Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
deltagarna ska bekanta sig med det regelbundna, enkla<br />
soldatlivet. Övningar <strong>och</strong> föreläsningar avlöser varandra<br />
med uppehåll för de nödvändiga mat- <strong>och</strong> vilopauserna.<br />
Dessutom fäster man tillräcklig uppmärksamhet vid rekreation.<br />
Kurserna räcker en vecka. Man har 50 elever åt gången.”<br />
Skolans verksamhet i Tölö blev kortvarig. År 1921 hade<br />
skyddskåren flyttat bort från telefoncentralen.<br />
Man beslöt att grunda en<br />
automatisk telefoncentral i Tölö<br />
Första världskriget slutade med Freden i Versailles i juni<br />
1919 <strong>och</strong> efter det granskade man centralprojektet <strong>på</strong> nytt.<br />
Klokt nog valde man att lämna mellanskedet med halvautomatisk<br />
central emellan. Beslutet att övergå till helautomatisk<br />
central med en gång visade sig vara framgångsrikt.<br />
Man började allvarligt sondera möjligheterna att byta<br />
till en helautomatisk central så tidigt som i maj 1919.<br />
På Telefonföreningen hade man blivit uppmuntrad av<br />
testerfarenheter från bl.a. Tyskland <strong>och</strong> USA, där man prövat<br />
<strong>på</strong> helautomatiska centraler.<br />
I Centraleuropa hade man hunnit installera några helautomatiska<br />
centraler redan före första världskriget. I<br />
Frankrike hade man år 1913 installerat den första helautomatiska<br />
centralen i Nizza. Samma år togs tekniken i bruk<br />
i England. Men Europas största städer - London, Paris<br />
<strong>och</strong> Berlin - fick sina automatcentraler först efter 1920.<br />
Man beslöt utreda centralprojektet med hjälp av utländska<br />
sakkunniga. Chefsingenjören P. V. Christensen<br />
kom därför från Köpenhamn till Helsingfors sommaren<br />
1919. Samma år <strong>på</strong> hösten gav han ett utlåtande där han<br />
förespråkade en övergång till helautomatik.<br />
Föreningens egna ingenjörer, bland dem John Rosberg<br />
hade kommit till samma resultat. Dennes fördomsfria<br />
inställning bidrog starkt till att föreningens ledning bestämde<br />
sig för att ta steget in i automatcentralens tidevarv.<br />
Man drog tillbaka beställningarna av den ålderdomliga<br />
centralapparaturen från L. M. Ericsson. Ett avtal gjordes<br />
upp med Ericsson enligt vilket tillverkaren köper<br />
tillbaka apparaturen till ett sådant pris att det blir en vinst<br />
<strong>på</strong> 36 000 kronor åt Telefonföreningen. Att man fick till<br />
stånd ett sådant avtal berodde <strong>på</strong> att det fanns en stor efterfrågan<br />
<strong>på</strong> telefoncentraler efter världskriget.<br />
Senare sålde L. M. Ericsson den centralapparatur som var<br />
ämnad till Tölö, till Uleåborg.<br />
Man fick en tysk central<br />
till facilt pris<br />
Eftersom Telefonföreningen hade hört gott om apparatur<br />
från det amerikanska Western Electric & Co, befullmäktigade<br />
man den dåvarande VD:n att ta reda <strong>på</strong>, <strong>på</strong><br />
hurudana villkor bolaget skulle sälja en automatcentral.<br />
Men sedan ställdes man inför en ny fråga: skulle man<br />
ta apparaturen från Western Electric eller från det tyska<br />
Siemens & Halske AG, som förstod hur viktigt det var<br />
att bli insläppt <strong>på</strong> den finska telefonmarknaden? Helsingfors<br />
var en förebild för andra städer i Finland <strong>och</strong> tyskarna<br />
hade dittills stått utanför marknaden i Finland.<br />
Mot slutet av år 1919 fick Siemens allt större fotfäste i<br />
Helsingfors <strong>och</strong> man började luta mot att anlita det bolaget.<br />
Andan i politiken var allmänt tyskvänlig <strong>och</strong> till<br />
saken bidrog också andra faktorer. Då ett nytt bolag, Elektriska<br />
Aktiebolaget Siemens-Schuckert hade grundats våren<br />
1919 i Finland blev det lättare att marknadsföra Siemens<br />
apparater här. Telefonföreningens ledning vände också<br />
alltmer sin blick mot Tyskland. Detta gällde, förutom<br />
von Schantz som nyligen blivit styrelseordförande, också<br />
föreningens stationsavdelnings biträdande ingenjör<br />
John Rosberg, som i december 1919 efterträdde Georg<br />
Bergh <strong>på</strong> posten som avdelningschef. Bergh övergick till<br />
L. M. Ericssons dotterbolag i Finland.<br />
I oktober 1919 sändes John Rosberg till München <strong>och</strong><br />
Berlin för att bekanta sig med Siemens & Halskes automatcentraler.<br />
På hemvägen åkte han via Landskrona där<br />
man hade en central som Western Electric & Co satt upp.<br />
I sitt utlåtande förordade Rosberg Siemens. Bolaget<br />
gav genom förmedlan av sitt ovannämnda dotterbolag<br />
en offert <strong>på</strong> en 2 000 nummers apparatur.<br />
Slutligen bad man om offert för automatcentralen i Tölö<br />
från två tillverkare: Western Electric & Co <strong>och</strong> Siemens<br />
& Halske AG. Det blev den senare som fick beställningen.<br />
Telefonföreningen fattade beslutet om beställningen den<br />
27.12.1919. Det slutgiltiga avtalet tecknades under den<br />
22.3.1920. Det omfattade en leverans <strong>på</strong> 2 000 anslutningar.<br />
Det kaos som rådde i Tyskland <strong>och</strong> den tyska markens<br />
låga värde gjorde affären extra förmånlig för föreningen.<br />
Western Electrics sista bud var 92 833 dåvarande dollar.<br />
Siemens bud var 1 494 028,30 tyska mark, d.v.s. 713<br />
595,10 dåvarande finska mark. Vid den tiden började<br />
den tyska marken vackla, så leverantören tog gärna emot<br />
betalningen i landets valuta.<br />
Telefonföreningens 50-årshistorik från år 1932 sammanfattade<br />
situationen såhär:<br />
”Genom att utnyttja förhållandena <strong>på</strong> valutamarknaden<br />
blev stationen i Tölö så förmånlig, att man inte hade kunnat<br />
drömma om ett sådant pris. De summor man <strong>på</strong> detta<br />
sätt sparat in, kunde sedan användas för fler beställningar,<br />
utan att man behövde fundera <strong>på</strong> finansieringen.”<br />
Senare tog Telefonföreningen ett lån från Suomi-Yhtiö<br />
<strong>på</strong> fyra miljoner mark, för att finansiera installationsarbetena<br />
<strong>på</strong> Tölö telefoncentral <strong>och</strong> för att utvidga centralstationen<br />
<strong>på</strong> Högbergsgatan.<br />
21
Change language