Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Dackekuriren 

2/2005 

Årgång 43 

Gatas Parlament 

Hur blev Smålands nation socialistiskt? 

Föredrag från Folkets Akademi

2 


Dackekuriren är ett organ för Smålands 

Nation vid Lunds universitet. 

Tidningen utkommer fyra gånger 

per år. 

Redaktörer 

Ruthger Persson 

(ansvarig utgivare), 

Sofia Söderberg 

Redaktion 

Martin Christensson, 

Cecilia Johansson 

Skribenter 

Viktor Banke, 

Karl Bäck, 

David Gustafsson, 

Cecilia Johansson, 

Björn Lundberg, 

Jan Löfberg, 

Emmy Olsson, 

Ruthger Persson, 

Sofia Söderberg, 

Karin Zackari 

Foto 


Sofia Söderberg 

Korrekturläsning 

Martin Christensson, 


Cecilia Johansson 

Illustrationer & Serier 

Sara Garnér 

Tryck 

Trydells Tryckeri AB, 

Box 68, 

312 21 Laholm 

Kontakt 


Smålands Nation 

Kastanjegatan 7 

223 59 Lund 

Internet 

dackekuriren@smalands.lu.se 

www.smalands.lu.se/dackekuriren 

Framsida 

Tunnelbanevagn från New York 


02/05 

Ledare 

Så nu är vi där; en dag jag delvis fruktat, delvis sett fram emot – dagen då jag har 

fullgjort mina plikter som Dackeredaktör. Det här är förmodligen det sista som 

jag skriver i tidningen, eftersom jag anser att efter fyra nummer som redaktör och 

tre som medarbetare får det vara nog. Som andre redaktör att få ut fyra nummer 

under sin tid sedan 1995 så har jag en del att se tillbaka på också – både roligt 

och tråkigt – eftersom det krävs en hel del av en för att få ut fyra nummer av en 

tidning på sin fritid. 

Underhållande är att jag helt på egen hand lyckats starta en konflikt med 

Lundagård (av vilka man kanske skulle ha förväntat lite mer professionalitet än 

vad man fick uppleva). Andra trevliga saker är den positiva feedback vi fick på 

årets första nummer – det är alltid trevligt att veta att folk faktiskt läser det man 

skriver, att vi blev bästa nationstidning förra året och allt annat som jag glömt 

eller bara inte kommer på nu. Trevligt är också att vi numera kan stoltsera med 

referat från FA. De negativa sakerna behåller jag för mig själv (det är nog bäst så) 

och lämnar över ordet till Sofia. Hejdå! 

- Ruthger 

Dags att säga nej till kriget? 

Under de dryga två åren som USA har genomdrivit sin aggression i Irak har vi 

sett spridda artiklar med detta tema. Tyvärr har det varit glest mellan dem. 

Varför inte vända på steken? 

Det är kanske dags att säga ja till kriget – mot USA. Dags att sluta tro på ”fred i 

vår tid” resonemanget – att kontinuerligt vänta på att den aggressiva stormakten 

skall nöja sig i sin iver att förslava världen. Det finns trots allt en hel del likheter 

mellan dagens USA och en totalitär makt från förra seklet; ockupationer, 

fördrivning, tortyr… ja till och med koncentrationsläger. 

Vi undrar... 

Oh look up there in the sky what is that I prey? 

- Is it a bird? Is it a plane? No, it’s a man insane; it’s my president LBJ. 

Well he can call superwoman and his superdog… 

- I’ve got a little piece of cryptonite that’s gonna bring him back to land. 

(Superbird – Country Joe & the Fish)

Deadline 

för nästa nummer är: 

18/9-2005 

så skicka in allt material 

som ni har i byrålådarna 

innan dess (obs: att med 

material menas skrivet 

sådant och inte smutstvätt 

eller dammråttor). 

Det går bra att skicka 

med snigelpost, e-post 

eller helt enkelt lämna 

det på expen 

Smålandsinfo 

Expen 

öppen mån-ons, fre 12-15 

tors 16-19 

Smålands Nation 

Kastanjegatan 7 

223 59 Lund 

smalands @smalands.lu.se 

www.smalands.lu.se 

Telefon 046 - 12 06 80 

Fax 046 - 211 57 99 

Bostadsexpen 

öppen vardagar 10-12 

Kerstin Bjerkborn 

Kastanjegatan 1 C 

223 59 Lund 

Telefon 046-15 87 45 

kerstin@smalands.lu.se 

http://www.smalands.lu.se/SNB/ 

Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa 

Föredrag på Folkets Akademi 

Jordreform i Skottland 

Svar till Per Samuelsson: Marx, Jesus och resursen svenska kyrkan 

Miljöutskottet lär känna Lund 

Recensioner 

En tillbakablick på Smålands nations historia 

Favorit i repris från Brand 1972: Hur fan kan man bli anarkist? 

Mot friheten med EU 

Gatas Parlament: Norske gutter som prater politikk 

Arbetarn’ e lat 

Efterfest hos herr Kanin 

Vetenskap 

You made my shitlist... ...but there’s also a hitlist 

I detta nummer 


02/05 

4 

5 

6 

8 

9 

9 

11 

12 

15 

16 

20 

21 

22 

23 

Plattformen 

Skall verka i socialistisk anda och främja medvetenhet och kritiskt tänkande. 

Skall främja mångsidig och nyskapande kultur och tillgodose medlemmarnas behov 

av nöje och social samvaro. 

Skall arbeta för att stärka de studerandes inflytande över sin utbildning. 

Skall stödja de grupper som missgynnas av det rådande utbildningssytemet och 

arbeta för att den sociala snedrekryteringen till universitet och högskola bryts. 

Skall främja användandet av tvärvetenskaplig metod inom universitet och högskola. 

Skall verka för samhällskritisk, obunden utbildning och forskning fri från styrning 

av stat och näringsliv. 

Skall uppmärksamma kvinnors erfarenheter i samhället och verka för jämställdhet 

mellan könen. 

Skall stödja och verka inom de krafter som kämpar mot miljöförstöring och exploatering 

av naturresurser som förändrar den ekologiska balansen. 

Skall verka för internationell solidaritet och mot politiskt, militärt och kulturellt 

förtryck. 

Skall stödja och verka inom de krafter som arbetar för global nedrustning. 

Smålands nations plattform antogs 1986. Snart 20 år senare är det nu dags att formulera 

en ny, rykande färsk plattform! Saknar du en punkt i plattformen eller finns 

det något som borde plockas bort? Eller har du rentav förslag på en helt ny plattform? 

Lämna då ditt förslag i plattformslådan på nationsexpeditionen eller mejla det till 

plattform@smalands.lu.se - eller diskutera vidare på Smålands diskussionsforum på 

www.smalands.lu.se/forum. 

3

4 


Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa... 

...men ungefär allt däremellan! 

Den 9 till 15 maj händer det något 

alldeles speciellt på Småland. Då 

drar nämligen kulturveckan igång 

– ett myller av workshops, musik, 

mat och häng, ja, kultur helt enkelt! 

Dackekuriren träffade ett sprudlande 

kulturombud för att få koll på läget. 

Temat för veckan är ”kamp genom 

kultur”, två saker som Maria (Fagerberg, 

kulturombud) anser är tätt förenade. 

”Politisk kamp och politiska idéer har 

alltid inspirerat kulturen och tvärtom.” 

Alla uppmanas också att dela med sig 

av sina egna alster och under veckan 

planeras det att väggarna i lokalen ska 

fyllas av texter, dikter, teckningar och 

allt annat som någon kan tänkas vilja 

uppmärksamma världen på. 

”Tanken med kulturveckan är att så 

många som möjligt ska få chans att 

delta i olika saker – att skapa kultur 

istället för att vara passiva åskådare." 

”Jag tycker vi ska aktivera oss!” skrattar 

hon. 

Invigningen drar igång runt klockan 

sex på måndagskvällen och omges av 

stort hemlighetsmakeri. ”Vi har planer 

på något riktigt spännande” medger 

Maria och ler. 

Jag frågar henne om hon tycker att 

alla sorters kultur får ta plats i dagens 

samhälle: 

”Nej, det tycker jag inte... Det finns ju en 

massa olika forum där människor kan 

uttrycka sig, men det som uppfattas 

som kultur idag är ju ofta en slags 

’finkultur’, som är ganska inspärrad i 

sina egna traditionella dramer, som 

säger vad som är kultur och hur den 

ska formas. Även om den ändras 

lite grann så är den i princip alltid 

väldigt mansdominerad och vit. Och 

då utestängs de människor som inte 

faller inom de här ramarna. Titta bara 

på stadsteatrarna, till exempel – det är 

samma traditionella drama som spelas 

om och om igen. De ska kanske inte 

förkastas, men vi behöver gå vidare. 

Jag önskar att det skulle vara mer 

öppet för andra sorters uttryck, att det 

inte behöver vara så pretentiöst” 

02/05 

Kan kultur vara fördummande – finns 

det någon risk med alla dokusåpor och 

sensationsteve vi dagligen matas med? 

”Ja, teve överhuvudtaget passiviserar, 

och jag tror absolut att till exempel 

dokusåpor kan vara fördummande. 

Dels för att den ständigt genom hur 

den framställer sina deltagare, tvingar 

in människor i stereotyper, i stil med 

’den arga lesbiska tjejen’ eller ’machokillen’, 

och dels för att den hela tiden 

eskalerar. Det är alltid mer sprit, mer 

sex o.s.v., för att behålla intresset hos 

publiken, för att få dem att fortsätta 

titta. Om en dokusåpa kördes i samma 

stil i typ tio år så tror jag folk skulle 

tröttna jättesnabbt. Stäng av teven 

och gå ut och skapa! 

Workshop ’til you drop 

Om du bestämmer dig att följa 

uppmaningen lär du inte bli besviken. 

Varje kväll kommer det att köras ett 

antal workshops och uppträdande. 

Förutom att umgås och ha mysigt 

kommer du att kunna skriva, teckna 

serier och måla grafitti tillsammans 

med andra. Poetry Slam och Öppen 

Scen är det perfekta tillfället för dig 

som vill synas och höras, och för dig 

som inte kan sitta still bjuds det på både 

afrikansk och orientalisk dans. 

Om du bara skulle känna för lite sällskap 

kan du alltid titta in för att käka middag 

– Solrosen, Kalles och köksmästarna slår 

sig nämligen ihop för att laga supergod 

mat hela veckan. Dodger anordnar 

punkkväll för de inbitna och alla andra, 

och på söndagen finns tillfälle att ligga 

på soffan och njuta av kortfilmer. 

Samtidigt under hela veckan röjer 

Miljöutskottet upp i ljusgårdarna för att 

plantera blommor, och en ”bytarloppis” 

pågår – vem har inte en massa udda 

grejer längst in i garderoben som du, 

hellre än att dumpa i nån container, vill 

byta bort mot någon annans minst lika 

bisarra fynd? 

När det gäller samarbete så har 

kulturutskottet lyckats engagera 

många av de olika utskotten, de flesta 

har bidragit med något. ”När vi väl 

hade dragit igång planeringen var 

alla väldigt hjälpsamma” berättar 

Maria. ”Målet var ju att så många som 

möjligt av utskotten skulle delta, att 

alla ska ha bidragit med någon del” 

”Vi hoppas att det ska finnas någonting 

för alla att tycka om.” 

Den Kulturpolitiska veckan 9/5-15/5 

Lokalen öppnar vid tretiden på vardagar 

och det serveras mat varje kväll. 

Måndag 

Invigning på B-längans tak med 

Radical Cheerleading kl. 18 

Sprakande överraskningsevenemang 

Tisdag 

Ladyfest kl. 19 

Onsdag 

Punkfest kl. 21-02 

Torsdag 

Orientaliskdans workshop kl. 17-19 

Skrivarverkstad kl. 17-19 

Poesimaraton med öppen scen 

kl. 20-02 

Fredag 

Konsert med Kultiration kl. 21-02 

Lördag 

Lokalen öppnar vid tiotiden och under 

dagen kommer det att hållas föredrag 

och arrangeras workshops. 

Dansuppvisning 

Vibrator med konsert kl. 22-02 

Söndag 

Kalle kafé kl. 12.30 

Kortfilmsfestival 

0-budgetfilm 

Text: Cecilia Johansson 

Under veckan kommer fotolabbet 

vara öppet för densom vill prova på 

att framkalla. 

