2006-12 Människohandel-koppleri - referatsammanställning.pdf
2006-12 Människohandel-koppleri - referatsammanställning.pdf 2006-12 Människohandel-koppleri - referatsammanställning.pdf
Människohandel/koppleri - referatsammanställning Rapport del 1 RättsPM 2006:12 Utvecklingscentrum Stockholm Maj 2006 1
- Page 2 and 3: 1. INLEDNING.......................
- Page 4 and 5: DOM 2003-05-20 HELSINGBORGS TINGSR
- Page 6 and 7: 2. Åtal avseende människohandel f
- Page 8 and 9: använts. Samma bedömning som ting
- Page 10 and 11: Enligt åtalspunkt 2 yrkades ånyo
- Page 12 and 13: Dom 2004-04-29 Huddinge tingsrätt
- Page 14 and 15: sin svåra ekonomiska situation och
- Page 16 and 17: Dom 2005-02-28 Stockholms tingsrät
- Page 18 and 19: Dom 2005-06-02 Stockholms tingsrät
- Page 20 and 21: Tingsrätten fann genom utredningen
- Page 22 and 23: Dom (deldom) 2005-09-22 Helsingborg
- Page 24 and 25: erkände även koppleri av normalgr
- Page 26 and 27: sexuella förbindelser mot ersättn
- Page 28 and 29: I målet inför tingsrätten hörde
- Page 30 and 31: Dom 2005-07-13 Göteborgs tingsrät
- Page 32 and 33: Dom 2006-01-20 Stockholms tingsrät
- Page 34 and 35: hade organiserat att mer än en kvi
- Page 36 and 37: straffmätningen. Då hovrätten in
- Page 38 and 39: pass. Det gjordes vidare gällande
- Page 40 and 41: emot kontrollen över Lenka och del
- Page 42 and 43: Lenka och genom psykisk påverkan u
- Page 44 and 45: Dom 2006-04-12 Katrineholms tingsr
- Page 46 and 47: Tingsrätten har avseende åtalspun
- Page 48 and 49: CL har den 5 februari 2005 främjat
- Page 50 and 51: Dom 2000-05-08 Solna tingsrätt må
<strong>Människohandel</strong>/<strong>koppleri</strong><br />
- <strong>referatsammanställning</strong><br />
Rapport del 1<br />
RättsPM <strong>2006</strong>:<strong>12</strong><br />
Utvecklingscentrum Stockholm<br />
Maj <strong>2006</strong><br />
1
1. INLEDNING...................................................................................................... 5<br />
2. ÅTAL AVSEENDE MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA ÄNDAMÅL<br />
(LAGSTIFTNING GÄLLANDE F.R.O.M. DEN 1 JULI 2002 TILL DEN 1 JULI 2004)<br />
OCH KOPPLERI ALT. GROVT KOPPLERI .............................................................. 6<br />
DOM 2003-04-17 SOLNA TINGSRÄTT MÅL NR B 2636-02 OCH DOM 2003-06-26 SVEA<br />
HOVRÄTT AVD. 11:48 MÅL NR B 3065-03................................................................................ 6<br />
DOM 2003-10-15 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 7:75 MÅL NR B 7477-03 OCH DOM 2003-<strong>12</strong>-<br />
18 HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 2:26 MÅL NR B 4388-03 ..................................... 9<br />
DOM 2004-04-29 HUDDINGE TINGSRÄTT MÅL NR B 3848-03............................................... <strong>12</strong><br />
DOM 2005-02-28 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:3 MÅL NR B 2698-04 OCH DOM 2005-06-<br />
09 SVEA HOVRÄTT AVD. 9:3 MÅL NR B 2204-05, B 2343-05 OCH B 3344-05........................ 16<br />
DOM 2005-06-02 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:6 MÅL NR B 4156-04........................... 18<br />
DOM (DELDOM) 2005-09-22 HELSINGBORGS TINGSRÄTT MÅLENHET 3 MÅL NR B <strong>12</strong>30-05 OCH<br />
DOM <strong>2006</strong>-01-11 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE AVD. 2:23 MÅL NR B 2429-05.. 22<br />
3. ÅTAL AVSEENDE MÄNNISKOHANDEL (LAGSTIFTNING GÄLLANDE<br />
F.R.O.M. DEN 1 JULI 2004) OCH KOPPLERI ALT. GROVT KOPPLERI............... 27<br />
DOM 2005-05-18 BORÅS TINGSRÄTT ROTEL 4 MÅL NR B 436-05, DOM 2005-07-06<br />
HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 1:14, MÅL NR B 2557-05 OCH BESLUT 2005-08-30<br />
HÖGSTA DOMSTOLEN AVD. 2 MÅL NR B 2822-05 .................................................................. 27<br />
DOM 2005-07-13 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:4 MÅL NR B 4385-05............................... 30<br />
DOM <strong>2006</strong>-01-20 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:6 MÅL NR B 8862-04, DOM <strong>2006</strong>-05-09<br />
SVEA HOVRÄTT AVD. 0704 MÅL NR B 1149-06...................................................................... 32<br />
DOM <strong>2006</strong>-02-14 NORRKÖPINGS TINGSRÄTT ROTEL 1 MÅL NR B 982-05 .............................. 37<br />
DOM <strong>2006</strong>-04-<strong>12</strong> KATRINEHOLMS TINGSRÄTT ROTEL 3 MÅL NR B 133-05 ........................... 44<br />
4. ÅTAL AVSEENDE BL.A. KOPPLERI OCH GROVT KOPPLERI .................. 49<br />
DELDOM 2000-04-10 OCH DOM 2000-05-04 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:81 MÅL NR B<br />
13426-99 OCH DOM 2000-06-16 HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 6:62 MÅL NR B<br />
2441-00 OCH B 2754-00........................................................................................................ 49<br />
DOM 2000-05-08 SOLNA TINGSRÄTT MÅL NR B 2738-99...................................................... 50<br />
DOM 2000-05-22 MALMÖ TINGSRÄTT AVD. 4:45 MÅL NR B 751-00...................................... 51<br />
DOM 2000-06-13 MALMÖ TINGSRÄTT AVD. 41:4 MÅL NR B 579-00 OCH DOM 2000-08-10<br />
HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE AVD. 2 MÅL NR B 622-00 .................................... 52<br />
DOM 2000-07-25 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:6 MÅL NR B 1393-00 OCH DOM 2000-09-<br />
29 SVEA HOVRÄTT AVD. 10:46 MÅL NR B 5556-00................................................................ 54<br />
DOM 2000-07-28 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 11:6 MÅL NR B 6613-99 OCH DOM 2000-11-<br />
10 SVEA HOVRÄTT AVD. <strong>12</strong>:29 MÅL NR B 5842-00................................................................ 55<br />
DOM 2001-01-31 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. <strong>12</strong>:1 MÅL NR B 6700-00........................... 62<br />
DOM 2001-03-13 MALMÖ TINGSRÄTT AVD. 3:36 MÅL NR B 9165-00.................................... 63<br />
2
DOM 2002-04-17 MALMÖ TINGSRÄTT AVD. 4:45 MÅL NR B 5414-98 OCH DOM 2003-02-25<br />
HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE AVD. 3:38 MÅL NR B 1075-02 ............................. 64<br />
DOM 2002-05-03 NACKA TINGSRÄTT MÅL NR B 2464-00 OCH DOM 2002-07-09 SVEA<br />
HOVRÄTT AVD. 7:8 MÅL NR B 5324-02.................................................................................. 65<br />
DOM 2002-07-16 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:5 MÅL NR B 2492-02 OCH DOM 2002-10-<br />
30 SVEA HOVRÄTT AVD. 10:24 MÅL NR B 7624-02................................................................ 66<br />
DOM 2002-<strong>12</strong>-23 VÄSTMANLANDS TINGSRÄTT MÅL NR B 738-02 OCH DOM 2003-03-20 SVEA<br />
HOVRÄTT AVD. 6:23 MÅL NR B 221-03.................................................................................. 67<br />
DOM 2003-03-21 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 11:3 MÅL NR B 4205-02 OCH DOM 2003-06-<br />
23 SVEA HOVRÄTT AVD. 5:6 MÅL NR B 2831-03.................................................................... 69<br />
DOM 2003-06-17 MALMÖ TINGSRÄTT AVD. 3:34 MÅL NR B 4374-01.................................... 73<br />
DOM 2003-06-19 SOLNA TINGSRÄTT MÅL NR B <strong>12</strong>27-02 OCH DOM 2003-09-16 SVEA<br />
HOVRÄTT AVD. 9:75 MÅL NR B 5<strong>12</strong>7-03................................................................................ 76<br />
DOM 2003-07-30 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 9:95 MÅL NR B 2942-03............................. 77<br />
DOM 2004-03-08 LIDKÖPINGS TINGSRÄTT MÅL NR B 59-04 OCH DOM 2004-05-14 GÖTA<br />
HOVRÄTT AVD. 1:14 MÅL NR B 793-04.................................................................................. 79<br />
DOM 2004-04-21 (DELDOM) GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:84 MÅL NR B 2034-04, DOM<br />
2004-07-21 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:84 MÅL NR B 2034-04 OCH DOM 2004-<strong>12</strong>-21<br />
HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 5:55 MÅL NR B 2628-04 OCH B 3648-04 ............... 81<br />
DOM 2004-06-16 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:6 MÅL NR B 8454-03, DOM 2004-08-25<br />
SVEA HOVRÄTT AVD. 10:45 MÅL NR B 5692-04 OCH DOM 2004-11-22 HÖGSTA DOMSTOLEN<br />
MÅL NR B 3863-04 ................................................................................................................ 82<br />
DOM 2004-07-20 SUNDSVALLS TINGSRÄTT MÅL NR B 784-04.............................................. 85<br />
DELDOM 2004-<strong>12</strong>-20 OCH DOM 2005-01-18 BOLLNÄS TINGSRÄTT ROTEL 1 MÅL NR B 929-04<br />
SAMT DOM 2005-03-14 HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND AVD. 1 ROTEL 10 MÅL NR B 38-<br />
05 .......................................................................................................................................... 87<br />
DOM (DELDOM) 2004-<strong>12</strong>-30 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:3 MÅL NR B 9637-04 OCH DOM<br />
2005-03-16 HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 3:4 MÅL NR B <strong>12</strong>27-05....................... 90<br />
DOM 2005-03-18 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:3 MÅL NR B 5533-04 OCH DOM 2005-06-<br />
03 SVEA HOVRÄTT AVD. 9:6 MÅL NR B 2696-05.................................................................... 93<br />
DOM 2005-04-07 VÄSTMANLANDS TINGSRÄTT KANSLI VÄSTERÅS ENHET 10 MÅL NR B 4213-<br />
04, DOM 2005-07-29 VÄSTMANLANDS TINGSRÄTT KANSLI VÄSTERÅS ENHET 10 MÅL NR B<br />
1878-05 OCH DOM 2005-<strong>12</strong>-<strong>12</strong> SVEA HOVRÄTT AVD. 8:1 MÅL NR B 3263-05 OCH B 6432-05<br />
.............................................................................................................................................. 95<br />
DOM 2005-07-15 (DELDOM) KATRINEHOLMS TINGSRÄTT ROTEL 3 MÅL NR B 133-05, DOM<br />
2005-10-21 SVEA HOVRÄTT AVD. 10:1008 MÅL NR B 5960-05............................................. 98<br />
DOM 2005-07-20 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:3 MÅL NR B 7568-04, DOM 2005-11-08<br />
SVEA HOVRÄTT AVD. 0910 MÅL NR B 6<strong>12</strong>8-05,................................................................... 100<br />
DOM 2005-<strong>12</strong>-23 HUDDINGE TINGSRÄTT ROTEL 2 MÅL NR B 1666-05 OCH DOM <strong>2006</strong>-03-13<br />
SVEA HOVRÄTT AVD. 10:7 MÅL NR B 9992-05 .................................................................... 102<br />
5. ÅTAL AVSEENDE KOPPLERI .....................................................................106<br />
DOM 2001-04-04 SOLNA TINGSRÄTT MÅL NR B 78-01 OCH DOM 2001-06-14 SVEA HOVRÄTT<br />
AVD. 9:42 MÅL NR B 2824-01.............................................................................................. 106<br />
DOM 2001-07-25 ESKILSTUNA TINGSRÄTT MÅL NR B 1171-01 OCH B 1056-01.................. 107<br />
DOM 2001-10-03 SUNNE TINGSRÄTT MÅL NR B 490-01 OCH DOM 2001-<strong>12</strong>-07 HOVRÄTTEN<br />
FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 1:<strong>12</strong> MÅL NR B 4174-01........................................................... 108<br />
DOM 2002-10-21 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:5 MÅL NR B 5557-02 OCH DOM 2002-<strong>12</strong>-<br />
19 SVEA HOVRÄTT AVD. 1:50 MÅL NR B 9751-02................................................................ 110<br />
3
DOM 2003-05-20 HELSINGBORGS TINGSRÄTT ROTEL 15 MÅL NR B 1179-02 OCH DOM 2004-<br />
02-19 HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE AVD. 3:39 MÅL NR B 1639-03 ................. 111<br />
DOM 2003-11-19 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:82 MÅL NR B 8375-03 OCH DOM 2004-05-<br />
25 HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE AVD. 3:33 MÅL NR B 4939-03 ................................. 1<strong>12</strong><br />
DOM 2003-<strong>12</strong>-02 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 8:83 MÅL NR B 6857-03........................... 113<br />
DOM 2004-01-19 JÖNKÖPINGS TINGSRÄTT MÅL NR B 2205-03, DOM 2004-10-21 GÖTA<br />
HOVRÄTT AVD. 2:23 MÅL NR B 455-04 OCH BESLUT 2004-<strong>12</strong>-15 HÖGSTA DOMSTOLEN AVD. 2<br />
MÅL NR Ö 4756-04 .............................................................................................................. 113<br />
DOM 2004-10-14 STOCKHOLMS TINGSRÄTT AVD. 13:5 MÅL NR B 3906-03........................ 115<br />
DOM 2004-10-26 GÖTEBORGS TINGSRÄTT AVD. 7:75 MÅL NR B 9311-04........................... 116<br />
DOM 2005-03-23 GOTLANDS TINGSRÄTT MÅL NR B 731-03 ............................................... 117<br />
DOM 2005-04-22 KALMAR TINGSRÄTT ROTEL 10 MÅL NR B 223-05................................... 118<br />
DOM 2005-05-11 HUDDINGE TINGSRÄTT ROTEL 3 MÅL NR B 767-05.................................. 119<br />
DOM 2005-07-29 SÖDERTÄLJE TINGSRÄTT ROTEL 4 MÅL NR B 1062-05, DOM 2005-07-29<br />
SVEA HOVRÄTT AVD 1010 MÅL NR B 6527-05..................................................................... <strong>12</strong>0<br />
4
1. Inledning<br />
I enlighet med årsrapporten för 2005 från Utvecklingscentrum Stockholm inhämtades<br />
under hösten 2005 alla tings- och hovrättsdomar rörande människohandel/grovt<br />
<strong>koppleri</strong>/<strong>koppleri</strong> meddelade i Sverige under 2000-2005. Sammanlagt har 52 domar<br />
refererats. Av dessa avser 11 domar åtal för människohandel för sexuella ändamål<br />
och människohandel, sex domar enligt lagstiftningen från den 1 juli 2002 och fem<br />
domar enligt lagstiftningen från 1 juli 2004.<br />
Referatsammanställningen är en delrapport. Domarna skall i rapport del 2 analyseras<br />
bl.a. utifrån gränsdragningen människohandel och <strong>koppleri</strong>. I <strong>2006</strong> års<br />
utvecklingsplan för Utvecklingscentrum Stockholm anges också att den rättsliga<br />
analysen skall avslutas i halvårsskiftet juni/juli <strong>2006</strong>.<br />
Analysen har som målsättning att undersöka eventuella systematiska problem av<br />
beviskaraktär eller av utredningsmässig art. Analysen kommer bl.a. att belysa<br />
målsägandebegreppet när det gäller grovt <strong>koppleri</strong> såväl som de juridiska rekvisiten<br />
avseende människohandelsbrottet. Förhoppningen är att analysen skall skapa<br />
förutsättningar för en enhetlighet bl.a. avseende rubriceringsfrågor och därmed<br />
kunna användas av åklagare ute i organisationen. Några domar är meddelade under<br />
<strong>2006</strong>. Under hösten <strong>2006</strong> kommer den rättsliga analysen av domarna att<br />
presenteras. Några domar meddelade under angivna tidsperioden har inte refererats<br />
i sammanställningen. De aktuella domarna har av olika skäl, som t.ex. att åtalet lagts<br />
ned, inte bedömts vara av intresse för åklagarna 1 . I <strong>referatsammanställning</strong>en<br />
redovisas inte påföljderna. Skälet är att det i många fall är fråga om ytterligare<br />
brottslighet vilket medför att straffvärde bedömningar gällande<br />
människohandel/<strong>koppleri</strong> i de aktuella domarna kan vara svårbedömt.<br />
I referaten finns målnumren angivna så att de åklagare som vill ha tillgång till<br />
fullständiga domar på ett enkelt sätt kan vända sig direkt till aktuell domstol för att<br />
utfå kopia på den efterfrågade domen.<br />
Referatsammanställningen har författats av assistentåklagaren Malin Thunberg<br />
Schunke i samarbete med kammaråklagaren Ingela Hessius<br />
1<br />
Malmö tingsrätt B 2683-00, B 2148-03 och B 8835-05, Borås tingsrätt B 261-01, Stockholms<br />
tingsrätt B 5915-00.<br />
5
2. Åtal avseende människohandel för sexuella ändamål (lagstiftning<br />
gällande f.r.o.m. den 1 juli 2002 till den 1 juli 2004) och <strong>koppleri</strong> alt. grovt<br />
<strong>koppleri</strong><br />
Dom 2003-04-17 Solna tingsrätt mål nr B 2636-02 och dom 2003-06-26 Svea<br />
hovrätt avd. 11:48 mål nr B 3065-03 2<br />
I målet yrkades bl.a. ansvar för L enligt åtalspunkt 1 för grovt <strong>koppleri</strong> och olaga<br />
frihetsberövande. L hade under tiden januari 2000 och fram till den 2 december 2002<br />
i bl.a. Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att 35 kvinnor<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bestått i att L<br />
hade tillhandahållit lägenheter där de sexuella tjänsterna utfördes och att hon bokat<br />
och förmedlat sexköpare. Det ekonomiska utnyttjandet avsåg tillägnelse av<br />
ersättningarna för de sexuella tjänsterna. Det gjordes gällande att brottet skulle<br />
anses som grovt då L under lång tid och i stor omfattning främjat sexuella<br />
förbindelser mot ersättning i större omfattning och då hon hänsynslöst hade utnyttjat<br />
två av kvinnornas situation som endast varit 17 år gamla. Ansvar för olaga<br />
frihetsberövande avsåg att L hade under två veckor i mars 2002 berövat två av<br />
kvinnorna friheten genom att ytterdörren till den lägenhet som de vistades i hade varit<br />
låst utan möjlighet för dem att låsa upp.<br />
Under åtalspunkt 2 yrkade åklagaren ansvar för människohandel för sexuella<br />
ändamål. L hade efter den 1 juli 2002 och fram till den 15 september 2002 genom<br />
vilseledande och andra otillbörliga medel dels förmått målsäganden att den 31<br />
augusti 2002 resa från Estland till Sverige, dels tagit emot och inhyst henne därefter<br />
och fram till den 15 september 2002 i sin lägenhet i Solna, allt i syfte att utnyttja<br />
henne för tillfälliga sexuella förbindelser. L hade därefter och fram till den 17<br />
november 2002 genom vilseledande och andra otillbörliga medel dels förmått<br />
målsäganden att den 19 oktober resa från Estland till Sverige, dels tagit emot och<br />
inhyst henne därefter och fram till den 17 november 2002 i Solna, allt i syfte att<br />
utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser. Vilseledandet hade bestått i att L<br />
hade lämnat oriktiga uppgifter om utlovat arbete i Sverige och förtigit under vilka<br />
förhållanden arbetet skulle bedrivas såsom att hålla målsäganden inlåst under en<br />
månads tid. Övriga otillbörliga medel bestod i att L hade missbrukat att målsäganden<br />
hade levt under ekonomiskt svåra förhållanden och därigenom befunnit sig i en<br />
särskilt utsatt position. Alternativt yrkades ansvar för grovt <strong>koppleri</strong> och olaga<br />
frihetsberövande.<br />
Tingsrätten fann gärningarna under åtalspunkten 1 styrkta. Koppleriet bedömdes<br />
som grovt med motiveringen att verksamheten omfattat ett stort antal (35) kvinnor,<br />
hade pågått under lång tid (nästan 3 år) och då två av flickorna varit under 18 år.<br />
Åtalet för olaga frihetsberövande ogillades dock av bevisskäl.<br />
Ifråga om åtalspunkten 2 fann tingsrätten utrett att L vid det första tillfället (31<br />
augusti 2002) hade förmått målsäganden att resa till Sverige i syfte att utnyttja henne<br />
2 Målet är relevant även för gränsdragningen mellan <strong>koppleri</strong>/grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
6
för sexuella förbindelser. Trots att det ansågs utrett att L hade vilselett målsäganden<br />
om vilket arbete som skulle utföras i Sverige (posering, eskortservice etc. istället för<br />
samlag) fann inte tingsrätten bevisat att det fanns ett orsakssamband mellan<br />
vilseledandet och avresan. Målsäganden hade vid förhör uppgivit att hon inte visste<br />
om hon skulle ha åkt till Sverige även om hon hade vetat att arbetet avsåg<br />
prostitution. Mot ett sådant orsakssamband talade även att målsäganden vid det<br />
första tillfället i Sverige accepterat att komma tillbaka och arbeta senare under<br />
hösten. Åklagaren ansågs därmed inte ha styrkt att målsäganden inte skulle ha rest<br />
till Sverige om hon hade vetat att hon skulle ha samlag med män. Ifråga om<br />
påståendet att L även hade använt andra otillbörliga medel för att förmå<br />
