Jazzbladet nr 3/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 3/12 - Classic Jazz Göteborg
Jazzbladet nr 3/12 - Classic Jazz Göteborg
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
3/<strong>12</strong> Årgång 34<br />
Höjdpunkt på<br />
<strong>Göteborg</strong>sfestivalen -<br />
Marilyn Keller med<br />
New Orleans Delight och<br />
Adrian Cox
Pider ger järnet<br />
som vanligt!<br />
2<br />
Trefor ”Fingers” Williams<br />
sjunger ”Baby Face”
Organ för<br />
Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
<strong>Göteborg</strong><br />
Redaktör och ansv utg:<br />
Bosse Alftenius<br />
Hovås Enebacke 7<br />
436 58 Hovås<br />
Du är välkommen med<br />
bidrag till <strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong>!<br />
Material (helst i elektronisk<br />
form) bör vara red.<br />
tillhanda före <strong>12</strong><strong>12</strong>01<br />
3<br />
<strong>Jazz</strong>blaDet<br />
Tryckt hos Lindgren & Söner, Mölndal<br />
BLI MEDLEM, STÖD VÅR<br />
MUSIK!<br />
Årsavgift:<br />
Senior: 200:-<br />
Junior (under 30 år) 30:-<br />
Pg 91 60 23 - 5<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> <strong>Göteborg</strong><br />
Hemsida: www.classjazz.se<br />
Epost: info@classjazz.se<br />
Ange namn, adress, tel,<br />
epost och om du spelar<br />
något instrument!<br />
Dags att betala medlemsavgift!<br />
Avgiften är oförändrat 200:- för vuxna och 30:- för<br />
juniorer (under 30). Använd bifogade<br />
inbetalningskort eller betala på Internet.<br />
Tack på förhand!<br />
Fotona i detta nummer har tagits av Tommy Eliasson, Per Ekander,<br />
Hans Wessterström och Bosse Alftenius
Har just kommit hem från ge<strong>nr</strong>epet<br />
på Galenskaparna/After<br />
Shaves show som firar deras<br />
30-årsjubileum. En helt fantastisk<br />
föreställning, som varmt rekommenderas!<br />
Mycket i showen har<br />
jazzförtecken: sålunda avslutade<br />
man med en försmak av nästa<br />
show - en fenomenal vokalversion<br />
av Woody Hermans Four Brothers<br />
som inte stod Manhattan Transfers<br />
långt efter!<br />
Sommaren har varit rik på regn<br />
men också på bra jazz både nära<br />
och fjärran. I det här numret hittar<br />
du reportage från tre jazzfestivaler<br />
- <strong>Göteborg</strong>, Silkeborg<br />
och Djangofestivalen i franska<br />
Samois.<br />
På hemmaplan har föreningens<br />
olika arrangemang varit välbesökta<br />
och uppskattade. Samarbetet<br />
med Kulturförvaltningen (Villa<br />
Belparc) och <strong>Göteborg</strong> & Co (Kulturkalaset)<br />
har både vi och resp<br />
motpart varit mycket nöjda med,<br />
vilket bådar gott för framtiden.<br />
4<br />
Redaktörens spalt<br />
Nu drar vårt höstprogram igång<br />
(se sid 23) med Danmarkskryssningar,<br />
s/s Marieholm och sist men<br />
inte minst Kapellet.<br />
Vår förening firar 35-årsjubileum i<br />
år, och det kommer vi att fira med<br />
ett större evenemang på Stora<br />
Teatern den 18 november. Mer om<br />
detta finner du på mittuppslaget i<br />
tidningen. Det har alla förutsättningar<br />
att bli en kväll att njuta av<br />
och minnas långt efteråt.<br />
Boka redan nu in detta datum i din<br />
kalender, analog som digital!<br />
Det går inte att göra en tidning<br />
som denna utan en stab av skribenter<br />
som förser enmansredaktionen<br />
med material. Låt mig<br />
därför tacka er alla som på olika<br />
sätt bidragit till detta och tidigare<br />
nummer! Utan er blir det inget<br />
<strong>Jazz</strong>blad! Keep up the good work;<br />
jag tackar på förhand!<br />
Med förhoppning om en bra jazzhöst<br />
Bosse Alftenius<br />
Glöm inte bandledarmötet på s/s Marieholm torsdag<br />
27.9 kl 17.00! Öl och macka om du anmäler<br />
dig senast 3 dagar innan till info@classjazz.se.
Hej alla jazzvänner.<br />
”Nu är den förbannade sommaren<br />
slut” som det står i visan. Skämt<br />
åsido så har sommaren på många<br />
sätt varit underbar. Vi fick vara<br />
med och visa upp våra orkestrar<br />
på <strong>Göteborg</strong>s kulturkalas och även<br />
på <strong>Göteborg</strong>s jazzfestival. Vi har<br />
också fyllt tältet i slottsskogen med<br />
trevliga lyssnare hela sommaren<br />
och det har varit knökat varje<br />
vecka.<br />
I dag den 6 september är det<br />
en strålande dag med en klarblå<br />
himmel och ett hav som ligger<br />
”dawn blekt” som man säger här<br />
ute på öa. Hunden sover middag<br />
och husse (jag) försöker få ihop<br />
några rader innan hon vaknar.<br />
Nu drar hösten igång med allt<br />
vad det innebär av spelningar och<br />
lyssnande och möjligheten att<br />
träffa alla jazzfans. Det ska bli<br />
en riktig höjdare när vi träffas på<br />
”gamla Storan” eller vad man nu<br />
ska kalla den. En storartad konsert<br />
med Louis Armstrong som tema.<br />
5<br />
Ordförandens spalt<br />
Sedan pågår ju redan planering för<br />
vinterns stora begivenhet - årets<br />
jazztävling. Jag minns inte riktigt<br />
men det måste väl vara tionde<br />
gången? I år är även Malmö med<br />
på banan och skall, precis som<br />
vi i <strong>Göteborg</strong> och Stockholm, ha<br />
lokala tävlingar och regionfinal<br />
för att utse en vinnare som skall<br />
representera Staden.<br />
I vårt fall vill vi ju att <strong>Göteborg</strong><br />
skall fortsätta att bära titeln<br />
Sveriges <strong>Jazz</strong>huvudstad. Så kom<br />
an alla musiker och ställ upp i<br />
denna härliga ”battle”.<br />
Riksfinalen kommer nästa gång att<br />
äga rum i Stockholm, vilket ju gör<br />
det hela ännu mer spännande.<br />
Så jag hoppas att vi snart ses igen.<br />
Och glöm inte att skrattet är din<br />
flytväst i livets ocean.<br />
Vrångö den 6 september i nådens<br />
år 20<strong>12</strong>.<br />
Lennart ”Mysto” Werdell
Bert Slättung presenterar glimtar ur<br />
<strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong> för<br />
6<br />
Återblicken<br />
5 år sedan<br />
Efter lumpen sökte han till Spårvägens<br />
musikkår i <strong>Göteborg</strong>, där man på den<br />
