 

gehör och börjar bli riktigt intressant 

även för den gängse forskningen. 

Man kan säga, att den stora snårskog 

av okunskap som skiljt åt, bit för bit 

röjts upp av den vanliga forskningen i 

jakten på vad kvalitet i mat egentligen 

är för något, så att man nu åtminstone 

börjar märka framkomliga mötesvägar. 

Jag tänker faktiskt på likheterna med 

kvantfysiken, där forskningen till slut 

når dit där de gamla tanke modellerna 

inte längre räcker till och man blir böjd 

att acceptera nya, vidare begrepp… 

Man kan på ett sätt säga, att Jens-Otto 

tog vid efter pionjärfasen i Järna och sedan 

har ägnat sitt liv åt att utveckla biokristallisationsmetoden 

både inåt, rent 

tekniskt och forksningsmässigt, med sin 

noggrannhet och metodiska läggning, 

och även utåt mot gängse forskning och 

samhället i stort. Han tycks mig ha just 

dessa kvaliteter: generös och öppen, 

med en pedagogisk naturbegåvning och 

samtidigt kompromisslöshet och koncentrationsförmåga 

i att arbeta fram 

metoden ur alla dess aspekter. Han har 

numera doktorerat i ämnet och deltar i 

ett mycket intressant samarbete på europeisk 

nivå. Det har byggts likvärdiga 

kammare för metoden också vid universitetet 

i tyska staden Kassel och vid 

statsstödda Boelk-institutet i Holland. 

1 2/2008 

Kristalliserad ren kopparklorid och... 

med tillsatt saft från ett livsmedel. 

Inga proffsbilder, men för att få ett hum. 

Med dessa tre, finns nu möjligheter att 

genomföra standardiserade undersökningar 

på helt nya villkor jämfört med 

när han började. Även i Pisa, Italien och 

vid Litauens lantbruksuniversitet pågår 

arbete. 

Metoden 

Biokristallisationsmetoden har länge 

anklagats av det naturvetenskapliga etablissemanget 

för subjektivitet och därmed 

dålig tillförlitlighet. Numera har 

datorprogram tagits fram för att analysera 

bilderna och visar att det öga, som 

tränat sig väl i att läsa bilderna faktiskt 

kommer fram till motsvarande resultat. 

Dessutom är nu ett standardiserat förfarande 

för läsning av kristallisationsbilderna 

i likhet med metoden ’sensorisk 

analys’ nästan klart. Där används sinnena 

på standardiserat sätt för att mäta 

kvalitetsaspekter i maten, de som hela 

tiden tycks undfly de materiella och maskinella 

mätmetoderna. 

Vad är det då? Jo, man använder sig av 

kopparkloridlösning och dess förmåga 

att bilda karaktäristiska, tolkningsbara 

kristalliserade mönster, när saft eller extrakt 

av livsmedel tillsätts och det får stå 

helt stilla, i jämn temperatur och luftfuktighet. 

Det kan göras som jämförande 

försök på grönsaker, frukter, säd, blod, 

ja allt som är levande egentligen. Och 

metoden avspeglar som nämnts framför 

allt proteinkvaliteten. (En annan bildskapande 

forskning som tar fram kolhydrataspekten 

är stigbildsmetoden och ett 

sådant lab finns också här.) 

I utvecklingen av Hertha-laboratoriet 

har Jens-Otto Andersen använt insikt i

luftens och vattnets dynamik. Optimalt 

skulle kammaren därmed varit rund, 

men åttkantig fungerar tillfredsställande 

och var mer lättkonstruerad. Att 

frångå det fyrkantiga skapar jämnare 

luftcirkulation. Det behövs en noggrann 

reglering av klimatiska förhållanden 

inom och utanför kammaren. Utanför är 

det konstant 26 grader och 40 % relativ 

luftfuktighet. Och de flata glasskålarna 

vilar i stabil ställning för att inte rubbas. 

Alla vet vi ju, att iskristaller bildas på 

sjön endast när det är kav lugnt! Vätskan 

i försökslösningen som dunstar bort 

förs hela tiden ut i det yttre omgivande 

rummet, där också all elektrisk apparatur 

finns, för att inte störa. Fläktar går 

dygnet runt och termostater håller miljön 

konstant. 

Den här nya kammaren byggdes år 2000 

av medel från bland annat den stora 

tyska Software AG Stiftung. Jens-Otto 

berättar entusiastiskt om den fonden, 

startad av den man som utvecklat motsvarande 

Bill Gates Microsoft, men för 

de stora industrierna, bankerna och 

myndigheterna. Vid börsnoteringen avsatte 

han hälften av vinsten till denna 

fond, som särskilt ger stora bidrag som 

stöd till människor med olika typer av 

handikapp, till arbete med barn- och 

ungdomsprojekt i Östeuropa m.m. Hans 

egna två barn var nämligen utvecklingsstörda. 

Denna fond arbetar väldigt nära 

de som får pengar. Med genuint intresse 

följer en och samma person arbetet inom 

varje projekt, alltid med kontinuerliga 

besök på plats. Nå, den äldre biokristallisationskammaren 

är nu donerad till 

Norge, till jordbrukshögskolan i Fyrisdal. 

I Sverige ligger detta arbete i princip 

nere, då ingen entusiast finns som tar 

sig an det på heltid. Det biodynamiska 

i Sverige är ju inte heller precis bejakat 

och understött av universitet och myndigheter 

som i andra länder, vilket inte 

gör saken lättare, och området saknar 

just nu starka förgrundsgestalter här. 

Jag fick med mig en artikel av Jens-Otto 

Andersen, där proteinernas funktion 

beskrivs från naturvetenskapligt perspektiv 

och från biodynamiskt/andevetenskapligt, 

liksom ur jordbrukssynpunkt 

på samma sätt. Här följer några 

fragment ur den: 

Vad är protein? 

’Cellen är grundläggande det, som den 

är utifrån de proteiner den innehål- 

2/2008 

ler.’ Detta citat lämnar ingen tvivel om 

proteinernas fundamentala roll i livsprocesser. 

I cellkärnan skriver generna 

fortlöpande de proteiner som styr alla 

aktiviteter i våra celler, vävnader och 

organ. 

Alla proteiner är i konstant rörelse 

med mycket lågfrekventa vibrationer. 

Storlekstalen spränger alldeles vår mekaniska 

föreställningsförmåga, det rör 

sig om oerhört små och oerhört snabba 

rörelser. 

Proteinet är den oändligt modellerbara 

livssubstansen, som organismens livskropp 

betjänar sig av i livsprocesserna. 

De fysiska ämnena lyfts ut ur sina oorganiska 

lagbundenheter när de grips av 

växten, djuret eller människan. Omvänt 

har proteinet i kemistens kolv fallit ut 

ur ett levande sammanhang, och fysiskmineraliska 

lagbundenheter tagit överhand. 

Varje isolerat protein eller enzym 

är därför i större eller mindre utsträckning 

’denaturerat’. 

Om proteinerna i odlandet 

Under tillväxten fångar grödan ljuset 

på de gröna bladen med hjälp av klorofyllet, 

och bygger i fotosyntesen enkla 

sockerarter, utifrån ljus, vatten och luftens 

CO2. Grödan tar upp nitrat genom 

rötterna och sänder detta ’uppåt’, där det 

möter sockret ’på väg nedåt’ från fotosyntesen. 

Härur skapar grödan de otaliga 

organiska förbindelser, som biokemin 

finner i levande organismer. 

Kväve ingår i proteinerna och är en 

dynamo för grödans tillväxt och oumbärligt 

för grödans normala tillväxt och 

utveckling. Dock lika nödvändig som 

den är i passande doser, lika skadlig är 

den i större koncentrationer. Nitrat (kvävesalt, 

ingår i konstgödning, red. anm.) 

forcerar plantans tillväxt och håller den 

kvar längre i växtfasen än naturligt. 

