Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

More documents

Recommendations

Info

DEN NYASTE TEKNIKEN: EN AUTOMATISK CENTRAL För att sköta en automatisk telefoncentral behövde man inte längre telefonister, utan samtalen förmedlades med hjälp av elektromagnetiska reläer via s.k. väljare. Utomlands hade man använt apparaturen såpass länge att man hunnit få positiv erfarenhet av den. Telefonister förpassas till historiens dunkel Suomen Kuvalehti gav sina läsare förhandskunskap om teknikens utveckling i nummer 6, som utkom i februari 1920: 22 TELEFONFRÖKNARNA FÖRSVINNER En banbrytande uppfinning, som Helsingfors snart får ta del av. ”Vi människor begår ofta det fatala misstaget, att när vi hör om en stor uppfinning, tror vi att det sista ordet sagts på detta område. Och oftast får vi sedan snart erfara att det vi trodde var omöjligt att överträffa inte är så speciellt när man jämför med de nyaste vinningarna. När Morse i början av det nittonde seklet uppfann den elektromagnetiska telegrafen, trodde många säkert att man inte skulle kunna få något märkligare till stånd med hjälp av elektriciteten. Ändå dröjde det inte mer ett par årtionden innan Marconi presenterade den trådlösa telegrafen. På samma sätt tyckte man när Bell kring år 1870 satte ihop den första telefonen, att hans uppfinning var alldeles enastående. Ändå har telefonen under årens lopp utvecklats så, att de med de senaste uppfinningarna utrustade telefonerna är verkliga underverk, som man tidigare inte ens kunnat drömma om. Här i Finland togs de första telefonerna i bruk i juni 1882 och samma år hade man redan ungefär 140 telefoner i användning i Helsingfors. Senare har de ökat i antal så att de nu kan räknas i tiotals tusen. Själva telefonen ändrades inte mycket från 1882 till något år före krigsutbrottet, när ett nytt signalsystem togs i bruk och den gamla veven försvann från telefonerna. Men nu har man tänkt ta i bruk en alldeles ny uppfinning i vår huvudstad, som kommer att göra telefonerandet mycket enklare än vad det tidigare varit, nämligen en automatisk telefoncentral. Sådana här centraler är redan rätt mycket i bruk i de stora civiliserade länderna Tyskland, England och Amerika, och på endel ställen i vårt grannland Sverige. I Helsingfors kommer den automatiska centralen till en början att byggas i stadsdelen Tölö och det kommer säkert att dröja åtminstone tio år innan alla samtal i Helsingfors med omnejd kan gå via den automatiska centralen.” Bruksanvisningar för de nya telefonerna Tidningen fortsatte beskrivningen av den automatiska centralen och de nya telefonerna: ”I själva verket är det missvisande att tala om nya telefoner, för de gamla telefonerna kommer att hållas i bruk. Man bygger bara in en 10-siffrig skiva, som påminner om en klocktavla och med hjälp av den kan telefonens ägare nå vilket nummer som helst. Kopplandet är enkelt. Om man t.ex. vill tala med nr 124, ska man sätta fingret i nummer ett och snurra skivan så långt det går åt höger. Sedan tar man bort fingret och då snurrar skivan tillbaka av sig själv. Man gör sedan på samma sätt med siffrorna 2 och 4 och när man sedan tar luren i handen börjar klockan hos nr 124 genast ringa och tystnar inte förrän någon svarar där, eller den som telefonerat lägger på. För att ringandet inte ska störa alltför mycket, ringer klockan inte oavbrutet utan med korta intervaller, så att den ringer t.ex. i en sekund och är tyst en sekund, tills den börjar ringa igen. Om det är upptaget hos nr 124 kan den som telefonerar genast höra ett surrande ljud i sin lur. Hur den här automatiska kopplingen sker, är omöjligt att kortfattat förklara. Man kan bara kort nämna att det för varje av stadens telefoner finns en liten knapp, en s.k. sökare, som förmedlar samtalen. Nya uppfinningar inom elektroniken tas i bruk i de automatiska centralerna. Det är t.ex. nästan otänkbart att man inte genast skulle märka om någon linje slutar fungera. Det finns nämligen lampor i många olika färger som genast meddelar var och hurdant fel det är fråga om. En vakt vakar dag och natt över centralen och håller ett öga på signallamporna. Som redan nämndes kommer den första automatiska centralen att byggas i Tölö. Apparaturen har redan beställts från den stora affären Siemens & Halske i Berlin och den kan bli färdig om ett år. Men det kommer ännu att dröja länge innan de gamla centralerna tas ur bruk, åtminstone tio år. Under den här tiden kommer det att finnas s.k.
