Hotet från vänster. Säkerhetstjänsternas övervakning ... - Regeringen

SOU 2002:91 Hotet från vänster
icke-våld, höll en tämligen låg profil samt var organisatoriskt splittrade.
Från mitten av 1980-talet började dock hotbilden skärpas bl.a.
genom ett flertal husockupationer varav några fick ett våldsamt förlopp
med kraftiga polisingripanden. En organisation som särskilt
uppmärksammades var Commando Coca Cola som genomförde eller
tog på sig ansvaret för några spektakulära aktioner sommaren
1987.
1990-talets anarkistiska eller autonoma verksamhet har främst
kretsat kring antifascism och miljöaktivism. I september 1993 bildades
Antifascistisk Aktion som ett landsomfattande nätverk. Bakgrunden
var de sammanstötningar som ägt rum i samband med de
årliga 30 novemberdemonstrationerna samt den ökning av nazistiskt
och invandrarfientligt våld som kunnat iakttas åren innan.
Genom åren har AFA utvecklat en effektiv apparat för att övervaka
och kartlägga sina meningsmotståndare.
Vid sidan av den antifascistiska rörelsen kom i början av 1990talet
en ny radikal och aktivistisk miljörörelse att växa fram med
Socialekologisk Aktion om mest framträdande organisation.
Säkerhetspolisens övervakning av de autonoma/anarkistiska
grupperna har bedrivits med gängse metoder - yttre och inre spaning,
källdrivning och telefonavlyssning.
Hotbilden har i hög grad handlat om risken för utomparlamentariska
aktioner av olika slag. I slutet av 1980-talet var det risken
för sabotageaktioner mot Shell som utgjorde den mest framträdande
komponenten i hotbilden. Sabotagen mot Shell kulminerade
runt decennieskiftet 1990. Säkerhetspolisens uppfattning var att
gärningsmännen huvudsakligen stod att finna i autonoma kretsar
men i viss mån även bland yngre kommunister. Vid mitten av 1990talet
inleddes en ny våg av angrepp mot Shell. Ytterligare en del i
hotbilden var motståndet mot Öresundsbron som började märkas i
Sverige under 1980-talets sista år.
Frågan om våldsanvändning från anarkistiskt håll framträder
som en central fråga för hotbilden. Med början 1987 tyckte sig säkerhetspolisen
kunna iaktta en ökad grad av våldsanvändning från
anarkistiskt håll. I en PM från september 1989 framhölls att det förelåg
en risk att det skulle växa fram anarkistiska/autonoma grupper
som inte bara använde våld som medel, utan även hade våldet
som ett mål i sig. Som en särskild form av våldsanvändning kan
nämnas den som explicit riktas mot meningsmotståndare. Framför
allt, men inte enbart, har detta riktats mot personer inom olika nazistiska
och rasistiska grupper.
381