Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Dackekuriren</strong><br />
2/<strong>2005</strong><br />
Årgång 43<br />
Gatas Parlament<br />
Hur blev Smålands nation socialistiskt?<br />
Föredrag från Folkets Akademi
2<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
<strong>Dackekuriren</strong> är ett organ för Smålands<br />
Nation vid Lunds universitet.<br />
Tidningen utkommer fyra gånger<br />
per <strong>år</strong>.<br />
Redaktörer<br />
Ruthger Persson<br />
(ansvarig utgivare),<br />
Sofia Söderberg<br />
Redaktion<br />
Martin Christensson,<br />
Cecilia Johansson<br />
Skribenter<br />
Viktor Banke,<br />
Karl Bäck,<br />
David Gustafsson,<br />
Cecilia Johansson,<br />
Björn Lundberg,<br />
Jan Löfberg,<br />
Emmy Olsson,<br />
Ruthger Persson,<br />
Sofia Söderberg,<br />
Karin Zackari<br />
Foto<br />
David Gustafsson,<br />
Sofia Söderberg<br />
Korrekturläsning<br />
Martin Christensson,<br />
David Gustafsson,<br />
Cecilia Johansson<br />
Illustrationer & Serier<br />
Sara Garnér<br />
Tryck<br />
Trydells Tryckeri AB,<br />
Box 68,<br />
312 21 Laholm<br />
Kontakt<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
Smålands Nation<br />
Kastanjegatan 7<br />
223 59 Lund<br />
Internet<br />
dackekuriren@smalands.lu.se<br />
www.smalands.lu.se/dackekuriren<br />
Framsida<br />
Tunnelbanevagn från New York<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
Ledare<br />
Så nu är vi där; en dag jag delvis fruktat, delvis sett fram emot – dagen då jag har<br />
fullgjort mina plikter som Dackeredaktör. Det här är förmodligen det sista som<br />
jag skriver i tidningen, eftersom jag anser att efter fyra <strong>nummer</strong> som redaktör och<br />
tre som medarbetare f<strong>år</strong> det vara nog. Som andre redaktör att få ut fyra <strong>nummer</strong><br />
under sin tid sedan 1995 så har jag en del att se tillbaka på också – både roligt<br />
och tråkigt – eftersom det krävs en hel del av en för att få ut fyra <strong>nummer</strong> av en<br />
tidning på sin fritid.<br />
Underhållande är att jag helt på egen hand lyckats starta en konflikt med<br />
Lundag<strong>år</strong>d (av vilka man kanske skulle ha förväntat lite mer professionalitet än<br />
vad man fick uppleva). Andra trevliga saker är den positiva feedback vi fick på<br />
<strong>år</strong>ets första <strong>nummer</strong> – det är alltid trevligt att veta att folk faktiskt läser det man<br />
skriver, att vi blev bästa nationstidning förra <strong>år</strong>et och allt annat som jag glömt<br />
eller bara inte kommer på nu. Trevligt är också att vi numera kan stoltsera med<br />
referat från FA. De negativa sakerna behåller jag för mig själv (det är nog bäst så)<br />
och lämnar över ordet till Sofia. Hejdå!<br />
- Ruthger<br />
Dags att säga nej till kriget?<br />
Under de dryga två <strong>år</strong>en som USA har genomdrivit sin aggression i Irak har vi<br />
sett spridda artiklar med detta tema. Tyvärr har det varit glest mellan dem.<br />
Varför inte vända på steken?<br />
Det är kanske dags att säga ja till kriget – mot USA. Dags att sluta tro på ”fred i<br />
v<strong>år</strong> tid” resonemanget – att kontinuerligt vänta på att den aggressiva stormakten<br />
skall nöja sig i sin iver att förslava världen. Det finns trots allt en hel del likheter<br />
mellan dagens USA och en totalitär makt från förra seklet; ockupationer,<br />
fördrivning, tortyr… ja till och med koncentrationsläger.<br />
Vi undrar...<br />
Oh look up there in the sky what is that I prey?<br />
- Is it a bird? Is it a plane? No, it’s a man insane; it’s my president LBJ.<br />
Well he can call superwoman and his superdog…<br />
- I’ve got a little piece of cryptonite that’s gonna bring him back to land.<br />
(Superbird – Country Joe & the Fish)
Deadline<br />
för nästa <strong>nummer</strong> är:<br />
18/9-<strong>2005</strong><br />
så skicka in allt material<br />
som ni har i byrålådarna<br />
innan dess (obs: att med<br />
material menas skrivet<br />
sådant och inte smutstvätt<br />
eller dammråttor).<br />
Det g<strong>år</strong> bra att skicka<br />
med snigelpost, e-post<br />
eller helt enkelt lämna<br />
det på expen<br />
Smålandsinfo<br />
Expen<br />
öppen mån-ons, fre 12-15<br />
tors 16-19<br />
Smålands Nation<br />
Kastanjegatan 7<br />
223 59 Lund<br />
smalands @smalands.lu.se<br />
www.smalands.lu.se<br />
Telefon 046 - 12 06 80<br />
Fax 046 - 211 57 99<br />
Bostadsexpen<br />
öppen vardagar 10-12<br />
Kerstin Bjerkborn<br />
Kastanjegatan 1 C<br />
223 59 Lund<br />
Telefon 046-15 87 45<br />
kerstin@smalands.lu.se<br />
http://www.smalands.lu.se/SNB/<br />
Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa<br />
Föredrag på Folkets Akademi<br />
Jordreform i Skottland<br />
Svar till Per Samuelsson: Marx, Jesus och resursen svenska kyrkan<br />
Miljöutskottet lär känna Lund<br />
Recensioner<br />
En tillbakablick på Smålands nations historia<br />
Favorit i repris från Brand 1972: Hur fan kan man bli anarkist?<br />
Mot friheten med EU<br />
Gatas Parlament: Norske gutter som prater politikk<br />
Arbetarn’ e lat<br />
Efterfest hos herr Kanin<br />
Vetenskap<br />
You made my shitlist... ...but there’s also a hitlist<br />
I detta <strong>nummer</strong><br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
4<br />
5<br />
6<br />
8<br />
9<br />
9<br />
11<br />
12<br />
15<br />
16<br />
20<br />
21<br />
22<br />
23<br />
Plattformen<br />
Skall verka i socialistisk anda och främja medvetenhet och kritiskt tänkande.<br />
Skall främja mångsidig och nyskapande kultur och tillgodose medlemmarnas behov<br />
av nöje och social samvaro.<br />
Skall arbeta för att stärka de studerandes inflytande över sin utbildning.<br />
Skall stödja de grupper som missgynnas av det rådande utbildningssytemet och<br />
arbeta för att den sociala snedrekryteringen till universitet och hög<strong>skola</strong> bryts.<br />
Skall främja användandet av tvärvetenskaplig metod inom universitet och hög<strong>skola</strong>.<br />
Skall verka för samhällskritisk, obunden utbildning och forskning fri från styrning<br />
av stat och näringsliv.<br />
Skall uppmärksamma kvinnors erfarenheter i samhället och verka för jämställdhet<br />
mellan könen.<br />
Skall stödja och verka inom de krafter som kämpar mot miljöförstöring och exploatering<br />
av naturresurser som förändrar den ekologiska balansen.<br />
Skall verka för internationell solidaritet och mot politiskt, militärt och kulturellt<br />
förtryck.<br />
Skall stödja och verka inom de krafter som arbetar för global nedrustning.<br />
Smålands nations plattform antogs 1986. Snart 20 <strong>år</strong> senare är det nu dags att formulera<br />
en ny, rykande färsk plattform! Saknar du en punkt i plattformen eller finns<br />
det något som borde plockas bort? Eller har du rentav förslag på en helt ny plattform?<br />
Lämna då ditt förslag i plattformslådan på nationsexpeditionen eller mejla det till<br />
plattform@smalands.lu.se - eller diskutera vidare på Smålands diskussionsforum på<br />
www.smalands.lu.se/forum.<br />
3
4<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa...<br />
...men ungefär allt däremellan!<br />
Den 9 till 15 maj händer det något<br />
alldeles speciellt på Småland. Då<br />
drar nämligen kulturveckan igång<br />
– ett myller av workshops, musik,<br />
mat och häng, ja, kultur helt enkelt!<br />
<strong>Dackekuriren</strong> träffade ett sprudlande<br />
kulturombud för att få koll på läget.<br />
Temat för veckan är ”kamp genom<br />
kultur”, två saker som Maria (Fagerberg,<br />
kulturombud) anser är tätt förenade.<br />
”Politisk kamp och politiska idéer har<br />
alltid inspirerat kulturen och tvärtom.”<br />
Alla uppmanas också att dela med sig<br />
av sina egna alster och under veckan<br />
planeras det att väggarna i lokalen ska<br />
fyllas av texter, dikter, teckningar och<br />
allt annat som någon kan tänkas vilja<br />
uppmärksamma världen på.<br />
”Tanken med kulturveckan är att så<br />
många som möjligt ska få chans att<br />
delta i olika saker – att skapa kultur<br />
istället för att vara passiva åskådare."<br />
”Jag tycker vi ska aktivera oss!” skrattar<br />
hon.<br />
Invigningen drar igång runt klockan<br />
sex på måndagskvällen och omges av<br />
stort hemlighetsmakeri. ”Vi har planer<br />
på något riktigt spännande” medger<br />
Maria och ler.<br />
Jag frågar henne om hon tycker att<br />
alla sorters kultur f<strong>år</strong> ta plats i dagens<br />
samhälle:<br />
”Nej, det tycker jag inte... Det finns ju en<br />
massa olika forum där människor kan<br />
uttrycka sig, men det som uppfattas<br />
som kultur idag är ju ofta en slags<br />
’finkultur’, som är ganska inspärrad i<br />
sina egna traditionella dramer, som<br />
säger vad som är kultur och hur den<br />
ska formas. Även om den ändras<br />
lite grann så är den i princip alltid<br />
väldigt mansdominerad och vit. Och<br />
då utestängs de människor som inte<br />
faller inom de här ramarna. Titta bara<br />
på stadsteatrarna, till exempel – det är<br />
samma traditionella drama som spelas<br />
om och om igen. De ska kanske inte<br />
förkastas, men vi behöver gå vidare.<br />
Jag önskar att det skulle vara mer<br />
öppet för andra sorters uttryck, att det<br />
inte behöver vara så pretentiöst”<br />
02/05<br />
Kan kultur vara fördummande – finns<br />
det någon risk med alla dokusåpor och<br />
sensationsteve vi dagligen matas med?<br />
”Ja, teve överhuvudtaget passiviserar,<br />
och jag tror absolut att till exempel<br />
dokusåpor kan vara fördummande.<br />
Dels för att den ständigt genom hur<br />
den framställer sina deltagare, tvingar<br />
in människor i stereotyper, i stil med<br />
’den arga lesbiska tjejen’ eller ’machokillen’,<br />
och dels för att den hela tiden<br />
eskalerar. Det är alltid mer sprit, mer<br />
sex o.s.v., för att behålla intresset hos<br />
publiken, för att få dem att fortsätta<br />
titta. Om en dokusåpa kördes i samma<br />
stil i typ tio <strong>år</strong> så tror jag folk skulle<br />
tröttna jättesnabbt. Stäng av teven<br />
och gå ut och skapa!<br />
Workshop ’til you drop<br />
Om du bestämmer dig att följa<br />
uppmaningen lär du inte bli besviken.<br />
Varje kväll kommer det att köras ett<br />
antal workshops och uppträdande.<br />
Förutom att umgås och ha mysigt<br />
kommer du att kunna skriva, teckna<br />
serier och måla grafitti tillsammans<br />
med andra. Poetry Slam och Öppen<br />
Scen är det perfekta tillfället för dig<br />
som vill synas och höras, och för dig<br />
som inte kan sitta still bjuds det på både<br />
afrikansk och orientalisk dans.<br />
Om du bara skulle känna för lite sällskap<br />
kan du alltid titta in för att käka middag<br />
– Solrosen, Kalles och köksmästarna sl<strong>år</strong><br />
sig nämligen ihop för att laga supergod<br />
mat hela veckan. Dodger anordnar<br />
punkkväll för de inbitna och alla andra,<br />
och på söndagen finns tillfälle att ligga<br />
på soffan och njuta av kortfilmer.<br />
Samtidigt under hela veckan röjer<br />
Miljöutskottet upp i ljusg<strong>år</strong>darna för att<br />
plantera blommor, och en ”bytarloppis”<br />
påg<strong>år</strong> – vem har inte en massa udda<br />
grejer längst in i garderoben som du,<br />
hellre än att dumpa i nån container, vill<br />
byta bort mot någon annans minst lika<br />
bisarra fynd?<br />
När det gäller samarbete så har<br />
kulturutskottet lyckats engagera<br />
många av de olika utskotten, de flesta<br />
har bidragit med något. ”När vi väl<br />
hade dragit igång planeringen var<br />
alla väldigt hjälpsamma” berättar<br />
Maria. ”Målet var ju att så många som<br />
möjligt av utskotten skulle delta, att<br />
alla ska ha bidragit med någon del”<br />
”Vi hoppas att det ska finnas någonting<br />
för alla att tycka om.”<br />
Den Kulturpolitiska veckan 9/5-15/5<br />
Lokalen öppnar vid tretiden på vardagar<br />
och det serveras mat varje kväll.<br />
Måndag<br />
Invigning på B-längans tak med<br />
Radical Cheerleading kl. 18<br />
Sprakande överraskningsevenemang<br />
Tisdag<br />
Ladyfest kl. 19<br />
Onsdag<br />
Punkfest kl. 21-02<br />
Torsdag<br />
Orientaliskdans workshop kl. 17-19<br />
Skrivarverkstad kl. 17-19<br />
Poesimaraton med öppen scen<br />
kl. 20-02<br />
Fredag<br />
Konsert med Kultiration kl. 21-02<br />
Lördag<br />
