Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
en ännu hårdare risbastu.<br />
Till all lycka fick Sonck senare fortsätta sina studier<br />
vid Reallyceum i Åbo, där han hade större framgång med<br />
sina studier.<br />
När han fått sitt dimissionsbetyg från realskolan våren<br />
1888 började han söka sin egen väg. Han skrev in sig vid<br />
Åbo Industriskolas byggnadsavdelning.<br />
Från Industriskolan fick han inget dimissionsbetyg,<br />
för att få det borde han ha praktiserat ett år. Det hann<br />
han aldrig med.<br />
Samma brådska fortsatte vid Finlands Polytekniska institut<br />
i Helsingfors, där han blev färdig arkitekt våren 1894.<br />
Han fick bästa betyg <strong>på</strong> sin kurs, men det var bara ett<br />
årsbetyg. Han fick vitsoden `god´ eller `mycket god´ i<br />
alla läroämnen, men språken blev en stötosten även denna<br />
gång. För att få ett avgångsbetyg måste man ha godkänt<br />
i finska <strong>och</strong> svenska.<br />
Det ledsamma slutet <strong>på</strong> studierna vid institutet kan ha<br />
<strong>på</strong>verkats av att Sonck mitt under sitt sista studieår i Åbo<br />
deltog i en stor kyrkotävling - han vann den 1894. Då<br />
var han bara 23 år <strong>och</strong> kallade sig Eliel Sonck, det namn<br />
som användes inom familjen.<br />
Signaturen Lars Sonck började han använda först efter<br />
några mellanskeden: L.El. Sonck, L.E. Sonck <strong>och</strong> Lars E.<br />
Sonck.<br />
Stockvillor<br />
<strong>och</strong> granitkyrkor<br />
Med de pengar Lars Sonck vann när han ritade Mikaelskyrkan<br />
i Åbo, köpte han mark i sin storvulna hemtrakt<br />
Finström, för att kunna bygga sig en villa.<br />
Lasses villa stod färdig <strong>på</strong> Åland 1895. Det var den<br />
första i en serie ståtliga stockvillor, något som Lars Sonck<br />
också är känd för.<br />
Vid samma tid fortsatte planerandet av Mikaelskyrkan.<br />
För att inhämta den kunskap som behövdes för det<br />
stora arbetet studerade Sonck kyrkoarkitektur i Tyskland.<br />
I Åbo <strong>på</strong>börjades byggnadsarbetet mot slutet av år 1899<br />
<strong>och</strong> kyrkan stod färdig 1904.<br />
Som den verksamma man Sonck var hann han vid tiden<br />
för sitt första storprojekt med mycket.<br />
Han grundade, tillsammans med Björn Federley en arkitektbyrå<br />
år 1898 i Helsingfors. Redan samma år öppnades<br />
en filial i Tammerfors.<br />
Arkitekternas första samarbete av betydelse i Tammerfors<br />
var firman J. Tirkkonens bostads- <strong>och</strong> affärshus, som<br />
blev färdigt 1901.<br />
Tillsammans med Federley deltog Sonck i planeringstävlingen<br />
av Tammerfors saluhall år 1898. De fick<br />
andra pris.<br />
Samarbetet med Federley torde inte ha räckt länge.<br />
Sonck vann t.ex. tävlingen ”För en ny evangelisk kyrka<br />
i Tammerfors stad” ensam.<br />
12<br />
Han arbetade i huvudsak i Helsingfors.<br />
Tammerfors kyrka började byggas 1902 <strong>och</strong> den blev<br />
färdig 1907.<br />
Sin egen stil trogen ändrade Sonck sina planer. Till en<br />
början skulle kyrkan dekoreras sparsamt. Först när man<br />
redan <strong>på</strong>börjat bygget föreslog Sonck att man skulle måla<br />
fresker i kyrkosalen. Han motiverade sitt förslag med<br />
att man då inte skulle behöva en altartavla <strong>och</strong> målningen<br />
skulle hålla i århundraden. Uppdraget gick till Hugo<br />
Simberg <strong>och</strong> Magnus Enckell.<br />
Den tredje av Socks mera betydande kyrkor finns i Helsingfors,<br />
i Berghäll.<br />
Sonck deltog också i Paris paviljong i planeringstävlingen<br />
1899 under signaturen ”År 1900”. - Tävlingens<br />
segrare var arkitektbyrån Gesellius-Lindgren-Saarinen.<br />
Domarna tyckte att Soncks förslag mer liknade ett monument<br />
än ett utställningsbygge.<br />
Helsingfors Telefonförening<br />
som arbetsgivare<br />
Samtidigt som man byggde Johanneskyrkan i Tammerfors,<br />
planerade Sonck i Helsingfors en grupp byggnader<br />
som representerar den nationalistiska finländska jugendarkitekturen.<br />
Av dessa byggnader är Helsingfors Telefonförening,<br />
planerad 1903-04 <strong>och</strong> färdigbyggd 1904-05,<br />
Eira sjukhus <strong>och</strong> Privatbanken (numera Helsingfors stads<br />
Jugendsal) de mest kända.<br />
Helsingfors Telefonförening i huset <strong>på</strong> Högbergsgatan<br />
skulle rymma föreningens kontor, apparatur <strong>och</strong> bostäder.<br />
Eftersom det inte fanns förebilder för en sådan byggnad<br />
i Finland, sände Telefonföreningen Sonck till Tyskland<br />
år 1901 för att studera utvecklingen <strong>på</strong> området.<br />
Stimulansen från utlandet kunde Sonck utnyttja även<br />
framledes.<br />
Telefonföreningen städslade också Sonck för att planera<br />
fler centraler. De mest betydelsefulla var centralerna i<br />
Tölö <strong>och</strong> Berghäll (senare Sörnäs), som stod färdiga 1915.<br />
Samarbetet mellan Telefonföreningen <strong>och</strong> Sonck fortsatte<br />
ända till 1940-talet. Ofta följde man i nya centralbyggnader<br />
samma principer som man använt i Tölö.<br />
Originalitet gav anseende<br />
Vid sekelskiftet (1800-1900) bytte Sock från en lättare<br />
art nouveau-stil mot tyngre <strong>och</strong> mer originella former.<br />
När Mikaelskyrkan i Åbo (1904) <strong>och</strong> Johanneskyrkan<br />
i Tammerfors (1907) blev färdiga uppnådde Sonck tack vare<br />
dessa en ställning som en av de ledande gestalterna inom<br />
finländsk arkitektur. Hans stenarkitektur blev känd<br />
också utomlands.<br />
Åren från början av 1900-talet till första världskriget<br />
blev kulmen av Soncks karriär. Då planerade han också Hypoteksföreningens<br />
hus <strong>på</strong> Esplanaden <strong>och</strong> Börshuset <strong>på</strong> Fabiansgatan<br />
i Helsingfors.
Change language