Spårfel - Seko

– Är medicinen för bättre
järnvägar ökad konkurrens? I
slutändan blir det inte billigare
för samhället då du skjutit
upp nödvändiga investeringar.
Janne Rudén, SEKO:s ordförande
Undermålig säkerhet
Säkerheten i den spårbudna kollektivtrafiken i
Stockholm äventyras av att underhållet inte sköts.
Enligt en ny undersökning märker åtta av tio förare
märker av att fordonen brister i säkerhet.
Ida Therén:
– Jag klarade mig.
Den här gången.
SID 2–3
Spårfel
NUMMER 2 / 2013 www.sekostockholm.se
SEKO – Facket för service och kommunikation
Millimeter
från döden
I dryga 80 kilometer i timmen kör tåget
igenom stoppbocken vid ändstationen och
in i ett bostadshus i Saltsjöbaden. Ombord
finns Sara, städaren som först beskylldes
för att ha stulit tåget. I en exklusiv
intervju berättar hon om olycksnatten,
beskyllningarna och rehabiliteringen.
SID 4–6
FOTO: XXX (TOPP), HANNES E (BOTTEN)
SID 7
SID 2
FOTO: JAAP KRAMER

SIDA
2 www.sekostockholm.se
Opinion
Jag klarade mig.
Den här gång.
Jag läser i tidningen om våldtäkterna
i Sundbyberg och Jakobsberg.
Tjejerna verkar precis gått upp från
tåget, tunnelbana eller pendel, när de
attackerades.
Jag minns en annan natt. Det var
sommar. Jag bodde i Paris och gick
av tunnelbanan. En man med orange
tröja följde mig upp längs den branta
backen som ledde till min lägenhet.
Varje gång jag stannade stannade han
också. När jag vände mig om såg han
inte bort, utan mot mig. Rätt i ögonen.
Det var en äldre kvinna längre fram.
Jag gick snabbare, fram till henne,
förklarade på min dåliga franska att
det var en man som verkade följa efter
mig, kunde jag gå med henne? Hon sa
ja. Vi gick tillsammans. Sen vek hon
av, vi sa ett snabbt hejdå. Mannen var
kvar. Jag skyndade mig, mot lägenheten.
Kom in, med andan i halsen. När
jag kikade ut genom gardinen stod
han där, i orange tröja och glodde mot
mig. När jag såg ut igen en stund senare
var han borta.
Jag klarade mig. Den här gången.
Vems fel är det att jag inte kan gå
hem, trygg, ensam? Samhället, kulturen,
individerna?
En annan natt går jag av tunnelbanan
i Stockholm. En man går av
på samma station. Han kan reglerna
– han går över till andra sidan. Jag
pustar ut.
De oskrivna reglerna. De jag önskar
alla kunde.
En annan natt. En tjej går av på
samma station. Jag ser till att gå nära
henne, kanske tre, fyra meter bakom.
Hon vänder sig om snabbt, jag vet
blicken. För att kolla. Hon ser att det är
jag, och går på som vanligt. Nära nog
för att någon skulle kunna uppfatta att
vi går tillsammans. Som att vi var två
som gick, inte bara en och en. Jag går
bakom henne, redo att ta ett steg fram
om någon skulle närma sig henne. Vakar
över henne, precis som jag vet att
hon hon vet att jag går bakom henne.
Vi har koll på varandra, håller ett stadigt
tempo med några meter emellan.
Vägen framåt. Tillsammans.
Ida Therén
Journalist
Säkerheten är
SEKO:s medlemmar varnar: Bristfälligt underhåll av spår kan leda till att säkerheten i tunnelba
Efter den uppmärksammade tågolyckan på
Saltsjöbanan i januari (läs intervjun med städaren
på nästa sida) lät SEKO genomföra en
undersökning bland sina medlemmar.
Sammanlagt intervjuades 700 medlemmar
om säkerheten i den spårbunden kolletivtrafik
i Stockholms län. Svaren är alar-
merande. En majoritet av förare och reparationspersonal
vittnar om hur det tummas
på säkerheten. Mer än varannan intervjuad
ser att det brister i underhållet av fordonen.
Bland förarna är den siffran hela 80 procent.
– Servicepersonalen ser problem med vagnarna
och underhållet ser problemen utmed
banan. Vi förare ser över hela spannet på ett
sätt som ingen annan yrkesgrupp gör, säger
Gunnar Wolldén som är huvudskyddsombud
för Stockholms tunnelbaneförare.
Enligt Wolldén är grundproblemet att företaget
MTR som kör tunnelbanan gör det
för att de lagt det billigaste anbudet till SL.
Ska det bli några pengar kvar till vinsten
så måste man tumma på andra saker: säkerhet,
personal och resenärer. När sedan
facket kräver åtgärder som är nödvändiga
måste entreprenören föra det vidare till SL.
– När vi kräver saker av MTR, eller Veolia,
eller Connex, eller vem det än varit de
här åren, så måste de kräva in det av SL.
Mycket kan man säga om dem, men när det
Anställda stormade MTR:s huvudkontor – utbrett missnöje
I februari anordnade SEKO en manifestation
mot MTR, som driver Stockholms
tunnelbana, utanför deras huvudkontor
i protest mot bolagets personalpolitik.
När demonstranternas missnöje inte hörsammades
stormade ett hundratal MTRanställda
huvudkontoret och påtalade sitt
missnöje med arbetsmiljö, otrygga villkor
och långsiktigt tänk öga mot öga med
vd:n Peter Viinapuu.
Säkerheten i tunnelbanan och pendeltågstrafiken äventyras
av att underhållet inte sköts. Det visar en ny undersökning
som genomförts bland SEKO:s medlemmar. Åtta
av tio förare märker av att fordonen brister i säkerhet.