tiden kombinerade spelandet med<br />
halvtidsjobb som busschaufför och/eller<br />
spårvagnsförare. Vid provspelningen<br />
fanns det en sökande till. Denne<br />
spelade upp före Einar, och när Einar<br />
hörde honom, tänkte han att ”det är<br />
ingen idé att jag spelar upp”, för den<br />
andre var så bra att han säkert skulle<br />
bli anställd. Men eftersom Einar nu<br />
hade rest så långt spelade han ändå<br />
upp. Det visade sig då att den andre<br />
var färgblind, så han fick inte köra buss<br />
och spårvagn utan Einar fick jobbet…<br />
I Spårvägens musikkår träffade Einar<br />
en annan försynt musiker, klarinettisten<br />
och saxofonisten Peter Hallgren, och<br />
de två levde i flera år under slutet<br />
av 1970-talet ett glatt ungkarlsliv<br />
tillsammans.<br />
(Bert Slättung om trumpetaren<br />
Einar Persson under rubriken<br />
”Omslagspojken”)<br />
10 år sedan<br />
Till sist hamnade vi på KAPELLET där<br />
vi fick, och får, en mycket god support,<br />
och det visade sig bli en lyckosam<br />
verksamhet. … Vår policy under årens<br />
lopp har varit att ingen skall hindras att<br />
besöka jazzklubben av för hög avgift.<br />
Detta tycker jag vi har lyckats med.<br />
För närvarande kostar medlemskapet<br />
hundra kronor per termin vilket<br />
motsvarar ca fem kronor per gång!<br />
Tyvärr innebär dessa inkomster blygsam<br />
ersättning till musikanterna.<br />
Klubben är dock ett ställe för musikanter<br />
att träffas och jamma. <strong>Jazz</strong>livet i<br />
<strong>Göteborg</strong> hade nog varit fattigare utan<br />
klubben i väster. … Stamgästerna är<br />
många och stämningen har prägel av<br />
kamratlighet. Ingen har varit full, ingen<br />
har varit våldsam. Den enda ”stölden”<br />
som skett var när en kvinna fick med sig<br />
fel påse skor och fann ett par herrskor<br />
nästa dag!<br />
(Morgan Rudolfson under rubriken<br />
”West Side <strong>Jazz</strong> Club 10 år”)<br />
15 år sedan<br />
Och så till Second Line. [Klarinettisten]<br />
Niclas Karlsson var i sta’n och gick<br />
med i paraden, och vi var nog en och<br />
annan som såg fram emot att han skulle<br />
hoppa in i och förenas med sitt gamla<br />
gäng. Så blev det nu tyvärr inte, men<br />
att höra Örjan Kjellin bland gossarna<br />
var naturligtvis inte heller det sämsta …<br />
Niclas Karlssons sorti ur Second Line har<br />
vi ju haft anledning att lamentera över.<br />
Nu gäller det den andre rörblåsaren,<br />
den fenomenale – den superlativen är<br />
jag beredd att stå för – Klas Lindquist,<br />
som försvinner till USA. Gratulerar och<br />
good luck, Klas! Men vad blir kvar kan<br />
man fråga. Jodå, Niklas C[arlsson]<br />
har med bravur övertagit sin namnes<br />
estradöregenskaper, och spela trombon<br />
det vet vi ju verkligen att han kan.<br />
Jespers sångliga kompetens har ökat för<br />
varje gång man hört honom. Kompet är<br />
också särdeles habilt …<br />
(Esbjörn Jansson under rubriken<br />
”<strong>Göteborg</strong>s jazzfestival 22-24 augusti<br />
1997”)
20 år sedan<br />
… Melodin är mycket riktigt skriven<br />
av Giacomo Puccini (1858-1924) och<br />
förekommer i början av tredje akten<br />
av hans opera ”Tosca”… ”Tosca” hade<br />
urpremiär den <strong>12</strong> januari år 1900<br />
och spelades snart över hela världen.<br />
1920 knyckte sångaren Al Jolson och<br />
kompositören Vincent Rose Puccinis<br />
melodi och gav ut den under sina egna<br />
namn med titeln ”Avalon”, uppkallad<br />
efter nöjesfältet ”Avalon playground”<br />
på Santa Catalina-ön utanför Los<br />
Angeles… Det blev rättegång om<br />
upphovsrätten och Puccini hade<br />
inga svårigheter att bevisa att det<br />
var han som var upphovsmannen.<br />
Domstolen bestämde skadeståndet som<br />
förläggaren … fick betala till $ 25.000,<br />
en stor summa år 1920. Dessutom<br />
bestämde den att alla samtida och<br />
framtida inkomster av Avalon skulle<br />
tillfalla Giacomo Puccini och hans<br />
arvingar.<br />
(Jürgen Schöbel under rubriken<br />
”Puccini skrev Avalon!”)<br />
25 år sedan<br />
Den 14-17 maj var det jazzfestival<br />
i Dresden, en stad något större än<br />
<strong>Göteborg</strong>. … 18 band från olika länder<br />
deltog … Utöver Mysto’s var Bent<br />
Persson ende svensk (men som vikarie<br />
i De Norske Rytmekongerne).<br />
7<br />
… De två konserterna i Kulturpalatset är<br />
en av de stora attraktionerna … Fullsatt<br />
och fantastisk stämning. Tidningarna<br />
skrev att Mysto’s var konsertens<br />
höjdpunkt. Pider Åvall, vår trombonist,<br />
blev som vanligt publikfavorit. … Vi<br />
gottade oss i den ovana rollen som<br />
idoler, blev fotograferade och skrev<br />
autografer i flera timmar.<br />
Tänk att en gång i livet får känna sig<br />
som Bruce Springsteen!<br />
(Lennart ”Mysto” Werdell under rubriken<br />
”Mysto’s Hot Lips i Dresden”)<br />
30 år sedan<br />
Det var härliga tider, gosse, härliga<br />
tider! Man kunde köpa en kagge öl för<br />
en dollar och en säck full med käk för<br />
lika mycket och sen ställde man till med<br />
en cowein [= kalas]. Killarna nu för<br />
tiden kan inte konsten att balla! Snacka<br />
om Vilda Västern! Det fanns två tusen<br />
registrerade luder och minst tie tusen<br />
oregistrerade – och alla var som galna i<br />
klarinettister!<br />
(Klarinettisten Alphonse Picou,<br />
1878-1961, i Shapiro/Hentoffs bok<br />
”Jamsession”)
Den här dåliga sommaren är det<br />
skönt att sitta inne och lyssna på<br />
god musik, när regnet skvalar ute<br />
samtidigt som gräsklipparen får<br />
vila sig. Detta skivtips kommer<br />
att innehålla en hel del gamla<br />
godingar och något helt obekant.<br />
Till en början en riktigt bra<br />
Count Basie(1904-84)-CD från<br />
1958 nämligen ”Chairman of<br />
The Board” (fyra stjärnor i Down<br />
Beat). Skivmärke <strong>Jazz</strong> <strong>Classic</strong>s,<br />
EJC55518.<br />
Nästa CD är en riktig motsats till<br />
Basies storband, en duo-skiva från<br />
1988 med Claes Crona (1940-)<br />
