Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa

Enligt mångas bedömning är Börsen en av Soncks mest
lyckade byggnader. Börshuset har en innergård med glastak,
en `slottsgård´. Innergården kallades i ritningarna Vinterträdgården
och till en början inreddes den med rikligt
med grönväxter.
Hypoteksföreningen (1908) och Börsen (1911) var betydelsefulla
också på det sättet att Sonck använde sig av
variationer på de utsmyckningar som fanns på dessas fasader
ända till sina stora arbeten in på 1930-talet.
Vid sidan av tunga stenbyggnader planerade Sonck också
villor, företrädesvis för konstnärer. Den mest kända
torde vara Villa Ainola, som blev färdig 1904.
Nästa decennium planerade Sonck Villa Baumgartner,
Villa Billnäs och Gullranda.
Sonck började planera Villa Baumgartner 1911 och den
blev färdigt två år senare. Det var ett strålande enfamiljshus
i Brunnsparken, ursprungligen hette det Villa Stockmann.
Tyvärr rev Brittiska ambassaden huset över en natt
1972.
God anda
på Soncks byrå
Man byggde snabbt i början av 1910-talet. Det ekonomiska
uppsvinget hade hållit i sig från 1890-talet och man
trodde detta skulle fortsätta i det oändliga.
Framförallt i Helsingfors investerade man stort.
”Sonck var då i fyrtioårsåldern och kände alla ledande affärsmän
i sin generation. Alla satt på Börsklubben”, berättar
Konstindustriella högskolans biträdande rektor,
Pekka Korvenmaa, som följt Soncks karriär.
Tack vare att Sonck huvudsakligen arbetade i Helsingfors,
fick hans kända byrå hela tiden in flera beställningar.
Versamhetsfältet breddades från kyrkor och bostadshus
till bl.a. sjukhus och affärspalats.
När arbetsmängden ökade anställde Sonck fler assistenter.
När det var som bäst - på 1910-talet - arbetade
det 5-6 assistenter på hans arkitektbyrå. Deras antal växlade
med mängden uppdrag på byrån.
Vid samma tid befästes praxisen att Sonck gav sin kontorschef
stora fullmakter att sköta löpande ärenden.
Han ritade själv de viktigaste delarna utgående från
ett otal skisser.
Arkitekten Wivi som någongång ritat för Sonck berättar
att han aldrig sett att Sonck skulle ha använt linjal.
Ritarna fick ändra hans skisser från små lappar till de rätta
proportionerna, och rita rent dem.
Soncks ritningar - speciellt de senare - har inte alltid
något annat egenhändigt utfört än signaturen.
I sin byrå övervakade Sonck hur arbetena framskred, gav
råd och korrigerade assistenternas arbeten. Han var ändå
inte mästrande utan diskuterade gärna olika alternativ.
Sonck skapade en inspirerande och fri atmosfär på sin
stora byrå. Han var en god förebild, hans arbetskapacitet
var enorm.
Arkitekt Lars Sonck planerade flera telefoncentralen i Helsingfors.
Särskilt i början var samarbetet kamratligt på byrån.
På somrarna arbetade man tillsammans på Lasses Villa i
Finström på Åland.
Sonck slet också
under krigsåren
Trots att första världskriget härjade i Europa (1914-1918)
fortsatte Sonck att arbeta. Också planerna på de fastigheter
som var halvfärdiga kunde slutföras.
Under krigsåren blev t.ex. telefoncentralstationerna i
Tölö och Berghäll (Sörnäs) färdiga, och också Alfred Kordelins
Villa Gullranda. Villan blev färdig 1916 och Kordelin
mördades 1917.
Den ensamstående Kordelin testamenterade sina väldiga
tillgångar till allmännyttiga ändamål och till en
stiftelse han grundat. På så sätt tillföll Gullranda Finska
staten. Numera är den känd som presidentens officiella
sommarbostad.
År 1917 blev Villa Billnäs i Pojo och Brändö strandhotell
samt hotellen på Brändö och i Norrkulla färdiga.
En del av Soncks arbeten förblev på planeringsstadiet.
De mera betydelsefulla av dessa var Borgå nya kyrka, Esplanadkapellets
restaurang i Helsingfors samt utvidgningen
och ändringen av stadsplanen för Mariehamns stad.
I början av 1920-talet upplevde byggandet igen en uppgång.
Sonck hängde med i det ekonomiska uppsvinget och
hans egendom växte.
13