Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen
Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen
Hotet från vänster SOU 2002:91 Samtliga fyra anarkistiska organisationer torde ha varit mycket små och ett par av dem knappt, om ens alls existerande. Säkerhetspolisen kom heller inte att lägga några större resurser på övervakning av dessa grupper. Något reellt hot mot rikets säkerhet kan de knappast ha utgjort. Den 27 april 1973 utfärdade regeringen nya tilläggsföreskrifter till personalkontrollkungörelsen. De anarkistiska organisationerna ströks nu för gott från listan. De följande åren var säkerhetspolisens rapportering rörande anarkister i det närmaste obefintlig. Associationer till anarkism kunde dock göras då säkerhetspolisen intresserade sig för radikal kulturverksamhet av olika slag. I april 1977 ingrep den svenska polisen mot en grupp under ledning av Norbert Kröcher som under en längre period planerat och agerat i syfte att kidnappa det tidigare statsrådet Anna-Greta Leijon. I samband med utredningen visade det sig att flertalet av de inblandade svenskarna tillhörde de anarkistiska kretsarna. I samband med säkerhetspolisens kartläggning av denna grupp upptäcktes att de använde en källarlokal på Södermalm i Stockholm som disponerades av den anarkistiska organisationen Föreningen för ett Frihetligt Forum. Denna organisation kom nu att övervakas, dels från en fast observationslokal, dels genom telefonavlyssning. Överskottsinformationen från avlyssningen av Frihetligt Forum sparades av säkerhetspolisen i en akt som fick täcknamnet ”Rolf”. Under 1979 övervakades vidare anarkister tillhörande gruppen Anarkokommunistisk Organisation (AKO) i Stockholm samt likasinnade inom Örebro bokgille. Ytterligare en organisation som i viss utsträckning övervakades under 1970-talet var det rådssocialistiska Förbundet Arbetarmakt med förankring i Jönköping och Göteborg. Den hotbild som motiverade övervakningen av de svenska anarkisterna var att de kunde tänkas använda våld för att nå politiska syften. En särskild fara bedömdes kopplingar till den internationella terrorismen utgöra. Erfarenheter från Västtyskland och Kröcherärendet ansågs visa att rekryteringsbasen för terrorgrupper ofta utgjordes av lösliga anarkistiska nätverk. Från säkerhetspolisens sida ansågs 1979 att anarkisterna borde tas in i tjänsteföreskriften HT 19. Detta kom dock inte att ske, sannolikt med hänvisning till anarkisternas obenägenhet att organisera sig i fasta och bestående organisationer. Under första hälften av 1980-talet var anarkisterna en för säkerhetspolisen tämligen ointressant företeelse. Detta torde ha sin förklaring i att anarkisterna vid denna tid var övervägande inriktade på 380
SOU 2002:91 Hotet från vänster icke-våld, höll en tämligen låg profil samt var organisatoriskt splittrade. Från mitten av 1980-talet började dock hotbilden skärpas bl.a. genom ett flertal husockupationer varav några fick ett våldsamt förlopp med kraftiga polisingripanden. En organisation som särskilt uppmärksammades var Commando Coca Cola som genomförde eller tog på sig ansvaret för några spektakulära aktioner sommaren 1987. 1990-talets anarkistiska eller autonoma verksamhet har främst kretsat kring antifascism och miljöaktivism. I september 1993 bildades Antifascistisk Aktion som ett landsomfattande nätverk. Bakgrunden var de sammanstötningar som ägt rum i samband med de årliga 30 novemberdemonstrationerna samt den ökning av nazistiskt och invandrarfientligt våld som kunnat iakttas åren innan. Genom åren har AFA utvecklat en effektiv apparat för att övervaka och kartlägga sina meningsmotståndare. Vid sidan av den antifascistiska rörelsen kom i början av 1990talet en ny radikal och aktivistisk miljörörelse att växa fram med Socialekologisk Aktion om mest framträdande organisation. Säkerhetspolisens övervakning av de autonoma/anarkistiska grupperna har bedrivits med gängse metoder - yttre och inre spaning, källdrivning och telefonavlyssning. Hotbilden har i hög grad handlat om risken för utomparlamentariska aktioner av olika slag. I slutet av 1980-talet var det risken för sabotageaktioner mot Shell som utgjorde den mest framträdande komponenten i hotbilden. Sabotagen mot Shell kulminerade runt decennieskiftet 1990. Säkerhetspolisens uppfattning var att gärningsmännen huvudsakligen stod att finna i autonoma kretsar men i viss mån även bland yngre kommunister. Vid mitten av 1990talet inleddes en ny våg av angrepp mot Shell. Ytterligare en del i hotbilden var motståndet mot Öresundsbron som började märkas i Sverige under 1980-talets sista år. Frågan om våldsanvändning från anarkistiskt håll framträder som en central fråga för hotbilden. Med början 1987 tyckte sig säkerhetspolisen kunna iaktta en ökad grad av våldsanvändning från anarkistiskt håll. I en PM från september 1989 framhölls att det förelåg en risk att det skulle växa fram anarkistiska/autonoma grupper som inte bara använde våld som medel, utan även hade våldet som ett mål i sig. Som en särskild form av våldsanvändning kan nämnas den som explicit riktas mot meningsmotståndare. Framför allt, men inte enbart, har detta riktats mot personer inom olika nazistiska och rasistiska grupper. 381