Lokalen öppnar vid tiotiden och under<br />
dagen kommer det att hållas föredrag<br />
och arrangeras workshops.<br />
Dansuppvisning<br />
Vibrator med konsert kl. 22-02<br />
Söndag<br />
Kalle kafé kl. 12.30<br />
Kortfilmsfestival<br />
0-budgetfilm<br />
Text: Cecilia Johansson<br />
Under veckan kommer fotolabbet<br />
vara öppet för densom vill prova på<br />
att framkalla.<br />
Miljöutskottet kommer under hela<br />
veckan ha skapande verkstad i<br />
ljusgångarna.<br />
Programmet är preliminärt. För en<br />
uppdaterad version besök hemsidan;<br />
http://www.smalands.lu.se
Det förutsägbara<br />
fiaskot i Irak<br />
och vad som bör göras nu<br />
Tordagen den 31 mars besökte<br />
fredsforskaren Jan Öberg från<br />
Transnationella Stiftelsen för Fred och<br />
Framtidsforskning Folkets Akademi.<br />
Jan pratade bland annat om vikten av<br />
och möjligheterna med att använda<br />
sig av ickevåld. Likaväl som vi utbildar<br />
folk i krig, måste vi utbilda folk i fred,<br />
resonerar Jan Öberg. Vi måste bli<br />
undervisade i hur man ska hantera<br />
konflikter. Som det är idag blir våldet<br />
snudd på legitimt, eftersom folk inte<br />
kan, inte vet någon annan lösning.<br />
TFF grundades 1986 av Öberg och<br />
hans hustru och har idag över hundra<br />
medlemmar världen över, bland annat<br />
före detta FN-tjänstemän, professorer<br />
och författare. De skriver böcker och<br />
debattartiklar men räds inte att fara<br />
till brinnande konfliktområden. På<br />
plats lyssnar de på vad människorna<br />
själva har att säga om konflikten i<br />
fråga och diskuterar med alla parter.<br />
TFFs viktigaste arbetsområden har<br />
varit Balkan, Burundi och de senaste<br />
<strong>år</strong>en, Irak. Fram till 1999 mottog Öbergs<br />
stiftelse 300 000 kr per <strong>år</strong> i bidrag från<br />
Utrikesdepartementet. ”Vi blev av med<br />
bidraget för att vi visste för mycket i<br />
Kosovofrågan och h<strong>år</strong>t kritiserade<br />
Persson och Lindhs positiva hållning<br />
till en bombning av Balkan”, förklarar<br />
Jan Öberg.<br />
Föredraget besöktes av ca 25 personer,<br />
något som Öberg kommenterade<br />
med: ”På 70-80-talet hade här suttit<br />
200-300 personer. Vi lever i en tid av<br />
bristande engagemang. Detta trots<br />
att världen är långt farligare idag än<br />
på 80-talet. Folkrätten är urholkad och<br />
interventionismen är mer accepterad.”<br />
Öberg tror en bov i dramat kan vara<br />
att media blir alltmer ohederlig och<br />
missvisande. Vad var det för bild<br />
som gavs av Irak innan kriget? Om<br />
man tar gränsen för svart-vit, när det<br />
egentligen är grå, då blir resten av<br />
det man gör också fel. De goda sidor<br />
som trots allt fanns av Irak, glömde<br />
man att nämna. Exempelvis hade Irak<br />
sjukv<strong>år</strong>d regionens bästa sjukv<strong>år</strong>d och<br />
Föredrag på Folkets Akademi<br />
Text: David Gustafsson,<br />
Ruthger Persson,<br />
Bild: David Gustafsson<br />
läskunnigheten var ca 95 procent.<br />
Irak var även det land i området där<br />
kvinnor hade störst inflytande. Irak<br />
var enligt en av vapeninspektörerna<br />
i princip avväpnat 1995, berättade<br />
Jan. 2002 satsade Storbritannien och<br />
USA tillsammans 330 gånger mer<br />
pengar på militären än Irak. Dess<br />
militärutgifter uppgick till hälften av<br />
Sveriges. Hur fasen gick det till att<br />
alla plötsligt trodde att Irak var ett<br />
hot mot världsfreden, frågar sig Jan<br />
Öberg. Varför skickades innan kriget<br />
inga medlare? Varför bjöds aldrig folk<br />
från Iraks regering in till exempel till<br />
EU-parlamentet för att berätta vad de<br />
hade att säga om situationen?<br />
Ett annat stort problem, enligt Öberg,<br />
är att Sverige sedan Olof Palmes död<br />
inte har haft en egen utrikespolitik.<br />
Sveriges regering har direkt eller<br />
indirekt givit sitt stöd till bombningen<br />
av Balkan, Afghanistan och Irak. Krig<br />
har setts som en lösning på kulturella<br />
och etnisk relaterade problem. I januari<br />
2003, strax innan kriget mot Irak, blev<br />
Göran Persson intervjuad och sa att<br />
han ”hoppades att kriget skulle bli kort,<br />
f<strong>år</strong> då skulle det kunna innebära en<br />
uppgång i konjunkturen”. Han sa inte<br />
att han hoppades på att det inte skulle<br />
bli något krig. TFF besökte Irak några<br />
månader innan Irakkrigets utbrott och<br />
intervjuade ett spann av människor,<br />
från folk på gatan till de styrande i<br />
Bath-partiet. Öberg planerar snart att<br />
åka till Iran och prata med folk där.<br />
Ännu en ockupation klarar USA inte<br />
av, men bomberna kommer att falla,<br />
det kan dröja veckor eller månader,<br />
hävdar han. Han skulle vilja se att USA:<br />
s trupper drog sig ut ur Irak och att en<br />
multinationell återuppbyggnadsstyrka<br />
bestående av folk från exempelvis FN,<br />
OSSE och Afrikanska Unionen gick<br />
in för att hjälpa irakierna. Insatsen<br />
skulle föregås av att världen gick<br />
ut och offentligt bad om ursäkt för<br />
kriget och berättade att det inte var<br />
frågan om en ny ockupation, utan att<br />
den vill hjälpa till. En mellanfolklig<br />
solidaritetsförklaring. Det irakiska<br />
folket som offer behöver upprättelse,<br />
säger han. Så länge Israel har kärnvapen<br />
kommer Irak och Iran också vilja ha det.<br />
Jan Öberg<br />
Israel måste nedrustas. Skulle Irak börja<br />
producera mycket olja skulle OPEC<br />
dumpa priserna. Därför måste pengar<br />
in i Irak. Och all hjälp det kan få. Öberg<br />
tänker tillbaka på återuppbyggnaden<br />
av Jugoslavien efter andra världskriget.<br />
Då åkte arbetsbrigader från Norden<br />
ner på somrarna och hjälpte till att<br />
bygga upp broar och annat som<br />
förstörts i kriget. Tänk på, säger Öberg,<br />
att politiken och freden inte tillhör<br />
politikerna, demokrati handlar om hur<br />
vi gör det själva. Det är kanske uppblåst<br />
att tro, avslutar Jan Öberg, men varje<br />
människa kan göra någonting.<br />
I den efterföljande diskussionen<br />
ifrågasattes bland annat hur Jan Öberg,<br />
som fördömt FN:s <strong>år</strong> av sanktioner<br />
mot Irak, fortfarande kunde ha tilltro<br />
till att FN kunde göra gott i Irak. Är<br />
inte detta motsägelsefullt? Visst är<br />
det motsägelsefullt, svarade Jan. De<br />
fem ledande länderna i FN, ska sitta<br />
och försöka skapa fred samtidigt<br />
som de utgör 85 procent av världens<br />
vapenexport. Men FN är världens<br />
största organisation, fortsatte Jan.<br />
Och deras medarbetare på marken<br />
i till exempel Burundi och Bosnien<br />
är de bästa jag mött. Under de tolv<br />
<strong>år</strong>en mellan krigen i Irak, skedde inga<br />
angrepp på FN-personal. Det var först<br />
när FN blev USA:s förlängda arm som<br />
attacken kom.<br />
För mer information om TFF;<br />
http://www.transnational.org<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
5
6<br />
Mot NATO<br />
för en kärnvapenfri<br />
värld<br />
Torsdagen den 17 mars besökte Oscar<br />
Schön från Ofog Folkets Akademi på<br />
Smålands.<br />
Ofog är ett nätverk som kämpar för<br />
en kärnvapenfri värld och ägnar sig åt<br />
blockader och andra direkta aktioner<br />
mot Natos olagliga kärnvapen i Europa.<br />
Oscar berättade om kärnvapnens<br />
uppkomst vid andra världskriget till<br />
hur det ser ut dagsläget. Efter Sovjets<br />
kollaps minskade stormakterna sina<br />
arsenaler en aning och idag är jordens<br />
kärnvapenlager tillräckligt för att<br />
utplåna allt jordens liv 30 gånger<br />
om, jämfört med tidigare 70 gånger.<br />
Bushadministrationens satsningar på<br />
missilförsvar och små atombomber är<br />
steg åt helt fel håll, steg tillbaka till en<br />
kapprustningens värld, enligt Oscar<br />
Schön.<br />
Nato har ungefär 480 kärnvapen<br />
i Holland, Belgien, Tyskland och<br />
Turkiet m fl. 2002 anordnade Ofog<br />
tillsammans med flera internationella<br />
fredsorganisationer en fredlig aktion<br />
mot Natos kärnvapenbas i Belgien.<br />
2000 personer deltog i rollen som<br />
civila vapeninspektörer och 1117 av dem<br />
greps utanför och inuti basen. Eftersom<br />
målet med aktionen var att upplysa<br />
lokalbefolkningen och belgarna om<br />
vapnens existens, var mottot, ju fler<br />
gripna, desto större uppståndelse.<br />
Den 16 april hålls i återigen aktioner<br />
i Belgien denna gång på tre platser<br />
samtidigt; vid Natos militära<br />
högkvarter, Natos politiska högkvarter<br />
i Bryssel och Natos kärnvapenbas i<br />
Kleine Brogel. Anledningen till tre<br />
aktioner samtidigt på olika håll ligger<br />
i att orsaka en mer komplicerad och<br />
dyr polisinsats. Därigenom vill Ofog<br />
få både befolkning och de styrande<br />
att fråga sig om det verkligen är värt<br />
att ha kärnvapen.<br />
Mål med aktionen i april<br />
Att göra den dyr och kännbar och<br />
därmed<br />
D ackekuriren<br />
02/05<br />
Oscar Schön<br />
Skapa ett missnöje hos befolkningen<br />
mot Natos kärnvapen<br />
Att pressa Belgiens regering så att Nato<br />
på sikt f<strong>år</strong> dra sig tillbaka.<br />
Det banala med situationen, berättade<br />
Oscar Schön, är att då man pressar<br />
Belgiens regering om basen i Kleine<br />
Brogel, säger de ”Det är ju Natos bas,<br />
vi har inget ansvar för vad de gör<br />
där” och när man frågar Nato svarar<br />
de ”Nej, det är Belgiens bas, det är<br />
deras ansvar och den vet vi inget om”.<br />
Dagarna innan aktionen kommer<br />
icke-våldsträning att hållas och flera<br />
workshops om kärnvapen arrangeras<br />
av fredsorganisationer i Belgien. I juli i<br />
sommar arrangerar Ofog och ”Ungdom<br />
mot Atomvåpen” ett internationellt<br />
aktionsläger mot rymdkrig i Fauske<br />
i Norge.<br />
För mer info:<br />
http://www.ofog.org<br />
Rasifiering<br />
i en nyliberal och<br />
nykonservativ soppa<br />
Den 7 april besökte Anders Neergaard<br />
Folkets Akademi och höll en föreläsning<br />
på ”Rasifiering, en nykonservativ och<br />
nyliberal soppa”. Ett trettiotal personer<br />
hade tagit sig till lokalen för att höra<br />
på honom denna dag. De som tog sig<br />
dit fick höra ett föredrag som krävde en<br />
del förkunskap om Malmö kommuns<br />
program välfärd för alla.<br />
Anders inleder föredraget med en<br />
ganska omfattande historik som<br />
börjar med hans eget engagemang i<br />
Folkpartiet på 70-talet, ett parti som<br />
enligt honom hade en kvasimarxististik<br />
inriktning under detta decennium.<br />
Han tillägger dock att han idag är aktiv<br />
i Vänsterpartiet, som enligt honom för<br />
en politik som minner ganska mycket<br />
om Folkpartiets sjuttiotal. Jag vet<br />
inte om det är en aning nostalgisk<br />
alternativt glorifierande bild han<br />
vill förmedla, men han hävdar i alla<br />
fall att den borgerliga regeringen<br />
som satt fram till 1982 var den sista<br />
vänsterregering som Sverige haft. Att<br />
det sedan dess skett en omsvängning<br />
av det politiska landskapet med<br />
privatiseringar och nyliberalismen<br />
sätt att se på människor som varor, en<br />
politik som Anders menar har sin rot<br />
i de reformer som Socialdemokratin<br />
ägnade sig åt under åttiotalet. Han<br />
poängterar också att kärnfamiljen<br />
också fick ett uppsving politiskt under<br />
detta decennium, med en negativ<br />
inställning till ensamstående mödrar,<br />
homosexuella och feminism som följd.<br />
1985 är ytterligare ett viktigt <strong>år</strong>tal i<br />
denna historik då man då började<br />
märka effekterna av en politisk teori<br />
som lägger vikt vid att man samlas<br />
kring ett nyckelord för att kunna<br />
genomföra ett politiskt skifte; detta<br />
nyckelord blev ”invandrare” och<br />
vips var något som han benämner<br />
nyrasism född. Han lägger stor vikt<br />
vid att Ny Demokrati tog väljare från<br />
Socialdemokraterna 1991 och liknar<br />
den händelsen med vad som hände<br />
i valrörelsen 2002 då Folkpartiet<br />
spelade ut raskortet och tog röster från
framför allt Moderata Samlingspartiet<br />
innan han återkommer till ämnet för<br />
föreläsningen, dvs. Malmö kommuns<br />
”Välfärd för alla”.<br />
Enligt Anders så finns det en hörnsten i<br />
detta program som baseras på vad han<br />
kallar ”rasifiering”. Utseendemässiga<br />
