19.09.2013 Views

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

Dackekuriren nummer 2 år 2005 - Tider skola komma

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

<strong>Dackekuriren</strong><br />

2/<strong>2005</strong><br />

Årgång 43<br />

Gatas Parlament<br />

Hur blev Smålands nation socialistiskt?<br />

Föredrag från Folkets Akademi


2<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

<strong>Dackekuriren</strong> är ett organ för Smålands<br />

Nation vid Lunds universitet.<br />

Tidningen utkommer fyra gånger<br />

per <strong>år</strong>.<br />

Redaktörer<br />

Ruthger Persson<br />

(ansvarig utgivare),<br />

Sofia Söderberg<br />

Redaktion<br />

Martin Christensson,<br />

Cecilia Johansson<br />

Skribenter<br />

Viktor Banke,<br />

Karl Bäck,<br />

David Gustafsson,<br />

Cecilia Johansson,<br />

Björn Lundberg,<br />

Jan Löfberg,<br />

Emmy Olsson,<br />

Ruthger Persson,<br />

Sofia Söderberg,<br />

Karin Zackari<br />

Foto<br />

David Gustafsson,<br />

Sofia Söderberg<br />

Korrekturläsning<br />

Martin Christensson,<br />

David Gustafsson,<br />

Cecilia Johansson<br />

Illustrationer & Serier<br />

Sara Garnér<br />

Tryck<br />

Trydells Tryckeri AB,<br />

Box 68,<br />

312 21 Laholm<br />

Kontakt<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

Smålands Nation<br />

Kastanjegatan 7<br />

223 59 Lund<br />

Internet<br />

dackekuriren@smalands.lu.se<br />

www.smalands.lu.se/dackekuriren<br />

Framsida<br />

Tunnelbanevagn från New York<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

Ledare<br />

Så nu är vi där; en dag jag delvis fruktat, delvis sett fram emot – dagen då jag har<br />

fullgjort mina plikter som Dackeredaktör. Det här är förmodligen det sista som<br />

jag skriver i tidningen, eftersom jag anser att efter fyra <strong>nummer</strong> som redaktör och<br />

tre som medarbetare f<strong>år</strong> det vara nog. Som andre redaktör att få ut fyra <strong>nummer</strong><br />

under sin tid sedan 1995 så har jag en del att se tillbaka på också – både roligt<br />

och tråkigt – eftersom det krävs en hel del av en för att få ut fyra <strong>nummer</strong> av en<br />

tidning på sin fritid.<br />

Underhållande är att jag helt på egen hand lyckats starta en konflikt med<br />

Lundag<strong>år</strong>d (av vilka man kanske skulle ha förväntat lite mer professionalitet än<br />

vad man fick uppleva). Andra trevliga saker är den positiva feedback vi fick på<br />

<strong>år</strong>ets första <strong>nummer</strong> – det är alltid trevligt att veta att folk faktiskt läser det man<br />

skriver, att vi blev bästa nationstidning förra <strong>år</strong>et och allt annat som jag glömt<br />

eller bara inte kommer på nu. Trevligt är också att vi numera kan stoltsera med<br />

referat från FA. De negativa sakerna behåller jag för mig själv (det är nog bäst så)<br />

och lämnar över ordet till Sofia. Hejdå!<br />

- Ruthger<br />

Dags att säga nej till kriget?<br />

Under de dryga två <strong>år</strong>en som USA har genomdrivit sin aggression i Irak har vi<br />

sett spridda artiklar med detta tema. Tyvärr har det varit glest mellan dem.<br />

Varför inte vända på steken?<br />

Det är kanske dags att säga ja till kriget – mot USA. Dags att sluta tro på ”fred i<br />

v<strong>år</strong> tid” resonemanget – att kontinuerligt vänta på att den aggressiva stormakten<br />

skall nöja sig i sin iver att förslava världen. Det finns trots allt en hel del likheter<br />

mellan dagens USA och en totalitär makt från förra seklet; ockupationer,<br />

fördrivning, tortyr… ja till och med koncentrationsläger.<br />

Vi undrar...<br />

Oh look up there in the sky what is that I prey?<br />

- Is it a bird? Is it a plane? No, it’s a man insane; it’s my president LBJ.<br />

Well he can call superwoman and his superdog…<br />

- I’ve got a little piece of cryptonite that’s gonna bring him back to land.<br />

(Superbird – Country Joe & the Fish)


Deadline<br />

för nästa <strong>nummer</strong> är:<br />

18/9-<strong>2005</strong><br />

så skicka in allt material<br />

som ni har i byrålådarna<br />

innan dess (obs: att med<br />

material menas skrivet<br />

sådant och inte smutstvätt<br />

eller dammråttor).<br />

Det g<strong>år</strong> bra att skicka<br />

med snigelpost, e-post<br />

eller helt enkelt lämna<br />

det på expen<br />

Smålandsinfo<br />

Expen<br />

öppen mån-ons, fre 12-15<br />

tors 16-19<br />

Smålands Nation<br />

Kastanjegatan 7<br />

223 59 Lund<br />

smalands @smalands.lu.se<br />

www.smalands.lu.se<br />

Telefon 046 - 12 06 80<br />

Fax 046 - 211 57 99<br />

Bostadsexpen<br />

öppen vardagar 10-12<br />

Kerstin Bjerkborn<br />

Kastanjegatan 1 C<br />

223 59 Lund<br />

Telefon 046-15 87 45<br />

kerstin@smalands.lu.se<br />

http://www.smalands.lu.se/SNB/<br />

Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa<br />

Föredrag på Folkets Akademi<br />

Jordreform i Skottland<br />

Svar till Per Samuelsson: Marx, Jesus och resursen svenska kyrkan<br />

Miljöutskottet lär känna Lund<br />

Recensioner<br />

En tillbakablick på Smålands nations historia<br />

Favorit i repris från Brand 1972: Hur fan kan man bli anarkist?<br />

Mot friheten med EU<br />

Gatas Parlament: Norske gutter som prater politikk<br />

Arbetarn’ e lat<br />

Efterfest hos herr Kanin<br />

Vetenskap<br />

You made my shitlist... ...but there’s also a hitlist<br />

I detta <strong>nummer</strong><br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

4<br />

5<br />

6<br />

8<br />

9<br />

9<br />

11<br />

12<br />

15<br />

16<br />

20<br />

21<br />

22<br />

23<br />

Plattformen<br />

Skall verka i socialistisk anda och främja medvetenhet och kritiskt tänkande.<br />

Skall främja mångsidig och nyskapande kultur och tillgodose medlemmarnas behov<br />

av nöje och social samvaro.<br />

Skall arbeta för att stärka de studerandes inflytande över sin utbildning.<br />

Skall stödja de grupper som missgynnas av det rådande utbildningssytemet och<br />

arbeta för att den sociala snedrekryteringen till universitet och hög<strong>skola</strong> bryts.<br />

Skall främja användandet av tvärvetenskaplig metod inom universitet och hög<strong>skola</strong>.<br />

Skall verka för samhällskritisk, obunden utbildning och forskning fri från styrning<br />

av stat och näringsliv.<br />

Skall uppmärksamma kvinnors erfarenheter i samhället och verka för jämställdhet<br />

mellan könen.<br />

Skall stödja och verka inom de krafter som kämpar mot miljöförstöring och exploatering<br />

av naturresurser som förändrar den ekologiska balansen.<br />

Skall verka för internationell solidaritet och mot politiskt, militärt och kulturellt<br />

förtryck.<br />

Skall stödja och verka inom de krafter som arbetar för global nedrustning.<br />

Smålands nations plattform antogs 1986. Snart 20 <strong>år</strong> senare är det nu dags att formulera<br />

en ny, rykande färsk plattform! Saknar du en punkt i plattformen eller finns<br />

det något som borde plockas bort? Eller har du rentav förslag på en helt ny plattform?<br />

Lämna då ditt förslag i plattformslådan på nationsexpeditionen eller mejla det till<br />

plattform@smalands.lu.se - eller diskutera vidare på Smålands diskussionsforum på<br />

