Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
TELEFONMUSEUM I TÖLÖ<br />
Helsingfors Telefonförenings första museum fanns i<br />
fjärde våningen av huvudbyggnaden <strong>på</strong> Högbergsgatan<br />
<strong>och</strong> det grundades i början av 1960-talet. Museets<br />
samlingar kompletterades hela tiden trots att utrymmet<br />
man hade till sitt förfogande var begränsat.<br />
År 1973 revs museet <strong>och</strong> man byggde kontor istället.<br />
I samma veva försvann en del av föremålen.<br />
Under det följande decenniet, <strong>på</strong> 1980-talet började man<br />
igen samla historiskt material, i väntan <strong>på</strong> att kunna grunda<br />
ett nytt museum.<br />
Centralsalarna i<br />
Tölö i museibruk<br />
När verksamheten i den gamla centralen i Tölö började<br />
gå mot sitt slut i början av 1980-talet, började Kaj Eklöf<br />
fundera om det vore möjligt att spara en del av apparaturen<br />
från 1922 <strong>på</strong> dess ursprungliga plats. Det var ju<br />
ändå fråga om Nordens äldsta automatcentral.<br />
Eklöf bestämde sig för att kontakta HTF:s styrelse <strong>och</strong><br />
skickade en skrivelse om ärendet till bergsrådet Martti<br />
Harva. Eklöfs förslag om att grunda ett nytt museum i<br />
de tidigare centralutrymmena i andra våningen i Tölö<br />
central godkändes <strong>och</strong> man beviljade de medel som behövdes<br />
för ändamålet. Juha Anttinens studio var med om<br />
att planera museiutrymmen. I planerings- <strong>och</strong> förverklingsskedet<br />
deltog överingenjör Reino Tamminen, ingenjör<br />
Olavi Tähtinen <strong>och</strong> Kaj Eklöf. Reino Lehtonen var med<br />
Elsa Salminen <strong>på</strong> Telefonföreningen gör service <strong>på</strong><br />
Tölö-1centralen i mars 1986. (Bild: Henrik Nordberg)<br />
64<br />
om att samla in material. Erkki Lahtinen har bistått med<br />
många praktiska arrangemang.<br />
Den första Strowger-apparaturen från Tölö-1 utgör den<br />
egentliga `stommen´ i Tölö telefonmuseum. Bredvid den<br />
finns flera generationers Strowger-centraler <strong>och</strong> några WL-<br />
26 <strong>och</strong> WL-36-ställningar. Centralställningarna av WL-<br />
26-typ var nästan <strong>på</strong> samma plats när de var i bruk.<br />
I det första skedet byggde man också ett auditorium -<br />
där Tölö-2 tidigare funnits, <strong>och</strong> glasvitriner med föremål<br />
från den gamla telefontekniken <strong>och</strong> dess utveckling.<br />
Den restaurerade museicentralen <strong>och</strong> auditoriet invigdes<br />
under högtidliga former den 22.5.1986.<br />
Mer utrymme för museet<br />
<strong>på</strong> 1990- <strong>och</strong> 2000-talen<br />
När Reino Tamminen gick i pension år 1990 överflyttades<br />
ansvaret för Telefonmuseets utveckling till Jukka Laine.<br />
Först gjorde man en inventering av museilagret <strong>och</strong> man<br />
effektiverade insamlingen av föremål till museet. I det skedet<br />
kom Anna Savikko med, hon hade redan en tid ansvarat<br />
för föreningens icketekniska, historiska material.<br />
Ritningarna för hur museet skulle utvidgas är daterade<br />
den 14.6.1994 <strong>och</strong> de godkändes av Helsingfors byggnadsövervakning<br />
den 16.8.1994. I samma veva ändrades<br />
de utymmen som använts för mynttelefoncentralen till<br />
kontorsutrymmen.<br />
När renoveringen år 1994 kom igång märkte man att<br />
två hörnrum som fanns bredvid museiutrymmena var lediga.<br />
Man föreslog att museet skulle få förfoga över dem.<br />
Dåvarande VD, bergsrådet Kurt Nordman godkände förslaget.<br />
Man började förhandla med fastighetsenheten. Man<br />
kom till en överenskommelse med dem också, så i oktober<br />
1996 började Jukka Laine <strong>och</strong> Anna Savikko förverkliga<br />
andra skedet av Telefonmuseet.<br />
Saneringen började hösten 1997 <strong>och</strong> blev färdig i början<br />
av februari 1998. Då kunde man börja med inredningen.<br />
Museet fick mera utställningsutrymme när förmannens<br />
<strong>och</strong> mekanikernas rum slogs ihop till ett utrymme,<br />
så som arkitekt Matti Iiramo planerat. Till samma plan<br />
hörde att restaurera Soncks väggmålningar <strong>och</strong> sanera trappan<br />
som gått upp till centralsalen. Förutom att sanera<br />
<strong>och</strong> inreda återställde man glasväggen som varit intäckt<br />
av pappskivor till sitt ursprungliga skick. Man placerade<br />
endel föremål <strong>på</strong> centralsalens sida <strong>och</strong> klädde en vägg<br />
med fotografier. De sociala utrymmen som fanns under<br />
hörnrummet sanerades. Trappuppgången som ledde till
Change language