faktorer används men kombineras<br />
inte denna gång med ett tal om<br />
underlägsenhet, utan med en ”vi<br />
mot dom”-tanke. Att det inte bör ske<br />
blandning mellan grupperna eftersom<br />
”de är annorlunda”. Malmö kommuns<br />
program gör invandrarna till det stora<br />
samhällsproblemet, enligt honom;<br />
det handlar inte endast om en rädsla<br />
för ökad brottslighet utan man ger<br />
den diffusa grupp som kallas för<br />
invandrare skulden för problemen<br />
som uppst<strong>år</strong> – de producerar helt<br />
enkelt själva rasismen. Folkpartiet har<br />
nyligen också tagit ett steg längre i<br />
rasifieringen i sitt integrationsförslag<br />
– släng ut dem som inte sköter sig<br />
– menar dem. Om rötäggen försvinner<br />
så minskar rasismen är resonemanget,<br />
och man tar sitt stöd i mediala brott<br />
som hedersmord och könsstympning<br />
– problemet är bara att dessa brott inte<br />
sker särskilt ofta i landet. En annan<br />
tes är att bidragstagarna skall befrias<br />
från sitt bidragsberoende – genom<br />
att socialbidraget skall bli ett slag<br />
minimilön för att mer väl besuttna skall<br />
kunna utnyttja socialbidragstagarna<br />
för hushållsnära tjänster, med en<br />
följd att hemhjälp för de rika blir<br />
skattefinansierad till en stor del (femtio<br />
procent). För att mildra intrycket man<br />
f<strong>år</strong> av detta så skriver man också att<br />
jobb som nattvandrare, skolmamma<br />
och skolpappa kan vara aktuella.<br />
Programmet stannar inte ens här,<br />
enligt Neergard. Man hävdar att vissa<br />
kulturella gruppers värderingar och<br />
normer är förbjudna – Anders undrar<br />
om inte detta strider mot svensk lag.<br />
Texten avslutas med att man måste<br />
värna om kultur och modersmål. En<br />
formulering som enligt han bekräftar<br />
att det är invandrarna man vill peka<br />
ut, även om detta inte skrivs i klara<br />
och tydliga ordalag. Formuleringen<br />
de ”nyanlända” förekommer också i<br />
dokumentet, men Anders tror inte att<br />
det är hans vuxna barn som nyligen<br />
flyttat till Malmö man menar… Alla<br />
partier i Malmö kommunfullmäktige,<br />
utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet,<br />
tog ställning för programmet.<br />
Särskilt beröm fick det av Folkpartiet,<br />
Moderaterna och kanske mindre<br />
förvånande Sverigedemokraterna.<br />
Av de övriga punkter som Anders<br />
kritiserar programmet på märks<br />
att man talar om en gemensam<br />
värdegrund. Delar man inte denna<br />
skall man straffas. Han tycker att detta<br />
är bisarrt efter normer och värderingar<br />
inte skall styra lagstiftning. Att man<br />
talar om ”inga brott” utan att gå till<br />
roten med problemet är en annan; man<br />
skall inte lösa de brister i fördelningen<br />
som resulterar i brott – nej, man skall<br />
patrullera bort brotten. En vision som<br />
liknar en polisstat som f<strong>år</strong> det gamla<br />
östblocket att blekna. Det talas om<br />
starkare åtgärder mot föräldrar som<br />
inte ”håller ordning” på sina barn.<br />
Om åtgärder mot ungdomsgäng…<br />
På det hela så stinker dokumentet<br />
av repression enligt Anders, och<br />
då framförallt av repression mot<br />
människor som är annorlunda.<br />
Som avslutning så säger Anders att till<br />
skillnad mot Folkpartiets populism så<br />
representerar ”Välfärd för alla” en<br />
politik som faktiskt genomförs i<br />
dagens Sverige. Folkpartiets utspel<br />
f<strong>år</strong> stort utrymme i media, men<br />
Malmö kommuns program talas<br />
det inte om, och det är en farlig<br />
tystnad. Särskilt eftersom denna nya<br />
politik f<strong>år</strong> stora konsekvenser; skulle<br />
detta dokument ha beslutats om i<br />
ett västeuropeiskt lands parlament<br />
– t.o.m. de med invandrarfientliga<br />
partier i regeringsställning som<br />
Danmark, Österrike och Italien – skulle<br />
det ha orsakat ett ramaskri utan like i<br />
omvärlden. Dokumentet är ett angrepp<br />
på friheten och stora delar av den<br />
välfärd som finns idag; först tar man<br />
invandrarna som syndabock, därefter<br />
de ensamstående mödrarna osv. säger<br />
han och anspelar på ett välkänt citat<br />
från Tysklands trettiotal. De som har<br />
skapat dokumentet strävar efter en<br />
förändring i samma riktning som i<br />
England under Thatcher, eller USA<br />
under Reagan. Det som syns mycket<br />
lite i media, drivs som politik idag…<br />
Jordreform<br />
i Skottland<br />
Text: David Gustafsson<br />
Den skotska ön Lewis ägs av en<br />
storgodsägare, och de många bönderna<br />
på ön arrenderar marken av denne. När<br />
det kom på tal om att 300 jättelika<br />
vindkraftverk skulle placeras på ön,<br />
då krävde befolkningen demokrati<br />
över sin vardag.<br />
I februari hölls ett lokalval där 85<br />
procent av öns befolkning röstade<br />
för en ny lag. Lagen innebär att<br />
storgodsägaren kan tvingas att sälja<br />
marken till bönderna som hyr den.<br />
”Det vore bra om vi kunde äga marken<br />
själva och få något att säga till om”,<br />
säger arrendator Andrea McDonald.<br />
”Vi vet att vi ägde marken från början”,<br />
säger ordföranden för arrendatorernas<br />
stiftelse.<br />
”Men under <strong>år</strong>ens lopp har marken<br />
tagits ifrån oss.”<br />
En oberoende värderingsman ska nu<br />
bedöma markens värde. Enligt lagen<br />
behöver bönderna bara betala 6 procent<br />
av köpesumman, den största delen<br />
ska <strong>komma</strong> från en lotterifond och<br />
19 procent från skattepengar. Om ett<br />
halv<strong>år</strong> ska de skotska myndigheterna<br />
bestämma om köpet godkänns och<br />
marken åter tillfaller dess ursprungliga<br />
ägare, allmänheten.<br />
En annan värld är möjlig! Även i<br />
denna del av moder jord finns en latent<br />
önskan, en fullkomligt förnuftigt och<br />
logisk önskan, om större inflytande i<br />
sin vardag och om steg mot ekonomisk<br />
demokrati.<br />
Källa:<br />
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2<br />
9434&a=357214<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
7
8<br />
Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05<br />
av <strong>Dackekuriren</strong> om att Jesus budskap<br />
var socialistiskt, men han skulle nog<br />
bara ha gillat halva Marx. Det vill säga:<br />
inte den halvan som är idealistisk,<br />
i meningen platonsk idealism, som<br />
Marx själv också tog starkt avstånd<br />
ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt<br />
beroende av idealisten Hegel, som<br />
ihop med sitt ”dialektiska” trams förde<br />
vidare det urgamla sjok av irrationellt,<br />
patriarkaliskt organismtänkande och<br />
människoförakt som kännetecknar<br />
Platon och Aristoteles och har blivit<br />
v<strong>år</strong> kulturs sv<strong>år</strong>a sjukdom. Med sin<br />
vetenskapliga hälft är Marx i stället<br />
radikalt människovänlig, då han till<br />
exempel vänder upp och ner på Hegels<br />
ruggiga alienationslära.<br />
Marx alienationslära är, om vi<br />
så vill, kärnan i hans ideologi och<br />
den är mycket fin. Tyvärr är hans<br />
historiesyn nära besläktad med den hos<br />
konservatismens fader Edmund Burke,<br />
eller senare hos Oswald Spengler. Båda<br />
såg på romantikens idealistiska vis<br />
historien som en organisk växtprocess<br />
med allt i samhället som naturgivet.<br />
Detta arv märks hos Marx i att han ser<br />
klassförtrycket som nödvändigt och<br />
önskvärt led i den naturliga processen,<br />
i stället för den oacceptabla skada det<br />
är. Å andra sidan hör hans empiriska,<br />
realistiska beskrivningar av hur och<br />
varför lönearbetaren i manufakturen<br />
alieneras, utsugs, utarmas och förstörs<br />
till det viktigaste som skrivits.<br />
V<strong>år</strong> tids, ibland marxistiska, befrielseteologer<br />
har på olika håll i den<br />
tredje världen, ofta med livet med<br />
insats, visat på hur Jesu radikala<br />
jämlikhetsprogram förandligades<br />
bort i den kristna traditionen och<br />
ersattes med trossubjektets andliga<br />
frälsning som självändamålet. Jag<br />
menar att deras brytning med<br />
traditionen är bra så långt den n<strong>år</strong>;<br />
med stort mod försöker de genomföra<br />
den första verkliga reformationen<br />
hittills. Tyvärr är de också bundna av<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
den kristna traditionens idealistiska<br />
tolkning – de satsar på en traditionell<br />
teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap<br />
– istället för att vara v<strong>år</strong> tids<br />
fortsättning på den nya vetenskapen,<br />
som under 16- och 17-hundratalet<br />
äntligen började göra upp med kyrkans<br />
primitiva världsbild. Den irrationella<br />
bindningen gör frigörelseuppgiften<br />
sv<strong>år</strong> för befrielseteologerna, och liksom<br />
mycken feminism berövar de sig på det<br />
sättet det viktigaste medlet.<br />
Jesus frilägger kärleksbudet, menar<br />
jag, genom att eliminera det störande<br />
förtjänst- och vedergällningstänkandet<br />
i den gamla tron – tron på lön och straff<br />
från en högre makt. Hans gud är enbart<br />
det goda, inte en motivförstörande<br />
allmakt att vara rädd för. Guden<br />
personifierar rätt värden i motsats<br />
till den syriske guden Mammon, som<br />
Jesus låter personifiera fel värden. Så<br />
tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det<br />
goda värdealternativ som kärleksbudet<br />
uppställer. Den guden behöver man<br />
inte stå på 1500-talets intellektuella<br />
nivå för att välja, och den guden g<strong>år</strong><br />
bra ihop med Marx antiidealistiska<br />
och rationella sida. I tvär motsats till<br />
den kristna traditionens gud är den<br />
inte ett folkets opium.<br />
Jag är präst, men inte för att representera<br />
eller försvara den idealistiska kristna<br />
huvudtraditionen utan bland annat<br />
för att jag tycker det är för galet att<br />
reservera den fantastiska potentiella<br />
resursen som den svenska statskyrkan<br />
för dem vilkas ideologi, Jesustolkning<br />
och vetenskapliga världsbild ligger kvar<br />
på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre<br />
ge efter för idealisternas maktanspråk,<br />
inte låta en odemokratisk ”religiös elit”<br />
vinna maktkampen om kyrkan. Det g<strong>år</strong><br />
att ta kyrkans resurser i anspråk utan<br />
att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i<br />
huvet”, för svenska kyrkan är inte något<br />
trossamfund med medlemmar, inte<br />
något att vara lojal med. Den är inte i<br />
sig själv ett subjekt, en rörelse som man<br />
kan ha en tro på, och den är inte skild<br />
Svar till Per Samuelsson:<br />
Marx, Jesus och resursen<br />
svenska kyrkan<br />
Text: Jan Löfberg<br />
från staten; allt sådant är vetenskapligt<br />
sett bara nys.<br />
Den idealistiska statstro som kyrkan<br />
var till för att upprätthålla finns tack<br />
ske pris inte längre. Nu är det v<strong>år</strong> egen<br />
sak att säga vad vi skall ha kyrkan till.<br />
De etablerade opinionsbildarnas syn på<br />
den svenska kyrkans status idag är ett<br />
praktexempel på hur man genomför<br />
ett intressestyrt försök att lura bönder<br />
i dagens samhälle. Men i det här fallet<br />
har framgången varit måttlig, folk i<br />
allmänhet har bjudit segt motstånd.<br />
De flesta jag har talat med om saken,<br />
också ”kyrkfolket”, har inte gått på<br />
att de skulle ha blivit medlemmar i<br />
en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn<br />
är fortfarande allas offentliga kyrka<br />
den är öppen – vilket är logiskt sett<br />
omöjligt för ett trossamfund att vara<br />
– och konstituerad av allmän lag.<br />
Intuitivt inser man att det inte g<strong>år</strong><br />
att göra om en offentlig institution<br />
utan medlemmar till en ideell<br />
förening, ett privat trossamfund<br />
med medlemmar. Folkets relation till<br />
kyrkan är inte en medlemsrelation,<br />
inte en bekännelserelation. De som<br />
ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli<br />
gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla<br />
har lika rätt till den, alla skall bestämma<br />
över den. Det skulle nog både Jesus och<br />
Marx instämma i – de tänkte inte själva<br />
i dumma klyschor och trosdogmer.
