En helt vanlig torsdags krönika om SOL, morötter och Just det, Teknik?!

En helt vanlig torsdags krönika om SOL, morötter och Just det,
Teknik?!
Av: Robert Vångell
Torsdagens SOL-skole aktiviteter är slut. Tårttävlingen som avslutade lägret är avgjord och
priserna till segrarna är utdelade. Jag sitter i konferensrummet på LOK-gården och blickar ut
mot Haningeleden. En röd buss simmar förbi i duggregn. Trött? … Ja, denna vecka har tagit
hårt även på oss ledare. En hel del jobb blev det för min del med onsdagens vandring och
några sena nätter av ren sommarlovsanda har det blivit då man inte varit mentalt inställd på att
gå upp vid 6.30 varje morgon för att senare bege sig uppemot Vidingsjöskogen.
Men jag ska inte klaga. Jag har fått mat, lite träning varje dag och mängder med fikabröd. Jag
anser lägret vara bra genomfört och överlag såg alla nöjda och glada ut då de fick sina diplom
och traskade iväg emot bilarna. Jag vill också tacka Henrik och Frida som var huvudansvariga
med bra planering och god ekonomisk revision.
Jag har därför inget att klaga på, mina ord nedan är istället mer filosofiska synpunkter. Det
handlar kort sagt om; Ny teknik. Jag vet inte om jag är rätt man för uppgiften att hjälpa till i
framställningen av dessa nya hjälpmedel men jag är en förespråkare och jag vill därför hjälpa
till att sudda ut gamla klyschor som att ”Tekniken förstår vårt sociala samhälle”.
Första tanken handlar om vandringen. För barnen började det med att ett ljudklipp spelades
upp ur en högtalare på LOK-gården. Wildkidz-Ola*, (ni vet han på SVT) berättade exakt hur
de skulle ta sig till ett speciellt ställe med hjälp av ett antal kartklipp och under resans gång
passera ett antal stationer. Han berättade om poängsättningen, vilka fina priser som skulle
utdelas och önskade dem lycka till.
*Robert Vångells stämma med Lundadialekt
Självklart var detta mycket intressant för en 9-åring att en okänd man berättade genom en
högtalare vad som skulle utföras under dagen. Mycket gemytligare än om någon av oss ledare
hade stått och pratat. 2008 var detta fruktansvärt enkelt att utföra för oss ledare med en simpel
datamikrofon, en mp3-spelare samt en vanlig ljudkabel. Detta är typexempel på saker vi kan
hitta på 2008 som inte ens fanns i någons tanke för 10 år sedan. Många anser att den nya
tekniken förstör den svenska ungdomen och den kritiken kan i vissa fall vara befogad. Men
jag vill hävda att de nackdelarna väger intet mot fördelarna vi kan dra av det, vilket många har
insett, men på tok för många som inte utnyttjar.
Nästa tanke kom upp medan jag under onsdagen cyklade ut med stationsbeskrivningarna. Jag
kände mig på något sätt jagad av att grupperna kunde dyka upp i mitt synfält och snart hinna
upp mig i mitt utsättande. Jag skulle dessutom hem till LOK-gården innan jag skulle tillbaka
till grillplatsen vid Rödberget så jag behövde vara cirka en timme före grupperna i min
lokalisering. Därför blev det ett febrilt telefonerande både via textmeddelanden och vanliga
röstsamtal till gruppledarna och det tärde både på min trovärdighet som utsättare och min
ekonomi.
Jag kom emellertid på den smarta lösningen. Nästa år utrustar vi någon i laget med en GPS,
som jag enkelt kan tracka och se hur de rör sig. Det skulle lösa en fruktansvärd massa
problem. Tanken är inte så orealistisk med tanke på att många mobiltelefoner innehåller GPS
redan idag. Kalla det teknikens under. Oroliga föräldrar skulle också kunna följa sina ungar
från en internetsida på nätet.

Underbart vore ju också om stationerna innehöll ett enkelt chip som när gruppen anländer
överför information och via mobiltelefonen spelas ljud och bild upp hur övningen går till. Då
skulle både vandringen bli roligare och väldigt mycket flexiblare på vad man kunde ha för
slags övningar.
Jag tror att vi med ny teknik kan utveckla vår orientering så enormt. Kanske inte genom nya
tävlingsformer eftersom även jag vill behålla den konventionella orienteringen med långa
banor i storskog. Men genom att integrera tekniska hjälpmedel på träning och på
ungdomsaktiviteter tror jag att vi kan locka mer folk till sporten och få en ännu roligare
idrottsform.
Så varför inte göra Orienteringen till den mest högteknologiska sporten i världen. Inför
hjärnaktivets mätningar, GPS-trackingar och kamera på huvudet när t.ex. Thierry Gueorgiou
vinner VM för publikens skull. Jag anser att vi har chansen att göra ett försprång gentemot
många andra idrotter.
Sen kan man ju också njuta av skogens lugn genom att stänga av mobiltelefonen eller sitta i
ett vanligt konferensrum på LOK-gården med en vetebulle i handen och språka socialt. Men
jag vill ändå tro att de 2 olika kommunikationssystemen hänger ihop; om man är förberedd på
tekniken så är man ofta också socialt kompetent. Så därför… Hoppa på båda tågen; Kung på
Nätet, Kung på Fikarasten. Då finns alla chanser att lyckas här i världen.
Något helt annat:
Jag, Kalle och Jonas sitter och skrattar åt alla citat vi minns ifrån veckan. Många har studsat i
det här konferensrummet väggar. Jag vill nämna några nedan och samtidigt slå ett slag för vår
Högteknologiska klubb och stad samt Önska alla en Glad sommar!
1.
”Något som ungar gillar va, det är morötter, de går som smör. Ställer du en skål med godis
och en med morötter så säger det tjoff innan morötterna är slut”
Anna-Lena Karlssons förkärlek för morötter uttryckte sig säkert 5 gånger under bara ett möte.
2.
”Amen Henrik han har ju körkört, du hade väl körkort nu va?”
Carina Faxéns upprepade påståenden att Henrik Tosteberg innehavde körkort. Nu kommer
ingen att glömma att Henrik fyller år först 11 juli, något som han fick upprepa 3 gånger.
(Stoltsera aldrig med att du övningskör, stå bara där med körkortet en vacker dag?)
3.
”Emanuel Winblad, är det han lill-killen?”
Johanna Gustås ifrågasätter vem mannen i frågesporten egentligen är.
4. På torsdag är det min morotsoppa som gäller, den är jättegod och älskad bland barn.
Anna Lena Karlsson ropar stolt ut när det är dags för hennes maträtt.
( Äter Anna-Lena något annat än morötter?)