Brännpunkt Irak 4 - IrakSolidaritet

Robert Nyberg 

BRÄNNPUNKT 

IR IR AK 

20 kr 

IV 

1

2 

LEDARE - IRAKSOLIDARITET 

Ockupationen saknar legitimitet 

Invasionen i Irak var olaglig och 

ett flagrant brott mot folkrätten. 

Det har stått klart sedan kriget 

inleddes. USA:s förevändning för 

kriget, de icke-existerande massförstörelsevapnen, 

var en lögn, 

ifrågasatt även av FN:s vapeninspektörer. 

Aggression är det värsta brottet 

mot freden. Därför gör USA allt 

för att förhindra att denna fråga 

prövas juridiskt av nationella eller 

internationella domstolar. Men 

historiens dom blir hård oavsett 

om de fortsatta ansträngningarna 

att ställa krigsförbrytarna till svars 

under deras livstid lyckas eller ej. 

Ockupationens och motståndskampens 

legitimitet blev stridsfrågor 

i invasionens spår. Till syvende 

och sist handlar begreppet legitimitet 

om världsopinionens acceptans 

av handlingar som följde 

efter själva brottet. Kan en olaglig 

handling rättfärdigas av de resultat 

som uppnås? 

Irakiernas uppfattning har 

bekräftats gång på gång i 

undersökningar under sju års 

tid. En klar majoritet har 

ansett att motstånd mot den 

olagliga ockupationen är legitimt. 

I handling har stora 

delar av det irakiska folket i 

en bred och mångskiftande 

motståndsrörelse både civilt 

och militärt försvarat Iraks 

nationella oberoende. 

Det är inte mycket kvar av USA:s 

koalition av ”frivilliga”, de flesta 

har åkt hem. Detta inkluderar t ex 

Spanien, Italien, Japan, Sydkorea 

och även Storbritannien. Opinionen 

och kraftiga folkprotester 

har tvingat fram en reträtt. Även i 

USA har opinionen mot kriget 

vänt i samband med de stora amerikanska 

förlusterna. 

”Jag tror helt enkelt inte att Obama någonsin haft för avsikt att 

ge upp permanenta baser, bemannade av tiotusentals USAsoldater 

och legoknektar. Inte heller förväntar jag mig ett slut 

på de irakiska ansträngningarna att driva bort dem, vilket 

betyder fortsatt döende och särskilt dödande – huvudsakligen 

från luften – av USA-trupper i det oändliga. Om och när han 

minskar våra styrkor i Irak med upp till hundra tusen, skulle jag 

tro att de skickas till Afghanistan, efter ett besök hemma hos 

sina familjer.” 

Daniel Ellsberg 

Journalisten som läckte de s.k. Pentagonpappren 

som avslöjade lögnerna om Vietnamkriget. 

USA befinner sig i ett dilemma. 

Man har inte vunnit kriget. Efter 

att ha ”lämnat tillbaka suveränitet” 

till en marionettregim som tillsatts 

efter att USA skrev en författning 

åt den 2004, gjorde man högljutt 

samma sak igen när man skrev 

under ett nytt avtal (SOFA) 2008. 

Resultatet blev vid båda tillfällena 

att USA tilläts ha kvar sina trupper 

under lång tid framöver tillsammans 

med 100 000 legoknektar 

för att säkerställa ”ordning”. 

Marinkårssoldaterna behövs nu 

på annat håll. 

För att vinna legitimitet basunerar 

man ut att man har skapat en 

”demokrati” som skulle kunna 

fungera om inte dessa ”al Qaida 

och Baathpartister” saboterade 

allt! Det är inte önsketänkande, 

det är medveten desinformation. 

Kopplingen till Al Qaida är 

samma propaganda som an- 

Tack... 

Ett varmt tack till 

tecknaren Robert Nyberg, 

som har gjort omslagsbilderna 

och flera teckningar 

i detta nummer. 

De speglar träffande 

människors funderingar 

kring den propaganda vi 

dagligen utsätts för.

vändes för att motivera invasionen, 

och den är lika 

lögnaktig idag som då. Al 

Qaida fanns inte i Irak före 

kriget, och har aldrig varit 

en del av motståndsrörelsen. 

Denna har istället konsekvent 

tagit avstånd från terror 

mot civila. 

Inga demokratiska val kan hållas 

under ockupation. Den fars som 

utspelas under vice-president Joe 

Bidens överseende syftar till att 

legitimera USA:s fortsatta dominans 

i Irak. Ockupationspartier 

slåss om makten genom att tävla i 

till intet förpliktande nationalistisk 

retorik och i en häxjakt förfölja 

det förbjudna Baathpartiet, en 

häxjakt som i själva verket riktar 

sig mot alla som stöder ett enat 

och fritt Irak oberoende av etnisk, 

religiös och politisk tillhörighet. 

Dessa USA-skyddslingar är inte 

trovärdiga. Många står uppenbarligen 

även under inflytande av 

religiösa ledare i grannländer. 

Själva utgångspunkten för debatten 

om politiker som utestängs 

från valet är falsk – USA har ingen 

rätt att förbjuda något parti i ett 

suveränt land. De sekulära partierna 

och även det sunnitiska 

blocket vägrar delta i spektaklet. 

Det blir inget resultat som rättfärdigar 

det folkmord som har ägt 

rum. Ockupationen är illegitim. 

IrakSolidaritet stödjer det iraki- 

Robert Nyberg 

ska nationella motståndet utan att 

ta ställning för någon speciell 

grupp. Vi ser med glädje att eningsprocessen 

tar stora kliv framåt. Vi 

respekterar det irakiska folkets 

självbestämmanderätt. Att de är 

fria från all utländsk inblandning 

är en förutsättning för att de ska 

- USA ut ur Irak! 

- Irak åt irakierna! 

- Krigsförbrytare ska ställas inför rätta! 

3 

kunna utnyttja denna rätt, för 

försoning och för en verklig demokrati 

som garanterar att alla 

irakier kan vara med och åter 

bygga upp sitt krigshärjade land. 

Mike Powers 

Ordförande, IrakSolidaritet

4 

Den kända antikgrigsaktivisten och ”fredsmamman” Cindy Sheehan gästade Sverige i oktober 2009. 

Hon var IrakSolidaritets gäst i samband med Afghanistan-veckan, arrangerad i samarbete med 

Afghanistansolidariet och andra organisationer. Cindy Sheehan är aktiv både mot krigen i Irak och 

Afghanistan. På IrakSolidaritets seminarium 8 oktober fylldes Sandlersalen på ABF-huset i Stockholm 

till bredden. Hon talade också om Irak på Stockholms universitet på inbjudan av Utrikespolitiska 

föreningen. Mötena var mycket lyckade och välbesökta och hon fick god uppmärksamhet i media, 

särskilt eftersom USA:s president Barak Obama samtidigt tilldelades Nobels fredspris. 

Krigsmotståndaren Cindy Sheehan: 

Illusioner försvagade 

antikrigsrörelsen 

– Barak Obama som president 

var en gåva till härskarklassen, 

rånarklassen, i USA. Hans 

paroll ”förändring” betydde ny administration, 

men oförändrad politik. 

Jag kan aldrig stödja en president 

som för krigspolitik. 

Med den deklarationen inledde Cindy 

Sheehan sitt anförande vid seminariet 

i ABF-huset den 8 oktober – dagen 

innan beslutet att tilldela Obama Nobels 

fredspris offentliggjordes. 

Bara några dagar före sitt stockholmsbesök 

hade hon deltagit i en 

demonstration utanför Vita huset, där 

hon kedjat fast sig, men snabbt blivit 

lossklippt av poliser med bultsaxar. I 

demonstrationen deltog 5-600 personer, 

vilket Cindy Sheehan menade var 

en stor demonstration i dagens situation, 

då fredsrörelsen är kraftigt försvagad. 

– Mina vänner i fredsrörelsen som 

stödde Obama säger att han i alla fall är 

bättre än George W Bush. Men Bush 

var bara den värste av många dåliga 

krigiska presidenter och Obama sällar 

sig nu till dem med upptrappning i 

Afghanistan, en förrädisk ”exit strategy” 

i Irak som förlänger ockupationen, 

kriget och lidandet, drönarbombning i 

Pakistan och en farligt hotfull politik 

mot Iran. 

Cindy Sheehan har skrivit och sprider 

en fredsdeklaration, International 

People’s declaration of Peace, som 

klargör att folken inte är varandras 

fiender. Hon uppmanar människor att 

underteckna den. 

– Krig är när regeringarna säger vem 

Cindy Sheehan gästade IrakSolidaritet i Sverige i oktober 2009. 

som är våra fiender, revolution är när 

folk själva bestämmer vem som är deras 

fiender. Sättet att stoppa kriget är 

att mobilisera gräsrötterna. Det är var 

jag försöker göra, sade hon. 

– Det får jag aldrig fredspriset för, 

och det är inte heller vad jag vill. Nobels 

fredspris är en del av etablissemanget 

och etablissemanget är detsamma 

som krig 

Cindy Sheehans son dödades som 

soldat i Irak. 

– Man säger till mig att jag ”måste 

komma över det” och att jag har fått 

mina ”15 minuter av berömdhet”. Komma 

över vad? Min sons död? Min 

ilska? Men jag gör inte det jag gör för 

att bli berömd eller för att komma över 

personliga trauman; jag gör det för 

fred, för att trupperna ska dras hem, för 

att vårt folk ska få medicinsk vård och 

så vidare. Fortfarande dödas och 

handikappas små barn, andra mödrars 

barn, av bomber och gifter. 

En irakier i publiken höll ett längre 

anförande om följderna av och antalet 

offer för USA:s invasion, som han 

summerade till många miljoner (inklusive 

dödade, änkor, föräldralösa barn, 

flyktingar och internt fördrivna människor, 

självmord, handikappade, drogberoende 

etc). Hans grupp överlämnade 

dokument till Cindy Sheehan över 

detta. De undrade vad hon hade för 

kommentar. 

– Jag har absolut ingen ursäkt för 

vad mitt land gjort mot Iraks folk. Min 

son har dödats, men det är inte det 

irakiska folkets fel, utan Bushs, oljebolagens, 

profitörernas skuld. Tack för 

det material ni gett mig. 

Hon fick också frågan vilken roll 

legosoldaterna spelar i Irak. 

– Obama säger att han ska dra bort 

trupperna, men legosoldaterna är fler. 

I USA är man knappast medveten om 

soldaterna, än mindre om legosoldaterna. 

Deras roll är att fullfölja krigspolitiken. 

Christer Lundgren

Obama krigar in det nya året 

Minns ni Monthadar Al-Zaidi? 

Journalisten som kastade sina 

skor på George W Bush vid en 

presskonferens i Bagdad och 

skrek: ”Detta är en avskedskyss, 

din hund! Det här är från änkor, 

faderlösa och de som dödats i 

Irak!” 

Zaidi fängslades och misshandlades. 

Han borde ha fått Nobels fredspris. 

Eller tänk om fredspriset gått till Cindy 

Sheehan. Hon som miste sin son 

Casey i Irak och som blivit aktivist i 

solidaritetsarbetet med de angripna 

folken i Irak och Afghanistan. 

Något sådant hände faktiskt 1936 

när Nobels fredspris tilldelades Carl 

von Ossietzky. Det var som nu en tid 

när stora delar av den etablerade borgerligheten 

i Europa pendlade mellan 

inställsam anpasslighet och devot 

beundran för våldets världsmakt. 

I tidningen Weltbühne hade Ossietzky 

avslöjat Nazitysklands krigsförberedelser. 

Han kastades i fängelse för 

att ha förolämpat Reichswehr med orden 

”Soldaten sind Mörder” (soldater 

är mördare). Han satt i koncentrationsläger 

när han fick fredspriset och tilläts 

aldrig ta emot det. 

Att ge priset till Ossietzky vid den 

tidpunkten var tvivelsutan en akt av 

moralisk resning och politiskt mod. 

Men vad ska vi kalla det att ge det till 

USA:s nyvalde president Barack Obama? 

Låt oss granska hans meritlista. 

Beträffande Irak ställde han i valkampanjen 

ut vaga löften om att avsluta 

kriget. Han har lyckats avlägsna 

kriget från löpsedlarna, men idag finns 

120 000 amerikanska soldater och över 

100 000 kontraktsanställda kvar. 

Massarresteringar, bomber, mord, 

avrättningar och husraider är fortfarande 

ockupationens vardag. 

Obama lovade att istället satsa på 

”det goda kriget” i Afghanistan. Det 

löftet har han uppfyllt med råge. 

Förutom att skicka ytterligare 30 000 

soldater för att kuva folket i Afghanistan 

ökar han antalet kontraktsanställda 

till uppåt 160 000. 

Fördelen med kontraktsanställda är 

att de inte granskas av kongressen. 

Bolag som Blackwater kan begå mord 

Obama ställde ut vaga löften om Irak, men ockupationen fortsätter. 

och utföra tortyr på ett fullständigt 

okontrollerat sätt. 

Obama har eskalerat kriget in i Pakistan 

där över två miljoner människor 

fördrivits från sina hem i Swatdalen. 

Han är en tillskyndare av användningen 

av obemannade flygplan, ”drönare”, 

som från baser i USA på fegt och 

bekvämt avstånd kan dirigeras att fälla 

sina bomblaster över människor på 

andra sidan jordklotet. 

Han har trappat upp interventionen 

i Iran. Genom att skapa, träna och finansiera 

bombkommandon och terrorgrupper 

som Jundullah destabiliserar 

CIA Iran med den öppna målsättningen 

att åstadkomma ”regimskifte”. 

Lägg därtill Obamas oblyga uppbackning 

av de kriminella kuppmakarna 

i Honduras och det ”pålitliga” stödet 

till Israels svältblockad av Gaza. 

5 

Nobels fredspris har även tidigare 

förärats krigsförbrytare. Henry Kissinger 

fick det 1973. 

Han låg bakom de strategiska bombningarna 

i Sydostasien som skördade 

miljoner människoliv. I historien blir 

han inskriven som ansvarig för den 

värsta bombterrorn alla kategorier, 

nämligen den mot Kambodjas bönder 

1965-75. 

Kissinger var hjärnan bakom Operation 

Condor i Latinamerika som slog 

ner folkliga rörelser och stöttade militärdiktaturer. 

Den norska Nobelkommittén har än 

en gång gjort ett skamligt val av fredspristagare. 

Det blir en viktig uppgift 

under det nya året att demaskera krigsförbrytaren 

och ”höken” Barack 

Obama. 

Ulf Bjerén 

Karlskrona 

Vi måste lyfta fram vad Obama sade i valkampanjen: ”Vi måste inte 

bara komma ut ur Irak, vi måste komma ur det tänkesätt som förde 

oss in i Irak.” Obama själv har inte kommit ur det tänkesättet och 

jag menar att vi, folket, måste tala med honom om det. 

Howard Zinn 

Folklig progressiv historiker som nyligen gick ur tiden 

Det är dags att ta bort Obamadekalen från min bil… Obamas 

tidsgräns för den föreslagna afghanska militära offensiven är en 

exakt spegelbild av Petraeus 18-månaders offensiv i Irak. 

Tom Hayden 

F d senator för Kalifornien

6 

· Vad är resultatet av de två budgivningarna 

och vilken slags kontrakt 

är det som tecknats? För att vara 

”tekniska servicekontrakt” förefaller 

de väldigt långa (20-25 år). 

– Kontrakten har inte offentliggjorts 

ens för det irakiska parlamentet, så de 

exakta detaljerna är inte kända, men de 

har en varaktighet på 20 år och kan 

förlängas ytterligare fem år. De kallas 

”servicekontrakt”, men många tvivlar; 

djävulen finns i detaljerna. Irak kommer 

helt säkert att förlora förmågan att 

besluta i enlighet med nationens intresse. 

· Hur är det med dessa kontrakts 

legalitet och transparens? Åtminstone 

Rumailakontraktet tycks ha 

ifrågasatts i domstol. 

Eftersom den nuvarande regeringen 

misslyckades med att få utkastet till 

”Olje- och gaslag” antaget på grund 

av meningsskiljaktigheter med Kurdistans 

Regionala Regering (KRG), beslöt 

den att gå vidare och hävda att den 

kan basera sin politik på existerande 

lagar antagna under de senaste decennierna. 

Dessa lagar preciserar i klara 

ordalag att utveckling av oljeresurser 

måste ske genom nationell implementeringspolitik 

(vilket betyder att nationella 

ansträngningar ska följas) och 

om det finns behov av partnerskap 

med en utländsk intressent, så kan det 

göras fall för fall genom en särskild lag 

antagen för varje enskilt fall. Det stipulerades 

särskilt i Lag 97 från 1967, enligt 

vilken några kontrakt upprättades 

1968 och i början av sjuttiotalet och 

Kampen om oljan 

”Att öppna delar av deras [Iraks] energisektorer för utländska investeringar” är det syfte som 

USA:s f.d. vicepresident Dick Cheney angav i den energipolitiska rapport som hans Cheney 

Energy Task Force presenterade i maj 2001. En ny irakisk oljelag föreslagen av USA-administrationen 

och de stora oljebolagen skulle utgöra det ”juridiska ramverket” för utförsäljningen av 

irakisk olja. 

Trots sju års ockupation har de inte lyckats med oljelagen. Deras irakiska lydregim godkände den, 

men inte parlamentet. Det tycks varken den irakiska regeringen eller oljebolagen bry sig om, så de 

beslöt att gå vidare med två stora auktioner, i juni och december 2009, där huvuddelen av Iraks kända 

oljereserver delades ut som servicekontrakt till utländska företag. Därigenom försvagades och 

reducerades den nationella roll som tidigare, 1972, stärkt Iraks grepp genom dekret om nationalisering 

av utländska oljebolag. 

Sigyn Meder intervjuade den irakiske oljeexperten Issam Al-Chalabi den 3 februari 2010. 

Issam Al-Chalabi oljeoch gasexpert, 

chef för Iraks Nationella Oljebolag 

från 1983 och oljeminister i 

Irak 1987-1990. 

senare år 1997. Denna lag och andra är 

fortfarande i kraft fram till idag i enlighet 

med artikel 130 i den nya konstitution 

som antogs 2005, vilken stipulerar 

att alla tidigare lagar förblir i kraft om de 

inte ändras eller avskaffas. 

Ändå kringgår den nuvarande regeringen 

det irakiska parlamentet och 

undertecknar kontrakt baserade på 

regeringsbeslut. Dessa kontrakt är 

därför klart olagliga. 

· Vilken är relationen mellan centralregeringen 

och KRG? De hävdar 

att de äger oljan i ”sin” del av 

Irak och tecknar sina egna oljekontrakt. 

Det har också förekommit 

skandaler som den med Peter 

Galbraith, nästan okänd i Sverige. 

Någon kommentar? 

I november 2008 var Issam 

Al-Chalabi IrakSolidaritets inbjudna 

gäst under en vecka. 

Förutom att tala på det seminarium 

som föreningen anordnade 

i Stockholm, talade han även 

på Uppsala universitet inbjuden 

av professor Kjell Aleklett, 

Global Energy Systems, Institutionen 

för fysik och astronomi, 

på Utrikespolitiska Institutet 

och på Stockholms universitet 

som gäst hos Utrikespolitiska 

föreningen. 

Flera interjuer publicerades i 

media under hans vistelse i 

Sverige. 

Enligt alla gällande lagar tillhör oljan 

och gasen hela det irakiska folket och 

det centrala parlamentet företräder 

irakierna. Det finns inte någon ny oljeoch 

gaslag och de centrala oljedepartementet 

är därmed auktoriserat att 

handlägga oljefrågorna. Därför är 

KRG:s anspråk och åtgärder och alla 

avtal och kontrakt de undertecknat 

fullständigt olagliga. De företag som 

tecknat avtal med KRG, som norska 

DNO, bär det fulla ansvaret och får ta 

konsekvenserna. 

Det har visats att USA:s förre ambassadör 

Peter Galbrith, som är konsult 

till KRG har spelat en viktig roll i 

formulerandet av 2005 års konstitution 

och senare utkastet till oljeoch 

gaslag (som ännu inte antagits), skulle 

få minst fem procent av DNO-avtalet.

Han undersöks nu och hans fall är 

uppe i domstol. Namnen på några av 

KRG:s tjänstemän har också nämnts. 

· Den irakiska regeringen och företagen 

talar om fantastisk ökning 

av produktionen och exporten inom 

kort. Du känner till den irakiska 

oljans infrastruktur och möjligheter. 

Vad kan du säga om det? 

Den irakiska oljeministern talar om ökad 

produktion på omkring 12 miljoner fat 

per dag, men han medger att Irak inte 

kommer att förväntas exportera så 

mycket eftersom det inte finns marknad 

för så stora ökningar. Så till en 

början kommer Irak att betala tillbaka 

till företagen för kostnader för ytterligare 

kapacitet på cirka sex miljoner fat 

per dag utan att kunna använda den 

(förutsatt att Irak kan exportera de återstående 

sex miljonerna fat per dag). 

