Bioenergi i Tornedalen, "Best practice" 2011 - Tornedalsrådet
Bioenergi i Tornedalen, "Best practice" 2011 - Tornedalsrådet
Bioenergi i Tornedalen, "Best practice" 2011 - Tornedalsrådet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Bioenergi</strong> i <strong>Tornedalen</strong><br />
- Potential<br />
- Företagsverksamhet<br />
- Några exempel på verksamheter<br />
Rapport <strong>2011</strong>-11-22
Copyright © Bionova Consulting och <strong>Tornedalsrådet</strong><br />
Mer information om rapporten:<br />
Juho Korteniemi / Bionova Consulting<br />
Gsm. +358 40 722 6954<br />
juho.korteniemi@bionova.fi<br />
www.bionova.fi<br />
Peter Hagström / Tornedalasrådet<br />
Tel. +46 922 15641<br />
Gsm. +46 70 319 5641<br />
peter.hagstrom@haparanda.se<br />
www.tornedalen.org<br />
Rapporten är framtagen med Nordiska Ministerrådets stöd.<br />
Mer information om Nordiska Ministerrådets energisamarbete finns under adressen http://www.norden.org.
Innehållsförteckning<br />
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ........................................................................................................ 3<br />
1 BIOENERGIPOTENTIALEN I TORNEDALEN ....................................................................... 4<br />
2 FÖRETAGS- OCH UTVECKLINGSVERKSAMHET INOM BIOENERGIN I<br />
TORNEDALEN .............................................................................................................................. 7<br />
3 NÅGRA EXEMPELFALL: PRODUKTION OCH ANVÄNDNING AV BIOENERGI I<br />
TORNEDALEN .............................................................................................................................. 8<br />
3.1 3.1. Biogasverket i Haparanda ................................................................................................................... 8<br />
3.2 Flisanläggningen i Övertorneå ................................................................................................................ 12<br />
3.3 Pellettvärme i Karungi ............................................................................................................................. 15<br />
3.4 Förnybar energi vid turistanläggningen.................................................................................................. 18<br />
3.5 <strong>Bioenergi</strong>produktion i Norge ................................................................................................................... 22<br />
© Bionova Consulting <strong>Bioenergi</strong> i <strong>Tornedalen</strong> 3
1 <strong>Bioenergi</strong>potentialen i <strong>Tornedalen</strong><br />
<strong>Bioenergi</strong>potentialen i <strong>Tornedalen</strong> ligger i skogsenergi (drygt 2000 GWh/år), skogsindustrins biprodukter<br />
(ca 70 GWh/år) och i råvaror som passar för biogasproduktion (drygt 45 GWh/år).<br />
Energivedspotentialen består av avverkningsrester (grenar och toppar), stubbar och rötter samt av<br />
ungskogarnas potentiella energi. Energivedens potential består av gallring av ungskog (över 40 %),<br />
stubbar och rötter (mindre än en fjärdedel) samt av avverkningsrester (ca en tredjedel).<br />
Bild: Fördelning mellan stammar och biprodukter (avverkningsrester) hos olika trädslag.<br />
Avverkningsrester kan nyttjas för utvinning av energi. . 1<br />
I beräkningen av energivedens potential i <strong>Tornedalen</strong> ingår regionala uppgifter om förekomst av olika<br />
trädslag och skogsareal. Potentialen i avverkningsrester beräknades utifrån förverkligade och kommande,<br />
planerade avverkningar. Ungskogarnas potential av energived beräknades utifrån befintliga utredningar.<br />
Regionala skillnader i skogens produktivitet har inte tagits med i beräkningen.<br />
1 <strong>Bioenergi</strong>programmet i Mellersta Österbotten 2007-2013<br />
Volymandelen biomassa i ett helt träd (toppen, grenar<br />
och löv, stammen, stubben och roten)<br />
Stammen 4-6 % , 5 % i genomsnitt<br />
Grenar och barr 10-30 %<br />
