Nacksta - Sundsvall

Att gå genom Nacksta är
som att gå genom världen

ISBN-nr: 91-631-5084-0

Bokens namn ”Att gå genom Nacksta är som att gå genom världen” är ett citat
från en av uppföljningsundersökningens intervjupersoner.
Redaktör: Helena Andersson
Redaktionsgrupp: Helena Andersson, Ulf G Conrah, Kerstin Hedenus,
Berit Karlsson, Solgun Lundgren, Carina Sandgren
Textbearbetning: Lena Sjödin, Koncepteriet
Grafi sk form: Kerstin Sellin
Omslag: Emelie Lindgren och Sondra Nygård-Scott
Foto: Bosse Fernström
Tryck: Prinfo Accidenstryckeriet, 2004
ISBN-nr: 91-631-5084-0
Sundsvalls kommun, 851 85 Sundsvall, tfn 060-19 10 00,
www.sundsvall.se
1

2
Christer Berglund
Vice ordf. kommunstyrelsen.
Förord
Påverkar politiken folkhälsan?
När Nacksta byggdes i slutet av 1960-talet var det i första hand för att
tillgodose ett stort behov av bostäder. Lägenhetsstandarden var hög,
men området var stort och utanför husen var miljön opersonlig. Hur
den enskilda människan påverkades av detta tänkte man inte så mycket på.
När arbetet i Nacksta startade var ordet folkhälsa inte känt. Däremot visste
vi att något behövde göras för att öka trivseln och delaktigheten i området.
Barns och ungdomars möjligheter till utveckling kom tidigt i fokus. Känsla
av tillhörighet och möjlighet att få påverka är uppväxtvillkor som påverkar
hälsan positivt. Integration måste gälla alla, inte bara invandrare och svenskar
utan även gammal och ung. Kulturkrockar fi nns alltid där kunskapen om det
främmande inte är stor nog.
I Nacksta har det varit viktigt att öka människors delaktighet. Att skapa möj-
lighet till fritidsaktiviteter och integration. Frågan är om sådana aktiviteter
bidrar till folkhälsan?
Jag vill påstå att det är grunden till en god folkhälsa i ett bostadsområde. När
de som bor och verkar på en plats känner att de kan påverka sin närmiljö ska-
par det identitet både för den enskilde och för området. Det skapar trygghet
när du kan säga hej till din granne och veta den andres namn.
Idéerna om vad som är möjligt att göra har blivit fl er efter resultaten i Nack-
sta. Men det är viktigt att konstatera att det som var bra i Nacksta inte be-
höver vara bra på ett annat ställe. Varje plats måste få utvecklas utifrån sina
förutsättningar och från de idéer som fi nns hos människorna där. Eldsjälar
kan förfl ytta berg och locka andra till engagemang. Det arbetet måste alltid

vara levande och ständigt pågående. De boende måste kunna se resultat av
sitt arbete.
Det har inte varit lätt, men alla inblandade i Nacksta har visat att det går.
Tid och tålamod krävs för att nå resultat och kraften måste hämtas bland de
som bor i området. Kortsiktiga projekt som inte har de boendes engagemang
fungerar inte vid förändringsarbete. Det gäller också att hålla i en god trend
när vardagen trycker på. Där har Nacksta mycket erfarenhet att förmedla.
Politiken kan påverka folkhälsan. Om vi politiskt aktiva tar till oss alla de erfa-
renheter som fi nns i ett bostadsområde och omvandlar det till politiska beslut
utifrån rådande förutsättningar fi nns mycket att hämta. Se bara på Nacksta!
Christer Berglund
Vice ordf. (s) kommunstyrelsen, Sundsvalls kommun
3

4
Summary -A walk in Nacksta
is a walk around the world
An anthology on development and public health work in the
Nacksta housing estate, City of Sundsvall, during the period
1978 – 2003.
When Nacksta was built at the close of the 1960s it was primarily intended
to satisfy a great need for housing. The standard was high but the area was
expansive and the environment outdoors was impersonal. The impact on in-
dividual residents was not given much thought. Today, about 4,500 people
live in Nacksta, a housing estate that has succeeded in reversing a trend where
people moved from the estate. People are not currently seeking to leave Nack-
sta - people want to move to Nacksta.
We know that living conditions and supportive environments are decisive
to people’s well being. In Nacksta the work of change had its beginning in
theories about supportive environments and the workbook method. The
workbook method is a Norwegian approach created to engage the residents in
a dialogue with planners concerning urban rejuvenation, road planning etc.
The method is group-orientated and very systematic. It moves from ideas to
proposals, priorities, decisions and actions. In retrospect, the undertakings in
Nacksta are the city of Sundsvall’s fi nest examples of deliberate public health
work.
One of the symbols for the work of change in Nacksta is the outdoor swim-
ming pool that was threatened with closure.
“The pool became a symbolic issue. I was totally convinced that we could pull
it off together. During the fi rst summer we staffed it evenings and weekends

and the following year we took over completely. The arrangement still works,”
says a satisfi ed Berit Karlsson.
Taking over operation of the pool was also signifi cant in other respects. It was
an opportunity to train the young people in assuming responsibility. There
was space for everyone.
“The pool turned into another world. No graffi ti and no swearing. Although,
it did take a week to get the young people to clean up their language. Of
course sometimes they were very angry with us. Like the time I found a bag
fi lled with cans of beer and I confi scated it. I wasn’t particularly popular,”
continues Berit.
The fi rst project, Sunda Sundsvall (roughly Sound/Healthy Sundsvall) was
launched by the city and was based on the WHO’s principles. Nacksta became
the major sub-project and the goal was to advance from ideas to action. A pro-
ject leader with strong ties to the area was employed. The workbook method
as an instrument for the development of supportive housing environments
was employed to both generate participation among the residents and to ac-
hieve a sustainable process of change. The method is founded on mobilisation
from idea to proposals to action. People are stimulated to form groups and
formulate the goals for the work of change, produce their own material and
create a strategy for change. Sunda Sundsvall formed a solid foundation for
continued development.
Through a fortunate coincidence the so-called Plus Project could take over
after Sunda Sundsvall and Nacksta’s reputation began to improve successively.
The Plus Project was fi nanced with support from the Swedish Ministry of Pu-
blic Administration and was aimed at providing work for young people. The
focus was on clubs and associations and during the project duration many
new and vital undertakings were started. A major discussion of the aims and
direction of the youth recreation centre was also conducted.
5

6
Continuity in Nacksta’s development continued within the project known as
Public Health Nacksta, which was supported by the city, county council and
the National Swedish Institute of Public Health. A central task was to spread
experience from the work of change undertaken both within the city and
elsewhere. The project also laid the foundation for an association, Sadaka,
that grew from a need for the residents of the housing estate to get to know
each other. Today, the co-operative association Allservice & Zadaka is a unique
example of how entrepreneurship and creativity arise based on the meetings
between people.
Nacksta’s history begins with the anticipated housing shortage that lead to a
national programme to build one million homes. The housing developments
affected social factors and during the 1970s and ’80s Nacksta was an obvious
problem area. The work and commitment on the part of the police form an
important tool in striving towards few social problems. Even the Mitthem
property development company’s strategy for Nacksta has proven to have a
positive impact. Alterations to the indoor and outdoor environments have
demonstrably lead to lower, everyday crime rates. The aims in rejuvenating
Nacksta were to increase safety and security as well as heightening social con-
trol and the spirit of community.
Nacksta has received national attention and constitutes an example of a
remarkable and interesting metamorphosis from a problem neighbourhood
since the 1970s that successfully reversed the crime rate and increased safety
and security. A number of factors have contributed to this success. These in-
clude the success of several public health projects that have helped to achieve
a change in attitude in the neighbourhood (for example a drastic reduction in
vandalism) as well as active measures by the youth recreation centre, schools
and social services. Additional factors are Mitthem’s successful SEK 100 mil-
lion investment in rejuvenating the indoor and outdoor environments in the

area plus a constant and active community police presence providing crime
prevention and investigative activities.
In closing, if one is permitted to highlight a few of the success factors in Nack-
sta they would be the following. The swimming pool became a symbol and
played an important role in the process. To retain and operate this outdoor
facility was, and remains, a joint victory for Nacksta in that it represented a
common goal and joint struggle for the residents. Another factor was that the
work was conducted in a long-term perspective and the fact that the various
projects superseded each other promoted development and allowed the work
of change to take time and mature. Yet another signifi cant factor was the in-
terplay between various organisations and levels in society since it was impor-
tant to view the different aspects of the work of change as well as identify the
supplementary measures necessary to create a successful whole.
◆◆◆
7

8
Om delar och helhet
Utvecklingen i bostadsområdet Nacksta i Sundsvall bygger på många
människors insatser och samarbete på olika nivåer. Från de första
samarbetsförsöken 1976 till dagens medvetna folkhälsoarbete har
det runnit mycket vatten under broarna. Den här boken är ett försök att på
olika sätt beskriva arbetet.
Att göra en antologi låg närmast till hands. Varje kapitelförfattare bidrar med
erfarenheter och refl ektioner utifrån sitt eget engagemang i processen. När
fl era personer betraktar samma sak – Nacksta – blir den sammanlagda bilden
ärligare. Glädjeämnen och motgångar talar olika språk.
Några av kapitlen hakar i varandra både innehållsmässigt och kronologiskt.
Andra fungerar som nyttig bakgrundsinformation. För läsaren blir det för-
hoppningsvis en spännande helhet av folkhälsoarbete i praktiken.
◆◆◆

Innehållsförteckning
Hälsa – en resurs för vardagslivet
Helena Andersson, hälsoplanerare Sundsvalls kommun
Boendesituation och stödjande miljöer är avgörande för människors hälsa. I
Nacksta har förändringsarbetet tagit avstamp i teorier kring stödjande miljöer
och arbetsboksmetoden. Nacksta är Sundsvalls kommuns bästa exempel på ett
medvetet folkhälsoarbete.
Nackstagruppen 1976 - 2002 Sid 18
Ulf G Conrah, tidigare socialtjänsten Sundsvalls kommun, nu pensionär
Nackstagruppen, en samrådsgrupp mellan myndigheter och andra samhälls-
organ i Nacksta, har verkat kontinuerligt i mer än 25 år. Gruppen bildades
för att jobba med sociala problem i området. Från att ha varit ovana vid
samverkan har Nackstagruppen under åren kommit att bli ett viktigt nav för
områdets utveckling.
Sunda Sundsvall 1989 – 1991 Sid 34
Per Skjutar, samhällsplanerare Sundsvalls kommun
Projektet Sunda Sundsvall utgick från WHO:s principer. Nacksta blev det sto-
ra delprojektet och syftet var att gå från tanke till handling. En projektledare,
väl förankrad i området, anställdes. Arbetsboksmetoden användes för att både
skapa delaktighet bland de boende och få till stånd en hållbar förändringspro-
cess. Projektet kom att bli en bra grund för fortsatt utveckling.
Plus-Projektet 1991 – 1994 Sid 47
Ulf G Conrah, tidigare socialtjänsten Sundsvalls kommun, nu pensionär
Som en lycklig tillfällighet kunde Plus-projektet ta vid efter Sunda Sundsvall
och Nackstas rykte började successivt förbättras. Fokus var på föreningslivet
och under projekttiden startades många nya och livskraftiga verksamheter. En
stor debatt fördes också om fritidsgårdens inriktning.
Sid 13
9

10
Från Folkhälsa Nacksta till kooperativet
Allservice & Zadaka 1993- Sid 57
Carina Sandgren, biträdande miljöchef Sundsvalls kommun och Solgun Lund-
gren, koordinator Equalprojektet, Länsstyrelsen
Kontinuiteten i Nackstas utveckling fortsatte genom projektet Folkhälsa
Nacksta. En stor uppgift var att sprida erfarenheterna från förändringsarbetet
både i och utanför kommunen. Projektet lade också grunden för kooperativet
Allservice & Zadaka.
I livets skola kan allt hända
– om Berit Karlsson Sid 63
Lena Sjödin, frilansskribent
Vad vore Nacksta utan Berit Karlsson? Outtröttligt positiv har hon varit den
drivande kraften i Nackstas utveckling sedan slutet av 1980-talet. Möt henne i en
personlig intervju och ta del av hennes bästa tips för framgångsrik utveckling.
Nacksta – en produkt av miljonprogrammet Sid 72
Lennart Westberg, närpolis vid Närpolisområde Sundsvall Väst
Nackstas historia har sitt ursprung i den förväntade bostadsbristen som resul-
terade i miljonprogrammet. Bebyggelsen påverkade ”de sociala problemen”
och under 1970- och 80 talet var Nacksta ett uppenbart problemområde.
Polisens arbete och engagemang var ett viktigt verktyg på vägen mot minskade
sociala problem.
Ett mångkulturellt bostadsområde Sid 81
Ulf G Conrah, tidigare socialtjänsten Sundsvalls kommun nu pensionär
Genom Berit Karlssons och Saleh Dirawis erfarenheter får vi ta del av hur
det mångkulturella bostadsområdet fungerar i praktiken. Föreningen Sadaka
växer fram ur behovet av att lära känna varandra och idag är Sadaka ett unikt
exempel på hur entreprenörskap och kreativitet uppstår på grundval av det
mänskliga mötet.

Arkitektur i det brottsförebyggande arbetet Sid 93
Lennart Westberg, Närpolis vid Näpo Väst i Sundsvall
Går det att genom medveten strategi bygga bort vissa brott? Bostadsbolaget
Mitthems strategi för Nacksta har visat sig ge positiva effekter. Åtgärder i den
inre och yttre miljön har bevisligen lett till en minskad vardagsbrottslighet.
Att utveckla stödjande miljöer för hälsa
Hjördis Rooth Möller, hälsoplanerare Landstinget Västernorrland
En teoretisk aspekt på förändringsarbetet i Nacksta som tar sin utgångspunkt i
världshälsokonferensen i Ottawa 1986. Läs om analysmodellen HELPSAM:s
(The Health Promotion Strategy Analysis Model) tillämpning på förändrings-
arbetet i Nacksta.
Idag vill människor fl ytta till, inte ifrån Sid 114
Helena Andersson, hälsoplanerare Sundsvalls kommun
En sammanfattning av undersökningsföretagets Interdepends uppföljning år
2002 av förändringsarbetet i Nacksta. Utifrån en enkät, tre fokusgruppsun-
dersökningar och sex djupintervjuer jämförs nackstabornas arbetsböcker från
Sunda Sundsvall med hur dagens verklighet ter sig. Har förändringsarbetet
lyckats eller fi nns mer att göra?
Sid 106
Faktasidor Sid 127
Om arbetsboken, fakta om Nacksta samt personförteckning över författarna.
Mer att läsa Sid 134
Litteraturhänvisningar samt referenser till respektive kapitel.
11

Hälsa – en resurs
för vardagslivet
Av Helena Andersson
Människans upplevelse av sin egen hälsa är starkt relaterad till den
aktuella livssituationen. Även mänskliga relationer samt upple-
velser av det egna värdet och livsmening har samband med hälsa
(1). Hälsan har även betydelse för människors möjligheter att kunna knyta
kontakter och delta i arbetslivet. En god hälsa förbättrar möjligheterna till ett
aktivt levnadssätt i familjen, föreningslivet och umgängeskretsen.
Upplevelsen av god hälsa beror främst på vilka förväntningar individen har
på livet men det fi nns också yttre faktorer som påverkar individens hälsa,
till exempel den ekonomiska situationen, den yttre miljön (omgivningen),
relationen till familjen, vännerna och arbetskamraterna. Utifrån detta kan
hälsa ses som en resurs för individens vardagsliv. Det blir möjligt att urskilja,
synliggöra och förverkliga mål samt att tillfredsställa behov (2). Hälsa är det
begrepp som relateras till den enskilde individen medan folkhälsa är den hälsa
som innefattar hela befolkningen.
Folkhälsoarbetets fokus har under senare år förskjutits från medicinsk spe-
cialisering mot social helhet och ett tvärsektoriellt arbete, från levnadsvanor
till livsvillkor, från riskgrupper till stödjande miljöer och från målgrupper till
arenor för folkhälsoarbete (3). Mot denna bakgrund fi nns det olika strategiska
utgångspunkter för folkhälsoarbete. En viktig dimension handlar om jämlik-
het i hälsa. Ohälsa och dess utbredning handlar inte bara om kunskaper eller
omedvetenhet om risker, inte heller uteslutande om att förse människor med
bästa tänkbara stötdämpare. En annan viktig faktor är hur vuxna och myndiga
människor väljer att leva sina liv.
13

14
Hälsa och boende
När det gäller hälsa i kombination med boende relateras det till individens
livskvalitet, harmoni, trygghet och tillgång till sociala relationer.
När det gäller boende och hälsa ur ett folkhälsoperspektiv är det inte bara mil-
jöfaktorer såsom ohälsosamma byggnadsmaterial som är viktiga utan även de
mjuka påverkansfaktorerna har stor betydelse. Fysiska förhållanden i miljön,
tillgång till en hälsosam miljö hemma, service som tillhandahålls offentligt el-
ler privat för att stödja det dagliga livet, sociokulturella drag hos grannskapet
har alla betydelse för hur invånarnas hälsa påverkas. Även ett områdes rykte,
det vill säga, hur området uppfattas av såväl invånare som personer utanför
bostadsområdet, kan påverka självkänsla och moral hos de boende, vilka som
fl yttar in och ut i bostadsområdet samt infrastrukturen i området (4). Efter-
som vi tillbringar ca 2/3 av vår tid i hemmet och dess närhet blir goda hem
och bra lokala boendemiljöer en viktig faktor för folkhälsan.
Boendet är ofta grunden i våra liv. Ett säkert och hälsosamt boende är en för-
utsättning för varje individs välbefi nnande och möjlighet att förverkliga sitt
livsprojekt (3). Att nonchalera de problem som fi nns är därför kränkande mot
den enskilde. Tryggheten i boendet är en viktig fråga för alla människor och
ofta en förutsättning för att aktivt orka delta i samhällsbyggandet. Ohälsa och
rädsla är en fråga om demokrati och deltagande. Om den politiska organisa-
tionen inte tar problemen med hälsa och boende på allvar riskerar vi se allt fl er
människor som vänder ryggen åt det politiska systemet.
Hälsa och stödjande miljöer
Den ekonomiska och etniska boendesegregeringen har ökat i Sverige under
1990-talet, inte minst bland gruppen utrikes födda (4). Det har medfört att
tillgången på stödjande miljöer, som till exempel sociala nätverk för boende i

områden med stora ekonomiska och sociala problem urholkats. Detta blir
tydligt för dem som bara rör sig hemmavid och i sitt bostadsområde och extra
tydligt blir det för barnen.
Även de människor som lever isolerat på olika sätt påverkas i stor utsträckning
av det närmaste grannskapet. Nacksta har inte varit något undantag för denna
boendesegregering utan tvärtom ett område med omfattande sociala problem.
Det har också varit ett område med stora kulturella skillnader där vissa män-
niskor saknar en länk till samhället.
Förändringsarbetet i Nacksta har varit ett av Sundsvalls kommuns mest fram-
gångsrika folkhälsoarbeten. Utgångspunkten har hela tiden varit att skapa och
stärka miljöer som främjar en positiv hälsoutveckling. För att kunna skapa
stödjande miljöer för hälsa behövs de tre pusselbitar (5). Den första pusselbi-
ten är en användbar kunskapsbas, den andra en social strategi för medverkan
och infl ytande hos befolkningen. Tredje pusselbiten är politisk vilja hos be-
slutsfattarna. Denna tvärsektoriella samverkan är inte lätt och har inte alltid
fungerat i Nacksta. Men tack vare starka viljor och ett ihärdigt hårt arbete av
många människor ser vi idag en tydlig förändring i bostadsområdet.
Nacksta i fokus för folkhälsoarbete
Ett politiskt beslut 1989 var början till det förändringsarbete som pågått kon-
tinuerligt i Nacksta under hela 1990-talet och som redovisas i denna antologi.
Innan Sunda Sundsvall startade 1989 så hade det genomförts fl ertalet sociala
förändringsprojekt i Nacksta, men inget så omfattande och samordnande som
de som skulle följa under 1990-talet. Arbetet i Nacksta påbörjades med pro-
jektet Sunda Sundsvall (1989) som var riktat till hela Sundsvalls befolkning,
men där stora delar ägnades åt Nacksta, där en samordnare anställdes 1990.
År 1991 tog Plus-projektet vid, som fi nansierades med ekonomiskt stöd från
Allmänna arvsfonden och som riktade sig till miljonprogrammets bostads-
15

16
områden. När detta projekt löpt ut tog Folkhälsa Sundsvall vid. Under denna
tidsperiod kom det ekonomiska stödet från olika håll men folkhälsoarbetet i
Nacksta löpte på oberoende av var fi nansieringen kom ifrån. Det var arbetet
som var det viktiga. En annan kontinuerlig del i processen har den övergri-
pande samverkansgruppen Nackstagruppen varit.
Metoderna och åtgärderna har varierat över tid men arbetet har haft en
kontinuitet. Samtidigt har det genomgående funnits några grundprinciper
såsom jämlikhet i hälsa, medborgarengagemang och tvärsektoriellt arbete. De
boende i Nacksta har hela tiden deltagit i förändringsarbetet och varit med att
förvandla den fysiska såväl som den psykosociala närmiljön till det bättre. För-
eningar har startats och varit mer eller mindre långvariga. Bilden av Nacksta
har förändrats, inte bara i området utan även bland övriga sundsvallsbor och
Nacksta har samtidigt blivit känt inte bara bland intressenter i övriga landet
utan även utanför Sveriges gränser.
Folkhälsoarbetet i Nacksta har fått en rad positiva effekter. Områdets rykte
har förbättras, vilket gör att människorna i Nacksta idag är stolta över sitt
bostadsområde. Brottstatistiken pekar på att kriminaliteten i Nacksta har
minskat markant, vilket medför att området idag upplevs som tryggare och
säkrare. Boende i Nacksta känner att de varit delaktiga i förändringsarbetet,
vilket skapar en känsla av meningsfullhet och delaktighet i samhället, vilket
är en betydelsefull skillnad för människor som tidigare inte känt något förtro-
ende för samhället. Ett samhälle där trygghet, delaktighet och meningsfullhet
är en grundläggande förutsättning för befolkningens hälsa.
Arbetet i Nacksta har inte alltid varit lätt. Det har krävts stora insatser och
mycket engagemang såväl som stor frustration för att få till stånd Nackstas
förändring. Därför är det viktigt att vi inte glömmer att framtiden väntar.
Det går inte att luta sig tillbaka och tro att eftersom vi lyckats därmed har
gått i mål. Förändringar är inte beständiga och inte heller bostadsområden

eller folkhälsoarbete. Nya människor fl yttar in och andra ger sig av, ungdomar
växer upp och nya barn föds, vilket medför att processen måste fortgå – om
än inte i den utsträckning som rådde under 1990-talet.
◆◆◆
17

18
Nackstagruppen
1978 –
Av Ulf G Conrah
Nackstagruppen är benämningen på den lokala samrådsgrupp mellan
myndigheter och andra samhällsorgan som fi nns i Nacksta. Grup-
pen kallades under de första åren Nacksta planeringsgrupp. Idag
kallas den också BRÅ-gruppen (brottsförebyggande rådet) i Nacksta.
Samrådsgruppen inledde sin verksamhet redan 1978. Anledningen till att en
samrådsgrupp bildades var en ny reform inom skolväsendet som kallades SIA
(Skolans inre arbete). I denna reform ingick att rektorsområdena skulle bygga
upp en regelbunden lokal samverkan med de s.k. ”mjuknämnderna” inom
kommunen. Nackstaskolans rektor blev ständig ordförande och ledamöterna
kom från de dåvarande kultur-, fritids- och socialförvaltningarna. De första
åren träffades gruppen en gång i månaden och samverkan bestod främst av
information från de olika förvaltningarna, vilket på den tiden fyllde ett stort
behov. Deltagarna var påtagligt ovana vid att sitta ”vid samma bord”, eftersom
det fanns skarpa gränser mellan de olika förvaltningarna. Deltagarna var där-
för försiktiga med att berätta alltför detaljerat om det inre livet hos sina egna
förvaltningar. Mötena var formella med en strikt dag- och talarordning. Kom-
munikationen var faktaorienterad. Men gruppen blev i alla fall en grundval
för den framtida utvecklingen. Den besvärliga ungdomssituationen i Nacksta,
som starkt berörde alla förvaltningar, bidrog i hög grad till att samrådsgrup-
pen relativt snabbt kom igång med gemensamma insatser.
I en intern rapport från socialtjänsten i Sundsvall i slutet av 70-talet får man
en dyster bild av den sociala situationen de första åren i det nybyggda områ-
det:

”Snabbt efter infl yttningarna märktes dels att många behövde socialhjälp för att
klara sin ekonomi, samt att ungdomsgäng var fl itigt förekommande. Strax efter
Nacksta byggdes Blå Huset som ett kategorihus med genomgångsbostäder, d v s för
de som brutit upp efter en skilsmässa skulle bo där tillfälligt tills de funnit en ”rik-
tig” lägenhet. I huset infl yttade många män med alkoholproblem. Detta medförde
att huset fi ck ett dåligt rykte.
I mitten av 70-talet uppstod stora problem i Nacksta, missbruk (även narkotika)
och en relativt stor brottslighet. Det rörde sig om bilstölder, inbrott i källare osv.
Många klagomål riktades mot affärscentrat, där förstörelsen var stor. Speciellt
ungdomar drogs till centrat. ”
Det är inte överord att påstå att de kommunala förvaltningarna i Sundsvall
hade tagits på sängen av bostadsområdets oväntat negativa sociala utveckling.
Fler tjänster och resurser från berörda förvaltningar fi ck sättas in i området.
Men på den tiden var den kommunala ekonomin inte lika ansträngd som den
senare blev.
Det första i raden av många Nackstaprojekt som syftade till sociala förbätt-
ringar genomfördes i början av 70-talet. Detta projekt handlade om ett utökat
öppethållande på kvällar och helger av fritidsgården med fl er fritidsledare och
samverkan med socialtjänstens båda fältassistenter. Ungdomarna skulle moti-
veras att vistas mer på fritidsgården istället för att strula ute i bostadsområdet
och i stadskärnan.
Ovana vid samverkan
Det blev snart tydligt att de olika representanterna i samrådsgruppen hade
olika glasögon när de såg på ungdomarna i området. Varje förvaltning hade
sin egen uppfattning om sitt ansvar för ungdomsgruppen. Det fanns ingen
kommunal helhetssyn. Socialförvaltningen ville dock arbeta mer förebyggan-
de för att tidigt kunna ge hjälp åt ungdomar i riskzonen. 1976 startade social-
19

20
förvaltningen därför ett eget fältorienterat projekt som riktade sig mot utsatta
grupper i bostadsområdena (1). I socialsekreterarnas möten med ungdomar
på gruppnivå kom dock både skötsamma och stökiga ungdomar att ingå.
Skolan och fritidsgården var ovana vid denna nya förebyggande inriktning
från socialförvaltningens sida. De var vana vid att socialförvaltningen ägnade
sig åt individuella insatser för de stökigaste ungdomarna och upplevde nu ett
visst konkurrensförhållande när socialförvaltningen lade sig i frågor som be-
rörde synen på hela ungdomsgruppen, till exempel frågan om vilka ungdomar
som borde få vara med på fritidsgårdens omtyckta lägerverksamhet och hur
skolan borde bemöta skolkande elever. Under denna tid knöts också samban-
det mellan skola och fritidsgård allt närmare genom att fritidsgården nu fi ck
ansvar för rastverksamheten under skoldagarna.
Samrådsgruppen utvidgas
Det fanns förstås fl er intressenter i ungdomarnas situation än de kommu-
nala förvaltningarna. Efter diskussioner i samrådsgruppen kom därför fl era
av dessa organisationer att erbjudas plats i gruppen. 1983 utvidgades sam-
rådsgruppen till att omfatta representanter från Sundsvallsbyggen (numera
Mitthem), kvarterspolisen (numera Närpolisen), vårdcentralen och Svenska
kyrkan i Nacksta. Den nyinrättade kommunala invandrarnämnden fi ck också
representation i gruppen. Socialtjänsten fi ck dessutom en ytterligare represen-
tant som representerade barnomsorgen. Den representant som redan fanns
företrädde individ- och familjeomsorgen.
Stämningen i gruppen blev nu mer informell och ordförandeskapet började
också alternera årsvis mellan representanterna från förvaltningarna. Informa-
tionsutbytet ersattes av friare diskussioner i olika frågor. Gäster från andra
föreningar och myndigheter deltog ofta på mötena. Samrådsgruppen bytte
namn till Nackstagruppen. Men frågan var hur representativ gruppen var

för Nackstaborna? Trots utvidgningen var oklarheten stor bland invånarna i
Nacksta om vad Nackstagruppen egentligen sysslade med. Diskussion skedde
om föreningslivet i Nacksta skulle erbjudas att delta i samrådsgruppen, men
förslaget föll av skälet att gruppen då skulle bli för stor.
Kvarterspolisen hade en lokal i Blå Huset, men tjänstgöringen i området var
till en början sporadisk och de kallades ofta till andra uppdrag i kommunen.
Kvarterspolisens ständiga medverkan i samrådsgruppen föregicks för övrigt av
en diskussion inom polisledningen om det var lämpligt att polisen skulle ingå
i organiserat samarbete med andra förvaltningar på områdesnivå.
Utvidgningen av gruppen innebar också att andra frågor än ungdomarnas
situation kunde diskuteras med utgångspunkten i allas trivsel och gemenskap
i bostadsområdet. Större kultur- och nöjesarrangemang diskuterades.
En viktig händelse som hade betydelse för samrådsgruppen var Cityprojektets
start 1981. Cityprojektet gick ut på att socialtjänsten, skolan och fritidsför-
valtningen tillsammans med föreningsaktiva och föräldrar vandrade i centrala
staden på fredags- och lördagskvällar för att motverka supande och bråk bland
ungdomarna. Cityprojektet lever för övrigt vidare än i dag under namnet
Vuxna på stan. Cityprojektet utvidgades också snart till bostadsområdena, där
lokala föräldravandringar organiserades.
I Nacksta inriktades föräldravandringarna ofta på Blå huset, som drog till sig
ungdomar som ville köpa sprit hos vissa hyresgäster som var missbrukare. Det
fanns också utrymmen i trapphuset där ungdomarna höll till när de drack
sprit. I affärscentrum i Nacksta samlades också många ungdomar som betedde
sig stökigt. Samrådsgruppen var överens om vikten av dessa föräldravand-
ringar och på helgkvällarna deltog många lärare, socialsekreterare, fritidsledare
tillsammans med föräldrar.
21

22
Detta gjorde att förvaltningarna lärde känna varandra bättre och blev mer
öppna i diskussionerna. Man vågade nu vara mer kritisk till den egna förvalt-
ningens arbetsmetoder och organisering. Dessa diskussioner kom dock sällan
fram på samrådsgruppens möten utan främst i vardagsarbetet i området.
Ett bekymmer för samrådsgruppen var att representanterna ibland kunde
utebli eller vidtala en ersättare att närvara vid mötena. Ersättaren hade då ofta
inte mandat att fatta beslut och dennes närvaro tog sig då form av ett studie-
besök. Principen för samrådsgruppen var att alla deltagare skulle vara överens
om besluten. Men denna fråga togs aldrig upp till en ordentlig diskussion.
Många nya projekt
Samrådsgruppen började nu användas som referensgrupp för större projekt
och förändringar i området, vilket ökade gruppens betydelse. Tidigare hade
förvaltningarna oftast själva planerat sina egna satsningar utan samråd med
övriga intressenter. Ett exempel från mitten av 80-talet där samrådsgruppen
fi ck vara remissinstans var frågan om ett utökat samarbete mellan förskola
och skola. Samrådsgruppen var positiv och ett försöksprojekt startades kort
därefter som slog väl ut.
Kritiken mot den yttre miljön har alltid varit stor bland nackstaborna och det
uppskattades därför när Riksbyggen 1985 genomförde ett miljöförbättrings-
projekt i Nacksta som bl.a. innebar tillkomsten av några tennisbanor och en
lekplats.
1987 redovisade fritidsförvaltningen ett försöksprojekt på fritidsgårdarna som
pågått under åren 1984-1987. Huvudförslaget var att satsa på föreningslivet i
bostadsområdena och stimulera föreningarna att ta sig an de barn och ungdo-
mar i riskzonen som inte var föreningsanslutna. Fritidsgårdarna skulle vidare
öppnas för alla boende i området och inte enbart rikta sig till ungdomar.

