Inhemska proteinfodermedel till gris - Svenska Pig
Inhemska proteinfodermedel till gris - Svenska Pig
Inhemska proteinfodermedel till gris - Svenska Pig
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Vilka är möjligheterna att<br />
klara sig utan importerade<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> <strong>till</strong> <strong>gris</strong>?<br />
Av: Jenny Bengtsson, Erik Jönsson, Tobias Neselius och Lina Olsson<br />
SLU-handledare: Kristina Andersson, Institutionen för husdjurens utfodring och vård<br />
Projektledare: Ola Thomsson, <strong>Svenska</strong> <strong>Pig</strong><br />
___________________________________________________________________<br />
Agrosystem – projektarbete<br />
SLU- Uppsala 2010
INNEHÅLLSFÖRTECKNING<br />
SAMMANFATTNING .............................................................................................................. 2<br />
INTRODUKTION ..................................................................................................................... 2<br />
PRAKTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ODLING OCH ANVÄNDNING ....................... 3<br />
Åkerböna (Vicia faba) ............................................................................................................ 3<br />
Ärt (Pisum sativum) ............................................................................................................... 3<br />
Lin (Linum usitatissimum) ..................................................................................................... 3<br />
Lupin (Lupinus ssp) ................................................................................................................ 4<br />
Hampa (Cannabis sativa) ....................................................................................................... 4<br />
Lusern (Medicago sativa) ....................................................................................................... 5<br />
Raps (Brassica napus) ............................................................................................................ 5<br />
Sojaböna (Glycine max) i Sverige .......................................................................................... 6<br />
Vassle och drank .................................................................................................................... 6<br />
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FODERANVÄNDNING ........................................................... 8<br />
Åkerböna och ärt .................................................................................................................... 8<br />
Linfrökaka och linfröexpeller (in diet) ................................................................................... 8<br />
Lupin ...................................................................................................................................... 9<br />
Hampafrökaka ........................................................................................................................ 9<br />
Lusern ..................................................................................................................................... 9<br />
Raps ........................................................................................................................................ 9<br />
Vassle ................................................................................................................................... 10<br />
Drank .................................................................................................................................... 10<br />
Sammanfattning ................................................................................................................... 11<br />
Foderstatsberäkningar .......................................................................................................... 11<br />
Viktsintervallet 10-30 kg .................................................................................................. 11<br />
Viktsintervallet 30-60 kg .................................................................................................. 12<br />
Viktsintervallet 60-120 kg ................................................................................................ 12<br />
Foderkostnad ........................................................................................................................ 12<br />
BEHANDLINGSMETODER AV FODER ............................................................................. 12<br />
Extrusion .............................................................................................................................. 12<br />
Värmebehandling och skalning ............................................................................................ 13<br />
Tillsats av enzymer och syror ............................................................................................... 13<br />
Tillsats av syntetiska aminosyror ......................................................................................... 13<br />
DISKUSSION .......................................................................................................................... 14<br />
SLUTSATS .............................................................................. Error! Bookmark not defined.<br />
REFERENSER ......................................................................................................................... 17<br />
1
SAMMANFATTNING<br />
Sojamjöl <strong>till</strong>godoser <strong>gris</strong>ars behov av essentiella aminosyror optimalt vilket leder <strong>till</strong> att stora<br />
mängder soja importeras från Brasilien <strong>till</strong> svensk <strong>gris</strong>produktion. Produktionen av brasiliansk<br />
soja medför miljömässiga och sociala problem och därför är det relevant att undersöka i<br />
vilken grad svenskodlade <strong>proteinfodermedel</strong> kan ersätta soja. Förutsättningar för utfodring<br />
och odling av ett antal relevanta <strong>proteinfodermedel</strong> under svenska förhållanden har<br />
analyserats. Det finns begränsningar för odling av grödorna i form av sjukdomar, lönsamhet<br />
och det svenska klimatet. Vid <strong>till</strong>gänglighet finns potential att komponera ett slaktsvinsfoder<br />
som <strong>till</strong>godoser <strong>gris</strong>arnas behov även om en viss överutfodring av protein är oundviklig.<br />
Foderpriset per <strong>gris</strong> blir högre med endast inhemska <strong>proteinfodermedel</strong> i foderstaten vilket är<br />
ett problem om ingen merbetalning erhålls för <strong>gris</strong>kött. Potentialen för användning av dessa<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> kan öka om förädling på grödorna sker för svenska förhållanden och/eller<br />
merbetalning ges för kött producerat på svenskt foder.<br />
INTRODUKTION<br />
Grisar har ett behov av <strong>till</strong>försel av essentiella aminosyror i fodret eftersom de inte kan<br />
syntetisera dessa i kroppen. Grisens essentiella aminosyror är arginin, fenylalanin, histidin,<br />
isoleucin, lysin, metionin, treonin, tryptofan och valin. Sojamjöl innehåller höga halter av<br />
både lysin och metionin, som är de första begränsande aminosyrorna, och är därför ett bra<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar (Göransson & Lindberg, 2010). Studier har visat att <strong>till</strong>växt,<br />
foderomvandlingsförmåga och foderintag är bättre för sojamjöl än andra <strong>proteinfodermedel</strong>.<br />
Även aminosyrornas smältbarhet är bättre i sojamjöl (Zuh et al. 1998, Dilger et al. 2004).<br />
Sojamjöl innehåller ca 50 % protein och en spannmålskärna innehåller 10-13 % protein<br />
(Naturskyddsföreningen, 2010). Tillsammans med lågt importpris har detta gjort den<br />
brasilianska sojan mycket konkurrenskraftig gentemot andra fodermedel. 385 000 ton<br />
sojaprodukter importeras <strong>till</strong> Sverige från Brasilien varje år och det mesta används <strong>till</strong> foder.<br />
Sojaodlingen i Brasilien leder <strong>till</strong> avskogning och förändrad markanvändning vilket bidrar <strong>till</strong><br />
stora utsläpp av växthusgaser. De bekämpningsmedel som används bidrar också negativt <strong>till</strong><br />
människornas hälsa (Riksdagen, 2010).<br />
Om <strong>gris</strong>en utfodras med protein som inte innehåller en optimal aminosyrasammansättning<br />
kommer den behöva överutfodras för att uppnå rekommenderade nivåer av de begränsande<br />
aminosyrorna. Detta linnebär förutom försämrad ekonomi också högre kvävehalter i gödseln<br />
vilket medför ökad risk för kväveläckage. Det kan också orsaka hälsoproblem hos <strong>gris</strong>arna. I<br />
dagens konventionella <strong>gris</strong>produktion <strong>till</strong>sätts ofta essentiella aminosyror i rätt mängd för att<br />
undvika överutfodring (Greppa näringen, 2010).<br />
Sojaproduktionen i Brasilien har alltså stora miljömässiga och sociala brister och det är därför<br />
viktigt att undersöka hur inhemska <strong>proteinfodermedel</strong> i större omfattning skulle kunna<br />
användas i svensk <strong>gris</strong>produktion. För att kunna ersätta brasiliansk soja med<br />
svenskproducerade proteinfoder krävs att de har rätt aminosyrasammansättning och<br />
smältbarhet. Fodermedlen måste också uppfylla krav på odlingsbarhet och avkastning i<br />
Sverige, vilka kommer att variera på olika jordar och odlingsplatser. För att den ska vara<br />
ekonomiskt relevant måste grödan dessutom kunna hanteras, lagras och utfodras med<br />
existerande maskiner och utfodringssystem eller med endast mindre kompletteringar av dessa<br />