piano och Niels-Henning Örsted<br />
Pedersen (1946-2005) bas. Och<br />
vilken bas sen. Skivan heter ”With<br />
a little help from my friend(s)”,<br />
Skivbolaget SBCD 503. Lyssna på<br />
Olle Adolfsson-tolkningarna.<br />
En riktig klassiker är kvartettskivan<br />
med Duke Ellington (1899-<br />
1974) och John Coltrane (1926-<br />
67) från 1962. Ett på den tiden<br />
märkligt och lyckat möte mellan<br />
två olika epoker. Mötet heter bara<br />
”Duke Ellington & John Coltrane”,<br />
Impulse AS-30.<br />
Ytterligare en CD med en<br />
framträdande pianist. Keith Jarrett<br />
(1945-) spelar på denna CD från<br />
1974 märkligt nog sopransax<br />
på en låt (alla låtar utom en<br />
komponerade av Jarrett). CD:n<br />
heter ”Treasure Islands”, Impulse<br />
ASD-9274.<br />
8<br />
Leifs skivtips 3/<strong>12</strong><br />
Nästa artist hade jag aldrig hört<br />
talas om tidigare. Kristin Korb<br />
, basist, tog en baslektion för<br />
Ray Brown och berättade för<br />
honom att hon även sjöng, och<br />
på den vägen är det. På denna<br />
CD ackompanjeras hon av Ray<br />
Brown Trio plus tenorsax, trumpet<br />
och gitarr. Skivan heter bara<br />
”Introducing Kristin Korb with the<br />
Ray Brown Trio. TELARC , CD-<br />
83386.<br />
En bild av gubben Rosenbom<br />
pryder omslaget till nästa CD<br />
med inspelningar från Karlskrona<br />
(min födelsestad). Violinisten<br />
Gunnar Lidberg (1932-) UNIT med<br />
gästsolisterna Hacke Björksten,<br />
Lars Erstrand, Jan Allan och<br />
Nisse Sandström framträdde<br />
under jazzdagar i Karlskrona<br />
sommaren 2003. Skivmärke J.A.M.<br />
Produktion, JAMCD 010.<br />
En gammal vokalistfavorit, Carmen<br />
McRae (1920-94), sjunger Billie<br />
Holiday-klassiker på nästa CD.<br />
Inspelningarna är från 1954-61.<br />
Skivmärke Essential <strong>Jazz</strong> <strong>Classic</strong>s,<br />
EJC55543.<br />
Barytonsaxofonisten och pianisten<br />
Gerry Mulligan (1927-96) har<br />
alltid varit en stor favorit både i<br />
små- och storbandssammanhang.<br />
Denna CD är från Mulligans<br />
första egna storband 1960. Fem<br />
stjärnor i Down Beat. Naturligtvis<br />
heter skivan ”Gerry Mulligan,<br />
The Concert <strong>Jazz</strong> Band, The First<br />
Album”, Poll Winners Records PWR<br />
27264.
Här är ett Quadromania-album<br />
(fyra CD) från åren 1951-54 med<br />
”still going strong” Sonny Rollins<br />
(1930-). Inspelningarna omfattar<br />
kvartett-, kvintett- och sextetter<br />
med idel välkända medmusikanter.<br />
Albumet heter ”Sonny Rollins,<br />
Swingin’ For Bumsy”, Membran<br />
222474-444/A-D.<br />
En klarinettepok har gått i graven<br />
i och med att Putte Wickman<br />
(1924-2006) har slutat spela. CD:n<br />
”Putte 80” är en sammanställning<br />
9<br />
av nummer från olika inspelningar<br />
under åren 1981-2004.<br />
Underrubriken på CD:N är ”Putte<br />
Wickman på Gazell”. GAFCD-1080.<br />
Mitt sista skivtips denna gång är<br />
ytterligare ett Quadromania-album<br />
med Teddy Wilson (19<strong>12</strong>-86). De<br />
81 olika inspelningarna är från<br />
1934-46 med allt ifrån enbart<br />
piano till storband. Albumet heter<br />
”Teddy Wilson, Don’t Blame Me”,<br />
Membran 222497-444/A-D.<br />
Presstopp: Rickard Podgorski<br />
ny trumpetare i Sir Bourbon<br />
Just som jag skulle skicka iväg<br />
<strong><strong>Jazz</strong>bladet</strong> till tryckning ringde en<br />
något andfådd Stig Nilsson med<br />
det glädjande beskedet att problemet<br />
med efterträdare till Pelle<br />
Wetterlundh fått sin lösning - ny<br />
trumpetare i Sir Bourbon blir den<br />
välkände och välrenommerade<br />
trumpetaren Rickard Podgorski.<br />
Rickard Podgorski är en mästare<br />
på sitt instrument med mångårig<br />
bakgrund som professionell musiker.<br />
Hans sköna ton i instrumentet<br />
och hans eleganta solon väcker<br />
alltid berättigad beundran.<br />
Leif Wockatz<br />
Rickard har en gedigen musikerutbildning<br />
från sitt hemland<br />
Polen och har spelat jazz sedan<br />
1950-talet. Han har bott i <strong>Göteborg</strong><br />
sedan 1982.<br />
<strong>Göteborg</strong>spubliken har kunnat<br />
njuta av Rickards lyriska spel i<br />
konstellationer som Tubakvartetten/sextetten,<br />
Tant Bertas och<br />
numera avsomnade Carnegie.<br />
Vi gratulerar Sir Bourbon till ett<br />
musikaliskt ”kap” och ser fram<br />
mot att få höra bandet live med<br />
Rickards trumpetlead!<br />
Bosse Alftenius
Den tjugofjärde göteborgska<br />
jazzfestivalen invigdes med<br />
traditionell parad, Sweet Feet och<br />
invigningstal av Bert Slättung:<br />
Nu är det fest!<br />
Nu börjar den helg som jag<br />
tycker är bäst.<br />
Nu kommer folk hit från nord,<br />
syd, öst och väst.<br />
Dom kommer per bil, tåg, flyg,<br />
moppe och häst.<br />
Ja, nu är det fest!<br />
För nu blir det jazz!<br />
Det svänger om saxar, det<br />
smattrar om brass,<br />
Musik som är våldsam och till<br />
och med vass,<br />
Musik som är smeksam och söt<br />
som melass,<br />
Med tonprestationer av finaste<br />
klass<br />
På scener och även på denna<br />
terrass.<br />
Ja, nu blir det jazz!<br />
10<br />
Tjugofjärde <strong>Göteborg</strong>sfestivalen - still<br />
going strong!<br />
<strong>Jazz</strong> Connection - publikfavoriter!<br />
Och nu blir det sväng!<br />
Det sjuder och kokar om vart<br />
spelegäng,<br />
Det ljuder från munstycke,<br />
rörblad och sträng.<br />
Kom hit, folk, och lyssna och<br />
sorgerna släng<br />
Och gå inte hem till er<br />
väntande säng!<br />
Det är inte dyrt och är värt<br />
varje peng.<br />
För nu blir det sväng!<br />
Och nu blir det drag!<br />
Ja, nu blir det tradjazz av<br />
renaste slag<br />
Och swing med synkoper och<br />
blues med behag.<br />
Och jammen de pågår intill<br />
ljusan dag.<br />
Ja, nu blir det drag!<br />
Nu kör vi igång!<br />
Nu fyller vi strax varje<br />
kónsertsalong<br />
Och stämningen stiger som én<br />
blå ballong<br />
När Niklas trombon går som én<br />
het pistong.<br />
Nu kör vi igång!
