Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Fasaderna är i mörkt tegel som bränts i Helsingborg,
de breda fogarna är gjorda i rödfärgat
murbruk. På det här sättet har man fått en
enhetlig yta.
På gaveln mot Skillnaden finns Hypoteksföreningens
bekanta pelare. Den långa fasaden
mot Bulevarden delas in på samma sätt som
på Börshuset, av två utsprång med pilastrar
emellan. Byggnaden blir en naturlig fortsättning
på den gamla fasaden utan att hörnet betonas
alltför mycket.
Den mycket enkla bottenvåningen och den
festliga övre delen står i konflikt med varandra.
Man skulle kunna tro att gavelns pelare rymde
en festvåning bakom sig och inte bostäder.
Byggnaden har förlorat sin ursprungliga karaktär
när Väinö Vähäkallio byggde en våning
till på det 1932 och gavelns restaurangbalkonger
kom bakom reklamskyltar.
Två av de centralstationer som Helsingfors
Telefonförening fick färdiga 1915, Tölö och Berghäll,
är också byggda i mörkt tegel från Helsingborg.
Enhetligheten och fasadens utseende
är de samma som de lösningar som använts
i Centraltryckeriet.
Tölö station med sin rektangulära form och
sitt flacka tak är typisk för de byggnader Sonck
mal man, 65 år. Under depressionen hade stilklimatet
ändrats totalt. Den vita funkisen gjorde sin entré, och
Sonck tillägnade sig inte den. Vid samma tid kom alvaraaltona
m.fl.”
”Men Sonck gjorde nog kalkyler för tidigare bekanta
kunder. Han planerade också kapell och sommarstugor för
sina åländska vänner… småskaliga arbeten”, räknar Korvenmaa
upp.
På Åland fick Sonck dock också några större arbeten
på 30-talet. I Mariehamn uppförde man ett kapell, ett
sjöfartsinstitut, affärs- och bostadskomplexet Wiklund och
störst av alla, stadshuset 1939.
Andra världskriget kringskar kraftigt byggverksamheten.
De flesta planer Sonck gjorde upp i början av 1940talet
blev oförverkligade. Några fullföljdes av andra arkitekter,
som använde sig av Soncks skisser. Exempel på
detta är kyrkan i Nuijamaa och Mariehamns sjöfartsmuseum.
Efter kriget avslutade Sonck sin verksamhet som aktiv
arkitekt.
Lars Sonck använde fönsterornament också på Rakes hus.
ritade under mitten av 1910-talet.
På samma sätt som huvudbyggnaden på Högbergsgatan
illustreras byggnadens uppgift av
ornamentiken (en gammal telefonapparat).
När man städslade Sonck som arkitekt 1914
eftersträvade byggherren ett gemensamt formspråk
för de båda stationerna.
Soncks första arbete, tävlingsbidraget till Mikaelskyrkan
i Åbo, blev klart 1893. Sitt sista arbete gjorde han,
vill jag minnas, 1945. Det var Uuno Klamis sommarvilla
i Vederlax. - Femtio arbetsår hann han med”, räknar Korvenmaa.
Hårda prövningar
Sonck planerade Telefonföreningens stationer
ända fram till 1940-talet och de följde ofta
samma principer som man använt i Tölö.
Berghälls (Sörnäs) centralstation på Karlsgatan
11 påminner mycket om Tölö telefoncentral,
men fönstren på fasaden står mera
ut. Huset har senare fått två våningar till.
”På äldre dagar blev Sonck tvungen att ligga ganska länge
på Eira sjukhus. Han hade själv ritat det och önskade att
han hade gjort en mera ändamålsenlig byggnad. Där var
ganska trångt”, berättar Korvenmaa.
Somrarna ville Sonck ändå tillbringa på Lasses villa på
Åland, även om han var sjuk.
1953 drabbades han av en sjukdomsattack, som gav
honom bestående skador. Han låg tre år förlamad till sängs.
”Kanske det tillstötte någon komplikation. Han dog
86 år gammal i Helsingfors.”
Lars Sonck dog den 14 mars 1956 i Helsingfors och
där välsignades han den 22 samma månad.
15