Granen cirka 30 %<br />
Tall och lövträd cirka 10 %<br />
Stammen 50-80 %, 65 % i genomsnitt<br />
Stubbar och rötter cirka 10-20 %<br />
15 % i genomsnitt
Tabell: Energivedens potential i <strong>Tornedalen</strong><br />
Kommun GWh / år<br />
Pajala 780<br />
Övertorneå 240<br />
Haparanda 90<br />
Muonio 80<br />
Kolari 230<br />
Pello 200<br />
Ylitornio 200<br />
Torneå 220<br />
Sammanlagt 2040<br />
Vi har inte haft tillgång till uppgifter om bioenergipotentialer på norsk sida. Men vi vet att andelen produktiv<br />
skog är liten i förhållande till den totala arean i den aktuella regionen. Enligt norska jord- och<br />
skogsbruksinstitutet är andelen skog cirka 12 % i Tromsö och cirka 2 % i Finnmarken. 2 Om man<br />
förutsätter att dessa skogar är ungefär lika produktiva som liknande skogsområden i övriga <strong>Tornedalen</strong>,<br />
kan potentialen på norsk sida uppskattas till ca 90 GWh /år.<br />
För närvarande är det väldigt liten del av energivedens potential som nyttjas i <strong>Tornedalen</strong>. För att<br />
potentialen i sin helhet ska realiseras måste stora planerade projekt utanför området förverkligas. Att<br />
befolkningen är så spritt är ett hinder för potentialens nyttjande i Norge. I Nordreisa har man nu i alla fall<br />
byggt det första närvärmeverket som drivs med skogsbaserat bränsle.<br />
Det är sågverken som står för skogsindustrins biprodukter i <strong>Tornedalen</strong>. Några av de största på finska<br />
sidan är Pietikäinens sågverk och hyvleri i Muonio, Salmenpalo i Kolari, Pantsar i Pello och Kasalas såg<br />
och hyvleri i Torneå. Sågverken på finska sidan av <strong>Tornedalen</strong> producerar årligen cirka 10 000 m3<br />
biprodukter, bl.a. kutterspån och flis. Husfabrikernas biprodukter är inte med i beräkningen. De<br />
biprodukter som uppstår på husfabriker nyttjas redan i dag i energiproduktionen. Sågverken säljer sina<br />
biprodukter till aktörer utanför företaget, ofta även till lokal energiproduktion.<br />
I svenska <strong>Tornedalen</strong> finns bl.a. Jutos Timber AB och Krekula & Lauri Såg i Pajala. Biprodukternas<br />
mängd och sort beror på produktionsmängder och slutprodukter. Pajala <strong>Bioenergi</strong> AB köper biprodukter<br />
från lokala sågar och tillverkar pellets. Den sammanlagda kapaciteten av Pajalas sågar är cirka 130 000<br />
m3/år. Vid sågning av stockar uppstår flis som biprodukt, cirka 30 %, samt kutterspån och bark, båda<br />
cirka 10 % av den totala mängden. <strong>Tornedalen</strong>s energipotential inom träindustrin är grovt uppskattat cirka<br />
140 000 m3, dvs. 70 GWh (0,5 MWh/m3 uppskattning av värmevärde).<br />
1<br />
2 Norsk institutt for jord- og skogkartlegging
Djurgödsel, bioavfall och biomassor från åkrar<br />
Djurgödsel och olika slags bioavfall kan rötas till biogas och användas som bränsle. Biogasen kan<br />
förvandlas till värme, el och fordonsbränsle. I <strong>Tornedalen</strong> är den sammanlagda energipotentialen av de<br />
ovannämnda cirka 45 GWh. Den största energipotentialen finns i djurgödsel, i första hand i kogödsel. När<br />
det gäller bioavfall ligger potentialen i första hand i grönavfall från jordbruket, livsmedelsindustrins<br />
sidoströmmar samt av bioavfall som samlas separat från bl.a. restauranger och hushåll och utvinns till<br />
energi genom rötning. Vid avloppsreningsverk kan slammet som uppstår vid rening av avloppsvatten rötas<br />
för att utvinna biogas.<br />
Av ovannämnd potential är det idag främst avloppsvattnets slam som genom rötning används för<br />
energiutvinning. I den aktuella regionen sker detta i Haparanda. Djurgödsel används än så länge inte till<br />
energiproduktion, även om det har funnits planer på biogasverk i bl.a. svenska Juoksengi och finska Ylläs.<br />
Det är också möjligt att ta vara på åkrarnas bioenergi. Gröngödsel kan till exempel användas som bränsle<br />
i bioenergianläggningarna. Även odling av rörflen och salix kan utvecklas mer än vad man gör idag.
