Bethanteringen
Bethanteringen
Bethanteringen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Bethanteringen</strong><br />
Holger Andersson<br />
En omfattande verksamhet mellan godsmagasinet<br />
och nuvarande Bomvägen var<br />
naturligtvis bethanteringen. Redan vid<br />
järnvägsstationens tillkomst uppförde<br />
Sockerbolaget en betvåg på detta område,<br />
där lantbrukarna kom med sina betor<br />
och fick dem vägda. Innan betbryggan<br />
byggdes fick lantbrukarna lasta av sina<br />
vagnar på området. Att det var stora<br />
mängder som lastades här framgår av<br />
statistiken. År 1937 lastades 6538 ton<br />
betor, 1938 lastades 5904 ton, 1939: 5838<br />
ton och 1940: 6970 ton. Betbryggan som<br />
många av oss minns byggdes 1940 och<br />
denna underlättade naturligtvis arbetet<br />
betydligt. På spårkartan från 1948, sid<br />
49, framgår det var betbryggan var<br />
belägen och här kan man också se de<br />
stickspår som användes vid lastningen.<br />
På spåret närmast lastbryggan placerades<br />
tågvagnarna som betorna tippades ner i<br />
från lastbryggan. Området mellan detta<br />
lastspår och nästa spår var stensatt med<br />
gatsten. På det östra spåret om stensättningen<br />
skedde levererans och lossning<br />
av betmassa, som användes till foder åt<br />
kreaturen. Lossningen skedde för hand<br />
från öppna järnvägsvagnar.<br />
Genom lantbrukare Åke Åkessons nedteckningar<br />
om växtodling har vi hämtat<br />
följande berättelse om bethanteringen vid<br />
Stångby station.”Tydligen gick det inga<br />
tåg på natten, ty ett tag, sedan bruket i<br />
Örtofta kommit igång , hade man så<br />
ordnat, att man fick ut ett par godsvagnar<br />
på spåret någonstans vid norra ändan<br />
av Rossings väg. Detta var på kvällen,<br />
varefter man hjälptes åt att lasta betor på<br />
godsvagnarna, som man sedan med hjälp<br />
av järnspett satte i rullning, så att de sedan<br />
av egen tyngd rullade i nedförsbacken till<br />
Örtofta. Ett par man fick följa med som<br />
bromsare. Metoden förefaller äventyrlig<br />
och kan inte ha praktiserats länge.<br />
Sedan Stångby station blivit byggd hade<br />
Arlövs sockerbruk under en lång period<br />
betvåg och provtvätt på järnvägsområdet<br />
(fram t o m 1958).<br />
Sedan betlassen blivit vägda fick man<br />
lasta av dem i en hög på området. När<br />
en del av lasset var lossat kom en man<br />
med en korg och fick ett prov på 30 – 40<br />
kg som skulle tvättas för att fastställa<br />
smutshalten. Detta skedde i en maskin,<br />
som vevades runt av fyra man. Bland<br />
dem var Anders Billqvist (f d husar från<br />
Stångby). Denne berättade en gång om<br />
några småbrukare som själva tog upp sina<br />
betor och rensade dem väl ifrån jord. Det<br />
resulterade i att smutsprocenten blev så<br />
låg att brukets kontrollant gav gubbarna<br />
i tvätten en utskällning. För att hämnas<br />
ordnade provtagaren med att få torra<br />
betor i provet, vilket gjorde att betorna<br />
sög vatten under tvättningen så att det<br />
tvättade provet blev tyngre än det otvättade.<br />
En och annan halvliter från odlarna<br />
var också med i hanteringen.<br />
Odlarna fick leverera betorna efter hand<br />
som de blev upptagna, vilket gick fortare<br />
än vad sockerbruket hann med. Detta<br />
innebar att bethögen på järnvägsområdet<br />
blev väldigt stor.<br />
När så odlarna levererat alla betor omkring<br />
den 10 november, fick gubbarna<br />
47
i tvätten bygga en miniatyrjärnväg från<br />
bethögen upp på en brygga, som man satt<br />
upp vid sidan av järnvägsspåret och på så<br />
vis lasta betorna på järnvägsvagnar. Där<br />
hade de arbete i en månad eller i-bland<br />
längre.<br />
Lagringsförlusterna i den stora bethögen<br />
var betydande och dylika bethögar hade<br />
bruken vid många järnvägsstationer i<br />
trakten och även vid sockerbruken. Någon<br />
gång på 20-talet genomförde Sockerbolaget<br />
ett system som innebar att varje<br />
odlare fick en leveransplan enligt vilken<br />
han på bestämda dagar skulle leverera<br />
en överenskommen mängd betor. Summan<br />
av de mängder som odlarna skulle<br />
leverera till ett bruk skulle stämma med<br />
vad bruket kunde ta hand om. Följden<br />
blev att odlarna fick lagra betorna hemma<br />
och själva stå för lagringsförlusterna.<br />
Dessutom fick de hålla på med leveranser<br />
48<br />
fram till jul, någon enstaka gång fram<br />
till nyår. Eftersom det fanns en sockerfabrik<br />
i Kävlinge, blev betodlingen i<br />
Stångby delad mellan Arlöv, Kävlinge<br />
och Örtofta. Omkring 1955 – 59 byggdes<br />
fabriken i Örtofta ut och under samma<br />
period lades anläggningarna i Kävlinge<br />
och Arlöv ned.”<br />
Sedan betlastbryggan uppförts 1940<br />
upplät SJ den öppna planen mellan<br />
bryggan och planteringen i väster till<br />
Stångby Idrottsförening att användas som<br />
idrottsplats. Här fanns fotbollsplan och<br />
grusgrop för längd- och höjdhopp m.m.<br />
Stångby Idrottsförening bildades 1941.<br />
Lastbryggans uppkörsramp användes<br />
som ”läktarplats” för åskådarna. Under<br />
vintern fungerade uppkörsramperna som<br />
skid- och kälkbackar åt samhällets barn<br />
och ungdomar. Bryggan revs 1986.<br />
Rivning av betbryggan. Utfördes av en person 1986.<br />
Foto ur Åke Asmundssons samlingar
Spårkarta från 1948 med 4 spår framför stationen och ett 5:e spår vid betbgryggan som är inritad här. Noteras bör också<br />
Bomvägens sträckning öster om järnvägen. Då gick den allmänna landsvägen till Lund runt banvaktstugan, längs med spåren<br />
fram till Jonsgård. Byggnaden mellan spåren framför stationen är ställverkshuset som uppfördes 1931.<br />
49