Kåren - Ergo
Kåren - Ergo Kåren - Ergo
04 / DEBATT Ergo #1 / 2007 LÄROSÄTE AVGÖR INTE LÖN« Hur hög lön man får som färdigutbildad beror inte på var man har studerat, skriver SFS vice ordförande Esbjörn Hyltefors. I Metro uttalar sig Sacos ordförande Anna Ekström kring en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) där man har tittat på skillnader i inkomst efter examen från olika lärosäten. Ekström menar att alla ska få samma möjligheter att välja rätt lärosäte. Men trots goda intentioner är IFAU:s information om medelinkomst ett oslipat och olämpligt verktyg. Sambandet mellan lärosäte och lön är inte så tydligt som Ekström försöker göra gällande. Tvärtom fi nns det en mängd faktorer som man bortsett ifrån. Faktorer som visar att valet av lärosäte inte spelar någon roll för framtida lön. Skillnaden i status mellan olika lärosäten, där Uppsala kan sägas ha hög status, existerar visserligen men är framför allt en produkt av fördomar – inte kvalitetsskillnader. Listan med medelinkomst beroende på lärosäte antyder att all utbildning vid ett visst lärosäte följer lärosätets löneindex men i själva verket säger den ingenting om vilken inkomst en viss utbildning leder till. De fl esta lärosäten har en eller fl era specialiteter där man har ovanligt gott rykte medan man är svagare på andra områden. Ett lärosäte med låg medelinkomstranking kan därför ändå ha utbildning som toppar inkomstligan för just den utbildningen. En annan faktor är att somliga utbildningar som leder till hög inkomst bara ges vid vissa lärosäten, som till exempel läkare, civilingenjör, ekonom och jurist. Mer allmänna utbildningar kan därmed på vissa lärosäten åka snålskjuts på en medelinkomst som de själva inte bidrar till. På samma sätt får högskolor som specialiserat sig på en högt avlönad yrkesgrupp en orimligt hög medelinkomst jämfört med lärosäten som har ett bredare utbud av utbildning. Men att jämföra utbildning för utbildning mellan olika lärosäten räcker inte heller eftersom studenternas bakgrund är en viktig faktor. Personer med akademisk bakgrund söker sig i högre utsträckning till prestigefyllda lärosäten medan personer med arbetarbakgrund väljer mindre lärosäten nära barndomshemmet. Fördomar om lärosätenas kvalitet kombinerat med betygsurval gör dessutom att de populära lärosätena drar till sig personer med höga betyg. Att dessa individer får hög lön är varken speciellt anmärkningsvärt eller något som lärosätet kan ta åt sig all ära för. Jag blir orolig när medelinkomst efter examen förs som ett kvalitetsmått. Den onyanserade grupperingen av bra, mellanbra och mindre bra lärosäten exemplifi erar med stor tydlighet varför SFS är emot rangordning av lärosäten. En oförsiktig sådan baserad på ogenomtänkta kriterier cementerar fördomar och motverkar kvalitetsförbättringar. Traditioner, varumärke och hög medelinkomst efter examen ger då topplaceringar medan nytänkande, kritiskt tänkande och pedagogisk förnyelse blir ovidkommande. SFS arbetar istället för ett kvalitetsarbete som gynnar alla studenter. Esbjörn Hyltefors, vice ordförande Sveriges förenade studentkårer BORGERLIGT UPPDRAG ATT REFORMERA KÅREN Ett nytt borgerligt alternativ gör entré i Uppsalas kårpolitik när Borgerliga studenter ställer upp i årets kårval. Ordföranden Peter Sullivan menar att de nuvarande borgerliga kårpartierna inte har tagit sitt ansvar. Kåren måste reformeras! Vi är trötta på att behöva sätta likhetstecken mellan kåren och vänsterorientering. En av anledningarna är att de studenter som önskat se en studentfacklig kår inte har tagit sitt ansvar. Men nu får nog vara nog, kårens radikala vänstersvängar håller på att försätta Uppsala studentkår i en situation där hon inte längre uppfattas som en seriös aktör, med allvarliga konsekvenser för Uppsalas studenter. Den asymmetriska politiserade utvecklingen av kåren måste få sig ett slut, därför bildar vi kårpartiet Borgerliga studenter. Ett tydligt