målsäganden till att resa till Sverige konstaterade tingsrätten att utredningen om<br />
målsägandens ekonomiska situation och vad som föregick hennes resa inte var<br />
tillräcklig för att anse styrkt att L hade använt sig av otillbörliga medel. Tingsrätten<br />
hänvisade härvid till förarbetena till lagen och konstaterade bl.a. att<br />
omständigheterna måste vara sådana att offret inte har något annat verkligt eller<br />
godtagbart alternativ än att underkasta sig gärningsmannens vilja. Mot bakgrund av<br />
att det således varken ansågs vara styrkt att målsäganden genom vilseledande eller<br />
andra otillbörliga medel förmåtts att resa till Sverige, kunde enligt tingsrätten inte<br />
heller ansvar för det efterföljande mottagandet eller inhysandet av målsäganden<br />
komma ifråga. Tingsrätten fann vidare att ansvar för människohandel för sexuella<br />
ändamål inte heller vid det andra tillfället (19 oktober 2002) kunde komma ifråga. Det<br />
anfördes här att L varken hade vilselett målsäganden om arbetets art (målsäganden<br />
hade arbetat för henne redan) eller att hon hade använt sig av otillbörliga medel (se<br />
tingsrättens resonemang angående tillfället den 31 augusti 2002). Det ansågs heller<br />
inte visat att L hade vilselett målsäganden ifråga om inlåsningen i lägenheten.<br />
Sammanfattningsvis ogillades åtalet för människohandel för sexuella ändamål i<br />
sin helhet. Däremot biföll tingsrätten åklagarens andrahandsyrkande och dömde L för<br />
grovt <strong>koppleri</strong> med motiveringen att hon hade främjat sexuella förbindelser i stor<br />
omfattning. Däremot fann inte tingsrätten att det hade framkommit sådana<br />
omständigheter att L kunde anses ha hänsynslöst utnyttjat målsägandens situation.<br />
Åtalet för olaga frihetsberövande ogillades av bevisskäl.<br />
Hovrätten fastställde tingsrättens dom i ansvarsdelen både avseende<br />
åtalspunkten 1 och 2. Ifråga om åtalet för människohandel för sexuella ändamål (31<br />
augusti 2002) fann hovrätten att åklagaren inte hade förmått att styrka att<br />
målsäganden hade blivit vilseledd av L. Härvid anfördes att målsäganden hade<br />
uppgivit att hon hade anat att arbetet i Sverige handlade om att tillhandahålla<br />
sexuella tjänster och att hon sedermera frivilligt kom att ägna sig åt prostitution.<br />
Hovrätten fann vidare att målsäganden visserligen hade levt under knappa<br />
ekonomiska omständigheter i Estland, men att det inte av utredningen i målet kunde<br />
anses som styrkt att hon hade befunnit sig i en sådan situation i Estland att hon i<br />
praktiken inte hade något annat val än att åka till Sverige. Inte heller hade det visats<br />
att L skulle ha haft närmare kännedom om målsägandens förhållanden. Det ansågs<br />
därmed inte styrkt att målsäganden hade begett sig till Sverige på grund av<br />
vilseledande eller genom något annat sådant otillbörligt medel. Ifråga om den<br />
åtalspunkt som gällde tillfället den 19 oktober 2002 fann hovrätten i likhet med<br />
tingsrätten att något vilseledande från L:s sida ifråga om vilka arbetsuppgifter som<br />
skulle utföras inte kunde anses föreligga och att andra otillbörliga medel inte hade<br />
7
använts. Samma bedömning som tingsrätten gjordes ifråga om inlåsningen i<br />
lägenheten.<br />
8
Dom 2003-10-15 Göteborgs tingsrätt avd. 7:75 mål nr B 7477-03 och dom 2003-<br />
<strong>12</strong>-18 Hovrätten för västra Sverige avd. 2:26 mål nr B 4388-03<br />
I målet yrkades enligt åtalspunkt 1 ansvar för S avseende människohandel för<br />
sexuella ändamål och för D avseende grovt <strong>koppleri</strong>. S hade omkring den 10 juli<br />
2003 genom vilseledande förmått målsäganden M, som inte hade fyllt 18 år, att bege<br />
sig från Tyskland till Danmark i syfte att utnyttja henne för tillfälliga sexuella<br />
förbindelser. Därefter hade S främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
M omkring den 13-17 juli 2003 i Danmark haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. 3 Det gjordes gällande att vilseledandet hade bestått i att S hade erbjudit M<br />
arbete på restaurang i Danmark och förtigit att syftet var att utnyttja henne för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser. Vidare hade S bl.a. betalat M:s tågbiljett till Danmark,<br />
försett henne med kondomer och narkotika, ansvarat för kundkontakter, övervakat<br />
hennes arbete samt tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för de utförda<br />
tjänsterna. D hade omkring den 13-17 juli 2003 i Danmark främjat att M haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning genom att skjutsa henne med bil samt övervaka<br />
hennes arbete. Det gjordes vidare gällande att S och D hade hänsynslöst utnyttjat M.<br />
S hade försett M med narkotika i syfte att förmå henne att prostituera sig. S hade<br />
även bl.a. fråntagit M hennes pass, pengar och mobiltelefon samt hotat henne. M<br />
hade härigenom och genom sin ungdom befunnit sig i en sårbar och utsatt situation.<br />
D hade varit medveten om dessa förhållanden.<br />
Tingsrätten fann under åtalspunkt 1 att det inte kunde anses styrkt att S genom<br />
vilseledande hade förmått M att låta sig transporteras till Danmark. Däremot ansågs<br />
det utrett att S hade initierat och organiserat resan till Danmark, hade inhyst och<br />
transporterat M i Danmark och att hon därigenom hade styrt och drivit på<br />
händelseförloppet. Målsäganden, som endast var 16 år vid tillfället, hade enligt<br />
tingsrättens mening haft liten möjlighet att i realiteten påverka händelseförloppet.<br />
Härvid hade S genom sitt agerande förmått M att medfölja till Danmark för att<br />
utnyttjas för prostitution. Tingsrätten konstaterade vidare att S redan från början<br />
måste ha insett att risken var stor att M var under 18 år och att hon hade ställt sig helt<br />
likgiltig till hennes ålder vid genomförandet av åtgärderna. S dömdes därmed för<br />
människohandel för sexuella ändamål. Därutöver fann tingsrätten styrkt att S hade<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att M hade haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning i enlighet med gärningsbeskrivningen. Hennes<br />
handlande var på där angivna grunder att anse som hänsynslöst. Med hänvisning till<br />
att dessa gärningar inte täcktes av bestämmelsen om människohandel dömdes S<br />
även för grovt <strong>koppleri</strong>. Beträffande D fann tingsrätten utrett att han hade främjat<br />
M:s prostitution genom att vid ett par tillfällen transportera M till platser för<br />
prostitution. Det ansågs däremot inte bevisat att han hade övervakat hennes arbete<br />
eller att han hade varit medveten om de åtgärder av hänsynslöst slag som S hade<br />
vidtagit. Mot bakgrund av att D endast hade utfört transporter av M i begränsad<br />
utsträckning, fann tingsrätten att gärningen borde bedömas som medhjälp till<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
3<br />
I målet finns viss anknytning till Danmark, vilket innebär att 2 kap. 2 § 1 st. 3 p. och 2 kap. 5 § 2 st. 5<br />
p. brottsbalken tillämpas.<br />
9
Enligt åtalspunkt 2 yrkades ånyo ansvar för S avseende människohandel för<br />
sexuella ändamål och för D avseende grovt <strong>koppleri</strong>. S hade härvid omkring den 10<br />
juli 2003 genom vilseledande förmått målsäganden E att bege sig från Tyskland till<br />
Danmark i syfte att utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser. Därefter hade S<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att E omkring den 13-16 juli<br />
2003 i Danmark haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Det gjordes<br />
gällande att vilseledandet hade bestått i att S hade erbjudit E arbete på restaurang i<br />
Danmark och förtigit att syftet var att utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser.<br />
Vidare hade S bl.a. betalat E:s tågbiljett till Danmark, försett henne med kondomer<br />
och narkotika, ansvarat för kundkontakter, övervakat hennes arbete samt tillägnat sig<br />
i vart fall viss del av ersättningen för de utförda tjänsterna. D hade omkring den <strong>12</strong>-16<br />
juli 2003 i Danmark främjat att E haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning<br />
genom att skjutsa henne med bil samt övervaka hennes arbete. Det gjordes gällande<br />
att S och D hade hänsynslöst utnyttjat E. S hade försett E med narkotika i syfte att<br />
förmå henne att prostituera sig. Vidare hade M fråntagits pass, pengar och<br />
mobiltelefon samt uppmanats av S att vid vissa tillfällen inte använda kondom. E<br />
hade härigenom befunnit sig i en sårbar och utsatt situation. D hade varit medveten<br />
om dessa förhållanden.<br />
Under åtalspunkt 2 åberopades målsäganden E:s uppgifter vid polisförhör.<br />
Tingsrätten tillmätte dessa uppgifter ett begränsat bevisvärde med en särskild<br />
hänvisning till att försvararen inte hade varit närvarande vid förhöret. Därmed<br />
ogillades åtalet för människohandel för sexuella ändamål, då det inte ansågs<br />
bevisats att E hade blivit vilseledd på det sätt som åklagaren hade påstått.<br />
Tingsrätten fann emellertid klarlagt att S hade inhyst E, ombesörjt att hon<br />
transporterats till platsen för prostitution, övervakat hennes arbete samt tillägnat sig i<br />
vart fall viss del av ersättningen. Dessa gärningar bedömdes emellertid som <strong>koppleri</strong><br />
av normalgraden, eftersom det inte ansågs som styrkt att S hade handlat hänsynslöst<br />
mot E. Beträffande åtalet mot D befanns styrkt att han hade främjat E:s prostitution<br />
genom att vid ett par tillfällen transportera henne till platsen för prostitution. Det<br />
ansågs däremot inte bevisat att han hade övervakat hennes arbete. Mot bakgrund av<br />
att D endast hade utfört transporter av M i begränsad utsträckning, fann tingsrätten<br />
att gärningen borde bedömas som medhjälp till <strong>koppleri</strong>.<br />
Under åtalspunkt 3 yrkades ansvar för såväl S som D avseende människohandel för<br />
sexuella ändamål. S hade omkring den 18 juli 2003 förmått målsäganden M, som inte<br />
hade fyllt 18 år, att låta sig transporteras från Danmark till Sverige i syfte att utnyttja<br />
henne för tillfälliga sexuella förbindelser. S hade därefter främjat och på ett otillbörligt<br />
sätt ekonomiskt utnyttjat att M under tiden den 17-19 juli 2003 i Sverige haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. S hade bl.a. anordnat transport från Danmark till<br />
Sverige, försett M med narkotika, ansvarat för kundkontakter, övervakat hennes<br />
arbete samt tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för de utförda tjänsterna. D<br />
hade, på uppdrag av S, under tiden den 17-19 juli 2003 transporterat M, som inte<br />
hade fyllt 18 år, från Danmark till Sverige i syfte att utnyttja henne för tillfälliga<br />
sexuella förbindelser. Han hade därutöver främjat hennes prostitution genom att<br />
transportera henne till kunder och övervaka hennes arbete. Det gjordes gällande att<br />
S och D hade hänsynslöst utnyttjat M. S hade försett M med narkotika i syfte att<br />
förmå henne att prostituera sig och M hade fråntagits pass, pengar och mobiltelefon.<br />
M hade härigenom och genom sin ungdom befunnit sig i en sårbar och utsatt<br />
10
situation med små möjligheter att avbryta sin verksamhet. D hade varit medveten om<br />
dessa förhållanden.<br />
Tingsrätten fann under åtalspunkt 3 att ”S var den som hade kontrollen över<br />
händelseförloppet” och att hon hade organiserat, drivit på och styrt resan från<br />
Danmark till Sverige. Hon ansågs genom sitt handlande ha förmått M, som nyss<br />
hade fyllt 17 år, att låta sig transporteras till Sverige i syfte att utnyttja M för tillfälliga<br />
sexuella förbindelser. S dömdes därmed för människohandel för sexuella<br />
ändamål. Därutöver ansågs styrkt att S hade främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat M:s prostitution på det sätt som åklagaren hade påstått, och att<br />
hon även på ovan angivna grunder hade handlat hänsynslöst. I likhet med<br />
åtalspunkten 1 konstaterades att denna gärning inte täcktes av bestämmelsen om<br />
människohandel, utan skulle bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. Vidare slogs fast att D<br />
hade varit väl medveten om den verksamhet som S bedrev och M:s roll i denna. D<br />
måste ha varit medveten om att resan till Sverige syftade till att utnyttja M för sexuella<br />
förbindelser, och han hade haft en central roll vid genomförandet av brottet såsom<br />
den som faktiskt svarade för transporterna till Sverige och inom Sverige. Även D<br />
dömdes därmed för människohandel för sexuella ändamål. Tingsrätten<br />
konstaterade därutöver att det i detta fall visserligen ansågs utrett att D hade haft en<br />
uppgift att bevaka M:s arbete på gatan, men att denna funktion omfattades av brottet<br />
människohandel.<br />
Tingsrättsdomen överklagades enbart beträffande D. Hovrätten gjorde ingen<br />
annan bedömning i ansvarsfrågan än den som tingsrätten hade gjort, men<br />
påpekade att ifråga om medhjälp till <strong>koppleri</strong> var åtalspunkterna 1-2 att anse som ett<br />
fall av medhjälp.<br />
11
Dom 2004-04-29 Huddinge tingsrätt mål nr B 3848-03<br />
I målet yrkades under åtalspunkten 1 ansvar för människohandel för sexuella<br />
ändamål avseende G och J samt för grovt <strong>koppleri</strong> avseende S. G och J hade därvid<br />
vid två tillfällen, dels i augusti och dels i början av oktober 2003, gemensamt och i<br />
samförstånd genom otillbörliga medel förmått målsäganden L att bege sig från<br />
Estland till Sverige i syfte att utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser. De<br />
otillbörliga medlen hade bestått i att G och J hade missbrukat att L levt under<br />
ekonomiskt svåra förhållanden och därigenom befunnit sig i en särskilt utsatt<br />
situation. L hade från den 26 augusti till den 11 september och mellan den 7 till den<br />
20 oktober 2003 haft tillfälliga sexuella förbindelser, varvid G, J och S gemensamt<br />
och i samförstånd främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat prostitutionen.<br />
Främjandet hade bestått i bl.a. att G och J hade bokat båtbiljetter till Stockholm, lånat<br />
ut kontanter för inköp av biljetten, skaffat kondomer och telefonkort samt tillsammans<br />
med S anordnat transport till en lägenhet, där L hade inhysts och utfört de sexuella<br />
tjänsterna. S hade vidare bokat och förmedlat sexköpare samt transporterat L till<br />
dessa. Samtliga tre tilltalade hade tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för<br />
de sexuella tjänsterna. Det gjordes gällande att G:s och J:s åtgärder hade utgjort en<br />
förutsättning för S:s medverkan i gärningarna. Brotten skulle anses som grova,<br />
eftersom de ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits under lång<br />
tid och i större omfattning. S hade även på ett hänsynslöst sätt utnyttjat L:s utsatta<br />
situation.<br />
Under åtalspunkt 2 yrkades ansvar för G, J och S avseende grovt <strong>koppleri</strong>. De<br />
tilltalade hade gemensamt och i samförstånd under tiden januari 2003 och fram till<br />
den 20 oktober 2003 i bl.a. Stockholm främjat och på ett otilbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att ett flertal kvinnor (sex namngivna) haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Främjandet hade bestått i bl.a. att G och J hade bokat kvinnornas<br />
båtbiljetter till Stockholm, lånat ut kontanter för inköp av biljetter, skaffat kondomer<br />
och telefonkort samt tillsammans med S anordnat transporter till en lägenhet, där<br />
kvinnorna hade inhysts och utfört de sexuella tjänsterna. S hade vidare bokat och<br />
förmedlat sexköpare samt transporterat kvinnorna till dessa. Samtliga tre tilltalade<br />
hade tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för de sexuella tjänsterna. Det<br />
gjordes gällande att G:s och J:s åtgärder hade utgjort en förutsättning för S:s<br />
medverkan i gärningarna. Brotten skulle anses som grova, eftersom de ingått som ett<br />
led i en organiserad verksamhet som bedrivits under lång tid och i större omfattning.<br />
S hade även på ett hänsynslöst sätt utnyttjat två av kvinnorna, J:s och D:s, utsatta<br />
situation.<br />
Därutöver yrkades ansvar för S i ytterligare sex åtalspunkter för olaga<br />
frihetsberövande och sexuellt tvång alt. sexuellt utnyttjande avseende de tre<br />
målsägandena L, J och D. Det gjordes för var och en av målsägandena gällande att<br />
de under sina vistelser i Stockholm hade bott i S:s lägenhet, och att han därvid vid ett<br />
flertal tillfällen under olika tidsperioder år 2003 berövat dem friheten genom att utifrån<br />
låsa ytterdörren till lägenheten utan möjlighet för målsägandena att kunna låsa upp<br />
ytterdörren när de på egen hand vistades i lägenheten. Beträffande åtalet för sexuellt<br />
tvång alt. sexuellt utnyttjande gjordes gällande att samtliga tre målsäganden hade<br />
befunnit sig i skuldsituationer och varit ekonomiskt beroende av intäkterna från<br />
<strong>12</strong>
prostitutionen. Intäkterna hade hanterats och fördelats av S som låtit envar av dem<br />
behålla 300 kr för en timme respektive 200 kr för ½ timme per sexköpare.<br />
Målsägandena hade därför befunnit sig i uttalade beroendeställningar till S, som vid<br />
ett eller flera tillfällen genom olaga tvång tvingat dem till samlag. Vid gärningarna<br />
hade S hotat dem genom sitt uppträdande, vilket fått till följd att de övertygats om att<br />
de skulle komma till skada om inte samlag ägde rum. Alternativt gjordes gällande att<br />
S hade förmått målsägandena till samlag genom att allvarligt missbruka deras<br />
beroendeställning.<br />
Tingsrätten konstaterade ifråga om åtalspunkterna 1-2 (människohandel för<br />
sexuella ändamål och grovt <strong>koppleri</strong>) att G hade erkänt att han vidtagit främjande<br />
åtgärder för att hjälpa samtliga sju flickor i målet att resa till Sverige för att prostituera<br />
sig. J hade vitsordat att hon haft kontakt med flickorna före deras resor till Sverige,<br />
och att hon hade känt till att de bott hos S och sysslat med prostitution. Hon hade<br />
även vidgått att hon vid flera tillfällen varit tillsammans med flickorna vid resorna<br />
mellan Estland och Sverige. Det var emellertid hennes sambo G, som hade vidtagit<br />
alla främjande åtgärder, och hon hade inte medverkat till något brottsligt. S hade<br />
medgivit att några av flickorna tillfälligt hade bott i hans lägenhet, men han förnekade<br />
kännedom om prostitution. Mot dessa uppgifter stod de som hade lämnats av<br />
målsägandena, vars uppgifter fann stöd av annan utredning.<br />
Beträffande åtalspunkten 1 (ansvar för människohandel) hade målsäganden L bl.a.<br />
uppgivit att hon i Estland hade fått kontakt med J, som hade uppgivits vara en person<br />
som kunde hjälpa henne att åka till Sverige för att arbeta som prostituerad. Vid ett<br />
möte informerade J henne om villkor för arbetet, dvs. att hon skulle bo hos en man<br />
som skulle sköta kontakterna med kunderna. J uppgav vidare att hon skulle låna<br />
henne pengar till resan och organisera resan åt henne. Beträffande skälen för<br />
hennes resa till Sverige hade hon uppgivit att hon levt under svåra ekonomiska<br />
förhållanden med stora skulder som hon inte kunde återbetala. Hon hade berättat för<br />
J om sina ekonomiska problem. Hon hade inte kunnat resa till Sverige och<br />
prostituera sig utan J:s och G.s medverkan. Tingsrätten fann utrett att L vid två<br />
tillfällen hade rest från Estland till Sverige, och att hon i Sverige hade ägnat sig åt<br />
prostitution. J:s uppgifter om att hennes sambo ensam vidtagit främjandeåtgärder,<br />
och att hon själv hade saknat kännedom om prostitutionen ansågs sakna tilltro.<br />
Genom L:s uppgifter var det styrkt att såväl J som G hade vidtagit sådana åtgärder<br />