www.smalands.lu.se/forum.<br />

3


4<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

Kulturveckan är varken finkultur eller dokusåpa...<br />

...men ungefär allt däremellan!<br />

Den 9 till 15 maj händer det något<br />

alldeles speciellt på Småland. Då<br />

drar nämligen kulturveckan igång<br />

– ett myller av workshops, musik,<br />

mat och häng, ja, kultur helt enkelt!<br />

<strong>Dackekuriren</strong> träffade ett sprudlande<br />

kulturombud för att få koll på läget.<br />

Temat för veckan är ”kamp genom<br />

kultur”, två saker som Maria (Fagerberg,<br />

kulturombud) anser är tätt förenade.<br />

”Politisk kamp och politiska idéer har<br />

alltid inspirerat kulturen och tvärtom.”<br />

Alla uppmanas också att dela med sig<br />

av sina egna alster och under veckan<br />

planeras det att väggarna i lokalen ska<br />

fyllas av texter, dikter, teckningar och<br />

allt annat som någon kan tänkas vilja<br />

uppmärksamma världen på.<br />

”Tanken med kulturveckan är att så<br />

många som möjligt ska få chans att<br />

delta i olika saker – att skapa kultur<br />

istället för att vara passiva åskådare."<br />

”Jag tycker vi ska aktivera oss!” skrattar<br />

hon.<br />

Invigningen drar igång runt klockan<br />

sex på måndagskvällen och omges av<br />

stort hemlighetsmakeri. ”Vi har planer<br />

på något riktigt spännande” medger<br />

Maria och ler.<br />

Jag frågar henne om hon tycker att<br />

alla sorters kultur f<strong>år</strong> ta plats i dagens<br />

samhälle:<br />

”Nej, det tycker jag inte... Det finns ju en<br />

massa olika forum där människor kan<br />

uttrycka sig, men det som uppfattas<br />

som kultur idag är ju ofta en slags<br />

’finkultur’, som är ganska inspärrad i<br />

sina egna traditionella dramer, som<br />

säger vad som är kultur och hur den<br />

ska formas. Även om den ändras<br />

lite grann så är den i princip alltid<br />

väldigt mansdominerad och vit. Och<br />

då utestängs de människor som inte<br />

faller inom de här ramarna. Titta bara<br />

på stadsteatrarna, till exempel – det är<br />

samma traditionella drama som spelas<br />

om och om igen. De ska kanske inte<br />

förkastas, men vi behöver gå vidare.<br />

Jag önskar att det skulle vara mer<br />

öppet för andra sorters uttryck, att det<br />

inte behöver vara så pretentiöst”<br />

02/05<br />

Kan kultur vara fördummande – finns<br />

det någon risk med alla dokusåpor och<br />

sensationsteve vi dagligen matas med?<br />

”Ja, teve överhuvudtaget passiviserar,<br />

och jag tror absolut att till exempel<br />

dokusåpor kan vara fördummande.<br />

Dels för att den ständigt genom hur<br />

den framställer sina deltagare, tvingar<br />

in människor i stereotyper, i stil med<br />

’den arga lesbiska tjejen’ eller ’machokillen’,<br />

och dels för att den hela tiden<br />

eskalerar. Det är alltid mer sprit, mer<br />

sex o.s.v., för att behålla intresset hos<br />

publiken, för att få dem att fortsätta<br />

titta. Om en dokusåpa kördes i samma<br />

stil i typ tio <strong>år</strong> så tror jag folk skulle<br />

tröttna jättesnabbt. Stäng av teven<br />

och gå ut och skapa!<br />

Workshop ’til you drop<br />

Om du bestämmer dig att följa<br />

uppmaningen lär du inte bli besviken.<br />

Varje kväll kommer det att köras ett<br />

antal workshops och uppträdande.<br />

Förutom att umgås och ha mysigt<br />

kommer du att kunna skriva, teckna<br />

serier och måla grafitti tillsammans<br />

med andra. Poetry Slam och Öppen<br />

Scen är det perfekta tillfället för dig<br />

som vill synas och höras, och för dig<br />

som inte kan sitta still bjuds det på både<br />

afrikansk och orientalisk dans.<br />

Om du bara skulle känna för lite sällskap<br />

kan du alltid titta in för att käka middag<br />

– Solrosen, Kalles och köksmästarna sl<strong>år</strong><br />

sig nämligen ihop för att laga supergod<br />

mat hela veckan. Dodger anordnar<br />

punkkväll för de inbitna och alla andra,<br />

och på söndagen finns tillfälle att ligga<br />

på soffan och njuta av kortfilmer.<br />

Samtidigt under hela veckan röjer<br />

Miljöutskottet upp i ljusg<strong>år</strong>darna för att<br />

plantera blommor, och en ”bytarloppis”<br />

påg<strong>år</strong> – vem har inte en massa udda<br />

grejer längst in i garderoben som du,<br />

hellre än att dumpa i nån container, vill<br />

byta bort mot någon annans minst lika<br />

bisarra fynd?<br />

När det gäller samarbete så har<br />

kulturutskottet lyckats engagera<br />

många av de olika utskotten, de flesta<br />

har bidragit med något. ”När vi väl<br />

hade dragit igång planeringen var<br />

alla väldigt hjälpsamma” berättar<br />

Maria. ”Målet var ju att så många som<br />

möjligt av utskotten skulle delta, att<br />

alla ska ha bidragit med någon del”<br />

”Vi hoppas att det ska finnas någonting<br />

för alla att tycka om.”<br />

Den Kulturpolitiska veckan 9/5-15/5<br />

Lokalen öppnar vid tretiden på vardagar<br />

och det serveras mat varje kväll.<br />

Måndag<br />

Invigning på B-längans tak med<br />

Radical Cheerleading kl. 18<br />

Sprakande överraskningsevenemang<br />

Tisdag<br />

Ladyfest kl. 19<br />

Onsdag<br />

Punkfest kl. 21-02<br />

Torsdag<br />

Orientaliskdans workshop kl. 17-19<br />

Skrivarverkstad kl. 17-19<br />

Poesimaraton med öppen scen<br />

kl. 20-02<br />

Fredag<br />

Konsert med Kultiration kl. 21-02<br />

Lördag<br />

Lokalen öppnar vid tiotiden och under<br />

dagen kommer det att hållas föredrag<br />

och arrangeras workshops.<br />

Dansuppvisning<br />

Vibrator med konsert kl. 22-02<br />

Söndag<br />

Kalle kafé kl. 12.30<br />

Kortfilmsfestival<br />

0-budgetfilm<br />

Text: Cecilia Johansson<br />

Under veckan kommer fotolabbet<br />

vara öppet för densom vill prova på<br />

att framkalla.<br />

Miljöutskottet kommer under hela<br />

veckan ha skapande verkstad i<br />

ljusgångarna.<br />

Programmet är preliminärt. För en<br />

uppdaterad version besök hemsidan;<br />

http://www.smalands.lu.se


Det förutsägbara<br />

fiaskot i Irak<br />

och vad som bör göras nu<br />

Tordagen den 31 mars besökte<br />

fredsforskaren Jan Öberg från<br />

Transnationella Stiftelsen för Fred och<br />

Framtidsforskning Folkets Akademi.<br />

Jan pratade bland annat om vikten av<br />

och möjligheterna med att använda<br />

sig av ickevåld. Likaväl som vi utbildar<br />

folk i krig, måste vi utbilda folk i fred,<br />

resonerar Jan Öberg. Vi måste bli<br />

undervisade i hur man ska hantera<br />

konflikter. Som det är idag blir våldet<br />

snudd på legitimt, eftersom folk inte<br />

kan, inte vet någon annan lösning.<br />

TFF grundades 1986 av Öberg och<br />

hans hustru och har idag över hundra<br />

medlemmar världen över, bland annat<br />

före detta FN-tjänstemän, professorer<br />

och författare. De skriver böcker och<br />

debattartiklar men räds inte att fara<br />

till brinnande konfliktområden. På<br />

plats lyssnar de på vad människorna<br />

själva har att säga om konflikten i<br />

fråga och diskuterar med alla parter.<br />

TFFs viktigaste arbetsområden har<br />

varit Balkan, Burundi och de senaste<br />

<strong>år</strong>en, Irak. Fram till 1999 mottog Öbergs<br />

stiftelse 300 000 kr per <strong>år</strong> i bidrag från<br />

Utrikesdepartementet. ”Vi blev av med<br />

bidraget för att vi visste för mycket i<br />

Kosovofrågan och h<strong>år</strong>t kritiserade<br />

Persson och Lindhs positiva hållning<br />

till en bombning av Balkan”, förklarar<br />

Jan Öberg.<br />

Föredraget besöktes av ca 25 personer,<br />

något som Öberg kommenterade<br />

med: ”På 70-80-talet hade här suttit<br />

200-300 personer. Vi lever i en tid av<br />

bristande engagemang. Detta trots<br />

att världen är långt farligare idag än<br />

på 80-talet. Folkrätten är urholkad och<br />

interventionismen är mer accepterad.”<br />

Öberg tror en bov i dramat kan vara<br />

att media blir alltmer ohederlig och<br />

missvisande. Vad var det för bild<br />

som gavs av Irak innan kriget? Om<br />

man tar gränsen för svart-vit, när det<br />

egentligen är grå, då blir resten av<br />

det man gör också fel. De goda sidor<br />

som trots allt fanns av Irak, glömde<br />

man att nämna. Exempelvis hade Irak<br />

sjukv<strong>år</strong>d regionens bästa sjukv<strong>år</strong>d och<br />

Föredrag på Folkets Akademi<br />

Text: David Gustafsson,<br />

Ruthger Persson,<br />

Bild: David Gustafsson<br />

läskunnigheten var ca 95 procent.<br />

Irak var även det land i området där<br />

kvinnor hade störst inflytande. Irak<br />

var enligt en av vapeninspektörerna<br />

i princip avväpnat 1995, berättade<br />

Jan. 2002 satsade Storbritannien och<br />

USA tillsammans 330 gånger mer<br />

pengar på militären än Irak. Dess<br />

militärutgifter uppgick till hälften av<br />

Sveriges. Hur fasen gick det till att<br />

alla plötsligt trodde att Irak var ett<br />

hot mot världsfreden, frågar sig Jan<br />

Öberg. Varför skickades innan kriget<br />

inga medlare? Varför bjöds aldrig folk<br />

från Iraks regering in till exempel till<br />

EU-parlamentet för att berätta vad de<br />

hade att säga om situationen?<br />

Ett annat stort problem, enligt Öberg,<br />

är att Sverige sedan Olof Palmes död<br />

inte har haft en egen utrikespolitik.<br />

Sveriges regering har direkt eller<br />

indirekt givit sitt stöd till bombningen<br />

av Balkan, Afghanistan och Irak. Krig<br />

har setts som en lösning på kulturella<br />

och etnisk relaterade problem. I januari<br />

2003, strax innan kriget mot Irak, blev<br />

Göran Persson intervjuad och sa att<br />

han ”hoppades att kriget skulle bli kort,<br />

f<strong>år</strong> då skulle det kunna innebära en<br />

uppgång i konjunkturen”. Han sa inte<br />

att han hoppades på att det inte skulle<br />

bli något krig. TFF besökte Irak några<br />

månader innan Irakkrigets utbrott och<br />

intervjuade ett spann av människor,<br />

från folk på gatan till de styrande i<br />

Bath-partiet. Öberg planerar snart att<br />

åka till Iran och prata med folk där.<br />

Ännu en ockupation klarar USA inte<br />

av, men bomberna kommer att falla,<br />

det kan dröja veckor eller månader,<br />

hävdar han. Han skulle vilja se att USA:<br />

s trupper drog sig ut ur Irak och att en<br />

multinationell återuppbyggnadsstyrka<br />

bestående av folk från exempelvis FN,<br />

OSSE och Afrikanska Unionen gick<br />

in för att hjälpa irakierna. Insatsen<br />

skulle föregås av att världen gick<br />

ut och offentligt bad om ursäkt för<br />

kriget och berättade att det inte var<br />

frågan om en ny ockupation, utan att<br />

den vill hjälpa till. En mellanfolklig<br />

solidaritetsförklaring. Det irakiska<br />

folket som offer behöver upprättelse,<br />

säger han. Så länge Israel har kärnvapen<br />

kommer Irak och Iran också vilja ha det.<br />

Jan Öberg<br />

Israel måste nedrustas. Skulle Irak börja<br />

producera mycket olja skulle OPEC<br />

dumpa priserna. Därför måste pengar<br />

in i Irak. Och all hjälp det kan få. Öberg<br />

tänker tillbaka på återuppbyggnaden<br />

av Jugoslavien efter andra världskriget.<br />

Då åkte arbetsbrigader från Norden<br />

ner på somrarna och hjälpte till att<br />

bygga upp broar och annat som<br />

förstörts i kriget. Tänk på, säger Öberg,<br />

att politiken och freden inte tillhör<br />

politikerna, demokrati handlar om hur<br />

vi gör det själva. Det är kanske uppblåst<br />

att tro, avslutar Jan Öberg, men varje<br />

människa kan göra någonting.<br />

I den efterföljande diskussionen<br />

ifrågasattes bland annat hur Jan Öberg,<br />

som fördömt FN:s <strong>år</strong> av sanktioner<br />

mot Irak, fortfarande kunde ha tilltro<br />

till att FN kunde göra gott i Irak. Är<br />

inte detta motsägelsefullt? Visst är<br />

det motsägelsefullt, svarade Jan. De<br />

fem ledande länderna i FN, ska sitta<br />

och försöka skapa fred samtidigt<br />

som de utgör 85 procent av världens<br />

vapenexport. Men FN är världens<br />

största organisation, fortsatte Jan.<br />

Och deras medarbetare på marken<br />

i till exempel Burundi och Bosnien<br />

är de bästa jag mött. Under de tolv<br />

<strong>år</strong>en mellan krigen i Irak, skedde inga<br />

angrepp på FN-personal. Det var först<br />

när FN blev USA:s förlängda arm som<br />

attacken kom.<br />

För mer information om TFF;<br />

http://www.transnational.org<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