Miljöutskottet kommer under hela 

veckan ha skapande verkstad i 

ljusgångarna. 

Programmet är preliminärt. För en 

uppdaterad version besök hemsidan; 

http://www.smalands.lu.se

Det förutsägbara 

fiaskot i Irak 

och vad som bör göras nu 

Tordagen den 31 mars besökte 

fredsforskaren Jan Öberg från 

Transnationella Stiftelsen för Fred och 

Framtidsforskning Folkets Akademi. 

Jan pratade bland annat om vikten av 

och möjligheterna med att använda 

sig av ickevåld. Likaväl som vi utbildar 

folk i krig, måste vi utbilda folk i fred, 

resonerar Jan Öberg. Vi måste bli 

undervisade i hur man ska hantera 

konflikter. Som det är idag blir våldet 

snudd på legitimt, eftersom folk inte 

kan, inte vet någon annan lösning. 

TFF grundades 1986 av Öberg och 

hans hustru och har idag över hundra 

medlemmar världen över, bland annat 

före detta FN-tjänstemän, professorer 

och författare. De skriver böcker och 

debattartiklar men räds inte att fara 

till brinnande konfliktområden. På 

plats lyssnar de på vad människorna 

själva har att säga om konflikten i 

fråga och diskuterar med alla parter. 

TFFs viktigaste arbetsområden har 

varit Balkan, Burundi och de senaste 

åren, Irak. Fram till 1999 mottog Öbergs 

stiftelse 300 000 kr per år i bidrag från 

Utrikesdepartementet. ”Vi blev av med 

bidraget för att vi visste för mycket i 

Kosovofrågan och hårt kritiserade 

Persson och Lindhs positiva hållning 

till en bombning av Balkan”, förklarar 

Jan Öberg. 

Föredraget besöktes av ca 25 personer, 

något som Öberg kommenterade 

med: ”På 70-80-talet hade här suttit 

200-300 personer. Vi lever i en tid av 

bristande engagemang. Detta trots 

att världen är långt farligare idag än 

på 80-talet. Folkrätten är urholkad och 

interventionismen är mer accepterad.” 

Öberg tror en bov i dramat kan vara 

att media blir alltmer ohederlig och 

missvisande. Vad var det för bild 

som gavs av Irak innan kriget? Om 

man tar gränsen för svart-vit, när det 

egentligen är grå, då blir resten av 

det man gör också fel. De goda sidor 

som trots allt fanns av Irak, glömde 

man att nämna. Exempelvis hade Irak 

sjukvård regionens bästa sjukvård och 

Föredrag på Folkets Akademi 

Text: David Gustafsson, 

Ruthger Persson, 

Bild: David Gustafsson 

läskunnigheten var ca 95 procent. 

Irak var även det land i området där 

kvinnor hade störst inflytande. Irak 

var enligt en av vapeninspektörerna 

i princip avväpnat 1995, berättade 

Jan. 2002 satsade Storbritannien och 

USA tillsammans 330 gånger mer 

pengar på militären än Irak. Dess 

militärutgifter uppgick till hälften av 

Sveriges. Hur fasen gick det till att 

alla plötsligt trodde att Irak var ett 

hot mot världsfreden, frågar sig Jan 

Öberg. Varför skickades innan kriget 

inga medlare? Varför bjöds aldrig folk 

från Iraks regering in till exempel till 

EU-parlamentet för att berätta vad de 

hade att säga om situationen? 

Ett annat stort problem, enligt Öberg, 

är att Sverige sedan Olof Palmes död 

inte har haft en egen utrikespolitik. 

Sveriges regering har direkt eller 

indirekt givit sitt stöd till bombningen 

av Balkan, Afghanistan och Irak. Krig 

har setts som en lösning på kulturella 

och etnisk relaterade problem. I januari 

2003, strax innan kriget mot Irak, blev 

Göran Persson intervjuad och sa att 

han ”hoppades att kriget skulle bli kort, 

får då skulle det kunna innebära en 

uppgång i konjunkturen”. Han sa inte 

att han hoppades på att det inte skulle 

bli något krig. TFF besökte Irak några 

månader innan Irakkrigets utbrott och 

intervjuade ett spann av människor, 

från folk på gatan till de styrande i 

Bath-partiet. Öberg planerar snart att 

åka till Iran och prata med folk där. 

Ännu en ockupation klarar USA inte 

av, men bomberna kommer att falla, 

det kan dröja veckor eller månader, 

hävdar han. Han skulle vilja se att USA: 

s trupper drog sig ut ur Irak och att en 

multinationell återuppbyggnadsstyrka 

bestående av folk från exempelvis FN, 

OSSE och Afrikanska Unionen gick 

in för att hjälpa irakierna. Insatsen 

skulle föregås av att världen gick 

ut och offentligt bad om ursäkt för 

kriget och berättade att det inte var 

frågan om en ny ockupation, utan att 

den vill hjälpa till. En mellanfolklig 

solidaritetsförklaring. Det irakiska 

folket som offer behöver upprättelse, 

säger han. Så länge Israel har kärnvapen 

kommer Irak och Iran också vilja ha det. 

Jan Öberg 

Israel måste nedrustas. Skulle Irak börja 

producera mycket olja skulle OPEC 

dumpa priserna. Därför måste pengar 

in i Irak. Och all hjälp det kan få. Öberg 

tänker tillbaka på återuppbyggnaden 

av Jugoslavien efter andra världskriget. 

Då åkte arbetsbrigader från Norden 

ner på somrarna och hjälpte till att 

bygga upp broar och annat som 

förstörts i kriget. Tänk på, säger Öberg, 

att politiken och freden inte tillhör 

politikerna, demokrati handlar om hur 

vi gör det själva. Det är kanske uppblåst 

att tro, avslutar Jan Öberg, men varje 

människa kan göra någonting. 

I den efterföljande diskussionen 

ifrågasattes bland annat hur Jan Öberg, 

som fördömt FN:s år av sanktioner 

mot Irak, fortfarande kunde ha tilltro 

till att FN kunde göra gott i Irak. Är 

inte detta motsägelsefullt? Visst är 

det motsägelsefullt, svarade Jan. De 

fem ledande länderna i FN, ska sitta 

och försöka skapa fred samtidigt 

som de utgör 85 procent av världens 

vapenexport. Men FN är världens 

största organisation, fortsatte Jan. 

Och deras medarbetare på marken 

i till exempel Burundi och Bosnien 

är de bästa jag mött. Under de tolv 

åren mellan krigen i Irak, skedde inga 

angrepp på FN-personal. Det var först 

när FN blev USA:s förlängda arm som 

attacken kom. 

För mer information om TFF; 

http://www.transnational.org 

Dackekuriren 02/05 

5

6 

Mot NATO 

för en kärnvapenfri 

värld 

Torsdagen den 17 mars besökte Oscar 

Schön från Ofog Folkets Akademi på 

Smålands. 

Ofog är ett nätverk som kämpar för 

en kärnvapenfri värld och ägnar sig åt 

blockader och andra direkta aktioner 

mot Natos olagliga kärnvapen i Europa. 

Oscar berättade om kärnvapnens 

uppkomst vid andra världskriget till 

hur det ser ut dagsläget. Efter Sovjets 

kollaps minskade stormakterna sina 

arsenaler en aning och idag är jordens 

kärnvapenlager tillräckligt för att 

utplåna allt jordens liv 30 gånger 

om, jämfört med tidigare 70 gånger. 

Bushadministrationens satsningar på 

missilförsvar och små atombomber är 

steg åt helt fel håll, steg tillbaka till en 

kapprustningens värld, enligt Oscar 

Schön. 

Nato har ungefär 480 kärnvapen 

i Holland, Belgien, Tyskland och 

Turkiet m fl. 2002 anordnade Ofog 

tillsammans med flera internationella 

fredsorganisationer en fredlig aktion 

mot Natos kärnvapenbas i Belgien. 

2000 personer deltog i rollen som 

civila vapeninspektörer och 1117 av dem 

greps utanför och inuti basen. Eftersom 

målet med aktionen var att upplysa 

lokalbefolkningen och belgarna om 

vapnens existens, var mottot, ju fler 

gripna, desto större uppståndelse. 

Den 16 april hålls i återigen aktioner 

i Belgien denna gång på tre platser 

samtidigt; vid Natos militära 

högkvarter, Natos politiska högkvarter 

i Bryssel och Natos kärnvapenbas i 

Kleine Brogel. Anledningen till tre 

aktioner samtidigt på olika håll ligger 

i att orsaka en mer komplicerad och 

dyr polisinsats. Därigenom vill Ofog 

få både befolkning och de styrande 

att fråga sig om det verkligen är värt 

att ha kärnvapen. 

Mål med aktionen i april 

Att göra den dyr och kännbar och 

därmed 

D ackekuriren 

02/05 

Oscar Schön 

Skapa ett missnöje hos befolkningen 

mot Natos kärnvapen 

Att pressa Belgiens regering så att Nato 

på sikt får dra sig tillbaka. 

Det banala med situationen, berättade 

Oscar Schön, är att då man pressar 

Belgiens regering om basen i Kleine 

Brogel, säger de ”Det är ju Natos bas, 

vi har inget ansvar för vad de gör 

där” och när man frågar Nato svarar 

de ”Nej, det är Belgiens bas, det är 

deras ansvar och den vet vi inget om”. 

Dagarna innan aktionen kommer 

icke-våldsträning att hållas och flera 

workshops om kärnvapen arrangeras 

av fredsorganisationer i Belgien. I juli i 

sommar arrangerar Ofog och ”Ungdom 

mot Atomvåpen” ett internationellt 

aktionsläger mot rymdkrig i Fauske 

i Norge. 

För mer info: 

http://www.ofog.org 

Rasifiering 

i en nyliberal och 

nykonservativ soppa 

Den 7 april besökte Anders Neergaard 

Folkets Akademi och höll en föreläsning 

på ”Rasifiering, en nykonservativ och 

nyliberal soppa”. Ett trettiotal personer 

hade tagit sig till lokalen för att höra 

på honom denna dag. De som tog sig 

dit fick höra ett föredrag som krävde en 

del förkunskap om Malmö kommuns 

program välfärd för alla. 

Anders inleder föredraget med en 

ganska omfattande historik som 

börjar med hans eget engagemang i 

Folkpartiet på 70-talet, ett parti som 

enligt honom hade en kvasimarxististik 

inriktning under detta decennium. 

Han tillägger dock att han idag är aktiv 

i Vänsterpartiet, som enligt honom för 

en politik som minner ganska mycket 

om Folkpartiets sjuttiotal. Jag vet 

inte om det är en aning nostalgisk 

alternativt glorifierande bild han 

vill förmedla, men han hävdar i alla 

fall att den borgerliga regeringen 

som satt fram till 1982 var den sista 

vänsterregering som Sverige haft. Att 

det sedan dess skett en omsvängning 

av det politiska landskapet med 

privatiseringar och nyliberalismen 

sätt att se på människor som varor, en 

politik som Anders menar har sin rot 

i de reformer som Socialdemokratin 

ägnade sig åt under åttiotalet. Han 

poängterar också att kärnfamiljen 

också fick ett uppsving politiskt under 

detta decennium, med en negativ 

inställning till ensamstående mödrar, 

homosexuella och feminism som följd. 

1985 är ytterligare ett viktigt årtal i 

denna historik då man då började 

märka effekterna av en politisk teori 

som lägger vikt vid att man samlas 

kring ett nyckelord för att kunna 

genomföra ett politiskt skifte; detta 

nyckelord blev ”invandrare” och 

vips var något som han benämner 

nyrasism född. Han lägger stor vikt 

vid att Ny Demokrati tog väljare från 

Socialdemokraterna 1991 och liknar 

den händelsen med vad som hände 

i valrörelsen 2002 då Folkpartiet 

spelade ut raskortet och tog röster från

framför allt Moderata Samlingspartiet 

innan han återkommer till ämnet för 

föreläsningen, dvs. Malmö kommuns 

”Välfärd för alla”. 

