Zinat Khodabadeh Förskolebarns behov av uppmärksamhet - WLH

LÄRARHÖGSKOLAN I STOCKHOLM 

Rudolf Steinerhögskolan 

Förskolebarns behov av uppmärksamhet 

Examensarbete 10 p 

HT 2006 

Zinat Khodabandeh 

Handledare: Torgunn Finnset 

Examinator: Lars Lindström

STOCKHOLM INSTITUTE OF EDUCATION 

College of Rudolf Steiner 

Children at day-care centre need to pay close 

attention 

Zinat Khodabandeh 

Bachelor thesis Project with 10 credits 

Autumn 2006 

Supervisor: Torgunn Finnset 

Examiner: Lars Lindström

Sammanfattning 

Syftet med uppsatsen är att belysa innebörden av begreppet uppmärksamhet och dess 

betydelse för förskolebarns utveckling. Jag vill studera hur förskollärare kan hjälpa barnet i 

sin utveckling genom att ge barnet den uppmärksamhet det behöver eftersom min hypotes är 

att uppmärksamhet har betydelse för barnets utveckling. 

Som datainsamlingsmetod har jag valt både muntlig intervju och enkäter. Jag ställde samma 

frågor i enkäterna som jag ställde vid intervjun. Jag ville samla in synpunkter och 

föreställningar om det fenomen jag ville studera från personer som arbetar med barn i 

förskolemiljö. Jag intervjuade totalt nio personer: sju förskollärare och en skolpsykolog i 

Sverige samt en förskollärare i Iran. Utifrån mitt syfte tog jag mina teoretiska utgångspunkter 

i teorier om beteende, utveckling och förstärkningar. 

Mina centrala teman i intervjuerna var barns behov av uppmärksamhet och på vilket sätt och 

hos vem barn söker uppmärksamhet. Jag ville också studera om alla barn har samma behov av 

uppmärksamhet eller om vissa barn har särskilt stora behov. Min undran gällde också om det 

finns någon skillnad mellan pojkars och flickors behov av uppmärksamhet, eller om det finns 

skillnader mellan barn från olika samhällsklasser. Slutligen ville jag studera hur förskollärare 

kan hjälpa barnet i sin utveckling genom att ge barnet den uppmärksamhet det behöver. 

I den intervjustudie jag gjorde fann jag att intervjupersonernas åsikter och erfarenheter gällde 

barns behov av uppmärksamhet stämde överens med de teorier inom området som jag redogör 

för i min uppsats. Det verkade finnas stor enighet bland den jag tillfrågade om den stora 

betydelsen av uppmärksamhet för barns behov och utveckling. 

. 

Jag diskuterar i min uppsats att uppmärksamhet kan både vara positiv (uppmärksamhet, 

beröm etc.) och negativ (tillsägelser, bestraffningar etc.). Resultatet i min uppsats tyder på att 

en förskollärare kan hjälpa barnet i sin utveckling genom positiv uppmärksamhet samt genom 

att ge positiv och negativ förstärkning. Slutsatsen blir att alla barn behöver uppmärksamhet 

och att det är viktigt att möta detta behov för att barnet ska utvecklas på ett bra sätt. Förskolan 

har en viktig roll och det är enligt mig viktigt att förskolan aktivt arbetar mot att ge alla barn 

den uppmärksamheten just det enskilda barnet behöver. Både föräldrar och förskolan är 

ansvariga för barnets utveckling. Om barn inte får tillräckligt med uppmärksamhet hemma 

kommer det märkas i barnets beteende i förskolan. En duktig pedagog märker detta i barnets 

avvikande beteende och försöker hitta orsaker och lösningar. 

Nyckelorden i denna uppsats är behov, uppmärksamhet, utveckling, positiv och negativ 

förstärkning

Abstract 

The purpose of this study is to focus on the concept of attention and to gain a better 

understanding of the importance of paying more attention to the children at day-care centres 

for the sake of their development. This study presupposes that more attention to the children’s 

behaviour produce good value for their development. 

Data collections are initiated by interview and questionnaire method. The same questions are 

asked from respondents both in the interview and questionnaire approaches. Participants in 

interviews are teachers, psychologist at day-care centre in the Sweden and Iran. 

Interview hypothesis is based on how children require adequate attention, under what 

circumstance and where they can search and eventually access desirable attention. The study 

also focuses on if all children expect adequate attention, or if certain groups of children have 

more need for attention. 

The study defines if there are differences between girls’ and boys’ attention need; besides, if 

there are variety needs to pay attention to children from various social classes. 

Finally I wanted to study how day-care centre teachers can contribute appropriate attention to 

children that they need to improve attention deficit. 

All children need to receive attention from their social environments and it is crucial to 

improve attention deficit in the desirable ways in order to conduct good development for 

children. Day-care centre can play an indispensable role to deliver adequate attention that 

children might be missed from other social areas. 

If children do not receive sufficient attention at home, it can be recognized by the children’s 

behaviour at the day-care centre. The cause of attention deficit and the transition to the 

children’s behaviour must be evaluated, and determined in order to improve issues for 

children’s health and development. 

Key words in this studying is need, attention, development, positive and negative 

reinforcements.

Innehållsförteckning 

1. Inledning ........................................................................................................................... 1 

2. Syfte.................................................................................................................................. 2 

3. Bakgrund........................................................................................................................... 3 

3.1 Tidigare forskning med fokus på beteendet .................................................................. 3 

3.2 Forskning om kognitiva processer och behov............................................................... 4 

3.3 Definitioner av begreppet beteende .............................................................................. 5 

4. Teoretiska utgångspunkter ................................................................................................. 5 

4.1 Vad är behov?.............................................................................................................. 5 

4.2 Barns behov av uppmärksamhet................................................................................... 6 

4.3 Vad är utveckling?....................................................................................................... 7 

4.4 Positiv och negativ uppmärksamhet ............................................................................. 8 

4.5 Positiv och negativ förstärkning................................................................................... 9 

4.6 Uppmärksamhet och samhällsklass .............................................................................11 

4.7 Uppmärksamhet och kön.............................................................................................11 

4.8 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter.............................................................11 

4.8.1 Definitioner..........................................................................................................11 

4.8.2 Precisering av mina frågor....................................................................................12 

5. Metod...............................................................................................................................12 

5.1 Fenomenologi.............................................................................................................12 

5.2 Val av metod...............................................................................................................13 

5.3 Val av undersökningsgrupp och genomförande...........................................................14 

5.4 Reliabilitet ..................................................................................................................15 

5.5 Validitet......................................................................................................................15 

6. Resultat ............................................................................................................................16 

6.1 Hur påverkar positiv och negativ uppmärksamhet barnets utveckling?........................16 

6.2 Varför behöver barn uppmärksamhet?.........................................................................17 

6.3 Var söker barn uppmärksamheten?..............................................................................18 

6.4 Har alla barn behov av uppmärksamhet eller finns det några barn som inte behöver det? 

.........................................................................................................................................19 

6.5 Vilka sorts barn, och från vilket samhällsklass, behöver mer uppmärksamhet?............20 

6.6 Finns något skillnad mellan pojkar och flickors behov av uppmärksamhet?.................20 

7. Analys och slutsatser av intervjustudien............................................................................21 

8. Diskussion........................................................................................................................22 

9. Referenser ........................................................................................................................25 

Bilaga 1 - Enkät....................................................................................................................27

1. Inledning 

När jag började praktisera på olika VFU-platser (verksamhet förlagd utbildning) märkte jag 

att visa barn hade ett annorlunda beteende i jämförelse med andra. En flicka var mycket tyst 

och kom och gick utan något ljud. Vid matbordet satte hon sig på sin plats utan att säga något. 

Om andra pratade tittade hon bara på och om de skrattade log hon tyst med huvudet nedböjt. 

Under lekstunden lekte hon själv eller bara med en annan flicka. När de lekte pratade de med 

så lågt röst att man knappt kunde höra denna tjej. Även den andra tjejen pratade med ganska 

låg tonfall. Nästan ingen lekte med henne utom hennes kompis som verkade trivas i hennes 

sällskap. De lekte tillsammans och ritade tillsammans, de var helt enkelt tillsammans hela 

tiden. Jag tyckte detta förhållande var mycket märkligt. Jag undrade varför flickan inte 

pratade med någon annan än sin kompis och varför ingen av övriga barn pratade med henne. 

Efter ett par dagar började jag att le vänligt mot henne. Varje dag försökte jag växla några ord 

med henne och visade med intresse att jag väntade på hennes svar. Ibland när jag gick förbi 

henne strök jag hennes hår eller bara log mot henne. Mitt sätt att kommunicera gjorde att hon 

sakta började lita på mig. På morgnarna när jag kom till förskolan kom hon alltid fram och sa 

hej till mig. Då tittade jag på henne och log och svarade med en glad och hög röst. Under 

dagarna försökte hon vara nära mig utan att titta på mig, eller ens fråga om någonting, hon 

ville bara vara i min närhet. När vi hade samling var hon alltid bredvid mig och ville gärna ta 

min hand. Efter några veckor (Jag hade 10 veckors halva och blandade praktikdagar i denna 

klass) ropade hon mitt namn varje gång jag kom till förskolan och sa hej till mig och jag 

svarade henne alltid på samma sätt. Jag upplevde hela situationen som både rolig och sorglig. 

Jag undrade vad som hände med henne under den period jag var där. Vad gjorde att hennes 

beteende ändrades och varför ändrades hennes beteende just mot mig? 

Jag pratade om henne med min handledare och frågade varför flickan var så tyst och varför 

bara ett annat barn lekte med henne. Min handledare svarade att hon trodde att hon blev retad 

av sin storebror och att hon inte fick tid att prata så mycket hemma. Detta gjorde att hon 

kände sig lite utanför och att hon trodde att hon inte fick eller ska höras och synas. Därför 

vågade hon helt enkelt inte prata med andra barn. Med fröken pratade hon bara när det var 

nödvändigt, men hon svarade alltid om hon fick frågor. 

Flickan såg mycket gladare ut i slutet av min praktik än i början. När jag först kom till 

förskolan ville hon inte göra någonting inför mig och hon undvek mig hela tiden. Med tiden 

vågade hon mer, och under sista veckan av min praktik kom hon och hennes kompis fram 

varje dag och kramade mig flera gånger om dagen. Hon gjorde vad jag sa till henne och var 

alltid vid min sida. Om det exempelvis saknades något vid matbordet ville hon gärna gå och 

hämta det som saknades. Det var märkligt. Jag undrade vad som hade hänt med henne som 

gjorde att hennes beteende ändrades så mycket. 

Under min praktikperiod märkte jag att flickan behövde uppmärksamhet. Hon ville synas 

(eller inte synas). Jag såg henne, jag log mot henne, jag pratade med henne och det räckte för 

henne. Det betydde mycket för henne att det var någon som brydde sig om henne och var glad 

och vänligt mot henne. 

Min handledare var mycket omtänksam, snäll och duktig, men enligt mig behandlade hon 

flickan som alla andra barn i gruppen. Kanske hon skulle ha varit lite mer uppmärksam på att 

denna flicka behövde mer uppmärksamhet, men jag förstår också att hon var mycket upptagen 

1

med alla andra barn (ungefär 10 till 12 barn). Det är möjligt att man ibland inte ser på en 

sådan situation som flickans situation som ett problem för ett barn. Risken är dock att om man 

inte gör något åt det kan det bli ett problem för barnet. Det kan lätt hända att barnet får en 

stämpel på sig att vara osocialt. 