5


6<br />

Mot NATO<br />

för en kärnvapenfri<br />

värld<br />

Torsdagen den 17 mars besökte Oscar<br />

Schön från Ofog Folkets Akademi på<br />

Smålands.<br />

Ofog är ett nätverk som kämpar för<br />

en kärnvapenfri värld och ägnar sig åt<br />

blockader och andra direkta aktioner<br />

mot Natos olagliga kärnvapen i Europa.<br />

Oscar berättade om kärnvapnens<br />

uppkomst vid andra världskriget till<br />

hur det ser ut dagsläget. Efter Sovjets<br />

kollaps minskade stormakterna sina<br />

arsenaler en aning och idag är jordens<br />

kärnvapenlager tillräckligt för att<br />

utplåna allt jordens liv 30 gånger<br />

om, jämfört med tidigare 70 gånger.<br />

Bushadministrationens satsningar på<br />

missilförsvar och små atombomber är<br />

steg åt helt fel håll, steg tillbaka till en<br />

kapprustningens värld, enligt Oscar<br />

Schön.<br />

Nato har ungefär 480 kärnvapen<br />

i Holland, Belgien, Tyskland och<br />

Turkiet m fl. 2002 anordnade Ofog<br />

tillsammans med flera internationella<br />

fredsorganisationer en fredlig aktion<br />

mot Natos kärnvapenbas i Belgien.<br />

2000 personer deltog i rollen som<br />

civila vapeninspektörer och 1117 av dem<br />

greps utanför och inuti basen. Eftersom<br />

målet med aktionen var att upplysa<br />

lokalbefolkningen och belgarna om<br />

vapnens existens, var mottot, ju fler<br />

gripna, desto större uppståndelse.<br />

Den 16 april hålls i återigen aktioner<br />

i Belgien denna gång på tre platser<br />

samtidigt; vid Natos militära<br />

högkvarter, Natos politiska högkvarter<br />

i Bryssel och Natos kärnvapenbas i<br />

Kleine Brogel. Anledningen till tre<br />

aktioner samtidigt på olika håll ligger<br />

i att orsaka en mer komplicerad och<br />

dyr polisinsats. Därigenom vill Ofog<br />

få både befolkning och de styrande<br />

att fråga sig om det verkligen är värt<br />

att ha kärnvapen.<br />

Mål med aktionen i april<br />

Att göra den dyr och kännbar och<br />

därmed<br />

D ackekuriren<br />

02/05<br />

Oscar Schön<br />

Skapa ett missnöje hos befolkningen<br />

mot Natos kärnvapen<br />

Att pressa Belgiens regering så att Nato<br />

på sikt f<strong>år</strong> dra sig tillbaka.<br />

Det banala med situationen, berättade<br />

Oscar Schön, är att då man pressar<br />

Belgiens regering om basen i Kleine<br />

Brogel, säger de ”Det är ju Natos bas,<br />

vi har inget ansvar för vad de gör<br />

där” och när man frågar Nato svarar<br />

de ”Nej, det är Belgiens bas, det är<br />

deras ansvar och den vet vi inget om”.<br />

Dagarna innan aktionen kommer<br />

icke-våldsträning att hållas och flera<br />

workshops om kärnvapen arrangeras<br />

av fredsorganisationer i Belgien. I juli i<br />

sommar arrangerar Ofog och ”Ungdom<br />

mot Atomvåpen” ett internationellt<br />

aktionsläger mot rymdkrig i Fauske<br />

i Norge.<br />

För mer info:<br />

http://www.ofog.org<br />

Rasifiering<br />

i en nyliberal och<br />

nykonservativ soppa<br />

Den 7 april besökte Anders Neergaard<br />

Folkets Akademi och höll en föreläsning<br />

på ”Rasifiering, en nykonservativ och<br />

nyliberal soppa”. Ett trettiotal personer<br />

hade tagit sig till lokalen för att höra<br />

på honom denna dag. De som tog sig<br />

dit fick höra ett föredrag som krävde en<br />

del förkunskap om Malmö kommuns<br />

program välfärd för alla.<br />

Anders inleder föredraget med en<br />

ganska omfattande historik som<br />

börjar med hans eget engagemang i<br />

Folkpartiet på 70-talet, ett parti som<br />

enligt honom hade en kvasimarxististik<br />

inriktning under detta decennium.<br />

Han tillägger dock att han idag är aktiv<br />

i Vänsterpartiet, som enligt honom för<br />

en politik som minner ganska mycket<br />

om Folkpartiets sjuttiotal. Jag vet<br />

inte om det är en aning nostalgisk<br />

alternativt glorifierande bild han<br />

vill förmedla, men han hävdar i alla<br />

fall att den borgerliga regeringen<br />

som satt fram till 1982 var den sista<br />

vänsterregering som Sverige haft. Att<br />

det sedan dess skett en omsvängning<br />

av det politiska landskapet med<br />

privatiseringar och nyliberalismen<br />

sätt att se på människor som varor, en<br />

politik som Anders menar har sin rot<br />

i de reformer som Socialdemokratin<br />

ägnade sig åt under åttiotalet. Han<br />

poängterar också att kärnfamiljen<br />

också fick ett uppsving politiskt under<br />

detta decennium, med en negativ<br />

inställning till ensamstående mödrar,<br />

homosexuella och feminism som följd.<br />

1985 är ytterligare ett viktigt <strong>år</strong>tal i<br />

denna historik då man då började<br />

märka effekterna av en politisk teori<br />

som lägger vikt vid att man samlas<br />

kring ett nyckelord för att kunna<br />

genomföra ett politiskt skifte; detta<br />

nyckelord blev ”invandrare” och<br />

vips var något som han benämner<br />

nyrasism född. Han lägger stor vikt<br />

vid att Ny Demokrati tog väljare från<br />

Socialdemokraterna 1991 och liknar<br />

den händelsen med vad som hände<br />

i valrörelsen 2002 då Folkpartiet<br />

spelade ut raskortet och tog röster från


framför allt Moderata Samlingspartiet<br />

innan han återkommer till ämnet för<br />

föreläsningen, dvs. Malmö kommuns<br />

”Välfärd för alla”.<br />

Enligt Anders så finns det en hörnsten i<br />

detta program som baseras på vad han<br />

kallar ”rasifiering”. Utseendemässiga<br />

faktorer används men kombineras<br />

inte denna gång med ett tal om<br />

underlägsenhet, utan med en ”vi<br />

mot dom”-tanke. Att det inte bör ske<br />

blandning mellan grupperna eftersom<br />

”de är annorlunda”. Malmö kommuns<br />

program gör invandrarna till det stora<br />

samhällsproblemet, enligt honom;<br />

det handlar inte endast om en rädsla<br />

för ökad brottslighet utan man ger<br />

den diffusa grupp som kallas för<br />

invandrare skulden för problemen<br />

som uppst<strong>år</strong> – de producerar helt<br />

enkelt själva rasismen. Folkpartiet har<br />

nyligen också tagit ett steg längre i<br />

rasifieringen i sitt integrationsförslag<br />

– släng ut dem som inte sköter sig<br />

– menar dem. Om rötäggen försvinner<br />

så minskar rasismen är resonemanget,<br />

och man tar sitt stöd i mediala brott<br />

som hedersmord och könsstympning<br />

– problemet är bara att dessa brott inte<br />

sker särskilt ofta i landet. En annan<br />

tes är att bidragstagarna skall befrias<br />

från sitt bidragsberoende – genom<br />

att socialbidraget skall bli ett slag<br />

minimilön för att mer väl besuttna skall<br />

kunna utnyttja socialbidragstagarna<br />

för hushållsnära tjänster, med en<br />

följd att hemhjälp för de rika blir<br />

skattefinansierad till en stor del (femtio<br />

procent). För att mildra intrycket man<br />

f<strong>år</strong> av detta så skriver man också att<br />

jobb som nattvandrare, skolmamma<br />

och skolpappa kan vara aktuella.<br />

Programmet stannar inte ens här,<br />

enligt Neergard. Man hävdar att vissa<br />

kulturella gruppers värderingar och<br />

normer är förbjudna – Anders undrar<br />

om inte detta strider mot svensk lag.<br />

Texten avslutas med att man måste<br />

värna om kultur och modersmål. En<br />

formulering som enligt han bekräftar<br />

att det är invandrarna man vill peka<br />

ut, även om detta inte skrivs i klara<br />

och tydliga ordalag. Formuleringen<br />

de ”nyanlända” förekommer också i<br />

dokumentet, men Anders tror inte att<br />

det är hans vuxna barn som nyligen<br />

flyttat till Malmö man menar… Alla<br />

partier i Malmö kommunfullmäktige,<br />

utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet,<br />

tog ställning för programmet.<br />

Särskilt beröm fick det av Folkpartiet,<br />

Moderaterna och kanske mindre<br />

förvånande Sverigedemokraterna.<br />

Av de övriga punkter som Anders<br />

kritiserar programmet på märks<br />

att man talar om en gemensam<br />

värdegrund. Delar man inte denna<br />

skall man straffas. Han tycker att detta<br />

är bisarrt efter normer och värderingar<br />

inte skall styra lagstiftning. Att man<br />

talar om ”inga brott” utan att gå till<br />

roten med problemet är en annan; man<br />

skall inte lösa de brister i fördelningen<br />

som resulterar i brott – nej, man skall<br />

patrullera bort brotten. En vision som<br />

liknar en polisstat som f<strong>år</strong> det gamla<br />

östblocket att blekna. Det talas om<br />

starkare åtgärder mot föräldrar som<br />

inte ”håller ordning” på sina barn.<br />

Om åtgärder mot ungdomsgäng…<br />

På det hela så stinker dokumentet<br />

av repression enligt Anders, och<br />

då framförallt av repression mot<br />

människor som är annorlunda.<br />

Som avslutning så säger Anders att till<br />

skillnad mot Folkpartiets populism så<br />

representerar ”Välfärd för alla” en<br />

politik som faktiskt genomförs i<br />

dagens Sverige. Folkpartiets utspel<br />

f<strong>år</strong> stort utrymme i media, men<br />

Malmö kommuns program talas<br />

det inte om, och det är en farlig<br />

tystnad. Särskilt eftersom denna nya<br />

politik f<strong>år</strong> stora konsekvenser; skulle<br />

detta dokument ha beslutats om i<br />

ett västeuropeiskt lands parlament<br />

– t.o.m. de med invandrarfientliga<br />

partier i regeringsställning som<br />

Danmark, Österrike och Italien – skulle<br />

det ha orsakat ett ramaskri utan like i<br />

omvärlden. Dokumentet är ett angrepp<br />

på friheten och stora delar av den<br />

välfärd som finns idag; först tar man<br />

invandrarna som syndabock, därefter<br />

de ensamstående mödrarna osv. säger<br />

han och anspelar på ett välkänt citat<br />

från Tysklands trettiotal. De som har<br />

skapat dokumentet strävar efter en<br />

förändring i samma riktning som i<br />

England under Thatcher, eller USA<br />

under Reagan. Det som syns mycket<br />

lite i media, drivs som politik idag…<br />

Jordreform<br />

i Skottland<br />

Text: David Gustafsson<br />

Den skotska ön Lewis ägs av en<br />

storgodsägare, och de många bönderna<br />

på ön arrenderar marken av denne. När<br />

det kom på tal om att 300 jättelika<br />

vindkraftverk skulle placeras på ön,<br />

då krävde befolkningen demokrati<br />

över sin vardag.<br />

I februari hölls ett lokalval där 85<br />

procent av öns befolkning röstade<br />

för en ny lag. Lagen innebär att<br />

storgodsägaren kan tvingas att sälja<br />

marken till bönderna som hyr den.<br />

”Det vore bra om vi kunde äga marken<br />

själva och få något att säga till om”,<br />

säger arrendator Andrea McDonald.<br />

”Vi vet att vi ägde marken från början”,<br />

säger ordföranden för arrendatorernas<br />

stiftelse.<br />

”Men under <strong>år</strong>ens lopp har marken<br />

tagits ifrån oss.”<br />

En oberoende värderingsman ska nu<br />

bedöma markens värde. Enligt lagen<br />

behöver bönderna bara betala 6 procent<br />

av köpesumman, den största delen<br />

ska <strong>komma</strong> från en lotterifond och<br />

19 procent från skattepengar. Om ett<br />

halv<strong>år</strong> ska de skotska myndigheterna<br />

bestämma om köpet godkänns och<br />

marken åter tillfaller dess ursprungliga<br />

ägare, allmänheten.<br />

En annan värld är möjlig! Även i<br />

denna del av moder jord finns en latent<br />

önskan, en fullkomligt förnuftigt och<br />

logisk önskan, om större inflytande i<br />

sin vardag och om steg mot ekonomisk<br />

demokrati.<br />

Källa:<br />

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2<br />

9434&a=357214<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

7


8<br />

Jag håller med Per Samuelsson i nr 1/05<br />

av <strong>Dackekuriren</strong> om att Jesus budskap<br />

var socialistiskt, men han skulle nog<br />

bara ha gillat halva Marx. Det vill säga:<br />

inte den halvan som är idealistisk,<br />

i meningen platonsk idealism, som<br />

Marx själv också tog starkt avstånd<br />

ifrån. Karl Marx var tyvärr starkt<br />

beroende av idealisten Hegel, som<br />

ihop med sitt ”dialektiska” trams förde<br />

vidare det urgamla sjok av irrationellt,<br />

patriarkaliskt organismtänkande och<br />

människoförakt som kännetecknar<br />

Platon och Aristoteles och har blivit<br />

v<strong>år</strong> kulturs sv<strong>år</strong>a sjukdom. Med sin<br />

vetenskapliga hälft är Marx i stället<br />

radikalt människovänlig, då han till<br />

exempel vänder upp och ner på Hegels<br />

ruggiga alienationslära.<br />

Marx alienationslära är, om vi<br />

så vill, kärnan i hans ideologi och<br />

den är mycket fin. Tyvärr är hans<br />

historiesyn nära besläktad med den hos<br />

konservatismens fader Edmund Burke,<br />

eller senare hos Oswald Spengler. Båda<br />

såg på romantikens idealistiska vis<br />

historien som en organisk växtprocess<br />

med allt i samhället som naturgivet.<br />

Detta arv märks hos Marx i att han ser<br />

klassförtrycket som nödvändigt och<br />

önskvärt led i den naturliga processen,<br />

i stället för den oacceptabla skada det<br />

är. Å andra sidan hör hans empiriska,<br />

realistiska beskrivningar av hur och<br />

varför lönearbetaren i manufakturen<br />

alieneras, utsugs, utarmas och förstörs<br />

till det viktigaste som skrivits.<br />

V<strong>år</strong> tids, ibland marxistiska, befrielseteologer<br />

har på olika håll i den<br />

tredje världen, ofta med livet med<br />

insats, visat på hur Jesu radikala<br />

jämlikhetsprogram förandligades<br />

bort i den kristna traditionen och<br />

ersattes med trossubjektets andliga<br />

frälsning som självändamålet. Jag<br />

menar att deras brytning med<br />

traditionen är bra så långt den n<strong>år</strong>;<br />

med stort mod försöker de genomföra<br />

den första verkliga reformationen<br />

hittills. Tyvärr är de också bundna av<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

den kristna traditionens idealistiska<br />

tolkning – de satsar på en traditionell<br />

teologisk, numera hermeneutisk flumvetenskap<br />

– istället för att vara v<strong>år</strong> tids<br />

fortsättning på den nya vetenskapen,<br />

som under 16- och 17-hundratalet<br />

äntligen började göra upp med kyrkans<br />

primitiva världsbild. Den irrationella<br />

bindningen gör frigörelseuppgiften<br />

sv<strong>år</strong> för befrielseteologerna, och liksom<br />

mycken feminism berövar de sig på det<br />

sättet det viktigaste medlet.<br />

Jesus frilägger kärleksbudet, menar<br />

jag, genom att eliminera det störande<br />

förtjänst- och vedergällningstänkandet<br />

i den gamla tron – tron på lön och straff<br />

från en högre makt. Hans gud är enbart<br />

det goda, inte en motivförstörande<br />

allmakt att vara rädd för. Guden<br />

personifierar rätt värden i motsats<br />

till den syriske guden Mammon, som<br />

Jesus låter personifiera fel värden. Så<br />

tror jag vi skall förstå Jesus Gud: det<br />

goda värdealternativ som kärleksbudet<br />

uppställer. Den guden behöver man<br />

inte stå på 1500-talets intellektuella<br />

nivå för att välja, och den guden g<strong>år</strong><br />

bra ihop med Marx antiidealistiska<br />

och rationella sida. I tvär motsats till<br />

den kristna traditionens gud är den<br />

inte ett folkets opium.<br />

Jag är präst, men inte för att representera<br />

eller försvara den idealistiska kristna<br />

huvudtraditionen utan bland annat<br />

för att jag tycker det är för galet att<br />

reservera den fantastiska potentiella<br />

resursen som den svenska statskyrkan<br />

för dem vilkas ideologi, Jesustolkning<br />

och vetenskapliga världsbild ligger kvar<br />

på 1500-talets nivå. Vi ska inte längre<br />

ge efter för idealisternas maktanspråk,<br />

inte låta en odemokratisk ”religiös elit”<br />

vinna maktkampen om kyrkan. Det g<strong>år</strong><br />

att ta kyrkans resurser i anspråk utan<br />

att vara ”skum” ideologiskt eller ”dum i<br />

huvet”, för svenska kyrkan är inte något<br />

trossamfund med medlemmar, inte<br />

något att vara lojal med. Den är inte i<br />

sig själv ett subjekt, en rörelse som man<br />

kan ha en tro på, och den är inte skild<br />

Svar till Per Samuelsson:<br />

Marx, Jesus och resursen<br />

svenska kyrkan<br />

Text: Jan Löfberg<br />

från staten; allt sådant är vetenskapligt<br />

sett bara nys.<br />

Den idealistiska statstro som kyrkan<br />

var till för att upprätthålla finns tack<br />

ske pris inte längre. Nu är det v<strong>år</strong> egen<br />

sak att säga vad vi skall ha kyrkan till.<br />

De etablerade opinionsbildarnas syn på<br />

den svenska kyrkans status idag är ett<br />

praktexempel på hur man genomför<br />

ett intressestyrt försök att lura bönder<br />

i dagens samhälle. Men i det här fallet<br />

har framgången varit måttlig, folk i<br />

allmänhet har bjudit segt motstånd.<br />

De flesta jag har talat med om saken,<br />

också ”kyrkfolket”, har inte gått på<br />

att de skulle ha blivit medlemmar i<br />

en trosförsamling. Kyrkan mitt i byn<br />

är fortfarande allas offentliga kyrka<br />

den är öppen – vilket är logiskt sett<br />

omöjligt för ett trossamfund att vara<br />

– och konstituerad av allmän lag.<br />

Intuitivt inser man att det inte g<strong>år</strong><br />

att göra om en offentlig institution<br />

utan medlemmar till en ideell<br />

förening, ett privat trossamfund<br />

med medlemmar. Folkets relation till<br />

kyrkan är inte en medlemsrelation,<br />

inte en bekännelserelation. De som<br />

ändå ”gått ur” alltså: ”Gå in” igen! Bli<br />

gärna präster! Ta hand om kyrkan, alla<br />

har lika rätt till den, alla skall bestämma<br />

över den. Det skulle nog både Jesus och<br />

Marx instämma i – de tänkte inte själva<br />

i dumma klyschor och trosdogmer.