Solen sken under<br />
invigningsceremonin – senare<br />
under festivalen visade sig dock<br />
<strong>Göteborg</strong>svädret från sin sämsta,<br />
och dessvärre alltför vanliga sida!<br />
Efter en fransysk visit på Park och<br />
härligt mainstreamtenorspel av<br />
legendaren Hacke Björksten styrde<br />
jag kosan till den för året nya<br />
spellokalen på Hotell Opalen. Här<br />
gjorde holländska <strong>Jazz</strong> Connection<br />
spektakulär Sverigedebut. Iklädda<br />
elegant vita kostymer tog bandet<br />
andan ur publiken med sin Jumpin’<br />
Jive- musik. Louis Prima skulle<br />
ha varit impad! Fina sånginslag,<br />
framförallt av basisten Bart<br />
Wouters, och tight stämsång<br />
imponerade. ”Det här var väl inte<br />
så mycket jazz”, sa en god vän i<br />
publiken. Nä, det är möjligt, men<br />
professionell, svängig och fartfylld<br />
underhållning var det verkligen!<br />
Nästa konstellation ut var<br />
danska New Orleans Delight med<br />
sångerskan Marilyn Keller. Bandet<br />
har drabbats av tragedier: basisten<br />
Stefan Kärfve avled i vintras, och<br />
klarinettisten Kjeld Brandt har<br />
nyligen drabbats av svår sjukdom.<br />
På bas har välkände skåningen Karl<br />
Kronkvist ersatt, och för kvällen<br />
medverkade den under festivalen<br />
allestädes närvarande Adrian Cox<br />
på klarinett. Vilken musikalisk<br />
höjdpunkt det blev: Marilyns<br />
varma stämma kompletterades<br />
av Adrians klarinett – har aldrig<br />
hört så innerligt och varmt New<br />
Orleansklarinettspel!<br />
11<br />
På lördagen var det dags att ånyo<br />
ställa kosan till Opalen där Second<br />
Line som vanligt överträffade<br />
förväntningarna – det numera<br />
något övermogna ungdomsbandet<br />
kombinerar högklassig musikalitet<br />
med rivig show på ett närmast<br />
kongenialt sätt. Jag har öst<br />
lovord över Second Line åtskilliga<br />
gånger – dom gäller i hög grad<br />
fortfarande!<br />
Second Line avlöstes av de<br />
ärrade veteranerna i Gentleman<br />
Jim McIntosh’s <strong>Jazz</strong>aholics.<br />
Kompetenta musiker med plus<br />
för den fine klarinettisten Roger<br />
Myerschough, som vi tidigare<br />
hört på klarinett och barytonsax<br />
med Phil Mason. Kapellmästare<br />
Gentleman Jim och basisten Trefor<br />
”Fingers” Williams har också ett<br />
förflutet hos Mason. ”Fingers” har<br />
en otrolig teknik på gammaldags<br />
basspel; en teknik som tyvärr ofta<br />
blir självändamål. Kapellmästare<br />
Jim presenterade trevligt under ett<br />
set som väl hade lite av ”en vanlig<br />
dag på jobbet” över sig. Efter paus<br />
kom Adrian Cox in på scenen och<br />
gjorde sitt bästa för att spela ut<br />
den ordinarie klarinettisten, vilket<br />
han f. ö.senare under kvällen<br />
gjorde i såväl Jesses New Orleans<br />
Band och Max Lagers. Något<br />
omoget!<br />
Snabb omgruppering i ösregn till<br />
Park. Jesse’s New Orleans Band<br />
är alltid lika trevliga att lyssna<br />
på. Denna kväll ersattes ordinarie<br />
klarinettist Bengt ”Bomull” Behmer<br />
(han var visst ute och seglade)<br />
av den fine altsaxofonisten<br />
Göran Eriksson, känd bl a från<br />
Kustbandet. Eriksson hade f ö
tidigare under kvällen vickat på<br />
banjo med Foggy Bottom! I det<br />
utmärkta kompet fanns som<br />
alltid Sven Ståhlberg på trummor,<br />
Tomas Ekström med sitt energiska,<br />
pumpande basspel, alltid lika<br />
pålitlige Göran Stachevsky på<br />
banjo och gitarr och sist men<br />
inte minst Lars Tidholm på piano.<br />
För dagen medverkade också<br />
sångerskan Isabella Lundgren – fin<br />
röst och en tjej vi kommer att få<br />
höra mer av framöver.<br />
Plats så på scen för festivalgeneral<br />
Albrektson själv med Max Lager’s<br />
New Orleans Stompers. Härligt<br />
gungande New Orleansjazz när<br />
den är som bäst, kryddat med Ulfs<br />
personliga sånginslag.<br />
<strong>12</strong><br />
Ingemar W om sången<br />
”Walking with the King”<br />
Refrängen till denna populära<br />
sång publicerades första gången<br />
i tryck 1957 i Melodies Of Praise<br />
och upphovsmannen betecknas<br />
där som ”Unknown”. Jag har<br />
inte sett tryckta versioner av<br />
verserna. Låten är sannolikt<br />
tämligen modern; det finns inga<br />
kända tidigare gospelinspelningar.<br />
Det handlar alltså inte om någon<br />
urgammal spiritual, men ändå är<br />
bakgrunden okänd.<br />
Prof. Alex Bradley, som var<br />
inspirationskälla för bl.a. Little<br />
Richard, gav 1959 ut en LP<br />
”Walking with the King”. En av<br />
melodierna har titeln ”Everyday<br />
I’m Walking with the King”,<br />
Att bandet spelat ihop sedan<br />
urminnes tider hörs verkligen på<br />
det mycket tighta samspelet.<br />
Som vanligt hanns inte allt med.<br />
Enligt samstämmiga uppgifter<br />
gjorde Larry Franco Trio succé<br />
med sin Nat King Cole-influerade<br />
musik – något som jag missade,<br />
liksom flera göteborgsband. Nåväl,<br />
årets jazzfestival får trots frånvaro<br />
av mer spektakulära affischnamn<br />
med beröm godkänt! Kanske<br />
dom riktiga dragplåstren plockas<br />
fram ur arrangörernas rockärmar<br />
till nästa år, då festivalen ju firar<br />
25-årsjubileum?<br />
Vi får se.<br />
Bosse Alftenius<br />
men även om det finns smärre<br />
melodiska och harmoniska likheter<br />
är det inte samma låt. (Det finns<br />
åtminstone fem låtar med samma<br />
titel men helt olika text/melodi.)<br />
Vid en konsert i Bakersfield, Calif.<br />
28 maj 1954 spelade George<br />
Lewis in låten, som senare blev ett<br />
standardnummer. Det var dock inte<br />
första gången; på ”Book CD No10”<br />
som följde med Brian Harvey’s<br />
bok om Kid Howard, The Hottest<br />
Trumpet, finns en tidigare outgiven<br />
inspelning från N.O. Museum of<br />
Fine Arts, hösten 1953. På båda<br />
inspelningarna spelas både vers<br />
och refräng med samma harmonier<br />
och i stort sett samma melodi.