Ökad samverkan med andra förvaltningar betonades också. Detta projekt
kom att ha stor betydelse för samrådsgruppens fortsatta arbete.
Ett uppmärksammat förslag kom från Hyresgästföreningen i början av 1990
som kallades ”Centrum Väst” och som diskuterades bland annat i samråds-
gruppen. Förslaget handlade om att bygga samman Blå Huset, affärscentrum
och kvartersbadet. Förslaget var inte förankrat bland de boende i Nacksta och
det blev många åsikter om förslaget. Till slut blev de boende representerade
i en samrådsgrupp. Det visade sig dock att resurserna inte räckte till för att
genomföra hela ombyggnationen. Däremot kom en ombyggnad av det illa be-
ryktade ”Blå Huset” äntligen igång, vilket efter några år resulterade i ett nytt
fi nt höghus med två ingångar i gul färg, som blev en värdig vinjett vid infarten
till Nacksta. Lägenheterna byggdes om och upplåtelseformen förändrades till
bostadsrätter. Husets rykte som missbruksboende försvann omgående.
Satsning på samrådsgrupperna
1988 genomförde skolkontoret en omfattande undersökning av Nackstasko-
lan på grund av de många problem som då fanns. En enkät gjordes till all
skolpersonal och andra förvaltningar som var verksamma i Nacksta. Under-
sökningen visade att lärarna hade en mycket svår arbetssituation med många
elever som behövde särskilt stöd. Stödet till elevernas föräldrar behövde också
ökas. Elevvårdskonferenserna och stödet till lärarna skulle förbättras, vissa
lokaler behövde byggas om och skolans samverkan med förskolan (som låg
under socialtjänsten) och socialsekreterarna borde ökas. Skolan föreslog därför
en delfi nansiering av en speciell fältinriktad socialsekreterartjänst för elever
med problem i Nacksta. Socialtjänsten skulle stå för övrig fi nansiering.
Den föreslagna tjänsten kom senare till stånd och den socialsekreterare som
rekryterades deltog på elevvårdskonferenser och i föräldravandringarna på
helgerna. Tjänsten fi ck en viss betydelse för att öka samarbetet i ungdoms-
23

24
frågorna, men det uppstod också motsättningar om hur socialsekreteraren
skulle arbeta. Skolan ville ha tjänsten mer knuten till skollokalerna som stöd
åt klasslärarna. Tjänsten drogs in 1993 av ekonomiska skäl, men bakom in-
dragningen fanns också motstridiga uppfattningar om tjänstens inriktning
och nytta.
I skolans undersökning föreslogs också att Nackstagruppen och övriga sam-
rådsgrupper i kommunen skulle få ett utökat ansvar för övergripande barn-
och ungdomsfrågor och även få en viss summa pengar att fördela till positiva
barn- och ungdomssatsningar. Förslaget ledde nu till ett större engagemang
från förvaltningsledningarnas sida i samrådsgruppen, vilket var positivt. Ett
fl ertal sammankomster och internatdiskussioner mellan ledning och personal
inom de kommunala förvaltningarna ägde rum i denna fråga. Fritidsförvalt-
ningen fi ck därefter ett övergripande ansvar för att fördela ekonomiska anslag
till de samrådsgrupper som fanns i de olika kommundelarna. Kassörer utsågs
i samrådsgrupperna. Grupperna fi ck skriva verksamhetsberättelser och göra
upp budget för att söka anslag från fritidsförvaltningen.
Varje samrådsgrupp fi ck ett årligt anslag på 15.000 kr till personalutbildning
och till angelägna gemensamma arrangemang för ungdomar i området. Nack-
sta fi ck under några år ett högre anslag – som högst 45.000 kr. Detta moti-
verades med att problemen i Nacksta bedömdes större än i andra områden.
Den tjänsteman vid fritidsförvaltningen som ansvarade för samrådsgrupperna
besökte också regelbundet de olika grupperna för diskussioner om lämpliga
insatser för ungdomarna. Anslaget till Nackstagruppen gick till extra idrotts-
verksamhet, föreläsningar och olika utåtriktade arrangemang i området, ofta
på fritidsgårdens förslag. En mindre del gick till studiebesök i andra kommu-
ner för samrådsgruppens deltagare.
I början av 90-talet drogs dessa anslag in med motiveringen att förvaltning-
arna själva skulle stå för fi nansieringen. Kommunens allt kärvare ekonomi

hade blivit en påtaglig realitet. Fritidsförvaltningens övergripande ansvar för
samrådsgrupperna togs också bort. Det var synd att samrådsgruppernas ge-
mensamma budget togs bort. Den bidrog till att stärka gemenskapen inom
Nackstagruppen.
Nackstaborna får större infl ytande i
samrådsgruppen
1989 inträffade en viktig förändring. Projektledaren i det nystartade folk-
hälsoprojektet Sunda Sundsvall frågade om detta projekt regelbundet fi ck
representeras i samrådsgruppens arbete. Projekt Sunda Sundsvall var i hög
grad inriktat på Nacksta och en särskild samordnare hade rekryterats. Denna
förfrågan accepterades med glädje och samordnaren för projektet deltog sedan
regelbundet i Nackstagruppens möten. På det sättet kan man säga att nacksta-
borna äntligen fi ck en representant i Nackstagruppen.
Önskemålen hos nackstaborna blev nu bättre uppmärksammade i Nacksta-
gruppen och frågorna som diskuterades kom närmare de boende i området.
Några exempel på detta;
◆ En framställning från Nackstagruppen till polisledningen att få kvarters-
polistjänsten att tjänstgöra på heltid i området.
◆ En inventering av bostadsområdets lokalresurser för att förbättra vill-
◆ koren för föreningslivet.
◆ En framställning till fritidsförvaltningens uthyrningsavdelning att Nack-
◆ stas föreningar och grupper skulle prioriteras vid inbokning av tider i
◆ skolans gymnastikhall. Som läget var då, var gymnastikhallen nästan
◆ helt inbokad av idrottsföreningar utanför Nacksta.
◆ En aktion tillsammans med fastighetskontoret för att nedbringa klotter
◆och annan skadegörelse på skolbyggnader och andra lokaler i Nacksta.
◆ Om skadegörelsen minskade skulle ungdomarna få bidrag till resor.
25

26
◆ Stöd till en särskild fritidsverksamhet för 12-13 -åringar i området.
◆ En skrivelse till kommunstyrelsen för att områdets nedläggningshotade
◆ utomhusbad skulle få fi nnas kvar.
Kampen om kvartersbadet kom för övrigt att bli en viktig symbolfråga för
nackstabornas infl ytande och delaktighet i sitt bostadsområde. Fritidsförvalt-
ningen hade i en utredning föreslagit en nedläggning av samtliga utomhus-
bad i kommunen. Det blev protester, men de fl esta bad lades så småningom
ned. Frågan om utomhusbadet i Nacksta löstes till slut med en kompromiss.
Fritidsförvaltningen lät badet övertas av nackstaborna själva, men bidrog eko-
nomiskt till underhållet. Många kritiker trodde inte att badet skulle kunna
skötas med ideella krafter men än i dag lever badet vidare. Den tidigare omfat-
tande skadegörelsen på anläggningen försvann snart helt.
Ett annat exempel på en lyckad samverkan gällde ett gäng ungdomar som
var inblandade i en så kallad korsbränning mot invandrare. Ungdomarna
och deras föräldrar inbjöds till polisstationen av närpolisen för att diskutera
främlingsfi entlighet. Personal från fritidsgård och socialtjänst deltog också.
Med denna sammankomst ville Nackstagruppen göra en kraftig markering
gentemot tendenser till främlingsfi entlighet, även om det senare framkom att
den så kallade korsbränningen mer kunde betraktas som ett barnsligt tilltag
än en rasistisk handling. Förhållandet mellan invandrare och nackstabor har
för övrigt varit mycket gott under åren. Detta beskrivs i kapitlet ”Ett mång-
kulturellt bostadsområde”.
Ett ytterligare exempel på en god samverkan var när Nackstagruppen 1995
lade ned mycket tid för att skapa en värdig skolavslutning för eleverna i åk 9
i Nackstaskolan i samarbete med Höglunda-, Åkersvik- och Bergsåkerssko-
lorna. Fritidsgårdsföreståndaren samordnade detta projekt och trots knapp
planeringstid kunde ett trevligt arrangemang i drogfri miljö ordnas för ca 300
skolelever.

Det kan även nämnas att ABF och Hyresgästföreningen under 1990-92
gjorde en stor satsning på Nacksta. Projektet syftade till att öka folkbildnings-
och föreningsintresset, öka samverkan mellan invandrare och svenskar samt få
till stånd kulturkaféer, skrivarverkstad, kvartersteater, närradio, odlingslotter
med mera.
Gemensam målsättning
På 90-talet blev det dags för Nackstagruppen att enas om en gemensam och
tydlig plattform för sitt arbete. En sådan målsättning diskuterades nu fram
och trycktes sedan upp i en folder som distribuerades till alla boende.
Målsättningen blev uttryckt så här:
att informera om varandras verksamheter och vilka planerade förändringar
som är aktuella.
att lära känna området ur olika perspektiv.
att samnyttja bostadsområdets resurser i form av lokaler och personal.
att gemensamt ordna arrangemang som Lucia, midsommarafton, skolavslut-
ning, Nackstadagar, teaterprojekt m.m.
att bidra till att skapa trivsel och gemenskap i bostadsområdet.
att stimulera boende och föreningar att utveckla verksamhet i området.
att samverkan mellan förvaltningar och andra organisationer skall ske med
nackstabornas bästa för ögonen.
att identifi era riskgrupper i området.
På förslag av projekt Sunda Sundsvall ställde sig också Nackstagruppen bakom
följande utvecklingsplan för Nacksta:
att förbättra inomhusmiljöerna så att allergier undviks.
att ta tillvara hyresgästernas synpunkter genom den s.k. arbetsboksmetoden.
att minska omsättningen av hyresgäster i Nacksta.
att se över den fysiska miljön.
27

28
Fakta
”En viktig aspekt av samord-
naruppgiften i Nacksta har
varit att upprätthålla en nära
och fruktbar kontakt med kom-
munala tjänstemän och poli-
tiker samt med föreningsad-
ministratörer. Detta har också
lyckats på ett anmärkningsvärt
bra sätt” (2)
att förbättra servicen från affärer, bostadsföretag, organisationer och för-
valtningar.
Sunda Sundsvall-projektet lade för övrigt grunden till en mobilisering
av nackstaborna som fi ck en avgörande betydelse för den fortsatta so-
ciala utvecklingen i området. Detta projekt beskrivs i ett särskilt kapitel.
Plus-projektet
Plus-projektet, som beskrivs i kapitlet med samma namn, genomfördes mel-
lan 1991-1994 och innebar ett nära samband mellan Nackstagruppen och de
boende. Den goda kontakt som upprättats genom Sunda Sundsvall kunde nu
fortsätta att utvecklas.
Under Plus-projektets tid började positiva reportage dyka upp i lokalpressen
och i lokal-TV. Många studiebesök kom från andra kommuner. Projektmed-
arbetare och Nackstagruppsrepresentanter deltog på konferenser och studie-
besök i andra kommuner, t.ex. i Upplands Bro. Nacksta började äntligen bli
ett positivt begrepp i sundsvallsbornas medvetande!
Man kan säga att Nackstagruppen blev understödjande till den utveckling
mot den självorganisering av bostadsområdet som nu kom igång. Ett exempel
på detta var att Plus-projektets olika delprojekt började nyttja fritidsgården.
Även om denna utveckling för det mesta var positiv uppstod dock vissa mot-
sättningar. Fritidsgårdens personal kände konkurrens i sin yrkesroll i förhål-
lande till Plus-projektets eldsjälar, som hade andra idéer om fritidsverksamhe-
ten. Denna motsättning, som beskrivs närmare i kapitlet om Plus-projektet,
blev till slut mycket infekterad men löstes dock så småningom på ett bra sätt.
Till en del bidrog Nackstagruppen till konfl iktens lösning genom att fungera
som ett diskussionsforum under den konfl iktfyllda tiden. Diskussionsvågorna

gick också höga bland ungdomar och övriga boende i området samt mellan
arbetsledare inom socialtjänsten och fritidsförvaltningen.
Folkhälsa Nacksta
Plus-projektet avlöstes av nästa stora satsning i Nacksta som var Folkhälsa
Nacksta. 1992 tillkom det nationella Folkhälsoinstitutet och Sundsvall fi ck
särskilda anslag för att utveckla det lokala folkhälsoarbetet – projekt Folkhälsa
Sundsvall. En lägenhet i områdets centrum hyrdes för kaféverksamhet, kontor
och många andra aktiviteter. Kampanjer mot droger och mot rökning för att
motverka allergier ägde rum. Under 1995 gjordes en 20-minuters videofi lm
om Nacksta – ”Makt åt Nacksta” – som väckte stort intresse och uppskattning
och visades långt utanför Sundsvall.
Folkhälsoprojektet kunde bygga vidare på den stabila grund som tidigare lagts
av Sunda Sundsvall och Plus-projektet. Folkhälsoprojektet avslutades 1996,
men projektarbetarna i Nacksta beslöt att behålla namnet Folkhälsa Nacksta
som nu var inarbetat. Det var ett lämpligt namn för en permanent och stabil
verksamhet i området som även bröt den långa trenden av olika tillfälliga
nackstaprojekt.
Sysselsättningsprojektet
1990-talet präglades länge av arbetslöshet och ekonomisk snålblåst. En viktig
satsning som kom till stånd i Nacksta i mitten av 90-talet var ett sysselsätt-
ningsprojekt. Som tidigare nämnts övertogs kvartersbadet i Nacksta av ideella
krafter i början av 90-talet. Runt badet fanns många arbetsuppgifter som
målning, snickerier, städning, tillsyn av de badande och kioskförsäljning som
lämpade sig väl för ALU-anställning och ungdomspraktik.
Nacksta var hårt drabbat av arbetslösheten och ett organiserat samarbete
mellan Folkhälsa Nacksta, Arbetsförmedlingen och kommunens arbetscen-
29

30
trum kom därför till stånd. Samarbetet inleddes runt badet men allt fl er
arbetsuppgifter togs fram i området - klippning av gräsmattor och städ-
ning i utomhusmiljön. Som mest fi ck närmare 100 arbetslösa nackstabor
sysselsättning i området! Många ungdomar fi ck sysselsättning på badet,
på caféet i blå huset och som kamratstödjare i skolan. För att organisera
detta anställdes många yrkeskunniga arbetslösa på arbetslivsutvecklingsbi-
drag. Den organisation som byggdes upp under denna tid kom senare att
bli stommen i arbetskooperativet Allservice & Zadaka som bildades 2001.
Nackstagruppens betydelse
En stor händelse i Nackstas brokiga historia var den länge emotsedda ombygg-
nationen av området som startade 1998 och slutfördes 2001. Nackstaborna
var aktivt med i projekteringsarbetet. Det storskaliga området blev nu mer
småskaligt och personligt. Denna förändring beskrivs utförligare i ett särskilt
kapitel. Ombyggnationen blev ett avgörande steg mot en normalisering av
bostadsområdet.
Samarbetet i Nackstagruppen var i slutet av 1990-talet mycket väl inarbetat.
Den tid var förgången när samarbetet enbart gick ut på att formellt träffas
en gång i månaden för informationsutbyte. Protokollen fram till 2002 visar
att samplanering numera sker av de fl esta arrangemang och satsningar som
genomförs i området. Deltagarna i gruppen visar stor öppenhet och lyhörd-
het mot övriga deltagare. Samrådsgruppen fungerar som en paraplyorganisa-
tion. Det praktiska arbetet bedrivs i mindre arbetsgrupper runt olika frågor.
Fram till 2001 fanns också en ledningsgrupp för Folkhälsa Nacksta med
skola, socialtjänst, arbetsförmedling, kommunens arbetsmarknadsenhet och
fritidsgården. Folkhälsa Nacksta har idag ombildats till ett arbetskooperativ
– Allservice & Zadaka.

Nackstagruppen har genom sin stabilitet och personkontinuitet utan tvekan
haft betydelse som nav för utvecklingen i området. Detta betyder inte att
samarbetet alltid fungerat friktionsfritt.
Motsättningar inom gruppen har då och då hindrat samarbete, till exempel
om vilka insatser som skall göras av kommunen runt skolavslutningar, om
fritidsgårdens arbetsuppgifter och hur man bör agera vid misstanke om drog-
missbruk hos ungdomar. Motsättningar och konfl ikter kan självklart aldrig
undvikas och är en ofrånkomlig del i all samverkan.
31

32
Faximil ur Skolbladet
nr 4-2001
I en artikel i Barn- och utbildningsförvaltningens tidskrift Skolbladet nr 4
- 2001 ger Ove Jansson en mer levande beskrivning av hur Nackstagrup-
pen fungerar idag.
Utdrag
Nackstagruppen lever och utvecklas.
Många samarbetsprojekt i bostadsområden brukar lösas upp av sig
själva efter några år. Nackstagruppen, som bildades 1978, är ett lysande
undantag.
- Det beror mest på Berit Karlsson, som är en verklig eldsjäl, säger Paul
Alsén, rektor på Nackstaskolan och med i Nackstagruppen även han.
När Nackstagruppen bildades bestod den av representanter från socialtjänsten,
skolan
och kultur & fritid. Under årens lopp har man plockat in andra instanser som
polisen, kyrkan, fastighetskontoret, Mitthem och Folkhälsa Nacksta.
- Vi har lärt känna varandra och vi litar på varandra, säger Paul Alsén.
Vad som är viktigt är att vi har haft en kärntrupp med människor som inte är
utbytbara.
Den kärntruppen består av förutom Paul och Berit även av Christer Johansson,
tidigare närpolis i Nacksta och numera närpolischef samt Åsa Pettersson
från fritidsgården i Nacksta. Frågan är om inte alla fyra kan kallas
eldsjälar.
Löser problem snabbt
- Jag tror Nackstagruppens överlevnad beror på fl era saker. Vi är bra på
att samarbeta, och vi hjälps åt att lösa problemen innan de blir för stora.
Det fi nns ingen prestige med och slutligen så har vi våra hjärtan i Nacksta,
menar Berit Karlsson.
Berit – som har bott i Nacksta sedan 1972 blev 1990 tillfrågad om hon
ville delta i projektet Sunda Sundsvall. I samband med det projektet var hon
med och bildade Sadaka, en förening för kvinnor boende i Nacksta som vill
ha hjälp att integreras i det svenska samhället.
- Sadaka har bland annat inneburit att de som kommer från andra länder
har fått en annan syn på skolan. I många kulturer är det mycket illa om en
lärare vill tala med föräldrarna, och blir de kallade till rektorn så väntar de sig
en katastrof, berättar Berit.

Informella möten
1992-93 bidrog civildepartementet med 1,5 miljoner under tre år i olika projekt i kommuner
som ville satsa lika mycket själva. Härigenom utvecklades samarbetet. Deltagarna i
Nackstagruppen träffas en gång i månaden, men det händer ofta att ett par i gruppen
har informella möten när de träffas, t ex på affären.
- Vi vet var vi har varandra och kan få tag i aktuella problem väldigt snabbt. Det
gäller då att vara personer och inte myndigheter, säger Paul Alsén.
Ett bra exempel på det var när områdesförvaltaren pratade med några ungdomar
som vandaliserat och fi ck dem att förstå vad de kunde få för de pengar som reparationerna
kostade, t ex basketkorgar. Totalt har nu kostnaderna för vandalisering av
fastigheterna gått ner från 260.000 kr till 60.000 kr per år. Och det har köpts nya basketkorgar!
Direktlinje till rektor
Från polisens sida har Nackstagruppens arbete varit ovärderligt för att få ett lugnare
område
med mindre brott och vandalisering.
- Vi kan nu lättare ta tag i problemen på en gång och har en ”direktlinje” till Paul
Alsén, som fungerar i båda riktningarna, säger Christer Johansson från närpolisen.
Tidigare var inbrott i bilgaragen och källarna ganska vanliga brott i Nacksta. I Nackstagruppen
diskuterades dessa problem och efter åtgärder av fastighetskontoret och
Mitthem har man lyckats ”bygga bort” en del.
- Vi har efter det noterat en 40 procentig minskning av dessa brott, säger Christer
Johansson.
Åsa Pettersson på Fritidsgården tycker att man är bra på att stötta varandra i Nackstagruppen.
- Det är även lätt att få kontakt och samarbeta med all personal på Nackstaskolan,
vilket gör mitt jobb lättare, säger Åsa.
Berit har en dröm
Berit Karlsson håller i Nackstabadet och ansvarar även för sommarbemanningen i servicegruppen
som sköter området. Därmed har hon en morot för skolungdomarna.
- De vet att de måste sköta sig för att få ett sommarjobb hos mig, berättar Berit.
Efter ett studiebesök på Rinkebyskolan i Stockholm har Berit en dröm som hon hoppas
kan bli förverkligad om några år:
- Tänk om Nackstaskolan kunde vara öppen från klockan 07.00 till 24.00 med en
mängd olika aktiviteter. Det är många som skulle behöva det, säger Berit Karlsson.
33

34
Sunda Sundsvall
1989-1991
Av Per Skjutar
Sunda Sundsvall var ett samarbetsprojekt mellan Sundsvalls kommun
och Landstinget Västernorrland som bedrevs mellan juni 1989 och
december 1991. Projektet riktade sig till alla medborgare i Sundsvall,
där det största delprojektet var förändringsarbetet i bostadsområdet Nacksta.
Projektet kom att få en långsiktig betydelse för Nacksta. Flera senare projekt
och satsningar kunde bygga vidare på de arbetsmetoder och det kontaktnät
som skapades av projekt Sunda Sundsvall.
Bakgrund
Bakgrunden till att Sunda Sundsvall startades återfi nns i de aktuella frågorna
inför valet 1988. Miljöfrågorna var framträdande och bl.a. folkhälsosatsning-
en Sunda Sundsvall fördes fram från socialdemokraterna. En bidragande orsak
var att Sundsvall 1991 skulle vara värd för världshälsoorganisationens, WHO:s,
världskonferens om stödjande miljöer.
Sundsvalls kommun och Landstinget Västernorrland hade kommit i kontakt
med WHO:s strategi ”Healthy Cities”. Denna strategi bygger i korthet på att
allt större andel av Europas befolkning bor i städer och därför behövs klara
tankar för hur städerna skall kunna erbjuda hälsosamma förutsättningar. Någ-
ra fundamentala principer är medborgarinfl ytande, tvärsektoriellt samarbete
och jämlikhet i hälsa.
WHO arrangerade i maj 1988 en konferens i Wien med temat ”Health in
Towns – New Urban Policies to Promote Public Health”. Peter Gavelin (då
miljöchef, numera kommundirektör) från kommunen och Markus Kallioinen

(då distriktsläkare och ansvarig för primärvårdens FoU-enhet, numera chefs-
läkare) från Landstinget Västernorrland deltog i denna konferens. De såg att
WHO:s koncept passade väl in även i Sundsvalls planer på initiativ för folk-
hälsan.
Peter Gavelin och Markus Kallioinen deltog i Sunda Sundsvalls arbete under
hela projekttiden.
Den politiska ledningen för projektet bestod av tre förtroendevalda från var-
dera kommun och landsting. Projektledningen bestod av två tjänstemän från
de båda huvudmännen, Per Skjutar från Sundsvalls kommun och Hjördis
Rooth Möller från Landstinget Västernorrland. Undertecknad arbetade från
starten av projektet och Hjördis Rooth Möller anslöt på nyåret 1990.
När Sunda Sundsvall startade var ett av de första uppdragen från den politiska
ledningsgruppen att påbörja ett förändringsarbete i Nacksta. De förtroende-
valda var väl medvetna om de förhållanden som då präglade bilden av Nack-
sta. Förutom sina egna kontakter med allmänheten hade behovet av föränd-
ringar i Nacksta förts fram även i den kommunala organisationen. Cheferna
för socialkontoret, fritidskontoret, kulturnämnden, invandrarnämnden och
skolstyrelsen fi ck en skrivelse daterad 1989-02-07 från respektive förvaltnings
representanter i Nacksta.
I skrivelsen beskrivs bl.a. tidigare erfarenheter av olika insatser till nytta för
Nackstas invånare. Trots många positiva insatser konstaterar tjänstemännen
att det kvarstår brister i området. Det som saknades var en heltäckande pro-
blem- och resursbeskrivning med förslag till åtgärder. Målsättningen borde
vara att åstadkomma ett brett förändringsarbete bland befolkningen i området
så att en vi-känsla skapas. Påverkan skall då inte bara gälla fritidslivet utan
även innefatta förändringar i boendestrukturen och uppnå kompletterande
social service i området.
35

36
Tjänstemännen ansåg att ett sådant underlag saknats, ”vilket lett till att ambi-
tiösa satsningar inte gett tillräckligt gott resultat då dessa inte skett samordnat och
i nära kontakt med de boende i området”. området” (skrivelsen sid 3)
Skrivelsen till förvaltningscheferna kom även projektledningen i Sunda
Sundsvall till del. Redan vid det första sammanträdet 1989-06-22, med den
politiska ledningsgruppen för Sunda Sundsvall, nämndes att anledning fanns
att göra en fördjupad studie av hälsoläget i Nacksta.
I anteckningarna från ledningsgruppens möte 1989-08-23 sägs att kontakt
har skett med representanter för kommunens förvaltningar i Nacksta. Där på-
gick ett bra samarbete dels mellan kommunens förvaltningar och dels mellan
kommunens representanter och Riksbyggens områdesförvaltare. Det bedöm-
des fi nnas ett klart intresse hos de som arbetade i området för att ta ytterligare
initiativ för att förbättra levnadsförhållandena i Nacksta.
1989-09-13 lanserade projektledningen ett förslag till projektbeskrivning för
Nacksta. Bland de föreslagna målen fanns bl.a.
◆ Ta tillvara de kunskaper och åsikter som områdets invånare har som underlag
◆ för vad som skall göras.
◆ Genom att ta framförda idéer och förslag på allvar öka aktiviteten och samhörig-
◆ heten hos de boende i Nacksta. På detta sätt kommer också trivseln att öka.
Som medel föreslogs bl.a. att dels anställa en samordnare i Nacksta, dels att
arbetsboksmetoden kunde användas. I bakgrunden fanns studiebesök vid pro-
jekt ”Brolyftet” i Upplands Bro samt i Eskilstuna där arbetsboksmetoden hade
använts. Vid studiebesöken deltog representanter för de boende i Nacksta.
1989-10-30 arrangerade Sunda Sundsvalls ledningsgrupp ett möte i Nacksta
med inbjudna representanter från en rad organisationer verksamma i Nacksta.