(SLU, 2010). I den här uppsatsen undersöks förutsättningarna för hur väl vassle, åkerböna,<br />
ärt, lusern, rapskaka, linfrökaka, hampa, drank, lupin och svensk sojaböna skulle kunna<br />
ersätta de brasilianska sojaprodukterna i svensk <strong>gris</strong>produktion.<br />
2
PRAKTISKA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ODLING OCH ANVÄNDNING<br />
Åkerböna (Vicia faba)<br />
Den svenska odlingen av åkerböna är begränsad och omfattade för tio år sedan endast 1000 ha<br />
(Fogelfors, 2001). 2009 var dock odlingen 8000 ha i hela riket (Jordbruksverket, SCB, 2009).<br />
Den genomsnittliga skörden i landet var samma år drygt 3300 kg/ha. Det sker idag ingen<br />
förädling på åkerböna i Sverige (Börjesdotter, pers. medd., 2010). Det som finns i<br />
utvecklingsväg av grödan sker i samarbete med europeiska aktörer, på grund av den lilla<br />
marknad som Sverige än så länge utgör för denna gröda.<br />
Fogelfors (2001) tar upp viktiga praktiska parametrar att ta i beaktande vid odling av<br />
åkerböna. Åkerbönan har lång vegetationsperiod och krav på markfukt. Det är därför viktigt<br />
med tidig sådd på rätt djup. Vegetationsperiodens längd gör att odling för fröskörd norr om<br />
Mälardalen inte är möjlig. Grödan är överlag känslig för torka och det är viktigt med god<br />
vattenförsörjning framförallt under blomning och baljsättning. Baljväxter i allmänhet vill ha<br />
god <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> fosfor och kalium. Åkerböna trivs bäst på jordar som också har god pH-status.<br />
Den viktigaste sjukdomen som drabbar åkerböna är chokladfläcksjuka (Botrytis fabae)<br />
(Mellqvist, 2009). Om åkerbönan är ofta återkommande i växtföljden ökar angreppen. Det har<br />
på senare år visats att åkerbönan även kan agera värdväxt för jordburna växtpatogener som<br />
angriper andra växter i familjen fabaceae (Levenfors m.fl., 2001). Åkerbönan bör alltså inte<br />
odlas oftare än vart femte år, och mer sällan om fler baljväxter ska ingå i växtföljden.<br />
Ärt (Pisum sativum)<br />
År 2009 odlades 16 300 ha ärt i Sverige och den genomsnittliga skörden låg på 3 000 kg/ha<br />
(Jordbruksverket, SCB, 2009). Fortfarande testar Lantmännen SW Seed sorter från ett avslutat<br />
inhemskt förädlingsprogram. På sikt säkras försörjningen av bra sorter genom att material<br />
från andra europeiska växtförädlare testas i svenska fältförsök. Med det ökade intresset för<br />
proteingrödor har arbetet intensifierats och fler sorter testas (Börjesdotter, pers. medd., 2010).<br />
Ärten trivs bäst på lättare jordar med lägre lerhalt. Som alla baljväxter kan den fixera sitt eget<br />
kväve, men kan gynnas av en startgiva på 20-30 kg N/ha innan dess egen kvävefixering<br />
kommer igång (Jordbruksverket, 2007). Försök av hushållningssällskapet i Skaraborg visade<br />
att det var tveksamt om merskörden kunde betala den extra kostnaden för kvävegödsling<br />
(Gruvaeus, 2004). Odling av ärt sker inte längre norrut än Mellansverige eftersom den<br />
behöver en vegetationsperiod på 110-120 dagar för full mognad (Jordbruksverket, 2004:1).<br />
Man har sedan 1800-talet insett den stora nyttan med ärten som kvävefixerare och förfrukt <strong>till</strong><br />
en efterföljande gröda (LivsmedelsSverige, 2009). När Jordbruksverket (2007) ger råd om<br />
odling av ekologisk ärt, rekommenderar de att odling inte sker oftare än var sjunde <strong>till</strong> åttonde<br />
år på samma fält på grund av ärtrotröta (Aphanomyces euteiches). Generellt går bra att odla<br />
ärt vart sjätte år och med detta uppehåll undgå angrepp (Bergkvist, pers. medd,. 2010-10-13).<br />
Lin (Linum usitatissimum)<br />
Lin delas normalt in i två typer, oljelin som odlas för fröskörd och spånadslin som odlas för<br />
fiber. 2009 uppgick arealen av oljelin <strong>till</strong> 9 910 ha i Sverige och gav en genomsnittlig skörd<br />
på 1 900 kg/ha (Jordbruksverket, SCB, 2009). Linet blommar i cirka tre <strong>till</strong> fem veckor, vilket<br />
resulterar i att även mognaden kan bli utdragen. Vid förädling efterstävar man en hög<br />
fröskörd, hög oljehalt i fröet, tidig mognad, sjukdomsresistens och att sorten är lättskördad.<br />
Oljelin har kvar mycket av egenskaperna från spånadslin med kraftiga fibrer och kan därför<br />
vara svårttröskad (Sahlström m.fl., 1997). Idag sker ingen förädling i Sverige (Börjesdotter,<br />
pers. medd., 2010).<br />
3
Odling av lin bör inte ske längre norrut än Uppland, p.g.a. sen mognad vilket medför risk för<br />
utebliven skörd (Jordbruksverket 2004:2). Lämpligaste jord att odla i är mullrika lättleror,<br />
men det går bra att odla på de flesta jordar som är varma, luckra och har en balanserad<br />
vatten<strong>till</strong>gång. Man bör dock inte odla på sandjordar, styva leror och mulljordar. Eftersom lin<br />
har en dålig konkurrenskraft mot ogräs bör man ge grödan en så bra start som möjligt med få<br />
konkurrerande ogräs.<br />
Lin drabbas av växtföljdssjukdomen bomullsmögel och bör därför inte odlas före eller efter<br />
tvåhjärtbladiga grödor (Jordbruksverket 2004:2). Uppehållet mellan odling av oljelin på<br />
samma fält bör vara 5 <strong>till</strong> 8 år. I en växtföljd som är dominerad av stråsäd är linet ett bra<br />
avbrott och har visat sig vara en god förfrukt <strong>till</strong> höstvete (Lundin & Larsson, 2000).<br />
Lupin (Lupinus ssp)<br />
Enligt Jordbruksverket (2004:1) rekommenderas enbart smalbladig lupin för odling <strong>till</strong> mogen<br />
fröskörd. I Sverige är lupinen fortfarande en nischgröda, men kan vara ett alternativ där<br />
ärtrotrötan är ett problem. Lupinen går även bra på jordar med lågt pH, låg fosforklass och<br />
den är heller inte torkkänslig.<br />
Enligt Jordbruksverket (2004:1) ger smalbladig lupin en skörd på 2000-2500 kg/ha. I Skåne<br />
ligger medelskörd på 3500 kg/ha, men har kommit upp mot 5400 kg/ha för sort Boltensio vid<br />
sortförsök i Skåne 2003 (Rahbek Pedersen, 2004). Vid dåliga år förekommer det skördar på<br />
under 1000 kg/ha (Lundmark, 2002). För odling i Svealand och Götaland rekommenderas<br />
främst oförgrenade sorter, eftersom de förgrenade sorterna mognar upp <strong>till</strong> tre veckor senare.<br />
Eftersom lupinen är konkurrenssvag tidigt på säsongen behöver ogräsen bekämpas, antingen<br />
kemiskt eller mekaniskt (SLU EkoForsk, 2010). Vid problem med perenna ogräs bör man inte<br />
odla lupin, eftersom den har svag konkurrenskraft mot dessa. Lupin trivs på en plats i<br />
växtföljden där lite kväve kommit från grödan innan (Jordbruksverket, 2004:1) I dagsläget<br />
observeras inga direkta växtföljdssjukdomar på lupinen, därför skulle det vara möjligt att odla<br />
lupin flera år i rad, men Jordbruksverket rekommenderar ändå att odling inte sker oftare än<br />
vart femte eller vart sjätte år i förebyggande syfte (Jordbruksverket, 2004:1).<br />
Hampa (Cannabis sativa)<br />
Sorten som har använts vid odling för fröskörd är idag förbjuden p.g.a ett för högt innehåll av<br />
det drogklassade ämnet ∆9-tetrahydrocannabinol (THC). Denna sort, Finola, hade en<br />
avkastning på ca 1 500 kg/ha (Norberg, pers. medd., 2010), medan andra lagliga sorter ger en<br />
betydligt lägre fröskörd på ner emot 300 kg/ha. Skörden av fröhampa sker någonstans i mitten<br />
av september (Norberg, pers. medd., 2010). Ett mål som Hessle & Gustafson (2008) tar upp<br />
med odlingen är att få en bra restprodukt efter oljeutvinningen som ska vara proteinrik och<br />
ska kunna användas <strong>till</strong> foder.<br />
Förhoppningen är att Finola återigen ska bli godkänd inom något år (Norberg, pers. medd.,<br />
2010). Denna sort passar bra även för odling i Norrland. Fröna bör torkas och hanteras på ett<br />
skonsamt sätt för att undvika sprickbildning i fröskalen som då leder <strong>till</strong> en kortare hållbarhet<br />
p.g.a härskning. Hampan är en kortdagsväxt och inte anpassad för vårt klimat med långa<br />
dagar vilket ger en sen frösättning. Möjligheten finns dock att göra en sen sådd för att försöka<br />
lura hampan <strong>till</strong> en tidigare frösättning (Bionic 2010). Hampan har ett stort behov av kväve<br />
och är därför lämplig att lägga efter en gröda med god kväveleverans. Man kan i princip odla<br />
hampa på samma fält varje år, men troligen uppstår växtföljdsproblem på sikt och bör därför<br />
undvikas (Norberg, pers. medd., 2010). Den är även ett bra alternativ <strong>till</strong> raps och rybs där<br />
4
dessa inte kan odlas. En stor fördel med hampan är att den genom skuggning är en god<br />
ogräskonkurrent.<br />
Lusern (Medicago sativa)<br />
Lusern är en av de vallväxter med högst avkastningspotential i Sverige. Trots detta är den<br />
svenska odlingen idag begränsad (Larsson, 2006; Andersson, 1997). Anledningen <strong>till</strong> detta är<br />
att lusern kräver välstrukturerad jord med högt pH. Sådana odlingsförutsättningar återfinns på<br />
Sveriges slättbygder där vallodlingen idag är av mindre betydelse. Det finns aktivt<br />
förädlingsarbete på lusern i Sverige och de egenskaper som förädling bedrivs på är framförallt<br />
avkastning och sjukdomsresistens. Låga halter av antinutritionella faktorer (ANF) har inte<br />
varit en prioriterad egenskap (Andersson, 1997; Andersson, pers. medd., 2010).<br />
Odling av lusern i renbestånd är det alternativ som är aktuellt när det kommer <strong>till</strong> <strong>gris</strong>foder.<br />
Lusern skördas som ett grönfoder där hela växten tas <strong>till</strong>vara och avkastningsnivåer från<br />
försök presenterade av Halling (2008) ligger runt 10 ton ts/år i södra och norra Götaland. Ca<br />
10-20% lägre skörd kan dock förväntas hos lantbrukaren (Halling, pers. medd., 2010).<br />
Utfodring <strong>till</strong> <strong>gris</strong> görs lättast med lusernmjöl som kräver torkning, men för att bevara<br />