Miljöutskottet<br />

lär känna Lund<br />

Text: Karin Zackari<br />

Miljöutskottets utflykt/studiebesök<br />

den 23:e februari gick till västra änden<br />

av staden, där ligger Lunds Energi, den<br />

största el-distributören sedan 1907 är<br />

belägen. Innan bolaget distribuerade<br />

el tillhandahöll de endast gas men<br />

den verksamheten lades ner på 70talet.<br />

År 1985 inledde de användandet<br />

av naturgas för en liten del av Lunds<br />

uppvärmning, bl.a. för att driva<br />

fjärrvärmeverket som med sina nio<br />

mil av nedgrävda ledningar täcker<br />

90 % av stadens behov. Förutom<br />

fjärrvärme producerar energiverket<br />

också fjärrkyla till industrier och med<br />

Universitetssjukhuset som en mycket<br />

stor kund.<br />

Lunds Energi var det andra företaget<br />

i branschen i Sverige som<br />

miljöcertifierades i enlighet med<br />

ISO14001, en certifiering som täcker<br />

in transporter, allehanda utsläpp<br />

av oljor & kemikalier och kräver<br />

rutiner i miljöarbetet på alla plan<br />

i produktionen. Till v<strong>år</strong> besvikelse<br />

är det dock också lagstadgat att de<br />

fortfarande måste nyttja viss mängd<br />

olja (en icke förnyelsebar resurs).<br />

Oljan st<strong>år</strong> för 2 % av Lund Energis<br />

fjärrvärmeproduktion idag, och<br />

sedan 1982 har en reducering med 98<br />

procentenheter skett. En annan sak som<br />

vi f<strong>år</strong> reda på genom studiebesöket är<br />

att fjärrvärmepannorna är häftiga och<br />

öronbedövande verksamhet.<br />

Besöket på Lunds Energi var en av ett<br />

flertal utflykter som miljöutskottet<br />

anordnar under v<strong>år</strong>en. Fler liknande<br />

utflykter kommer för att lära oss mer om<br />

v<strong>år</strong> stad. Bland annat kommer vi också<br />

att ordna gemensamma utflykter med<br />

Naturbussen och ta oss en vandring på<br />

Skåneleden. Håll ögonen på hemsidan<br />

för datuminformation! Är du sugen<br />

på att sticka händerna i myllan är du<br />

välkommen att röjja och plantera i<br />

publokalens ljusg<strong>år</strong>dar. Under några<br />

olika tillfällen i v<strong>år</strong> arbetar vi där och<br />

under Kulturpolitiska veckan, 9-15 maj,<br />

håller vi verkstad för att bygga möbler<br />

och smycka dem med återanvänt<br />

material. Under den veckan kommer<br />

vi också att anordna ett föredrag om<br />

människans relation till stadsmiljön<br />

och det offentliga rummet.<br />

Recensioner<br />

Frida Hyvönen – Until death comes<br />

(Licking Fingers <strong>2005</strong>)<br />

”Ännu en skiva till kaffet?” - f<strong>år</strong> jag nästan<br />

lust att skriva - för här kommer en<br />

i raden av fina skivor som låter bra, är<br />

bra, ser bra ut, men… nja. Kanske lite väl<br />

tråkig då och då. Men det är bara för att<br />

jag recenserar.<br />

Hade jag sluppit göra det skulle jag ha<br />

tipsat om den otroligt träffande texten<br />

i ”Once I was a Serene Teenage Child”<br />

och berömt det fina pianospelandet i<br />

”You never got me right”, i vilken Frida<br />

sjunger helt galet snyggt till upptempoplinkandet<br />

på nämnda piano.<br />

Här finns också den smart producerade<br />

”Come another night” (med trummor<br />

som från Stones och trumpet som<br />

från Bacharach) samt ”The modern”<br />

med den geniala inledningen då Frida<br />

Hyvönen sjunger ”One day I wasn´t<br />

drunk”. Fantastisk lyrik!<br />

Ja, hade jag inte recenserat skulle jag ha<br />

stängt ner detta förbannade, försenade<br />

dokument och bränt ut skivan till min<br />

älskade moder som inte har råd att<br />

handla den. Det hade Frida förstått.<br />

Lyssna på ”Djuna!” innan du säger<br />

emot.<br />

- Viktor Banke<br />

Antony & The Johnsons – I am a bird<br />

now (Secretely Canadian <strong>2005</strong>)<br />

Det finns skivor och sen finns det skivor.<br />

Det finns skivor du kan lyssna sönder<br />

och känna att ”fan, detta är en otroligt<br />

bra skiva”. Sen finns det skivor du<br />

kommer ignorera för att de helt enkelt<br />

inte tilltalar dig.<br />

Men då pratar jag om vanliga skivor.<br />

Det finns nämligen en till sorts skivor.<br />

Det är skivor utan låtlistor, skivbolag,<br />

omslag och recensioner.<br />

Det är skivor som bjuder in dig till en<br />

parallell verklighet av vad som helst.<br />

Det är skivor du inte kan förklara,<br />

motivera eller försvara.<br />

John Lennon tog mig till himlen<br />

First Floor Power tog mig till söder<br />

The Game tog mig till Compton<br />

Antony & The Johnsons visade mig<br />

osäkerheten<br />

Jag visste inte att den kunde vara så<br />

vacker.<br />

Tycker du att det låter som patetiskt<br />

dravel från en recensent?<br />

Då har du inte hört den sköra transvestiten<br />

från New York.<br />

- Viktor Banke<br />

Beck - Guero (Geffen/Universal <strong>2005</strong>)<br />

Jag skulle kunna säga att jag minns<br />

det, men det gör jag inte. Tiden då<br />

Beck Hansen alltid släppte nya skivor.<br />

Alltid med en ny stil för varje skiva. Ofta<br />

befann han sig mitt i ett stort husparty,<br />

men lika ofta ensam med sin gitarr<br />

någonstans i världen - inspirationerna<br />

var många.<br />

Efter den fantastiska dansplattan<br />

”Midnite Vultures” (som han gjorde för<br />

att han saknade bra festmusik) släppte<br />

han under 2002 den melankoliska ”Sea<br />

Change”. Kanske var det början på en<br />

mattare Beck? Förvisso var den väldigt<br />

bra, men jämför man med Midnite<br />

Vultures var det en alltför tillrättalagd<br />

ung man vi fick se.<br />

Det har bara blivit värre på Guero -<br />

hans kanske tionde album. Singeln, E-<br />

Pro, måste räknas som den tråkigaste<br />

han släppt och visst finns det låtar<br />

som sticker ut (Earthquake Weather,<br />

Scarecrow) men gud ska veta att jag<br />

är besviken. Det är som att Mr Hansen<br />

lagt på ett tråkigt rockfilter på stråkar,<br />

banjo, trummor, piano, tamburin och<br />

alla andra instrument han så flitigt<br />

och kreativt använt under sin karriär.<br />

Det mynnar ut i en grå, platt och tråkig<br />

skiva. Jävla Beck.<br />

- Viktor Banke<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

9


10<br />

Att Smålands är en socialistisk nation<br />

har förhoppningsvis inte undgått<br />

någon medlem. I Lund är Smålands<br />

både en kulturell och politisk<br />

institution – inte heller helt okänd i<br />

resten av landet. Smålands har brutit<br />

med den studentikosa traditionen och<br />

dess sittningar, klädkoder och spex.<br />

Detta har vi all anledning att vara<br />

stolta över, men v<strong>år</strong> traditionslöshet<br />

har tyvärr också medfört att vi blivit<br />

en historielös nation. Nu skall det på<br />

ett mycket tidigt stadium sägas att<br />

v<strong>år</strong> historielöshet inte är alltigenom<br />

av ondo; att levandegöra nationens<br />

historia skulle riskera att vi tog upp<br />

den typ av traditionsbärande och i<br />

övrigt meningslösa aktiviteter som<br />

vi så förnuftigt tagit avstånd ifrån.<br />

Historielösheten medför också att vi<br />

enklare kan leva i nuet och obundna<br />

av traditionens krav genomföra<br />

förändringar i organisationen och dess<br />

aktivitetsutbud.<br />

Smålands nation tillhör de äldre<br />

nationerna i Lund. Från och med 1668,<br />

alltså det <strong>år</strong> universitetet grundades,<br />

finns det medlemsregister för<br />

Smålands och Östgöta nationer. Vilken<br />

nation som verkligen är äldst är förstås<br />

oviktigt och det räcker nog med att säga<br />

att flertalet av de nationer som finns<br />

idag såg dagens ljus redan på 1600talet,<br />

alltså <strong>år</strong>en efter universitetets<br />

grundande här i Lund. De första<br />

<strong>år</strong>hundradena av Smålands historia<br />

vet vi faktiskt ganska mycket om,<br />

men det är inte mycket som är värt att<br />

berätta. Det finns i enlighet med god<br />

studentikos tradition förteckningar<br />

över alla kuratorer och inspektorer<br />

från 1600-talets slut till de omtumlande<br />

<strong>år</strong>en i slutet av 60-talet. Som många<br />

redan känner till var nationerna från<br />

början en samlingsplats för gossar<br />

som rest långväga för att studera, ofta<br />

till präster, på ett avlägset universitet.<br />

Superi och allmänt lösdrivande har<br />

alltid förknippats med nationslivet<br />

och så också från början. Genom<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

En tillbakablick på<br />

Smålands nations historia<br />

vad hände egentligen när nationen blev socialistisk?<br />

Text: Björn Lundberg<br />

Foto: Smålands nation i Lund 1668-1968<br />

inrättandet av nationer, där en<br />

inspektor knuten till universitetet<br />

hade till uppgift att hålla ett vakande<br />

öga över studenterna, kunde en viss<br />

ordning ändå garanteras.<br />

Men låt oss istället för att berätta<br />

denna innehållslösa historia röra oss<br />

sådär 300 <strong>år</strong> framåt i tiden. Vad var<br />

det egentligen som hände de där <strong>år</strong>en<br />

kring 1970 när Smålands som första<br />

och hittills enda nation i Lund bröt sig<br />

loss från den studentikosa traditionen<br />

– och varför blev det just Smålands?<br />

Att en politisk omvälvning inom<br />

universitetsvärlden skulle <strong>komma</strong> att<br />

ske vid denna tidpunkt är egentligen<br />

föga förvånande. Slutet av 1960-talet<br />

präglades av en helt ny och bredare<br />

radikalism inom studentvärlden.<br />

Mest påtagligt är förstås det franska<br />

studentupproret i Paris. Också i<br />

samband med Lunds universitets<br />

300-<strong>år</strong>sfirande förekom oroligheter,<br />

Smålands nation i Lund 1893-1900<br />

och spektaklet skyddades av ett stort<br />

polisuppbåd. Just studentnationerna<br />

var dock ganska ointressanta för<br />

studentvänstern. De betraktades, föga<br />

förvånande, mest som utposter för<br />

det förkastliga och traditionstyngda<br />

studentlivet med all dess konservatism<br />

och ritualiserande.<br />

En av orsakerna till att just Smålands<br />

kom att bli socialistiskt var istället mer<br />

materialistisk. När nationens tredje<br />

bostadshus Korpamoen stod färdigt<br />

1970 (de andra var Dackeg<strong>år</strong>den,<br />

som ännu är studentbostäder, och<br />

Smålandsg<strong>år</strong>den, som i dag är privat<br />

boende och beläget alldeles intill<br />

Malmö Nation invid Botaniska<br />

trädg<strong>år</strong>den) visade det sig sv<strong>år</strong>t<br />

att få alla lägenheter uthyrda. Den<br />

explosionsartade utvecklingen av<br />

högskolornas studentantal under<br />

senare delen av 60-talet hade nu<br />

avtagit något, eller åtminstone hade


Smålandsg<strong>år</strong>den på 50-talet<br />

Smålands överskattat behovet av<br />

studentlägenheter, varför många av<br />

rummen på Korpamoen kom att stå<br />

tomma. Dessutom hade nationen<br />

nu möteslokaler på Korpamoens<br />

bottenvåning som stod tomma större<br />

delen av veckan. För att undvika<br />

en ekonomisk katastrof beslöt sig<br />

seniorskollegiet, det som idag kallas<br />

nationsstyrelsen, för att satsa sig ur den<br />

uppstådda krisen. Att denna satsning<br />

kom att ske i ”progressiv” riktning<br />

låg förstås i tiden. Dessutom ville<br />

nationen knyta fler medlemsgrupper<br />

till sig. De ”vanliga” studenterna hyste<br />

man inte så stora förhoppningar att<br />

kunna knyta till sig – av dessa skrev<br />

de allra flesta in sig i den nation<br />

de ”tillhörde” rent geografiskt. De<br />

internationella studenterna däremot,<br />

samt vuxenstudenterna, som nu<br />

sökte sig till universitetet i allt större<br />

utsträckning, tyckte nationsledningen<br />

borde kunna lockas till just Smålands.<br />

Det innebar att nationen upplät<br />

möteslokaler åt en rad internationella<br />

föreningar – vilket i sin tur medförde<br />

att olika anti-imperialistiska rörelser<br />

sökte sig till nationens lokaler. Nu var<br />

den röda snöbollen satt i rullning och<br />

nästa steg blev att locka studenter med<br />

arbetarbakgrund samt vuxenstudenter<br />

från arbetarklassen.<br />

I en C-uppsats i etnologi från 1991<br />

söker Tony Tillberg genom intervjuer<br />

med tidigare nationsaktiva svar på<br />

frågan hur Smålands blev socialistiskt.<br />

Resultatet tycks vara att de som var<br />

med när det hände upplevde det som<br />

en process snarare än ett plötsligt brott.<br />

Beslutet att göra Smålands socialistiskt<br />

tycks ha vuxit fram och mognat,<br />

snarare än fattats genom kuppartade<br />

former. Vid något nationsmöte under<br />

1971 beslutades det dock att nationen<br />

skulle vara socialistisk. Just det faktum<br />

att Smålands plötsligt blev socialistiskt<br />

är den viktigaste kvarlevan från denna<br />

turbulenta tid i nationens historia.<br />

Men för 1971 <strong>år</strong>s samtid tycks den<br />

progressiva tanken, nytänkandet och<br />

den allmäna förändringsivern varit<br />

av större betydelse. Smålands nation<br />

tog vid denna tidpunkt ett stort kliv<br />

bort från den studentikosa traditionen<br />

och bjöd in kulturella och politiska<br />

krafter som var meningsskapande för<br />

den aktuella generationens studenter.<br />

Detta var ett brott mot det isolerade<br />

studentsamhället och dess borgerliga<br />

hegemoni – och det var en omvälvning<br />

som innebar att politik och klassfrågor<br />

tog sig in i den studentikosa traditionens<br />

finrum – genom en studentnation!<br />

Allteftersom 70-talet fortgick kom<br />

just Smålands socialistiska profil att<br />

skapa både möjligheter och problem.<br />

Förändringens vindar mojnade och<br />

uppslitande frågor som vänsterns<br />

förhållande till ”realsocialismen”<br />

i Östeuropa och Sovjetunionen<br />

skapade schismer också på Smålands.<br />

Att nationen ordnade studieresor<br />

till det Östtyska universitetet i<br />

Greifswald tonade knappast ner<br />

motsättningarna.<br />

Nu har det gått 35 <strong>år</strong> sedan nationen<br />

lade om kursen. Vi seglar vidare på<br />

kurs mot en avlägsen, rent av alltför<br />

avlägsen röd stjärna vid horisonten.<br />

I veckorna anordnas den mycket<br />

omtyckta kulturpolitiska veckan på<br />

nationen. Under några dagar fylls då<br />

nationens lokaler av engagemang<br />

och aktivitet. Men även under resten<br />

av <strong>år</strong>et händer det mängder av saker<br />

här på nationen. Bara under den<br />

senaste månaden har Folkets Akademi<br />

ordnat ett par mycket intressanta<br />

föreläsningar med både lokalt och<br />

globalt tema. Jämlikhetsutskottet<br />

har återigen anordnat en uppskattad<br />

temadag. Miljöutskottet har ordnat<br />

med en cykelutflykt och upprustning<br />

av ljusg<strong>år</strong>darna. Listan kan göras längre,<br />

men ger ändå ett smakprov på den<br />

verksamhet som nationen bedriver.<br />

Att anordna olika typer av aktiviteter,<br />

gärna förstås med ett politiskt eller<br />

socialt radikalt tema, är på något sätt<br />

stommen i nationens verksamhet. Det<br />

må vara ölförsäljningen på onsdagar<br />

och lördagar som möjliggör all denna<br />

aktivitet och det må vara v<strong>år</strong>a onsdags-<br />

och lördagsklubbar som lockar flest<br />

besökare och därmed gläder flest<br />

medlemmar – men genom att anordna<br />

just ”progressiva” aktiviteter för både<br />

studenter och icke-studenter visar<br />

Smålands upp att en studentnation<br />

faktiskt kan vara något annat än<br />

bara ett dans- och raggställe för fulla<br />

studenter. Om Smålands kan fortsätta<br />

bedriva dessa aktiviteter, rent av öka<br />

utbudet och locka fler deltagare – inte<br />

minst bland icke-studenter – då finns<br />

det sannerligen hopp för framtiden. Vi<br />

f<strong>år</strong> nämligen inte glömma att vad vi<br />

är (en socialistisk nation) aldrig f<strong>år</strong> bli<br />

viktigare än vad vi gör.<br />

En större del av de aktiva inom nationen 1968<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