De politiska partier som var representerade i kommunfullmäktige var också
inbjudna.
1989-11-01 hade Sunda Sundsvalls ledningsgrupp sammanträde. I anteck-
ningarna noterades bl.a. ”Inför det fortsatta arbetet i Nacksta kan konstateras
att mycket ihärdigt arbete behövs av alla berörda för att vända på bilden av
området.”
Det stora mötet 1989-10-30 visade dock att många positiva saker nu redan
sker och planeras i Nacksta. ”Idén om att arbeta enligt arbetsboksmetoden mot-
togs positivt vid mötet och ambitionen skall vara att bok nummer 3 bör vara klar
till sommaren 1990”.
När Sunda Sundsvalls historia skall refereras bör ordföranden Åke Dahlberg
och vice ordföranden Agne Olsson särskilt nämnas. Åke Dahlberg var då vice
ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i miljönämnden i Sundsvall.
Agne Olsson var ordförande i hälso- och sjukvårdsdelegationen inom Lands-
tinget Västernorrland och för sjukhusdirektionen för Medelpads sjukvårds-
förvaltning.
Tillsammans med övriga engagerade ledamöter visade Åke Dahlberg och Agne
Olsson prov på förutseende, vilja, mod och förmåga att prova nya arbetssätt
samt en djup förståelse för människors olika villkor. Deras uppmaning till
projektledarna första gången man träffades i Sunda Sundsvall var ”skriv inte
så mycket utan gör något”. något” Detta visar på deras ambition att få verkliga föränd-
ringar uträttade.
37

38
Fakta
Under projekttiden bodde ca
4.400 personer i Nacksta. 23 %
av dessa var under 19 år.
Projektets syfte
De övergripande målen för Sunda Sundsvall formulerades så här:
◆ Sundsvall skall bli den kommun där människorna lever ett bra liv med
◆ bra hälsa.
◆ Sundsvall skall vara en ledande kommun i arbetet för en bra folkhälsa.
◆ Landsting och kommun skall samverka ambitiöst för att bevara en god
◆ hälsa och förebygga ohälsa hos människor i Sundsvall.
Målen skulle uppnås genom att skapa ett aktivt engagemang och goda kunska-
per hos medborgarna. Förtroendevalda och tjänstemän skulle öka sina kun-
skaper om de faktorer som påverkar hälsan. Vidare skulle projektet utveckla
och initiera nya arbetsformer och etablera folkhälsan som mål för ett effektivt
samarbete över olika administrativa gränser. Principerna för arbetssättet ut-
gick från WHO:s (Världshälsoorganisationens) principer om tvärsektoriell
samverkan, medborgarinfl ytande och jämlikhet i hälsa och levnadsvillkor.
Under projektet genomfördes en lång rad aktiviteter som utställningar och fö-
reläsningar, information, kampanjer, konferenser och seminarier i frågor som
droger, rökning, allergi, goda inomhusmiljöer, kostvanor, miljövänliga varor,
olycksfallsprevention, vedeldning m.m.
Delprojekt Nacksta
Förändringsarbetet i Nacksta syftade till att ge invånarna ett reellt infl ytande
över sina livsvillkor. I delprojektet anställdes därför Berit Karlsson som sam-
ordnare. Hon var själv bosatt i Nacksta, mycket föreningsaktiv och hade ett
stort kontaktnät i området. Samordnarens uppgift var att mobilisera befolk-
ningen i ett brett förändringsarbete. Berits personlighet och sätt att arbeta
kom att betyda mycket för resultaten i arbetet i Nacksta. Mer om detta i mina
avslutande personliga kommentarer.

Arbetsbokmetoden
Den s.k. arbetsbokmetoden valdes som arbetsform. I metoden ingick sex
steg.
1. En inventering görs över vilka frågor som är aktuella att tas upp i det
fortsatta arbetet.
2. De utvalda frågorna sammanställs till en arbetsbok. I arbetsboken ges de
boende möjlighet att lägga till eller ta bort frågor. Arbetsboken distribueras
till alla hushåll i området.
3. Synpunkterna som sedan kommer in sammanställs till en ny arbetsbok,
där frågorna prioriterades utifrån de inkomna synpunkterna. Även denna
arbetsbok 2 delas ut till samtliga hushåll i området.
4. De boende som är intresserade inbjuds till studiecirklar för att arbeta
med frågorna i arbetsbok 2. Till cirklarna inbjuds sakkunniga och besluts-
fattare inom de områden som tagits upp i arbetsbok 2.
5. Resultatet av studiecirklarnas arbete sammanställs till ännu en arbetsbok
3, där det framgår vilket ansvar de boende själva är beredda att ta och vilket
ansvar de kräver eller efterfrågar av myndigheter och andra organisationer.
Arbetsbok 3 skickas på remiss till de myndigheter och organisationer som
antas kunna genomföra förslagen, samtidigt som den också distribueras till
samtliga hushåll i området.
6. De inkomna remissvaren sammanställs till ny arbetsbok 4 som distribu-
eras till samtliga hushåll i området.
Vägledning i arbetet med arbetsboksmetoden hämtades från Brevskolans och
ABF:s studiehandledning ”Arbetsboksmetoden”.
Mer om Arbetsboksmetoden
hittar du att läsa på sidan
127.
39

40
Genomförande
Intresserade Nackstabor bjöds in till en redaktionsgrupp som fi ck uppgiften
att prioritera de områden som borde förändras. De områden som valdes ut i
Arbetsbok 1 blev:
◆ Att bo i Nacksta (kontakt och gemenskap)
◆ Centrum
◆ Trafi k
◆ Lek
◆ Kultur och fritid
◆ Droger
Den viktigaste frågan för urvalet var gemenskapen. Många upplevde det som
bekymmersamt att så många nackstabor var anonyma i sitt eget bostadsom-
råde. Dessutom tyckte man att föräldrarna borde ta ett större ansvar för såväl
egna barn som andras.
Arbetsbok 1 distribuerades till alla boende i området vid personliga besök
för att öka intresset. I Nacksta bodde även ca 250 utländskt födda invånare.
Arabisktalande hade fl yttat in från Irak, Iran, Libanon, Somalia m.fl . länder
och spansktalande hade fl yttat in från Chile. De utländskfödda medborgarna
i området nåddes genom Sadaka.
De synpunkter som kom sammanställdes till en ny arbetsbok 2. Under hösten
1990 inbjöds alla boende sedan till studiecirklar för att komma med synpunk-
ter på arbetsbok 2. Studiecirklarna samlade ca 60 deltagare. Den stora frågan
i alla studiegrupper kom av omständigheterna att bli det nedläggningshotade
utomhusbadet i Nacksta. Ett förslag som diskuterades i studiegrupperna var
att de boende själva skulle kunna ta över driften av badet och ideellt arbeta
som badvakter, städa, renovera m.m.

Kvarterspolisen utgjorde en stor trygghet för området och många i studie-
grupperna protesterade mot planerna att tjänsten var på väg att dras in.
Centrumhuset i området, det s.k. Blå huset, var en stor källa till missnöje för
de boende. I detta höghus fanns 92 enrumslägenheter. I fastigheten bodde
många ensamstående män, varav många hade missbruksproblem och psykiska
problem. I och runt huset uppstod störningar och vandalisering. Langning
och lägenhetsbråk hörde till vardagen. Ungdomarna sökte sig ofta till husets
källar- och vindsutrymmen där de drack sprit och klottrade på väggarna.
Utemiljön, såsom planteringar, uteplatser med grillmöjligheter och en för-
bättring av den påbörjade äventyrslekplatsen blev också ett prioriterat område
för studiecirklarna. Andra förslag som framkom var behovet av en områdesre-
ception och ett kafékooperativ.
Behovet av gemensamhetslokaler rankades också högt. En inventering av
lokaler som var tillgängliga för gemensamma aktiviteter för de boende visade
att ca 8.000 m 2 i Nacksta kunde nyttjas mer än vad som skedde. Skolans gym-
nastiksal nyttjades på kvällstid av föreningar från andra bostadsområden och
skulle kunna upplåtas mer åt nackstabornas aktiviteter.
Synpunkterna från studiecirklarna sammanställdes under våren 1991 till en
ny arbetsbok 3. Denna gick sedan på remiss till kommunens förvaltningar,
landsting, bostadsföretag m.fl . När remisstiden löpt ut i november 1991 sam-
manställdes svaren till en arbetsbok 4 som delades ut till samtliga hushåll i
området. Därefter var det dags att försöka genomföra alla förslag som presen-
terats. Ingen särskilt lätt uppgift!
41

42
Fakta
Hela processen fi nns doku-
menterad i fyra arbetsböcker
från Nacksta. Böckerna går
att ta del av genom att kon-
takta kommunstyrelsekontoret
på Sundsvalls kommun.
Projektarbetet
De olika stegen i arbetsboksprocessen krävde ett starkt engagemang och en
förändringsvilja bland de boende. I utgångsläget var aktiviteten låg i områdets
föreningar där processen tog sin början. Successivt engagerades dock ett 50-tal
aktiva nackstabor i förändringsarbetet. Dessa kom att få en viktig uppgift som
opinionsförmedlare och pådrivare.
Den breda demokratiska förändringsmodell som skapades i projektet ledde
ibland till missförstånd och tveksamheter. De boende var t.ex. inte vana att
representera sig själva i de grupper som bildades. De var vana att föreningssty-
relser skötte kontakten med beslutsfattarna eller att tjänstemän i kommunen
agerade i deras intresse. Dessutom var föreningslivet svagt i Nacksta vid denna
tidpunkt och de föreningar som fanns saknade ofta både resurser och aktiva
medlemmar. Det fanns sju föreningar med tillsammans 20 aktiva medlem-
mar.
Beslutsfattarna å sin sida var också ovana vid att möta grupper av enskilda hy-
resgäster som inte representerade någon särskild organisation. Ur beslutsfat-
tarnas synpunkt blev det nu inte lika smidigt att föra diskussioner och komma
överens om olika förändringar. Alla beslutsfattare hade inte heller tålamodet
att lyssna på de boende innan de lade fram sina förändringsförslag.
Under Sunda Sundsvall-projektet skedde dock ett allmänt närmande mellan
beslutsfattare och boende. Beslutsfattare blev ofta inbjudna till studiecirklar
och sammankomster i Nacksta för information och diskussion under av-
spända former.

Erfarenheter
Sunda Sundsvall-projektet hade ett förebyggande perspektiv på hälsa. Syftet
var att främja förutsättningar för hälsa i form av goda miljöer, såväl fysiska
som psykosociala samt att verka för sunda levnadsvanor.
I slutrapporten från projektet framgår att erfarenheterna från det tvärsekto-
riella arbetet mellan kommun och landsting var goda. Det konstateras att fö-
rebyggande arbete inte kan hänföras till något enskilt yrke eller någon särskild
organisation – det handlar om ett lagarbete över sektorsgränserna. I rapporten
konstateras också att aktivt engagemang och medinfl ytande från de boende
fallit väl ut.Människorna hade visat att de kunde och ville ta eget ansvar om
de fi ck möjligheten.
Sadaka startade
Under arbetet med arbetsboksmetoden samlades en grupp med svenska och
arabiska kvinnor och undrade var det var meningen att de skulle kunna göra
sig hörda. Vilken roll fanns för dem vid förändringarna i Nacksta? Efter en
intensiv period med diskussioner startade Sadaka 1990. Namnet betyder vän-
skap på arabiska. Sadaka kom att bli den naturliga samlingspunkten för kvin-
nor i Nackstaområdet. Deltog gjorde kvinnor med bl.a. arabiskt och svenskt
ursprung. Berit Karlsson var aktiv i denna process. Från projektets sida var
Hjördis Rooth Möller stöttande i arbetet.
Tio år efteråt
Som tidigare nämnts bestod projektledningen av undertecknad från Sunds-
valls kommun och Hjördis Rooth Möller från Landstinget Västernorrland.
Sunda Sundsvall hade inte blivit vad det blev om inte kommun och landsting
hade samsats kring projektet på det sätt de gjorde. Vi hade kompletterande
erfarenheter och kunskaper. Tillsammans hade vi lättare att ta oss an varie-
rande frågor och uppgifter. Med enbart en projektledare hade Sunda Sunds-
43

44
vall inte haft möjlighet att nå dit projektet nu kom. Numera arbetar jag som
samhällsplanerare vid kommunstyrelsekontoret i Sundsvall. Tio år efter Sunda
Sundsvall gör jag följande refl ektioner över projektet:
Förändringar måste få ta tid. Positiva skeenden i ett bostadsområde behöver
utvecklas och stödjas kontinuerligt under ett områdes levnad. Tyvärr är det så
ibland att de negativa trenderna får pågå under lång tid utan att motmedel
mobiliseras. Förbättringar – inte sällan i projektform – tilldelas däremot en-
bart något eller några år för att ställa allt till rätta igen.
Den traditionella vägen till förändringar går vanligtvis genom hyresvärdar och
andra beslutsfattare på övergripande nivå. Skisser på förbättringar av grönytor
tas fram och presenteras för de boende. Planer på kompletterande bebyggelse
förs fram som en möjlighet till utveckling. Varje myndighet ansvarar för sin
”tårtbit”.
Att fråga de boende själva vad de själva vill anses oftast som en riskabel väg
att gå. Hur skall man hantera de förväntningar som väcks då? Många besluts-
fattare befarar att det i så fall blir kostsamma önskelistor med simhall och
idrottsplats och mycket annat. Om önskemålen sedan inte infrias kan folk
bli besvikna. Därför nöjer sig beslutsfattarna ofta med en remiss på ett redan
utarbetat förslag. Under Sunda Sundsvall-projektet bröts denna tradition.
Möten mellan ledande politiker på kommunal- och landstingsnivå och de bo-
ende i Nacksta arrangerades vid fl era tillfällen. Politiker och hyresgäster hade i
stort sett samma kunskaper och åsikter. Politikerna hade en rätt god kunskap
om situationen i Nacksta och de boende fann att politikerna redan kunde
en del och dessutom var beredda att lyssna. Att förtroendevalda tog sig tid
att besöka området upplevdes dessutom som mycket positivt. Men några en-
staka träffar är inte tillräckliga. Bostadsföretag, kommun och landsting måste
kontinuerligt samverka med de boende, annars fi nns risken att resultaten blir
kortvariga eller enbart kommer en del av invånarna till godo.

I valet av samordnare för delprojektet i Nacksta var det en stor fördel att
utse en person som själv bodde i området och delade invånarnas synsätt och
förändringsvilja. Det vanligaste brukar vara att utse samordnare som står när-
mare uppdragsgivaren, så att förändringar kan ske enligt vedertagna riktlinjer
och normer. Att utse en person från själva målgruppen för projektet betraktas
vanligtvis som mer riskabelt. Erfarenheterna av Sunda Sundsvalls delprojekt
i Nacksta visade dock på motsatsen. Projektets syfte var att åstadkomma för-
ändringar för de boende som märktes och detta tror jag projektet nådde.
Den lokala samordnare som anställdes var Berit Karlsson. Berit kom att
betyda mycket för arbetet i Nacksta. Med god kännedom om Nackstas inre
liv kunde hon i de fl esta situationer se vad som behövde göras och av vem.
Rollerna som framgångsrik förändrare och eldsjäl är inte alla förunnat att
kombinera. Det fi nns eldsjälar som allt skall bestyra och därmed ibland blir
det godas fi ende. Berit kunde se på hur andra kämpade utan att själv ta över
uppgift och ansvar. Hon stöttade och var nöjd först när andra fi ck uppleva
glädjen att stå på egna ben.
Det stora värdet av att projektledningen för Sunda Sundsvall var placerad i
samma kontorslokal bör nämnas. Samverkan i det dagliga arbetet är en för-
utsättning för effektiva insatser och därmed möjligheterna att nå resultat. At-
testrätten på budgeterade pengar låg hos projektledarna. Det fanns möjlighet
att fatta beslut utan onödig byråkrati.
Avgörande för utvecklingen i Nacksta har blivit att förändringsarbetet kunde
pågå långt efter Sunda Sundsvalltiden. Om inte de projekt som kom efter
Sunda Sundsvall hade genomförts, hade risken varit stor att det som startats
under Sunda Sundsvall endast hade blivit ett ytterligare exempel på ett väl-
ment, kortvarigt och tämligen resultatlöst arbete.
45

46
Projektet handlade om att arbeta tillsammans i ordets verkliga bemärkelse.
Som framgångsfaktorer vill jag nämna processtänkande, möjligheter för
många att delta, mål som många står bakom, rimliga resurser, erfarenheter
av hur rävspel bakom kulisserna går till, kärlek till sin nästa och litet jävlar
anamma!
◆◆◆

Plus-projektet
1991 - 1994
Av Ulf G Conrah
Under åren 1991-1994 fördelade Civildepartementet 30 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden till ungdomsverksamhet i tolv
bostadsområden i kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping och Sundsvall. Satsningen kallades Plus (= Projektet för Lokal
Utveckling genom Samverkan).
De bostadsområden som valdes ut för Plus-projektet var Biskopsgården och
Kortedala (Göteborg), Gullviksborg och Rosengård (Malmö), Navestad
(Norrköping), Bro, Grantorp, Orminge, Rinkeby, Tensta och Östberga
(Storstockholm) och sist men inte minst Nacksta i Sundsvall. Urvalet av
bostadsområden i de olika kommunerna grundades på att alla var så kallade
miljonprogramsområden.
Plus-projekten skulle riktas till ungdomar i de utvalda bostadsområdena och
hade följande övergripande mål:
◆ Att utveckla metoder när det gäller arbetet med individuella insatser
◆ Att utveckla metoder för allmänt förebyggande insatser
◆ Att stimulera en ökad lokal samordning
De olika kommunerna fi ck ansöka om bidrag till projekten för en treårsperiod
och Sundsvalls kommun ansökte om 3 miljoner kronor. Bidrag beviljades
dock endast med sammanlagt ca 1,5 miljoner kronor.
Villkoren för ansökan var annorlunda än vad som är brukligt. Bidrag fi ck
nämligen inte sökas till kommunal verksamhet (projektledare eller adminis-
47

48
trationskostnader). Bidraget skulle i sin helhet gå till nystartade och existe-
rande ideella föreningar i bostadsområdena, men föreningarna fi ck inte söka
bidrag till egna tjänster eller lokalhyror.
Plus-projektet efterträdde det tidigare Sunda Sundsvall-projektet (1989-
1991). Detta var en lycklig tillfällighet. Plus-projektet kunde nämligen dra
nytta av det engagemang och det kontaktnät som nu hade byggts upp i om-
rådet. Under Sunda Sundsvalls projekttid fanns det mycket få föreningar i
området. Under Plus-projektet bildades en rad nya föreningar och grupper.
Eftersom en samordnare för projektet bedömdes som nödvändig, fi nansiera-
des en projekttjänst av socialtjänstens individ- och familjeomsorg i Sundsvalls
kommun. Som samordnare anställdes Berit Karlsson, som också varit samord-
nare i det tidigare projektet Sunda Sundsvall. Samtliga projekt i landet blev
senare utvärderade. Sundsvalls Plus-projekt utvärderades av sociolog Johnny
Karlsson från Umeå universitet (1). Redovisningen i detta kapitel bygger i
huvudsak på hans utvärdering.
Plus-projektet i Nacksta kom att bedrivas genom en rad delprojekt.
Kvartersteatern
Grundtanken i detta delprojekt var att utveckla kamratstöd bland tonårstjejer
i Nackstaområdet. Temat i verksamheten kom att bli teater i vid mening, allt
från deltagande i olika uppsättningar till att baka bullar och kakor för försälj-
ning till teaterpubliken.
Teateraktiviteterna ledde till gemensamma resor till London, Grekland,
Norge och Finland, fi nansierade av fl ickorna själva genom försäljningen. De
hade också själva sytt kläder till teaterföreställningarna. Uppemot 80 % av alla
fl ickor ihögstadiet var på något sätt engagerade i teatern. ABF bidrog också till
fi nansieringen av teaterprojektet.

Pengar från Plus-projektet användes till investering i en teaterscen som place-
rades i skolan. Verksamheten i detta delprojekt bedömdes mycket lyckat. Sam-
arbete hade utvecklats mellan teatern, skolan och kultur- och fritidssektorn.
Vid tiden för utvärderingen var ett 40-tal fl ickor engagerade, varav 25 från
gymnasieskolan. Många av deltagarna kom också från andra bostadsområden,
vilket var positivt för att bryta segregationen mellan boende i olika områden.
Sadaka
Sadaka, en förening för svenskfödda och utländskt födda kvinnor, är det del-
projekt som varit mest seglivat från Plus-projektets tid och ägnas ett särskilt
avsnitt i kapitlet ”Ett mångkulturellt bostadsområde”.
Andra delprojekt
En rad andra delprojekt startades i Plus-projektet. En del blev kortlivade, medan
andra levde vidare och blev etablerade. Ett delprojekt var Vuxna faddrar. Stu-
diebesök gjordes på Hasselakollektivet för att en kamratstödjande verksamhet
skulle kunna byggas upp. Ett annat delprojekt var Musikföreningen, som dock
inte fi ck den bredd som ursprungligen var tänkt. Några så kallade proffs lade be-
slag på musikutrustningen. Satsningen på ett områdeskafé blev däremot lyckad
och fungerade som en mötesplats för de boende på dagtid. Kaféet tvingades
dock senare fl ytta sin verksamhet till Plus-projektets aktivitetslokal lite längre
från centrum, vilket gjorde att besöksfrekvensen sjönk. Flyttningen berodde på
en ombyggnation av Nacksta centrum.
Styrketräningsgruppen fi ck en lokal som låg i Nacksta friluftsbads lokaler. Det
blev många turer runt hur verksamheten skulle administreras, men så små-
ningom stabiliserades verksamheten. Diskussionerna om hur gruppen skulle
organiseras blev en nyttig träning i demokrati och administration för många
ungdomar.
49

50
Unga Örnar fi ck pengar till renovering och möblering av sin föreningslokal i
området. Detta blev en värdefull injektion för deras verksamhet. Motorverk-
staden kom igång sent, men blev snabbt populär bland ungdomarna. Till
motorverkstaden och en del andra delprojekt kunde ledare rekryteras genom
arbetsförmedlingen (ALU-anställning).
Områdets rykte
Nacksta hade i mitten av 1990-talet fortfarande ett grundmurat rykte hos
Sundsvallsborna som problemområde och detta underblåstes genom en nega-
tiv nyhetsrapportering i massmedia. Vardagslivet i Nacksta speglades inte utan
det blev ofta rubriker som till exempel ”Yxman gick bärsärkagång i Nacksta”
när området nämndes i lokalpressen. Ofta illustrerades reportage och nyhets-
förmedling genom svartvita bilder på höghusfasader.
Många boende i området ville tidigare inte gärna berätta att de bodde i Nack-
sta, men under Plus-projektet märktes en gryende stolthet hos ungdomar och
vuxna över sin stadsdel. I fl era stora reportage presenterades projektet och dess
delprojekt på ett positivt sätt (2). Ungdomarna själva fi ck komma till tals, och
många av dem ville betona att Nacksta var betydligt trevligare att bo i än vad
ryktet förmälde.
Tjejrockmusikalen Rita av Kvartersteatern fi ck ett gott mottagande av kritiker
och publik och pressen ägnade uppsättningen stor uppmärksamhet. Journa-
liststuderande vid Mitthögskolan gjorde en särskild tidning ”Nacksta – kan
man bo där?” I denna beskrevs områdets historia och intervjuer gjordes med
de boende. Områdets för- och nackdelar belystes på ett balanserat sätt.
Av betydelse för att motverka områdets dåliga rykte blev också områdestid-
ningen Nackstabladet, som började ges ut 1994 till samtliga hushåll (2.500 ex).
Nackstabladet är tyvärr numera nedlagd men bidrog under många år till att öka
samhörigheten i området.

Ett ytterligare sätt att motverka det dåliga ryktet var genom att ta emot en lång
rad studiebesök från andra kommuner, där delprojekten stolt kunde visa upp
sin verksamhet. Medarbetarna i Plus-projektet blev också inbjudna till andra
kommuner och till konferenser och kurser. Detta gav notiser i lokalpressen
som säkert ökade nackstabornas självkänsla.
Motsättningar
Som tidigare nämnts fanns det före Plus-projektet mycket få organiserade
fritidsaktiviteter i Nacksta. Den kommunala fritidsgården fi ck därmed en
dominerande betydelse för ungdomarnas fritid.
Under Plus-projektets tid byggdes en ny föreningsstruktur upp i området
med principen att ungdomarna själva skulle ha infl ytande över administra-
tion och verksamhet. Samordnaren och andra vuxna skulle fungera som
stöd och konsulter. Detta innebar att det tog längre tid att organisera de nya
verksamheterna, men å andra sidan blev verksamheterna bättre förankrade
bland ungdomarna och lärorika för träning i demokrati och administration.
Fritidsgårdens personal var mycket aktiva i Plus-projektets inledning och fi ck
även bidrag till att starta en mediaverkstad.
Ungdomarnas självförtroende växte successivt och ungdomar och föräldrar
började ställa krav på fritidsgården och ville ha infl ytande över öppettider och
aktiviteter. De anställda vid fritidsgården var dock inte tillräckligt många för
att ha gården lika mycket öppen som ungdomarna krävde. Detta löstes genom
att samordnaren, projektmedarbetare och föräldrar erbjöd sig att ansvara för
verksamheten vissa kvällar, när gården annars skulle varit stängd.
Denna överenskommelse visade sig dock inte vara konfl iktfri. Personalen vid
fritidsgården upplevde ett konkurrensförhållande till de vuxna som arbetade
ideellt. Fritidsgårdens regler, förhållningssätt och verksamhet blev ifrågasatta.
51

52
Det fanns också önskemål om att gården borde erbjuda aktiviteter för andra
grupper i området än bara ungdomar.
ABF och Hyresgästföreningen ansökte hos kultur- och fritidsnämnden om att
få överta verksamheten vid fritidsgården i Nacksta. Den föreslagna förenings-
drivna fritidsgården skulle vända sig till alla boende i Nacksta, inte endast till
ungdomar. Ungefär samtidigt väcktes en motion i samma fråga i kommun-
fullmäktige av socialdemokratiska föreningen i Nacksta om att bilda ett fören-
ingsdrivet Nacksta Folkets Hus, istället för den kommunala fritidsgården.
Fullmäktiges beslut om ABF och Hyresgästföreningens ansökan kom i mars
1993. Beslutet innebar att låta ansökan vila tills man sett resultatet av en pågå-
ende organisationsöversyn inom kultur- och fritidsförvaltningen. Med detta
avstannade frågans formella behandling i beslutande organ. Diskussionen om
vem som skulle driva gården fortsatte dock intensivt i massmedia och bland
de boende i Nacksta. Kritiska insändare mot det föreslagna övertagandet pu-
blicerades i lokalpressen, och stämningen mellan fritidsgårdens personal och
ansvariga för Plus-projektet blev allt mer frostig. Plus-projektets samordnare,
som även var aktiv i Hyresgästföreningen och Hem och skola, anklagades att
ligga bakom förslaget för att få bort personalen vid fritidsgården.
Konfl ikten löstes till slut när kultur- och fritidsnämnden presenterade sin
översyn av fritidsverksamheten. Förslaget om framtida inriktning av verksam-
heten vid fritidsgårdarna var starkt infl uerat av de önskemål och idéer som
funnits i ABF och Hyresgästföreningens ansökan om övertagande.
Vissa personalbyten skedde 1994 vid fritidsgården i Nacksta och samarbets-
klimatet mellan fritidsgården och Plus-projektet förbättrades. ABF och Hy-
resgästföreningen drog tillbaka sitt tidigare förslag om övertagande, eftersom
deras idéer om verksamheten nu hade bättre förutsättningar att genomföras i
kommunal regi. Detta betydde inte att alla motsättningar löstes. Olika åsikter

fi nns fortfarande om innehållet i fritidsgårdens verksamhet, vilket är naturligt
när många viljor fi nns. Men åsiktsskillnaderna mellan fritidsgården och Plus-
projektet kunde efter 1994 hanteras på ett mer konstruktivt sätt (3).
Vinnare i PLUS-projektet
Civildepartementets utvärdering visade att föreningslivet vitaliserades genom
Plus-projektet. Det bildades minst tio nya föreningar under projekttiden. Mer
än 300 ungdomar involverades i aktiviteterna. Unga Örnars verksamhet fi ck
ett uppsving efter lokalrenoveringen och bidragen till lägervistelser med mera.
Mediaverkstaden vid fritidsgården gav många ungdomar kunskaper inom
detta framtidsområde. Kvinnoföreningen Sadaka kom att få stor betydelse för
att bryta fördomar mellan utländskt och svenskt födda nackstabor. Nacksta
friluftsbad, som övertagits av de boende i området, betydde också mycket för
att stärka gemenskapen.
Mångfalden i bostadsområdet hade ökat sedan föreningarna blivit fl er. Det
större utbudet skapade fl er aktiva människor och fl er ledare utbildades. Ung-
domarna lärde sig att ta ansvar, vara aktiva och att våga göra sådant som de
aldrig tidigare gjort. Den vinnande föreningsidén skulle kunna sammanfattas
som en satsning på ett medskapande arbetssätt, där engagemanget bygger på
att ungdomarna vill vara med, att de lär sig upptäcka sina egna resurser och att
de faktiskt kan en massa saker som det slutligen gäller att våga använda.
Samarbetet mellan olika aktörer innebar att mer resurser kunde vaskas fram.
De intressemotsättningar som alltid fi nns, har man lärt sig att hantera på ett
konstruktivt sätt. Genom att man fi ck insyn i vad som skedde och genom att
aktörerna tvingades förhandla fram lösningar under ömsesidigt hänsynsta-
gande uppnådde man också en demokratisk effekt.
53