Resultatet är välkänt: konventionella 

grödor innehåller mer nitrat än ekologiska 

och biodynamiska, som ett allmänt 

tecken på obalansen mellan ljusupptaget 

i fotosyntesen och nitratupptaget från 

gödningen. De innehåller även generellt 

mindre torrsubstans, mindre C-vitamin 

och mindre råprotein. Det sistnämnda 

är det som är näringsmässigt värdefullt, 

i motsättning till de lågmolekylära kväveföreningarna 

såsom nitrat, fria aminosyror 

m.m. Dessa indikerar istället ett 

stresstillstånd hos grödan som gör den 

sårbar för bakterier och svampar. Bonden 

sprutar därför rutinmässigt med 

olika pesticider för att stoppa angrepp 

från bakterier och svampar, som annars 

helt kan ödelägga skörden. 

Den mull som plöjs och harvas är kärnan 

i ett livsbejakande jordbruk. Under 

tillväxten och mognaden förvandlas nitratet 

och aminosyrorna till proteiner, 

som stiger till stadigt högre grader av 

’organisation’ och komplexitet. På så 

vis får plantans fruktorgan (rotfrukten, 

sädeskornet, nöten, frukten, fröet) en 

optimal, balanserad proteinsammansättning. 

Med detta fullmogna protein 

når plantan sitt arttypiska uttryck, man 

kan säga att dess urbild manifesteras, eller 

att den har integrerat det stoffliga och 

den andliga. Kvävet är här brobyggaren 

i levande organismer mellan livsprocesserna 

och den andliga väsenskärnan, 

själva idén, som ständigt reglerar och 

förnyar organismens utveckling utifrån 

denna grundläggande ’arbetsritning’. 

Överallt där kväve uppträder har det i 

uppgift att vara förmedlaren mellan livet 

och det andliga. 

Förr talade bönderna om jordens 

’kraft’, om den livskraft som var fångad 

i jordens humus. Humusen är ett ’sovande 

protein’ och som sådant en gåta i 

den traditionella jordbruksvetenskapen. 

Det går en linje från mullens protein till 

grödornas proteinsammansättning och 

–kvalitet. 

’En frisk jord ger friska grödor, som ger 

friska djur och människor’. Bondens 

uppgift är att hjälpa naturprocesserna till 

att fullbordas på rätt sätt, med gödning, 

med jordbehandling och växelbruk och 

med det rätta förhållandet mellan antal 

djur och jordar. Härmed är bondens arbete 

en av grundpelarna för människors 

hälsa och utveckling. 

info@biodynamisk-forskning.dk 

1

männIsKAns 

bäsTA vän 

Man brukar ju säga att det är 

hunden som är människans bästa 

vän; forskare har velat få det till 

att bli geten, men frågan är om det 

inte är masken som borde föräras 

denna titel – åtminstone under de 

senaste 15 000 åren när vi varit 

bofasta jordbrukare. Bisarrt nog 

är det just vi människor, som har 

masken att tacka för så mycket, 

som på senare år blivit dennes 

värste fiende. 

Våra maskiner är stora och skickar 

kraftiga, onaturliga vibrationer genom 

marken vilket skrämmer slag på 

den stackars masken. För att skydda sig 

kryper en del av dem djupare ner, men 

här blir de krossade av traktorns tyngd 

eller sönderskurna av plogen. De individer 

som söker sig upp till ytan som 

skydd blir snabbt uppätna av måsar eller 

torkar ut. Våra bekämpningsmedel 

och all konstgödseln gör knappast saken 

bättre. Som exempel kan nämnas att 

medan man i en handbearbetad, välskött 

jord kan finna ca 500 mask på en enda 

kvadratmeter så finner man på samma 

yta i den ”rationellt” brukade jordbruksjorden 

bara 10 stycken. Men, men… jag 

ska inte haka upp mig vid liknande, tragiska 

siffror och exempel, utan istället 

snabbt återvända till vår vän maskens 

alla undergörande förmågor. Ja, vi ska 

till och med hinna ta en liten titt på hur 

vi, med en lite mildare inställning till 

Jorden, skulle kunna ersätta både pesticiderna 

och konstgödseln med… ja just 

det: Mask! 

Masken äter alla sorters organiskt material, 

även mögel och andra svampar. 

Samtidigt som den gör detta gödslar den 

naturligtvis Jorden – och vilken gödsel 

sen! Oavsett om den jord den lever i är 

sur eller basisk så blir alltid maskens 

spillning i stort sett ph-neutral. Precis 

som fåglarna gör, äter masken småsten 

som långsamt bryts ned i dess matsmältningssystem 

och frigör mängder med 

växtnäring. När gruset i den lille jordin- 

nevånarens mage bryts ned löses silikatmineraler 

och kisel frigörs. En frisk 

mask producerar mellan halva och hela 

sin egen kroppsvikt i gödsel per dygn. 

Om det konventionella jordbruket skulle 

klara att ta sig upp i en kvot om 50 mask 

per kvm skulle dessa på hundra dagar 

alltså kunna producera 50 ton växtnäring 

per hektar. Tänk då bara tanken på 500 

stycken per kvm som i det tidigare exemplet. 

Till skillnad från den syntetiskt 

framställda konstgödseln så är maskens 

spillning levande och full av mikroorganismer. 

Vidare så håller maskspillning 

både fukt och kväve bättre än annan 

jord. Men det tar inte stopp här. I USA 

har man i experiment sett att maskens 

avföring verkar som medicin och alltså 

inte bara gödslar utan faktiskt också kan 

hjälpa till att bota sjuka plantor. 

Förutom att maskarna med sina gångar 

gör Jorden porös och genomsläpplig 

både för vatten, luft och växtrötter så 

fungerar de även som markens air conditioner 

och syrepump. Växternas rötter 

och alla andra levande varelser nere 

i marken utandas, liksom vi, koldioxid 

vilken är en tung gas. Om det inte vore 

för maskarna skulle Jorden snabbt mättas 

på CO2 och bli ofruktbar, men när 

dessa kryper upp till ytan, trycker de 

den tunga CO2-luften framför sig och 

renar alltså samtidigt Jorden. På samma 

sätt suger de med sig frisk luft på vägen 

ner igen. Om alla maskar på ett välskött 

hektar jordbruksmark gjorde gemensam 

sak och kröp upp till ytan och sedan 

vände ner igen skulle de i detta enda andetag 

utväxla mellan 10 och 20 kubikmeter 

luft. 

Masken är även en aktiv skadedjursbekämpare. 

När äppelträden på hösten 

släpper sina löv är masken där och äter 

upp de löv som du inte fick upp med 

krattan, på vilka annars skorv lätt skulle 

kunna övervintra. En enda mask kan äta 

upp till 70 skorvangripna blad på en månad. 

Dessa djur, som vi i vardagligt tal bara 

omnämner som mask, utgör faktiskt en 

hel grupp av raser (i Sverige finns 15 olika) 

som alla har något olika krav på sin 

närmiljö. Den jag hade tänkt fokusera 

på här är den lite mindre lövmask som 

bär det vackra namnet Eisenia Foetida, 

eller kompostmask (på engelska är den 

känd som Red Wiggler). 

Anledningen till att denna mask blivit 

så populär beror nog främst på hastig- 

18 2/2008 

heten i förökningsprocessen. Eisenia 

kompenserar det faktum att hon faktiskt 

producerar något mindre gödsel än sina 

större släktingar med sin överlägsna reproduktionsförmåga 

– vilket i slutändan 

alltså ändå leder till mer gödsel. En mask 

kan leva i upp till sju år och kan under 

denna tid ge upphov till ytterligare en ny 

mask per dygn. 