Många irakiska experter inklusive 

höga tjänstemän på ministeriet tvivlar 

på dessa oljefälts möjlighet att nå de 

utlovade höga produktionsnivåerna. 

Till exempel producerar Irak för närvarande 

omkring en miljon fat per dag 

från oljefälten i södra och norra Rumalia 

och i offerterna och tillståndsprocessen 

räknade ministeriet inte med att 

gå utöver 1,7 miljoner fat per dag som 

högsta hållbara kapacitet. De vinnande 

företagen, brittiska BP och kinesiska 

CNPC, åtog sig 2,85 miljoner fat per 

dag! Liknande gäller för andra utdelade 

oljefält. 

Därtill kommer att dessa företag åtar 

sig att öka den nuvarande produktio- 

nen med tio procent (omkring 2,4 miljoner 

fat per dag 2009), så Irak kan inte 

räkna med större ökningar förrän efter 

åtminstone 6-7 år. 

Dessutom kommer det att vara omöjligt 

för Irak att bygga exportkapacitet 

för 12 miljoner fat per dag. För närvarande 

består den av 1,5 miljoner fat per 

dag från Gulfen i söder och cirka 0,7 

miljoner fat per dag genom Turkiet. 

· Halliburton, KRB och de andra 

USA-företagen, kända för sin korruption 

och överdebitering, deltar i 

kapplöpningen på ”den irakiska 

oljeruschen”. Dessa krigsprofitö- 

rer, som redan tjänar 

förmögenheter i 

Irak, kommer nu att 

få nya förmögenheter 

för återuppbygge. 

De tycks inte ens behöva 

förhandla. De får 

kontrakt som underleverantörer 

åt oljebolagen. 

De bara 

smyger sig in. Vad 

har du att säga om det 

och vem får betala 

dessa enorma summor? 

Alla kostnader som oljebolagen 

ådrar sig ska 

betalas tillbaka av Irak 

från och med den dag 

då oljebolagen når de 

10 procenten! Ja, oljebolagen 

kommer helt säkert 

att insistera på att 

anlita servicebolag till 

Robert Nyberg 

7 

högre kostnader än normalt med hänvisning 

till kapacitets- och tidsfaktorer 

medan Irak kunde göra det billigare 

och visserligen kommer att ta längre 

tid, men som ovan sagts kommer större 

delen av den tillkommande kapaciteten 

att förbli outnyttjad. 

· Europa riktar också ögonen mot 

Irak. ”Irak utgör en vital länk för 

EU:s (energi-)leveranssäkerhet”, 

sade EU:s energikommissionär 

Andris Piebalgs, som undertecknade 

ett samförståndsavtal med den 

irakiska oljeministern Hussain Al- 

Shahristani i Baghdad i januari. 

Med världens tredje största bevisade 

oljereserver är Irak redan en 

viktig oljeleverantör och kan bli en 

av de främsta gasleverantörerna till 

Södra korridoren, sade Piebalgs. 

David Cameron, brittisk toryledare, 

sade nyligen i Chatham House 

att ”Nato måste utveckla, såväl i 

doktrin som i praktik, begreppen 

solidaritet och ömsesidigt bistånd i 

samband med hoten mot energisäkerheten 

som en del av den operativa 

förstärkningen för kollektiv 

säkerhet under tjugoförsta århundradet.” 

De är inte lika angelägna 

om att döma krigsförbrytare. Hur 

ser du EU:s roll i Irak? 

Det är utmanande ogenomförbart att 

säga att irakisk gas ska nå Europa. Det 

Robert Nyberg

8 

senaste avtalet mellan EU och Irak 

kommer inte att genomföras, helt enkelt 

därför att det inte finns tillräckligt 

med gas i Irak och det lilla som finns 

kommer knappast att räcka till för lokal 

konsumtion i Irak. EU slösar miljarder 

euro på fantasiprojekt och anställer 

tiotusentals i sina organ utan att verkligen 

visa att det gagnar européerna 

vilkas skattepengar de förslösar. 

EU måste följa USA:s politik över 

hela världen, inklusive Irak och Afghanistan. 

· Iran skickade nyligen soldater för 

att ockupera oljefältet Fakka på 

den Irakiska sedan om gränsen. 

Vad har du att säga om det? 

Iranierna hävdar att gränsen är oklar. 

Det är fullständigt fel. Gränserna stakades 

ut i enlighet med Algeröverenskommelsen 

1975, och enligt den definierades 

gränserna på kartor. Slutliga 

samförståndsavtal, inkluderande specifikationer 

av gränsmarkeringarna och 

koordinaterna för var och en av dem, 

undertecknades av utrikesministrarna. 

Det var den iranska sidan som 

lämnade kopior på dessa överenskommelser 

(på engelska och franska) till 

FN år 1976. 

Iranierna ockuperade källa nr 4 och 

efter massiva demonstrationer mot de 

nuvarande irakiska härskarna kända 

för sin lojalitet med Iran drog Iran bort 

sina soldater från källan men stannade 

kvar innanför Iraks gränser. Detta fält 

är 100 procent irakiskt och ligger innanför 

Iraks gränser. Det är ett exempel 

på Irans avsikter och 

inblandning i Iraks 

angelägenheter. 

· En stor svensk 

dagstidning, Dagens 

Industri, skrev 

15 januari att ”Irak 

är en ljuspunkt 

bland oljeländerna” 

och att ”budgivningen 

har varit 

exemplarisk”. Det 

kommer troligen att 

vara möjligt att producera 

så mycket 

olja att priserna kan 

sjunka, åtminstone 

under ett par år. ”De 

som tror på oljebrist 

inom 10 år kommer 

naturligtvis att vara 

tvungna att säkra 

sig.” 

Som jag förklarat tidigare 

finns det stora 

tvivel om legitimiteten 

i Iraks möjligheter att nå sådana 

höga produktionsnivåer, för att inte 

tala om möjligheterna att exportera. Vi 

kan inte korrekt förutsäga morgondagens 

oljepriser, än mindre priserna om 

sju år. Alla uttalanden av de internationella 

oljebolagen är knep för att rättfärdiga 

deras egna utlägg och vinster. 

· Hela världen har ögonen på Iraks 

olja. En hård kamp pågår. Inte bara 

USA och västländerna tävlar, utan 

Höga politiker och krigsprofitörer 

Zalmay Khalilzad, ivrig krigsförespråkare och tillsammans 

med Jay Gardner USAs förste ockupationsadministratör, 

tillhör krigsprofitörerna. Khalilzad 

deltog i utarbetandet av PNAC (Project for a New 

American Century) – som beskriver USAs strävanden 

efter världshegemoni med våld om USA ser det 

nödvändigt – och var ambassadör i Irak 2005-2007. 

Peter Galbraith, den f d amerikanske diplomaten, 

som på alla sätt stött en federalism på sekteristisk 

etniskt-religiös grund i Irak, uppmuntrat kurdisk separatism, 

medverkat i utarbetande av konstitutionen 

och utkastet till ny oljelag, har hamnat i blåsväder. 

Hans ekonomiska intressen i oljefält i Kurdistan har 

granskats av den norska affärstidningen Dagens 

Robert Nyberg 

också några stater och privata företag 

från framväxande länder som Kina 

med växande betydelse i världssammanhang 

och ökande energibehov. 

Hur ser du betydelsen av det? 

Det som är viktigt för USA (och Frihandeln!) 

är att oljan tas bort från folkets 

kontroll och de nationella oljebolagen 

och det är inte så viktigt vilket oljebolag 

som kontrollerar den, för de har alla 

samma mål. Alla tycks också slåss för 

en bit av kakan. 

Næringsliv och vidden av hans ekonomiska intressen 

börjar klarna. 

Den f d brittiske premiärministern Tony Blair får en 

miljon pund om året av investmentbolaget Mubadala 

(Förenade Arabemiraten), vars olje-och gasdivision 

förhandlar med Occidental Petroleum, ett amerikanskt 

bolag, om exploateringen av jätteoljefältet Zubair i 

södra Irak som har en reserv på 4 miljarder fat olja. 

Zubair ska handhas av ett konsortium med Eni, ett 

italienskt energibolag i spetsen. Ruth Tanner, chef för 

välgörenhetsorganisationen ”War on Want” i London 

säger: ”Det är chockerande att Tony Blair istället 

för att stå till svars för sina handlingar i Irak, profiterar 

på det irakiska folkets bekostnad.” 

Läs mer på www.iraksolidaritet.se

1911 

Den första stora oljefyndigheten i Mellanöstern upptäcks 

i Masjid-i Suleiman i Iran. Stora förväntningar väcks 

på oljetillgångar i Mesopotamien (nuvarande Irak). 

1912 

TPC, Turkish Petroleum Company, bildas med sikte på att 

exploatera Iraks olja inom Ottomanska imperiet. 

1914 

Brittiske utrikesministern Arthur Belfour när första världskriget 

inleds: ”Kontrollen över oljan i Persien och Mesopotamien 

är ett första klassens krigsmål för Storbritannien”. 

1924 

Första världskrigets segrarmakter och deras oljebolag tar 

över TPC. Den ursprungliga turkiske ägaren behåller fem 

procent. Resten delas mellan BP (England), Shell (Holland/England), 

nuvarande ExxonMobil m fl (USA) och 

Total (Frankrike). TPC byter 1929 namn till IPC – Iraq 

Petroleum Company. 

1927 

Irakisk olja börjar utvinnas i Baba Gurgur, norr om Kirkuk. 

1972 

Iraks olja 

Iraks oljeindustri nationaliseras och INC, Iraq National Oil 

Company, bildas. BP, Shell, ExxonMobil och Total tvingas 

lämna Irak. 

1980 

USAs president Jimmy Carter: ”Varje försök från någon 

utomstående att få kontroll över Persiska viken kommer 

att betraktas som ett angrepp på USA:s vitala intressen” 

som kommer att skyddas ”med alla nödvändiga medel, 

inklusive militärt våld”. (”Carter-doktrinen”, ännu ej dementerad.) 

2003 

USA och ”koalitionen av villiga” invaderar Irak. Frågan 

om hur de multinationella oljebolagen ska kunna återfå 

makten över Iraks olja har då länge diskuterats i George 

W Bushs administration. I ”Projektet för Iraks framtid” 

inom utrikesdepartementet ingick höga företrädare för 

oljebolagen och exil-irakier. Gruppen enades om att Irak 

”skulle öppnas för internationella oljebolag så snabbt 

som möjligt efter kriget”. 

2007 

I februari meddelas att Iraks regering enats om en ny 

oljelag. Den har ännu inte behandlats av parlamentet på 

grund av befolkningens starka motstånd mot alla förslag 

att släppa in utländska bolag i den irakiska oljeproduktionen. 

Formellt gäller fortfarande oljelagen från 1967 som 

tvingar regeringen att söka godkännande av parlamentet 

varje gång den vill kontraktera ett utländskt företag för 

utvinning av Iraks olja. 

2008 

Oljeministern kringgår gällande lagstiftning och inleder 

förhandlingar med bland annat de oljebolag som 1972 

kördes ut ur landet. Tidigare hade den kurdiska delstatsregeringen 

ingått oljekontrakt som Iraks oljeminister förklarat 

olagliga. 

2009 

Två stora förhandlingsrundor med multinationella oljeföretag 

resulterar i tio kontrakt som godkänns av regeringen 

utan att behandlas i parlamentet. Om produktionen 

utvecklas enligt kontrakten beräknas landets totala kapacitet 

enligt Iraq Oil Report stiga till 12 miljoner fat per dag. 

Genomsnittet under 2009 var 2,4 miljoner fat per dag varav 

1.8 miljoner exporterades. 

Lasse Karlsson 

Medlem i Attac och aktiv i dess WTO-nätverk 

9 

Barbro Skoog Stenström

10 

FACIT 

· USA kvar minst 10 år 

Det sjunde året av ockupation har fullföljts 

i Irak. Vid förra årsdagen satt en 

ny president och blivande Nobelfredspristagare, 

Barak Obama, i Washington 

och lovade å ena sidan att han 

skulle dra ut de amerikanska styrkorna 

innan 2012, och å andra sidan att de 

skulle få stanna kvar om det behövdes. 

Under året har uttalandena från Pentagon 

och Bagdad varit återkommande 

att amerikanskt militärt ”stöd” nog 

· Olagliga oljekontrakt 

I snabb takt har under året ett antal 

oljekontrakt drivits igenom med internationella 

oljebolag. Det är kontrakt 

som är serviceinriktade till sin natur, 

inte riktigt så fördelaktiga för bolagen 

som dessa hade hoppats, men de ger 

dem en ingång till den irakiska scenen. 

De är osedvanligt långsiktiga vilket 

försvagar Iraks förhandlingsposition, 

och är inte godkända av parlamentet i 

Bagdad vilket egentligen lagstiftningen 

förutsätter. 

Liknande problem gäller de kontrakt 

som slutits separat av kurdiska provinsregeringen, 

bl.a. med norska DNO, 

och med svenska Lundin Petroleum 

via ShaMaran Petroleum Corp. 

En stor oro härskar över vacklande 

oljetillgångar runtom i världen, och när 

nu även ryska, kinesiska, norska och 

är att räkna med under lång tid, t.ex. att 

amerikanska flygbaser ska finnas kvar 

åtminstone 10 år till. 

USA:s vicepresident Joe Biden lade 

stor kraft på att ställa in den utlovade 

folkomröstningen i Irak om fortsatt 

ockupation. Den skulle ha hållits senast 

31 juli enligt det omtalade Sofaavtalet. 

Någon folkomröstning blev 

det inte. 

Planer har också lanserats på att 

· Hårdnackat motstånd 

För USA var invasionen ett sätt att 

befästa kontrollen över Mellanöstern 

långsiktigt. Allt tyder på att Washington 

kommer att fortsätta att kämpa för 

en strategisk närvaro i Irak, och ”säkerhet” 

kommer naturligtvis att begäras 

av oljebolagen och andra ekonomiska 

aktörer. 

Men på grund av den irakiska be- 

till och med svenska bolag släpps in i 

Irak kommer ifrågasättandet av politiken 

i Washington och Bagdad att reduceras 

till ett viskande. 

EU är också alltmer politiskt involverat, 

ropandet på ”energisäkerhet” – 

inte minst militär sådan – blir allt högre, 

och man hoppas på kommande 

gassamarbete med Irak. Ett ramavtal 

om energisamarbete är redan i hamn, 

och detta har bäring på den komplicerade 

gas-geopolitiken mellan EU, Mellanöstern 

och Centralasien. 

Det är inte svårt att se hur denna 

uppslutning kring det irakiska projektet 

fått frågor som de avtalade oljekontraktens 

laglighet, eller den irakiska 

(marionett-)regeringens avsaknad av 

legitimitet, dess diktatoriska våldsanvändning 

och korruption, att tystas 

folkningens hårdnackade motstånd 

kan man inte längre vara säker på en 

trygg amerikansk bas för hela regionen 

i Irak. De militära banden med 

Saudiarabien, Qatar, Bahrain, Oman, 

Jordanien, Förenade Arabemiraten, 

Kuwait och Israel har därför fortsatt 

och på sina håll ökats, militärt skydd av 

oljeinstallationer är högprioriterat, och 

– av sju års 

ockupation 

fördubbla storleken på USA:s ambassad 

i Bagdad, redan världens största. 

USA har tillfälligt ökat närvaron av 

privata säkerhetsstyrkor i Irak. 

Men den militära insatsen måste 

hursomhelst på sikt minskas, inte 

minst med anledning av en ökande 

prioritering av Afghanistan och 

därför har det varit bråttom att lägga 

de viktigaste pusselbitarna på 

plats. 

ned på den internationella arenan. 

Mekanismen har varit tydlig redan 

tidigare, som under den pinsamma regeringskonferensen 

i Stockholm i maj 

2008, då inte mycket sades om de reella 

förhållandena i Irak, allt fokus låg på 

ekonomiska ”reformer”. 

Man kan fundera på exempelvis 

Tony Blairs roll, numera avlönad med 

en miljon pund per år som rådgivare till 

investmentbolaget Mubadala, som nu 

försöker ge sig in i det irakiska oljespelet. 

Men det är inte lätt att tvinga en 

befolkning att handla efter yttre 

intressen, irakierna vägrar unisont 

att handla med främst amerikanska 

bolag, vilket har fått ekonomiska 

kommentatorer att beklaga 

sig. 

nu ska också nya missilsystem riktade 

mot Iran placeras ut i flera av länderna. 

Senaste tillskottet har varit den ökande 

närvaron i Jemen, som liksom fokuset 

på Somalia återspeglar en växande 

prioritering av att säkra transportlederna 

i Adenviken och ut mot Indiska 

oceanen.

· Politiska rockader 

Den officiella politiska kartan i Irak är 

sig lik. Det är fortfarande de i hög grad 

sekteristiskt eller etniskt definierade 

partier, som allierade sig med USA 

redan på 1990-talet, som håller i den 

politiska makten i Bagdad liksom i 

Kurdistan och nere i södern. Flera av 

dem har starka band med krafter i Iran 

vilket komplicerar bilden. 

Rockaderna har varit många. Eftersom 

det sekteristiska projektet var 

omöjligt att driva med stöd av befolkningen 

började främst premiärminister 

Maliki tillämpa en nationalistisk retorik 

för att vinna allianser under provinsvalen 

våren 2009, vilket ledde till 

vissa framgångar men också skapade 

öppningar för alternativa aktörer, en 

del med kopplingar till motståndsorganisationer. 

De shiitiska partierna bildade en ny 

allians utan Malikis Dawaparti, och 

efter vissa ompositioneringar började 

de åter högljutt betona federalisering 

och sekttillhörigheter. 

Men det finns helt enkelt inget stöd 

bland befolkningen för projektet 

att splittra landet, så anklagelser 

om terrorism och krav på total exklusion 

av alla som haft kopplingar 

till Baathpartiet (flera miljoner 

människor) har blivit huvudmedlet 

för att försöka monopolisera de 

politiska posterna. 

· Maktspel i Bagdad 

I den konkreta politiken har förändringarna 

i Irak under senaste året emellertid 

varit små. I Bagdad har Maliki 

utvecklats till en maktspelare av rang. 

Han växlar mellan de mest osannolika 

allianser och rena maktmedel, och ett 

eller ett par av de andra regeringspartierna 

har som svar högst troligt legat 

bakom några av de spektakulära bombdåden. 

Ett kort tag vände sig Maliki mot det 

shiitiska och starkt klerikala ISCI och 

· Söndringspolitik 

Utvecklingen i Kurdistan är sorgligt 

ignorerad av våra media. Där råder 

stark irritation bland befolkningen mot 

provinsregeringens korruption, dess 

maximalistiska och konfrontativa hållning 

mot Bagdad och dess stöd för 

USA:s ockupation. 

Under de lokala valen sommaren 

2009 kanaliserades kritiken genom flera 

utmanarpartier mot de två gamla 

klanpartierna. Allt tyder på att fusket i 

valet var omfattande, och de gamla 

dess milis, partiet var försvagat när 

ledaren Abdul Aziz al-Hakim avled i 

augusti 2009. Det blev då politiskt 

möjligt att offentligt diskutera hur ISCI 

med våldsmedel och amerikanskt stöd 

drivit på den sekteristiska och decentralistiska 

politiken och milisväldet i 

Irak. Men med nya positioneringar 

öppnade Maliki sedan återigen för 

samverkan med ISCI och dess nye 

ledare, Hakims son, och tystnaden föll. 

De shiitiska listorna är nu delade 

partierna kunde behålla makten. Uppgifter 

om utrensningar av illojala har 

sedan dess tilltagit, offentliganställda 

med kopplingar till utmanarpartiet 

Goran har avskedats och flera av dess 

politiker har mördats. 

Den kurdiska regeringen har planer 

på att helt annektera stora områden 

i norr, inklusive Mosul och 

Kirkuk, en fråga som ingår i det 

nya förslag till provinskonstitution 

som ställs inför folkomröstning i 

· Motståndet vinner stöd 

Ett viktigt inslag i Irak har varit de 

Sahwa- eller Awakening-miliser som 

USA byggde upp från 2007, lokala 

klanmiliser och avhoppade motstånds- 

män som med stora utbetalningar rekryterades 

mot motståndsgrupperna. 

Initiativet kunde utnyttja en utbredd 

ilska mot al-Qaida-gruppers terror mot 

11 

Washingtons till synes inkonsekventa 

agerande i detta spel, man stödjer och 

motarbetar växelvis olika parter, beror 

på två huvudmålsättningar: Å ena sidan 

används den klassiska strategin 

att söndra och härska, å andra sidan 

vill man undvika ett alltför starkt iranskt 

inflytande i landet. 