Enligt Anders så finns det en hörnsten i 

detta program som baseras på vad han 

kallar ”rasifiering”. Utseendemässiga 

faktorer används men kombineras 

inte denna gång med ett tal om 

underlägsenhet, utan med en ”vi 

mot dom”-tanke. Att det inte bör ske 

blandning mellan grupperna eftersom 

”de är annorlunda”. Malmö kommuns 

program gör invandrarna till det stora 

samhällsproblemet, enligt honom; 

det handlar inte endast om en rädsla 

för ökad brottslighet utan man ger 

den diffusa grupp som kallas för 

invandrare skulden för problemen 

som uppstår – de producerar helt 

enkelt själva rasismen. Folkpartiet har 

nyligen också tagit ett steg längre i 

rasifieringen i sitt integrationsförslag 

– släng ut dem som inte sköter sig 

– menar dem. Om rötäggen försvinner 

så minskar rasismen är resonemanget, 

och man tar sitt stöd i mediala brott 

som hedersmord och könsstympning 

– problemet är bara att dessa brott inte 

sker särskilt ofta i landet. En annan 

tes är att bidragstagarna skall befrias 

från sitt bidragsberoende – genom 

att socialbidraget skall bli ett slag 

minimilön för att mer väl besuttna skall 

kunna utnyttja socialbidragstagarna 

för hushållsnära tjänster, med en 

följd att hemhjälp för de rika blir 

skattefinansierad till en stor del (femtio 

procent). För att mildra intrycket man 

får av detta så skriver man också att 

jobb som nattvandrare, skolmamma 

och skolpappa kan vara aktuella. 

Programmet stannar inte ens här, 

enligt Neergard. Man hävdar att vissa 

kulturella gruppers värderingar och 

normer är förbjudna – Anders undrar 

om inte detta strider mot svensk lag. 

Texten avslutas med att man måste 

värna om kultur och modersmål. En 

formulering som enligt han bekräftar 

att det är invandrarna man vill peka 

ut, även om detta inte skrivs i klara 

och tydliga ordalag. Formuleringen 

de ”nyanlända” förekommer också i 

dokumentet, men Anders tror inte att 

det är hans vuxna barn som nyligen 

flyttat till Malmö man menar… Alla 

partier i Malmö kommunfullmäktige, 

utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, 

tog ställning för programmet. 

Särskilt beröm fick det av Folkpartiet, 

Moderaterna och kanske mindre 

förvånande Sverigedemokraterna. 

Av de övriga punkter som Anders 

kritiserar programmet på märks 

att man talar om en gemensam 

värdegrund. Delar man inte denna 

skall man straffas. Han tycker att detta 

är bisarrt efter normer och värderingar 

inte skall styra lagstiftning. Att man 

talar om ”inga brott” utan att gå till 

roten med problemet är en annan; man 

skall inte lösa de brister i fördelningen 

som resulterar i brott – nej, man skall 

patrullera bort brotten. En vision som 

liknar en polisstat som får det gamla 

östblocket att blekna. Det talas om 

starkare åtgärder mot föräldrar som 

inte ”håller ordning” på sina barn. 

Om åtgärder mot ungdomsgäng… 

På det hela så stinker dokumentet 

av repression enligt Anders, och 

då framförallt av repression mot 

människor som är annorlunda. 

Som avslutning så säger Anders att till 

skillnad mot Folkpartiets populism så 

representerar ”Välfärd för alla” en 

politik som faktiskt genomförs i 

dagens Sverige. Folkpartiets utspel 

får stort utrymme i media, men 

Malmö kommuns program talas 

det inte om, och det är en farlig 

tystnad. Särskilt eftersom denna nya 

politik får stora konsekvenser; skulle 

detta dokument ha beslutats om i 

ett västeuropeiskt lands parlament 

– t.o.m. de med invandrarfientliga 

partier i regeringsställning som 

Danmark, Österrike och Italien – skulle 

det ha orsakat ett ramaskri utan like i 

omvärlden. Dokumentet är ett angrepp 

på friheten och stora delar av den 

välfärd som finns idag; först tar man 

invandrarna som syndabock, därefter 

de ensamstående mödrarna osv. säger 

han och anspelar på ett välkänt citat 

från Tysklands trettiotal. De som har 

skapat dokumentet strävar efter en 

förändring i samma riktning som i 

England under Thatcher, eller USA 

under Reagan. Det som syns mycket 

lite i media, drivs som politik idag… 

Jordreform 

i Skottland 

Text: David Gustafsson 

Den skotska ön Lewis ägs av en 

storgodsägare, och de många bönderna 

på ön arrenderar marken av denne. När 

det kom på tal om att 300 jättelika 

vindkraftverk skulle placeras på ön, 

då krävde befolkningen demokrati 

över sin vardag. 

I februari hölls ett lokalval där 85 

procent av öns befolkning röstade 

för en ny lag. Lagen innebär att 

storgodsägaren kan tvingas att sälja 

marken till bönderna som hyr den. 

”Det vore bra om vi kunde äga marken 

själva och få något att säga till om”, 

säger arrendator Andrea McDonald. 

”Vi vet att vi ägde marken från början”, 

säger ordföranden för arrendatorernas 

stiftelse. 

”Men under årens lopp har marken 

tagits ifrån oss.” 

En oberoende värderingsman ska nu 

bedöma markens värde. Enligt lagen 

behöver bönderna bara betala 6 procent 

av köpesumman, den största delen 

ska komma från en lotterifond och 

19 procent från skattepengar. Om ett 

halvår ska de skotska myndigheterna 

bestämma om köpet godkänns och 

marken åter tillfaller dess ursprungliga 

ägare, allmänheten. 

En annan värld är möjlig! Även i 

denna del av moder jord finns en latent 

önskan, en fullkomligt förnuftigt och 

logisk önskan, om större inflytande i 

sin vardag och om steg mot ekonomisk 

demokrati. 

Källa: 

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2 

9434&a=357214 


7

8 

Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05 

av Dackekuriren om att Jesus budskap 

var socialistiskt, men han skulle nog 

bara ha gillat halva Marx. Det vill säga: 

inte den halvan som är idealistisk, 

i meningen platonsk idealism, som 

Marx själv också tog starkt avstånd 

ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt 

beroende av idealisten Hegel, som 

ihop med sitt ”dialektiska” trams förde 

vidare det urgamla sjok av irrationellt, 

patriarkaliskt organismtänkande och 

människoförakt som kännetecknar 

Platon och Aristoteles och har blivit 

vår kulturs svåra sjukdom. Med sin 

vetenskapliga hälft är Marx i stället 

radikalt människovänlig, då han till 

exempel vänder upp och ner på Hegels 

ruggiga alienationslära. 

Marx alienationslära är, om vi 

så vill, kärnan i hans ideologi och 

den är mycket fin. Tyvärr är hans 

historiesyn nära besläktad med den hos 

konservatismens fader Edmund Burke, 

eller senare hos Oswald Spengler. Båda 

såg på romantikens idealistiska vis 

historien som en organisk växtprocess 

med allt i samhället som naturgivet. 

Detta arv märks hos Marx i att han ser 

klassförtrycket som nödvändigt och 

önskvärt led i den naturliga processen, 

i stället för den oacceptabla skada det 

är. Å andra sidan hör hans empiriska, 

realistiska beskrivningar av hur och 

varför lönearbetaren i manufakturen 

alieneras, utsugs, utarmas och förstörs 

till det viktigaste som skrivits. 

Vår tids, ibland marxistiska, befrielseteologer 

har på olika håll i den 

tredje världen, ofta med livet med 

insats, visat på hur Jesu radikala 

jämlikhetsprogram förandligades 

bort i den kristna traditionen och 

ersattes med trossubjektets andliga 

frälsning som självändamålet. Jag 

menar att deras brytning med 

traditionen är bra så långt den når; 

med stort mod försöker de genomföra 

den första verkliga reformationen 

hittills. Tyvärr är de också bundna av 


den kristna traditionens idealistiska 

tolkning – de satsar på en traditionell 

teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap 

– istället för att vara vår tids 

fortsättning på den nya vetenskapen, 

som under 16- och 17-hundratalet 

äntligen började göra upp med kyrkans 

primitiva världsbild. Den irrationella 

bindningen gör frigörelseuppgiften 

svår för befrielseteologerna, och liksom 

mycken feminism berövar de sig på det 

sättet det viktigaste medlet. 

Jesus frilägger kärleksbudet, menar 

jag, genom att eliminera det störande 

förtjänst- och vedergällningstänkandet 

i den gamla tron – tron på lön och straff 

från en högre makt. Hans gud är enbart 

det goda, inte en motivförstörande 

allmakt att vara rädd för. Guden 

personifierar rätt värden i motsats 

till den syriske guden Mammon, som 

Jesus låter personifiera fel värden. Så 

tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det 

goda värdealternativ som kärleksbudet 

uppställer. Den guden behöver man 

inte stå på 1500-talets intellektuella 

nivå för att välja, och den guden går 

bra ihop med Marx antiidealistiska 

och rationella sida. I tvär motsats till 

den kristna traditionens gud är den 

inte ett folkets opium. 

Jag är präst, men inte för att representera 

eller försvara den idealistiska kristna 

huvudtraditionen utan bland annat 

för att jag tycker det är för galet att 

reservera den fantastiska potentiella 

resursen som den svenska statskyrkan 

för dem vilkas ideologi, Jesustolkning 

och vetenskapliga världsbild ligger kvar 

på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre 

ge efter för idealisternas maktanspråk, 

inte låta en odemokratisk ”religiös elit” 

vinna maktkampen om kyrkan. Det går 

att ta kyrkans resurser i anspråk utan 

att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i 

huvet”, för svenska kyrkan är inte något 

trossamfund med medlemmar, inte 

något att vara lojal med. Den är inte i 

sig själv ett subjekt, en rörelse som man 

kan ha en tro på, och den är inte skild 

Svar till Per Samuelsson: 

Marx, Jesus och resursen 

svenska kyrkan 

Text: Jan Löfberg 

från staten; allt sådant är vetenskapligt 

sett bara nys. 

Den idealistiska statstro som kyrkan 

var till för att upprätthålla finns tack 

ske pris inte längre. Nu är det vår egen 

sak att säga vad vi skall ha kyrkan till. 

De etablerade opinionsbildarnas syn på 

den svenska kyrkans status idag är ett 

praktexempel på hur man genomför 

ett intressestyrt försök att lura bönder 

i dagens samhälle. Men i det här fallet 

har framgången varit måttlig, folk i 

allmänhet har bjudit segt motstånd. 

De flesta jag har talat med om saken, 

också ”kyrkfolket”, har inte gått på 

att de skulle ha blivit medlemmar i 

en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn 

är fortfarande allas offentliga kyrka 

den är öppen – vilket är logiskt sett 

omöjligt för ett trossamfund att vara 

– och konstituerad av allmän lag. 

Intuitivt inser man att det inte går 

att göra om en offentlig institution 

utan medlemmar till en ideell 

förening, ett privat trossamfund 

med medlemmar. Folkets relation till 

kyrkan är inte en medlemsrelation, 

inte en bekännelserelation. De som 

ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli 

gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla 

har lika rätt till den, alla skall bestämma 

över den. Det skulle nog både Jesus och 

Marx instämma i – de tänkte inte själva 

i dumma klyschor och trosdogmer.

Miljöutskottet 

lär känna Lund 

Text: Karin Zackari 

Miljöutskottets utflykt/studiebesök 

den 23:e februari gick till västra änden 

av staden, där ligger Lunds Energi, den 

största el-distributören sedan 1907 är 

belägen. Innan bolaget distribuerade 

el tillhandahöll de endast gas men 

den verksamheten lades ner på 70talet. 

År 1985 inledde de användandet 

av naturgas för en liten del av Lunds 

uppvärmning, bl.a. för att driva 

fjärrvärmeverket som med sina nio 

mil av nedgrävda ledningar täcker 

90 % av stadens behov. Förutom 

fjärrvärme producerar energiverket 

också fjärrkyla till industrier och med 

Universitetssjukhuset som en mycket 

stor kund. 

Lunds Energi var det andra företaget 

i branschen i Sverige som 

miljöcertifierades i enlighet med 

ISO14001, en certifiering som täcker 

in transporter, allehanda utsläpp 

av oljor & kemikalier och kräver 

rutiner i miljöarbetet på alla plan 

i produktionen. Till vår besvikelse 

är det dock också lagstadgat att de 

fortfarande måste nyttja viss mängd 

olja (en icke förnyelsebar resurs). 

Oljan står för 2 % av Lund Energis 

fjärrvärmeproduktion idag, och 

sedan 1982 har en reducering med 98 

procentenheter skett. En annan sak som 

vi får reda på genom studiebesöket är 

att fjärrvärmepannorna är häftiga och 

öronbedövande verksamhet. 