Senare började jag gå på en Komet kurs 1 som handlade om uppmärksamhet och hur man kan 

ändra på barnets beteende med förberedelse, uppmaning och beröm. Hela denna kurs 

handlade om hur man kan ändra på barnets beteende med lite extra daglig uppmärksamhet 

riktad mot barnet. Det var de erfarenheterna och några andra upplevelser som gav mig idéen 

att skriva min uppsats om området uppmärksamhet. 

Uppmärksamhet är ett område som i allra högsta grad berör barn. Att få uppmärksamhet är ett 

viktigt behov hos barn, särskilt barn under 7 år. Olika barn verkar ha olika stort behov av 

uppmärksamhet. Hos vissa barn tycks behovet vara mycket större än hos andra och behovet 

kan göra att barn reagerar olika i olika situationer. 

Mitt val av uppsatstema är relevant i förhållande till mitt intresse, min utbildning och mitt 

framtida yrke som förskollärare. Jag funderade mycket på barnens beteende när jag var på 

olika VFU-platser. Jag uppmärksammade att vissa barn hade ett avvikande beteende, som 

antingen gick ut på att de ville stå i centrum eller att de inte alls vågade stå i centrum och 

därför ignorerades. 

2. Syfte 

Syftet med uppsatsen är att belysa: 

a) Innebörden av begreppet uppmärksamhet. 

b) Uppmärksamhetens betydelse för förskolebarnets utveckling. 

Min frågeställning var varför barn behöver uppmärksamhet och hur de söker denna 

uppmärksamhet. Jag undrade om alla barn har lika stort behov av uppmärksamhet eller om 

vissa barn har extra stort behov. Finns det exempelvis skillnader mellan barn från olika 

samhällsklasser, eller mellan pojkar och flickor. Jag ville undersöka hur positiv och negativ 

uppmärksamhet från förskollärare kan påverka barnets utveckling. 

Min hypotes är att uppmärksamhet är viktigt för barnets utveckling och att det är viktigt att 

vuxna möter detta behov. 

1 KOMET står för KommunikationsMETod. Programmet bygger på att förbättra kommunikationen mellan 

föräldrar och barn. Särskild utbildade gruppledare diskuterar tillsammans med föräldrar olika lösningar och idéer 

på vanliga problem. Man pratar mest om möjligheter och lösningar. Råd och tips som kan prövas hemma mellan 

träffarna delas ut i form av skriftliga material. Kurser ordnas av Stockholm socialförvaltning. 

(www.kometprogrammet.se) 

2

3. Bakgrund 

Som bakgrund till min studie om förskolebarns behov av uppmärksamhet vill jag redogöra för 

några behaviorister som Pavlov, Watson, Edward L Thorndike och Skinner och presentera 

deras teorier mycket kort. Med uppmärksamhet menar jag att det behov som barnet har att bli 

sett och hört i vuxnas värld: platsen som barn vill ha av framförallt föräldrar, andra anhöriga 

och lärare. 

Jag tror att brist på uppmärksamhet från vuxna kan påverka barns beteende och skapa 

problem. Föräldrarna till förskolebarn ska vara noga med att tillfredställa barnets behov både 

känslomässigt och fysiskt. Föräldrarna ska visa sina barn att de är viktiga för föräldrarna 

genom att lyssna, prata, krama och pussa dem i alla situationer. Närheten till föräldrarna är 

mycket viktig. Barnen ska veta att de är viktiga för föräldrarna och det visar föräldrarna 

genom sitt beteende mot dem. Barn behöver berömmas för varje gott beteende de visar. 

Förstärkningar är viktiga i detta sammanhang. Behovet av uppmärksamhet hos barn är så pass 

stor att det kan bygga deras framtid i barndomen eller tvärtom förstöra för dem och göra 

ett ”monster” av barnet. Barn lär sig sociala regler, empati och vänskap först i hemmet sedan i 

förskolan. Jag tror att föräldrarnas ansvar är att visa sina barn uppmärksamhet och lära dem 

det sociala beteendet. Förskolans uppgift är att samarbeta med hemmet. Barn som har brist på 

denna faktor kommer att visa det på olika sätt som blyghet, bråkighet, stöld eller lögn eller 

andra negativa beteenden. Syftet med uppsatsen är att belysa innebörden av begreppet 

uppmärksamhet och dess betydelse för förskolebarnets utveckling. Därför vill jag nedan 

nämna några forskare som har tänkt i liknande spår och som tillhör inlärnings- och 

utvecklingspsykologins klassiker. 

3.1 Tidigare forskning med fokus på beteendet 

Ivan Pavlov forskade särskilt på fysiologiska områden som matsmältningen, nervsystemets 

betydelse osv. I sina försök kom han in på upptäckten av de betingade (dvs. inlärda) 

reflexernas betydelse – och han upptäckte bl.a. hur dessa betingningar lärs in. (Espen Jerlang, 

et al 2005:180). Det är centralt vid klassisk betingning att djuret lär utan medverkan av viljan. 

Händelser som sker samtidigt har med andra ord tendens att kopplas samman så att säga 

automatiskt. 

John B Watson var psykolog och han forskade med råttor. Han ville bevisa att det finns 

skillnad mellan medvetandet och beteendet. Han menade att beteendet är verkligt medan 

medvetandet hör till fantasins område. Han var inspirerad av Pavlov och ansåg att man i 

princip kunde förklara allt mänskligt beteende med den klassiska betingningen. Han ansåg att 

utveckling och därmed uppfostran helt enkelt består i att bygga upp betingade reflexer och 

vanor. Bland annat talade Watson om komplicerade inlärningar, som han kallar vanor. Han 

sade att vanor inlärs genom att människan bygger upp hela serier av reflexer, där varje enkel 

reaktion kan frambringa förnimmelser i t ex musklerna, som därmed blir betingade stimuli för 

nästa reaktion osv. (Jerlang, et al 2005:182) 

Edward L Thorndike byggde sin teori om inlärning på det som sker efter att reaktionen på 

stimulus - reaktionsförbindelse inte bara beror på att stimulus och reaktion förekommer 

tillsammans utan också på den effekt, som följer på reaktionen. (Jerlang, et al., 2005:188) 

3

Burrhus Frederic Skinner är beteendevetenskapens centrala teoretiker och han är 

huvudperson i behaviorismens utveckling. Skinner är känd för sina studier om positiva och 

negativa förstärkningar Hans teori består framför allt av hans forskning om inlärning. Skinner 

var beteendepsykolog och blev mycket inspirerad av Pavlov. Med beteende menas all 

aktivitet som kan observeras av en själv eller av andra. Beteendet är primärt, dvs. orsak till 

alla de psykologiska fenomen som man i allmänhet tillskriver människors personlighet, psyke, 

medvetande etc. Vidare säger Skinner: ”att förvärva en beteenderepertoar betyder, att 

människan efter hand lär sig en mängd saker via samspelet med omgivningen. Han menar 

dessutom att beteendet förstärks av sina konsekvenser. (Jerlang et al, 2005:180 & 190). 

När det gäller Skinners bidrag till behaviorismens metoder så utvecklade han termerna 

förstärkning och belöning, straff, borttagning av belöning samt borttagning av straff: 

Förstärkning och belöning: Faktorer som t.ex. pengar, mat, kärlek och privilegier gör 

att det beteende man önskar sig att se kommer fram - eller att föregående beteende 

upprepas. 

Straff: Att ge straff (slå, hota, tillföga smärta, sätta upp restriktioner osv.) minskar 

sannolikheten för att ett oönskade beteende kommer fram – eller att det föregående 

beteende upprepas. 

Borttagning av belöning: Man kan avlägsna en positiv förstärkare (sluta ge beröm eller 

andra positiva förstärkningar). På så sätt minskar man sannolikheten för ett oönskat 

beteende – eller att det föregående handlandet upprepas. 

Borttagning av straff: Man kan avlägsna en negativ förstärkare. Det påverkar beteendet 

på samma sätt som belöning men kallas undslippa beteende, därför att man genom sitt 

beteende kan undslippa eller avlägsna den negativa förstärkaren. 

3.2 Forskning om kognitiva processer och behov 

Det behavioristiska forskningsperspektivet sätts ibland i motsats till det kognitiva och det 

humanistiska. Den främsta kritiken mot behaviorismen är att den endast beaktar det synliga 

beteendet, inte de mentala processerna. Kritiken mot behaviorismen växte fram under 1940- 

och 50 talen och utvecklades starkt särskilt i USA. (Jerlang, et al, 2005:213) 

Jean Piaget anses vara en av kognitionsteoretikerna och sin forskning ägnade han främst åt 

barns utveckling. Han utgår i delvis från behaviorismen, men menar att de kognitiva 

processerna måste beaktas. Han ansåg att tänkande är ett sätt att anpassa sig efter 

omgivningen. (Jerlang et al, 2005:231-240) 

Abraham Maslow ses som företrädare för det humanistiska perspektivet. Man anser att 

människan är relativt självstyrande i sitt liv och att hon i stor utsträckning skapar sitt eget liv. 

Istället för beteenden sätter Maslow människans behov i centrum. I Maslows behovspyramid 

placeras sociala behov, d.v.s. att umgås och få uppmärksamhet från andra på det andra skiktet 

och är alltså mycket viktigt för människans utveckling.(Jerlang et al, 2005:217) 

Om Piaget för in betydelsen av mentala processer för inlärning så vidgar Maslow perspektivet 

genom att sätta motivation och behov i centrum. Båda dessa forskare hjälper till att öka min 

förståelse för det problem som jag undrar över. 

4

3.3 Definitioner av begreppet beteende 

Begreppet beteende är utifrån inlärnings- och utvecklingspsykologiskt teorier ett omdiskuterat 

begrepp. Det kan som Skinner säger, innefatta all aktivitet som kan observeras, och som inom 

behaviorismen främst sker genom att man svarar på ett stimuli och går att manipulera genom 

belöning. Men det kan också innefatta kognitiva processer som hos Piaget eller ses som 

behovsstyrt som hos Maslow. Med beteende i min uppsats menar jag allt vi gör under livet. 

T ex personlighet, karaktär, tankar, reflexioner, vanor osv. Piaget menar också att beteende är 

ursprunget till psykologiska fenomen som är människans kännetecken, som personlighet, 

psyke, medvetande osv. Jag ser det alltså beteende som ett komplext begrepp. 

De teoretiker som jag har valt jobbade alla med beteende, men de ställde delvis olika frågor 

och valde olika perspektiv. Jag ställer i min uppsats delvis samma, delvis andra frågor, och 

liksom de tror jag att beteende kan ändras under olika förutsättningar. Förskolans roll är att 

barnet ska utvecklas på ett bra sätt och i det ligger också att barnet beter sig på önskvärt sätt. 

För att det ska bli så är det viktigt att ge barnet den uppmärksamhet som det behöver, att deras 

behov av uppmärksamhet blir tillfredsställt. 

4. Teoretiska utgångspunkter 

Inom specialpedagogiken förs en diskussion om ett punktuellt synsätt (kategoriskt) kontra ett 

relationellt. I ett punktuellt synsätt ses individen som avskild från de andra. Ett relationellt 

synsätt medför att kunskapandet ses som en process och att denna process förekommer genom 

möten mellan människor. (Charlie Eriksson et al, 2005). 

Man försöker alltså se vem som är bärare av det specialpedagogiska problemet. Är det eleven 

med sina egenskaper, d.v.s. kategoriskt, eller eleven i sin miljö, d.v.s. relationellt? Den 

specialpedagogiska forskningen har allt mer inriktats mot ett relationellt perspektiv. 