2 Företags- och utvecklingsverksamhet inom bioenergin i<br />
<strong>Tornedalen</strong><br />
Det finns sammanlagt 50 företag inom bioenergin i <strong>Tornedalen</strong>. De flesta producerar biobränsle, till<br />
exempel torv, flis och ved. I alla kommuner används biobränsle till produktion av fjärrvärme eller<br />
närvärme. Det förekommer även maskintillverkning och utvecklingsverksamhet. En kartläggning över<br />
bioenergibranschen i <strong>Tornedalen</strong> är framtagen och den kan hämtas i adressen http://www.tornedalen.org.<br />
Den största enskilda bioenergiinvesteringen på senare år är Tornion Voimas kraftvärmeverk i Torneå.<br />
Anläggningen drivs med biobränsle och företaget producerar energi till Outokumpu stålverk och till<br />
Torneå stads fjärrvärmenät. Alla kommuner i svenska och finska <strong>Tornedalen</strong> har värmeverk som<br />
använder biobränsle för att producera fjärrvärme. Bränslet, i form av torv och flis, kommer från både<br />
Finland och Sverige. I närområdet finns torvmyrar och flistillverkare. Stora torvområden ligger bl.a. i norra<br />
kommundelarna i Torneå och Haparanda. Trots det importeras torv även utifrån, både från Finland och<br />
Sverige.<br />
En faktor som försvårar företagsverksamhetens utveckling i <strong>Tornedalen</strong> är orternas ringa storlek och<br />
saknaden av större industrier i stora delar av området. Därför blir det svårare att nyttja hela<br />
bioenergipotentialen inom den egna regionen. Torv och skogsråvara transporteras följaktligen ut ur<br />
området till andra delar av finska Lappland och Norrbotten. På senare tid har turismen dock lett till ny<br />
verksamhet inom bioenergin, då bl.a. turistanläggningarna i Ylläs (Kolari) och Levi (Kittilä) fått nya<br />
värmeverk som eldas med biobränsle. På senare år har man också byggt nya värmeverk som drivs med<br />
skogsbaserad bränsle och torv i centralorterna i Kolari och Muonio. En grupp företagare har investerat i<br />
ett närvärmeverk i Hedenäset i Övertorneå. I framtiden kan en del av gruvornas energibehov<br />
tillfredsställas med bioenergi.<br />
En av de viktigaste framtidsplanerna är Vapos planerade biodieselfabrik i Kemi. Rovaniemen Energia<br />
Oy:s och Oulun Energia Oy:s planer på ett nytt biovärmeverk i Rovaniemi kan också bidra till ökad<br />
efterfrågan.<br />
I norra Norge är det kommunen Nordreisa som aktivt utvecklat bioenergiföretagandet inom kommunen.<br />
Ett nytt bolag har bildats och en del av offentliga byggnader värms idag upp med bioenergi alstrad på<br />
bolagets nya anläggning.
3 Några exempelfall: produktion och användning av bioenergi i<br />
<strong>Tornedalen</strong><br />
Fem bioenergianläggningar i <strong>Tornedalen</strong> har besökts under rapportens framtagande. Två av<br />
anläggningarna ligger i Finland, två i Sverige och ett i Norge. Flis, pellets och biogas används som bränsle<br />
vid dessa anläggningar. Meningen med besöken var att bli bekant med anläggningarnas<br />
verksamhetsprinciper och verksamhetsmiljöer, och ta del av de erfarenheter man fått genom åren och ta<br />
reda på hur man kom fram till ett investeringsbeslut.<br />
3.1. Biogasverket i Haparanda<br />
En allmän beskrivning<br />
Bottenvikens Reningsverk AB hanterar avloppsvatten från Haparanda och Torneå, och reningsverket<br />
ligger i Haparanda stad. Sedan 1996 har det slam som uppstår under reningsprocessen och slammet från<br />
kommunernas avloppsbrunnar använts för att producera biogas. Erfarenhet av biogasproduktion finns<br />
alltså från de senaste 15 åren. Biogasen nyttjas för att producera värme, huvuddelen av värmen går åt att<br />
värma upp själva biogasreaktorn, men biogasen används också för uppvärmning av reningsverkets egna<br />
hallar. För uppvärmning av inomhuslokaler behövs dessutom ett tillägg av olja, ca 50-60 m3/år.<br />
Slammet koncentreras till 3-4 %:s torrhalt genom inblandning av polymerblandning och genom<br />
torktumlare. Därefter pumpas slammet in i en biogasreaktor för att rötas, och den biogas som uppstår leds<br />
in i en gaspanna där den förvandlas till värmeenergi. Slammet blir kvar i biogasreaktorn i cirka 47 dagar,<br />