Besöket på Lunds Energi var en av ett 

flertal utflykter som miljöutskottet 

anordnar under våren. Fler liknande 

utflykter kommer för att lära oss mer om 

vår stad. Bland annat kommer vi också 

att ordna gemensamma utflykter med 

Naturbussen och ta oss en vandring på 

Skåneleden. Håll ögonen på hemsidan 

för datuminformation! Är du sugen 

på att sticka händerna i myllan är du 

välkommen att röjja och plantera i 

publokalens ljusgårdar. Under några 

olika tillfällen i vår arbetar vi där och 

under Kulturpolitiska veckan, 9-15 maj, 

håller vi verkstad för att bygga möbler 

och smycka dem med återanvänt 

material. Under den veckan kommer 

vi också att anordna ett föredrag om 

människans relation till stadsmiljön 

och det offentliga rummet. 

Recensioner 

Frida Hyvönen – Until death comes 

(Licking Fingers 2005) 

”Ännu en skiva till kaffet?” - får jag nästan 

lust att skriva - för här kommer en 

i raden av fina skivor som låter bra, är 

bra, ser bra ut, men… nja. Kanske lite väl 

tråkig då och då. Men det är bara för att 

jag recenserar. 

Hade jag sluppit göra det skulle jag ha 

tipsat om den otroligt träffande texten 

i ”Once I was a Serene Teenage Child” 

och berömt det fina pianospelandet i 

”You never got me right”, i vilken Frida 

sjunger helt galet snyggt till upptempoplinkandet 

på nämnda piano. 

Här finns också den smart producerade 

”Come another night” (med trummor 

som från Stones och trumpet som 

från Bacharach) samt ”The modern” 

med den geniala inledningen då Frida 

Hyvönen sjunger ”One day I wasn´t 

drunk”. Fantastisk lyrik! 

Ja, hade jag inte recenserat skulle jag ha 

stängt ner detta förbannade, försenade 

dokument och bränt ut skivan till min 

älskade moder som inte har råd att 

handla den. Det hade Frida förstått. 

Lyssna på ”Djuna!” innan du säger 

emot. 

- Viktor Banke 

Antony & The Johnsons – I am a bird 

now (Secretely Canadian 2005) 

Det finns skivor och sen finns det skivor. 

Det finns skivor du kan lyssna sönder 

och känna att ”fan, detta är en otroligt 

bra skiva”. Sen finns det skivor du 

kommer ignorera för att de helt enkelt 

inte tilltalar dig. 

Men då pratar jag om vanliga skivor. 

Det finns nämligen en till sorts skivor. 

Det är skivor utan låtlistor, skivbolag, 

omslag och recensioner. 

Det är skivor som bjuder in dig till en 

parallell verklighet av vad som helst. 

Det är skivor du inte kan förklara, 

motivera eller försvara. 

John Lennon tog mig till himlen 

First Floor Power tog mig till söder 

The Game tog mig till Compton 

Antony & The Johnsons visade mig 

osäkerheten 

Jag visste inte att den kunde vara så 

vacker. 

Tycker du att det låter som patetiskt 

dravel från en recensent? 

Då har du inte hört den sköra transvestiten 

från New York. 


Beck - Guero (Geffen/Universal 2005) 

Jag skulle kunna säga att jag minns 

det, men det gör jag inte. Tiden då 

Beck Hansen alltid släppte nya skivor. 

Alltid med en ny stil för varje skiva. Ofta 

befann han sig mitt i ett stort husparty, 

men lika ofta ensam med sin gitarr 

någonstans i världen - inspirationerna 

var många. 

Efter den fantastiska dansplattan 

”Midnite Vultures” (som han gjorde för 

att han saknade bra festmusik) släppte 

han under 2002 den melankoliska ”Sea 

Change”. Kanske var det början på en 

mattare Beck? Förvisso var den väldigt 

bra, men jämför man med Midnite 

Vultures var det en alltför tillrättalagd 

ung man vi fick se. 

Det har bara blivit värre på Guero - 

hans kanske tionde album. Singeln, E- 

Pro, måste räknas som den tråkigaste 

han släppt och visst finns det låtar 

som sticker ut (Earthquake Weather, 

Scarecrow) men gud ska veta att jag 

är besviken. Det är som att Mr Hansen 

lagt på ett tråkigt rockfilter på stråkar, 

banjo, trummor, piano, tamburin och 

alla andra instrument han så flitigt 

och kreativt använt under sin karriär. 

Det mynnar ut i en grå, platt och tråkig 

skiva. Jävla Beck. 



02/05 

9

10 

Att Smålands är en socialistisk nation 

har förhoppningsvis inte undgått 

någon medlem. I Lund är Smålands 

både en kulturell och politisk 

institution – inte heller helt okänd i 

resten av landet. Smålands har brutit 

med den studentikosa traditionen och 

dess sittningar, klädkoder och spex. 

Detta har vi all anledning att vara 

stolta över, men vår traditionslöshet 

har tyvärr också medfört att vi blivit 

en historielös nation. Nu skall det på 

ett mycket tidigt stadium sägas att 

vår historielöshet inte är alltigenom 

av ondo; att levandegöra nationens 

historia skulle riskera att vi tog upp 

den typ av traditionsbärande och i 

övrigt meningslösa aktiviteter som 

vi så förnuftigt tagit avstånd ifrån. 

Historielösheten medför också att vi 

enklare kan leva i nuet och obundna 

av traditionens krav genomföra 

förändringar i organisationen och dess 

aktivitetsutbud. 

Smålands nation tillhör de äldre 

nationerna i Lund. Från och med 1668, 

alltså det år universitetet grundades, 

finns det medlemsregister för 

Smålands och Östgöta nationer. Vilken 

nation som verkligen är äldst är förstås 

oviktigt och det räcker nog med att säga 

att flertalet av de nationer som finns 

idag såg dagens ljus redan på 1600talet, 

alltså åren efter universitetets 

grundande här i Lund. De första 

århundradena av Smålands historia 

vet vi faktiskt ganska mycket om, 

men det är inte mycket som är värt att 

berätta. Det finns i enlighet med god 

studentikos tradition förteckningar 

över alla kuratorer och inspektorer 

från 1600-talets slut till de omtumlande 

åren i slutet av 60-talet. Som många 

redan känner till var nationerna från 

början en samlingsplats för gossar 

som rest långväga för att studera, ofta 

till präster, på ett avlägset universitet. 

Superi och allmänt lösdrivande har 

alltid förknippats med nationslivet 

och så också från början. Genom 


En tillbakablick på 

Smålands nations historia 

vad hände egentligen när nationen blev socialistisk? 

Text: Björn Lundberg 

Foto: Smålands nation i Lund 1668-1968 

inrättandet av nationer, där en 

inspektor knuten till universitetet 

hade till uppgift att hålla ett vakande 

öga över studenterna, kunde en viss 

ordning ändå garanteras. 

Men låt oss istället för att berätta 

denna innehållslösa historia röra oss 

sådär 300 år framåt i tiden. Vad var 

det egentligen som hände de där åren 

kring 1970 när Smålands som första 

och hittills enda nation i Lund bröt sig 

loss från den studentikosa traditionen 

– och varför blev det just Smålands? 

Att en politisk omvälvning inom 

universitetsvärlden skulle komma att 

ske vid denna tidpunkt är egentligen 

föga förvånande. Slutet av 1960-talet 

präglades av en helt ny och bredare 

radikalism inom studentvärlden. 

Mest påtagligt är förstås det franska 

studentupproret i Paris. Också i 

samband med Lunds universitets 

300-årsfirande förekom oroligheter, 

Smålands nation i Lund 1893-1900 

och spektaklet skyddades av ett stort 

polisuppbåd. Just studentnationerna 

var dock ganska ointressanta för 

studentvänstern. De betraktades, föga 

förvånande, mest som utposter för 

det förkastliga och traditionstyngda 

studentlivet med all dess konservatism 

och ritualiserande. 

En av orsakerna till att just Smålands 

kom att bli socialistiskt var istället mer 

materialistisk. När nationens tredje 

bostadshus Korpamoen stod färdigt 

1970 (de andra var Dackegården, 

som ännu är studentbostäder, och 

Smålandsgården, som i dag är privat 

boende och beläget alldeles intill 

Malmö Nation invid Botaniska 

trädgården) visade det sig svårt 

att få alla lägenheter uthyrda. Den 

explosionsartade utvecklingen av 

högskolornas studentantal under 

senare delen av 60-talet hade nu 

avtagit något, eller åtminstone hade

Smålandsgården på 50-talet 

Smålands överskattat behovet av 

studentlägenheter, varför många av 

rummen på Korpamoen kom att stå 

tomma. Dessutom hade nationen 

nu möteslokaler på Korpamoens 

bottenvåning som stod tomma större 

delen av veckan. För att undvika 

en ekonomisk katastrof beslöt sig 

seniorskollegiet, det som idag kallas 

nationsstyrelsen, för att satsa sig ur den 

uppstådda krisen. Att denna satsning 

kom att ske i ”progressiv” riktning 

låg förstås i tiden. Dessutom ville 

nationen knyta fler medlemsgrupper 

till sig. De ”vanliga” studenterna hyste 

man inte så stora förhoppningar att 

kunna knyta till sig – av dessa skrev 

de allra flesta in sig i den nation 

de ”tillhörde” rent geografiskt. De 

internationella studenterna däremot, 

samt vuxenstudenterna, som nu 

sökte sig till universitetet i allt större 

utsträckning, tyckte nationsledningen 

borde kunna lockas till just Smålands. 

Det innebar att nationen upplät 

möteslokaler åt en rad internationella 

föreningar – vilket i sin tur medförde 

att olika anti-imperialistiska rörelser 

sökte sig till nationens lokaler. Nu var 

den röda snöbollen satt i rullning och 

nästa steg blev att locka studenter med 

arbetarbakgrund samt vuxenstudenter 

från arbetarklassen. 

I en C-uppsats i etnologi från 1991 

söker Tony Tillberg genom intervjuer 

med tidigare nationsaktiva svar på 

frågan hur Smålands blev socialistiskt. 

Resultatet tycks vara att de som var 

med när det hände upplevde det som 

en process snarare än ett plötsligt brott. 

Beslutet att göra Smålands socialistiskt 

tycks ha vuxit fram och mognat, 

snarare än fattats genom kuppartade 

former. Vid något nationsmöte under 

1971 beslutades det dock att nationen 

skulle vara socialistisk. Just det faktum 

att Smålands plötsligt blev socialistiskt 

är den viktigaste kvarlevan från denna 

turbulenta tid i nationens historia. 

Men för 1971 års samtid tycks den 

progressiva tanken, nytänkandet och 

den allmäna förändringsivern varit 

av större betydelse. Smålands nation 

tog vid denna tidpunkt ett stort kliv 

bort från den studentikosa traditionen 

och bjöd in kulturella och politiska 

krafter som var meningsskapande för 

den aktuella generationens studenter. 

Detta var ett brott mot det isolerade 

studentsamhället och dess borgerliga 

hegemoni – och det var en omvälvning 

som innebar att politik och klassfrågor 

tog sig in i den studentikosa traditionens 

finrum – genom en studentnation! 

Allteftersom 70-talet fortgick kom 

just Smålands socialistiska profil att 

skapa både möjligheter och problem. 

Förändringens vindar mojnade och 

uppslitande frågor som vänsterns 

förhållande till ”realsocialismen” 

i Östeuropa och Sovjetunionen 

skapade schismer också på Smålands. 

Att nationen ordnade studieresor 

till det Östtyska universitetet i 

Greifswald tonade knappast ner 

motsättningarna. 

Nu har det gått 35 år sedan nationen 

lade om kursen. Vi seglar vidare på 

kurs mot en avlägsen, rent av alltför 

avlägsen röd stjärna vid horisonten. 

I veckorna anordnas den mycket 

omtyckta kulturpolitiska veckan på 

nationen. Under några dagar fylls då 

nationens lokaler av engagemang 

och aktivitet. Men även under resten 

av året händer det mängder av saker 

här på nationen. Bara under den 

senaste månaden har Folkets Akademi 

ordnat ett par mycket intressanta 

föreläsningar med både lokalt och 

globalt tema. Jämlikhetsutskottet 

har återigen anordnat en uppskattad 

temadag. Miljöutskottet har ordnat 

med en cykelutflykt och upprustning 

av ljusgårdarna. Listan kan göras längre, 

men ger ändå ett smakprov på den 

verksamhet som nationen bedriver. 