– Det värsta är att många förare blivit rädda och inte längre
vågar rapportera in problemen, säger huvudskyddsombudet
för Stockholms tunnelbaneförare, Gunnar Wolldén.
– De vill öka sina vinster på bekostnad
av personalen. De anställda jobbar fler
helger än förut, kan inte ta sina matraster
och vi har spärrexpeditörer som inte ens
kan gå på toaletten. Vi förstår att de vill
tjäna pengar, men de måste ha en bra
personalpolitik för det är ändå vi som producerar
här, sade Jannis Konstantis, ordförande
för SEKO klubb 111, till tidningen
Arbetaren.
Svaren Peter Viinapuu gav de MTRarbetarna
dämpade emellertid inte deras
oro, utan spädde tvärtom på en redan
påtaglig känsla att inte bli hörsammad.
– Det finns ett stort utbrett missnöje
och nu måste det komma konkreta förbättringar.
Om de inte lyssnar kommer
det här missnöjet att visa sig på ett annat
sätt, sade Jannis Konstantis till Arbetaren.

www.sekostockholm.se
för dålig
nan och pendeltågen äventyras.
gäller sånt som kostar pengar och som de
ska trycka på hos SL om, så tar det stopp.
De vill ju ha förlängning av sitt kontrakt,
säger Gunnar Wolldén.
MTR tog över tunnelbanedriften 2009
från starkt kritiserade Veolia.
– I början verkade det som att de lyssnade
på våra synpunkter, men saker ändrade sig
snabbt. Arbetsgivaren gör vad han kan för
att leta efter ställen att spara pengar på och
säkerheten kommer i kläm. Som det är nu
har vi fått det värre än under Veolia, säger
Gunnar Wolldén.
Säkerhetsproblemen är många, men ett
av de allvarligare är att tunnelbanevagnarna
börjar bli gamla.
– Vi har en sliten vagnpark. C-20 vagnen
som köptes in 1997 har en beräknad livslängd
på 30 år. Nu är de 16 år gamla, men
man har kört dem så hårt att de har en verklig
ålder på nästan 24 år. De har inte fått det
underhåll som krävs. De behöver renoveras,
säger Gunnar Wolldén.
Han tar ett exempel som kunde fått
ödesdigra konsekvenser. Det var när personalen
upptäckte sprickor i de första elva
C20-vagnarna som levererats. De fackliga
skyddsombuden krävde att vagnarna skulle
tas ur drift medan man utredde skadorna.
Företaget ville köra vagnarna under tiden.
– Jag är glad att vi stod på oss och beordrade
ett skyddsombudsstopp på vagnarna.
När vagnarna undersöktes visade det
sig vara mycket värre än man kunnat ana.
Plåtar var på väg att lossna och hela vagnen
kunde dragits isär. Tänk dig ett tåg som går
i 80-kilometer i timmen och plötsligt dras
vagnen, som består av tre delar, isär helt
och hållet. Man vill inte föreställa sig vad
som kunde hänt, säger Gunnar Wolldén.
Men att de anställda påtalar problem med
säkerheten är inget som uppmuntras av arbetsgivaren.
I det här fallet MTR. Skyddsombuden
har också bevis för att avvikelser
som förare rapporterat in aldrig bokförts i
systemet.
– De borde vara tacksamma över att vi
kommer med tips på sådant som behöver
åtgärdas. I stället blir man svartlistad.
När vi var kommunalt anställda hade vi
en meddelarfrihet. Det har vi inte längre.
Kritiserar vi företaget så riskerar vi vårt
jobb. Många har blivit rädda och inte rapporterar
in avvikelser. Förare har blivit
uppkallade till kontoret för att de sägs
”prata för mycket över radion”. Sedan
finns det några förare som inte kan leva
med att hålla käften med vad man ser,
men då blir man utpekad som obstinat
och uppkäftig av arbetsgivaren. Det gäller
även de chefer som råkar säga fel saker för
företaget, de blir inte heller kvar så länge
på sin post.
Gunnar Wolldén ser ingen botten i utvecklingen
utan efterlyser krafttag från politiskt
håll för att få ordning på tunnelbanan.
– Politikerna och folket måste välja hur
den här samhällsnyttan ska bedrivas. Tunnelbanan
är Stockholms livsnerv. Stan
fungerar inte utan den. Så länge företag
kan tjäna pengar på att dra ner på säkerhet
och på personal så kommer utvecklingen
att fortsätta.
SEKO protesterade mot SL
2011 slog ett antal Securitas-anställda
larm om att deras chefer uppmanade
dem att fuska med rapporteringen i syfte
att öka ersättningen från SL. Tidigare
har upphandlingar inom kollektivtrafiken
behandlats som övergång av verksamhet
och personalen fått följa med till den
nya arbetsgivaren med bibehållen lön och
anställningstid. Men så skedde inte denna
gång, istället sparkades ett 60-tal kon-
FOTO: PETTER EVERTSÉN
trollanter när den nya entreprenören ISS
Facility Services tog över. Att principen
om personalövergång frångicks ledde till
omfattande kritik.
En av talarna vid protesten var SEKO:s
Stockholmsordförande Alexander Lindholm:
– Tro mig, det kommer inte att bli någon
verksamhetsövergång för allianspolitikerna
i valet nästa år!
Säkerheten i den spårbundna kollektivtrafiken
I januari år skadades en ung kvinna
allvarligt när ett tåg nattetid skenade
in i ett flerbostadshus utmed Saltsjöbanan.
