Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

More documents

Recommendations

Info

Lars Mattson, Magnus Ståhlberg, Peter Estlander, Pirkko Kinnunen, Anna Savikko. STYRELSEN FÖR OY RUNEBERGINKATU 43 2001–2002 Arto Alho ordförande Lars Mattsson medlem Magnus Ståhlberg medlem Jari Salo medlem 2003–2004 Lars Mattsson ordförande Magnus Ståhlberg medlem Anna Savikko medlem Björn Weck medlem 2005 –2008 Lars Mattsson ordförande Magnus Ståhlberg medlem Anna Savikko medlem Pirkko Kinnunen medlem 2009– Lars Mattsson ordförande Magnus Ståhlberg medlem Anna Savikko medlem Jarmo Kulmala medlem
TELEFONTEKNIKENS FÖREGÅNGARE Historien bakom telefoncentralbyggnaden i Tölö är tätt förknippad med telefonteknikens utveckling i Helsingfors. De händelser som ledde till att byggnaden uppfördes började redan 33 år före huset stod färdigt år 1915. Telefoninrättning i Helsingfors 1882 Helsingfors telefoninrättning kom till mycket tack vare Daniel Johannes Wadén, som hade en elaffär i stan. Alexander Graham Bell uppfann telefonen år 1876. Följande år fördes telefoner till de nordiska länderna för att testas. I slutet av november 1877 sålde man redan telefonapparater i Johan Nissinens patent- och agenturkontor på Annegatan 28, trots att man fortfarande saknade ett telefonnät. I mitten av december 1877 lät Nissinen dock dra en telefonlinje på ett tiotal meter, att ha som modell. Man vet inte precis hur Wadén först kom i kontakt med telefonen. Han bodde rätt nära Nissinens affär på Georgsgatan 29, och efter julen 1877 hade han en egen telefonförbindelse. Man kan anta att det var Wadén som installerade Nissinens telefonlinje. På våren 1878 bjöd Wadén ut telefonförbindelser till hugade köpare och han sålde telefoner både i Helsingfors och runt om i Finland. I oktober 1878 sålde han vidareutvecklade telefoner, där `mikrofonen fungerade som sändare´, i sin affär. Wadén hade, i samarbete med Bell-bolaget grundat en telefoninrättning, som han kallade Helsingfors Telefon- Förening och Helsingin Telefoni-Yhdistys. Redan år 1880 hade han försökt få tillstånd att grunda en telefoninrättning i Helsingfors. Tillståndet bevljades inte, men efter att ha lämnat in en ny ansökan, fick han licensen i januari 1882. Den 25.1.1882 lämnade han in en utredning över detaljer kring grundandet av en telefoninrättning till Helsingfors magistrat. I slutet av februari 1882 började han bygga telefoninrättningen. Byggnadsarbetena tog många månader. I första skedet ingick att dra och fästa ledningar, att sätta upp stödanordningar och att installera centralen. I april 1882 stod det i Uusi Suometar: ”Telefoni-werkkoa täällä on jo ruwettu kutomaan” (”Man har redan börjat väva ett telefon-nät här”). Centralstationen placerades i femte våningen i Kiseleffs nya stenhus vid Västra Henriksgatan 12, det som senare blev den norra korsningen av Mannerheimvägen och Lönnrotsgatan, där Hotell Marski nu finns. Wadén flyttade också in med sin affär. `Doktors-ingenjören´ Geo Taylor, hemma från Buffalo och verksam vid det amerikanska Bell-bolaget ledde byggandet av Helsingfors första telefoninrättning i början av 1882, efter att han ingått ett avtal med Wadén. Ungefär fyra månader efter att den officiella licensen beviljats kunde man börja ringa med telefoner i Helsingfors. Från centralstationen drog man tre huvudlinjer över hustaken, längs Alexandersgatan, samt över Norra och Södra Esplanaden. Dessutom drog man upp enskilda förbindelselinjer. Det fanns drygt hundra abonnenter, men man drog över 200 linjer, eftersom man utgick från att antalet abonnenter snart skulle