Att anordna olika typer av aktiviteter, 

gärna förstås med ett politiskt eller 

socialt radikalt tema, är på något sätt 

stommen i nationens verksamhet. Det 

må vara ölförsäljningen på onsdagar 

och lördagar som möjliggör all denna 

aktivitet och det må vara våra onsdags- 

och lördagsklubbar som lockar flest 

besökare och därmed gläder flest 

medlemmar – men genom att anordna 

just ”progressiva” aktiviteter för både 

studenter och icke-studenter visar 

Smålands upp att en studentnation 

faktiskt kan vara något annat än 

bara ett dans- och raggställe för fulla 

studenter. Om Smålands kan fortsätta 

bedriva dessa aktiviteter, rent av öka 

utbudet och locka fler deltagare – inte 

minst bland icke-studenter – då finns 

det sannerligen hopp för framtiden. Vi 

får nämligen inte glömma att vad vi 

är (en socialistisk nation) aldrig får bli 

viktigare än vad vi gör. 

En större del av de aktiva inom nationen 1968 


02/05 

11

12 

Det är klart att man inte kan stå år från 

år på halvdäck eller bryggan, medan 

man växelvis stirrar på molnan och 

i kompassen, utan att undra över hur 

det kommer sig att man nästan alltid 

kommer rätt. 

Jag minns en gång vi stävade in 

mot Massachusettes. Styrman söker 

intensivt efter fyrskeppet. Den 

tiden missade jag aldrig något vid 

horisonten med klar sikt, men kunde 

inget se på någon sida av bogen. Då 

kommer kapten (Röd-Peter från Rå) 

upp på bryggan och frågar styrman 

om han sett fyrskeppet. När styrman 

förnekar det pekar Röd-Peter någor 

streck babords bog och säger: ”Där 

är det”. Tio minuter senare ser jag 

och styrman det. Röd-Peter var en 

god navigatör. Dessutom en sällsynt 

duktig sjöman. 

Kanske var det denna incident 

som kom mig att vilja sätta mig in 

i sextantens och vinkelmätningens 

mysterium, via de fyra räknesätten och 

multiplikationstabellen. Jag började i 

alla fall strax efter en långvarig, om 

inte fruktbärande så dock långvarig 

korrespondens med herr Hermods i 

Malmö. Vilken ju betytt så mycket för 

oss i detta land som genom begåvning, 

börd eller ekonomi varit utestängda 

från universiteten... 

Genom studier i de fyra räknesätten 

övas inte bara logiken upp, utan man 

sanerar även sin ekonomi då man inte 

hinner dricka så mycket öl. 

Det var alltså med en ganska försvarlig 

barlast, efter vad jag själv tyckte, som 

jag seglade in i sjömansstrejken vintern 

1932-33. Och all den barlast man kunde 

bära blev mer än behövlig. 

Livet ombord 

Förhållandena ombord för sjömän på 


02/05 

Hur fan kan man bli anarkist? 

texten har tidigare publicerats i 

Brand nr 2/1973 och är skriven av 

Nisse Lätt 

Vet inte hur många här som har läst en text och känt att den kunde lika gärna ha skrivit av en själv. Precis som om det vore 

en själv som hade skrivit den och att den representerade ens egna tankar och ord. Jag gjorde det en gång. Det är orsaken till 

den här återpubliceringen... 

1920- och 30-talets båtar stod betydligt 

närmare 1700-talet än 1970-talet. Den 

tidens redare och rederinäring täcks 

av det spanska begreppet ”piratería”. 

Vi talar inte om segelskutor, utan om 

ångbåtar, ”stimbåtar” på skandiviserad 

engelska... Alltså fartyg försedda med 

ångpannor, med skansarna, nästan 

alltid under backen, uppvärmda med 

kol eller vedkamin. I allmänhet var 

dessa båtar på massa- eller träfartygen 

över Östersjön, Nordsjön och Vita havet 

på cirka 2800 ton, eftersom tariffen 

för tull, hamn och dylikt avsevärt 

ökade efter 3000 ton. Det var alltså 

relativt små båtar som om hösten och 

vintern nästan alltid var utsatta för 

överspolning av backen, den förligaste 

delen av fartyget, där manskapet 

inhystes. När det blåste kallt på vintern 

fick man snabbt ta ned kaminröret och 

täta hålet. 

Elektriskt ljus var sällsynt. Det fanns 

båtar med elektriskt ljus för lanternorna 

och för ”officersutrymmena”, 

men fotogenlampor för skansen. I 

Irisbolagets gamla ”Jupiter” fanns till 

och med intill skansdörren en kontakt 

för att kunna koppla sladdlampor för 

lastning under mörker. 

Men redarens ekonomi räckte inte 

till för de tre-fyra meter sladd som 

behövdes för att få ljus hos ”folket”. 

Var det dåligt med ljuset, så var det 

istället gott om vägglus. 

Maten bars i öppna backar och 

fat fram till skansen. Man blev 

snart en ekvilibrist i att klara 

mathämtningen under storm, mörker 

och överspolning. 

”Officerarna”, sällsynta fall med 

student- eller universitetsbetyg, 

tillhörde en annan och högre värld. 

Vid av rederiet betald resa reste kapten 

första klass, styrmän och maskinister 

andra och ”folket”, om det fanns sämre 

än tredje, detta. Styrman hade alltså 

en 9 månaders kurs i handhavandet 

av sextanten, kaptenen ytterligare nio 

månader i samma kurs. De stodo nu 

höjda över allt samröre med manskapet. 

Det fanns båtar där besättningen 

vaktades under arbetstiden, för att de 

inte skulle röka eller samtala. I extrema 

fall talade aldrig en kapten med en 

”man”, någon gång inte ens med 

styrmännen, utan korresponderade 

med dessa underlydande genom brev 

eller lappar i navigationshytten... 

Dessa tusenåriga sjömanstraditioner 

hade givetvis också skapat ganska 

hårdföra vanor hos oss. Vi levde i ett 

nästan helt kommunistiskt samhälle, 

en för alla, alla för en. En egen värld i 

dolskt förakt för ”landkrabban”. Våra 

egna flickor, av samma sort som vi, 

blev avgudade varelser, vilkas besök 

i skansen var efterlängtade och sällan 

glömda upplevelser. Ett oerhört hårt 

och torftigt liv, vars ljuspunkt blev 

Sjömansunionen eller Eldarunionen, 

som ännu på 1930-talet var nästan 

heliga institutioner. Vi var stolta 

ljungmän, lättmatroser och matroser 

över våran ”junion”. Ett sällsynt fint 

kamratskap hade skapats. Av den 

pennalism som lär ha blomstrat under 

segelskutetiden fanns ej minsta spår. 

Sjömansstrejken 

Sjömansunionen, troligen under 

påverkan från IWW, var inte långt ifrån 

att ha anslutits till SAC, och uppehöll 

också ganska starka syndikalistiska 

traditioner. Arbetaren var ett omhuldat 

organ, och Albert Jensen en uppskattad 

personlighet. SAC hade vid den tiden 

duktiga agitatorer, med gehör hos 

folket... Det var därför naturligt att vi 

sjömän kom att hålla ganska intima 

kontakter med LS i Landskrona, där 

jag hamnat under strejken. 

Så var det alltså strejk. Kraftmätningen 

mellan kapital och arbete,

som man läst så mycket om. Många 

av oss hade ju genom detta liv 

från unga år snabbt blivit ett slags 

bohemer och livskonstnärer (hur 

skulle vi eljest ha klarat oss på 

1930-talet), med endast dimmiga 

begrepp om familjeförhållanden och 

hushållsekonomi, som visserligen 

ville ha högre hyra, men kanske ännu 

hetare längtade efter att ge redarna 

ett tjuvnyp för alla väggläsbetten. 

Men hur de sjömän som gift sig och 

skaffat familj, och därför tvingats 

att ta både yrket och livet på allvar, 

klarade sig, är för mig en gåta, för vi 

tycktes ha utgjorts av ett släkte som 

hade sjömansyrket som en hobby, som 

Lubbock skriver i ”The Log of the Cutty 

Sark”. Vilket samtidigt som det var en 

styrka under svåra tider, var till hinders 

för en förbättring av förhållandena. 

Sjömansunionens (Sjöfolksförbundet) 

expedition var en surrande bikupa, där 

den valda strejkkommittén regerade 

med suverän hand. Strejkvakter 

posterades ut och sabotage 

organiserades. 

En båt låg ”segelklar” med befäl 

ombord. Vi visste eller anade att den 

skulle gå ut utan besättning och att 

tjänstvilliga fiskare skulle gå ut med 

en besättning strejkbrytare... 

Jag hade just haft strejkvakt och trynade 

litet på durken i expeditionen när 

strejkgeneralen kommer in och varskor 

om tre sjömän till ett jobb. Jag och två 

matroser anmäler oss. Ordern gäller 

den aktuella båten som skall avgå 

för att få strejkbrytare i Kattegatt. Jag 

har glömt vad hon hette, men hon var 

snäll och rar och hjälpte oss, så låt oss 

kalla henne greta: ”Akter om Greta 

ligger ett mudderskepp, som har båt 

på vattnet. Låna den, så ingen märker 

det. Gå över till andra sidan hamnen 

(en obebyggd ö utan belysning). Ta 

där på en av vinterliggarna, en lång, 

grov och ny ”vajer” och sätt den i 

propellern på Greta, så skall vi se hur 

hon sparkar om dom försöker våldta 

henne.” ”Kajen är upplyst och bevakad 

av tå poliskonstaplar, som patrullerar 

utefter den, en ganska lång sträcka.” 

Sabotage 

Mellan kolupplagen sonderades försiktigt. 

Jaha, där hänger fånglinan till 

båten från mudderverkets akterlys, och 

ryggarna på konstaplarna syns i andra 

ändan av kajen. 

”Låt dom vända och komma tillbaka, 

så ser vi hur pass snabba dom är”, 

kommer vi överens om. När dom 

passerar på nedgående nästa gång, 

vet vi hur mycket tid vi har på oss. 

Med våra skuggor flyter vi över 

kajen, får loss fånglinan och glider 

in i skuggan under Gretas låring. Nu 

skymmer Gretas däckshus sikten från 

kajen och vi kan i lugn och ro ro oss över 

till ankarliggarna. Denna ankarliggare 

hade alla sina vajrar ute, varför det blev 

ett väldigt jobb innan vi kunde få loss 

den bästa, en alldeles ny vajer. Varför 

vi lade fast de andra igen, har jag tänkt 

så mycket över. Men som sjömän och 

arbetare låg det väl inte för oss att 

förstöra grejor som andra arbetare 

förfädigat, och som vi en dag ska ta 

tillbaka. 

Bra nedlastade börjar vi återfärden, 

som går lyckligt, trots att någon 

mixtrar med en ficklampa ett tag 

på däcket. Vi glider tillbaka in under 

valvet, till Gretas låring. Hon är på 

lätten, så övre propellerbladet ligger 

i vattenytan. Vi håller båda väl in 

under valvet och ligger tysta som 

möss, när poliserna passerar. Sedan 

vajern sjömansmässigt fastgjorts är 

det en småsak att återställa båten och 

försvinna bland kolupplagen. ”Ordern 

utförd.” 

Greta fick gå i torrdocka i stället för att 

gå ut i Kattegatt. På så sätt bleva greta 

ett av mina käraste minnen. Men inte 

ett ljud stod i någon tidning. Inte ens 

ett omnämnande som nidingar. 

Efter hårdare tag med sabelfäktande 

poliser, tog vi iland en besättning i 

Landskrona, som polisen med våld 

satt ombord i Helsingborg. Vilket 

renderade några av oss besök på 

Malmö Centralfängelse. Där blev jag 

bland annat bekant med Jesus från 

nasaret, guds enfödde son, vår ”herre”, 

som kom emot mig rätt ut ur öknen; 

skitig, dammig och törstig styrde han 

sina steg till bybrunnen och började, 

sedan han stillat törsten, tala till 

skökorna och publikanerna i skuggan 

av av träden, han fick sedan större, 

om än inte trevligare, publik, vi fick 

nämligen inget annat att läsa än nya 

testamentet. Gamla testamentet anses 

visst än i dag av fångvårdsstyrelsen vara 

alltför pornografisk och äventyrsfull för 

att läsas av en cellfånge... 