lusernens näringsvärde på bästa sätt vill man undvika att torka den i fält (Neres m.fl., 2010).<br />
Istället kan lusern torkas inomhus, men det kräver mycket energi. Vanligtvis går det åt 0,10-<br />
0,11 liter eldningsolja för att torka 1 kg lusern <strong>till</strong> 90% ts (Ruhlander, pers. medd., 2010).<br />
Ensilage kräver mindre torkning men praktiska begränsningar existerar även för det, bl.a.<br />
problem med inblandning i blötutfodringssystem (Karlsson, pers. medd., 2010).<br />
Luserns egenskaper som perenn och kvävefixerare är värdefulla i växtföljden. Inga specifika<br />
mellanrum i odlingen rekommenderas men den viktigaste sjukdomen är vissnesjuka<br />
(Verticillium dahliae). Problem med patogener på baljväxter, framförallt ärt, kan också utökas<br />
med lusern eftersom denna kan vara en värdväxt för dessa (Levenfors m.fl., 2001).<br />
Raps (Brassica napus)<br />
Raps i både sin höst- och vårform odlades i Sverige på 97 000 ha år 2009 (Jordbruksverket,<br />
SCB, 2009) där största delen var höstraps. Medelskördarna för landet är 3 500 och 1 900<br />
kg/ha för höst- resp. vårraps. Rapsfrökakan är endast en biprodukt från rapsoljan. Ca en<br />
tredjedel av fröskördens vikt blir olja (Täbypressen, 2010) och resten blir foder. Den mer<br />
omfattande odlingen har medfört att aktiv förädling finns på grödan i Sverige (Börjesdotter,<br />
pers. medd., 2010), vilken utöver oljans avkastning och egenskaper samt sjukdomsresistens<br />
innefattar förädling på foderegenskaper.<br />
Odling av höstraps, som avkastar bäst, är möjlig så långt upp som <strong>till</strong> Södermanland medan<br />
vårraps odlas också i Mälardalen (Fogelfors, 2001). Höstrapsen har dock krav på tidig sådd<br />
under hösten för att hinna nå en lämplig storlek vid invintring, vilket ställer krav på tidig<br />
skörd hos förfrukten. Både höst och vårformer är relativt krävande vad gäller kväve, fosfor,<br />
kalium och svavel samt kan odlas på de flesta jordar som inte är packskadade.<br />
En viktig faktor som begränsar odlingen av brassica-arter är växtpatogenen klumprotsjuka<br />
(Plasmodiophora brassicae) som är en marklevande parasitsvamp som gynnas av låga pHvärden<br />
samt styva jordar och orsakar stora skördeförluster vid utbredda angrepp (Fogelfors,<br />
2001). I Skåne kan raps eller rybs odlas vart fjärde år som tätast, men högre upp i landet är det<br />
vart femte år som gäller. I växtföljd <strong>till</strong>sammans med ärt och lin (eventuellt även åkerböna)<br />
behöver även bomullsmögel (Sclerotinia sclerotiorum) tas i beaktande. Den kan angripa alla<br />
dessa arter och tre <strong>till</strong> fyra år bör gå mellan odling av raps och ärt, dvs. odling vart fjärde eller<br />
5
femte år (Boström 2008, föreläsning). Raps har stora fördelar som avbrottsgröda i<br />
stråsädesdominerade växtföljder.<br />
Sojaböna (Glycine max) i Sverige<br />
Odling av sojaböna i sker inte på fältmässig basis idag i Sverige. Anledningen <strong>till</strong> detta är<br />
framförallt sojans klimatkrav som Sverige inte uppfyller. Förädling mot för Sverige anpassade<br />
sorter har inte skett sedan 50- och 60-talet. Framgångar i förädlingsarbetet då resulterade i<br />
sorterna Fiskeby V, Ugra och Träff (Fogelberg & Lagerberg Fogelberg, 2007).<br />
Ur biologisk synvinkel är den viktigaste begränsande faktorn att sojan är en kortdagsväxt,<br />
vilket betyder att den är beroende av kort dagslängd för att blomma. Trots att ett stort utbud<br />
av dagsneutrala sorter existerar, tack vare odling och utveckling i Nordamerika, är det svårt<br />
att använda dessa i Sverige på grund av de ljusförutsättningar som råder på våra breddgrader<br />
(Börjesdotter, pers. medd., 2010). Forskning på sojaodling under nordiska förhållanden har<br />
utförts i Danmark av Sommer Pedersen m.fl. (2009). I deras försök utfört 2008 låg skörden på<br />
drygt 1700 kg/ha. Råproteinhalten i sojabönan höll för de flesta sorter över 40 % av ts.<br />
Soja <strong>till</strong>hör familjen baljväxter vilket är positivt med avseende på kvävefixering och avbrott<br />
mellan stråsädesgrödor. Det finns patogener som förökas vid återkommande sojaodling<br />
(Pedersen & Grau, 2010).<br />
Vassle och drank<br />
Vassle och drank är restprodukter från mejeri- och etanolproduktion. Ofta handlar det om<br />
flytande produkter som innehåller mycket vatten, vilket medför att det är stora kvantiteter som<br />
måste transporteras <strong>till</strong> gården med lastbil. Detta begränsar användningen av dessa<br />
fodermedel <strong>till</strong> ett visst avstånd från mejeriet eller etanolfabriken.<br />
Tillgången på vassle och drank är allra störst i Götaland och Svealand och det mesta går idag<br />
<strong>till</strong> <strong>gris</strong>foder. Både vassle och drank måste delas upp i två undergrupper med olika egenskaper<br />
och kvantiteten <strong>till</strong>gänglig för dessa år 2008 är presenterad i tabell 1 och bygger på siffror<br />
insamlade av Benjaminsson m.fl. (2008). Produktionen av vassle är troligtvis ganska konstant<br />
eftersom den är en restprodukt från mejeriindustrin. Drank kan dock variera mer eftersom den<br />
bygger på etanolproduktionen vilken har expanderat under senare år.<br />
Tabell 1. Kvantitet av olika former av vassle och drank i hela Sverige år 2008 (Benjaminsson m.fl., 2008)<br />
Fodermedel Kvantitet (ton)<br />
Vassle 98 000<br />
Permeatvassle 435 300<br />
Drank, blöt (10-27% ts) 357 000<br />
Drank, torr (90% ts) 50 000<br />
Samtliga odlingsförutsättningar finns presenterade i tabell 2 <strong>till</strong>sammans med täckningsbidrag<br />
3 (TB3). Detta avspeglar den ekonomi som finns idag på att odla dessa grödor för avsalu. De<br />
priser som används för avsalu av grödorna är desamma som används i foderstaterna. Priset på<br />
rapsfrö, linfrö och sojaböna har dock uppskattats <strong>till</strong> 4 kr/kg på grund av att dessa säljs och<br />
förädlas innan de används som foder. Ett jämförande TB3 för vårkorn räknades också ut och<br />
blev 2300 kr/ha (skörd: 5200 kg/ha pris:1,5 kr/kg).<br />
6
Tabell 2. Översiktlig tabell över odlingsförutsättningar för olika proteingrödor i Sverige. Samtliga värden för skörd och omfattning gäller svensk odling.<br />
Bidragskalkyler är beräknade i agriwise. De relativa förfruktseffekterna har adapterats från Lindén (2008)<br />
Skörd<br />
(kg/ha)<br />
TB3<br />
kr/ha<br />
Svensk<br />
förädling<br />
Omfattning<br />
2009 (ha)<br />
Åkerböna 3 300 2803 Nej 8 000<br />
Ärt 3 000 1999<br />
Ja,<br />
sortprovning<br />
Lin 1 900 917 Nej 9 900<br />
Förfruktseffekt<br />
<strong>till</strong><br />
stråsäd Krav på jordar<br />
++ (svår <strong>till</strong><br />
höst)<br />
16 300 +++<br />
++ (svår <strong>till</strong><br />
höst)<br />
Lupin ca 2 500 724 Nej Liten ++<br />
Styva,<br />
vattenhållande,<br />
gott pH<br />
Lätta,<br />
väldränerade<br />
Lättleror,<br />
väldränerade<br />
Lätta, klarar lågt<br />
pH<br />
Viktiga<br />
sjukdomar<br />
Chokladfläcksjuka,<br />
värdväxt<br />
för fusarium ssp<br />
Bomullsmögel,<br />
ärtrotröta<br />
Fusarios,<br />
bomullsmögel<br />
Inga kända, ej<br />
ärtrotröta<br />
Nordlig<br />
odlingsgräns<br />
Minimum år<br />
mellan<br />
odling*<br />
Mälardalen 4<br />
Mellansverige<br />
5-7<br />
Problem i<br />
växtföljd med Övrigt<br />
De flesta<br />
baljväxter, ev<br />
raps<br />
Lusern, raps,<br />
de flesta<br />
baljväxter<br />
Mälardalen 5-8 Ärt, Raps<br />
Norra<br />
Götaland<br />
4-5 Okänt<br />
Hampa 1 500** - Nej Liten Okänt Ej spec Inga kända Hela landet Ej spec Okänt<br />
Lusern 8 500 ts 185 Ja Liten +++<br />
Raps<br />
höst/vår<br />
Svensk<br />
sojaböna<br />
3 500/<br />
1 900<br />
1700<br />
(Danmark)<br />
3941/<br />
1563<br />
Ja 97 000 +++<br />
2433 Nej Ingen<br />
+ (ej <strong>till</strong><br />
höst)<br />
*Avser år med gröda som inte är värdväxt för begränsande sjukdom<br />
**Avser sort som i dagsläget inte är <strong>till</strong>åten<br />
Styva,<br />
väldränerade,<br />
gott pH<br />
Känslig för<br />
packskador<br />
Vissnesjuka,<br />
värdväxt för<br />
ärtrotröta<br />
Klumprotsjuka,<br />
Bomullsmögel<br />
Vattenhållande Okänt<br />
Hela landet Ej spec<br />
Sörmland/<br />
Mälardalen<br />
Sydligaste<br />
Sverige<br />
3-4<br />
Ärt, de flesta<br />
baljväxter<br />
Ärt, ev<br />
åkerböna<br />
Okänt Okänt<br />
Lång<br />
vegetationsperiod<br />
Dålig odlingssäkerhet<br />
Perenn<br />
Krävande på<br />
N,P,K och S<br />
Nya sorter<br />
krävs
FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR FODERANVÄNDNING<br />
Åkerböna och ärt<br />
Begränsande faktorer för användandet av ärt och åkerböna är att de innehåller antinutritionella<br />
faktorer (ANF), främst i mörkblommiga sorter. Däremot finns det stor variation mellan arter<br />
vilket gör att det finns möjlighet för selektion (Gatel, 1993). En förädlad ärt med låga halter<br />
av ANF kan användas <strong>till</strong> slaktsvin om fodret är balanserat för alla begränsande aminosyror<br />
(Gatel & Grosjean, 1990). Ärtprotein innehåller mer lysin (Gatel & Grosjean, 1990; Mariscal-<br />
Landín m.fl., 2001) och mindre metionin än proetin från sojamjöl (Håkansson, 1994).<br />
Smältbarheten för ärt är lite lägre än för sojamjöl, speciellt för <strong>gris</strong> och framförallt unga djur<br />
(Gatel, 1993). Matärt är bättre än foderärt och om man blandar in ärt <strong>till</strong> 20 % måste fodret<br />
kompletteras med metionin, treonin och tryptofan (Håkansson, 1994). Rekommenderad<br />
inblandning <strong>till</strong> små<strong>gris</strong>ar är mindre än 15 % ärt medan slaktsvin kan få upp <strong>till</strong> 30 % (Oliver,<br />
2010). Inblandning <strong>till</strong> suggor är mer osäker då olika studier har gett blandade resultat (Gatel<br />