11


12<br />

Det är klart att man inte kan stå <strong>år</strong> från<br />

<strong>år</strong> på halvdäck eller bryggan, medan<br />

man växelvis stirrar på molnan och<br />

i kompassen, utan att undra över hur<br />

det kommer sig att man nästan alltid<br />

kommer rätt.<br />

Jag minns en gång vi stävade in<br />

mot Massachusettes. Styrman söker<br />

intensivt efter fyrskeppet. Den<br />

tiden missade jag aldrig något vid<br />

horisonten med klar sikt, men kunde<br />

inget se på någon sida av bogen. Då<br />

kommer kapten (Röd-Peter från Rå)<br />

upp på bryggan och frågar styrman<br />

om han sett fyrskeppet. När styrman<br />

förnekar det pekar Röd-Peter någor<br />

streck babords bog och säger: ”Där<br />

är det”. Tio minuter senare ser jag<br />

och styrman det. Röd-Peter var en<br />

god navigatör. Dessutom en sällsynt<br />

duktig sjöman.<br />

Kanske var det denna incident<br />

som kom mig att vilja sätta mig in<br />

i sextantens och vinkelmätningens<br />

mysterium, via de fyra räknesätten och<br />

multiplikationstabellen. Jag började i<br />

alla fall strax efter en långvarig, om<br />

inte fruktbärande så dock långvarig<br />

korrespondens med herr Hermods i<br />

Malmö. Vilken ju betytt så mycket för<br />

oss i detta land som genom begåvning,<br />

börd eller ekonomi varit utestängda<br />

från universiteten...<br />

Genom studier i de fyra räknesätten<br />

övas inte bara logiken upp, utan man<br />

sanerar även sin ekonomi då man inte<br />

hinner dricka så mycket öl.<br />

Det var alltså med en ganska försvarlig<br />

barlast, efter vad jag själv tyckte, som<br />

jag seglade in i sjömansstrejken vintern<br />

1932-33. Och all den barlast man kunde<br />

bära blev mer än behövlig.<br />

Livet ombord<br />

Förhållandena ombord för sjömän på<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

Hur fan kan man bli anarkist?<br />

texten har tidigare publicerats i<br />

Brand nr 2/1973 och är skriven av<br />

Nisse Lätt<br />

Vet inte hur många här som har läst en text och känt att den kunde lika gärna ha skrivit av en själv. Precis som om det vore<br />

en själv som hade skrivit den och att den representerade ens egna tankar och ord. Jag gjorde det en gång. Det är orsaken till<br />

den här återpubliceringen...<br />

1920- och 30-talets båtar stod betydligt<br />

närmare 1700-talet än 1970-talet. Den<br />

tidens redare och rederinäring täcks<br />

av det spanska begreppet ”piratería”.<br />

Vi talar inte om segelskutor, utan om<br />

ångbåtar, ”stimbåtar” på skandiviserad<br />

engelska... Alltså fartyg försedda med<br />

ångpannor, med skansarna, nästan<br />

alltid under backen, uppvärmda med<br />

kol eller vedkamin. I allmänhet var<br />

dessa båtar på massa- eller träfartygen<br />

över Östersjön, Nordsjön och Vita havet<br />

på cirka 2800 ton, eftersom tariffen<br />

för tull, hamn och dylikt avsevärt<br />

ökade efter 3000 ton. Det var alltså<br />

relativt små båtar som om hösten och<br />

vintern nästan alltid var utsatta för<br />

överspolning av backen, den förligaste<br />

delen av fartyget, där manskapet<br />

inhystes. När det blåste kallt på vintern<br />

fick man snabbt ta ned kaminröret och<br />

täta hålet.<br />

Elektriskt ljus var sällsynt. Det fanns<br />

båtar med elektriskt ljus för lanternorna<br />

och för ”officersutrymmena”,<br />

men fotogenlampor för skansen. I<br />

Irisbolagets gamla ”Jupiter” fanns till<br />

och med intill skansdörren en kontakt<br />

för att kunna koppla sladdlampor för<br />

lastning under mörker.<br />

Men redarens ekonomi räckte inte<br />

till för de tre-fyra meter sladd som<br />

behövdes för att få ljus hos ”folket”.<br />

Var det dåligt med ljuset, så var det<br />

istället gott om vägglus.<br />

Maten bars i öppna backar och<br />

fat fram till skansen. Man blev<br />

snart en ekvilibrist i att klara<br />

mathämtningen under storm, mörker<br />

och överspolning.<br />

”Officerarna”, sällsynta fall med<br />

student- eller universitetsbetyg,<br />

tillhörde en annan och högre värld.<br />

Vid av rederiet betald resa reste kapten<br />

första klass, styrmän och maskinister<br />

andra och ”folket”, om det fanns sämre<br />

än tredje, detta. Styrman hade alltså<br />

en 9 månaders kurs i handhavandet<br />

av sextanten, kaptenen ytterligare nio<br />

månader i samma kurs. De stodo nu<br />

höjda över allt samröre med manskapet.<br />

Det fanns båtar där besättningen<br />

vaktades under arbetstiden, för att de<br />

inte skulle röka eller samtala. I extrema<br />

fall talade aldrig en kapten med en<br />

”man”, någon gång inte ens med<br />

styrmännen, utan korresponderade<br />

med dessa underlydande genom brev<br />

eller lappar i navigationshytten...<br />

Dessa tusen<strong>år</strong>iga sjömanstraditioner<br />

hade givetvis också skapat ganska<br />

h<strong>år</strong>dföra vanor hos oss. Vi levde i ett<br />

nästan helt kommunistiskt samhälle,<br />

en för alla, alla för en. En egen värld i<br />

dolskt förakt för ”landkrabban”. V<strong>år</strong>a<br />

egna flickor, av samma sort som vi,<br />

blev avgudade varelser, vilkas besök<br />

i skansen var efterlängtade och sällan<br />

glömda upplevelser. Ett oerhört h<strong>år</strong>t<br />

och torftigt liv, vars ljuspunkt blev<br />

Sjömansunionen eller Eldarunionen,<br />

som ännu på 1930-talet var nästan<br />

heliga institutioner. Vi var stolta<br />

ljungmän, lättmatroser och matroser<br />

över v<strong>år</strong>an ”junion”. Ett sällsynt fint<br />

kamratskap hade skapats. Av den<br />

pennalism som lär ha blomstrat under<br />

segelskutetiden fanns ej minsta sp<strong>år</strong>.<br />

Sjömansstrejken<br />

Sjömansunionen, troligen under<br />

påverkan från IWW, var inte långt ifrån<br />

att ha anslutits till SAC, och uppehöll<br />

också ganska starka syndikalistiska<br />

traditioner. Arbetaren var ett omhuldat<br />

organ, och Albert Jensen en uppskattad<br />

personlighet. SAC hade vid den tiden<br />

duktiga agitatorer, med gehör hos<br />

folket... Det var därför naturligt att vi<br />

sjömän kom att hålla ganska intima<br />

kontakter med LS i Landskrona, där<br />

jag hamnat under strejken.<br />

Så var det alltså strejk. Kraftmätningen<br />

mellan kapital och arbete,


som man läst så mycket om. Många<br />

av oss hade ju genom detta liv<br />

från unga <strong>år</strong> snabbt blivit ett slags<br />

bohemer och livskonstnärer (hur<br />

skulle vi eljest ha klarat oss på<br />

1930-talet), med endast dimmiga<br />

begrepp om familjeförhållanden och<br />

hushållsekonomi, som visserligen<br />

ville ha högre hyra, men kanske ännu<br />

hetare längtade efter att ge redarna<br />

ett tjuvnyp för alla väggläsbetten.<br />

Men hur de sjömän som gift sig och<br />

skaffat familj, och därför tvingats<br />

att ta både yrket och livet på allvar,<br />

klarade sig, är för mig en gåta, för vi<br />

tycktes ha utgjorts av ett släkte som<br />

hade sjömansyrket som en hobby, som<br />

Lubbock skriver i ”The Log of the Cutty<br />

Sark”. Vilket samtidigt som det var en<br />

styrka under sv<strong>år</strong>a tider, var till hinders<br />

för en förbättring av förhållandena.<br />

Sjömansunionens (Sjöfolksförbundet)<br />

expedition var en surrande bikupa, där<br />

den valda strejkkommittén regerade<br />

med suverän hand. Strejkvakter<br />

posterades ut och sabotage<br />

organiserades.<br />

En båt låg ”segelklar” med befäl<br />

ombord. Vi visste eller anade att den<br />

skulle gå ut utan besättning och att<br />

tjänstvilliga fiskare skulle gå ut med<br />

en besättning strejkbrytare...<br />

Jag hade just haft strejkvakt och trynade<br />

litet på durken i expeditionen när<br />

strejkgeneralen kommer in och varskor<br />

om tre sjömän till ett jobb. Jag och två<br />

matroser anmäler oss. Ordern gäller<br />

den aktuella båten som skall avgå<br />

för att få strejkbrytare i Kattegatt. Jag<br />

har glömt vad hon hette, men hon var<br />

snäll och rar och hjälpte oss, så låt oss<br />

kalla henne greta: ”Akter om Greta<br />

ligger ett mudderskepp, som har båt<br />

på vattnet. Låna den, så ingen märker<br />

det. Gå över till andra sidan hamnen<br />

(en obebyggd ö utan belysning). Ta<br />

där på en av vinterliggarna, en lång,<br />

grov och ny ”vajer” och sätt den i<br />

propellern på Greta, så skall vi se hur<br />

hon sparkar om dom försöker våldta<br />

henne.” ”Kajen är upplyst och bevakad<br />

av tå poliskonstaplar, som patrullerar<br />

utefter den, en ganska lång sträcka.”<br />

Sabotage<br />

Mellan kolupplagen sonderades försiktigt.<br />

Jaha, där hänger fånglinan till<br />

båten från mudderverkets akterlys, och<br />

ryggarna på konstaplarna syns i andra<br />

ändan av kajen.<br />

”Låt dom vända och <strong>komma</strong> tillbaka,<br />

så ser vi hur pass snabba dom är”,<br />

kommer vi överens om. När dom<br />

passerar på nedgående nästa gång,<br />

vet vi hur mycket tid vi har på oss.<br />

Med v<strong>år</strong>a skuggor flyter vi över<br />

kajen, f<strong>år</strong> loss fånglinan och glider<br />

in i skuggan under Gretas l<strong>år</strong>ing. Nu<br />

skymmer Gretas däckshus sikten från<br />

kajen och vi kan i lugn och ro ro oss över<br />

till ankarliggarna. Denna ankarliggare<br />

hade alla sina vajrar ute, varför det blev<br />

ett väldigt jobb innan vi kunde få loss<br />

den bästa, en alldeles ny vajer. Varför<br />

vi lade fast de andra igen, har jag tänkt<br />

så mycket över. Men som sjömän och<br />

arbetare låg det väl inte för oss att<br />

förstöra grejor som andra arbetare<br />

förfädigat, och som vi en dag ska ta<br />

tillbaka.<br />

Bra nedlastade börjar vi återfärden,<br />

som g<strong>år</strong> lyckligt, trots att någon<br />

mixtrar med en ficklampa ett tag<br />

på däcket. Vi glider tillbaka in under<br />

valvet, till Gretas l<strong>år</strong>ing. Hon är på<br />

lätten, så övre propellerbladet ligger<br />

i vattenytan. Vi håller båda väl in<br />

under valvet och ligger tysta som<br />

möss, när poliserna passerar. Sedan<br />

vajern sjömansmässigt fastgjorts är<br />

det en småsak att återställa båten och<br />

försvinna bland kolupplagen. ”Ordern<br />

utförd.”<br />

Greta fick gå i torrdocka i stället för att<br />

gå ut i Kattegatt. På så sätt bleva greta<br />

ett av mina käraste minnen. Men inte<br />

ett ljud stod i någon tidning. Inte ens<br />

ett omnämnande som nidingar.<br />

Efter h<strong>år</strong>dare tag med sabelfäktande<br />

poliser, tog vi iland en besättning i<br />

Landskrona, som polisen med våld<br />

satt ombord i Helsingborg. Vilket<br />

renderade några av oss besök på<br />

Malmö Centralfängelse. Där blev jag<br />

bland annat bekant med Jesus från<br />

nasaret, guds enfödde son, v<strong>år</strong> ”herre”,<br />

som kom emot mig rätt ut ur öknen;<br />

skitig, dammig och törstig styrde han<br />

sina steg till bybrunnen och började,<br />

sedan han stillat törsten, tala till<br />

skökorna och publikanerna i skuggan<br />

av av träden, han fick sedan större,<br />

om än inte trevligare, publik, vi fick<br />

nämligen inget annat att läsa än nya<br />

testamentet. Gamla testamentet anses<br />

visst än i dag av fångv<strong>år</strong>dsstyrelsen vara<br />

alltför pornografisk och äventyrsfull för<br />

att läsas av en cellfånge...<br />

RFO fiskar<br />

Bolsjevikerna kamoflerade på den<br />

tiden sitt fiske i grumligt vatten under<br />

pseudonymen RFO (Röda fackliga<br />

oppositionen). Många av oss sjömän<br />

var medlemmar i RFO, som arbetade<br />

som oppositionsgrupp.<br />

Vi förberedde alla Sjöfolksförbundets<br />

möten, så att var och en av oss hade<br />

övat in sin uppgift till Förbundets (som<br />

var LO-anslutet) officiella månadsmöte,<br />

varför mötena i Landskrona blev<br />

en mardröm för förbundsstyrelsen,<br />

alltefter som det började gå upp för<br />

oss att Sjöfolksförbundets styrelse, av<br />

skräck för bolsjeviker och syndikalister,<br />

ville ha slut på strejken så snart som<br />

möjligt och få oss ut på sjön igen.<br />

Vi fick besök av ”cheferna” i RFO<br />

(numera, troligen pensionerad, LOpamp).<br />

Han förebrådde v<strong>år</strong> kassör att<br />

inte tillräckligt energiskt arbeta för att<br />

RFO-medlemmarna skulle ansluta sig<br />

till SKP. Kassören svarade, att varken<br />

han eller några av kamraterna var<br />

intresserade av medlemskap i SKP,<br />

då de ju som sjömän sett tillräckligt<br />

mycket av Rysslands förtryckta<br />

arbetarklass, för att vilja hjälpa dem<br />

att ”gripa makten” även här hemma.<br />

Bolsjevikagenten ville nu ha respengar.<br />

Kassören gav honom då hela kassan.<br />

En cigarrlåda med några kronor, och<br />

meddelande att RFO-avdelningen<br />

i Landskrona därmed var upplöst.<br />

Varefter sammanträdet var upplöst<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

