Bitidningen 2008 6 - Sveriges Biodlares Riksförbund

Verksamhet med bin 2007 vid SLU
INGEMAR FRIES, EVA FORSGREN, ANDERS LINDSTRÖM, Ekologiska institutionen, SLU
FORSKNING
BEE SHOP
EU-projektet BEE SHOP som startade 2006
har målsättningen att långsiktigt främja
hållbar produktion av honung inom gemenskapen.
Projektet har nio olika partners
och koordineras av Robin Moritz vid
universitetet i Halle, Tyskland. Projektet
innefattar forskning om bin inom områdena
beteende, honung, praktisk biodling
och bisjukdomar. På sjukdomsområdet är
det SLU som samordnar arbetet.
Forskningsprogrammet finns redovisat
på nätet (http://www2.biologie.unihalle.de/zool/mol_ecol/research_f.html)
för den detaljintresserade. Som alltid när
det gäller mer omfattande forskningssamarbeten
kommer det upp nya intressanta
frågeställningar som inte kunnat förutses
när projektet planerades, samtidigt som
planerade delprojekt inte ger den utdelning
som avsetts. Projektet har nu löpt i
två år och avsatt en hel del intressanta resultat,
inte minst på sjukdomsområdet.
Delprojekt med anknytning till BEE SHOP
med SLU inblandat finns inkluderat i redovisningen
nedan.
Bond-projektet
(”Live and let Die”)
Bond-projektet och dess utveckling sedan
1999, när vi etablerade 150 samhällen isolerat
på södra Gotland och tillsatte varroakvalster
till samtliga samhällen och sedan
inte bekämpat kvalster, har beskrivits tidigare
i BT (Fries, 2007). Vi har också undersökt
om det beror på kvalstren (mindre
virulenta) eller på bina (bättre överlevnad)
att det finns samhällen vid liv. Allt
tyder på att bina av någon anledning ger
lägre kvalstertillväxt. Delförklaringar till
det kan vara att Bondsamhällena genomsnittligt
producerar mindre mängd drönar
och arbetarbiyngel, samt att kvalstren
fördelar sig annorlunda i Bondsamhällen,
med en mindre andel kvalster i ynglet när
sådant finns tillgängligt. Resultaten har publicerats
(Fries & Bommarco, 2008). Jordbruksverket
har stött studien och analys
av insamlat material beträffande kvalster
och virus, har skett inom ramen för BEE
SHOP.
Vi har fortfarande på nionde året efter
projektstarten bisamhällen som överlevt
utan behandling och kommer med normal
övervintring också att ha samhällen
vid liv 2008. Under 2007 har vi avslutat
projektet i den meningen att vi nu på
konstgjord väg (avläggare) tillverkat nya
bisamhällen. Avsikten är att öka antalet
bisamhällen med samma genetiska bakgrund
som de samhällen som överlevt
utan behandling, för att bättre kunna undersöka
egenskaper som kan ha betydelse
för överlevnad med varroakvalster. Hösten
2007 är det invintrat 15 samhällen i Bond
projektet, med 6 samhällen från det ursprungliga
försöket och 9 samhällen som
avläggare. En doktorand (Barbara Locke)
har rekryterats för att mer intensivt studera
vad det är som gör att bisamhällen
kan överleva med varroakvalster.
En förutsättning för att upprätthålla
Bond-projektet har varit det stöd som utgått
från Jordbruksverket via det nationella
programmet. Och inte att förglömma,
den oförtröttligt positiva stöttning som Åke
Lyberg bestått med i form av väl utförda allehanda
konstiga uppdrag för provtagningar
och odling av drottningar som skickats
land och rike runt, vars främsta merit är
att deras mödrar inte dött!!
Varroa och virus
Prover på levande bin som tagits månadsvis
i ett 20-tal samhällen med varierande
angrepp av varroakvalster har analyserats
för deformed wing virus (DWV), med en
kvantitativ metod där vi kan mäta antalet
viruspartiklar. Samtidigt har vi dokumenterat
antalet kvalster i samhällena (genom
att undersöka prover på bin och yngel för
varroakvalster och samtidigt uppskatta bi-
och yngelmängd). Arbetet är en del i BEE
SHOP och syftar till att förstå hur god överensstämmelse
det är mellan angreppsgrad
av kvalster och virusinfektionens omfattning.
Resultaten kommer så småningom
att publiceras, men sammanfattningsvis
tyder data på att det inte alls är så stor
överensstämmelse mellan antal kvalster
och DWV-infektionens omfattning. Det
finns ett tydligt och statistiskt säkerställt
samband, men variationen i angreppsgrad
av kvalster förklarar bara drygt 20% av variationen
hos virusinfektionernas omfattning.
Man hittar ibland bisamhällen med
kraftiga DWV-infektioner också i samhällen
med låga kvalstertal, och låga DWVinfektioner,
eller ingen alls, i samhällen
med relativt stora kvalsterangrepp. Det är
omöjligt att säga hur representativa våra
data är, men resultaten tyder på att i samhällen
som har lite drygt 4000 varroakvalster
har man alltid akuta infektioner av
DWV (men det kan som sagt förekomma
också vid mycket lägre kvalstertal). Arbetet
ingår i BEE SHOP.
Överföring av virus
Under 2006 odlade vi drottningar från
varroafria samhällen (och negativa för
DWV), som seminerades av P-O Gustavsson
med sperma från drönare i kraftigt
varroangripna (och DWV-infekterade)
samhällen. Sperman från sådana drönare
innhåller mycket DWV som överförs vid
seminationen och infekterar drottningens
ovarier och i avkomma från sådana drottningar
kan virusinfektionen spåras. Under
2007 upprepade vi och konfirmerade studien
med Bert Thrybom som seminatör.
Resultaten är anmärkningsvärda eftersom
det är första gången det påvisas veneriskt
överförd smitta, inte bara hos honungsbin,
utan hos steklar överhuvudtaget. Resultaten
är publicerade (de Miranda & Fries,
2008). Arbetet ingår i BEE SHOP.
16 Bitidningen 6 2008