Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Jan-Erik Nordström å sin sida berättar att några av Tölös
montörer åkte till Sydafrika i mitten av 1950-talet
av samma orsak.
”Några telefonmontörer åkte till Afrika 1954-1955. De
var färdigutbildade. Man annonserade efter arbetskraft till
Afrika i tidningarna”, preciserar Nordström. Bl.a. Nordströms
arbetskamrat G. Åström, som då arbetade i Tölö,
åkte till Afrika. Många åkte för att skatterna var betydligt
lägre där än i Finland.
”Lönerna var också lite bättre där än vad de var här vid
den tiden. - Men när kompisarna sen kom till Finland igen,
hade de svårt att få tillbaka sitt gamla jobb. Firman var
ovillig att ta dem, när de hade åkt iväg utomlands.”
Endel av de återvändande fick senare anställning i Tölö
central, också om det kanske var först något år efter att
de kommit tillbaka.
”Det berodde också på hurdan arbetsledare det var. Om
det var en man kände, gick det lättare.”
I ett skede övervägde Jan-Erik Nordström själv att åka
till Sydafrika. Man hade erbjudit honom arbete. Slutligen
bestämde han sig för att stanna hemma, och det var
kanske en lycklig lösning.
”En montör som kom tillbaka från Afrika insjuknade
allvarligt, han hade blivit smittad där. Han återvände nog,
men hamnade i rullstol. Senare flyttade han till Raumo.”
En brand på Högbergsgatan
försvårade arbetet i Tölö
En gång på 1950-talet bröt det ut en korskopplingsbrand
i centralen på Högbergsgatan som förstummade stadens
samtliga telefoner i Centrum. Det hade följdverkningar
också för centralen i Tölö.
”Jag var själv tre dygn på Högbergsgatan och drog nya
38
personalmatsalen fanns i bottenvåningen av flygen mot
Oksanengatan, delvis under marknivå.
ledningar”, konstaterar Jan-Erik Nordström.
”Eldsvådan ledde till att man införde skiftesarbete för
4-5 år framåt i alla centraler: fyra kvällsskift, fyra nattskift
och fyra dagskift.”
”Jag var inte i skiftesarbete hela tiden. Jag var det några
år i Tölö. Sedan hotade jag med att säga upp mig om
jag inte slapp det - jag orkade inte längre.”
Nordströms dåvarande förman ordnade så att han fick
skola sig till tekniker. Efter det blev han utnämnd till
arbetsledare för HTF:s `landsortscentraler´, de mest avlägsna
fanns i Svartå, Vichtis och Högfors. Sedermera
blev Nordström också arbetsledare vid Telefonföreningens
anläggningar i Tali.