stiga. Kring telefonlinjerna - t.ex. i Kronohagen, Gardesstaden och kring Skillnaden, fanns det ämbetsverk, läroinrättningar, affärsföretag och välsituerade invånare. I slutet av maj 1882 öppnades den första telefonlinjen från Brunnshuset till Operakällaren för provbruk. Operakällaren fanns då i den byggnad som nu är Svenska Teatern. Telefonförbindelsens längd var alltså ungefär 1,5 km. Telefoninrättningen öppnades officiellt den 6.6.1882. Då fanns ungefär 50 telefonnummer i bruk, men det kom hela tiden nya abonnenter. I början av juli fanns det 136 och i slutet av året var de redan 194. I slutet av år 1882 fanns det ca 500 telefoner i bruk i hela Finland. Telefoner till nya områden Redan våren 1883 började man dra ledningar ut från Helsingfors, till villor och herrgårdar. I juli 1883 hade Stansvik, Degerö, Hertonäs och Botby anslutit sig till Helsingfors Telefon. Att man tog i bruk telefonen förde med sig också andra förändringar i kommunikationen i Helsingfors. Stadsposten hade börjat konkurrera med poststyrelsen år 1866 eftersom riksposten inte då bar hem posten. När staden växte blev det dyrare att bära ut posten till hemmen och när också telefonen tog kunder från postverket, upphörde stadsposten med sin verksamhet 1891. Telefonen i sin tur tävlade om kunderna med telegrafen. Sedermera tog Waldén kontakt med Bell-bolaget i Stockholm och fick veta att bolaget var villigt att sälja de telefonapparater som fanns i Helsingfors för 200 000 guldmark. Innan köpebrevet kunde undertecknas måste man 9
Page 1: TEKNIK OCH BERÄTTELSER PÅ RUNEBER
Page 5 and 6: FÖRORD IFrämre Tölö i Helsingfo
Page 7: Med ukv-bilen gjorde man 30 install
Page 11 and 12: foner. De här nya stadsdelarna var
Page 13 and 14: Enligt mångas bedömning är Börs
Page 15 and 16: Fasaderna är i mörkt tegel som br
Page 17 and 18: Lars Sonck planerade ornament med t
Page 19 and 20: I Lars Soncks ursprungliga planer f
Page 21 and 22: deltagarna ska bekanta sig med det
Page 23 and 24: Mekaniker Willy Gotthardt med sin h
Page 25 and 26: Strowger-apparaturen från Tölö t
Page 27 and 28: TELEFONNÄTET UTVIDGAR TÖLÖ CENTR
Page 29 and 30: Man kan se skillnaden mellan det f
Page 31 and 32: NÄR KRIGET TRÄNGDE IN GENOM ALLA
Page 33 and 34: läggningar, ledningstillbehör och
Page 35 and 36: OLYMPISKA SPEL OCH ANDRA OMVÄLVNIN
Page 37 and 38: fattande ca 150 nummer för Storhel
Page 39 and 40: ’LAMPVAKTER’ JAGADE SÄKRINGAR
Page 41 and 42: När man letade efter fel i Telefon
Page 43 and 44: Telefonföreningens ukv-bil i slute
Page 45 and 46: målades bilarna blå. Däremellan
Page 47 and 48: edan före ukv-bilarnas tid. Ännu
Page 49 and 50: Trafiken framför Runebergsgatan 43
Page 51 and 52: Centralsalen (Tölö-4), som fanns
Page 53 and 54: Ole Holmström, som skötte radiof
Page 55 and 56: Jouko Evolahti, som ansvarat för l
Page 57 and 58: ”Det råkade vara så att vi var
Page 59 and 60:
I korskopplingsrummet bildar tusent
Page 61 and 62:
”Man kopplar inte kablarna på pl
Page 63 and 64:
grafer hörde till Suomi-Filmi. I s
Page 65 and 66:
Från Telefonmuseets fönster har m
Page 67 and 68:
KRAVBREV FRÅN TÖLÖ Sensommaren 1
Page 69 and 70:
förstört. Det måste förnyas. F
Page 71 and 72:
TÖLÖ FÅR NY SKEPNAD När fakture
Page 73 and 74:
Bostadsnr Våning Funktion Yta m 2
Page 75 and 76:
Dessutom grundades en byggnadsfond
Page 77 and 78:
Markku Kulomäki berättar att disp
Page 79 and 80:
Kontoren som GCI Finland nu förfog
Page 81 and 82:
Telefonföreningens lager i tredje
Page 83 and 84:
KÄLLFÖRTECKNING Intervjer: Bo Ekm
show all

Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?