Korten USA har haft att spela ut har 

varit begränsade eftersom de huvudsakliga 

allierade man haft i Irak främst 

har varit de sekteristiska Iranvänliga 

krafterna, de separatistiska kurdiska 

partierna, samt en mindre grupp mer 

sekulära samarbetsmän som Ayad 

Allawi, ökänd som tidigare CIA-man 

och avskydd bland stora delar av befolkningen. 

mellan två block, vilket har möjliggjort 

inbrytningar för andra allianser att 

kanske bli regeringsbildare efter valet, 

inte minst en allians ledd av Allawi. 

Man måste komma ihåg att många 

av politikerna är korrumperade, 

och att korruptionen kommit att 

genomsyra hela systemet till den 

grad att Iraks regering och myndigheter 

numera av Transparency 

International räknas som en av de 

mest korrumperade världen. 

Kurdistan i samband med valet i 

mars 2010. 

Man har lyckats få de många nyinflyttade 

kurderna i Kirkuk erkända som 

ett nytt status quo och därmed politiskt 

försvagat de övriga grupperna i 

provinsen. Men kring Mosul försvagades 

den kurdiska kontrollen med 

provinsvalen 2009, och i januari 2010 

införde amerikanska styrkor checkpoints 

för att säkra de linjer som kurdiska 

peshmerga etablerat. 

civilbefolkningen. Dessa miliser avvecklades 

till stor del under 2009, en 

del överfördes till irakiska regeringens 

kontroll, men där har de knappast fått

12 

Amerikanskt nationaldagsfirande 4 juli i Irak. (Bilden beskuren.) 

något stöd, och attackerna från motståndet 

har varit hårda. 

Många har därför helt enkelt lämnat 

miliserna och återgått till motståndsgrupperna, 

som därmed åter 

har blivit starkare på många platser 

i norra och centrala Irak. 

Allmänt har motståndsgrupperna efter 

stora problem åter blivit starkare, 

men agerar också försiktigare. Delvis 

finns man nu inom de politiska strukturerna, 

och man har gjort satsningar 

på samordning. 

Attackerna mot amerikanska styrkor 

har minskat betydligt. Förklaringen 

till detta är huvudsakligen 

att de amerikanska styrkorna blivit 

alltmer frånvarande på de flesta 

håll i landet, då de till stor del har 

placerats på svårtillgängliga stora 

· Valintriger 

Inför valet i mars 2010 tilltog det politiska 

rävspelet i Bagdad. I början av 

januari trädde den gamla avbaathifieringsnämnden 

– upprättad av USA:s 

guvernör Bremer 2004 – i aktion, nu 

med nytt namn men fortfarande dominerad 

av de regerande partierna och 

ledd av en f d milisledare inom ISCI, 

och förbjöd i en första vända kring 500 

av kandidaterna på olika listor, och 

dessutom 14 hela partier. 

Argumentet var att de utpekade hade 

kopplingar till det gamla Baathpartiet, 

ofta på låg nivå eller bara indirekt som 

fd militärer, grupper som egentligen 

enligt lagarna (däribland de ökända 

Bremerlagarna) inte ska rensas ut utan 

snarare inkluderas i det politiska systemet. 

I huvudsak var det företrädare 

från olika sekulära och centralistiska 

krafter som drabbades, samt en del 

baser på landsbygden. Däremot har 

krigföringen mot regeringsstyrkorna 

fortsatt varit omfattande. 

Att den nationella motståndsrörelsen 

hela tiden vinner stöd bland befolkningen 

har gjort att regeringen och 

dess partier kontinuerligt slagit ned på 

uttryck för regeringskritik och stöd för 

motståndet. 

Återkommande har tidningar och 

tv-kanaler tillfälligt stängts, kritiska 

journalister dödats, tryckerier och förlag 

som ger ut förbjuden litteratur (ett 

växande fenomen) stängts eller saboterats, 

författarna jagats. Amerikanska 

pengar har också alltsedan 2004 

östs ut för att styra rapporteringen i 

irakisk press och tv. 

Närmare 1 000 dödsdomar samlades 

på hög inför valen, skendomarna har 

som var involverade i interna maktstrider 

inom regeringspartierna. 

Snabbt pumpades tolkningen ut att 

det gällde en shiitisk kampanj mot 

sunnirepresentanter, men egentligen 

var sekulära shiiter en stor del av de 

drabbade. 

Reaktionen från olika håll blev häftig, 

till exempel gick de sydirakiska 

(huvudsakligen shiitiska) 

stammarnas gemensamma råd ut 

och fördömde domen. 

För att lugna situationen togs därför 

snabbt först beslutet att utrensningar 

skulle fortsätta men i hemlighet, och 

strax därpå dömde en hastigt sammankallad 

appellationsdomstol att de redan 

utpekade skulle få delta i valet, och 

att eventuella utrensningar skulle dömas 

och verkställas i efterhand istället, 

efter valet. 

Latuff 

varit legio. Kring årsskiftet inleddes 

dessutom en omfattande arresteringskampanj 

i norra Irak, som helt försvann 

från rapporteringen, och mängder av 

tidigare arresterade sitter i flera hundra 

mer eller mindre hemliga fängelser 

runtom i landet. 

USA har å andra sidan använt Bagdad-regimens 

befogade rädsla för 

motståndsgrupperna, inte minst delar 

av det gamla Baathpartiet, som påtryckningsmedel 

i olika förhandlingar 

med regeringspartierna. 

Återkommande sprids kupprykten i 

Bagdad, och det förekommer regelbundet 

uppgifter om att USA har kontakt 

med flera alternativa regimalternativ 

ifall man skulle bli ”besviken” på 

Maliki och hans folk. 

I skrivande stund var tolkningsstriderna 

heta mellan olika partier och 

myndigheter om lagrum, och jurisdiktioner 

mellan nämnden och domstolen. 

Men det blev återigen tydligt att 

vissa krafter både i Bagdad och i Washington 

ville kombinera politiskt maktspel 

med att driva på de sekteristiska 

spänningarna, och stödet för åtgärderna 

har varit starkt från Iran. 

Även om förbuden eventuellt dras 

tillbaka innan valet, har den sekteristiska 

agendan återigen slagit in 

kilar genom det politiska systemet, 

förvärrat av de eskalerande 

bombdåden i början av februari. 

Även om USA försöker balansera olika 

krafter bör man komma ihåg att 

USA:s vicepresident Biden länge till-

hört dem som allra starkast förespråkat 

en etnisk/sekteristisk uppdelning av 

Irak, och hans inblandning i landet har 

varit omfattande sedan sommaren 

2009. Det är lärorikt att notera hur olika 

intressen, till exempel den amerikanska 

diplomaten och ”rådgivaren” Peter 

Galbraith, efter invasionen 2003 

drev på en federalisering av den irakiska 

konstitutionen, enligt nyare avslöjanden 

för att säkra oljeintressen 

(inte minst egna och norska DNO:s) i 

Kurdistan. 

· Talande tystnad 

Utvecklingen mot ett tyst samtycke till 

utvecklingen i Irak går vidare på den 

internationella arenan, inte minst i 

Sverige. De oerhörda krigsbrotten 

glöms bort, och man blundar för den 

hissnande korruption och de övergrepp 

som utmärker de nuvarande 

makthavarna i Irak, framodlade av den 

amerikanske ockupanten. 

Få talar idag om USA:s krigföring i 

Irak, en olaglig invasion, flygbombningar 

av hela städer, avrättningskampanjer, 

fosforbomber, tortyr, understödjande 

av sekteristiska terrormiliser… 

Att de decentralistiska krafterna åter 

stärkts blev tydligt när statsbudgeten 

för 2010 lades fram i januari. Det visade 

sig att den gamla federalistiska linjen 

bland ISCI, Fadhila och de kurdiska 

partierna återigen vunnit mark i spelet 

i korridorerna trots att det inte finns 

något stöd för detta i opinionen. 

Nu ska delar av intäkterna från 

oljeutvinningen gå direkt till respektive 

provinsstyre, vilket riskerar 

att underblåsa de så förödande 

Resultatet – en redan utmattad infrastruktur 

förstördes fullständigt. 

Över en miljon döda, ett okänt antal 

miljoner sårade och lemlästade, liksom 

föräldralösa barn och allt annat 

som följer i ett storkrigs spår. 

En kollapsad ekonomi med över 50 

procent arbetslösa, miljontals akut 

fattiga och undernärda, 100 000tals 

barn döda i vattenburna sjukdomar, 

och över fyra miljoner flyktingar. 

Dessutom har ockupanten självsvåldigt 

ändrat Iraks lagar, ekonomi, konstitution, 

mot internationell rätt. 

13 

decentralistiska krafterna i landet. 

Sambandet med försöken till 

utrensningar inför valet står klart. 

Att de delar av budgeten som behandlar 

stats- och regeringschefernas, ministrarnas 

och parlamentarikernas 

enorma löner och andra förmåner hölls 

hemliga gör knappast saken bättre. 

Korruption och roffande genomsyrar 

det politiska systemet, och nu har tyvärr 

de splittrande krafterna i landet 

återigen fått spelrum. 

Nu skulle vi behöva en seriös rannsakan 

av hur allt detta kunde ske, och 

hur de ansvariga ska kunna bestraffas. 

Det får till varje pris inte bli ett prejudikat 

för framtiden, som när man nu 

talar om ett irakiskt ”framgångsexempel” 

för Afghanistan och andra platser. 

Men hur agerar Sverige? Sverige 

håller tyst och öppnar ambassader och 

konsulat, knyter oljeband och hoppas 

på många goda affärer. 

”Förbudet mot Baathpartiet gäller politiken” 

Rädslan för Baathpartiets inflytande har dominerat mycket av rapporteringen 

om de juridiska motsättningarna bland de partier som 

ställer upp i det tredje valet i det ockuperade Irak. Brännpunkt frågade 

Dhiaa Rashid, Baathpartiets nordiska representant, om dessa rapporter 

som dominerar irakiska media på ett sätt som kan förvåna. 

När USA skrev författning åt sina tillsatta 

klienter i Bagdad, förbjöds Baathpartiet. 

Idag har USA totalt misslyckats 

med sin dimridå av ”politisk 

process” och ”nationell försoning”. 

Ockupationspartier slåss sinsemellan 

om makten. Marionettregeringens premiärminister 

Al Maliki stöder förbud 

och förföljelse av ett parti som hade 

många miljoner medlemmar. Det säger 

något om detta förbjudna partis symbolvärde 

och fortsatta styrka. 

· Varför är man rädd för Baathpartiet? 

– De 500 kandidater som inte tillåts 

ställa upp i valet är inte med i Baathpartiet. 

Vad de har gemensamt är att de 

är emot federalism som kan splittra Irak 

och mot det iranska inflytande på vissa 

partier. Det har ingenting att göra 

med medlemskap i Baathpartiet eller 

deras religiösa tillhörighet. 

· Hur ser folk i Irak idag på Baathpartiet? 

– Irakierna kan jämföra vad som 

åstadkoms under Baathpartiets ledning 

med facit efter sju års ockupation. 

Dhiaa Rashid påminner om de stora 

framsteg som gjordes inom bland annat 

industri, utbildning och hälsovård. 

Denna utveckling ansågs vara en 

modell i hela Mellanöstern och berömdes 

av Unesco och WHO. 

Mathias Cederholm 

Forskare, 

aktiv i Irakkommittén i Malmö 

pationen raserade allt detta. 

Han radar upp siffror om tiden sedan 

invasionen, som erkänns av regimen i 

Bagdad: 2,5 miljoner döda, en miljon 

änkor, fyra miljoner barn utan båda 

föräldrarna, 4,5 miljoner flyktingar i 

eller utanför landet, 800 000 försvunna, 

34 000 fångar i Irakiska fängelser 

och minst 15 000 som kvarhålls av 

USA. 

Men han diskuterar även de stora 

sociala problemen: 

40 procent lever under minimilönen, 

1,5 miljoner är öppet arbetslösa, och 

idag är nästan fyra miljoner analfabeter. 

Samhället påverkas. Idag slutar tre 

av fyra äktenskap i skilsmässor. Även 

aids har blivit ett stort problem med 

74 000 rapporterade fall. 

Han beskriver ett samhälle i upplösning: 

Vi hinner inte diskutera bristen på 

– Och sen kom chocken när ocku- Forts. nästa sida.

14 

Ockupationen förstör 

jordbruket och industrin 

Lagar som strider mot Haagkonventionen 

genom att på olika 

sätt ändra Iraks ekonomi, har 

ödelagt Iraks jordbruk och industri 

och berett vägen för de multinationella 

profitörerna, samtidigt 

som det irakiska folket, tidigare 

självförsörjande på jordbruksprodukter, 

hungrar, svälter och 

är arbetslösa. 

Paul Bremer, chef för USA-alliansens 

första koloniala styre i Irak (Provisoriska 

Koalitionsmyndigheten, CPA), 

fattade den 26 april 2004 ett beslut, 

order 81, med förödande konsekvenser 

för jordbruket. Bönderna får inte 

spara fröer till utsäde från grödor som 

införts i Irak och registrerats under 

denna lag. I förlängningen görs Iraks 

bönder beroende av de stora agro- 

Baathpartiet 

Forts från föregående sida. 

vatten, el och sanitet eller sjukvårdens 

och utbildningssystemets kollaps. 

– Folk vill inte ha dem som kom med 

stridsvagnar, säger Dhiia Rashid. När 

invasionen kom hade Baathpartiet 

nästan sju miljoner medlemmar. Bremer 

(USA:s guvenör) trodde att han 

kunde tillintetgöra partiet i ett svep 

genom att förbjuda det. Men folk visste 

att Baathpartiet hela tiden tänkte på 

landets framtid. Partiet och dess idéer 

har ett starkt stöd hos Iraks folk. 

Bara under det senaste halvåret har 

partiet fått 35 000 nya medlemmar, säger 

han. 

Samtidigt som han är stolt över Iraks 

historia och framgångar så är han ödmjuk 

när han talar om dagens situation. 

– Baathpartiet kan inte ensamt få 

slut på ockupationen. Man måste ena 

sig med alla som kämpar mot ockupationen. 

Nyligen kunde 52 grupperingar komma 

överens om en politisk framtid. 

¤ Arbetslösheten överstiger 50 procent. 

¤ Irak, Mellanösterns kornbod och exportör av 

jordbruksprodukter, importerar allt. 

¤ I dagarna har köp av minst 700 000 ton vete 

från USA, Kanada, Tyskland, Ryssland och 

Australien avslutats. 

¤ Oljelandet Irak importerar till och med bensin. 

Under oktober 2009 importerade Irak 6,5 miljoner 

liter bensin per dag. Även andra oljeprodukter 

importeras. 

bolagen som Monsanto, Syngenta, 

Bayer och Dow Chemical och deras 

genmanipulerade utsäden. 

Dr. Souad Naji Al-Azzawi, professor 

i miljöteknik i Bagdad, skriver: 

”Bönder i det gamla Mesopotamien 

Enhetsprocessen är inte färdig då ett 

tiotal till fortsätter samtal med dessa 

motståndsgrupper. Man är från Baathpartiets 

sida öppen för samarbete med 

andra partier. 

Dhiia Rashid är medveten om att det 

finns irakier som är kritiska till det förflutna, 

till partiets agerande och metoder. 

Han utesluter inte öppna diskussioner 

med dessa grupper eller individer. 

– Bara vi diskuterar fakta och uppfattningar 

och inte propaganda riktad 

mot Irak av Iraks fiender. 

Hur ser Baathpartiet, som ett sekulärt 

parti, på de sekteristiska religiösa 

partierna? 

– I Irak diskuterade man politik i 

politiska organisationer och i politiska 

församlingar. Det var mycket vanligt 

med rådslag i partiet där vi öppet dryftade 

vägvalet i stora utvecklingsfrågor. 

De religiösa hade ansvar i moskéerna 

och i kyrkorna. Där diskuterades 

hur man skulle leva. De var vägvisare 

i hur man blir en bra människa. 

Ockupationen har gett moskéerna en 

annan roll när den sociala sektorn inte 

fungerar. 

Deras grundinställning till denna 

har traditionellt varit kända för att spara 

och använda utsäde från en säsong 

till nästa. Enligt FAO sparar 97 procent 

av Iraks jordbrukande befolkning utsäde 

till nästa säsong. Order 81 betraktar 

denna sedvänja som olaglig och 

uppdelning i en sekulär stat har inte 

förändrats. 

– USA måste erkänna motståndet. 

De val som hölls i Irak under ockupationen 

kommer aldrig att accepteras. 

Det är hur klart som helst enligt internationell 

lag, säger han. Krig är det 

värsta alternativet för ett folk. Men 

Baathpartiet kommer aldrig att vika 

från sina ståndpunkter om ockupationen. 

Han är optimistisk och känner att 

irakier håller på att vakna upp ur en 

mardröm. 

– Irakier är som andra folk. De vill 

leva i frihet och kunna njuta av livet. 

Motståndet inklusive Baathpartiet 

måste blir en del av lösningen, annars 

blir det ingen lösning. 

Avslutningsvis vill Dhiia Rashid 

tacka det svenska folket som har gett 

ett fristad från ockupationen åt så 

många irakier. 

– Det gläder oss att vi kan röra oss 

fritt och presentera situationen i hemlandet 

för våra bröder och systrar här. 

Vi måste diskutera tillsammans hur vi 

ska tackla dessa problem som Irak står 

inför. 

Mike Powers

olag som säljer utsäde kan nu stämma 

bönder som inte lyder.” 

Bönderna görs även beroende av de 

bekämpningsmedel som krävs för de 

olika grödorna. Den biologiska mångfalden 

hotas. 

Denna koloniala politik i kombination 

med flera års svår torka och vanstyre 

har lett till katastrof för Iraks 

jordbruk. 

”Bönderna har slutat att så och plantera 

och beger sig till städerna för att 

söka arbete för sitt dagliga uppehälle 

i väntan på att vattnet ska komma 

tillbaka” säger Ali Al-Ghazali, bonde 

från Najafområdet, enligt The Independent 

15 juni 2009. 

Tigris och Eufrats vatten sinar, de 

tidigare så bördiga stränderna som 

vattnades av flodernas vatten, torkar. 

Irak har tidigare haft stora dammar 

intill sjöarna och kunnat motverka torra 

perioder. Idag sinar sjöar och dammar. 

Bönderna överger sina jordar till följd 

av den koloniala politiken i kombination 

med svår torka och en ”icke-funktionsduglig 

regering” (GAO, amerikanska 

kongressens revisionskontor) vars 

bristfällande ansvar förvärrar situationen 

då den inte tillfredsställande förhandlat 

med grannarna Turkiet och 

Syrien som byggt dammar som minskar 

flödet drastiskt i Eufrat. 

IrakSolidaritet deltog 26 april i 

Internationella frö- och utsädesdagen 

för att uppmärksamma 

USA:s brott mot Iraks jordbruk. 

Industrin monterades ned 

Såväl under Gulfkriget som under 

ockupationen bombades vatten, 

elinstallationer och vattenreningsanläggningar 

sönder och samman. 

Mycket lite har reparerats. 

Bremers order 39 innebar bland annat 

att Iraks 200 statliga bolag skulle 

privatiseras, att ägandet till 100 procent 

kunde vara utländskt och att all 

vinst skattefritt kunde föras ut ur landet. 

Det var inte heller nödvändigt att 

anställa irakier. 

Den förstörelse som dessa och andra 

beslut har medfört och de brott mot 

internationell rätt de utgör påtalas och 

diskuteras praktiskt taget aldrig. 

Den irakiska industrin lades medvetet 

i spillror. Ögonvittnen berättar hur 

USA bokstavligen plockade ner hela 

industrier, tog maskinpark och annan 

utrustning och fraktade iväg på stora 

lastbilar till försäljning utomlands. 

Korruptionen inom USA:s administration, 

armén, bolagen, den irakiska 

administrationen och armén är obeskrivlig. 

Profitörer av olika slag har 

Bremers order 81 och 39, 

två av ockupationens 100 

beslut, har ödelagt Irak lika 

effektivt som USA:s bombmattor. 

Giftspridning ger miljardvinster 

Det amerikanska entreprenadoch 

byggföretaget KBR (tidigare 

Kellogg Brown & Root, dotterföretag 

till Halliburton) har tjänat 

miljarder dollar på förbränning av 

giftiga sopor. 

KBR fick uppdraget att ta hand om alla 

typer av giftiga sopor. Avfallet brändes 

helt enkelt i 84 kända dagbrott i Irak 

och Afghanistan utan någon som helst 

reningsprocess. En av de värst utsatta 

platserna har varit flygbasen Balad i 

centrala Irak. 

I Balad och de andra dagbrotten har 

företaget dumpat och bränt bensen, 

arsenik, litium, asbest, svavelsyra, cyanid, 

dioxin, koloxid, plaster, bilar, lastbilar, 

oljeavfall, frigolit och medicinskt 

avfall – även kroppsdelar av människor. 

Svart rök har vällt ut över omgivningarna 

och förgiftat både irakier och 

amerikansk personal. 