RFO fiskar 

Bolsjevikerna kamoflerade på den 

tiden sitt fiske i grumligt vatten under 

pseudonymen RFO (Röda fackliga 

oppositionen). Många av oss sjömän 

var medlemmar i RFO, som arbetade 

som oppositionsgrupp. 

Vi förberedde alla Sjöfolksförbundets 

möten, så att var och en av oss hade 

övat in sin uppgift till Förbundets (som 

var LO-anslutet) officiella månadsmöte, 

varför mötena i Landskrona blev 

en mardröm för förbundsstyrelsen, 

alltefter som det började gå upp för 

oss att Sjöfolksförbundets styrelse, av 

skräck för bolsjeviker och syndikalister, 

ville ha slut på strejken så snart som 

möjligt och få oss ut på sjön igen. 

Vi fick besök av ”cheferna” i RFO 

(numera, troligen pensionerad, LOpamp). 

Han förebrådde vår kassör att 

inte tillräckligt energiskt arbeta för att 

RFO-medlemmarna skulle ansluta sig 

till SKP. Kassören svarade, att varken 

han eller några av kamraterna var 

intresserade av medlemskap i SKP, 

då de ju som sjömän sett tillräckligt 

mycket av Rysslands förtryckta 

arbetarklass, för att vilja hjälpa dem 

att ”gripa makten” även här hemma. 

Bolsjevikagenten ville nu ha respengar. 

Kassören gav honom då hela kassan. 

En cigarrlåda med några kronor, och 

meddelande att RFO-avdelningen 

i Landskrona därmed var upplöst. 

Varefter sammanträdet var upplöst 


13

14 

till ett offentligt möte på Folkets 

Hus för att bilda en syndikalistisk 

ungdomsklubb. 

Jag upptäcker att jag är anarkist 

Eriksson hade väl något talat med 

mig om syndikalism och anarkism 

och föreningspunkterna mellan dessa 

tvenne idériktningar. På mötet, vid 

vilket LS-ordföranden talade, blev jag 

klar över sammanhangen. 

Syndikalism representerar den ursprungliga 

arbetarrörelsen, byggd 

på arbetarsolidaritet, så som den var 

innan den förgiftats av marxismens 

parlamentstroende, och öppnat 

arbetarrörelsen för degenererade 

politiker av borgerligt ursprung, som 

här inom ”arbetar-partierna” såg en 

chans att göra den karriär de aldrig 

skulle ha kunnat göra inom något 

borgerligt parti. Ingalunda förnekar jag 

att även många arbetare ”upphöjdes” 

inom den borgerliga världen och 

nådde poster som arbetarrörelsen 

helst skulle ha avskaffat. Så nådde 

till exempel en syndikalistagitator 

”upp” till att bli landshövding, sedan 

han köpts av marxisterna. Men inte är 

väl arbetarrörelsen uteslutande till för 

sådana prostituerade äckel... 

Talaren påvisade det orimliga i att vi, 

för att göra en social revolution (det 

vill säga ta hand om produktions- och 

distributionsorganen), anlitar folk eller 

institutioner som är så helt främmande 

för näringsliv och arbetsgemenskap 

som politiker i allmänhet är. varför 

skall vi arbetare vara med om att 

bygga upp en politisk institution 

ovanifrån, ur sikte för vår kontroll, 

för att sköta den arbetsprocess som 

vi redan verkar i och som vi redan 

skapat adekvata organisationer för, i 

kooperation, är de organ som på ett 

naturligt sätt är kallade historiskt att 

efter federalistiska linjer organisera 

samarbetet kommunalt, nationellt, 

internationellt, 

Dessa enkla sanningar kan givetvis 

vara svåra att förstå för dem som 

låtit sig förledas (precis som Jehovas 

vittnen) till att tro att de utgör en 

”elit”, proletariatets avantgarde. Dessa 

som bakom Stalins breda rygg räckte 

nazisterna handen, genom Stalin- 

D ackekuriren 

02/05 

Hitlerpakten, dessa som nu i våra dagar 

hjälpte spanska arbetarklassens bödel 

Franco ur sitt trångmål genom att på 

ryska kölar frakta polskt kol till Spanien 

under de asturiska kolgruvearbetarnas 

heroiska och offerfyllda kamp (vad de 

spanska medlemmarna Kfml:r måste 

känna sig stolt aöver denna tradition 

från Stalins tid). Dessa som under 

Stalins värsta utrotningskampanj på 

kongress efter kongress applåderade 

Stalins rapporter om hur många v 

Lenins gamla kamrater han likviderat 

under den gångna kongressperioden, 

sedan de (efter oerhörd politortyr) 

erkänt sig till saker som en normal 

människa snart kunde räkna ut att de 

varit oförmögna till. Vi har inte orkat 

räkna ut om Hermansson, herden för 

proletariatets avantgarde i detta land, 

har åldern inne för att ha befunnit sig 

på de applåderandes bänk. Befunnit 

sig bland dessa för vilka det inte fanns 

någon nedrighet för stor att den inte 

skulle ha accepterats, för att få sitta i 

närheten av den store med de blodiga 

stövlarna... Vi avundas ingalunda 

Palme och de andra biskoparna och 

landshövdingarna att ha denna, den 

blodige Stalins discipel, att tacka för 

att få stanna vid statens mattråg. 

Ja, det var några senkomna reflektioner 

kring anförandet där nere i 

det Röda Landskrona. Och så gick det 

till, inte att man blev anarkist, utan 

att man blev klar över att man alltid 

varit det. Och att de flesta arbetare 

är så, och att det ankommer på oss 

anarkister att göra detta klart för dem. 

Alla organisationer ligger i dag klara, 

det gäller bara att blåsa liv i dem. Att 

fråga hamnarbetarna (till exempel) 

om de är beredda att öppna dörren 

till LO och smita förbi dörrvakten, och 

skapa sig en egen organisation där de 

själva bestämmer, att bilda sin egen 

federation, som kan anslutas till SAC, 

att fråga dem om de har modet att leva 

utan förmyndare, ty sådana har vi inte 

inom SAC. 

Slut på strejken 

Med strejken gick det naturligtvis 

så som det måste gå, när de 

bestämmer, vars villkor inte berörs 

av strejkuppgörelsen. De rädda 

sossefunktionärerna blåste snabbt 

av strejken. Sedan igångsattes en 

lojalitetsomröstning, där den som 

inte visade sig vara lojal med ”sin” 

förbundsstyrelse uteslöts. I Landskrona 

röstade sjömännen enhälligt att inte 

delta, förslaget att ansluta sig till 

SAC vann stora sympatier. Då kom 

RFO:s tidning ”Sjöproletären” ut med 

en gråtmild vädjan att inte spränga 

enheten, rösta ja. 

Ja,så var enheten sprängd, på gammalt 

bolsjevikmanér. Jag får erkänna att jag 

stod dubbelorganiserad under resten 

av min sjömansbana, då jag hotades 

svårt efter fängelsevistelsen och inte 

orkade stå emot, efter månaderna i 

ensamhet. En kamrat tvingades läsa 

till sjökapten, för att kunna fortsätta till 

sjöss. Fler exempel finns. Anarkismen 

är den enda okorrumperade rörelsen.

EU kommer att öka vår frihet, inte bara 

i Sverige utan i det övriga Europa, i de 

länder son tyngs av stor fattigdom 

och hög arbetslöshet. Våra stackars 

grannar i Östeuropa får nu chansen att 

blomstra och bygga upp en livskraftig 

ekonomi då medlemskapet i EU 

främjar företagsklimatet likväl som 

demokratin. För det är ju det som min 

morgontidning säger, liksom de övriga 

etablerade,, storsäljande tidningarna i 

vårt land EU ökar friheten för oss 

alla och att demokratin är viktig för 

makthavarna inom unionen märks 

väl inte minst på att länder som anses 

kränka de mänskliga rättigheterna, 

Turkiet t ex, inte får förhandla om 

medlemskap. Kroatien fick inte 

heller vara med och förhandla om 

ett medlemskap i detta gigantiska 

frihetsprojekt eftersom landet inte 

lämnar ut krigsförbrytaren Gotovina 

till krigsförbrytartribunalen i Haag. 

Det visar på EU: s fasta principer när 

det handlar om demokrati och försvar 

för de mänskliga rättigheterna. Eller 

hur är det egentligen? Smålands 

nation aktiverade sig i motståndet 

mot EMU och det finns av vad jag har 

noterat en majoritet av EU-kritiker 

bland Smålands medlemmar, men 

det är ingenting som jag kan påstå med 

underlag av någon undersökning. Det 

finns dock, som nog alla vet, de som 

räknar sig som vänstersympatisörer 

och som har en antingen osäker eller 

positiv inställning till EU. Kanske därför 

att EU ökar friheten, ger utrymme för 

EU.s fyra friheter: Fri rörlighet för 

kapital, varor, tjänster och människor 

(som för vissa kan räknas som varor 

och/eller kapital de också). Jag tänkte 

bara ta upp några exempel på den 

frihet som EU medför. Det är sådant 

som jag har noterat under flitigt 

tidningsläsande. 

Byråkraterna i Bryssel: I den dagstidning 

jag prenumererar på hade 

de en följetong om EU. Jag tyckte 

att reportaget som handlade om 

byråkraterna i Bryssel var extra 

intressant. Där kunde läsaren få 

en liten inblick i det liv som de EU: 

s tjänstemän i Bryssel lever. Sofie 

Garnestedt, EU:s representant för 

Sydsam, de sydligaste länen i Sverige, 

berättade entusiastiskt att de flesta 

beslut som fattas där, får verkningar 

på lokal nivå. Där har man koll, men 

inte hemma, var ungefär hur hon 

utryckte det. Smaka på de orden! Där, i 

Bryssel, har man koll men inte hemma, 

i Sverige. Det känns lite oroväckande, 

att vi här i Sverige inte ska kunna ha 

någon inblick i de beslutandeprocesser 

som påverkar våra liv. Möjlighet att 

själva besluta kan vi förstås glömma, 

det har vi inte här i Sverige heller, men 

att inte ens kunna ha koll, bara för att 

man inte är en byråkrat i Bryssel, det 

känns ganska ofritt ändå. 

Dublinkonventionen: Denna bestämmelse 

innebär att en asylsökande 

efter att ha fått avslag i ett EU-land inte 

kan söka asyl i ett annat land inom 

unionen. Portarna slår igen och då 

var det bara att ge sig av. Eller gömma 

sig. Konventionen ger EU friheten från 

asylsökande eftersom de kan skickas 

iväg så fort som de har fått avslag i en 

enda av nationerna inom EU. 

Tjänstedirektivet: En grov sammanfattning 

av detta direktiv skulle 

kunna sägas vara att det blir fritt fram 

för företag att köpa tjänster i ett EUland 

på hemlandets villkor. Om ett 

företag anställer människor i Sverige 

och har sin bas i ett land med sämre 

anställningsvillkor för arbetare, lägre 

minimilöner, sämre försäkringsskydd 

etc, så kommer de villkoren att 

gälla för de anställda svenskarna. 

Tjänstedirektivet är synonymt med en 

urholkning av svenskt kollektivavtal, 

det avtal som är menat att skydda 

arbetare från vinsthungriga företag. 

Med tjänstedirektivet ökar friheten, för 

vår tids kapitalister, de stora företagen. 

Nu har dock politikerna skrämts 

inför utsikten att människor kan 

rösta nej till EU: s nya grundlag p.g.a 

Mot friheten med EU 

Text: Emmy Olsson 

tjänstedirektivet. Vi får hoppas på att 

de inte bara ändrar på pärmarna men 

låter innehållet förbli detsamma. 

Sexslavarna: Jag läste en artikel 

(återigen i min dagstidning) om att 

hallickarna har större möjlighet att 

föra kvinnor över gränserna till de 

länder där torskarna med de feta 

plånböckerna finns i och med EUpassen. 

Sexslavhandeln har enligt 

Kajsa Wahlberg, 

Rikskriminalens expert på sexslavhandel, 

ökat och EU –passen underlättar 

den, då människor kan passera 

gränsen till t ex Sverige från ett land i 

t ex Östeuropa utan närmare kontroll. 

Nu är det inte så att jag anser att 

människor inte ska få röra sig fritt över 

världens gränser, men jag ifrågasätter 

däremot påståendet att den fria 

rörligheten inom EU skulle leda till 

större frihet för alla. Snarare i så fall 

för några få. 