Mekaniker Willy Gotthardt med sin hustru (Bild: Telefonmuseet / Erkki Lahtinen) halvautomatiska centraler, som en av våra bilder visar. Dessa behövs då en telefon av äldre modell vill ringa upp en ny. Nu har vi alltså kommit till den tid då man inte längre behöver gräla med telefonfröknarna, utan man utan besvär kan ringa upp vem som helst. Det är märkligt hur snabbt telefonen har utvecklats. Hur stor skillnad är det inte mellan Bells ursprungliga maskin och nutidens moderna telefoner och automatiska centraler. Ändå har denna utveckling inte tagit mer än 50 år. Hurudana telefoner kommer vi att ha när ännu ett halvsekel förflutit?” Bruksanvisningar för telefoner hade lämnats bort ur Helsingfors telefonkataloger år 1904. De kom tillbaka till katalogerna när automatcentralen installerats år 1922. Siemens levererade Strowger-centralen Installationssarbetena började under tyskarnas ledning i början av 1921 i centralhuset i Tölö. De första apparaturleveranserna anlände till Finland våren 1921. Man var tvungen att göra rätt omfattande reparationsarbeten och omändringar inne i byggnaden eftersom den var byggd för en manuell central. På grund av den efterkrigstida krisen i Tyskland var det inte möjligt att fullfölja centralleveransen precis så som man planerat. De sista anläggningarna kom först i början av 1922. Automatcentralen - som senare fick namnet Tölö 1 - monterades i andra våningen på Runebergsgatan 43. Enligt Lars Soncks ursprungliga ritningar skulle korskopplingsrummet ha placerats på husets vind, men man bestämde sig för att sätta det i bottenvåningen. Den nuvarande centralens korskopplingsrum är delvis i samma utrymmen. Kabelkällaren, dit de underjordiska telefonlinjerna kommer placerades ännu längre ner i husets källare. Den arbetskraft man behövde för installationsarbetena rekryterades lokalt. Folk från föreningen deltog också, både i det egentliga monteringsskedet och när man testade apparaturen. På det sättet blev man bekant med hur centralen fungerade. Det automatcentralsystem Siemens & Halske levererade var av s.k. Strowger-typ eller som det också kallades lyftvridväljarcentral. I en sådan central vrids väljarna och stiger med hjälp av den impulsserie som kommer från telefonens väljarskiva. Väljarna hålls på plats så länge tills den som ringer upp lägger ner luren, då de återgår i viloläge. Sådana här system, i lite olika utvecklade versioner, skaffades till olika centraler i Helsingfors till år 1950. Strowger-centralen var utomordentligt långlivad, vilket visas av att Tölö central var i bruk i 63 år. Den togs ur bruk först 1985 då man bytte till digitalteknik. 23
Page 1: TEKNIK OCH BERÄTTELSER PÅ RUNEBER
Page 5 and 6: FÖRORD IFrämre Tölö i Helsingfo
Page 7 and 8: Med ukv-bilen gjorde man 30 install
Page 9 and 10: TELEFONTEKNIKENS FÖREGÅNGARE Hist
Page 11 and 12: foner. De här nya stadsdelarna var
Page 13 and 14: Enligt mångas bedömning är Börs
Page 15 and 16: Fasaderna är i mörkt tegel som br
Page 17 and 18: Lars Sonck planerade ornament med t
Page 19 and 20: I Lars Soncks ursprungliga planer f
Page 21: deltagarna ska bekanta sig med det
Page 25 and 26: Strowger-apparaturen från Tölö t
Page 27 and 28: TELEFONNÄTET UTVIDGAR TÖLÖ CENTR
Page 29 and 30: Man kan se skillnaden mellan det f
Page 31 and 32: NÄR KRIGET TRÄNGDE IN GENOM ALLA
Page 33 and 34: läggningar, ledningstillbehör och
Page 35 and 36: OLYMPISKA SPEL OCH ANDRA OMVÄLVNIN
Page 37 and 38: fattande ca 150 nummer för Storhel
Page 39 and 40: ’LAMPVAKTER’ JAGADE SÄKRINGAR
Page 41 and 42: När man letade efter fel i Telefon
Page 43 and 44: Telefonföreningens ukv-bil i slute
Page 45 and 46: målades bilarna blå. Däremellan
Page 47 and 48: edan före ukv-bilarnas tid. Ännu
Page 49 and 50: Trafiken framför Runebergsgatan 43
Page 51 and 52: Centralsalen (Tölö-4), som fanns
Page 53 and 54: Ole Holmström, som skötte radiof
Page 55 and 56: Jouko Evolahti, som ansvarat för l
Page 57 and 58: ”Det råkade vara så att vi var
Page 59 and 60: I korskopplingsrummet bildar tusent
Page 61 and 62: ”Man kopplar inte kablarna på pl
Page 63 and 64: grafer hörde till Suomi-Filmi. I s
Page 65 and 66: Från Telefonmuseets fönster har m
Page 67 and 68: KRAVBREV FRÅN TÖLÖ Sensommaren 1
Page 69 and 70: förstört. Det måste förnyas. F
Page 71 and 72: TÖLÖ FÅR NY SKEPNAD När fakture
Page 73 and 74:
Bostadsnr Våning Funktion Yta m 2
Page 75 and 76:
Dessutom grundades en byggnadsfond
Page 77 and 78:
Markku Kulomäki berättar att disp
Page 79 and 80:
Kontoren som GCI Finland nu förfog
Page 81 and 82:
Telefonföreningens lager i tredje
Page 83 and 84:
KÄLLFÖRTECKNING Intervjer: Bo Ekm
show all

Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?