som erfordras för genomförandet av den av åklagaren påstådda människohandeln;<br />
bl.a. erbjudande om och inköp av biljetter, utlåning av kontanter samt anordnande av<br />
transport till S:s lägenhet i Stockholm. J och G hade därvid handlat gemensamt och i<br />
samförstånd och syftet hade varit att ekonomiskt utnyttja L:s prostitution i Stockholm.<br />
Tingsrätten övergick därmed till frågan om huruvida dessa åtgärder hade vidtagits<br />
genom ett otillbörligt medel. Här hade åklagaren gjort gällande att de tilltalade hade<br />
missbrukat att L levt under ekonomiskt svåra förhållanden och därigenom befunnit<br />
sig i en särskilt utsatt situation. Tingsrätten fann att det inte kunde ifrågasättas att L<br />
vid den aktuella tiden hade befunnit sig i en utsatt situation ekonomiskt, och att hon<br />
till en följd därav inte hade sett någon annan möjlighet än att anta erbjudandet om att<br />
resa till Sverige och ”tjäna snabba pengar”. Den avgörande frågan var emellertid,<br />
enligt tingsrätten, om J och G hade känt till L:s ekonomiska situation och, om de i så<br />
fall när de vidtagit åtgärderna, hade använt sig av ett otillbörligt medel. Domstolen<br />
satte härvid tilltro till L:s uppgifter om att hon vid sitt första möte med J berättat om<br />
13
sin svåra ekonomiska situation och sina skulder, samt att J hade erbjudit sig att<br />
betala för resan till Sverige. J måste således ha insett att L befann sig i en svårt<br />
pressad ekonomisk situation och att bl.a. hennes erbjudande om att låna ut pengar<br />
till resan var en förutsättning för att L skulle kunna åka till Sverige och prostituera sig.<br />
Det fick även hållas för visst att J hade delgivit G dessa upplysningar. Tingsrätten tog<br />
dock även fasta på att L emellertid också hade uppgivit att hon inte visste om hennes<br />
skulder varit en förutsättning för att J skulle låta henne åka eller om de hade haft<br />
någon betydelse för J. Detta talade, enligt tingsrätten, snarare för att L själv hade<br />
varit angelägen om att få möjlighet att åka än att J vid det tillfället hade använt L:s<br />
ekonomiskt utsatta situation som ett påtryckningsmedel för att pressa henne och<br />
förmå henne att åka till Sverige för att prostituera sig eller att hon med utnyttjande av<br />
denna situation betvingade L:s fria vilja. Tingsrätten ställde därefter frågan om J eller<br />
G genom senare vidtagna åtgärder innan det påstådda brottet fullbordades – bl.a. vid<br />
inköp av båtbiljett och utlåning av pengar samt då J följt med på resan och givit<br />
instruktioner om verksamheten – kunde anses ha använt sig av ett sådant otillbörligt<br />
medel som erfordras och därmed betvingat L:s fria vilja. Även om de vidtagna<br />
åtgärderna måste ”i sig anses mycket besvärande för de tilltalade” och då L måste ha<br />
haft små eller obefintliga möjligheter att dra sig ur, hade det, enligt tingsrättens<br />
mening, inte framkommit något som talade för att L, som var en kvinna över 18 år,<br />
ändrat inställning och att hon hade utsatts för någon utpressningsliknande situation<br />
som hade betvingat hennes egen vilja. De åtgärder som J och G hade vidtagit<br />
innebar ”ett cyniskt utnyttjande” av L:s utsatta ekonomiska situation, men det kunde<br />
inte anses tillräckligt för att dessa åtgärder skulle kunna anses ha utförts med<br />
användande av ett sådant otillbörligt medel som till sin art var att jämställa med olaga<br />
tvång och vilseledande. Åtalet för människohandel för sexuella ändamål ogillades<br />
därmed.<br />
Tingsrätten konstaterade emellertid att åtalet i åtalspunkten 1 även täckte<br />
rekvisiten för grovt <strong>koppleri</strong>, och övergick därmed till att pröva denna gärning<br />
tillsammans med ansvarsyrkandet för grovt <strong>koppleri</strong> avseende J, G och S i<br />
åtalspunkten 2. Tingsrätten fann genom de berättelser som de hörda flickorna hade<br />
lämnat tillsammans med övrig åberopad bevisning styrkt att G tillsammans med S<br />
hade bedrivit en omfattande <strong>koppleri</strong>verksamhet där i vart fall sju flickor utnyttjats för<br />
tillfälliga sexuella tjänster mot ersättning. Vidare hade visats att S hade bokat och<br />
förmedlat sexköpare, transporterat flickorna till avtalade möten samt tagit emot<br />
betalningen för utförda tjänster. Genom G:s egna uppgifter var styrkt att han vidtagit<br />
de främjandegärningar som åklagaren hade påstått, samt att dessa hade varit en<br />
förutsättning för den prostitution som bedrevs hos S. Av de uppgifter som hade<br />
lämnats av de hörda flickorna befanns därutöver utrett att även J hade vidtagit de<br />
främjandegärningar som hade påståtts och att hon inte bara känt till<br />
prostitutionsverksamheten utan även aktivt deltagit. Hennes medverkan hade varit en<br />
nödvändig förutsättning för S:s gärningar. Samtliga tre tilltalade hade vidare tillägnat<br />
sig del av ersättningen för utförda tjänster och verksamheten hade bedrivits<br />
”gemensamt och i samförstånd”. Därmed var de <strong>koppleri</strong>gärningar som omfattades<br />
av gärningsbeskrivningarna under åtalspunkten 1 och 2 styrkta. Ifråga om brottets<br />
rubricering anförde tingsrätten att det hade varit fråga om en organiserad verksamhet<br />
som hade pågått under en avsevärd tid (9 månader) och omfattat sju flickor. Redan<br />
vid detta förhållande var brottet att bedöma som grovt. Därtill kom, enligt tingsrätten,<br />
att det hade visats att S utöver det ekonomiska utnyttjandet även i andra avseenden<br />
– bl.a. genom att utsätta flickorna för ständig kontroll och tvinga dem att arbeta alla<br />
14
tider på dygnet – utnyttjat flickornas situation på ett hänsynslöst sätt. Samtliga tre<br />
tilltalade dömdes därmed för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Beträffande ytterligare åtalspunkter avseende S, dvs. ansvar för olaga<br />
frihetsberövande och sexuellt tvång alt. sexuellt utnyttjande, hade de tre<br />
målsägandena lämnat i huvudsak snarlika utsagor. S hade aldrig lämnat dem<br />
ensamma i lägenheten utan att låsa ytterdörren med dubbla lås. Ingen av flickorna<br />
hade haft nycklar eller hade kunnat ta sig ut om något hade hänt. Ingen av de tre<br />
flickorna hade givit sitt samtycke till att bli inlåsta, och det var helt klart att S hade<br />
förstått att de hade mått illa av att vara inlåsta. Tingsrätten fann genom dessa<br />
berättelser styrkt att S vid olika tillfällen låst in målsägandena utan deras samtycke,<br />
samt att han genom sitt handlande berövat dem friheten. Han dömdes för tre fall av<br />
olaga frihetsberövande enligt 4 kap. 2 § 2 st. BrB. Beträffande åtalen för sexuellt<br />
tvång alt. sexuellt utnyttjande hade målsägandena berättat att S mot deras vilja haft<br />
samlag med dem. Då de känt sig hotade hade de underkastat sig samlag. Dessa<br />
gärningar bedömdes av tingsrätten som sexuellt utnyttjande. Även om tingsrätten inte<br />
ifrågasatte målsägandenas uppgifter om att de hade känt rädsla för S, kunde det inte<br />
anses styrkt att S vid de olika tillfällena genom olaga tvång hade tilltvingat sig<br />
samlag. Det rådde däremot ingen tvekan om att målsägandena hade befunnit sig i<br />
uttalade beroendeställningar till S, och att denne genom att allvarligt missbruka<br />
dessa beroendeställningar hade förmått dem till samlag. S dömdes för tre fall av<br />
sexuellt utnyttjande.<br />
15
Dom 2005-02-28 Stockholms tingsrätt avd. 13:3 mål nr B 2698-04 och dom<br />
2005-06-09 Svea hovrätt avd. 9:3 mål nr B 2204-05, B 2343-05 och B 3344-05<br />
Ansvar yrkades för H.V och A.V bl.a. avseende människohandel för sexuella<br />
ändamål. H.V och A.V hade vid olika tillfällen under tiden från december 2003 till den<br />
6 april 2004 i bl.a. Stockholm gemensamt och i samförstånd med andra personer i<br />
bl.a. Estland förmått målsägandena R och M, som inte hade fyllt 18 år, att bege sig<br />
från Estland till Sverige i syfte att utnyttja flickorna för tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning. Härvid hade H.V och A.V rekryterat målsägandena från Estland<br />
genom att medhjälpare i Estland i samförstånd med H.V och A.V hade påverkat och<br />
utnyttjat R:s och M:s utsatta ekonomiska situation, samt träffat överenskommelse<br />
med dem om arbetsvillkoren i Sverige. H.V och A.V hade därefter ombesörjt att<br />
flickorna tagits emot i Sverige, transporterats och inhysts i lägenheter där prostitution<br />
skett. Det gjordes vidare gällande att de tilltalade hade uppträtt hänsynslöst mot en<br />
av målsäganden genom att de bl.a. hade hotfullt uttalat att hon stod i skuld till dem.<br />
Vidare yrkades ansvar för H.V, A.V, T och C avseende grovt <strong>koppleri</strong> enligt följande.<br />
De fyra tilltalade hade under tiden från december 2003 till den 6 april 2004 i bl.a.<br />
Stockholm gemensamt och i samförstånd främjat att ett flertal (varav 6 identifierade)<br />
kvinnor från Estland haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet<br />
påstods vara grovt med beaktande av att det hade utgjort en organiserad verksamhet<br />
som hade bedrivits i större omfattning under lång tid och främjat prostitution i större<br />
omfattning. Vidare hade kvinnorna hänsynslöst utnyttjats genom sina utsatta och<br />
sårbara situationer. H.V och A.V hade bl.a. rekryterat kvinnorna från Estland,<br />
tillhandahållit bostäder och lokaler för verksamheten, ordnat telefonkort och<br />
mobiltelefoner samt organiserat annonser på internet. De hade vidare på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat prostitutionen genom att de hade tagit hälften av<br />
intäkterna samt tvingat kvinnorna att varje dag betala avgifter för annonser på<br />
internet. T hade bl.a. transporterat kvinnorna till kunder, hade på uppdrag hämtat och<br />
mottagit pengar från prostitutionen samt mottagit kvinnor när de anlänt till Sverige. C<br />
hade bl.a. ordnat och på annat sätt varit behjälplig vid upplåtelse av lokaler för<br />
verksamheten samt hade hjälpt till att förmedla pengar från<br />
prostitutionsverksamheten. Det gjordes alternativt gällande att de gärningar som T<br />
och C hade vidtagits i vart fall skulle vara att anse som medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Tingsrätten behandlade inledningsvis den åtalspunkt som gällde ansvar för H.V och<br />
A.V avseende människohandel för sexuella ändamål och slog fast att utredningen i<br />
målet talade för att A.V hade haft kännedom om målsägandenas låga ålder. Det<br />
konstaterades dock att oavsett hur det hade förhållit sig var omständigheterna<br />
sådana att han måste anses ha varit likgiltig för om de var under 18 år. Här pekades<br />
särskilt på att trots att A.V inför rätten hade uppgivit att flickor ofta ljuger om sin ålder<br />
för att inte skickas hem, så hade han ändock underlåtit att kontrollera saken i deras<br />
pass. Därutöver uttalade tingsrätten att omständigheterna när det gäller en<br />
verksamhet av den art och omfattning som målet gällde – dvs. där ett stort antal<br />
flickor hade rekryterats av utomstående i utlandet och hade arbetat kort tid i Sverige<br />
– talade för att frågan om en eller några flickor inte hade fyllt 18 år saknat betydelse<br />
för de personer som drev verksamheten. Tingsrätten fann därmed att A.V under den<br />
aktuella tiden måste anses ha varit likgiltig för om målsäganden var under 18 år. På<br />
samma sätt konstaterade tingsrätten att även H.V, som bedrev verksamheten<br />
16
tillsammans med A.V, måste anses ha varit likgiltig när det gällde målsägandenas<br />
ålder. De tilltalade hade således haft uppsåt till att målsägandena var under 18 år.<br />
Därefter övergick tingsrätten till frågan om målsägandena hade varit utsatta för<br />
påverkan att komma till Sverige. Av målsäganden R:s uppgifter i målet hade<br />
framkommit att hon hade levt under knappa förhållanden i Estland och att hennes<br />
beslut att resa till Sverige hade berott på hennes levnadsförhållanden. Tingsrätten<br />
fann dock inte visat att hennes resa och beslut att prostituera sig hade föranletts av<br />
påverkan från någon annan person, utan tvärtom hade hon uppgivit att beslutet hade<br />
varit hennes eget. Därmed ogillade tingsrätten åtalet för människohandel för<br />
sexuella ändamål beträffande R.<br />
Målsäganden M hade inför tingsrätten uppgivit att hon hade kommit till Sverige,<br />
eftersom hon hade en skuld till en person vid namn Juri i Estland. Juri hade uttalat<br />
hotelser mot henne och direkt hänvisat till prostitution i Sverige för att återbetala<br />
skulden. Tingsrätten fann att M, som aldrig tidigare hade sysslat med prositution,<br />
måste anses ha varit utsatt för sådan påverkan från Juri som förutsätts i<br />
bestämmelsen om människohandel. Det konstaterades vidare att det inte mot de<br />
tilltalades bestridande hade visats i målet att H.V och A.V i samförstånd med<br />
personer i Estland hade förmått M att resa hit för prostitution (dvs. 4 kap. 1 a § 1 st.<br />
BrB). Beträffande A.V var emellertid styrkt att han tagit emot, inhyst och försett M<br />
med telefonkort efter att hon ankommit till Sverige. M hade i förhör uppgivit att A.V<br />
hade känt till hennes skuld till Juri. Tingsrätten fann att det med hänsyn till<br />
omständigheterna kunde hållas för visst att A.V hade varit likgiltig till det förhållandet<br />
att det var på grund av påverkan från annan som M hade rest till Sverige för att<br />
prostituera sig. Därmed dömdes han för människohandel för sexuella ändamål<br />
(dvs. 4 kap. 1 a § 2 st. BrB) beträffande M. Ifråga om H.V konstaterades att han inte<br />
personligen hade närvarat när M kom till Sverige, men att han hade medverkat till<br />
människohandelsbrottet genom att han vid denna tid alltjämt var aktiv i den<br />
verksamhet som gemensamt bedrevs att de båda tilltalade, vilken bl.a. innebar att<br />
flickor inhystes i prostitutionssyfte. Även H.V dömdes därmed såsom gärningsman<br />
för människohandel för sexuella ändamål beträffande M.<br />
Ifråga om åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> slog tingsrätten fast att såväl H.V som A.V hade<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat prostitution på det sätt som<br />
åklagaren hade påstått i sin gärningsbeskrivning. Det påpekades särskilt att ansvaret<br />
för <strong>koppleri</strong> avseende dessa båda tilltalade även omfattade <strong>koppleri</strong>gärningar mot M<br />
som ägt rum efter det att människohandelsbrottet hade fullbordats. Tingsrätten fann<br />
att brottet skulle rubriceras som grovt <strong>koppleri</strong>, mot bakgrund av att verksamheten<br />
hade pågått under lång tid, bedrivits i organiserade former, omfattat i vart fall nitton<br />
flickor, haft hög frekvens av prostitutionskontakter och genererat betydande vinst. C<br />
och T dömdes för medhjälp till <strong>koppleri</strong>, eftersom det inte ansågs visat att deras<br />
uppsåt omfattade medhjälp till grovt brott.<br />
Enbart C och T fullföljde målet till hovrätten, varav åtalet mot C ogillades. Enligt<br />
hovrätten hade hennes uppgifter om att hon inte hade haft kännedom om den<br />
prostitutionsverksamhet som bedrevs inte vederlagts i målet, utan att de tvärtom<br />
hade fått stöd av utsagor från A.V och H.V. I likhet med tingsrätten fann emellertid<br />
hovrätten att T skulle dömas för medhjälp till <strong>koppleri</strong>.<br />
17
Dom 2005-06-02 Stockholms tingsrätt avd. 13:6 mål nr B 4156-04<br />
Målet var tämligen omfattande med flera tilltalade och ett flertal åtalspunkter.<br />
Redovisningen nedan sker ifråga om fem av de tilltalade och är uppdelad efter olika<br />
åtalspunkter och tingsrättens domskäl.<br />
1) Ansvar yrkades för T och R avseende människohandel för sexuella ändamål:<br />
Det gjordes gällande att de två tilltalade under tiden augusti till september 2003<br />
gemensamt och i samförstånd med personer i Estland hade förmått målsäganden J,<br />
som inte hade fyllt 18 år, dels att vid två tillfällen bege sig till Sverige, dels i augusti<br />
och september låta sig transporteras från Estland till T:s bostad i Sverige i syfte att<br />
utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. De tilltalade hade härvid i<br />
augusti 2003 rekryterat J från Estland, köpt biljetter till färjan, hämtat henne i Estland<br />
och fört henne till Sverige där hon hade inhysts i T:s bostad. I september hade T<br />
erbjudit J att återvända till Stockholm, ombesörjt att hon hade mottagits och<br />
transporterats av honom och R samt inhyst henne i sin bostad. Alternativt gjordes här<br />
gällande att R i vart fall hade främjat gärningen med råd och dåd. I oktober hade T<br />
vidare förmått J att bege sig eller låta sig transporteras från Estland till hans bostad i<br />
Stockholm, där hon inhysts i syfte att utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning.<br />
Under denna åtalspunkt fann tingsrätten utrett att T och R i augusti 2003 varit i<br />
Estland i syfte att rekrytera kvinnor för prostitution i Sverige. Av utredningen framgick<br />
bl.a. att T redan före avresan till Estland hade beställt och betalat biljetter för två<br />
resande till Estland och för fyra resande beträffande återresan till Sverige. Av R:s<br />
uppgifter i målet framgick vidare att T före resan hade frågat R om han kände till<br />
några prostituerade i Estland. Med stöd därav, samt målsägandeuppgifter angående<br />
de samtal som fördes i Estland om prostitutionsarbete i Sverige, fann tingsrätten<br />
styrkt att syftet med resan till Estland var att T skulle hämta J och en annan kvinna till<br />
Sverige för prostitution. Klarlagt i målet var att T hade hämtat J och en annan flicka,<br />
låtit J bo i hans bostad tills hon åkte tillbaka till Estland, och att han därefter, på så<br />
sätt som åklagaren hade påstått, erbjudit henne att återkomma samt organiserat<br />
hennes återkomst i september 2003. Han hade fått ersättning för J:s<br />
prostitutionsverksamhet under hösten 2003. Beträffande R ansågs utrett att han<br />
hade förmedlat kontakten mellan T och den person i Estland som kände J, och att<br />
han åkt med till Estland och där kört bilen. Det hade däremot inte framgått i målet att<br />
han hade deltagit i några samtal om prostitution eller att han hade påverkat<br />
kvinnornas beslut att resa hit. Han hade inte heller kört dem i Sverige, eller haft<br />
annan än en tillfällig kontakt med dem här. Det ansågs däremot visat att han hade<br />
tillsammans med T hämtat J vid hamnen vid återkomsten till Sverige i september.<br />
Därefter gick tingsrätten in på enskilda rekvisit avseende människohandelsbrottet.<br />
Inledningsvis behandlades frågan om J:s ålder. Härvid togs fasta på R:s uppgifter<br />
om att han i samband med inresan till Sverige hade tittat i J:s pass och fastslagit att<br />
hon endast var 16 år, vilket han hade nämnt för T. Enligt egna uppgifter hade T<br />
underlåtit att fråga om J:s ålder, fått vetskap om hennes ålder vid tiden för den första<br />
hemresan och trots detta låtit henne komma tillbaka för prostitution. Detta talade,<br />
enligt domstolen, för att flickornas ålder saknade betydelse för den verksamhet som<br />
18
han bedrev. Tingsrätten fann att T i vart fall hade varit likgiltig för om J var under 18<br />
år, när hon för första gången kom till Sverige. Båda tilltalade ansågs därmed ha haft<br />
uppsåt ifråga om målsägandens ålder.<br />
Därefter behandlades frågan om J hade påverkats att komma till Sverige för att<br />
prostituera sig. Härvid framhölls att J hade levt under knappa ekonomiska<br />
förhållanden i Estland, och att hennes beslut att resa till Sverige och prostituera sig<br />
hade berott på att hon ville tjäna pengar för att få bättre levnadsvillkor. Tingsrätten<br />
uttalade att ”en väsentlig förutsättning för hennes resa till Sverige har således varit att<br />
hon kunde räkna med att få kontakt med sexköpare och få en viss garanterad<br />