varefter det centrifugeras för att få bort ännu mer vatten. Detta rejektvatten leds sedan tillbaka till<br />
avloppsreningsverket, och slammet transporteras till vidare hantering. Slammet komposteras vid<br />
återvinningscentralen Jäkälä där den före kompostering blandas med torv och skogsråvara.<br />
Allmän information om biogasverket<br />
Bioreaktorns volym 1700 m3 Biogasproduktion 35 m3/h, 300 000<br />
m3/år<br />
Slammets fördröjningstid 47 dagar Metanhalt 60 %<br />
Behandlingstemperatur 37 °C Gasbehållarens volym 20 m3<br />
Slammängd 13 000 m3/år Produktion av värmeenergi<br />
ca 1600 MWh/år
Anläggningskostnad<br />
Biogasverket byggdes i första hand för att förbättra reningsverkets slamhantering, varvid<br />
energiproduktionen sågs som ett mervärde. Genom rötning och centrifugering blir slammet fastare<br />
samtidigt som slammängden och luktproblemen minskar. Eftersom mängderna minskar sjunker även<br />
transportkostnaderna till kompoststationen vid Jäkälä.<br />
Beslutet att bygga ett biogasverk togs i den tekniska kommittén med representanter från både Torneå och<br />
Haparanda städer, bryggeriet Lapin Kulta och Bottenvikens reningsverk AB. Till att börja med beställdes<br />
en konsultutredning, som gav underlag för ett helt enhälligt beslut. Kommunerna deltog aktivt i arbetet och<br />
hjälpte till att skaffa finansiering. Investeringen ledde till minskade luktproblem och lägre<br />
transportkostnader för slammet.<br />
Den totala kostnaden för investeringen blev 40 milj. kronor, vilket täckte förutom rötningsanläggningen en<br />
hall och några maskiner, bland annat en centrifug. Det kom totalt 3-4 anbud, varav Mariehamns Rostfria<br />
AB:s (tillhör idag Goodtech-konsernen) anbud var det som bäst uppfyllde de kostnadskriterier man angett.<br />
Därmed vann företaget upphandlingen. Överlappning av arbeten kunde undvikas genom att<br />
biogasanläggningen byggdes samtidigt som avloppsvattnets reningsprocess uppdaterades. Att få till<br />
kommunal finansiering är i regel en utmaning.<br />
Anläggningens funktion och användarerfarenheter<br />
Biogasproduktionen i Haparanda sker med hjälp av en mesofilisk process vilket innebär att<br />
driftstemperaturen är 37 °C. Biogasen som kommer ut ur reaktorn svalnar samtidigt som det bildade<br />
kondensvattnet avlägsnas innan biogasen lagras och bränns upp. Detta förhindrar korrosion orsakad av<br />
vatten. Gasproduktionen har varit jämn nästan under hela året. Att starta anläggningen och få den till full<br />
drift tog två veckor.<br />
Processen kontrolleras integrerat med avloppsreningsverkets kontrollsystem. På vardagar utförs<br />
kontrollen under dagtid, och under helger med hjälp av ett larmsystem. Processen kan skötas digitalt<br />
oberoende av plats. Laboratorieprover tas vid behov, bland annat bevakas biogasreaktorns pH-värde och<br />
halten av avdunstande syror. Vid jämna processförhållanden sker denna provtagning en gång i månaden.<br />
Under våren tas prover en gång per dag eftersom processen under den här årstiden kräver mer justering.<br />
Service och underhåll av pumpar sker en gång per år och pumpisoleringar lagas vid behov.
Biogasverket har i stort fungerat utan störningar och biogasproduktionen har varit jämn. På våren ändras<br />
förhållandena i biogasreaktorn (bl.a. sjunker pH-värdet), och inmatningen måste minskas under cirka två<br />
månader. Orsaken till denna återkommande företeelse utreds för tillfället. Under hård kyla kan<br />
gasledningarna frysa till. Detta kan undvikas genom höjning av inomhustemperaturen eftersom<br />
gasledningar installerats utmed hallens innerväggar.<br />
Bilder<br />
Bild 1. Biogasanläggningen med biogasreaktorn i mitten och biogasbehållaren i förgrunden.
Bild 2.Gaspannan (De Dietrich) syns i förgrunden, oljepannan längre bak.<br />
Bild 3. Centrifugen, som används för att höja slammets torrhalt efter rötningen (till ca 21%).
3.2 Flisanläggningen i Övertorneå<br />
Allmän beskrivning<br />
Hedenäset Närvärme AB producerar biovärme till byborna i Hedenäset i Övertorneå kommun. Företagets<br />
flisanläggning ligger intill byacentrumet. Biovärme köps av 63 närliggande fastigheter; kommunägda<br />
