Klosterlivet - Ekenäs gymnasium

EKENÄS GYMNASIUM
UPPDRAG GRÄNSLAND
OMBRYTNING DATANOMLINJEN VID YI SYDVÄST FREDAG 16 MAJ 2008
2

EKENÄS GYMNASIUM
1
UPPDRAG GRÄNSLAND
FREDAG 16 MAJ 2008 MO F16 PRAKTISK JOURNALISTIK
Klosterlivet
är Guds väg för henne
På syster Barbaras nger sitter en ring, som vittnar om att hon är gift med
Gud. Hon är nunna i Jesu Moder Marias kloster, på Österlen i Skåne.
Klostret Mariavall, en bit norr om
Tomelilla i södra Sverige, ger ett
stelt intryck. Den grå betongfärgade
byggnaden påminner mer om en
lagerlokal än ett kloster, med tanke
på de kloster som byggdes på
medeltiden. Här bor Jesu Moder
Marias Systerskap, men gården är
folktom och endast blomkrukorna
vid ingången vittnar om klostrets
nunnor.
Innanför porten möter vi
syster Barbara som ger en
bild av gemenskap och
trygghet i klostret Mariavall.
– Jag minns mycket av mitt liv
före jag blev nunna, berättar
Syster Barbara leende. Jag blev
nunna i trettioårsåldern och före
det arbetade jag som lärare i
sociologi och inom sjukvården.
– Det var egentligen inget svårt
beslut för mig att bli nunna. Jag
ville lära känna Gud, för han
älskar mig.
Jag stod i Guds hand
Syster Barbara kommer från
en familj som endast gick i
kyrkan ett fåtal gånger per år
och inte var så religiös, men hon
berättade att de läste aftonbönen
”Gud som haver barnen kär”.
– Jag såg framför mig hur jag
stod i Guds hand och såg ut över
världen, berättar hon och håller ut
handen. Det kändes som om jag
hade en del av Gud inne i mig och
det har följt med mig hela livet.
Men varför valde hon just att bli
nunna i ett benediktinerkloster?
– Det kan jag också undra ibland,
skattar hon hjärtligt. Detta var
det mest ursprungliga, det som
drog och kändes rätt för mig.
Enligt Syster Barbara är
katolicismen den form av tro som
är den mest fullständiga. Hon anser
att det är en tro som håller livet ut
även om hon inte förstår allt i den.
– Det är mycket individuellt,
svarar syster Barbara på frågan
om hur blivande nunnors anhöriga
brukar reagera då de bestämt sig
för att gå i kloster. En del tycker
att det är roligt, andra tycker att
det är förfärligt att deras dotter
skall gå i kloster och avskärma sig
från omvärlden.
Syster Barbara delar också med
sig av sina egna erfarenheter.
– Först tyckte mina anhöriga att det
var konstigt, men jag förklarade
att detta är Guds väg för mig, mitt
livs mening.
Man har en lång postulanttid
innan man blir nunna på riktigt.
Postulant är latin och innebär
ungefär att man ställer frågor.
– Det första året går man här med
sina civilkläder. De följande fem
åren får man också pröva på hur
det är att gå i kloster, och då har
man lite mera religiös klädsel.
Under dessa sammanlagt sex år
får man känna på hur det är att
vara nunna. Då är man novis.
– Man skriver också under ett
juridiskt dokument då man vigs
till nunna, berättar syster Barbara.
Men kan vem som helst bli
nunna?
– Man skall vara myndig,
naturligtvis. Sedan måste man
ju vara fri, man kan inte ha
några sociala eller ekonomiska
bindningar. Man skall vilja detta,
det får inte vara en ykt från till
exempel en jobbig make, betonar
syster Barbara.
Ceremoni för att bli
nunna
De esta som blir nunnor här i
Mariavall har varit lutheraner från
början, men har velat återvända
till ursprungskyrkan (katolska
kyrkan). När man slutligen
bestämt sig för att bli nunna, går
man igenom en ceremoni. Alla ens
vänner och släktingar får komma
och titta på. Böner, texter och
Mariavall
vacker musik ingår.
– Före vigningen lägger sig
novisen på golvet. Alla nunnor
samlas runt novisen i en ring och
ber för henne, förklarar syster
Barbara.
– Novisen sätter ihop sina händer,
och så sätter abbedissan sina
händer om novisens händer så här,
säger syster Barbara och sätter
sina händer om våra för att visa.
– Abbedissan ställer frågor som
inleds med ”lovar du att” och så
svarar nunnan, berättar syster
Barbara.
En nunnas vardag
En nunnas dag i klostret i Mariavall
börjar cirka vid klockan fem på
morgonen, då frukosten serveras.
Under dagen följer aktiviteter
som mässa, böner, arbete, vila,
och givetvis mattider. Under
en helgdag eller söndag arbetar
nunnorna inte.
Klostret Mariavall har inga regler
för hur mycket man får ha kontakt
med de anhöriga.
– Det beror på vilka behov det
nns, och på vad man själv önskar,
säger syster Barbara. Men klostret
är ens nya familj och går i första
hand.
Det nns vissa klosterordnar som
tar hand om till exempel döende
eller andra utslagna.
– Men alla är nog välkomna hit,
bekräftar syster Barbara.
Till Jesu Moder Marias Kloster
är man välkommen om man till
exempel vill vila ut, klostret har
en egen avdelning för gäster.
Gästvänligheten kännetecknar ett
Benediktinkloster. Gästerna måste
vara alldeles tysta för att få frid.
Det ras även i kloster
– Jul och påsk ras som kristna
högtider, inte som en familjehögtid.
Under advent avstår man från
en del vardagliga saker för att
det sedan skall bli fest, förklarar
Syster Barbara.
På julafton äter systrarna lut sk
och de har även en liten julbuffé
mitt i natten. Sedan börjar
juletiden.
– Vi går omkring och kramar om
varandra och önskar varandra en
god jul, ler syster Barbara.
Under påsken heter det att man
borde rensa sig lite. Under
påsknatten tänds påskelden, efter
det tänds ett påskljus, och efter det
följer en procession med levande
ljus. Man avger ett förnyelse
av doplöfte. Det hålls också en
påskbuffé.
Bibelstudier
Noviser har undervisning
i bibelkunskap. Nunnorna
diskuterar inte hur de tolkar bibeln
med varandra, eftersom man
menar att alla tolkar den på sitt sätt.
Men en gång i månaden ordnas
bibelsamtal med utomstående, fast
då får systrarna inte vara med.
Klostret har också ett eget
bibliotek med 40 000 böcker.
– Läsningen ger oss näring för
att lära oss om oss själva, andra,
världen och Gud, säger syster
Barbara. Vi vill ha en insikt om
den verkliga sanningen.
TEXT OCH BILD
SOFIA RAPPE
VERONICA BJÖRKLUND
Vi är olika och
vi är älskade av
Gud. Vi skall inte
jämföras med varandra.
-Syster Barbara