Hög tid att inkludera filosofiska samtal i skolan, Irena Kepczynska

More documents

Recommendations

Info

Naturligtviss är det önskvärt att även dessa elever kommer till tals och berikar den undersökande gemenskapen så småningom. Mycket handlar om samtalsklimatet i gruppen. Att fundera kring dessa två samtalskonster väcker ständigt nya frågor hos mig. Spelar det någon roll om man leder barnen med den vuxnes frågor eller om man låter dem att forska fram sina egna? Kommer de att beröra samma ämnen i vilket fall som helst? Var hamnar samtalen någonstans i slutändan när alla frågor är besvarade? Vad är drivkraften i den filosofiska/Sokratiska processen och vad är målet hos dem som deltar? Det finns som sagt många frågor som dyker upp när man vill ställa de två samtalskonsterna mot varandra. De är olika men ändå finns det mycket som förenar dem. Grundidén för de Sokratiska och de filosofiska samtalen tycks vara den samma dvs. att lära sig att tänka och med det skapa sin egen mening i det liv man lever. Lipman (1980, s. xiii) hävdar att: Thinking is work, and it is a kind of work no one can do for anyone else…. We should know ourselves, we should know our lives, Socrates tells us. That is, we should know what matters in life, for it is evident that our chances of obtaining whatever of excellence life has to offer are greater if we know what these things are than if we do not. Borresen och Malmhester påpekar också att det är via samtal som barnen kan få syn på sina idéer, höra andras synpunkter samt betrakta samtalsämnet från olika perspektiv. (Borresen & Malmhester, 2003, s.16). Pihlgren som leder de Sokratiska samtalen håller också med. Hon menar att det är i mötet mellan individer som lärandet sker. Vi utbyter tankar när vi möts och först då kan vi utveckla vår egen och andras syn på världen (Pihlgren, 2005, s.1). Att utbyta tankar och idéer, pröva dem och försöka komma till ett gemensamt svar är att deliberera. 9. LEV VYGOTSKIJ - en brygga mellan Sokrates och den moderna tidens samtalskonst. Deliberation som samtalskonst kan ge sitt uttryck i olika former av samtal. Det strikta ”deliberativa samtalet” äger oftast rum i beslutsammanhang av olika slag. Det Sokratiska samt de filosofiska samtalen är mer organiserade och kan ses som en långsam process i ett skolarbete. Alla dessa typer av samtal binds dock samman av ett centralt begrepp nämligen kommunikation. Kommunikation är ett av de mest centrala begreppen i all utveckling. Människor lever i flock och behöver kommunicera med varandra för att överleva. I den moderna datoriserade världen blir detta behov ännu mer synligt. Då människorna lätt kan förflytta sig mellan länder och kontinenter skapas nya möten och nya värden. Värden måste verifieras och skapas på nytt. Vilka metoder använder vi för att leva gott tillsammans? Paradoxalt nog blickar man tillbaka i tiden på de gamla teorierna om människans utveckling. 24
Sokrates och hans förlossningskonst kan för oss vara en bra grund att stå på. Vi möts i samtal med varandra. Vi möter andra och vi möter oss själva – nya tankar och idéer föds. En person som ligger oss närmare i tiden och som såg samspel med andra som en elementär del av människans utveckling var Lev Semenovich Vygotskij (1896 – 1934). Hans teorier kring människans utveckling och intelligens stämmer överrens med den inställning som Sokrates hade när han genom sina frågor försökte öppna okända dörrar hos sina samtalspartners tankevärd. Vygotskij såg människan som en del av ett samhälle, en kultur, en historia. Enligt honom kan utvecklingen ske genom aktiviteter, interaktioner och utvecklingszoner. Barnet utvecklas i samspel med andra i den miljö det lever i och kan uppnå sin potentiella utvecklingsnivå med hjälp