Miljöutskottet<br />
lär känna Lund<br />
Text: Karin Zackari<br />
Miljöutskottets utflykt/studiebesök<br />
den 23:e februari gick till västra änden<br />
av staden, där ligger Lunds Energi, den<br />
största el-distributören sedan 1907 är<br />
belägen. Innan bolaget distribuerade<br />
el tillhandahöll de endast gas men<br />
den verksamheten lades ner på 70talet.<br />
År 1985 inledde de användandet<br />
av naturgas för en liten del av Lunds<br />
uppvärmning, bl.a. för att driva<br />
fjärrvärmeverket som med sina nio<br />
mil av nedgrävda ledningar täcker<br />
90 % av stadens behov. Förutom<br />
fjärrvärme producerar energiverket<br />
också fjärrkyla till industrier och med<br />
Universitetssjukhuset som en mycket<br />
stor kund.<br />
Lunds Energi var det andra företaget<br />
i branschen i Sverige som<br />
miljöcertifierades i enlighet med<br />
ISO14001, en certifiering som täcker<br />
in transporter, allehanda utsläpp<br />
av oljor & kemikalier och kräver<br />
rutiner i miljöarbetet på alla plan<br />
i produktionen. Till v<strong>år</strong> besvikelse<br />
är det dock också lagstadgat att de<br />
fortfarande måste nyttja viss mängd<br />
olja (en icke förnyelsebar resurs).<br />
Oljan st<strong>år</strong> för 2 % av Lund Energis<br />
fjärrvärmeproduktion idag, och<br />
sedan 1982 har en reducering med 98<br />
procentenheter skett. En annan sak som<br />
vi f<strong>år</strong> reda på genom studiebesöket är<br />
att fjärrvärmepannorna är häftiga och<br />
öronbedövande verksamhet.<br />
Besöket på Lunds Energi var en av ett<br />
flertal utflykter som miljöutskottet<br />
anordnar under v<strong>år</strong>en. Fler liknande<br />
utflykter kommer för att lära oss mer om<br />
v<strong>år</strong> stad. Bland annat kommer vi också<br />
att ordna gemensamma utflykter med<br />
Naturbussen och ta oss en vandring på<br />
Skåneleden. Håll ögonen på hemsidan<br />
för datuminformation! Är du sugen<br />
på att sticka händerna i myllan är du<br />
välkommen att röjja och plantera i<br />
publokalens ljusg<strong>år</strong>dar. Under några<br />
olika tillfällen i v<strong>år</strong> arbetar vi där och<br />
under Kulturpolitiska veckan, 9-15 maj,<br />
håller vi verkstad för att bygga möbler<br />
och smycka dem med återanvänt<br />
material. Under den veckan kommer<br />
vi också att anordna ett föredrag om<br />
människans relation till stadsmiljön<br />
och det offentliga rummet.<br />
Recensioner<br />
Frida Hyvönen – Until death comes<br />
(Licking Fingers <strong>2005</strong>)<br />
”Ännu en skiva till kaffet?” - f<strong>år</strong> jag nästan<br />
lust att skriva - för här kommer en<br />
i raden av fina skivor som låter bra, är<br />
bra, ser bra ut, men… nja. Kanske lite väl<br />
tråkig då och då. Men det är bara för att<br />
jag recenserar.<br />
Hade jag sluppit göra det skulle jag ha<br />
tipsat om den otroligt träffande texten<br />
i ”Once I was a Serene Teenage Child”<br />
och berömt det fina pianospelandet i<br />
”You never got me right”, i vilken Frida<br />
sjunger helt galet snyggt till upptempoplinkandet<br />
på nämnda piano.<br />
Här finns också den smart producerade<br />
”Come another night” (med trummor<br />
som från Stones och trumpet som<br />
från Bacharach) samt ”The modern”<br />
med den geniala inledningen då Frida<br />
Hyvönen sjunger ”One day I wasn´t<br />
drunk”. Fantastisk lyrik!<br />
Ja, hade jag inte recenserat skulle jag ha<br />
stängt ner detta förbannade, försenade<br />
dokument och bränt ut skivan till min<br />
älskade moder som inte har råd att<br />
handla den. Det hade Frida förstått.<br />
Lyssna på ”Djuna!” innan du säger<br />
emot.<br />
- Viktor Banke<br />
Antony & The Johnsons – I am a bird<br />
now (Secretely Canadian <strong>2005</strong>)<br />
Det finns skivor och sen finns det skivor.<br />
Det finns skivor du kan lyssna sönder<br />
och känna att ”fan, detta är en otroligt<br />
bra skiva”. Sen finns det skivor du<br />
kommer ignorera för att de helt enkelt<br />
inte tilltalar dig.<br />
Men då pratar jag om vanliga skivor.<br />
Det finns nämligen en till sorts skivor.<br />
Det är skivor utan låtlistor, skivbolag,<br />
omslag och recensioner.<br />
Det är skivor som bjuder in dig till en<br />
parallell verklighet av vad som helst.<br />
Det är skivor du inte kan förklara,<br />
motivera eller försvara.<br />
John Lennon tog mig till himlen<br />
First Floor Power tog mig till söder<br />
The Game tog mig till Compton<br />
Antony & The Johnsons visade mig<br />
osäkerheten<br />
Jag visste inte att den kunde vara så<br />
vacker.<br />
Tycker du att det låter som patetiskt<br />
dravel från en recensent?<br />
Då har du inte hört den sköra transvestiten<br />
från New York.<br />
- Viktor Banke<br />
Beck - Guero (Geffen/Universal <strong>2005</strong>)<br />
Jag skulle kunna säga att jag minns<br />
det, men det gör jag inte. Tiden då<br />
Beck Hansen alltid släppte nya skivor.<br />
Alltid med en ny stil för varje skiva. Ofta<br />
befann han sig mitt i ett stort husparty,<br />
men lika ofta ensam med sin gitarr<br />
någonstans i världen - inspirationerna<br />
var många.<br />
Efter den fantastiska dansplattan<br />
”Midnite Vultures” (som han gjorde för<br />
att han saknade bra festmusik) släppte<br />
han under 2002 den melankoliska ”Sea<br />
Change”. Kanske var det början på en<br />
mattare Beck? Förvisso var den väldigt<br />
bra, men jämför man med Midnite<br />
Vultures var det en alltför tillrättalagd<br />
ung man vi fick se.<br />
Det har bara blivit värre på Guero -<br />
hans kanske tionde album. Singeln, E-<br />
Pro, måste räknas som den tråkigaste<br />
han släppt och visst finns det låtar<br />
som sticker ut (Earthquake Weather,<br />
Scarecrow) men gud ska veta att jag<br />
är besviken. Det är som att Mr Hansen<br />
lagt på ett tråkigt rockfilter på stråkar,<br />
banjo, trummor, piano, tamburin och<br />
alla andra instrument han så flitigt<br />
och kreativt använt under sin karriär.<br />
Det mynnar ut i en grå, platt och tråkig<br />
skiva. Jävla Beck.<br />
- Viktor Banke<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
9
10<br />
Att Smålands är en socialistisk nation<br />
har förhoppningsvis inte undgått<br />
någon medlem. I Lund är Smålands<br />
både en kulturell och politisk<br />
institution – inte heller helt okänd i<br />
resten av landet. Smålands har brutit<br />
med den studentikosa traditionen och<br />
dess sittningar, klädkoder och spex.<br />
Detta har vi all anledning att vara<br />
stolta över, men v<strong>år</strong> traditionslöshet<br />
har tyvärr också medfört att vi blivit<br />
en historielös nation. Nu skall det på<br />
ett mycket tidigt stadium sägas att<br />
v<strong>år</strong> historielöshet inte är alltigenom<br />
av ondo; att levandegöra nationens<br />
historia skulle riskera att vi tog upp<br />
den typ av traditionsbärande och i<br />
övrigt meningslösa aktiviteter som<br />
vi så förnuftigt tagit avstånd ifrån.<br />
Historielösheten medför också att vi<br />
enklare kan leva i nuet och obundna<br />
av traditionens krav genomföra<br />
förändringar i organisationen och dess<br />
aktivitetsutbud.<br />
Smålands nation tillhör de äldre<br />
nationerna i Lund. Från och med 1668,<br />
alltså det <strong>år</strong> universitetet grundades,<br />
finns det medlemsregister för<br />
Smålands och Östgöta nationer. Vilken<br />
nation som verkligen är äldst är förstås<br />
oviktigt och det räcker nog med att säga<br />
att flertalet av de nationer som finns<br />
idag såg dagens ljus redan på 1600talet,<br />
alltså <strong>år</strong>en efter universitetets<br />
grundande här i Lund. De första<br />
<strong>år</strong>hundradena av Smålands historia<br />
vet vi faktiskt ganska mycket om,<br />
men det är inte mycket som är värt att<br />
berätta. Det finns i enlighet med god<br />
studentikos tradition förteckningar<br />
över alla kuratorer och inspektorer<br />
från 1600-talets slut till de omtumlande<br />
<strong>år</strong>en i slutet av 60-talet. Som många<br />
redan känner till var nationerna från<br />
början en samlingsplats för gossar<br />
som rest långväga för att studera, ofta<br />
till präster, på ett avlägset universitet.<br />
Superi och allmänt lösdrivande har<br />
alltid förknippats med nationslivet<br />
och så också från början. Genom<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
En tillbakablick på<br />
Smålands nations historia<br />
vad hände egentligen när nationen blev socialistisk?<br />
Text: Björn Lundberg<br />
Foto: Smålands nation i Lund 1668-1968<br />
inrättandet av nationer, där en<br />
inspektor knuten till universitetet<br />
hade till uppgift att hålla ett vakande<br />
öga över studenterna, kunde en viss<br />
ordning ändå garanteras.<br />
Men låt oss istället för att berätta<br />
denna innehållslösa historia röra oss<br />
sådär 300 <strong>år</strong> framåt i tiden. Vad var<br />
det egentligen som hände de där <strong>år</strong>en<br />
kring 1970 när Smålands som första<br />
och hittills enda nation i Lund bröt sig<br />
loss från den studentikosa traditionen<br />
– och varför blev det just Smålands?<br />
Att en politisk omvälvning inom<br />
universitetsvärlden skulle <strong>komma</strong> att<br />
ske vid denna tidpunkt är egentligen<br />
föga förvånande. Slutet av 1960-talet<br />
präglades av en helt ny och bredare<br />
radikalism inom studentvärlden.<br />
Mest påtagligt är förstås det franska<br />
studentupproret i Paris. Också i<br />
samband med Lunds universitets<br />
300-<strong>år</strong>sfirande förekom oroligheter,<br />
Smålands nation i Lund 1893-1900<br />
och spektaklet skyddades av ett stort<br />
polisuppbåd. Just studentnationerna<br />
var dock ganska ointressanta för<br />
studentvänstern. De betraktades, föga<br />
förvånande, mest som utposter för<br />
det förkastliga och traditionstyngda<br />
studentlivet med all dess konservatism<br />
och ritualiserande.<br />
En av orsakerna till att just Smålands<br />
kom att bli socialistiskt var istället mer<br />
materialistisk. När nationens tredje<br />
bostadshus Korpamoen stod färdigt<br />
1970 (de andra var Dackeg<strong>år</strong>den,<br />
som ännu är studentbostäder, och<br />
Smålandsg<strong>år</strong>den, som i dag är privat<br />
boende och beläget alldeles intill<br />
Malmö Nation invid Botaniska<br />
trädg<strong>år</strong>den) visade det sig sv<strong>år</strong>t<br />
att få alla lägenheter uthyrda. Den<br />
explosionsartade utvecklingen av<br />
högskolornas studentantal under<br />
senare delen av 60-talet hade nu<br />
avtagit något, eller åtminstone hade
Smålandsg<strong>år</strong>den på 50-talet<br />
Smålands överskattat behovet av<br />
studentlägenheter, varför många av<br />
rummen på Korpamoen kom att stå<br />
tomma. Dessutom hade nationen<br />
nu möteslokaler på Korpamoens<br />
bottenvåning som stod tomma större<br />
delen av veckan. För att undvika<br />
en ekonomisk katastrof beslöt sig<br />
seniorskollegiet, det som idag kallas<br />
nationsstyrelsen, för att satsa sig ur den<br />
uppstådda krisen. Att denna satsning<br />
kom att ske i ”progressiv” riktning<br />
låg förstås i tiden. Dessutom ville<br />
nationen knyta fler medlemsgrupper<br />
till sig. De ”vanliga” studenterna hyste<br />
man inte så stora förhoppningar att<br />
kunna knyta till sig – av dessa skrev<br />
de allra flesta in sig i den nation<br />
de ”tillhörde” rent geografiskt. De<br />
internationella studenterna däremot,<br />
samt vuxenstudenterna, som nu<br />
sökte sig till universitetet i allt större<br />
utsträckning, tyckte nationsledningen<br />
borde kunna lockas till just Smålands.<br />
Det innebar att nationen upplät<br />
möteslokaler åt en rad internationella<br />
föreningar – vilket i sin tur medförde<br />
att olika anti-imperialistiska rörelser<br />
sökte sig till nationens lokaler. Nu var<br />
den röda snöbollen satt i rullning och<br />
nästa steg blev att locka studenter med<br />
arbetarbakgrund samt vuxenstudenter<br />
från arbetarklassen.<br />
I en C-uppsats i etnologi från 1991<br />
söker Tony Tillberg genom intervjuer<br />
med tidigare nationsaktiva svar på<br />
frågan hur Smålands blev socialistiskt.<br />
Resultatet tycks vara att de som var<br />
med när det hände upplevde det som<br />
en process snarare än ett plötsligt brott.<br />
Beslutet att göra Smålands socialistiskt<br />
tycks ha vuxit fram och mognat,<br />
snarare än fattats genom kuppartade<br />
former. Vid något nationsmöte under<br />
1971 beslutades det dock att nationen<br />
skulle vara socialistisk. Just det faktum<br />
att Smålands plötsligt blev socialistiskt<br />
är den viktigaste kvarlevan från denna<br />
turbulenta tid i nationens historia.<br />
Men för 1971 <strong>år</strong>s samtid tycks den<br />
progressiva tanken, nytänkandet och<br />
den allmäna förändringsivern varit<br />
av större betydelse. Smålands nation<br />
tog vid denna tidpunkt ett stort kliv<br />
bort från den studentikosa traditionen<br />
och bjöd in kulturella och politiska<br />
