Kåren - Ergo

Ergo #1 / 2007
Loud på Norrlands tänker
sätta Uppsala på rockkartan
Martin Antonsson och Fredrik Bergström tröttnade på indiepopsdominansen på nationernas
liveklubbar och beslöt sig för att starta en egen rockscen. Foto: Hanna Lundquist
TEATER
Övertydligt
överkonsumerande
”Körsbärsträdgården”
Upsala stadsteater
Av: Anton Tjechov
Regi: Eva Dahlman
Medverkande, Viveca Dahlén,
Lolo Elwin, Hassan Brijany m fl
Två syskon äger tillsammans ett gods,
lever över sina tillgångar och följer inte
med i sin tid. Detta är grunden i det drama
som kallas ”Körsbärsträdgården”.
Eva Dahlman skriver i programbladet
att hon här ser paralleller till dagens
samhälle, där västvärlden mjölkar ur
jordens resurser, stoppar huvudet i sanden
och låtsas som att tillgångarna är
oändliga. Intressant idé, tänkte undertecknad
och slog sig ner.
Vissa element gör att man kan ifrå-
gasätta om vi verkligen befi nner oss i
nutid, men antalet påsar med etiketter
av kända kläddesigners är så många på
scen att de nästan blir en övertydlig markering
om att detta är 2000-tal. Detta
kan vara Dahlmans tysta replik: se likheterna,
vi gör samma misstag då som nu.
Familjen vi får följa och personerna
i deras närhet har, med ett fåtal undantag,
för mycket tid, för lite pengar
och för dålig insikt om hur lite pengar
detta egentligen är. Detta resulterar
bl a i att man strör slantar runt sig och
ägnar tiden åt saker som att fi ra ett skåps
100-årsdag. Händelser i absurdismens
tecken understryks av en förhöjd spelstil
hos fl era av karaktärerna och ger en
känsla av distansering till dem. Publikplatserna
bildar tillsammans formen av
en hästsko och skådespelarna tar plats
bland publiken, från och till, under
föreställningens gång. Den avtagande
gränsen mellan scen och salong blir en
kommentar till samtiden. Ytligheten
vi ser på scenen är inte långt borta, den
fi nns mitt bland oss, hos oss. Teatralite-
Rockscenen på Uppsalas nationer
har länge gapat tom. Men
nu går ridån upp för Loud, en
ny rockklubb som satsar både
stort och lokalt.
J
ag är helt övertygad om att det
fi nns en rockpublik bland studenterna.
Det är bara utbudet
som har fattats, säger Fredrik
Bergström.
Tillsammans med Martin Antonsson
var han trött på dominansen av indiepop
på nationernas liveklubbar och saknade
en rockscen såväl i nationsvärlden som
bland Uppsalas civila krogar.
– Uppsala är inte precis känd som en
rockstad. Vi vill dra vårt strå till stacken
för att ändra på det.
Resultatet heter Loud och ska inhysas
på Norrlands nation en onsdag i månaden,
fast premiären hamnar på en lördag.
Varken premiärens eller resten av
vårens spelningar är spikade i skrivande
stund, men Martin och Fredrik har “en
jävla massa trådar” ute. Beroende på hur
stort intresse klubben väcker kan det bli
allt från riktigt stora band till mer av “up
and coming”.
– Det kan bli lite vad som helst. Dessutom
händer saker så fort i den här världen.
NÅGRA DRÖMBOKNINGAR är Mogwai
(“skotsk atmosfärrock”), Danko Jones
(“borde inte vara omöjliga att få hit”)
och Electric Eel Shock (“tre galna japaner
som spelar rockmetal”). Och om de
får fantisera fritt: Millencolin.
– Det vore det ultimata.
Men minst lika viktigt som att boka
Anna Lyons och Michael Jonsson i ”Körsbärsträdgården”
på Upsala stadsteater.
Foto: Joel Persson
KULTUR / 19
schysta huvudband är att ge plats åt lokala
akter, betonar de. Dels för att ge studentpubliken
en chans att få upp ögonen
för Uppsalas rockutbud, men också
för bandens skull. Som djupt insyltade
i lokalbandsscenen – Fredrik har spelat
i Uppsala i 15 år, Martin är musikansvarig
på Kalmar och Göteborgs nation och
de spelar tillsammans i emobandet The
Good Honey Society – är de väl medvetna
om det nästan obefi ntliga utbudet av lokaler
för Uppsalamusiker som har passerat
20-strecket.
– Nationerna måste ta sitt ansvar och
erbjuda plats. Inte minst när det fi nns så
bra scener som den här på Norrlands, säger
Martin Antonsson.
HANNA LUNDQUIST/red@ergo.us.uu.se
Loud, Norrlands nation, 27 januari, kl
19–02. För information om premiärspelningen,
se www.clubloud.se
… och Upplands satsar på jazz.
Nationens avsomnade jazzbar
får nämligen liv igen, i uppfräschade,
mindre lokaler på
mellanvåningen.
– Jazzbaren har legat nere ett tag eftersom
det inte höll att ha den i de stora
lokalerna på övervåningen, säger Upplands
3Q Max Eriksson.
Med ett brett drinkutbud, smårätter
som foccacia och 30-talsjazz i högtalarna
hoppas man nu locka tillbaka publiken.
Några liveakter är inte inplanerade
i dagsläget, men kan kanske bli aktuellt
senare, enligt Max Eriksson.
ten blir ett fyrverkeri i högljutt skådespeleri,
men rätt snart börjar man efterfråga
nyansering. Det blir alltför tydligt:
Titta på ”stackarna”. Inga pengar och
lever på belånad mark. Och översatt till
våra dagar: Det är synd om människan
som måste stå ut med miljökatastrofer
och annat. Ingen ren luft och fortsätter
att överkonsumera. Samtidigt svälter
tredje världen.
Kanske är syftet att förlöjliga. Men jag
vill ha mer. Och lite mer ger Leif Magnussons
Firs, en äldre lakej och Hassan
Brijanys köpman Lopachin. Dahlman
har låtit dem inse allvaret vilket blir en
skön kontrast till överspel och slå-i-dörrar-humor.
Det fi nns fl era tänkvärda
inslag och körsbärsträdgården är ack så
vacker. Men kanske räcker det ändå att
sammanfatta premiärkvällens föreställning
så som damen i foajén gjorde: ”Det
var många om och men för att bli av med
den där trädgården.”
ANNA SELVÅG