SEKO har under en längre
tid påtalat att säkerhetsarbetet blir
lidande av att information silas genom
flera led, från SL till entreprenören.
Under februari lät SEKO därför Novus
genomföra intervjuer med 700 medlemmar
som arbetar med den spårbundna
kollektivtrafiken: som förare,
lokalvårdare, ledare, eller med underhållsarbete
med fordon, för att få en
översiktlig bild över hur stora problemen
med säkerheten är. Resultaten är
alarmerande och har mynnat ut i rapporten
”När vinst går före säkerhet”.
Undersökningen visade att:
n Sex av tio medlemmar upplever
Nej
15%
Ja
78%
Vet ej
37%
Förare
svarade:
Nej
29%
Upplever du
att det finns brister
i underhållet av
fordonen?
Har det
förekommit någon
säkerhetsinspektion
av SL eller Trafikverket
på din
arbetsplats under
det senaste
året?
SEKO kräver:
Vet ej
6%
Totalt
Ja, flera
16%
Ja: 53%
Nej: 26%
Vet ej: 21%
Ja, i vart
fall en
19%
att det finns brister i infrastrukturen
avseende ban, el, signal och tele.
n Mer än varannan medlem upplever
att det finns brister i underhållet
av fordonen. Bland förarna hela åtta
av tio.
n Tre av tio medlemmar uppger att
det inte har förkommit någon säkerhetsinspektion
av SL eller Trafikverket
på den egna arbetsplatsen under det
senaste året.
n Var fjärde medlem uppger att det
förekommer att fordon som är mer
slitna än vad regelverket tillåter skickas
ut i trafik.
n Var femte medlem uppger att det
förekommer att personal på den egna
arbetsplatsen arbetar med sådant de
inte har behörighet för.
Undersökningen är gjord av Novus på uppdrag av SEKO. Intervjuer, både en webbenkät
och telefonintervjuer, är gjord bland 701 av medlemmar inom SEKO:s yrkeskategorier.
Spärrvakter, konduktörer och andra yrken inom SL har inte besvarat enkäten.
n Skicka inte ut trasiga och dåligt
underhållna tåg i trafiken!
n SL och Trafikverket, som är anläggningsägare,
måste ta ansvar för
att det görs fungerande och oberoende
säkerhetsinspektioner hos de
som bedriver verksamheten.
n Underhåll av tågen måste ske i
enlighet med säkerhetsföreskrifterna,
och detta måste kontrolleras.
n Entreprenörer och anläggningsä-
Nej
25%
Vet ej
32%
Ja: 26%
Nej: 36%
Vet ej: 37%
FOTO: PETTER EVERTSÉN
Vet ej
13%
Totalt
Upplever du att
det finns brister
i infrastrukturen
avseende ban,
el, signal och
tele?
Förekommer
det att fordon som
är mer slitna än vad
regelverket tillåter
skickas ut i trafik?
Förare
svarade:
gare måste garantera att de som
arbetar med att reparera lok och
vagnar har behörighet, och kompetens,
för detta.
n Medarbetare inom kollektivtrafiken
ska fritt kunna påtala problem
och brister i de olika verksamheterna
utan att drabbas av repressalier från
arbetsgivarna, vilket förekommer idag.
Vi kräver meddelarfrihet, för vår egen
och för resenärernas skull.
SIDA
3
Ja
62%
Ja
36%
Nej
32%
Spårfel.se
Nu finns Spårfel också på nätet. Du
kommer löpande på Spårfel.se kunna
läsa om hur situationen är för vår
personal inom SL:s verksamheter,
SEKO:s förslag och mycket annat.
Välkommen!

SIDA
4 www.sekostockholm.se
I dryga 80 kilometer i timmen kör tåget igenom
stoppbocken vid ändstationen och in i ett bostadshus.
Det stannar på 2,3 sekunder. Ombord finns Sara,
städaren som först beskylldes för att ha stulit tåget.
I en exklusiv intervju för Spårfel berättar hon om
olycksnatten, beskyllningarna och rehabiliteringen.
”Jag tror att jag
förstår att det
kommer gå
åt helvete”
Text: Mattias Dahlgren
Foto på Sara: Mikael Andersson
Foto från olycksplatsen: Hannes E/Flickr
Vid sju på kvällen måndagen den 14 januari
kom Sara till jobbet i Neglingedepån utanför
Stockholm. Hon var ganska ny på jobbet, hade
bara varit anställd sedan den 20 december.
Jobbet går ut på att städa vagnarna. Det är monotont,
varje dag den andra lik, sopa, moppa, torka. Därför
har hon svårt att minnas exakt vad som hände just
den natten.
– Jag minns att det var första gången jag jobbade själv.
Nu var det en måndag, med full trafik och min kollega
var sjuk så jag hade ju dubbelt så mycket att göra som en
vanlig dag. Och det gjorde väl att jag inte hade så mycket
kontakt med rangerarna på plats. Det blev mest att försöka
göra min grej och bara bli klar. Och så minns jag att
rengöringsmedlet var slut så jag sms:ade chefen.
– Sedan minns jag att jag tycker att det går alldeles för
fort och att det går åt ett håll som inte stämmer. Tågen
brukar röra sig ibland när jag städar, men då är det bara
för att de flyttas inne på depån. Men nu for jag åt ett helt
annat håll och i väldigt hög fart.
Kommer du i håg något mer?
– Jag minns att jag har någon slags känsla av att om man
ska hoppa så ska man hoppa vid en perrong på höger sida
för då är man i samma plan som tåget.