och aktuellt exempel av vänstervridningen är kårfullmäktiges beslut 16 januari att anta ett nytt ideologiskt färgat åsiktsprogram som S–studenterna och VSF motionerat om. Genom att gå bakom ryggen på sitt kårfackliga koalitionsparti UUS – på ett för utomstående förvånansvärt sätt – har vänsterpartierna pressat fram konstgjorda politiska ställningstaganden åt kåren. Till exempel har vänstern drivit igenom att kåren ska betrakta akademisk frihet som något som ofta begränsats ”till att bli den vite medelklassmannens frihet”. På så sätt omvandlar vänstern frågor om kvalitet och självständighet till klass och kön för att kunna politisera kåren. »BRISTEN PÅ ANSVARS- TAGANDE FRÅN BORGER- LIGT OCH KÅRFACKLIGT SINNADE PARTIER HAR INDIREKT INNEBURIT ATT S-STUDENTERNA OCH VSF HAR FÅTT ÖKAT INFLYTAN- DE« Borgerliga studenter kommer gå till val på ett åsiktsprogram befriat ifrån politiska övertoner och som fokuserar på studenternas vardagsproblem. Men hela vänstervridningen av kåren går inte att skylla på S-studenterna och VSF. Faktum är att borgerligt och kårfackligt sinnade studenter som önskat se en studentnära kår inte har tagit sitt fulla ansvar, eller har tagit de mandat de har fått ifrån studenterna på allvar. Fria moderata studenter har till exempel alltid velat illegitimera kårvalet genom att vädja till folk att inte rösta. Detta har lett till att borgerliga väljare röstat i färre antal och därmed indirekt stärkt motståndarsidan. Det kårfackliga partiet Det nya mösspartiet – som alltid har värnat om studenttraditionerna – har visserligen vunnit mandat, men med en motion genomförd på tre år, lågt deltagande i kårfullmäktige samt en bristande intern förnyelse kan man inte hävda att partiet haft något riktigt infl ytande. Halvera.nu har i sin tur snöat in sig på att kåravgiften – och därmed även utgifterna – ska halveras, mest av principiella skäl, eftersom en sådan halvering inte skulle ha någon större betydelse för studenternas ekonomi. Vi menar att en mer detaljerad och systematisk genomgång av budgeten visserligen bör genomföras, men att eventuella nedskärningar måste ha sin grund i att det ligger i studenternas intresse – ingenting annat. Bristen på ansvarstagande från borgerligt och kårfackligt sinnade partier har indirekt inneburit att S-studenterna och VSF har fått ökat infl ytande och kunnat driva igenom politik de inte har stöd för hos majoriteten av studenterna. Vi har försökt lära oss av tidigare kårpartiers misstag och vi är beredda att ta över ansvaret för Uppsala studentkår. Ifall vi får studenternas förtroende är vi beredda på den arbetsbörda och det ansvar som följer med ett sådant förtroende. Det senaste året har vi bedrivit ett intensivt arbete med att sätta i ordning ett heltäckande kårfackligt partiprogram som utifrån de konkreta problem som fi nns i dagens kårverksamhet före- slår reformer och förändringar som förbättrar kårens service till studenterna. Detta program liksom uppgifter om kandidater kommer inom kort att presenteras på nätet och via Ergo. Nu får det vara nog. Vänsterns förvridning av studentkåren måste få sig ett slut. Idag tar vi första steget emot detta mål. Peter Sullivan ordförande Borgerliga studenter SKRIV TILL ERGOS DEBATTSIDA! Textlängden bör inte överstiga 2 500 tecken inklusive mellanslag. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta i och språkgranska manus. Det går bra att vara anonym, men du måste uppge namn och adress till redaktionen. Maila till cred@ergo.us.uu.se. Nästa manusstopp är den 29/1. Illustration: Katarina Seth