ersättning. Hon behövde dessutom någonstans att bo och någon som kunde hjälpa<br />
henne med resa, språk och kunskaper om Sverige”. Allt detta hade T hjälpt henne<br />
med. Tingsrätten fann därmed att T ”måste ha insett att hans medverkan i dessa<br />
delar var nödvändiga förutsättningar för att J skulle resa till Sverige och prostituera<br />
sig”. Han hade därigenom utsatt J för sådan påverkan som förutsätts i bestämmelsen<br />
om människohandel för sexuella ändamål. Tingsrätten fastslog därmed att T hade<br />
förmått J att komma till Sverige för att prostituera sig, och att han därvid hade varit<br />
likgiltig för att hon endast varit 16 år gammal. Han dömdes för människohandel för<br />
sexuella ändamål. Däremot fann tingsrätten att det inte hade framgått att R hade<br />
deltagit i planeringen av J:s resa till Sverige, och att det saknades bevis för att R<br />
hade förmått eller påverkat J att resa hit och att prostituera sig. Åtalet mot honom för<br />
människohandel för sexuella ändamål ogillades därmed.<br />
2) Åtal för grovt <strong>koppleri</strong> och försök till grovt <strong>koppleri</strong> avseende de tre tilltalade T,<br />
R och G.T: varvid det gjordes gällande att T under tiden augusti 2003 till juni 2004 i<br />
bl.a. Stockholm ensam eller gemensamt och i samförstånd med R eller G.T främjat<br />
och/eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att flera kvinnor från Baltikum och<br />
Ryssland haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Under år 2003 hade<br />
brottet avsett tre kvinnor, varav två kvinnor skett delvis gemensamt och i samförstånd<br />
med R. Under år 2004 hade brottet skett delvis gemensamt och i samförstånd med<br />
G.T och avsett fem kvinnor. T hade därvid bl.a. rekryterat kvinnor från utlandet,<br />
ordnat med deras biljetter till Sverige, transporterat dem eller ombesörjt att de kommit<br />
till och inhysts i hans bostad, transporterat dem till sexköpare, ansvarat för<br />
kundkontakter samt tillägnat sig delar av ersättningen för utförda sexuella tjänster. R<br />
hade rekryterat två kvinnor från utlandet, presenterat dem för T, tillsammans med T<br />
hämtat kvinnor i Estland och transporterat eller mottagit dem vid ankomsten till<br />
Sverige. Det gjordes här gällande att R genom sitt agerande i vart fall hade främjat<br />
T:s verksamhet med råd och dåd. G.T:s gärning hade bestått i att han hade övertalat<br />
en kvinna till prostitution, hade inhyst kvinnor hos sig i sin bostad, transporterat dem<br />
till sexköpare, ansvarat för kundkontakter samt tillägnat sig delar av ersättningen för<br />
utförda sexuella tjänster för sin egen eller för T:s räkning. De tre tilltalade hade<br />
därutöver även under samma tid försökt att främja och/eller på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt försökt att utnyttja att flera kvinnor (8 namngivna) skulle ha tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Fara för brottets fullbordan hade förelegat eller<br />
hade varit utesluten enbart p.g.a. tillfälliga omständigheter. Koppleribrottet skulle<br />
anses som grovt med beaktande av att det bedrivits under lång tid, i större omfattning<br />
och då J hade hänsynslöst utnyttjats i prostitutionsverksamhet trots att hon hade varit<br />
under 18 år, befunnit sig i en särskilt sårbar och utsatt situation och då hon hade<br />
genomgått en omfattande gynekologisk operation under våren 2004.<br />
19
Tingsrätten fann genom utredningen styrkt att T under hösten 2003 främjat två<br />
kvinnors prostitution och att han hade under våren 2004 tillsammans med G.T hade<br />
gemensamt och i samförstånd främjat tre kvinnors prostitution. Ifråga om brottets<br />
rubricering hänvisade tingsrätten i sin bedömning till rättsfallet NJA 2004 s. 646. Det<br />
konstaterades att T:s verksamhet pågått under i stort sett nio månader med vissa<br />
avbrott, och att hans totala förtjänst hade varit 91.900 kr, vilket ansågs ”motsvara<br />
drygt 200 entimmas sexköp”. Därmed ansågs hans verksamhet ha pågått under lång<br />
tid, och varit av större omfattning, vilket innebar att brottet redan av detta skäl var att<br />
bedöma som grovt. Beträffande G.T ansågs bevisat att hans verksamhet hade pågått<br />
under relativt kort tid, drygt två månader och att två kvinnor hade erhållit sexköpare<br />
genom honom. Hans förtjänst hade uppgått till hälften av 30.500 kr. Mot denna<br />
bakgrund fann tingsrätten inte att <strong>koppleri</strong>gärningen kunde anses ha pågått under<br />
lång tid eller varit av större omfattning. Däremot påpekade tingsrätten att även om<br />
målsäganden J ”själv bestämt sig för att resa till Sverige och hade för avsikt att tjäna<br />
pengar på sin prostitution, innebär hennes ungdom att hon kan förväntas ha svårt att<br />
själv avgöra vilka konsekvenser detta skall få”. T och G.T måste ha insett den<br />
särskilda utsatthet som hon befann sig i med hänsyn till hennes ålder. Därutöver slog<br />
tingsrätten fast att det även innebar ett hänsynslöst utnyttjande av J att förmedla<br />
sexköpare till henne kortare än två månader efter det att hon hade genomgått en<br />
underlivsoperation. T och G.T dömdes därmed för grovt <strong>koppleri</strong>. Därtill dömdes de<br />
för försök till grovt <strong>koppleri</strong> avseende flera fall där det – främst genom den<br />
genomförda telefonavlyssningen – hade visats att åtgärder som T eller G.T hade<br />
vidtagit inte hade resulterat i några sexköp, t.ex. då det inte hade funnits flickor<br />
tillgängliga vid efterfrågan från sexköpare. Beträffande åtalet mot R anfördes att<br />
utredningen hade visat att hans medverkan hade varit kortvarig och huvudsakligen<br />
avsett en resa till Estland. Han dömdes därmed för medhjälp till <strong>koppleri</strong>, medan<br />
åtalet för försök till grovt <strong>koppleri</strong> ogillades.<br />
3) Åtal för grovt <strong>koppleri</strong> för P och <strong>koppleri</strong> för S samt försök därtill för båda: P<br />
och S hade gemensamt och i samförstånd under tiden från slutet av mars till den 2<br />
juni 2004 i bl.a. Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
flera kvinnor från Baltikum (fem namngivna) haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Härvid hade P med hjälp av andra personer som befunnit sig i Estland<br />
rekryterat kvinnor där, hämtat eller ombesörjt mottagande av kvinnorna vid<br />
ankomsten till Sverige, ordnat bostäder för dem, transporterat dem till och från<br />
sexköpare, ansvarat för kundkontakter, tillhandhållit kondomer samt tillägnat sig delar<br />
av ersättningen för utförda sexuella tjänster. Det gjordes gällande att detta brott<br />
skulle anses som grovt med beaktande av att det hade bedrivits under organiserade<br />
former, i större omfattning, under längre tid och haft människohandelsliknande<br />
karaktär, samt då kvinnorna hänsynslöst hade utnyttjats. J hade utnyttjats i<br />
prostitutionsverksamhet trots att hon hade varit under 18 år, befunnit sig i en särskilt<br />
sårbar och utsatt situation och då hon hade genomgått en omfattande gynekologisk<br />
operation under våren 2004. S hade på P:s uppdrag hämtat kvinnor vid ankomsten<br />
till Sverige, ordnat bostäder, mot ersättning transporterat kvinnorna till och från<br />
sexköpare samt hjälpt till med kundkontakter. S hade således främjat P:s<br />
prostitutionsverksamhet eller i vart fall främjat gärningen med råd och dåd.<br />
Beträffande försöksbrott hade P och S under samma tid även försökt att främja<br />
och/eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt försökt att utnyttja att flera kvinnor (5<br />
namngivna) skulle ha tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Fara för brottets<br />
20
fullbordan hade förelegat eller hade varit utesluten enbart p.g.a. tillfälliga<br />
omständigheter.<br />
Tingsrätten konstaterade beträffande åtalet mot P att hon hade erkänt gärningen i<br />
sin helhet, men att hon gjort gällande att <strong>koppleri</strong>et inte skulle bedömas som grovt.<br />
Ifråga om rubriceringsfrågan pekade tingsrätten på att verksamheten hade pågått<br />
under relativt kort tid (drygt två månader) under vilken tid fyra prostituerade erhållit<br />
sexköpare genom P:s förmedling. Det konstaterades att de prostituerade hade varit<br />
knutna till P:s verksamhet ”under en tid som motsvarar 88 dagar för en prostituerad,<br />
inresedagar och utresedagar inräknade. Prostitution har förekommit under omkring<br />
hälften av dessa dagar, och den sammanlagda omsättningen har uppgått till drygt<br />
100.000 kr.” Därav drog tingsrätten slutsatsen att verksamheten inte kunde anses<br />
vara av särskilt stor omfattning. Vidare konstaterades att även om P fått kontakt med<br />
kvinnorna genom sina kontakter i Estland, och hon närmast hade kunnat ringa och<br />
beställa flickor, kunde den människohandelsliknade karaktären inte i sig leda till att<br />
brottet skulle bedömas som grovt. Vad gällde frågan om kvinnorna hade utnyttjats<br />
hänsynslöst, påpekade tingsrätten att de alla frivilligt och utan påtryckning hade rest<br />
till Sverige i syfte att tjäna pengar, och att samtliga redan tidigare hade prostituerat<br />
sig. Däremot fann tingsrätten att målsäganden J hade hänsynslöst utnyttjats av P.<br />
Även om J frivilligt rest till Sverige, måste P ha insett den särskilda utsatthet som hon<br />
befann sig i med hänsyn till hennes ålder. Därtill kom att P hade genomgått samma<br />
typ av underlivsoperation som J hade genomgått, och att P därvid själv fått rådet att<br />
inte ha samlag inom sex månader. Trots detta hade hon utnyttjat J för prostitution två<br />
månader efter operationen. Tingsrätten beaktade även i sin bedömning att en annan<br />
av de prostituerade kvinnorna i P:s närvaro utsatts för en hårdhänt och smärtsam<br />
behandling av en sexköpare. Mot denna bakgrund ansågs P ha hänsynslöst utnyttjat<br />
dessa två kvinnor. Därtill kom, enligt tingsrätten, att hon rekryterat och valt<br />
prostituerade från Estland, vilket visade att ”hennes prostitutionsverksamhet varit<br />
organiserad och att den planerats som en yrkesmässig verksamhet”. Avsikten hade<br />
varit att prostitutionsverksamheten skulle fortsätta. P dömdes för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Beträffande S konstaterades att åtalet mot honom avsåg att han på P:s uppdrag<br />
hade hämtat kvinnor när de kommit till Sverige, hade ordnat bostäder, mot ersättning<br />
transporterat kvinnorna till sexköpare vid några tillfällen samt hjälpt till med<br />
kundkontakter. Tingsrätten konstaterade bl.a. att beträffande sådana gärningar<br />
måste krävas att ”de har en mera direkt betydelse för flickornas prostitution”. S:s<br />
transporter till och från sexköpare var ett sådant direkt främjande som är straffbart,<br />
liksom diskussionerna med sexköpare om pris, ålder etc. och transporterna till P:s<br />
bostad. Det ansågs däremot inte visat att han hade ordnat bostäder. S dömdes för<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
Därutöver dömde tingsrätten P för försök till grovt <strong>koppleri</strong> och S för försök till<br />
<strong>koppleri</strong>. Detta avsåg flera fall där det – främst genom den genomförda<br />
telefonavlyssningen – hade visats att åtgärder som P eller S hade vidtagit inte<br />
resulterat i några sexköp, t.ex. då en flicka sagt nej till en förmedling.<br />
21
Dom (deldom) 2005-09-22 Helsingborgs tingsrätt målenhet 3 mål nr B <strong>12</strong>30-05<br />
och dom <strong>2006</strong>-01-11 Hovrätten över Skåne och Blekinge avd. 2:23 mål nr B<br />
2429-05 4<br />
I målet yrkades ansvar bl.a. enligt följande. 1) Åtal avseende C för människohandel<br />
för sexuella ändamål och människohandel: C hade vid tre tillfällen under år 2004<br />
samt vid ett tillfälle i januari 2005 rekryterat och anordnat transport av målsäganden<br />
Niculeta, som inte fyllt 18 år, från Rumänien till Sverige och således förmått henne att<br />
bege sig eller låta sig transporteras från Rumänien till Sverige i syfte att här utnyttja<br />
henne för tillfälliga sexuella förbindelser. Därvid hade C tagit kontrollen över henne<br />
genom att inför en resa tillhandahålla hennes pass, efter en resa omhändertaga<br />
passet i Sverige, betala biljetter för resa mellan Rumänien och Sverige, anvisa<br />
färdsätt samt under resans gång övervaka henne genom att per telefon kontakta<br />
bussens chaufför. Han hade vidare under förespegling av arbete och ekonomiska<br />
förmåner, med utnyttjande av hennes utsatta belägenhet i Rumänien, i egenskap av<br />
vuxen samt i egenskap av deras relation haft ett påtagligt inflytande över hennes<br />
agerande. Han hade därutöver även varit medveten om att hon hade begett sig till<br />
Sverige utan att medföra egna pengar och han hade vid vart och ett av tillfällena<br />
förtigit verksamhetens verkliga förutsättningar. Niculeta hade därefter under tiden<br />
april 2004 till den 16 mars 2005 i bl.a. Helsingborg haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning. C hade därvid främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att Niculeta haft sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bl.a. bestått i<br />
att C hade anordnat transport av henne från Rumänien till Sverige, tagit emot henne,<br />
anordnat hennes boende, anskaffat sexköpare, transporterat och övervakat henne<br />
vid sexköpen samt tagit emot och tillägnat sig betalning från sexköpare. Det gjordes<br />
gällande att C hade hänsynslöst utnyttjat Niculeta som genom sin ungdom och<br />
isolering i Sverige befunnit sig i en särskilt utsatt och sårbar situation. Han hade<br />
vidare visat särskild hänsynslöshet genom att hota och misshandla henne. Under<br />
tiden februari till den 16 mars 2005 hade han hänsynslöst utnyttjat henne i sin<br />
verksamhet trots att han hade haft kännedom om att hon var gravid.<br />
2) Åtal för grovt <strong>koppleri</strong> avseende C, N och V: C hade gemensamt och i samförstånd<br />
med N och V under tiden april 2004 till den 16 mars 2005 på olika platser i Skåne<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor från<br />
Rumänien, däribland Niculina och Flori, haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Han hade därvid i februari 2005 anordnat transport av Niculina och Flori<br />
från Rumänien till Sverige i syfte att utnyttja dem för prostitution. Kvinnorna hade<br />
därefter under tiden från den 22 februari till den 16 mars 2005 i Skåne haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. C hade bl.a. tagit emot dem vid ankomst till<br />
Sverige, inhyst dem i gemensam bostad, anskaffat sexköpare, transporterat och<br />
övervakat deras arbete samt tagit emot och tillägnat sig betalning från sexköpare.<br />
Brottet skulle anses som grovt, eftersom C hade förmedlat sexuella förbindelser i<br />
större omfattning, då prostitutionsverksamheten hade medfört betydande vinning för<br />
C och varit den huvudsakliga inkomstkällan samt då han hänsynslöst utnyttjat<br />
kvinnorna som genom sin ungdom och isolering hade befunnit sig i en särskilt sårbar<br />
och utsatt situation eller beroendeställning till honom.<br />
4 Målet hör även hemma under avsnitt 2.<br />
22
N hade för det första gemensamt och i samförstånd med C under tiden sommaren<br />
2004 till den 16 mars 2005 främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
ett flertal kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Han hade därvid<br />
inhyst ett flertal kvinnor, däribland Niculeta, Niculina och Flori, och upplåtit del av sin<br />
bostad för dem att ta emot kunder. Han hade vidare anskaffat sexköpare, tillägnat sig<br />
betalning från sexköpare, marknadsfört kvinnorna och mottagit ersättning för att ha<br />
upplåtit del av sin bostad till prostitution. Brottet skulle anses som grovt, eftersom N<br />
hade hänsynslöst utnyttjat utländska kvinnor som genom sin ungdom och isolering<br />
hade befunnit sig i en särskilt utsatt situation, samt genom att gärningen beträffande<br />
Niculeta hade ägt rum under lång tid och främjat sexuella förbindelser i större<br />
omfattning. För det andra hade N gemensamt och i samförstånd med V under tiden<br />
januari 2005 till den 16 mars 2005 främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att Katarina haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Han hade<br />
därvid mottagit och inhyst Katarina i sin bostad och upplåtit del av sin bostad för<br />
henne att ta emot kunder. Han hade vidare anskaffat sexköpare, tillägnat sig<br />
betalning från sexköpare, marknadsfört henne och mottagit ersättning för att ha<br />
upplåtit del av sin bostad till prostitution. Brottet skulle anses som grovt, eftersom N<br />
hade hänsynslöst utnyttjat Katarina som genom sin ungdom och isolering hade<br />
befunnit sig i en särskilt sårbar situation. Han hade vidare hänsynslöst utnyttjat<br />
hennes beroendeställning genom att själv dagligen ha upprepade samlag med<br />
henne.<br />
V hade gemensamt och i samförstånd med C och N under tiden från den 22 februari<br />
2005 till den 16 mars 2005 främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
Flori och Niculeta haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Han hade därvid<br />
vid upprepade tillfällen transporterat dem, anskaffat sexköpare och mottagit betalning<br />
för utförda sexuella tjänster. Han hade vidare gemensamt och i samförstånd med N<br />
under tiden från januari 2005 till den 16 mars 2005 främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat att Katarina haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Han hade därvid såsom betalning för en skuld mottagit Katarina, inhyst henne i N:s<br />
bostad, anskaffat sexköpare, transporterat henne, mottagit ersättning för sexköpen<br />
samt tillhandahållit en mobiltelefon. Brotten skulle anses som grova, eftersom V hade<br />
hänsynslöst utnyttjat Katarina som genom sin ungdom och isolering befunnit sig i en<br />
sårbar och utsatt situation, samt då han handlat med henne i en<br />
människohandelsliknande situation genom att ta emot henne som betalning för en<br />
skuld. Han hade vidare förmedlat sexuella förbindelser i större omfattning.<br />
Beträffande brottens rubricering gjorde åklagaren ifråga om samtliga tre tilltalade<br />
därutöver gällande att <strong>koppleri</strong>brotten i sin helhet även skulle anses som grova med<br />
beaktande av att gärningarna hade utgjort en organiserad verksamhet som bedrivits i<br />
större omfattning, att tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning förmedlats i större<br />
omfattning, att kvinnorna hänsynslöst hade utnyttjats, att gärningen hade riktats mot<br />
unga, utländska kvinnor (under 18 år respektive 23 och 20 år) som varit helt<br />
utlämnade till gärningsmännen samt att gärningarna hade begåtts under lång tid.<br />
I målet förnekade C att han förmått Niculeta att resa till Sverige i syfte att hon skulle<br />
prostituera sig. Hennes fyra resor till Sverige hade varit frivilliga, och han hade inte<br />
haft kontroll över henne. Han medgav att han hade främjat att hon hade haft en eller<br />
två tillfälliga sexuella förbindelser och erkände <strong>koppleri</strong> av normalgraden. Han<br />
23
erkände även <strong>koppleri</strong> av normalgraden avseende Niculina och Flori. N och V<br />
förnekade brott.<br />
Tingsrätten konstaterade att de tilltalades berättelser väsentligen skilde sig från de<br />
uppgifter som de fyra hörda kvinnorna i målet hade lämnat. De sistnämndas<br />
berättelser fick emellertid stöd av en omfattande mängd avlyssnade telefonsamtal,<br />
och tingsrätten satte därmed tilltro till kvinnornas uppgifter. Ifråga om åtalet för<br />
människohandel för sexuella ändamål (avsåg gärningar före den 1 juli 2004) och<br />
åtal för människohandel (gärningar efter den 1 juli 2004) gjorde tingsrätten följande<br />
bedömning. Det var utrett i målet att Niculeta, som var under 18 år, hade vidtagit fyra<br />