13


14<br />

till ett offentligt möte på Folkets<br />

Hus för att bilda en syndikalistisk<br />

ungdomsklubb.<br />

Jag upptäcker att jag är anarkist<br />

Eriksson hade väl något talat med<br />

mig om syndikalism och anarkism<br />

och föreningspunkterna mellan dessa<br />

tvenne idériktningar. På mötet, vid<br />

vilket LS-ordföranden talade, blev jag<br />

klar över sammanhangen.<br />

Syndikalism representerar den ursprungliga<br />

arbetarrörelsen, byggd<br />

på arbetarsolidaritet, så som den var<br />

innan den förgiftats av marxismens<br />

parlamentstroende, och öppnat<br />

arbetarrörelsen för degenererade<br />

politiker av borgerligt ursprung, som<br />

här inom ”arbetar-partierna” såg en<br />

chans att göra den karriär de aldrig<br />

skulle ha kunnat göra inom något<br />

borgerligt parti. Ingalunda förnekar jag<br />

att även många arbetare ”upphöjdes”<br />

inom den borgerliga världen och<br />

nådde poster som arbetarrörelsen<br />

helst skulle ha avskaffat. Så nådde<br />

till exempel en syndikalistagitator<br />

”upp” till att bli landshövding, sedan<br />

han köpts av marxisterna. Men inte är<br />

väl arbetarrörelsen uteslutande till för<br />

sådana prostituerade äckel...<br />

Talaren påvisade det orimliga i att vi,<br />

för att göra en social revolution (det<br />

vill säga ta hand om produktions- och<br />

distributionsorganen), anlitar folk eller<br />

institutioner som är så helt främmande<br />

för näringsliv och arbetsgemenskap<br />

som politiker i allmänhet är. varför<br />

skall vi arbetare vara med om att<br />

bygga upp en politisk institution<br />

ovanifrån, ur sikte för v<strong>år</strong> kontroll,<br />

för att sköta den arbetsprocess som<br />

vi redan verkar i och som vi redan<br />

skapat adekvata organisationer för, i<br />

kooperation, är de organ som på ett<br />

naturligt sätt är kallade historiskt att<br />

efter federalistiska linjer organisera<br />

samarbetet kommunalt, nationellt,<br />

internationellt,<br />

Dessa enkla sanningar kan givetvis<br />

vara sv<strong>år</strong>a att förstå för dem som<br />

låtit sig förledas (precis som Jehovas<br />

vittnen) till att tro att de utgör en<br />

”elit”, proletariatets avantgarde. Dessa<br />

som bakom Stalins breda rygg räckte<br />

nazisterna handen, genom Stalin-<br />

D ackekuriren<br />

02/05<br />

Hitlerpakten, dessa som nu i v<strong>år</strong>a dagar<br />

hjälpte spanska arbetarklassens bödel<br />

Franco ur sitt trångmål genom att på<br />

ryska kölar frakta polskt kol till Spanien<br />

under de asturiska kolgruvearbetarnas<br />

heroiska och offerfyllda kamp (vad de<br />

spanska medlemmarna Kfml:r måste<br />

känna sig stolt aöver denna tradition<br />

från Stalins tid). Dessa som under<br />

Stalins värsta utrotningskampanj på<br />

kongress efter kongress applåderade<br />

Stalins rapporter om hur många v<br />

Lenins gamla kamrater han likviderat<br />

under den gångna kongressperioden,<br />

sedan de (efter oerhörd politortyr)<br />

erkänt sig till saker som en normal<br />

människa snart kunde räkna ut att de<br />

varit oförmögna till. Vi har inte orkat<br />

räkna ut om Hermansson, herden för<br />

proletariatets avantgarde i detta land,<br />

har åldern inne för att ha befunnit sig<br />

på de applåderandes bänk. Befunnit<br />

sig bland dessa för vilka det inte fanns<br />

någon nedrighet för stor att den inte<br />

skulle ha accepterats, för att få sitta i<br />

närheten av den store med de blodiga<br />

stövlarna... Vi avundas ingalunda<br />

Palme och de andra biskoparna och<br />

landshövdingarna att ha denna, den<br />

blodige Stalins discipel, att tacka för<br />

att få stanna vid statens mattråg.<br />

Ja, det var några senkomna reflektioner<br />

kring anförandet där nere i<br />

det Röda Landskrona. Och så gick det<br />

till, inte att man blev anarkist, utan<br />

att man blev klar över att man alltid<br />

varit det. Och att de flesta arbetare<br />

är så, och att det ankommer på oss<br />

anarkister att göra detta klart för dem.<br />

Alla organisationer ligger i dag klara,<br />

det gäller bara att blåsa liv i dem. Att<br />

fråga hamnarbetarna (till exempel)<br />

om de är beredda att öppna dörren<br />

till LO och smita förbi dörrvakten, och<br />

skapa sig en egen organisation där de<br />

själva bestämmer, att bilda sin egen<br />

federation, som kan anslutas till SAC,<br />

att fråga dem om de har modet att leva<br />

utan förmyndare, ty sådana har vi inte<br />

inom SAC.<br />

Slut på strejken<br />

Med strejken gick det naturligtvis<br />

så som det måste gå, när de<br />

bestämmer, vars villkor inte berörs<br />

av strejkuppgörelsen. De rädda<br />

sossefunktionärerna blåste snabbt<br />

av strejken. Sedan igångsattes en<br />

lojalitetsomröstning, där den som<br />

inte visade sig vara lojal med ”sin”<br />

förbundsstyrelse uteslöts. I Landskrona<br />

röstade sjömännen enhälligt att inte<br />

delta, förslaget att ansluta sig till<br />

SAC vann stora sympatier. Då kom<br />

RFO:s tidning ”Sjöproletären” ut med<br />

en gråtmild vädjan att inte spränga<br />

enheten, rösta ja.<br />

Ja,så var enheten sprängd, på gammalt<br />

bolsjevikmanér. Jag f<strong>år</strong> erkänna att jag<br />

stod dubbelorganiserad under resten<br />

av min sjömansbana, då jag hotades<br />

sv<strong>år</strong>t efter fängelsevistelsen och inte<br />

orkade stå emot, efter månaderna i<br />

ensamhet. En kamrat tvingades läsa<br />

till sjökapten, för att kunna fortsätta till<br />

sjöss. Fler exempel finns. Anarkismen<br />

är den enda okorrumperade rörelsen.


EU kommer att öka v<strong>år</strong> frihet, inte bara<br />

i Sverige utan i det övriga Europa, i de<br />

länder son tyngs av stor fattigdom<br />

och hög arbetslöshet. V<strong>år</strong>a stackars<br />

grannar i Östeuropa f<strong>år</strong> nu chansen att<br />

blomstra och bygga upp en livskraftig<br />

ekonomi då medlemskapet i EU<br />

främjar företagsklimatet likväl som<br />

demokratin. För det är ju det som min<br />

morgontidning säger, liksom de övriga<br />

etablerade,, storsäljande tidningarna i<br />

v<strong>år</strong>t land EU ökar friheten för oss<br />

alla och att demokratin är viktig för<br />

makthavarna inom unionen märks<br />

väl inte minst på att länder som anses<br />

kränka de mänskliga rättigheterna,<br />

Turkiet t ex, inte f<strong>år</strong> förhandla om<br />

medlemskap. Kroatien fick inte<br />

heller vara med och förhandla om<br />

ett medlemskap i detta gigantiska<br />

frihetsprojekt eftersom landet inte<br />

lämnar ut krigsförbrytaren Gotovina<br />

till krigsförbrytartribunalen i Haag.<br />

Det visar på EU: s fasta principer när<br />

det handlar om demokrati och försvar<br />

för de mänskliga rättigheterna. Eller<br />

hur är det egentligen? Smålands<br />

nation aktiverade sig i motståndet<br />

mot EMU och det finns av vad jag har<br />

noterat en majoritet av EU-kritiker<br />

bland Smålands medlemmar, men<br />

det är ingenting som jag kan påstå med<br />

underlag av någon undersökning. Det<br />

finns dock, som nog alla vet, de som<br />

räknar sig som vänstersympatisörer<br />

och som har en antingen osäker eller<br />

positiv inställning till EU. Kanske därför<br />

att EU ökar friheten, ger utrymme för<br />

EU.s fyra friheter: Fri rörlighet för<br />

kapital, varor, tjänster och människor<br />

(som för vissa kan räknas som varor<br />

och/eller kapital de också). Jag tänkte<br />

bara ta upp några exempel på den<br />

frihet som EU medför. Det är sådant<br />

som jag har noterat under flitigt<br />

tidningsläsande.<br />

Byråkraterna i Bryssel: I den dagstidning<br />

jag prenumererar på hade<br />

de en följetong om EU. Jag tyckte<br />

att reportaget som handlade om<br />

byråkraterna i Bryssel var extra<br />

intressant. Där kunde läsaren få<br />

en liten inblick i det liv som de EU:<br />

s tjänstemän i Bryssel lever. Sofie<br />

Garnestedt, EU:s representant för<br />

Sydsam, de sydligaste länen i Sverige,<br />

berättade entusiastiskt att de flesta<br />

beslut som fattas där, f<strong>år</strong> verkningar<br />

på lokal nivå. Där har man koll, men<br />

inte hemma, var ungefär hur hon<br />

utryckte det. Smaka på de orden! Där, i<br />

Bryssel, har man koll men inte hemma,<br />

i Sverige. Det känns lite oroväckande,<br />

att vi här i Sverige inte ska kunna ha<br />

någon inblick i de beslutandeprocesser<br />

som påverkar v<strong>år</strong>a liv. Möjlighet att<br />

själva besluta kan vi förstås glömma,<br />

det har vi inte här i Sverige heller, men<br />

att inte ens kunna ha koll, bara för att<br />

man inte är en byråkrat i Bryssel, det<br />

känns ganska ofritt ändå.<br />

Dublinkonventionen: Denna bestämmelse<br />

innebär att en asylsökande<br />

efter att ha fått avslag i ett EU-land inte<br />

kan söka asyl i ett annat land inom<br />

unionen. Portarna sl<strong>år</strong> igen och då<br />

var det bara att ge sig av. Eller gömma<br />

sig. Konventionen ger EU friheten från<br />

asylsökande eftersom de kan skickas<br />

iväg så fort som de har fått avslag i en<br />

enda av nationerna inom EU.<br />

Tjänstedirektivet: En grov sammanfattning<br />

av detta direktiv skulle<br />

kunna sägas vara att det blir fritt fram<br />

för företag att köpa tjänster i ett EUland<br />

på hemlandets villkor. Om ett<br />

företag anställer människor i Sverige<br />

och har sin bas i ett land med sämre<br />

anställningsvillkor för arbetare, lägre<br />

minimilöner, sämre försäkringsskydd<br />

etc, så kommer de villkoren att<br />

gälla för de anställda svenskarna.<br />

Tjänstedirektivet är synonymt med en<br />

urholkning av svenskt kollektivavtal,<br />

det avtal som är menat att skydda<br />

arbetare från vinsthungriga företag.<br />

Med tjänstedirektivet ökar friheten, för<br />

v<strong>år</strong> tids kapitalister, de stora företagen.<br />

Nu har dock politikerna skrämts<br />

inför utsikten att människor kan<br />

rösta nej till EU: s nya grundlag p.g.a<br />

Mot friheten med EU<br />

Text: Emmy Olsson<br />

tjänstedirektivet. Vi f<strong>år</strong> hoppas på att<br />

de inte bara ändrar på pärmarna men<br />

låter innehållet förbli detsamma.<br />

Sexslavarna: Jag läste en artikel<br />

(återigen i min dagstidning) om att<br />

hallickarna har större möjlighet att<br />

föra kvinnor över gränserna till de<br />

länder där torskarna med de feta<br />

plånböckerna finns i och med EUpassen.<br />

Sexslavhandeln har enligt<br />

Kajsa Wahlberg,<br />

Rikskriminalens expert på sexslavhandel,<br />

ökat och EU –passen underlättar<br />

den, då människor kan passera<br />

gränsen till t ex Sverige från ett land i<br />

t ex Östeuropa utan närmare kontroll.<br />

Nu är det inte så att jag anser att<br />

människor inte ska få röra sig fritt över<br />

världens gränser, men jag ifrågasätter<br />

däremot påståendet att den fria<br />

rörligheten inom EU skulle leda till<br />

större frihet för alla. Snarare i så fall<br />

för några få.<br />

Det är omöjligt, skulle jag vilja påstå,<br />

att skapa ett jämställt EU där alla är<br />

fria så länge som de rådande kön-<br />

och klasstrukturerna best<strong>år</strong>. Och det<br />

samma gäller för maktrelationerna<br />

mellan människor av olika etniskt<br />

ursprung eller mellan ”svart” och ”vit”.<br />

Drömmen om det fria EU där kapital,<br />

tjänster, varor och människor kan röra<br />

sig fritt över gränserna till gagn för alla<br />

och envar förefaller inte vara mer än en<br />

dröm. EU tycks vara ett projekt till gagn<br />

för företagen, inte för arbetstagare, inte<br />

för vanliga människor, så som många<br />

gärna vill framställa det.<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

15


16<br />

På väg hem till min lägenhet på<br />

Korpamoen lördagskvällen den 12:<br />

e mars hör jag ett tungt beat inifrån<br />

Smålands klubblokal. Inser att det<br />

måste vara bandet som jag i en hast<br />

lyckats få en intervju med utan att<br />

veta så värst mycket om dem sen förut;<br />

Gatas Parlament.<br />

Jag träffar dem i klubblokalen<br />

efter soundcheck, ett gäng glada<br />

avslappnade norske gutter.<br />

De betecknar sig själva som en<br />

revolutionär rapgrupp. Sedan gruppen<br />

startades 1993 har de haft drygt 600<br />

spelningar i runda slängar, beroende<br />

på hur man definierar spelning. De<br />

har turnerat runt i Norge och spelat i<br />

alla möjliga sammanhang för att på det<br />

sättet sprida sitt budskap och få upp<br />

folks intresse för deras musik Enligt<br />

min research är Gatas Parlament mer<br />

än välkända både i Danmark och i<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