Ergo #1 / 2007 David Ekstrand, Halvera.nu, manar till revolt mot ”minoritetens diktatur” inom Uppsala studentkår. Inför senaste kårvalet varnade vi för att kåren höll på att skena iväg åt vänster och driva en dogmatisk, snävt ideologisk politik som såg till partibokens hellre än till vanliga studenters intresse. De senaste månaderna har våra värsta farhågor besannats. De socialistiska partierna har varit inställda på att köra igenom sin politik till varje pris: de har lagt fram ett extremt partipolitiserat förslag till nytt åsiktsprogram, som de sedan har insisterat på att piska igenom trots andra partiers protester. När vi och UUS sedan vid fullmäktige den 12 december dristade oss till att undra om det inte skulle vara möjligt att fortsätta behandlingen av åsiktsprogrammen en annan gång, då klockan redan var över midnatt, hotade de helt sonika med att kasta ut alla våra yrkanden och ta allting i klump, utan möjlighet för oss att göra någonting åt detta. Ajourneringsomröstningen slutade lika, och det verkade uppenbart att ordföranden tänkte använda sin utslagsröst till att fortsätta mötet. Att till varje pris försöka driva igenom att ett möte ska fortsätta, när en klar majoritet antingen inte vill eller kan delta – det tyder på en grundläggande brist på respekt för sina politiska meningsmotståndare. Så då gick vi därifrån. Att mötet sedan inte blev beslutsmässigt visar ju bara på att de socialistiska partierna inte bryr sig om att försäkra sig om att deras för- nina hemmingsson SÄG NEJ TILL EN POLITISERAD KÅR« slag stöds av en majoritet av fullmäktige och av kårens medlemmar. Att kalla vårt agerande för ”kuppartat”, som socialisterna gör, är rent leninistiskt nyspråk. I den debatt som har förts i Ergo de senaste numren har representanter för socialisterna uttryckt att det inte fi nns något objektivt studentintresse. Gott så. Men det ger inte dem mandat att skönsmässigt påtvinga andra studenter sina subjektiva åsikter, utan att erbjuda någon som helst förklaring eller godtagbart resonemang. Vi, på vår sida, vill inte påtvinga någon våra åsikter. Vi vill »EN GRUNDLÄGGANDE BRIST PÅ RESPEKT FÖR POLITISKA MENINGSMOT- STÅNDARE« ha ett studentinfl ytande som gäller för alla, oavsett vilka åsikter man har, och där människors åsikter inte osynliggörs under den socialistiska majoritetens förtryck. Vi menar att det är dags att ta ett nytt steg och bryta med den rådande politiken. De som inte vill acceptera minoritetens diktatur i studentkåren måste förena sig för att säga nej till en socialistisk, partipolitiserad kår där partiprogrammet är viktigare än vanliga studenters åsikter. Annars kommer kåren att förlora all form av trovärdighet i studenternas och universitetets ögon. David Ekstrand, Halvera.nu ONYANSERAD PROPAGANDA« Heimdal borde ha bjudit in en motdebattör eller ställt egna kritiska frågor när Israels Sverigeambassadör gästade föreningen, menar skribenterna. Torsdagen den 9 november hade föreningen Heimdal bjudit in Israels ambassadör för att tala. Istället för en intressant diskussion om konfl ikten i Mellanöstern och Israels relation med sina grannar fi ck vi tyvärr lyssna på ambassadör Eviatar Manor stå helt oemotsagd i över en timme och onyanserat, närmast propagandistiskt, tala om Israels roll i Mellanöstern. Inte ett ord nämndes om Israels ansvar för det lidande som sker i Västbanken och på Gaza. Vi tänker särskilt på den offensiv som inleddes på Gaza i juni i år och som dagen innan (8 november) resulterade i att 19 civila dog i staden Beit Hanun. Om detta eller om de minst sagt tvivelaktiga metoder Israel tillämpar i sin jakt på terrorister sades intet. Ambassadörens roll är att företräda sitt lands åsikter och perspektiv och dennes partiskhet är inte oväntad. Att arrangören Heimdal under dessa omständigheter inte bjudit in en debattör eller förberett kritiska frågor för att balansera ambassadörens ensidiga bild är oansvarigt. Det bidrar än mer till felaktiga föreställningar, partiska sanningar och en onyanserad bild av konfl ikten. En konfl ikt som är en av vår tids största tragedier och förblir ett öppet sår i vårt kollektiva samvete. Signhild Petrèn, Anders Wåckner DEBATT / 05 ALLA MÅSTE INTE GÖRA LIKADANT« Erik Doekes ser ingen poäng i att tvinga alla att läsa in högskolebehörighet på gymnasiet. I två på varandra