Det första man kan göra som vanlig 

trädgårdsodlare för att få masken att trivas 

bättre är att sluta använda jordfräs. 

Luckra dina bäddar lite lätt med en grep 

istället och vänd bara Jorden hösten innan 

du ska sätta potatis. 

Täckodla! Våra små vänner trivs jättebra 

på en porös, fuktig jord som är översållad 

med gräsklippsmat. Täckodling 

torde väl också vara en förutsättning för 

den som bara vänder om i myllan vart 

fjärde år. 

Djupsängsodla! Desto mindre packad 

och desto djupare mylligheten når, desto 

bättre trivs också masken. 

Mata dem ordentligt. Ja, efterhand som 

antalet maskar ökar i dina trädgårdsland 

kan du också öka mängden gödsel (?? 

väl inte???) och kompost som du tillför. 

På vissa håll, speciellt i USA, har man 

börjat satsa stort på försäljning av maskyngel 

och spillning från Red Wiggler 

och förser faktiskt det konventionella 

jordbruket med denna handelsgödsel. 

Tyvärr är den amerikanska modellen 

inte hållbar i det långa loppet då den 

bygger på en enormt energikrävande 

process, som dessutom är direkt beroende 

av spillningen från jättelika mjölkfabriker 

med tusentals kor. Den fasta avföringen 

ska separeras från urinen, torkas 

och matas ut till de jättelika maskbingarna. 

Handelsgödseln separeras ut från 

maskarna och deras yngel med hjälp av 

mera maskiner och sen är det torkning 

igen, förpackning och distribution. En 

väldigt energislukande – för att inte tala 

om kärlekslös – apparat. 

Jo, maskarna är nog i sanning våra bästa 

vänner. Behandla dem därför alltid med 

tillbörlig respekt. Utan dem kanske inte 

vår värld, så som vi känner den idag 

skulle vara möjlig. Utan dem skulle 

kanske inte jag kunna sitta här idag vid 

min dator och skriva denna lilla kärleksförklaring. 

Johannes Söderqvist 

självhushållare, debattör och artist

ogräs – just vad din jord behöver 

Ett ogräs växer gärna där det 

är en näringsbrist i din jord, för 

att åtgärda just den bristen. Om 

man använder dessa ogräs effektivt 

kan man komma över näringsbristen 

och därmed ta bort 

orsaken för ogräset att växa där. 

Denna observation har den australienske 

jordbrukaren Barry 

Edwards gjort och sedan arbetat 

framgångsrikt med på sin gård. 

Han ’odlar’ ogräs, som en intressant, 

fördjupad form av gröngödsling 

helt enkelt. Ett sätt att få 

odling och natur att mötas på ett 

fruktbart sätt! En fördjupning och 

förstärkning av ekologitänket. 

Här vänds den låsta tankeföreställningen 

om ’input-output’ för näringsämnen, 

som konventionell odling 

bygger på och som smugit sig in även i 

ekologisk odling och befästs i KRAV:s 

regelsystem. En växt, som av sig själv 

växer frodigt på en jord, innehåller ett 

överskott av just de ämnen jorden där i 

sig innehåller för lite av! Konventionellt 

besprutas ogräs kemiskt och lämnas att 

vissna ner och torka i solen, vilket innebär 

att växtens faktiska rikedom går 

förlorad och jordens obalans bara ökar. 

Roundup-medel sprutas varje vår för 

miljonbelopp på jord och växtlighet! 

Rätta tillfället 

På Barry Edwards åkrar plöjs så mycket 

organiskt material som möjligt ner på 

hösten. Gröngödslande klöver, gräs, 

ogräs, allt. Något senare harvas marken. 

Nästa säsong får trädan bara vara 

i fred och sommarogräsen får gro och 

växa. Konventionellt skulle trädan sedan 

besprutas med Roundup eller kontinuerligt 

harvas, för att hålla trädan 

helt ren. Orsaken till detta är tanken, att 

allt som växer på trädan förbrukar värdefullt 

vatten och näringsreserver, som 

ska sparas till den efterföljande spannmålen. 

Och detta är ju sant! På sätt och 

vis. Men ändock har han märkt att det 

är mycket mer värdefullt för jorden, 

att låta trädan bli en ren djungel av en 

2/2008 

massa ogräs och sedan plöja ner dessa 

då de börjar blomma eller torka bort, 

men innan de gått i frö. Först och främst 

får de en kraftig förhöjning av näringsvärden 

och kraftig förhöjning av halten 

organiskt material (de har en mycket lätt 

jord), som tillslut blir humus. Javisst, 

sommarogräsen har tagit upp mycket av 

jordens fukt i sig, men han upplever inte 

att grödorna hamnar i stress på grund av 

vattenbrist. På grund av ökningen av humus 

och element i matjorden kan deras 

grödor istället mycket mer effektivt ta 

tillvara säsongens regn genom hela året. 

Och detta system stoppar jorderosionen 

på grund av vindar. De får också renare 

grödor efter varje säsong med sommarogräsgröngödsling. 

Detta, tror Barry, 

beror på högre humushalter, bättre näringsbalans 

i jorden och därmed mindre 

anledning för ogräsen att gro och växa. 

Halten organiskt material i hans jordar 

är nu 2,5 %. Områdets medeltal ligger 

på mellan 0,2 och 1 %. 

Barry Edwards tror de flesta växter tar 

in kväve och andra näringsämnen från 

luften och använder sig av dem när de 

växer. Det är därför han plöjer ner dem, 

för dessa näringsämnen finns i växtens 

stjälk och blad, inte bara i ärtväxter och 

deras knölarna på rötterna. Om de lämnas 

att gå i frö och mogna blir denna 

näring koncentrerad i fröet och resten 

dunstar av till luften igen. Endast en liten 

del blir då kvar i matjorden. Om man 

istället får allt det goda i dessa ogräs 

tillbaka till jorden kan man komma över 

näringsbristen under en säsong. Om man 

låter ogräsen mogna av tar det många, 

många år att bygga upp det. Han förmodar 

att man i fuktigare, kallare klimat, 

där avdunstning inte är stor, kan få goda 

resultat genom klippning och slåtter. 

Roundup 

Traditionell ogräsbekämpning har ett 

enda fokus. Ta bort ogräsförekomst. Om 

man hela tiden stoppar ogräsförekomst 

år efter år, måste man väl tillslut bli av 

med dem? Enligt Edwards erfarenhet 

är den enda vinsten med detta system 

att man ibland under en kort tid vinner 

kontroll. I deras område säljer kemiföretagen 

årligen Roundup värt miljo- 

Foto Dick Nord 

ner dollar för besprutning av kvickrot 

m.fl. ’gräsogräs’ om våren. Tanken är 

att Roundup ska sprutas när fröna börjar 

bildas i axet. Då dör plantan under 

nästa vecka och inga vitala frön kommer 

ur dessa plantor. Han har grannar som 

gjort detta i över tjugo år och fortfarande 

har kvickrot och de andra ogräsen. Själv 

har han inget problem med dem längre, 

för han har plöjt ner dessa gräs vid rätta 

tillfället i jordens övre skikt flera gånger 

för några år sedan och nu känner de inte 

behov av att växa där längre. Kvickrot 

växer och går i frö runt kanterna på fältet, 

där plogen inte når. Fröna sprider sig 

över fälten, men de gror inte där för de 

har redan gjort sitt jobb. Samma erfarenhet 

har han gjort med andra ogräs. 

Friskare får 

Sedan de börjat plöja ner ogräsen, har 

också deras får blivit friskare. Genom 

hela 80-talet och in i 90-talet köptes 

mineralfoder till fåren. Det sista tog 

slut 1994 och sedan dess har det inte 

behövts. Fälten är mer i balans och därmed 

har också näringsbrister hos deras 

får försvunnit. 