”Detta kan beskrivas som att specialpedagogisk forskning blivit mindre beroende av en förankring i ett s k 

kategoriskt perspektiv, där elevers egenskaper framstår som väsentliga för åtgärder, och i ökande 

omfattning kunnat knytas till ett relationellt perspektiv, där omgivande faktorer ses som delaktiga ’bärare av 

problemet’. Detta har kommit till uttryck t ex i benämningar som ’elever i svårigheter’ i stället för det 

tidigare gängse synsättet ’elever med svårigheter’.” (www.sit.se, 2006-10-08). 

Till en början kommer detta kapitel att handla om de centrala begrepp som ligger till grund 

för uppsatsen. Därefter följer en sammanfattning av teorierna samt några definitioner. 

4.1 Vad är behov? 

Maslow beskriver i sin teori olika nivåer av behovstillfredsställelse. Synsättet att behov anger 

upphov och källa till ett beteende används i en punktuell diskurs där ”uppmärksamhet” i den 

sociala betydelsen är att svara på varje persons behov. Behov är då en brist hos en person som 

gör att personen visar ett visst beteende för att signalera sin brist. När behovet tillfredsställs 

upphävs bristen. I så fall är ett behov en brist. 

”Behovet är individuellt, dvs. det är elevens individuella behov som hanteras, och det är tidsbegränsat 

eftersom det kan upphöra då det är tillfredsställt. Behov betecknar en brist, ty behov ska tillfredsställas - 

jämvikten ska uppnås. Elevens behov uttrycker således närmast en avsaknad, något som fattas eleven. För 

att kunna åtgärda problemet och tillfredsställa behovet behöver läraren finna bristen. Behov kan också 

5

anges som upphov till beteenden, exempelvis så att läraren kan förklara elevens beteenden i termer av 

behov”. (Moira von Wright, 2002:16) 

Det är alltså viktigt att förskollärarna identifierar behoven för att kunna tillfredsställa dem. 

Denna definition av behov bygger på att behovet finns i barnet. Man kan också använda sig 

av en annan definition i en relationell diskurs där behovet är beroende av situationen. 

Exempelvis säger von Wright att 

”Behoven förstås i situationen. Behoven är då inte något som eleven har med sig från en situation till en 

annan, utan de är knutna till ett sammanhang. Elevens behov blir därmed föränderliga men också 

gemensamma och en angelägenhet för hela den aktuella figurationen”. (von Wright, 2002:16) 

Det finns alltså olika definitioner av behov. Ett exempel på när ett behov kan vara 

situationsbundet är när ett barn mobbas. I sådana situationer kan ett behov av uppmärksamhet 

från förskollärarna uppstå som inte funnits om mobbingen inte hade förkommit. Samma barn i 

en annan miljö kanske inte skulle ha utsatts för mobbing och då skulle inte heller behovet ha 

funnits. 

4.2 Barns behov av uppmärksamhet 

För barn är det mycket viktigt att känna att någon bryr sig om en. Någon som visar sitt 

intresse genom att försöka få kontakt och ge bekräftelse. Alla vi människor vill bli sedda, 

särskilt barn. För förskolbarn är förskolläraren den viktigaste personen, näst efter föräldrarna, 

i barnets omgivning som kan bidra med uppmärksamhet enligt min uppfattning. 

Läraren kan naturligtvis bidra till att ”tillfredsställa” behoven, men sist och slutligen är ett 

tillfredsställt behov inte något som uppfylles, dess mening kan omförhandlas, och det kan 

överskridas. Även konsekvenserna av en individs behov angår alla andra deltagare i 

figurationen. Ibland kan elevers behov av att bli sedda hänföras till hela 

undervisningssituationen och är då relationellt. Då är det alla som på ett eller annat sätt bidrar 

till att lösa behovsfrågan. Om det handlar om en elev som till synes har ”behov av att bli 

sedd” kan läraren lösa frågan genom att ändra på situationen så att eleven blir delaktig. (von 

Wright, 2002:16). Läraren ska alltså inte bara ändra sin fokus till det barn som har särkilt 

behov, enligt min uppfattning, utan på något sätt lyfta upp elevens status så att alla elever ser 

och hör barnet i klasen. 

Jag anser att det är viktigt att läraren är medveten om sin roll. George Herbert Mead 2 (1863- 

1931) säger att genom att inrikta sin uppmärksamhet och organisera medvetenhet kommer 

man närmare handlingar som kan tala om att tillfredsställa behov. Detta styrker min hypotes 

att läraren ska vara medvetet om sina handlingar och sättet han/hon bemöter barnets behov. 

Läraren bör medvetet och aktivt agera för att se till att behovet tillfredsställs. Holmsten 

(2002:83) säger att rikta uppmärksamhet är en del av en handling. Elevers behov av att bli 

sedda eller få uppmärksamhet tillfredsställs av lärare genom att läraren rikta sig till eleven och 

på olika sätt markera eller visa att hon ser eleven. 

En fråga jag hade inför denna studie var om vissa barn behöver mer uppmärksamhet än andra 

barn. Den litteratur jag har tagit del av menar att alla barn har behov av uppmärksamhet men 

att vissa kan ha större behov. Bland andra Holmsten (2002:83) säger att 

2 George Herbert Mead (1863-1931) var professor i filosofi vid University of Chicago. Han var arbetskamrat och 

nära vän till John Dewey och bidrog till att utveckla den amerikanska pragmatiska filosofin. Han publicerade 

många föredrag och artiklar (se t.ex. Selected Writings, 1964), men han gav aldrig själv ut någon skrift som 

sammanfattar hans teori. 

6

”Alla elever behöver bli uppmärksammade, få sina behov tillgodosedda och uppleva trygghet i sin 

skolsituation. Vissa elever kan tyckas ha extremt stort behov av att bli sedda och läraren måste anstränga sig 

till det yttersta för att visa tillräckligt intresse och uppmärksamhet åt just den eleven.” 

Litteraturen säger alltså att det finns barn som har särskilt stora behov av uppmärksamhet och 

att läraren ska agera för att möta detta behov. 

4.3 Vad är utveckling? 

Piaget intresse riktas främst mot bars utveckling, som han anser sker i olika stadier. Jag menar 

att utveckling sker under hela livet och är något som går framåt. Individens utveckling bror på 

både arvet och resurs och möjligheter som finns i barnets omgivning. Ordet utveckling kan 

översättas med framåtskridande, förändring. Det intressanta med utveckling är just 

förändringen, processen, förloppet. Utvecklingspsykologins huvudfråga är: hur och varför 

utvecklas människor? (Jerlang, et al, 2005:19). 

Utvecklingsteoriers syfte är att ge en generell och konkret kunskap om utvecklingsförloppet, 

d.v.s. en kunskap om människans utvecklingsordning, som hjälper pedagogen att förstå och 

att ställa relevanta krav och förväntningar på individens, gruppen och på den psykiska och 

fysiska miljön. (Jerlang et al, 2005:14). 

Utvecklingsteorierna talar om att viss del av utveckling beror av arv och viss del beror av 

lärandet. Teorin säger också att utveckling och lärande är starkt sammanvävda 

Skinner anser att all utveckling är beroende av dels medfödda skillnader, dels av själva 

inlärningsprocesserna. Utveckling är alltså både punktuellt och relationellt enligt Skinner. 

Utveckling är detsamma som inlärning, och på detta sätt kan alltså operant betingning förklara 

allt. (Jerlang et al, 2005:194). Vidare säger Ingrid Pramling Samuelsson att vi ser utveckling 

och lärande som två oskiljbara storheter, dvs., barn utvecklas genom att de lär sig och de lär 

sig genom att de utvecklas. (Doverborg et al, 2000:13). Jag vill ytterligare belysa dessa teorier 

med ett citat: 

”Människans utveckling handlar om systematiska och mer eller mindre rationella förändringar i riktningen 

till livets slut. En del av dessa förändringar styrs av arvet, andra av inlärning och åter andra av ett samspel 

mellan arv och miljö.” (Hwang. Björn Nilsson, 2003:18). 

Jag anser att allt ett barn går igenom varje dag innebär ett lärande. Indirekt så lär de sig 

mycket varje dag. De lär sig exempelvis empati och hur man samspelar med andra. De lär sig 

hur man ska bete sig i olika situationer. Barnet lär sig genom den uppmärksamhet de får. Både 

positiv och negativ uppmärksamhet bidrar till barnets utveckling. Om barn får tillräckligt stor 

uppmärksamhet utvecklas de i positiv riktning. Annars kan utvecklingen bli negativ. 

Den tyske psykologen Paul Baltes säger att människans utveckling har sju kännetecken 

(Baltes, 1987): 

1- Utveckling är livslång (den tar inte slut vid någon speciell ålder). 

2- Utvecklingen är flerdimensionell (såväl biologiska som psykologiska och 

socioemotionella aspekter är verksamma). 

3- Utvecklingen går åt många olika håll (med åren blir man t.ex. bättre på vissa saker och 

sämre på andra: 

7

4- Utvecklingen är plastisk (den kan ta sig många vägar och kan återhämta sig efter 

kriser). 

5- Utvecklingen ingår i en historisk ram (en 40- åring i dag lever inte i samma samhälle 

som en 40-åring för 100 år sedan- andraerfarenheter och andra krav; en 30- årig 

kvinna hade inte samma framtid för 50 år sedan som i dag). 

6- Utvecklingen är flerdisciplinär (den studeras av såväl psykologer, pedagoger, 

sociologer, socialantropologer som biologer). 

7- Utvecklingen är kontextuell (den påverkas av att individen har en viss kropp, befinner 

sig i en vissfysisk miljö, social omgivning och kultur). (Hwang, et al, 2003:18) 

I min studie av barns behov av uppmärksamhet kan jag dra den lärdomen av Baltes teori att 

utvecklingen är livslång vilket betyder att utvecklingen under barndomen är betydelsefull och 

kommer att påverka individen även fortsättningsvis. Att psykologiska och socioemotionella 

aspekter är verksamma, alltså är tillfredsställandet av ett barns behov av uppmärksamhet 

viktig för utvecklingen. Att utvecklingen är både progressiv och regressiv. Det är alltså bättre 

att ge ett barn uppmärksamhet ”för sent” än inte alls eftersom barnet kan återhämta sig efter 

en kris. Slutligen är utvecklingen kontextuell och ingår i en historisk ram. Barns utveckling 

påverkas alltså i hög grad av det samhälle de lever i och den närmaste omgivningen där 

förskolan kan vara en viktig del av barnens liv. Denna syn innebär att utvecklingen är 

relationell. 

I samband med utveckling säger även Lev S Vygotskij att barnets utveckling sker i samspel 

med människor som finns i barnets omgivning, syskon, föräldrar, lärare. (Jerlang, et al, 2005) 

Förskolan och skolan har unika möjligheter att ge barn möjlighet att utveckla en förståelse av 

sig själva och andra människor och därmed utveckla förmågan till empati och solidaritet med 

andra människor. Genom att varje barn blir uppmärksammat och förstått i förskolan och 

skolan blir detta möjligt. (Holmsten, 2002:82). Vissa familjer har inte så stora möjligheter att 

hjälpa barnet i sin utveckling. Därför är förskolan en värdefull resurs som ett samhälle kan 

erbjuda sina medborgare enligt mig. 

