Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Takplaneringen blev kortvarig
Under 1940-talet planerade arkitekt Lars Sonck
en helt ny takkonstruktion för telefoncentralbyggnaden
i Tölö.
Enligt planen skulle det platta taket ha bytts
ut mot ett fem meter högt vålmtak. Tanken var
att man skulle ha klätt taket med tegel och satt
in flera runda fönster under det.
Under takkonstruktionen skulle man ha höjt
fasaden så att man skulle ha fått en sjätte vindsvåning
ovanför den femte. Den var tänkt att
utnyttjas som lagerutrymmen. Till skillnad från
fasaden i övrigt skulle ytterväggarna till den
sjätte våningen vara rappade. Takfoten skulle
ha höjts från +27,35 m. nivå till +30,55 m. Den
nya takåsen skulle ha varit 5 meter högre, på
+35,55 m. nivå.
På väggen i den stora trappuppgången finns
en skiss på den här takplanens fasad. På den
kan man se att husets utseende skulle ha förändrats
helt om planen hade förverkligats. Skisserna
blev färdiga den 30.11.1945, men på Arkitekturmuseet
finns en takritning av Lars Sonck
som är daterad redan i april 1942.
Trots att byggnadstillsynsverket godkände
ändringarna den 13.6.1946, efter ganska lång
betänketid, inledde man aldrig några ändringsarbeten.
Man kan anta att det var de ändringar i
stadsplanen bygget skulle ha haft, som lade hinder
i vägen. Det kan också hända att det var
efterkrigstidens brist på material som var av-
ändå kunde konstatera att föreningen klarat sig ”ovanligt
väl”. Han ansåg att den tryggaste lösningen var att
placera centralanläggningarna i de utrymmen som sprängts
in under Högbergsgatans huvudbyggnad.
Efter bombnatten växte telefontrafiken så explosionsartat
att föreningens ledning var rädd att det skulle skada
centralanläggningarna. Efter förhandlingar med representanter
från armén fick huvudstabens kommunikationskommendant
L. Ekberg med stöd av krigslagen
tillstånd att `koppla bort så många privatabonnenter att
telefontrafiken i Helsingfors ostörd kunde fortsätta´. Telefoneringsivern
lade sig snart och man behövde inte skrida
till extraåtgärder.
34
Lars Soncks takplan från år 1945 skulle ha förändrat husets utseende rätt mycket.
(Helsingfors byggnadstillsynsverks arkiv)
görande för att man avstod från planerna.
Senare har Helsingfors stadsmuseum kraftigt
motsatt sig planer på att ändra takkonstruktionen
på Runebersgatan 43: det gick t.ex.
inte att på 1990-talet bygga nya utrymmen för
luftkonditioneringen uppe på taket, utan de
måste sättas i femte våningen.
När arkitekt Sigurd Johansson från Åggelby
presenterade de följande ändringsför-
slagen för Runebergsgatan 43 för byggnadstillsynsverket
den 31.8.1951 skulle det ha
gällt små förändringar i de tekniska konstruktioner
som finns på det platta vattentaket.
Däremot har man genom åren gjort stora ändringar
på Sörnäs telefoncentral på Karlsgatan,
som också är ritad av Lars Sonck: Den ursprungliga
byggnaden har höjts med två våningar.
Föreningen förlorade inte personal vid bombardemangen
i huvudstaden. Men av dem som var inkallade till vapentjänst
förlorade man många, sammanlagt 14 personer.
De flesta av dessa stupade under de första och sista månaderna
av fortsättningskriget. Under vinterkriget och
fortsättningskriget steg personalförlusterna till 24.
När kriget tog slut hösten 1944 kunde man utvärdera
de materiella skadorna, som steg till ca 19,3 miljoner mark.
Största delen, 15,2 miljoner (nästan 77 %) utgjordes av
förstörelsen av lagerutrymmen vid Hamngatan 4.