54
Nackstaborna lyckades fl ytta fram sina positioner i det lokala självbestäm-
mandet. Ett exempel var övertagandet av friluftsbadet. Den träning som gavs
i samband med föreningsaktiviteter vad gäller sammanträden, styrelsearbete,
protokollskrivande, planering och genomförande av verksamheter hade bety-
delse när de demokratiska rättigheterna och skyldigheterna skulle utövas.
Utvärderaren konstaterar att som grupp betraktat var nog ändå tjejerna och
kvinnorna de stora vinnarna i Plus-projektet. I många av aktiviteterna i del-
projekten var det kvinnorna som var de mest aktiva. Plus-projektet såg han
därför som ett gott exempel på ett jämställdhetsprojekt.
Samordnarens roll
Samordnarens roll betonas starkt i utvärderingen. Förutom sina goda egen-
skaper att driva projektet i de boendes intresse betonas hennes personliga
kvaliteter som eldsjäl. Det är uppenbart att arbetet innebär en livsstil och inte
bara ett jobb för samordnaren Berit Karlsson. Någon schemalagd tjänstgöring
var det inte tal om. Arbetet pågick i princip dygnet runt, kvällar som helger.
Semestern tillbringades oftast på Nacksta friluftsbad.
Att samordna många gånger stridiga viljor och intressen är dock inte alltid så
lätt och svårigheterna i uppgiften döljs inte heller i utvärderingen. Men sam-
rodnaren har känt det som en utmaning att lyfta bostadsområdet från en låg
status till ett lika bra bostadsområde som andra i kommunen. Denna ut-
maning anser hon har kompenserat olika bekymmer i det dagliga arbetet.
Motsättningen vid fritidsgården i Plus-projektet var mycket påfrestande, men
löstes till slut i de boendes intresse.
I utvärderingen varnades för att en stark samordnare kan göra att deltagarna
kan bli för passiva. Samordnaren i Plus-projektet var också väl medveten om
detta och utvärderarens intryck var att det stödjande och utvecklande arbets-

sättet ändå dominerade. Detta arbetssätt betonades även i slutrapporten som
föredömligt (4).
I slutrapporten diskuterades olika förhållningssätt gentemot ungdomarna. Ett
övertagande och kontrollerande arbetssätt innebär att ledarna serverar för-
utsättningarna och håller ungdomarna i ett fast grepp. En utelämnande och
överlämnande stil innebär att förutsättningarna fi nns för aktiviteter, men att
ungdomarna får klara sig själva. Om de misslyckas har de inte förmått bära det
tilldelade ansvaret. Det utvecklande och understödjande arbetssättet innebär
däremot att ungdomarna får en vilja att vara med och påverka sin situation.
De blir aktivt medskapande, ansvarstagande och tar konsekvenserna av sitt
handlande.
Stödet till basverksamheterna måste också förenas med en nära och fruktbar
kontakt med kommunala tjänstemän och politiker samt föreningsadministra-
törer. Kombinationen har enligt utvärderaren lyckats på ett anmärkningsvärt
bra sätt i Nacksta. Samtliga personer som utvärderaren intervjuat har kraft-
fullt poängterat samordnarens förmåga att nå resultat i sina ansträngningar att
få till stånd en fungerande samverkan med förvaltningar, föreningar och andra
samhällsorgan.
”I Nacksta, där projektet bygger på en mycket stark samordnare inom ramen för
ett traditionellt folkrörelsenätverk, har fl era av de enskilda projekten en inriktning
som stimulerar ungdomarna till eget engagemang och frigörelse. Ett större ansvar
för det som skall göras har avkrävts, från idé till genomförande. De vuxna har
funnits där, understödjande och utvecklande” (4).
Berit Karlsson var i intervjun med utvärderaren medveten om att samordnar-
rollen ständigt blev ifrågasatt. Hon berättade att ungdomar ena dagen kan an-
klaga henne för att vara områdets skvallerkärring och andra dagen bli upphöjd
till skyarna när hon lyckats ordna projektjobb åt samma ungdomar.
55

56
Att hon var anställd av socialtjänstens individ- och familjeomsorg (IFO)
innebar att förhållandet till de boende ofta blev ansträngt. Individ- och famil-
jeomsorgens arbete förknippas ju i hög grad med de mest utsatta familjerna i
området, där ofta missbruk och misshållanden fi nns. Berit Karlsson hade ju
anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen och fi ck ofta inblick i många av
dessa familjernas förhållanden. En del familjer blev arga på henne när hon in-
formerade socialsekreterarna om barn som befarades fara illa men hon tyckte
ändå att hon kunde hantera denna rollkonfl ikt genom att vara rak och öppen
inför familjerna.
◆◆◆

Från Folkhälsa Nacksta till
kooperativet Allservice &
Zadaka 1993-
Av Carina Sandgren och Solgun Lundgren
Sunda Sundsvall och Plus-projektet fi ck möjlighet att utvecklas och
leva vidare genom Folkhälsa Nacksta. Hösten 1993 undertecknades
ett samarbetsavtal benämnt Folkhälsa Sundsvall mellan Sundsvalls
kommun och Landstinget Västernorrland samt dåvarande Folkhälsoinsti-
tutet. Det var tre olika projekt som fanns inom ramen för detta avtal varav
förändringsarbete i bostadsområden var ett. Allergiförebyggande arbete samt
nätverket folkhälsoarbete i medelstora städer ingick också i ovan nämnda av-
tal och det senare var en viktig kanal för spridning av erfarenheter till övriga
landet. Enligt avtalet skulle man i Sundsvall förstärka erfarenhetsinsamling,
metodutveckla, dokumentera och sprida kunskap om bostadsområdesarbete.
Arbetet skulle också bygga på medborgarnas deltagande, brett samarbete och
en strävan efter jämlikhet i hälsa. Av texten framgick också att ”ett ökat stöd är
önskvärt främst med inriktning på barn och ungdomar”.
För Nackstas del som arbetat intensivt under några år och där förändrings-
arbetet var väletablerat gällde det framförallt att under avtalsperioden sprida
erfarenheter. Arbetet i Nacksta var också intressant som exempel på ett arbete
utifrån begreppet ”Stödjande miljöer för hälsa” vilket var temat för världs-
hälsokonferensen i Sundsvall 1991. Lite förenklat skulle man kunna säga att
fokus på arbetet i Nacksta var lagt på att skapa positiva sociala miljöer snarare
än att fokusera på de problem som fanns i området.
Genom samarbetsavtalet blev det en viktig kontinuitet i förändringsarbetet.
Sunda Sundsvall hade haft fokus på de boende, i Plus-projektet var samverkan
57

58
tydligast och många verksamheter utifrån de boendes/ungdomarnas önskemål
kunde förverkligas. Spridningsfasen inom ramen för Folkhälsa Nacksta var
också betydelsefull för fortsatt arbete då den i sig ökade intresset för området
och många beslutsfattare blev mera involverade. Att förändringsarbetet fått
tid att utvecklas och samordnarens roll är de två viktigaste framgångsfakto-
rerna som lyfts fram som erfarenheter av projektet.
Erfarenhetsspridning
Det framkom i ett tidigt skede under Folkhälsa Nacksta-perioden att erfaren-
hetsspridningen måste börja i den egna kommunen. Trots fl era års arbete var
förändringsarbetet förhållandevis anonymt i många av de kommunala nämn-
derna och förvaltningarna. Enskilda engagerade tjänstemän och intresserade
politiker samverkade men trots den positiva utvecklingen i bostadsområdet
var det en begränsad skara som tagit del av detta.
I takt med att projektet utvecklades uppstod också konfl ikter. De boendes
önskemål om förändring ifrågasattes ofta och förändringsviljan fanns inte all-
tid hos ansvariga tjänstemän på lokal nivå. Dessutom slutade tjänstemän och
nya tillkom, vilket krävde nya informationsinsatser.
Ett tydligt uppdrag från en erfaren politiker att göra arbetet synligt löstes
bland annat genom att producera fi lmen ”Makt åt Nacksta” som visades i
kommunens nämnder. Filmen var också en del i den dokumentation av ar-
betet som spreds över landet. Många inbjöds också till studiebesök. Genom
nätverket för folkhälsoarbete i medelstora städer spreds erfarenheterna över
landet. Så småningom gjordes också de första presentationerna utomlands.
Några år senare är det lätt att konstatera att arbetet har blivit känt när man på
Folkhälsa Nacksta tar del av samordnarens almanacka med bokade studiebe-
sök, många tidningsartiklar men också besökande ministrars tackkort.

Livsmiljö Sundsvall blev namnet på det Agenda 21 arbete som startades 1994
i Sundsvall. Namnet står för en strävan att sammanföra arbetet för en god
folkhälsa och en god miljö. Att sundsvallsborna skulle vara delaktiga i proces-
sen var en av grundstenarna och att arbetet skulle växa fram i den takt och
på de villkor som medborgarna valde var en annan. Med tanke på de goda
erfarenheter som fanns från Nacksta blev det naturligt att knyta Agenda 21-
arbetet till bostadsområden runt om i kommunen. Nackstaarbetet kan ses
som en viktig kunskaps- och inspirationskälla för den fortsatta utvecklingen
av folkhälso- och miljöarbetet i kommunen.
Det har funnits ett fl ertal ledningsgrupper under de olika projekten i Nacksta.
Många engagerade och duktiga personer har genom åren drivit olika frågor.
Under processen blev det dock allt tydligare att det var viktigt att intergrera
folkhälso- och livsmiljöfrågorna i den ordinarie organisationen och inte driva
frågorna i projektform.
Livsmiljö Sundsvall fi ck stor genomslagskraft i kommunen och det byggdes
upp en politisk organisation på kommunstyrelsenivå för livsmiljöarbetet. Gi-
vetvis innebar det en del problem när de tydligt avgränsade projekten, med
tillhörande budget, skulle avslutas och inlemmas i befi ntliga verksamheter.
Förändringsarbetet i Nacksta har genom åren haft olika fokus och olika namn
även om samordnaren, vissa förtroendevalda och tjänstemän funnits med
under de olika faserna. Namnfrågan är inte oväsentlig. Även om socialtjäns-
ten gjort betydelsefulla insatser under alla år så har det enligt samordnaren
varit mer accepterat bland de boende att förändringsarbetet har presenterats
som ett folkhälsoprojekt. Trots att det fi nns riskfaktorer och höga ohälsotal
i Nacksta så har folkhälsoarbetets fokus varit inriktat på ett hälsofrämjande
arbetssätt, det vill säga, arbeta för att utveckla faktorer som skapar hälsa. För
många boende i Nacksta är begreppet folkhälsoarbete synonymt med de so-
ciala nätverk som byggts upp både bland unga och vuxna.
59

60
Från projektet Folkhälsa Nacksta
till kooperativet Allservice & Zadaka
De verksamheter som startats och byggts upp under samarbetsavtalets tid
fortsatte även efter avtalstidens slut, men nu med delvis nya intressenter.
Namnet Folkhälsa Nacksta behölls eftersom det var inarbetat och innehöll en
positiv ansats – nämligen att jobba för en god hälsa i bostadsområdet.
Omfattande arbetslöshetsprojekt bedrevs under många år (1993-1999).
Samordnarens roll fi nansierades med kommunala medel. En ledningsgrupp
bildades vid årsskiftet 1996/97 med samordnaren, distriktscheferna för soci-
altjänsten och Kultur & Fritid, Nacksta skola, fritidsgårdsföreståndaren samt
representant för kommunstyrelsens arbetsmarknadsenhet. Så småningom
kom även arbetsförmedlingen med i ledningsgruppen. Nackstagruppen
fungerade som ”verkställande utskott” under alla år. I och med detta fanns
kopplingar utöver de som ledningsgruppen representerade.
Med hjälp av bostadsföretagets och fastighetskontorets representanter fi ck
man tillgång till lokaler där man kunde arbeta med de ungdomar i riskzonen
som representanterna för socialtjänsten, skolan, Kultur & Fritid och samord-
naren kände till. Detta ledde till ett socialt utvecklingsarbete som var positivt
för bostadsområdet. Medel för arbetsledare/handledare kom från kommunen
och arbetsförmedlingen (bland annat i form av ALU, OTA, lönebidrag och
Galaxen-medel). Mer än 1 700 personer har sysselsatts i området under de
olika projekten. Eldsjälarna i Nacksta blev också allt duktigare på att få in
medel på olika sätt, bland annat genom inre och yttre skötsel av fastigheter,
restaurang- och caféverksamhet samt catering. Man sökte även EU-medel vid
fl era tillfällen, men utan framgång.
1997 började planerna på att bilda ett kooperativ ta form. Med stöd från
socialtjänsten och kommunstyrelsens arbetsmarknadsenhet fi ck man både

handledning och ekonomiska möjligheter att ta steget till kooperativ. Under
dessa år fanns ett obrutet starkt politiskt stöd till det bostadsområdesinrik-
tade folkhälsoarbetet, oaktat att inte något särskilt projekt bedrevs. Arbetet
grundades på att inom ramen för ordinarie verksamheter kunna åstadkomma
möjligheter för arbetet.
Under en övergångsperiod – mars år 2000 till januari 2001 – hade koopera-
tivet möjlighet att driva sin verksamhet i form av en träningsperiod, med en
interimsstyrelse. Stöd fi ck man från kommunstyrelsen, med krav på att vara
självbärande efter två år. Den formella starten för kooperativet, som fi ck nam-
net Allservice & Zadaka, var den 1 januari 2001. Det ekonomiska stödet från
kommunstyrelsen har trappats ned vartefter åren har gått. Nu har man samma
villkor som andra verksamheter.
Kooperativets idé var att erbjuda ett brett urval av tjänster, service och trainee-
platser för de behov som i första hand fi nns i Nacksta, men även i andra delar
av kommunen. Aktuella arbetsområden var inledningsvis:
Zadaka – matlagning, bakning, catering, frukost till studenter samt hantverk
för de deltagande kvinnorna, parallellt med möjlighet till aktiv språkträning
och information om det svenska samhället för invandrarkvinnorna.
Café 22 – luncher till allmänhet, elever, landstinget och företag.
Servicegrupper – utför olika arbeten åt förvaltningar och företag, såsom skott-
ning, fl yttningar, renoveringar, skötsel av badet och av idrottsanläggningar
samt städning.
I oktober 2003 kvarstår de fl esta av de ursprungliga arbetsområdena för All-
service & Zadaka. Zadaka har utökat sin verksamhet med fl yttstädningar och
andra städuppdrag. Servicegrupperna sköter yttre förvaltning och gör lägen-
hetsbesiktningar åt det kommunala bolaget för studentbostäder, Stubo samt
har möbeluthyrning till högskolestuderande. Café 22 är nedlagt. Istället dri-
61

62
ver kooperativet en lunchrestaurang och cateringverksamhet, ”KåTvå”, inom
Mitthögskolans campus. Den vänder sig till studenter och företag och det är
ett mycket populärt matställe.
◆◆◆

I livets skola kan allt hända
– om Berit Karlsson
Av Lena Sjödin
Vad vore Nacksta utan Berit Karlsson? Det går inte ens att föreställa
sig svaret på den frågan. Outtröttligt positiv har hon varit den dri-
vande kraften i Nackstas utveckling sedan slutet av 1980-talet. Hon
räddade Nackstabadet, fi ck höga tjänstemän och politiker att engagera sig
och strider nu för kooperativet Allservice & Zadakas existens. Eldsjäl är bara
förnamnet. Själv säger hon att det fi nns en som hon i alla bostadsområden
– det gäller bara att se dom och ge dom förutsättningar. Möt Berit Karlsson,
Nackstas professionella optimistkonsult.
”Det inte är någon idé att vi gör nåt, alla kommer att snacka skit om Nacksta
ändå”. Det är i slutet av 1980-talet och Berit Karlsson har precis tackat ja till
att bli samordnare för Sunda Sundsvall, det första i raden av framgångsrika
Nackstaprojekt. Citatet är en vanlig tonårskilles syn på sitt bostadsområde vid
samma tidpunkt. Framtidslöst. Hopplöst. För Berit blev uttalandet lite av en
gnista.
- Jag tyckte inte att det var så dåligt i Nacksta, jag fl yttade hit 1972 och
har fostrat fem barn här. Nu hade vi en enastående chans att påverka och visa
vad vi är bra på.
Idag kan Berit se tillbaka på fl era år av gemensamt hårt arbete som gett resultat
och eko i övriga Sverige. Fortfarande duggar studiebesöken från andra städer
och bostadsområden tätt.
- Även många från andra länder har kommit hit för att se och lära. Och
tonårskillen som nu är vuxen har faktiskt tillstått att vi verkligen blivit bekräf-
tade här i Nacksta, säger Berit och ler med hela kroppen.
Namn: Berit Karlsson
Yrke: kommunalarbetare,
samordnare i Nacksta, verk-
samhetsansvarig på koope-
rativet Allservice & Zadaka
Ålder: 51 år
Utbildning: grundskola och
gymnasium på KomVux
Familj: sambon Lennart,
fem barn och fyra barnbarn.
Fritid: resor till varmare
länder
Drömmer om: att lyckas
med kooperativet och att fl er
människor ska få plats.
63

Berits bästa tips för
framgångsrik utveckling:
- Starta inte projekt med min-
dre än tre projektår.
- Se misslyckanden som en del
i utvecklingen. Det som inte är
moget att genomföra nu är det
kanske om några år.
- Ha ett lyssnande öra och
luska lite bland de människor
du pratar med. Vad vill dom?
Vad är dom bra på?
- Ge mycket beröm till ungdo-
mar, men glöm inte att även
berömma de vuxna.
- Ha tålamod. Låt andra
komma fram och låt människor
göra sin egen process.
- Ha inställningen att 2 timmar
är lika viktiga som 100 tim-
mar när det gäller människors
delaktighet.
- Skäll inte – uppmuntra hellre
till att få människor att göra
mer.
- Samordnaren är den som
håller i rodret men ändå bara
en kugge i hjulet. Driv inte
saker ensam – då är du
chanslös.
64
Vi träffas på kooperativet Allservice & Zadaka som är hennes nuvarande
arbetsplats. Här möts kvinnor från hela världen för jobb och individuell ut-
veckling. Stämningen är familjär och Berit är spindeln i nätet. En stor lunch
ska lagas till slutet på veckan och en av kvinnorna visar upp en påse med fryst
kyckling. Berit nickar uppmuntrande. Kycklingen kommer att räcka.
- För det mesta är det roligt här på kooperativet, men ibland är det slitigt.
Vi förväntas stå på egna ben nu och kan känna oss aningen ensamma. Bara
för att Nacksta utvecklats positivt får inte kommunens tjänstemän sluta bry
sig. Det är ju så att blir man sedd och bekräftad kan man nästan slå knut på
sig själv.
Så var det även för Berit själv när karriären som samordnare så sakteliga ut-
kristalliserades. Hon fl yttade till Nacksta med sambo och ett barn 1972 och
två barn till kom i rask följd. Då hade Berit gjort en kort sejour i Göteborg
samt bott i Alliero. Uppväxt i närbelägna Vinkeltået var fl ytten till Nacksta
som att komma hem. 1975 blev hon ensamstående. Snart visade det sig att
Nacksta var det bostadsområde i hela Västernorrland som hade fl est ensamma
mammor. Ett projekt startades av socialtjänsten och Berit hängde med som
deltagare. Syftet var att stärka de många lågutbildade mammorna med utbild-
ning och olika föreläsningar. Projektet slog väl ut och Berit började ta på sig
lite uppdrag från socialtjänsten och engagerade sig bland annat i Hyresgäst-
föreningen och Hem & Skola. Samtidigt läste hon in grundskolan och gym-
nasiet på KomVux. Drömmen var att söka till socialhögskolan.
- Så blev det inte. På en nattvandring i Nacksta fi ck jag frågan om att
bli samordnare för projektet Sunda Sundsvall. Man sökte någon som var
trovärdig för Nackstaborna och som dessutom bodde här. Såklart att jag
tackade ja.
Innan projektstarten hade en grupp föreningsaktiva gjort en resa och bland
annat tittat på en metod för utveckling; arbetsboksmetoden. De var förbe-
redda och när projektet beslutade att jobba efter den var det lätt att komma

igång. För Berit blev arbetsböckerna snabbt en ledstjärna i den egna vardagen.
Ofta kände hon personerna bakom orden och kunde snabbt få ihop en grupp
som tog tag i frågan. Som när det gällde önskemålet om olika föreningar.
- Jag visste precis vilka jag skulle kontakta. Inom några dagar var det löst.
God personkännedom är lite av nyckeln till framgång.
Men trots allt var arbetsböckerna ändå bara pappersprodukter, så när ned-
läggningshotet mot Nackstabadet blev verklighet var det, såhär i efterhand, en
positiv injektion för praktiskt handlande.
- Badet blev en symbolfråga. Jag var helt övertygad om att vi skulle fi xa
det tillsammans. Första sommaren fi xade vi bemanning kvällar och helger,
sommaren därpå tog vi över hela badet. Upplägget fungerar fortfarande, säger
Berit nöjt.
Att ta över driften av badet blev också betydelsefullt på andra sätt. Här kunde
ungdomar skolas in i ansvarstagande. Här fi ck alla plats.
- Badet blev som en annan värld. Fritt från klotter och svordomar. Fast det
tog en vecka att ändra ungdomarnas språk. Ibland var dom förstås jättearga
på oss. Som den gången då jag hittade en kasse öl som jag beslagtog, då var
man inte populär.
Att snabbt och tydligt markera rätt och fel har varit viktigt. Berit har ett själv-
klart förhållningssätt som för henne blivit en riktlinje i det dagliga arbetet;
sluta inte älska människan för att han eller hon gör något dumt, markera istäl-
let att du inte gillar det han eller hon gör.
- Jag har jobbat med Nackstaprojekten ungefär som man fostrar barn. Jag
har stöttat i vissa fall och i andra fall backat undan för att människor ska få
prova själva.
En annan metod har varit att bjuda på den egna familjen och dess kriser. Att
visa att ingen är felfri. Det faktum att en av Berits döttrar snattade en guld-
- Om nyckelpersoner slutar
under projektets gång, se till
att efterföljare blir ordentligt
inskolade.
- Var så ärlig du bara kan och
prata från känslan och hjärtat.
Det är inte farligt att göra fel.
Skäms inte över din okunnig-
het.
- Våga gå emot och ifrågasät-
ta om det är något du tror på.
65

66
nougat har varit användbart i samtal med andra föräldrar som haft problem
med sina barn.
- Jag har också försökt förmå människor att kliva ut över tröskeln med sina
bekymmer. Att våga ta stödinsatser och verkligen fråga omvärlden vilken hjälp
de kan få i sin situation.
Berit har inte heller alltid vetat hur saker och ting ska hanteras. Ofta har hon
insett sin begränsning och sökt råd på olika håll. Ibland har hon också fått
sota för sin öppenhet, tagit åt sig och blivit ledsen. Då har Nackstagruppen
funnits där som det stora stödet under hela projekttiden. Alla där lärde känna
varandra och vågade lita på varandra.
- Jag tycker inte man ska skämmas för att man är okunnig, menar hon.
Som när jag köpte en projektbuss utan att fråga chefen först. Jag fi ck ett bra
tillfälle och tänkte inte på den formella gången. Har man goda avsikter brukar
det lösa sig i alla fall.
Självklart har arbetet också innehållit konfl ikter. Några har sett Berit som en
konkurrent som lägger sig i och sedan tar åt sig äran. Bland annat blev det
motsättningar med fritidsgården som Berit tror kände sig hotade och att hon
kom in och tog över. Å andra sidan var det ingen som berättade något om hur
de upplevde situationen och istället blev det mycket snack bakom ryggen.
- Det jag lärde mig då var att det är bättre att säga rakt ut hur man känner
men ändå försöka tänka sig för. Att alltid föra ett samtal är av vikt i den här
typen av arbete. Där har jag fått jobba med att bli bättre på att invänta tystna-
den och låta andra komma till tals.
Konfl ikten med fritidsgården löste sig och det gick att bygga upp ett samar-
bete på gemensamma grunder. Projektet fortsatte att utvecklas positivt och
de första sju åren beskriver Berit ”som att åka på en vind”. Människor såg
förändringarna och peppade henne att jobba vidare. Beröm som hon var noga
med att föra vidare och alltid omfatta hela gruppen. Men hur orkar man

Badet i Nacksta.
Foto: Berit Karlsson
Göran Astner, Sebastian och Hashim.
Foto: Berit Karlsson
Fr. v. Ulf Sandberg, Ann-Marie Bylund, Birgitta
Krona, Agneta Heurlin, Kenneth Pettersson, Ingrid
Sandberg och ”Brylle” Bylund
Foto: Berit Karlsson
Politikerträff vid Nackstabadet.
Politikerträff vid Nackstabadet.
Foto: Peter Gavelin
67

Susanne Stoltz, Åsa Kalm m. fl .
Foto: Berit Karlsson
Johan Karlsson och Nina Zulovic
Foto: Berit Karlsson
Innebandy, Nacksta IF
Foto: Leif Persson
68
Centrumhuset, ”Blå huset”, innan ombyggnationen.
Foto: Paul Lindgren. Källa: Sundsvalls museums fotoarkiv
Ombyggda centrumhuset.
Foto: Helena Andersson. (2004)

Bostadslänga i Nacksta efter ombyggnationerna.
Källa: Mitthems arkiv
Bostadsområdet innan ombyggnationerna.
Foto: Solgun Lundgren
Portingång efter ombyggnationerna.
Tillhör Sundsvalls museums fotoarkiv
Foto: Anna Porsmyr. Hösten -02.
Torbjörn, Magnus, Christian, Tobias och
Kassem. Foto: Berit Karlsson
Tommy Högbom.
Foto: Kerstin Sellin
69

Gothsie
Foto: Kerstin Sellin
Lena Lyh
Foto: Kerstin Sellin
Safi ja Gutic och Esma Zulovic
Foto: Kerstin Sellin
70
Allservicegruppen i Nacksta. Från vänster Berit, Morgan, Lennart W, Andres, Per,
Gunnar, Tommy, Lars-Göran, Mikael, Safi ja, Maria, Lena, Bjarne, Gunnbritt,
Zinaicla, Esma, Kaarina, Doris.
Foto: Helena Andersson (2004)
Nada Najem
Foto: Solgun Lundgren

vara den som alltid är positiv och drivande? Var hämtar Berit själv kraft och
inspiration?
- Det är minst lika viktigt att jobba med sig själv när man ska jobba med an-
dra, berättar hon. Jag själv har också utvecklats genom att hela tiden ta steg
ut i det okända.
Att erkänna för sig själv vad man faktiskt är bra på är en annan metod. Då ser
man också sina egna begränsningar och samtidigt andras utvecklingsmöjlighe-
ter. Den positiva grundinställningen däremot tror hon måste fi nnas med från
början, det är inget man kan läsa sig till. Det handlar om människosyn och
att alltid härleda beteenden. Helt enkelt försöka förstå varför människor gör
vissa saker och inte döma.
För att behålla självförtroendet är de små segrarna minst lika viktiga. Berit
berättar om ett ytterst formellt brev som hon fi ck och som hon, trots att hon
egentligen inte kan det språket, lyckades besvara.
- Jag hämtar mycket kraft från familjen och att vara tillsammans. Glada
människor som säger ”Hej Berit!” ger mig också mycket. Sedan behöver jag
stillhet och andlighet såsom kyrkobesök för att återhämta mig och ladda bat-
terierna. New age, feng shui, healing och sådana spirituella saker tycker jag om
att lära mig mer om och prata om med likasinnade.
I sin nuvarande roll som verksamhetsansvarig på kooperativet Allservice &
Zadaka tycker Berit att det ibland känns tungt. Ekonomi och affärsdrivande
verksamhet är inte hennes starka sida. Det är den sociala biten som intresserar,
att dela med sig av sin kunskap och förmå folk att lyfta sig själva i håret. För i
livets skola kan allt hända. Det är Berit själv ett levande bevis på.
- De här åren har varit fantastiskt lärorika för mig, avslutar Berit. Jag som
själv var i behov av stöd handleder nu äldrevårdschefen. Det tycker jag är häf-
tigt, speciellt som jag inte har någon adekvat utbildning.
71

72
Nacksta – en produkt av
miljonprogrammet
Av Lennart Westberg
Riksdagen beslutade 1965 att det i Sverige skulle byggas en miljon
nya bostäder på tio år – det s.k. miljonprogrammet. Målet var att
råda bot på den akuta bostadsbristen under detta fl yttlassens decen-
nium när underskottet på bostäder var ett kännbart samhällsproblem.
1960- och 1970-talets Sundsvall expanderade likaså; industriellt, genom
utlokaliserade statliga verk från Stockholm, ett nytt länssjukhus och ett
omfattande bostadsbyggande. Prognoser (som dock skulle visa sig felaktiga)
pekade på att stadens befolkning skulle växa från 80 000 invånare år 1965 till
100 000 år 1985.
Stadsplanen för hela Nacksta – som planerades vara fullt utbyggd med 1 600
lägenheter för 6 000 boende till år 1972, utformades våren 1963. Byggnader-
na uppfördes dels som höghus (skivhus), dels som trevåningshus (lamellhus)
genomgående i tegel. Lägenheterna hade rymliga och kvalitativt bra planlös-
ningar med goda ljusinsläpp, välutrustade kök (med grovkök), glasade inner-
dörrar, generösa balkonger och parkett i vardagsrummen som standard.
Bristerna låg i den sterila utemiljön som i kombination med en alltför lik-
formig utformning av huskropparna medförde att området kom att sakna en
egen identitet. Till detta kom en planlösning med bland annat mörka, långa,
genomgående källargångar och ett stort antal lättillgängliga källarförråd som
skulle visa sig bli tacksamma inbrottsobjekt. Med stora anonyma parkerings-
platser och underjordiska parkeringsgarage i betong (som inbjöd till bilin-
brott), svåröverblickbara parkeringsplatser samt otrygga allmänna tvättstuge-
miljöer ägde Nacksta sin beskärda del av miljonprogrammets avigsidor.