Irakier och hemvändande veteraner 

klagar över cancer, leukemi, lymfcancer, 

bronkit, kronisk hosta, hjärtproblem, 

sömn och olika neurologiska och 

andra störningar. 

Sjuka soldater försöker med hjälp av 

advokater och stödorganisationer att 

stämma KBR. 

KBR:s enda svar är att företaget 

arbetat och fortfarande ”arbetar under 

ledning och kontroll av de militära 

befälhavarna på plats.” Med andra 

ord: de har bara lytt militär order. 

Tragikomiskt exempel 

Ett tragikomiskt exempel på korruptionens 

följder är att nitton amerikaner 

15 

kammat hem miljardprofiter. Bolagen 

och de privat kontraktsanställda har 

ett egenintresse av fortsatt krig och 

ockupation. Förstörelsen har varit lukrativ 

för krigsindustri och andra bolag 

liksom den så kallade återuppbyggnaden. 

Efter Gulfkriget när irakiska ingenjörer 

ledde uppbyggnaden av bombade 

el- och vattenverk, tog det några 

månader att nå fungerande resultat. 

Efter sju års ockupation fungerar fortfarande 

varken el eller vatten och arbetslösheten 

är över 50 procent. 

Sigyn Meder 

– sexton militärer, två kontraktsanställda 

och en anställd på USA:s UD – har 

dött på sina baser i Irak i strömförande 

duschar och badbassänger. 

KBR fick mer än 80 miljoner i bonus 

för att utföra elinstallationer på amerikanska 

baser och andra installationer 

i Irak. 

Hårresande beskrivningar på elledningar 

personalen får hoppa över och 

ett otal incidenter och olyckor utöver 

de kända dödsfallen, har inte hindrat 

KBR att få nya kontrakt i Irak. 

KBR är fortfarande, trots alla alarmerande 

uppgifter, det amerikanska 

försvarsdepartementets största kontraktmottagare 

i Irak, oftast utan någon 

som helst konkurrens. 

Blackwater bytte 

namn till Xe 

Den amerikanska privatarmén 

Blackwater skiftar namn för att 

rädda sitt skamfilade rykte. 

Företaget ska nu heta Xe och 

uttalas zee, uppgav nyhetsbyrån 

AP i februari 2009. 

Det tidigare namnet ansågs 

alltför starkt förknippat med företagets 

verksamhet i Irak, särskilt 

efter att Blackwaters säkerhetsvakter 

skjutit ihjäl 17 civila. 

Som en del av namnbytet byttes 

också loggan ut. Björnklon i 

svart ersattes med svart och vit 

grafik av bokstäverna Xe.

16 

Framgångsrik motståndsrörelse 

Motståndet mot ockupationen 

har varit mycket framgångsrikt. 

Attacker mot amerikanska baser 

och konvojer genomförs dagligen. 

Antalet attacker per vecka 

har växlat under årens gång beroende 

på den aktuella situationen. 

Motståndsrörelsen är en starkt enande 

faktor som försvarar nationen Irak. 

Motstånd mot ockupationen är legitimt 

och lagligt enligt folkrätten. 

Trots den komplicerade situationen 

genomför motståndet dagliga attacker. 

Jättebaser som Camp Victory (Bagdads 

flygplats) och Anaconda norr 

om Bagdad har angripits, för att inte 

tala om gröna zonen som ofta attackeras. 

Amerikanska högkvarter i nordöstra 

Bagdad har nyligen attackerats, 

flygplatsen i Batira, USA:s bas i Balad, 

21 februari drabbades en amerikansk 

konvoj av vägsidesbomber i staden Al 

Qurna i Basraprovinsen och 25 februari 

på en på huvudgatan mellan Amara 

och Al Khalaadistriktet i Missanprovinsen. 

USA har minskat antalet amerikaner 

som patrullerar och de är nu omgivna 

av säkerhetsvakter och irakiska soldater. 

Antalet dödade amerikanska soldater 

har minskat och antalet dödade 

irakiska soldater ökat starkt. Det är en 

avsiktlig politik att ”irakisera” kriget så 

långt det går. Det irakiska motståndet 

har tvingats anpassa sig, förbättra sin 

taktik och strategi och förfina vapen 

och attackmetoder. 

Även om USA i enlighet med Säkerhetspakten 

skulle dra sig bort ur städerna 

senast juni 2009, har så inte 

skett. USA deltar i och genomför dagliga 

operationer, men hårt skyddade 

för att undvika att amerikaner dödas. 

Brett deltagande 

Alla slags människor deltar i motståndet: 

professorer och arbetare, nationalister, 

baathister, nasserister, kommunister, 

kristna, sunni, shia, turkmener 

etc. Det mest typiska är att man går med 

i vrede över att släktingar och grannar 

dödats av amerikanska soldater. 

När det gäller träning av motståndsmän 

har den gamla armén spelat en 

aktiv roll. Det var en icke-sekteristisk 

armé med värnpliktiga från hela landet. 

Säkerheten har varit en av orsakerna 

till att så många olika motståndsgrupper 

bildats i Irak. 

Utan verkliga basområden och med 

grannländer som inte alltid är vänligt 

sinnade, måste man vara försiktig. 

Åtminstone 15-talet olika säkerhetstjänster 

opererar i Irak för olika intressen. 

Människor med någon koppling 

till opposition och motstånd som tillfälligt 

uppehåller sig i grannländer har 

ibland mördats precis som i Irak. 

Skildring av motståndet 

Dr Jürgen Todenhöfer, tysk författare, 

tidigare domare och politiker 

(CDU) har skrivit boken Varför dödar 

du, Zaid? där han berättar om 

studenten Zaid. Hans hemstad Ramadi 

bombas av USA, hans två bröder 

dödas av amerikanska krypskyttar. 

Då går han med i motståndsrörelsen. 

Boken är ett försök att belysa ”den 

andra sidan av historien”. Den skildrar 

hur det irakiska folket talar om 

kriget när det inte finns några tungt 

beväpnade amerikanska soldater i 

närheten. Då varken helikoptrar eller 

bombplan har ”rensat” och säkrat 

området i förväg för politiker och 

presskonvojer. Varför dödar du, 

Zaid? ger röst till dem som Pentagons 

pressofficerare aldrig låter sina 

besökande delegationer träffa – medlemmar 

av det irakiska motståndet. 

Boken belyser de grundläggande 

skillnaderna mellan motståndskämpar 

och terrorister. En filmad intervju 

med författaren finns på 

www.campaigniran.org/CASMII/ 

index.php?q=node/6072 

Mer om Jürgen Todenhöfer, hans 

bok och hans tio teser hittar man på 

hans hemsida: 

www.whydoyoukillzaid.com 

Enandeprocesser 

Motståndsrörelsen har genomgått ett 

antal enandeprocesser. 

I november 2009 enades 52 olika 

grupper från fronterna för Jihad 

och befrielse och Jihad och nationell 

räddning. De beslöt att samarbeta 

militärt och politiskt i Fronten 

för Jihad, befrielse och nationell 

räddning. Fler grupper deltar 

i samtal. 

En sektor av motståndet, Fronten för 

Jihad och förändring, har utsett shejk 

Haareth Al-Dhari från Förbundet för 

muslimska lärde till en av frontens talesmän. 

Militärt samordnas mycket av motståndet. 

För nationens enighet 

Motståndsrörelsen tar avstånd från 

våld mot civila. Al Qaida och andra 

terrorgrupper kom till Irak med de amerikanska 

trupperna och har inget att 

göra med det nationella motståndet. 

I motsats till de ockupationspartier 

som USA samarbetar med bekämpar 

motståndsrörelsen styckning och 

splittring av landet. 

Av de sekteristiska extremreligiösa 

shiapartierna Dawa och ISCI (tidigare 

SCIRI) och de kurdiska klanpartierna, 

förespråkar såväl kurdpartierna som 

ISCI att irakiska Kurdistan och södra 

Irak ska vara självständiga. KRG (Kurdistans 

regionala regering) agerar redan 

som om detta vore ett faktum. 

Avstyckning av södra Irak har inte 

stöd heller hos lokalbefolkningen där. 

Det starkt Iraninfluerade ISCI möter 

motstånd och när Iran nyligen besatte 

oljefältet Fakka på irakisk sida av gränsen, 

var vreden stor bland befolkningen 

som är blandad, men med en majoritet 

shiamuslimer. 

I en PIPA-undersökning (Michigan 

University) ville en absolut majoritet 

av Iraks folk i hela Irak ha en stark 

central regering. 

Massmedial tystnad 

Massmedia förtiger det irakliska motståndet 

och lyfter istället fram terroraktioner 

mot civila. Därmed medverkar 

media i ockupationsmaktens försök 

att tona ner och isolera motståndet. 

Denna tystnad måste brytas.

Val – i vems intresse? 

Av Abdul Ilah Albayaty 

25 september 2009 

USA:s tankesmedjor, som försöker tjäna 

USA:s intressen, vilket är normalt 

så länge de inte offrar mänskliga och 

demokratiska värden, insisterar på att 

de tidigare lokala valen, Sofa 1 och de 

kommande allmänna valen kommer att 

tillvarata USA:s intressen och installera 

en USA-vänlig regim i Irak. 

Istället för en fruktansvärd delning 

av Irak, som de stödde under sex blodiga 

år, förespråkar de nu ”mjuk uppdelning”. 

Istället för en totalitär diktatur förespråkar 

de genom korruption och lögnbaserad 

propaganda en vald USAvänlig 

diktatur. 

De skriver scenarier och teaterstycken 

för att uppföras av USAmedlöpare 

och deras styrkor i vilka 

det irakiska folket är blott publiken 

– och större delen av tiden 

kanonmaten. 

Nästa teaterstycke som de redan har 

skrivit är de kommande valen. De hävdar 

att de kommande valen kommer att 

leda till försoning och stabilitet i Irak; 

att USA sedan kan dra sig tillbaka och 

ge Irak till dess folk. ”Slutet gott allting 

gott.” 

De förtryckte baathister, sunniter 

och den irakiska armén genom de första 

valen, konstitutionen och ”regeringen”. 

De gjorde sig av med sadrister, 

den irakiska medelklassen och Baghdads 

sunniter med ”offensiven” (”the 

Surge”). De försvagade och isolerade 

de proiranska religiösa grupperna genom 

lokalvalen. 

Nästa val, tror de, kommer att frambringa 

ett USA-vänligt liberalt modernt 

parlament oberoende från Iran, Turkiet 

och arabstaterna om de med militära 

och politiska medel, inklusive angrepp 

på Syrien, kan hindra alla dem som 

1 Sofa, Status of Forces Agreement, 

som säger att amerikanska trupper 

ska stanna i landet fram till 31 december 

2011, genomdrevs i det irakiska 

parlamentet 2008 med löfte om folkomröstning 

i juli 2009, men ingen 

folkomröstning har genomförts. 

vägrar gå med på en uppstyckning av 

Irak från att ställa upp i valet eller rösta 

mot deras planer och medlöpare. 

Vilken vacker galenskap de förordar! 

De inser inte att ju mer de driver 

Irak emot dess grannar, desto mer 

isoleras marionettregeringen. Och 

ju mer de försöker dela Irak, desto 

mer enas irakierna mot dem som 

försöker splittra dem. 

Maliki är nu Nero, och precis lika ynklig 

och hånad. Ingen framtid för hans 

regering utom att sätta eld på Gröna 

zonen i Baghdad. Irak är en hemlig 

alkemi. Ingen av dem som inte känner 

denna alkemis väsentligheter kan förstå 

landet. Varken USA:s tankesmedjor 

eller deras israeliska rådgivare kan 

förstå det. Det är en existens och kontinuitet 

av 8 000 års kultur och tillhörighet 

som västliga orientalister och 

politiska analytiker inte kunnat tillämpa 

sina teorier och planer på. Bara 

irakier utan utländsk inblandning kan 

forma ett verkligt Irak. 

Jag kan precisera vad USA och dess 

tankesmedjor försöker göra genom att 

dela Irak för att kontrollera det med ett 

irakiskt talesätt: ”De skriver i vatten”. 

Ja, amerikaner kan, med nästa korrumperade 

val, eftersom de kontrollerar 

valets regler, eftersom de kontrollerar 

irakiska resurser, och eftersom de 

har en miljon beväpnade personer i sin 

tjänst förutom tystnaden från världens 

stater, producera vilket parlament de 

vill. Men för vad? För att fortsätta 

brotten och folkmordet? För att fortsätta 

plundringen, förtrycket och nedrivandet? 

Det är dags att överlåta Irak till 

irakier, att villkorslöst dra sig bort och 

lämna Irak till en övergångsregering 

som stöds av motståndet och de krafter 

och massor som är emot ockupationen. 

Det är denna regering som kan 

erbjuda ett verkligt val. USA:s regerings 

och tankesmedjors teater har inte 

skapat – och kommer inte att skapa – 

något annat än blod, död och förstörelse 

för irakierna. 

Abdul Ilah Albayaty är irakisk analytiker, 

medlem av verkställande utskottet 

för BRussells Tribunal. 

En 

flyktings 

berättelse 

I Bagdad var Ali professor. I 

Sverige är han en av många flyktingar 

från Irak. För dryga två 

månader sedan greps Alis brorson 

i Irak av premiärministerns 

privata poliser. 

Brorsonen fördes fängslad till 

gröna zonen. I två månader fick 

han sova på golvet tillsammans 

med 20 andra interner på en yta 

av cirka 20 kvadratmeter. Under 

dessa två månader fick han varken 

duscha eller tvätta sig och 

inte heller träffa sin fru eller barn 

eller kontakta advokat. 

Anklagelsen var den vanliga: 

terrorist, Al Qaeda och Baathpartist. 

Han fördes sedan till en annan 

bas i utkanten av Bagdad. 

Plötsligt var han inte längre anklagad 

för att vara terrorist. Där 

blev han erbjuden att bli frigiven 

mot en betalning av 5 000 dollar. 

Statsministerns poliser tog 

kontakt med hans syster. Hon i 

sin tur kontaktade släktingar som 

samlade ihop summan 5 000 dollar. 

Alis brorson släpptes fri utan 

någon rättegång eller ha fått tala 

med advokat. 

Tilläggas kan att professor Alis 

äldste bror och alla hans barn, 

fyra söner har mördats av ockupationspartiernas 

sekteristiska 

miliser. 

Denna historia är inte unik. Liknande 

händelser har drabbat cirka 

10 000 irakier sedan ockupationen 

2003. 

17

18 

Katastrofal försämring 

av hälso- och sjukvården 

Hälso- och sjukvården i Irak försämrades redan under blockaden på 

1990-talet och har försämrats mycket efter invasionen 2003 enligt 

olika, tämligen samstämmiga rapporter. 

Försämringen beror bland annat på ockupationsmakternas övergrepp 

i strid mot Genèvekonventionen, på förstörelse av sjukvårdsinrättningar, 

förföljelse av sjukvårdspersonal och på att en stor del av 

läkarkåren lämnat landet. 

Några exempel: 2 

- På Fallujas sjukhus arresterades 

sjukhuspersonal och patienter 7 november 

2004. Sjukhuset bombades och 

patienter och två läkare dödades. 

- 2005 ockuperades sjukhus i städerna 

Haditha, Al-Qaim, Talafar och Ramadi 

och användes som militära baser, 

utan att andra sjukvårdsinrättningar 

ställdes till befolkningens förfogande. 

- Sjukhuset skadades ytterligare 4 

oktober 2005 då amerikanska och irakiska 

styrkor anföll Haditha. 

Detta utgör brott mot artikel 18 i 

fjärde Genèvekonventionen: ”civila 

sjukhus organiserade till vård av sårade 

och sjuka, svaga, får under inga 

omständigheter vara föremål för attack, 

och skall alltid respekteras och 

skyddas”. 

- 9 november 2004 dödades 20 läkare 

vid flygangrepp på en statlig klinik i 

Falluja. 

- Den 26 juli 2005 förstörde det irakiska 

nationalgardet intensivvårdsavdelningen 

vid Bagdads stora sjukhus 

och hotade personalen. 

- 5 oktober 2005 arresterade USAledda 

styrkor direktören och den ende 

kirurgen vid det stora sjukhuset i Haditha, 

samt misshandlade dem. 

- Enligt WHO greps under militära 

operationer i Al Anbar provinsen i 

oktober 2005 läkare och vårdinrättningar 

ockuperades av väpnade styrkor. 

Enligt FN:s Assistance Mission in 

Irak, ”strider detta mot folkrätten och 

skyddet för mänskliga rättigheter” . 

Detta utgör brott mot artikel 20 i 

fjärde Genèvekonventionen. 

Flera liknande exempel på övergrepp 

eller sannolika övergrepp har rappor- 

Enligt fjärde Genève-konventionen 

1949 ska ockupationsmakten 

sörja för föda och sjukvård 

till befolkningen, föra in nödvändiga 

födoämnen, medicinsk 

utrustning mm om resurserna 

på det ockuperade området (artikel 

55), om de har resurser – 

vilket de haft för omfattande 

krigföring. Den ska vidare tillsammans 

med landets myndigheter 

sörja för de medicinska 

inrättningarna och sjukhusen, 

folkhälsa och hygien i ockuperat 

område (artikel 56). 1 

terats, bland annat i Los Angeles Times, 

Newsweek och The Guardian. 

Avsevärd försämring 

The Guardian återgav 16 januari 2008 

en rapport av forskare och rådgivare 

från bl.a. Irak, Storbritannien och USA 

utgiven av Medact 10 , som påvisar att 

invasionsstyrkorna har misslyckats i 

sin plikt att skydda medicinska institutioner 

och personal. Tillgången till 

hälso- och sjukvård har blivit allt sämre 

efter invasionen bl.a. då ”doktorer 

och sjuksköterskor har emigrerat i stor 

omfattning”. Myndigheterna uppges 

vara oförmögna att betala löner och att 

köpa läkemedel som behövs. Patienter 

uppges behöva betala mutor för att få 

komma in på sjukhus. Medact uppger 

att Genèvekonventionen rutinmässigt 

har ignorerats. 

(Medact består av hälso- och sjukvårdspersonal 

med uppgift att bl.a. 

undersöka hälsokonsekvenser vid 

krig). 

Även andra uppgifter talar för att 

hälsotillståndet för befolkningen försämrats 

avsevärt: 

Barnadödligheten upp till 5 års ålder 

uppgick 1990 till 50 döda av 1 000 

levande födda barn, vilket ökat till 130 

döda år 2006 enligt Iraks USA-vänliga 

regering 9 . 

I en artikel av amerikanska forskare 

från ett ansett universitet i den ansedda 

vetenskapliga tidskriften The Lancet 

2006-10-12 11 bedömde man att mer 

än 650 000 människor (2 procent av 

befolkningen) hade dött till följd av 

kriget, varav 600 000 till följd av våld 

(Se IrakSolidaritet nr II). Aktuella uppgifter 

talar om cirka 1 miljon döda, 

varjämte närmare 5 miljoner (en sjättedel 

av landets befolkning) lär vara på 

flykt eller ha flytt redan. 12 

Var tredje läkare 

I ett anförande inför Europaparlamentet 

i Bryssel 18 mars 2009 berättade 

hjärtkirurgen Omar Al Kubaisy 13 om 

en katastrofal utveckling av sjukvården 

efter krigsutbrottet. 

Före invasionen fanns 18 medicinska 

fakulteter, sex tandläkarhögskolor, 

fyra farmakologiska högskolor och 

många andra utbildningscentra. 

I landet med nära 30 miljoner invånare 

fanns 34 000 läkare (motsvarande 

läkartätheten i Sverige omkring 1970) 

och 39 000 sjukhussängar. 

Iraks Läkarförbund uppskattade 

2006 att 12 000 läkare lämnat landet. 2 

Konstitutionen från 1920-talet gav 

alla irakier rätt till kostnadsfri 

hälso- och sjukvård och utbildning. 

Dr Kubaisy uppgav vidare att 70 procent 

av läkarna har emigrerat, att många 

som opponerat sig dödats eller fängslats, 

att 70 procent av sjukhusen har 

undermålig standard, att 90 procent av 

medicinerna har tveksam kvalitet och 

att en stor andel ej har testats och 

kommer från svarta marknaden, att etnisk 

och sekteristisk likvidering och 

terror utförs på sjukhus av milis, att

Barnen är en särskilt utsatt grupp när sjukvården raseras. 

psykisk ohälsa och missbruk ökat kraftigt, 

liksom opiumproduktionen, att Irak 

fått den högsta spädbarnsdödligheten 

i världen, att förekomsten av cancer 

och missbildningar ökat på grund 

av användning av utarmat uran. 

Internationella Röda Korset (IRK) 

skriver 200814 att trots förbättrad säkerhet 

i vissa områden så har väpnat 

våld fortfarande en katastrofal inverkan. 

Civila dödas och de skadade får 

ofta inte tillräckligt vård. 

Miljontals människor har ofullständig 

tillgång till vatten av dålig kvalitet, 

och allt sämre avloppssystem. 