krafter som var meningsskapande för<br />
den aktuella generationens studenter.<br />
Detta var ett brott mot det isolerade<br />
studentsamhället och dess borgerliga<br />
hegemoni – och det var en omvälvning<br />
som innebar att politik och klassfrågor<br />
tog sig in i den studentikosa traditionens<br />
finrum – genom en studentnation!<br />
Allteftersom 70-talet fortgick kom<br />
just Smålands socialistiska profil att<br />
skapa både möjligheter och problem.<br />
Förändringens vindar mojnade och<br />
uppslitande frågor som vänsterns<br />
förhållande till ”realsocialismen”<br />
i Östeuropa och Sovjetunionen<br />
skapade schismer också på Smålands.<br />
Att nationen ordnade studieresor<br />
till det Östtyska universitetet i<br />
Greifswald tonade knappast ner<br />
motsättningarna.<br />
Nu har det gått 35 <strong>år</strong> sedan nationen<br />
lade om kursen. Vi seglar vidare på<br />
kurs mot en avlägsen, rent av alltför<br />
avlägsen röd stjärna vid horisonten.<br />
I veckorna anordnas den mycket<br />
omtyckta kulturpolitiska veckan på<br />
nationen. Under några dagar fylls då<br />
nationens lokaler av engagemang<br />
och aktivitet. Men även under resten<br />
av <strong>år</strong>et händer det mängder av saker<br />
här på nationen. Bara under den<br />
senaste månaden har Folkets Akademi<br />
ordnat ett par mycket intressanta<br />
föreläsningar med både lokalt och<br />
globalt tema. Jämlikhetsutskottet<br />
har återigen anordnat en uppskattad<br />
temadag. Miljöutskottet har ordnat<br />
med en cykelutflykt och upprustning<br />
av ljusg<strong>år</strong>darna. Listan kan göras längre,<br />
men ger ändå ett smakprov på den<br />
verksamhet som nationen bedriver.<br />
Att anordna olika typer av aktiviteter,<br />
gärna förstås med ett politiskt eller<br />
socialt radikalt tema, är på något sätt<br />
stommen i nationens verksamhet. Det<br />
må vara ölförsäljningen på onsdagar<br />
och lördagar som möjliggör all denna<br />
aktivitet och det må vara v<strong>år</strong>a onsdags-<br />
och lördagsklubbar som lockar flest<br />
besökare och därmed gläder flest<br />
medlemmar – men genom att anordna<br />
just ”progressiva” aktiviteter för både<br />
studenter och icke-studenter visar<br />
Smålands upp att en studentnation<br />
faktiskt kan vara något annat än<br />
bara ett dans- och raggställe för fulla<br />
studenter. Om Smålands kan fortsätta<br />
bedriva dessa aktiviteter, rent av öka<br />
utbudet och locka fler deltagare – inte<br />
minst bland icke-studenter – då finns<br />
det sannerligen hopp för framtiden. Vi<br />
f<strong>år</strong> nämligen inte glömma att vad vi<br />
är (en socialistisk nation) aldrig f<strong>år</strong> bli<br />
viktigare än vad vi gör.<br />
En större del av de aktiva inom nationen 1968<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
11
12<br />
Det är klart att man inte kan stå <strong>år</strong> från<br />
<strong>år</strong> på halvdäck eller bryggan, medan<br />
man växelvis stirrar på molnan och<br />
i kompassen, utan att undra över hur<br />
det kommer sig att man nästan alltid<br />
kommer rätt.<br />
Jag minns en gång vi stävade in<br />
mot Massachusettes. Styrman söker<br />
intensivt efter fyrskeppet. Den<br />
tiden missade jag aldrig något vid<br />
horisonten med klar sikt, men kunde<br />
inget se på någon sida av bogen. Då<br />
kommer kapten (Röd-Peter från Rå)<br />
upp på bryggan och frågar styrman<br />
om han sett fyrskeppet. När styrman<br />
förnekar det pekar Röd-Peter någor<br />
streck babords bog och säger: ”Där<br />
är det”. Tio minuter senare ser jag<br />
och styrman det. Röd-Peter var en<br />
god navigatör. Dessutom en sällsynt<br />
duktig sjöman.<br />
Kanske var det denna incident<br />
som kom mig att vilja sätta mig in<br />
i sextantens och vinkelmätningens<br />
mysterium, via de fyra räknesätten och<br />
multiplikationstabellen. Jag började i<br />
alla fall strax efter en långvarig, om<br />
inte fruktbärande så dock långvarig<br />
korrespondens med herr Hermods i<br />
Malmö. Vilken ju betytt så mycket för<br />
oss i detta land som genom begåvning,<br />
börd eller ekonomi varit utestängda<br />
från universiteten...<br />
Genom studier i de fyra räknesätten<br />
övas inte bara logiken upp, utan man<br />
sanerar även sin ekonomi då man inte<br />
hinner dricka så mycket öl.<br />
Det var alltså med en ganska försvarlig<br />
barlast, efter vad jag själv tyckte, som<br />
jag seglade in i sjömansstrejken vintern<br />
1932-33. Och all den barlast man kunde<br />
bära blev mer än behövlig.<br />
Livet ombord<br />
Förhållandena ombord för sjömän på<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
Hur fan kan man bli anarkist?<br />
texten har tidigare publicerats i<br />
Brand nr 2/1973 och är skriven av<br />
Nisse Lätt<br />
Vet inte hur många här som har läst en text och känt att den kunde lika gärna ha skrivit av en själv. Precis som om det vore<br />
en själv som hade skrivit den och att den representerade ens egna tankar och ord. Jag gjorde det en gång. Det är orsaken till<br />
den här återpubliceringen...<br />
1920- och 30-talets båtar stod betydligt<br />
närmare 1700-talet än 1970-talet. Den<br />
tidens redare och rederinäring täcks<br />
av det spanska begreppet ”piratería”.<br />
Vi talar inte om segelskutor, utan om<br />
ångbåtar, ”stimbåtar” på skandiviserad<br />
engelska... Alltså fartyg försedda med<br />
ångpannor, med skansarna, nästan<br />
alltid under backen, uppvärmda med<br />
kol eller vedkamin. I allmänhet var<br />
dessa båtar på massa- eller träfartygen<br />
över Östersjön, Nordsjön och Vita havet<br />
på cirka 2800 ton, eftersom tariffen<br />
för tull, hamn och dylikt avsevärt<br />
ökade efter 3000 ton. Det var alltså<br />
relativt små båtar som om hösten och<br />
vintern nästan alltid var utsatta för<br />
överspolning av backen, den förligaste<br />
delen av fartyget, där manskapet<br />
inhystes. När det blåste kallt på vintern<br />
fick man snabbt ta ned kaminröret och<br />
täta hålet.<br />
Elektriskt ljus var sällsynt. Det fanns<br />
båtar med elektriskt ljus för lanternorna<br />
och för ”officersutrymmena”,<br />
men fotogenlampor för skansen. I<br />
Irisbolagets gamla ”Jupiter” fanns till<br />
och med intill skansdörren en kontakt<br />
för att kunna koppla sladdlampor för<br />
lastning under mörker.<br />
Men redarens ekonomi räckte inte<br />
till för de tre-fyra meter sladd som<br />
behövdes för att få ljus hos ”folket”.<br />
Var det dåligt med ljuset, så var det<br />
istället gott om vägglus.<br />
Maten bars i öppna backar och<br />
fat fram till skansen. Man blev<br />
snart en ekvilibrist i att klara<br />
mathämtningen under storm, mörker<br />
och överspolning.<br />
”Officerarna”, sällsynta fall med<br />
student- eller universitetsbetyg,<br />
tillhörde en annan och högre värld.<br />
Vid av rederiet betald resa reste kapten<br />
första klass, styrmän och maskinister<br />
andra och ”folket”, om det fanns sämre<br />
än tredje, detta. Styrman hade alltså<br />
en 9 månaders kurs i handhavandet<br />
av sextanten, kaptenen ytterligare nio<br />
månader i samma kurs. De stodo nu<br />
höjda över allt samröre med manskapet.<br />
Det fanns båtar där besättningen<br />
vaktades under arbetstiden, för att de<br />
inte skulle röka eller samtala. I extrema<br />
fall talade aldrig en kapten med en<br />
”man”, någon gång inte ens med<br />
styrmännen, utan korresponderade<br />
med dessa underlydande genom brev<br />
eller lappar i navigationshytten...<br />
Dessa tusen<strong>år</strong>iga sjömanstraditioner<br />
hade givetvis också skapat ganska<br />
h<strong>år</strong>dföra vanor hos oss. Vi levde i ett<br />
nästan helt kommunistiskt samhälle,<br />
en för alla, alla för en. En egen värld i<br />
dolskt förakt för ”landkrabban”. V<strong>år</strong>a<br />
egna flickor, av samma sort som vi,<br />
blev avgudade varelser, vilkas besök<br />
i skansen var efterlängtade och sällan<br />
glömda upplevelser. Ett oerhört h<strong>år</strong>t<br />
och torftigt liv, vars ljuspunkt blev<br />
Sjömansunionen eller Eldarunionen,<br />
som ännu på 1930-talet var nästan<br />
heliga institutioner. Vi var stolta<br />
ljungmän, lättmatroser och matroser<br />
över v<strong>år</strong>an ”junion”. Ett sällsynt fint<br />
kamratskap hade skapats. Av den<br />
pennalism som lär ha blomstrat under<br />
segelskutetiden fanns ej minsta sp<strong>år</strong>.<br />
Sjömansstrejken<br />
Sjömansunionen, troligen under<br />
påverkan från IWW, var inte långt ifrån<br />
att ha anslutits till SAC, och uppehöll<br />
också ganska starka syndikalistiska<br />
traditioner. Arbetaren var ett omhuldat<br />
organ, och Albert Jensen en uppskattad<br />
personlighet. SAC hade vid den tiden<br />
duktiga agitatorer, med gehör hos<br />
folket... Det var därför naturligt att vi<br />
sjömän kom att hålla ganska intima<br />
kontakter med LS i Landskrona, där<br />
jag hamnat under strejken.<br />
Så var det alltså strejk. Kraftmätningen<br />
mellan kapital och arbete,
som man läst så mycket om. Många<br />
av oss hade ju genom detta liv<br />
från unga <strong>år</strong> snabbt blivit ett slags<br />
bohemer och livskonstnärer (hur<br />
skulle vi eljest ha klarat oss på<br />
1930-talet), med endast dimmiga<br />
begrepp om familjeförhållanden och<br />
hushållsekonomi, som visserligen<br />
ville ha högre hyra, men kanske ännu<br />
hetare längtade efter att ge redarna<br />
ett tjuvnyp för alla väggläsbetten.<br />
Men hur de sjömän som gift sig och<br />
skaffat familj, och därför tvingats<br />
att ta både yrket och livet på allvar,<br />
klarade sig, är för mig en gåta, för vi<br />
tycktes ha utgjorts av ett släkte som<br />
hade sjömansyrket som en hobby, som<br />
Lubbock skriver i ”The Log of the Cutty<br />
Sark”. Vilket samtidigt som det var en<br />
styrka under sv<strong>år</strong>a tider, var till hinders<br />
för en förbättring av förhållandena.<br />
Sjömansunionens (Sjöfolksförbundet)<br />
expedition var en surrande bikupa, där<br />
den valda strejkkommittén regerade<br />
med suverän hand. Strejkvakter<br />
posterades ut och sabotage<br />
organiserades.<br />
En båt låg ”segelklar” med befäl<br />
ombord. Vi visste eller anade att den<br />
skulle gå ut utan besättning och att<br />
tjänstvilliga fiskare skulle gå ut med<br />
en besättning strejkbrytare...<br />
Jag hade just haft strejkvakt och trynade<br />
litet på durken i expeditionen när<br />
strejkgeneralen kommer in och varskor<br />
om tre sjömän till ett jobb. Jag och två<br />
matroser anmäler oss. Ordern gäller<br />
den aktuella båten som skall avgå<br />
för att få strejkbrytare i Kattegatt. Jag<br />
har glömt vad hon hette, men hon var<br />
snäll och rar och hjälpte oss, så låt oss<br />
kalla henne greta: ”Akter om Greta<br />
ligger ett mudderskepp, som har båt<br />
på vattnet. Låna den, så ingen märker<br />
det. Gå över till andra sidan hamnen<br />
(en obebyggd ö utan belysning). Ta<br />
där på en av vinterliggarna, en lång,<br />
grov och ny ”vajer” och sätt den i<br />
propellern på Greta, så skall vi se hur<br />
hon sparkar om dom försöker våldta<br />
henne.” ”Kajen är upplyst och bevakad<br />
av tå poliskonstaplar, som patrullerar<br />
utefter den, en ganska lång sträcka.”<br />
Sabotage<br />
Mellan kolupplagen sonderades försiktigt.<br />
Jaha, där hänger fånglinan till<br />
båten från mudderverkets akterlys, och<br />
ryggarna på konstaplarna syns i andra<br />
ändan av kajen.<br />
”Låt dom vända och <strong>komma</strong> tillbaka,<br />
så ser vi hur pass snabba dom är”,<br />
kommer vi överens om. När dom<br />
passerar på nedgående nästa gång,<br />
vet vi hur mycket tid vi har på oss.<br />
Med v<strong>år</strong>a skuggor flyter vi över<br />
kajen, f<strong>år</strong> loss fånglinan och glider<br />
in i skuggan under Gretas l<strong>år</strong>ing. Nu<br />
skymmer Gretas däckshus sikten från<br />
kajen och vi kan i lugn och ro ro oss över<br />
till ankarliggarna. Denna ankarliggare<br />
hade alla sina vajrar ute, varför det blev<br />
ett väldigt jobb innan vi kunde få loss<br />
den bästa, en alldeles ny vajer. Varför<br />
vi lade fast de andra igen, har jag tänkt<br />
så mycket över. Men som sjömän och<br />
arbetare låg det väl inte för oss att<br />
förstöra grejor som andra arbetare<br />
förfädigat, och som vi en dag ska ta<br />
tillbaka.<br />
Bra nedlastade börjar vi återfärden,<br />
som g<strong>år</strong> lyckligt, trots att någon<br />
mixtrar med en ficklampa ett tag<br />
på däcket. Vi glider tillbaka in under<br />
valvet, till Gretas l<strong>år</strong>ing. Hon är på<br />
lätten, så övre propellerbladet ligger<br />
i vattenytan. Vi håller båda väl in<br />
under valvet och ligger tysta som<br />
möss, när poliserna passerar. Sedan<br />
vajern sjömansmässigt fastgjorts är<br />
det en småsak att återställa båten och<br />
försvinna bland kolupplagen. ”Ordern<br />
utförd.”<br />
Greta fick gå i torrdocka i stället för att<br />