Av allt att döma framfördes under planeringen och projekteringen av Nack-
sta inga uttalade synpunkter eller diskussioner kring någon form av brotts-
förhindrande utformning av Nackstas arkitektur eller utemiljö varken från
politiker, kommunala tjänstemän, byggherrar eller arkitekter. Eller som Lars
Rimfors, tidigare stadsbyggnadschef i Sundsvalls kommun säger; ”På 1960-
talet förekom ingen sådan debatt i byggbranschen eller bland arkitekter i landet.
Arkitektur och byggande formades av det fredliga efterkrigssverige som fortfarande
präglades av folkhemstanken, låg kriminalitet och kärnfamiljen.”
Till Nackstas boendemässiga fördelar bidrog dock att stadsdelen byggdes i
direkt anslutning till Sundsvalls västra stadsområden utan att bli en fristående
satellitstadsdel. Detta gör att Nacksta uppfattades som en naturlig utbygg-
nadsetapp av västra Sundsvall.
Miljonprogrammet och därmed Nacksta skulle efter färdigställandet komma
att lida under fl era negativa faktorer som delvis inte kunde förutses vid plane-
ringen. De boende stannade inte kvar särskilt länge i området eftersom den
ökade levnadsstandarden på 70-talet gjorde det möjligt för barnfamiljerna
att fl ytta till radhus eller villa och byggbranschen prioriterade efterhand ett
ökat byggande av småhus. När högkonjunkturen på 60-talet avlöstes av en
lågkonjunktur under oljekrisens 70-tal blev efterfrågan på lägenheter också
mindre. Befolkningsprognosen för Nacksta var även alltför optimistisk. Man
hade byggt för mycket. Betongindustrin och miljonprogrammet hade rullat
på av sig själv!
En stor omfl yttning av hyresgäster, en bostadsmiljö som byggdes efter de
bästa föresatser men i vissa delar inbjöd till brott, dräneringen i området av
de så kallade kärnfamiljerna och en ökad koncentration av ensamstående, so-
cialt resurssvaga och även kriminella och missbrukare blev därför en ohållbar
ekvation som öppnade för en olycklig spiral av ökad kriminalitet och sociala
konfl ikter i området under de påföjande 20 åren.
73

74
Så här säger arkitekten Lars Rimfors om byggandet av Nacksta. Rimfors var
engagerad i Nacksta 1964-67 som arkitekt för Riksbyggen. Mellan åren 1969-
96 var han stadsbyggnadschef i Sundsvalls kommun.
”Riksbyggens VD och jag var tveksamma till om Nacksta, som var exponerat för
blåst och västliga vindar, egentligen passade för höghusbebyggelse. Vi tänkte oss
i stället ett slutet trevåningskomplex men stadsplanen var då redan fastställd.
Sett i efterhand blev det givetvis för mycket folk på samma yta! Jag försökte bl
a genomdriva en annan profi l på taken än den platta typen men på 60-talet
ville byggherren ha just platta tak med en inre dränering av vattnet för att
slippa istappar från taken. De underjordiska parkeringshusen tillkom för att
inte behöva släppa till för mycket gröna ytor för konventionella p-platser. Det
fanns även krav på att få bort p-platserna och avgaserna från husfasaderna. Vi
planterade med avsikt få träd och buskar kring husen. Idén var att se husen växa
upp ur gräsmattan som med avsikt gick ända fram till husgrunderna och att
barnen även skulle ha stora gräsytor att leka på. De större lägenheterna utrustades
med grovkök med plats för både tvättmaskin och torktumlare (vi uppvaktades
av socialdemokratiska kvinnoklubben om just detta krav). Det var alltså inte
avsikten att de allmänna tvättstugorna skulle spela någon större roll men p g a
förmånliga låneregler kom alla hus att utrustas med sådana. Den långt gångna
handikappanpassningen i området resulterade även i de stora betongramperna
till entréerna för Nackstavägen 25 samt 18-24. Generellt sett var de första
årens nyinfl yttade hyresgäster i området mycket nöjda. Problemen – framför allt
kriminalitet och missbruk – kom efterhand, från 1970-talets mitt.”

Den oroliga tiden – brott och ordningsproblem
1975 - 1995
Kriminalinspektör Gösta Hammar, vilken då tjänstgjorde vid narkotikaroteln
i Sundsvall, har givit följande sammanfattande minnesbild av stadsdelen:
”Nacksta var det i särklass värsta och mest belastade området för oss på narkotika-
roteln under hela 1970-talet. Vi hade där otroligt mycket spaning på misstänkta
langare och missbrukare. Det kom regelmässigt narkotikakurirer från Stockholm
till Nacksta och sålde i olika led med stadsdelen som bas. Många missbrukare
bodde i Nacksta och orsakade mycket familjebråk, stölder och oordning. Detta
tillstånd fortsatte långt in på 1980-talet.”
Andra polisiära minnesbilder från Nacksta på 1970- och 80-talet talar samma
språk:
”Knarket kom som en explosionsartad våg ungefär i mitten av 1970-talet och ett
fl ertal missbrukare och deras anhang drogs till Nacksta. Det största problemet var
massan av källarinbrott; ibland 60-70 per månad. Vi hade inte fullt så många
bilstölder men mer inbrott i bilar eftersom de nya modellerna av bilstereoappa-
rater blev attraktivt stöldgods för narkomanerna. Från Bosvedjan infl yttade fl era
alkoholister till Nacksta och t o m HSB fi ck sin beskärda del medan Sundsvalls-
byggens lägenheter drabbades mest. Affärsgatan i Nacksta Centrum drabbades
av ungdomsgäng i 14-15 årsåldern. I Blå Huset förekom mycket langningsverk-
samhet o dyl.” (Holger Svedin, kriminalinspektör och före detta kvarterspolis
i Nacksta).
I fl era intervjuer med dåvarande närpolis Susanne Stoltz och närpolischef
Christer Johansson framträder bilden av Nacksta som ett problemområde.
Under 1980- och 1990-talen var de dominerande brotten bilinbrott och stöl-
der, källarinbrott samt bråk och fylla bland alkoholiserade boende i det Blå
Huset (höghuset i Nacksta centrum) med fl era adresser.
75

76
Den ursprungliga goda tanken vid projekteringen av Blå Huset var att det
skulle förses med ett stort antal handikapplägenheter (så kallade fokuslägen-
heter för vilket statsbidrag gavs) för ensamstående nära centrum och med
tillgång till lokal service. I dessa lägenheter kom dock ett fl ertal personer med
sociala och alkoholproblem att efterhand bosätta sig och till slut dominera
boendet i Blå Huset. Narkotikaproblem fanns kvar från 70-talet. De under-
jordiska p-garagen urartade till svarta bilverkstäder och nyttjades till allt annat
än sin egentliga funktion. Stökiga ungdomsgäng förekom i Nacksta centrum
på kvällar och helger.
För alla boende i Nacksta var dock inte brottsbilden helt dominerande och
negativ; en nyansering måste ske i så motto att missbruk och brott inom
Nacksta uppenbarligen koncentrerades till särskilda husblock (exempelvis det
s.k. Blå Huset och höghusen på Nackstavägen 25 respektive Nackstavägen
16-24) medan boende i Mitthems fastigheter på Midälvavägen och Axvägen
samt framför allt boende i HSB:s huskroppar i västra Nacksta mindre ofta
berördes av dessa problem. Beroende på brottsbilden och interna störningar
utvecklades inom området även en ”informell status” i fallande skala för vissa
adresser utmed Nackstavägen.
De tidigare inhemska ungdomsgängen i Nacksta skulle efter hand få ett ökan-
de inslag av etniska gängbildningar bland det under 1980- och 90-talet accele-
rerande antalet asylsökande och invandrare som under kortare eller längre tid
bosatte sig i området. De etniska gängbildningarna skulle tyvärr komma att få
en oproportionell och seglivad publicitet i lokala media som ”Nacksta Kick-
ers”. En närmare analys av dessa ungdomars sociala bakgrund och bostadstill-
hörighet gav dock vid handen att fl ertalet så kallade gängmedlemmar tillhörde
andra bostadsområden. Det innebar i sin tur inte att Nacksta var – och är
– fritt från sin beskärda del av inter-etniska med fl era ungdomsproblem. Men
en mycket viktig faktor bör framhållas; bortsett från vissa kortvariga tenden-
ser har Nacksta under 1980- och 90-talen aldrig lidit av några nämnvärda

asistiska eller främlingsfi entliga motsättningar och – minst lika viktigt – de
har heller inte tagit sig uttryck i frekventa brott med rasistiska motiv mellan
boende i stadsdelen (1).
Positiva inslag i kvarterspolistjänsten blev de omvittnat goda kontakterna med
exempelvis de boende, fritidsgården, Nacksta skola, Mitthems förvaltare och
områdesvärdar samt ungdomarna själva och deras föräldrar. Liksom gene-
rellt värdet av en upparbetad fl erårig lokal polisiär tradition i stadsdelen och
därmed en god lokal- och personkännedom för både den kontaktskapande,
brottsbekämpande och utredande polisverksamheten.
Samtidigt kom Nackstagruppen som lokalt brottsförebyggande råd att bli en
stor resurs för kvarters- och närpolisen i området. Denna samrådsgrupp kom
till stånd 1978 parallellt med att Sundsvalls kommun och socialtjänsten sedan
början av 1970-talet satsat extra resurser i Nacksta. Folkhälsa Nacksta med
Berit Karlsson som samordnare blev likaså en ovärderlig resurs för att under-
lätta framför allt de polisiära föräldrakontakterna med den under 1980- och
1990-talen ökande skaran av fl yktingar.
Fram till 1997 – då Rikspolisstyrelsen kraftigt satsade resurser på närpolis-
tanken i ett nationellt och strategiskt perspektiv – kan med visst fog hävdas
att Nackstas kvarterspolis under ett antal år var underbemannad; framför allt
mot bakgrund av områdets höga kriminalitet och ordningsproblem. I Nacksta
tjänstgjorde fram till närpolisreformen 1997 sällan mer än två kvarterspoliser
åt gången, alltför ofta bara en ensam polis. Ett generellt problem för polisled-
ningen var dock att få till stånd en personell kontinuitet bland kvarterspoliser-
na. Trots dessa förmodligen något hämmande förhållanden fullgjordes dessa
år utan tvekan ett gott polisarbete i Nacksta med hänsyn till de resurser som
stod till förfogande. Framför allt byggde kvarterspoliserna upp ett omfattande
kontaktnät i området och fi ck en mycket värdefull personkännedom på bland
annat ungdomssidan. Dock kom kvarterspoliserna i Nacksta under denna
77

78
period att känna en inte oväsentlig frustration med omvittnade tendenser
till att bli utarbetade på grund av otillräckliga resurser i detta brottsbelastade
område (2). De nya vindarna i och med närpolisreformen 1997 skulle dock
medföra en mycket positiv förändring.
Från kvarterspolis till närpolis
Hösten 1990 behandlade riksdagen en proposition om förnyelse inom poli-
sen. Strategin var i korthet följande:
”Ett brett förebyggande polisarbete är i många fall det sätt som på sikt ger bäst
resultat när det gäller att komma till rätta med gatuvåld, ungdomsbrottslighet,
narkotikahantering, skadegörelse och andra slag av kriminalitet och ordningsstör-
ningar. Polisens förebyggande arbete förutsätter för framgång ett nära samarbete
med andra myndigheter och organ, som skolan, socialtjänsten, folkrörelserna och
föreningslivet.” (Delbetänkande från Trygghetsutredningen, SOU 1994:127).
Den nya strategin krävde en i grunden förändrad polisroll där det problemori-
enterade och kunskapsbaserade arbetssättet var ett viktigt inslag. En tyngdpunkt
skulle ligga på att i ett tidigt stadium lokalisera ungdomar i farozonen för
kriminalitet och missbruk.
Från 1997 utgör Nacksta en del av Närpolisområde Sundsvall Väst som geo-
grafi skt omfattar nordvästra Medelpad med sammanlagt ca 17 000 invånare.
Närpolisstationen är förlagd till Axvägen i Nacksta och bemannas av ett tiotal
närpoliser och utredare med olika geografi ska och sakliga ansvarsområden.
Närpolistanken i Medelpad sjösattes 1997 och denna reform med en lokalt
förankrad både utredande, repressiv (hämmande av en skadlig, brottslig före-
teelse) och brottsförebyggande lokalpolis har uppenbart kommit det tidigare
problemområdet Nacksta till godo.

Förutom den trygghetsmässiga fördelen av en lokalt placerad närpolissta-
tion i stadsdelen är det omvittnat att denna lokalisering i kombination med
reella närpolisinsatser i Nacksta sedan 1998 (då Näpo Väst fl yttade in i sina
nuvarande lokaler) medfört fl era fördelar. Snabba brottsutredningar med ung-
domar inblandade där närpolisutredarna haft fördelen av en god person- och
lokalkännedom. Konkreta brottsförebyggande insatser i den inre och yttre
miljön tillsammans med olika fastighetsägare och förvaltare i området samt
inte minst ett informellt upparbetat kontaktnät med skola, socialtjänst, fri-
tidsgård och andra aktörer som varit till stor fördel för brottsbekämpningen
i Nacksta.
Som ett exempel på större lyckade utredningsinsatser i Nacksta där god
person- och lokalkännedom varit väsentlig för att lösa brott i området, kan
nämnas den omfattande skadegörelsen på S:t Olofsskolan sommaren 2002.
Polisutredningen ledde till att förövarna uppdagades och förutom åtal aktua-
liserades även en relativt omfattande skadeståndsskyldighet gentemot Sunds-
valls kommun.
79

80
Fakta
Brott i Nacksta under en treårsperiod 1996-98
I fråga om bilrelaterade brott (stöld ur och tillgrepp av motorfordon) var Nackstavägen den adress i hela Västernorr-
lands län som totalt var mest belastad i fråga om sådana brott 1996-98.
Inbrott i förråd tillhörde även de brott som klart dominerade i området.
Bostadsinbrott var mindre frekventa - färre än tio stycken per år.
Cykelstölder hade samma höga siffror som bilbrotten. Det ökande antalet studentboende i Nacksta (av tradition en
cyklande skara) torde ha ökat frekvensen av stöldbegärliga cyklar i området.
Skadegörelse visade en minskning från 63 fall 1997 till 46 fall 1998.
Klottret minskade med 100 % under 1998. Arbetet inom Nackstaprojektet/Folkhälsa Nacksta under 1990-talet fi ck en
dokumenterad och klart dämpande effekt på skadegörelsetalen i Nacksta; framför allt från 1995 då Folkhälsa Nacksta
övertog drift och skötsel av utebadet i området. Folkhälsoprojektets etablering av en ”vi-känsla” i Nacksta medförde
även en drastisk minskning av skadegörelsetalen på Nacksta skola som fram till 1995/96 varit hårt drabbat av dessa
brott.
Snatteri: En markant ökning skedde med 100 % 1997-98 och med 300 % mellan 1996-98. Det kan bero på den kända
paradoxen att anmälningsbenägenheten ökar när polisen etablerar sig i ett lokalområde.
Väskryckning: Inget fall rapporterat för perioden 1996-98.
Misshandel visade stabila men marginellt minskande siffror 1996-98. Kvinnor misshandlades nästan uteslutande i
bostaden och var oftast bekanta med gärningsmannen. Antalet anmälda fall av kvinnomisshandel minskade något från
20 st 1996 till 13 st 1998. Medan det var relativt tryggt att vistas i Nackstas utemiljö för en kvinna var siffrorna omvända
för misshandel av män. Denna skedde i lika stor utsträckning i utemiljön som i bostaden av lika delar bekanta som
obekanta gärningsmän. Generellt har antalet anmäla fall av kvinnomisshandel i riket från 1992 till dags dato ökat
med 40 %. Jämfört med Västernorrlands län visar antalet anmälda fall av kvinnomisshandel i Nacksta stabilare siffror.
Anmäld misshandel mot barn var låg. För de yngre åldrarna torde det dock ha funnits okända mörkertal och brott som
inte kom till polisens kännedom. I Västernorrlands län har anmälda misshandelsfall mot barn i åldern 7-14 år tredubb-
lats under samma period (ofta beroende på att skolan anmälde misshandel i skolmiljön mer än förut) medan siffrorna i
Nacksta är stabilt låga. Om orsakerna kan vi bara spekulera.
Våldtäkt och sexuellt ofredande: Två rapporterade våldtäkter under en treårsperiod.

Ett mångkulturellt
bostadsområde
Av Ulf G Conrah
Var sjätte Nackstabo är född utomlands. Detta gör Nacksta till Sunds-
valls mest invandrartäta bostadsområde. I många invandrartäta bo-
stadsområden i Sverige förekommer allvarliga motsättningar mellan
svenskt och utländskt födda. De utländskt födda medborgarna brukar också
bo segregerat i vissa kommundelar.
Men Nacksta är inte känt som ett typiskt invandrarområde med de nega-
tiva förtecken som detta innebär. Den vanliga sundsvallsbon upplever inte
Nacksta som speciellt invandrartätt. Under åren har en del rubriker om främ-
lingsfi entlighet och rasism stått att läsa i lokalpressen. Men de har rört andra
bostadsområden än Nacksta.
”Hälsan tiger still” brukar man säga, men ett försök bör ändå göras att refl ek-
tera över de utländskt födda nackstabornas anpassning. Och vad har kvinno-
föreningen Sadaka betytt för deras anpassning?
Utvecklingen i Nacksta
Berit Karlsson och Saleh Dirawi har följt Nackstas utveckling till ett mång-
kulturellt bostadsområde och har därför mycket att berätta om vad som hänt.
Redovisningen som följer bygger på deras uppgifter.
Invandringen till Sundsvall och Nacksta inleddes 1985. De första invandrarna
kom från Chile, Libanon, Irak, Iran och Turkiet. Många av invandrarna från
de tre sistnämnda länderna var kurder. Tre arabisktalande familjepedagoger
81

82
anställdes av den dåvarande invandrarnämnden för att ge extra stöd åt de
nyanlända.
Berit menar att attityden från nackstaborna till en början präglades av en
allmän osäkerhet inför fl yktingfamiljerna. Men det fanns ingen öppen avog-
het. När personliga kontakter uppstod mellan invandrarna och de svenskt
födda så gick det ofta bra. Både Berit och Saleh nämner dock att nyttjandet
av tvättstugorna var ett vanligt förekommande problem i relationerna till de
utländskt födda hyresgästerna. Detta kunde leda till stora konfl ikter, när tider
och ordning inte sköttes av de utländskt födda hyresgästerna som inte var
vana vid gemensamma tvättstugor.
I Nacksta startades en öppen förskola, som blev uppskattad av fl yktingfamil-
jerna. Dessutom startade Röda Korset i Nacksta en verksamhet i en lägenhet
på Nackstavägen 22 för fl yktingfamiljer, som kan sägas ha inspirerat uppkom-
sten av kvinnoföreningen Sadaka några år senare. Saleh nämner också den
internationella förskolan i centrala Sundsvall. Den förskolan fi nns dock inte
kvar idag.
De frågor som Saleh fi ck ägna stor del av sina uppgifter till i Nacksta var
förutom tvättstugorna även barnens utetider och Blå huset. När det gällde
barnen hade de utländskt födda föräldrarna ingen tradition att vara ute med
barnen på lekplatserna och inte heller var de vana att uppmana barnen att
komma hem en viss tid på kvällen. Många små barn var därför ute sent på
kvällarna i området.
Saleh fi ck ägna mycket tid åt information och diskussion i dessa frågor, som
var viktiga att få ordning på för att relationerna till de svenskfödda nacksta-
borna skulle bli så konfl iktfria som möjligt. Saleh berättar att fl yktingarna
från första början gillade miljön och lägenheterna i Nacksta och uppskattade
boendet mer än vad fl yktingar i andra kommundelar gjorde.

Fakta
Studier om invandrare och fl yktingar
I en studie från 1993 beskrivs fl yktingars och invandrares sysselsättning och försörjning. Därav framgår att en tredjedel av
fl yktinginvandrarna i kommunen var beroende av socialbidrag. Försörjningen bestod ofta av utbildningsbidrag och studiebi-
drag. Ytterst få hade nått ut på den öppna arbetsmarknaden.
(Margareta Lindelöf: Flyktinginvandring, sysselsättning, försörjning – en studie kring två grupper fl yktinginvandrare som kom
till Sundsvall 1990 och 1991, Socialtjänstens utvecklingsenhet 1993).
I en senare studie framgår att 9,1 % av de vuxna utomnordiska medborgarna i Sundsvall var arbetslösa 2001. Totalantalet
arbetslösa i kommunen var 4,1 %.
1999 var sysselsättningsgraden för de utomnordiskt födda förvärvsarbetande 40,7 %. Detta var ungefär samma förvärvsnivå
som Eskilstuna, Gävle, Karlstad och Luleå, men betydligt under riksgenomsnittet (70.7 %). I studien diskuteras även tänk-
bara orsaker till att utomnordiskt födda har högre arbetslöshet och lägre förvärvsfrekvens än genomsnittet.
(Susanne Wiström: Kartläggning av invandrarnas situation på arbetsmarknaden i Sundsvalls kommun, Sundsvalls kommun,
Kultur & Fritid, april 2002)
Etnografi sk studie
De boende hos det privata bostadsbolaget Hansakronan i Nacksta har varit föremål för en särskild etnografi sk studie.
Hansakronan äger sedan 2000 två fastigheter i kvarteren Rågen 3 och 4 i Nacksta, totalt 161 lägenheter. Hyresgästerna
hos Hansakronan bor på eget kontrakt eller på kontrakt tecknade av Migrationsverket eller Socialtjänsten. Många av de
boende är utomnordiskt födda och det fi nns 23 nationaliteter representerade bland hyresgästerna.
Författaren har som kulturforskare studerat den inre och yttre boendemiljön i Hansakronans fastigheter och gjort ett 20-tal
intervjuer med hyresgästerna. Han försöker förstå hyresgästernas beteende utifrån ett kulturperspektiv. Berglund-Lake
konstaterar i sin rapport att hyresgästerna i Hansakronan oftast höll sina egna lägenheter i god ordning. Däremot hade de
inte samma respekt kring ordningen i den yttre miljön. Det förekom bl. a. nedskräpning på gräsmattorna, barns lek i his-
sarna, otillåten bilkörning samt oväsen från lägenheterna efter kl 22. De svenskfödda Nackstaborna hade dock en tendens
att kategorisera de boende enbart utifrån deras sätt att sköta den yttre ordningen som de var mycket kritiska emot. Detta
bidrog till att de inte tog kontakt med de boende.
Berglund-Lake fi nner också att hyresgästerna i Hansakronan, trots den dåliga kontakten med andra boende i området
uppskattar sitt boende. De nämner bl.a. den goda lägenhetsstandarden, de bra kommunikationerna och närheten till sta-
dens centrum, barnens skolgång och fritidsaktiviteter. Dessutom uppskattar de närheten till andra personer från deras egen
kulturgemenskap.
(Håkan Berglund-Lake: Alla är vi människor – Intryck och refl ektioner i en multietnisk boendemiljö, Sundsvalls kommun,
Kultur & Fritids skriftserie nr 7, 2001).
83

84
Det stora problemet för fl yktingarna och invandrarna anser Saleh var ar-
betslösheten, som ökade successivt från slutet av 80-talet. Ett projekt för
sysselsättning startades på 90-talet i Nacksta, som var särskilt hårt drabbat av
arbetslöshet, både för invandrare och svenskt födda. Han uppskattar denna
satsning, men den ledde tyvärr inte till att invandrarna fi ck permanenta jobb
på arbetsmarknaden.
Andelen utländskt födda i Nacksta ökade successivt. 1988 kom en stor grupp
vietnameser (s.k. båtfl yktingar) till kommunen, varav många bosatte sig i
Nacksta. Några år senare kom en grupp fl yktingar från Somalia till Sundsvall
och även många i denna grupp bosatte sig i Nacksta.
1993 kom en stor grupp jugoslaver, främst från Bosnien och Kosovo, till den
statliga fl yktingförläggningen Fagerdal i Sundsvall. Det blev så många att
platsbrist uppstod och fl yktingförläggningen vid Fagerdal hyrde därför ett
50-tal outhyrda lägenheter av Mitthem i Nacksta. Detta lägenhetsbestånd
utgjorde en fi lial till fl yktingförläggningen. Informationen om denna stora
och oväntade infl yttning av fl yktingar i Nacksta var minst sagt bristfällig.
Nackstaborna togs på sängen.
Den nya fi lialen blev ett dilemma för kommunens tjänstemän. Saleh berättar
att han inte visste vilken roll han eller kommunen skulle ha i sammanhanget.
Hur mycket skulle Saleh hjälpa till med fl yktingarnas integration i Nacksta?
Flyktingarna saknade ju uppehållstillstånd och det var troligt att många skulle
tvingas återvända till hemlandet. Flyktingmottagningen i Fagerdal hade an-
ställt en egen fritidsledare och bedrev också en egen barnverksamhet i områ-
det. Många av de nya invandrarna tog kontakter med invånarna i området
och relationer skapades till omgivningen. Många familjer fi ck så småningom
uppehållstillstånd, men vissa tvingades senare återvända till hemlandet. Det
var en påfrestande tid för bostadsområdet. Berit berättar som ljuspunkter un-
der denna svåra tid att ett fotbollslag i korpserien bildades, där bosniska och

kosovoalbanska spelare deltog och att fl era kvinnor från fl yktingförläggningen
deltog i föreningen Sadakas verksamhet.
När Berit får frågan om vilket problem hon upplever som det största med de
utländskt födda hushållen i Nacksta så svarar hon att det är samhällsanpass-
ningen av barnen. De lär sig det svenska språket fortare än föräldrarna och
får därför ofta fungera som tolk i familjens kontakter med myndigheter och
grannar. Föräldrarna kan inte hjälpa sina barn i skolundervisningen på grund
av bristande språkförståelse och kännedom om det svenska samhället. Detta
har inneburit att många söner i dessa familjer mist respekten för fadern som
tidigare var familjens auktoritet och överhuvud. Konsekvenserna kan bli att
många inte sköter sin skolgång och uppför sig respektlöst i relationen till
vuxenvärlden över huvud taget. Föräldrarna har svårt att följa sönernas skol-
gång och umgänge i samhället.
Sadaka bildas
Föreningen Sadaka, som betyder vänskap på arabiska, bildades redan 1990 genom
att några av de arabiska kvinnorna i området tog kontakt med svenska kvinnor.
Föreningen ingår sedan 2001 i arbetskooperativet Allservice & Zadaka.
Syftet var redan från början att skapa en kamratstödförening för såväl svenska
som utländskt födda kvinnor i Nacksta för att de skulle lära känna varandra.
Detta är viktigt att konstatera, eftersom det under åren funnits den missupp-
fattningen att föreningen endast är avsedd för utländskt födda kvinnor. De
arabisktalande kvinnorna som tog initiativet till föreningen vände sig till sam-
ordnaren för projekt Sunda Sundsvall och bad om hjälp att skaffa en lämplig
mötesplats. Genom bidrag från socialtjänsten fi nansierades då hyreskostna-
den för en trerumslägenhet i området.
Fakta
När kooperativet Allser-
vice & Zadaka bildade
ändrades stavningen av
Sadaka till att börja med
Z. Detta berodde på att
Sadaka med S är ett
familjenamn.
85

86
Få personer kunde vid denna tidpunkt föreställa sig att föreningen skulle bli
så etablerad och betydelsefull för integrationssträvandena i Nacksta som det
senare visade sig. Föreningen omfattar idag ett 25-tal aktiva kvinnor. Kvin-
norna kommer främst från Sverige, Afghanistan, Bosnien, Iran, Makedonien,
Jugoslavien, Somalia och Vietnam. Medlemsantalet är ca 100, ungefär hälften
svenskt födda och hälften utländskt födda. Det går att vara stödmedlem i
föreningen även om man inte deltar aktivt.
Man kan tro att en sådan blandning av kulturer borde bädda för stridigheter
och ovänskap, men så har inte varit fallet. Flera medlemmar har under åren
fl yttat till andra bostadsområden i kommunen, men fortsätter att delta i verk-
samheten.
Sadaka har genom åren visat hur socialt umgänge kulturerna emellan varit
berikande och stärkt samhörigheten med det svenska samhället. Fören-
ingen är på detta sätt unik i landet och erfarenheterna därför värda att
sprida till andra.
Sadakas verksamhet under åren
Sadakas ursprungliga syfte var alltså att skapa en mötesplats för kvinnor med
utländsk bakgrund för att bryta deras isolering. Av tradition var dessa kvinnor
ofta hemma på dagtid, medan männen var i sysselsättning eller umgicks med
andra män. Detta gjorde att kvinnorna fi ck sämre träning att tala och förstå
det svenska språket och överhuvudtaget komma in i det svenska samhället.
Det var alltså viktigt för kvinnorna att öka kontakten med svensktalande.
Därför var även svenskfödda kvinnor välkomna som medlemmar i för-
eningen. Enligt stadgarna får endast kvinnor delta i verksamheten. Män får
endast närvara när de inbjudits för information och diskussion. Föreningen

estämde dessutom att endast svenska språket skulle talas när kvinnorna träf-
fades i trerumslägenheten på Nackstavägen 22 D.
Berit berättar att kvinnorna i början fi ck ta med sig sina egna barn på träf-
farna. Men det visade sig snart vara omöjligt. Lägenheten var för trång för
barnens lekar och kvinnorna fi ck ägna alltför mycket av tiden åt att sysselsätta
barnen och även stävja bråk mellan dem. Man bestämde därför efter ett för-
slag från invandrarkvinnorna att endast barn som behövde bröstammas fi ck
vara med vid träffarna.
Hur var då reaktionerna hos kvinnornas män? Berit anser att förståelsen varit
större än vad man kunde ha väntat sig med tanke på männens dominerande
ställning i många av de kulturer som de kommer ifrån. De fl esta män har varit
positiva till att kvinnorna fått en egen mötesplats.
När kvinnorna träffas så är männens uppgift att passa barnen i de egna hem-
men. Denna uppgift har glädjande nog inte heller mött några särskilda pro-
tester bland männen. De utländskt födda männen i Nacksta har ingen mot-
svarande mötesplats som Sadaka, men männen har med sig traditionen från
hemländerna att ofta umgås tillsammans med andra män. Det fi nns också
föreningar i kommunen som är öppna för båda könen, såsom den internatio-
nella föreningen, den romska föreningen och den bosniska föreningen. Den
romska föreningen är dock den enda av dessa som fi nns i Nacksta.
Under åren har verksamheten i Sadaka blivit allt mer mångförgrenad;
◆ catering med maträtter och bakverk från olika delar av världen
◆ lunchservering mot beställning
◆ morgoncafé för Mitthögskolans studenter i området
◆ frukostservering för eleverna vid Nackstaskolan
◆ textiltryckeri
87