På en frisk, bördig jord i balans krävs 

inga mängder av näringstillförsel för att 

få bra gröda, en erfarenhet många, särskilt 

biodynamiker gör. Olika jordar kan 

dock som grund ha brist på vissa ämnen, 

Barry Edwards område är till exempel 

fosforfattigt. Men på grund av hans sätt 

att odla behöver han endast tillföra 3 

kg fosfor per hektar och gröda, jämfört 

med hans konventionella grannars 12- 

20 kg vattenlösligt fosfor. Skördeutbytet 

är likvärdigt... 

Bearbetning av artikel av 

Barry Edwards, 

Biodynamic Growing dec. 2007, 

med tillstånd av utgivaren.

Tyskland 

USA (North Carolina) 

Japan 

Italien (Sicilien) 

Mexico 

mAT För 

en veCKA... 

Det kom ett mejl med foton på tio 

familjer från olika länder i världen, 

poserande bakom all mat 

ihopsamlad, som de normalt köper 

för en vecka. Och kostnaden, 

omräknat för alla i dollar. 

topp - nej inte USA, men Tyskland 

I med $500 för familjen med två vuxna 

och två barn. Betraktar man bilden är så 

gott som allt processad, emballagestinn 

mat och mängder av dryck på flaska och 

burk. Lite grönt ute på ett bordshörn. 

Men därnäst den amerikanska familjen 

med två vuxna och två tonårsbarn, matshopping 

för $342 för en vecka. Ännu 

mindre färska grönsaker och frukt! Japanska 

familjen handlade för $317, det 

mesta fabriksmat i små plastförpackningar. 

Sicilienfamiljen - då rasar det till 

$214 för en veckas mat, ett barn till ändå. 

Bordet dignar av färsk frukt, grönsaker 

och stora bröd utan påsar. Men mycket 

läskeblask. Samma för mexikanska familjen, 

men nere i $189. Polska familjen, 

fyra vuxna och ett barn - veckokostnad 

$151, mycket råvaror ser det ut som. 

Familjen i Kairo, Egypten har 

många medlemmar, bordet är fullt av 

mest färska, färggranna råvaror till en 

kostnad av $68. Det går nu snabbt neråt. 

Familjen i Ecuador har många småbarn, 

på stråmattan på golvet (de har inget 

bord) finns färska grönsaker och säckar 

med torkade basvaror. Ingen petflaska 

alls... $31.55. Den bhutanska storfamiljen 

handlar in grönsaker och ris, rejält, 

för $5 i veckan. Uppställt på golvet i ett 

praktfullt smyckat rum. Så till sist familjen 

i Tchad med fyra barn, med i princip 

bara en säck ris och några små påsar 

kryddor, nötter och några lime-frukter 

på en matta utanför tältet i öknen.$1.23. 

En plastflaska med dricksvatten. 

Nu ska här inte moraliseras. Det är 

ett ytterst litet urval, men signifikativt 

är att industrimat i exklusiva engångsemballage 

och drycker på petflaskor 

finns i mängd på borden hos de som har 

högst veckokostnad. Detta är tänkvärda 

bilder. Undrar var din familj hamnar? 

0 2/2008 

Fotnot: Har beskurit bilderna, 

för att bara visa maten. 

Polen 

Egypten (Kairo) 

Ecuador 

Bhutan 

Tchad

smAKLIgT FrÅn 

rAbATTen 

Vem har väl inte upplevt hur 

blommor är ’näring för själen’ 

när man går igenom en blomstrande 

trädgård. Ätbara blommor 

är ännu mer – näring för både 

öga och mun! 

Många blommor ser inte bara vackra 

ut, de är också välsmakande 

att äta. Redan romarna dekorerade sin 

mat med blommor och kryddade vinet 

med rosenblad. Även i gamla kokböcker 

stöter man ständigt på blomrecept. I det 

asiatiska köket har ätbara blommor en 

fast plats i köket. I Kina används dagliljan 

som grönsak och i det japanska köket 

används hosta- och krysantemumblommor. 

Hos oss gör kemiska matfärgämnen 

och smakämnen blommor överflödiga… 

Men på senare tid har blommorna börjat 

återupptäckas av gourmetköken. 

Normalt används blommorna färska. De 

innehåller bioaktiva substanser och/eller 

är vitaminrika. Blommor av gurkört och 

tusensköna strös ofta på sallader. Hos 

större blommor som ringblomma och 

krysantemer strös de strålformiga yttre 

blombladen. Många blommor används 

råa, medan andra kan friteras, bakas, 

eller blandas i risotto och i fyllningar. 

Blommor används också mycket för att 

aromatisera vinägrar, olja och socker 

och i gelé- och marmeladtillverkning. 

Blommornas aromer är mycket olika 

– alltifrån fin till kraftig, pikant eller 

pepprig. Originell är isbit med blommor. 

gurkörtblommor, tusenskönablommor, 

småblommiga rosor och andra kan 

blandas i iskross med kranvatten eller 

mineralvatten. 

För bästa resultat 

De flesta blommor vissnar snabbt och 

tappar sin arom i samma takt. Unga, 

nyutslagna blommor har mer arom än 

gamla, som är på väg att blomma över. 

Plockning är också bäst på förmiddagen 

så snart daggen dunstat bort, då doften 

och aromen är som intensivast. Om de 

ska användas först senare under dagen, 

gör så här: 

Blommorna ska helst inte sköljas! 

Då löses nektar och aromämnen upp 

och går förlorade. Om det är nödvändigt 

2/2008 

kan man dock snabbt skölja av och torka 

dem på hushållspapper. Man bör se till, 

att inga insekter följer med i anrättningen! 

Alla gröna delar tas som regel bort 

(stjälk, foderblad) då de ofta har en bitter 

smak. Många tar även bort ståndare och 

pistiller. De iordninggjorda blommorna 

kan för kort tid förvaras i kyl i väl försluten 

behållare, gärna med lätt fuktat 

hushållspapper i botten. Alternativt kan 

blommorna läggas på ytan i en vattenskål 

på bordet. En hel stjälk av de ätbara 

blommorna kan också ställas direkt på 

serveringsbordet för ’självservering’. 

Den som inte har så mycket blommor att 

ta av i sin trädgård kan samla vilda, men 

undvik plockning nära vägar eller konventionellt 

odlade åkrar. Konventionellt 

odlade blommor ska man inte äta, då de 

blommorna innehåller störst mängd besprutningsmedel. 

INTE ätliga! 

Ät bara det du känner igen och vet inte 

är giftiga! Är du tveksam, kolla noga 

upp, bland annat finns hemsidan www. 

giftpflanzen.de. 

Bland annat är följande trädgårdsväxter 

är giftiga: 

akleja, anemoner, azaleor, julrosor, 

stormhatt, änglatrumpet, fingerborgsblomma, 

hyacinter, potatisblommor, 

liljekonvalj, narcisser, renfana, riddarsporre, 

svärdslilja, tomatblommor. 

Förslag på ätliga blommor: 

Krasse: pikant, krassesmak, uppfriskande 

stark, sporrarna är söta. Rika på 

C-vitamin. Goda till äggrätter, sallad, i 

färskost. Växten producerar fler blommor 

om jorden är mager. 

Zucchini: Honblommorna (de 

med fruktanlag) kan fyllas med köttfärs, 

lax eller ris! Ta bort de gröna delarna 

och fruktämnet. 

Rosor: För bål, gelé, sirap, i risotto, för 

smaksättning av smör, för kandering - 

och i sallad! I princip kan alla sorter användas, 

bara de har doft. Ta bort foderblad 

och den vita ansatsen på bladen. 