På andra inspelningar, t.ex.<br />
med Sammy Rimington, börjar<br />
refrängen på subdominanten (dvs<br />
Ab i Eb dur.)<br />
Texten i Melodies of Praise<br />
börjar ”Hallelujah, I’m walking<br />
with the King”…, d.v.s. utan det<br />
inledande “Sing…” som såvitt<br />
jag vet förekommit i alla vokala<br />
jazzversioner.<br />
Bakersfield-konserten är bl.a.<br />
utgiven på en CD från 1996 med<br />
titeln ”Walking with the King”<br />
(Giants of <strong>Jazz</strong> CD 53186). 1991<br />
kom en CD med samma titel,<br />
inspelad i Örgryte nya kyrka med<br />
Carnegie <strong>Jazz</strong>band och kyrkokören<br />
(IGCD023).<br />
Även Gregg Stafford och The Easy<br />
Riders <strong>Jazz</strong> Band har givit ut en<br />
CD med samma titel (<strong>Jazz</strong> Crusade<br />
#3048), liksom också John<br />
Petters New Orleans Allstars (Rose<br />
CD1007) och French Preservation<br />
New Orleans <strong>Jazz</strong> Band (FPCD10).<br />
Följande textvariant är hämtad<br />
från Night Blooming <strong>Jazz</strong>men’s<br />
Hymn-A-Long-book<br />
13<br />
Chorus:<br />
Sing Hallelujah! I’m walking with<br />
the King. Praise His Holy name!<br />
Walking with the King;<br />
Sing Hallelujah! I’m walking with<br />
the King; I’m walking with the King<br />
Verses:<br />
My friends talk about me ‘cause<br />
I’m walking with the King. Praise<br />
His Holy name, walking with the<br />
King<br />
My friends talk about me ‘cause<br />
I’m walking with the King. Ev’ry<br />
day I’m walking with the King.<br />
The Devil tried to get me but I was<br />
walking with the King, Praise His<br />
Holy name, walking with the King<br />
The Devil tried to get me but I was<br />
walking with the King, Ev’ry day<br />
I’m walking with the King.<br />
Walking with the King är en av<br />
c:a 450 melodier / sånger som<br />
beskrivs i min kommande bok<br />
”<strong>Jazz</strong> at Vespers – <strong>Jazz</strong> och<br />
Religion”. Jag tar tacksamt emot<br />
bindande beställningar för att<br />
säkerställa urgivningen. Detaljer<br />
finns på www.jazzhistoria.se .<br />
Ingemar Wågerman
14<br />
FCJG – Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
35-årsjubilerar<br />
Det har redan gått 5 år sedan föreningens<br />
30-årsjubileum som firades med konserthusfestivalen.<br />
Nu är det dags igen! Jubileerna duggar<br />
tätt. Förra året uppmärksammades Peoria <strong>Jazz</strong>band<br />
50 år, Swing Brothers 5 år och Vintage J.B.B 30 år<br />
och nästa år firar Tant Bertas Jasskapell 50 år och<br />
Jula 2 år i Sisjön…… alltid är det något att fira…..<br />
Men, nu tänker vi slå på stort…..<br />
Vad sägs om att mötas på a<strong>nr</strong>ika STORA<br />
TEATERN och låta den störste av våra<br />
jazzlegender LOUIS ARMSTRONG stå i<br />
fokus och och presenteras i ord, bild och<br />
ton av <strong>12</strong>-mannabandet<br />
VINTAGE JAZZ BIG BAND??!!<br />
Så blir det. Så boka redan nu söndagen den<br />
18 november 20<strong>12</strong>.
15<br />
Baren: öppnar redan kl 17.00. Då möts vi alla,<br />
Louis fans, musiker, diggare, unga, gamla.<br />
Mingla, mys träffa gamla vänner över en öl eller<br />
ett glas vin.<br />
Föreställningen börjar: kl 18.00 och beräknas<br />
sluta vid 20.30 tiden. ½ tim paus.<br />
Priser: för medlemmar i Föreningen <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
<strong>Göteborg</strong> 150:- och för icke medlemmar 200:-.<br />
Biljetter: köper du på Stora Teatern, vardagar<br />
mellan <strong>12</strong>-18 och lördagar 10-14. Du kan också<br />
köpa dem på Kapellet.<br />
Varmt välkomna till Storan den 18<br />
november 20<strong>12</strong> och Louis Armstrong<br />
tolkad av Vintage <strong>Jazz</strong> Big Band!<br />
Foto: Peter Claesson
Samois består i stort av en kyrka,<br />
tre barer, en liten livsmedelsbutik<br />
och ett bageri. Mitt i den<br />
stenbelagda backen från byns<br />
centrum, visar en oansenlig<br />
metallskylt det hus där Django<br />
levde sina sista år. Fortsätter man<br />
ytterligare ett stycke ser man<br />
Seine flyta stilla mot Paris och<br />
vidare mot Engelska kanalen.<br />
Bebyggelsen längs stränderna<br />
består av stora villor av sten som<br />
omväxlande är obebodda och<br />
förfallna eller mycket prydliga.<br />
Däremellan en lummig grönska<br />
som sträcker sig ända ner till<br />
vattnet.<br />
Trafiken på Seine är livlig. Tungt<br />
lastade flodpråmar samsas<br />
med roddbåtar från den lokala<br />
roddklubben. Många fraktpråmar<br />
har byggts om till fritidsbåtar<br />
och förtöjer i flerdubbla led<br />
längs kajerna när festivalen<br />
närmar sig. De mest attraktiva<br />
förtöjningsplatserna är vid festlön<br />
Ilie de Berqau.<br />
16<br />
Åter dags för Djangofestival<br />
i Samois<br />
Strax intill ligger den lilla<br />
krogen Chez Ferdinand på vars<br />
uteservering man kan se och höra<br />
manouchens mästare sitta och<br />
jamma. Vill man inte gå in, kan<br />
man alltid sätta sig inom bekvämt<br />
hörhåll, plocka upp medhavd<br />
matsäck med lämplig dryck och<br />
avnjuta en gratiskonsert.