– Så är det en idé om att försöka vrida om nyckeln, men
att det inte går. Och, just det, att jag måste akta mig för
stången man håller sig i. Och det är på grund av att (konstnären)
Frida Kahlo fick en sådan genom ryggen och sedan
kunde hon inte få barn och blev jättesjuk. Jag såg en film
om henne för flera år sedan.
– Och så har jag en idé att försöka öppna dörrarna.
Var du i förarhytten när tåget åkte?
– Jag vet inte det exakt men jag måste ju ha varit där någon
gång under de tre minuterna om det här med nyckeln
stämmer till exempel.
– En annan sak jag minns, det finns olika säten på Saltsjöbanan,
dels finns det riktigt gamla, dammiga tjocka
mjuka säten och dels nya som är lite hårdare och då tänker
jag att det är vid de mjuka man ska ta skydd.
– Jag tror nu i efterhand att jag förstår att det kommer gå
åt helvete, och då har jag väl en idé om att jag borde hålla
emot på något sätt om det blir en krock. För annars flyger
man runt och då är man där vid ledstängerna.
– Det har jag fått bekräftat när jag pratade med brand-
kåren. Jag har varit där och fått se alla bilderna från räddningsarbetet
och sättet jag har legat på när de har hittat
mig stämmer med det jag kommer ihåg, att jag på något
sätt har försökt att hålla emot.
Så du har sett bilder på dig själv från räddningsarbetet?
Ja, det var fascinerande. De har gjort ett sånt otroligt
jobb. Det är helt absurt. Jag har legat på vänster sida, precis
bakom förarhytten, och förarhytten är helt mosad, höger
sida är helt nerplattad, men på vänster sida så finns det
ett utrymme som är tillräckligt för mig, som en triangel.
Det är uppenbarligen lite för litet eftersom jag var så mosad.
Men hade jag legat åt höger hade det varit åt helvete,
då hade jag inte suttit här nu.
Var du vid medvetande under räddningsarbetet?
– Ja, hela tiden. Först kommer jag ihåg att jag kanske inte
litat på dem helt och hållet för de säger att de ska hjälpa
mig men det händer ju liksom ingenting. Men sedan när
de väl kommit fram till mig efter ungefär en halvtimme
blir det bra. Men innan det har jag varit väldigt orolig. Sedan
tog det ungefär två timmar till innan de fått loss mig.
– Och, ja just det, jag har några andra minnen också av

www.sekostockholm.se
räddningsarbetet. Och det är att jag väldigt väldigt gärna
vill se ett ansikte och sen att jag blir väldigt väldigt glad
när jag väl får se ett ansiktet komma till mig.
Vad fick du för skador?
– Ok, jag börjar nerifrån: Droppfot på grund av en nervskada
i vänster ben. Höger ben har jag en klämskada på
men det fungerar som det ska. Sen har jag en fraktur i
bäckenet, jag har nio brutna revben, och sen så är båda
nyckelbenen brutna. Det var en punkterad lunga också.
Ett av revbenen hade varit inne på hjärtat, slitit tag i det
och punkterat hjärtsäcken.
– Sedan har de öppnat upp magen för att se om jag hade
någon inre blödning, för jag hade lite lågt blodtryck. Men
det var inget där, det var förmodligen örat. Örat höll jag på
att förlora, men det har de satt fint tillbaka.
– De har varit så duktig men samtidigt har de glömt en
bit här i pannan. Det är en glasbit eller någonting, men den
ska bort nästa vecka.
– Vad är det mer? Några små blödningar på levern och
mjälten och så diafragman, ja så var det en fraktur på käken
också.
Hur var det när du vaknade upp på sjukhuset?
– De höll mig nedsövd i tre dygn. Syrran berättade att
frågade om jag fortfarande låg fastklämd i tåget när jag
vaknade. Man är ju rätt förvirrad när man ligger med morfindropp
dygnet runt.
– Jag hallucinerad en del. Bland annat var det väldigt intressanta
hemliga kungliga dokument som jag hade läst.
Jag såg igenom hela den monarkistiska lögnen. Det var
häftigt, jag fick upp bokuppslag i huvudet som jag låg och
läste från.
– Men nu har jag slutat med allt smärtstillande, jag tar
inte ens Alvedon.
Hur länge låg du på sjukhus?
Drygt fyra veckor. Först drygt två på Karolinska och sen
två på rehab.
Gör du fortfarande sjukhusbesök?
– Ja, jag träffar en sjukgymnast och en kurator på Karolinska.
Och på måndag ska jag ta bort glaset från pannan.
Det ska jag spara och ge till en vän. Hon är förtjust i enhörningar
så jag tycker det passar bra.
Hur ser du på misstankarna som riktades mot dig
i början?
– Eftersom jag inte var helt klar i huvudet så tog det nog
”Nu har jag slutat med allt
smärtstillande, jag tar
inte ens Alvedon.”
SIDA
5
ett tag för mig att förstå att jag hade varit misstänkt men
inte var det längre när polisen talade med mig efter att jag
vaknat. Jag visste inte vad jag kunde säga, om jag säger
saker och ting som kanske inte är riktiga minnen och det
kanske går emot mig själv.
– Men att jag skulle ha stulit ett tåg det trodde jag ju aldrig.
Men just det här att de trodde att jag skulle ha satt en
massa andra människor i fara, för det kunde ju ha varit andra
människor som kunde ha råkat illa ut, att jag skulle ha
gjort en sån sak medvetet för att typ ta självmord eller så,
det är ju det som känns lite hårdare.
Hur ser du på beskyllningarna från Arriva och SL?
– Hur ska jag säga det här? Jag vill verkligen inte sätta
mig i offerrollen, men om det varit någon annan, familj eller
bekanta, vem som helst egentligen som blivit utsatt för
det här så är det fördjävligt, då hade jag också blivit arg.