Gurkört: Lätt gurksmak, god i 

sallad, i dipsåser, kvark, i sockerkaka, 

att kandera, mycket gott i bordsvatten! 

Tusenskönor, bellis: smakar milt 

nötigt, i sallader, i sockerkaka, i örtkvark, 

soppa. 

Ringblomma: I sallad (strålblommorna), 

smaksatt smör. Skörda helt utslagna 

och ta loss strålblommorna. 

Gräslöksblommor: Strö över sallad, 

mild löksmak. 

Lavendel: I fläskkorv, i marmelader, 

salladssåser och vinäger. Var 

sparsam! Annars tvålsmak. 

Daglilja och hosta: Frisk arom 

och färg, åt det pikanta hållet. I sallader, 

soppor, risrätter, i fyllningar. Öppna 

blommor har kort hållbarhet, de kan 

plockas som knoppar får att hålla bättre. 

Flox: sötkryddig, god i desserter. 

Krydd- och dofttagetes: Fruktigt aromatiska, 

i sallader. Den smalbladiga, 

tenuifolia – endast den gula! Den mörka 

är mindre aromatisk. 

Violer: I sallader, goda i isvatten. Kandering. 

Monarda, temynta (Indiannässlor på 

tyska!): fruktkraftig arom, till grönsakssallad. 

Timjan: dekoration, aromatisering av 

smör, vinäger, honung. 

Dill: sötaromatisk, i sallad, dillsåser, 

till fisk. 

Mynta: till smaksättning av vinäger, 

olja, smör. 

Ytterligare blommor att äta är stockros, 

kranskrage, cikoria, fuchsia, solros, 

nattljus, samt de vilda gullviva, maskros, 

rödklöver, harsyra, styvmorsviol... 

Källa: tidskriften Lebendige Erde 

nr 1 2008, artikel av Ulrike Fischbach. 

Tyska boktips: 

Köstliche Blüten, Brunhilde Bross- 

Burkhardt ISBN 978-3865282200 

Köstliche Blüten, Marion Nickig 

ISBN 978-3892345275

Att torka delar av sommarens och 

höstens skördar är ett bra sätt att 

ta tillvara. Särskilt örter! Både till 

teer och till matkryddor. Här är 

en artikel av Torgny Walldén, för 

länge sedan publicerad i Biodynamisk 

Tidskrift, tror det var redan 

på sjuttiotalet. Jag har själv 

haft en sådan här tork, gjord av 

honom, och vet hur bra det fungerar. 

Torkningen ska gå snabbt för bästa 

kvalitet, sägs det. Men jag vill tilllägga 

att det framför allt ska vara mörkt 

och varmt! Min erfarenhet säger, att 

mörkret och värmen är betydligt viktigare 

än att det går fort. Jag har genom 

åren till exempel torkat basilika, hängande 

i små buketter i mörk, varm vindsskrubb. 

Det tar lång tid, men aromen 

blir fantastisk, särskilt av kanelbasilikan. 

Den har hållt sig smakrik i ett par 

år faktiskt. Att basilika inte går att torka, 

utan ska frysas, är alltså rent nys och ger 

inte de fina aromämnen som träder fram 

vid torkning. Även libbsticka, timjan, 

oregano, johannesört, rölleka - ja allt! 

Men egentligen måste man backa längre 

i processen om man vill nå optimal 

kvalitet: plocka under förmiddagen, när 

daggen torkat, inte senare. Odla luftigt 

och gödsla inte för kraftigt. Ta hand om 

det plockade så snart det går, låt det inte 

ligga länge i korg och vänta. 

Här kommer själva artikeln: 

Principen är att uppvärmd luft kan ta 

upp mer fuktighet. Luften måste cirkulera, 

så att fukten som tas upp från växterna 

transporteras bort. Värmen skall 

inte vara över 50 grader, helst i området 

35-40 grader. Luftcirkulationen ska 

endast vara tillräcklig för att tränga igenom 

växtlagret. 

Enklast kan man ställa en bilkupévärmare 

under en ställning med ållorna på, 

det bör vara 25 cm mellanrum för att det 

inte ska bli för varmt för det som torkas 

och för brandrisken. 

TorKA örTer oCH AnnAT goTT 

Ska man torka mycket är en luftavfuktare 

bäst. Den är dyr i inköp men billig 

i drift. Fördel är också, att det blir 

ett slutet system med minimal förlust 

av aromämnen! Smak och färger bibehålls 

optimalt. En avfuktare har samma 

grundkonstruktion som ett kylskåp, 

men med förbindelse mellan den varma 

och den kalla delen. Det hela ger ett värmeöverskott, 

ungefär dubbelt så stort 

som krävs för att driva kompressorn. De 

modeller som finns är vanligen gjorda 

för att ha i arkiv under jord, i bostäder 

med inomhuspool eller som byggtorkar. 

Avfuktare finns i olika storlekar. Kontrollera 

att den tål att arbeta i minst 50 

graders värme, som det blir runt kompressorn. 

Det hela kan byggas in i en låda eller 

ställas fritt i ett rum. Varm luft stiger, 

denna torks konstruktion utgår från den 

principen. 

Denna modell har en 300 watts kompressor 

plus en liten fläkt på 25 watt. 

Fyra såll/ållor byggs, 50 cm breda, 75 

cm långa och med 5 cm höga kanter, 

och förses med finmaskig nät i botten. 

Helt fyllt rymmer varje ålla 18 liter! 

Men om du har mycket att torka måste 

du ha dubbla uppsättningar ållor, eller 

åtminstone sex, se nedan, om du håller 

på flera dagar. 

Exempel på torkning 

Dags att skörda mynta, solig period, 

tidig förmiddag. Om myntan är lång 

klipps den i 5 cm långa bitar. De nedersta 

läggs för sig och sköljs fria från 

jord. Det vattnet dunstar fort bort i torken. 

Två ållor fylls så gott som helt och 

ställs in i torken. Två till fylls och får stå 

ute och förtorka på skuggig plats. Efter 

lunch rör man om lite och luckrar upp i 

ållorna i torken och de andra två sätts in 

ovanpå de första. 

Nästa morgon gör jag likadant. De två 

första ållorna är då torra och örterna 

packas, de två översta ställs längst ner 

efter att ha luckrats. Två nya färska 

ställs upptill och två står och förtorkar 

i skugga. På eftermiddagen packas de 

två nedersta (från gårdagen). Dagens ållor 

flyttas ner och de två utanför ställs 

in upptill. Med denna rutin kan mängder 

torkas utmärkt utan att det stör annan 

verksamhet och göromål. 

På hösten då det inte är bra torkväder ute 

och mycket ska torkas, t.ex. av mangold, 

kan flera torkar gärna användas. Det är 

överlag bättre med flera små än en stor, 

då mindre mängder ibland görs. 

Avfuktaren har en luftfuktighetsmätare 

som stänger av strömmen vid visst inställt 

värde, men då den inte kan känna 

av värdet inne i det som torkas är det 

bättre att låta den gå kontinuerligt och 

kontrollera regelbundet. Koppla en vanlig 

klockströmbrytare till torken! 

Om du stänger av torken när det är färdigt, 

men inte hinner packa utan låter ållorna 

stå kvar, måste du köra avfuktaren 

en stund till innan du till slut packar. 

På avfuktaren finns även ett tidur 

som stänger av då och då så att isen på 

kylslingan hinner smälta. Det brukar 

vara lagom att ställa in den på avstängning 

ca 5-10% av tiden. 

Det kan vara svårt att få det sista 

torrt. Det beror på att isen inte smälter, 

då endast litet frost har bildats medan 

kompressorn gått och torken är som 

varmast. Denna frost smälter och går då 

direkt tillbaka till luften istället för att 

rinna ut som smältvatten. Detta kan därför 

lösas med att man ställer in en skål 

vatten överst i torken. 