I nära anslutning till<br />
festivalområdet finns<br />
campingplatser där man kan bo<br />
om man inte är beroende av lugn<br />
och ro på nätterna, där spelas<br />
det dygnet runt. En majoritet av<br />
musikanterna är unga, sannolikt<br />
ofta musikutbildade med tanke på<br />
den musikaliska kvaliteten.<br />
Men det råder varken ålders- eller<br />
skicklighetsdiskriminering, alla är<br />
välkomna att spela. Världsstjärnor<br />
blandas med amatörer. Vid ett<br />
tält sitter Wawa Adler och spelar<br />
med några yngre förmågor och<br />
vid ett annat finner en annan av<br />
manouchens moderna mästare,<br />
Lolo Meier som knäpper fram<br />
melodiösa solon för den som vill<br />
höra på.<br />
Som vanligt stöter vi också på ”vår<br />
gamle bekant” Hank Marvin som<br />
alltid befinner sig på eller invid<br />
festivalområdet. I år fanns han<br />
på en av campingplatserna trots<br />
att han säkert har råd med mer<br />
exklusivt boende.<br />
Festivalen i år bjöd i år i<br />
motsats till i fjol på en rejäl dos<br />
manouchemusik. Öppningsdagen<br />
innehöll på namn som Rosenberg<br />
trio, Birelli Lagrene och en ung<br />
argentinare, Gonzalo Bergara,<br />
en angenäm bekantskap. Han<br />
och kompgruppen från USA (Hot<br />
club de San Fransisco) bjöd på<br />
spelglädje, och melodiös swing.<br />
Manouchegrupper från USA tycker<br />
jag ofta har en svag anstrykning<br />
av bluegrass, vilket kanske inte<br />
alla är så förtjusta i, men som inte<br />
är helt fel.<br />
17<br />
Birelli Lagrene söker sig nya<br />
vägar och experimenterade med<br />
klangfärger och distad gitarr a´la<br />
John Scofield. Men Django finns<br />
kvar i hans hjärta, en ovanlig<br />
version av Djangos mästerverk<br />
”Nuages” framfördes med ny och<br />
spännande harmonik.<br />
Om det inte längre går att säkert<br />
placera Lagrene, är det en helt<br />
annan sak med Rosenberg trio<br />
som avslutade första kvällen.<br />
De viker inte från sitt koncept,<br />
manouche i sanslöst tempo.<br />
Tekniken är fulländad, men<br />
just därför på gränsen att bli<br />
ointresssant.<br />
Solisten Stochelo staplar<br />
arpeggion på varandra som<br />
om det gällde att hinna med<br />
så mycket som möjligt på så<br />
kort tid som möjligt, medan<br />
kusinen Nousch på kompgitarr<br />
byter ackord fyra gånger per<br />
takt i halvminutlånga passager.<br />
Eftersom en amatör som jag<br />
vill suga åt mig så mycket som<br />
möjligt sitter jag nära scenen.<br />
Därför ser jag att Nousch efter<br />
dessa passager ger ifrån sig en<br />
suck av lättnad. Även en mästare<br />
är mänsklig.<br />
Rosenbergarna gästades av den<br />
i Frankrike mycket populäre<br />
gitarristen och sångaren Thomas<br />
Detronc som framförde några i<br />
Frankrike välkända sånger. Det<br />
var klokt av Rosenbergsarna<br />
eftersom det gav en ny dimension<br />
till deras musik, speciellt som<br />
Detronc också var en helt okej<br />
gitarrsolist.
Följande fyra kvällar bjöd på<br />
ett varierat utbud av swing,<br />
blues, soul och olika slags<br />
världsmusik, kletzmer, arabisk och<br />
afrikansk jazz. Festivalen bjöd på<br />
världsstjärnor som Doktor John,<br />
Al de Meola och souldrottningen<br />
Sharon Jones.<br />
Det mesta av detta litet utanför<br />
den musik som omhuldas av vår<br />
förening, men inte desto mindre<br />
innebar ett av festivalens sista<br />
framträdanden den säkerligen<br />
största musikupplevelsen jag haft.<br />
Det var <strong>Göteborg</strong>s egen<br />
världsgitarrist Ulf Wakenius som<br />
stod för den tillsammans med den<br />
koreanska sångerskan Youn Sun<br />
Nah. Denna späda varelse har en<br />
röstbehandling och omfång som<br />
man inte tror är möjligt.<br />
18<br />
När hon framförde en (för<br />
den franska publiken) välkänd<br />
chanson var det dödstyst på hela<br />
festivalområdet. Tårar trillade<br />
nerför kinderna på mig och mina<br />
bänkgrannar. Wakenius som vad<br />
beträffar fingerfärdighet skulle<br />
spela skjortan av vilken som helst<br />
av de machobetonade gitarristerna<br />
på festivalen nöjde sig med en<br />
sparsmakad harmonik. Men i den<br />
dramatiska ”Breakfast in Bagdad”<br />
där han med gitarren illustrerar<br />
hur bomberna faller över staden,<br />
kände man igen honom. Han har<br />
förutom sin virtuositet, utvecklat<br />
ett stort mått av ”showmanship”<br />
och publiken var vild av<br />
förtjusning.<br />
Några nummer återstod av denna<br />
33:e festival, men eftersom det<br />
inte kunde bli bättre var det lika<br />
åka hem till den hyrda lägenheten i<br />
Fontainebleau och följa EM-finalen<br />
i fotboll.<br />
Tommy Eliasson
19<br />
Lars Ljungströmer<br />
in memoriam<br />
Min gode vän och trogne SeaSidebatteristen<br />
Lars Ljungströmer har<br />
lämnat oss. En riktig kämpe som<br />
under många år fick se det ena<br />
organet efter det andra, bit för bit,<br />
förlora sin kapacitet.<br />
I grund var det hans diabetes som<br />
ställde till det för honom. Efter<br />
en fjärde lunginflammation under<br />
knappt ett år, förmådde han inte<br />
syresätta sig längre.<br />
Lasse avled på Borås Lasarett<br />
lördagen den 13 augusti kl 07 45<br />
där hans hustru Monica fanns vid<br />
hans sida.<br />
Det är en stor sorg och saknad<br />
som vi delar med Monica och hans<br />
övriga familj.<br />
Lasse fyllde 75 år i somras och de<br />
hade ett stort kalas i Ulricehamn.<br />
I hans välkomsttal ingick det som<br />
vid många andra tillfällen att som<br />
han sa ”Jag lever på övertid”, bara<br />
så ni vet.<br />
Om det nu var så, var det mycket<br />
tack vare Monica, som såg till att<br />
han tog sina mediciner o.s.v. så<br />
han fick just den övertiden.<br />
Lars Ljungströmer var en av oss<br />
tre i bandet som var med när<br />
SeaSide <strong>Jazz</strong>band bidades 1983.<br />
Att spela tyckte han nog var något<br />
av de roligaste stunderna i livet.<br />
Han missade aldrig en spelning<br />
eller träning. Han kunde glatt<br />
åka 20 mil en måndagskväll, från<br />
Ulricehamn, ner till Amundön för<br />
att vara med och träna i 2 timmar.<br />
Under dessa 29 år som Lasse<br />
var med, hann vi ändå uppleva<br />
väldigt mycket roligt tillsammans<br />
i samband med spelningar, resor<br />
o.s.v.<br />
Det är många fina minnen vi har<br />
av dig Lasse som vi gläds åt och<br />
det är en stor sorg att du nu har<br />
lämnat oss<br />
Lasse vi saknar dig<br />
Hans Brusewitz
Även i år har <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong><br />
medlemsband fått visa upp sig<br />
under kulturkalaset 14-19 augusti<br />
för en bredare allmänhet. Vi får<br />
väl därmed betraktas som en del i<br />
det göteborgska kulturutbudet och<br />
det känns ju bra.<br />
I år tog vi steget upp från Gustav<br />
Adolfs Torg till Kungstorgets stora<br />
scen. Imponerande storlek, loge<br />
för orkestrarna och ljudtekniker<br />
som tillhör Sveriges toppskikt.<br />
Bruce Springsteen-stuk om ni<br />
förstår vad jag menar.<br />
Solen sken mest varje dag och<br />
publiken strömmade till och<br />
förutsättningarna kunde inte varit<br />
bättre. En av dagarna hade en<br />
massa ungdomar slagit sig ner<br />
framför scenen intill kravallstaketet<br />
och de var alla kvar när bandet<br />
slutade. Det finns hopp!!<br />
20<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> på Kulturkalaset<br />
Ungdomarna samlar sig innan stormning av scenen<br />
Vi hade fem orkestrar som alla<br />
gjorde mycket bra ifrån sig.<br />
Först ut var Swingbrothers följt<br />
av Max Lagers New Orleans<br />
Stompers. Det var lite av<br />
försmak av nästföljande helgs<br />
stora begivenhet, <strong>Göteborg</strong>s<br />
<strong>Jazz</strong>festival, och också en fin<br />
möjlighet att sprida information<br />
om den från scenen och genom<br />
foldrar. Flera av orkestrarna fann<br />
ett visst nöjebi att konstatera<br />
att det var första gången man<br />
spelade med kravallstaket framför<br />
scenen och ”det känns ju tryggt”.<br />
Torsdagens band var Peoria<br />
<strong>Jazz</strong>band där Johan Johanson till<br />
publikens och alla danskars stora<br />
förtjusning sjöng ”sommersolen<br />
skinner” (inslaget kan höras på<br />
You tube) .