88
◆ systuga med ändringsarbeten och beställningsjobb
◆ försäljning av textilier på marknader och i föreningslokalen
◆ svenskundervisning genom ABF
Många kvinnor i Sadaka är mycket duktiga på matlagning, vilket resulterat i
en cateringverksamhet, där kvinnorna lagar exklusiva rätter från många natio-
ner och erbjuder frukostservering till de studerande som bor i Stubos bostäder
i Nacksta.
I föreningslokalen, som idag innefattar 10 rum och två kök, fi nns också ett
tygtryckeri där kvinnornas egentillverkade mönster trycks. Tryckerikonsten
lärs ut av en handledare som deltar en gång i veckan. I systugan klipps sedan
tygerna till och sys till gardiner, väskor, förkläden, pannlappar, kuddar, dukar
med mera. Produkterna säljs sedan i den i lokalen befi ntliga butiken.
Sammanlagt uppgår intäkterna av catering- och tygtryckeriverksamheterna till
ca 600 000 kr per år. Men dessa intäkter är inte tillräckliga för att föreningen
skall vara självbärande. Genom att Sadaka ingår i arbetskooperativet Allser-
vice & Zadaka så subventioneras dock kostnaderna av övrig verksamhet, till
exempel intäkterna från studentrestaurangen KåTvå, som ligger i anslutning
till Mitthögskolan och som drivs av arbetskooperativet. I denna verksamhet
är för övrigt fl era av kvinnorna i Sadaka anställda. Allservice & Zadaka har
vidare startat en servicegrupp i området där många kvinnor från Sadaka fått
sysselsättning utifrån sina intressen och förmågor.
Sadakas verksamhet har tilldragit sig stort intresse både lokalt och nationellt.
Lokal press och TV har ofta uppmärksammat föreningen i olika reportage.
Studiebesök från andra kommuner har varit vanligt förekommande genom
åren. Sundsvallsskolorna har ofta besökt föreningen och för något år sedan
kom en EU-delegation för brottsförebyggande åtgärder på besök. Dessa be-

sök har i hög grad stärkt kvinnornas självförtroende och inspirerat dem att gå
vidare för att öka samhörigheten med det svenska samhället.
Verksamheten har självklart haft en del svårigheter att brottas med. Kulturella
motsättningar uppstår ibland när det gäller synen på barnuppfostran och kan
leda till intensiva diskussioner. Ett annat problem har varit skolgången, som
hos vissa kulturer inte anses lika viktig att fullgöra för fl ickor, eftersom fl ick-
orna förväntas gifta sig snabbt och sedan bli försörjda av sina män.
Berit nämner en konfl ikt som inträffade i föreningen 1993 då de jugoslaviska
invandrarna kom till Nacksta i stort antal. Många jugoslaviska kvinnor blev
då medlemmar i Sadaka. Denna nya grupp krävde mycket tid av samordnaren
Berit för att de skulle kunna fi nna sig till rätta i föreningen. Detta upplevdes
dock negativt av de gamla medlemmarna som tolkade hennes engagemang för
den nya gruppen som ointresse för den gamla gruppen. Men så snart de nya
medlemmarna kommit in bättre i verksamheten så kunde alla åter få ungefär
lika stor uppmärksamhet.
Sadakas samtalskultur
Vad är det då som gjort Sadaka till en så viktig mötesplats för olika kulturer?
De många protokoll som fi nns att tillgå från Sadakas föreningsverksamhet ger
en bild av hur både stora och små frågor behandlats. Det har varit tillåtet att
föra fram vitt skilda synpunkter och komma med mer eller mindre realistiska
förslag. En del förslag har resulterat i nya och tidigare oprövade aktiviteter.
Man kan konstatera att verksamheten därmed varit en värdefull skola i demo-
krati och entreprenörskap.
Man kan också utläsa av protokollen att nya medlemmar tagits om hand och
fått företroendeuppdrag för att känna delaktighet och ansvar. Verksamheten
har givetvis haft sina särskilda eldsjälar, men dessa har hela tiden arbetat på att
89

90
engagera så många andra som möjligt och delegera arbetsuppgifterna. Sam-
ordnaren och andra mer erfarna ledare inom Sadaka skulle ha kunnat styra
verksamheten mer handfast i olika skeden. En bred förankring tar mer tid att
åstadkomma, men ger på längre sikt ett bättre resultat.
Med åren har föreningen blivit allt skickligare på att hantera en demokratisk
möteskultur. Om det funnits kritik mot beslutsfattare i kommunen och hos
andra samhällsorgan så har klargörande möten arrangerats. Om någon ny
aktivitet övervägts så har projektgrupper bildats och förberett frågan.
Denna omfattande möteskultur har bland annat gett till resultat att mot-
sättningar och kritik kunnat behandlas i demokratiska former. Detta har
minskat tendenser till tyst kritik eller prat bakom ryggen. Att mötas ansikte
mot ansikte har visat sig vara en överlägsen metod att hålla ihop föreningen
i bostadsområdet. En sådan möteskultur har tidigare varit okänd för många
invandrare och ovan även för de svenska medlemmarna.
Denna möteskultur är kort sagt byggd på samtal och åter samtal. Samtalen ger
också språkträning. Sadaka vill ju bidra till att kvinnorna får en starkare roll i
barnuppfostran. Detta kan uppnås genom språkträning och förståelse för hur
samhället fungerar. Då kan kvinnorna följa barnens skolundervisning på ett
bättre sätt.
Att Sadaka haft stor betydelse för integrationen av de utländskt födda hus-
hållen i Nacksta är uppenbart. Redan 1995 framhölls Sadakas betydelse i en
utvärdering (1). Där påpekades att det försök som görs i Sadaka för att skapa
bättre förståelse mellan människor har alla förutsättningar till framgång.

Rapport av Sandra Åström
”När jag i september 2001 startade min praktik på Sadaka upplevde jag en väl-
digt förvirrad arbetssituation. Jag undrade över min roll i detta röriga och för mig
ostrukturerade projekt. Att ”prata” med kvinnor kunde jag ju göra var som helst
och det var ju det jag gjort på min tidigare praktik på ett kvinnofängelse. Skill-
naden var nu att ingen kvinna i Sadaka verkade behöva professionell hjälp. Det
man sökte på Sadaka var främst vänskap och i detta hade ju ingen professionell
person någon roll.
Men med hjälp av Berit Karlsson fi ck jag ett schema och den dagen har jag aldrig
ångrat, eftersom det var inledningen till en mycket intressant och lärorik socio-
nompraktik!
De första veckorna ägnade jag mycket tid att vistas på Allservice & Zadakas olika
verksamhetsfält för att få en helhetsbild. Jag deltog i kvinnornas matlagning och
övriga arbetsuppgifter och inriktade mig på att bygga upp en relation genom att
vara uppmuntrande istället för att ställa besvärliga frågor. När jag fi ck den rela-
tionen så var det sedan inga problem att prata och umgås med kvinnorna på ett
mer öppet sätt.
På Sadaka fann jag min roll som stödperson i lokalerna. Kvinnorna kunde prata
med mig och märkte att jag var där kontinuerligt, trots att jag ofta var på väg
”någon annanstans”.
Jag har haft möjligheten till en fördjupad insikt hos en specifi k romsk familj i
Nacksta med olika problem som varit mycket lärorik. Jag har deltagit i kvin-
nornas svenskundervisning, som både varit teoretisk och praktisk, t.ex. i form av
shoppingresor, gymnastik och dans. Vissa av kvinnorna har velat ha mer hjälp än
andra och då har det blivit så att jag agerat extralärare. Jag har också deltagit i
tryckeriet där många fi na verk tryckts och sålts och jag har deltagit i uppgifterna
Fakta
Under åren har många stude-
rande praktiserat inom de olika
projekten i Nacksta. Sandra
Åström, socionomstuderande,
ger i ett utdrag från sin praktik-
rapport (Vänskapsservice och
Zadaka) en levande inblick i
Sadakas spännande verksam-
het.
91

92
med cateringverksamheten. Jag har hjälpt Sadakas kvinnor att ringa samtal, lyss-
nat på deras åsikter och funderat på hur man skulle kunna förbättra verksamheten.
Människan måste ses som en individ med egna omständigheter som krigsupplevel-
ser etc men också som en del i ett nätverk där sonens fritidsaktiviteter, mannens
psykosomatiska besvär, erfarenheten av en i hemlandet döende mamma samt en
arbetslös livssituation spelar stor roll i det samhälle som ändå kräver att man skall
vara så ”svensk” som möjligt.
Begreppet samverkan är komplicerat men jag anser att grundvalen för all samver-
kan bör vara att det fi nns en ambition hos var och en, att alla har med sig något i
samarbetet, att deltagarna är där på lika villkor, att gemensamma mål formuleras
samt att en grundsyn som bygger på respekt och förtroende fi nns.
En god samverkan innebär också att gruppmedlemmarna kan påverka besluten,
känna trygghet, gemenskap och våga föra fram sina åsikter, att de inte bara ser
samverkan som en myndighetsfråga utan också känner samverkan som menings-
full, utvecklande och trevlig, att de har en möjlighet att vara bra på något samt att
de upplever lagom balans mellan rutiner/manualer och kreativitet. Detta tycker
jag mycket väl stämmer in på verksamheten inom Allservice & Zadaka.”
◆◆◆

Arkitektur i det
brottsförebyggande arbetet
Av Lennart Westberg
Många forskare pekar på urbaniseringen som den viktigaste förkla-
ringen till ökad brottslighet. Mer än hälften av alla brott som blir
polisanmälda i Sverige har skett i någon av landets tre storstadsre-
gioner. Det är stadskärnor och bostadsområden som har den högsta brotts-
frekvensen och det är en mycket liten andel av befolkningen som står bakom
majoriteten av alla brott. Det är oftast yngre män som begår brotten och deras
brottslighet är starkt koncentrerad till de områden där de bor. Brottsligheten
är numera ett urbant fenomen (1). Den i sig goda tanken att bygga bort bo-
stadsbristen byggde även samtidigt bort förutsättningarna för viss informell
social kontroll. Sverige är inte ensamt om detta fenomen. I hela Europa fi nns
liknande exempel på identitetslösa stadsdelar och bostadsområden som med
sin brist på sociala nätverk och rumsliga ansvarsförhållanden främjar likgiltig-
het, maktlöshet och kriminalitet (2).
Redan på 1960-talet framfördes i USA teorier att de nya bostadsområdena ut-
plånat de halvprivata och halvoffentliga utrymmen som erbjöd de boende en
möjlighet till kontroll över byggnader och bostäder. 1985 introducerade den
engelska kulturgeografen Alice Coleman begreppet ”Confused space” i sin
kritik mot bostadsområden där de rumsliga ansvarsförhållandena var oklara;
det vill säga som saknade överblickbara och kontrollerbara ytor (3).
För att ett brott ska kunna äga rum krävs att tre faktorer är uppfyllda: en mo-
tiverad gärningsman, ett objekt eller offer samt tillfälle att begå brottet.
Fakta
Redan 1961 menade den
amerikanska författaren och
journalisten Jane Jacobs att
efterkrigstidens planerings-ide-
al eliminerat de halvprivata och
halvoffentliga utrymmen som
gav möjlighet för människor att
ha kontroll över byggnader och
bostäder. (Jane Jacobs, The
Death and Life of Great Ameri-
can cities, New York, 1961).
93

94
Den fysiska utformningen av ett bostadsområde har enligt forskningen en
avgörande betydelse för bland annat antalet fordonsbrott samt bostads- och
förrådsinbrott (4). En forskningsteori relevant för Nackstas förnyelse är att en
nedgång i social kontroll av en stadsdel kan jämna vägen för en destruktiv ut-
vecklingsspiral mot en s.k. ”tipping point”. Det betyder att om man avvaktar
med radikala förbättringsåtgärder innan ett bostadsområde ”kollapsar” kan
det vara svårt, ofta omöjligt, att få det på fötter igen. Negativa förutsättningar
som kan leda till en ”tipping point” är om en ensidig socioekonomisk boen-
desammansättning i ett område sammanfaller med hög fl yttningsfrekvens,
etnisk heterogenitet och svag social kontroll.
Mitthems förnyelse av Nacksta 1998-2001
Förnyelseprocessen i Nacksta innebar för det kommunala fastighetsbolaget
Mitthem ett beslut om en omfattande investering i dryga 100-miljonersklas-
sen och förutsatte utan tvekan, med facit i hand, en vidsynt strategi som skulle
komma att förränta sig i många avseenden. Hur såg då förutsättningarna ut
för Nackstas renovering, vilka tankegångar låg bakom och hur utvecklade sig
förnyelseprocessen?
Bakgrunden var som nämnts ett föråldrat bostadsbestånd som i sig var en pro-
dukt av miljonprogrammet med dess nackdelar och förtjänster. Framför allt
fanns en omvittnat trist och steril utemiljö, en hög omsättning av hyresgäster
med många tomma lägenheter och en stor förekomst av vardagsbrott som
sammantaget för Nackstas del innebar ett sedan fl era decennier förhärskande
rykte som ett av Sundsvalls ledande problemområden med en hög otrygg-
hetsfaktor.

Under mitten av 1990-talet genomgick Mitthem (Sundsvallsbyggen) som all-
männyttigt bostadsbolag en omorganisation parallellt med en fi nansiell stabi-
lisering och en genomgripande omprövning av sitt bostadsbestånd. I Nacksta
sålde allmännyttan ut sina fastigheter (genomgående höghus) på Nackstavä-
gen 16-24 till Studentbostäder AB (StuBo). Kvar som saneringsobjekt blev
Mitthems fastighetsbestånd på Nackstavägen 17-25 samt på Midälvavägen
6-62 (totalt 650 lägenheter med drygt 2 000 boende).
Mitthem gick 1997 ut med ett projekt om miljöanpassade byggnadsåtgärder
(energifrågor, yttertak m.m.) av sitt bostadsbestånd i området. Under proces-
sens gång tillkom efterhand förslag och beslut om en större förändring av den
yttre miljön samt trygghetsskapande åtgärder.
Projektledaren Sören Westberg menar att Nackstas förnyelse även får ses mot
bakgrund av de genomgripande renoveringar som Mitthem dessförinnan
genomförde av sitt fastighetsbestånd på Betselvägen i stadsdelen Bergsåker;
delvis med stöd av statliga LIP-pengar (statligt bidrag för lokala miljösats-
ningar). En vital och väsentlig erfarenhet man förde med sig från Bergsåker
till förnyelseprojektet i Nacksta var de goda erfarenheterna man gjorde med
omgestaltningen av den yttre miljön samt ett aktivt och fruktbärande boen-
deinfl ytande under förändringsprocessen.
Så här summerar Sören Westberg strategin bakom Nackstas förnyelse:
”Vid omfattande omdaningsprojekt tror jag en betydande framgångsfaktor är att
få till stånd en boinfl ytandeprocess där professionella rådgivande kompetenser med
bred erfarenhet, känsla och inlevelseförmåga förädlar enskilda anspråk till en hel-
het som håller.
Vi såg det som viktigt att anlägga ett ”helikopterperspektiv” på Nacksta. Det kän-
des angeläget att ta fram det som var positivt med området och inte bara inventera
och koncentrera oss på en negativ agenda. Det goda skulle inte byggas bort utan
95

96
bibehållas och förstärkas. Mitt intryck är att denna process, att medvetandegöra
kvaliteter, gav positiv energi till det fortsatta arbetet.
Att göra en omdaning av Nackstas utemiljö blev initialt fokus. Den yttre pedago-
giken med zonindelning och skapandet av miljöer för trygghet och trivsel, med tyd-
liga signaler för förväntat uppträdande lades tidigt fast som en hållbar strategi.
Strategin att tydliggöra zonerna i den yttre miljön följdes upp med åtgärder på
huskropparna. Vi tog oss an entréfunktioner samt tvättstugor och förråd. Viktigt
var att säkerställa källarvåningarnas trygghet och säkerhet. Förutom boendesam-
rådsprocessen i Nacksta gav de s.k. arbetsböckerna från projektet Sunda Sundsvall
en klar fi ngervisning om att trygghetsfrågorna var akuta i Nacksta.”
Målsättningen för förnyelsen av Nacksta var att öka tryggheten, den sociala
kontrollen och gemenskapen. Man använde sig av fyra begrepp för att struk-
turera upp den sterila utemiljön från miljonprogrammets dagar:
1. Den offi ciella zonen som tillhör och kontrolleras av det allmänna (vägar,
torg och parker);
2. Den allmänna zonen som tillhör och kontrolleras av en större grupp
hyresgäster men som samtidigt är öppen för utomstående (gångvägar och
parkeringsplatser);
3. Det halvprivata rummet som tillhör och kontrolleras av en mindre
grupp hyresgäster (förgårdar till entréer, trapphus och källare). Obehöriga ska
normalt känna ett mostånd att beträda detta område;
4. Det privata rummet som tillhör och kontrolleras av hyresgästen själv
(egna lägenheter, förråd och uteplatser). De boende ska här känna sig helt
trygga i sin privata sfär.

Refl ektion av Håkan Persson!
”Det specifi ka för Nacksta var säkerhetsfrågorna för bilar, parkeringsdäck och
p-platser, buskörningen av fordon runt husen, den dåligt upplysta och trista ute-
miljön med sina monotona ytor utan trädgårdsinslag samt den låga tryggheten.
Positiva faktorer var i den yttre miljön, bl.a. de stora gräsytorna (i dag en lyx i
husförtätningens tecken!) och närheten till Sundsvalls centrum, naturen, skogen
och motionsspåren runt Nacksta. Det föreföll mycket väsentligt att lyfta fram och
förstärka dessa värden.
Det var för oss ytterst viktigt att lyssna på och förstå de boende och de som i övrigt
var verksamma i området. Boendesamråden blev en viktig process där vi kunde
väga ihop de boendes erfarenheter – och lyfta fram det som var bra i Nacksta och en
stolthet över området – med våra proffsögon utifrån med erfarenheter från andra
områden i Sverige. Under boendesamrådsprocessen får man även ett bra arbetskli-
mat och de boende blir sedan ambassadörer för de förändringar som görs eftersom
de varit delaktiga i processen och även visar och tar ansvar för sin boendemiljö.
Miljonprogrammets fysiska planering förstod inte vikten av den halvprivata zonen
där folk stannar upp och lär känna varandra och därmed känner trygghet och
gemenskap. När folk vistas ute på gården uppstår även en social kontroll som häm-
mar brottslighet. I miljonprogrammets värld i Nacksta fanns det bara en svart-vit
miljö: en privat zon i lägenheten och sedan en offentlig zon där ingen kände ingen!
I motsats till 60-talets miljonprogram hade 50-talets arkitektur med sina mindre
kvarter en bättre balans mellan olika intressen. Sextiotalets hårda byggexploatering
i bl.a. Nacksta missade den dimensionen och dessa värden.”
Närpolisen i Nacksta bidrog under renoveringsprocessen aktivt med lokala
expertråd i form av en problemorienterad områdesanalys av Nacksta med
aktuell brottsstatistik för att visa var och när vissa typer av brott begicks i
stadsdelen. Näpo Väst tog även initiativ till en arbetsdag i Nacksta mellan
Mitthem, arkitekt och polispersonal från Stockholm med särskild kompetens
i frågor rörande arkitektur i det brottsförebyggande arbetet.
Fakta
Landskapsarkitekten Håkan
Persson, med 25 års erfa-
renhet av svensk bostads-
planering i den yttre miljön,
gör i efterhand följande
refl ektion över förändrings-
processen i Nacksta.
97

98
Strategin för åtgärderna i den yttre miljön
Parkeringsplatserna: Parkeringshuset vid Nackstavägen 17-19 hade sedan
tidigare hårt drabbats av kriminalitet och bilslakt med en låg uthyrningsgrad
som följd. Det drog även till sig kriminella från andra delar av Sundsvall för
häleriaffärer, droglangning och dylikt. Parkeringshuset gav även med sin gröna
kamoufl agefärg ett oestetiskt intryck av mobiliseringsförråd och Mitthem fat-
tade beslut att radikalt jämna det med marken. Detta gav även i sin tur förut-
sättningar att skapa en annan logistik och parkeringsstruktur i Nacksta.
Man valde en halvintegrerad sammanhållen parkeringsplats för varje hus-
kropp där både hus och parkeringsplats gavs en egen identitet. Samtidigt fi ck
man från lägenheterna en bättre uppsikt över sin och grannens bil i brottsfö-
rebyggande syfte. Genom klädsamma halvmeterhöga granitmurar avgränsades
parkeringsplatserna och gavs bara en gemensam in- och utfart för att begränsa
presumtiva biltjuvars fl yktväg. Belysningen förbättrades samtidigt. De två
övriga underjordiska parkeringsgarage som undantogs från rivning kom efter-
hand att förses med kameraövervakning, vilket lett till att obehörigt tillträde
och bilbrott i praktiken upphört.
Kringkörningsvägar: Miljonprogrammet var förvaltarvänligt och dimensio-
nerade de kombinerade bil- och gångvägarna runt huskropparna efter tung
trafi k i form av sopbilar och personbilstrafi k. 1970 drogs även varje bilväg runt
respektive huskropps fram- och baksida så nära husfasaden att husentréerna i
praktiken endast blev en utvidgning av bilvägen. Detta system uppmuntrade
ganska snart en regelrätt bus- och rallykörning runt fastigheterna med risker
för särskilt barn och äldre.
Lösningen blev dels att skapa en tydlig entrésida för varje huskropp där bil-
vägen lyftes ut 8-10 meter från fasaden (därigenom eliminerandes alla döda
vinklar för ökad trafi ksäkerhet), dels att göra bilvägen så smal och avgränsad
av stenar att okynneskörning och parkering väsentligt försvårades. Trafi ken

med sopbilar för sophämtning vid varje entré hänvisades till särskilda miljö-
stationer en bit från varje huskropp.
Skapandet av en trädgårdssida: På husens baksidor togs de tidigare bilvä-
garna helt bort och det fanns därigenom utrymme att förse lägenheterna i
bottenplanet med egna uteplatser. Nya lek- och grillplatser anlades. Allt detta
gav även förutsättningar för ett ökat umgänge och kontakt mellan grannarna
och en bättre visuell kontroll av utemiljön. En konstgjord bäck med damm
anlades i området för att höja kvalitén i trädgårdsmiljön.
Individualisering av entréerna: Miljonprogrammet hade skapat likformiga
och anonyma entréer till varje huskropp. På husens entrésida skapades nu en
halvprivat zon som i kombination med olika typer av skärmtak, individuella
fasadprydnader och entréomfattningar särskiljde entréerna från övriga entréer
och gav de boende en vikänsla; (”Det här är min port!”). Den tidigare asfal-
ten framför varje port ersattes med stenplattor. Fasta sittplatser (stenbänkar)
skapades vid varje entré. Förut fanns inga rumsliga hinder för obehöriga att
gå fram till entréerna och tillgripa en cykel eller en barnvagn. Nu skapades en
halvprivat zon framför varje port som det krävs ett aktivt beslut att beträda.
Förändring av husens takprofi ler: De tidigare platta taken på själva hus-
kropparna ersattes med sadeltak. I varje huslänga fi nns numera även ett tak
som med sina nocklinjer bryter av helt mot den övriga takprofi len för att
motverka likformighet och förstärka identiteten.
Nacksta Centrum: Den tidigare delvis nedläggningshotade och av stökiga
ungdomsgäng frekventerade affärsgatan i Centrumhuset har slopats. I stället
öppnades 2001 Sundsvalls största ICA-butik (och en av Sveriges modernaste)
i Centrumhuset tillsammans med post, vårdcentral, folktandvård, pizzeria,
spelbutik och bankomat. I Centrumhuset fi nns även Mitthems områdeskon-
tor. Folkhälsa Nacksta, numera kooperativet Allservice & Zadaka, driver sedan
99

100
ca 10 år det närbelägna utebadet i Nacksta med minigolf och tennisbanor. Vid
Nacksta Centrum är sedan tidigare närpolisstation, bibliotek, högstadieskola
och servicehus lokaliserade.
Övriga åtgärder i den yttre miljön: Utomhusbelysningen har förbättrats
och de tidigare trista, grå, varmförzinkade lyktstolparna har konsekvent ersatts
med mer tilltalande stolpar. Gång- och cykelvägarnas logistik har förbättrats
och matarleden Nackstavägen har fått en smalare utformning för att minska
bilarnas snitthastighet. Vägen har även försetts med en trädallé samt nya gång-
och cykelvägar.
Strategin och åtgärderna i den inre miljön
Tvättstugorna: Dessa var tidigare en oöversiktlig och otrygg miljö framför
allt för kvinnor. Skadegörelse och stöld av tvätt förekom ofta liksom rengöring
av vinterdäck (!) och dylikt. Ett stående skämt bland områdets kvarterspoliser
på 1970- och 80-talet var: ”Det enda brott som inte begåtts i Nackstas tvättstugor
är bilstölder!” Vad göra? Lösningen blev att förvandla de befi ntliga, mörka och
otrygga tvättstugorna till ljusa och trygga lokaler. Tvättstugorna försågs med
dubbla entréer för att möjliggöra en alternativ fl yktväg vid hot av något slag.
De små källarfönstren byttes ut mot stora panoramafönster genom att marken
framför fönstren schaktades bort. De föräldrar som tvättar kan nu samtidigt
ha uppsikt över barnen i utemiljön och barnen kan i sin tur se sin mamma
eller pappa inne i tvättstugan. Ett digitalt bokningssystem installerades vilket
medför att endast den som bokat tiden kan använda tvättmaskinerna och lo-
kalen. Man kan även i efterhand se vem som nyttjat tvättstugan vid eventuell
skadegörelse eller bristande städning. En uppryckning har följaktligen även
skett på det området. Ingen obehörig kan heller tränga sig in. Tryggheten för
kvinnor i området har därmed väsentligt höjts.

Källarförråden: Tidigare förbands varje huslänga (med upp till sju entréer) av
en enda lång gemensam källargång. Detta inbjöd till och medförde alltför ofta
att boende och polis måndagmorgnar kunde mötas av ett 40-tal uppbrutna
källarförråd. Det förekom även ett okontrollerat ”dräll” av obehöriga och
ungdomsgäng i källarplanet. Lösningen blev att sektionera källargångarna ge-
nom att mura igen förbindelsen mellan de olika trapphusen. Man installerade
även kodlås för tillträde till källarplanet och monterade särskilda brytskydd
på dörrarna.
Cykelrummen: De tidigare brottsbelastade cykelförråden i husen har utrus-
tats med kodlås av samma slag som i tvättstugorna. I en av huskropparna
(Nackstavägen 25 A-E) har cykelförrådet även fått en helt ny utformning ge-
nom att de lyfts upp från traditionell källarnivå och förlagts i entréplanet samt
försetts med perspektivfönster som möjliggör bättre insyn.
Resultatet – en minskad vardagsbrottslighet
Redan innan den sista fasen av Nackstas bebyggelsemässiga renovering
var på väg att avslutas 2002 kunde Närpolisområde Väst konstatera delvis
dramatiskt minskade brottssiffror för fl era så kallade vardagsbrott. Framför
allt minskade märkbart de brott som belastat Nackstas brottsstatistik under
decennier; det vill säga bilrelaterade brott och stölder ur förråd. Biltillgreppen
halverades mellan 1996 och 2001 och ännu större var minskningen i fråga
om försök till bilstöld och stöld ur bil. Inbrottsstölderna i källare och vinds-
förråd minskade mellan 1996 och 2002 med 75 %. Minskningen av dessa
brott ligger klart under den generella nedgången av brott i riket och i länet.
Mårten Törnqvist från Justitiedepartementet/BRÅ bekräftade också under ett
besök att Nackstas minskade siffror för vissa vardagsbrott låg klart under den
allmänna sjunkande brottstrenden i riket. Misshandelsbrotten i Nacksta (of-
fentlig miljö och bostäder) var däremot konstanta och har förmodligen andra
förklaringsgrunder.
101

102
Brottsstatistiken kompletteras och bekräftas även av de kundundersökningar
som fortlöpande genomförs för Mitthems bostadsområden och där det s.k.
nöjd-kundindex (för trygghet, service med fl era faktorer) för Nacksta ökat
dramatiskt under 2002 (5).
Tidigare har hävdats att konkreta brottsförebyggande åtgärder i stadsdelar
och bostadsområden endast medför att brottsligheten fl yttas över till andra
geografi ska områden och inte totalt minskar. Senare forskning visar att denna
överfl yttningsteori är felaktig. Åtgärder mot brott i ett visst område har ett
försumbart negativt infl ytande på angränsande bostadsområden eller stadsde-
lar. Nettoeffekten blir att brottsligheten reduceras totalt (6).
Nackstas förnyelse i en nationell spegelbild
Under EU-konferensen mot brott som arrangerades i Sundsvall den 21-23
februari 2001 valdes Nacksta ut för ett kombinerat studiebesök och semina-
rium för konferensdelegaterna (7). Nils Gärdegård, vid Sundsvalls kommuns
lokala BRÅ-grupp arrangerade därefter tillsammans med Nackstagruppen två
offentliga seminarier under 2001 och 2002 om den sociala och bebyggelsemäs-
siga brottspreventionen i området. Vid årsskiftet kunde närpolisen presentera
en sammanhängande brottsstatistik 1996-2001 med kraftigt sjunkande antal
vardagsbrott i Nacksta, vilket medförde en stark positiv uppmärksamhet från
lokala media. I mars 2002 besökte representanter från regeringens utredning
om bebyggelsemässig brottsprevention (Boverket, BRÅ, Rikspolisstyrelsen
och Svenska Kommunförbundet) ett kommunalt seminarium om föränd-
ringsarbetet i Nacksta och tog del av strategin och resultaten i stadsdelen,
vilka senare utförligt presenterades i den statliga utredningen.