USA uppger att man satsat på uppbyggnad 

av sjukvården i Irak15 , vilket 

i så fall inte hindrat försämring till en 

mycket dålig situation. 

Sålunda finns belägg och vittnesbörd 

från olika källor om en kraftig 

försämring av hälso- och sjukvården 

i Irak, med många övergrepp 

mot Genèveöverenskommelsen av 

USA och Storbritannien efter ockupationen 

av Irak. 

Anders Romelsjö 

Stockholm 

1. Davis Wilson. Where have all 

the doctors gone? The collapse of 

Iraq’s health care Services. 

www.Counterpunch.org/ 

wilson10162006.html 

2. www.brusselstribunal.org/ 

healthworkers/html Stoppa kränkningar 

av rätten till sjukvård i Irak. 

3. www.ifhhro.org/ 

main.php?op=news&id=112; 

www.brusselstribunal.org/ 

DahrReportSummary.htm 


DahrReportSummary.htm Iraqi 

hospitals ailing under occupation. 

Dahr Jamail Report. 2005-06-21. 

5. http://articles.latimes.com/ 

2006/11/world/fg-health11 Decrepit 

healthcare adds to toll in Iraq. 

11.11 2006. 

6. www.guardian.co.uk/ 

world2008/jan/16/ 

iraq.international The Guardian 

16.1 2008. Iraq’s health care left in 

disarray after invasion. 

http://www.uruknet.com/ 

?s1=1&p=18738&s2=16 Falluja – 

one year on. Doctors for Iraq calls 

for an independent investigation 

19 

into human rights abuse. 

7. www.mcclatscydc.com/227 

Iraq’s once-envied health care 

system lost to war, corruption. 17.5 

2009. 

8. www.newsweek.com In Iraq, the 

doctors are out. 17.10, 2008. 

9. De Beider B.War crimes: Health 

care in Iraq has collapsed. 

www.globalresearch.ca/ 

index.php?contect=va&aid=5289 

2010-01-21 

10.MEDACT, Iraq Health Update, 

2006. 

11. Lancet 2006-10-06. 

12. The opinion research business. 

New analysis confirms 1 

million+ Iraq causalities. 28.1 2008. 


AIKubaisy180309.htm Dr Omar Al 

Kubaisy:Speech in the European 

Parliament 18 March 2009. 

11. International Red Cross (IRC). 

Iraq: no let-up in the humanitarian 

crisis. Geneve: International Red 

Cross, 2008). 

15. www.usaid.gov/iraq/accomplishments/health.html 

USAID. 

Assistance for Iraq.

20 

Förstörelsen av Fallujah 

Många irakiska städer har drabbats 

av ofattbar, medveten förstörelse 

under amerikanska 

bombanfall och attacker. Infrastruktur 

som skolor, sjukhus, 

moskéer, vatten- och elverk och 

bostäder har utsatts för oerhörd 

förödelse och Iraks rika kulturarv 

har plundras och förstörs. 

sentals människor dödades, många 

skadades och 100 000-tals tvingades 

fly. 70 procent av staden förstördes 

enligt dokumentation från stadens 

dåvarande sociala organisationer. 

Salam Hussein Ali, underläkare med 

inriktning på ögonens hälsa, arbetade 

sedan 5 år på Allmänna sjukhuset i 

Falluja. 

Salam bodde med sin fru Fatema och 

fyra barn i åldrarna 1-10 år 50 km utanför 

Fallujah. 

Den 15 april 2004 skulle deras liv 

förändras. 

Fatema och Salams bror Ali Mahmod 

berättar vad som hände. 

Salam befann sig i sitt hem när han 

hörde att USA:s armé påbörjat sitt 

angrepp på staden Fallujah. Döda och 

skadade fördes till sjukhuset i Falluja 

och Salam bestämde sig omedelbart 

för att ta sig dit och hjälpa till med 

akutsjukvården av de skadade. 

Några dagar senare raketbesköt 

USA:s armé sjukhuset och dödade 

många läkare, sjuksköterskor och patienter 

och staden var full av döda och 

sårade. 

Hösten 2004 intog amerikanska 

trupper den irakiska 

staden Fallujah. Operationen 

fick namnet Phantom 

Fury. De amerikanska trupperna 

riktade inte sina attacker 

mot motståndsfickor, 

utan mot sjukhus och hela 

kvarter. Minst 100 000 av 

Fallujahs befolkning fick 

sina hem jämnade med marken. 

Civila bombades urskillningslöst 

med stora mängder 

vit fosfor, ett ämne som antänds 

i kontakt med luft och 

kan jämföras med napalm. 

Många flyktingar från olika 

delar av Fallujah berättade 

om fosforvapen, om brända 

kroppar och om eld som inte 

går att släcka ens med stora 

mängder vatten. 

– krigsförbrytelser som aldrig får glömmas 

Kollektiv bestraffning av civilbefolkningen 

strider mot folkrätten. Att avsiktligt 

förstöra sjukhus och ambulanser, 

döda sjukvårdande personal, hindra 

hjälp till skadade strider mot internationella 

konventioner. 

När Guernica bombades av tyskarna 

under spanska inbördeskriget, protesterade 

en hel värld. Idag är det nästan 

tyst om USA:s övergrepp i Irak. 

Världssamfundet tiger inför krigsförbrytelser. 

USA genomförde i april och november 

2004 två stora angrepp på staden 

Falluja, en stad på 350 000 invånare. 

Amerikanska soldater intog staden och 

prickskyttar placerades på taken. Tu- 

Mer resurser behövdes och Salam 

var med och organiserade akut omhändertagande 

av skadade i lokaler 

som Alhadramoskén upplät till sjukhuset. 

Personalen gjorde en heroisk 

insats för att rädda liv. 

– Den 15 april, säger Fatema, fick min 

man höra att civila, både kvinnor och 

barn, låg skadade på en gata i närheten. 

Han ville till varje pris försöka 

rädda dem och vände sig till ambulansföraren 

av den sista fungerande ambulansen, 

men fick nej. Det går inte, de 

skjuter oss från taken och det är livsfarligt 

för dig , sade ambulansföraren. 

Gå inte! Salam lyssnade inte utan tog 

sig springande fram till de skadade. 

Trots den vita läkarrocken blev han 

skjuten till döds av krypskyttar. 

Döda och skadade låg länge på Fallujahs 

gator. Hundar åt på de döda 

kropparna berättar ögonvittnen. Liknande 

scener beskrivs från många irakiska 

städer. 

Hur fick du budskapet om din mans 

död, frågade jag. 

– En journalist ringde, berättar Fatema. 

Min man hade bett honom att

Uranvapen med förödande följder 

Radioaktivt så kallat resturan 

(depleted uranium, DU) i projektiler 

och bomber har blivit den 

amerikanska krigsindustrins senaste 

stora hit. 

”Utan DU-vapen hade vi aldrig haft 

sådana framgångar, utan dem är det 

ingen mening med att föra krig”, som 

en amerikansk krigslobbyist ska ha 

formulerat sig. 

Där dessa vapen använts ser vi idag 

en ökning av cancersjukdomar och 

barnmissbildningar som man aldrig tidigare 

upplevt. På barnkliniken i Falluja 

hade man i augusti 2002 – sex månader 

före USA:s invasion – 530 nyfödda 

barn, varav 6 dog första veckan och ett 

barn hade missbildningar. Motsvarande 

statistik i september 2009 visade 

170 nyfödda, av vilka 40 dog under 

första levnadsveckan och 97 hade 

någon form av missbildning. 

Varför satsar då USA på dessa s k 

DU-vapen? Redan på 1960-talet påbörjades 

de första experimenten med 

uranvapen, som första gången kom till 

användning 1991 när USA bombade 

Basra under Kuwaitkriget. Härefter har 

USA använt dessa vapen i f d Jugoslavien, 

Falluja, Bagdad och andra områden 

i Irak samt i Afghanistan. 

Varför då uranvapen? Den radioaktivt 

strålande metallen, U, är 1,7 gånger 

tyngre än bly samt lika hård som stål 

vilket gör att genomslagskraften är 

långt överlägsen tidigare bomber och 

kontakta mig om något skulle hända 

honom. 

Fatema var nu ensam med fyra små 

barn och skulle ha mycket svårt att 

klara sig. Efter sprängningen av Gyllene 

moskén (Al-askariy) i Samarra, kom 

regeringsmiliser till hennes förort och 

dödade folk och brände moskéer. Det 

blev än svårare att stanna. 

I februari 2008 kom familjen till 

Sverige där de tagits om hand av Salams 

bror Ali som redan bodde i Sverige. 

Jag kom ihåg hur amerikanska armén 

upprättade murar och kontrollstationer 

runt Falluja. Befolkningen tvingades 

köa för att komma in eller ut ur 

staden. Endast personer med ett bio- 

I Fallujah och på andra platser där 

DU-vapen använts ökar antalet barnmissbildningar 

som aldrig tidigare. 

projektiler. Dessutom upphettas en 

utskjuten kula av uran av friktionens 

mot luftens syre, så att den börjar 

brinna med en temperatur på 4 000- 

6 000 grader C vilket ytterligare förvärrar 

skadorna på målet som träffas. 

Grundämnet uran, U, består av flera 

isotoper varav den vanligaste är U238, 

som utgör mer än 99 % av naturligt 

uran. U235 är den isotop som används 

för kärnkraftverk och atombomber och 

utgör bara 0,7 procent. För att få fram 

U235 måste stora mängder uran brytas 

varefter man koncentrerar U235 till den 

önskade nivån. Härvid blir stora mängder 

U238 över, vilket kallas resturan 

eller DU (efter engelska depleted uranium). 

Uranets olika isotoper utstrålar olika 

typer av radioaktiv strålning. DU 

metriskt ID-kort utställt av amerikanska 

armén fick komma in i Fallujah. 

Falluja blev ett stort fängelse. 

Hur är det idag, frågade jag. 

– Muren och kontrollstationerna är 

kvar, blev svaret. 

Hur är det möjligt? USA bygger 

murar för att kontrollera befolkningen 

som Israel på Västbanken och USA 

begår fruktansvärda krigsförbrytelser, 

men världen blundar. 

Krigsförbrytare ska inte komma undan! 

Sigyn Meder 

De namn som förekommer i intervjun 

är fingerade av säkerhetsskäl. 

21 

utsänder alfa-strålning som är mycket 

energirik och därför biologiskt skadlig 

men den når endast 0,5 mm innan, i luft 

eller vatten, energin är förbrukad. 

Alfa-strålningen från U238 har en 

halveringstid på 4,5 miljarder år, vilket 

betyder att strålningen blir kvar för 

evigt. Om man undersöker en dammpartikel 

uran som väger en miljondels 

gram sönderfaller den med 12 urladdningar 

per sekund. Energin i en urladdning 

är 4 miljoner elektronvolt (eV). 

Om denna typ av strålning träffar 

en cell i vår kropp är 10 eV tillräckligt 

för att bryta sönder 1-2 kromosomer 

i cellkärnan, varvid cellen 

kan canceromvandlas. 

Under ett dygn innebär det 1 miljon 

alfa-partiklar som var och en har energi 

för att förstöra 100 000 celler. Om detta 

är stråleffekten av en uranpartikel på 

en miljondels gram, förstår man vilka 

konsekvenser det kan bli om man får 

större mängd i sig. 

Hos enstaka irakier som obducerats 

har man uppmätt 10-20 gram i deras 

njurar, lever, lymfkörtlar och andra 

organ. 

Allra känsligast är våra vävnader 

under de intensiva celldelningar som 

pågår under fosterstadiet och nyföddhetsperioden, 

och det förklarar den 

katastrofala stegringen av missfall och 

barnmissbildningar. 

Protester mot DU-vapen har funnits 

sedan mer än tio år men USA:s 

vapenlobby har hittills lyckats kväva 

protesterna, även röster från FN 

och WHO. 

I Sverige arbetar ARK (Arbetsgruppen 

mot radioaktiv krigföring) som har 

uppvaktat regeringen om detta tre 

gånger, hittills dock utan reaktion beroende 

på att dessa vapen eventuellt 

även tillverkas i Bofors i Sverige? 

ARK ingår nu i ett nordiskt nätverk, 

NNmU (Nordiska Nätverket mot Uranvapen), 

vilket bildades vid en konferens 

i Stockholm i november 2009. 

Man kan läsa mer på ARK:s hemsida 

www.uranium.conference.org och 

stödja deras arbete på pg 218070-1. 

Sköld-Peter Matthis 

Läkare, styrelsemedlem 

i IrakSolidaritet och ARK

22 

Krigsförbrytarnas brott välkända 

I Storbritannien pågår nu den 

tredje utredningen om Storbritanniens 

deltagande i invasionen av 

Irak, och om anklagelser om övergepp. 

Man har noga tillsett att 

utredningen – liksom tidigare utredningar 

– inte kan nå alltför obehagliga 

politiska resultat, den har 

belagts med munkavle. 

I rapporteringen undviks gärna nämnandet 

av det omfattande arbete som 

länge lagts ned på att möjliggöra en 

internationell utredning, och som skulle 

utgöra utmärkt bevismaterial om inte 

särskilda politiska ”hänsyn” skulle 

behöva tas. 

Alltsedan Världstribunalen om 

Irak i maj 2003 och med BRussellstribunalens 

fortsatta arbete har omfattande 

bevis för att kriget och dess 

genomförande har varit olagligt samlats 

på hög. 

Spansk begäran om åtal 

Irakier och andra som solidariserar sig 

med det irakiska folket och i försvar för 

deras rättigheter och folkrätten begärde 

i oktober 2009 en rättsutredning i 

den spanska nationalförsamlingen. 

Anmälan utpekade de amerikanska expresidenterna 

George H W Bush, Bill 

Clinton, George W Bush, samt Barack 

Obama, och de brittiska ex-premiärministrarna 

Margaret Thatcher, 

John Major, Tony Blair samt Gordon 

Brown. 

Misstanken rör krigsbrott, brott mot 

mänskligheten och folkmord. Utgångspunkten 

för anklagelserna är de 19 år 

av förödelse som åsamkats Irak och 

dess befolkning. 

Alltsedan 1990 har tusentals ton 

bomber med utarmat uran spytts ut 

över landet, urandammet ligger där 

fortfarande och skördar sina offer. 

1991 och 2003 flygbombades landet 

urskillningslöst – vatten- och avloppssystem, 

skolor, sjukhus, moskéer, kyrkor, 

bostadsområden och unika historiska 

kvarlämningar totalförstördes. 

Efter invasionen 2003 stödde ockupanten 

medvetet sekteristiska grupper 

som tilläts terrorisera befolkningen 

med sina miliser, resultatet blev 4,7 

miljoner flyktingar, en femtedel av befolkningen. 

Mot internationell lag har ockupanten 

ändrat irakiska lagar, tagit kontroll 

över ekonomin och ansvarat för omfattande 

politisk förföljelse och rena 

utrensningar. 

Antalet döda på grund av bombningar, 

förstörd infrastruktur, sanktioner 

och motsättningar pådrivna av 

ockupationen är uppemot två miljoner. 

I februari kom besked att denna begäran 

om åtal avslagits. Anmälarna 

kommenterade: 

– Vi beklagar att de spanska domstolarna 

vägrade undersöka vårt 

fall, men det kommer inte att avskräcka 

oss. Vi har en rättvis sak. 

Brotten är uppenbara. De ansvariga 

är väl kända, även om det internationella 

juridiska systemet fortsätter 

att ignorera irakiska offer. 

Rättvisa för offer och hela mänsklighetens 

önskan att krigsförbrytare 

ska straffas gör det till vår 

skyldighet att söka efter alternati- 

va juridiska möjligheter, så att de 

brott som begåtts i Irak kan undersökas 

och ansvar fastställas. 

Konferens mot krig 

I slutet av oktober 2009 genomfördes 

Kuala Lumpur International Conference 

to Criminalise War. Där visades 

med material framlagt av en krigsbrottskommission 

med all önskvärd tydlighet 

hur ockupationsstyrkorna använt 

förbjudna massförstörelsevapen, 

bombat civila områden och utfört massmord. 

De använde sig även av kidnappningar, 

omfattande tortyr, ras- och religionsprofilering 

och en rad andra brutala 

metoder som uppfyller kriterierna 

för de juridiska definitionerna av krigsbrott, 

folkmord och brott mot mänskligheten. 

Bland annat framhölls hur omfattande 

användningen av utarmat uran har 

varit av ockupationsstyrkorna i Irak, 

och hur förödande det visat sig vara 

för befolkningen. Man visade också 

att själva invasionen var direkt olaglig 

och att USA:s försök att kringgå internationell 

rätt i sig också har varit olagliga. 

Begäran om åtal 

Internationella domstolen i Haag, ICC, 

har att ta ställning till en begäran om 

åtal mot och gripande av de främsta 

krigsförbrytarna i Irak – USA:s f d 

president George W Bush och hans 

närmaste medarbetare – för brott mot 

mänskligheten.. 

De utpekade är George W Bush, 

Richard Cheney, Donald Rumsfeld,

George Tenet, Condoleezza Rice och 

Alberto Gonzales. 

Professor Francis A Boyle från juridiska 

fakulteten vid Illinois universitet 

har begärt att de ska åtalas för sin 

brottsliga politik och praktik "extraordinärt 

överlämnande" som omkring 100 

människor utsatts för. Denna juridiska 

term är en eufemism för bortförande 

med tvång och påföljande tortyr – 

definierat som brott mot mänskligheten 

enligt Romstadgan, som låg till 

grund för bildandet av ICC. 

De utpekade är medborgare i USA, 

som inte undertecknat Romstadgan, 

men de har beordrat och ansvarat för 

brott begångna i flera länder som är 

medlemmar i ICC, även europeiska 

sådana. I enlighet med Romstadgans 

artikel 12(2)(a) har ICC därför befogenhet 

att åtala dem för brott mot stadgan 

som begåtts i dessa länder. 

Anmälaren begär 

1. att ICC:s åklagare självständigt 

ska inleda en undersökning mot de 

utpekade enligt Romstadgans artikel 

15(1) 

2. att ICC:s åklagare också formellt 

ska "lämna in en begäran till Rättegångsförberedande 

kammaren om auktorisering 

av en undersökning" enligt 

Romstadgans artikel 15(3). 

Av liknande skäl riskerar de högsta 

ansvariga tjänstemännen inom Obamaadministrationen 

att en uppföljande 

begäran lämnas in till ICC om de inte 

omedelbart upphör med den brottsliga 

politik av "extraordinärt överlämnande" 

som de utpekade fört och som 

Obamaadministrationen fortsatt att 

praktisera. 

Anmälan avslutas med en begäran 

att ICC:s åklagare ska utfärda internationella 

efterlysningar mot de utpekade 

i enlighet med Romstadgans artiklar 

58(1)(a), 58(1)(b)(i), 58(1)(b)(ii), and 

58(1)(b)(iii). 

Grövsta krigsbrottet 

Förre premiärministern Tony Blair 

medgav själv nyligen att motivet för 

invasionen egentligen inte hade med 

massförstörelsevapen att göra, utan 

att man eftersträvade ett byte av regim 

i landet. 

Detta innebär att invasionen enligt 

internationell rätt var det 

största krigsbrott som kan begås 

– att starta ett aggressionskrig. 

Ockupationens ansikte 

framstår allt tydligare 

När jag hade möjligheten att 

resa genom Irak 2003 så var det 

genom ett härjat land, men med 

människor som inte ännu saknade 

hopp om vad som skulle komma 

ut på andra sidan kaoset. Sju år 

senare är det förödande resultatet 

av USA:s politik än mer uppenbart. 

Då lyste symbolerna av kriget och 

invasionen mot varje väderstreck. De 

sönderbombade byggnaderna, elverken 

och skolorna blev till monument 

över krigets grymhet och invasionens 

verklighet. Men bland de människor 

man mötte fanns det ändå ett hopp om 

något annat. 

Vilket detta annat skulle vara, skiftade. 

Den typen av intressemotsättningar 

har mänskligheten sett förr. 

Men ingen av de styrande var intresserad 

av demokrati. Alla vi frågade, 

från Iyad Allawi i det USA-utsedda 

styrande rådet till kurdledaren Masoud 

Barzani och blivande presidenten 

Jalal Talabani, avfärdade våra modesta 

förfrågningar om man inte borde 

utlysa val och folkomröstningar. 

Ockupationens företrädare träffade 

vi aldrig, men jag minns hur vi när vi 

skumpade ner för bergen från ett möte 

på något av palatsen hörde över radion 

hur ståthållare Paul Bremer besvara 

en liknande fråga från en journalist: 

”det Irak behöver mest av allt just 

nu är inte mer prat, utan fler trupper.” 

Resultatet lät inte vänta på sig. 

Motståndet växte. Fraktionerna formerade 

sig. I maktvakuumet som uppstod 

när ockupationsstyrkorna ägnade 

mest intresse åt att säkra oljetillgångarna 

tog grannländerna för sig. 