& Grosjean, 1990).<br />
Åkerböna kan påverka <strong>gris</strong>ens tarm samt andra organ negativt (Salgado m.fl., 2001).<br />
Åkerbönan innehåller en del ANF men även här finns sortskillnader. Vitblommiga sorter<br />
innehåller mindre ANF än sorter med färgade blommor. Äldre <strong>gris</strong>ar har en mer utvecklad<br />
mag- och tarmflora vilket minskar skadligheten av ANF och gör åkerbönan mer lämplig att<br />
utfodra <strong>till</strong> äldre <strong>gris</strong>ar (Gunawardena m.fl., 2010a). 40 % åkerböna kan ersätta sojaböna hos<br />
små<strong>gris</strong>ar som varit avvanda i två veckor utan någon negativ effekt på <strong>till</strong>växten. Behandlad<br />
åkerböna, där tanninerna eliminerats, lämpar sig som foder redan hos nyligen avvanda<br />
små<strong>gris</strong>ar (Gunawardena m.fl., 2010b).<br />
Linfrökaka och linfröexpeller (in diet)<br />
Foderförsök har visat att fettinnehållet i olika linfröprodukter är det som har störst inverkan på<br />
<strong>gris</strong>en (Farmer & Petit, 2009). Grisar som utfodras med linfrö eller linfröolja, alltså produkter<br />
med mycket fett, har mer fleromättade fettsyror och mer n3 fettsyror i kroppen. Dessutom<br />
kunde ett minskat ω6/ω3-förhållande observeras (Farmer & Petit, 2009). För stora mängder<br />
ω6 fleromättade fettsyror och högt ω6/ω3-förhållande i humankost påverkar negativt<br />
förekomsten av många sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Ökade nivåer<br />
av ω3 är därför positivt då det minskar den negativa effekten (Simopoulos, 2002). Om man<br />
utfodrar höga koncentrationer lin under en kort period istället för låg koncentration under en<br />
längre period så har bättre värden på ω3 i ryggfettet observerats. En tränad panel kunde vid ett<br />
smakprov känna smakskillnad på kött från <strong>gris</strong>ar som ätit ett foder med 10-15% linfrö. Även<br />
när smakprov delades ut <strong>till</strong> otränade människor fick kött från <strong>gris</strong>ar som ätit linfröfoder en<br />
högre andel negativa betyg (Romans m.fl., 1995).<br />
Om <strong>gris</strong>arna lider av tarmbesvär kan man observera en förbättring vid inblandning av linfrö,<br />
men fodret blir klibbigare vilket gör det svårare att hantera. Grisarnas avföring blir också<br />
klibbigare vid ökad inblandning av linfrö. En övre gräns på 10 % linmjöl och 5 % linfrö har<br />
satts som rekommendation <strong>till</strong> små<strong>gris</strong>ar (Richter m.fl., 2008). Thacker m.fl. (2004) kom fram<br />
<strong>till</strong> en annan inblandningsgräns då de inte kunde observera någon skillnad på foderintaget<br />
men foderomvandlingsförmågan ökade vid höga och låga inblandningar av linfrö. Ingen<br />
skillnad på slaktkroppskvalitét observerades. Därmed satte de en rekommendation på<br />
maximalt 22,5% inblandning <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar mellan 30 och 60 kg och 18 % <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar mellan 60 och<br />
120 kg.<br />
8
Lupin<br />
Vid hög inblandning av baljväxter får man ett sämre resultat på <strong>till</strong>växt om man jämför med<br />
sojamjöl (Wojcik m.fl., 1980). Froidmont m.fl. (2005) observerade även lägre<br />
foderomvandlingsförmåga hos <strong>gris</strong>ar utfodrade med lupin. Lupin påverkar ryggfettets innehåll<br />
av fleromättade fettsyror och ger sämre förhållande mellan ω6/ω3. Grisens <strong>till</strong>godogörelse av<br />
proteinet var bäst för sorten Lublanc, vilken därför passar bäst <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar (Froidmont m.fl.,<br />
2005). Man har också sett att gul lupin <strong>till</strong> avvanda <strong>gris</strong>ar ökade foderomvandlingsförmågan<br />
(Kim m.fl., 2008).<br />
Smältbarheten sjunker i foder som innehåller baljväxter (Salgado et al., 2001 & Rubio, 2005).<br />
Grisarna verkar även ha en klar ovilja att äta skalad lupin inblandat i fodret och därför drogs<br />
slutsatsen att ANF sitter i kärnan (Ferguson m.fl., 2003). Donovan m.fl. (1993) kunde visa att<br />
då man bytte ut 25 % av soja i foderblandningen <strong>till</strong> lupin (Lupinus albus cultivar ”Ultra”) i<br />
ett kornbaserat foder hade <strong>gris</strong>arna liknande <strong>till</strong>växt men konsumerade mer foder än<br />
kontrollgruppen. När inblandningen ökade så minskade foderintaget och viktökningen.<br />
Författarna fann att inblandning enligt tabell 3 ger resultat som motsvarar de man får vid<br />
användning av sojamjöl.<br />
Hampafrökaka<br />
Då odlingsförutsättningarna samt lagstiftningen i Sverige gör det svårt att använda hampa<br />
samtidigt som det är brist på försök gjorda på hampafrökaka som foder <strong>till</strong> <strong>gris</strong> kommer vi<br />
inte att behandla denna i vår studie. Vi vill däremot ha med hampa som ett förslag på en<br />
intressant framtida gröda.<br />
Lusern<br />
Lusern har ett högt fiberinnehåll samt ett högt innehåll av den antinutritionella faktorn<br />
saponiner vilket minskar smakligheten i fodret. Detta begränsar användbarheten av lusern <strong>till</strong><br />
djurfoder. Thacker & Haq (2008) fann att smältbarheten minskade med ökad koncentration av<br />
lusern i fodret <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar. Mer än 7,5 % inblandning påverkade <strong>till</strong>växten negativt på<br />
slakt<strong>gris</strong>ar men en inblandning på upp <strong>till</strong> 15 % kunde ske i slutgödningsfasen (60-120 kg)<br />
utan negativa resultat.<br />
En studie där 30-40 % ärtor kompletterades med 5-10 % lusernproteinkoncentrat för att få en<br />
naturlig källa <strong>till</strong> tryptofan påvisade en endast 6 % lägre <strong>till</strong>växt än hos kontrollgruppen som<br />
utfodrades med majs och soja (Perez & Bourdon, 1982).<br />
Utfodring med grönlusern har visat sig ge ett högre foderintag än utfodring med spannmål och<br />
sojamjöl. Foderkostnaden blev mindre med grönlusern (14 % lägre) men foderomvandlingen<br />
var sämre. Nedbrytningen av råprotein och kvävefria extrakt (NFE) var högre i<br />
lusernfoderstaten men den smältbara och nedbrytbara energin var lägre (Paul et al., 2002).<br />
Raps<br />
I Europa är rapsprodukter de näst mest populära proteinfodermedlen efter sojaprodukterna.<br />
Rapsmjöl har väldigt lågt fettinnehåll men rapskaka har både hög proteinhalt (300-350 g/kg)<br />
och hög fetthalt (100-200 g/kg). Då rapsmjöl framställs genomgår det en värmebehandling<br />
där ANF förstörs. Rapskakan genomgår inte någon värmebehandling och det finns då kvar<br />
glukosinolater, vilket kan minska foderintag och näringsupptag. För höga halter av<br />
glukosinolater i foder <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar kan även ge inhibering av proteinsyntes och minskad <strong>till</strong>växt<br />
(Schönet et al. 2002).<br />
9
I en studie där två olika grupper av <strong>gris</strong>ar utfodrades med varierande halter av rapskaka i<br />
fodret visades att vid 15 % rapskaka i fodret minskade foderintaget och den dagliga <strong>till</strong>växten.<br />
Foderomvandlingsförmågan minskade dock inte med ökade halter av rapskaka (Schönet m.fl.,<br />
2002). En liknande studie med 15 % rapsprodukter (frö eller kaka) i fodret visade samma<br />
resultat. Studien visade också att produktionsförsämringen kunde undvikas vid behandling av<br />
fodret genom t.ex. upphettning så att glukosinolaterna förstörs (Schone m.fl., 1997).<br />
Slaktkroppens pH ändrades inte med utfodring av rapskaka, men de <strong>gris</strong>ar som åt 15 %<br />
rapskaka fick en minskad smak på köttet. Även fettsyrasammansättningen ändrades i köttet<br />
och blev mer enkel- och fleromättad. Då dessa fettsyror är essentiella för människan är köttets<br />
sammansättning bra ur hälsosynpunkt, men det blir också känsligare för oxidation (Schönet<br />
m.fl., 2002).<br />
Vassle<br />
En daglig konsumtion på 7-10 l vassle (vilket motsvarar 30 % av ts i fodret) <strong>till</strong>godoser 20 %<br />
av proteinbehovet, 28 % av energibehovet och 30 % av det dagliga kalciumbehovet hos <strong>gris</strong>ar<br />
som är i fasen <strong>till</strong>växt - slutgödning. Vassle bör levereras <strong>till</strong> gården minst varannan dag och<br />
sammansättningen får inte variera för mycket i de olika leveranserna. För att minimera<br />
matsmältningsproblem och maximera <strong>till</strong>växten hos <strong>gris</strong>arna måste pH och temperatur vara<br />
konstant i vasslen. Grisar kan utfodras med vassle som blötutfodring <strong>till</strong>sammans med andra<br />
fodermedel eller i vattennipplar på grund av dess låga ts. Då det utfodras i vattennipplarna kan<br />
<strong>gris</strong>arna konsumera dubbelt så mycket vassle som vatten, vilket kan leda <strong>till</strong> problem med<br />
gödselhanteringen (Schingoethe, 1987).<br />
Till <strong>gris</strong>ar under 70 kg behöver det oftast kompletteras med andra fodermedel i foderstaten<br />
p.g.a. att deras mag- och tarmkapacitet inte kan hantera stora mängder vassle. För <strong>gris</strong>ar över<br />
70 kg ger vassle i korn- och vetebaserade foderstater en accepterad viktökning (Schingoethe,<br />
1987). En annan undersökning där fyra olika nivåer av vassleinblandning (5, 10, 15 och 20 %<br />
av ts) i fodret studerades, visade att foderkonsumtionen var högre vid 5 % vassleinblandning<br />
än vid 20 %. Slaktkroppsegenskaperna visade ingen signifikant skillnad mellan <strong>gris</strong>ar som fått<br />
olika nivåer av vassle i fodret (Bertol et al. 1993; Andersson, 1986).<br />
Överdriven utfodring med vassle kan orsaka problem med <strong>gris</strong>hälsan p.g.a. fermentering i<br />
tarmen. Tarmvred är också vanligare hos <strong>gris</strong>ar som har konsumerat vassle och är vanligast<br />