4.4 Positiv och negativ uppmärksamhet 

En av mina frågeställningar var hur positiv och negativ uppmärksamhet från förskollärare kan 

påverka barnets utveckling? Positiv uppmärksamhet är när de vuxna exempelvis pratar vänligt 

med barnet, uppmuntrar, ger fysisk närhet, tröstar etc. Eftersom uppmärksamhet är att svara 

på ett behov är den relationell. Positiv uppmärksamhet stärker barnet. Det fungerar också som 

ett stöd: 

”Positiva reaktioner, beröm, uppmuntran, tilltro och omedelbar feedback på barnets handling fungerar som 

en fungerande stöd för barnet i att hålla sig uppe.” (Björn Kadesjö, 2001:154) 

Enligt Olle Wadström (2004:27) behöver barn bli bekräftade, få höra att de duger. Han menar 

att man ska tala om för barnet att det är älskad för det den är, och ge barnet uppmärksamhet 

både med och utan krav. Detta stärker min hypotes om den stora positiva betydelsen av 

positiv uppmärksamhet för att styrka och stödja barnet. 

Att bli sedd och hörd är en måste för moderna barn. Dion Sommer (1997:123) säger att 

moderna barn förväntar sig att de både blir sedda och hörda i vardagen. De förväntar sig inte 

att vara ”osynliga”. Det gamla talesättet ”barn ska tiga när vuxna talar” är inte längre aktuellt 

enligt Sommer. Förväntningen är istället att barn både ska ses, höras och ha möjlighet att 

8

uttrycka sin egen uppfattning. Moderna barn har andra krav på uppmärksamhet än tidigare 

generationer barn. Vidare säger Sommer (1997:125) att: 

”om ett barn upplever att det ses och hörs, att det involveras, då stärks dess personliga känsla av att kunna 

bestämma över sitt eget liv. Detta självbestämmande är nära förbundet med den inre känslan av säkerhet 

och personligt egenvärde”. 

Min tolkning av detta är att självkänslan och självsäkerheten är beroende av den 

uppmärksamhet barn får. 

Negativ uppmärksamhet är när barnet gör något fel och av den anledningen får tillrättavisning 

på sitt agerande på olika sätt. Sätten att ge negativ uppmärksamhet man variera. Den vuxne 

kan korrigera barnet med tillsägelser eller någon typ av bestraffning, t.ex. att barnet får gå och 

sätta sig i ”skamvrån”. Ett annat sätt för den vuxne att ge negativ uppmärksamhet kan vara att 

ignorera barnet. På detta sätt lär sig barn vad som är rätt och fel. 

Som jag sagt tidigare behöver barn uppmärksamhet och söker den på olika sätt. Det är inte 

alldeles lätt för barn att fånga vuxnas uppmärksamhet. När barnet inte lyckas få positiv 

uppmärksamhet kan det reagera genom att göra något fel. På så sätt får de säkert 

uppmärksamhet från de vuxna! Barnet söker alltså aktivt negativ uppmärksamhet eftersom det 

är enda sättet för barnet att få uppmärksamhet och det viktigaste för barnet är att bli sett. Vad 

barnet är ute efter, det är att någon av de vuxna ska vända sig till det och visa intresse. Den 

vuxnes försök att ge negativ förstärkning överskuggas helt av den positiva upplevelsen av att 

ha blivit sett. (Arne Skodvin, 2004:54 & 61, Mathiasson 2000). Även Kadesjö (2001:154) 

säger: 

”Barn har ett naturligt behov av bekräftelse och uppmärksamhet. Det tänker inte alltid föräldrarna på. För 

barnet kan detta att bli sett och få bekräftelse bli så angeläget, att barnet gör snart sagt vad som helst för att 

dra uppmärksamheten till sig. Och ofta ska det till något helt galet för att föräldrarna ska reagera. Det som 

då i de vuxnas ögon är en negativ konsekvens är ur barnets synvinkel en positiv konsekvens. Negativa 

reaktioner och kritik är till liten hjälp därför att det bara talar om för barnet att det gjort fel. Som vuxen ger 

vi inte någon information om hur det skulle ha gjort i stället.” 

Detta är mycket relevant för min frågeställning. Som förskollärare bör man vara medveten om 

dessa beteendemässiga mönster så att man bättre kan förstå och bemöta barns beteende. 

4.5 Positiv och negativ förstärkning 

Centrala begrepp inom området och som även är i högsta grad relevanta för min studie är 

positiv och negativ förstärkning. Positiv och negativ förstärkning är sammankopplade med 

positiv och negativ uppmärksamhet och är naturligtvis relationell. Att ge ett barn positiv 

uppmärksamhet när barnet gör något bra innebär en förstärkning av det goda beteendet. 

Negativ förstärkning kan exempelvis vara ett straff av något slag. Om ett barn får ett straff vid 

ett negativt beteende vill det undvika straffet i framtiden och på så sätt blir beteendet negativt 

förstärkt. 

”De beteenden som leder till önskade resultat finns all anledning att upprepa, nästa gång man vill uppnå 

samma resultat. Konsekvenserna av beteendet, det vill säga det som sker efter beteendet, visar om beteendet 

fungerar. Får man ut det avsedda av ett visst beteende ökar sannolikheten för att man ska upprepa detta 

beteende. En konsekvens som får oss att upprepa ett beteende kallas förstärkning. (…) Det som förstärks är 

benägenheten att upprepa beteendet i framtiden” (Wadström, 2004:27). 

9

Wadström (2004:27-29) säger också att vad som verkar förstärkande för en människa är 

individuellt. Enligt honom finns inget som generellt är förstärkande för alla människor. 

En konsekvens kallas positiv förstärkning när den förstärkande konsekvensen är att få ut 

något positivt. Han säger också: 

”Positiv förstärkning är en positiv företeelse, som inträffar efter beteendet och som får beteendet att bli mer 

använt i framtiden i liknande situationer. Till de mer eller mindre allmängiltiga förstärkningarna hör sociala 

företeelser såsom att få uppmärksamhet, leenden, beröm, att bli tittad på, att få tillhöra en grupp och bli 

erkänd av den, nickningar, att skratta med andra, att bli beundrad, att prata med någon, att vara nära den vi 

tycker om osv.” 

Att ge barn bekräftelse och uppmärksamhet kan alltså innebära en positiv förstärkning. 3 I 

tidigare avsnitt talade jag om negativ uppmärksamhet och att denna kan göra att barnen lär sig 

att skilja på rätt och fel. Negativ uppmärksamhet som ges när ett barn uppvisar ett oönskat 

beteende innebär en negativ förstärkning. Vi människor försöker nämligen undvika det 

negativa eftersom vi gärna vill slippa alla sorters obehag enligt Wadström (2004:31-32): 

”Beteenden som gör att man undgår något negativt, blir negativt förstärkta. Man blir därvid mer benägen att 

använda dem i framtiden. Allt vi gör för att komma undan från, eller helt slippa konfronteras med 

obehagligheter, är beteenden som får negativ förstärkning. (. …) Ett beteende som gör att vi slipper ifrån 

eller undviker ett obehag kommer att upprepas i framtiden. Beteendet har blivit negativt förstärkt. Vi blir 

uppmuntrade att de beteenden som kan göra slut på obehag, plågor, skrämmande situationer”. 

I vissa sammanhang kan man ändra en negativ förstärkning till en positiv förstärkning och på 

så sätt undvika tjat och bråk. Detta kan man göra genom att ändra på negativa meningar som 

man brukar använda i vardagen till positiva meningar. På så sätt kan man lära barnet att göra 

det man vill att det ska göra. I stället för att exempelvis säga ”Ta inte den smutsiga tröjan.” 

eller ”Du måste äta frukosten innan du går.” kan man säga ”Ta på kläderna som ligger 

framlagda.”, ”Gå och ät frukost.” osv. (Kadesjö, 2001:157) 

Vissa barn blir besvikna om de får beröm och förnekar att de gjort något bra. Osäkra barn 

uppfattar positiva kommentarer som krav på ytterligare prestation som det inte tror sig om att 

klara. Sådana barn som ofta får kritik, reagerar på beröm som ”Nu klagar de på mig igen” 

eller ”Han menar det inte för han är alltid arg på mig”. Vi vuxna kan tolka barnets beteende 

som att kanske beröm har inte någon effekt. När vi som vuxna lär oss att beröm blir vanligare 

att ge till barnet än kritik då tar barnet till sig den. (Kadesjö, 2001:155) 

3 Exempel på punkter som kan ge positiv resultat är: 

- Beröm är på längre sikt effektivare än straff. Det är t.ex. bättre att uppmuntra barn än att klandra dem. 

- Det beteende man förväntar sig eller kräver ska vara något som barnen har möjlighet och förutsättningar att 

klara av. Eftersom förskolebarn har svårt att förstå situationer utifrån orsak och verkan (eller avsikt och 

konsekvens), är det exempelvis viktigt att vuxna tänker på i vilken grad barnen kan sätta saker och ting i relation 

till vartannat. 

- Regler och förväntningar bör förklaras och motiveras. Likaså bör man i förväg tala om vilka konsekvenserna 

blir om barnet bryter mot reglerna. En förklaring ger tyngd åt reglerna och gör att barnet inte upplever en 

eventuell bestraffning som slumpartad. 

- Barn gör som de vuxna gör, inte som de säger – vuxna är modeller for barnen. 

- Om ett barn ofta gör något det inte får, bör man fundera på om orsaken till detta snarare ligger i hemmiljön 

eller i spelmönstret än hos barnet. En regel kanske är för vagt formulerad eller barnet kanske inte får tillräckligt 

med uppmärksamhet och är ”olydigt” för att bli uppmärksammat. (Wadström, 2 004:31-32). 

10

4.6 Uppmärksamhet och samhällsklass 

I min frågeställning undrade jag om det finns någon skillnad mellan barns behov av 

uppmärksamhet beroende på vilken samhällsklass barnet kommer ifrån. Detta innebär ett 

punktuellt synsätt. Jag hittade ingen forskning på detta område. 

4.7 Uppmärksamhet och kön 

Min frågeställning var om det finns någon skillnad mellan pojkars och flickors behov av 

uppmärksamhet, vilket är ett punktuellt synsätt. En annan dimension är att pojkar och flickor 

får olika typ av uppmärksamhet av omgivningen, vilket är ett relationellt synsätt. 

Jag hittade inte så mycket litteratur angående kön och uppmärksamhet. Den forskning jag 

hittade visar att pojkar och flickor får olika sorts uppmärksamhet. ”Pojkar får mer 

uppmärksamhet och beröm för sina aktiva lekar, eftersom de är aktivare blir de förmodligen 

förmanade oftare än flickorna, antagligen också oftare bestraffade på olika sätt”. (Hwang, & 

Nilsson, 2003:176). Det kan vara viktigt för förskollärare att uppmärksamma om det finns 

sådana skillnader mellan pojkar och flickor. 

4.8 Sammanfattning av teoretiska utgångspunkter 

Många av mina centrala utgångspunkter, tar sin utgångspunkt från ett relationellt perspektiv. 

Behov kan dels vara individuella (punktuellt) och dels förstås i situationen (relationellt). Även 

utveckling kan vara både punktuellt och relationellt. Det relationella synsättet på utveckling 

att utveckling sker i samspel med andra människor är det centrala i min uppsats. 

Uppmärksamhet och förstärkning är relationella begrepp enligt min uppfattning. För att hjälpa 

barnen i deras utveckling ska både föräldrar och förskolan samarbeta med varandra och tänka 

på barnets behov av uppmärksamhet. Barn får svårigheter på olika sätt på grund av brist på 

uppmärksamhet från sin omgivning. Lärarnas uppgift är att svara på detta behov. I mina 

teoretiska utgångspunkter sägs att positiv uppmärksamhet är effektivare än negativ 

uppmärksamhet. 

I min frågeställning undrade jag om det fanns skillnader i barns behov av uppmärksamhet 

beroende av samhällsklass och kön, vilket är ett punktuellt synsätt. 