Efter en veckas resa norrut kom vi 

tillbaka till Bagdad och såg ett handfast 

bevis på hur alla försök till återuppbyggnad 

och dialog mellan ockupanterna 

och de ockuperade hade brutit 

samman. Över sidan på en av de 

stjärnbanersprydda stridsvagnarna 

hade soldaterna skrivit ett budskap 

med tjock vit färg: ”Give us security, 

23 

and we give you 

electricity and 

water.” (Ge oss 

säkerhet så ska vi 

ge er el och vatten.) 

När valen till 

slut hölls och varje 

lilafärgat finger 

användes som ett 

propagandatrick Gustav Fridolin. 

för invasionen, så var det knappast 

resultatet av ett moget övervägande 

från ”koalitionen av villiga”, utan framtvingat 

av Ali Sistanis väldiga demonstrationer 

och den tilltagande motståndskampen. 

Idag, sju år senare, ser förhoppningarna 

om att makten över Irak landar hos 

Iraks folk ut att ha grusats. Resultatet 

av USA:s politik har blivit det vi nu ser: 

ett land styrt av bräckliga kompromisser 

mellan yttre makter och krigsherrar 

där en av de brutalaste sitter på premiärministerposten 

och signerar papper 

med omvärlden för det irakiska folkets 

räkning. 

En sådan ordning kan inte bestå. 

Oavsett hur och när det verkliga amerikanska 

trupptillbakadragandet kommer 

se ut, så står Irak inför valet mellan 

fortsatt totalitär makt eller fortsatt våldsamt 

kaos. I båda fallen kommer USA 

vara beredd att gå långt för att behålla 

makten över naturresurserna. 

Det är då svårt att se en annan möjlighet 

för irakierna än solidaritetsarbete 

över gränserna, där irakiska akademiker, 

fackförbund och gräsrotsrörelser 

ges stöd att bygga de tväretniska 

och ideologiskt mångfacetterade civila 

alternativ som behövs. Ska det vara 

lyckosamt kan inte omvärlden fortsätta 

att understödja Malikiregimen i allmänhet 

och dess repressiva politik i 

synnerhet, eller acceptera att befolkningen 

fortsätter att plundras på sina 

rikedomar. 

Gustav Fridolin 

Journalist, folkhögskollärare och 

före detta riksdagsledamot (mp) 

2002–2006.

24 

Irak och Palestina – en glömd tragedi 

Tiotusentals palestinier fick en fristad i Irak när 

de fördrevs från sina byar i Palestina i samband 

med bildandet av staten Israel 1948. 

Efter sexdagarskriget 1967 kom ännu en våg av 

palestinska flyktingar till Irak och efter Kuwaitkriget 

1991, flydde palestinier från Kuwait till Irak. 

Stödet för palestinierna har varit starkt i Irak. 

I det ockuperade Irak där de av USA gynnade 

Rättsosäker asylprocess 

för statslösa palestinier 

Asylprocessen går snabbare 

och snabbare. Det är bra att få sitt 

beslut snabbt om processen samtidigt 

är rättssäker. Men nu går 

det så snabbt att handläggare och 

beslutfattare tycks vara fartblinda. 

Statslösa palestinier med senaste 

hemvist i Bagdad i Irak får 

utvisningsbeslut på löpande band. 

Migrationsverket skriver i besluten 

- Du är medborgare i ”statslösa”. 

- Statslösa palestinier tillhör en av 

de mest sårbara och utsatta grupperna 

i Irak. 

- Genom att inte gå tillbaka till ditt 

arbete synes du har eliminerat hotet 

mot dig. Du borde således kunna återvända 

till din bostad i Bagdad. 

- Du kan i vart fall återvända till 

området Karrada i Bagdad. 

Migrationsdomstolen skriver 

- Det finns inga praktiska hinder för 

X att återvända, framför allt inte till det 

område där han tidigare bodde, ett 

område som i stor utsträckning befolkas 

av palestinier. 

Skrämmande motiveringar 

Det är skrämmande att ta del av beslutsmotiveringarna. 

Det framstår klart och tydligt att 

Migrationsverket och domstolen inte 

har kunskap om säkerhetsläget för de 

sårbara minoritetsgrupperna i Irak. Flera 

av de statslösa palestinierna från 

Irak uppger att olika shiamilisgrupper 

attackerat dem med hot och våld. De 

har blivit utsatta för misshandel och 

förnedrande behandling just för att de 

är statslösa palestinier och för att de 

visade lojalitet mot Saddam-regimen. 

De flesta palestinier vågar inte lämna 

sitt bostadsområde om de inte får 

hjälp av irakier som förser dem med 

irakiska identitetshandlingar mot betalning. 

De statslösa palestinierna är den 

grupp som Migrationsverket bedömer 

vara en av de mest sårbara och utsatta 

grupperna i Irak. 

Men Migrationsverket drar slutsatsen 

att palestinierna inte personligen 

är utsatta för det påstådda 

våldet utan istället att de har blivit 

utsatta för en brottslig handling. 

Inte heller tar Migrationsverket hänsyn 

till att många av dem redan är 

registrerade flyktingar och att deras 

flyktingskap inte har upphört. 

Flera av de asylsökande har sina 

familjer i UNHCR:s flyktingläger i Syrien. 

De kan inte återvända till Irak. 

Migrationsverket har under de senaste 

två åren accepterat flera hundra 

palestinier som kvotflyktingar från 

sekteristiska partierna driver etnisk rensning och 

splittring som politik, har palestinierna och andra 

minoriteter drabbats mycket hårt. 

Återigen har palestinier drivits i flykt. Många 

har dödats i ockupationens Irak. 

En liten spillra av dessa palestinska flyktingar 

har kommit till Sverige, men hotas av tvångsutvisning 

till ett Irak där de riskerar livet. 

detta läger. Men den som tar sig till 

Sverige skall ”UT”. 

UNHCR har i ett dokument av den 

13 augusti 2009 skrivit: 

”...önskar UNHCR med detta brev 

bekräfta sin ståndpunkt att statslösa 

palestinier från Bagdad inte kan anses 

åtnjuta effektivt skydd i Irak”. 

Även om den irakiska regeringen 

har uttryckt att de har viljan att skydda 

palestinierna är verkligheten sådan att 

regeringen inte skyddar dem och de 

har inte heller kontroll över de olika 

beväpnade grupperna som hotar och 

fördriver palestinier. Personer som tillhör 

Mehdimilisen och Badrmilsien är 

statsanställda poliser på dagtid och på 

kvällen röjer de runt, kidnappar och 

hotar palestinier och kristna. 

Migrationsverket har sagt att de inte 

har behov av utbildning om statslösa 

personers rättsliga ställning. Jag anser 

att statslösa palestinier inte får en 

rättssäker asylprövning och därför har 

Migrationsverkets personal ett stort 

behov av utbildning. Många är knäpp 

tysta när det gäller Migrationsverkets 

kränkningar av de statslösa palestiniernas 

rättsliga ställning. 

Birgitta Elfström 

jurist med fokus på 

mänskliga rättigheter

Irak centralt i USA:s globala strategi 

Irak intar en central plats i USA:s 

strategi för kontroll över Mellanöstern 

och Centralasien. Det framgår 

bland annat av en intervju med 

general David Petraeus, chef för 

USA:s centralkommando Centcom, 

av Institute for the Study 

of War 22 januari i år. 

Så här presenteras generalen och hans 

ansvarsområde: 

”Centcom (USA:s Central Command) 

sträcker sig från Egypten till 

Jemen, Iran och Pakistan. General David 

Petraeus för befäl över det mest 

utmanande ansvarsområdet i kriget mot 

terrorismen. Förutom att avskräcka 

icke-statliga angripare övervakar han 

de pågående konflikterna i Irak och 

Afghanistan.” 

General David Petraeus blev chef 

för Centcom i juli 2008. Senaten stödde 

honom med siffrorna 95-2. Han kom 

direkt från posten som USA:s öb i Irak 

där han tillsammans med nuvarande 

öb, general Odiereno planerade surgepolitiken 

(truppförstärkningar), en 

politik som nu går igen i Afghanistan. 

”Iraks strategiska läge kunde inte 

vara mer betydelsefullt”, säger Petraeus. 

”Återigen kan vi konstatera 

den fantastiska välsignelse Irak 

har begåvats med, de andra eller 

tredje största oljefyndigheterna i 

världen, kanske till och med den 

största om utforskandet kommer 

igång igen.” 

”Ni ser de enorma uppgörelser (oljekontrakt) 

som nyligen gjorts. De värmer 

hjärtat. Det är väldigt viktigt att 

fortsätta att hjälpa Irak att få det så rätt 

som möjligt.” 

”Jag fick en intressant fråga igår. 

Någon frågade vad som verkligen hade 

kommit ut av allt detta. Det är en legitim 

fråga. En av de saker vi åstadkommit är 

att av Central command-regionens 20tal 

länder, tror jag att man kan säga att 

Irak är det mest demokratiska.” 

”Irak har ett parlament som representerar 

folket. Det är ganska lyhört. 

Det faktum att de vet att de måste svara 

inför folket i val 7 mars, är mycket 

betydelsefullt.” 

General David Petraeus, chef för USA-kommandot Centcom, framhåller 

Iraks centrala roll. 

Bannlysningen av politiker och partikoalitioner 

tar inte Petraeus så allvarligt. 

”Det kommer de att ta sig genom.” 

Han återkommer till Iraks ”demokratiska 

styre som är ganska unikt” i Centcomområdet. 

”Utöver det, anser jag naturligtvis 

att det hot Saddam utgjorde mot sina 

grannar har tagits bort.” 

Petraeus kommer in på affärerna i 

Irak och konstaterar med fasa att ”det 

fanns inte några riktigt privata industrier 

eller något som var riktigt privat.” 

Det såg ju USA till att ändra på med 

Bremerbeslut 39 om privatisering av 

statlig industri. Nationaliseringen av 

Iraks olja fullbordades under Saddam 

Husseins regering på 70-talet. En klar 

nagel i ögat på Carterdoktrinen och 

andra doktriner som kräver USA:s fria 

tillgång till Mellanösterns olja. 

Vem tror att USA kommer att överge 

”denna välsignelse” Irak besitter? Vem 

tror att Saddam Hussein störtades av 

altruistiska demokratiskäl? Vem tror 

att privatiseringen och utförsäljning 

av oljan gynnar Iraks drabbade folk? 

Sveriges regering? 

”Den smutsiga brigaden” 

USA:s armé räcker inte till för det ständigt 

växande stridsområdet. Irak har 

massbombats och förstörts. USA har 

gynnat etnisk rensning, dödsskvadroner 

(John Negroponte, expert på dödsskvadroner 

var ambassadör i Bagdad 

2004-2005), dödsmiliser från ockupa- 

25 

tionspartierna, privata legoknektar och 

säkerhetsvakter, stor satsning på obemannade 

flygplan som kan skickas 

från flygplatser i USA, sensorer för att 

jaga ”upprorsmän” och helikoptrar. 

Nyckelpersoner bland akademiker, 

militärer och oppositionella har mördats. 

USA har satsat på ”irakisering”, 

utbildning av irakiska soldater för att 

de ska ta över alltmer och amerikanska 

soldaters liv sparas. Framgången låter 

dock vänta på sig. Vice premiärminister 

Tariq al-Hashimi sade i en CNNintervju 

i januari 2010 i USA att den 

irakiska armén och de irakiska specialstyrkorna 

inte klarar sig utan USA:s 

stöd och efterfrågar mer utbildning. 

Washington Post-journalisten Bob 

Woodward avslöjade i sin bok The War 

Within att den amerikanska militären 

utvecklat ”hemliga operationella möjligheter” 

att ”lokalisera, hitta och döda 

individer i extremistgrupper”. 

Den kände journalisten Seymour 

Hersh avslöjade i maj 2009 en amerikansk 

militär ”verkställande mordgrupp” 

som var en del av JSOC (Joint 

Special Operations Command). Kongressen 

har ingen som helst insyn. 

Professor Philip Aston, FN:s rapportör 

om utomrättsliga avrättningar 

skriver i sin rapport i maj 2009: 

”Emellertid, har det varit en kronisk 

och beklagansvärd brist på ansvar vad 

beträffar politik, praktik och handlande 

som lett till åberopade olagliga avrättningar 

– inbegripet möjliga krigs-

26 

förbrytelser – i USA:s internationella 

operationer.” 

Den amerikanske armésergeanten 

Jeffrey Ledesma beskriver hur Gröna 

baskrar utbildar ISOF (Iraqi Special 

Operation Forces) och ger följande 

exempel på samträningen: 

”Gröna baskrarna och deras lokala 

partners upplöste en upprorsgrupp 

genom att uppsöka deras främsta ledare... 

Upprorsgruppen fick ett starkt 

budskap när man slog till mot och 

dödade dussintals högt prioriterade 

upprorsmän.” 

Budskapet ledde till ”försoning” 

mellan gruppen och regeringen till förmån 

för den så kallade ”politiska processen”. 

”Försoning” är ett av USA:s 

utvärderingsmål för lyckad ”demokrati” 

i Irak. Mordmetoden kallas ”aggressiv 

Foreign Internal Defence 

(FID)”. 

Enheten har stor nytta av ”FID-kompetens” 

utvecklad under år av ”counter-insurgency” 

runt hela världen. 

Tidningen The Nation beskriver 3 

juni 2009 Iraks ”smutsiga brigad” (the 

dirty brigade). Civila har överfallits i 

sina hem och Hassan i Sadr City berättar 

om räden i hans hus. Han kunde inte 

urskilja om de var amerikaner eller irakier, 

han kände igen landsmän på grund 

av språket, men deras uniformer såg 

amerikanska ut. Hassan blev nedslagen, 

men kommer ihåg hur de sade: ”Vi 

är specialstykorna, smutsiga brigaden.” 

Nio bataljoner av ISOF är klara, 

var och en med en egen enhet för 

informationsarbete. Enligt pensionerade 

generallöjtnanten Roger Carstens 

,”bygger de amerikanska specialstyrkorna 

den starkaste specialstyr- 

Förföljelse mot kristna i Mosul 

Kristna och andra minoriteter i 

Mosul utsätts för mord och förföljelse. 

Trots protester från lokala myndigheter 

har USA påbjudit gemensamma 

patrulleringar med kurdiska peshmergas, 

amerikanska och irakiska armén. 

Det är en provokation. 

USA ”legaliserar” utvidgning av 

irakiska Kurdistan att omfatta även 

så kallade. ”omstridda områden” som 

Mosul med mycket blandad befolk- 

Robert Nyberg 

kan i regionen”. Han fortsätter: ”Allt 

vad dessa grabbar vill, är att gå ut och 

döda ”bad guys” hela dagen. De är 

skitheta. De är lika bra som vi. Vi tränade 

dem. De är som vi. Vi använder 

samma vapen. De går som amerikaner.” 

Brigadgeneral Simeon Trombitas 

konstaterar: ”Vi kommer att fortsätta 

att ha rådgivare på varje beslutsnivå.” 

ning, stort stöd för motståndsrörelsen 

och försvar för Irak som nation 

och motstånd mot att införlivas i irakiska 

Kurdistan. 

De tre patrullerande enheterna företar 

massarresteringar i området. 

Trots den massiva militära närvaron 

känner de kristna sig totalt skyddslösa. 

Mosuls ärkebiskop planerar 

att resa till Bagdad och tala med politiker. 

”Ingen kommer att rösta 7 mars” 

om politikerna inte stoppar våldet mot 

de kristna, säger han. 

General Petraeus efterlyser ”speciell 

kapacitet” för att bekämpa ”global 

terrorism” och klara en ”oregelbunden 

upprorsbekämpningskrigföring”. 

Teknisk utrustning och obemannade 

flygplan är en viktig del i strategin 

av idag. Att behärska cyberrymden 

ingår i strategin enligt Petraeus. Han 

anser att USA har utbildat ledare inom 

upprorsbekämpning (counterinsurgency, 

COIN) kapabla till ”full-spectrum 

operations” i hela världen. USA:s 

senaste budget återspeglar den strategiska 

satsningen på COIN. 

”Upprorsbekämpning kommer att ha 

en nyckelroll”, säger överste Jeffrey 

Eggers, ansvarig för utveckling av 

obemannade flygplan. Det räcker inte 

att de kan styras från Las Vegas. Vi ska 

nå fram till ”globally networked control” 

som skulle tillåta en operatör i 

Sydkorea att skicka ett obemannat plan 

till Afghanistan. Det är ett drömarbete 

för krigsindustrin, som dessutom ska 

se till att de nya planen kan gå snabbare 

och ta mer vapen och material 

ombord. Sigyn Meder

Efter USA:s invasioner i Irak och Afghanistan har marknaden för de privata krigsentreprenörerna ökat 

lavinartat. De här företagen har fullkomligen växt upp som svampar ur jorden. 

Jeremy Scahill har skrivit boken ”Blackwater – Världens Mäktigaste Privatarmé” (Norstedts 

pocket 2009). Den ger en skrämmande inblick i Irak som laglöst land under ockupation. Det är principen 

”skjut först och fråga sen”, som gäller. 

Privata säkerhetsbolag gör svindlande 

profiter på krig och katastrofer 

över hela världen. Mest uppmärksammat 

har företaget Blackwater 

blivit. 

Blackwater har varit inblandat i 

hundratals dödsskjutningar på 

öppen gata sedan invasionen 

2003. I inget fall har de skyldiga 

åtalats och dömts för dessa brott. 

Men Blackwater är inte det största 

bolaget i säkerhetsbranschen. 

Det är Halliburton, som också har 

stora oljeintressen i Irak. 

Massaker i Bagdad 

Scahills bok inleds med en beskrivning 

av massakern på Nisourtorget 

i Bagdad den 16 september 

2007. Blackwater ansåg att några bilar 

befann sig för nära och började skjuta 

besinningslöst. 17 oskyldiga människor, 

däribland flera kvinnor och 

barn, massakrerades till döds och ett 

20-tal skadades. 

Den här händelsen blev alltför uppmärksammad 

för att kunna tystas ner. 

USA:s regering såg sig nödsakad att 

inleda en undersökning, som senare 

formellt ledde fram till åtal. Blackwaters 

personal hävdade – förstås – att 

de blev beskjutna och att de öppnade 

eld i självförsvar. Vittnena var många 

mot Blackwater, däribland irakiska 

poliser. FBI gjorde en undersökning 

på plats och konstaterade att samtliga 

återfunna tomhylsor kom från Blackwaters 

vapen och att personalen använde 

”dödligt våld skoningslöst” 

(”lethal force recklessly”). 

Men i sådana här fall gäller inte tung 

bevisning mot mördarna. De står i praktiken 

över alla lagar och konventioner. 

De lyder inte ens under USA:s militärlagar. 

Det är därför kontrakten tecknas 

med Utrikesdepartementet och inte 

med Försvarsdepartementet. 

Följdriktigt fixade den federala domaren 

att åtalet mot Blackwater lades 

Krig som business 

Privata legoknektar tar över krigsinsatser. 

ner på nyårsafton 2009 genom hänvisning 

till 5:e tillägget i USA:s konstitution! 

(Läs domarens krystade memo 

genom att gå in på IrakSolidaritets 

hemsida via Jeremy Scahills kommentar 

till det nedlagda åtalet). 

Michael Ratner, ordförande för 

Centrum för konstitutionella rättigheter 

i USA, citeras av Scahill: 

– Detta slags paramilitära grupper 

får mig att tänka på nazistpartiets brunskjortor, 

en utomrättslig polisstyrka 

som kan verka utanför lagens råmärken. 

Hyr ut torterare 

Blackwater – eller Xe Services som 

företaget föredrar att kalla sig efter 

massakern på Nisourtorget – har enorma 

anläggningar för militär träning och 

utbildning bland annat i North Carolina, 

USA. De kan tillhandahålla avancerad 

stridsutrustning till lands, till 

sjöss och i luften. Men de tjänstgör 

även som förhörsledare vid tortyr i 

fängelsehålor och koncentrationsläger 

som Abu Ghraib. Det finns belägg 

för att flera andra säkerhetsföretag 

hyr ut personal som utför tortyr. De 

här företagen sysslar med det mesta 

som har med krig och ockupation att 

27 

göra: uthyrning av stridande personal, 

transporter, bevakning, livvaktseskort, 

logistik, byggverksamhet, 

tekniskt underhåll och vapenleveranser. 

Scahill beskriver 

också i sin bok att privata säkerhetsbolag 

även fört befäl över amerikansk 

militär personal. 

Legoknektar tar över 

Kriget i Irak är nu inne på sitt 8:e 

år. Folkmajoriteten i de krigförande 

länderna – framförallt i USA 

och Storbritannien – blir alltmer 

kritiska till fortsatt krig. De vill inte 

se sina söner och döttrar komma 

hem i likkistor. USA och dess allierade 

får nu allt svårare att rekrytera 

soldater. Privatiseringen är lösningen 

för fortsatt ockupation. Säkerhetsbolagen 

tar själva hand om sina 

döda krigare. De behöver inga uppseendeväckande 

fanor och officiella ceremonier 

vid hemkomsten. De kan 

döljas bättre i statistiken, särskilt som 

över hälften är rekryterade från fattiga 

länder i tredje världen. 