hos suggor och <strong>gris</strong>ar i slutgödningsfasen (Schingoethe, 1987; Andersson, 1986).<br />
Drank<br />
Drank 1 påverkar inte <strong>gris</strong>ens prestation, köttkvalité, smak, <strong>till</strong>agningsförluster, mörhet men<br />
ger fläsket lösare konsistens. En inblandning på 20 % har liten inverkan på många olika<br />
egenskaper från foderupptag <strong>till</strong> slaktkropp och störst skillnad observeras i fettkvalité<br />
(Widmer m.fl., 2008). I en annan studie med låg och hög inblandning av vetedrank i fodret<br />
observerades en förbättring i foderutnyttjande och energiåtgång vid hög inblandning av drank<br />
(KLF, 2008). Vid inblandning av drank sjönk den dagliga <strong>till</strong>växten samt foderintaget.<br />
Slaktprocent och vikt samt ryggfett minskade vid inblandning av drank. Grisar mellan 60 och<br />
120 kg kan äta foder med 10-15 % drank innan prestationen försämras (Linneen m.fl., 2008).<br />
Vid rätt komplettering med aminosyror kan drank utgöra upp <strong>till</strong> 20 % utan andra<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> i foderstaten. Det blir därmed en foderstat med enbart spannmål och en<br />
1 I USA “dis<strong>till</strong>er’s dried grains with solubles”<br />
10
premix med 30-40% mer lysin är vanligt (Murphy & Sigfridson, 2007). Inga andra<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> får plats och foderstaten blir väldig ensidig vilket aldrig ger ett lika säkert<br />
produktionsresultat (Sigfridson, 2008). Samtidigt har andra studier visat att variationen i<br />
kvalitet är väldigt stor för drank. Ts, protein- och lysininnehåll varierar kraftigt. En försämrad<br />
prestation hos <strong>gris</strong>ar som ätit drank kunde observeras och slutsatsen var att den stora<br />
variationen i sammansättning påverkar protein- och aminosyra<strong>till</strong>förseln (Valaja m.fl., 1995).<br />
Sammanfattning<br />
Tabell 3 visar de rekommenderade maximala inblandningsnivåer, som med utgångspunkt från<br />
litteraturen har använts i vår foderoptimering. Vi har använt optimeringsprogrammet Eva<strong>Pig</strong>.<br />
Detta program tar inte hänsyn <strong>till</strong> pris på fodermedlen men prisuppgifter på de olika<br />
fodermedlen finns angivna i tabellen.<br />
Tabell 3. Rekommenderade maxinblandningar <strong>till</strong> respektive viktklass av slaktsvin samt prisuppgifter<br />
Fodermedel 10-30 kg 30-60 kg 60-120 kg Pris kr/kg *<br />
Drank - - 10-15 % 2<br />
Linfrökaka 10 % 10-20 % 10-18 % 4,2<br />
Lupin 6 % 12 % 9 % -<br />
Lusern - 7 % 15 % 2,25<br />
Rapskaka - 15 % 15 % 2,4<br />
Vassle - 20 % 20 % 0,11<br />
Åkerböna - 20 % 20 % 2,2<br />
Ärt 15 % 30 % 30 % 2,3<br />
Sojamjöl 3,7<br />
* Källa: Ericsson, Lantmännen pers. medd. 2010.<br />
Foderstatsberäkningar<br />
Foderstater har beräknats för 3 olika fasfoder <strong>till</strong> slakt<strong>gris</strong>ar. Det första fodret har optimerats<br />
för den avvanda små<strong>gris</strong>en (10 kg) fram <strong>till</strong> dess att den väger 30 kg, det andra för <strong>till</strong>växten<br />
mellan 30 och 60 kg, och det sista för slutgödningsfasen mellan 60 och 120 kg.<br />
För beräkning av foderstater har vi använt programmet Eva<strong>Pig</strong> där näringsinnehållet på de<br />
flesta fodermedlen finns. För de fodermedel där information saknades kompletterades dessa<br />
enligt fodermedelstabellen (Göransson m.fl., 2010). Näringsrekommendationerna finns i<br />
bilaga 1. Foderstaten som används är kornbaserad med <strong>till</strong>sats av de olika proteinfodren.<br />
Viktsintervallet 10-30 kg<br />
Vid beräkning av en foderstat för det första fasfodret (10-30 kg) inkluderades först alla<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> (alla ovan nämnda utom hampa) inom ramen för vad som angets som<br />
maximal giva för denna <strong>till</strong>växtfas. Vid jämförelse med näringsrekommendationerna var<br />
metioninhalten för låg medan råproteinhalten var hög, vilket innebär att en överutfodring av<br />
protein krävs för att komma upp i rätt metioninmängd. De fodermedlen med låg inblandning i<br />
foderstaten (vassle, lusern och lupin) togs bort för att få ner antalet använda<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> och detta resulterade i för låga lysinnivåer. Då vassle och drank uteslöts<br />
(eftersom dessa fodermedel är platsberoende) blev lysinnivåerna acceptabla men<br />
metioninnivåerna var fortfarande för låga. Även då de fodermedlen med högst metioninnivåer<br />
inkluderades i foderstaten var det svårt att uppnå rätt metioninnivåer utan extrem<br />
överutfodring med protein (Figur 1b). För denna foderstat blev råproteinhalten 21,12 %. Detta<br />
beror på att inblandningen av många fodermedel måste begränsas av olika anledningar <strong>till</strong><br />
<strong>gris</strong>ar mellan 10 och 30 kg.<br />
11
Rågvete<br />
18%<br />
Havre<br />
17%<br />
Vete,<br />
mjuk<br />
19%<br />
Rapskaka<br />
9%<br />
1a 1b 1c<br />
Korn<br />
29%<br />
Ärtor<br />
8%<br />
Ärtor<br />
25%<br />
12<br />
Rapskaka<br />
12% Lupin<br />
5%<br />
Rapskaka<br />
9%<br />
Linfröexp<br />
5%<br />
Korn<br />
49%<br />
Rapskaka<br />
14%<br />
Figur 1a – 1c. Foderstat <strong>till</strong> slaktsvin i viktklasserna: 1a 10-30 kg, 1b 30-60 kg och 1c 60-120 kg.<br />
Viktsintervallet 30-60 kg<br />
Då alla <strong>proteinfodermedel</strong> utom vassle och drank inkluderades inom ramen för denna fas<br />
(tabell 3) blev lysinnivåerna för höga för <strong>gris</strong>ens näringsbehov medan metioninnivån blev för<br />
låg. Då åkerböna uteslöts (hög i lysin och låg i metionin) blev nivåerna mer optimala, men<br />
råproteinhalten är relativt hög vilket innebär överutfodring av protein (Figur 1b). För denna<br />
foderstat blev råproteinhalten 21,40 %. En annan nackdel är att många olika<br />
<strong>proteinfodermedel</strong> måste blandas i foderstaten.<br />
Viktsintervallet 60-120 kg<br />
För denna viktklass blev foderstaten optimal med inblandning av endast proteinfodermedlen<br />
ärt och rapskaka (Figur 1c). I denna <strong>till</strong>växtfas kan större andel av dessa fodermedel<br />
inkluderas, vilket gör att det är lättare att komma upp i rätt aminosyronivå utan att behöva<br />
blanda i för många fodermedel. Aminosyrabehovet i den sista fasen är även lägre än i de<br />
tidigare faserna vilket förenklar foderoptimeringen. För denna foderstat blev råproteinhalten<br />
16,67 %.<br />
Foderkostnad<br />
Foderkostnaderna för beräknad foderstat har jämförts med två andra foderstater där soja har<br />
använts, samt en som exkluderat soja och inkluderat syntetiska aminosyror (tabell 4). Ett<br />
spannmålspris på 1,50 kr/kg har använts. Bidragskalkyler för de inhemska proteingrödorna<br />
och slaktsvinen har gjorts i driftsplansprogrammet Agriwise. Bidragskalkylen för slaktsvinen<br />
finns som bilaga 2.<br />
Tabell 4. Jämförelse mellan fyra foderkostnader, för <strong>till</strong>växt från 30 <strong>till</strong> 120 kg<br />
Foder kr/<strong>gris</strong><br />
Hushållningssällskapet, 2009 427<br />
Jönsson, pers medd., 2010 383<br />
Egen beräkning med soja, 2010, se bilaga 3 457<br />
Egen beräkning med inhemska fodermedel, 2010, se bilaga 2 462<br />
BEHANDLINGSMETODER AV FODER<br />
Extrusion<br />
Råmaterialen <strong>till</strong> djurfoder mals ner <strong>till</strong> ett grovt mjöl och blandas sedan ihop med andra<br />
ingredienser såsom socker, fett, kött och vatten. Samtidigt påbörjas <strong>till</strong>agningen av fodret<br />
genom att ånga sprutas in, sedan tvingas fodret genom en extruder. Där är trycket högt, vilket<br />
gör att fodret producerar sin egen värme genom friktion och fodret <strong>till</strong>agas därmed i<br />
extrudern. Extrusion kan påverka foder enligt följande: gelatinisering av stärkelse,<br />
denaturering av protein, inaktivering av enzymer, förstörelse av toxiner och mikroorganismer.<br />
Ärtor<br />
29%<br />
Korn<br />
57%
Htoo m.fl. (2008) gjorde försök med samextrusion av linfrö och åkerböna och kunde då<br />
observera att denna behandling ökade smältbarheten för energi, fettsyror och många<br />
aminosyror. Däremot påverkades inte smältbarheten för torrsubstans eller råprotein för <strong>gris</strong>ar<br />
mellan 30 och 120 kg. Olika resultat erhölls vid olika intensitet på extrusionen, högre<br />
intensiteter gör att smältbarheten minskar. Överlag kan man dock se att extrusion ökar<br />
smältbarheten av blandningen linfrö-åkerböna (Htoo m.fl., 2008)<br />
Värmebehandling och skalning<br />
Hos åkerbönan sitter tanninerna i skalet. Tanninerna sänker råproteinets smältbarhet, denna<br />
negativa inverkan på smältbarhet kan minskas genom värmebehandling av åkerbönan<br />
(Håkansson, 1994). Om man skalar åkerbönan så ökar smältbarheten med 20 % (Mariscal-<br />
Landín m.fl., 2001).<br />
Skalning av lupin påverkar inte smältbarheten för cystein och tyrosin (Mariscal-Landín m.fl.,<br />
2001). Skalad lupin i fodret ger en linjär minskning i <strong>till</strong>växt, eftersom <strong>gris</strong>arna verkar ha en<br />
klar ovilja att äta skalad lupin inblandat i fodret (Ferguson m.fl., 2003).<br />
Tillsats av enzymer och syror<br />
Studier har gjorts där man <strong>till</strong>förde Alfa-galactosidas <strong>till</strong> ett lupinbaserat foder och man har då<br />
kunnat observera att smältbarheten ökade. Slutsatsen var att Alfa-galaktosider utgör den<br />
största delen av ANF i lupin (Froidmont m.fl., 2005). En annan studie har även kunnat påvisa<br />
att foderomvandlingsförmågan blir bättre vid <strong>till</strong>sats av enzymer. Optimal inblandning är 15<br />
% vid användning av enzymer (Kim m.fl., 2008).<br />
En uppföljande undersökning (Thacker & Haq, 2008b) har gjorts av Thacker & Haq (2008a)<br />