Torgny Walldén 

ur 70-talets Biodynamisk Tidskrift 

2/2008

enKLA sommArmATen 

spenat med russin 

och pinjenötter 

(espinacs amb panses 

i pinyons, också från 

Katalonien) 

Räcker nog till flera... 

Rejält med spenat, en stor handfull russin 

och en handfull pinjekärnor, olja och 

salt 

2/2008 

Timjansoppa från Katalonien 

(sopa de farigola) 

en person 

ca 1/2 liter vatten 

brödskivor av lantbrödtyp 

en kvist torkad timjan 

olivolja, salt 

Koka upp vattnet i en kastrull och lägg i 

timjankvisten då det kokar. Medan vattnet 

kokar upp, lägg mycket fint skurna 

brödskivor i en tallrik, salta på dem och 

häll olivolja över dem. Om du tror att 

det inte blir tillräckligt mättande, knäck 

ett färskt ägg över det hela. När timjankvisten 

dragit i vattnet i två-tre minuter, 

häll alltihop – försiktigt om du har 

knäckt ägg – i tallriken. 

Detta är den enklaste av soppor, äts huvudsakligen 

av fårherdarna i norra Spanien. 

(Den lär även vara mycket användbar 

som en kur för baksmälla.) 

Skölj spenaten och lägg den i en kastrull 

med endast lite salt. Sätt på svag till 

medelstark värme i tio minuter, vänd 

den några gånger. När spenaten vattnats 

ur, låt den rinna av. 

Häll fyra matskedar olja i en panna och 

när den blivit het tillsätt russinen och låt 

dem svälla. Detta tar ungefär två minuter 

under omrörning. Tillsätt pinjekärnorna, 

låt dem bryna någon minut och 

tillsätt sedan spenaten. Hetta upp i femsex 

minuter. 

Hela proceduren efter den första tillredningen 

av spenaten skall endast ta 

några minuter och görs alldeles innan 

man sätter sig till bords. Om spenat inte 

finns, kan rätten göras med rödbetsblad. 

Eller numera mangold. Detta är en av de 

katalanska rätter som härstammar från 

medeltiden, då söta ingredienser ofta 

användes i matlagningen. 

Mangold sedd från ovan 

green peace Dressing 

urban Claréus favorit sedan 

flera år (se artikel s 9) 

4 dl solrosfrön mixas till pulver i matberedare, 

tillsätt sedan 

ca 5 g salt 

1 ½ dl vitvins- eller äppelcidervinäger 

½ dl citronsaft 

200 g blekselleri i bitar 

900 g vitkål, lite i taget 

en rejäl bunt persilja – och andra örter 

om man vill 

(1/2 dl oliv- eller solrosolja, inte nödvändigt) 

Mixa alltsammans, det blir en tjock sås, 

som sedan skedas upp på tallriken vid 

servering! 

3

Insändare: 

Korna har utsetts till miljöbovar. 

Det är möjligen så att människor 

som håller nötkreatur kan vara miljöbovar. 

Det beror på var och hur 

kreaturen föds upp. Det är en stor 

skillnad på om de, i lagom stora besättningar, 

används för att hålla det 

svenska landskapet öppet med enbart 

svenskt ekologiskt foder, eller 

om man utnyttjar biotoper som är 

olämpliga och dessutom utfordrar 

med sojabaserat importfoder. Lösningen 

för svensk del är inte att få 

bort nötkreatur som betesdjur. Dem 

behöver vi för att bevara vårt artrika 

öppna landskap. Hästar, får och getter 

betar på annat sätt och kan aldrig 

ersätta, möjligen komplettera kon! 

Det är inte utan orsak som kon är helig 

i flera religioner. 

För många människor är det uppenbart 

att mänskligheten kraftigt påverkar 

livsbetingelserna på jorden. 

Sambanden är så komplexa att vi inte 

med säkerhet vet vilka av våra aktiviteter 

som är värst eller vilka synergieffekter 

vi har att räkna med. De 

som ännu inte anser sig ha bevis nog 

borde kanske ändå överväga om inte 

den så ofta omtalade försiktighetsprincipen 

borde tillämpas, om man 

inte skulle dröja lite med att utnyttja 

ny teknik tills man hunnit testa och 

tänka igenom konsekvenser av den. 

Sådana ställningstaganden grundar 

sig på filosofi och moral. Vi måste 

helt enkelt lyfta vårt debatterande 

till det filosofiska och moraliska planet. 

Gör vi inte det så hamnar vi lätt 

i det mät-, väg- och beräkningsbara, 

vi räknar om allt till pengar, vi gör 

nuvärdesberäkningar och kommer 

till huvudlösa slutsatser som vi kalllar 

för ett rationellt handlande. På 

sätt och vis finns det kanske ett ännu 

värre alternativ: vi tänker bara på 

oss själva och vår egen bekvämlighet 

och låter denna styra. 

Jens-Christer Lassen 

BOSSGÅRDENS 

Pub Gyllene Galten invigdes 

7 juni med massor av folk. 

Som den ombyggda svinstian endast 

får rymma trettio personer, 

dukades långbord ute i sommarkvällen. 

Trubaduren heter 

Ulf ’Ulven’ Nilsson. 

Skövdes kulturminister Ingmar 

pratar med Iréne vid bar/butiksdisken. 

Foto Peter Nordin 

2/2008

I lilla byn Östra Gerum mellan 

Falköping och Tidaholm i Västergötland 

pågår en väckelserörelse… 

inte alls i religiös mening 

men socialt! Kultur! På Jonas 

Ringqvist gård Bossgården har 

nu i juni den transformerade svinstian 

invigts som gårdsbutik, kafé 

och pub. 

I den pyttelilla butiken finns 

världens (troligen) mest rättvisast 

märkta kaffe på hyllor bredvid 

frysen med den egna lammsalamin. 

Vi sitter där och pratar i den 

dunkla svalkan, om hur detta kom 

sig och sen går vi ut och ser på 

markerna. 

Sanna fläktas av historiens vingslag på 

gravfältet från äldre järnålder. 

2/2008 

bossgÅrDen 

– jordnära 

kulturimpuls 

på Falbygden 

Om att öppna sin dörr 

Han har haft Bossgården i fem år nu, 

Jonas, och sambon Sanna Mattsson har 

just flyttat in. Sanna har wwoofat runt 

i alla möjliga hörn av världen och även 

hjälpt till på min förra gård i Närke. 

Sanna var dessutom Fri Jords allra första 

Prenumerant! Heder och tack! Förra 

våren öppnade Jonas dörren för världen 

och Wwoof - den världsomspännande 

organisationen för frivilligarbete på 

ekologiska gårdar (se annons!). Då kom 

snart ett tyskt par hit, Toni och Fabian. 

De skulle wwoofa runt i Sverige för 

att se var i landet de ville bo, men som 

inte behövde åka längre än hit. Nu bygger 

de om en arbetsbod till bostad nere 

vid växthuset som också nästan är färdigbyggt. 

Det vill säga alla fönstren är 

kvar… Här är också René från Tyskland, 

som kom i november för en kort wwoofperiod, 

men som blev kvar… Och Alison 

från New York, som dock snart ska 

vidare till Skottland, men gillar platsen 

skarpt. Senare i sommar kommer ett par 

från Taiwan m.fl. – världen vill till lilla 

Östra Gerum! 

Jorden, djuren, människorna 

Vilken filosofi, vilken vision har han, 

Jonas? Jo, för det första ska det här vara 

ett riktigt jordbruk: det ska producera 

mat, inte vara ett zoo eller ett kulturreservat, 

inget museum! Här finns vackra 

gamla byggnader som vårdas. En rätt 

unik, välbevarad västgötagård faktiskt, 

som kan vara på väg att bli K-märkt. 