resor till Sverige. Av de uppgifter som Niculeta hade lämnat hade framgått bl.a. att<br />
hon levt under mycket fattiga förhållanden i Rumänien, att hon under en längre tid<br />
hade haft ett förhållande med C men att hon var rädd för honom, eftersom han slagit<br />
och hotat henne. Inför den första resan till Sverige hade C uppmanat henne att<br />
komma till Sverige, och han hade sagt att han där kunde skaffa ett arbete till henne.<br />
På så sätt skulle hon kunna betala tillbaka pengar som han hade skickat henne. C<br />
organiserade därefter resan, ringde under resans gång busschauffören och tog hand<br />
om hennes pass vid ankomst till Sverige. Hon hade inga egna pengar. Vid<br />
ankomsten till Sverige misshandlades hon av C, och efter två månader i C:s lägenhet<br />
tvingades hon till prostitution. Övriga tre resor till Sverige hade hon vidtagit, eftersom<br />
hon var rädd för C. Tingsrätten konstaterade inledningsvis att Niculeta hade vidtagit<br />
sin första resa till Sverige den 1 februari 2004 och hade stannat till den 1 maj 2004.<br />
Utredningen hade vidare visat att C vidtagit alla nödvändiga åtgärder inför resan.<br />
Under bussresan till Sverige hade Niculeta mot betalning haft samlag med<br />
busschauffören, och vid ankomsten till Sverige blivit misshandlad av C. Enligt de<br />
uppgifter som Niculeta lämnat var hon p.g.a. sina skador oförmögen till sex under<br />
sina två första månader i Sverige. Tingsrätten fann emellertid att, även med<br />
beaktande av denna omständighet och att Niculeta senare prostituerat sig, var det<br />
inte styrkt i målet att C ordnat hennes första resa till Sverige i syfte att utnyttja henne<br />
sexuellt för egen ekonomisk vinning. Såvitt hade utretts i målet hade Niculeta tidigare<br />
under den tid som hon uppfattat sig som C:s flickvän besökt honom i Sverige utan att<br />
något ekonomiskt sexuellt utnyttjande hade ägt rum. Därmed fann tingsrätten inte<br />
styrkt att C:s syfte med Niculetas första resa var att mot betalning utnyttja henne som<br />
prostituerad. Åtalet för människohandel för sexuella ändamål ogillades.<br />
Beträffande åtalet för människohandel konstaterade tingsrätten att det i målet var<br />
styrkt att Niculeta påbörjat sin tillvaro som prostituerad under den senare delen av<br />
det första Sverigebesöket. Tingsrätten fann bl.a. med hänsyn till C:s ålder (57 år) i<br />
förhållande till Niculetas, deras intima relation, den livssituation Niculeta levt under i<br />
Rumänien och hennes brist på pengar klarlagt att hon stod i beroendeförhållande till<br />
honom. Tingsrätten fann därvid att Niculetas förhållanden i Sverige vid dessa<br />
tidpunkter var sådana att det var ställt utom rimligt tvivel att C vid anordnadet av<br />
hennes övriga tre resor till Sverige handlat helt i syfte att förmå henne att komma hit<br />
för att utnyttja henne i sin prostitutionsverksamhet. Av Niculetas uppgifter samt med<br />
stöd av åberopade telefonsamtal hade framgått att C ekonomiskt utnyttjat<br />
prostitutionen på ett otillbörligt sätt. Åtalet för människohandel bifölls.<br />
Beträffande åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> avseende C fann tingsrätten att de uppgifter<br />
som de hörda kvinnorna Flori och Niculina hade lämnat kunde läggas till grund för<br />
bedömingen. Därmed fann tingsrätten styrkt att C anordnat deras resor till Sverige<br />
24
med det enda syftet att utnyttja dem i sin prostitutionsverksamhet och göra en<br />
ekonomisk förtjänst. Han hade därvid utnyttjat deras ungdom och isolering samt<br />
deras dåliga levnadsvillkor på sådant sätt att han dömdes för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Beträffande N fann tingsrätten utrett att han anskaffat kunder till Flori, som hade haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i hans hus. Utredningen gav däremot<br />
inte stöd för att Niculina hade haft förbindelser där. Niculeta hade bott hos N under<br />
någon månad och under denna tid skaffade N henne kunder vid ett flertal tillfällen.<br />
Tingsrätten satte inte tilltro till N:s uppgifter att han inte medverkat till den prostitution<br />
som pågått i hans hus, utan fastslog att han såväl hade varit medveten om den som<br />
gjort sig viss förtjänst av den. Det ansågs vidare styrkt att Katarina hade bott hos N<br />
under januari till mars 2005, och att hon under denna tid efter saluföring av N hade<br />
prostituerat sig. Katarina hade även i stor omfattning utnyttjats av N för sexuellt<br />
umgänge. N hade således medverkat även till hennes prostitution och tagit emot<br />
ersättning för den. Tingsrätten fann att N skulle, såsom åklagaren gjort gällande,<br />
dömas för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Genom Katarinas utsaga hade framgått att även V deltagit i verksamheten.<br />
Tingsrätten fann emellertid inte styrkt att V hade tagit emot Katarina såsom betalning<br />
för en skuld. Av de uppgifter som Flori, Niculeta och Katarina hade lämnat, fann<br />
tingsrätten styrkt att V hade deltagit i prostitutionsverksamheten genom att vara C<br />
och N behjälplig med att skaffa kunder till Flori och Niculeta, köra dem till kunder och<br />
ta emot betalning för deras tjänster. Därutöver hade han inhyst Katarina hos N och<br />
på samma sätt som beträffande de andra två kvinnorna aktivt främjat hennes<br />
prostitution. Tingsrätten fann att hans gärning skulle bedömas som <strong>koppleri</strong>, och<br />
motiverade rubriceringsfrågan endast med att ”omständigheterna kring brottsligheten<br />
är emellertid inte sådana att gärningen är att bedömas som grov”.<br />
Målet överklagades avseende C och N till hovrätten. Åklagaren yrkade att C även<br />
skulle dömas för människohandel för sexuella ändamål, och att i vart fall<br />
fängelsestraffen skulle skärpas för såväl C som N. C yrkade bl.a. att hovrätten skulle<br />
ogilla åtalet för människohandel och bedöma hans <strong>koppleri</strong>gärningar som <strong>koppleri</strong> av<br />
normalgraden. N yrkade att hovrätten i första hand skulle ogilla åtalet och i andra<br />
hand skulle bedöma <strong>koppleri</strong>gärningarna som <strong>koppleri</strong> av normalgraden. Hovrätten<br />
fann liksom tingsrätten – vad avsåg åtalen för människohandel för sexuella ändamål<br />
och människohandel – att Niculetas uppgifter var trovärdiga och med några undantag<br />
kunde läggas till grund för bedömningen i målet. Ifråga om Niculetas första resa till<br />
Sverige, fann hovrätten att det inte mot C:s förnekande fanns tillräckligt underlag för<br />
en bedömning att C redan från början haft för avsikt att låta henne utnyttjas för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser. Lika med tingsrätten fann hovrätten därmed att åtalet<br />
för människohandel för sexuella ändamål skulle ogillas. Hovrätten konstaterade<br />
dock vidare att det var utrett i målet att Niculeta efter ankomsten till Sverige hade<br />
misshandlats av C, och att även om omfattningen av misshandeln inte utretts fullt ut,<br />
var det klarlagt att C därefter tagit kontroll över henne och för egen vinning utnyttjat<br />
henne för prostitution i stor omfattning. Hovrätten fastställde därmed tingsrättens<br />
dom avseende människohandel.<br />
Beträffande åtalet mot C för grovt <strong>koppleri</strong> konstaterade hovrätten att indikationer<br />
fanns på att C, såsom åklagaren hade påstått, främjat och/eller på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat att betydligt fler än de namngivna kvinnorna haft tillfälliga<br />
25
sexuella förbindelser mot ersättning. Med en hänvisning till NJA 2004 s. 646<br />
fastslogs emellertid att hovrätten hade att begränsa sin bedömning enbart till vad<br />
som konkret visats i målet. Härvid uttalade hovrätten att det <strong>koppleri</strong> som C hade<br />
gjort sig skyldig till mot Nicoleta innefattades i det människohandelsbrott som han<br />
skulle dömas för. I övrigt skulle C fällas till ansvar enbart för <strong>koppleri</strong> avseende<br />
Niculina och Flori. Hovrätten pekade på att enligt de hörda kvinnornas egna uppgifter<br />
hade de kommit frivilligt till Sverige. Det hade även framgått att deras verksamhet<br />
varit kortvarig och inte särskilt omfattande. Ej heller ansågs det föreligga<br />
omständigheter som kunde anses innebära att C ”ådagalagt hänsynslöshet i sådan<br />
grad att hans brott bör bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>”. Med ändring av tingsrättens<br />
dom dömdes han således för <strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten uttalade avseende åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> mot N att, i likhet med<br />
tingsrättens bedömning, kunde anses styrkt att N hade mot viss ersättning upplåtit<br />
sin bostad för prostitution och anskaffat några kunder åt Niculeta, Flori och Katarina.<br />
Han hade även främjat Katarinas prostitution i Danmark. Därmed hade han främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att tre kvinnor haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Beträffande den omständigheten att N hade haft eget<br />
sexuellt umgänge med Katarina fann hovrätten att – eftersom han inte var åtalad för<br />
något sexuellt övergrepp mot henne – skulle det inte läggas honom till last vid<br />
hovrättens bedömning. Även om det även beträffande N fanns indikationer på att<br />
ytterligare kvinnor hade prostituerat sig hos honom, fann hovrätten att bedömningen<br />
skulle begränsas till vad som konkret visats i målet. Det hade inte framkommit något<br />
som tydde på annat än att N:s ekonomiska vinning hade varit mycket måttlig.<br />
Sammantaget fann hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, att det inte fanns<br />
några omständigheter som föranledde att brottet skulle bedömas som grovt och<br />
dömde därmed N för <strong>koppleri</strong>.<br />
26
3. Åtal avseende människohandel (lagstiftning gällande f.r.o.m. den 1<br />
juli 2004) och <strong>koppleri</strong> alt. grovt <strong>koppleri</strong><br />
Dom 2005-05-18 Borås tingsrätt rotel 4 mål nr B 436-05, dom 2005-07-06<br />
Hovrätten för västra Sverige avd. 1:14, mål nr B 2557-05 och beslut 2005-08-30<br />
Högsta domstolen avd. 2 mål nr B 2822-05<br />
Åklagaren väckte åtal mot sex tilltalade enligt följande. I första hand yrkades ansvar<br />
för människohandel avseende de tre tilltalade O, S.S och A.S, varvid det påstods att<br />
O hade den <strong>12</strong>-14 februari 2005 under hot om våld och under dennes kontroll i en<br />
personbil fört målsäganden S, som var under 18 år, från Kosovo till Sverige i syfte att<br />
hon här skulle förmås att prostituera sig. Under resan till Sverige hade hon inte<br />
medfört några gällande passhandlingar eller andra personliga dokument, än mindre<br />
haft visum eller annat tillstånd för inresa till Sverige. Efter ankomsten till Sverige hade<br />
S den 14 februari 2005 övertagits av S.S, som genom hot om våld och genom att<br />
förgripa sig sexuellt på henne, och genom att utnyttja hennes utsatta belägenhet i<br />
Sverige, tagit kontroll över henne och därvid otillbörligen förmått henne att prostituera<br />
sig, varvid han förmedlat kontakt med 3 män. Vidare gjordes det gällande att A.S<br />
hade medverkat till gärningen genom att upplåta sin bostad till S och S.S, genom att<br />
medverka till att anskaffa sexköpare samt genom att fungera som översättare och<br />
bilförare. S.S och A.S hade tagit hand om intäkterna från de tillfälliga sexuella<br />
förbindelser som S hade haft mot ersättning. I andra hand yrkade åklagaren att<br />
dessa gärningar skulle bedömas som människosmuggling för O respektive grovt<br />
<strong>koppleri</strong> för S.S och A.S. Koppleriet skulle därvid bedömas som grovt, då det hade<br />
avsett en flicka under 18 år och därför inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan.<br />
Vidare åtalades S.S för våldtäkt genom att den 14 februari 2005 genom hot och i vart<br />
fall ett slag som träffat kroppen ha tilltvingat sig samlag med målsäganden S. Han<br />
hade därefter under tiden den 14-20 februari genom att indirekt hänvisa till tidigare<br />
uttalade hot, och genom att utnyttja den hotfulla situation som S befann sig i, vid flera<br />
tillfällen tilltvingat sig samlag med henne.<br />
I målet yrkades därutöver ansvar för Y och E avseende sexuellt tvång eller sexuellt<br />
utnyttjande alt. köp av sexuella tjänster och för J avseende försök till sexuellt<br />
utnyttjande alt. försök till köp av sexuella tjänster. Det gjordes gällande att Y och E i<br />
februari 2005 skaffat sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning med<br />
målsäganden S, och att de därvid hade genom att utnyttja den beroendeställning<br />
som S befann sig i, genom att utnyttja sitt fysiska överläge i en för henne trängd<br />
situation samt genom olaga tvång hade förmått henne till samlag. De hade även<br />
allvarligt missbrukat S:s beroendeställning såsom offer för människohandelsbrott. E<br />
hade genom tvång förmått S att inta kokain. J hade försökt att ha samlag eller annat<br />
sexuellt umgänge mot ersättning med S och hade därigenom allvarligt missbrukat<br />
hennes beroendeställning. Något sexuellt umgänge hade inte kommit till stånd,<br />
eftersom S flydde från platsen.<br />
27
I målet inför tingsrätten hördes S och berättade bl.a. att hon i Kosovo hade blivit<br />
kontaktad av S.S, som hade förmått henne att bege sig till en lägenhet. Där hade hon<br />
blivit inspärrad i tio dagar innan hon blev intvingad i en personbil som kördes av O till<br />
Sverige. O var tillsagd att döda henne ”om hon gjorde något på vägen”. S.S tog emot<br />
henne i Sverige och hotade samt örfilade henne. Han tilltvingade sig även samlag<br />
med henne. Ifråga om de sexuella förbindelserna mot ersättning vågade hon inte att<br />
fly, eftersom hon var rädd för S.S och inte visste var hon befann sig.<br />
Tingsrätten fann att målsäganden S hade – i motsats till de tilltalade som lämnat<br />
mycket osammanhängande och oförenliga uppgifter – gjort ett mycket trovärdigt<br />
intryck. Med stöd av hennes uppgifter och en omfattande skriftlig bevisning ansågs<br />
därmed styrkt att O, på så sätt som åklagaren hade påstått, fört S från Kosovo till<br />
Sverige där hon övertagits av S.S. Den senare hade därefter vid flera tillfällen<br />
våldtagit S och tvingat henne till tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Detta<br />
hade skett genom misshandel och hot. O dömdes därmed för människohandel och<br />
S.S för människohandel samt våldtäkt. Beträffande A.S fann tingsrätten utrett att<br />
han hade medverkat på så sätt som påståtts i den <strong>koppleri</strong>verksamhet som S utsatts<br />
för, men att det inte kunde anses styrkt att han hade haft full vetskap om de<br />
bakomliggande omständigheterna till S:s ankomst till Sverige. Hans medverkan<br />
kunde därmed inte bedömas som människohandel. Han dömdes istället för grovt<br />
<strong>koppleri</strong> med hänvisning till av åklagaren anförda skäl.<br />
Ifråga om åtalet för sexuellt tvång eller sexuellt utnyttjande alt. köp av sexuella<br />
tjänster hade S uppgivit att hon vid tillfällena för de sexuella förbindelserna mot<br />
ersättning hade varit motsträvig och inte ville ha sex. Hon uppgav emellertid samtidigt<br />
att de tilltalade inte hade förstått att hon inte ville ha sex. Tingsrätten fann att det inte<br />
hade framkommit i målet att Y och E hade haft kännedom om förhållandena bakom<br />
hennes vistelse i Sverige, eller att hon kontrollerade av S.S. Det som förevarit i<br />
samband med att sexköpen fullbordats hade inte heller varit sådant att det entydigt<br />
för dem visat att S hade handlat under någon form av tvång. Det ansågs därmed inte<br />
visat att de båda hade tvingat eller utnyttjat henne på sätt som medförde ansvar för<br />
sexuellt tvång eller sexuellt utnyttjande. Det ansågs vidare inte visat att E hade<br />
tvingat S att inta kokain. Y och E dömdes därmed för köp av sexuella tjänster. Inte<br />
heller ifråga om J ansågs visat att något tvång eller utnyttjande hade förelegat, utan<br />
han dömdes för försök till köp av sexuella tjänster.<br />
Samtliga tilltalade utom O fullföljde målet till hovrätten, och yrkade att åtalen mot<br />
dem skulle ogillas. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet i sin helhet för<br />
A.S och skärpa fängelsestraffen för honom och för S.S. Han yrkade vidare att Y och<br />
E skulle dömas för sexuellt tvång alt. sexuellt utnyttjande och att J skulle dömas för<br />
försök till sexuellt utnyttjande.<br />
Även hovrätten fann att målsäganden S:s berättelse var ett starkt bevis för åtalet,<br />
och konstaterade inledningsvis att det var styrkt att Y och E hade haft en sexuell<br />
förbindelse med S mot ersättning, och att J hade försökt att ha det. Hovrätten fann<br />
vidare styrkt att S hade förts till Sverige av O, och att S.S, med kännedom därom,<br />
hade övertagit henne vid ankomsten. Genom målsägandens och S.S:s uppgifter var<br />
klarlagt att de hade känt varandra flera år, vilket ledde hovrätten till slutsatsen att S.S<br />
hade känt till att S var under 18 år. Det konstaterades vidare att för att S.S skulle<br />
kunna dömas för människohandel krävdes att han hade tagit kontroll över S i syfte att<br />
28
utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser, och att med kontroll avsågs ”att<br />
offret skall vara i en trångmålsliknade situation eller i en faktisk beroendeställning i<br />
förhållande till gärningsmannen”. Hovrätten tog därvid fasta på att S hade förts till ett<br />
för henne främmande land, utan pengar, utan att känna någon här och utan att<br />
kunna språket. Hon hade vidare utsatts för flera övergrepp av S.S. Därmed blev<br />
slutsatsen att S ansågs ha stått under sådan kontroll av S.S som avses i<br />
bestämmelsen om människohandel. S.S hade förmedlat kontakter till de tre<br />
sexköpare som var aktuella i målet, vilket innebar att hovrätten fann det styrkt att S.S<br />
hade tagit kontroll över S i syfte att utnyttja henne för tillfälliga sexuella förbindelser.<br />
S.S dömdes för människohandel och för våldtäkt i enlighet med åtalet.<br />
Beträffande A.S fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det inte var visat att han<br />
hade haft kännedom om under vilka förhållanden som S hade förts till Sverige. Det<br />
ansågs inte heller finnas några andra omständigheter som talade för att S hade stått<br />
under hans kontroll på så sätt som avses i bestämmelsen om människohandel. Åtalet<br />
för människohandel avseende A.S ogillades därmed. Hovrätten konstaterade<br />
vidare att åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> avsåg medverkan till kontakter mellan<br />
målsäganden och E respektive J, och att A.S därmed hade främjat sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Härvid påpekades att lagen inte kräver att<br />
prostitutionsförbindelser de fakto har kommit till stånd, utan att det räcker med att<br />
gärningsmannen har skapat möjlighet eller underlättat för den andre att ha tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Därmed saknade det betydelse i målet att något<br />
sexuellt umgänge inte hade kommit till stånd mellan S och J. De sexuella förbindelser<br />
som A.S hade främjat kunde inte anses som enstaka, utan var att bedöma som<br />
<strong>koppleri</strong>. Ifråga om brottets grovhet ansåg hovrätten att det inte kunde anses visat att<br />
A.S hade haft kännedom om att S var under 18 år. Han hade själv uppgivit att han<br />
trott att hon var 18-19 år. Enbart det förhållandet att han hade gjort sig skyldig till<br />
<strong>koppleri</strong> mot en så pass ung person som han trodde S var, ansågs inte tillräckligt för<br />
att anse <strong>koppleri</strong>et som grovt. Han dömdes därmed för <strong>koppleri</strong> av normalgraden.<br />
Beträffande åtalet mot Y och E ansåg hovrätten att även om S inför hovrätten hade<br />