följande nummer (11&12) av Ergo framförs åsikten att det är olyckligt ifall elever får bestämma sig redan vid 15 års ålder om de vill studera vidare på universitetsnivå eller inte. Jag menar snarare att det är önskvärt att man har ett hum om vad man vill ifall man ska hinna skaffa sig högskolebehörighet på tre år. I Nederländerna bestämmer man sig redan vid tolv års ålder om man vill gå sexårig “förberedande vetenskaplig undervisning” eller gå kortare allmän- eller yrkesförberedande utbildningar, men beslutet är enbart preliminärt: om man senare inser att man vill byta skolform så har man möjlighet till det, kanske på bekostnad av ett års förlängning för att ta igen kunskaper man missat. Jag förstår inte denna rädsla i Sverige för att endast låta vissa program/ tillval ge grundläggande högskolebehörighet. Det enda som ett sådant system förutsätter är just denna möjlighet att smärtfritt få ändra sig. Det är märkligt hur vissa å ena sidan kan tänka sig att elever har bestämt sig för en yrkes- eller lärlingsutbildning vid 15 års ålder, men inte att elever kan vara övertygade om att de vill prioritera andra färdigheter framför att läsa in högskolebehörigheten. Att läsa in högskolebehörighet ger ingenting så länge man inte är motiverad, låt oss i stället erbjuda dem som ändrar sig senare i livet att göra detta då när de är motiverade. Samtidigt ska vi ge ordentligt stöd till dem som är osäkra, utan att för den skull tvinga eller övertala alla att göra exakt likadant. Erik Doekes DET FINNS HJÄLP ATT FÅ« Många studenter missar den hjälp som erbjuds dem, skriver Anna Ardin, jämlikhetsansvarig på Uppsala studentkår. Får du panik varje gång du ska skriva tenta? Skriver du värdelösa PM? Är rasten mellan föreläsningarna helt outhärdlig? Eller fi nns det nåt annat som hindrar dig från att göra ditt bästa på universitetet? Vet inte du heller att det fi nns hjälp att få? För det första är du inte ensam och för det andra fi nns det hjälp! En massa studenter biter ihop och försöker plugga ändå. Vissa klarar sig hyfsat men mår jättedåligt och andra klarar sig inte alls, båda alternativen helt i onödan. Det fi nns studentstöd och språkverkstad, anteckningshjälp, ljudböcker och möjlighet till annan examination än tenta. Det är det alldeles för många som inte vet. Kursansvariga blir ofta helt perplexa när en student vill ha kurslitteraturen inläst på band eller behöver hemtenta istället för salstenta och studenter säger ofta inte ens till om den hjälp vi har rätt till – eftersom vi inte har en aning. Men nu vet du, och du kanske kan berätta för några till, gärna för några prefekter eller kursansvariga. Anna Ardin, jämlikhetsansvarig och ombud för funktionshindrade studenter Uppsala studentkår
- Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
- Page 3: Ergo #1 / 2007 MEDARBETARE I ERGO:
- Page 7 and 8: Ergo #1 / 2007 Hotade studentbostä
- Page 9 and 10: Ergo #1 / 2007 REPORTAGET / 09 frit
- Page 11 and 12: Ergo #1 / 2007 Fejkade intervjuer g
- Page 13 and 14: Ergo #1 / 2007 HD fällde Uppsala u
- Page 15 and 16: STUDERA I EUROPA Internationella ka
- Page 17 and 18: Ergo #1 / 2007 FORSKNING PÅGÅR Sv
- Page 19 and 20: Ergo #1 / 2007 Loud på Norrlands t
- Page 21 and 22: Gör din mun en tjänst - kom till
- Page 23 and 24: Ergo #1 / 2007 Betygen sätts i ska
- Page 25 and 26: Ergo #1 / 2007 25 / KALENDARIUM VÄ
- Page 27 and 28: Malin Ulf Marie Caroline Martina Em
- Page 29 and 30: Ergo #1 / 2007 26/1 till 02 Rub-a-d
- Page 31 and 32: News in English According to Wikipe
<strong>Ergo</strong> #1 / 2007<br />
David Ekstrand, Halvera.nu,<br />
manar till revolt mot ”minoritetens<br />
diktatur” inom Uppsala<br />
studentkår.<br />
Inför senaste kårvalet varnade vi<br />
för att kåren höll på att skena iväg<br />
åt vänster och driva en dogmatisk,<br />
snävt ideologisk politik som såg till<br />
partibokens hellre än till vanliga<br />
studenters intresse. De senaste månaderna<br />