- Page 129 and 130: SOU 2002:91 Hotet från vänster Å
- Page 131 and 132: SOU 2002:91 Hotet från vänster si
- Page 133 and 134: SOU 2002:91 Hotet från vänster ho
- Page 135 and 136: SOU 2002:91 Hotet från vänster so
- Page 137 and 138: SOU 2002:91 Hotet från vänster Ef
- Page 139 and 140: SOU 2002:91 Hotet från vänster in
- Page 141 and 142: SOU 2002:91 Hotet från vänster re
- Page 143 and 144: SOU 2002:91 Hotet från vänster en
- Page 145 and 146: SOU 2002:91 Hotet från vänster re
- Page 147 and 148: SOU 2002:91 Hotet från vänster na
- Page 149 and 150: SOU 2002:91 Hotet från vänster vi
- Page 151 and 152: SOU 2002:91 Hotet från vänster De
- Page 153 and 154: SOU 2002:91 Hotet från vänster n
- Page 155 and 156: SOU 2002:91 Hotet från vänster mi
- Page 157 and 158: SOU 2002:91 Hotet från vänster F
- Page 159 and 160: SOU 2002:91 Hotet från vänster p
- Page 161 and 162: SOU 2002:91 Hotet från vänster I
- Page 163 and 164: SOU 2002:91 Hotet från vänster
- Page 165 and 166: SOU 2002:91 Hotet från vänster ly
- Page 167 and 168: SOU 2002:91 Hotet från vänster Ko
- Page 169 and 170: SOU 2002:91 Hotet från vänster Ä
- Page 171 and 172: SOU 2002:91 Hotet från vänster ig
- Page 173 and 174: SOU 2002:91 Hotet från vänster s
- Page 175 and 176: SOU 2002:91 Hotet från vänster I
- Page 177 and 178: SOU 2002:91 Hotet från vänster ti
- Page 179: SOU 2002:91 Hotet från vänster De
- Page 183 and 184: SOU 2002:91 Hotet från vänster 7
- Page 185 and 186: SOU 2002:91 Hotet från vänster K
- Page 187 and 188: SOU 2002:91 Hotet från vänster Sa
- Page 189 and 190: SOU 2002:91 Hotet från vänster KF
- Page 191 and 192: SOU 2002:91 Hotet från vänster De
- Page 193 and 194: SOU 2002:91 Hotet från vänster F
SOU 2002:91 <strong>Hotet</strong> <strong>från</strong> <strong>vänster</strong><br />
icke-våld, höll en tämligen låg profil samt var organisatoriskt splittrade.<br />
Från mitten av 1980-talet började dock hotbilden skärpas bl.a.<br />
genom ett flertal husockupationer varav några fick ett våldsamt förlopp<br />
med kraftiga polisingripanden. En organisation som särskilt<br />
uppmärksammades var Commando Coca Cola som genomförde eller<br />
tog på sig ansvaret för några spektakulära aktioner sommaren<br />
1987.<br />
1990-talets anarkistiska eller autonoma verksamhet har främst<br />
kretsat kring antifascism och miljöaktivism. I september 1993 bildades<br />
Antifascistisk Aktion som ett landsomfattande nätverk. Bakgrunden<br />
var de sammanstötningar som ägt rum i samband med de<br />
årliga 30 novemberdemonstrationerna samt den ökning av nazistiskt<br />
och invandrarfientligt våld som kunnat iakttas åren innan.<br />
Genom åren har AFA utvecklat en effektiv apparat för att övervaka<br />
och kartlägga sina meningsmotståndare.<br />
Vid sidan av den antifascistiska rörelsen kom i början av 1990talet<br />
en ny radikal och aktivistisk miljörörelse att växa fram med<br />
Socialekologisk Aktion om mest framträdande organisation.<br />
Säkerhetspolisens <strong>övervakning</strong> av de autonoma/anarkistiska<br />
grupperna har bedrivits med gängse metoder - yttre och inre spaning,<br />
källdrivning och telefonavlyssning.<br />
Hotbilden har i hög grad handlat om risken för utomparlamentariska<br />
aktioner av olika slag. I slutet av 1980-talet var det risken<br />
för sabotageaktioner mot Shell som utgjorde den mest framträdande<br />
komponenten i hotbilden. Sabotagen mot Shell kulminerade<br />
runt decennieskiftet 1990. Säkerhetspolisens uppfattning var att<br />
gärningsmännen huvudsakligen stod att finna i autonoma kretsar<br />
men i viss mån även bland yngre kommunister. Vid mitten av 1990talet<br />
inleddes en ny våg av angrepp mot Shell. Ytterligare en del i<br />
hotbilden var motståndet mot Öresundsbron som började märkas i<br />
Sverige under 1980-talets sista år.<br />
Frågan om våldsanvändning <strong>från</strong> anarkistiskt håll framträder<br />
som en central fråga för hotbilden. Med början 1987 tyckte sig säkerhetspolisen<br />
kunna iaktta en ökad grad av våldsanvändning <strong>från</strong><br />
anarkistiskt håll. I en PM <strong>från</strong> september 1989 framhölls att det förelåg<br />
en risk att det skulle växa fram anarkistiska/autonoma grupper<br />
som inte bara använde våld som medel, utan även hade våldet<br />
som ett mål i sig. Som en särskild form av våldsanvändning kan<br />
nämnas den som explicit riktas mot meningsmotståndare. Framför<br />
allt, men inte enbart, har detta riktats mot personer inom olika nazistiska<br />
och rasistiska grupper.<br />
381