uppgivit att de tilltalade hade insett att hon inte ville ha sexuellt umgänge med dem<br />
eftersom de fick tvinga av henne kläderna, var det inte visat att de hade förstått att S<br />
hade varit ett offer för människohandel. Därmed ogillades åtalet för sexuellt tvång.<br />
Även åtalet för sexuellt utnyttjande ogillades, med motiveringen att det inte hade<br />
visats eller ens påståtts att S hade stått i beroendeställning till dem. De dömdes<br />
istället för köp av sexuella tjänster. Hovrätten fann vidare ifråga om åtalet mot J att<br />
det i målet var utrett att han hade försökt att ha en tillfällig sexuell förbindelse med S<br />
mot ersättning. På samma grunder som anfördes avseende Y och E ogillades åtalet<br />
mot J för försök till sexuellt utnyttjande, och han dömdes för köp av sexuella<br />
tjänster.<br />
S.S, A.S och Y överklagade målet till HD, som inte fann skäl att meddela<br />
prövningstillstånd.<br />
29
Dom 2005-07-13 Göteborgs tingsrätt avd. 8:4 mål nr B 4385-05<br />
Enligt åtalspunkt 1 åtalades O för människohandel. Det gjordes gällande att han i<br />
februari 2005 tillsammans med en annan person rekryterat och anordnat transport av<br />
målsäganden N, som var 17 år, från Polen till Sverige i syfte att utnyttja henne för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser. O hade därvid under förespeglingar om ekonomiska<br />
förmåner och i egenskap av vuxen haft ett psykiskt överläge och ett påtagligt<br />
inflytande över N:s agerande. Vidare hade O varit medveten om att N hade rest till<br />
Sverige utan att medföra egna pengar och även förtigit verksamhetens verkliga<br />
förutsättningar. Härigenom hade O tagit kontrollen över N. Därutöver angavs i<br />
gärningsbeskrivningen att O hade under tiden februari till slutet av mars 2005 främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att N haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning. Främjandet hade bestått i att O hade anordnat transporten av N från<br />
Polen till Sverige och därefter bl.a. anskaffat kunder, övervakat hennes arbete och<br />
tillägnat sig viss del av ersättningen. O hade hänsynslöst utnyttjat N som genom sin<br />
ungdom befunnit sig i en sårbar och utsatt situation.<br />
Tingsrätten konstaterade vid sin prövning av denna åtalspunkt att N endast var 17<br />
år när O reste med henne till Sverige. Genom M:s uppgifter att hon hade talat om sin<br />
ålder för O och att han hade fått hennes pass, fann tingsrätten utrett att O hade känt<br />
till N:s låga ålder. I målet var klarlagt bl.a. genom O:s egna uppgifter att han känt till<br />
att N skulle prostituera sig i Sverige och att han även kom att ekonomiskt utnyttja den<br />
prostitution som N ägnade sig åt. Tingsrätten fastslog att det var uppenbart att O<br />
hade haft kontrollen över N vid tillfället dels mot bakgrund av att O var 15 år äldre än<br />
N och dels då N inte hade några pengar och inte talade svenska. Han dömdes för<br />
människohandel.<br />
Åtalspunkten 2 gällde ansvar för O avseende grovt <strong>koppleri</strong>, där O under tiden<br />
februari till slutet av mars 2005 i bl.a. Göteborg hade främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat att målsäganden M haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. O hade därvid bl.a. anskaffat kunder, övervakat hennes arbete och<br />
tillägnat sig viss del av ersättningen. Det gjordes gällande att brottet skulle anses<br />
som grovt enär O hade hänsynslöst utnyttjat M genom att främja och utnyttja hennes<br />
prostitution trots vetskap om att hon var gravid, samt genom att misshandla henne.<br />
Under åtalspunkt 3 yrkades ansvar för G avseende grovt <strong>koppleri</strong> enligt följande. G<br />
hade under tiden februari till den 3 maj 2005 i bl.a. Göteborg främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att målsägandena N och M haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. G hade därvid bl.a. anskaffat kunder, övervakat arbetet<br />
och tillägnat sig viss del av ersättningen. Det gjordes gällande att brottet skulle anses<br />
som grovt på följande grunder. Verksamheten hade medfört betydande vinning för G.<br />
G hade vidare hänsynslöst utnyttjat N då hon genom sin ungdom befunnit sig i en<br />
sårbar och utsatt situation, genom att utnyttja henne i prostitution även då hon hade<br />
mens, samt genom att frånta henne passhandlingen. G hade därutöver misshandlat<br />
och hotat N. G hade vidare hänsynslöst utnyttjat M genom att främja och utnyttja<br />
hennes prostitution trots vetskap om att hon var gravid, samt genom att misshandla<br />
henne.<br />
30
Tingsrätten fann under åtalspunkterna 2-3 utrett att såväl O (avseende<br />
målsäganden M) som G (avseende målsägandena M och N) hade främjat och<br />
ekonomiskt utnyttjat prostitutionsverksamheten. Ifråga om brottens rubricering<br />
gjordes emellertid olika bedömningar av de tilltalade. Härvid uttalade tingsrätten<br />
generellt att båda målsäganden hade åkt ”frivilligt till Sverige för att prostituera sig,<br />
vilket är en omständighet som talar för att brotten skall bedömas som <strong>koppleri</strong> av<br />
normalgraden, även om Natalias frivillighet – mot bakgrund av hennes ålder – får<br />
anses ha mindre betydelse”. Beträffande O ansågs styrkt att han vid något tillfälle<br />
hade misshandlat M, samt att han främjat och utnyttjat prostitution trots kännedom<br />
om M:s graviditet. Mot bakgrund av den ”förhållandevis korta period” som O hade<br />
varit inblandad i <strong>koppleri</strong>verksamhet, fann tingsrätten emellertid att brottet skulle<br />
bedömas som <strong>koppleri</strong> av normalgraden. G dömdes däremot för grovt <strong>koppleri</strong><br />
under hänvisning till att han hade varit inblandad i <strong>koppleri</strong>verksamhet ”under en klart<br />
längre period” än O. Det ansågs vidare utrett att han hade misshandlat M och N samt<br />
även hotat den sistnämnda. Därutöver beaktades att prostitutionsverksamheten hade<br />
varit G:s huvudsakliga inkomstkälla, att N p.g.a. sin ålder hade befunnit sig i en<br />
sårbar och utsatt situation samt att G hade tagit hennes pass.<br />
31
Dom <strong>2006</strong>-01-20 Stockholms tingsrätt avd. 13:6 mål nr B 8862-04, dom <strong>2006</strong>-05-<br />
09 Svea hovrätt avd. 0704 mål nr B 1149-06<br />
I målet yrkades under åtalspunkten 1 ansvar för V, B och A avseende<br />
människohandel. De tre tilltalade hade under tiden oktober till och med november<br />
2004 i Stockholm gemensamt och i samförstånd med andra personer i bl.a. Estland<br />
anordnat transporter av fyra målsäganden, som inte hade fyllt 18 år, från Estland till<br />
olika adresser i Stockholm, varefter flickorna tagits emot och inhysts i olika<br />
lägenheter, allt i syfte att utnyttja dem för tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. V, B och A hade under förespeglingar om ekonomiska förmåner och i<br />
egenskap av vuxna haft ett psykiskt överläge och ett påtagligt inflytande över<br />
flickornas agerande. Genom dessa åtgärder hade de tilltalade tagit kontrollen över<br />
målsägandena, som vid olika tidpunkter mellan oktober och november 2004 haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Gärningsbeskrivningen omfattade även<br />
att de tre tilltalade gemensamt och i samförstånd med andra personer i bl.a. Estland<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att de fyra målsäganden haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bestått i att de<br />
anordnat transporter till olika lägenheter, där flickorna inhysts och utfört sexuella<br />
tjänster. De hade vidare förmedlat sexköpare genom att förse flickorna med<br />
mobiltelefonkort och hade ordnat annonser på internet, instruerat flickorna om<br />
verksamheten samt utövat tillsyn över dem. Samtliga tre tilltalade hade tillägnat sig i<br />
vart fall viss del av ersättningen för utförda sexuella tjänster. Det gjordes gällande att<br />
brotten skulle anses som grova, eftersom de ingått som ett led i en organiserad<br />
verksamhet som bedrivits i större omfattning under en längre tid och utgjort en<br />
yrkesmässigt bedriven <strong>koppleri</strong>verksamhet av människohandelsliknande karaktär.<br />
Målsägandena hade vidare hänsynslöst utnyttjats, då de genom sin ungdom befunnit<br />
sig i en sårbar och utsatt situation.<br />
Under åtalspunkten 2 yrkades ansvar för V, B, A och P avseende grovt <strong>koppleri</strong>. De<br />
fyra tilltalade hade under tiden oktober 2004 och fram till den 15 februari 2005 i bl.a.<br />
Stockholm tillsammans och i samförstånd med andra personer i bl.a. Estland främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor (däribland 10<br />
namngivna) haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade<br />
bestått i att de tilltalade hade anordnat transporter till olika lägenheter, där flickorna<br />
inhysts och utfört sexuella tjänster. De hade vidare förmedlat sexköpare genom att<br />
förse kvinnorna med mobiltelefonkort och hade ordnat annonser på internet,<br />
instruerat flickorna om verksamheten samt utövat tillsyn över dem. Samtliga fyra<br />
tilltalade hade tillägnat sig i vart fall viss del av ersättningen för utförda sexuella<br />
tjänster. Det gjordes gällande att brotten skulle anses som grova, eftersom de ingått<br />
som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning under en<br />
längre tid och utgjort en yrkesmässigt bedriven <strong>koppleri</strong>verksamhet av<br />
människohandelsliknande karaktär.<br />
I målet hade – förutom vittnesuppgifter samt förhör med målsägandena inför<br />
tingsrätten respektive genom band eller videouppspelning – ett omfattande skriftligt<br />
material avseende telefonavlyssning, spaningsfilmer m.m. presenterats. Genom<br />
utredningen fann tingsrätten beträffande åtalspunkten 2 styrkt att åtta av de<br />
namngivna kvinnorna hade prostituerat sig i den verksamhet som hade bedrivits, och<br />
32
att detta i stort sett skett under de tider som hade angivits i gärningsbeskrivningen.<br />
Åtalet beträffande två av de namngivna kvinnorna ogillades dock. I målet ansågs<br />
utrett att de fyra tilltalade hade vidtagit bl.a. följande främjandeåtgärder.<br />
Målsägandena hade mötts av en eller flera av tilltalade, skjutsats till lägenheter och<br />
utrustats med telefonkort. Lägenheterna hade disponerats och tillhandahållits av V, B<br />
och A. Det var därutöver utrett att annonsering på internet hade skett genom V,<br />
liksom att V hade instruerat kvinnorna om verksamheten. Av avlyssnade<br />
telefonsamtal framgick att samtliga fyra tilltalade hade utövat tillsyn och kontroll över<br />
prostitutionsverksamheten. Enligt tingsrätten var det uppenbart att de tilltalade vid<br />
vidtagandet av dessa åtgärder känt till att de främjat prostitution. Det ansågs<br />
därutöver styrkt i målet att de tilltalade hade tillägnat sig del av ersättningen för<br />
utförda sexuella tjänster. Beträffande frågan om de tilltalade hade begått gärningarna<br />
gemensamt och i samförstånd uttalade tingsrätten att det genom framförallt<br />
avlyssnade telefonsamtal kunnat fastställas att det funnits en fördelning av uppgifter i<br />
verksamheten mellan de tilltalade, och att de hade samverkat och bedrivit<br />
verksamheten i fullt samförstånd. Därvid hade dock den tilltalade P en särställning.<br />
Han hade enbart varit inblandad i verksamheten från slutet av november till den 20<br />
december 2004, då verksamheten bedrivits i två lägenheter och med sammanlagt<br />
sex flickor. Det var inte visat att han deltagit i anskaffandet av lägenheter eller haft<br />
kännedom om att andra personer i Estland varit delaktiga. Under viss tid när de<br />
övriga tilltalade hade varit bortresta hade P emellertid ensam skött verksamheten.<br />
Med hänsyn härtill och verksamhetens omfattning vid denna tidpunkt fann tingsrätten<br />
att P varit delaktig i en sådan grad att han skulle bedömas som medgärningsman.<br />
Ifråga om brottens rubricering gjorde tingsrätten följande bedömning. Av<br />
utredningen hade framgått att verksamheten hade bedrivits i stort sett kontinuerligt i<br />
drygt fyra månaders tid och hade avbrutits genom polisingripandet. Av ett avlyssnat<br />
telefonsamtal hade framgått att verksamheten var planerad att fortgå. I målet hade<br />
vidare utretts att totalt 11 kvinnor varit delaktiga i prostitutionsverksamheten, och att<br />
flera av dessa hade återkommit till Sverige och varit verksamma i flera perioder<br />
under den tid som åtalet omfattade. Perioderna hade varit upp till tre veckor långa.<br />
Mot denna bakgrund fann tingsrätten att prostitutionsverksamheten hade bedrivits<br />
under lång tid och varit av större omfattning. Därutöver pekade tingsrätten på att<br />
verksamheten präglats av en hög grad av organisation och planering. Bl.a. nämndes<br />
att verksamheten hade bedrivits i flera lägenheter och att kvinnorna hade avlöst<br />
varandra i lägenheterna, vilket krävt samordning. Vidare hade hemsidor på internet<br />
och kommunikationsutrustning använts samt verksamheten hade organiserats i syfte<br />
att vara svårupptäckt. Således hade kvinnorna, med ett undantag, betalat en fast<br />
avgift per dag under den tid som de vistats i lägenheterna, de tilltalade hade inte haft<br />
någon kontakt med sexköparna, hade undvikit kontakt med de adresser där<br />
verksamheten bedrivits samt, i vissa fall, undvikit direkt kontakt med de prostituerade<br />
kvinnorna. Med hänsyn till prostitutionsverksamhetens omfattning, varaktighet och<br />
organisation drog tingsrätten även slutsatsen att verksamheten hade varit V:s, B:s<br />
och A:s huvudsakliga sysselsättning och försörjning under den aktuella tiden.<br />
Därigenom kunde den betecknas som yrkesmässig. Åklagaren hade i målet även<br />
påstått att <strong>koppleri</strong>brottsligheten skulle anses som grov, eftersom den hade haft<br />
människohandelsliknande karaktär. Tingsrätten anförde att med detta ”torde främst<br />
avses att en eller flera personer i Sverige med kontakter i annat land med hjälp av<br />
dessa kontakter organiserar att flera kvinnor förs till Sverige i syfte att utnyttjas för<br />
prostitution”. I målet hade styrkts att de tilltalade med hjälp av en person i Estland<br />
33
hade organiserat att mer än en kvinna förts till Sverige från Estland i syfte att<br />
utnyttjas för prostitution. Därmed beaktades att <strong>koppleri</strong>verksamheten avseende<br />
dessa kvinnor även haft människohandelsliknande karaktär. Därtill påpekade<br />
tingsrätten att en annan av kvinnorna saknat visum för sin vistelse i Sverige, vilket<br />
de tilltalade känt till eller måste ha insett. För sin återresa var denna kvinna således<br />
beroende av andra och hon kunde inte själv råda över tidpunkten för resan. Under<br />
den tid som hon befann sig i Stockholm var hon beroende av bostad och försörjning.<br />
För sin försörjning hade hon varit hänvisad till prostitution, och således befunnit sig i<br />
en beroendeställning gentemot de tilltalade. Även detta <strong>koppleri</strong> ansågs därmed ha<br />
haft en människohandelsliknande karaktär. Med hänsyn till alla dessa<br />
omständigheter dömdes V, B och A för grovt <strong>koppleri</strong>. Beträffande P anförde<br />
tingsrätten att han visserligen hade varit delaktig i verksamheten under en<br />
förhållandevis liten del av den tid som åtalet omfattade, men att han måste ha insett<br />
att verksamheten var organiserad och att han måste ha haft vetskap om den<br />
beroendeställning som den kvinna som saknat visum befunnit sig i. Tingsrätten fann<br />
dock inte att dessa omständigheter var tillräckliga för att bedöma hans brott som<br />
grovt. Även i övrigt kunde inte anses styrkt att hans uppsåt hade omfattat de<br />
omständigheter som medförde att brottet skulle bedömas som grovt. P dömdes<br />
således för <strong>koppleri</strong> av normalgraden.<br />
Ifråga om åtalspunkt 1 avseende människohandel (V, B och A) fann tingsrätten att<br />
det var uppenbart att V, B och A tillsammans och i samförstånd hade inhyst<br />
målsägandena i olika lägenheter samt transporterat en av dem i syfte att utnyttja dem<br />
för tillfälliga sexuella förbindelser. Vidare konstaterades att två av målsägandena varit<br />
17 år och två av dem 16 år vid tiden för gärningen. Tingsrätten anförde<br />
fortsättningsvis att ”en prostitutionsverksamhet av den art och omfattning” som nu var<br />
aktuell dvs. där rekryteringen av kvinnor skett i ett annat land – i vissa fall av andra<br />
personer – och där ett flertal kvinnor varit verksamma och avlöst varandra i Sverige<br />
medförde att det förelåg en risk att någon eller några av kvinnorna inte fyllt 18 år.<br />
Enligt tingsrätten måste de tilltalade därför ha insett denna risk, och sådana<br />
omständigheter talade med styrka för att det saknat betydelse för de personer som<br />
bedrivit verksamheten om någon kvinna var under 18 år. Tingsrätten fann mot denna<br />
bakgrund, genom de uppgifter som lämnats i målet och genom avlyssnade<br />
telefonsamtal utrett att B och A måste anses ha varit likgiltiga för om de fyra<br />
målsägandena varit under 18 år, samt att V hade känt till att två av flickorna varit<br />
under 18 år och varit likgiltig för om de andra två flickorna varit under 18 år. Därefter<br />
övergick tingsrätten till frågan om huruvida ”kontroll över målsägandena hade<br />
förelegat”, och citerade därvid förarbetena till människohandelsparagrafen.<br />
Tingsrätten konstaterade att det i målet inte hade gjorts gällande att något otillbörligt<br />
medel hade använts mot målsägandena, och att det inte framkommit annat än att de<br />
själva hade valt att komma till Sverige och prostituera sig. De hade vidare haft<br />
möjlighet att lämna de lägenheter där de hade inhysts. Ifråga om två av de fyra av<br />
kvinnorna påpekade tingsrätten att det inte heller framkommit annat än att de hade<br />
kunnat lämna Sverige när de hade velat. Deras ålder (17 år) kunde inte vara en<br />
tillräcklig omständighet i sig för att anse att en sådan kontrollsituation som avses i 4<br />
kap. 1 a § brottsbalken hade uppnåtts. Inte heller i övrigt hade något framkommit i<br />
målet som kunde medföra att en sådan situation hade förelegat. Åtalet för<br />
människohandel avseende dessa två målsäganden ogillades därmed.<br />
34
Beträffande de övriga två målsägandena var emellertid utrett att de hade varit<br />
beroende av andra för att lämna Sverige, vilket de tilltalade måste ha känt till.<br />
Tingsrätten konstaterade att de således inte själva kunnat råda över tidpunkten för<br />
sin återresa, och att de under den tid som de befunnit sig i Stockholm hade varit<br />
beroende av bostad och försörjning. De hade därvid varit hänvisade till prostitution,<br />
och fortsatt prostitution hade varit en förutsättning för att de skulle få stanna i<br />
lägenheten. Om de inte hade underkastat sig detta villkor, hade de fått lämna<br />
lägenheten utan att någon hemresa var ordnad. Med hänsyn till dessa<br />
omständigheter fann tingsrätten att dessa två målsäganden befunnit sig i en<br />
beroendeställning till de tilltalade. Därtill kom det förhållandet att de vid tillfället varit<br />
16 år, vilket ansågs innebära att sammantaget hade deras belägenhet varit sådan att<br />
de tilltalade haft ett påtagligt inflytande över deras agerande. De tilltalade hade<br />
därmed tagit kontroll över dem, vilket ledde till att ansvar för människohandel<br />
ansågs föreligga i denna del av åtalet.<br />
Tingsrätten konstaterade vidare att gärningsbeskrivningen under åtalspunkten 1<br />
utöver ansvar för människohandel även innefattade ansvar för grovt <strong>koppleri</strong><br />
avseende de fyra målsägandena. Här fann tingsrätten med hänvisning till ett<br />
uttalande i förarbetena till 4 kap. 1 a § brottsbalken (prop. 2001/02:<strong>12</strong>4 s. 37) att det<br />