4.8.1 Definitioner 

I detta avsnitt vill jag definiera några av de begrepp som jag använder i fortsättningen. 

Ett behov kan vara 

a) punktuellt, dvs. källa till ett beteende och gälla en individuell brist. 

b) relationellt, dvs. föränderliga, situationsbundna och gemensamma. 

Att ge uppmärksamhet är att svara på en persons behov , att visa intresse, som relation 

mellan handling och självmedvetande. 

Utveckling är framåtskridande, förändring, förlopp i en utvecklingsordning. Enligt Skinner är 

utveckling inlärning. Enligt Baltes är utveckling livslång, flerdimensionell, progressiv och 

regressiv, plastisk, historisk, flerdisciplinär och kontextuell. 

11

Positiv uppmärksamhet är att bli bekräftad som älskad person, beröm, uppmuntran, tilltro som 

ger känsla av att involveras, ses och höras och kunna bestämma själv. 

Negativ uppmärksamhet är att uppnå visat intresse från vuxna genom att göra något negativt. 

Beteende definierar jag som ett agerande. 

Barn definierar jag i denna uppsats som barn som går i förskola. 

Samhällsklass kan vara en uppdelning i arbetare och tjänstemän (lägre och högre). 

4.8.2 Precisering av mina frågor 

När jag läste teorierna märkte jag att det fanns annat sätt och formulera frågorna. Samtidigt 

fick jag tydligare uppfattning om ämnet som jag valde för uppsatsen. 

Frågorna som jag vill få svar på med denna uppsats har jag preciserat så att de nu formuleras: 

1. Hur kan positiv och negativ uppmärksamhet från förskollärare påverka barnets 

utveckling? 

2. Varför behöver barn uppmärksamhet? 

3. Var söker barnet uppmärksamheten? 

4. Har alla barn behov av uppmärksamhet eller gäller det bara vissa barn? 

5. Vilka sorts barn och från vilka samhällsklasser behöver mer uppmärksamhet? 

6. Finns det någon skillnad mellan pojkar och flickors behov av uppmärksamhet? 

Inom ramen för denna uppsats kan jag inte få fullständiga svar på mina frågor och jag 

koncentrerar mig därför på att undersöka förskollärarnas uppfattningar om mina ovan nämnda 

frågor. 

Under arbetets gång så har jag framförallt koncentrerat mig på de två första frågorna eftersom 

de är de centrala frågorna för min studie. Övriga frågor är också intressanta men det har varit 

svårare att få svar på dem genom det sätt som jag har genomfört min studie. Jag kommer i 

metodkapitlet att redovisa hur det var möjligt att genomföra arbetet. 

5. Metod 

Huvudsyftet med uppsatsen är att belysa betydelsen av uppmärksamhet för förskolebarnets 

utveckling. Eftersom vill förstå ett fenomen utgår jag från fenomenologin. I detta kapitel vill 

jag först beskriva fenomenologin för läsaren och därefter beskriva hur jag har genomfört min 

undersökning. I kapitlet redovisas metodansats, val av metod och undersökningens 

genomförande. 

5.1 Fenomenologi 

Fenomenologin sysslar med frågor som handlar om något fenomen som kan upplevas eller 

erfaras. Forskare ska alltså hitta en vetenskaplig förhållningssätt inför datainsamling och 

analys. Fenomenologi är dels en filosofi och dels en kvalitativ forskningsansats. Edmund 

Husserl (1859-1938) menar att vi inte kan fånga en beskrivning av det verkliga fenomenet 

utan bara människans upplevelse av fenomenet. Han introducerade fenomenologi som snabbt 

12

lev känd under slagordet ”till sakerna själva”. (fenomen = saken så som den visar sig). 

Förenklat kan man säga att Husserls bidrag till kunskapsfilosofin var att människan erfar 

världen genom att erfara ett fenomen. Han menar att man ska sätta sin egen förförståelse 

(förutfattade åsikter) åt sidan, fenomenologi är en teori om det medvetna. I fenomenologi vill 

man fånga upplevelsen av ett fenomen. Målet är att utan förvrängning kunna beskriva 

upplevelsen av ett fenomen så som det visar sig hos informanterna. I fenomenologi försöker 

man undvika tolkningar av upplevelserna. (www.vxu.se, 2006-09-20) 

Eftersom jag ska undersöka fenomenet uppmärksamhet, kan fenomenologin vara en relevant 

metod i min studie i förhållande till mitt syfte och mina frågor. Undersökningen begränsar sig 

till förskollärarnas svar. Jag gör alltså inte en direkt observation av barn för att undersöka 

fenomenet uppmärksamhet, utan jag tar del av förskollärarnas erfarenheter genom deras svar. 

Detta innebär att jag studerar fenomenet uppmärksamhet sekundärt. 

5.2 Val av metod 

Eftersom jag utgår från en fenomenologisk metodansats så följer att jag använder en kvalitativ 

datainsamlingsmetod. Jag har valt att utföra muntliga intervjuer och skriftliga enkäter. Patel 

och Davidsson (1994:27) säger: 

”Den kvalitativa metoden utmärks av närhet till källan som forskaren hämtar sin information från och kan 

vidare beskrivas som subjektiv. Det kvalitativa perspektivet innebär vidare att man ser verkligheten som en 

individuell, social och kulturell verklighet.” 

Den kvalitativa metoden innebär även att man studerar hur människan uppfattar och tolkar sin 

omgivning. Pedagogen Per Johan Ödman (1979) menar att människor sedan urminnes tider 

har ägnat sig åt att tolka kvalitativt material för att få en fördjupad förståelse av världen. 

Jag var öppen inför resultaten, det vill säga jag var medveten om att resultaten kunde stödja 

min hypotes eller inte. Jag valde informanter som hade kännedom om det fenomen jag ville 

undersöka, nämligen personer som arbetar i förskolan. Jag tyckte att det var viktigt att jag 

intervjuade erfarna personer eftersom de genom sin erfarenhet har lärt sig mer om barns 

beteende, utveckling och barnens behov av uppmärksamhet. Jag hade förtroende för 

informanternas erfarenheter i min studie, eftersom alla var erfarna förskollärare respektive en 

erfaren skolpsykolog. 

Som datainsamlingsmetod har jag valt att göra en intervjustudie med öppna frågor vilket 

innebär en kvalitativ metodansats. Steinar Kvale (1997:14) säger att den kvalitativa intervjun 

lämpar sig när man vill fråga om föreställningar och uppfattningar, men metoden är inte lätt 

att genomföra. 

Vid en intervju ställer man ett antal frågor till en människa. Avsikten är att ta reda på vilka 

uppfattningar och åsikter hon har. Hwang & Nilsson (2003) säger: 

”Intervjuer är i normalfallet ett samtal, ansikte mot ansikte, mellan två eller fler personer.” 

Det kan tyckas vara ett enkelt sätt att ta reda på saker och ting men det finns också många 

svårigheter som man kanske inte alltid tänker på. 

”Intervju kan lätt påverkas av olika faktorer som förväntningar, formuleringar och förutfattade meningar 

som parterna har om varandra.”(Hwang & Nilsson, 2003:60 - 61). 

13

Kvale (1997) säger också: 

”Den kvalitativa intervju som man använder kallas ibland ostrukturerad eller icke-standardiserad intervju. 

Eftersom det finns få försturkturerade eller standardiserade procedurer för kvalitativa intervjuer, måste 

många analyser av de metodologiska avgörandena fattas på platsen under intervjun. Detta kräver stor 

skicklighet hos intervjuaren, som måste ha kunskap om ämnet för intervjun, vara bekant med de 

metodologiska alternativ som står till buds och om de begreppsliga problem som är förenade med att 

frambringa kunskap genom samtal.” 

Icke-standardiserade intervjuer kräver alltså stor skicklighet hos intervjuaren. En nackdel med 

intervju är att människans åsikter variera från dag till dag och man glömmer lätt bort en hel 

del nästa dag. Enligt min uppfattning är det också svårt att sammanställa resultaten från en 

intervjustudie med öppna frågor. 

5.3 Val av undersökningsgrupp och genomförande 

Jag använde mig både av muntlig intervju och av enkäter. Jag skrev samma frågor i enkäterna 

som jag ställde vid intervjun, men de som fick enkäterna svarade skriftlig på frågorna. 

Jag ville att personer med liknande erfarenhet och utbildningar skulle svara på frågorna. Min 

ursprungliga tanke var även att jämföra två länder (Iran och Sverige). Tyvärr kunde jag bara 

genomföra en enda intervju i Iran och därmed kunde jag inte gå vidare med denna ansats. När 

jag var i Iran försökte jag få kontakt med ytterligare en barnpsykolog men han var mycket 

upptagen och vi kunde inte träffas under den tid jag var där. 

För intervjun i Iran träffade jag en gammal kompis vars dotter gick i förskolan. Jag berättade 

för henne om min studie och frågade om hon kunde hjälpa mig att kontakta förskolechefen. 

Hon hjälpte mig då att få en tid med förskolechefen. (Förskolchefen jobbade både som chef 

och förskolelärare i sin egen förskola, en privat förskola). Intervjun tog 75 minuter och 

gjordes på persiska. Efteråt skrev jag ner den och översatte jag den till svenska. 

Den andra intervjun gjordes med en svensk skolpsykolog. Jag ringde till en kommun och 

berättade för dem att jag är student och behöver intervjua några barnpsykologer eller 

skolpsykologer och de föreslog en skolpsykolog. Jag ringde och pratade med henne. Vi 

bestämde en tid tillsammans. Denna intervju tog ungefär en timme. Jag spelade in intervjun 

på kassettband och sedan skrev jag ner intervjun med hjälp av ett ordbehandlingsprogram. 

När jag kom tillbaka från Iran kände jag mig lite vilsen och tiden var knapp. Jag träffade min 

handledare och hon sade till mig att jag kunde skriva frågorna på papper och be några 

förskollärare svara på frågorna. Jag gjorde så och lämnade frågorna till en förskola. Jag delade 

ut sju enkäter och fick tillbaka sju enkätsvar en dag senare. 

Jag formulerade mina intervjufrågor på följande sätt: 

1 - Hur kan positiv och negativ uppmärksamhet från förskollärare påverka barnets utveckling? 

2 - Varför behöver barn uppmärksamhet? 

3 - Var söker barnet uppmärksamheten? 

4 - Har alla barn behov av uppmärksamhet eller gäller det bara vissa barn? 

5 - Vilka sorts barn och från vilka samhällsklass behöver mer uppmärksamhet? 

14

6 - Finns det någon skillnad mellan pojkar och flickors behov av uppmärksamhet? 

De personer som jag ställde frågorna till kan presenteras så här: 

Förskollärare 1: 45+ jobbade sedan 79 

Förskollärare 2: 35+ har jobbat sedan 99 


Förskollärare 4: 26 år har jobbat i 3 år 

Förskollärare 5: 35+ har jobbar sedan 92 


Förskollärare 7: 30+ har jobbat i 8 år 

Förskollärare 8: 35+ har jobbat i 8 år. 

Skolpsykolog: 50+ har jobbat sedan 98 som skolpsykolog innan dess som förskollärare. 

Efter att jag hade skrivit ner alla intervjusvar sammanställde och analyserade jag svaren. Jag 

försökte se likheter och skillnader i intervjupersonernas svar. Resultaten redovisas i 

resultatkapitlet. 

5.4 Reliabilitet 

Med reabilitet avses att mäta något på ett tillförlitligt sätt. Graden av reliabilitet handlar alltså 

om hur tillförlitligt tillvägagångssättet och resultatet är enligt (Kvale 1997): 

”Begreppet reliabilitet innebär att instrumentet som används skall stå emot slumpinflytande av olika slag. 