21<br />
Bautaförstärkare -precis som Springsteen!<br />
Fredagens jazztimma underhöll Sir<br />
Bourbon Dixieland Band med<br />
för dagen på trumpet Klas Nilsson.<br />
Det lät riktigt bra och bandet fick<br />
en inbjudan att avnjuta gratis<br />
förtäring hos en restaurang. På<br />
lördagen underhöll Gothenburg<br />
Swing Society, svängigt,<br />
proffsigt.<br />
Jag vill också här rikta ett stort<br />
tack till såväl Kulturkalasets<br />
Kungstorgspersonal, Jenny Ollila<br />
med crew för ett mycket härligt<br />
och positivt bemötande och också<br />
till våra egna ”medlemsvärvare<br />
och informatörer” Inger Rignell<br />
och Pelle Persson.<br />
Vi ses på Kulturkalaset 2013 – i<br />
någon form!<br />
Hans Westerström
Swing Ambience är en konstellation<br />
som växt fram sedan april 20<strong>12</strong> då<br />
volinisten Ulrich Schmidt betogs av<br />
nyfikenhet kring ett utannonserat<br />
kulturprojekt på <strong>Göteborg</strong>s<br />
musikhögskola. Väl på plats i ovan<br />
nämnda lokaler möter han en vital<br />
grupp ynglingar, med Peter Sundin<br />
i spetsen, som energiskt och envist<br />
jammar loss på den ena Django<br />
Reinhardt-låten efter den andra.<br />
Efter ett par musikaliska veckor<br />
så befinner sig Ulrich och Peter<br />
på en bilfärd söderut mot Samois<br />
utanför Paris för att delta i Europas<br />
främsta Django Reinhardt-festival.<br />
22<br />
Swing Ambience - nytt<br />
medlemsband som håller<br />
Djangos gryta kokande!<br />
Violin: Ulrich Schmidt , Högerhänt-gitarr: Peter Sundin,<br />
Vänterhänt-gitarr: Richard Morris<br />
Bas: Varierande! (Elin Engberg i bild)<br />
Åter på plats i Götet,<br />
inspirerade till tusen och<br />
med instrumenten i högsta<br />
hugg, antas det musikaliska<br />
projektet att projicera den<br />
akustiska gypsyjazzen över<br />
hela Västra Götaland i alla<br />
former som festivalspel,<br />
bröllop och en och annan café/<br />
restaurangockupation.<br />
Dessa tankar får gensvar i den<br />
vänster-gitarristade Richard<br />
Morris, från de brittiska öarna,<br />
och där mina damer och herrar<br />
har vi startskottet för Swing<br />
Ambience!<br />
Django Reinhardt lever!<br />
Peter Sundin
23<br />
<strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong>-aktiviteter hösten 20<strong>12</strong><br />
s/s Marieholm<br />
4.10 Seaside <strong>Jazz</strong>band<br />
1.11 SWINGX<br />
6.<strong>12</strong> Sir Bourbon Dixieland Band<br />
Stena Danmark<br />
<strong>12</strong>.9 Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />
10.10 Tina Rahm Quintet<br />
14.11 Instant Swing<br />
<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Red Wing<br />
Restaurang Kapellet<br />
<strong>12</strong>.9 Max Lager’s N.O Stompers<br />
19.9 Sweet Six<br />
26.9 Skoogzsällskapet<br />
3.10 The Novelty Band<br />
10.10 Papa Pider’s <strong>Jazz</strong> Band<br />
17.10 Foggy Bottom <strong>Classic</strong> <strong>Jazz</strong> Band<br />
24.10 Dixieland Rednecks<br />
31.10 Tina Rahm Quintet<br />
7.11 Stolbandet<br />
14.11 Happy <strong>Jazz</strong>band<br />
21.11 Soft & Swing<br />
28.11 The Red Wing Band<br />
5.<strong>12</strong> Peoria <strong>Jazz</strong> Band<br />
<strong>12</strong>.<strong>12</strong> Gothenburg Swing Society<br />
19.<strong>12</strong> Swingbrothers<br />
Stora Teatern<br />
18.11 JUBILEUMSKONSERT!<br />
(se sid 14-15)
24<br />
Trumpettrio spelar läcker kammarjazz<br />
Trio con tromba är latin och<br />
betyder Trio med trumpet<br />
och det var namnet på en<br />
svensk kammarjazzgrupp<br />
som bestod av tre mästare<br />
på sina instrument, Jan Allan<br />
(1934-) på trumpet, Bengt<br />
Hallberg (1932-) på piano<br />
och Georg Riedel (1934-) på<br />
bas. Gruppen existerade bara<br />
under några korta år i början<br />
och mitten av 1980-talet,<br />
hade stora framgångar,<br />
spelade flitigt i radio och på<br />
konsertscener och gav ut fem<br />
LP-skivor men är idag ganska<br />
lite uppmärksammad, som<br />
grupp alltså, för de tre enskilda<br />
musikerna är ju i högsta grad<br />
verksamma och välkända.<br />
Därför är det en välgärning<br />
när skivbolaget Vax Records i<br />
Vaxholm i sommar har gett ut<br />
en box med Trio con tromba på<br />
fyra CD-skivor som innehåller<br />
musik från 80-talet som aldrig<br />
tidigare funnits på skiva,<br />
högklassiga studioinspelningar<br />
som allt för länge legat i<br />
gruppmedlemmarnas gömmor.<br />
På den första CD:n, där f ö även<br />
stråksextetten Uppsala Chamber<br />
Soloists medverkar, spelas<br />
verk av Riedel, Hallberg och<br />
några andra kompositörer, den<br />
andra innehåller enbart verk av<br />
Riedel, den tredje av Hallberg,<br />
och på den fjärde finner man<br />
14 mer eller mindre kända<br />
jazzstandardlåtar.<br />
Boxen rymmer också ett<br />
mycket informativt och prydligt<br />
formgivet häfte med text av Jan<br />
Olsson om gruppen och dess<br />
medlemmar och intressanta<br />
svartvita foton från tiden då det<br />
begav sig. Häftets omslag och<br />
cd-boxen pryds av suggestiva<br />
trio- och instrumentbilder av<br />
Vaxholms-konstnärinnan Kristina<br />
Bjuhr.<br />
Musiken då? Ja, trots att<br />
musikerna är desamma och de<br />
har sina lätt igenkännbara sätt<br />
att frasera och improvisera, har<br />
de fyra CD:na har ganska olika<br />
karaktär beroende på låturvalet.<br />
Den mest lättillgängliga är<br />
naturligt nog <strong>nr</strong> 4, den med<br />
standardmelodierna, där man<br />
återfinner verkliga klassiker som<br />
I fall in love too easily, What is<br />
this thing called love, Django<br />
och Lady be good. CD <strong>nr</strong> 2 och 3<br />
innehåller 16 kompositioner av<br />
Georg Riedel resp. 10 av Bengt<br />
Hallberg, och jag häpnar över de<br />
många vackra melodier, de flesta<br />
helt okända för mig, som finns<br />
här och som bildar underlag till<br />
spännande och njutbara solon<br />
och ensembler.<br />
CD <strong>nr</strong> 1, den med stråksextetten,<br />
är för mig den minst jazziga, den<br />
mest stramt återhållsamma, och<br />
jag märker att jag förfaller till<br />
ett mera förstrött lyssnande när<br />
den snurrar. Men jag piggnar till<br />
och lyssnar med verkligt gillande<br />
på sista spåret, Star dust i en<br />
magisk version.