inte fanns utrymme att döma de tre tilltalade även för grovt <strong>koppleri</strong> beträffande de<br />
två målsäganden där ansvar skulle utdömas för människohandel. Ett sådant<br />
synsätt torde, enligt tingsrätten, överensstämma med allmänna konkurrensregler<br />
beträffande brott med samma skyddsintresse och med olika stränga straffskalor.<br />
Beträffande de två målsäganden där åtalet för människohandel hade ogillats, fann<br />
tingsrätten emellertid utrett att de tre tilltalade hade främjat tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning under oktober 2004. En av målsägandena hade därutöver<br />
utsatts för ett otillbörligt ekonomiskt utnyttjande. Av samma skäl som fastslagits<br />
under åtalspunkten 2 – samt mot bakgrund av att målsägandena p.g.a. sin ungdom<br />
och därmed utsatta och sårbara situation hade hänsynslöst utnyttjats – skulle<br />
gärningarna bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. Tillräckliga skäl för att bedöma<br />
<strong>koppleri</strong>brotten som av människohandelsliknande karaktär förelåg emellertid inte.<br />
I hovrätten har åklagaren yrkat att V skall dömas för människohandel även<br />
avseende målsägande V och i alla fall att påföljden bestäms till ett längre<br />
fängelsestraff.<br />
V har underkastat sig ansvar för <strong>koppleri</strong> av normalgraden avseende åtalspunkt 1<br />
och åtalspunkt 2. Hon har i övrigt yrkat att åtalet och de särskilda yrkandena<br />
avseende utvisning och förverkande av utbyte av brott skall ogillas.<br />
Hovrätten har avseende de skuld- och rubriceringsfrågor som V:s överklagande<br />
avser inte funnit skäl att frångå tingsrättens bedömning. Avseende åklagarens<br />
yrkande om att V skall dömas för människohandel i ytterligare ett fall har hovrätten<br />
inte funnit det utrett att den nödvändiga kontrollsituationen som är nödvändig för bifall<br />
av åtalet har förelegat. Tingsrättens dom kom därför att stå fast även i denna del.<br />
Avseende straffmätningen har hovrätten konstaterat att tingsrätten synes ha utgått<br />
från ett objektivt straffvärde för den brottslighet som de andra gärningsmännen<br />
dömdes för om cirka fem år. Eftersom hovrätten ansåg att det vapenbrott som A och<br />
B dömts för endast i mycket ringa mån torde ha påverkat bedömningen av<br />
35
straffmätningen. Då hovrätten inte funnit anledning att värdera V:s brottslighet på<br />
annat sätt har hovrätten med ändring av tingsrättens dom skärpt fängelsestraffets<br />
längd till fem år.<br />
36
Dom <strong>2006</strong>-02-14 Norrköpings tingsrätt rotel 1 mål nr B 982-05<br />
I den del av detta mål som rörde åtal för människohandel, <strong>koppleri</strong> och medhjälp eller<br />
stämpling till människohandel omfattades nio tilltalade. I förtydligande syfte refereras<br />
målet nedan med tingsrättens domskäl i anslutning till varje enskild åtalspunkt.<br />
Ansvarsyrkandena beträffande människohandel avsåg bestämmelsen i 4 kap. 1 a § 2<br />
st. brottsbalken, varvid det gjordes gällande att de tilltalade i olika skeden till annan<br />
fört över eller från annan tagit emot kontrollen över två målsäganden i syfte att<br />
utnyttja dem för sexuella ändamål. Tingsrätten påpekade inledningsvis att flera av<br />
de tilltalade genom sina försvarare hade gjort gällande att bestämmelsen i 4 kap. 1 a<br />
§ 2 st. brottsbalken inte är tillämplig om den ursprungliga kontrollen över personen<br />
inte har tagits med hjälp av något otillbörligt medel enligt första stycket samma<br />
lagrum. Tingsrätten fastslog emellertid att det av förarbetsuttalanden framgår att det<br />
inte uppställs ett sådant krav, utan att bestämmelsen i andra stycket är tillämplig<br />
även om kontroll föreligger av någon annan orsak. 5<br />
Beträffande utredningen i målet kan vidare allmänt sägas att målsäganden Lenka<br />
hördes under huvudförhandlingen genom videolänk från Slovakien. Lenkas<br />
berättelse avvek dock starkt från de uppgifter som hon hade lämnat under<br />
förundersökningen och hon tog i huvudsak tillbaka belastande uppgifter mot de<br />
tilltalade. Åklagaren åberopade därför de uppgifter som hon lämnat vid ett förhör<br />
under förundersökningen. Tingsrätten fann att de uppgifter som Lenka hade lämnat<br />
vid detta förhör hade ett betydande bevisvärde, bl.a. mot bakgrund av att de på<br />
många avgörande punkter fick stöd av annan utredning i målet. Den andra<br />
målsäganden Martina vistades på okänd adress i utlandet, och kunde inte höras vid<br />
huvudförhandlingen. Hennes under förundersökningen lämnade uppgifter hade<br />
därför åberopats. Tingsrätten uppgav att den omständighet att Martina valt att inte<br />
medverka i rättegången medförde att det förelåg en betydande brist i utredningen när<br />
det gällde de åtal som avsåg henne.<br />
Åtalspunkt 1) Ansvar yrkades för L och M avseende människohandel enligt följande.<br />
L och M hade, sedan de uppnått kontroll över målsägandena Lenka och Martina,<br />
gemensamt och i samförstånd i Göteborg dels mellan den 27 och den 31 mars 2005<br />
mot en ersättning av omkring 7000 kr fört över kontrollen över Lenka till O i syfte att<br />
hon skulle utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för<br />
sexuella ändamål, dels den 8 april 2005 mot en ersättning av 5000 kr fört över<br />
kontrollen över Martina till S och N.I i syfte att Martina skulle utnyttjas för tillfälliga<br />
sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Det gjordes<br />
gällande att de tilltalade hade uppnått kontrollen över målsägandena under tiden från<br />
den 1 januari 2005 fram till respektive överförande. Under den tiden hade de<br />
rekryterat Lenka och Martina i Slovakien, förmått dem att resa till Sverige samt<br />
utnyttjat dem för prostitution i Sverige. Kontrollen hade inneburit att de utnyttjat att<br />
målsägandena befunnit sig i en utsatt belägenhet och trångmålsliknande situation, att<br />
målsägandena hade hamnat i en faktisk beroendeställning i förhållande till dem, att<br />
de beskurit kvinnornas valmöjligheter genom att ta hand om huvuddelen av de<br />
pengar som hade förtjänats genom prostitution och genom att ta hand om deras<br />
5 Här hänvisades särskilt till prop. 2003/04:111 s. 53 f. och s. 67.<br />
37
pass. Det gjordes vidare gällande att L och M i vart fall gemensamt och i samförstånd<br />
genom olika åtgärder hade främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
målsägandena haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, och att de genom<br />
överföringarna av målsägandena hade främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att andra på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat dem.<br />
L erkände att han hade gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong> i Göteborg, men förnekade i<br />
övrigt. M förnekade brott. Åklagaren hade gjort gällande att de tilltalade redan i<br />
Slovakien rekryterat målsägandena och förmått dem att resa till Sverige. Om Lenkas<br />
ekonomiska förhållanden hade framgått att hon levt på socialbidrag och en minimal<br />
moderskapspenning i Slovakien. Hon hade ingen möjlighet att få arbete i hemlandet.<br />
Tingsrätten konstaterade att enligt utredningen hade L och M talat med Lenka om<br />
att åka till Sverige och skaffa ett ”vanligt jobb”. Lenka hade i förhör först uppgivit att L<br />
hade lånat henne pengar till resan och att hon skulle betala tillbaka när hon tjänat<br />
pengar i Sverige. Hon hade dock sedan tagit tillbaka denna uppgift. L hade medgivit<br />
att han vid ett tillfälle hade lånat ut pengar till henne. Tingsrätten fann att mycket<br />
talade för att Lenka vid tidpunkten för resan hade hamnat i skuld till L eller M, men att<br />
denna omständighet varken ensam eller i förening med vad som i övrigt förekommit i<br />
målet utgjorde tillräcklig bevisning för att fastslå att de tilltalade redan i Slovakien<br />
avsåg att utnyttja Lenka för prostitution i Sverige. Efter ankomsten till Sverige hade L<br />
och Lenka utan framgång sökt skaffa arbete på pizzerior. Enligt tingsrättens mening<br />
måste dock L, som hade tidigare erfarenhet av Sverige, redan från början ha insett<br />
att Lenkas möjligheter att – utan kunskaper i svenska – få arbete på restaurang varit<br />
små. Efter en tid därefter hade L haft kontakt med Martina som kom till Sverige.<br />
Enligt L visste Martina vid ankomsten att hon skulle prostituera sig. Lenka hade vid<br />
förhör under förundersökningen uppgivit att hon inte var tvungen att prostituera sig,<br />
men att hon efter diskussioner med L och Martina förstod att hon inte hade något val<br />
eftersom hon inte skulle få något annat arbete och att hon annars skulle ”hamna på<br />
gatan”. Hon hade vidare uppgivit att L hade ordnat kunder, att hon hade mellan 10-<br />
20 kunder och att L tog hand om alla pengarna. Lenka hade visserligen senare tagit<br />
tillbaka dessa uppgifter, men tingsrätten fann att de i stor utsträckning hade bestyrkts<br />
av L:s egna uppgifter och därför framstod som trovärdiga. Med hänsyn till L:s och<br />
Lenkas belägenhet i Göteborg ansåg tingsrätten att det uttalade syftet med Martinas<br />
ankomst och de efterföljande diskussionerna med Lenka var graverande för L och att<br />
det kunde antas att Martinas ankomst även syftade till att Lenka skulle förmås att<br />
prostituera sig genom att hon bibringats uppfattningen att hon i den uppkomna<br />
situationen inte hade något annat val. Enligt L:s uppgifter hade han tagit hand om<br />
Lenkas pass och Martinas ID-kort, men att de fick handlingarna när de ville gå ut.<br />
Lenka hade i förhör beträffande överlämnandet av henne till O uppgivit att L hade<br />
sagt till henne att hon skulle följa med O och att hon kände sig som ”om någon hällt<br />
kokande vatten över henne”. Hon ville inte följa med männen, men gjorde det<br />
eftersom hon inte hade något annat val då de kanske betalat för henne. Även om<br />
Lenka vid huvudförhandlingen hade tagit tillbaka dessa uppgifter, fann tingsrätten<br />
genom L:s och O:s egna uppgifter styrkt att L överlämnat Lenka till O mot erhållande<br />
av omkring 7000 kr, och att syftet var att O skulle få utnyttja Lenka för sexuella<br />
ändamål. Det spelade härvid ingen avgörande roll om O skulle utnyttja Lenka för<br />
egen del eller även för prostitution. Under alla förhållanden ansågs det kunna hållas<br />
för visst att L – oavsett avtalets innehåll – insåg att O ”skulle sälja Lenkas kropp”.<br />
Tingsrätten fann mot denna bakgrund att redan det förhållandet att det var möjligt att<br />
38
mot ersättning upplåta Lenka för sexuella ändamål under en längre tid talade för att<br />
hon stod under upplåtarens kontroll och att denna kontroll överfördes till<br />
hyrestagaren. Det påpekades att upplåtelsen av Lenka hade föregåtts av att hon<br />
hade åkt till Göteborg utan pengar, vilket inskränkte hennes möjligheter att resa hem<br />
utan att först ha tjänat sådana. Hon hade insett att ett ”vanligt arbete” var uteslutet,<br />
hennes boendesituation var beroende av L, hon saknade språkkunskaper och var<br />
trots prostitution under ett par veckors tid praktiskt taget medellös eftersom L hade<br />
tagit hand om huvuddelen av pengarna. Av dessa omständigheter drog tingsrätten<br />
slutsatsen att Lenka var i en trångmålsliknande situation och i en faktisk<br />
beroendeställning till L vid tidpunkten för upplåtelsen av henne till O. L ansågs<br />
därigenom ha haft kontroll över henne, och vid detta förhållande saknande det<br />
betydelse för bedömningen om Lenka kan ha sagt att hon accepterade upplåtelsen<br />
till O. Det ansågs styrkt att L gjort sig skyldig till människohandel avseende Lenka.<br />
Nästa fråga var om gärningen beträffande Lenka hade begåtts tillsammans och i<br />
samförstånd med M. Bevisningen mot M bestod främst av avlyssnade telefonsamtal,<br />
och med stöd av dessa fann tingsrätten att M varit i hög grad medbestämmande och<br />
att hon haft full insikt i L:s upplåtelse av Lenka. Hon hade därutöver tillgodogjort sig<br />
en betydande del av de intäkter som inbringats. Även M dömdes därmed för<br />
människohandel avseende Lenka. Tingsrätten påpekade särskilt att åklagaren<br />
hade anfört att det utöver åtalet för människohandel fanns utrymme för att döma för<br />
<strong>koppleri</strong> avseende Lenkas prostitution i Göteborg. Tingsrätten fastslog emellertid att,<br />
eftersom denna prostitution bidragit till att L och M uppnått kontroll över Lenka vilket<br />
innebar ansvar för människohandel, skulle inte dessutom dömas för det<br />
föregående <strong>koppleri</strong>et.<br />
Beträffande Martina hade av utredningen framgått att hon under natten till den 8 april<br />
2005 upplåtits till N.I och S. Av avlyssnade telefonsamtal hade framgått bl.a. att<br />
Martina skulle upplåtas under två veckors tid för 5000 kr och att syftet med affären<br />
var att hon skulle utnyttjas för prostitution. Tingsrätten konstaterade att för att L och<br />
M skulle kunna dömas för människohandel krävdes att de redan hade haft kontrollen<br />
över Martina, och att det var den kontrollen som överfördes till N.I och S i syfte att<br />
hon skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Här ansågs att mycket talade för att L och<br />
M haft lika stort inflytande över Martina som över Lenka, men tingsrätten fann ändock<br />
att vid avlyssnade telefonsamtal hade Martina gjort intrycket av att bättre än Lenka<br />
kunna ta vara på sig själv. Den avgörande bristen vad avsåg människohandelsåtalet<br />
beträffande Martina var dock, enligt tingsrätten, att hon inte hade medverkat i<br />
rättegången och att hennes knapphändiga uppgifter under förundersökningen inte<br />
gav mycket stöd för att hon befunnit sig under L:s och M:s kontroll. Utredningen hade<br />
vidare givit vid handen att Martina redan tidigare varit prostituerad och att hon visste<br />
att hon skulle prostituera sig när hon reste hit. Därtill beaktades att hon med sina 29<br />
år var betydligt äldre än Lenka och även äldre än de tilltalade. Sammantaget fann<br />
tingsrätten att det inte var styrkt att L och M hade haft kontroll över Martina när hon<br />
uppläts till N.I och S. Åtalet för människohandel ogillades därmed. Däremot<br />
dömdes de tilltalade i enlighet med det i andra hand framställda gärningspåståendet<br />
för <strong>koppleri</strong> avseende den prostitution som Martina bedrivit.<br />
Åtalspunkt 2) Ansvar yrkades för O avseende människohandel. O hade vid något<br />
tillfälle under perioden den 26 mars till den 1 april 2005 i syfte att utnyttja Lenka för<br />
sexuella ändamål dels i Göteborg från L mot en ersättning av omkring 7000 kr tagit<br />
39
emot kontrollen över Lenka och dels i Norrköping till N.I och I.I mot en ersättning av<br />
800 euro fört över kontrollen över Lenka. Det gjordes gällande att han därvid hade<br />
dels vid mottagandet av kontrollen över Lenka utnyttjat att hon befunnit sig i en<br />
trångmålsliknande situation och i en beroendeställning, vilket han förstärkt genom att<br />
ta hand om hennes pass och dels att han vid överförandet av Lenka hade<br />
överlämnat hennes pass till N.I och I.I. O hade genom sina åtgärder i vart fall främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att Lenka haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning.<br />
O förnekade brott. Under åtalspunkten 1 ovan hade tingsrätten funnit det styrkt att L<br />
och M mot en ersättning av 7000 kr fört över kontrollen över Lenka till O i syfte att<br />
hon skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Enligt tingsrättens mening talade detta<br />
avtals innehåll i sig för att O hade haft insikt om att Lenka befann sig i en<br />
trångmålsliknande situation och beroendeställning och att han utnyttjat detta när han<br />
ingick avtalet. Även mot bakgrund av omständigheterna när avtalet ingicks fastslogs<br />
att O hade insett att Lenka stod under kontroll och att han mottog denna kontroll över<br />
henne i angivet syfte. Av O:s egna uppgifter och övrig utredning ansågs därutöver<br />
styrkt att O själv haft samlag med Lenka, och att han därefter överlämnat Lenka till<br />
N.I och I.I för en två veckorsperiod mot en ersättning av 800 euro. Tingsrätten<br />
påpekade att det av utredningen med all tydlighet hade framgått att O:s<br />
vidareupplåtelse av Lenka skett i syfte att hon skulle utnyttjas för sexuella ändamål,<br />
och att O vid upplåtelsen överlämnat hennes pass till N.I. O ansågs genom att ta<br />
ifrån Lenka hennes pass ha förstärkt kontrollen över henne, och det var därmed<br />
uppenbart att hans upplåtelse av Lenka till N.I och I.I hade utgjort en ny<br />
kontrollöverföring. O dömdes därmed för människohandel.<br />
Åtalspunkt 3) Ansvar yrkades för N.I och I.I avseende människohandel. De tilltalade<br />
hade den 31 mars till den 1 april 2005 i Norrköping gemensamt och i samförstånd<br />
mot en ersättning av 800 euro från O tagit emot kontrollen över Lenka i syfte att hon<br />
skulle utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för<br />
sexuella ändamål. Därvid hade de i samförstånd dels utnyttjat den utsatta och<br />
trångmålsliknande situation som Lenka befunnit sig i och dels utnyttjat att Lenka<br />
redan befunnit sig i en beroendeställning, varvid de som ett led häri tagit emot och<br />
gömt hennes pass. I vart fall hade de tilltalade i samma syfte behållit kontrollen över<br />
Lenka och därvid genom olika åtgärder främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att hon haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
N.I förnekade att han gjort sig skyldig till människohandel men erkände <strong>koppleri</strong> alt.<br />
försök till <strong>koppleri</strong>. I.I förnekade brott. Under åtalspunkten 2 hade tingsrätten funnit<br />
styrkt att O hade mot en ersättning av 800 euro fört över kontrollen över Lenka till N.I<br />
och I.I i syfte att hon skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Detta avtals innehåll<br />
talade enligt tingsrätten i sig för att N.I och I.I haft insikt om att Lenka befann sig i<br />
en trångmålsliknande situation och beroendeställning och att de utnyttjade detta när<br />
de ingick avtalet. Tingsrätten fann att omständigheterna i samband med att avtalet<br />
ingicks, inte minst att O överlämnade Lenkas pass till N.I vilket I.I var medveten om,<br />
och de efterföljande händelserna talade för att de tilltalade hade insett att Lenka stod<br />
under kontroll och att de mottog denna kontroll över henne i angivet syfte. Genom<br />
avlyssnande telefonsamtal var utrett att N.I och I.I efter upplåtelsen ordnat sexköpare<br />
till Lenka och att sexköp ägt rum. Därutöver hade I.I och N.I själva haft samlag med<br />
henne. Tingsrätten fann vidare utrett att I.I hade tagit hand om huvuddelen av<br />
40
intäkterna från prostitutionen, men att N.I:s intäkter blivit begränsade. Av utredningen<br />
hade framgått att Lenka upplevt att hon var övervakad, och att N.I hela tiden hade<br />
haft hand om Lenkas pass. Därigenom hade han vidmakthållit den åtgärd som O<br />
vidtagit genom att ta ifrån henne passet. Denna åtgärd hade I.I haft vetskap om.<br />
Även om det inte hade påståtts i målet att Lenka hade utsatts för tvång, hot eller<br />
inlåsning fann tingsrätten att vid en samlad bedömning hade N.I och I.I, efter<br />
övertagandet av kontrollen över Lenka, gemensamt och i samförstånd upprätthållit ett<br />
tryck mot henne som medfört att de behöll kontrollen över henne i samma syfte. Här<br />
pekades bl.a. på att hon nästan alltid var omgiven av bl.a. N.I, I.I eller kunder, att<br />
hennes utbyte av prostitutionen var obetydligt och att N.I förfogade över hennes<br />
pass. Enligt tingsrättens mening måste de tilltalade ha insett att Lenka inte hade<br />
prostituerat sig i huvudsakligt syfte att tjäna pengar åt dem utan att dessa<br />
omständigheter förelegat. N.I och I.I dömdes för människohandel.<br />
