Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen
Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen
Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
SOU 2002:91 <strong>Hotet</strong> <strong>från</strong> <strong>vänster</strong><br />
7 Avslutande synpunkter<br />
I de föregående fem kapitlen har undersökts de senaste 35 årens<br />
<strong>övervakning</strong> av den svenska <strong>vänster</strong>n. I detta kapitel kommer kortfattat,<br />
några av undersökningens resultat att lyftas fram.<br />
En hel del av den verksamhet som bedrevs av den svenska 1970tals<strong>vänster</strong>n<br />
var ägnad att skapa stor oro hos politiker, arbetsgivare,<br />
fackliga företrädare samt naturligtvis även hos dem som var satta<br />
att ansvara för rikets säkerhet: Anslutningen till idén om en våldsam<br />
revolution, soldatarbete i syfte att stå förberedd inför en revolutionär<br />
situation, kontakter med utländska grupper som kunde antas<br />
begå terrorhandlingar samt nära kontakter med den kinesiska<br />
ambassaden (SKP). Att säkerhetspolisen ägnade sig åt att kartlägga<br />
sådan verksamhet är naturligt och rimligt.<br />
Undersökningen har emellertid också visat att <strong>övervakning</strong>ssystemet<br />
var behäftat med en del problem. I ett flertal fall har konstaterats<br />
att systemet led brist på en rimlig grad av förutsägbarhet.<br />
Detta gäller för det första då <strong>övervakning</strong>en utsträcktes till att omfatta<br />
en rad organisationer och företeelser som inte hade våldsam<br />
revolution på programmet, som inte infiltrerade försvaret eller hade<br />
kontakter av tvivelaktig karaktär med främmande makt eller utländska<br />
befrielseorganisationer. Som exempel kan nämnas Ordfront<br />
på 1970-talet, det fackliga Dalauppropet på 1980-talet och<br />
Enhetsinitiativet på 1990-talet. Att sådan verksamhet skulle övervakas<br />
eller följas av säkerhetspolisen kunde knappast förutses av<br />
dem som engagerade sig i dessa organisationer och aktioner.<br />
Brist på rimlig grad av förutsägbarhet kan också sägas gälla en<br />
hel del av registreringsverksamheten. Genom uttalanden av regeringen<br />
1968 och 1972, genom 1972 års kungliga brev, genom reglerna<br />
i 1969 års personalkontrollkungörelse och (<strong>från</strong> 1977) i regeringsformen<br />
kunde allmänhet och aktivister bibringas uppfattningen<br />
att enbart medlemskap i organisation eller på annat sätt uttryckt<br />
politisk uppfattning inte kunde leda till registrering. Detta var fel.<br />
Problemet skärps om man också väger in säkerhetspolisens arbetsregister<br />
där ytterligt triviala uppgifter kunde vara registreringsgrundande.<br />
383