gå ut i Kattegatt. På så sätt bleva greta<br />
ett av mina käraste minnen. Men inte<br />
ett ljud stod i någon tidning. Inte ens<br />
ett omnämnande som nidingar.<br />
Efter h<strong>år</strong>dare tag med sabelfäktande<br />
poliser, tog vi iland en besättning i<br />
Landskrona, som polisen med våld<br />
satt ombord i Helsingborg. Vilket<br />
renderade några av oss besök på<br />
Malmö Centralfängelse. Där blev jag<br />
bland annat bekant med Jesus från<br />
nasaret, guds enfödde son, v<strong>år</strong> ”herre”,<br />
som kom emot mig rätt ut ur öknen;<br />
skitig, dammig och törstig styrde han<br />
sina steg till bybrunnen och började,<br />
sedan han stillat törsten, tala till<br />
skökorna och publikanerna i skuggan<br />
av av träden, han fick sedan större,<br />
om än inte trevligare, publik, vi fick<br />
nämligen inget annat att läsa än nya<br />
testamentet. Gamla testamentet anses<br />
visst än i dag av fångv<strong>år</strong>dsstyrelsen vara<br />
alltför pornografisk och äventyrsfull för<br />
att läsas av en cellfånge...<br />
RFO fiskar<br />
Bolsjevikerna kamoflerade på den<br />
tiden sitt fiske i grumligt vatten under<br />
pseudonymen RFO (Röda fackliga<br />
oppositionen). Många av oss sjömän<br />
var medlemmar i RFO, som arbetade<br />
som oppositionsgrupp.<br />
Vi förberedde alla Sjöfolksförbundets<br />
möten, så att var och en av oss hade<br />
övat in sin uppgift till Förbundets (som<br />
var LO-anslutet) officiella månadsmöte,<br />
varför mötena i Landskrona blev<br />
en mardröm för förbundsstyrelsen,<br />
alltefter som det började gå upp för<br />
oss att Sjöfolksförbundets styrelse, av<br />
skräck för bolsjeviker och syndikalister,<br />
ville ha slut på strejken så snart som<br />
möjligt och få oss ut på sjön igen.<br />
Vi fick besök av ”cheferna” i RFO<br />
(numera, troligen pensionerad, LOpamp).<br />
Han förebrådde v<strong>år</strong> kassör att<br />
inte tillräckligt energiskt arbeta för att<br />
RFO-medlemmarna skulle ansluta sig<br />
till SKP. Kassören svarade, att varken<br />
han eller några av kamraterna var<br />
intresserade av medlemskap i SKP,<br />
då de ju som sjömän sett tillräckligt<br />
mycket av Rysslands förtryckta<br />
arbetarklass, för att vilja hjälpa dem<br />
att ”gripa makten” även här hemma.<br />
Bolsjevikagenten ville nu ha respengar.<br />
Kassören gav honom då hela kassan.<br />
En cigarrlåda med några kronor, och<br />
meddelande att RFO-avdelningen<br />
i Landskrona därmed var upplöst.<br />
Varefter sammanträdet var upplöst<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
13
14<br />
till ett offentligt möte på Folkets<br />
Hus för att bilda en syndikalistisk<br />
ungdomsklubb.<br />
Jag upptäcker att jag är anarkist<br />
Eriksson hade väl något talat med<br />
mig om syndikalism och anarkism<br />
och föreningspunkterna mellan dessa<br />
tvenne idériktningar. På mötet, vid<br />
vilket LS-ordföranden talade, blev jag<br />
klar över sammanhangen.<br />
Syndikalism representerar den ursprungliga<br />
arbetarrörelsen, byggd<br />
på arbetarsolidaritet, så som den var<br />
innan den förgiftats av marxismens<br />
parlamentstroende, och öppnat<br />
arbetarrörelsen för degenererade<br />
politiker av borgerligt ursprung, som<br />
här inom ”arbetar-partierna” såg en<br />
chans att göra den karriär de aldrig<br />
skulle ha kunnat göra inom något<br />
borgerligt parti. Ingalunda förnekar jag<br />
att även många arbetare ”upphöjdes”<br />
inom den borgerliga världen och<br />
nådde poster som arbetarrörelsen<br />
helst skulle ha avskaffat. Så nådde<br />
till exempel en syndikalistagitator<br />
”upp” till att bli landshövding, sedan<br />
han köpts av marxisterna. Men inte är<br />
väl arbetarrörelsen uteslutande till för<br />
sådana prostituerade äckel...<br />
Talaren påvisade det orimliga i att vi,<br />
för att göra en social revolution (det<br />
vill säga ta hand om produktions- och<br />
distributionsorganen), anlitar folk eller<br />
institutioner som är så helt främmande<br />
för näringsliv och arbetsgemenskap<br />
som politiker i allmänhet är. varför<br />
skall vi arbetare vara med om att<br />
bygga upp en politisk institution<br />
ovanifrån, ur sikte för v<strong>år</strong> kontroll,<br />
för att sköta den arbetsprocess som<br />
vi redan verkar i och som vi redan<br />
skapat adekvata organisationer för, i<br />
kooperation, är de organ som på ett<br />
naturligt sätt är kallade historiskt att<br />
efter federalistiska linjer organisera<br />
samarbetet kommunalt, nationellt,<br />
internationellt,<br />
Dessa enkla sanningar kan givetvis<br />
vara sv<strong>år</strong>a att förstå för dem som<br />
låtit sig förledas (precis som Jehovas<br />
vittnen) till att tro att de utgör en<br />
”elit”, proletariatets avantgarde. Dessa<br />
som bakom Stalins breda rygg räckte<br />
nazisterna handen, genom Stalin-<br />
D ackekuriren<br />
02/05<br />
Hitlerpakten, dessa som nu i v<strong>år</strong>a dagar<br />
hjälpte spanska arbetarklassens bödel<br />
Franco ur sitt trångmål genom att på<br />
ryska kölar frakta polskt kol till Spanien<br />
under de asturiska kolgruvearbetarnas<br />
heroiska och offerfyllda kamp (vad de<br />
spanska medlemmarna Kfml:r måste<br />
känna sig stolt aöver denna tradition<br />
från Stalins tid). Dessa som under<br />
Stalins värsta utrotningskampanj på<br />
kongress efter kongress applåderade<br />
Stalins rapporter om hur många v<br />
Lenins gamla kamrater han likviderat<br />
under den gångna kongressperioden,<br />
sedan de (efter oerhörd politortyr)<br />
erkänt sig till saker som en normal<br />
människa snart kunde räkna ut att de<br />
varit oförmögna till. Vi har inte orkat<br />
räkna ut om Hermansson, herden för<br />
proletariatets avantgarde i detta land,<br />
har åldern inne för att ha befunnit sig<br />
på de applåderandes bänk. Befunnit<br />
sig bland dessa för vilka det inte fanns<br />
någon nedrighet för stor att den inte<br />
skulle ha accepterats, för att få sitta i<br />
närheten av den store med de blodiga<br />
stövlarna... Vi avundas ingalunda<br />
Palme och de andra biskoparna och<br />
landshövdingarna att ha denna, den<br />
blodige Stalins discipel, att tacka för<br />
att få stanna vid statens mattråg.<br />
Ja, det var några senkomna reflektioner<br />
kring anförandet där nere i<br />
det Röda Landskrona. Och så gick det<br />
till, inte att man blev anarkist, utan<br />
att man blev klar över att man alltid<br />
varit det. Och att de flesta arbetare<br />
är så, och att det ankommer på oss<br />
anarkister att göra detta klart för dem.<br />
Alla organisationer ligger i dag klara,<br />
det gäller bara att blåsa liv i dem. Att<br />
fråga hamnarbetarna (till exempel)<br />
om de är beredda att öppna dörren<br />
till LO och smita förbi dörrvakten, och<br />
skapa sig en egen organisation där de<br />
själva bestämmer, att bilda sin egen<br />
federation, som kan anslutas till SAC,<br />
att fråga dem om de har modet att leva<br />
utan förmyndare, ty sådana har vi inte<br />
inom SAC.<br />
Slut på strejken<br />
Med strejken gick det naturligtvis<br />
så som det måste gå, när de<br />
bestämmer, vars villkor inte berörs<br />
av strejkuppgörelsen. De rädda<br />
sossefunktionärerna blåste snabbt<br />
av strejken. Sedan igångsattes en<br />
lojalitetsomröstning, där den som<br />
inte visade sig vara lojal med ”sin”<br />
förbundsstyrelse uteslöts. I Landskrona<br />
röstade sjömännen enhälligt att inte<br />
delta, förslaget att ansluta sig till<br />
SAC vann stora sympatier. Då kom<br />
RFO:s tidning ”Sjöproletären” ut med<br />
en gråtmild vädjan att inte spränga<br />
enheten, rösta ja.<br />
Ja,så var enheten sprängd, på gammalt<br />
bolsjevikmanér. Jag f<strong>år</strong> erkänna att jag<br />
stod dubbelorganiserad under resten<br />
av min sjömansbana, då jag hotades<br />
sv<strong>år</strong>t efter fängelsevistelsen och inte<br />
orkade stå emot, efter månaderna i<br />
ensamhet. En kamrat tvingades läsa<br />
till sjökapten, för att kunna fortsätta till<br />
sjöss. Fler exempel finns. Anarkismen<br />
är den enda okorrumperade rörelsen.
EU kommer att öka v<strong>år</strong> frihet, inte bara<br />
i Sverige utan i det övriga Europa, i de<br />
länder son tyngs av stor fattigdom<br />
och hög arbetslöshet. V<strong>år</strong>a stackars<br />
grannar i Östeuropa f<strong>år</strong> nu chansen att<br />
blomstra och bygga upp en livskraftig<br />
ekonomi då medlemskapet i EU<br />
främjar företagsklimatet likväl som<br />
demokratin. För det är ju det som min<br />
morgontidning säger, liksom de övriga<br />
etablerade,, storsäljande tidningarna i<br />
v<strong>år</strong>t land EU ökar friheten för oss<br />
alla och att demokratin är viktig för<br />
makthavarna inom unionen märks<br />
väl inte minst på att länder som anses<br />
kränka de mänskliga rättigheterna,<br />
Turkiet t ex, inte f<strong>år</strong> förhandla om<br />
medlemskap. Kroatien fick inte<br />
heller vara med och förhandla om<br />
ett medlemskap i detta gigantiska<br />
frihetsprojekt eftersom landet inte<br />
lämnar ut krigsförbrytaren Gotovina<br />
till krigsförbrytartribunalen i Haag.<br />
Det visar på EU: s fasta principer när<br />
det handlar om demokrati och försvar<br />
för de mänskliga rättigheterna. Eller<br />
hur är det egentligen? Smålands<br />
nation aktiverade sig i motståndet<br />
mot EMU och det finns av vad jag har<br />
noterat en majoritet av EU-kritiker<br />
bland Smålands medlemmar, men<br />
det är ingenting som jag kan påstå med<br />
underlag av någon undersökning. Det<br />
finns dock, som nog alla vet, de som<br />
räknar sig som vänstersympatisörer<br />
och som har en antingen osäker eller<br />
positiv inställning till EU. Kanske därför<br />
att EU ökar friheten, ger utrymme för<br />
EU.s fyra friheter: Fri rörlighet för<br />
kapital, varor, tjänster och människor<br />
(som för vissa kan räknas som varor<br />
och/eller kapital de också). Jag tänkte<br />
bara ta upp några exempel på den<br />
frihet som EU medför. Det är sådant<br />
som jag har noterat under flitigt<br />
tidningsläsande.<br />
Byråkraterna i Bryssel: I den dagstidning<br />
jag prenumererar på hade<br />
de en följetong om EU. Jag tyckte<br />
att reportaget som handlade om<br />
byråkraterna i Bryssel var extra<br />
intressant. Där kunde läsaren få<br />
en liten inblick i det liv som de EU:<br />
s tjänstemän i Bryssel lever. Sofie<br />
Garnestedt, EU:s representant för<br />
Sydsam, de sydligaste länen i Sverige,<br />
berättade entusiastiskt att de flesta<br />
beslut som fattas där, f<strong>år</strong> verkningar<br />
på lokal nivå. Där har man koll, men<br />
inte hemma, var ungefär hur hon<br />
utryckte det. Smaka på de orden! Där, i<br />
Bryssel, har man koll men inte hemma,<br />
i Sverige. Det känns lite oroväckande,<br />
att vi här i Sverige inte ska kunna ha<br />
någon inblick i de beslutandeprocesser<br />
som påverkar v<strong>år</strong>a liv. Möjlighet att<br />
själva besluta kan vi förstås glömma,<br />
det har vi inte här i Sverige heller, men<br />
att inte ens kunna ha koll, bara för att<br />
man inte är en byråkrat i Bryssel, det<br />
känns ganska ofritt ändå.<br />
Dublinkonventionen: Denna bestämmelse<br />
innebär att en asylsökande<br />
efter att ha fått avslag i ett EU-land inte<br />
kan söka asyl i ett annat land inom<br />
unionen. Portarna sl<strong>år</strong> igen och då<br />
var det bara att ge sig av. Eller gömma<br />
sig. Konventionen ger EU friheten från<br />
asylsökande eftersom de kan skickas<br />
iväg så fort som de har fått avslag i en<br />
enda av nationerna inom EU.<br />
Tjänstedirektivet: En grov sammanfattning<br />
av detta direktiv skulle<br />
kunna sägas vara att det blir fritt fram<br />
för företag att köpa tjänster i ett EUland<br />
på hemlandets villkor. Om ett<br />
företag anställer människor i Sverige<br />
och har sin bas i ett land med sämre<br />
anställningsvillkor för arbetare, lägre<br />
minimilöner, sämre försäkringsskydd<br />
etc, så kommer de villkoren att<br />
gälla för de anställda svenskarna.<br />
Tjänstedirektivet är synonymt med en<br />
urholkning av svenskt kollektivavtal,<br />
det avtal som är menat att skydda<br />
arbetare från vinsthungriga företag.<br />
Med tjänstedirektivet ökar friheten, för<br />
v<strong>år</strong> tids kapitalister, de stora företagen.<br />
Nu har dock politikerna skrämts<br />
inför utsikten att människor kan<br />
rösta nej till EU: s nya grundlag p.g.a<br />
Mot friheten med EU<br />
Text: Emmy Olsson<br />
tjänstedirektivet. Vi f<strong>år</strong> hoppas på att<br />
de inte bara ändrar på pärmarna men<br />
låter innehållet förbli detsamma.<br />
Sexslavarna: Jag läste en artikel<br />
(återigen i min dagstidning) om att<br />
hallickarna har större möjlighet att<br />
föra kvinnor över gränserna till de<br />
länder där torskarna med de feta<br />
plånböckerna finns i och med EUpassen.<br />
Sexslavhandeln har enligt<br />
Kajsa Wahlberg,<br />
Rikskriminalens expert på sexslavhandel,<br />