Stråtaken på uthusen är omlagda, ett av 

dem på för trakten traditionellt sätt, med 

långa störar som håller fast halmen. Den 

är inte hopbunden i buntar utan ligger 

lös. Byggnaderna ska användas, liksom 

alla redskap som fanns här. Men de ska 

användas för det gården nu vill, inte på 

Glatt gårdsfolk i den till café/pub ombyggda 

svinstian. René, Alice, Sanna och Jonas. 

’historiskt vis’. Lika viktigt är också att 

det ska vara en levande plats för människor, 

det är visionens andra ben! De 

som kommer hit ska känna att de är 

medskapare på gården, inte bara arbetskraft 

som blir anvisade arbetsuppgifter. 

Medarbetare i ordets rätta bemärkelse. 

Gårdens övergripande vision finns där 

självklar för alla, som producerande 

jordbruk och kulturplats. Alla får komma 

med idéer och man pratar sedan 

ihop sig om hur det ska bli till, om det 

passar in. Gården som en helhet, med 

jorden, växterna, djuren, människorna 

– och naturen hänger ihop. 

Vägen hit 

Hur kom det här sig då? Varför här? Varför 

detta? Jonas bakgrund skrivs till stor 

del med två ord: Dalsland och politiskt 

engagemang. I Dalsland lärde han sig 

massor på paret Hotvedts biodynamiska 

mjölkgård nära Frändefors (nu nedlagd). 

Tankar om egen plats väcktes… Politiken 

har också varit en gedigen skola, för 

nu har han stor användning av sin kunskap 

och insikt i hur byråkratin funkar 

och hur man kan arbeta konstruktivt 

med myndighetskontakter. Dessutom 

har det politiska arbetet gjort Bossgården 

möjlig, för han satt i riksdagen en 

period. Där har man som bekant bra 

betalt. Jonas la undan. Till Gården som 

väntade någonstans. Här fanns den, 15 

hektar av skog, äng och åker med för 

hans idéer idealisk fördelning. 

Här fanns också alla redskap för jordbruket 

kvar, sedan det lades ner på 

sjuttiotalet. Bostadshuset hade kvar sin 

gamla charm, men var moderniserat på 

femtiotalet. Det visar sig under samtalets 

gång att vi har gemensamt intresse

för landskapshistoria, Jonas har just läst 

in en examen och jag har min gamla 

inom angränsande områden. 

Jordbrukets reformer 

I stora delar av Sverige genomfördes det 

s.k. laga skiftet under andra halvan av 

1800-talet. Tiden när byarna sprängdes, 

även kallad. Gårdarna låg dessförinnan 

tätt tätt i byarna och markerna var delade 

i mängder av små lappar efter alla 

arvskiften under århundradens lopp och 

på många håll omöjliga att bruka. Det 

gick knappt att vända årdret på tegen, 

än mindre köra med plog och man klampade 

ner grannens gröda för att komma 

åt sin egen. Med strider som följd. Alla 

gårdar skulle nu få lika fördelning av 

olika slags bördig mark, samlad kring 

sig, och husen flyttades ut till de ägor 

man fick sig tillskiftade. Därav den 

svenska landskapsbilden med enstaka 

utspridda gårdar i bygderna. 

Jorden blev rättvist fördelad, men det 

fick till följd en stor social förändring, 

som man kan undra hur medveten den 

var, för nu upphörde till stor del det kollektiva 

bärandet av jordbruket, det blev 

besvärligare att hjälpas åt, var och en fick 

lära sig att klara sig själv. Och det gick ju 

väldigt bra, när det några decennier senare 

kom jordbruksmaskiner och konstgödning 

… På så blev bönderna ”fria”. 

Schimärt, för de flesta fastnade istället 

i bankernas räntenät och de flesta är där 

än. Men i Östra Gerum gjordes ett annat 

slags jordbruksreform redan på 1820-talet 

– enskifte. Det innebar att en gårds 

alla marker blev hoplagda till ett sammanhängande 

stycke, men att de flesta 

gårdar fick ligga kvar. Byn sprängdes 

inte fullständigt. 

Så nu ligger gårdarna här längs byvägen, 

med varsina långa stengärdade fägator 

slingrande iväg åt sidorna som ett 

mönster av små kinesiska murar backe 

ner och kulle upp. Bossgårdens marker 

är ett 100 m brett och 1 ½ km långt 

band. Tidigare lika mycket på andra 

sidan vägen, men det har Jonas sålt av. 

Roligt nog finns nu faktiskt djur på nästan 

varje gård här, och en är mjölkgård, 

där Jonas arbetar som avbytare ibland. 

Hela byn är nu också med i kulturimpulsen 

Bossgården. I Kulturföreningen 

Gyllene Galten, som var förutsättningen 

för att kunna ha pub i svinstian, finns 

ett femtiotal medlemmar. De första ka- 

fégästerna vid premiären härom helgen 

var det gamla paret i granngården, som 

i sakta mak promenerade över, med 

krumma ryggar, stödda på käppar… 

Länge har man här bott... 

Vi går ut och ser på markerna. Nedanför 

åsen med gårdens alla hus är åkrarna, 

ganska små ytor där det växer råg och 

vete till gårdens egen försörjning och 

för avsalu i butiken. Malning sker i en 

mindre kvarn i trakten. Längre bort efter 

fägatan träffar vi hönsen, som har ett 

mobilt hus på hjul, där det värps och där 

det tydligen är ett härligt stoffbad inunder, 

för där ligger de allihop. Vi ska 

till en tallbevuxen kulle där det finns 

fornlämningar, som Sanna och Jonas 

vill veta mer om. Jodå, ett femtal stora 

stensättningar från århundradena runt 

Kristi Födelse finns här, historiens vingslag… 

skapar skön känsla av kontinuitet 

och meningsfullhet, tänker jag. 

Kreativa begränsningar! 

Tillbaka på gården dricker vi kaffe och 

äter Sannas smarriga muffins, se recept 

intill, och bullar från nystartat litet hembageri 

i grannskapet. Kaféköket här på 

Bossgården är värt några egna ord. Det 

minimalaste minimala, byggt utifrån 

kassa och utrymme, snarare ett pentry, 

men helt godkänt. Det gäller att veta 

vad man vill. De ville kafé. Reglerna 

Bossgården sedd utifrån markerna. 

Det vänstra huset i sluttningen 

är den gamla smedjan, som 

nu ställs iordning igen. 

är stela, men tydliga! Köket är så litet, 

att man bara kan baka där. Eller diska. 

Inte samtidigt. Och det gjorde faktiskt 

det hela paradoxalt nog enklare. Det 

bakas i förväg, bröd och kakor, så när 

kaféet har öppet är det bara diskning där 

i köket. Tiden skiljer arbetsuppgifterna 

åt, inte rummet! Färdiga smörgåsar får 

man enligt reglerna inte servera här. 

Men gäster får gärna bre sina smörgåsar 

själva, så Jonas och Sanna dukar 

upp smörgåsbuffé! Ta av det hembakta 

brödet av eget mjöl, eko-smör, eko-ost, 

egna lammsalamin och grönsaker från 

gården och komponera själv, härligt! 

Och kostar? Tio kronor. Ingen behöver 

ju ägna tid åt att stå och skära, breda, 

hyvla… Genialt fiffig kyl håller ost, salami 

och smör fräscht på buffébordet: 

återvinning av gammal liten långpanna 

med kylklampar i och en gammal liten 

bakplåt ovanpå. Gamla svarta bakplåtar 

är också griffeltavlor för prislista och 

meny. 

I butikshyllorna står ännu inte så många 

produkter. Jonas och Sanna vill hitta så 

schyssta saker som möjligt, helst från 

små kooperativ och få mellanhänder. 