När t.ex. en intervju sker kommer sanningar och sådant som inte är riktigt sant fram. Instrumentets förmåga 

att särskilja dessa olika fenomen kan sägas vara instrumentets förmåga att ge ett resultat med högre eller 

lägre grad av reliabilitet. För att försäkra sig om att erhålla en god reliabilitet, om vi tar intervjun som 

exempel, kan olika tekniker användas.” 

För uppnå så hög reliabilitet som möjligt gäller att intervjuaren och observatören är tränade. I 

mitt fall kan man inte säga att jag är en tränad intervjuare. Men jag förberedde mig väl inför 

intervjuerna och såg till att ge samma information till alla intervjupersonerna. Jag spelade in 

intervjuerna och skrev ut dem noggrant. Också vid tolkningen av resultatet har jag arbetat 

systematiskt och försökt göra en rättvisande tolkning av intervjuer och enkäter. 

5.5 Validitet 

Med validitet avses att mäta det som är relevant i sammanhanget. Validitet är alltså graden av 

giltighet, d.v.s. ett tests förmåga att mäta vad de har för avsikt att mäta (Ejvegård, 2003). Han 

säger vidare: 

”Validitet handlar om att veta vad det är som skall undersökas. Det kan finnas en skillnad mellan det som 

undersökas och det som faktiskt skall undersökas. Ett sätt att försäkra sig om en god validitet är att någon 

som är väl insatt i problemområdet granskar instrumentet som av ses användas. Om det till exempel är en 

intervju som skall ske granskar den utomstående personen frågorna. Ett annat sätt är att göra 

provundersökningar för att testa instrumentet på undersökningsgrupp som liknar den som är föremål för 

huvudundersökningen.” 

För att testa om formuleringarna av frågorna har jag stämt av frågorna med min handledare. 

Syftet med åtgärden var att öka validiteten i uppsatsen. 

15

6. Resultat 

I analysen av intervjuerna försökte jag att kategorisera svaren som liknade varandra. Jag 

försökte hitta bevis och material om att positiv uppmärksamhet kan hjälpa barnet i sin 

utveckling och även negativ uppmärksamhet behövs för att barnet ska förstå rätt och fel 

nästan alla förskollärare jag tillfrågade hade samma åsikt om uppmärksamhetens betydelse. 

Både intervjuerna och litteraturen ger svaret att behovet av uppmärksamhet finns hos alla barn. 

6.1 Hur påverkar positiv och negativ uppmärksamhet barnets utveckling? 

Alla förskollärare framhöll den stora betydelsen av positiv uppmärksamhet för barnets 

utveckling. Positiv uppmärksamhet främjar barnets utveckling genom att de känner att de 

klarar av saker och vågar prova. Positiv uppmärksamhet innebär oftast uppmuntran. Man 

visar med både kroppsspråk och tonfall att man uppskattar barnets beteende. När de vuxna 

bekräftar barnet på detta sätt gör det att barnet ”växer” med uppgiften och får självförtroende. 

Det gör också att barnet även fortsättningsvis vill fortsätta med det positiva beteendet. 

Förskollärarna framhöll att positiv uppmärksamhet gör att barnet känner sig trygg i 

förhållande till både föräldrarna och förskolan. En av förskollärarna sade emellertid att man 

inte ska ge för mycket uppmärksamhet till barnet utan lagom och måttlig uppmärksamhet. Det 

synsätt som framkommer i svaren är relationellt. 

När det gäller negativ uppmärksamhet så var de flesta förskollärare överens om att för mycket 

negativ uppmärksamhet kan göra barnet otryggt och osäkert. Ett barn som får för mycket 

negativ uppmärksamhet i förhållande till positiv uppmärksamhet kan börja undra om han eller 

hon gör allt fel. Resultatet kan bli att barnet ”krymper”, att de får dålig självkänsla och inte 

vågar pröva nya saker. Det kan också leda till att barnet inte trivs med sig själv och den miljö 

de finner sig i. Det finns en risk att deras negativa beteenden kan bli mönster som kan vara 

svåra att bryta. Barnet kan också känna att de ”får en stämpel” på sig att de är på ett visst sätt. 

Även här är det relationella synsättet som framträder. 

De flesta förskollärarna påpekade dock att det måste finnas negativ uppmärksamhet i form av 

tillsägelser etc. för att barnet ska utvecklas på ett positivt sätt. Det är viktigt att de vuxna sätter 

gränser och tydligt visar vad som är rätt och fel. Någon framhöll också att det är viktigt att 

aldrig ge upp hoppet att barnet kan bättra sig. Åsikten att det inte finns någon negativ 

uppmärksamhet framkom också. Det finns inga ”dåliga barn” utan endast dåligt beteende som 

kan förändras till ett positivt beteende med hjälp av positiv uppmärksamhet. Detta är ett 

relationellt synsätt. 

Skolpsykologen framförde att positiv uppmärksamhet betyder mycket för alla barn. Hon sade 

att det märks direkt att barnet växer och känner sig sedd om det får sådan uppmärksamhet. 

Många barn som har problem känner att ingen ser dem. En förskola där barnen inte känner sig 

sedda är en misslyckad förskola. Under 1950-talet i USA utförde man ett experiment där 

duktiga elever som var bra i skolan fick negativ uppmärksamhet medan sämre elever fick 

positiv uppmärksamhet. Det märktes snabbt att de duktiga eleverna presterade sämre och att 

de sämre eleverna presterade bättre. Slutsatsen man kan dra från detta experiment är att 

uppmärksamhet betyder mycket. Positiv uppmärksamhet betyder att man hjälper barnet att 

hitta positiva sidor hos sig själv och man ska bekräfta det som är positiv hos barnet. Man ska 

inte lyfta fram det som är negativ hos barnet. Skolpsykologen framför här ett relationellt 

synsätt. 

16

Avslutningsvis citerar jag en av förskollärarna: 

”Hur andra människor uppfattar oss har självklart stor betydelse för oss, så också barn. De signaler attityder 

beteenden - positiv och negativ präglar oss som människor. Barn speglar ofta sin omgivning. Om vi 

uppmuntrar, berömmer och värdesätter beteenden är det ofta de beteendena vi möter. Detsamma gäller 

negativt bemötande. Om ett barn kontaktas enbart när de gör något vi inte uppskattar blir det även det 

bemötandet vi får. Barn gör det som noteras oftast.” 

Att diskutera hur barns utveckling beror av positiv och negativ uppmärksamhet innebär ett 

relationellt synsätt eftersom det handlar om ett samspel mellan barnet och de vuxna i 

omgivningen. Ingen av de personer jag intervjuade eller tillfrågade med hjälp av enkäter hade 

någon annan uppfattning. 

6.2 Varför behöver barn uppmärksamhet? 

Alla förskollärare var eniga om att uppmärksamhet är mycket viktigt för barns utveckling. 

Barn behöver känna att de duger som de är och det gör de om de känner sig sedda och får 

bekräftelse från andra. Barnens självkänsla och självförtroende stärks av positiv 

uppmärksamhet. En lärare sade att uppmärksamhet är ett grundläggande mänskligt behov och 

att man har konstaterat en mycket högre dödlighet bland barnhemsbarn som inte får beröring 

och uppmärksamhet. Att behovet är en grundläggande mänskligt är ett punktuellt synsätt 

enligt teorin och att barn kan dö av att de inte får uppmärksamhet ett relationellt synsätt. 

Många av dem jag intervjuade lyfte fram tryggheten som en viktig faktor. Barn som lider brist 

på uppmärksamhet kan känna sig vilsna och tro att de inte är viktiga för någon. Barn i 

förskoleåldern behöver att någon visar dem vad som är rätt och fel. Detta är ett relationellt 

synsätt. 

Ett barn som inte får tillräcklig positiv uppmärksamhet reagerar genom söka negativ 

uppmärksamhet eftersom negativ uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet alls. 

Barn bill bli sedda och det är därför de exempelvis kan dra kompisen i håret eller kasta 

leksaker på golvet. Det är ofta brist på uppmärksamhet som ligger bakom att vissa barn 

blir ”besvärliga”. Detta svar visar att barns svårigheter har en relationell grund. 

En annan viktig aspekt är att barn testar gränser. Genom att omgivningen reagerar på barnens 

beteende lär sig barnen vad som är rätt och fel. Barnen känner sig trygga om de vet var 

gränserna går. Detta innebär både ett punktuellt och relationellt synsätt. 

Enligt intervjupersonerna är uppmärksamhet också viktigt för att lära sig de sociala 

spelreglerna, att barnen lär sig hur man relaterar till andra människor, såväl till andra barn 

som till vuxna. Här framkommer ett relationellt synsätt. 

Det är genom andras beteende och bemötande som barn lär hur man ”ska bete sig”. Hur 

man ”gör” olika saker – t.ex. klä på sig, leka, bemöta andra. Genom uppmärksamhet lär sig 

barnet gränserna för sitt eget beteende. Minst lika viktigt är dock att barnet lär sig att sätta 

gränser för andra. Får barnen uppmärksamhet förstår de att de är viktiga och att de betyder 

något, att de räknas med och är unika samt att de är speciella och har ett ”eget värde”. På så 

sätt utvecklas de som individer, enligt dem jag frågade. Det synsätt som framkommer här är 

relationellt. 

17

Skolpsykologen menade att barn utvecklas och blir ett ”jag” genom uppmärksamhet. 

Individen utvecklas i samspel med andra människor. Genom att förhålla sig, betrakta och bli 

betraktad så utvecklas man till den man blir som person. På så sätt att jag ”är någon” för andra 

människor, någon som de är nyfikna på och bryr sig om. Att någon bryr sig om hur man 

känner och mår har stor betydelse för själva känslan att ha ett eget värde. Detta är ett 

relationellt synsätt. 

I svaren på min fråga om varför barn behöver uppmärksamhet märker man att barns problem 

kan minskas genom att barnet får tillräcklig uppmärksamhet, och att beteendet är beroende av 

ett relationellt sammanhang. Jag menar att problemet bli löst genom att omgivningen 

samspelar med barnet och försöker att tillfredställa behoven hos barn. Här kan jag koppla 

svaren till Maslows teori som säger att sociala behov är högst placerade i behovspyramiden, 

dvs. att umgås och få uppmärksamhet från andra och självförverkligande ger den högsta 

behovstillfredsställelsen. (Jerlang et al, 2005:217) Det som jag speciellt tycker är intressant är 

att man tidigare tänkte på ett annat sätt än man tänker nu. Förskolepedagogers sätt att tänka 

om barn har förändrats och gått från ett punktuellt till relationellt synsätt. Detta har jag sett i 

genomgången av teorin och förskollärarnas svar bekräftar att man idag har ett relationellt 

synsätt på detta område. 

6.3 Var söker barn uppmärksamheten? 

Ett par av förskollärarna menade att barn söker uppmärksamhet överallt i alla situationer. 

Övriga förskollärare lyfte särskilt fram vissa situationer. De sade att barnen ofta söker 

uppmärksamhet vid samlingar eller mattillfällen. Här är det ett relationellt synsätt som 

framkommer. 

Det framfördes också att barnen ofta söker uppmärksamhet när de gjort något som de är stolta 

över. De kanske har gjort något bra, ritat en fin teckning eller gjort någon annan glad genom 

att ge fart på gungan. I sådana situationer säger barnet ofta själv till genom att berätta vad de 

har gjort eller säga ”titta fröken vad jag har gjort”. En lärare sade att hon berättar det vidare 

till föräldrarna för att ytterligare förstärka bekräftelsen till det individuella barnet. Detta 

innebär ett punktuellt synsätt. 

