Hög tid att inkludera filosofiska samtal i skolan, Irena Kepczynska

I slutfasen av samtalet brukar man ha ett postseminarium där man ägnar sig år utvärdering.
Som hjälpreda kan man använda sig av utvärderingsfrågor (se: bilaga II).
Därmed brukar deltagarna se över om de hade uppnått sina mål. Gruppmålet kan de diskutera
öppet medan individuellt målet kan de få en stund att fundera kring på egen hand (om inte
gruppen bestämmer något annat). Slutligen kan observatören informera gruppen om sina
iakttagelser. Seminariet avslutas.
7.1.2 Seminarieledarens roll i det sokratiska samtalet
Ett Sokratiskt samtal innebär att man har en ”Sokrates” – en som leder samtalet. Att vara
samtalsledare i ett Sokratiskt samtal ställer stora krav eftersom denna person helst ska
efterlikna den gamle filosofen Sokrates.
Ledaren är den som först går genom stoffet (texten, bilden etc.) väldigt noggrant. Eftersom det
är han/hon som öppnar det Sokratiska samtalet och ger en viss riktning har han/hon ett stort
ansvar.
Det är viktigt att samtalet lever sitt eget liv utan att ledaren styr åt ett bestämt mål.
Dennes ansvar är att vara lyhörd för de frågor som dyker upp och hjälpa deltagarna att
konkretisera samt synliggöra deras problem. Ett resonemang skall helst belysas från skilda
håll därför ska ledaren låta motsättningar och skillnader bli en grund för samtalet.
Dock är det ledaren som ställer frågor under samtalet. Dessa frågor skall förberedas noga
innan samtalet börjar (se: tre olika typer av frågor i ovan). Han/hon skall i förväg försöka se
vilka typer av resonemang som kan dyka upp under samtalet och med den kunskapen
i bakgrunden formulera ett antal frågor som han/hon kan använda sig av ifall deltagarna kör
fast.
Seminarieledare är den som ställer krav på samtalsdeltagarna. Han/hon ska försöka
uppmuntra alla till att yttra sig. Att ställa följdfrågor är ett sätt att göra det på. Svaren som
kommer skall motiveras. De ska också vara klart formulerade, i annat fall ska han/hon se till
att de formuleras om.
Att som ledare vara en aktiv lyssnare är mycket viktigt. Det gäller att komma ihåg vad
deltagarna har sagt för att så småningom kunna knyta ihop alla tanketrådar. Ledaren är
därmed delansvarig för att ett trevligt klimat råder under samtalet. Lindström skriver:
Seminarieledaren får aldrig använda en nedlåtande ton till eleverna...
Denne måste anstränga sig till det yttersta för att förstå vad som försiggår i huvudet på en
medmänniska som, fastän mycket yngre, brottas med idéer som är svåra att få grepp om
för vem som helst, inklusive ledaren av seminariet. (se ovan)
Lindström påpekar även att skratt och gott humor är viktigt när man samtalar. Ledaren bör
vara glad och avslappnad så att deltagarna kan på ett spontant sätt uttala sig i det ämnet de
diskuterar. Det är lekfullhet och humor som är grunden till all inlärning menar han (a. a. s.37).
För att ett seminarium skall vara intressant och givande bör ledaren välja ett ämne som
han/hon själv är nyfiken på eller brinner för. Helst skall seminarieledaren själv gå hem med
nya funderingar eller bli förbryllad över de olika tankesätten som dök upp under samtalet.
17