har våra värsta farhågor besannats.<br />
De socialistiska partierna har varit<br />
inställda på att köra igenom sin politik<br />
till varje pris: de har lagt fram ett extremt<br />
partipolitiserat förslag till nytt<br />
åsiktsprogram, som de sedan har insisterat<br />
på att piska igenom trots andra partiers<br />
protester. När vi och UUS sedan vid<br />
fullmäktige den 12 december dristade<br />
oss till att undra om det inte skulle vara<br />
möjligt att fortsätta behandlingen av<br />
åsiktsprogrammen en annan gång, då<br />
klockan redan var över midnatt, hotade<br />
de helt sonika med att kasta ut alla våra<br />
yrkanden och ta allting i klump, utan<br />
möjlighet för oss att göra någonting åt<br />
detta. Ajourneringsomröstningen slutade<br />
lika, och det verkade uppenbart att<br />
ordföranden tänkte använda sin utslagsröst<br />
till att fortsätta mötet. Att till varje<br />
pris försöka driva igenom att ett möte<br />
ska fortsätta, när en klar majoritet antingen<br />
inte vill eller kan delta – det tyder<br />
på en grundläggande brist på respekt för<br />
sina politiska meningsmotståndare.<br />
Så då gick vi därifrån. Att mötet sedan<br />
inte blev beslutsmässigt visar ju bara på<br />
att de socialistiska partierna inte bryr<br />
sig om att försäkra sig om att deras för-<br />
nina hemmingsson<br />
SÄG NEJ TILL EN<br />
POLITISERAD KÅR«<br />
slag stöds av en majoritet av fullmäktige<br />
och av kårens medlemmar. Att kalla vårt<br />
agerande för ”kuppartat”, som socialisterna<br />
gör, är rent leninistiskt nyspråk.<br />
I den debatt som har förts i <strong>Ergo</strong> de<br />
senaste numren har representanter för<br />
socialisterna uttryckt att det inte fi nns<br />
något objektivt studentintresse. Gott<br />
så. Men det ger inte dem mandat att<br />
skönsmässigt påtvinga andra studenter<br />
sina subjektiva åsikter, utan att erbjuda<br />
någon som helst förklaring eller godtagbart<br />
resonemang. Vi, på vår sida, vill<br />
inte påtvinga någon våra åsikter. Vi vill<br />
»EN GRUNDLÄGGANDE<br />
BRIST PÅ RESPEKT FÖR<br />
POLITISKA MENINGSMOT-<br />
STÅNDARE«<br />
ha ett studentinfl ytande som gäller för<br />
alla, oavsett vilka åsikter man har, och<br />
där människors åsikter inte osynliggörs<br />
under den socialistiska majoritetens<br />
förtryck.<br />
Vi menar att det är dags att ta ett nytt<br />
steg och bryta med den rådande politiken.<br />
De som inte vill acceptera minoritetens<br />
diktatur i studentkåren måste förena<br />
sig för att säga nej till en socialistisk,<br />
partipolitiserad kår där partiprogrammet<br />
är viktigare än vanliga studenters<br />
åsikter. Annars kommer kåren att förlora<br />
all form av trovärdighet i studenternas<br />
och universitetets ögon.<br />
David Ekstrand, Halvera.nu<br />
ONYANSERAD<br />
PROPAGANDA«<br />
Heimdal borde ha bjudit in en<br />
motdebattör eller ställt egna kritiska<br />
frågor när Israels Sverigeambassadör<br />
gästade föreningen,<br />
menar skribenterna.<br />
Torsdagen den 9 november<br />
hade föreningen Heimdal bjudit<br />
in Israels ambassadör för<br />
att tala. Istället för en intressant<br />
diskussion om konfl ikten<br />
i Mellanöstern och Israels relation<br />
med sina grannar fi ck vi tyvärr lyssna<br />
på ambassadör Eviatar Manor stå helt<br />
oemotsagd i över en timme och onyanserat,<br />
närmast propagandistiskt, tala<br />
om Israels roll i Mellanöstern. Inte ett<br />
ord nämndes om Israels ansvar för det<br />
lidande som sker i Västbanken och på<br />
Gaza. Vi tänker särskilt på den offensiv<br />
som inleddes på Gaza i juni i år och som<br />
dagen innan (8 november) resulterade i<br />
att 19 civila dog i staden Beit Hanun. Om<br />
detta eller om de minst sagt tvivelaktiga<br />
metoder Israel tillämpar i sin jakt på terrorister<br />
sades intet.<br />
Ambassadörens roll är att företräda<br />
