Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
När man letade efter fel i Telefonföreningens central använde man<br />
sig av robottelefoner, som ringde upp olika nummer <strong>och</strong><br />
kontrollerade att det uppstod förbindelse. Om fel hittades<br />
alarmerades personalen. Anläggningen finns numera i<br />
Telefonmuseets samlingar. (Bild: Telefonmuseet / Erkki Lahtinen)<br />
felanmälan kunde betyda att det var bara en enskild abonnents<br />
säkring som brunnit.<br />
”Felet kunde också finnas i korskopplingen. Det vita<br />
dimljuset betydde att det fanns något fel i de utgående linjerna<br />
<strong>och</strong> det skulle övervakas extra noga”, beskriver Nordström<br />
möjliga incidenter.<br />
I centralen var 6 A-säkringen en s.k. stativsäkring i<br />
förväljaren. Om den brann, tystnade hundra telefoner samtidigt<br />
inom centralområdet.<br />
”En gång - det här hände visserligen i Sörnäscentralen,<br />
frågade en kamrat hur han skulle isolera när han skulle<br />
utföra ett servicearbete. Jag föreslog att han skulle använda<br />
en enmarksslant som isolering. Marken slant iväg för honom<br />
<strong>och</strong> då brann sexamperesäkringen. Där blev direktkontakt<br />
mellan plus <strong>och</strong> minus. Vi måste kalla städare, förman<br />
<strong>och</strong> mekanikern till platsen”, minns Nordström.<br />
Kari Tallgren hamnade <strong>på</strong> 1960-talet <strong>på</strong> ett dejoureringsuppdrag<br />
i samma central: ”Där var 3-4 äldre mekaniker<br />
<strong>på</strong> jobb. Oss praktikanter kallade man i själva verket<br />
lampvakter, vi kontrollerade varningslamporna <strong>och</strong> bytte<br />
säkringar vid behov. Där fanns tusen <strong>och</strong> åter tusen<br />
säkringar… Jag tror att vi var fyra praktikanter.”<br />
Till den äldre Strowger-centralen, Tölö-1:an - den som<br />
nu är Telefonmuseum - hade man kopplat telefonnummer<br />
som började <strong>på</strong> 44. Till Tölö-2:an mot <strong>Runebergsgatan</strong><br />
hade man kopplat nummer som började med 49.<br />
”I början var det rätt så många <strong>på</strong> jobb i Tölö. Några<br />
for <strong>på</strong> arbetskommenderingar till andra områden, men det<br />
fanns alltid kvar en stadigvarande grupp som skötte husets<br />
tre centraler”, förklarar Tallgren.<br />
”Från driftsavdelningen, där jag själv arbetade fick vi inte<br />
så många uppdrag utifrån. Största delen av tiden gick<br />
åt till att göra reparationer <strong>på</strong> basen av de felanmälningar<br />
folk gjorde.”<br />
Fel att reparera i de mekaniska apparaterna fanns det förstås<br />
tillräckligt av.<br />
”Då när centralerna Tölö-1 <strong>och</strong> Tölö-2 ännu var i bruk,<br />
fanns det enormt mycket arbete att utföra. Redan mekaniken<br />
- i en enda väljare fanns det t.ex. tiotals, kanske hundra<br />
mekaniskt rörliga delar. Det uppstod fel i dem <strong>på</strong> löpande<br />
band <strong>och</strong> då måste man reparera dem”.<br />
De äldsta lyftvridväljarna var redan över 40 år gamla<br />
<strong>på</strong> 1960-talet, så underhåll behövdes.<br />
”Naturligtvis fanns det en stadigvarande underhållsgrupp<br />
som cirkulerade i de här centralerna. Gruppen utförde<br />
underhållsarbete i centralerna utan uppehåll. När<br />
den hade gått igenom centralerna, började den om <strong>på</strong> nytt.”<br />
”Felen gjorde att man ofta också måste byta delar. Ledningssnoddar<br />
måste också bytas ofta. - Sådant här måste<br />
man som driftstekniker reagera <strong>på</strong>, särskilt den första tiden”,<br />
nämner Tallgren.<br />
Driftstekniker Kari Tallgren kan telefoncentralernas<br />
apparatur utan <strong>och</strong> innan.<br />
41
Change language