En annan situation kan vara när barnen är ledsna, till exempel när de gjort sig illa eller när de 

blir lämnade på förskolan av sina föräldrar. Det kan vara situationer när de behöver känna att 

de betyder något. Detta är både ett punktuellt och relationellt synsätt. 

Förskollärarna sade att barnen söker bekräftelse hos vuxna (lärare och föräldrar) och kompisar 

och det kan röra sig om både positiv och negativ uppmärksamhet. Detta är ett relationellt 

synsätt. 

Men det finns också barn som inte visar att de vill ha uppmärksamhet och det är då som det 

blir mer komplicerat. De ”tysta” barnen har samma behov, men de kanske inte kan utrycka det. 

Det är då extra viktigt att lärarna är observanta och möter barnets behov. Detta är ett 

punktuellt synsätt. 

Barn som inte får tillräcklig med uppmärksamhet hos sina föräldrar kommer att visa detta 

behov på olika sätt, exempelvis genom aggressivitet eller trots. De behöver uppmärksamhet 

och signalerar sitt behov med ett negativt beteende. Detta negativa beteende kan förekomma 

18

överallt, gentemot alla i barnets omgivning, enligt förskollärarna Det är det relationella 

synsättet som visar sig i denna situation. 

Skolpsykologen framhöll att olika vuxna betyder olika mycket för barnet. När ett barn går i 

förskolan betyder lärarna mycket för barnet. De som är närmast barnet (föräldrar, släktingar 

osv.) betyder naturligtvis också oerhört mycket. Det viktigaste är att barnet har rätt att bli 

älskat och accepterat oavsett beteende Detta är ett relationellt synsätt. 

I svaren på frågan om var barn söker uppmärksamhet ser man en variation eftersom både det 

punktuell och det relationella synsättet framkommer. Man kan dock se i svaren att problemet 

avlägsnas genom omgivningens samspel med individen. Det betyder att det relationella 

synsättet är dominerande, vilket är ett intressant fynd. Jag kan koppla svaren till von Wright 

som säger att: 

”Behoven förstås i situationen. Behoven är då inte något som eleven har med sig från en situation till en 

annan, utan de är knutna till ett sammanhang. Elevens behov blir därmed föränderliga men också 

gemensanna och en angelägenhet för hela den aktuella figurationen.” (von Wright, 2002:16). 

6.4 Har alla barn behov av uppmärksamhet eller finns det några barn som inte 

behöver det? 

Alla jag intervjuade var överens om att alla barn behöver uppmärksamhet. Omfattningen av 

behovet kan dock vara olika stort. Även de tryggaste barn behöver uppmärksamhet men de 

kanske också klarar av att stå lite mer i bakgrunden i förskolan på ett annat sätt än de otrygga 

barnen. Detta är ett relationellt synsätt. 

En lärare sade att i en grupp med många individer så har alla olika förmåga att hävda sig. Det 

är lärarnas ansvar att ”pusha på” barnen i bakgrunden så att de också får synas och inte bara 

de barn som tar för sig. Även här handlar det om ett relationellt synsätt. 

En annan lärare menade att det finns barn som tar för sig och pockar på uppmärksamhet på 

alla möjliga vis. Sedan finns det barn som är blyga och tillbakadragna och som inte visar sina 

behov utåt, fast de i själva verket behöver ännu mer uppmärksamhet än vad de utagerande 

barnen gör för att bli modigare och säkrare. Detta är både ett punktuellt och relationellt 

synsätt. 

Skolpsykologen sade att alla barn behöver uppmärksamhet, men vissa barn behöver det mer. 

Vissa barn signalerar tydligt sitt behov på olika sätt medan andra, som har lika stora behov, 

inte vet hur de ska visa behoven. Detta är ett punktuellt synsätt. 

Det finns både punktuellt och relationellt synsätt representerade i dessa svar. De svar jag har 

fått stämmer överens med vad von Wright säger: 

”Alla elever behöver bli uppmärksammade, få sina behov tillgodosedda och läraren måste anstränga sig till 

det yttersta för att visa tillräckligt intresse och uppmärksamhet åt just den eleven.”. 

19

6.5 Vilka sorts barn, och från vilket samhällsklass, behöver mer 

uppmärksamhet? 

Alla jag intervjuade ansåg att det inte fanns någon skillnad avseende barns behov av 

uppmärksamhet och samhällsklass. Någon trodde emellertid att föräldrar som är 

mer ”upplysta” kanske har lättare att ”läsa av” en annan människas behov av uppmärksamhet. 

En annan lärare ansåg att föräldrar med pedagogisk utbildning är bättre på att se vad deras 

barn behöver. Det är det punktuella synsättet som visar sig här. 

Tre av förskollärarna sade emellertid att det kan finnas vissa barn som har behov av mer 

uppmärksamhet. Det kan handla om barn som har upplevt skilsmässor eller har föräldrar som 

bråkar eller som oroar sig över ekonomin. Det kan också handla om barn som har föräldrar 

med missbruksproblem eller vars barndom på andra sätt är svår. Ofta känner föräldrarna i 

dessa familjer att de inte räcker till. Lärarnas uppgift är att stötta föräldrarna och barnen men 

de kan inte ta föräldrarnas roll. Här framkommer det punktuella synsättet. 

Extra behov av uppmärksamhet har också barn som på grund av svårigheter i sina 

hemsituationer agerar utåt. Barn utan syskon som mest är vana att umgås med vuxna är inte 

ännu vana att dela uppmärksamheten med andra och kan behöva lära sig det. Barn som är 

tysta och barn som inte leker behöver få extra stöd. Detta är ett punktuellt synsätt. 

I svaren på min fråga om uppmärksamhet och samhällsklass är det punktuella synsättet 

dominerande. 

6.6 Finns något skillnad mellan pojkar och flickors behov av uppmärksamhet? 

Av dem jag tillfrågade uppgav samtliga att de inte upplever att det finns någon skillnad 

mellan pojkars och flickors behov av uppmärksamhet. 

Nästan alla tyckte dock att pojkarna oftast tar för sig mer och kräver att få den 

uppmärksamheten de behöver. De sade att pojkar är i allmänhet mera benägna att ”höras”, det 

vill säga att genom ljud och rörelse ta för sig. Flickorna däremot försöker i större utsträckning 

att vara ”duktiga” och få uppmärksamhet genom det. Men en av lärarna framförde att båda 

sätten att uttrycka behov av uppmärksamhet finns hos både könen. Detta är ett punktuellt 

synsätt. 

En lärare jag intervjuade sade att man måste vara försiktig med vad man uppmärksamma 

barnen över. Flickorna behöver inte alltid höra att de är söta har fina kläder. Pojkarna behöver 

inte höra hur tuffa de är eller vad de är bra på att sparka boll. Det är viktigt att lärarna är 

uppmärksamma på detta ansåg hon. Detta är ett punktuellt synsätt. 

En annan lärare påpekade att hon försöker ge alla barn lika mycket uppmärksamhet, även de 

tysta och blyga barnen. Hon betonade vikten av att ge barnen den uppmärksamhet de behöver 

på deras egna villkor. Barn är känsliga så det är viktigt hur man bemöter dem. Hon tyckte 

dock att det inte är något problem att ge barnen uppmärksamhet. Ofta vill barnen bara prata 

med någon. De kan till exempel vilja berätta vad de har gjort under helgen med mamma och 

pappa. Även här framförs ett punktuellt synsätt. 

I svaren på min fråga om uppmärksamhet och kön är det punktuella synsättet dominerande. 

20

7. Analys och slutsatser av intervjustudien 

I den kvalitativa studie jag gjorde med enkäter till åtta förskollärare och intervju med en 

skolpsykolog fann jag att deras uppfattningar om barns behov av uppmärksamhet 

överensstämde helt med den litteratur jag har läst, vilket framgår av kapitel 6. Det verkar 

därmed finnas en stor enighet om att barn behöver uppmärksamhet och att positiv 

uppmärksamhet är effektivare än negativ uppmärksamhet. Läraren kan hjälpa barnen i deras 

utveckling. I uppsatsen tar jag mitt avstamp i varför jag blev tagen av tanken om 

uppmärksamhet. Därmed kan man säga att jag hade en hypotes om att behovet av 

uppmärksamhet hos barn finns och att det är viktigt att de vuxna möter detta behov. 

Ser man till intervjuresultatet så framkommer att uppmärksamhet är mycket viktigt för barnets 

utveckling och att det är något som är viktigt att uppmärksamma. Det som särskilt lyftes fram 

som utmärkande för förskolebarn är att barnen agerar på den feedback de får från lärare. Det 

visas i deras beteende särskilt när de får positiv uppmärksamhet eller positiv förstärkning. 

Positiv uppmärksamhet främjar barnets utveckling genom att de känner att de klarar av saker 

och vågar prova nya utmaningar. Däremot medför negativ uppmärksamhet att barnet ges 

chansen att förstå rätt och fel, samtidigt kan barnets självkänsla bli dålig om det får för 

mycket negativ uppmärksamhet. 

Barn är som en spegel som visar det som händer i deras omgivning. Om de får beröm och 

uppmuntran reagerar de positivt och tvärtom. Som sagt, uppmärksamhet är mycket viktigt för 

barnets utveckling. Det är ett grundläggande mänskligt behov och barn behöver 

uppmärksamhet för att känna sig trygga. Vissa barn testar gränsen genom omgivningens 

reaktion. Barn kan utvecklas och bli ett ”jag” och genom andras beteende lär de sig hur de ska 

bete sig i olika situationer. 

Barn behöver uppmärksamheten i alla situationer och från olika personer. När de gör något 

bra behöver de det och när de är ledsna behöver de det. När barn vill få bekräftelse från vuxna 

och lärare måste man vara noga med att möta barnets behov. Svårigheten är att det finns barn 

som inte visar sitt behov och det är mycket viktigt för läraren att ha extra koll på just dessa 

barn. Olika personer har olika betydelse för barnet. Den viktigaste personen kan exempelvis 

vara läraren eller morfar. 

Mina intervjupersoner ansåg att det var självklart att alla barn behöver uppmärksamhet. Vissa 

barn visar tydligt att de behöver uppmärksamhet medan vissa barn gör sig ”osynliga” fastän 

de behöver mer uppmärksamhet. Det finns alltså barn som tydligt visar sina behov och andra 

barn som inte gör det. 

Jag hittade ingen litteratur eller forskning som hävdar att samhällsklass har något med 

behovet att göra. Däremot finns det enligt vissa forskare (exempelvis von Wright, 2002) och 

intervjuerna barn som behöver extra uppmärksamhet. Det kan handla om barn som 

exempelvis upplevt skilsmässor eller på grund av andra skäl i hemmet behöver mer 

uppmärksamhet. 

Det finns ingen skillnad mellan flickor och pojkars ”behov” av uppmärksamhet, men nästan 

alla personerna som intervjuades hävdade att pojkar tar för sig mer och därmed får 

21

uppmärksamheten. Flickor visar ofta hur duktig de är för att få uppmärksamhet medan pojkar 

är mer benägna att få uppmärksamhet genom ljud och rörelse. 

Sammanfattningsvis så har jag funnit att min hypotes att uppmärksamhet är viktigt för barnets 

utveckling och att det är viktigt att vuxna möter detta behov har bekräftats i min studie. Jag 

har funnit att alla barn behöver uppmärksamhet, men att vissa barn kan ha särskilt stora behov 

av uppmärksamhet på grund av att de inte får sina behov tillfredsställda från föräldrarna. 

