Bitidningen 2008 6 - Sveriges Biodlares Riksförbund

det franska biet, hedbiet och det nordiska
biet, vilka är stammar av det västeuropeiska
mörka biet. Genom handeln
med drottningar och uppblandning av
de ursprungliga bina finns idag knappast
någon ouppblandad bipopulation i Europa.
Buckfastbiet är, som Ulf Gröhn säger,
människans egen biras, den konstras som
Broder Adam visade oss vägen till.
Buckfastbiet till Sverige
Under början av 1970-talet hade bina blivit
närmast helt ohanterliga pga sin ilska,
så i mitten av 1970-talet bestämde sig ett
antal biodlare för att prova Buckfastbiet,
bl a genom inköp av Elmer Jonssons
importerade drottningar från Weavers i
Texas, USA. Resultatet från dessa drottningar
blev genast märkbart med snälllare
bin och minskad svärmning. Skördarna
ökade också betydligt. Bina var
dock ganska ojämna vilket visade sig vid
avel av dem.
Ulf Gröhn hade vid den här tiden kontakt
med Broder Adam och från Buckfast
Abbey kom det nu också till stånd en import
av larver vilket förändrade biodlingen
högst avsevärt. Aveln med Buckfastbin i
Sverige under ordnade former tog sin början
1975 då även den första parningsstationen
på Aspö i Blekinge öppnades. En
grupp biodlare samarbetade med aveln
av Buckfastbiet och 1991 bildade de föreningen
Svensk Buckfastavel. Förgrundsgestalten
här har varit Ulf Gröhn som
med sitt engagemang har lett föreningen
fram till 2006 då han avgick som ordförande.
Han har skrivit ett antal innehållsrika
skrifter och hållit föreläsningar och
kurser och framgångsrikt medverkat till
att Buckfastbiet har blivit den mest populära
rasen i Sverige. Fram till Broder
Adams död 1996 importerades material
från Buckfast. Totalt importerades avelsmaterial
från ca 12 st. drottningar/linjer
i Buckfast mellan 1976 och 1993 då importen
från klostret upphörde. Idag är vi
hänvisade till nytt material från andra länder
och fortsatt arbete med vårt svenska
Buckfastbi.
Målsättning
Föreningens målsättning är ”att samordna
avelsarbetet med buckfastbin i Sverige
samt att sörja för att parningsstationerna
för buckfastbin får tillgång till bästa möjliga
avelsdjur”.
Buckfastföreningen förvaltar ett arv
Bitidningen 6 2008
Från Poul Erik Sørensens
friparningsbigård. Fyra
parningskupor med olikfärgade
lock placeras direkt
på marken.
från Broder Adam. Inget bi,
och speciellt inte ett bi som
ett kombinationsbi som
buckfastbiet är, är stabilt
under lång tid. Genom det
begränsade urvalet som kommit
till Sverige från Buckfast
Abbey är inavelsrisken nu stor
och ett fortsatt arbete måste
utgå från nya inkorsningar/
kombinationer och testningar
på precis samma sätt som
Broder Adam arbetade. Avelsarbetet
kan aldrig upphöra!
Hur arbetar
Buckfastföreningen
Vårt fortsatta arbete går ut
på att genom inkorsningar/
kombinationer med nytt material
få fram nya arvsstabila
stammar. Detta sker genom
kontrollerad parning och
testning av stora serier där
bara de bästa får gå vidare.
Urval, testning och parning är hörnstenar
i Buckfastaveln.
Kvalitetssäkring av
drottningar
För att en drottning ska komma igenom
nålsögat att bli en avelsdrottning måste
hon, förutom att hon utformar ett eget
plus-samhälle, uppfylla en rad kriterier.
Det första är att hon ska ha en stamtavla
med Buckfastarv tre generationer bakåt
så att vi vet att det arv hon lämnar är stabilt.
Varje anmoder har plockats fram som
den bästa i en serie på 30 systrar. Ju större
gruppen är desto säkrare går det att uttala
sig om urvalet.
Höga krav ställs på den utvalda avelsdrottningen.
Hon ska uppfylla en rad kriterier
av vilka dessa är de viktigaste:
1. Temperament. 2. Kakfasthet 3.
Svärmtröghet 4. Honungsskörd 5. Fruktbarhet
6. Kalkyngel 7. Nosema 8. Utrensning.
Bina ska således vara lugna både till
sinnet och på kakorna. De ska vara svärmtröga
och producera mycket bin och ho-
nung. Dessutom får de inte ha kalkyngel
eller nosemainfektion och utrensningen/
städivern ska vara hög och därmed risken
för yngelröta liten. I framtiden kan vi
förhoppningsvis lägga till att de ska vara
virustoleranta.
Härutöver finns en rad parametrar
som är önskvärda, men för att testningen
ska vara praktiskt möjligt att genomföra
måste en begränsning göras till de
viktigaste nämligen de för skötsel, skörd
och sjukdomar. Drottningarnas samhällen
testas under två år bl a för att de ska
bedömas på sina egna bin, viktigt för bl a
svärmnings- och nosemabedömning.
Stamtavlor
Broder Adam antecknade allt om sitt arbete
från det parningsstationen öppnade
på Dartmoorheden 1925; vilka drottningar
som var avelsmödrar och de samhällen
som lämnat döttrar för drönarproduktion.
Hans drottningar hade ingen egen identitet
utan det var de samhällen som de byggt
upp som godkändes för avelsändamål. Ex.
nr 424 är därför inte ett drottningnamn
utan numret på den kupa som hon satt i.
25