Privatarméernas andel av krigföringen 

utökas nu alltmer. Mer än hälften 

utgörs av legotrupper från länder som 

Chile, Filippinerna, Uganda och nu 

senast ställdes 10 000 arbetslösa ungdomar 

från det krigsdrabbade landet 

Sierra Leone i västafrika till förfogande. 

I första omgången har 420 unga 

män och kvinnor skickats iväg. De får 

en lön på 250 dollar i månaden – knappt 

tvåtusen svenska kronor! En spottstyver 

för det brittiska säkerhetsföretaget 

Sabre International! Uppdraget 

är i huvudsak att bevaka flygplatser 

och oljeinstallationer, nog så viktiga 

för den fortsatta krigföringen. 

President Obama har inte uttalat sig 

om något tillbakadragande av den alltmer 

växande andelen privatarméer i 

kriget. Han fullföljer nu bara George W 

Bushs politik fast med andra medel. 

Arne Hjorth 

styrelsemedlem IrakSolidaritet

28 

Pocketutgåvan av boken innehåller ett 

nyskrivet tillägg om president Obamas första 

år vid makten.. 

” 

Var är författarna? 

På författarkongressen i Neptun vid Svarta havet 

frågar Paulo Moro från Portugal: 


Mitt svar: de är i Bagdadh, Falluja, Teheran! 

Men också här i Neptun vid Svarta havet. 

Men vad tänker de på? Vad gör de? 

De pratar. De drömmer. De skriver! 

De försöker bryta tystnaden 

som omger dem som vattnet fiskarna i havet. 

Författare är också fiskar som lever i samma hav! 

Men vad gör de med sina ord? Vad skriver de? 

De försöker åtminstone att hålla sig levande 

De säger att de aldrig ska upphöra 

att vara ett fiskben i halsen 

på de makthavare som vill kommendera dem till lydnad! 

Poesi är inte ”a thing of beauty” 

som man ville lura oss att tro en gång. 

Poesi är inte dekoration. 

Poesi är detonation! 

Poesi är att tränga in i fiendens hjärnbark! 

Att med ord bygga en ny värld 

där Neptun är en förort till Bagdadh och Teheran 

och där det blir möjligt att nästa år mötas i Jerusalem! 

Men till dess måste jag med Paulo Mouro ställa frågan: 


Vägen ut ur Irak 

Draksåddens år är det träffande namnet på Pierre Schoris 

bok om det diplomatiska och politiska maktspel som ledde fram 

till angreppet på Afghanistan och invasionen av Irak. Här följer 

ett utdrag ur bokens avsnitt ”Vilken väg leder ut ur Irak?” 

Att Bush-Amerika har ansvaret 

för vad det har ställt 

till med i Irak är uppenbart. Ju 

mer dramat fördjupas, desto 

mera förpliktande borde det vara 

för Bushadministrationen att 

utveckla en hållbar ”Plan B”. 

Men det är väl som att tro på 

snöbollar i helvetet att Bush, 

Cheney och deras likar skulle 

be om ursäkt… 

Debatten om USA ska lämna 

Irak vanns redan under 2007 av 

dem som krävde ett uttåg. Istället 

handlade diskussionen om 

när och hur detta skulle ske… 

Ur boken Trampa ord 

av Peter Curman 

Det finns många ”exit strategies” 

(”uttågsstrategier”) men ingen har 

ännu vunnit allmänt stöd. En väg stakades 

ut av den rasande, tappra och 

anonyma kvinnan i Bagdad som redigerade 

bloggen ”Baghdad Burning”. 

Så här svarade hon sina läsare den 

7 maj 2004: 

”Jag får många e-postbrev som 

ber mig föreslå lösningar. Okej. 

Dagens lektion: våldta inte, tortera 

inte, mörda inte, och ge er 

iväg medan ni kan. Kaos? Inbördeskrig? 

Vi får ta den risken – ta 

bara era marionetter, era stridsvagnar, 

era smarta vapen, era 

dumma politiker, era lögner, era 

tomma löften, era våldtäktsmän, 

era sadistiska torterare och ge 

er iväg.” 

Den legendariske, grävande journalisten 

Sy Hersh menar att USA har balkaniserat 

Irak, och att det bara finns två 

klara optioner: ”Stick iväg vid midnatt 

i morgon eller Stick iväg vid midnatt i 

kväll”. 

Den mest genomarbetade och insiktsfulla 

planen för uttåg har emellertid 

Vietnamveteranen, förre presidentkandidaten 

och senator George McGovern 

presenterat. Tillsammans med 

Mellanösternexperten och professorn 

William Polk har McGovern tagit fram 

de byggstenar som kompletterar Hoffmans 

övergripande vision. 

Planen tar även upp ansvars- och 

kompensationsfrågan. Deras utgångspunkt 

är att ju längre USA stannar, 

desto fler terrorister kommer att strömma 

till och hota amerikaner, inte bara i 

Irak. Genom att lämna Irak bidrar USA 

till att undanröja upprorsmännens främsta 

skäl att slåss… 

Med andra ord: konkreta och genomtänkta 

utkast till uttågsstrategier 

saknas inte. Eftersom man inte kan 

förvänta sig att Bushadministrationen 

plötsligt slår om kursen i en så radikal 

riktning, blir det en ny administration 

som får ta ansvaret. 

”

Peter Curman: 

”Författare bör vara fiskben i 

halsen på makthavarna” 

Peter Curman är en engagerad 

författare och poet, men också 

organisatör och aktiv krigsmotståndare. 

Han har agerat mot 

USA:s invasion av Irak. Nyligen 

hedrades han med en fin pakistansk 

utmärkelse. Kulturen ger 

folk identitet och är oerhört viktig 

för motståndet, menar han. 

När jag träffar Peter Curman på Södermalm 

i Stockholm, har han talat inför 

Sollentuna författarsällskap, men halkat 

illa i snömodden och skadat axeln. 

Ändå sprudlar han av entusiasm och 

idéer. 

Internationellt författarutbyte är 

hans stora passion. Han var motorn 

bakom den första stora Östersjökryssningen 

1992 – ett samarrangemang 

mellan Svenska Författarförbundet och 

Författarförbundet i St Petersburg – 

och bildandet av ett internationellt 

författarcentrum på Gotland året därpå. 

Dessa framgångar ledde vidare till 

en författarkryssning i Svarta havet 

1994 och ett författarcentrum på Rhodos, 

där kommunen överlät det gamla 

brittiska amiralitetet till författarna. 

Nu funderar han över möjligheterna 

till ett tredje liknande arrangemang – i 

östra Medelhavet, med fokus på Palestinakonflikten 

och Mellanöstern, där 

även Irak ingår. 

– Irak är ständigt närvarande. Även 

om Afghanistan upplevs som mer angeläget, 

inte minst för Pakistan, som 

jag besökte nyligen, så hänger de båda 

nära samman, säger han. 

Motståndet legitimt 

– Att folk motsätter sig ockupation 

är naturligt. Ju mer utländsk trupp, ju 

fler övergrepp, desto mer ökar motståndet. 

Och det är också legitimt. Varje 

folk har rätt att försvara sig, även om 

man oprecist använder etiketter som 

”terrorister”, ”talibaner” och ”Al Quaida” 

för att svartmåla det, säger han. 

Peter Curman (i mitten) mottog det pakistanska internationella litteraturpriset 

Quaid-e-Azam, som samtidigt postumt tilldelades Benazir Bhutto. 

År 2005 deltog Peter Curman tillsammans 

med Jan Myrdal samt Mike Powers 

och Sigyn Meder från IrakSolidaritet 

i världstribunalen om Irak i Istanbul. 

– Tidigare har jag alltid deltagit i 

protester mot övergrepp i Turkiet, men 

den här gången var det ett viktigt skede 

då Natolandet Turkiet sade nej till 

USA: Ingen invasion av Irak över turkiskt 

territorium. USA var mycket upprörda, 

de är ju vana att bestämma. Men 

här visade Turkiet den kraft som finns 

när ett land bestämmer sig för att agera. 

– Jag minns att jag talade från ett 

busstak nära den stora moskén Hagia 

Sofia i Istanbul: ”Idag går fredsfronten 

här i Turkiet”. 

Kulturens makt 

Iraks mycket gamla och rika kultur, 

som ockupationsmakten riktat våldsamma 

angrepp mot, är oerhört viktig 

för motståndet, menar han, och detsamma 

gäller i Pakistan där kulturcentrum 

i Islamabad spelar en viktig roll. 

– Det förgångna är nu. Den gamla 

kulturen ger folk identitet. 

I dikten ”Vad en poet kan göra” 

uttrycker Peter Curman tron på ordets 

makt då det gäller att ta ställning och 

forma opinioner. 

De är mycket som förenar författare 

i olika regioner och kontakterna mellan 

29 

författarförbunden utvecklas. Turkiet 

– och även Pakistan – spelar viktiga 

förmedlande roller då det gäller att 

hålla kontakt med författare i Irak, säger 

han. 

– Börsmäklarna har internationella 

nätverk, men vi författare har en tendens 

att isolera oss på våra gårdar 

trots att vi har tekniken. 

– Nationella intressen kan också 

motverka internationalismen. Svensk 

kulturpolitik vill gärna se kulturen som 

hjälpreda för att ”marknadsföra 

Sverige”. De vill se centret på Gotland 

som ett ”fönster mot Sverige”. Men 

det är helt fel, centret är internationellt 

och Unesco stödjer internationella 

projekt. Man får inte blanda samman 

Exportrådets och Kulturrådets intressen. 

Christer Lundgren 

Peter Curman är född 1941 i Stockholm. 

Han var en av initiativtagarna 

till Författarcentrum 1967. Han var 

kulturchef på Stockholmstidningen 

1981-83 och på Aftonbladet 1983- 

1986 och var ordförande för Sveriges 

Författarförbund 1988-1995 och i 

KLYS från 1995. I november 2009 

tilldelades han det pakistanska internationella 

litteraturpriset Quaide-Azam 

2008 (prissumma 16 000 

euro).

30 

Krig för att krossa Iraks kultur 

Att krossa kulturen är en medveten 

del i utplånandet av staten 

Irak, visar denna nyutkomna bok. 

Är den fruktansvärda förstörelsen av 

Irak avsiktlig eller är den en oförutsedd 

följd av invasionen? Begreppet ”collateral 

damage” (oavsiktlig skada på 

civila mål) används flitigt av krigets 

strateger för att förklara varför skolor, 

moskéer, vattenreningsverk, bibliotek 

och sjukhus bombas till ruiner. De här 

frågorna utreds grundligt i bokens tio 

essäer. Zainab Bahrani, professor i 

kulturhistoria och arkeologi, skriver 

att attacken mot Iraks historia och 

kultur är en medveten handling som 

syftar till att förstöra det irakiska folkets 

sammanhållning och ”kollektiva 

minne”. Att utplåna ett folks förflutna 

är en del av den etniska rensningen. 

Författarna använder också uttrycket 

”state-ending” (avslutandet av en 

stat), som en medvetet tillämpad politik, 

där Palestina och Jugoslavien är 

två tidigare kända exempel. 

Baathpartiet var den statsbärande 

organisationen under Saddam Hussein. 

Partitillhörighet underlättade karriären 

i staten. Irak var före ockupationen 

en sammansvetsad nation med 

större delen av industrin i statlig ägo. 

Utbildningen höll en hög nivå liksom 

den fria sjukvården. Läskunnigheten 

bland kvinnor var den högsta i hela 

arabvärlden. Allt detta har nu raserats 

under USA-koalitionens krig och ockupation. 

Rensningen gav också ”möjligheten 

till en ren start (a clean start)”, 

som USA:s högste tjänsteman för ut- 

Cultural Cleansing in Iraq - Why 

Museums Were Looted, Libraries Burned 

and Academics Murdered (Kulturell 

rensing i Irak - Varför Museum 

Plundrades, Bibliotek Brändes och 

Akademiker Mördades) 

Redigerad av Raymond W. Baker, 

Shereen T Ismael och Tareq Y. Ismael, 

PlutoPress 2010 

bildningfrågor i Irak uttryckte saken. 

Ett ”nytt Irak” skulle skapas på ruinerna 

av det gamla och öppnas för de fria 

marknadskrafterna (framförallt från 

USA). 

De enda myndigheter som skyddades 

av ockupationsmakten var oljeministeriet 

och inrikesdepartementet. I 

det senare fanns arkiven över den statliga 

organisationen under Saddam 

Husseins tid. Arkiven tömdes och 

skeppades till USA. Här hämtades 

uppgifterna som skulle användas i Paul 

Bremers rensning. 

Paul Bremer var chef för ockupa- 

”Till alla irakier var ni än befinner er på 

denna planet: Studera hårt, utbilda er och 

glöm inte ert hemland IRAK, civilisationens 

vagga. Var stolt över att vara irakier, hjälp 

Irak att blomstra igen och inta den position 

det förtjänar bland världens andra stora 

nationer.” 

Dr Bahnam Abu Al-Soof, arkeolog 

http://abualsoof.com/index.asp 

tionsmyndigheten efter invasionen. 

Han utfärdade en tidig order om ”avbathifiering” 

av Irak. Forskare, vetenskapsmän, 

ingenjörer, läkare, tandläkare, 

sjuksköterskor, lärare, jurister, 

officerskåren och nästan hela den statsbärande 

medelklassen i Irak har drivits 

på flykt genom hot och utpressning 

eller avrättats av dödspatruller. I slutet 

på boken finns en lång lista på cirka 500 

akademiker som skjutits ner på öppen 

gata eller kidnappats för att därefter 

avrättas. Liken efter de mördade har 

ofta återfunnits dumpade på Bagdads 

gator. Inte en enda av mördarna har 

gripits och inga försök att spåra de 

skyldiga har gjorts. När däremot en 

amerikansk soldat kidnappas i huvudstaden, 

försätts hela Bagdad i beredskap 

(on alert). Allt tyder på att morden 

sker med USA:s och marionettregimens 

goda minne. 

En viss förstörelse av landets kulturarv 

skedde även under Saddam 

Husseins tid i kriget mot Iran, men den 

bleknar i jämförelse med vad som hände 

efter invasionen. Amerikanska forskare 

och vetenskapsmän informerade 

om Iraks enorma rikedomar på mångtusenåriga 

fornlämningar och varnade 

regeringen långt före angreppet på 

Irak. USA:s regering visste mycket väl 

vad den gjorde eller inte gjorde. I Babylon 

rensades området upp med bulldozers 

och en helikopterplatta byggdes 

och ett stort antal fornlämningar 

förstördes. I en av essäerna skriver 

Abbas al-Hussainy att ingen nation i 

modern tid fallit offer för en kulturell 

destruktion jämförbar med vad Irak 

fått utstå under ockupationen. 

Själva idén att massmorden och folkfördrivningen 

kunde förutsägas är 

otänkbar för de flesta intellektuella i 

väst. Det är dags att börja tänka det 

otänkbara, menar bokens författare: 

att den medvetna och planerade förstörelsen 

av Irak som statsbildning 

redan från början varit avsikten. 

Arne Hjorth

Frågor till de svenska 

politiska partierna 

Bo Alvberger, skribent i Miljömagasinet, 

ställer två frågor 

till de svenska politiska partierna. 

- Skall Sverige tillåta vapenexport 

till länder i krig? 

En förkrossande majoritet vill inte 

det. 81 procent svarade nej i en opinionsundersökning 

som Demoskop 

genomförde i november på uppdrag 

av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, 

Amnesty, Diakonia och 

Kristna Freds. Det finns alltså en 

mycket stark folklig uppslutning 

bakom den lag som sedan länge 

förbjuder vapenexport till krigförande 

länder. 

Likväl använder USA svenska vapen 

mot Iraks folk. Våra bidrag heter 

till exempel Carl Gustaf (ett granatgevär), 

AT4 (ett pansarvärnsvapen) 

och Excalibur (världens första GPSstyrda 

granat – med unik precision 

mot bebyggelse). Sedan USA inledde 

sitt anfall på Irak har vår vapenexport 

till USA fördubblats. Även 

till andra länder i krigsalliansen säljer 

Sverige förstås vapen. 

- Kommer ni att leverera nya, 

restriktiva regler för vapenexporten 

och se till att dessa efterlevs? 

Den frågan ställer den svenska 

fredsrörelsen till de båda regeringsalternativen 

i årets val genom ledande 

personer i de fyra organisationer 

som stod bakom opinionsundersökningen. 

Från oppositionen tonar 

ett svar redan fram. Man säger sig 

vilja skärpa politiken för vapenexport 

men det handlar bara om att 

odemokratiska regimer ska få svåra- 

re att köpa svenska vapen. Enligt 

nyhetstidningen Riksdag & Departement 

kommer exporten till USA inte 

att beröras. 

Man kan lätt få intrycket av ett spel 

för gallerierna. De mest progressiva 

politikerna vill skärpa de lättast genomförbara 

reglerna mot försäljning 

till diktaturer. Därefter formuleras 

fredsrörelsens tandlösa fråga om nya 

restriktiva regler. Och politikerna kan 

gå ut i valrörelsen med sitt på förhand 

formulerade svar och kräva 

hårdare tag mot odemokratiska regimer. 

Saudiarabien är ett ovanligt brutalt 

exempel på en sådan. År 2005 

ingick Sverige ett långtgående militärt 

samarbetsavtal som fortfarande 

är i kraft. Pakistan är en av de största 

exportdestinationerna. Där handlar 

det om avancerad luftburen spaningsradar 

som landets regering valt 

att satsa på. En liten del av de pengar 

som nu går till det rika västlandet 

Sverige hade räckt för att skaffa rent 

vatten till de över 100 000 människor 

som varje år dör av diarré. 

Från några få engagerade förekommer 

viss kritik i riksdagen av de ständigt 

pågående lagöverträdelserna 

med krav om att praxis måste följa 

lagen. Det finns all anledning att slå 

vakt om våra vapenexportlagar som 

tillkom i en tid då solidaritet och 

medmänsklighet hade en högre placering 

i agenda. Idag hotar utvecklingen 

att gå åt motsatt håll så att 

anpassning sker även på pappret till 

övriga länder i EU. 

Fler frågor till de politiska partierna 

finns på www.iraksolidaritet.se 

Bloggaren Hiba arresterad 

Hanan Al-Mashadani, en 33-årig irakisk 

ögonläkare bosatt i Jordanien, 

arresterades 20 januari av irakiska 

trupper när hon var på humanitärt 

uppdrag för hjälporganisationen 

HMOK. Hon arresterades i Sayyediyakvarteret 

i Bagdad. Hennes mobil 

beslagtogs och hennes pseudonym 

som bloggaren Hiba Al-Shamaree avslöjades 

och därmed hennes regimkritiska 

artiklar. Hon anklagas för att 

”uppmuntra till våld” och att ”stödja 

motståndet.” Hiba riskerar tortyr och 

dödsstraff. 

Utsatt 

situation 

för kvinnor 

31 

126 irakiska yrkeskvinnor hotas av 

omedelbar avrättning genom hängning 

efter rena skenrättegångar. 

Minst 120 människor avrättades under 

2009, däribland 17 kvinnor. Omkring 

900 står inför omedelbar avrättning 

genom hängning, skrev Amnesty 

International 4 december 2009. Kvinnor 

och män anklagas för terrorism, 

mord och andra brott. Fångar har torterats 

till bekännelse. Under ockupation 

förekommer inga rättssäkra rättegångar. 

Den avhoppade irakiska ministern 

för kvinnofrågor Nawal Al Sammarai 

protesterade med sitt avhopp mot våld, 

tortyr, fängslanden och våldtäkter av 

kvinnor. Tusentals kvinnor sitter 

fängslade, många kvinnor blev slagna, 

utnyttjade och våldtagna i Iraks 

fängelser i närvaro av amerikanska och 

irakiska officerare, sade hon. 

Parlamentsledamoten och medlemmen 

i parlamentets människorättskommitté 

Harith al Udeidi försökte också 

ta upp våldet mot kvinnorna. Han ändrade 

sig från att tala om 4 000 kvinnliga 

fångar till 400, men han mördades ändå. 

Andra källor uppger 22 000 kvinnliga 

fångar. 

Malak Hamdan från organisationen 

Woman Solidarity for an Independent 

and Unified Iraq (Storbritannien) talade 

till FN:s tionde session om mänskliga 

rättigheter om de systematiska 

brotten mot det irakiska folkets grundläggande 

rättigheter och kvinnornas 

situation under ockupation. 600 medlemmar 

av Irakiska Kvinnofederationen, 

en NGO med rådgivande status i 

FN, har mördats. 350 av dem var läkare. 