för att undersöka om <strong>till</strong>satser i fodret kan reducera de negativa aspekterna med lusern.<br />
Fiberinnehållet mättes efter inblandning av enzymer och organiska syror. Smakligheten i<br />
fodret undersöktes efter inblandning av smakämnen. Endast <strong>till</strong>satsen av den organiska syran<br />
propionsyra hade en positiv effekt på <strong>gris</strong>arnas <strong>till</strong>växt mellan 60 och 120 kg. Mellan 10 och<br />
30 kg ökade smältbarheten av torrsubstans, protein och energi. Även <strong>till</strong>växten och<br />
foderintaget ökade. Inga effekter kunde noteras på slaktkroppskvaliteten då lusernmjöl<br />
användes i foderstaten (Thacker & Haq, 2008 b).<br />
Tillsats av syntetiska aminosyror<br />
I dagens konventionella <strong>gris</strong>produktion utgör ca 0,7 % av fodret av syntetiska aminosyror och<br />
7,7 % av sojamjöl. Syntetiska aminosyror används för att komma upp i <strong>till</strong>räcklig mängd av<br />
<strong>gris</strong>ens essentiella aminosyror utan att behöva överutfodra med protein, vilket belastar både<br />
<strong>gris</strong>en och miljön (Florén m.fl., 2005). I en undersökning av Cederberg och Flysjö (2004a)<br />
ersattes 6 % av sojamjölet med de inhemska proteinfodermedlen ärt och åkerböna och de<br />
syntetiska aminosyrorna kunde då minskas i inblandning <strong>till</strong> 0,3 % av fodret.<br />
Studier har visat att det går att minska råproteininnehållet i slaktsvinsfoder och i stället<br />
<strong>till</strong>sätta syntetiska aminosyror. Lee m.fl. (2001) kom fram <strong>till</strong> att 1 % minskning av<br />
råproteinet och <strong>till</strong>sats av endast aminosyran lysin är fördelaktigt både för miljön och för<br />
ekonomin.<br />
13
DISKUSSION<br />
För att i en stråsädesdominerad växtföljd maximalt utnyttja förfruktseffekten från<br />
avbrottsgrödor, vilka ofta utgörs av proteingrödor, vill man höstså efter dessa.<br />
Betygssättningen på förfruktseffekten i tabell 2 är i hög grad beroende av att höstsådda grödor<br />
kan sås efter den utvalda grödan. I foderoptimeringen används endast vårkorn och inga<br />
höstsådda grödor men i en växtföljd <strong>till</strong> en slaktsvinsgård ligger ofta höstvete och rågvete i<br />
fokus, vilket kommer avspeglas i foderstaten med mer av dessa även där.<br />
Ärt och raps är de <strong>proteinfodermedel</strong> som används i störst mängd <strong>till</strong> slaktsvinen. Dessa två<br />
grödor är dock besvärliga att ha i samma växtföljd eftersom växtpatogenen bomullsmögel<br />
angriper båda. Odling av ärt efter raps eller tvärt om görs tidigast fyra år efter den andra<br />
grödan. Raps och framförallt höstraps är dock en utmärkt gröda att odla på <strong>gris</strong>gårdar tack<br />
vare sin utmärkta förfruktseffekt <strong>till</strong> höstvete och det faktum att man får avsättning för den<br />
kväverika flytgödseln på hösten. I och med rapsens höga krav också på fosfor, kalium och<br />
svavel är flytgödseln väl lämpad att använda <strong>till</strong> rapsen även ur det hänseendet. Raps är tack<br />
vare sitt goda TB redan odlad i stor omfattning i Sverige (tabell 2) och den begränsande<br />
faktorn är i många fall klumprotsjukan. Därför kan det vara svårt att utöka rapsodlingen.<br />
Ärt trivs bäst på lätta jordar. Grisgårdar är i stor utsträckning belägna i områden med<br />
spannmålsproduktion, d.v.s. Sveriges slättbygder (Larsson m.fl., 2009). Jordarna där håller<br />
ofta hög lerhalt, har god status vad gäller vattenhållning och kalium vilket passar åkerböna<br />
bättre än ärt. Huruvida bomullsmögel är ett problem med åkerböna i Sverige är inte noggrant<br />
utrett men eventuellt är grödan inte lika känslig som ärt. I och med begränsad odling av<br />
åkerböna tidigare har dock problem med växtpatogener varit obetydliga eller små. Om<br />
odlingen utökas kan det därför innebära att sjukdomar som tidigare fört en anonym <strong>till</strong>varo<br />
kan orsaka problem. Ur ett växtodlingsperspektiv framstår ändå åkerböna som bättre anpassad<br />
än ärt för många <strong>gris</strong>gårdar. Användandet av åkerböna i foderstaten skulle också kunna öka<br />
vid inblandning av kompletterande syntetiskt metionin.<br />
Det är i de allra flesta fall inte möjligt att odla alla grödor som används i foderstaterna på<br />
samma gård. Anledningen först och främst de sjukdomar som angriper flera av grödorna på<br />
samma sätt. Dessutom gör ofta arronderingen på gården (antal fält och storlek på dessa) att för<br />
många grödor inte kan odlas i samma omfattning kontinuerligt. Ett alternativ kan då vara att<br />
samarbeta mellan gårdar där varje gård koncentrerar sig på att odla en eller två proteingrödor.<br />
Ur växtföljdssynpunkt, såväl ur ett ekonomiskt som miljömässigt perspektiv, är det intressant<br />
med en perenn gröda på gårdar med <strong>gris</strong>produktion som annars är dominerade av annuella<br />
grödor. Ogräsbekämpning och skadedjurs- samt sjukdomshantering skulle gynnas av<br />
införandet av en flerårig gröda. Lusernen har således ett mycket högt värde i växtföljden, i<br />
synnerhet på <strong>gris</strong>gårdar, men kan utöka problem med växtföljdssjukdomar om fler baljväxter<br />
ska odlas. Grisgårdar är inte sällan belägna på slättbygderna där lusernen trivs och avkastar<br />
bra. Ur växtodlingssynpunkt finns det därför goda förutsättningar för odling av lusern. Det var<br />
dock svårt att använda lusernen i foderstaterna, vilket <strong>till</strong> stor del berodde på innehållet av<br />
ANF och fiber. De sorter av lusern som finns <strong>till</strong>gängliga i Sverige idag har inte tagits fram<br />
med hänsyn <strong>till</strong> innehållet av ANF, men förädling på denna egenskap kan göra lusernen mer<br />
intressant som fodermedel. Hanteringen av grödan efter skörd medför dock fler<br />
begränsningar. Den energiintensiva torkningen innebär en alltför stor kostnad och gör att både<br />
ekonomisk och miljömässig vinst försvinner. Dessutom kan nya maskiner behöva införskaffas<br />
eller hyras in eftersom lusernen hanteras annorlunda i jämförelse med annuella grödor.<br />
14
Soja innehåller en optimal fördelning av lysin och metionin för <strong>gris</strong>ar vilket förenklar<br />
optimeringen. Idag är avkastningen och odlingssäkerheten för soja alldeles för dålig och<br />
förädling är nödvändig på sorter som är anpassade för svenska förhållanden, där frosttålighet<br />
och groning i ett kyligare klimat är viktiga <strong>till</strong>sammans med anpassning <strong>till</strong> den svenska<br />
sommarens dagslängd. Det finns patogener som angriper soja, men huruvida dessa är<br />
relevanta för svenska förhållanden måste forskning utreda. Forskning behövs också på hur<br />
sojan fungerar ihop med andra baljväxter och dess patogener. Dåliga resultat från försök med<br />
svensk soja från 70-talet <strong>till</strong>sammans med lågt pris på den importerade sojan har motverkat<br />
utveckling av svensk sojaodling. Ekonomiska motiv och intresse för forskning på området har<br />
därför inte funnits. Även om det inte är realistiskt med storskalig sojaodling i Sverige framstår<br />
ändå odling i viss omfattning som ett alternativ i framtiden om förädlingsarbetet återupptas.<br />
Priserna för avsalu av grödorna är överlag satta mycket högt i våra kalkyler. Med avseende på<br />
ekonomi är höstraps den gröda som är mest aktuell att odla i Sverige, något som också<br />
avspeglas i dagens odlingsomfattning (tabell 2). Åkerbönan visar näst bäst ekonomi i denna<br />
studie och är bättre än ärt. Detta är framförallt tack vare den högre avkastningen och lägre<br />
kostnader för insatsmedel. Odlingen av åkerböna kan därför förväntas fortsätta att öka. Ej<br />
inräknat förfruktseffekter är åkerböna och höstraps de enda två vars kalkyler slår den för<br />
vårkorn, vilken är den gröda som en proteingröda i de flesta fall skulle komma att ersätta.<br />
Även sojabönans ekonomi är god, men skördedata är från ett danskt försök som hade dålig<br />
odlingssäkerhet. Det visar dock att sojan kan bli en konkurrenskraftig gröda i Sverige med<br />
anpassade sorter. Även ärt och vårraps ger rimlig ekonomi medan de andra grödorna har svårt<br />
att konkurrera med dagens förutsättningar för pris och avkastning, trots höga priser.<br />
Rekommenderade givor <strong>till</strong> <strong>gris</strong>en av olika fodermedel är gjorda utifrån enskilda studier, vilka<br />
alla har haft olika kriterier. För linfrö har studier gjorts angående slaktkroppskvalité på <strong>gris</strong>ar<br />
som blivit utfodrade med linfrö. Där kunde man inte observera negativa effekter om linfrö<br />
utfodrades mellan 18-22,5% beroende på viktklass på <strong>gris</strong>en. Om man lägger <strong>till</strong> information<br />
som man har fått genom andra studier som exempelvis har visat att en inblandning på 10-15%<br />
ger en bismak på köttet så skulle en optimal inblandningsgräns på 10-15% istället för 22,5%<br />
rekommenderas. Denna gräns har använts vid foderoptimeringen.<br />
En för hög råproteinhalt (rekommenderad mängd 15,5 g/g sis-lysin) krävs i de beräknade<br />
foderstaterna för att <strong>gris</strong>ens behov av essentiella aminosyror täcks. Råproteinhalten är högst i<br />
det första fasfodret (figur 1a) på grund av den högre rekommendationen av aminosyror för<br />
<strong>gris</strong>ar mellan 10 och 30 kg och minskar i takt med att rekommendationerna blir lägre ju mer<br />
<strong>gris</strong>en växer.<br />
Foderstaterna <strong>till</strong> slaktsvinen är optimala utifrån deras näringsbehov. Foderoptimeringsprogrammet<br />
Eva<strong>Pig</strong> tar dock ej hänsyn <strong>till</strong> priset på fodermedlen. Detta gör att<br />