Det är omöjligt, skulle jag vilja påstå, 

att skapa ett jämställt EU där alla är 

fria så länge som de rådande kön- 

och klasstrukturerna består. Och det 

samma gäller för maktrelationerna 

mellan människor av olika etniskt 

ursprung eller mellan ”svart” och ”vit”. 

Drömmen om det fria EU där kapital, 

tjänster, varor och människor kan röra 

sig fritt över gränserna till gagn för alla 

och envar förefaller inte vara mer än en 

dröm. EU tycks vara ett projekt till gagn 

för företagen, inte för arbetstagare, inte 

för vanliga människor, så som många 

gärna vill framställa det. 


15

16 

På väg hem till min lägenhet på 

Korpamoen lördagskvällen den 12: 

e mars hör jag ett tungt beat inifrån 

Smålands klubblokal. Inser att det 

måste vara bandet som jag i en hast 

lyckats få en intervju med utan att 

veta så värst mycket om dem sen förut; 

Gatas Parlament. 

Jag träffar dem i klubblokalen 

efter soundcheck, ett gäng glada 

avslappnade norske gutter. 

De betecknar sig själva som en 

revolutionär rapgrupp. Sedan gruppen 

startades 1993 har de haft drygt 600 

spelningar i runda slängar, beroende 

på hur man definierar spelning. De 

har turnerat runt i Norge och spelat i 

alla möjliga sammanhang för att på det 

sättet sprida sitt budskap och få upp 

folks intresse för deras musik Enligt 

min research är Gatas Parlament mer 

än välkända både i Danmark och i 


02/05 

Norge, men Sverige har lyckats undgå 

att ta till sig bandet. Kanske för att 

bandet sjunger på norska, vilket kanske 

inte kan betecknas som det främsta 

hiphopspråket. Att bandet, till skillnad 

från deras svenska kollega Promoe, valt 

att sjunga på sitt modersmål förklaras 

med hjälp av bandets intentioner 

att publiken verkligen ska ta till sig 

budskapet i texterna. Eftersom de 

endast spelat i nordiska länder känns 

det därför också naturligt att sjunga 

till sin skandinaviska publik på ett 

skandinaviskt språk. För bandet, som 

består av Aslak, Don Martin och Elling 

Batman Zedong, sjunger verkligen till 

sin publik och inte för den. 

Aslak rappar i bandet, gillar dataspel 

och att ”gå på tur”. Don Martin är deras 

allt-i-allo (”allt-möjligt-man”) som ägnar 

sig åt sin radiostation Good Shit, äta 

Gatas Parlament 

Norske gutter 

som prater politikk 

Text: Sofia Söderberg 

Bilder: Sofia Söderberg & Gatasp.no 

glass så ofta han kan och även han att, 

ja... ”gå på tur”. Han har skägg, till skillnad 

från de andra i gruppen bara inte 

har rakat sig på ett tag och uttrycker 

det som att han funnit sig själv. Elling 

Batman Zedong rappar även han, säger 

sig inte gilla nåt speciellt, men har 

i alla fall grönt hår med en viss utväxt 

som han planerar att raka av kanske 

redan imorgon, eftersom polisen i Köpenhamn 

”letar efter en taggare med 

grönt hår”, säger han skämtsamt. 

Smålands publik kan alltså 

glädja sig åt en spelning där en av 

bandmedlemmarna har grönt hår 

till skillnad från nästkommande 

spelningar. Jag undrar lite smått hur 

det kommer sig att de känner till 

Smålands och varför de vill spela här. 

Gutterna svarar genom att säga ”man 

måste ju ha koll”. Don Martin säger

att han har en mullvad i Lund som 

uppdaterar honom om vad som pågår. 

Ett försök att förklara vad en nation är 

och vad det går ut på, gör att de brister 

ut i skratt och säger ”vaddå är det här 

som nåt slags college fraternity eller?” 

Efter att ha svarat lite tvekande 

och förklarat att nationerna är en 

väldigt gammal företeelse i Sveriges 

studentikosa värld inser jag att nation 

faktiskt är ungefär samma sak som 

fraternity och de skrattar ännu mer och 

refererar till roliga saker i collegefilmer 

och Return of the Nerds filmerna. Jag 

berättar också att Smålands är den 

enda uttalat politiska nationen i Lund 

och mot bakgrund till vad jag just 

förklarat om nationer över huvud taget 

säger de ”ni vill alltså både dricka öl och 

vara politiska” och man kan inte direkt 

säga att de har missuppfattat det hela. 

Diskussionen kring nationen gör att 

vi kommer in på ämnet politik och jag 

undrar vad det är som Gatas Parlament 

vill åstadkomma med sin musik och sitt 

budskap. ”Vi försöker väl medverka 

till att omorganisera världen. Vi vill 

att resurserna omfördelas genom en 

kollektiv ekonomi och därigenom 

räcker till alla och göra jorden till en 

bra och fredlig plats.” 

Elling framhäver att han definierar 

sig som kommunist, vilket leder 

oss till diskussionen om just hur 

kontroversiellt det blivit att kalla sig 

kommunist. Bandmedlemmarna 

förklarar då att de inte är ”religiösa” 

Elling Batman Zedong 

socialister; de är inte revolutionära 

i den partipolitiska bemärkelsen 

och att de tycker att politik i form 

av konflikter mellan partier som har 

nästintill samma åsikter är poänglös; 

snarare kan deras åsikter tolkas som 

pragmatiska. De är inte intresserade 

av vad idéerna kallas och snäva 

definitioner - utan så länge målet är 

ungefär detsamma - i deras fall är 

ett bättre samhälle på ovan nämnda 

grunder är det tillräckligt. 

Elling berättar att när han var liten 

hade någon frågat honom vad han 

skulle göra om det blev kommunism 

En anti-amerikansk dans 

i Norge och han hade svarat att han 

skulle göra revolution, vilket kan 

tolkas som rätt symboliskt för att den 

socialistiska kampen aldrig kan sätta 

sig ner med armarna i kors och kännas 

sig nöjd. Det är en pågående företeelse 

som kräver ständigt engagemang. 

Nästa samtalsämne rör faktumet att 

norrmän i genomsnitt har mycket 

mer pengar än svenskar, att Norge 

är ett rikare land och därför lockar 

många unga svenskar att åka dit och 

ta skitjobb för mycket högre lön än i 

Sverige. Don Martin tycker att det bara 

är att fortsätta att komma. Han tycker 

även det är schysst att kunna åka till 

Sverige för att köpa billigare saker, 

men han markerar att norrmännen 

i för stor utsträckning tror att det är 

oljan och rikedomarna som är orsaken 

till välståndet i landet. Han menar att 

eftersom Norge, Sverige och Danmark 

alla är några av de länder i världen som 

har högst välstånd är det ju tydligt 

att det inte bara välstånd spelar in. 

Att ha ett välfungerande samhälle 

förenklas med stora ekonomiska 

tillgångar, men det är absolut inte den 

enda komponenten som krävs, bland 

annat har fackföreningarnas existens 

och funktion en viktig del i att ett 

samhälle ska fungera. Historiskt sett 

har svensk arbetskraftsinvandring i 

Norge varit betydelsefull för att bygga 

upp den norska arbetarrörelsen. Om 

man granskar norsk syndikalistisk 

arbetarhistoria så består den till stora 

delar av svenska emigranter, särskilt 

Göteborg under 30-talet mer eller 


17

18 

flesta syndikalisterna i Norge är 

fortfarande svenska invandrare. 

Don Martin fortsätter berätta att 

även den norska veganrörelsen 

är väldigt influerad av svenska 

arbetskraftsinvandrare. Det finns 

veganrestauranger som i princip bara 

drivs av svenskar. 

Som norska socialister, hur bemöts 

ni av det övriga samhället? Hur ser 

samhället ut? Är det i stora drag 

ungefär som Sverige att majoriteten 

röstar på socialdemokraterna, medan 

det finns en del liberala och en del mer 

radikala? 

Norge är fortfarande socialdemo-kratiskt 

i den månen att det är ett välfärdssamhälle, 

även om vissa försöker bryta 

ner den strukturen i den processen som 

pågår. Don Martin tror att Sverige nog 

är lite mer socialdemokratiskt än 

Norge. ”Om norska politiker så skulle 

ta eter skulle det inte göra någon skillnad, 

eftersom den norska staten är mer 

tolerant mot att marknadskrafterna 

sköter en större del av ekonomin.” 

I Sverige har ju det länge dominerande 

socialdemokratiska partiet haft 

ambitionen att hälften av ekonomin 

ska vara statligt reglerad och den andra 

hälften styrd av marknadskrafter, men 

huruvida det har lyckats eller inte kan 

ju diskuteras. Men du menar alltså 

att Norge är lite mer kapitalistiskt än 

Sverige? 

D ackekuriren 

02/05 

Don Martin 

Don Martin bekräftar och tillägger 

också att socialdemokraterna ju 

faktiskt inte har makten i Norge nu. 

Regeringsmakten innehas av ett kristet 

borgerligt parti (Kristeligt Folkeparti). 

Statsministern Kjell Magne Bondevik 

betraktar Don Martin mer eller mindre 

som en konservativ präst på grund av 

hans teologiska bakgrund. Det allra 

största partiet i är ett högerextremt 

rasistiskt parti (Fremskrittspartiet). 

Vad är det som gör att sådana partier 

får fäste? Vad är det som håller på att 

hända i Norge och Danmark och varför 

tror du att det inte händer i Sverige? 

Aslak 

Bandet fortsätter genom att förklara 

att nationalismen i Norge historiskt 

hänger ihop med uppbrytandet från 

Sverige och Danmark och idag framförallt 

grundar sig i ställningstagandet 

mot den europeiska unionen. Norrmän 

har alltså ”en nationalförståelse som 

går ut på att försvara vår lilla nation 

mot de större övriga”. 

Sverige har varit ett socialdemokratiskt 

land länge och det finns därför en 

socialdemokratisk tradition som 

möjligen hindrar extremhögern för att 

få så mycket stöd att de kan komma i 

regeringsställning och oftast bromsar 

detta även möjligheten att komma in i 

riksdagen. Så är det alltså inte i Norge? 

Nej eftersom Norge under långa 

tider inte varit ett fritt land så har 

de nationalistiska vindarna fått ett 

ganska starkt fäste nu när Norge väl 

är fritt. 

Det finns ett välkänt problem som 

politiska band ofta brukar ha och det 

är avvägningen mellan det estetiska, 

att sälja skivor och det politiska i den 

musik man gör. Hur förhåller ni er på 

den punkten? 

Aslak ser det som att Gatas Parlament 

har två roller. Dels kan man säga att 

de är som hiphopens sociala medel. 

Lite som att Gatas Parlament är ”de 

som snakker om politikk”: där det 

traditionella ämnet är sex och droger,

Polisrapporten 

där pratar Gatas Parlament politik. Den 

andra rollen är att dem är opponenter; 

vänstersidan inom hiphop. Detta 

gäller inom den norska musikvärlden 

över huvud taget, men av förklarliga 

skäl främst inom hiphopvärlden. I fjol 

var det en debatt om kvinnofrågor 

inom hiphopen i Norge som togs upp 

i media och Gatas Parlament valde att 

omfamna debatten. Ofta är det folk 

som säger att hiphop är farligt och att 

föräldrar ska skydda sina barn mot det 

och då tycker Aslak det är frestande att 

säga ”fuck you”, men det kanske krävs 

att man säger ”okej tyck du det, vi väljer 

att titta på de frågorna som ligger till 

grund för problematiken.” 

Kanske lite som att säga ”don’t hate the 

player, hate the game”? 

Bandet missuppfattar det jag säger 

och tror att jag menar att man ska 

hata skivbranschen ”the game” och 

förklara att det inte tycker det är fel 

att vilja sälja skivor. De tycker att ju 

fler som lyssnar på deras musik och 

deras budskap, desto bättre är det. 

Om de kan leva på sin musik är det ett 

plus i kanten. De önskar att de sålde 

tio gånger så många skivor och hade 

tio gånger så mycket pengar. Gatas 

Parlament har ingenting emot att man 

tjänar pengar på det man gör; arbetar 

man för någonting så är det naturligt 

att man ska får betalt för det. 

Vad det gäller budskapet i musiken 

menar Aslak att det inte finns någon 

musik som inte har något budskap. 