sitt lands åsikter och perspektiv och<br />
dennes partiskhet är inte oväntad. Att<br />
arrangören Heimdal under dessa omständigheter<br />
inte bjudit in en debattör<br />
eller förberett kritiska frågor för att balansera<br />
ambassadörens ensidiga bild är<br />
oansvarigt. Det bidrar än mer till felaktiga<br />
föreställningar, partiska sanningar<br />
och en onyanserad bild av konfl ikten.<br />
En konfl ikt som är en av vår tids största<br />
tragedier och förblir ett öppet sår i vårt<br />
kollektiva samvete.<br />
Signhild Petrèn, Anders Wåckner<br />
DEBATT / 05<br />
ALLA MÅSTE INTE<br />
GÖRA LIKADANT«<br />
Erik Doekes ser ingen poäng i att<br />
tvinga alla att läsa in högskolebehörighet<br />
på gymnasiet.<br />
I två på varandra följande nummer<br />
(11&12) av <strong>Ergo</strong> framförs åsikten att det<br />
är olyckligt ifall elever får bestämma sig<br />
redan vid 15 års ålder om de vill studera<br />
vidare på universitetsnivå eller inte. Jag<br />
menar snarare att det är önskvärt att<br />
man har ett hum om vad man vill ifall<br />
man ska hinna skaffa sig högskolebehörighet<br />
på tre år. I Nederländerna bestämmer<br />
man sig redan vid tolv års ålder om<br />
man vill gå sexårig “förberedande vetenskaplig<br />
undervisning” eller gå kortare<br />
allmän- eller yrkesförberedande utbildningar,<br />
men beslutet är enbart preliminärt:<br />
om man senare inser att man vill<br />
byta skolform så har man möjlighet till<br />
det, kanske på bekostnad av ett års förlängning<br />
för att ta igen kunskaper man<br />
missat. Jag förstår inte denna rädsla i<br />
Sverige för att endast låta vissa program/<br />
tillval ge grundläggande högskolebehörighet.<br />
Det enda som ett sådant system<br />
förutsätter är just denna möjlighet att<br />
smärtfritt få ändra sig.<br />
Det är märkligt hur vissa å ena sidan<br />
kan tänka sig att elever har bestämt sig<br />
för en yrkes- eller lärlingsutbildning vid<br />
15 års ålder, men inte att elever kan vara<br />
övertygade om att de vill prioritera andra<br />
färdigheter framför att läsa in högskolebehörigheten.<br />
Att läsa in högskolebehörighet<br />
ger ingenting så länge man<br />
inte är motiverad, låt oss i stället erbjuda<br />
dem som ändrar sig senare i livet att göra<br />
detta då när de är motiverade. Samtidigt<br />
ska vi ge ordentligt stöd till dem som är<br />
osäkra, utan att för den skull tvinga eller<br />
övertala alla att göra exakt likadant.<br />
Erik Doekes<br />
DET FINNS<br />
HJÄLP ATT FÅ«<br />
Många studenter missar den<br />
hjälp som erbjuds dem, skriver<br />
Anna Ardin, jämlikhetsansvarig<br />
på Uppsala studentkår.<br />
Får du panik varje gång du ska skriva<br />
tenta? Skriver du värdelösa PM? Är rasten<br />
mellan föreläsningarna helt outhärdlig?<br />
Eller fi nns det nåt annat som hindrar dig<br />
från att göra ditt bästa på universitetet?<br />
Vet inte du heller att det fi nns hjälp att få?<br />
För det första är du inte ensam och för det<br />
andra fi nns det hjälp! En massa studenter<br />
biter ihop och försöker plugga ändå. Vissa<br />
klarar sig hyfsat men mår jättedåligt och<br />
andra klarar sig inte alls, båda alternativen<br />
helt i onödan. Det fi nns studentstöd<br />
och språkverkstad, anteckningshjälp,<br />
ljudböcker och möjlighet till annan examination<br />
än tenta. Det är det alldeles för<br />
många som inte vet. Kursansvariga blir<br />
ofta helt perplexa när en student vill ha<br />
kurslitteraturen inläst på band eller behöver<br />
hemtenta istället för salstenta och<br />
studenter säger ofta inte ens till om den<br />
hjälp vi har rätt till – eftersom vi inte har<br />
en aning. Men nu vet du, och du kanske<br />
kan berätta för några till, gärna för några<br />
prefekter eller kursansvariga.<br />
Anna Ardin, jämlikhetsansvarig<br />
och ombud för funktionshindrade studenter<br />
Uppsala studentkår
Change language