av bl.a. utmaningar från sin omgivning. Vygotskij utgick ifrån att utveckling är möjlig och att ”vi utvecklas när vi möter människor och situationer som erbjuder en hatt som är något nummer för stor” skriver Leif Strandberg i ”Vygotskij i praktiken, bland plugghästar och fusklappar” (s.144). Pihlgren som specialiserar sig i det Sokratiska samtalet hänvisar också till Vygotskij. Hon menar att en människa aldrig kan uppnå hela sin potential på egen hand. Vi måste samspela med andra för att lära känna oss själva. Först då kan vi få syn på våra tankar och värderingar vilka kan utvecklas vidare. Det behövs dock någon som kan ställa de rätta frågorna till oss, någon som är mer kunnig, någon som kan utlösa alla de fördolda tankarna (Pihlgren, 2005, s.1). Skolans roll är ännu viktigare då vi vet att alla barn inte växer upp i stimulerade miljöer. Vygotskij hade tur. Under sin barndom fick han uppleva många för stora hattar. I hans familj fanns det alltid tid för läsning och samtal. En av de guvernanter som arbetade hos familjen Vygotskij var Solomon Ashpiz som var ”en hejare på att använda sig av sokratiska dialoger när han samtalade med syskonen Vygotskij” (Strandberg, 2006, s.180). Det sägs att familjen hade som vana att efter dagens slut träffas för läsning (i hemmet fanns det ett välsorterat bibliotek) samt samtal om det som kom upp i deras huvuden. Strandberg ser här en koppling till Vygotskijs senare teorier om hur språket kompletterar tänkandet samt hur tänkandet kompletterar språket. Vygotskij fortsatte på samtalsbanan även som en ung karl då han ingick i olika diskussionsklubbar. Hamlet tycks vara det mest omdiskuterade verk under den tiden. Dessa kreativa miljöer, ”kontexter” som Vygotskij kom ifrån bidrog självklart till en enorm utveckling hos honom. Medicin, juridik, historia, filosofi var ämnen han ägnade sin tid åt att studera. Människans natur blev så småningom mer och mer spännande ämne för den unge Vygotskij. Det han gjorde var att byta perspektiv och se sig själv i andra. I skolans värld är det läraren som kan ställa de rätta frågorna. Samtal oavsett vilken typ man än väljer är en utmärkt plattform för detta ändamål. Det kan vara samtalsledare som kommer med den för stora hatten och bjuder till eftertanke och reflektion som i sin tur leder till barnets inre utveckling, enligt Vygotskij. Nu ska jag i enlighet med Vygotskij pröva hur eleverna resonerar kring en bild. Jag ska alltså bjuda dem till ett samtal. 25
Page 1 and 2: Lärarhögskolan i Stockholm Instit
Page 3 and 4: Sammanfattning Detta är en magiste
Page 5 and 6: 1. INLEDNING Att vara lärare är i
Page 7 and 8: 4. METOD Denna uppsats är en kvali
Page 9 and 10: Rädslan för att den världsbild s
Page 11 and 12: Skolan som institution är ett lite
Page 13 and 14: honom framföra sina egna filosofis
Page 15 and 16: 6.3 Filosofiska samtal 6.3.1 Matthe
Page 17 and 18: ”riktighet” och ”värde” h
Page 19 and 20: de lärare som vill bedriva filosof
Page 21 and 22: I slutfasen av samtalet brukar man
Page 23 and 24: Syftet med en tankepaus är att ele
Page 25 and 26: Som jag nämnde tidigare är tystna
Page 27: Här kan han/hon be om att de anvä
Page 31 and 32: Hur menar du?, Menar du att alla ny
Page 33 and 34: Tankepaus 2: Vi går genom alla fr
Page 35 and 36: Jag formulerade därför uppsatsens
Page 37 and 38: Sokrates, som med tiden blev en ins
Page 39 and 40: Det skulle dock vara intressant att
Page 41 and 42: 14. BILAGOR Regler vid ett Sokratis
Page 43 and 44: En struktur av den filosofiska proc
Page 45 and 46: Utvärdering av undersökande gemen
Page 47 and 48: Analysschemat för deliberativa sam

Hög tid att inkludera filosofiska samtal i skolan, Irena Kepczynska

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?