”Det låter verkligen alldeles<br />
oväntat fräscht och bra” tyckte<br />
Bengt Hallberg enligt CD-boxens<br />
häfte, när han fick höra musiken<br />
på skivorna igen efter många år.<br />
Jag håller helt och hållet med och<br />
hoppas att många musikälskare<br />
får tillfälle att lyssna på denna<br />
grupp av världsklass, som tyvärr<br />
25<br />
alltså inte existerar längre och<br />
inte verkar ha några planer på att<br />
återförenas.<br />
Boxen kostar 359 kr inkl porto om<br />
man beställer den direkt från Vax<br />
Records, Rådhusgatan 14, 185 31<br />
Vaxholm, E-post lasse.zackrisson@<br />
telia.com tfn 08 541 308 75,<br />
hemsida www.vaxrecords.nu<br />
Bert Slättung<br />
Vår flygande reporter rapporterar<br />
från Silkeborgs jazzfestival<br />
Riverboat <strong>Jazz</strong> Festival i jylländska<br />
Silkeborg var den 46:e i ordningen!<br />
Som vanligt bjöds det på ett<br />
överdåd av orkestrar (mer än 70!)<br />
och solister. Dessa spelade för fler<br />
än 40.000 besökare – detta torde<br />
göra festivalen till Nordens klart<br />
största gammaljazz-festival. Fast<br />
inte bara gammaljazz: det bjöds<br />
också rock och r&b, vilket nog<br />
är orsaken till att det fanns fler<br />
ungdomliga inslag i publiken än<br />
vad som brukar vara vanligt på<br />
den här sortens festivaler..<br />
Man blir matt när man öppnar den<br />
späckade programbroschyren: hur<br />
ska man hinna med en bråkdel<br />
av allt som bjuds under de fyra<br />
dagarna? Det är bara att bita ihop<br />
och köra på! Som tur är, är det<br />
mesta som bjuds i konsertväg<br />
gratis – bryggerier, banker och<br />
sist men inte minst Silkeborg<br />
Kommune sponsrar festivalen<br />
mycket generöst!<br />
De jazzmässiga inslagen<br />
dominerades numerärt av<br />
danska band (av varierande<br />
standard!) i revivalge<strong>nr</strong>en à<br />
la Barber, Bilk och Bue. Dessa<br />
kommer vi inte att ägna oss<br />
åt i det följande; istället blir<br />
det ett litet axplock bland det<br />
enligt min uppfattning bästa på<br />
festivalen.<br />
Gamla välkända Kustbandet<br />
(som väl är ungefär årsbarn<br />
med Silkeborgfestivalen)<br />
förekom i två olika skepnader.<br />
Dels förgyllde man gator och<br />
torg med brassbandsmusik,<br />
dels konserterade man med sin<br />
storbandsmusik från sent 20-tal<br />
i Fletcher Hendersons och Luis<br />
Russels efterföljd. Som vanligt<br />
var det trombonisten Jesse<br />
Lindgren som med den äran<br />
fungerade som konferencier.<br />
Ett ungdomligt inslag stod<br />
Björn Ingelstam Band,som<br />
förutom kapellmästaren<br />
Björn på trumpet mönstrade
göteborgaren Björn Cedergren<br />
på sax, Mathias Nilsson på piano,<br />
Marcus Anderberg bas och He<strong>nr</strong>ik<br />
Holst Hansen på trummor.<br />
Bandet har en mycket varierad<br />
repertoar, allt från funk till<br />
swingbetonade nummer från ”the<br />
American Songbook” Blåsarna är<br />
mycket skickliga solister som trots<br />
den moderna framtoningen står<br />
stadigt på jazztraditionens grund.<br />
Milano <strong>Jazz</strong> Gang bestod av<br />
fem elegant smokingklädda<br />
italienare. Man bjöd på klassiska<br />
jazzrytmer från 20/30-tal - strama<br />
arrangemang och utmärkta<br />
improvisationer. Den unge<br />
pianisten imponerade mest - han<br />
visade sig också behärska trumpet<br />
och klarinett.<br />
United Nations All Stars var en<br />
kosmopolitisk samling yngre<br />
musiker, där vi kände igen Niklas<br />
Carlsson från Lerum och den<br />
danskaustraliske (?) klarinettisten<br />
Chris Tanner. Musik av högsta<br />
klass framförd av unga (nåja)<br />
och mycket drivna musiker, som<br />
verkligen inte lät tekniken ta<br />
överhanden utan lät svänget sitta<br />
i högsätet!<br />
26<br />
Vi sparar det bästa till sist:<br />
klarinettisten Dr Michael White<br />
och hans Liberty <strong>Jazz</strong> Band.<br />
White kommer från New Orleans<br />
och har vigt sitt liv åt att bevara<br />
den klassiska New Orleansjazzen<br />
som den spelades då det<br />
begav sig.<br />
Vid sin sida hade han två andra<br />
N.O.-musiker, trumpetaren<br />
Greg Stafford och trombonisten<br />
Lucien Barbarin (från den kända<br />
musikerfamiljen med samma<br />
namn). Dessa tre understöddes<br />
av ett dansk/tyskt komp med<br />
banjo, bas och trummor.<br />
Dessa fantastiska musiker gav<br />
den mycket talrika publiken<br />
”ståpäls” - ovationerna ville<br />
aldrig ta slut! Bandets klassiska<br />
New Orleans-sound var helt<br />
enkelt oförglömligt!<br />
”Just a closer walk with thee”<br />
blev i all sin enkelhet kanske<br />
den största höjdpunkten på en<br />
mycket lyckad festival., som<br />
verkligen gav mersmak.<br />
Per Ekander
27<br />
Up a lazy river i Silkeborg<br />
Milano J
Change language