Förskollärarna kan bidra positivt till barnens utveckling genom att ge barnet positiv 

uppmärksamhet och positiv förstärkning. Även negativ uppmärksamhet och negativ 

förstärkning är viktig för barnens utveckling. Jag har inte funnit några skillnader mellan 

flickors och pojkars behov av uppmärksamhet, men pojkar och flickor kan visa sitt behov av 

uppmärksamhet på olika sätt, där pojkar är mer högljudda. Jag har inte kunnat visa om det 

finns någon skillnad i behov av uppmärksamhet mellan barn från olika samhällsklasser. 

Som man ser i avsnitten 6.2 och 6.3 har synsättet på uppmärksamhet ändrats från punktuellt 

till relationellt. Tidigare tänkte man att alla problem berodde på barnet, dvs. ett punktuellt 

synsätt. Nu är dock det relationella synsättet dominerande och mina resultat styrker detta. Min 

studie visar att uppmärksamhet kan ändra barnets beteende och att man kan ändra eller 

förbättra ett dåligt beteende. Jag tycker inte att resultaten från min studie är överraskande. 

Däremot tycker jag att resultaten är viktiga för alla som arbetar i förskolan. 

8. Diskussion 

Fokus för uppsatsen ligger på uppmärksamhet och dess betydelse för barn. Uppsatsen har som 

syfte att undersöka hur uppmärksamhet kan ge barnet ett stort lyft i utvecklingen och hur 

lärare har som uppgift att hjälpa barnet och underlätta vägen till utveckling. Vad är det som 

gör att vissa barn är trygga i sin hemmiljö och säkra på sig själva medan andra har dåligt 

självförtroende och signalerar att något inte står rätt till genom ett avvikande beteende. Frågan 

är varför det är så viktigt för vissa barn att vara i centrum medan andra är helt och hållet 

osynliga. Vad är det som påverkar barnet? 

Alla människor har behov att få bekräftelse av andra människor. Den bekräftelse och 

uppmärksamhet vi får av omgivningen bidrar till vår utveckling och formar oss till de vi är. 

Barn som inte får sina behov tillgodosedda på detta område hanterar detta genom olika 

överlevnadsstrategier. På olika sätt signalerar barnet sitt behov genom ett avvikande beteende. 

Litteraturen som jag har studerat menar att de flesta barn som visar ett avvikande beteende i 

förskolan saknar uppmärksamhet i hemmiljön och att problemets grund ligger där. 

Alla människor har behov av att få och ge kärlek och omsorg. Alla människor har behov av 

trygghet. Människor är aktiva och skapande och har behov av att förstå och påverka sin egen 

situation. Människan är en social varelse som har behov av gemenskap med andra människor. 

Hon utvecklas i samspel med andra. Människor har känslor. Känslorna gör det möjlig för oss 

att leva i ett dynamiskt samspel med omvärlden. Att våga och kunna uttrycka det man känner 

ger livskraft och livslust. Det lilla barnet har från början inga svårigheter att veta vad det 

känner och att visa det. Av sin omgivning får barnet tidigt lära sig att kontrollera sina känslor 

och vilka känslor som gillas och vilka som ogillas i den kultur det lever i. Enligt min 

intervjustudie så är det faktum att någon bryr sig om hur man känner och mår stor betydelse 

för själva känslan att ha ett eget värde. 

22

I barndomen läggs grunden för hur människor ser på sig själv och andra samt för hur 

människor mår och handlar också som vuxna. De vuxna i barnets omgivning utgör viktiga 

identifikationsobjekt. Om barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda och om de på 

olika sätt inte tillåts visa vad de känner tvingas de till olika överlevnadsstrategier. De kan bli 

blyga, osäkra och osynliga. De kan i brist på kärlek ”se till” att de får uppmärksamhet genom 

att bli skenbart säkra och företagsamma och ta sig fram på olika sätt eller” se till” att de får 

uppmärksamhet genom att störa och bråka. Barnet behöver bli sett och uppmärksammat av 

vuxna som har förmågan att se dess situation och behov, som ser vad barnet känner och 

förstår hur det upplever. Barnet är beroende av detta för att kunna vara sig självt och därmed 

kunna utvecklas utifrån sina inneboende förutsättningar. Enligt förskollärarna i min 

intervjustudie kan barn som lider brist på uppmärksamhet känna sig vilsna och tro att de inte 

är viktiga för någon. Ett barn som inte får tillräcklig positiv uppmärksamhet reagerar genom 

att söka negativ uppmärksamhet eftersom negativ uppmärksamhet är bättre än ingen 

uppmärksamhet alls. 

Enligt min intervjustudie är uppmärksamhet minst lika viktigt när det gäller att barnet ska lära 

sig att sätta gränser för andra. Får barnet uppmärksamhet förstår det att det är viktigt och 

betyder något, att de räknas med och är unika samt att de är speciella och har ett eget värde. 

På så sätt utvecklas de som individer. 

Som jag har diskuterat i min uppsats kan uppmärksamhet kan både vara positiv och negativ. 

De förskollärare jag har intervjuat säger att barn söker bekräftelse hos vuxna (lärare och 

föräldrar) och kompisar och det kan röra sig om både positiv och negativ uppmärksamhet. 

Barn som inte får tillräckligt med uppmärksamhet hos sina föräldrar kommer att visa detta 

behov på olika sätt, exempelvis genom ett negativt beteende (aggressivitet eller trots). Detta 

negativa beteende kan förekomma överallt, gentemot alla i barnets omgivning. 

När barnet lider brist på uppmärksamhet i familjen så är det viktigt att förskolan 

uppmärksammar detta och försöker att hjälpa barnet så gott det går. Det är av avgörande 

betydelse att läraren och övriga vuxna uppmärksammar varje barn, ser vad varje barn behöver 

och att de vuxna gör vad de kan för att barnen ska få sina behov tillgodosedda. Även 

intervjuerna visar att många barn som har problem känner att ingen ser dem och att förskolan 

är den plats där barnets behov ska tillfredställas. ”En förskola där barn inte känner sig sedda 

är en misslyckad förskola” sade skolpsykologen. En förskollärare jag intervjuade menade att i 

en grupp med många individer har alla olika förmåga att hävda sig. Det är lärarens ansvar att 

stötta barnen i bakgrunden så att de också får synas och inte bara de barn som hävdar sig. 

Avslutningsvis så vill jag säga att jag har lärt mig mycket om detta område under mitt arbete 

med undersökning. Det har visat sig att den litteratur jag har tagit del av och den 

intervjustudie jag gjort i mycket har bekräftat mina hypoteser om barns behov av 

uppmärksamhet. Så här i efterhand kan jag dock se att jag hade formulerat mina 

intervjufrågor på ett annat sätt för att få intressantare och mer informativa svar. I stället för att 

fråga ”var söker barnen uppmärksamhet” skulle jag ha frågat ”Hos vem söker barnet 

uppmärksamhet”. I stället för frågan ”Har alla barn behov av uppmärksamhet eller finns det 

bara få barn som behöver det”, Skulle jag ha bett intervjupersonerna att reflektera över barns 

olika behov av uppmärksamhet i allmänhet och olikheter av behoven i förskolan beroende på 

hur behoven möts i hemmen. Jag skulle också ha formulerat frågan om samhällsklass på ett 

annat sätt. Dessutom skulle jag ha velat ha haft med en fråga om hur förskollärare arbetar med 

frågan om att ge barnen uppmärksamhet i praktiken och hur de tänker och agerar när de har 

ett barn med särskilda behov i klassen. Jag konstaterar att mer forskning behövs inom 

23

området. Denna undersökning kan vara till hjälp för andra studenter som vill studera samma 

eller liknande fenomen. Om jag hade haft tid skulle det ha varit mycket berikande att 

observera barn under en längre tid eller fråga föräldrar om barnets behov av uppmärksamhet. 

Andra studenter kan göra insatser för att studera detta ämne och utveckla frågeställningar och 

metod. 

24

9. Referenser 

Baltes, Paul.B.(1987) Theoretical propositions of life-span developmental psychology: on 

the dynamics between growth and decline. Developmental Psychology, 23, 611-626. 

Doverborg Elisabet & Pramling Samuelsson Ingrid (2000). Att förstår barns tankar, 

Stockholm, Liber, Cop. 

Easterby- Smith M,Thorpe R,Lowe A (2002) Manegment Research an- introduction;SAGE 

publications, second edition. 

Ejvegård, Rolf (2003), Vetenskaplig metod, Lund studentlitteratur. 

Eriksson, Charlie, Gustavsson, Kjell, Quennerstedt, Mikael, Rudsberg, Karin, Öhman, Marie, 

Öijen, Lena, Andersson, Björn (2005) Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03) 

Idrott och Hälsa, Skolverket, Stockholm. 

Hwang Philip. Nilsson Björn (2003) Utvecklingspsykolog, Stockholm, Natur och kultur. 

Jerlang Espen, Egeberg Sonja, Halse John, Jonassen Ann Joy, Ringsted Suzanne och 

Wedel-Brandt Birte (2005) Utveckling psykologiska teorier, Stockholm, Liber. 

Kadesjö, Björn (2001) Barn med koncentrationssvårigheter. Stockholm:Liber. 

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. 

Mathiasson, Leif (2000), Bökiga barn och bråkiga ungar, Pedagogiska magasinet nr 2. 

Patel, Runa och Davidson, Bo (1994) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra 

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. 

Sommer Dion,(1997), Barndoms psykologi, utveckling i en förändrad värld, Stockholm, 

RUNA förlag AB. 

Skodvin, Arne (2004) Sätta gränser för barn, Stockholm, bokförlag Forum. 

Von Wright, Moira, Lars H Gustafsson, Susanne, Holmsten, Mats Börjesson & Sven- Eric 

Liedman (2002) Att arbeta med särskilt stöd några perspektiv, Skolverket, Liber Distribution, 

Stockholm. 

Wadström Olle, 2004, Att förstå och påverka beteendeproblem, Lindköping, Psykologinsats. 

Ödman, Per-Johan (1979). Tolkning, förståelse och vetande. Hermeneutik i teori och praktik. 

Stockholm:AWE/Geber. 

www.sit.net (2006-10-08): 

http://www.sit.se/net/Specialpedagogik/Forskning+och+utveckling/artiklar/Forskningstrender 

+inom+det+specialpedagogiska+f%E4ltet 

25

www.vxu.se (2006-09-20): 

www.vxu.se/(print)/ledarutveckling/pa_gang/utbildningar/spring2005/material/S_Fogde_Ko 

mmunOchLandstingspolitikerISammaBat.pdf+fenomenologi&hl=sv&gl=se&ct=clnk&cd=54 

26

Bilaga 1 - Enkät 

C- uppsats frågor 

Jag ber att presenterar dig först och svara tydligt och omfattande på 

följande frågor. 

1- hur positiv och negativ uppmärksamhet från lärare påverkar på 

barnets utveckling? 

2- varför barn behöver uppmärksamhet? 

3- var söker barnet uppmärksamheten? 

27

4- har alla barn behovet till det eller det finns bara få barn som behöver 

det? 

5- vilka sorts barn och från vilket samhällsklass behöver mer 

uppmärksamhet? 

Extra fråga: 

Finns någon skillnad mellan pojkar och flickors behöv av uppmärksamhet? 

28

Lärarhögskolan i Stockholm 

Institutionen för samhälle, kultur och lärande 

Box 34103 

100 26 Stockholm

Zinat Khodabadeh Förskolebarns behov av uppmärksamhet - WLH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?