Men jag vill inte bli arg. Det är bara att skratta åt det i efterhand.
Det är ju de som har gjort bort sig.
Har de hört av sig?
– Jag har hört att någon höjdare där på Arriva vill komma
och be om ursäkt personligen. Och det vet jag inte riktigt
hur jag ställer mig till. Det känns ganska konstigt. Jag vet
inte varför man skulle göra det. Jag kan ju inte bara förlåta
och när man kommer så där personligen blir det så på individnivå.
Vad ska jag säga? Nä men det gör ingenting och
klappa på huvudet, eller vad då?
– De har ju gjort bort sig lite grann och det är väl ingen
som har missat det nu.
– Men min arbetsgivare, Caretia, har varit väldigt bra.
Dem har jag fått fullt stöd från och det är jag väldigt tacksam
för. De hjälper mig fullt ut med allt jag behöver.
Polisen gjorde husrannsakan. Hur upplever du det?
– Det är ju en kränkning, men samtidigt så är det väl en
del av polisarbetet och alla ska behandlas lika. Men någon
har ju varit och läst ens dagbok, det kanske är lite flickigt,
men det känns tråkigt. Men jag tror att det var en värre
kränkning för familjen, jag var ju inte vid medvetande då.
Det är de som blivit utsatta för det.
– En intressant sak som jag fick veta när jag träffade
brandkåren var att man inte hade förhört dem förrän på
torsdagen efteråt. Och de hade ju förstahandsinformation
där jag har sagt att jag städade tåget och sedan att det bara
börjat rulla i väldigt hög fart. När utredarna väl pratade
med dem så hade de sagt att det var ju den intressantaste
informationen de fått.

SIDA
6 www.sekostockholm.se
”Jag vill inte bli någon
offentlig person och sitta
och hålla monolog i tvsoffor.
Jag minns ju nästan
ingenting så jag har inte så
mycket att komma med.
Historien finns ju redan
där. Jag väljer att berätta
här och nu. Dels för att
kanske slå hål på någon
fördom, det finns teorier
på rasistsajterna om att
det är så tyst i media för
att jag är papperslös och
andra grejer.”
Nu riktas ju misstankarna mot Arriva och SL i stället.
Hur ser du på att de som först pekade finger åt
dig nu själva är misstänkta?
– Jag ska inte säga att det är något som känns bra med
det här. Det är väldigt tråkigt att det hänt men, det är klart
att det är bra om det hamnar på dem de ska hamna på, det
är ju de som har gjort fel.
Hur ser du på medias rapportering?
– Från början hade jag en idé om att jag absolut inte
ska gå ut i media. Jag vill inte ha den uppmärksamheten.
Journalisterna har ju inte varit på mig direkt men vad jag
hört från facket och arbetsgivaren så har det varit väldigt
mycket press på dem och det gillar jag inte. Att man säger
att man respekterar att jag inte vill ställa upp men att de
ändå kommer tillbaka, fortsätter.
– Jag förstår att journalisterna dras med i nyhetshetsen.
Men redan från början fanns ju uppgifter som sa att det
inte var helt klart att hon stulit tåget. Det kunde man ha
lyft fram i stället för att okritiskt repetera vad SL och Arriva
sa, inflikar Mats.
Varför har du valt att inte gå ut i media?
– Jag vill inte bli någon offentlig person och sitta och
hålla monolog i tv-soffor. Jag minns ju nästan ingenting så
jag har inte så mycket att komma med. Historien finns ju
redan där.
– Jag väljer att berätta här och nu. Dels för att kanske slå
hål på någon fördom, det finns teorier på rasistsajterna om
att det är så tyst i media för att jag är papperslös och andra
grejer.
Här bryter pappa Mats in igen.
– På de där forumen gör de direkt kopplingen är man städare
så är man invandrare och är man invandrare så är man
terrorist. Så ni får gärna, för att reta de där djävla rasisterna,
skriva att Sara är född och uppvuxen i Hälsingland.
Sara fortsätter.
– Men det är också av tacksamhet till facket som jag ställer
upp här och att kanske få någon annan ung person att
överväga att gå med, se över riskerna på sitt arbete. Då är
det värt det.
– Det är väldigt skönt att ha med facket. Klubbordförande
kommer vara med på möten med SL och Arriva och
hjälpa mig med försäkringar och sådant. Det är väldigt
bra eftersom jag inte kan så mycket om det där själv.
Kan du dra några lärdomar av det som har hänt?
– Det blir lite annat fokus nu på vad som är viktigt eller
inte. Självklart har jag fokus på att bli frisk. Saker och ting
blir lite klarare, man ser vilket stöd som är äkta. Jag får ju
också en annan inblick i vårdsystemet, i facket, i rättssystemet
än vad jag annars skulle haft. Så det blir ju en sådan
erfarenhet.
Sedan verkar det som det kommer en del goda saker ur
det här. Kring säkerhetstänkande och så vidare.
Intervjun har tidigare publicerats i Sekotidningen, detta är en
förkortad version. Du kan läsa hela artikeln på spårfel.se
Fortfarande oklart vad som orsakade olyckan
Ett flertal utredningar söker svaren på vad som hände när
ett tåg på Saltsjöbanan körde in i ett hus. Men ännu två
månader efteråt kan, eller vill, ingen säga vad som hänt.
Omedelbart efter olyckan gick tågoperatören,
Arriva, och Storstockholms
lokaltrafik, SL, ut i media och anklagade
Sara, städerskan som var ombord, för att
ha stulit tåget. De menade att man omöjligen
kunde köra iväg av en olyckshändelse.
