Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
TELEFONTEKNIKENS<br />
FÖREGÅNGARE<br />
Historien bakom telefoncentralbyggnaden i Tölö är<br />
tätt förknippad med telefonteknikens utveckling i<br />
Helsingfors. De händelser som ledde till att byggnaden<br />
uppfördes började redan 33 år före huset stod färdigt år<br />
1915.<br />
Telefoninrättning<br />
i Helsingfors 1882<br />
Helsingfors telefoninrättning kom till mycket tack vare<br />
Daniel Johannes Wadén, som hade en elaffär i stan.<br />
Alexander Graham Bell uppfann telefonen år 1876.<br />
Följande år fördes telefoner till de nordiska länderna för<br />
att testas. I slutet av november 1877 sålde man redan telefonapparater<br />
i Johan Nissinens patent- <strong>och</strong> agenturkontor<br />
<strong>på</strong> Annegatan 28, trots att man fortfarande saknade<br />
ett telefonnät. I mitten av december 1877 lät Nissinen<br />
dock dra en telefonlinje <strong>på</strong> ett tiotal meter, att ha som<br />
modell.<br />
Man vet inte precis hur Wadén först kom i kontakt<br />
med telefonen. Han bodde rätt nära Nissinens affär <strong>på</strong><br />
Georgsgatan 29, <strong>och</strong> efter julen 1877 hade han en egen<br />
telefonförbindelse. Man kan anta att det var Wadén som<br />
installerade Nissinens telefonlinje. På våren 1878 bjöd<br />
Wadén ut telefonförbindelser till hugade köpare <strong>och</strong> han<br />
sålde telefoner både i Helsingfors <strong>och</strong> runt om i Finland.<br />
I oktober 1878 sålde han vidareutvecklade telefoner, där<br />
`mikrofonen fungerade som sändare´, i sin affär.<br />
Wadén hade, i samarbete med Bell-bolaget grundat en<br />
telefoninrättning, som han kallade Helsingfors Telefon-<br />
Förening <strong>och</strong> Helsingin Telefoni-Yhdistys.<br />
Redan år 1880 hade han försökt få tillstånd att grunda<br />
en telefoninrättning i Helsingfors. Tillståndet bevljades<br />
inte, men efter att ha lämnat in en ny ansökan, fick han<br />
licensen i januari 1882. Den 25.1.1882 lämnade han in<br />
en utredning över detaljer kring grundandet av en telefoninrättning<br />
till Helsingfors magistrat.<br />
I slutet av februari 1882 började han bygga telefoninrättningen.<br />
Byggnadsarbetena tog många månader. I första skedet<br />
ingick att dra <strong>och</strong> fästa ledningar, att sätta upp stödanordningar<br />
<strong>och</strong> att installera centralen.<br />
I april 1882 stod det i Uusi Suometar: ”Telefoni-werkkoa<br />
täällä on jo ruwettu kutomaan” (”Man har redan börjat<br />
väva ett telefon-nät här”). Centralstationen placerades<br />
i femte våningen i Kiseleffs nya stenhus vid Västra<br />
Henriksgatan 12, det som senare blev den norra korsningen<br />
av Mannerheimvägen <strong>och</strong> Lönnrotsgatan, där Hotell<br />
Marski nu finns. Wadén flyttade också in med sin affär.<br />
`Doktors-ingenjören´ Geo Taylor, hemma från Buffalo<br />
<strong>och</strong> verksam vid det amerikanska Bell-bolaget ledde byggandet<br />
av Helsingfors första telefoninrättning i början<br />
av 1882, efter att han ingått ett avtal med Wadén. Ungefär<br />
fyra månader efter att den officiella licensen beviljats<br />
kunde man börja ringa med telefoner i Helsingfors.<br />
Från centralstationen drog man tre huvudlinjer över<br />
hustaken, längs Alexandersgatan, samt över Norra <strong>och</strong> Södra<br />
Esplanaden. Dessutom drog man upp enskilda förbindelselinjer.<br />
Det fanns drygt hundra abonnenter, men man<br />
drog över 200 linjer, eftersom man utgick från att antalet<br />
abonnenter snart skulle stiga.<br />
Kring telefonlinjerna - t.ex. i Kronohagen, Gardesstaden<br />
<strong>och</strong> kring Skillnaden, fanns det ämbetsverk, läroinrättningar,<br />
affärsföretag <strong>och</strong> välsituerade invånare.<br />
I slutet av maj 1882 öppnades den första telefonlinjen<br />
från Brunnshuset till Operakällaren för provbruk. Operakällaren<br />
fanns då i den byggnad som nu är Svenska Teatern.<br />
Telefonförbindelsens längd var alltså ungefär 1,5<br />
km.<br />
Telefoninrättningen öppnades officiellt den 6.6.1882.<br />
Då fanns ungefär 50 telefonnummer i bruk, men det kom<br />
hela tiden nya abonnenter. I början av juli fanns det 136<br />
<strong>och</strong> i slutet av året var de redan 194. I slutet av år 1882<br />
fanns det ca 500 telefoner i bruk i hela Finland.<br />
Telefoner till<br />
nya områden<br />
Redan våren 1883 började man dra ledningar ut från Helsingfors,<br />
till villor <strong>och</strong> herrgårdar. I juli 1883 hade Stansvik,<br />
Degerö, Hertonäs <strong>och</strong> Botby anslutit sig till Helsingfors<br />
Telefon.<br />
Att man tog i bruk telefonen förde med sig också andra<br />
förändringar i kommunikationen i Helsingfors. Stadsposten<br />
hade börjat konkurrera med poststyrelsen år 1866 eftersom<br />
riksposten inte då bar hem posten. När staden<br />
växte blev det dyrare att bära ut posten till hemmen <strong>och</strong><br />
när också telefonen tog kunder från postverket, upphörde<br />
stadsposten med sin verksamhet 1891. Telefonen i sin<br />
tur tävlade om kunderna med telegrafen.<br />
Sedermera tog Waldén kontakt med Bell-bolaget i Stockholm<br />
<strong>och</strong> fick veta att bolaget var villigt att sälja de telefonapparater<br />
som fanns i Helsingfors för 200 000 guldmark.<br />
Innan köpebrevet kunde undertecknas måste man<br />
9
Change language