FN måste återinsätta en speciell rapportör 

för Irak, uppmanar hon och kräver 

att FN:s specielle rapportör om 

tortyr besöker Irak och att en oberoende 

kommission tillsätts för att undersöka 

situationen i Iraks fängelser. 

Den irakiska kvinnoorganisationen 

Women's Will publicerade 26 november 

2009 en appell till försvar för de 

irakiska kvinnorna. De ber om hjälp att 

få fram information.

32 

Kommer USA att möta sitt Wa 

Napoleon vid Waterloo – det slag som blev hans imperiums fall. 

USA:s pågående krig var temat för en minnesföreläsning av Jan 

Myrdal den 9 februari i år på St Xavier’s College i Mumbai, Indien. 

Föreläsningen hölls till minnet av Anuradha Ghandy, en stor indisk 

revolutionär och intellektuell. Brännpunkt Irak återger här med författarens 

medgivande ett utdrag ur talet. 

För närvarande för USA två krig i västra 

och centrala Asien. I båda har USA 

klara ekonomiska och strategiska mål. 

Ett tredje krig, ett mot Iran, förefaller 

överhängande – den trogne brittiske 

allierade Blair nämnde Iran 58 gånger 

under Chilcotvittnesmålen förra veckan. 

Eftersom alla dessa krig riktas mot 

och genomförs i muslimska länder färgas 

de också av vad Huntington kallade 

Kulturernas krig. 

Detta är i sig farligt. Dessa krig blir en 

faktor i den stigande floden av etniska 

och religiösa motsättningar. I Europa 

är det uppenbart att den skärpta kon- 

flikten om jobb och bostäder i den 

ekonomiska krisen mellan invandrare 

från Asien och Afrika och lokala befolkningar 

ges religiös och rasmässig 

färgning av olika reaktionära grupper. 

USA tycks ha lärt av britterna hur de 

ska använda och utveckla sådana 

motsättningar för att försöka säkra sitt 

eget styre. De utvecklar nu konflikten 

mellan shi’a och sunni i Irak liksom 

britterna utvecklade konflikterna på 

Cypern, i Palestina och i Sydasien (Bengalen!). 

Möjligtvis också med samma historiskt 

långsiktigt tragiska resultat. 

Charles August Steuben 

I både Irak och Afghanistan har 

folket tvingats betala dyrt – både materiellt 

och i döda och sårade – för 

USA:s krig. Samtidigt har det visat sig 

omöjligt för USA och deras mer eller 

mindre villiga allierade att vinna en klar 

seger fastän de har lyckats installera 

sig militärt i det oljerika Irak. 

Men vad som är allmänt viktigt är att 

det som kallas ”kriget mot terrorism” 

har lett till militariseringen av både 

USA och dess allierade; den långsiktiga 

effekten i våra länder har blivit att 

moderna polisstater växt fram. Också 

mitt eget land – Sverige – har som en 

följd sett förfallet av traditionella juridiska 

och medborgerliga rättigheter. 

Men att USA och dess imperium på 

längre sikt är dömt till undergång är 

uppenbart. Inget träd växer till himlen. 

USA är en papperstiger, som Mao for-

erloo i Afghanistan och Irak? 

mulerade det. Det kommer att gå samma 

väg som andra världsimperier. De 

romerska och spanska – och brittiska. 

Men det är ett mycket allmänt konstaterande, 

det säger inte när och hur 

imperiet tar slut. Men om det gör så 

genom att möta sitt Waterloo är en 

annan fråga. 

Det är naturligtvis möjligt att dess 

slut blir av waterlootyp; ett nederlag 

som Napoleons av en koalition av 

makter. Det är möjligt. Washington för 

trots allt sina nuvarande krig på kredit. 

Om Kina, Europeiska Unionen, 

Gulfstaterna vägrade att längre finansiera 

USA:s nuvarande krig så skulle 

de upphöra. Det vore som att vrida om 

tändnyckeln i en bil. Men även om 

dessa makter blir motsträviga är de 

alldeles för rädda för den finansiella 

härdsmälta som skulle bli följden; man 

kan säga att USA övar utpressning 

mot dem att fortsätta finansiera dess 

krig genom att hota med självmord! 

Redan i kriget mot Irak var det svårt 

för USA att få sina europeiska allierade 

som Frankrike och Tyskland att bli 

villiga allierade. 

Idag med det fortsatta kriget mot 

Afghanistan finns det nya och växande 

tecken på spänningar. Europeiska 

Unionen börjar agera som om den har 

sin egen agenda i det afghanska kriget. 

Kina visar växande tecken på obehag. 

China Daily publicerade en intressant 

artikel av Han Dongping ”Säg nej 

till Natos användning av Wahankorridoren” 

den 15 januari. Även om tid- 

ningen sade att de uttryckta åsikterna 

”inte nödvändigtvis återspeglar China 

Dailys”, tyder publiceringen på att 

de inte är motstridiga mot den kinesiska 

regeringens åsikt. 

Men fortfarande tror jag inte att ett 

sådant Waterlooslut på USA-imperiet 

är nära förestående. En upprepning av 

den sovjetiska uppbrytningen efter 

det militära nederlaget i Afghanistan 

vore naturligtvis möjlig. De interna 

ekonomiska och sociala svårigheterna 

och konflikterna i det allt djupare 

splittrade Förenta Staterna är stora. 

Men ändå är de kanske inte lika akuta 

som de i Sovjetunionen för tjugo år 

sedan då nederlaget i ett relativt litet 

krig utlöste en total kollaps för systemet. 

Det finns istället ett annat napoleonskt 

exempel på ett imperium som 

närmar sig slutet. USA-imperiet håller 

nu på att dras in i sitt ”spanska krig”. 

Det var det spanska kriget som signalerade 

slutet på det napoleonska 

imperiet. 

För första gången gick Napoleons 

armé ner sig i ett krig som var omöjligt 

att vinna. Ett krig mot ett folk i vapen. 

Allteftersom det drog ut, sög det kraften 

ur den oövervinneliga franska armén. 

Situationen för de franska styrkorna 

i Spanien är inte olika USAstyrkornas 

i Afghanistan. 

En militärt överlägsen armé möts av 

ett folkligt motstånd från dåligt beväpnade 

bönder. (Det finns stora skillnader 

naturligtvis – Storbritanniens roll 

33 

till exempel.) Kriget blir omöjligt att 

vinna. Kostnaderna (en miljon dollar 

om året för varje USA-soldat i Afghanistan) 

stiger och kriget blir allt grymmare 

medan man ännu inte kan se 

resultaten. 

Men det finns också en annan läxa 

att lära av Napoleons spanska krig. 

Han hade installerat sin bror som kung 

av Spanien. Den kungens politik var 

officiellt liberal i napoleonsk mening. 

Till exempel avskaffades den hatade 

inkvisitionen. Men det gjorde inte att 

den franska ockupationen älskades av 

bönderna. Man skulle kunna säga att 

det spanska folket föredrog inkvisitionen 

framför de officiellt liberala franska 

ockupanterna. 

I sin propaganda är USA i Afghanistan 

för att hjälpa det afghanska folket. 

Det är kolonialismens och imperialismens 

normala språkbruk. Jag minns 

då Mussolini skulle till att angripa 

Etiopien. Det var det första sådana krig 

jag minns att jag följde på radio. I 

Nationernas Förbund förklarade hans 

diplomater att Italien förde detta krig 

för att befria folket från slaveri och 

feodalism. 

Naturligtvis var Haile Selassie en 

feodal monark och officiellt slaveri hade 

först helt nyligen avskaffats men det är 

klart att det ännu förekom. Men jag 

minns att mina föräldrar skrattade åt 

Mussolini. Hans propaganda var falsk. 

Hans trupper var inte där för att befria 

folket, utan för krigsbyte till sig själva 

och ett imperium till Mussolini. 

Krig – USA:s största utgiftspost 

Federala krigsutgifter överstiger 

alla andra utgifter i USA. Fredspristagaren 

Barack Obama har 

anslagit 636 nya miljarder dollar 

till krigsmakten för 2010. Av detta 

går 128 miljarder dollar till krigen 

i Irak och Afghanistan. 

Försvarsanslaget är en ökning med 

elva miljarder jämfört med året innan. 

Endast 32 av 256 demokrater röstade 

mot i kongressen. I senaten var röstsiffrorna 

88-10 när förslaget strax före 

jul röstades igenom. Det tyder inte på 

något krigsmotstånd i Obamas eget 

parti, demokraterna. 

”Vad Demokrater en gång kunde 

kalla Bushs krig, är nu officiellt deras 

eget”, skrev Jeremy Scahill, den oberoende 

journalisten och författaren till 

boken om Blackwater. 

För att försvåra för krigsmotståndarna, 

kopplades ett lån till IMF på upp 

till 100 miljarder dollar till omröstningen 

om nya anslag till krigen. 

För den amerikanska försvarsindu- 

strin är den nya försvarsbudgeten 

välkommen. Flygplanstillverkaren 

Boeing får 2,5 miljarder dollar för att 

bygga ytterligare tio trupptransportplan 

som Pentagon beställt. Boeing 

skall också leverera 18 FA Super Hornet 

Fighters för 1,5 miljarder dollar. 

USA spenderar varje dag 720 miljoner 

kronor på kriget i Irak. 

Per år blir det mer pengar till krig 

än regeringen och alla delstatsregeringar, 

kommunala och andra

34 

lokala regeringar sammanlagt betalar 

för hälsovård, undervisning, 

välfärd och säkerhet för USA:s 308 

miljoner invånare. 

Militärbudgeten slukar den större delen 

av skattebetalarnas pengar: 51 procent 

av USA:s skatteintäkter går till 

militären idag jämfört med 48 procent 

år 2000 (Joseph Stiglitz och Linda 

Bilmes i The three trillion dollar war). 

Det växande motståndet mot krigen 

på hemmaplan förstås bäst mot bakgrund 

av vad man försummar på hemmaplan. 

Behoven är enorma. En veckas 

krig i Irak skulle räcka till följande: 

- 6 482 nya hem åt hemlösa familjer 

- 84 nya grundskolor 

- 12 478 grunskolelärare 

- 95 364 förskolor 

- Grön el till 1 274000 hem 

- 1 153 846 skolluncher 

- Barnsjukvård åt 435 000 barn 

- 35 000 fyraåriga universitetsstipendier 

Affärsintressen 

Det går inte lika bra med de amerikanska 

investeringarna i Irak som man 

kanske hade hoppats. En konferens 

hölls före jul i Washington för att uppmuntra 

amerikanska investeringar. 

Konferensen samlade huvudsakligen 

amerikanska och irakiska affärsmän från 

främst telekom, oljebolag och försvarsindustrin. 

– Affärer kan spela en vital roll i 

utvecklandet av Iraks ekonomi, sa utrikesminister 

Hillary Clinton på konferensen. 

Hur det än går med de amerikanska 

affärsintressena i Irak så tar USA tillbaka 

en hel del av sina krigskostnader 

i landet genom att ”sälja” vapen till 

Iraks regering. Förra året kom de båda 

regeringarna överens om att Irak skall 

köpa militär utrustning för 5 miljarder 

dollar. I summan ingår militära fordon, 

reservdelar till flygplan, uniformer och 

även att USA tränar och undervisar 

irakier. 

Eftersom Irak är ockuperat och den 

irakiska armen egentligen en marinonettarmé 

tvingas det ockuperade landet 

alltså att betala USA:s egna 

krigskostnader.En amerikansk talesman 

uttrycker saken så här: 

”När ett land köper för miljarder av 

oss signalerar det ett åtagande och en 

bekräftelse på ett långvarigt samarbete.” 

Joseph Henchman, chef för statliga 

projekt på Skattestiftelsen i Washington, 

säger att staten under 2008 fick in 

781 miljarder dollar i skatter. 

– Uncle Sam opererar i och utökar de 

områden där delstater, städer och kommuner 

inte har tillträde d v s utrikespolitik, 

bygga arméer, föra krig, utöva 

diplomati även om betoningen inte 

ligger på diplomati. 

USA är dessutom världens största 

vapenhandlare. 6 500 personer administrerar 

vapenförsäljningen i samarbete 

med högre tjänstemän på USA:s 

ambassader. 

10 000 kärnvapen ingår i USA:s vapenarsenal. 

Dessa och andra militär- 

Irak är ett av världens mest 

korrumperade länder. Transparency 

International har gjort sin 

årliga genomgång. Av 180 listade 

länder är bara fyra mer korrumperade, 

däribland Afghanistan 

och Somalia. 1 

Ockupationen slog sönder hela den 

irakiska infrastrukturen. I det sönderslagna 

Irak där inte ens el och 

vatten fungerar efter sju års ockupation, 

är korruption och brist på transparens 

utmärkande för all verksamhet. 

Det gäller marionettregimen, det 

gäller USA:s armé och andra företrädare, 

det gäller de privat kontraktsanställda 

och bolagen som profiterar 

både på förstörelsen och på den 

så kallade uppbyggnaden. 

Men Irak har olja och gas och 

omvärlden struntar i ockupationen, 

struntar i brott mot mänskliga rättigheter, 

struntar i krigsförbrytelser och 

relaterade produkter utgör en fjärdedel 

av USA:s bruttonationalprodukt. 

USA har 1000 baser i USA och 800 

baser i andra länder och stärker sitt 

grepp om andra länder genom militär 

samträning. Detta sker i 110 länder, 

varav många är rena diktaturer. 

Professor Chalmers Johnson säger 

att USA:s militära komplex är ”nära att 

befinna sig bortom civil kontroll” och 

att trots sin förmåga att ”föra med sig 

död och förintelse till vilket mål som 

helst i världen och förvänta sig begränsad 

återgällning”, behöver USA 

mer och nyare krigsutrustning 

”medan Pentagon nu mer eller mindre 

sätter sin egen agenda” och ”monopoliserar 

hur USA:s utrikespolitik formuleras 

och förs.” 

Peo Österholm 

Författare 

Korruption erbjuder 

affärsmöjligheter 

1 http://www.transparency.org/ 

policy_research/surveys_indices/cpi/ 

2009/cpi_2009_table 

ser bara ”Iraks 

storslagna möjligheter”. 

Sveriges 

handelsminister 

Ewa Björling 

är omåttligt 

förtjust. I en artikel 

i Norran 8 Ewa Björling. 

oktober 2009 citerar 

hon entusiastiskt: 

”Det existerar alltid möjligheter, genom 

vilka företag kan göra storslagna 

vinster om de bara känner igen 

och fångar dem.” 

Och hon drar själv slutsatsen: 

”Svenska företag måste själva 

fånga och dra nytta av Iraks tillväxtpotential. 

Landets behov passar väl 

med vad svenska företag kan erbjuda 

inom exempelvis infrastruktur, 

hälso- och sjukvård, miljöteknik samt 

telekommunikation. Irak erbjuder, 

som Jean Paul Getty skulle ha sagt, 

många möjligheter genom vilka företag 

kan göra storslagna vinster. Det 

gäller bara att känna igen och dra 

fördel av dessa.”

Stöd Iraks akademiker! 

En mordkampanj på landets akademiker och intellektuella pågår i 

Irak. Hundratals har mördats och tusentals flyr eller har redan tvingats 

lämna landet. 

Därför vädjar nu föreningen IrakSolidaritet till dig att skriva under BRussellstribunalens 

appell till försvar för internationell människorätt. 

Några av de som redan har skrivit under är Harold Pinter, José Saramago, 

John M. Coetzee, Dario Fo, Eduardo Galeano, Noam Chomsky, Howard Zinn, 

John Pilger och Michael Parenti. 

I Sverige stödjs appellen av bland andra Jan Hjärpe, Ronny Ambjörnsson, 

Mattias Gardell, Ulf Bjereld, Erik Wijk, Stefan Svallfors, Jan Öberg och Olle 

Josephson. 

Uppropet finns på www.iraksolidaritet.se 

Skriv på uppropet! 

Stoppa dödsstraffet i Irak! 

900 irakiska fångar hotas av omedelbar avrättning efter skenrättegångar. 

Demokrati i det nya Irak betyder död och repression. Al-Maliki låter avrätta 

fångar under valrörelsen. Den nuvarande regimen betjänar USA:s ockupation: 

det är ockupationen som dödar. 

Appellen finns på svenska på www.iraksolidaritet.se 

Skriv på mot avrättningarna! 

IRAK - 7 ÅRS OCKUPATION 

Pr Protestmöte 

Pr otestmöte 

med tal, sång, musik och poesi 

medverkande bl a Malak Hamdan, Pierre Schori, 

Olof Buckard, Peter Curman och Fria Proteatern 

Melinda Kinnaman, Sofia Ledarp och Gustaf Skarsgård 

Oud-mästaren Alaa Majeed och den irakiska musikgruppen Sumer 

Lördagen 20 mars kl 14:00 

Aulan, Kungsholmens gymnasium, 

Hantverkargatan 67-69, Stockholm 

Tortyr och 

fängelser 

Obamaadministrationen sviker 

sitt löfte att publicera tortyrfoton 

från fängelser i Irak och Afghanistan 

President Obama kunde väl åtminstone 

satt stopp för tortyren! 

Inte ens på Guatánamo har tortyren 

upphört och Bagramfängelset 

i Afghanistan nämner Obama 

inte ens. De många hemliga fängelserna 

och tortyren i Irak är det 

också tyst om. 

Dessutom tillsätter han den 

tidigare biträdande chefen för CIA, 

Edward McLaughlin, att internt 

utreda hur ”kalsongbombarincidenten” 

kunde inträffa. 

Mc Laughlin var behjälplig med 

all slags ”cover up” inför angreppet 

på Irak för att dölja lögnen om 

massförstörelsevapen och andra 

lögner. 

Arrangörer: IrakSolidaritet och ABF i Stockholm 

med stöd av Teater Tribunalen och Teater Galeasen 

35

Robert Nyberg 

36 

7 år av ockupation 

Nära 200 000 kr till 

Fallujainsamlingen 

Den 24 februari 2010 hade 

196 835 kronor samlats in till 

Fallujainsamlingen. Falluja är en 

symbol för USA:s massförstörelse 

och det irakiska folkets 

motstånd mot ockupationen. 

Föreningen IrakSolidaritets insamling 

går oavkortat till offren 

för USA:s ockupation. 

Den 15 september 2009 överlämnade 

IrakSolidaritet 41 000 

kronor till den hjälporganisation 

i Mosultrakten som 15 februari 

mottog 43 000 kronor. Av säkerhetsskäl 

skriver vi inte ut hjälporganisationens 

namn. Sammanlagt 

har IrakSolidaritet under 

2009 överlämnat 84 000 kronor 

som gått till mediciner till 

fattiga familjer. Vi har fått undertecknade 

såväl kvitton som brev 

och foton och kvitto på köpta 

mediciner. 

Kom med i solidaritetsarbetet 

Du behövs för att... 

… bidra till ett slut på ockupationen. 

… bemöta den desinformation som sprids om läget i Irak. 

… tala med människor, samla pengar till Fallujainsamlingen, sälja 

vår tidning, förbereda seminarier och annan opinionsbildning. 

… kräva att krigsförbrytare ska åtalas. 

Det irakiska folket behöver din solidaritet! 

Mosul har drabbats hårt av 

amerikansk-irakiska offensiver 

och många internflyktingar finns 

där. Våra bidrag är en droppe i 

havet, men vi förstår av våra 

vänner i Mosul att vår solidaritet 

är viktig och att de känner sig 

mindre isolerade. 

Den 20 april 2008 överlämnade 

IrakSolidaritet 40 000 kronor till 

Umar Almukhtar-föreningen i 

Bagdad. Tidigare bidrag har gått 

till flyktingfamiljer i Falluja efter 

USA:s stora angrepp på staden 

i april och november 2004 och till 

kvinnors hjälparbete i utbombade 

irakiska städer. Sammanlagt 

har 164 000 kronor utbetalats. 

Varmt tack för alla bidrag! Hjälp 

oss att sprida information om 

insamlingen. Varenda krona når 

fram. 

Sätt in ditt bidrag på pg: 116 73-1 

Brännpunkt Irak ges ut av 

föreningen IrakSolidaritet i 

Stockholm. 

Iraksolidaritets plattform: 

- USA ut ur Irak – villkorslöst och 

omedelbart! 

- Ett fritt och självständigt Irak! 

- Stöd motståndskampen! 

- Inget svenskt stöd till ockupationen! 

Vill du bli medlem i föreningen 

IrakSolidaritet stödjer du vår 

plattform och betalar 200 kr/ 

år om du är förvärvsarbetande 

(annars 100 kr). 

Inbetalning sker till 

föreningens pg 40 96 92-1 

Kontakt: info@iraksolidaritet.se 

Hemsida: www.iraksolidaritet.se 

Tidningen ges ut av 

IrakSolidaritets styrelse. 

Ansvarig utgivare: Sigyn 

Meder. 

Redaktör: Christer Lundgren. 

Alla skribenter står för sina 

egna texter. 

Vällingby Tryckeri 2010

Brännpunkt Irak 4 - IrakSolidaritet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?