fastighete samt radhus och villor. Anläggningen förbrukar cirka 8 000 m3 skogsråvara per år, vilket<br />
motsvarar en värmeproduktion på 6 200 MWh. Effekten är 2 MW, och anläggningen har varit i drift sedan<br />
april 2008 (3,5 år).<br />
Hälften av råvaran kommer från egna skogar och hälften köps in. Av inköpt råvara kommer hälften från<br />
Sverige och hälften från Finland. Flisningen sköter man själv för att garantera jämn kvalitet, och den<br />
färdiga flisen förvaras i förrådsutrymmet (ca 1700 m3), som ligger intill lokalen med själva värmepannan.<br />
Flisen bränns upp i värmepannans förbränningskammare och brandgasernas värmeenergi transporteras<br />
genom värmeväxlare till anslutna fastigheter. Askan tas till vara och används som skogsgödsel.<br />
Anläggningens upphandlingsprocess<br />
Byns oljepanna var föråldrad och skulle snart bytas ut. Dessutom hade bröderna som tillhörde ägarna i<br />
värmebolaget länge funderat på att dra nytta av avverkningsrester från sina egna skogar. Kommunen<br />
ställde upp med lokaler, och ett aktiebolag bildades. Företaget förhandlade med kommunen om ett<br />
eventuellt delägarskap i det nya bolaget, men till slut bestämde kommunen att den istället ville bli kund<br />
och köpa värme från bolaget.<br />
Investeringen gick upp på totalt 7 milj. kronor med utrustning, värmenät (3300 m) och fastigheternas<br />
värmeväxlare. 21 % av kostnaden fick projektet som EU-finansiering. Tre tillverkare lämnade anbud, och<br />
av dem valdes Ariterm, som bäst uppfyllde de tre kriterier som fanns: (1) pris, (2) enkel funktionsprincip<br />
och (3) tillgång till reservdelar. Att kommunen anmälde sig som storkund, gjorde det lättare att få bybor<br />
att ansluta sig. Processens tröghet med de utdragna kommunala förhandlingarna upplevdes som en<br />
utmaning.<br />
Anläggningens funktion och användarerfarenheter<br />
Flisförrådet har fyra parallella skraptransportörer som drar bränslet inomhus. Som drivkraft används två<br />
hydraulpumpar; bra att ha reserv om en skulle haverera. När flisen kommer inomhus förs den till en<br />
skruvtransportör, och sedan in i förbränningskammaren och upp på trapprosten där förbränning sker.<br />
Trapprosten omges av sex luftfläkt, som ser till att flisen får en jämn ström av syre. Innan rökgaserna
lämnar skorstenen rensas dem för att undvika sotspridning i omgivningen. Anläggningen har automatisk<br />
sotning och uraskning. Processens styrsystem är automatiserat, och kan vid behov justeras via<br />
styrpanelen.<br />
Hur bra anläggningen fungerar beror på bränslets kvalitet, och därför är det viktigt att säkerställa hela<br />
leveranskedjan från skogen till uppbränning. Skogsråvaran bör inte innehålla jordmaterial eller stenar.<br />
Skogsråvarans kvalitet kontrolleras visuellt före flisning. Även fukthalten mäts eftersom kostnaden<br />
regleras efter energiinnehåll. Skogsråvaran torkas i naturen utan maskiner. Flisning sker året runt, och det<br />
är lönar sig att alltid ha två veckors förbrukning i lagret.<br />
En täckt hall med exempelvis asfaltgolv som skydd mot fukten räcker bra som förrådsutrymme. Att ha<br />
golvvärme i det utrymme som flisen passerar på vägen in har visat sig vara bra.<br />
Bränslets fuktighet varierar i regel mellan 28-43 %. Målet är att fukten inte stiger över 35 %, även om<br />
förbränningen klarar av fuktigare material. Torrare material blandas med fuktigare vid behov.<br />
Anläggningen besöks två gånger per dag för bokföring och för kontroll av maskiner. Tre personer i<br />
Hedenäset turas om att ta hand om detta. Sotning görs manuellt en gång per år (tar ungefär en dag).<br />
Anläggningen har visat sig vara driftsäker, endast några reservdelar har bytts ut under de tre år den varit i<br />
drift. För att trygga ekonomin bör minst 25 % av kunderna till en sådan här anläggning vara så kallade<br />
storkunder.<br />
Bilder<br />
Bild 4. Biovärmeverkets flisförråd (ca 1700 m3).
Bild 5. Skruvtransportörer till flispannan (vänster) och ursotning av rökgaser (höger).<br />
Bild 6. Flisen brinner på trapprosten inne i förbränningskammaren.