Norge, men Sverige har lyckats undgå<br />

att ta till sig bandet. Kanske för att<br />

bandet sjunger på norska, vilket kanske<br />

inte kan betecknas som det främsta<br />

hiphopspråket. Att bandet, till skillnad<br />

från deras svenska kollega Promoe, valt<br />

att sjunga på sitt modersmål förklaras<br />

med hjälp av bandets intentioner<br />

att publiken verkligen ska ta till sig<br />

budskapet i texterna. Eftersom de<br />

endast spelat i nordiska länder känns<br />

det därför också naturligt att sjunga<br />

till sin skandinaviska publik på ett<br />

skandinaviskt språk. För bandet, som<br />

best<strong>år</strong> av Aslak, Don Martin och Elling<br />

Batman Zedong, sjunger verkligen till<br />

sin publik och inte för den.<br />

Aslak rappar i bandet, gillar dataspel<br />

och att ”gå på tur”. Don Martin är deras<br />

allt-i-allo (”allt-möjligt-man”) som ägnar<br />

sig åt sin radiostation Good Shit, äta<br />

Gatas Parlament<br />

Norske gutter<br />

som prater politikk<br />

Text: Sofia Söderberg<br />

Bilder: Sofia Söderberg & Gatasp.no<br />

glass så ofta han kan och även han att,<br />

ja... ”gå på tur”. Han har skägg, till skillnad<br />

från de andra i gruppen bara inte<br />

har rakat sig på ett tag och uttrycker<br />

det som att han funnit sig själv. Elling<br />

Batman Zedong rappar även han, säger<br />

sig inte gilla nåt speciellt, men har<br />

i alla fall grönt h<strong>år</strong> med en viss utväxt<br />

som han planerar att raka av kanske<br />

redan imorgon, eftersom polisen i Köpenhamn<br />

”letar efter en taggare med<br />

grönt h<strong>år</strong>”, säger han skämtsamt.<br />

Smålands publik kan alltså<br />

glädja sig åt en spelning där en av<br />

bandmedlemmarna har grönt h<strong>år</strong><br />

till skillnad från näst<strong>komma</strong>nde<br />

spelningar. Jag undrar lite smått hur<br />

det kommer sig att de känner till<br />

Smålands och varför de vill spela här.<br />

Gutterna svarar genom att säga ”man<br />

måste ju ha koll”. Don Martin säger


att han har en mullvad i Lund som<br />

uppdaterar honom om vad som påg<strong>år</strong>.<br />

Ett försök att förklara vad en nation är<br />

och vad det g<strong>år</strong> ut på, gör att de brister<br />

ut i skratt och säger ”vaddå är det här<br />

som nåt slags college fraternity eller?”<br />

Efter att ha svarat lite tvekande<br />

och förklarat att nationerna är en<br />

väldigt gammal företeelse i Sveriges<br />

studentikosa värld inser jag att nation<br />

faktiskt är ungefär samma sak som<br />

fraternity och de skrattar ännu mer och<br />

refererar till roliga saker i collegefilmer<br />

och Return of the Nerds filmerna. Jag<br />

berättar också att Smålands är den<br />

enda uttalat politiska nationen i Lund<br />

och mot bakgrund till vad jag just<br />

förklarat om nationer över huvud taget<br />

säger de ”ni vill alltså både dricka öl och<br />

vara politiska” och man kan inte direkt<br />

säga att de har missuppfattat det hela.<br />

Diskussionen kring nationen gör att<br />

vi kommer in på ämnet politik och jag<br />

undrar vad det är som Gatas Parlament<br />

vill åstad<strong>komma</strong> med sin musik och sitt<br />

budskap. ”Vi försöker väl medverka<br />

till att omorganisera världen. Vi vill<br />

att resurserna omfördelas genom en<br />

kollektiv ekonomi och därigenom<br />

räcker till alla och göra jorden till en<br />

bra och fredlig plats.”<br />

Elling framhäver att han definierar<br />

sig som kommunist, vilket leder<br />

oss till diskussionen om just hur<br />

kontroversiellt det blivit att kalla sig<br />

kommunist. Bandmedlemmarna<br />

förklarar då att de inte är ”religiösa”<br />

Elling Batman Zedong<br />

socialister; de är inte revolutionära<br />

i den partipolitiska bemärkelsen<br />

och att de tycker att politik i form<br />

av konflikter mellan partier som har<br />

nästintill samma åsikter är poänglös;<br />

snarare kan deras åsikter tolkas som<br />

pragmatiska. De är inte intresserade<br />

av vad idéerna kallas och snäva<br />

definitioner - utan så länge målet är<br />

ungefär detsamma - i deras fall är<br />

ett bättre samhälle på ovan nämnda<br />

grunder är det tillräckligt.<br />

Elling berättar att när han var liten<br />

hade någon frågat honom vad han<br />

skulle göra om det blev kommunism<br />

En anti-amerikansk dans<br />

i Norge och han hade svarat att han<br />

skulle göra revolution, vilket kan<br />

tolkas som rätt symboliskt för att den<br />

socialistiska kampen aldrig kan sätta<br />

sig ner med armarna i kors och kännas<br />

sig nöjd. Det är en pågående företeelse<br />

som kräver ständigt engagemang.<br />

Nästa samtalsämne rör faktumet att<br />

norrmän i genomsnitt har mycket<br />

mer pengar än svenskar, att Norge<br />

är ett rikare land och därför lockar<br />

många unga svenskar att åka dit och<br />

ta skitjobb för mycket högre lön än i<br />

Sverige. Don Martin tycker att det bara<br />

är att fortsätta att <strong>komma</strong>. Han tycker<br />

även det är schysst att kunna åka till<br />

Sverige för att köpa billigare saker,<br />

men han markerar att norrmännen<br />

i för stor utsträckning tror att det är<br />

oljan och rikedomarna som är orsaken<br />

till välståndet i landet. Han menar att<br />

eftersom Norge, Sverige och Danmark<br />

alla är några av de länder i världen som<br />

har högst välstånd är det ju tydligt<br />

att det inte bara välstånd spelar in.<br />

Att ha ett välfungerande samhälle<br />

förenklas med stora ekonomiska<br />

tillgångar, men det är absolut inte den<br />

enda komponenten som krävs, bland<br />

annat har fackföreningarnas existens<br />

och funktion en viktig del i att ett<br />

samhälle ska fungera. Historiskt sett<br />

har svensk arbetskraftsinvandring i<br />

Norge varit betydelsefull för att bygga<br />

upp den norska arbetarrörelsen. Om<br />

man granskar norsk syndikalistisk<br />

arbetarhistoria så best<strong>år</strong> den till stora<br />

delar av svenska emigranter, särskilt<br />

Göteborg under 30-talet mer eller<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