ökat och EU –passen underlättar<br />
den, då människor kan passera<br />
gränsen till t ex Sverige från ett land i<br />
t ex Östeuropa utan närmare kontroll.<br />
Nu är det inte så att jag anser att<br />
människor inte ska få röra sig fritt över<br />
världens gränser, men jag ifrågasätter<br />
däremot påståendet att den fria<br />
rörligheten inom EU skulle leda till<br />
större frihet för alla. Snarare i så fall<br />
för några få.<br />
Det är omöjligt, skulle jag vilja påstå,<br />
att skapa ett jämställt EU där alla är<br />
fria så länge som de rådande kön-<br />
och klasstrukturerna best<strong>år</strong>. Och det<br />
samma gäller för maktrelationerna<br />
mellan människor av olika etniskt<br />
ursprung eller mellan ”svart” och ”vit”.<br />
Drömmen om det fria EU där kapital,<br />
tjänster, varor och människor kan röra<br />
sig fritt över gränserna till gagn för alla<br />
och envar förefaller inte vara mer än en<br />
dröm. EU tycks vara ett projekt till gagn<br />
för företagen, inte för arbetstagare, inte<br />
för vanliga människor, så som många<br />
gärna vill framställa det.<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
15
16<br />
På väg hem till min lägenhet på<br />
Korpamoen lördagskvällen den 12:<br />
e mars hör jag ett tungt beat inifrån<br />
Smålands klubblokal. Inser att det<br />
måste vara bandet som jag i en hast<br />
lyckats få en intervju med utan att<br />
veta så värst mycket om dem sen förut;<br />
Gatas Parlament.<br />
Jag träffar dem i klubblokalen<br />
efter soundcheck, ett gäng glada<br />
avslappnade norske gutter.<br />
De betecknar sig själva som en<br />
revolutionär rapgrupp. Sedan gruppen<br />
startades 1993 har de haft drygt 600<br />
spelningar i runda slängar, beroende<br />
på hur man definierar spelning. De<br />
har turnerat runt i Norge och spelat i<br />
alla möjliga sammanhang för att på det<br />
sättet sprida sitt budskap och få upp<br />
folks intresse för deras musik Enligt<br />
min research är Gatas Parlament mer<br />
än välkända både i Danmark och i<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
Norge, men Sverige har lyckats undgå<br />
att ta till sig bandet. Kanske för att<br />
bandet sjunger på norska, vilket kanske<br />
inte kan betecknas som det främsta<br />
hiphopspråket. Att bandet, till skillnad<br />
från deras svenska kollega Promoe, valt<br />
att sjunga på sitt modersmål förklaras<br />
med hjälp av bandets intentioner<br />
att publiken verkligen ska ta till sig<br />
budskapet i texterna. Eftersom de<br />
endast spelat i nordiska länder känns<br />
det därför också naturligt att sjunga<br />
till sin skandinaviska publik på ett<br />
skandinaviskt språk. För bandet, som<br />
best<strong>år</strong> av Aslak, Don Martin och Elling<br />
Batman Zedong, sjunger verkligen till<br />
sin publik och inte för den.<br />
Aslak rappar i bandet, gillar dataspel<br />
och att ”gå på tur”. Don Martin är deras<br />
allt-i-allo (”allt-möjligt-man”) som ägnar<br />
sig åt sin radiostation Good Shit, äta<br />
Gatas Parlament<br />
Norske gutter<br />
som prater politikk<br />
Text: Sofia Söderberg<br />
Bilder: Sofia Söderberg & Gatasp.no<br />
glass så ofta han kan och även han att,<br />
ja... ”gå på tur”. Han har skägg, till skillnad<br />
från de andra i gruppen bara inte<br />
har rakat sig på ett tag och uttrycker<br />
det som att han funnit sig själv. Elling<br />
Batman Zedong rappar även han, säger<br />
sig inte gilla nåt speciellt, men har<br />
i alla fall grönt h<strong>år</strong> med en viss utväxt<br />
som han planerar att raka av kanske<br />
redan imorgon, eftersom polisen i Köpenhamn<br />
”letar efter en taggare med<br />
grönt h<strong>år</strong>”, säger han skämtsamt.<br />
Smålands publik kan alltså<br />
glädja sig åt en spelning där en av<br />
bandmedlemmarna har grönt h<strong>år</strong><br />
till skillnad från näst<strong>komma</strong>nde<br />
spelningar. Jag undrar lite smått hur<br />
det kommer sig att de känner till<br />
Smålands och varför de vill spela här.<br />
Gutterna svarar genom att säga ”man<br />
måste ju ha koll”. Don Martin säger
att han har en mullvad i Lund som<br />
uppdaterar honom om vad som påg<strong>år</strong>.<br />
Ett försök att förklara vad en nation är<br />
och vad det g<strong>år</strong> ut på, gör att de brister<br />
ut i skratt och säger ”vaddå är det här<br />
som nåt slags college fraternity eller?”<br />
Efter att ha svarat lite tvekande<br />
och förklarat att nationerna är en<br />
väldigt gammal företeelse i Sveriges<br />
studentikosa värld inser jag att nation<br />
faktiskt är ungefär samma sak som<br />
fraternity och de skrattar ännu mer och<br />
refererar till roliga saker i collegefilmer<br />
och Return of the Nerds filmerna. Jag<br />
berättar också att Smålands är den<br />
enda uttalat politiska nationen i Lund<br />
och mot bakgrund till vad jag just<br />
förklarat om nationer över huvud taget<br />
säger de ”ni vill alltså både dricka öl och<br />
vara politiska” och man kan inte direkt<br />
säga att de har missuppfattat det hela.<br />
Diskussionen kring nationen gör att<br />
vi kommer in på ämnet politik och jag<br />
undrar vad det är som Gatas Parlament<br />
vill åstad<strong>komma</strong> med sin musik och sitt<br />
budskap. ”Vi försöker väl medverka<br />
till att omorganisera världen. Vi vill<br />
att resurserna omfördelas genom en<br />
kollektiv ekonomi och därigenom<br />
räcker till alla och göra jorden till en<br />
bra och fredlig plats.”<br />
Elling framhäver att han definierar<br />
sig som kommunist, vilket leder<br />
oss till diskussionen om just hur<br />
kontroversiellt det blivit att kalla sig<br />
kommunist. Bandmedlemmarna<br />
förklarar då att de inte är ”religiösa”<br />
Elling Batman Zedong<br />
socialister; de är inte revolutionära<br />
i den partipolitiska bemärkelsen<br />
och att de tycker att politik i form<br />
av konflikter mellan partier som har<br />
nästintill samma åsikter är poänglös;<br />
snarare kan deras åsikter tolkas som<br />
pragmatiska. De är inte intresserade<br />
av vad idéerna kallas och snäva<br />
definitioner - utan så länge målet är<br />
ungefär detsamma - i deras fall är<br />
ett bättre samhälle på ovan nämnda<br />
grunder är det tillräckligt.<br />
Elling berättar att när han var liten<br />
hade någon frågat honom vad han<br />
skulle göra om det blev kommunism<br />
En anti-amerikansk dans<br />
i Norge och han hade svarat att han<br />
skulle göra revolution, vilket kan<br />
tolkas som rätt symboliskt för att den<br />
socialistiska kampen aldrig kan sätta<br />
sig ner med armarna i kors och kännas<br />
sig nöjd. Det är en pågående företeelse<br />
som kräver ständigt engagemang.<br />
Nästa samtalsämne rör faktumet att<br />
norrmän i genomsnitt har mycket<br />
mer pengar än svenskar, att Norge<br />
är ett rikare land och därför lockar<br />
många unga svenskar att åka dit och<br />
ta skitjobb för mycket högre lön än i<br />
Sverige. Don Martin tycker att det bara<br />
är att fortsätta att <strong>komma</strong>. Han tycker<br />
även det är schysst att kunna åka till<br />
Sverige för att köpa billigare saker,<br />
men han markerar att norrmännen<br />
i för stor utsträckning tror att det är<br />
oljan och rikedomarna som är orsaken<br />
till välståndet i landet. Han menar att<br />
eftersom Norge, Sverige och Danmark<br />
alla är några av de länder i världen som<br />
har högst välstånd är det ju tydligt<br />
att det inte bara välstånd spelar in.<br />
Att ha ett välfungerande samhälle<br />
förenklas med stora ekonomiska<br />
tillgångar, men det är absolut inte den<br />
enda komponenten som krävs, bland<br />
annat har fackföreningarnas existens<br />
och funktion en viktig del i att ett<br />
samhälle ska fungera. Historiskt sett<br />
har svensk arbetskraftsinvandring i<br />
Norge varit betydelsefull för att bygga<br />
upp den norska arbetarrörelsen. Om<br />
man granskar norsk syndikalistisk<br />
arbetarhistoria så best<strong>år</strong> den till stora<br />
delar av svenska emigranter, särskilt<br />
Göteborg under 30-talet mer eller<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
17
18<br />
flesta syndikalisterna i Norge är<br />
fortfarande svenska invandrare.<br />
Don Martin fortsätter berätta att<br />
även den norska veganrörelsen<br />
är väldigt influerad av svenska<br />
arbetskraftsinvandrare. Det finns<br />
veganrestauranger som i princip bara<br />
drivs av svenskar.<br />
Som norska socialister, hur bemöts<br />
ni av det övriga samhället? Hur ser<br />
samhället ut? Är det i stora drag<br />
ungefär som Sverige att majoriteten<br />
röstar på socialdemokraterna, medan<br />
det finns en del liberala och en del mer<br />
radikala?<br />
Norge är fortfarande socialdemo-kratiskt<br />
i den månen att det är ett välfärdssamhälle,<br />
även om vissa försöker bryta<br />
ner den strukturen i den processen som<br />
påg<strong>år</strong>. Don Martin tror att Sverige nog<br />
är lite mer socialdemokratiskt än<br />
Norge. ”Om norska politiker så skulle<br />
ta eter skulle det inte göra någon skillnad,<br />
eftersom den norska staten är mer<br />
tolerant mot att marknadskrafterna<br />
sköter en större del av ekonomin.”<br />
I Sverige har ju det länge dominerande<br />
socialdemokratiska partiet haft<br />
ambitionen att hälften av ekonomin<br />
ska vara statligt reglerad och den andra<br />
hälften styrd av marknadskrafter, men<br />
huruvida det har lyckats eller inte kan<br />
ju diskuteras. Men du menar alltså<br />
att Norge är lite mer kapitalistiskt än<br />
Sverige?<br />
D ackekuriren<br />
02/05<br />
Don Martin<br />
Don Martin bekräftar och tillägger<br />
också att socialdemokraterna ju<br />
faktiskt inte har makten i Norge nu.<br />
Regeringsmakten innehas av ett kristet<br />
borgerligt parti (Kristeligt Folkeparti).<br />
Statsministern Kjell Magne Bondevik<br />
betraktar Don Martin mer eller mindre<br />
som en konservativ präst på grund av<br />
hans teologiska bakgrund. Det allra<br />
största partiet i är ett högerextremt<br />
rasistiskt parti (Fremskrittspartiet).<br />
Vad är det som gör att sådana partier<br />
f<strong>år</strong> fäste? Vad är det som håller på att<br />
hända i Norge och Danmark och varför<br />
tror du att det inte händer i Sverige?<br />
Aslak<br />
Bandet fortsätter genom att förklara<br />
att nationalismen i Norge historiskt<br />
hänger ihop med uppbrytandet från<br />
Sverige och Danmark och idag framförallt<br />
grundar sig i ställningstagandet<br />
mot den europeiska unionen. Norrmän<br />
har alltså ”en nationalförståelse som<br />
g<strong>år</strong> ut på att försvara v<strong>år</strong> lilla nation<br />
mot de större övriga”.<br />
Sverige har varit ett socialdemokratiskt<br />
land länge och det finns därför en<br />
socialdemokratisk tradition som<br />
möjligen hindrar extremhögern för att<br />
få så mycket stöd att de kan <strong>komma</strong> i<br />
regeringsställning och oftast bromsar<br />
detta även möjligheten att <strong>komma</strong> in i<br />
riksdagen. Så är det alltså inte i Norge?<br />
Nej eftersom Norge under långa<br />
tider inte varit ett fritt land så har<br />
de nationalistiska vindarna fått ett<br />
ganska starkt fäste nu när Norge väl<br />
är fritt.<br />
Det finns ett välkänt problem som<br />
politiska band ofta brukar ha och det<br />
är avvägningen mellan det estetiska,<br />
att sälja skivor och det politiska i den<br />
musik man gör. Hur förhåller ni er på<br />
den punkten?<br />
Aslak ser det som att Gatas Parlament<br />
har två roller. Dels kan man säga att<br />
de är som hiphopens sociala medel.<br />
Lite som att Gatas Parlament är ”de<br />
som snakker om politikk”: där det<br />
traditionella ämnet är sex och droger,
Polisrapporten<br />
där pratar Gatas Parlament politik. Den<br />
andra rollen är att dem är opponenter;<br />
vänstersidan inom hiphop. Detta<br />
gäller inom den norska musikvärlden<br />
över huvud taget, men av förklarliga<br />
skäl främst inom hiphopvärlden. I fjol<br />
var det en debatt om kvinnofrågor<br />
inom hiphopen i Norge som togs upp<br />
i media och Gatas Parlament valde att<br />
omfamna debatten. Ofta är det folk<br />
som säger att hiphop är farligt och att<br />
föräldrar ska skydda sina barn mot det<br />
och då tycker Aslak det är frestande att<br />
säga ”fuck you”, men det kanske krävs<br />
att man säger ”okej tyck du det, vi väljer<br />
att titta på de frågorna som ligger till<br />
grund för problematiken.”<br />
Kanske lite som att säga ”don’t hate the<br />
player, hate the game”?<br />
Bandet missuppfattar det jag säger<br />
och tror att jag menar att man ska<br />
hata skivbranschen ”the game” och<br />
förklara att det inte tycker det är fel<br />
att vilja sälja skivor. De tycker att ju<br />
fler som lyssnar på deras musik och<br />
deras budskap, desto bättre är det.<br />
Om de kan leva på sin musik är det ett<br />
plus i kanten. De önskar att de sålde<br />
tio gånger så många skivor och hade<br />