3.3 Pellettvärme i Karungi<br />
Allmän beskrivning<br />
Servicehuset Karungin Palvelukoti ry är en allmännyttig förening som grundades år 1964.<br />
Verksamhetsprincipen är att utan vinstsyfte förbättra boendestandarden för de äldre, för pensionerade<br />
och handikappade. Servicehuset ligger vid Torneälven och har sammanlagt 35 lägenheter. Sedan 2008<br />
har fastigheten huvudsakligen värmts upp med pellets som används som bränsle i den egna<br />
värmecentralen. År 2010 var producerades ca 430 Mwh i form av värme. Olja används som komplement<br />
under två perioder: i maj-september då behovet är så liten och driftstoppen så täta att pannan riskerar att<br />
få funktionsstörningar och under den hårdaste kylan då man går över från pellets till olja.<br />
I servicehusets källare finns både pellet- och oljepanna. Pelletpannans effekt är 160 kW. Utanför<br />
pannrummet har man byggt en pelletsilo (20 m3). Matarskruven binder silon med pannrummet. Med hjälp<br />
av en matarskruv och termostat transporteras hela tiden en lämplig mängd pellets in i<br />
förbränningskammaren. Värmeväxlaren överför värmen till fastigheternas varmvattenledningar och<br />
varmvattenberedare.<br />
Anläggningens funktion och användarerfarenheter<br />
Pellets matas regelbundet (4,5 s inmatning och 20 s paus) in i Tulimax- pannan, vilket gör att även<br />
luftinmatningen till pannan är konstant. Luftintagen är placerade längs förbränningskammarens väggar vid<br />
sidan av och bakom förbränningsområdet. Termostaten justeras manuellt. När önskad temperatur i<br />
termostaten uppnås, avstannar pelletinmatningen och startar igen när temperaturen sjunkit. Även<br />
luftintaget kan regleras manuellt, och en nivå som genererar jämn ström har nu hittats.<br />
Förbränningskammaren är utrustad med rörliga skivor som trycker askan ned i behållaren. Askan<br />
avlägsnas för hand. Mängden per vecka blir cirka 10 kg. Eftersom det blir så lite aska kan den blandas<br />
med övrigt avfall. Efter ett driftsstopp ska pelletpannan startas manuellt, vilket tar ungefär en timme.<br />
Värmecentralen kontrolleras dagligen, och askan som samlats i behållaren under förbränningskammaren<br />
avlägsnas en gång i veckan (ca 1 h). Flygande aska som samlas på värmetransporterande ytor<br />
dammsugs en gång i månaden (ca 1 h). Skorstenarna sotas två gånger per år, och arbetet beställs från<br />
ett utomstående företag.
I stort har pelletpannan fungerat bra. När pannan togs i drift var det till att börja med svårt att hitta rätt<br />
luftintag, men nu har man kommit fram till rätt mängd.. I början fick man in fukt till pelletsilon vilket gjorde<br />
att pellets frös till klumpar och slog sönder transportskruven. Problemet kunde lösas när man isolerade<br />
silon med träull och täckte den med plåt. Matarskruven har gått av en gång på grund av träpulver som så<br />
småningom fastnade i skruven. Det är bra att tömma silon en gång per år för att rensa den. Vid<br />
pelletpannans driftsstopp startas oljepannan automatiskt.<br />
Uppvärmningen fungerar bra om pelletsilon fylls på med två veckors mellanrum. Om pelletleveransen inte<br />
kommer i tid uppstår problem. I Karungi har detta skett några gånger, vilket även lett till att man tvingats<br />
byta leverantör. För närvarande har man alltid reserv i form av pelletsäckar. Det är bra att planera<br />
pelletanläggningen med automatisk uraskning. En skruv, som transporterar askan till en sluten behållare,<br />
är att rekommendera. En sådan transportör kunde dock inte installeras i Karungi, eftersom pannrummet<br />
ligger på fel nivå med tanke på detta.<br />
Pelletsilon är utrustad med ett fönster så att man ser när pelletvolymen sjunker under en viss gräns. Detta<br />
är dock ingen tillräcklig mätmetod, eftersom pelletmassan oftast sjunker först i mitten av silon och sist<br />
utefter väggarna. Regelbundna pelletleveranser är därför ett måste.<br />
Pelletuppvärmning blir betydligt billigare än uppvärmning med olja. Å andra sidan är råvarutillgången och<br />
bristen på tillräckligt antal leverantörer en orosmoment som också kan leda till prishöjningar.<br />
Transportalternativen är begränsade. För användaren är pelletuppvärmningen inte lika bekymmersfri som<br />
uppvärmning med olja.
Bilder<br />
Bild 7. Pellettpannan i servicehusets pannrum. Pellets kommer in i förbränningskammaren genom det vita<br />
röret.<br />
Bild 8. Pelletsilon och matarskruven till pannrummet. Silons inmatningsrör vid sidan av silon.
3.4 Förnybar energi vid turistanläggningen<br />
Allmän beskrivning<br />
Lapland Hotel Olos i Muonio är ett komplex med hotellrum, lägenhetshotell och konferensservice. Intill<br />
hotellet står en pelletanläggning med ytterväggar av trä. Anläggningen står för värme och varmvatten för<br />
fem fastigheter (2 250 MWh/år). Vapo Oy har levererat anläggningen till Lapland Hotels och sköter även<br />
bränsleleveranserna. Hittills har anläggningen varit i drift i två år.<br />
Värmeverket har två pelletsilon (2 * 40 m3) och en värmepanna med 1,5 MW effekt. Nätet till de<br />
närliggande fastigheterna är sammanlagt cirka en kilometer långt. Årsförbrukningen ligger på ungefär 470<br />
ton pellets, som köps in från leverantörer i bland annat Pajala och Uleåborg.