17


18<br />

flesta syndikalisterna i Norge är<br />

fortfarande svenska invandrare.<br />

Don Martin fortsätter berätta att<br />

även den norska veganrörelsen<br />

är väldigt influerad av svenska<br />

arbetskraftsinvandrare. Det finns<br />

veganrestauranger som i princip bara<br />

drivs av svenskar.<br />

Som norska socialister, hur bemöts<br />

ni av det övriga samhället? Hur ser<br />

samhället ut? Är det i stora drag<br />

ungefär som Sverige att majoriteten<br />

röstar på socialdemokraterna, medan<br />

det finns en del liberala och en del mer<br />

radikala?<br />

Norge är fortfarande socialdemo-kratiskt<br />

i den månen att det är ett välfärdssamhälle,<br />

även om vissa försöker bryta<br />

ner den strukturen i den processen som<br />

påg<strong>år</strong>. Don Martin tror att Sverige nog<br />

är lite mer socialdemokratiskt än<br />

Norge. ”Om norska politiker så skulle<br />

ta eter skulle det inte göra någon skillnad,<br />

eftersom den norska staten är mer<br />

tolerant mot att marknadskrafterna<br />

sköter en större del av ekonomin.”<br />

I Sverige har ju det länge dominerande<br />

socialdemokratiska partiet haft<br />

ambitionen att hälften av ekonomin<br />

ska vara statligt reglerad och den andra<br />

hälften styrd av marknadskrafter, men<br />

huruvida det har lyckats eller inte kan<br />

ju diskuteras. Men du menar alltså<br />

att Norge är lite mer kapitalistiskt än<br />

Sverige?<br />

D ackekuriren<br />

02/05<br />

Don Martin<br />

Don Martin bekräftar och tillägger<br />

också att socialdemokraterna ju<br />

faktiskt inte har makten i Norge nu.<br />

Regeringsmakten innehas av ett kristet<br />

borgerligt parti (Kristeligt Folkeparti).<br />

Statsministern Kjell Magne Bondevik<br />

betraktar Don Martin mer eller mindre<br />

som en konservativ präst på grund av<br />

hans teologiska bakgrund. Det allra<br />

största partiet i är ett högerextremt<br />

rasistiskt parti (Fremskrittspartiet).<br />

Vad är det som gör att sådana partier<br />

f<strong>år</strong> fäste? Vad är det som håller på att<br />

hända i Norge och Danmark och varför<br />

tror du att det inte händer i Sverige?<br />

Aslak<br />

Bandet fortsätter genom att förklara<br />

att nationalismen i Norge historiskt<br />

hänger ihop med uppbrytandet från<br />

Sverige och Danmark och idag framförallt<br />

grundar sig i ställningstagandet<br />

mot den europeiska unionen. Norrmän<br />

har alltså ”en nationalförståelse som<br />

g<strong>år</strong> ut på att försvara v<strong>år</strong> lilla nation<br />

mot de större övriga”.<br />

Sverige har varit ett socialdemokratiskt<br />

land länge och det finns därför en<br />

socialdemokratisk tradition som<br />

möjligen hindrar extremhögern för att<br />

få så mycket stöd att de kan <strong>komma</strong> i<br />

regeringsställning och oftast bromsar<br />

detta även möjligheten att <strong>komma</strong> in i<br />

riksdagen. Så är det alltså inte i Norge?<br />

Nej eftersom Norge under långa<br />

tider inte varit ett fritt land så har<br />

de nationalistiska vindarna fått ett<br />

ganska starkt fäste nu när Norge väl<br />

är fritt.<br />

Det finns ett välkänt problem som<br />

politiska band ofta brukar ha och det<br />

är avvägningen mellan det estetiska,<br />

att sälja skivor och det politiska i den<br />

musik man gör. Hur förhåller ni er på<br />

den punkten?<br />

Aslak ser det som att Gatas Parlament<br />

har två roller. Dels kan man säga att<br />

de är som hiphopens sociala medel.<br />

Lite som att Gatas Parlament är ”de<br />

som snakker om politikk”: där det<br />

traditionella ämnet är sex och droger,


Polisrapporten<br />

där pratar Gatas Parlament politik. Den<br />

andra rollen är att dem är opponenter;<br />

vänstersidan inom hiphop. Detta<br />

gäller inom den norska musikvärlden<br />

över huvud taget, men av förklarliga<br />

skäl främst inom hiphopvärlden. I fjol<br />

var det en debatt om kvinnofrågor<br />

inom hiphopen i Norge som togs upp<br />

i media och Gatas Parlament valde att<br />

omfamna debatten. Ofta är det folk<br />

som säger att hiphop är farligt och att<br />

föräldrar ska skydda sina barn mot det<br />

och då tycker Aslak det är frestande att<br />

säga ”fuck you”, men det kanske krävs<br />

att man säger ”okej tyck du det, vi väljer<br />

att titta på de frågorna som ligger till<br />

grund för problematiken.”<br />

Kanske lite som att säga ”don’t hate the<br />

player, hate the game”?<br />

Bandet missuppfattar det jag säger<br />

och tror att jag menar att man ska<br />

hata skivbranschen ”the game” och<br />

förklara att det inte tycker det är fel<br />

att vilja sälja skivor. De tycker att ju<br />

fler som lyssnar på deras musik och<br />

deras budskap, desto bättre är det.<br />

Om de kan leva på sin musik är det ett<br />

plus i kanten. De önskar att de sålde<br />

tio gånger så många skivor och hade<br />

tio gånger så mycket pengar. Gatas<br />

Parlament har ingenting emot att man<br />

tjänar pengar på det man gör; arbetar<br />

man för någonting så är det naturligt<br />

att man ska f<strong>år</strong> betalt för det.<br />

Vad det gäller budskapet i musiken<br />

menar Aslak att det inte finns någon<br />

musik som inte har något budskap.<br />

Oavsett om det är politik eller något<br />

annat är det rätt idiotiskt att inte vilja<br />

säga något med sin musik. ”V<strong>år</strong>t mål är<br />

att varenda gamla tant har en av v<strong>år</strong>a<br />

skivor i sin samling.”<br />

Internationellt har Gatas Parlament<br />

fått en hel del uppmärksamhet på<br />

grund av vad som förmedlades på en<br />

hemsida som de satte upp på domänen<br />

www.killhim.nu, i oktober förra <strong>år</strong>et.<br />

Bandet bad allmänheten om bidrag för<br />

att kunna leja en torped för att ta livet<br />

av USA:s president George W. Bush.<br />

Gatas Parlament förvånades över att<br />

kontroversen kring sidan ledde till att<br />

den amerikanska ambassaden i Norge<br />

involverades. En anmälning gjordes,<br />

men fallet avslutades eftersom den<br />

amerikanska ambassaden inte ville<br />

väcka åtal. Eftersom jag inte hade<br />

gjort speciellt mycket research om<br />

bandet sedan tidigare var inte detta<br />

det främsta ämnet som diskuterades<br />

i samband med Gatas Parlament,<br />

vilket ofta har varit fallet i andra<br />

media. Bandet förklarade i alla fall<br />

att de inte tänker lägga ner sidan på<br />

begäran, just eftersom det är en politisk<br />

markering i sig. Domänen har dock<br />

idag blivit avregistrerad på grund av<br />

att det skulle vara en ”hatsida” (lustigt<br />

nog f<strong>år</strong> Svenska Motståndsrörelsen<br />

ha kvar sin sida, www.patriot.nu, hos<br />

samma domännamnsregistrator (reds<br />

kommentar)).<br />

Senare på kvällen intog bandet<br />

scenen på Smålands och mycket riktigt<br />

lockade deras tunga beat och hiphop på<br />

norska publiken att dansa med i deras<br />

antiamerikanska dans.<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

19


20<br />

Jag måste orera över den situation<br />

Sverige befinner sig i idag. Vi har en<br />

hög ekonomisk tillväxt men samtidigt<br />

en hög arbetslöshet. Det st<strong>år</strong> att läsa i<br />

budgetpropositionen för <strong>2005</strong> att den<br />

öppna arbetslösheten uppg<strong>år</strong> till 5,6 %.<br />

LO:s ekonomer ger aningen lägre siffror<br />

men bedömer att arbetslösheten kan<br />

<strong>komma</strong> att stiga till 7 % under <strong>2005</strong>.<br />

Samtidigt säger både LO och regeringen<br />

att BNP-tillväxten under <strong>2005</strong> beräknas<br />

ligga runt 3 %. Ja jisses, vad beror det<br />

på? Hur kan denna höga arbetslöshet<br />

existera samtidigt som de svenska<br />

företagen generellt sett g<strong>år</strong> med vinst<br />

och samtidigt som BNP ökar för varje<br />

<strong>år</strong>? Jag mötte en sådan där ”röding”<br />

(en person som fastnat i den gamla<br />

tidens rödfärgade ideal) och hamnade<br />

i en diskussion om arbetslösheten<br />

med denna. ”Rödingen” hänvisade<br />

till Marx när vi talade om dagens<br />

arbetsmarknad och sa att idag har<br />

företagen fått precis den situation de<br />

vill ha, nämligen en jättelik reservarmé<br />

av arbetskraft. Denna reservarmé<br />

best<strong>år</strong> av mestadels unga människor<br />

som är villiga att arbeta under en<br />

begränsad tid för låg lön.<br />

Men däri instämmer inte jag. Jag<br />

kan tala om för alla de som undrar,<br />

med stöd av de borgerliga partierna<br />

och min morgontidning Sydsvenskan,<br />

att felet ligger hos de människor som<br />

inte arbetar. Det är som de gamla<br />

rödingarna, Mörbyligan, sjöng i en<br />

sång någon gång på 70-talet, ”Kom nu<br />

ihåg att arbetarn´ är lat, och vill ha allt<br />

serverat på ett fat.”<br />

För en tid sedan stod det att läsa på<br />

Sydsvenskans ledarsida, som dock<br />

kallas för opinion att anledningen<br />

till den höga arbetslösheten är ett<br />

dåligt företagsklimat. Naturligtvis<br />

är det så. Företagen måste gå med<br />

vinst. De måste tjäna pengar, Mycket<br />

pengar, ty så är tingens ordning<br />

inrättade. Där är jag och de etablerade,<br />

storsäljande dagstidningarna överens.<br />

På Sydsvenskans ledare 9/4 skriver<br />

man att den rätt som kommuner och<br />

andra offentliga organ har att ställa<br />

krav på att kollektivavtalen ska följas<br />

vid offentliga upphandlingar, det kan<br />

<strong>Dackekuriren</strong><br />

02/05<br />

motverka den gränsöverskridande<br />

konkurrensen som Sverige behöver.<br />

Återigen, naturligtvis ska företagen<br />

få konkurrera om arbetstagarna utan<br />

att ta hänsyn till dem vad gäller lön<br />

eller anställningsskydd. Bo Södersten,<br />

en man i min smak och professor i<br />

internationell ekonomi, skrev nyligen<br />

på Sydsvenskans opinionsida att<br />

privata initiativ måste tillåtas och<br />

att det är GROTESKT och oförståeligt<br />

att människor inte ska få ha valfrihet<br />

att söka den v<strong>år</strong>d som passar dem<br />

bäst! Nog är det groteskt, säger jag,<br />

att människor som har mycket pengar<br />

ska kunna v<strong>år</strong>das bättre än alla andra.<br />

Är man rik ska man banne mig ha<br />

valfrihet också.<br />

De utmärkta Storföretagen<br />

Vi har idag flera transnationella<br />

företag etablerade i Sverige som<br />

skapar arbetstillfällen, ökar på v<strong>år</strong> BNP<br />

och främjar tillväxten. De borgerliga<br />

partierna har sitt förslag för hur vi ska<br />

råda bukt med arbetslösheten. Sänkta<br />

bidrag och sänkt inkomstskatt gör att<br />

folk först<strong>år</strong> att det faktiskt lönar sig<br />

att arbeta. Det måste bli kännbart<br />

att välja att ligga hemma på soffan.<br />

Samtidig måste företagsklimatet<br />

förbättras. Arbetsgivaravgifter måste<br />

sänkas samtidigt som arbetsgivarnas<br />

ansvar för sjukfrånvaro måste bli<br />

mindre, kanske bör deras ansvar helt<br />

försvinna. Företag som Seven Eleven,<br />

Mc Donalds, Hennes & Mauritz, Burger<br />

King etc är sådana företag som jag vill<br />

se att villkoren förbättras för så att<br />

de kan anställa fler människor och<br />

erbjuda dem om än uselt betalt, så dock<br />

betalt. Partierna på högerkanten anser<br />

att företagen måste våga anställa. Hur<br />

ska de våga anställa folk när de riskerar<br />

att inte tjäna så mycket pengar som de<br />

vill tjäna? De Måste faktiskt få förvärva<br />

ett stort kapital om de vill det.<br />

Jag är säker på att framtidens<br />

arbeten finns i tjänstesektorns<br />

snabbmatsrestauranger. Vi har många<br />

fantastiska företagskedjor som ännu<br />

inte etablerat sig i Sverige, pizzerior<br />

som Domino, mexikanska alternativ<br />

som Taco Bell, caféer som Starbucks.<br />

Dessa företag kommer att anställa<br />

Arbetar'n e' lat<br />

Text: Emmy Olsson<br />

tusentals unga arbetslösa människor,<br />

både hög och lågutbildade eftersom<br />

det inte krävs mycket kunskap för<br />

att stå i en snabbmatrestaurangs kök<br />

eller hur som helst är arbetet lätt att<br />

lära sig, det kan vi tacka teknologin för.<br />

Om arbetet nu är stressigt, enformigt<br />

och lågavlönat, vad gör det? Arbetar gör<br />

de ju, de små lata liven.<br />

Avveckla kollektivavtal<br />

Jag ska lägga korten på bordet. Om vi<br />

avvecklar alla kollektivavtal och tillåter<br />

företagen att förbjuda sina anställda<br />

att engagera sig fackligt, då kommer<br />

de verkligen (oh, vad ivrig jag blir<br />

nu) att våga anställa många. Lönerna<br />

behöver heller inte vara så höga, det<br />

kan gott räcka att löntagarna har råd<br />

att betala hyra och mat, för mätta<br />

ska naturligtvis alla få äta sig. Kläder<br />

kan kanske företagen erbjuda, för jag<br />

anser inte att någon ska behöva frysa<br />

heller. Det skulle vara praktiskt om<br />

företagen tillgodosåg sina anställda<br />

med en uppsättning kläder som de<br />

kunde bära både i tjänst och på fritiden.<br />

Klädesbutikerna ska inte behöva<br />

oroa sig, det kommer fortfarande att<br />

finnas köpstarka svenskar som vill ha<br />

variation i sin garderob. Vad jag vill få<br />

fram är att de arbetslösa måste tvingas<br />

till att sluta leva på bidrag och istället<br />

börja arbeta. Arbetena skapas genom<br />

att företagen slipper alla betungande<br />

kostnader den svenska staten tvingar<br />

på dem. Det låter så enkelt att man<br />

faktiskt tvivlar på att det är sant men<br />

tvivel hör den svage till.<br />

Framåt för ett gynnsamt företagsklimat<br />

där företagen kan tjäna<br />

storkovan och den lilla människan kan<br />

arbeta för att de ska tjäna storkovan!<br />

Med vänlig hälsning från storföretagens<br />

vän för de små människornas<br />

bästa, alias Emmy Olsson


<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

21


22<br />

För kanske 60 <strong>år</strong> sen pratade man om svarta människor som biologiskt<br />

underutvecklade vita. Det skulle kallas rasism idag. Men det är helt okej att<br />

fortfarande prata om kvinnan som biologiskt underutvecklad mannen. Germund<br />

Hesslow heter en hjärnforskare på Anatomiska institutionen här i Lund, en<br />

biologist som menar att kvinnor väljer att tjäna mindre än män för att de har<br />

typ en mindre hjärna. För ett par månader skrev hjärnforskaren en artikel i DNdebatt.<br />

Vi har tagit ingressen av artikeln och ändrat lite i den för att visa hur sjukt<br />

sexistisk Germund är...<br />

”Omöjlig kamp för att uppnå<br />

likformighet mellan raserna”<br />

Hjärnforskare: Den moderna antirasismens<br />

program kan inte genomföras<br />

i ett civiliserat samhälle.<br />

Vita och svarta är biologiskt olika<br />

De skilda livsval som vita och svarta<br />

gör har ofta en biologisk grund och<br />

kan därför inte automatiskt tas som<br />

Hela artikeln på: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=380803&previousRenderType=2<br />

D ackekuriren<br />

02/05<br />

Vetenskap<br />

belägg för diskriminering. Biologiska<br />

fakta talar också för att skillnaderna<br />

mellan raserna inte kommer att kunna<br />

upphävas, i varje fall inte med metoder<br />

som är acceptabla i ett civiliserat<br />

samhälle. Den aktuella antirasistiska<br />

kampen är både omöjlig och onödig,<br />

skriver hjärnforskaren Germund<br />

Hesslow.<br />

Originalet<br />

”Omöjlig kamp för att uppnå likformighet<br />

mellan könen”<br />

Hjärnforskare: Den moderna<br />

feminismens program kan inte<br />

genomföras i ett civiliserat samhälle.<br />

Män och kvinnor är biologiskt olika.<br />

De skilda livsval som män och kvinnor<br />

gör har ofta en biologisk grund och kan<br />

därför inte automatiskt tas som belägg<br />

för diskriminering. Biologiska fakta talar<br />

också för att skillnaderna mellan könen<br />

inte kommer att kunna upphävas, i varje<br />

fall inte med metoder som är acceptabla<br />

i ett civiliserat samhälle. Den aktuella<br />

feministiska kampen är både omöjlig<br />

och onödig, skriver hjärnforskaren<br />

Germund Hesslow.


Känner du dig nostalgisk? Hämta ett gammalt exemplar av<br />

<strong>Dackekuriren</strong> på expeditionen - dessa finns tillgängliga:<br />

You Made my<br />

Shitlist...<br />

En historieprofessor som inte<br />

behöver nämnas, för att han inte<br />

ger upp.<br />

Alla som påst<strong>år</strong> att den nu<br />

döde påven har haft ett positivt<br />

inflytande på världspolitiken.<br />

Registratorn för nu-domänen<br />

som menar på att killhim.nu är<br />

en hatsida, medan patriot.nu<br />

inte är det.<br />

Ö-gruppen Fiji för att man<br />

dömer folk till fängelse för<br />

homosexualitet.<br />

Alla konformister som gör den här<br />

verkligheten skitjobbig.<br />

Den svenska polisk<strong>år</strong>en för att den<br />

anställer människor med Rambokomplex.<br />

Thomas Bodström på grund<br />

av hans fascistoida mentalitet<br />

& alla som tror att lösningen<br />

på alla problem är att förbjuda<br />

problemet.<br />

but, there's also<br />

a hitlist<br />

Till alla italienarna som inte<br />

röstade på Alleanza Nationale<br />

eller Forza Italia.<br />

Påven är död - tyvärr blir det dock<br />

en påve till efter honom. Lika jävla<br />

gubbkonservativ.<br />

All bra musik som jag har lyssnat<br />

på medans jag har redigerat<br />

tidningen.<br />

Alla trevliga människor som inte<br />

lever efter att social kompetens är<br />

medhållande och kompromiss.<br />

Doonesbury för att det är en så<br />

alldeles utmärkt serie.<br />

Alla bra filmer jag sett!<br />

<strong>Dackekuriren</strong> 02/05<br />

23


POSTTIDNING B Smålands nation,Kastanjegatan 7, 223 59 Lund<br />

Adressändring enklast till<br />

smalands@smalands.lu.se<br />

Första maj med Smålands Nation<br />

<br />

Torsdag 28 april<br />

<br />

Söndag 1 maj<br />

<br />

<br />

Vänsterpartiet<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

<br />

Efter Demonstrationerna<br />

<br />

Dodger under Maj<br />

<br />

<br />

<br />

Kulturpolitiska Veckan 9/5 – 15/5

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!