Oavsett om det är politik eller något 

annat är det rätt idiotiskt att inte vilja 

säga något med sin musik. ”Vårt mål är 

att varenda gamla tant har en av våra 

skivor i sin samling.” 

Internationellt har Gatas Parlament 

fått en hel del uppmärksamhet på 

grund av vad som förmedlades på en 

hemsida som de satte upp på domänen 

www.killhim.nu, i oktober förra året. 

Bandet bad allmänheten om bidrag för 

att kunna leja en torped för att ta livet 

av USA:s president George W. Bush. 

Gatas Parlament förvånades över att 

kontroversen kring sidan ledde till att 

den amerikanska ambassaden i Norge 

involverades. En anmälning gjordes, 

men fallet avslutades eftersom den 

amerikanska ambassaden inte ville 

väcka åtal. Eftersom jag inte hade 

gjort speciellt mycket research om 

bandet sedan tidigare var inte detta 

det främsta ämnet som diskuterades 

i samband med Gatas Parlament, 

vilket ofta har varit fallet i andra 

media. Bandet förklarade i alla fall 

att de inte tänker lägga ner sidan på 

begäran, just eftersom det är en politisk 

markering i sig. Domänen har dock 

idag blivit avregistrerad på grund av 

att det skulle vara en ”hatsida” (lustigt 

nog får Svenska Motståndsrörelsen 

ha kvar sin sida, www.patriot.nu, hos 

samma domännamnsregistrator (reds 

kommentar)). 

Senare på kvällen intog bandet 

scenen på Smålands och mycket riktigt 

lockade deras tunga beat och hiphop på 

norska publiken att dansa med i deras 

antiamerikanska dans. 


19

20 

Jag måste orera över den situation 

Sverige befinner sig i idag. Vi har en 

hög ekonomisk tillväxt men samtidigt 

en hög arbetslöshet. Det står att läsa i 

budgetpropositionen för 2005 att den 

öppna arbetslösheten uppgår till 5,6 %. 

LO:s ekonomer ger aningen lägre siffror 

men bedömer att arbetslösheten kan 

komma att stiga till 7 % under 2005. 

Samtidigt säger både LO och regeringen 

att BNP-tillväxten under 2005 beräknas 

ligga runt 3 %. Ja jisses, vad beror det 

på? Hur kan denna höga arbetslöshet 

existera samtidigt som de svenska 

företagen generellt sett går med vinst 

och samtidigt som BNP ökar för varje 

år? Jag mötte en sådan där ”röding” 

(en person som fastnat i den gamla 

tidens rödfärgade ideal) och hamnade 

i en diskussion om arbetslösheten 

med denna. ”Rödingen” hänvisade 

till Marx när vi talade om dagens 

arbetsmarknad och sa att idag har 

företagen fått precis den situation de 

vill ha, nämligen en jättelik reservarmé 

av arbetskraft. Denna reservarmé 

består av mestadels unga människor 

som är villiga att arbeta under en 

begränsad tid för låg lön. 

Men däri instämmer inte jag. Jag 

kan tala om för alla de som undrar, 

med stöd av de borgerliga partierna 

och min morgontidning Sydsvenskan, 

att felet ligger hos de människor som 

inte arbetar. Det är som de gamla 

rödingarna, Mörbyligan, sjöng i en 

sång någon gång på 70-talet, ”Kom nu 

ihåg att arbetarn´ är lat, och vill ha allt 

serverat på ett fat.” 

För en tid sedan stod det att läsa på 

Sydsvenskans ledarsida, som dock 

kallas för opinion att anledningen 

till den höga arbetslösheten är ett 

dåligt företagsklimat. Naturligtvis 

är det så. Företagen måste gå med 

vinst. De måste tjäna pengar, Mycket 

pengar, ty så är tingens ordning 

inrättade. Där är jag och de etablerade, 

storsäljande dagstidningarna överens. 

På Sydsvenskans ledare 9/4 skriver 

man att den rätt som kommuner och 

andra offentliga organ har att ställa 

krav på att kollektivavtalen ska följas 

vid offentliga upphandlingar, det kan 


02/05 

motverka den gränsöverskridande 

konkurrensen som Sverige behöver. 

Återigen, naturligtvis ska företagen 

få konkurrera om arbetstagarna utan 

att ta hänsyn till dem vad gäller lön 

eller anställningsskydd. Bo Södersten, 

en man i min smak och professor i 

internationell ekonomi, skrev nyligen 

på Sydsvenskans opinionsida att 

privata initiativ måste tillåtas och 

att det är GROTESKT och oförståeligt 

att människor inte ska få ha valfrihet 

att söka den vård som passar dem 

bäst! Nog är det groteskt, säger jag, 

att människor som har mycket pengar 

ska kunna vårdas bättre än alla andra. 

Är man rik ska man banne mig ha 

valfrihet också. 

De utmärkta Storföretagen 

Vi har idag flera transnationella 

företag etablerade i Sverige som 

skapar arbetstillfällen, ökar på vår BNP 

och främjar tillväxten. De borgerliga 

partierna har sitt förslag för hur vi ska 

råda bukt med arbetslösheten. Sänkta 

bidrag och sänkt inkomstskatt gör att 

folk förstår att det faktiskt lönar sig 

att arbeta. Det måste bli kännbart 

att välja att ligga hemma på soffan. 

Samtidig måste företagsklimatet 

förbättras. Arbetsgivaravgifter måste 

sänkas samtidigt som arbetsgivarnas 

ansvar för sjukfrånvaro måste bli 

mindre, kanske bör deras ansvar helt 

försvinna. Företag som Seven Eleven, 

Mc Donalds, Hennes & Mauritz, Burger 

King etc är sådana företag som jag vill 

se att villkoren förbättras för så att 

de kan anställa fler människor och 

erbjuda dem om än uselt betalt, så dock 

betalt. Partierna på högerkanten anser 

att företagen måste våga anställa. Hur 

ska de våga anställa folk när de riskerar 

att inte tjäna så mycket pengar som de 

vill tjäna? De Måste faktiskt få förvärva 

ett stort kapital om de vill det. 

Jag är säker på att framtidens 

arbeten finns i tjänstesektorns 

snabbmatsrestauranger. Vi har många 

fantastiska företagskedjor som ännu 

inte etablerat sig i Sverige, pizzerior 

som Domino, mexikanska alternativ 

som Taco Bell, caféer som Starbucks. 

Dessa företag kommer att anställa 

Arbetar'n e' lat 

Text: Emmy Olsson 

tusentals unga arbetslösa människor, 

både hög och lågutbildade eftersom 

det inte krävs mycket kunskap för 

att stå i en snabbmatrestaurangs kök 

eller hur som helst är arbetet lätt att 

lära sig, det kan vi tacka teknologin för. 

Om arbetet nu är stressigt, enformigt 

och lågavlönat, vad gör det? Arbetar gör 

de ju, de små lata liven. 

Avveckla kollektivavtal 

Jag ska lägga korten på bordet. Om vi 

avvecklar alla kollektivavtal och tillåter 

företagen att förbjuda sina anställda 

att engagera sig fackligt, då kommer 

de verkligen (oh, vad ivrig jag blir 

nu) att våga anställa många. Lönerna 

behöver heller inte vara så höga, det 

kan gott räcka att löntagarna har råd 

att betala hyra och mat, för mätta 

ska naturligtvis alla få äta sig. Kläder 

kan kanske företagen erbjuda, för jag 

anser inte att någon ska behöva frysa 

heller. Det skulle vara praktiskt om 

företagen tillgodosåg sina anställda 

med en uppsättning kläder som de 

kunde bära både i tjänst och på fritiden. 

Klädesbutikerna ska inte behöva 

oroa sig, det kommer fortfarande att 

finnas köpstarka svenskar som vill ha 

variation i sin garderob. Vad jag vill få 

fram är att de arbetslösa måste tvingas 

till att sluta leva på bidrag och istället 

börja arbeta. Arbetena skapas genom 

att företagen slipper alla betungande 

kostnader den svenska staten tvingar 

på dem. Det låter så enkelt att man 

faktiskt tvivlar på att det är sant men 

tvivel hör den svage till. 

Framåt för ett gynnsamt företagsklimat 

där företagen kan tjäna 

storkovan och den lilla människan kan 

arbeta för att de ska tjäna storkovan! 

Med vänlig hälsning från storföretagens 

vän för de små människornas 

bästa, alias Emmy Olsson


21

22 

För kanske 60 år sen pratade man om svarta människor som biologiskt 

underutvecklade vita. Det skulle kallas rasism idag. Men det är helt okej att 

fortfarande prata om kvinnan som biologiskt underutvecklad mannen. Germund 

Hesslow heter en hjärnforskare på Anatomiska institutionen här i Lund, en 

biologist som menar att kvinnor väljer att tjäna mindre än män för att de har 

typ en mindre hjärna. För ett par månader skrev hjärnforskaren en artikel i DNdebatt. 

Vi har tagit ingressen av artikeln och ändrat lite i den för att visa hur sjukt 

sexistisk Germund är... 

”Omöjlig kamp för att uppnå 

likformighet mellan raserna” 

Hjärnforskare: Den moderna antirasismens 

program kan inte genomföras 

i ett civiliserat samhälle. 

Vita och svarta är biologiskt olika 

De skilda livsval som vita och svarta 

gör har ofta en biologisk grund och 

kan därför inte automatiskt tas som 

Hela artikeln på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=380803&previousRenderType=2 

D ackekuriren 

02/05 

Vetenskap 

belägg för diskriminering. Biologiska 

fakta talar också för att skillnaderna 

mellan raserna inte kommer att kunna 

upphävas, i varje fall inte med metoder 

som är acceptabla i ett civiliserat 

samhälle. Den aktuella antirasistiska 

kampen är både omöjlig och onödig, 

skriver hjärnforskaren Germund 

Hesslow. 

Originalet 

”Omöjlig kamp för att uppnå likformighet 

mellan könen” 

Hjärnforskare: Den moderna 

feminismens program kan inte 

genomföras i ett civiliserat samhälle. 

Män och kvinnor är biologiskt olika. 

De skilda livsval som män och kvinnor 

gör har ofta en biologisk grund och kan 

därför inte automatiskt tas som belägg 

för diskriminering. Biologiska fakta talar 

också för att skillnaderna mellan könen 

inte kommer att kunna upphävas, i varje 

fall inte med metoder som är acceptabla 

i ett civiliserat samhälle. Den aktuella 

feministiska kampen är både omöjlig 

och onödig, skriver hjärnforskaren 

Germund Hesslow.

Känner du dig nostalgisk? Hämta ett gammalt exemplar av 

Dackekuriren på expeditionen - dessa finns tillgängliga: 

You Made my 

Shitlist... 

En historieprofessor som inte 

behöver nämnas, för att han inte 

ger upp. 

Alla som påstår att den nu 

döde påven har haft ett positivt 

inflytande på världspolitiken. 

Registratorn för nu-domänen 

som menar på att killhim.nu är 

en hatsida, medan patriot.nu 

inte är det. 

Ö-gruppen Fiji för att man 

dömer folk till fängelse för 

homosexualitet. 

Alla konformister som gör den här 

verkligheten skitjobbig. 

Den svenska poliskåren för att den 

anställer människor med Rambokomplex. 

Thomas Bodström på grund 

av hans fascistoida mentalitet 

& alla som tror att lösningen 

på alla problem är att förbjuda 

problemet. 

but, there's also 

a hitlist 

Till alla italienarna som inte 

röstade på Alleanza Nationale 

eller Forza Italia. 

Påven är död - tyvärr blir det dock 

en påve till efter honom. Lika jävla 

gubbkonservativ. 

All bra musik som jag har lyssnat 

på medans jag har redigerat 

tidningen. 

Alla trevliga människor som inte 

lever efter att social kompetens är 

medhållande och kompromiss. 

Doonesbury för att det är en så 

alldeles utmärkt serie. 

Alla bra filmer jag sett! 


23

POSTTIDNING B Smålands nation,Kastanjegatan 7, 223 59 Lund 

Adressändring enklast till 

smalands@smalands.lu.se 

Första maj med Smålands Nation 

 

Torsdag 28 april 

 

Söndag 1 maj 

 

 

Vänsterpartiet 

 

 

 

 

 

 

Efter Demonstrationerna 

 

Dodger under Maj 

 

 

 

Kulturpolitiska Veckan 9/5 – 15/5

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?