Anläggningens upphandlingsprocess<br />
Anläggningen byggande baserades på ekonomiska kostnadskalkyler, men även miljövärden ansågs<br />
viktiga; för ett företag inom turismen handlar det om bra PR. Anbudsförfrågan besvarades av tre företag,<br />
och när valet mellan dessa gjordes var det helhetslösningen som avgjorde. Priset var ett av kriterierna<br />
men även leverans av utrustning och bränsle, var viktiga. Till slut antogs Vapo Oy:s anbud med Arimax<br />
Bio 1500.<br />
Det enklaste under investeringsprocessen var att få till ett styrelsebeslut om investeringen, eftersom<br />
jämförande beräkningar visade att pelletanläggningen skulle bli ekonomiskt lönsamt. Det svåraste var att<br />
kunna räkna rätt, beräkningarna gjordes nämligen utan extern experthjälp. Under beredningsprocessen<br />
kunde man konstatera hur lite information det överhuvudtaget finns när det gäller förnybara energiformer.<br />
Företagen måste själva vara aktiva och ta reda på en massa fakta. När investeringen blivit klar och tagits i<br />
drift har hotellet varit nöjd; anläggningen har fungerat bra och varit ett bra argument i<br />
miljökommunikationen mot kunderna. Pelletvärme används även av två hotell och ett servicecentrum i på<br />
turistorten Ylläs. Det finns planer på nya pelletvärmeverk som kommer att tas i drift under de kommande<br />
åren.<br />
Anläggningens funktion och användarerfarenheter<br />
Skruvtransportörer transporterar bränslet från pelletsilon till en liten behållare som fungerar som<br />
mellanlager (ca. 0,5 m3). Sedan transporteras pelletts in i förbränningskammaren med hjälp av en<br />
matarskruv. Matarskruven har ett skydd mot bakbrand, för att elden inte ska spridas från pannan till lagret.<br />
Matningen till förbränningskammaren är automatiserad och reglerad efter utomhustemperatur:<br />
Mellanlagrets fyllnadsnivå följs upp med hjälp av en givare och skruvens cirkulationshastighet regleras<br />
genom en frekvensmätare.<br />
Inne i förbränningskammaren finns en trapprost och i själva förbränningsdelen råder undertryck.<br />
Primärluften kommer in nerifrån genom trapprosten och sekundärluften kommer in ovanför trapprosten.<br />
Mängden överskottssyre i brandgaser bestämmer hur mycket luft som behövs för bränningen.<br />
Brandgaserna dras genom ett sug ut genom skorstenen. Konvektionsytorna i anläggningens väggar<br />
effektiviserar värmeöverföringen till vattnet i pannan. Vattnets temperatur hålls jämn genom en<br />
pumpblandare. Vid överföringen till värmenätet hålls en temperatur mellan 70 (hösten) och 90 grader<br />
(vintern). Det återvändande vattnet kan användas för att reglera utgående vattnets temperatur.<br />
Askan överförs genom tre askskruvar till en behållare. Två av dessa fungerar automatiskt on en manuellt.<br />
Årligen uppstår cirka 2,5-3 m3 aska, som vidarehanteras av Vapo. Pelletförrådet ska av
andsäkerhetsskäl vara slutet, eftersom pelleten förbinder syre från luften. Silorna är utrustade med<br />
fönster som fungerar som beställningsindikatorer. När ingen pellet syns i fönstret, är det dags att beställa<br />
mer. Förrådsutrymmet (sammanlagt 80 m3) är planerad för att klara av leveranser med 2-3 veckors<br />
mellanrum.<br />
Annläggningen är helautomatiserad. Arbetskraft behövs endast för dagliga kontroller och sotning var<br />
annan vecka (ungefär två timmar). Eftersom anläggningen är över 1 MW är en årlig myndighetskontroll<br />
obligatorisk. En utomstående kontrollant måste också kontrollera driften ett par gånger om året.<br />
Pelletanläggningen har visat sig ha bra underhållsäkerhet och den har fungerat klanderfritt. Enstaka byten<br />
har gjorts, vilket inte går att undvika. Matarskruven har täppts till en gång på grund av för finfördelad<br />
pellets. I silons nedre del har det ibland bildats kondensvatten som frusit till och gjort att pelletten inte<br />
kunnat komma på skruvtransportören och därifrån vidare till förbränningskammaren.<br />
Bilder<br />
Bild 9. Pelletanläggning, Lapland Hotels, Olos.
Bild 10. Pelletsilons konformade nedre del varifrån matarskruvar transporterar bränslet till värmeverket.
