Bitidningen 2008 6 - Sveriges Biodlares Riksförbund

More documents

Recommendations

Info

BERT THRYBOM L-M LILJENVALL liljenvall@zeta.telenordia.se – bert.thrybom@swipnet.se Jag heter Bert Thrybom och det är i år 60 år sedan min far och jag (7 år gammal) ”blev med bin”. Tillsammans med Hans Sahlin, Ulf Gröhn och Leif Svensson har jag ingått i SBR:s avelskommitté. De senaste 30 åren har mitt intresse fokuserats på avelsarbete och utveckling av inseminationsteknik. Jag har medverkat till och deltagit i olika projekt, exempelvis arbete med rensningsbenägna bin på 1980-talet, hämtning av ägg och sperma av A. m. monticola i Kenya samt import av liguriska drottningar från reservatet på Kangaroo Island, Australien. Vidare har jag skrivit bland annat följande rapporter vilka skall fi nnas på SBR:s exp: 1: Resistensavel mot yngelsjukdomar hos bin. 2: Sluten population av bin med höggradig rensningsförmåga. 3: Ny diluent för ”single-drone”-insemination och insemination med homogent blandad sperma. Jag kommer att ingå i SBR:s Vetenskapliga Råd tillsammans med Lars-Martin Liljenvall och hoppas kunna bidra med matnyttiga referat från internationella bitidskrifter. Mitt första bidrag är emellertid ett eget pilotprojekt rörande utvärdering av rensningförmågan och hur den karaktären eventuellt kan/skall mätas. SBR:s Vetenskapliga Råd Utrensningsförmågan hos bin Under de senaste åren har ett fl ertal artiklar skrivits rörande tekniken för bestämning av rensningsiver, allt från frysning av kakbit med yngel till nålsticksmetoden (prickmetoden). Den vetenskapliga standardmetoden för utvärdering av rensningsförmåga har varit avdödning av ynglet genom frysning vid -180 C under 24 timmar, varefter kakbiten tinas upp till rumstemperatur och återinsätts i den yngelkaka varifrån kakbiten togs. På senare tid har den så kallade nålsticksmetoden/prickmetoden börjat användas mer allmänt då den anses mindre tidsödande och mindre kladdig än frysmetoden. I samband med en vistelse i Australien gjorde jag ett jämförande test med frys- respektive prickmetoden. Försöket gjordes samtidigt och i samma samhälle. Resultatet blev att det prickdödade ynglet avlägsnades inom 1 dygn under det att det frysdödade ynglet knappt hade rörts av bina efter 1 dygn. Olika nålar med olika grovlek som användes vid nålsticksförsöket. En tid därefter genomförde jag därför en pilotstudie där ynglet dödades, förutom genom frysning, även med olika ”prick-metoder”. Försöket genomfördes vid samma tidpunkt i samma samhälle, på samma ram och med samma ålder på ynglet. Inom ett område dödades ynglet med nålstick genom täckvaxet med 2 olika grova nålar – 0,25 mm och 0,33 mm. På ett intilliggande område dödades ynglet genom stick från baksidan med en 0,6 mm grov nål varvid cellocken inte skadades. Cellerna var således på utsidan lika intakta som i kakbiten där ynglet frysdödats.. Ynglet dödades således med en nål men utan att täckvaxet över ynglet skadades. 14 Bitidningen 6 2008
Efter 18 timmar hade endast enstaka celler med det frysdödade ynglet rensats. Av de 50 celler där ynglet dödats med en 0.25 mm grov nål hade 24 celler rensats helt = 48 %. I de 50 celler där ynglet dödats med en 0.33 mm grov nål hade 34 celler rensats helt = 68 %. Av de 48 celler där ynglet dödats genom stick från baksidan hade 31 celler rensats helt = 65 %! Min hypotes är att utrensningen bland annat är beroende av den skada ynglet utsätts för (graden av macerering) och inte bara skadan på cellocket. Det frysta ynglet läcker inte kroppsvätska lika snabbt och i samma mängd som det yngel som dödats genom stick och ju Bitidningen 6 2008 större skada ynglet utsatts för (grövre nål) desto snabbare borde bina märka att något är fel och då rensa ut det döda ynglet även om täckvaxet inte är skadat. Ju grövre nål desto snabbare utrensning. Men sannolikt har även skadan på cellocket, och den