Polisen anhöll henne, misstänkt
för allmänfarlig ödeläggelse.
Nyheten om städaren som stulit ett tåg
spreds över hela världen.
Bland annat spekulerades det i om
händelsen var ett terrordåd. Den teorin
dominerade också debatterna på diverse
rasistiska internetforum enligt formeln:
städare = invandrare = muslim = terrorist.
Ganska snart tvingades dock Arriva
och SL ta tillbaka sina beskyllningar och
be om ursäkt. Det visade sig att det var
en rad olyckliga omständigheter som fått
tåget att åka.
Enligt polisen visar den tekniska utredningen
att det funnits flera allvarliga
säkerhetsbrister kring tåget och uppställningsplatsen.
Men ännu två månader
senare vill varken Arriva, polisen eller
Haverikommissionen, som alla utreder
händelsen, uttala sig om det exakta händelseförloppet.
Vad man vet är växeln låg i fel läge och
att tåget stod i princip körklart. Mycket
tyder på att det så kallade dödmansgreppet
var urkopplat för att förhindra
att bromsarna skulle frysa när tåget stod
avställt för natten. Exakt vad som fick det
att börja rulla vet man inte, eller vill man i
alla fall inte uttala sig om i dagsläget.
Nu riktas istället misstankarna mot Arriva
och SL som kan ha gjort sig skyldiga
till arbetsmiljöbrott.
– Jag betecknar det som en skandal
att både SL och Arriva går ut och anklagar
en ung människa på det här sättet
innan man vet vad som har hänt, säger
Juwanro Haddad, SEKO-ordförande på
lokalbanorna i Stockholm.
Han lägger en stor del av skulden på
SL som inte gör några uppföljningar av
underentreprenörernas arbete.
– Entreprenörerna rapporterar till SL en
gång i månaden, men SL har ingen som
helst egen kontroll. De förlitar sig bara
på entreprenörernas ord. Jag har jobbat
i elva år och aldrig varit med om att SL
gjort en oannonserad inspektion för att till
exempel se hur säkerhetsarbetet fungerar.
Enligt Arriva har man inte skärpt några
säkerhetsrutiner efter olyckan.
– Men vi gick ut redan samma dag till
alla våra anställda för att understryka
vikten i att följa den säkerhetsrutiner som
finns, säger Arrivas kommunikationschef
Tomas Hedenius.
Han har i en tidigare intervju med
Sekotidningen också uttalat företagets
ånger över det hela.
– Jag kan bara beklaga att det blev
som det blev. Vi begick ett misstag och
det är vi oerhört ledsna för. När hon är
redo att träffa oss, och om hon vill, ska vi
framföra våra ursäkter och se hur vi bäst
kan hjälpa henne, säger Tomas Hedenius.
Även SL har gått ut och bett om ursäkt
för att man pekade ut städaren.

www.sekostockholm.se
”Gammal järnväg
läker inte sig själv”
Avregleringar och upphandlingar
har skapat
många frågetecken och oro
kring svensk järnvägs framtid,
såväl i riksdagen som
ute bland spåren.
– Inte undra på att vi har Europas sämsta
järnvägsunderhåll. Men regeringen vill ju
fortsätta avreglera!
Det menar en erfaren banarbetare i Mellansverige
som vill vara anonym. Anställningen
hos Infranord är osäker, liksom stämningen
inom branschen i stort. Åtminstone
längst därnere, utmed landets järnvägar.
– Läget är osäkert. För oss spårarbetare är
det tydligt hur svensk järnväg har fallerat.
Servicearbetet är minimalt och underhåll
knyts till kontrakt med snäva villkor, onödig
byråkrati och knappa resurser. Yrkesstoltheten
har alltid varit väldigt stark, förr
kunde vi utföra vårt arbete och underhåll
utan tjafs, nu efter avregleringen måste vi
hålla oss till kontrakt och ständigt be om
extra pengar till underhåll.
Vi kan inte komma längre än så här, menar
Anders Ygeman, socialdemokratisk
ordförande för riksdagens trafikutskott.
– Vi ser hur det går när ett system sätter
marknaden, inte resenären, i centrum. Det
är ju inte så att hela världen tittar på Sverige
med avund.
Fortsatt avreglering äventyrar inte bara
infrastrukturen och ökar trafikkaoset; det
hotar även exporten, jobben och transporten.
– Vår förmåga att uppnå klimatmålen
skulle äventyras. Utan järnvägen fungerar
inte Sverige, säger Ygeman.
Mest utsatta för resenärers missnöje över
tågkaoset är tåg- och stationspersonal, menar
Jörgen Lundström, branchordförande
SEKO hos Infranord:
– Hot och våld mot tågpersonal har ökat
och är nu ett vanligare arbetsmiljöproblem.
Ett a- och b-lag börjar utformas bland
järnvägsarbetare där bolag pekar på arbetsbrist
som skäl för uppsägningar för att
i senare skeden hyra in timpersonal från
bemanningsbolag.
Många beskriver marknaden som en religion,
att marknaden med avregleringar och
”Vi tänker inte sitta still på våra arslen!”
Janne Rudén, SEKO:s ordförande, beskriver
utvecklingen för Sveriges järnvägar:
– Det är som att dagens moderna fordon
skulle köra på vägar från 50-talet. Du kan
inte utveckla fordon utan att fixa vägarna.
Det förstår alla, det fungerar inte. Men så är
situationen för landets järnvägar.
Infranords bild av utvecklingen, där det
sägs råda arbetsbrist och verksamheten
ska kostnadseffektiviseras, ser SEKO
snarare som ett försök att säga upp personal
med speciella kompetenser och
senare hyra in dem från bemanningsbo-
lag; en tvist som mycket väl kan tas inför
Arbetsdomstolen.