Mat till oss och som på vägen värnat 

om människor och natur. Kaffet från 

Mut Vitz-kooperativet i Mexiko till exempel, 

kostar femti spänn. Bossgårdens 

påslag är noll kronor. Pengarna går till 

2/2008

de som odlar kaffet, helt enkelt. Mer 

om Mut Vitz i nästa nummer! I butiken 

säljs också det egna mjölet, äggen från 

hönsen där ute i markerna och som sagt 

lammsalamin, som görs av eget kött i ett 

litet charkuteri i grannskapet. 

På Bossgården finns också några 

kor, rödkullor och jersey, för köttet och 

betets skull, och ett trettiotal får. De går 

just nu på bete på ett av västra Sveriges 

största järnåldersgravfält i Dimbo, några 

kilometer härifrån. 

Under sommaren ordnas det musikkvällar 

på Bossgården och den 16 augusti 

planeras en mini-musikfestival. Det är 

lätt att hitta Östra Gerum på kartan mellan 

Falköping och Tidaholm och det står 

skylt vid vägens kant till denna härliga 

plats! 

Schysst mat från hela världen 

och glass från länet, av mjölk från 

korna här på Falbygden. 

Fri Jord tronar längst upp 

på tidskriftshyllan... 

sannas 

morotsmuffins 

(serveras på 

bossgårdens Café) 

Denna sats blir ca 20 st 

Blanda: 

2 1/2 dl vetemjöl 

½ tsk salt 

1 tsk kanel 

1 tsk bakpulver 

½ tsk bikarbonat 

Vispa för sig: 

1 ½ dl rapsolja 

2 dl råsocker 

Vispa i ett i taget: 

3 ägg 

Riv: 

skalet från 1 citron 

200 g morötter, fint 

Blanda alltsammans PLUS 100 g 

solrosfrön. 

Bossgården odlar i nuläget grönsaker i 

långa rader, i första hand för att försörja 

de som bor och arbetar här, kort eller länge 

samt till kaféets behov och gårdsbutiken. 

Fördela smeten i muffinsformar av 

papper (eller metall). Grädda ca 15 

min i 225 grader. Garnera med en 

flisa valnöt, som sticks ner i kakan 

efteråt. 

Av bikarbonatet i smeten blir en 

kemisk reaktion med solrosfröna, 

som blir vackert och märkligt gröna. 

Muffinsarna smakar lite nötigt 

och är tuggigt goda av alla fröna. 

Innanför det lilla fönstret under skylten finns 

puben. I den gamla svinstian.

Lerbyggeföreningen i Sverige! 

en ideell intresseorganisation 

och nätverk för byggande av 

naturbaserade material 

www.naturligt-byggeri.com 

STOPPA GENMANIPULATIONEN! 

Beställ informationsblad om GMO 

Tidningen Småbrukaren 

ingår i medlemsavgiften 

som är 200 kr. 

Beställ gärna 

gratis provex av 

Småbrukaren! 

Ring 011-39 16 74 

eller 0521-25 70 48 

lanestrand@telia.com 

www.smabrukaren.se 

8 2/2008 

Bli medlem i 

Förbundet 

Sveriges 

Småbrukare 

och stöd vår kamp 

för småbruken och 

en småskalig 

livsmedelsproduktion 

i hela landet 

Vårdar du dig om modernäringen? 

Flory gate-stiFtelsen 

’Fred med jorden’ 

ger årligen stipendier till kvinnor som ”vårdar 

sig om modernäringen” genom yrkesodling 

eller forskning med ekologisk/biodynamisk 

metod och förhållningssätt. gärna i skåne, 

enligt stadgarna. 

i nära 25 år har medel delats ut till fler än 

130 kvinnor över hela landet och även till 

några i danmark. 

odlar du själv? 

Känner du någon passande stipendiat? 

mer information och anmälningsblankett 

finns på hemsidan nedan! 

www.fredmedjorden.se

- Pengar - ett miljöproblem 

- Varför ränta? 

- Medborgarlön 

- Skatter - idéer till 

förändring NY! 

Författare och red. 

Göran Hjort 

Kontakt: 

goranhjort@hotmail.com 

TANKEVÄCKARE! 

Klartänkta och lättlästa 

böcker för den 

som vill få inblick i 

hur vårt ekonomiska 

system fungerar, 

vilka konsekvenser 

det får för framtiden 

samt tänkbara och 

beprövade alternativ. 

2/2008 

minni har allt i ekologiska kläder 

för hela familjen, från tå till huvud, 

från underkläder till ytterplagg och skor. 

Sveagatan 3 i Göteborg. 

Öppet torsdagar och fredagar kl 12-18, 

lördagar kl 11-15. 

minni postorder! Ring 0303-92 690. 

minni webshop! www.minni.se 

9

Från jord till bord med egen mjölkvarn 

HEMMAKVARNEN 

Kvarnen tar liten plats och säden till ett bröd tar endast 

några minuter att mala. Kvarnen är så vacker att den 

kan stå framme i köket. 

Vill du veta varför dessa hemmakvarnar är så populära i 

miljoner europeiska hem – då skall du unna dig smaken 

och doften av bröd som är bakat av färskmalet mjöl. 

Alla beståndsdelarna i sädeskornen finns med i färskmalet 

mjöl. 

Redan efter en kort tid påverkar oxidationsprocesser 

mjölets näringsvärde och mjölets kvalitet och 

smak blir fort sämre efter det att säden har malts. 

Kvalitetsnedsättningen undviks med färskmalet mjöl. 

Nu har du möjlighet att förbättra din livskvalitet ytterligare 

när du producerar levande föda till dig själv och 

dina närmaste. 

www.hemmakvarnen.se info@hemmakvarnen.se 08-6630889 • 073-0536652 

Nya samtal med naturandar ny bok från Nova Förlag 

Det första bandet i den här serien, Naturandar och vad de säger, slog ner som en 

bomb! Här följer nu fortsättningen. Återigen talar naturandarna till oss och uppenbarar 

förunderliga sammanhang från världar som är stängda för de flesta människor. Boken 

innehåller även en avdelning med frågor som läsare har ställt, liksom naturandarnas 

svar. Innehåller bl.a. avsnitt om växtvärlden och jordbruk. 213 sidor, vackert inbunden. 

Säljs dels genom bokhandlar, dels direkt från förlaget: Sätt in 260 kr på vårt plusgiro 

441 55 86-9 eller bankgiro 5040-0126 och skriv boktitel, namn och adress på talongen, 

så kommer boken hem i brevlådan! (Endast Sverige) 

Nova Förlag www.novaforlag.nu info@novaforlag.nu tel. 046–12 12 48 

30 2/2008

MAJAS VÄRKTABLETTER! 

Majas värktablett är tyg med fastsydd, kardad, otvättad 

speciellt framtagen ull, särskilt rik på ullfett. Den ger smärtlindring 

och ökar blodcirkulationen. Olika storlekar! 

ULL & MULL 

EK. FÖRENING 

VEKHYTTAN, 716 93 FJUGESTA 

TEL 0585-24125 

2/2008 

In i livet! 

- människan i trädgården - 

Ett helhetsperspektiv på grön terapi 

för stressrelaterad sjukdom 

Av Vera Billing 

250 kr inkl. porto 

För beställning: 

www.igenom.se 

www.wwoof.se 

31

B 

Returadress: 

Box 2 

474 21 Ellös 

Efter sommar kommer höst 

och FRI JORD riktar uppmärksamheten 

mot andra världsdelar, samt funderar 

kring jorden, maten och pengarna. 

Bidra gärna med tips och material!! 

Bild Maria Westerberg 

www.ingur.com/vildhjärta

TemA: eko/bio-initiativ i skåne och DAnmArK - Igenom

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?