Hög tid att inkludera filosofiska samtal i skolan, Irena Kepczynska

6.3 Filosofiska samtal
6.3.1 Matthew Lipman och IAPC
Den gamle filosofen Sokrates och hans samtalskonst inspirerar många. På senare tid har man
upptäckt att filosofiska samtal kan ge goda resultat i skolarbete. Inte bara tankeverksamheten
blir bättre, även språket utvecklas. Språket behövs för att kunna formulera sina tankar.
Så som i de deliberativa samtalen är argumentationen grundstenen även i de filosofiska
samtalen.
Matthew Lipman, amerikansk professor i filosofi är pionjär inom P4C (Philosophy for
children) och kallas ofta för ”barnfilosofins fader”. Som chef för IAPC (The Institute for the
Advancement of Philosophy for Children) har han utarbetat metoder samt arbetsmaterial för
P4C. Detta resulterade i ett särskilt program s.k. IAPC-programmet vilket slog igenom under
80-talet. Kurser och även en årlig konferens för lärare från hela världen anordnas inom IAPCs
ramar.
Lipman själv har konstruerat en rad filosofiska texter och lekar för olika årskurser försedda
med handledningar för undervisande lärare. Berättelser som oftast handlar om vardagliga
situationer har som syfte att provocera barnen till tanke och reflektion. Varje text är unik så
till vida att den innehåller minst en av de klassiska filosofiska frågorna kring bl.a. rättvisa,
sanning, godhet, skönhet, vänskap, identitet, gemenskap och många fler.
Lipmans texter utgör underlag för Community of Inquiry (undersökande gemenskap) i en
barngrupp. Lärare befrias på så sätt att själva leta efter lämpligt material.
I filosoferandet med barn betonar Lipman en del viktiga tanketekniker. Enligt honom behöver
barn lära sig att tänka och för att de ska kunna göra det måste vi förse de med rätt verktyg
(tankeverktyg) som: ”distinktion”, ”likhet”, ”kriterier”, ”relation”, ”intention” eller
”argument”. Argument är därmed filosofins hammare och spik.
Matthew Lipman har ägnat sitt liv åt att försöka förstå hur man kan hjälpa barn att utveckla
deras tankesätt så att de kan ta hand om sig själva som individer och lära sig att leva bra.
Frågan ”hur kan vi leva bra” tycks vara en centralfråga i hans program.
Inspirationen för sitt livslånga projektet hämtade han från antikens Grekland, bl.a. Sokrates.
Lipman är starkt påverkad av den gamle filosofens konst. I sin bok ”Philosophy in the
classroom” (1980, s. xiii) påstår han att det var just Sokrates som lärde oss hur vi ska tänka.
Lipman skriver:
Thinking is work, and it is a kind of work no one can do for anyone else.
Det Sokrates ville lära oss var att vi måste ta våra liv i egna händer, menar Lipman. Vi måste
lära känna oss själva och veta vad meningen med våra liv egentligen är. Detta bör vara av
högsta prioritering i ens liv, hävdar filosofen. För att kunna förstå oss själva måste vi så som
Sokrates gjorde engagera oss i kommunikation med andra människor.
Så här resonerar han kring kommunikation:
We must listen carefully to others (for listening is thinking), we must weigh our words
(for speaking is thinking). And then we must rehearse in our minds what others might
11