kroppsvätska som följer med då nålen dras ut ur cellen, betydelse eftersom utrensningen efter stick med 0.33 mm-nål genom cellocket är jämförbar med stick från baksidan med 0.6 mmnål utan att cellocket skadas. Ynglet som dödats av kalkyngelsvampen, Ascosphaera apis, läcker inte ut någon vätska! Frågan är: vad är det man mäter med Proteinfoder till bin Ordföranden Abdi Saffari i det kanadensiska sällskapet Feed Bee ställer frågan varför vi är så obetänksamma rörande de proteiner som vi föder våra bin med. (I Nordamerika är det vanligt med pollenersättningsfodring.) Det är egentligen inte intressant hur mycket protein vi ger så länge vi inte vet hur mycket av detta som bina tar upp och drar nytta av i sin kropp. För många andra av våra husdjur har man ”forskat fram” bra sammansättning på det foder vi ger dem för att de ska utvecklas normalt. Abdi Saffari säger att man skulle kunna jämföra binas situation med om vi skulle äta hos Mac Donald varje dag, Människan kan bara nyttiggöra sig ca 10% av proteinerna i snabbmaten. Gäller detta för våra bin också? Bina använder proteiner i hela yngeluppfödningsprocessen. Den naturliga proteinkällan är pollen som bina hämtar ur blommorna. Extra tillförsel av proteiner skulle kunna ge en snabbare och kraftigare utveckling av bisamhället och skulle då också kunna vara en försäkring mot perioder då bina har mycket yngel att föda upp men då det är dåligt drag. I 14 år har vi forskat på denna näringsupptagning hos bin”, säger Abdi Saffari. ”Vi har testat 225 substanser alla hämtade från växtriket. Vi fi ck inget entydigt svar men vi fi ck fram en ”meny” som bina kan tillgodogöra sig. Metoden att på detta sätt få bina att tillgodogöra sig ”bättre” proteiner diskuteras mycket idag världen över i bikretsar. Doug Somerville har på den australiska myndighetens uppdrag skrivit en bok i detta ämne. Se vidare hemsidan: www.feedbee.com Hämtat ur Birökteren 123 (2007):11 315 L-M L de olika metoderna? Metoderna är således inte jämförbara och någon form av standardisering är nödvändig vid utvärdering av rensningstest. Drottningodlare som testar rensningsförmågan, vilket jag anser vara ett krav man kan ställa på en seriös drottningodlare, bör ange vilken metod man använt för utvärderingen, exempelvis frysmetod eller nålens grovlek. (PS: Tyvärr fi nns inget bildmaterial tillgängligt, frånsett den nytagna bilden på de nålar som använts eftersom minneskortet med bilderna, trots intensivt letande, inte hittats. Bilderna skall dock publiceras så snart som materialet åter- Pollen är fortfarande den oöverträffade proteinkällan för bin. Men forskningen går vidare för att producera proteintillskott för bl a fodring av bin i pollenfattiga tider. Kan man samla in pollen till detta ändamål eller köpa bra pollen är det fortfarande det bästa alternativet. 15
Page 1 and 2: Nr 6 Juni 2008 Bitidningen Bitidnin
Page 3 and 4: Åke Sandquist Förbundsordförande
Page 5 and 6: Jorden och Skogen i Storstaden - En
Page 7 and 8: tillsättning av ny eller att man g
Page 9 and 10: köpare och säljare. I år gäller
Page 11 and 12: Hitta drottningen ANDERS BERG Att t
Page 13: samhällen enligt reklamen. Kassett
Page 17 and 18: Nosema hos bin Nosema ceranae Under
Page 19 and 20: Hatjina, F., Korpela, S., Fries, I.
Page 21 and 22: Bitidningen 6 2008 ”Bilagan” 21
Page 23 and 24: Det nordiska biet - fi nns det? ING
Page 25 and 26: det franska biet, hedbiet och det n
Page 27 and 28: Våra aktiviteter under 2008 Skärv
Page 29 and 30: Information från I nästa nummer b
Page 31 and 32: 13 - Hallands distrikt Harplinge Bf
Page 33 and 34: Medlemsnr: Namn: Tele: Mobil: Adres
Page 35 and 36: Kurser för avels- och testbiodlare
Page 37 and 38: Buckfastdrottningar från Sörmland
Page 39 and 40: FÖRBUNDSEXPEDITIONEN Trumpetarevä

Bitidningen 2008 6 - Sveriges Biodlares Riksförbund

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?