Under vårvintern 2002 ingick Nackstaprojektet i ett specialreportage i
Brottsförebyggande rådets facktidskrift BråApropå, vilket medförde att TV
1 Aktuellt i mars 2002 sände ett längre reportage om stadsdelen och dess
ökade trygghet. På DN-Debatt den 7 mars 2002 nämndes de goda resultaten
i Nacksta i en artikel av generaldirektören för BRÅ Ann-Marie Begler (8)
och den 4 april 2002 presenterades det brottsförhindrande arbetet i området
under en studiedag arrangerad av BRÅ i Stockholm. Förnyelsen av Nacksta
har således blivit föremål för en granskning av både media och professio-
nella utredningsorgan under och efter den fortlöpande renoveringsprocessen.
Denna positiva uppmärksamhet torde även ha haft den – inte minst viktiga
– effekten att den inneburit ett medialt trendbrott från en tidigare mycket ne-
gativ medial spegling av Nacksta till ett bekräftande för invånarna och andra
som arbetar eller vistas i Nacksta att det fi nns skäl att känna stolthet över sitt
bostadsområde.
Några avslutande refl ektioner
Historiens frånvaro är ett klassiskt förortsproblem som betyder mycket för
identitetslösheten i dessa områden. ”Förorten har alltid varit ifrågasatt samti-
digt som den varit ett ideal för efterkrigstidens planerare” (9). 1960-talets ratio-
nella bostadsområden framkallade känslor av utanförskap. Överhuvudtaget
rymmer förorten få landmärken att göra en inre kartbild av. Upplevelse av
arkitektur förutsätter att man rör sig i och mellan rum. Kroppsrörelsen är det
som genererar upplevelsen, enligt den tyske fi losofen Walter Benjamin.
Sambanden är tydliga mellan individens rädsla och den byggda miljöns
utformning. Otrygghet hos brottsoffer har ett direkt samband med egenska-
perna hos de miljöer som attraherar gärningsmännen (10). Oklara rumsliga
ansvarsförhållanden, så kallad confused space, bidrar ytterligare till att ett bo-
103

104
stadsområde upplevs som stereotypt, identitetslöst och otryggt utan normala
sociala kontakter mellan de boende.
Nacksta utgör ett nationellt uppmärksammat exempel på en anmärknings-
värd och intressant metamorfos från problemområde sedan miljonprogram-
mets dagar till hur en stadsdel framgångsrikt kan vända brottskurvan och
öka tryggheten i ett bostadsområde. Flera faktorer har bidragit: Mitthems
framgångsrika 100-miljonerssatsning på en förnyelse av den yttre och inre
miljön i området; en kontinuerlig och aktiv närvaro av närpolis i stadsdelen
med repressiva (hämmande av en skadlig, brottslig företeelse), brottsförebyg-
gande och utredande aktiviteter; Nackstaprojektens framgångar att få tillstånd
en attitydförändring i stadsdelen (som drastiskt minskat skadegörelsen) samt
aktiva insatser från fritidsgård, skola och socialtjänst.
Alla dessa insatser manifesterar även ett fl erårigt uttalat politiskt intresse och
stöd från Sundsvalls kommun att med olika konkreta åtgärder komma tillrätta
med problemen och otryggheten i stadsdelen Nacksta. Detta kan nu både
förvaltarmässigt och kommunalpolitiskt sägas ha burit frukt.
Medan fastighetsägandet under miljonprogrammets dagar i Nacksta var
mycket enhetligt, i form av en klar dominans för allmännyttan, är det inte
längre så. Genom utförsäljningar av fastighetsbestånd har fl er bostadsföretag
blivit ägare och förvaltare i stadsdelen. Paradoxalt innebär förnyelsen av om-
rådet att ägarbilden på fastighetssidan numera är splittrad. Det förhållandet
ackompanjeras även av en delvis hårt segregerad multietnisk boendemiljö
(11) som i sig bär på en viss framtida sprängkraft beroende på utfallet av en
förhoppningsvis framgångsrik social och arbetskraftsmässig integration av så
många nackstaungdomar med invandrarbakgrund som möjligt.

Samhället behöver i dag utan tvekan även fl er poliser på plats för ett pro-
aktivt och brottsförebyggande – men även repressivt – närpolisarbete bland
i första hand ungdomar i riskzonen för kriminalitet och missbruk. Värdet
av lokalt placerade kriminalpoliser i form av ungdomsutredare i stadsdelen
som förvärvat en god lokal- och personkännedom ska inte underskattas. Po-
lismyndighetens närpolisreform 1997 har i så motto utan tvekan burit frukt
i Nacksta, men målet måste paradoxalt på sikt vara ett samhälle som behöver
färre poliser.
Förnyelsen av Nacksta visar samtidigt hur en genomtänkt renovering av den
yttre och inre miljön i ett bostadsområde kan lyfta fram och förstärka de
tidigare ”slumrande” boendekvalitéerna från miljonprogrammets och rekord-
årens dagar. Cirkeln kan på så sätt sägas vara sluten efter 30 år. Nacksta är
framför allt ett bra exempel på att det går att med bebyggelsemässig brottspre-
vention bygga bort en väsentlig del av den s.k. vardagsbrottsligheten och öka
tryggheten i området. Erfarenheterna visar samtidigt att det är viktigt med
en helhetslösning: att byggnadsinriktade åtgärder samtidigt kombineras med
en kontinuerlig social brottsprevention för en framtida trygghet och social
stabilitet.
◆◆◆
105

106
Att utveckla stödjande
miljöer för hälsa
Av Hjördis Rooth Möller
Stödjande miljöer för hälsa är idag en av nyckelstrategierna för hälso-
främjande arbete. Begreppet utvecklades vid världshälsokonferensen
i Ottawa 1986 och gavs en praktisk betydelse vid världshälsokon-
ferensen i Sundsvall 1991. Sundsvallskonferensen har fått stor betydelse
för miljö- och hälsofrämjande arbete världen över. Folkhälsoprojekt Sunda
Sundsvall och senare års hälsofrämjande insatser i Sundsvall är exempel på hur
konferensen infl uerat värdkommunen.
I detta kapitel beskrivs förändringsarbetet i stadsdelen Nacksta, Sundsvall
ur ett hälsofrämjande perspektiv. Kapitlet belyser inledningsvis hälsofräm-
jande arbete – utveckling, begrepp och defi nitioner. Sundsvallskonferensen,
med dokumentation som där utarbetades, speglas. En analysmodell som
utarbetades vid konferensen, The Health Promotion Strategy Analysis Mo-
del – HELPSAM, tillämpas på förändringsarbetet i Nacksta varvid åren
1989 – 1991 fokuseras, de år då folkhälsoprojekt Sunda Sundsvall verkade.
Hälsofrämjande arbete
– utveckling,begrepp och defi nitioner
Under en vecka i juni 1991 samlades 318 kvinnor och män från 81 länder till
en global konferens i Sundsvall. Det var den tredje internationella konferensen
om hälsofrämjande arbete och temat var ”Stödjande miljöer för hälsa” – Sup-
portive Environments for Health. Sambandet mellan miljö- och hälsa lyftes
fram och fi ck en ny ekologisk dimension. De två tidigare konferenserna på
temat hade ägt rum i Ottawa, 1986 och Adelaide, 1988. Konferenserna grun-

dade sig på WHO:s strategi Hälsa för Alla år 2000 och syftade till att bidra till
dess genomförande. Hälsa för Alla-strategin betonar betydelsen av jämlikhet
i hälsa och levnadsvillkor, hälsofrämjande- och förebyggande arbete, aktivt
engagemang hos medborgarna, tvärsektoriell samverkan, hälso- och sjukvård
med bas i primärvården och internationellt samarbete. (1)
Vid världshälsokonferensen i Ottawa 1986 antogs ett manifest, Ottawa Char-
ter, vilket benämnts The New Public Health Bible (2). Ottawa Charter har
haft stor betydelse för synen på hälsofrämjande arbete globalt. Där betonas
nödvändigheten av att hälsa blir en angelägenhet för alla sektorer i samhället
genom tillskapande av ”Healthy Public Policies” och att befolkningens enga-
gemang måste stärkas – ”community action”. Vidare betonas betydelsen av
personliga kunskaper som möjliggör för människor att göra hälsosamma val,
liksom nödvändigheten av en förnyelse av hälso- och sjukvårdssektorn med
mer fokus på hälsa.
Vid Ottawakonferensen defi nierades hälsofrämjande arbete enligt följande:
”Hälsofrämjande arbete är den process som ger människor möjligheter att öka
kontrollen över sin hälsa och förbättra den. För att nå ett tillstånd av fullständig
fysisk, mental och socialt välbefi nnande måste individen eller gruppen kunna
identifi era sina behov och förändra eller bemästra miljön. Hälsa skall därför ses
som en resurs i vardagen och inte som mål i tillvaron” (Ottawa Charter, 1996)
Vid Sundsvallskonferensen gavs innebörden i Ottawa Charter en praktisk be-
tydelse. Den resulterade i ett antal dokument varav The Sundsvall Handbook
”We Can Do It”, är ett. (3) Handboken bygger på erfarenheter från medver-
kande världen över. I 171 ”Stories” skildras hälsofrämjande insatser indelade
i teman; utbildning, kost och nutrition, boende och närmiljö, arbete, trans-
porter samt socialt stöd och vård. Till varje tema utarbetades en s.k. Briefi ng
book, exempelvis boken Housing and community environments – how they
support health. (4) Handboken We Can Do It bidrar med modeller till stöd
107

108
för folkhälsoarbete på skilda nivåer. ”The Health Promotion Strategy Analysis
Model – HELPSAM” är en modell för hälsofrämjande strategier och ”The
Supportive Environments Action Model - SESAME” är en modell för hand-
ling. Handboken gavs i senare upplaga ut av WHO (5). Playing for time… är
namnet på den konferensrapport som utarbetades (6).
Konferensen avslutades med en deklaration - The Sundsvall Statement on
Supportive Environments for Health ”Sundsvallsdeklarationen”(7). Deklara-
tionen uppmanade människor i alla delar av världen att engagera sig aktivt i
att göra omgivningen – den fysiska, sociala, ekonomiska och politiska – mer
stödjande för hälsa.
Sundsvallsdeklarationen betonar bl.a. att ”…erkännandet och användandet
av kvinnors skicklighet och kunskap inom alla sektorer inbegripet politik och
ekonomi, skulle leda till utveckling av en mer positiv infrastruktur för stödjande
miljöer.”
Begreppet Stödjande miljöer för hälsa fi ck vid Sundsvallskonferensen en prak-
tisk defi nition:
I folkhälsosammanhang ansluter begreppet till de fysiska och sociala aspekterna av
vår omgivning. De innefattar var människor bor, deras lokalsamhälle, deras hem,
där de arbetar och leker. Begreppet innefattar också de förhållanden som bestäm-
mer tillgång till levnadsresurser och möjligheter att utöva sin makt. (Fritt översatt
ur Sundsvallsdeklarationen, 1991).
En tydlig defi nition om vad begreppet metodmässigt innebär lyfts fram av
Haglund,1996 (8) den lyder:
”Arbetet med stödjande miljöer för hälsa fl yttar fokus dels från sjukdomstänkande
till hälsotänkande och dels från förebyggande arbete baserat på risktänkande till
hälsofrämjande möjligheter på vardagsarenor. Metodmässigt innebär det en för-
skjutning från professionellt defi nierade problem till vad de berörda anser som sina
viktigaste behov och vill förverkliga.”

Hälsosamma städer (Healthy Cities) är namnet på ett projekt som initierades
av Världshälsoorganisationen (WHO) 1986. Det bygger på mål för att nå
WHO:s strategi Hälsa för Alla i Europa och på några övergripande principer;
aktivt engagemang hos medborgarna, tvärsektoriell samverkan och strävan
efter jämlikhet i hälsa. Sundsvall startade 1989 ett projekt, Sunda Sundsvall,
som vilade på grundprinciper och metoder som i Healthy Cities.
The Health Promotion Strategy Analysis Model,
HELPSAM
I handboken We Can Do It! från Sundsvallskonferensen om stödjande miljöer
för hälsa presenterades en modell för analys av viktiga steg i hälsofrämjande
arbete – The Health Promotion Strategy Analysis Model, HELPSAM (3).
Modellen omfattar sju huvudstrategier som fi nns beskrivna i modellens första
kolumn.
För varje strategi bör man fråga sig hur? (medel och ansatser), vem? (aktörer),
för vem? (målgrupper), var? (nivåer och arenor), vad? (tillvägagångssätt) och
till vad nytta? (förväntat resultat) (3, 8).
Figur 1.
Figur I. Modell för analys
av hälsofrämjande strategier
(HELPSAM = Health
Promotion Strategy Analysis
Model).
109

110
HELPSAM och arbetet i Nacksta
Strategier
De tre strategier som valdes och som fi nns i HELPSAM-modellen var:
- lokal mobilisering/utvecklande av självbestämmande (empowering)
- möjliggörande
- samverkan/förmedlande
Strategi nr 4, att förespråka, valdes inte men kom att bli inslag under arbetets
gång. Övriga tre strategier i modellen var inte aktuella i förändringsarbetet i
Nacksta.
Internationella folkhälsostrategier (1, 2), grundprinciper för Healthy Cities
samt lokalt politiskt beslut, formulerat som ett uppdrag att skapa bättre för-
hållanden för alla i bostadsområdet Nacksta, låg till grund för val av strategier.
I enlighet med sundsvallsdeklarationen om stödjande miljöer för hälsa betrak-
tades hälsa som en resurs, inte som ett tillstånd. Där framhålls att orsak till
ohälsa är en interaktion mellan livsstil, miljö, social situation och samhällsför-
hållanden där såväl individen som samhället har ansvar för hälsan. Hälsofräm-
jande åtgärder blir att skapa förutsättningar, att möjliggöra och att ge/avstå
från makt. Metoderna blir grundade på tvärsektoriell hälsopolitik och tvärsek-
toriellt arbete. Individen är i betraktelsesättet aktiv och ansvarstagande.
Medel och ansatser – Hur?
Ett processinriktat arbete enligt arbetsboksmetoden (9) påbörjades. Styrande
för processen var vad nackstaborna upplevde som sina viktiga behov och
ville förverkliga. Behov, önskemål samt förslag till åtgärdande uttrycktes i
arbetshäftena nr 1 och 2. Samtliga hushåll gavs möjlighet till medverkan. På
nackstabornas initiativ inbjöds ”experter” exempelvis till de studiecirklar som
pågick. Den politiska ledningsgruppen förlade möten till området för att möj-
liggöra direkt dialog med befolkningen. Projektledare, samordnare och andra
bidrog med att skapa förutsättningar för processen genom tillhandahållande

av nödvändiga resurser i form av lokaler/mötesplatser, ekonomi, samordning,
synliggörande med mera.
Aktörer – Vem?
Viktigaste aktörerna var de boende själva och stora insatser gjordes av de
nackstabor som utgjorde redaktionsgruppen för de fyra arbetshäftena som
utarbetades. Den samordnare som anställdes var och är fortfarande synnerli-
gen betydelsefull för utvecklingen. Andra aktörer var personer som arbetade
i Nacksta, politiker från kommun och landsting och projektledare i Sunda
Sundsvall. Media kan också betraktas som aktör då området ofta skildrats
i media. Nackstagruppen med företrädare för bostadsföretag, skola, social-
tjänst, fritidsgård, närpolis, kyrka, fastighetskontor, vårdcentral, affärsidkare
med fl era var då och är fortfarande mycket viktiga aktörer.
Målgrupp – För vem?
Alla som bodde och arbetade i Nacksta – barn, ungdomar och vuxna, kvinnor
och män – var målgrupper för insatserna. Nacksta var och är fortfarande ett
mångkulturellt område. Kvinnor från skilda länder och deras familjer kom
att bli specifi k målgrupp. Initiativ till mötet som senare kom att bli kvin-
noföreningen Sadaka togs av de arabiska kvinnorna och invandrarkontorets
familjepedagog tillsammans.
Nivåer och arenor – Var?
Ett lokalt förändringsarbete med bostadsområdet som arena bedrevs. Även
skolan, fritidsgården, kyrkan, områdesbadet och andra mötesplatser i områ-
det, exempelvis gemensamhetslokalen Folkhälsa Nacksta, utgjorde arenor för
aktiviteter.
Tillvägagångssätt – Vad?
Utifrån valda strategier valdes Arbetsboksmetoden. Metodvalet skulle garan-
tera mobilisering och att behov och önskemål från de som ansågs veta bäst, de
111

112
boende och de som arbetar i området, skulle äga frågan. Förändringar skulle
ske av vad de boende upplevde som problem och ville prioritera.
Arbetet var utpräglat processinriktat och metoden omfattade fl era steg - från
identifi ering av förändringsbehov till genomförande. I arbetshäfte nr 1 och
2 defi nierades problemområden, vad som skulle göras och av vem. Föränd-
ringar som önskades omfattade såväl fysisk som psykosocial miljö – bostäder,
grönområden, trafi kplanering, lekplatser, service, trivsel, trygghet, droger,
våld och skadegörelse, sociala nätverk, socialt stöd, social kontroll, aktiviteter,
mötesplatser etc. En rad aktiviteter genomfördes. Boende övertog ansvar för
områdesbadet, föreningar bildades, studiecirklar bedrevs, den fysiska och psy-
kosociala miljön åtgärdades.
Förväntade resultat – Till vilken nytta?
I enlighet med uppdraget var ett förväntat resultat bättre förhållanden för alla
i Nacksta. Förväntat resultat för nackstaborna var att uppnå förändringar som
uttryckts i arbetshäftena sannolikt också att uppnå ett reellt infl ytande. Efter-
som arbetet styrdes av de inblandade och utvecklades under resans gång var
det varken möjligt eller önskvärt att i förväg sätta upp detaljerade effektmål.
Författarens refl ektion
HELPSAM, The Health Promotion Strategy Analysis Model, som utvecklades i
samband med världshälsokonferensen i Sundsvall var avsedd att användas som
checklista vid analys av processer syftande till att utveckla stödjande miljöer för
hälsa. I detta kapitel har modellen retrospektivt tillämpats på det förändringsar-
bete som ägde rum i bosyadsområdet Nacksta åren 1989 – 1991. En omfattande
analys har här inte utförts. Modellen kan användas som grund för analys men
lämpar sig möjligen bättre som underlag för planering av folkhälsoinsatser.
Internationella hälsostrategier, områdeskännedom och politiskt uppdrag låg till
grund för förändringsarbetet. Delaktighet och infl ytande i samhället är bland de

mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan och utgör utgångspunkten i
Sveriges Nationella mål för folkhälsan. Att ha tillgång till goda sociala nätverk är
också hälsofrämjande. Arbetet i Nacksta avsåg att utveckla dessa förutsättningar.
Nackstabornas problembeskrivning och önskemål i arbetshäften har till stor del
åtgärdats av dem själva. En refl ektion är att människor både vill och kan ta ett
aktivt ansvar om man upplever ett reellt infl ytande. Önskemålen har senare tagits
tillvara vid exempelvis arkitekters och byggföretags omvandling av den fysiska
miljön i området. Den lokala mobilisering som förekom under tiden för projekt
Sunda Sundsvall togs tillvara i det efterföljande PLUS- projektet, i Folkhälsa
Sundsvall och möjligen också vid bildandet av nuvarande kooperativ.
Konceptet Stödjande miljöer för hälsa, såsom det defi nierats i Ottawa Charter och
senare i Sundsvallsdeklarationen, fi ck en praktisk betydelse i förändringsarbetet i
bostadsområdet Nacksta. Dess innebörd kvarstår i miljö- och hälsoarbetet i Sunds-
vall idag.
◆◆◆
113

114
Idag vill människor fl ytta till,
inte ifrån
En sammanfattning av Interdepends uppföljning av
förändringsarbetet i Nacksta (1)
Av Helena Andersson
Under 2002 gjordes en uppföljning bland de boende i Nacksta där
syftet var att se hur förändringsarbetet påverkat bostadsområdet och
för att uppmärksamma ifall de problemområden som lyftes fram av
de boende i området 1990 (Arbetsbok 1 och 3) fi nns kvar, minskat eller ökat.
Undersökningen syftade också till att ta reda på om de boende i området
upplevt att de haft infl ytande och varit delaktiga i olika faser av det föränd-
ringsarbete som pågått sedan 1989. Tre olika delundersökningar gjordes av
företaget Interdepend och sammanfattningen som följer grundas på deras
undersökningsrapport (1).
Den första delundersökningen bestod av en enkätundersökning till alla hushåll
i Nackstaområdet samt sex djupintervjuer med familjer i Nacksta. Intervju-
ernas syfte var att få en djupare information om ämnesområdena samt att få
underlag till utformningen av enkäterna. Enkäterna i sin tur syftade till att
ge undersökningen en bredd och kvantitet som indikerar hur situationen i
Nacksta har förändrats och hur bostadsområdet upplevs idag. Intervjuerna
och enkäterna har baserats på de ämnesområden som togs upp i arbetet med
Arbetsboksmetoden, se sidan 40 och 128.
Den andra delundersökningen var en fokusgrupp, vilket kan liknas vid en
gruppintervju kring en fokusfråga. En samtalsledare ställer sedan följdfrågor
kring denna fokusfråga och ser till att alla i gruppen får möjlighet att framföra
sina åsikter. Fokusgrupper är en beprövad metod som visat sig vara mycket

tillförlitlig. Refl ect Focus, som är den metod som använts, är en utökad fokus-
grupp som syftar till att kunna visa individernas inställning till viktiga delar
i frågeställningen. Individerna delger varandra sin attityd i frågan (positiv
– negativ) och vilken möjlighet de anser sig ha att påverka respektive faktor.
Refl ect Fokusgruppen syftade till att undersöka samverkan mellan myndig-
heter, förvaltningar och organisationer på lokalnivå samt gruppdeltagarnas
uppfattning om faktorer som varit av betydelse för samverkan, konfl ikter och
utveckling i området.
Den tredje delundersökningen tog även den sin ansats i Refl ect Fokusgrup-
per och vände sig till ungdomarna i området för att spegla deras syn på sitt
bostadsområde. Ungdomarna delades in i tre olika fokusgrupper beroende på
åldersgrupp. Grupperna fördelades enligt följande; en med elever från åk 9 i
Nacksta skola (15 år), en med något äldre elever från fritidsgården i Nacksta
(16-21 år) samt en med yngre vuxna som på något sätt varit aktiva i föränd-
ringsarbetet i Nacksta (20-25 år). Fokus sattes på hur de upplever att det är att
bo i Nacksta samt vad de vill förändra i Nacksta.
Befolkningen i helhet
Vad som är genomgående inom näst intill alla ämnesområden är att det fi nns
en svarsvariation som varierar mellan mycket positiva till mycket negativa.
Denna variation fi nns eftersom alla människors åsikter grundar sig i den sub-
jektiva upplevelsen vilken varierar från person till person och alla har de olika
förförståelse och förhållande till de frågor som berör. En del av de intervjuade
har bott i Nacksta i över 20 år medan andra är relativt nyinfl yttade, vilket
också har en inverkan på åsikterna om förändringen.
Det som var tydligt i undersökningen är att de boende i området anser att
situationen i Nacksta idag är helt annorlunda än när arbetsböckerna gjordes i
början av 1990-talet. De boende trivs i Nacksta på ett helt annat sätt än tidi-
115

116
gare. Det är inte längre enbart negativt att bo i Nacksta, utan invånarna trivs
med sitt bostadsområde och idag vill människor fl ytta till Nacksta istället för
att fl ytta därifrån.
Av de tillfrågade i enkäten uppger cirka 9 % att de varit delaktiga i föränd-
ringsarbetet i Nacksta och drygt 45 % känner till minst ett av de tre projekten
som pågått i Nacksta sedan 1989. Delaktighet och engagemang är två av ar-
betsboksmetodens verktyg som behövs för att lyckas med förändringsarbete.
Att nästan varannan nackstabo känner till minst ett av projekten är en mycket
positiv signal då ett bostadsområde är föränderligt med in- och utfl yttningar
och det är mer än 10 år sedan det första projektet startades.
Brister som lyfts fram i enkäterna upplevs inte som ett direkt problem av för-
fattarna till rapporten, utan som en konsekvens av någonting helt annat. Ett
exempel på detta är den uttalade bristen på samlingslokaler, vilket troligtvis
bottnar i bristande information om dessa. Resultatet av undersökningen tyder
på att Nackstaborna inte känner till samlingslokalerna, trots att det under pro-
jektet Sunda Sundsvall gjordes en inventering där det framkom att det fanns
ett fl ertal samlingslokaler som inte nyttjades av de boende i området.
Trafi ken är ett annat område som till synes är ett problem för befolkningen i
bostadsområdet. Problem med bilar som kör för fort och som parkeras olämp-
ligt togs upp i arbetsböckerna. Även dåligt plogade vägar och mopeder som
körs på gångvägar uppmärksammades. Resultatet från enkätundersökningen
visar att situationen har förbättrats men samtidigt fi nns det endast negativa
kommentarer kring trafi ken i de öppna frågorna. Vad detta beror på kan ingen
säga säkert men kanske är inte trafi ken det allra viktigaste för den självupp-
levda hälsan eller livssituationen.

Områden som förbättrats
När det gäller utemiljön har nackstabornas åsikter förändrats sedan arbets-
böckerna. Utemiljön lyfts fram som en positiv förändring och den önskan
som framkom i arbetsböckerna, att bostadsbolagen skulle ta ett större ansvar,
har enligt de boende delvis uppfyllts. Även åsikterna kring centrum och om-
byggnaden har förändrats till det positiva. Enligt undersökningen känner sig
befolkningen trygg och ser positivt på sitt bostadsområde. Det som utmärker
sig är att åldersgruppen över 65 är de som är mest positiva.
Kontakten grannarna emellan ser man idag som positiv och en följd av de
förändringar som gjorts i området. Den dåliga vänskapen mellan grannar,
som lyftes fram i arbetsböckerna, har förändrats och idag är upplevelsen att
det fi nns en solidaritet mellan nackstaborna. Det fi nns en stolthet i att vara
nackstabo medan upplevelsen av det mångkulturella inslaget varierar bland
befolkningen.
Möjligheterna till utövande av fritidsaktiviteter har enligt de boende blivit
något bättre under åren. Intressant är att den äldsta åldersgruppen (65+) är
den grupp som är mest positiv till fritidsutbudet i bostadsområdet.
I undersökningen har det uttryckts önskningar om nya åtgärder i Nacksta
som inte fanns uttryckta i arbetsböckerna. Detta kan beror på att de önsk-
ningar och förbättringsområden som uttalades 1990 delvis har infriats och att
man nu har nya önskningar och ser nya behov. Önskemål som tillfredställs är
av betydelse då människor vågar tänka framåt och uttrycka nya behov. Med
detta som bakgrund är det en framgång att nya önskemål har uppstått och
uttryckts bland befolkningen i Nacksta.
117

118
Problem som kvarstår
Enligt undersökningspopulationen har mycket blivit bättre i Nacksta sedan
1989, men undersökningen pekar också på problem som kvarstår eller som
uppkommit under de 13 år som gått. Det mest markanta är att skillnaderna
inom Nacksta verkar ha ökat. Detta är dock inte ett fenomen som är speciellt
för Nacksta och Sundsvall utan för hela det svenska samhället. 1989 sågs bo-
stadsområdet Nacksta som ett problemområde. Idag är problemen till största
del koncentrerade till Hansakronans hus och i viss mån även Stubo. En trolig
bidragande faktor är fl yktingförläggningen som skapar oro i området samt
den stora omfl yttningen bland dessa hyresgäster. Den person som uttryckte
att ”problemet inte är det faktum att de är fl yktingar utan att de bor trångt och
inte har något att göra”, göra” har sannolikt tänkt ett steg längre och funderat kring
orsakerna till problemet. Säkert fi nns det även mycket sanning i detta utta-
lande.
Den yttre miljön har enligt undersökningen förbättrats men åsikterna om den
inre miljön är negativa. Många anser att det är mycket slitet i lägenheterna
och att bostadsbolagen inte prioriterat renoveringar. Trots att det fortfarande
fi nns brister i bostadsområdet så kopplas dessa inte i samma utsträckning
till bråk och förstörelse i området. Exempelvis lyftes i Arbetsbok 1 fram det
begränsade utbudet till aktiviteter under helgerna, vilket ansågs skapa bråk,
förstörelse och fylla. Idag pekar man på bristen av kultur och nöjesaktiviteter,
men de kopplas inte till oro i området.

Nackstagruppen
Undersökningen med Nackstagruppen syftade till att få en bild av deltagar-
nas uppfattning av faktorer som haft betydelse för samverkan, konfl ikter och
utveckling i området. Alla intervjudeltagare är mycket positiva till arbetet i
Nackstagruppen samt till mål och inriktning av arbetet. De känner även att de
genom arbetsgruppen har möjlighet att vara med och påverka. Gruppen anser
att nätverket har stor betydelse i arbetet och att de har ett gemensamt ansvar
för att utveckling sker i bostadsområdet. De anser vidare att arbetsgruppen
blivit ett naturligt forum och en del av Nacksta, ett tecken på att den har en
funktion i området. Trots att individer i gruppen har bytts ut under årens lopp
så fungerar arbetet. Det skapar stabilitet och synliggör att det är gruppens
arbete och inte individens betydelse i arbetet som varit det viktiga. Nätverket
är enligt gruppen en ingång till nyckelpersoner vilket innebär en genväg till
mycket och gör att man ser utifrån helheten på ett annat sätt.
Ett hinder på vägen, som gruppen upplevt, har varit ekonomin där de anser
att en egen budget hade kunnat göra problemlösandet lättare. En viss van-
makt har upplevts när gruppen sett lösningen på ett problem men inte haft
ekonomiska medel för att kunna genomföra åtgärden. Lösningen på det har
blivit att arbeta långsiktigt med den målmedvetna inställningen att ”…just ”… nu
går det inte men vi försöker igen tills det lyckats.”
Nätverk och samverkan är begrepp som återkommer hela tiden i diskussio-
nerna med Nackstagruppen. Det som enligt deltagarna påverkar samverkan i
gruppen är;
◆ Närheten – alla fi nns inom rimligt avstånd
◆ Personkännedom – man vet vem man ska vända sig till.
◆ Tryggheten – att alltid kunna slå en signal eller kalla ihop gruppen om
◆ något akut skulle hända
◆ Öppenheten i gruppen
119

120
Nackstagruppens sammansättning och tryggheten i gruppen lyfts fram som
framgångsfaktorer i nätverkets samverkan. Gruppen har haft konfl ikter och
motsättningar, men det öppna klimatet har inneburit att det har varit relativt
lätt att lösa konfl ikterna. Deltagarna är övertygade om att deras arbete betyder
mycket för Nacksta och att det ger resultat.
Nackstagruppen anser att polisen med hjälp av nätverket kan arbeta effekti-
vare, då de till exempel kan göra prognoser om framtida gängbildningar. En
annan fördel är att deltagarna i gruppen representerar olika delar av en män-
niskas liv vilket gör att förståelsen för olika livssituationer är stor.
Gruppen tror att bristande prioritering är en anledning till att denna form av
samverkansgrupper inte fi nns på många andra ställen. Har man inte kunskap
är det svårt att bryta mönstret. I framtiden ser gruppen att det är viktigt att
inte ge upp utan fortsätta utvecklingen och att hålla ihop gruppen. De anser
att man behöver visa sig mer för den vanliga nackstabon. Effektivare informa-
tion, samtidigt som ett större intresse från medlemmarnas arbetsgivare är ett
annat önskemål.
Ungdomarna
Intervjuerna med de olika ungdomsgrupperna syftade till att få fram en
uppfattning kring ungdomarnas olika eller lika uppfattning om Nacksta med
avseende på social- och fysisk miljö samt deras uppfattning om trivsel i och
engagemang för området.
Niondeklassen (15 år)
Det som är mest positivt med att bo i Nacksta enligt niondeklassen är kom-
pisarna, vilket är en stor och viktig del av ungdomars liv i denna åldersgrupp.
Ett annat område som lyfts fram är den service som fi nns i bostadsområdets
centrum.

