Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
Teknik och berättelser på Runebergsgatan, pdf - Elisa
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
foner. De här nya stadsdelarna var t.ex. Skatudden, Tölö<br />
<strong>och</strong> Berghäll.<br />
Det stora antalet nya anslutningar belastade föreningens<br />
ekonomi. En bidragande orsak var, att de ledningar som<br />
drogs från Högbergsgatans central blev allt längre.<br />
När ledningarna blev längre blev hörbarheten sämre.<br />
Man löste detta problem med att använda dubbelledningar,<br />
vilket ledde till dubbla byggnadskostnader. De här extra<br />
kostnaderna täckte föreningen med att kräva en extra ”tull”<br />
av abonnenter som kom utifrån. Det tyckte inte abonnenterna<br />
om, så man började föra fram krav <strong>på</strong> att nya<br />
centraler skulle byggas i de nya stadsdelarna.<br />
Telefoncentralprojekt<br />
i Tölö <strong>och</strong> Berghäll<br />
Initiativ till att bygga egna centralstationer i Tölö <strong>och</strong> Berghäll<br />
togs första gången upp i Telefonföreningens styrelse<br />
den 14 september 1910. Frågan avgjordes inte då, den fick<br />
inte tillräckligt understöd av styrelsen.<br />
Eftersom kraven fortsatte framställas, togs saken upp till<br />
ny behandling i december 1913. Den här gången ledde det<br />
till resultat: man bestämde sig för att bygga en telefoncentral<br />
i båda stadsdelarna.<br />
Telefonföreningens årsmöte godkände planen enhälligt<br />
i mars 1914. Beslutet dikterades av ekonomiska skäl.<br />
ARKITEKT LARS SONCK<br />
en samvetsgrann arbetsmyra<br />
<strong>och</strong> spjuveraktig gentleman<br />
Antalet anslutningar växte i Berghäll <strong>och</strong> Tölö.<br />
Under perioden 1911-1913 behövdes det i medeltal 303<br />
nya anslutningar per år. Varje anslutning gav föreningen<br />
en 172 marks utgift, <strong>på</strong> årsnivå 51 600 mark. Summan<br />
var betydande, Telefonföreningens hela vinst år 1913 var<br />
26 391,43 mark.<br />
Föreningen löste ut tomtmark för de nya centralerna<br />
av staden. Tomten i Tölö blev <strong>Runebergsgatan</strong> 43. Ursprungligen<br />
hade man tänkt sig Apollogatan 12. Till slut<br />
bestämde man sig för <strong>Runebergsgatan</strong> 43, fast den tomten<br />
var dyrare. Där behövde man inte spränga för att uppföra<br />
husgrunden.<br />
Lars Sonck, som hade utmärkt sig som arkitekt när man<br />
byggde granitborgen <strong>på</strong> Högbergsgatan, kallades för att planera<br />
centralerna i Tölö <strong>och</strong> Berghäll. Man strävade efter<br />
att båda byggnaderna skulle ha en enhetlig stil. Byggnadsentrepenaden<br />
gick till byggmästaren Joh. Johansson.<br />
Man uppskattade kostnaderna för de nya centralstationerna<br />
till 720 000 mark. Styrelsen befullmäktigades att<br />
lyfta ett nytt lån för ändamålet.<br />
Till en början beslöt man sig för att beställa anläggningar<br />
för endast tusen nya nummer, men så bestämde man sig<br />
för att göra de nya byggnaderna så stora att där fanns<br />
plats att utvidga. Trots detta blev den snabba tillväxten<br />
de följande årtiondena i de nya stadsdelarna en överraskning<br />
för Telefonföreningen.<br />
Arkitekt Lars Sonck (1870-1956) fick under sin skiftesrika levnadstid uppleva rikligt med både segrar <strong>och</strong> förluster, t.o.m. en<br />
personlig konkurs. Höjdpunkten i Soncks liv inföll i början av det förra århundradet. Då såg hans mest kända byggnader, Johanneskyrkan<br />
i Tammerfors, Berghälls kyrka i Helsingfors, Villa Gullranda i Nådendal <strong>och</strong> Helsingfors Telefonförenings byggnader<br />
<strong>på</strong> Högbergsgatan, i Tölö <strong>och</strong> Berghäll dagens ljus.<br />
Lars Eliel Sonck föddes den 10 augusti 1870 som skrapabulla<br />
i den niohövdade barnaskaran i Kelviå. Hans<br />
far Knut Emil Sonck var kaplan vid församlingen där.<br />
Hans mor Anna Rebecka Nordström var borgaren Carl<br />
Henrik Nordströms dotter, hemma från Kristinestad. År<br />
1878 blev pastor Sonck utnämnd till kyrkoherde <strong>på</strong> Åland,<br />
Finströms socken. Åland kom att bli Lars Soncks hemort,<br />
han byggde sig senare en villa där, Lasses villa<br />
Törnbeströdd lärostig<br />
I likhet med sina äldre syskon inledde Lars Eliel sin skolgång<br />
i Åbo. När han fyllt tio sattes gossen hösten 1880 i<br />
Åbo klassiska lyceum. Skolgången blev det inte så mycket<br />
av, för den lilla pojken led av en fruktansvärd hemlängtan.<br />
Latin <strong>och</strong> ryska gav mycket huvudbry. Han var<br />
inte intresserad av främmande språk, utan av byggnader.<br />
Enligt sägen skulle Sonck redan som alldeles liten, när<br />
han fick se en ståtlig ladugård, ha utbrustit: ”Tänk om<br />
jag en gång får bygga en sån där!”<br />
På grund av de misslyckade språkstudierna måste gossen<br />
än en gång en vår delge hemfolket en dålig nyhet:<br />
han hade suttit kvar. När han skrev ihop en bekännelse<br />
till sin far greps han av skräck, han trodde det skulle bli<br />
risbastu. För att lite linda in den dystra sanningen avslutade<br />
han brevet med att ”det var Guds vilja”. - Följden blev<br />
11
Change language