Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Ole Holmström, som skötte radioförbindelserna med ukv-bilarna satt i fjärde våningen i Apollogatans flygel. Han hade fönster mot innergården.
eningsbas. Under strejken måste nödarbeten utföras, t.ex.
för att säkra sjukhusens och polisens telefonförbindelser.”
En del av de strejkande vid centralen var beredda att
utföra sådant arbete som strejkkommittéen klassificerade
som stående utanför strejken.
Lagervaror
för alla behov
”Lagret i Tölö var såtillvida ett stort ställe eftersom antalet
montörer var rätt högt - några hundra montörer. De
hämtade varor från lagret”, redogör Jouko Evolahti.
”Man beställde varor till Tölö och därifrån delades de
ut till montörerna. Sedan fyllde man igen på lagret. I
Tölö fanns det också ukv-bilar, som också de hämtade
tillbehör från lagret.”
”På den tiden var lagret ett ganska livligt ställe, för
där fanns också ett verktygslager och klädlager. Från det
senare delade man ut arbetskläder till montörerna och
det fördes en mycket noggrann bokföring över detta.”
Enligt Evolahti hade man all slags standardutrustning
för telefoninstallering i lager.
”Där fanns allt man kunde tänkas behöva i anslutning
till telefoner. På den tiden hade montörerna inte så mycket
med sig. Numera finns det mindre flyttbara lager, men
då togs allt från lagret i Tölö.”
”Mästarna gav arbetsuppdrag åt montören och berättade
vart de skulle. Sedan tog montörerna vad de behövde
ur lagret och begav sig iväg till kunden.”
”Mest saker hämtades det på morgonen. Till slut önskade
vi att montörerna skulle komma redan föregående
dag för att reservera vad de behövde, så att det inte skulle
bli rusning. De försökte, men det ville aldrig riktigt
lyckas.”
Enlig Evolahti fanns det endel intressanta arbetskamrater
i Tölö.
”Där fanns förstås endel personligheter, särskilt på montörssidan
- med dem blev man närmare bekant. En originell
person gick under namnet `Drumsös skräck´”, nämner
Evolahti.
”Drumsö var hans distrikt. Han var stor och han hade
varit i kriget - och han var ganska säregen, de unga montörerna
var rädda för honom. Han kunde vara otäck mot
sådana som inte riktigt lärde sig eller kunde. Därför fick
han tilläggsnamnet.”
53