fodersammansättningen inte alltid är den mest ekonomiskt fördelaktiga. Prisuppgifter på<br />
fodermedlen kan ses i tabell 3, där linfrökaka observeras som ett relativt dyrt<br />
<strong>proteinfodermedel</strong>. Linfrökaka blandas in i både viktklass 10-30 kg och 30-60 kg, vilket<br />
kanske inte hade varit fallet om optimeringsprogrammet tog hänsyn <strong>till</strong> priset. Vassle har lågt<br />
kilopris men då den största delen av fodret består av vatten är inte näringsinnehållet så högt.<br />
Vassle och drank har också begränsad <strong>till</strong>gänglighet i vissa delar av landet och kräver speciell<br />
logistik samt lagringsmöjligheter varför vi inte har använt dessa i foderstatsberäkningen.<br />
Priset på den foderstat med enbart inhemska <strong>proteinfodermedel</strong> är högre än för de andra<br />
foderstaterna (tabell 4) beroende på en överutfodring av protein samt att en kombination av<br />
många <strong>proteinfodermedel</strong> som kostar mer än soja är nödvändig. Priserna från<br />
15
hushållningssällskapet är från 2009 och baseras på enbart färdigfoder. 2010 års priser på<br />
spannmål är högre än 2009 vilket påverkar priset på foderstaten. Foderstaten från Jönsson<br />
(pers. medd., 2010) innehåller permeatvassle och drank som är relativt billiga fodermedel.<br />
Dessutom är priset på åkerböna, som har en stor andel i denna foderstat, satt <strong>till</strong> 1,8 kr/kg<br />
vilket är lägre än i de andra foderstaterna. För att vår foderstat med ett högre foderpris ska bli<br />
aktuell måste det medföra merbetalning för svenskt <strong>gris</strong>kött producerat på svenskt foder. Det<br />
skulle också höja priset på svenskt proteinfoder och öka intresset för odling.<br />
Användbarheten vad gäller odling och utfodring av de olika fodermedlen hänger på vissa<br />
egenskaper. Grödan måste avkasta bra, vara odlingssäker, ha hög proteinhalt samt rätt<br />
sammansättning av aminosyror. Är inte dessa krav uppfyllda kommer odling och användning<br />
inte att äga rum. För att säkerställa egenskaperna under svenska förhållanden krävs att aktiv<br />
förädling på grödan finns. I Sverige idag gör det inte det för åkerböna, lin, lupin, hampa och<br />
sojaböna. Ärtförädlingen innefattar endast sortprovning och förädlingen på lusern görs inte på<br />
foderegenskaper för enkelmagade djur. Detta sammantaget gör att fodermedlen blir svårare att<br />
använda i Sverige. Odlingens omfattning av dessa är också förhållandevis liten (tabell 2),<br />
vilket i sin tur medför att motiv för utveckling av nya sorter saknas och därmed har man<br />
hamnat i ett moment 22. För att få igång odlingen på allvar av några av dessa grödor behöver<br />
i ett första steg att antingen ekonomin förbättras eller att förädlingen stimuleras.<br />
Man kan idag åstadkomma en komplett foderstat med svenskproducerat proteinfoder, men det<br />
kräver ofta en blandning av många fodermedel. Detta kan vara en praktisk - och därmed<br />
ekonomisk - begränsning i utfodringssystem och lagring. Ett flertal studier har utförts vilka<br />
påvisar att <strong>gris</strong>ar klarar sig med en lägre nivå av aminosyror än de rekommendationer som<br />
finns. Ingen negativ inverkan på varken viktökning, foderutnyttjande eller slaktkroppskvalité<br />
kunde påvisas då foder med lägre nivåer av aminosyror gavs <strong>till</strong> slakt<strong>gris</strong>ar (Høøk Presto<br />
m.fl., 2005). Om man minskar kravet på vissa aminosyror så kan både överutfodring av<br />
protein samt krav på fodermedel minskas. Ett annat sätt att uppnå detta är att komplettera<br />
foderstater med syntetiska aminosyror. Minskade krav på fodermedel ökar potentialen att<br />
skapa foderstater med inhemska grödor. Dessa är intressanta områden för framtida studier.<br />
SLUTSATS<br />
Det går att <strong>till</strong>godose <strong>gris</strong>ens behov med enbart inhemska <strong>proteinfodermedel</strong> men utan<br />
syntetiska aminosyror och alternativa fodermedel (vassle och drank) är det idag inte<br />
ekonomiskt gångbart. Med förädling av grödor och med minskade krav på aminosyrorna i<br />
foderstaten kan läget ändras och den stora överutfodringen av protein undvikas. Förbättrad<br />
ekonomi för svensk <strong>gris</strong>produktion och merbetalning för kött producerat på svenskt foder är<br />
också centralt för att kunna utesluta brasiliansk soja i produktionen.<br />
16
REFERENSER<br />
Andersson, B. 1997. Herbage legumes. Sveriges Utsadesforenings tidsskrift 107, 58-63.<br />
Andersson, B. Lantmännen SW seeds, pers. medd., 2010-10-18.<br />
Andersson, K. 1986. Vassle <strong>till</strong> slaktsvin. Husdjur 6.<br />
Benjaminsson, E. Jardstedt, M. Mogren, N. 2008. Användning av alternativa fodermedel <strong>till</strong> <strong>gris</strong>ar. Projektarbete<br />
i agrosystem (LB0034).<br />
Bergkvist, G. Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU, pers. medd,. 2010-10-13<br />
Bertol, T, M., Gomes, J, D, F., Silva, E, D. 1993. Whole whey in diets for growing finishing swine. Revista da<br />
Sociedable de Zootecnia. volume 22, issue 6, p. 993-1002.<br />
Börjesdotter, D. Lantmännen SW Seed, pers. medd., 2010-10-06 samt 2010-11-10.<br />
Cederberg, C. Flysjö, A., 2004. Environmental Assessment of Future <strong>Pig</strong> Farming Systems –Quantifications of<br />
Three Scenarios from the FOODS 21 Synthesis Work, SIK rapport 723, SIK – Institutet för livsmedel och<br />
bioteknik, Göteborg.<br />
Dilger, R, N., Sands, J, S., Ragland, D., Adeola, O. 2004. Digestibility of nitrogen and amino acids in soybean<br />
meal with added soyhulls. Journal of animal Science. 82, 715-724.<br />
Donovan, B.C., McNiven, M.A., van Lunen, T.A., Anderson, D.M., MacLeod, J.A. 1993. Replacement of<br />
soyabean meal with dehydrated lupin seeds in pig diets. Animal feed science and technology, 43, 77-85.<br />
Farmer, C. Petit, H.V. 2009. Effects of dietary supplementation with different forms of flax in late-gestation and<br />
lactation on fatty acid profiles in sows and their piglets. Journal of animal science, 87, 2600-2613.<br />
Ferguson, N.S., Gous, R.M., Iji, P.A. 2003. Determining the source of anti-nutritional factor(s) found in two<br />
species of lupin (L-albus and L-angustifolius) fed to growing pigs. Lifestock production science, 84, 83-91.<br />
Florén, B., Davis, J., Cederberg, C. 2005. Kartläggning av produktion och konsumtion av livsmedel i Västra<br />
Götaland, SIKrapport Nr 733, Göteborg.<br />
Fogelberg, F. Lagerberg Fogelberg, C. 2008. Sojabönor är en svensk framtidsgröda. Forskningsnytt om<br />
økologiskt lantbruk i Norden 1 (2008), 9-10.<br />
Fogelfors, H. 2001. Växtproduktion i jordbruket. Borås, Sverige. Författarna och bokförlaget natur och<br />
kultur/LTs förlag. 428 s.<br />
Froidmont, E., Wathelet, B., Beckers, Y., Romnee, J.M., Dehareng, F., Wavreille, J., Schoeling, O., Decauwert,<br />
V., Bartiaux-Thill, N. 2005. Improvement of lupin seed valorisation by the pig with the addition of alphagalactosidase<br />
in the feed and the choice of a suited variety. Biotechnologie Agronomie Societe et Environnement<br />
,9, 225-235.<br />
Gatel, F. 1993. Protein quality of legume seeds for non-ruminant animals: a literature review. Animal Feed<br />
Science and Technology, 45, 317-348.<br />
Gatel, F. Grosjean, F. 1990. Composition and nutritive value of peas for pigs: a review of European results.<br />
Livestock Production Science, 26, 155-175.<br />
Gravaeus, Ingemar. 2004. Gödsling med S, P, K och N <strong>till</strong> ärtor. Hushållningssällskapet Skaraborg.<br />
Greppa näringen, Tillgänglig:<br />
http://www.greppa.nu/uppslagsboken/naringistallet/svinproduktion/hogtinnehallavn/fakta.4.1c0ae76117773233f<br />
780009790.html [2010-10-03]<br />
Gunawardena, C, K., Zijlstra R, T.; Beltranena, E. 2010a. Characterization of the nutritional value of airclassified<br />
protein and starch fractions of field pea and zero-tannin faba bean in grower pigs. Journal of Animal<br />
Science. volume 88, issue 2, p. 660-670.<br />
17
Gunawardena, C, K., Zijlstra R, T., Goonewardene, Beltranena, E. 2010b. Protein and starchconcentrate of airclassified<br />
field-pea and zero-tannined faba bean for weaned pigs. Journal of Animal Science. 88, 2627-2636.<br />
Göransson, L., Lindberg, J. E., Borling, J. 2010. Näringsrekommendationer ver 2010.2. Institutionen för<br />
husdjurens utfodring och vård, näringsrekommendationer för <strong>gris</strong>.<br />
Halling, A, M. 2008. Vallväxter <strong>till</strong> slåtter och bete samt grönfoderväxter, sortval för södra och mellersta Sverige<br />
2008/2009. Instutitionen för växtproduktionsekologi, SLU.<br />
Halling, M. Institutionen för växtproduktionsekologi, pers. medd., 2010-10-15.<br />
Hessle & Gustafson. 2008. Hampafrökaka <strong>till</strong> nötkreatur. Fakta Jordbruk om forskning vid Sveriges<br />
lantbruksuniversitet, nr 2 2008. SLU, Uppsala.<br />
Htoo, J. K., Meng, X., Patience, J.F., Dugan, M.E.R., Zijlstra, R.T. 2008. Effects of coextrusion of flaxseed and<br />
field pea on the digestibility of energy, ether extract, fatty acids, protein, and amino acids in grower-finisher<br />
pigs1. Journal of Animal Science 86.<br />
Høøk Presto, M., Andersson, K., Lindberg J.E. 2005. Slakt<strong>gris</strong>ens behov av aminosyror kan <strong>till</strong>godoses i<br />
ekolgisk produktion. Forskningsnytt om økologisk landbruk i Norden, 4, 19-21.<br />
Håkansson, J. 1994. Ärter och åkerbönor i utfodringen <strong>till</strong> svin. Växtodling, 23.<br />
Jacela, J. Y., Benz, J. M., Dritz, S. S., Tokach, M. D., DeRouchey, J. M., Goodband, R. D. Nelssen, J. L., Prusa.<br />
K. J. 2009. Effect of dried dis<strong>till</strong>ers grains with solubles withdrawal regimens on finishing pig performance and<br />