– De vill tjäna pengar på att stycka
upp och fragmentisera arbetsuppgifterna.
Men i det här yrket är erfarenheten
mycket viktig, hur ska de som är ute på
spåren första gången veta något om dess
beskaffenhet?
Han har svårt att förstå hur Infranord
tänker kring sin egen situation, i egenskap
av underhållare:
– De sitter på 50 procent av marknaden,
och nu vill de ha mindre andel av den?
Där, tror han, spelar politik och ideologi
in, utvecklingen är samstämmig med den
borgerliga alliansregeringens direktiv.
Och viktigare än att trygga en god och
långsiktig kvalitet tycks vara att spela på
samma sträng som marknaden.
– Är medicinen för bättre järnvägar ökad
FOTO: KLAS LUNDSTRÖM
Infranord
Infranord är ett rikstäckande svenskt bolag grundat
2010 med huvudkontor i Solna. Infranords fokus
ligger på underhåll av spåranläggningar och ombyggnader
av järnväg. Bolaget har 3 000 anställda
Sverige och omsatte år 2011 4 495 miljoner kronor.
Janne
Rudén,
SEKO:s
ordörande.
SIDA
7
Anders
Ygeman
fragmentiseringar ska styra svensk järnväg
på rätt väg. En väg som riskerar kasta
många i arbetslöshet, eventuellt i bemanningsbranschens
famn.
– Timanställda kommer stå med mössa
i hand och be om försörjning. Bemanningsbolagen
vädrar morgonluft, men den
verkliga boven i dramat är ju staten. Regeringen
tillåter utvecklingen att fortgå, säger
Lundström.
För många är en känslan att den marknadsprioterande
ideologin utgör ledstjärnan
för svensk järnvägspolitik, istället för
lära av länder som först avreglerat och senare,
när misslyckandet varit ett faktum,
återförstatligat dem. Eller som Jörgen
Lundström uttrycker det:
– Gammal järnväg läker inte sig själv.
konkurrens? I slutändan blir det inte billigare
för samhället då du skjutit upp nödvändiga
investeringar.
I tider av förhandlingar mellan fackförbund
och arbetsgivare kring uppstyckning
av arbetsområden och villkor tycks en
nytänd stridsvilja ha tornat upp:
– Vi måste agera, fastslår Janne Rudén.
Vi tänker inte sitta still på våra arslen och
låta utvecklingen fortgå, vi tänker trygga
kvalitet och säkerhet för både resenärer
och arbetare. Och politiker har börjat
lyssna, men det är först nu!
FOTO: KLAS LUNDSTRÖM

Migrationspolitik i t-banan
Få har väl missat den senaste tidens debatt
om REVA, alliansregeringens program
som ämnar utvisa papperslösa personer
som vistas i Sverige. Biljettkontrollanter och
övrig personal inom Stockholms tunnelbana
har den senaste tiden fått se sin arbetsplats
förvandlas till scen för manifestationer för
en humanare asylpolitik och polisförhör av
misstänkta papperslösa. Men polisens felmarginal
var stor – 90 procent – och hård
kritik har riktats mot justitieminister Beatrice
Ask och migrationsminister Tobias Billström,
båda moderater, för deras försvar av REVA.
3,1 miljarder
… resor per år. Det är Tokyo Metros siffror
från 2011. Tokyos tunnelbana, som drivs i
regi av Tokyo Metro Co. Ltd. tillsammans
med en rad underbolag med stöd av Japans
transport- och turismministerium, består av
nio tåglinjer Svårighetsgrad: och 168 MEDIUM stationer. Efter Tokyo
återfinns Seoul, Peking och Moskva. Stockholm
återfinns först på plats 40, med 310
Svårighetsgrad: MEDIUM
miljoner resenärer per år.
1
7 3 9
Svårighetsgrad:medium Sudoku
Om Spårfel
Lösning förra numret
Utges av SEKO Stockholm. Ansvarig utgivare: Johnny
Nadérus. Redaktion: Emil Schön, Klas Lundström,
Daniel Sestrajcic och Petter Evertsén.
Lösningen hittar du
i nästa nummer av
Spårfel, #3/2013.
3 8 28 9 5 1
9
6
8 4
3
7 1
23 6
4 95
6 9
5 8
3
6
5 4
1
8
9
1 6
6
5
7
9
2
6
7
Ett Sudoku från AB RIGNELL-ZANDER
5 3 4
7 5 8
8
6 6 12 1 7
9 5 7 2
6 Ett Sudoku från AB RIGNELL-ZANDER 8
3 9 7
3 8 7 9 5
4 9 3 5
9 8 4 2
Lösning:
Svårighetsgrad: MEDIUM
Formgivning: Petter Evertsén. Upplaga: 30 000 ex.
Lösning:
4 8 2 9 7 5 6 3 1
6 1 9 2 4 3 7 8 5
Ett Sudoku från AB RIGNELL-ZANDER
Lösning:
7 1 4 8 3 5
8 5 6 2 4 9
3 2 9 1 7 6
5 3 1 4 6 2
2 9 7 5 8 3
6 4 8 9 1 7
Så här går det till:
6Varje 2 9vågrät
och Så lodrät här går rad ska det till:
1innehålla 7 3 siffrorna Varje 1-9. vågrät Varjeoch
lodrät rad ska
8liten 5 43x3-ruta
innehålla ska också siffrorna ha 1-9. Varje
9
alla
8
siffrorna
7
1-9. liten Varje 3x3-ruta siffraska
också ha
får finnas bara
alla
en
siffrorna
gång per
4 1 6
1-9. Varje siffra
rad respektive 3x3-ruta.