Det som var utmärkande för niondeklasserna var, med något undantag, deras
negativa upplevelse av att bo i Nacksta samt deras åsikter om fritidens begräns-
ningar. Orsaken till den negativa inställningen varierade från åsikter kring att
bostadsområdet ”var tråkigt” till
”ett rent helvete”. helvete” De uttryckte en brist på att
kunna vara med och påverka situationen i bostadsområdet och enligt nionde-
klassen kan området defi nitivt fortfarande förbättras. Det som efterlyses mest
är mer att göra på fritiden. Idag ser de på TV och spelar dataspel.
De anser inte heller att fritidsgårdens verksamhet passar dem på grund av att
det är för många yngre där för att det ska vara intressant för dem. Om fritids-
gården istället skulle införa åldersgräns och ha öppet fl er dagar i veckan skulle
de trivas bättre. Det ska ordnas mer för ungdomar och de vill ha ett café.
Den negativa inställningen till Nacksta innefattade även de ökande skillna-
derna mellan de boende i området. I samband med detta poängterar ung-
domarna att det är viktigt att satsa på hela Nacksta och inte bara vissa delar
av bostadsområdet eller vissa hyresvärdar. De menar att skillnaden mellan
bostadsrättsbestånd och hyresrättsbestånd är alldeles för stor idag. Upplevel-
sen från ungdomarna är att det i bostadsrättsområdet har satsats mycket på
miljön, medan det i andra delar av Nacksta inte har satsats någonting.
Fritidsgårdens ungdomar (16-21 år)
Bland ungdomarna på fritidsgården var inställningen en helt annan. Samtliga
i gruppen har en positiv inställning till att bo i Nacksta och nära hälften tycker
att de kan påverka situationen i bostadsområdet. Gruppen anser att Nacksta
är ett mycket bra område att bo och växa upp i. Det som är mest positivt är
att det fi nns många ungdomar och att de har en mycket bra sammanhållning
i bostadsområdet. Övriga faktorer som lyftes fram som bidragande orsak till
den positiva inställningen var ”folket i Nacksta” det vill säga alla kompisar men
också blandningen av människor som bor där. Även ”kulturen” och
”området”
upplevs som en förmån.
121

122
Trots att ungdomarna på fritidsgården är eniga om att det är bra att bo i Nack-
sta visar de på områden som skulle kunna förbättras ytterligare. Önskemålen
går från jordnära städning och ordning i området till visionära önskemål som
innebad, nattklubb och casino. ¨
Yngre vuxna (20-25 år)
Enligt gruppen yngre vuxna var Nackstas dåliga rykte under deras uppväxttid
påfrestande för dem, men deras syn på bostadsområdet är ändå positivt. Det
mest utmärkande i deras svar är att de är positiva till människorna i Nacksta
och till de samlingspunkter som fi nns. Uppväxten i Nacksta präglas i huvud-
sak av roliga och fi na minnen men samtidigt ifrågasätter några ifall det verk-
ligen var så bra som dom minns – området hade ju både hög arbetslöshet och
missbruksproblem. Det gruppen upplevde som mest positivt och som verkar
uppväga problem som funnits i Nacksta är den starka sammanhållningen
bland barn och ungdomar. De upplever också att det blivit ett lugnare och
tryggare bostadsområde sedan deras uppväxt.
Enligt gruppen är det viktigt för Nacksta att öka infl yttningen av svenska
barnfamiljer, då dessa upplevs bli färre och färre, men gruppen har inga kon-
kreta förslag hur detta ska gå till.
Gruppen anser att fritidgårdens verksamhet hade stor betydelse för dem under
deras uppväxt och att den borde ha öppet som på deras tid det vill säga sju da-
gar per vecka plus längre på fredagskvällar. De anser att detta räddade många
från missbruksproblem och andra svårigheter. Om man kom till fritidsgården
och luktade sprit blev man avstängd i en vecka, vilket upplevdes som ”ett öde
värre än döden!”. döden!”
Ungdomarnas gemensamma åsikter
Gemensamt för alla ungdomarna är att de anser att det fi nns en god kamrat-
skap i Nacksta där man känner alla och ställer upp för varandra. Kompisarna

är en viktig del för alla grupper. Ungdomarna är också nöjda med Nacksta
centrum som de tycker har ett bra serviceutbud. Den fysiska miljön i området
har också blivit bättre och bostadsområdet upplevs som tryggare och lugnare
idag. Dock har ungdomarna uppmärksammat att skillnaderna inom bostads-
området ökat.
Ungdomarna uttrycker en mycket fördomsfri och positiv inställning till andra
kulturer. Variationen och mängden av olika kulturer i bostadsområdet värde-
sätts som en av fördelarna med att bo i Nacksta. Enligt två av grupperna tillför
det en extra värdefull dimension till livet i Nacksta och att växa upp med olika
kulturer upplevs ha bidragit till att de blivit mer fördomsfria och starkare som
personer.
Samtliga ungdomar vi träffat har starka åsikter om hur det är att bo i Nacksta;
från det bästa bostadsområdet i världen till raka motsatsen. Skillnaderna är
väldigt uppenbara och svåra att förklara. Ett visst tryck från kompisarna kan
förstärka inställningen av himmel eller helvete och sanningen kanske ligger
någonstans mitt emellan.
Fritidsgårdens ungdomar engagerade sig i verksamheten på gården och är
mycket positiva till fritidsgårdens verksamhet. Även den äldsta gruppen har
en positiv inställning till fritidsgården och de har även varit en del av föränd-
ringsarbetet i Nackstas utveckling, de fl esta som ALU-arbetare bland annat på
badet. De äldsta ungdomarna uttryckte en tillfredsställelse med att ha blivit
sedda, lyssnade på och fått infl ytande under sin ungdomstid i Nacksta vilket
var en del i förändringsarbetets metod. Bland eleverna i årskurs nio fi nns en
helt annan inställning. Ingen längtan efter att engagera sig i utvecklingen
observerades utan de ville fl ytta snarast möjligt. Detta ger en tankeställare till
hur viktigt det är att folkhälsoarbete är kontinuerligt för att effekterna ska bli
bestående.
123

124
Skillnader mellan olika grupper
Ett av syftena med undersökningen i Nacksta var att se hur invånarna uppfat-
tar förändringarna i området. Enligt resultatet från enkäten har mycket blivit
bättre, men det fi nns problem, såsom tillgången till kultur och nöjen, brist på
samlingslokaler och i viss mån trafi ksituationen, som upplevs kvarstå . Frågor
som gäller trygghet, trivsel och gemenskap upplevs däremot ha förändrats till
det bättre och detta är faktorer som är starkt förknippade med en god själv-
upplevd hälsa.
Ett problem som enligt undersökningen har vuxit sedan arbetsböckerna är
de ökade skillnaderna i området. Det har funnits många kommentarer i de
öppna frågorna om skillnaderna mellan olika boendeformer i Nacksta och
detta är ett problem som måste uppmärksammas. Niondeklassarna lyfte detta
problem och pekade på att satsningar bör göras i hela Nacksta. Skillnaderna
ska inte bero på bristande stödjande miljöer för vissa grupper eller ojämlikhe-
ter i förutsättningar för att kunna påverka sin livssituation.
Skillnader mellan olika grupper är svåra att urskilja i undersökningen. Den
tydligaste skillnaden gällde trivsel och berodde på vilken hyresvärd man hade.
Hansakronans hyresgäster trivs betydligt sämre än övriga nackstabor, (dock
med lägst svarsfrekvens av alla, vilket påverkar möjligheterna att dra några
slutsatser). Hyresgästerna till Stubo är studenter och Hansakronan använder
ett av sina hus till fl yktingförläggning. Då båda bostadsformerna är förhål-
landevis tillfälliga boenden blir omfl yttningen hög och det främjar inte nära
kontakter mellan grannar eller trygghet.
Förutom dessa grupper är det niondeklassen som trivs sämst i området.
Detta missnöje är svårare att förklara. Författarna till rapporten anser att en
förklaring kan vara att de befi nner sig i den ålder då puberteten infi nner sig
och frigörelse från föräldrarna är viktig. Detta betyder dock inte att deras

synpunkter och önskemål om förändring av fritidsutbudet i Nacksta skall tas
på mindre allvar.
Den enda stora skillnaden mellan män och kvinnor rörde engagemanget i
området samt vetskapen om projekten. Nästan var tionde nackstabo har en-
ligt undersökningen varit engagerade i någon utvecklingsfråga. Att kvinnorna
är mer aktiva än männen är inte särskilt förvånande och i Nacksta har nästan
dubbelt så många kvinnor som män uppgett att de varit aktiva i arbetet. I
övrigt är det mycket små skillnader mellan kvinnor och män.
Den äldsta åldersgruppen (över 65 år) är den grupp som är mest positiv till
bostadsområdet. Det är de som känner störst trygghet i Nacksta och de som
ser mest positivt på förändringarna som gjorts. De äldsta är också mest nöjda
med fritidsaktiviteterna i Nacksta. Anledningen till detta kan bara spekuleras
i. En orsak kan vara att den äldsta åldersgruppen inte är direkt berörd, utan
ser utbudet rent fysiskt men inte hur det verkligen fungerar i praktiken. En
annan möjlighet är att den äldsta åldersgruppen har tid och möjlighet att följa
alla aktiviteter i Nacksta och att aktiviteterna passar dem bra. Uppdelningen
på boendeår visar på en positiv relation; ju längre man bott i området desto
bättre trivs man. Även kontakt med boende i området och känslan av gemen-
skap ökar med antalet boendeår.
Undersökningspopulationen anser att Nackstas rykte borde förbättras. De
tycker att det blivit bättre, men både kommentarer i enkäten och bland våra
intervjuer pekar på att man tycker att artiklar i pressen och kommentarer
från andra Sundsvallsbor är för negativa. Utifrån synpunkterna kring påfrest-
ningarna av att växa upp i ett område med dåligt rykte (som de yngre vuxna
lyfte fram) fi nns en del för media och andra informationskanaler att fundera
kring.
125

126
Undersökningen visar att fl ertalet nackstabor uppskattar sitt område. Trivseln
är hög och man är nöjd med det mesta som fi nns i området. Bland kom-
mentarerna i enkäten upptäcktes en hel del som pekar på problemen med det
mångkulturella inslaget i Nacksta. Glädjande nog märks inget av detta bland
ungdomarna som växer eller vuxit upp i området. Tvärtom så pekar de på för-
delarna och glädjen att växa upp i ett område med olika kulturer. Så i Nacksta
är det höga antalet utrikes födda inte orsaken till oroligheterna. I alla fall inte
bland den unga generationen som vi andra kanske skulle lyssna på lite oftare.
◆◆◆

Faktasidor
Arbetsboksmetoden
Arbetsboksmetoden som användes i förändringsarbetet i Nacksta är en norsk metod som skapades för att enga-
gera medborgarna i en dialog med planerare kring stadsdelsförnyelse, vägplanering med mera. Metoden är gruppo-
rienterad och mycket systematisk. Den går från idéer till förslag, prioriteringar, beslut och åtgärd.
Vad som framhävs starkt i metoden är att förändringar i ett område måste ske med utgångspunkt från de boendes
önskemål och på de boendes egna villkor. Arbetsbokmetoden sätter igång en dubbelriktad förändringsprocess. Den
visar medlemmarnas erfarenhetsbaserade kunskaper samtidigt som det fi nns möjlighet att förmedla information om
de företeelser som behöver behandlas. Arbetsboksmetoden syftar till att utveckla ett arbetssätt som motiverar de
boende såväl som engagerar och ger kunskap och infl ytande redan på planeringsstadiet av en förändring.
Arbetsbok
Källa:Metod & tålamod
Lundgren, 1998
127

128
Ämnesområden som lyftes av nackstaborna.
Ämnesområden samt preciseringar till rubriken som togs upp i Nackstabornas arbetsbok var
följande;
Att bo i Nacksta, där problem med nerskräpade trapphus, dålig kontakt mellan boende och skrä-
pigt område togs upp. Det fanns också önskemål om att bostadsbolagen och de boende själva
skulle ta ett större ansvar för Nackstas utveckling.
Centrum, där man bl.a. såg problem med för litet utbud av service, tråkig fasad och dålig belys-
ning. Ungdomsgäng och missbrukare höll till i centrum.
Trafi ken, där parkering på olämpliga ställen, farten i området, körning med bil och moped på
gräsmattor och gångvägar samt dålig plogning togs upp som problem.
Lek, där man såg att bristande underhåll av lekplatser samt bilar som kör där barnen leker gav en
dålig och riskfylld lekmiljö.
Kultur, där problemet var för lite att göra på helgerna vilket skapade bråk, förstörelse och fylla.
Idrott inne/ute, där man såg problem med dåligt underhåll av tennisplanen, dåligt utnyttjande av
gymnastikhallar samt för litet utbud av aktiviteter.
Föreningar, där problemen var att det fanns för få föreningar samt för få vuxna som engagerade
sig i föreningsarbetet.
Droger (alkohol, sniffning, narkotika) där man såg att äldre kompisar handlade öl som dracks
bl.a. på badet, det var lätt att få tag i hasch och föräldrarna visste inte vad deras barn och ungdo-
mar gjorde.
Kontakt och gemenskap där problem togs upp med att det var oroligt i området, att grannarna inte
tordes prata med varandra och att det visades för lite hänsyn.
Samlingslokaler, där man pekade på att det var brist på stora samlingslokaler och att de som fanns
inte användes fullt ut.
Under dessa ämnesområden fanns kommentarer från de boende gällande både problemen i sig
och åtgärderna för att komma tillrätta med problemen. Det är utifrån dessa åsikter och åtgärder
som folkhälsoarbetet fokuserades.

Antal utrikes födda och födda i Sverige med minst en förälder född
utomlands
Män Kvinnor Totalt varav 0-19 år
Norden 129 135 264 46
EU15 utom Danmark
o Finland 24 25 49 16
Europa utom EU15 o
Norden 99 78 177 73
Afrika 63 56 119 60
Nordamerika 10 16 26 10
Sydamerika 26 27 53 19
Asien 197 127 324 120
Övriga 1 2 3 0
Summa 546 461 1007 339
Källa: SCB Befpak 2002-12-31
I Nacksta bor
Fakta
De utländskt födda nacksta- nacksta-
borna kommer från 63 olika
ursprungsländer. De vanligast
förekommandeursprungslän- derna är Finland, Jugoslavien,
Irak, Vietnam, Iran, Chile, Li- Li-
banon, Somalia, Turkiet och
Norge.
◆ I Nacksta bor 4051 personer, varav 2024 är kvinnor och 2027 är män (2002). Det motsvarar
4,3 % av kommunens befolkning.
◆ Medelåldern är 40.8 år
◆ 11,2 % av samtliga utländskt födda i kommunen.
◆ 16 % av de utländskt födda barnen och ungdomarna 0-19 år i kommunen.
◆ 30,8 % av de utomnordiskt födda barnen och ungdomarna
0-17 år utan svenskt medborgarskap i kommunen.
◆ 21 % av samtliga utomnordiskt födda utan svenskt medborgarskap i kommunen.
Var sjätte nackstabo och vart femte barn och ungdom i åldern 0-19 i Nacksta är utländskt född.
Vidare är var tolfte nackstabo utomnordiskt född utan svenskt medborgarskap.
129

130
80
70
60
50
% 40
30
20
10
0
Ohälsotal i %, 16-64 år
49,6
73,4
33,9
Män
Kvinnor
52,3
Nacksta Kommunen
Källa:Ohälsostatistik 2002-12-31
Befolkningsförändring i Nacksta
Födelsenetto -40
Infl yttade 888
Utfl yttade 773
Flyttningsnetto 115
Källa: Befpak 2002-12-31
Hushåll med socialbidrag i % av hushållen i
området 2002
Nacksta 10,2
Kommunen 6,5
Källa: Socialtjänsten och SCB 2002-
12-31

Personförteckning
Följande personer har arbetat tillsammans för att åstadkomma denna antolo-
gi. Flera av dessa har också på olika sätt varit engagerade i Nackstas utveckling
under åren.
Helena Andersson
Helena Andersson är folkhälsopedagog med kandidatexamen i folkhälsovetenskap
och pedagogik. Hon arbetar sedan september 2002 som hälsoplanerare i Sundsvalls
kommun och är redaktör för denna antologi.
Ulf G Conrah
Ulf är född 1938. Anställd i socialtjänsten 1970, där han genom åren på olika
sätt deltagit i utvecklingsarbetet i Nacksta. Han har bl.a. arbetat som socialassis-
tent, praktikhandledare, gruppledare och sektionschef. Doktorand i socialt arbete
vid Umeå universitet sedan 1989. Senast tjänstgjorde han 1988-1998 som indi-
vid- och familjeomsorgs-chef för dåvarande socialdistrikt Centrum (där Nacksta
ingick) och därefter som utredare vid socialtjänstens kansli. Ulf pensionerades
2003.
Solgun Lundgren
Fil. mag i folkhälsovetenskap. Hon arbetar på länsstyrelsen som koordinator för
Equalprojektet “Mångfald i Västernorrland”. Tidigare hälsoplanerare inom Här-
nösand-Medelpads hälso- och sjukvård. Hon arbetade 2000-2002 som samordna-
re för folkhälsoarbetet inom Sundsvalls kommun och var under åren 1993-1996
projektledare inom Folkhälsa Sundsvall – utvecklingsarbete i bostadsområden.
131

132
Hjördis Rooth Möller
Hjördis Rooth Möller är sjuksköterska, lärare och beteendevetare. Hon är univer-
sitetsadjunkt inom ämnet folkhälsovetenskap vid Mitthögskolan där hon också
arbetat med internationella frågor. För närvarande arbetar hon som hälsoplane-
rare i Sundsvall. Hjördis var landstingets representant i projektledningen för folk-
hälsoprojekt Sunda Sundsvall samt under åtta år koordinator för det nationella
nätverket Folkhälsoarbete i medelstora städer, vilket bedrevs i samverkan mellan
lokala parter i 22 städer och Statens Folkhälsoinstitut.
Carina Sandgren
Biträdande miljöchef i Sundsvalls kommun sedan 1997. Är miljöinspektör
med folkhälsovetenskaplig vidareutbildning på magisternivå. Arbetade
under åren 1995-2000 som samordnare för folkhälsoarbetet inom Sundsvalls
kommun.
Lena Sjödin
Lena Sjödin är frilansskribent och egen företagare i Sundsvall. Hon jobbar med
text på många olika sätt; som copywriter, artikelförfattare och textredigerare.
Lena har arbetat med att strukurera och redigera antologins olika texter samt
skrivit porträttkapitlet om Berit Karlsson.
Per Skjutar
Arbetar f.n. som samhällsplanerare vid kommunstyrelsekontoret. Bland arbets-
uppgifterna ingår att stärka ungdomars infl ytande, drogförebyggande arbete och
handikappolitik. Per har tidigare arbetat inom socialtjänsten i 20 år bl.a. som
distriktschef. Han har en socionomutbildning med inriktning mot samhällsplane-
ring. Han var projektledare för Sunda Sundsvall 1989 - 1991 och har också varit
aktiv inom Svenskt nätverk för lokalt folkhälsoarbete och i kommunförbundens
gemensamma arbete med hälsokonsekvensbedömningar.

Lennart Westberg
Lennart Westberg, född 1953 i Mora. Universitetsstudier i Uppsala, polistjänste-
man i Sundsvall sedan 1985 och ungdomsutredare och närpolis vid Näpo Väst
(Nacksta) sedan 1998. Har publicerat ett 10-tal artiklar om Förintelsen och
rättegångarna mot nazistiska massförbrytare m.fl . historiska ämnen i bl.a.
Svensk Juristtidning, Kgl Armémuseums årsbok, Karolinska Förbundets årsbok
och Polistidningen. Han har även gjort historisk research till TV-program av Hans
Villius och Olle Häger.
133

134
Mer att läsa
Lundgren S. (1998) Metod & Tålamod – att skapa lokalt engagemang engagemang. engagemang Samproduktion mellan Folkhälsa Sundsvall & Livsmiljö
Sundsvall. Info produktion
Lundgren S. (1998) Arbetsboksmetoden som instrument för utveckling av stödjande boendemiljöer. Socialmedicinsk tidskrift
nr 3, 124-128
Mosesson M. Melkersson H & Karlsson J. (1995). Plus för unga i Malmö, Norrköping och Sundsvall. Plus-gruppen inom Civildepartementet
1995:54
Interdepend (2002). Utvärdering av förändringsarbetet i Nacksta Nacksta, Rapport utvärdering 2002. www.interdepend.com
Root-Möller H. (1993). Folklig delaktighet i förändringsarbetet – kvinnors roll exempel från Nacksta Nacksta. FoU-Rapport nr 37
För en bra sammanfattning av teorierna kring Jacobs påverkan på planeringsdebatten sedan 1961 i relation till nyare forskning
(Oscar Newman som lanserade begreppet ”Defensible Space” 1973 och Bill Hilliers teorier om den rumsliga strukturens inverkan
på brottslighet, ”Space is the Machine” 1996) se Bo Tryggt 01, Polismyndigheten i Stockholm 2002, sid 5ff.
Videofi lm ”Makt åt Nacksta” (1995) Lundgren S. Björn Berge Produktion, Sundsvall.
Referenser
Referenser till kapitlet Hälsa en resurs för vardagslivet
(1) Eriksson K, Boundas- Salonen T, Herberts S, Lindholrn L & Matfl ainen D. Den mångdimensionella hälsan - slutrapport.
Åbo:Åbo akademi, Institutionen för vårdvetenskap. 1995
(2) WHO. Ottawa Charter for Health Promotion. Health Promotion International. 1988;1:iii-v.
(3) Haglund BJA, Svanström L. Samhällsmedicin – en introduktion, 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur, 1995.
(4) Lundgren B. (2003). Ekonomiska resurser och hälsa - samband och indikatorer. I: Hogstedt C, Backhans M, Bremberg S,
Lundgren B, Törnell B & Wamala S. Välfärd, jämlikhet och folkhälsa - vetenskapligt underlag för begrepp, mått och indikatorer.
Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
(5) Eriksson C, samverkan för folkhälsa i ett lokalt och globalt perspektiv. Socialmedicinsk tidskrift, (5), 237-242. 1996
Referenser till kapitlet Nackstagruppen
(1) Upptäcktsfärd i verkligheten (stencil socialförvaltningen 1980) - Socialtjänsten gjorde 1976-1980 en satsning på utsatta
grupper i bostadsområdena Granlo, Bergsåker och Nacksta. I Nacksta inriktades arbetet på ungdomar i riskzonen, missbrukare
i ”Blå Huset” och en grupp ensamstående mödrar.
(2) Ungdomar och eldsjälar – Utvärdering av Plus-projektet i Nacksta, Sundsvall (Johnny Karlsson i rapporten ”Plus för unga i
Malmö, Norrköping och Sundsvall” Plus-gruppen inom Civildepartementet Ds 1995:54, Bilaga 2)

Referenser till kapitlet Sunda Sundsvall
Verksamhet folkhälsoprojekt Sunda Sundsvall (Sundsvalls Sundsvalls kommun och Landstinget i Västernorrland dec 1991 1991)
Vad som händer när de boende tar egna initiativ? (artikel artikel av Per Skjutar och Berit Karlsson i antologin ”Miljö för livet”, red. Per
Arne Håkansson och Louise Nyström, Allmänna förlaget 1991)
Arbetsboksmetoden (studiehandledning studiehandledning producerad av Brevskolan i samarbete med Arbetarnas Bildningsförbund, ABF. Förlag Brev-
skolan 1985) 1985
Ungdomar och eldsjälar – Utvärdering av Plus-projektet i Nacksta, Sundsvall (Johnny Karlsson) i rapporten ”Plus för unga i
Malmö, Norrköping och Sundsvall” Plus-gruppen inom Civildepartementet Ds 1995:54, Bilaga
Referenser till PLUS-projektet
(1) Ungdomar och eldsjälar – Utvärdering av Plus-projektet i Nacksta, Sundsvall (Johnny Karlsson i rapporten ”Plus för unga i
Malmö, Norrköping och Sundsvall” Plus-gruppen inom Civildepartementet Ds 1995:54, Bilaga 2)
(2) T ex i Sundsvalls Tidning 1992-03-15 och 1994-01-21
(3) Konfl ikten beskrivs också av Anne Fridh i rapporten ”Nacksta – ett evigt projekt ? Behov av samarbete – en förutsättning för
förändring” (Stencil november 1994)
(4) Slutrapport från PLUS-gruppen inom Civildepartementet, Ds 1995:54
Referenser till Nacksta en produkt av miljonprogrammet
(1) Författarens intervju 2002-03-25 med kriminalkommissarie Bernt Jonsson, chef för SÄPO-sektionen i Västernorrland.
Närpolisen i Nacksta har sedan 1998 regelmässigt haf kontakt med SÄPO i dessa frågor.
(2) Författarens intervjuer 2002-03-01 med kronofogdeassistent Suzanne Stoltz, Stockholm (närpolis i Nacksta 1995-2000),
och 2002-04-10 med polisinspektör Christer Johansson (kvarterspolis i Nacksta 1985-89 resp 1992-93 samt närpolischef i
Närpolisområde Väst från 1997) vilka lämnat samstämmiga uppgifter.
Referenser till Ett mångkulturellt bostadsområdet
(1) Författarens intervjuer 2002-03-01 med kronofogdeassistent Suzanne Stoltz, Stockholm (se tidigare referens), och 2002-04-
10 med polisinspektör Christer Johansson (se tidigare referens) vilka lämnat samstämmiga uppgifter.
Referenser till kapitlet Arkitektur i det brottsförebyggande arbetet
(1) Se Per-Olof Wikström, Brott och åtgärder mot brott i stadsmiljön, Brottsförebyggande rådets rapport 1990:5, Stockholm 1990.
(2) Bursik and Graswick, Neighbourhoods and Crime, London 1993.
(3) Alice Coleman, Utopia on Trial, London 1985.
(4) Bygg Bort Brott, En studie i bebyggelseplanering mot brott, Forsknings- och utvecklingsenheten vid Polismyndigheten i
Stockholm, Stockholm 2001, sid 10.
(5) Kundundersökning av fi rma Temaplan, Stockholm, för Mitthems bostadsområden i Sundsvall, OH-bild nr 20, 45 och 50,
(5) Kundundersökning av fi rma Temaplan, Stockholm, för Mitthems bostadsområden i Sundsvall, OH-bild nr 20, 45 och 50,
1678 (kopia i författarens arkiv).
135

136
(6) Bebyggelseinriktade åtgärder mot brott och otrygghet, BRÅ Stockholm, 2002, sid 12.
(7) EU:s expertkonferens bar titeln ”Towards a knowledge-based Strategy to prevent Crime”. Mitthems förvaltningschef
Lotta Björklund, förvaltaren Kaj Krook, arkitekten Tommy Nilsson och närpolisen informerade om förnyelsearbetet. Se även:
”Architectural Renovation of the Nacksta Area. Designing out Crime in a Highly Disadvantaged Area? Problems, Potentials and
Solutions?” (av Lennart Westberg).
(8) Ann-Marie Begler skrev i DN-debatt efter en presentation av det framgångsrika förnyelsearbetet i Nacksta: “kan detta
koncept anpassas till andra platser? Mycket talar för det”. (Dagens Nyheter 7 mars 2002).
(9) Elisabet lilja, Den ifrågasatta förorten, Stockholm 1996.
(10) Brottsexperten Erik Grevholm, BRÅ, i Vår Bostad, augusti 2000.
(11) Håkan Berglund-Lake, Alla är vi människor, Intryck och refl ektioner i en multietnisk boendemiljö, Sundsvalls Kommun,
Kultur & Fritid, 2002, sid 14 ff. Denna studie rekommenderas varmt för en fördjupning av frågan om invandrares bostadssociala
situation i Nacksta.
Referenser till kapitlet Stödjande miljöer för hälsa
(1) WHO-Euro. WHO. Health for all targets – the healthy policy for Europé. Uppdated edition, september 1991. Copenha- Copenha-
gen: World Health Organization, Regional Offi ce for Europé, 1993.
(2) WHO. Ottawa Charter for Health Promotion. Health Promotion International. 1988;1:iii-v.
(3) Haglund BJA, Pettersson B, Finer D, Tillgren P. The Sundsvall Handbook, We Can Do It!. From the 3td International
Conference on Health Promotion, Sundsvall Sweden, June 9 – 15, 1991. Sundbyberg: Karolinska Institutet, Institutionen för
Internationell hälsa och socialmedicin, 1992.
(4) Bistrup M-L Housing and commmunity environments – how they support health. National Board of Health, Denmark,
1991.
(5) WHO Haglund BJA, Pettersson B, Finner D, Tillgren P, Creating supportive environments for health. Stories from the Third
International Conference on Health Promotion, Sundsvall, Sweden. WHO, Geneva, 1996.
(6) Pettersson, B & Tillgren, P (red). Playing for time…Creating supportive environments for health – report from the 3 3rd Inter-
national Conference on Health Promotion, Sundsvall, Sweden, June 9 – 15, 1991. ISBN 91-971484-2-3.
(7) WHO. Action for Public Health Sundsvalls Statement on Supportive Environments for Health, 1991.
(8) Haglund BJA, Svanström L. Samhällsmedicin – en introduktion, 2:a upplagan. Lund: Studentlitteratur, 1995.
(9) Sandelius, K. Arbetsboksmetoden
Arbetsboksmetoden. Brevskolan: Stockholm
Referenser till kapitlet Idag vill människor fl ytta till, inte från
(1) Interdepend. Utvärdering av förändringsarbetet i Nacksta, Rapport utvärdering 2002.

ISBN-nr: 91-631-5084-0