tio gånger så mycket pengar. Gatas<br />
Parlament har ingenting emot att man<br />
tjänar pengar på det man gör; arbetar<br />
man för någonting så är det naturligt<br />
att man ska f<strong>år</strong> betalt för det.<br />
Vad det gäller budskapet i musiken<br />
menar Aslak att det inte finns någon<br />
musik som inte har något budskap.<br />
Oavsett om det är politik eller något<br />
annat är det rätt idiotiskt att inte vilja<br />
säga något med sin musik. ”V<strong>år</strong>t mål är<br />
att varenda gamla tant har en av v<strong>år</strong>a<br />
skivor i sin samling.”<br />
Internationellt har Gatas Parlament<br />
fått en hel del uppmärksamhet på<br />
grund av vad som förmedlades på en<br />
hemsida som de satte upp på domänen<br />
www.killhim.nu, i oktober förra <strong>år</strong>et.<br />
Bandet bad allmänheten om bidrag för<br />
att kunna leja en torped för att ta livet<br />
av USA:s president George W. Bush.<br />
Gatas Parlament förvånades över att<br />
kontroversen kring sidan ledde till att<br />
den amerikanska ambassaden i Norge<br />
involverades. En anmälning gjordes,<br />
men fallet avslutades eftersom den<br />
amerikanska ambassaden inte ville<br />
väcka åtal. Eftersom jag inte hade<br />
gjort speciellt mycket research om<br />
bandet sedan tidigare var inte detta<br />
det främsta ämnet som diskuterades<br />
i samband med Gatas Parlament,<br />
vilket ofta har varit fallet i andra<br />
media. Bandet förklarade i alla fall<br />
att de inte tänker lägga ner sidan på<br />
begäran, just eftersom det är en politisk<br />
markering i sig. Domänen har dock<br />
idag blivit avregistrerad på grund av<br />
att det skulle vara en ”hatsida” (lustigt<br />
nog f<strong>år</strong> Svenska Motståndsrörelsen<br />
ha kvar sin sida, www.patriot.nu, hos<br />
samma domännamnsregistrator (reds<br />
kommentar)).<br />
Senare på kvällen intog bandet<br />
scenen på Smålands och mycket riktigt<br />
lockade deras tunga beat och hiphop på<br />
norska publiken att dansa med i deras<br />
antiamerikanska dans.<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
19
20<br />
Jag måste orera över den situation<br />
Sverige befinner sig i idag. Vi har en<br />
hög ekonomisk tillväxt men samtidigt<br />
en hög arbetslöshet. Det st<strong>år</strong> att läsa i<br />
budgetpropositionen för <strong>2005</strong> att den<br />
öppna arbetslösheten uppg<strong>år</strong> till 5,6 %.<br />
LO:s ekonomer ger aningen lägre siffror<br />
men bedömer att arbetslösheten kan<br />
<strong>komma</strong> att stiga till 7 % under <strong>2005</strong>.<br />
Samtidigt säger både LO och regeringen<br />
att BNP-tillväxten under <strong>2005</strong> beräknas<br />
ligga runt 3 %. Ja jisses, vad beror det<br />
på? Hur kan denna höga arbetslöshet<br />
existera samtidigt som de svenska<br />
företagen generellt sett g<strong>år</strong> med vinst<br />
och samtidigt som BNP ökar för varje<br />
<strong>år</strong>? Jag mötte en sådan där ”röding”<br />
(en person som fastnat i den gamla<br />
tidens rödfärgade ideal) och hamnade<br />
i en diskussion om arbetslösheten<br />
med denna. ”Rödingen” hänvisade<br />
till Marx när vi talade om dagens<br />
arbetsmarknad och sa att idag har<br />
företagen fått precis den situation de<br />
vill ha, nämligen en jättelik reservarmé<br />
av arbetskraft. Denna reservarmé<br />
best<strong>år</strong> av mestadels unga människor<br />
som är villiga att arbeta under en<br />
begränsad tid för låg lön.<br />
Men däri instämmer inte jag. Jag<br />
kan tala om för alla de som undrar,<br />
med stöd av de borgerliga partierna<br />
och min morgontidning Sydsvenskan,<br />
att felet ligger hos de människor som<br />
inte arbetar. Det är som de gamla<br />
rödingarna, Mörbyligan, sjöng i en<br />
sång någon gång på 70-talet, ”Kom nu<br />
ihåg att arbetarn´ är lat, och vill ha allt<br />
serverat på ett fat.”<br />
För en tid sedan stod det att läsa på<br />
Sydsvenskans ledarsida, som dock<br />
kallas för opinion att anledningen<br />
till den höga arbetslösheten är ett<br />
dåligt företagsklimat. Naturligtvis<br />
är det så. Företagen måste gå med<br />
vinst. De måste tjäna pengar, Mycket<br />
pengar, ty så är tingens ordning<br />
inrättade. Där är jag och de etablerade,<br />
storsäljande dagstidningarna överens.<br />
På Sydsvenskans ledare 9/4 skriver<br />
man att den rätt som kommuner och<br />
andra offentliga organ har att ställa<br />
krav på att kollektivavtalen ska följas<br />
vid offentliga upphandlingar, det kan<br />
<strong>Dackekuriren</strong><br />
02/05<br />
motverka den gränsöverskridande<br />
konkurrensen som Sverige behöver.<br />
Återigen, naturligtvis ska företagen<br />
få konkurrera om arbetstagarna utan<br />
att ta hänsyn till dem vad gäller lön<br />
eller anställningsskydd. Bo Södersten,<br />
en man i min smak och professor i<br />
internationell ekonomi, skrev nyligen<br />
på Sydsvenskans opinionsida att<br />
privata initiativ måste tillåtas och<br />
att det är GROTESKT och oförståeligt<br />
att människor inte ska få ha valfrihet<br />
att söka den v<strong>år</strong>d som passar dem<br />
bäst! Nog är det groteskt, säger jag,<br />
att människor som har mycket pengar<br />
ska kunna v<strong>år</strong>das bättre än alla andra.<br />
Är man rik ska man banne mig ha<br />
valfrihet också.<br />
De utmärkta Storföretagen<br />
Vi har idag flera transnationella<br />
företag etablerade i Sverige som<br />
skapar arbetstillfällen, ökar på v<strong>år</strong> BNP<br />
och främjar tillväxten. De borgerliga<br />
partierna har sitt förslag för hur vi ska<br />
råda bukt med arbetslösheten. Sänkta<br />
bidrag och sänkt inkomstskatt gör att<br />
folk först<strong>år</strong> att det faktiskt lönar sig<br />
att arbeta. Det måste bli kännbart<br />
att välja att ligga hemma på soffan.<br />
Samtidig måste företagsklimatet<br />
förbättras. Arbetsgivaravgifter måste<br />
sänkas samtidigt som arbetsgivarnas<br />
ansvar för sjukfrånvaro måste bli<br />
mindre, kanske bör deras ansvar helt<br />
försvinna. Företag som Seven Eleven,<br />
Mc Donalds, Hennes & Mauritz, Burger<br />
King etc är sådana företag som jag vill<br />
se att villkoren förbättras för så att<br />
de kan anställa fler människor och<br />
erbjuda dem om än uselt betalt, så dock<br />
betalt. Partierna på högerkanten anser<br />
att företagen måste våga anställa. Hur<br />
ska de våga anställa folk när de riskerar<br />
att inte tjäna så mycket pengar som de<br />
vill tjäna? De Måste faktiskt få förvärva<br />
ett stort kapital om de vill det.<br />
Jag är säker på att framtidens<br />
arbeten finns i tjänstesektorns<br />
snabbmatsrestauranger. Vi har många<br />
fantastiska företagskedjor som ännu<br />
inte etablerat sig i Sverige, pizzerior<br />
som Domino, mexikanska alternativ<br />
som Taco Bell, caféer som Starbucks.<br />
Dessa företag kommer att anställa<br />
Arbetar'n e' lat<br />
Text: Emmy Olsson<br />
tusentals unga arbetslösa människor,<br />
både hög och lågutbildade eftersom<br />
det inte krävs mycket kunskap för<br />
att stå i en snabbmatrestaurangs kök<br />
eller hur som helst är arbetet lätt att<br />
lära sig, det kan vi tacka teknologin för.<br />
Om arbetet nu är stressigt, enformigt<br />
och lågavlönat, vad gör det? Arbetar gör<br />
de ju, de små lata liven.<br />
Avveckla kollektivavtal<br />
Jag ska lägga korten på bordet. Om vi<br />
avvecklar alla kollektivavtal och tillåter<br />
företagen att förbjuda sina anställda<br />
att engagera sig fackligt, då kommer<br />
de verkligen (oh, vad ivrig jag blir<br />
nu) att våga anställa många. Lönerna<br />
behöver heller inte vara så höga, det<br />
kan gott räcka att löntagarna har råd<br />
att betala hyra och mat, för mätta<br />
ska naturligtvis alla få äta sig. Kläder<br />
kan kanske företagen erbjuda, för jag<br />
anser inte att någon ska behöva frysa<br />
heller. Det skulle vara praktiskt om<br />
företagen tillgodosåg sina anställda<br />
med en uppsättning kläder som de<br />
kunde bära både i tjänst och på fritiden.<br />
Klädesbutikerna ska inte behöva<br />
oroa sig, det kommer fortfarande att<br />
finnas köpstarka svenskar som vill ha<br />
variation i sin garderob. Vad jag vill få<br />
fram är att de arbetslösa måste tvingas<br />
till att sluta leva på bidrag och istället<br />
börja arbeta. Arbetena skapas genom<br />
att företagen slipper alla betungande<br />
kostnader den svenska staten tvingar<br />
på dem. Det låter så enkelt att man<br />
faktiskt tvivlar på att det är sant men<br />
tvivel hör den svage till.<br />
Framåt för ett gynnsamt företagsklimat<br />
där företagen kan tjäna<br />
storkovan och den lilla människan kan<br />
arbeta för att de ska tjäna storkovan!<br />
Med vänlig hälsning från storföretagens<br />
vän för de små människornas<br />
bästa, alias Emmy Olsson
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
21
22<br />
För kanske 60 <strong>år</strong> sen pratade man om svarta människor som biologiskt<br />
underutvecklade vita. Det skulle kallas rasism idag. Men det är helt okej att<br />
fortfarande prata om kvinnan som biologiskt underutvecklad mannen. Germund<br />
Hesslow heter en hjärnforskare på Anatomiska institutionen här i Lund, en<br />
biologist som menar att kvinnor väljer att tjäna mindre än män för att de har<br />
typ en mindre hjärna. För ett par månader skrev hjärnforskaren en artikel i DNdebatt.<br />
Vi har tagit ingressen av artikeln och ändrat lite i den för att visa hur sjukt<br />
sexistisk Germund är...<br />
”Omöjlig kamp för att uppnå<br />
likformighet mellan raserna”<br />
Hjärnforskare: Den moderna antirasismens<br />
program kan inte genomföras<br />
i ett civiliserat samhälle.<br />
Vita och svarta är biologiskt olika<br />
De skilda livsval som vita och svarta<br />
gör har ofta en biologisk grund och<br />
kan därför inte automatiskt tas som<br />
Hela artikeln på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=380803&previousRenderType=2<br />
D ackekuriren<br />
02/05<br />
Vetenskap<br />
belägg för diskriminering. Biologiska<br />
fakta talar också för att skillnaderna<br />
mellan raserna inte kommer att kunna<br />
upphävas, i varje fall inte med metoder<br />
som är acceptabla i ett civiliserat<br />
samhälle. Den aktuella antirasistiska<br />
kampen är både omöjlig och onödig,<br />
skriver hjärnforskaren Germund<br />
Hesslow.<br />
Originalet<br />
”Omöjlig kamp för att uppnå likformighet<br />
mellan könen”<br />
Hjärnforskare: Den moderna<br />
feminismens program kan inte<br />
genomföras i ett civiliserat samhälle.<br />
Män och kvinnor är biologiskt olika.<br />
De skilda livsval som män och kvinnor<br />
gör har ofta en biologisk grund och kan<br />
därför inte automatiskt tas som belägg<br />
för diskriminering. Biologiska fakta talar<br />
också för att skillnaderna mellan könen<br />
inte kommer att kunna upphävas, i varje<br />
fall inte med metoder som är acceptabla<br />
i ett civiliserat samhälle. Den aktuella<br />
feministiska kampen är både omöjlig<br />
och onödig, skriver hjärnforskaren<br />
Germund Hesslow.
Känner du dig nostalgisk? Hämta ett gammalt exemplar av<br />
<strong>Dackekuriren</strong> på expeditionen - dessa finns tillgängliga:<br />
You Made my<br />
Shitlist...<br />
En historieprofessor som inte<br />
behöver nämnas, för att han inte<br />
ger upp.<br />
Alla som påst<strong>år</strong> att den nu<br />
döde påven har haft ett positivt<br />
inflytande på världspolitiken.<br />
Registratorn för nu-domänen<br />
som menar på att killhim.nu är<br />
en hatsida, medan patriot.nu<br />
inte är det.<br />
Ö-gruppen Fiji för att man<br />
dömer folk till fängelse för<br />
homosexualitet.<br />
Alla konformister som gör den här<br />
verkligheten skitjobbig.<br />
Den svenska polisk<strong>år</strong>en för att den<br />
anställer människor med Rambokomplex.<br />
Thomas Bodström på grund<br />
av hans fascistoida mentalitet<br />
& alla som tror att lösningen<br />
på alla problem är att förbjuda<br />
problemet.<br />
but, there's also<br />
a hitlist<br />
Till alla italienarna som inte<br />
röstade på Alleanza Nationale<br />
eller Forza Italia.<br />
Påven är död - tyvärr blir det dock<br />
en påve till efter honom. Lika jävla<br />
gubbkonservativ.<br />
All bra musik som jag har lyssnat<br />
på medans jag har redigerat<br />
tidningen.<br />
Alla trevliga människor som inte<br />
lever efter att social kompetens är<br />
medhållande och kompromiss.<br />
Doonesbury för att det är en så<br />
alldeles utmärkt serie.<br />
Alla bra filmer jag sett!<br />
<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />
23
POSTTIDNING B Smålands nation,Kastanjegatan 7, 223 59 Lund<br />
Adressändring enklast till<br />
smalands@smalands.lu.se<br />
Första maj med Smålands Nation<br />
<br />
Torsdag 28 april<br />
<br />
Söndag 1 maj<br />
<br />
<br />
Vänsterpartiet<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Efter Demonstrationerna<br />
<br />
Dodger under Maj<br />
<br />
<br />
<br />
Kulturpolitiska Veckan 9/5 – 15/5