Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
tade till de utrymmen som blev lediga.<br />
Seppo Saarlamo hade lämnat installationsbyrån i slutet<br />
av 1970-talet för att bli arbetsledare för dragning av<br />
BBX- telefonväxlarnas inomhusledningar, först i Sörnäs<br />
central <strong>och</strong> senare i Böle. Bo Ekman flyttade 1980 till<br />
ett kommenderingsuppdrag i Mässcentrum i Böle. Ett<br />
år tidigare hade Senja Ekman bytt från Tölö till kundbetjäning,<br />
först till Högbergsgatan <strong>och</strong> sedan till telebutiken<br />
i Östra centrum.<br />
Fackföreningen i<br />
lagervåningen<br />
I tredje våningen i Tölö central - i flygeln mot <strong>Runebergsgatan</strong><br />
- fanns Telefonföreningens lager. Det var Jouko<br />
Evolahti som ansvarade för det. Han arbetade i Tölö<br />
1964-1980.<br />
Evolahti kom i Telefonföreningens tjänst redan år 1957,<br />
först till lagret i Tali <strong>på</strong> Väverivägen. Före det hade han<br />
varit <strong>på</strong> sjön. På en fackföreningskurs <strong>på</strong> Sjömännens kurscentrum<br />
i Lojo hade han blivit bekant med Sjömansunionens<br />
aktivist Niilo Wälläri. Evolahti blev senare Telefonföreningens<br />
kontaktperson för den tekniska perso-<br />
52<br />
nalen, m.a.o. teknisk huvudförtroendeman.<br />
I tredje våningen fanns också arbetarnas huvudförtroendeman<br />
Gunnar Yliharjus arbetsrum (Bo Ekman hade<br />
viceförtroendemannaskapet som bisyssla). Senare flyttade<br />
Yliharju till Högbergsgatans central.<br />
Fackföreningsverksamheten konkretiserades med tiden.<br />
Driftstekniker Kari Tallgren minns att han skulle ha varit<br />
med om två strejker under sin tid i Tölö.<br />
”Den första stejken var kortvarig, men den andra, år<br />
1976, räckte hur länge som helst, kanske t.o.m. ett par<br />
månader. I strejken deltog över 700 personer anslutna<br />
till FTFC. Då arbetade montörerna visserligen, montörerna<br />
<strong>och</strong> kontorspersonalen hörde till olika förbund”,<br />
<strong>på</strong>pekar Tallgren.<br />
”Vi levde <strong>på</strong> strejkbidrag. Jag hörde till FTFC. Då var<br />
anslutningsandelen rätt hög, nästan alla hörde till unionen.<br />
När jag började jobba <strong>på</strong> 1960-talet, berättade man<br />
genast för mig till vilket förbund man skulle ansluta sig.<br />
Man utövade inte <strong>på</strong>tryckning, men man motiverade väl.”<br />
Enligt Tallgren drog man inte ekonomisk nytta av strejken.<br />
”Den största utdelningen av strejken var väl att Jorma<br />
Reini, som ledde den då visade sig förtjänt som fackför-<br />
I mitten av `Trumman´ fanns en rund ställning för mappar. Runt den satt arbetsdirigenterna. En likadan ställning fanns det i<br />
övervakningsrummet <strong>på</strong> Högbergsgatan, där man testade förbindelserna mellan centralerna. (Bild: Telefonmuseet / Erkki Lahtinen)
Change language