carcass characteristics. “Swine day” Kansas Agricultural Experiment Station contribution; no. 10-014-S, Report<br />
of progress (Kansas State University. Agricultural Experiment Station and Cooperative Extension Service);<br />
1020.<br />
Jordbruksverket. 2004:1. Odlingsbeskrivningar Trindsäd. Från kurspärmen, ”Ekologisk växtodling” 2004.<br />
Jordbruksverket. 2004:2. Odlingsbeskrivnigar Oljeväxter och Lin. Från kurspärmen ”Ekologisk växtodling”<br />
2004.<br />
Jordbruksverket. 2007. Ekologisk odling av ärt i renbestånd, Råd i praktiken. Jordbruksinformation 8-2007.<br />
Jordbruksverket, SCB. 2009. Jordbruksstatistik årsbok 2009 med data om livsmedel. ISBN 978-91-618-1493-0.<br />
Tillgänglig:<br />
http://www.jordbruksverket.se/download/18.50cb902d1234ca17a7e8000454/Hela+J%C3%85+2009.pdf [2010-<br />
11-16]<br />
Jönsson, H. Sölvatorp Lantbruk AB (Slaksvinsproducent). Pers. medd., 2010-12-02.<br />
Kim, J. C., Pluske, J. R., Mullan, B. P. 2008. Nutritive value of yellow lupins (Lupinus luteus L.) for weaner<br />
pigs. Australian journal of experimental agriculture, 48, 1225-1231.<br />
KLF produktionsuppföljning i fält. 2008. Tillväxt och foderutnyttjande hos slakt<strong>gris</strong>ar utfodrade med blötfoder<br />
med låg eller hög andel färsk drank.<br />
Larsson, J. Sjöblom, J. Svensson, L-G. Taubert, J. Pettersson, K.Wennberg, H. 2009.<br />
Lantbruksbarometern 2009. Tillgänglig:<br />
http://www.swedbank.se/idc/groups/public/@i/@sc/@all/@kp/documents/article/fm_756528.pdf [2010-11-05]<br />
Lee, J. H., Kim, J. H., Kim, J.D., Kim, S.W., Han, I.K. 2001. Effects of low crude protein diets supplemented<br />
with synthetic amino acids on performance, nutrient utilization and carcass characteristics in finishing pigs<br />
reared using a phase feeding regimen. Asian-Australian Journal of Animal Science. 14, 655-667.<br />
Levenfors, J. Lager, J. Gerhardson, B. 2001. Svampsjukdomar i baljväxtrika växtföljder. Fakta Jordbruk Nr 1.<br />
SLU.<br />
Linneen, S. K., DeRouchey, J. M., Dritz, S. S., Goodband, R. D., Tokach, M. D., Nelssen, J. L. 2008. Effects of<br />
dried dis<strong>till</strong>ers grains with solubles on growing and finishing pig performance in a commercial environment.<br />
Journal of animal science, 86, 1579-1587.<br />
18
LivsmedelsSverige. 2009. Kulturväxt med lång tradition. Tillgänglig:<br />
http://www.livsmedelssverige.se/hem/fakta-om-mat/203-kulturvaext-med-lang-tradition.html [2010-10-06]<br />
Lundin, Gunnar. Larsson, Sven-Erik. 2000. Skörd av oljelin. Teknik för lantbruket, 83. Institutet för jordbruks-<br />
och miljöteknik, JTI Uppsala.<br />
Lundmark, Stefan. 2002. Lägesrapport ekologisk lupin. Hushållningssällskapet, Kristianstad.<br />
Mariscal- Landín, G., Lebreton, Y., Sève, B. 2001. Apparent and standardised true ilieal digestibility of protein<br />
and amino acids from faba bean, lupin and pea, provided as whole seeds, dehulled or extruded in pig diets.<br />
Animal feed science and technology, 97, 183-198.<br />
Mellqvist, E. Svampbekämpning i åkerböna. 2009. Försöksrapport 2008 för mellansvenska försökssamarbetet,<br />
Växteko. Hushållningssällskapets multimedia.<br />
Murphy, M., Sigfridson, K. 2007. Hur utnyttjar vi dranken på bästa sätt? Gårdsmagasinet september, 14-15.<br />
Naturskyddföreningen, 2010. Soja som foder och livsmedel i Sverige – konsekvenser lokalt och globalt. Rapport<br />
8:45.<br />
Neres, M, A. Castagnara, D, D. Mesquita, E, E. Zambom, M, A. de Souza, L, C. de Oliveira, P, S. R. Jobim, C,<br />
C. 2010. Production of alfalfa hay under different drying methods.<br />
Revista Brasileira De Zootecnia-Brazilian Journal of Animal Science 39, 1676-1683.<br />
Norberg, P. Gävle Högskola, Center for built environment, pers. medd., 2010-10-18.<br />
Oliver, J. 2010. Inhemsk trindsäd I fodret <strong>till</strong> suggor och små<strong>gris</strong>ar. Examensarbete, instutionen för husdjurens<br />
utfodring och vård, SLU, Uppsala.<br />
Paul, s., Sinah, A, P., Singh S, K., Singh, R, N. 2002. Evaluation of luserneforage and agro-industrial by<br />
products in swine. Indian Journal of Animal Nutrition. 19, 123-128.<br />
Pedersen, P. Grau, C, R. 2010. Effect of Agronomic Practices and Soybean Growth Stage on the Colonization of<br />
Basal Stems and Taproots by Diaporthe phaseolorum var. sojae. Crop Science 50, 718-722.<br />
Perez, J, M., Bourdon, D. 1982. Total replacement of soybean oil-meal in growing-pg-diets-use of peas<br />
supplemented with tryptophan or combined with a luserne protein-concentrate. Annales de Zootechnie. 31, 335-<br />
335.<br />
Rahbek Pedersen, Thostren. 2004. Lupiner i Skåne. Jordbruksverket, Ekologiskt lantbruk, Alnarp.<br />
Richter, G., Herzog, E., Bargholz, J., Hartung, H., Ochrimenko, W. I. 2008. Linmeal, linseed and malt sprouts as<br />
alternative feed components in piglet production. Tieraerztliche umschau, 63, 322-328.<br />
Riksdagen, Tillgänglig: http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GX11849 [2010-10-03]<br />
Romans, J. R., Johnson, R. C., Wulf, D. M., Libal, G. W., Costello, W.J. 1995. Effects of ground flaxseed in<br />
swine diets on pig performance and on physical and sensory characteristics and omega-3 fatty acid content of<br />
pork: I. Dietary level of flaxseed. Journal of animal science, 73, 1982-1986.<br />
Rubio, L.A. 2005. Ileal digestibility of defatted soybean, lupin and chickpea seed meals in cannulated Iberian<br />
pigs: I. Proteins. Journal of the Science of Food and Agriculture, 85, 1313-1321.<br />
Ruhlander, S. Bobergs valltork ekonomisk förening. pers. medd. 2010-11-26.<br />
Sahlström K., Bergqvist R., Sandenskog C., Olrog L., Hedin C.H., Wallenhammar A.C., Bågenholm O (1997).<br />
Odlingsbeskrivningar. Ingå i Ekologiskt lantbruk. Omläggning och växtodling. Jordbruksverket (SJV).<br />
Salgado, P., Freire, J.P.B., Mourato, M., Cabral, F., Toullec, R., Lallès. J.P. 2001. Comparative effects of<br />
different legume protein sources in weaned piglets: nutrient digestibility, intestinal morphology and digestive<br />
enzymes. Livestock Production Science, 74, 191–202.<br />
19
Schingoethe, D, J. 1987. Whey products in feed for swine. Bulletin of the international dairy federation. 212,<br />
106-110.<br />
Schone, F., Rudolph, B., Kirchheim, U., Knapp, G. 1997. Counteracting the negative effects of rapeseed and<br />
rapeseed press cake in pig diets. British Journal of Nutrition. 78, issue 6, 947-962.<br />
Schönet, F., Tischendorf, F., Kircheim, U., Reichardt, W., Bargholz, J. 2002. Effects of high fat rapeseed press<br />
cake on growth, carcass, meat quality and body fat composition of leaner and fatter pig crossbreeds. Animal<br />
Science. 74, 285-297.<br />
Sigfridson, K. 2008. Nu kommer dranken! Gårdsmagasinet september, 22.<br />
Simopoulos, A.P. 2002. The importance of the ratio of omega-6/omega-3 essential fatty acids. Biomed<br />
pharmacother, 56, 365-379.<br />
Slu EkoForsk. 2010. Odling av åkerböna och smalbladig lupin. Tillgänglig:<br />
http://ekoforsk.slu.se/Projekt/Lupin_seed.htm [2010-10-17]<br />
SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Tillgänglig: http://www.huv.slu.se/ShowPage.cfm?OrgenhetSida_ID=12070<br />
[2010-10-03]<br />
Sommer Pedersen, S. Fløjgaard Kristensen, E. Kristensen, H, O. Petersen, J. 2009. Dansk, økologisk dyrkning af<br />
sojabønner til fødevare- og foderformål – Resultater 2008. Det Jordbrugsvidenskbelige Fakultet, Aarhus<br />
Universitet. Tillgänglig: http://www.soja.djfprojekt.dk/gfx/DJFinternrapport%20markbrugnr22.pdf [2010-10-08]<br />
Statistiska centralbyrån. 2010. Skörd av spannmål, trindsäd, oljeväxter, potatis och slåttervall 2009, Slutlig<br />
statistik. ISSN 1654-4137. Tillgänglig:<br />
URN:NBN:SE:SCB-2010-JO16SM1001_pdf [2010-10-13]<br />
Thacker, P.A., Haq, I. 2008. Effect of enzymes, flavor and organic acids on nutrient digestibility, performance<br />
and carcass traits of growing–finishing pigs fed diets containing dehydrated luserne meal. Journal of the Science<br />
of Food and Agriculture, 89, 101-108.<br />
Thacker, P, A., Haq, I. 2008. Nutrient digestibility, performance and carcass traits of growing-finishing pigs fed<br />
diets containing graded levels of dehydrated luserne meal. Journal of the Science of food and agriculture. 88,<br />
2019-2025.<br />
Thacker, P.A., Racz, V.J., Soita, H.W. 2004. Performance and carcass characteristics of growing-finishing pigs<br />
fed barley-based diets supplemented with Linpro (extruded whole flaxseed and peas) or soybean meal. Canadian<br />
journal of animal science, 84, 681-688.<br />
Valaja, J., Alaviuhkola, T., Siljander-Rasi, H. 1995. Wet barley dis<strong>till</strong>ers solids as a protein source for growing<br />
pigs. Animal feed science and technology, 51, 193-202.<br />
Widmer, M. R., McGinnis, L. M., Wulf, D. M., Stein, H.H. 2008. Effects of feeding dis<strong>till</strong>ers dried grains with<br />
solubles, high-protein dis<strong>till</strong>ers dried grains, and corn germ to growing-finishing pigs on pig performance,<br />
carcass quality, and the palatability of pork. Journal of animal science, 86, 1819-1831.<br />
Wojcik, S., Mroz, Z., Widenski, K. 1980. The influence of quantitative and qualitative differentiations of protein<br />
feeding on the reproduction of sows and rearing of piglets. Roczniki Naukowe Zootechniki, 7, 181-192.<br />
Zuh, X., Li, D., Qiao, S., Xiao, C., Qiao, Q., Ji, C. 1998. Evaluation of HP300 soybean protein in starter pig<br />
diets. Asian-Australasian Journal of Animal Sciences. 11, 201-207.<br />
20
Bilaga 2
Bilaga 3<br />
Egen beräkning på en befintlig slaktsvinsfoderstat innehållande soja:<br />
Fodermedel kg pris/kg pris (kr/slaktsvin)<br />
Färdigfoder <strong>till</strong>växt 15 1,50 23<br />
Soja 25 3,90 98<br />
Vassle 334 0,11 35<br />
Spannmål 162 1,50 243<br />
Koncentrat 8 6,64 53<br />
Totalt 452