Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen

Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen

regeringen.se
from regeringen.se More from this publisher
19.09.2013 Views

Hotet från vänster SOU 2002:91 272 min utanför Sverige fungera (varför har vi varvskris t.ex.?). 700 Det var emellertid inte EAP:s ideologiska profil som gjorde att rörelsen fick en hel del uppmärksamhet i pressen åren 1974-1976. I stället var det arbetsmetoderna (mötesstörning och sannolikt försök att infiltrera olika vänsterorganisationer), de skruvade konspirationsteorierna och de motbjudande personangreppen som präglade den allmänna bilden av EAP. Internationellt var det Rockefeller och Kissinger som utpekades som de stora bovarna vilka i samarbete med CIA kunde hållas ansvariga för det mesta av världens elände. Knark, terrorism, svält och folkmord kunde enligt LaRoucherörelsen i hög grad härledas till just Rockefeller, Kissinger och CIA. I Europa pekades det brittiska kungahuset ut som ansvarigt för världens knarkhandel. Framför allt var det dock socialdemokratin och dess ledare som i Europa utsågs till huvudfiende. Brandt, Kreisky, Soares, Mitterand och Olof Palme utpekades alla i flygblad som CIA-agenter, krigsförbrytare och vägröjare för knark och terrorism. Men det var inte bara ledande socialdemokrater som utsattes för grova påhopp. EAP:s partistyrelse uttalade den 2 juni 1976 att rikspolischefen Carl Persson på olika sätt var ”direkt knuten till genomförandet av internationell ‘blind terrorism’”. Sociologen Joachim Israel betecknades som ”’juden som blev nazist’ och ledande hjärntvättare i Skandinavien”. Israel sades också vara ”direkt inblandad i och medveten om dessa terroroperationer”. Dessa omdömen publicerades i juni 1976 i EAP:s ”Vitbok om terrorismen”. I denna s.k. vitbok hävdade EAP bl.a. att det var det amerikanska National Security Council som styrde den internationella terrorismen. I bakgrunden verkade förstås EAP:s traditionella huvudfiender, Rockefeller och Kissinger. I den något missvisande benämnda ”vitboken” anklagades också olika kommunistpartier för att gå CIA till handa och stödja internationell terrorism. I flygblad pekades Dagens Nyheter och Björn Gillberg ut som inblandade i det internationella terroristnätverket. Över huvud taget var det lätt för EAP att hitta fiender - sådana fanns överallt eftersom alla som inte höll med var motståndare och därmed understödjare av knark och terrorism osv. Vänner var betydligt svårare att finna. En grupp som ELC/EAP redan från början siktat in sig på var den Moskvatrogna minorite- 700 Flygbladet finns i akt 250:08/0 löpnr 5b. SÄPO.

SOU 2002:91 Hotet från vänster ten inom VPK, dvs. kretsarna kring Norrskensflamman. 701 Med denna falang delade EAP sin förkärlek för kärnkraft samt även en positiv Sovjetsyn. I ett flygblad från EAP lade man i maj 1977 fram sitt förslag till ”regeringsfrågans lösning i Sverige”: En potentiellt avgörande nyckelroll för att få till stånd en sådan allians för tillväxt mellan facket och industrin, kan spelas av Arbetarpartiet kommunisterna. 702 I flygbladet förklarades att APK skulle kunna spela en roll som förtrupp för att åstadkomma en brytning med IMF samt även blottlägga de krigsäventyr som Carter och Rockefeller sades planera mot Sovjetunionen. Det gällde bara för APK att kasta av sig oket av ”lokalism” och ”arbetarism” som enligt EAP i viss mån präglade Norrskensflamman. Det är knappast troligt att EAP:s inviter ledde till några större glädjescener inom APK. 703 Över huvud taget har det varit i stort sett omöjligt för EAP att knyta några band till andra organisationer. I stället har man bildat egna täckorganisationer som fått driva särskilda frågor. Under slutet av 1970-talet var kärnkraften EAP:s huvudfråga vilken med frenesi drevs med hjälp av frontorganisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling (FKU) under ledning av EAP:aren John Hardwick. När Hardwick och FKU sommaren 1978 besökte bl.a. Ystad för att bedriva propaganda lät Ystads Allehanda professorn och kärnkraftsanhängaren Tor Ragnar Gerholm kommentera verksamheten. Kärnkraftsförespråkaren Gerholm var inte imponerad utan tvärtemot mycket bekymrad och framhöll att ”med sådana vänner behöver man inga fiender”. Det kan tilläggas att även John Hardwick fick komma till tals i Ystads Allehanda varvid han förklarade att han förespråkade ett kapitalistiskt samhäl- 701 Genom yttre spaning av säkerhetspolisen framkom att EAP höll offentliga möten, dock i stort sett utan besökare, i Sundsvall och Kramfors i februari 1976. Detta sammanföll med interna strider inom VPK i Västernorrland varvid flera personer som betecknades som ”gammalkommunister” uteslöts. Förutom att försöka hålla egna möten besökte EAP:arna VPK:s möten samt gjorde hembesök hos personer som uteslutits ur VPK. Vid samma tid var ledande VPK:are ute på turné för att om möjligt åstadkomma rättning i leden. Det förefaller uppenbart att EAP:s närvaro i området var betingat av en önskan om att dra nytta av den inre splittringen inom VPK. Se handlingar i Akt 250:09/0, löpnr 4 a. SÄPO. 702 Flygbladet finns i akt 250:08/0 löpnr 5b. SÄPO. 703 Norrskensflamman tog i en artikel den 20 mars 1986 med rubriken ”EAP - en samling CIA-provokatörer” upp hur man inom distriktsstyrelsen bemött EAP/ELC vid mitten av 1970-talet. Distriktsstyrelsen gick då ut med en cirkulärskrivelse där man varnade för kontakt med ELC/EAP. Ingen skulle låta lura sig av att organisationen gick ut med en positiv hållning till kommunismen och Sovjetunionen: ”Det handlar här om provokatörer som hämtar näring och inspiration från CIA.” Klipp i akt 701301-4563, löpnr T 1. SÄPO. 273