Bild 11. Automatiserad asktömning till container.<br />
3.5 <strong>Bioenergi</strong>produktion i Norge<br />
Allmän beskrivning<br />
Nordreisas kommun ligger i norra Norge cirka 150 km från finska Kilpisjärvi och 250 km från Tromsö.<br />
Kommunen har knappt 5 000 invånare, varav cirka 1 500 bor i tätorten Storslett. Genom kommunen flyter<br />
Reisaelva, som rinner ut i Atlanten i närheten av byn Storslett där ett flisvärmeverk byggdes år 2008.<br />
Värmeverket drivs genom bolaget Nord-Troms <strong>Bioenergi</strong> AS.<br />
Anläggningens upphandlingsprocess<br />
Det som var viktigaste när det gällde att möjliggöra investeringen var kommunens aktiva<br />
utvecklingsarbete inom biovärme. Kommunen ställde sig mycket positiv till att köpa biovärme från<br />
företagarna. Ett aktivt samarbete mellan lokala lantbrukare och kommunen var utgångspunkten för att ett<br />
närvärmebolag skulle bildas och att produktionen skulle sättas igång. Landsbygdsföretagarna ville hitta<br />
kommersiell användning för sin skogsråvara och kommunen arrangerade utbildningar, studiebesök och<br />
annan utvecklingsverksamhet för bioenergibranschen. Aktiviteterna ledde till att ett bolag bildades och<br />
detta bolag ägs nu av ett antal landsbygdsföretagare.
<strong>Bioenergi</strong>produktionen möjliggjordes konkret genom kommunens anbudsförfrågan gällande leverans av<br />
bioenergi till sjukhuset, skolan och badhuset. De fastigheter som anslöts till nätet hade alla vattenbaserat<br />
centralvärme och hade tidigare använt olja till uppvärmning. Det var två företag som lämnade anbud, och<br />
det lokala bolaget Nord-Troms <strong>Bioenergi</strong> AS vann upphandlingen bl.a. på grund av priset.<br />
Nord-Troms <strong>Bioenergi</strong> AS levererar värme i enlighet med avtalet som skrivits under med kommunen.<br />
Företaget har stått för investeringen av teknisk utrustning. Värmepannan inhandlades av Swebo <strong>Bioenergi</strong><br />
från Boden. Den består av två enheter på 500 kW och en sammanlagd effekt på cirka 1 MW.<br />
Leverantören valdes utifrån en fungerade helhetslösning och den justeringsmöjlighet som systemet med<br />
två pannor medger. Dessutom byggdes ett värmenät på cirka 800 meter.<br />
Anläggningens årsproduktion ligger på cirka 2,2 GWh. Företaget och kommunen har ett 10+5 års avtal för<br />
produktion av energi. Företagets lån för investeringen är också anpassad för den här tidsperioden.<br />
Värmepriset är indexreglerat, och påverkas bl.a. av priset på referensenergin dvs. elpriset. Elpannorna<br />
har lämnats kvar som reserv.<br />
Anläggningens funktion och användarerfarenheter<br />
När det gäller tekniken har man så gott som enbart positiva erfarenheter. Kontrollen sker via Internet och<br />
felanmälan digitalt. Därför är det inte ofta som jourpersonalen behöver besöka anläggningen.<br />
Råvaran kommer från närområdet och består av björk- och alflis, till lika stora andelar. Taket för bränslets<br />
fukthalt är bestämt till cirka 35-40 %. Detta är en tuff krav speciellt när det gäller al. Råvaran kommer från<br />
Reisaelvdalen, som ligger på 15-20 km från anläggningen. Tall, som i någon utsträckning växer längre<br />
uppåt i älvdalen kan vara ett alternativt bränsle. Hittills har man dock inte prövat detta alternativ. Färdig flis<br />
transporteras till anläggningen och tippas in i förrådet, som kan öppnas helt. För att förbättra<br />
bränslelogistikens kostnadseffektivitet har man bl.a. byggt en flisterminal vid Reiselva cirka 5 km från<br />
anläggningen. Askan förvaras i en container utanför anläggningen.<br />
Det är hanteringen av bränsle som hittills orsakat de mesta problemen vid anläggningen. Ojämn<br />
bränslekvalitet, bl.a. förekomst av pinnar, har orsakat avbrott i inmatningen. Det lokala klimatet är kallt och<br />
fuktigt, vilket ibland har lett till att flisen frusit till vid inmatningen till pannan. Problemet har lösts genom att<br />
blåsa in varmluft från pannrummet till silon så att flisen värmas upp och torkas. Det har också uppstått
problem med bränsleleveranser. Det finns cirka 500 skogsägare i området och det splittrade ägarskapet<br />
är ett problem när man ska skaffa bränsle. Man har även varit tvungen att köpa bränsle utifrån, vilket lett<br />
till förluster för anläggningen. Även växlande elpriser påverkar anläggningens ekonomi. Ovannämnda<br />
problem har kunnat åtgärdas och anläggningens framtida verksamhet ser ut att vara lönsam både när det<br />
gäller ekonomi och teknik.<br />
Bilder<br />
Bild 12. <strong>Bioenergi</strong>anläggningen i Nordreisa i norra Norge<br />
Bild 13 Lagring av flis vid bioenergianläggningen i Nordreisa. Varm luft från pannrummet blåses in i<br />
förrådets nedre del.