5 3 2 får finnas bara en gång per
1 8 2 3 9 4 7 6 5 rad respektive 3x3-ruta.
4 7 3 6 5 8 2 9 1
9 6 5 7 2 1 3 4 8
3 1 2 6 4 5 9 8 7
8 5 7 3 9 2 6 4 1
4 6 9 8 7 1 2 3 5
6 3 1 5 8 9 7 2 4
5 9 8 4 2 7 1 6 3
2 7 4 1 3 6 5 9 8
9 8 6 7 1 3 4 5 2
1 2 3 9 5 4 8 7 6
7 4 5 2 6 8 3 1 9
SEKO – Facket för service och kommunikation
SEKO är ett fackförbund inom LO som
organiserar ca 130.000 medlemmar
inom nio branscher: Trafik | Väg & ban
| Försvar | Civil | Vård | Post | Tele |
Energi | Sjöfolk.
FOTO: THOMAS JOHANSSON/FLICKR
Så här går det till:
Varje vågrät och lodrät rad ska
Den 7 mars 2013 övertog Arriva
ansvaret för trafiken på Roslagsbanan
efter att ha vunnit kampen
om en lika omtalad som eftertraktad
upphandling.
I Sverige etablerade sig det brittiska bolaget
1999 och har sedan dess vunnit en
rad upphandlingar och utökat sitt marknadsinflytande.
Övertagandet skedde
inte smärtfritt: tämligen omgående yppade
personal inom Stockholms kollektivtrafik
oro inför nedskärningar och effektiviseringar.
Många frågor hängde,
och hänger fortfarande, i luften.
Trots att upphandlingen från SL värderades
till 11,7 miljarder kronor fanns
det de som menade att summan var för
låg – enligt vissa bedömare 30 procent
under marknadsvärde. Men Stockholms
moderate trafiklandstingsråd
Christer G Wennerholm såg inga problem
och kunde inte ens låta bli att
utropa upphandlingen som ”revolutionerande”.
En ledare i Bussmagasinet
(17/2-13) menade istället: ”Det går inte
att beskriva Arrivas trafikstart i nord-
Vår viktigaste uppgift är att arbeta för
bra löner och villkor på arbetsplatsen för
alla våra medlemmar. Kollektivavtal vi
tecknar ger dig trygghet på jobbet och
löneutveckling.
östra Storstockholm som något annat
än ett haveri.”
Vid Roslagsbanan var farhågan att
Arriva skulle skära ned på personal.
Men Helena Wallin, SEKO:s klubbordförande,
talar istället om en stor lättnad:
– Avtalen för våra anställda står fast. Vi
har fått behålla våra drygt 300 anställda
på Roslagsbanan, med något enstaka
undantag. Det var en lättnad. Arriva förstår
ju att vår yrkesgrupp är unik. Men
Arriva var å andra sidan otroligt dåligt
förberedda, de hade en naiv inställning
till hur saker och ting fungerade här.
Avregleringarna av järnvägen överlag
och allehanda upphandlingar har likväl
skapat en oro bland Roslagsbanans anställda,
något som i slutändan inte gynnar
någon, menar Wallin.
– Det blir ju en dålig affär för skattebetalarna
i slutändan med inställda tåg och
kaos. De får ju inte valuta för pengarna.
Sedan början på mars har sju anställda
tvingats sjukskriva sig på grund av
SL:s kritiserade biljettavläsare: HCP:n,
www.sekostockholm.se
Som medlem i SEKO har du en stark
röst på jobbet och i samhället och tillsammans
gör vi arbetslivet bättre!
www.sekostockholm.se
Roslagsbanan rullar
vidare under Arriva
Roslagsbanan
45 000 reser dagligen med Roslagsbanan, en 65
kilometer lång tågsträcka mellan Kårsta och Östra station.
Roslagsbanan togs först i bruk 1884. Till 2014 har
SL utlovat modernare vagnar. Roslagsbanan förser
omkring 320 personer med arbete.
Hösten 2011 övertog brittiska bolaget Arriva ansvaret
för Roslagsbanan efter att ha vunnit upphandlingen
av SL. Upphandlingen gäller fram till 2020. Förutom
Roslagsbanan ansvarar Arriva även för Tvärbanan,
Nockebybanan, Saltsjöbanan samt busstrafik i Bromma,
Solna/Sundbyberg och Sollentuna.
en halvt kilo tung apparat som läser av
resenärens biljett. Ellinor Zetterquist,
skyddsombud, menar att SL är väl medvetna
om att HCP:n är ett otryggt arbetsredskap.
– SL vet att den orsakar förslitningsskador,
det påtalade vi redan under testerna.
Ändå är den kvar, säger Zetterquist.
Liza Lombard är en av dem som drabbats
av arbetsskada och vittnar om ständig
verk i kroppen:
– Det började i handen, spred sig till
övriga armen och nådde sedan ryggen,
säger hon. Den är tung och otymplig.
SL har utlovat ett nytt avläsningsinstrument
och ligger nu som pågående
ärende hos Arbetsmiljöverket, men
fram till dess är personalen på Roslagsbanan
och andra linjer utelämnade åt
HCP:n trots att den bidragit till en rad
arbetsskador med sjukskrivningar som
följd. Helena Wallin ser HCP:n som en
del i ett större sammanhang:
– HCP:n symboliserar hela upphandlingen.
SL lyssnar inte på våra klagomål,
fastän personal blivit sjukskrivna. Det
är ohållbart.
FOTO: KLAS LUNDSTRÖM FOTO: KLAS LUNDSTRÖM