SOU 2002:91 <strong>Hotet</strong> <strong>från</strong> <strong>vänster</strong><br />

ten inom VPK, dvs. kretsarna kring Norrskensflamman. 701 Med<br />

denna falang delade EAP sin förkärlek för kärnkraft samt även en<br />

positiv Sovjetsyn. I ett flygblad <strong>från</strong> EAP lade man i maj 1977 fram<br />

sitt förslag till ”regeringsfrågans lösning i Sverige”:<br />

En potentiellt avgörande nyckelroll för att få till stånd<br />

en sådan allians för tillväxt mellan facket och industrin,<br />

kan spelas av Arbetarpartiet kommunisterna. 702<br />

I flygbladet förklarades att APK skulle kunna spela en roll som förtrupp<br />

för att åstadkomma en brytning med IMF samt även blottlägga<br />

de krigsäventyr som Carter och Rockefeller sades planera<br />

mot Sovjetunionen. Det gällde bara för APK att kasta av sig oket av<br />

”lokalism” och ”arbetarism” som enligt EAP i viss mån präglade<br />

Norrskensflamman. Det är knappast troligt att EAP:s inviter ledde<br />

till några större glädjescener inom APK. 703 Över huvud taget har<br />

det varit i stort sett omöjligt för EAP att knyta några band till andra<br />

organisationer. I stället har man bildat egna täckorganisationer<br />

som fått driva särskilda frågor.<br />

Under slutet av 1970-talet var kärnkraften EAP:s huvudfråga<br />

vilken med frenesi drevs med hjälp av frontorganisationen Föreningen<br />

för kärnkraftens utveckling (FKU) under ledning av<br />

EAP:aren John Hardwick. När Hardwick och FKU sommaren<br />

1978 besökte bl.a. Ystad för att bedriva propaganda lät Ystads Allehanda<br />

professorn och kärnkraftsanhängaren Tor Ragnar Gerholm<br />

kommentera verksamheten. Kärnkraftsförespråkaren Gerholm var<br />

inte imponerad utan tvärtemot mycket bekymrad och framhöll att<br />

”med sådana vänner behöver man inga fiender”. Det kan tilläggas<br />

att även John Hardwick fick komma till tals i Ystads Allehanda<br />

varvid han förklarade att han förespråkade ett kapitalistiskt samhäl-<br />

701 Genom yttre spaning av säkerhetspolisen framkom att EAP höll offentliga möten, dock i<br />

stort sett utan besökare, i Sundsvall och Kramfors i februari 1976. Detta sammanföll med interna<br />

strider inom VPK i Västernorrland varvid flera personer som betecknades som ”gammalkommunister”<br />

uteslöts. Förutom att försöka hålla egna möten besökte EAP:arna VPK:s<br />

möten samt gjorde hembesök hos personer som uteslutits ur VPK. Vid samma tid var ledande<br />

VPK:are ute på turné för att om möjligt åstadkomma rättning i leden. Det förefaller uppenbart<br />

att EAP:s närvaro i området var betingat av en önskan om att dra nytta av den inre<br />

splittringen inom VPK. Se handlingar i Akt 250:09/0, löpnr 4 a. SÄPO.<br />

702 Flygbladet finns i akt 250:08/0 löpnr 5b. SÄPO.<br />

703 Norrskensflamman tog i en artikel den 20 mars 1986 med rubriken ”EAP - en samling<br />

CIA-provokatörer” upp hur man inom distriktsstyrelsen bemött EAP/ELC vid mitten av<br />

1970-talet. Distriktsstyrelsen gick då ut med en cirkulärskrivelse där man varnade för kontakt<br />

med ELC/EAP. Ingen skulle låta lura sig av att organisationen gick ut med en positiv<br />

hållning till kommunismen och Sovjetunionen: ”Det handlar här om provokatörer som hämtar<br />

näring och inspiration <strong>från</strong> CIA.” Klipp i akt 701301-4563, löpnr T 1. SÄPO.<br />

273

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!