Åtalspunkt 4) Ansvar yrkades för B avseende medhjälp till människohandel. B hade<br />
från den 1 till den 11 april 2005 i Norrköping främjat att N.I och I.I mot ekonomisk<br />
ersätttning från O tagit emot kontrollen över Lenka i syfte att hon skulle utnyttjas för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål.<br />
Därvid hade B dels sammanfört O och Lenka med N.I och I.I, dels påverkat I.I att<br />
betala för Lenka, dels medverkat till att Lenka genom annan inhysts i olika<br />
lägenheter, dels vid upprepade tillfällen övervakat Lenka, dels vid ett tillfälle tagit<br />
emot pengar för en sexuell tjänst och överlämnat dessa till I.I samt dels försökt<br />
förmedla sexköpare till Lenka. B hade under hela detta skeende varit medveten om<br />
O:s uppsåt att mot ersättning föra över kontrollen över Lenka till N.I och I.I och syftet<br />
därmed. Han hade vidare varit medveten om N.I:s och I.I:s mottagande av Lenka och<br />
syftet härmed samt om N.I:s och I.I:s fortsatta kontroll över Lenka och deras<br />
främjande av prostitutionsverksamheten. B hade därmed genom sina åtgärder och<br />
sin närvaro hos Lenka och genom psykisk påverkan uppsåtligen givit stöd åt och<br />
underlättat dels kontrollöverföringen till N.I och I.I och dels den fortsatta kontrollen<br />
över Lenka. I vart fall gjordes gällande att B genom olika åtgärder hade främjat att N.I<br />
och I.I på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att Lenka haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning.<br />
B förnekade människohandel men erkände försök till <strong>koppleri</strong> vid ett tillfälle.<br />
Tingsrätten fann i målet utrett att B hade åkt med O till N.I och I.I och hade varit<br />
närvarande när upplåtelsen av Lenka ägt rum. Han hade därvid fått kännedom om<br />
avtalets innehåll och om att N.I hade tagit hand om Lenkas pass. Även om det inte<br />
kunde anses styrkt att B, när han sammaförde O med N.I och I.I, hade haft vetskap<br />
om att O avsåg att överföra kontrollen över Lenka i syfte att hon skulle utnyttjas för<br />
sexuella ändamål framstod det, enligt tingsrätten, i belysning av hans senare<br />
agerande som osannolikt att han skulle ha agerat annorlunda om han haft sådan<br />
kunskap. Tingsrätten fann nämligen utrett att B hade påverkat I.I att betala för Lenka,<br />
att han medverkat till att hon hade inhysts i olika bostäder samt att han övervakat<br />
Lenka i bostäderna och i samband med vissa sexköp. B hade därutöver medgivit att<br />
han vid ett tillfälle tagit emot och överlämnat betalning till I.I för ett sexköp samt att<br />
han själv vid ett annat tillfälle försökt att förmedla köpare av sexuella tjänster.<br />
Sammanfattningsvis fann därmed tingsrätten att det var utrett att B varit medveten<br />
om överföringen av kontrollen avseende Lenka mot betalning och om syftet därmed,<br />
samt om N.I:s och I.I:s fortsatta kontroll över Lenka och deras främjande av<br />
prostitutionsverksamheten. Han hade genom sina åtgärder och sin närvaro hos<br />
41
Lenka och genom psykisk påverkan uppsåtligen givit stöd åt och underlättat<br />
kontrollöverföringen och den fortsatta kontrollen. B dömdes för medhjälp till<br />
människohandel.<br />
Åtalspunkt 5) Ansvar yrkades för N.I och S avseende människohandel. De tilltalade<br />
hade den 8 april 2005 i Göteborg gemensamt och i samförstånd mot en ersättning av<br />
5000 kr tagit emot kontrollen över Martina i syfte att hon skulle utnyttjas för tillfälliga<br />
sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. Därvid hade<br />
de i samförstånd dels utnyttjat den utsatta och trångmålsliknande situation som hon<br />
befunnit sig i, och dels utnyttjat att Martina befunnit sig i en beroendeställning, varvid<br />
de som ett led häri – sedan de tillförsäkrat sig om att hennes ID-handling skulle<br />
levereras – tagit hand om och gömt den. I vart fall hade de tilltalade i samma syfte<br />
behållit kontrollen över Martina och därvid genom olika åtgärder främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att hon haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning.<br />
N.I förnekade människohandel men erkände <strong>koppleri</strong> alternativt försök till <strong>koppleri</strong>.<br />
Han hade därvid berett Martina möjlighet att ha tillfälliga sexuella förbindelser men<br />
hade inte ekonomiskt utnyttjat dessa. S förnekade brott. Tingsrätten konstaterade<br />
inledningsvis att det under åtalspunkten 1 inte hade styrkts i målet att L och M hade<br />
haft kontroll över Martina när de upplät henne till N.I och S. Därav följde att N.I och S<br />
inte heller kunde anses ha mottagit eller behållit kontrollen över Martina. Således<br />
ogillades åtalet för människohandel. Genom utredningen i målet fann tingsrätten<br />
emellertid klarlagt att N.I och S hade mot ersättning tagit emot Martina i syfte att hon<br />
skulle utnyttjas för prostitution, att de förmedlat eller låtit förmedla kontakter mellan<br />
henne och köpare av sexuella tjänster, att de transporterat henne i samband med<br />
sexköpen och att N.I tagit hand om betalningarna och vidarebefordrat dem till S.<br />
Därmed hade de tilltalade gemensamt och i samförstånd främjat och på ett otillbörligt<br />
sätt ekonomiskt utnyttjat Martinas prostitution och de dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
Åtalspunkt 6) Ansvar yrkades för H avseende <strong>koppleri</strong> under påståendet att han<br />
under tiden den 1 april till den 11 april i Norrköping och Linköping gemensamt och i<br />
samförstånd med andra genom att förmedla kontakter med sexköpare främjat och på<br />
ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att Lenka haft eller beretts möjlighet till tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. I vart fall hade han genom kontaktförmedlingen<br />
medverkat till att N.I och I.I främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
Lenka haft eller beretts möjlighet till tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
H förnekade brott. Tingsrätten fann bl.a. med stöd av avlyssnade telefonsamtal<br />
mellan de tilltalade styrkt att H gemensamt och i samförstånd med N.I och I.I<br />
förmedlat kontakter med köpare av sexuella tjänster och att han fick ersättning härför.<br />
H dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
Åtalspunkt 7) Ansvar yrkades för H avseende medhjälp till människohandel. H hade<br />
den 4 april 2005 främjat att N.I och S gemensamt och i samförstånd mot ekonomisk<br />
ersättning tagit emot kontrollen över Martina i syfte att hon skulle utnyttjas för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål.<br />
Därvid hade H – som ett led i N.I:s planer att ta kontroll över Martina för sexuella<br />
ändamål – transporterat N.I från Norrköping till Göteborg där Martina vistats upp. I<br />
vart fall hade H därigenom – och genom kontaktförmedling mellan sexköpare och<br />
42
Martina – medverkat till att N.I och S främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att Martina haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
H förnekade brott. Tingsrätten fastslog att mot bakgrund av att domstolen under<br />
åtalspunkten 5 ogillat åtalet för människohandel avseende N.I och S kunde ansvar<br />
för H beträffande medhjälp till detta brott inte komma ifråga. Däremot ansågs bl.a.<br />
genom avlyssnade telefonsamtal styrkt att H hade förmedlat köpare av sexuella<br />
tjänster beträffande Martina och därvid medverkat till N.I:s och S:s <strong>koppleri</strong>. H<br />
dömdes därmed för medhjälp till <strong>koppleri</strong>.<br />
Åtalspunkt 8) Ansvar yrkades för A avseende stämpling till människohandel under<br />
påståendet att han den 7-8 april 2005 i Norrköping vid upprepade kontakter med N.I<br />
hade åtagit eller erbjudit sig att gemensamt och i samförstånd med N.I mot<br />
ekonomisk ersättning ta emot kontrollen över Martina i syfte att hon skulle utnyttjas<br />
för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål.<br />
A förnekade brott. Tingsrätten uttalade att mot bakgrund av att domstolen under<br />
åtalspunkten 1 funnit att L och M inte hade haft kontrolll över Martina, kunde A inte<br />
dömas för stämpling till människohandel. A hade däremot erbjudit sig att tillsammans<br />
med N.I betala för Martina i syfte att hon skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Med<br />
en hänvisning till att stämpling till <strong>koppleri</strong> emellertid inte är straffbart ogillades<br />
åtalet.<br />
43
Dom <strong>2006</strong>-04-<strong>12</strong> Katrineholms tingsrätt Rotel 3 mål nr B 133-05<br />
1) I målet yrkades enligt åtalspunkt 1 ansvar för V avseende grovt sexuellt<br />
utnyttjande av underårig. V har förnekat gärningen och bestritt målsägandes talan.<br />
Sedan åklagaren lagt ner åtalet på den grunden att brott inte kan styrkas, har V<br />
begärt frikännande dom. Målsägande avböjde att överta åtalet.<br />
2) Enligt åtalspunkt 2 yrkades ansvar för V och D avseende människohandel för<br />
sexuella ändamål. Åklagaren yrkade även ansvar för V avseende våldtäkt vid minst<br />
två tillfällen. V och D hade från Sverige tillsammans och i samförstånd genom<br />
vilseledande rekryterat C och N i Rumänien, organiserat deras resa till Sverige samt i<br />
juni 2003 mottagit och transporterat C och N till Katrineholm där de inhysts i Ds<br />
bostad. Vilseledandet har bestått i att C och N oriktigt förespeglats att C i Sverige<br />
skulle få arbete och att N skulle fira semester, varvid V och D har förtigit att deras<br />
avsikt varit att C och N skulle komma att utnyttjas för sexuella ändamål främst i form<br />
av tillfälliga sexuella förbindelser. Beträffande vilseledandet av C har detta förmedlats<br />
med hjälp av en tredje person i Rumänien.<br />
V och D har sedan i Sverige tillsammans och i samförstånd vid ett flertal tillfällen<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat C genom att tillhandahålla C för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser. C har därvid, med hänsyn till att hon inte haft några<br />
egna medel, ej känt någon i Sverige, ej förstått det svenska språket samt då hon<br />
blivit fråntagen sitt pass, på grund av sin utsatta belägenhet inte ansett sig kunna<br />
vägra att tillhandahålla de sexuella tjänster D och V mot vederlag förmedlat.<br />
Åklagaren har vidare gjort gällande att D och V, tillsammans och i samförstånd, i juli<br />
2003 sålt C till AJ i Gislaved för i vart fall 10000 kr i syfte att C skulle utnyttjas för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser.<br />
V har under en övernattning i ett gemensamt hotellrum i Värnamo 10-11 juli 2003 mot<br />
N:s vilja och med visst våld har tilltvingat sig ett samlag med N. V har vidare vid minst<br />
ett annat tillfälle i Katrineholm i juli 2003, mot N:s vilja och med visst våld tilltvingat sig<br />
samlag med N.<br />
Tingsrätten har under åtalspunkt 2 avseende C funnit det utrett att enda skälet till<br />
att C rest till Sverige var att hon genom förmedlingen av den tredje personen i<br />
Rumänien fått ett löfte från D att hon skulle ordna arbete åt henne i Sverige. Eftersom<br />
det efter att C anlänt till Sverige aldrig varit tal om att D skulle ordna arbete åt henne<br />
och då tingsrätten ansåg sig kunna utgå från att D aldrig skulle kunna ordna något<br />
arbete åt henne har tingsrätten funnit det utrett att C vilseletts till att bege sig till<br />
Sverige.<br />
Tingsrätten har även funnit det visat att det var V som betalade C:s bussresa från<br />
Rumänien och att C tillhandahållit sexuella tjänster vid ett flertal tillfällen till olika män<br />
och att betalningarna för dessa tjänster gått till D och V. Tingsrätten anser det utrett<br />
att C nästan direkt efter ankomsten till Sverige kom att försättas i en utsatt<br />
belägenhet och att hennes belägenhet allvarligt förvärrades då passet försvann.<br />
Denna belägenhet har lett till att C inte ansett att sig kunna vägra att tillhandahålla<br />
44
sexuella tjänster som förmedlats mot vederlag av D och V. Tingsrätten har dock inte<br />
funnit att C såsom åklagaren påstått blivit såld till AJ.<br />
Tingsrätten har sammanfattningsviss funnit det ställt utom varje rimligt tvivel att D och<br />
V tillsammans och i samförstånd genom vilseledande, som bestått i att C<br />
förespeglats att hon i Sverige skulle få ett arbete och som förmedlats av tredje<br />
person, förmått C att bege sig från Rumänien till Sverige i syfte att hon skulle<br />
utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser. I Sverige har de också i samma syfte tagit<br />
emot, transporterat och senare inhyst C.<br />
När det gäller N har tingsrätten kommit till följande slutsatser.<br />
N som vid tidpunkten för resan till Sverige var en framgångsrik student i Rumänien<br />
reste till Sverige för att semestra ett par veckor efter en inbjudan från hennes ”chatväninna”<br />
D. Tingsrätten har funnit N:s uppgifter om att hennes pappa skulle ha betalt<br />
bussbiljetten som den trovärdiga versionen av hur resan ordnats, även att det i<br />
polisens diarium saknats uppgift om att V skulle ha skickat en inbjudan till N har<br />
ansetts styrka hennes version och samtidigt så håll på de tilltalades version.<br />
Tingsrätten har därför satt sin tilltro till N:s uppgift att anledningen till resan var att D<br />
hade bjudit in henne för en semestervistelse.<br />
N kom efter ankomsten till Sverige inte att få uppleva något som anses ha varit i<br />
närheten av semester, möjligen med det korta besöket på High Chaparral som<br />
undantaget. Istället har hon som framgår av åtalspunkten 3 blivit hotad när hon skulle<br />
göra en kort badutflykt. Tingsrätten har därför konstaterat att N genom att<br />
förespeglas om en semestervistelse blivit vilseledd av D att resa till Sverige.<br />
Utifrån de omständigheter som förekommit i målet har tingsrätten ansett det ställt<br />
utom rimligt tvivel att V vid tre tillfällen våldtagit N i enlighet med hennes berättelse.<br />
Tingsrätten har inte ansett att det visats att de våldtäkter som N har utsatts för av V<br />
ingått i planeringen att N skulle komma att utnyttjats för sexuella ändamål. Istället har<br />
dessa brott ansetts skett i stundens ingivelse. Tingsrätten har istället funnit att andra<br />
omständigheter som talat för att N vilseletts att resa till Sverige för att hon i likhet med<br />
C skulle komma att utnyttjas för sexuella ändamål främst i form av tillfälliga sexuella<br />
förbindelser. En sådan omständighet var att D kort tid efter N:s ankomst sagt till<br />
henne att ”V kommer göra med dig som med C”. V hade vid denna tidpunkt redan<br />
börjat ”koppla” C till olika sexköpare. D hade även ett tillfälle uttalat att N redan var<br />
såld. Tingsrätten har därför funnit det ställt utom varje rimligt tvivel att det var såväl<br />
D:s som V:s avsikt att N skulle utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser i Sverige<br />
redan då hon vilseleddes att göra resan. Både D och V är därmed enligt tingsrätten<br />
skyldiga till människohandel för sexuella ändamål. V skall därjämte dömas för tre fall<br />
av våldtäkt.<br />
3) Under åtalspunkt 3 yrkades ansvar för V avseende olaga hot, grovt brott enligt<br />
följande. V har i Katrineholm i juli månad 2003 hotat N med att han skulle döda<br />
henne om hon inte omedelbart medföljde V eller D till D:s bostad. Hotet har för N<br />
varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Brottet är att<br />
anses som grovt med hänsyn till N:s utsatta belägenhet.<br />
45
Tingsrätten har avseende åtalspunkt 3 funnit det utrett att V gjort sig skyldig till<br />
olaga hot. Dock har de inte funnit att gärningen skall bedömas som grovt trots<br />
hennes utsatta belägenhet, eftersom hon när hotet uttalades hade människor runt<br />
omkring sig och det inte funnits någon utredning avseende riktigheten i att V<br />
eventuellt hade en pistol gömd i en tidning i byxlinningen. I och med att<br />
preskriptionstiden för olaga hot av normal graden är två år och V inte häktats för<br />
brottet och fick del av åtalet först i december 2005 ogillade tingsrätten åtalet.<br />
4) Under åtalspunkt 4 yrkade åklagaren ansvar för V och D avseende<br />
människohandel för sexuella ändamål enligt följande. D och V har från Katrineholm<br />
tillsammans och i samförstånd genom vilseledande rekryterat E i Rumänien,<br />
organiserat hennes resa till Sverige, i Sverige tagit emot och transporterat E till<br />
Katrineholm där D har inhyst E i sin bostad. Vilseledandet har bestått i att E oriktigt<br />
har förespeglats att hon skulle få hushållsarbete, varvid D och V har förtigit att<br />
avsikten varit att E skulle komma att utnyttjas för sexuella ändamål i form av tillfälliga<br />
sexuella förbindelser. E kom till Sverige den 29 oktober 2003.<br />
D och V har kort tid därefter i Sverige, tillsammans och i samförstånd med två<br />
identifierade albanska medborgare, till de albanska medborgarna sålt E för 2000<br />
euro, i syfte att E skulle utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser. De två albanska<br />
personerna har härefter, tillsammans och i samförstånd med D och V, genom<br />
vilseledande fört E från Katrineholm till Oslo och där fullföljt syftet med E genom att<br />
tvinga henne till gatuprostitution.<br />
D och V har således tillsammans och i samförstånd under perioden mars 2003 fram<br />
till och med november 2003 genom vilseledande och annat sådant otillbörligt medel<br />
förmått E att bege sig från Rumänien till annat land i syfte att hon skall utnyttjas för<br />
sexuella ändamål.<br />
Tingsrätten har avseende åtalspunkt 4 sammanfattningsvis ansett följande utrett. D<br />
har vilselett E att resa till Sverige. Vilseledandet har bestått i att D lovat att ordna<br />
arbete till E i Sverige, vilket D inte haft möjlighet att ordna. V och D har tillsammans<br />
ordnat med och skickat iväg en inbjudan till E och sedan mött E när hon anlänt med<br />
buss till Norrköping. Det får antas att V betalat E:s biljett. E har därefter kommit att bo<br />
ett antal dagar hos D innan hon under milt sagt anmärkningsvärda omständigheter<br />
övergavs av D och lämnades hos de albanska medborgarna som bott i en lägenhet<br />
som disponerats av V. Efter några dagar har E förts till Oslo där E informerats om att<br />
hon sålts av D och V. E har därefter tvingats till att prostituera sig. Tingsrätten har<br />
därför funnit det ställt utom rimligt tvivel att D:s avsikt med att förmå E att resa till<br />
Sverige var att hon skulle utnyttjas här eller i ett annat land utanför Rumänien för<br />
tillfälliga sexuella förbindelser. V har varit så inblandad i saken och medverkat i<br />
sådan hög grad att skall anses som medgärningsman. Eftersom Sverige enligt<br />
tingsrätten endast skall ses som s.k. transitland och Norge som destinationsland skall<br />
D:s och V:s brott bedömas som försök till människohandel för sexuella ändamål.<br />
5) Under åtalspunkt 5 yrkandes ansvar för V avseende människohandel för sexuella<br />
ändamål och våldtäkt och för IL avseende våldtäkt enligt följande. V har från<br />
Katrineholm, Sverige, genom vilseledande rekryterat Eya och A i Bulgarien, i januari<br />
2004 organiserat deras resa till Sverige samt mottagit och transporterat Eya och A till<br />
Katrineholm, där de inhysts i en bekants bostad. Vilseledandet har bestått i att Eya<br />
46
och A oriktigt förespeglats att de i Sverige skulle få arbete, varvid V förtigit att<br />
avsikten varit att Eya och A skulle komma att utnyttjas för sexuella ändamål, främst i<br />
form av tillfälliga sexuella förbindelser.<br />
Under vistelsen i Katrineholm har Eya, A och V sovit över hos IL, varvid IL mot A:s<br />
uttryckliga vilja, genom våld eller genom hot om våld som innebär trängande fara,<br />
försökt påtvinga A dels ett oralt, dels ett analt samt slutligen påtvingat henne ett<br />
fullbordat vaginalt samlag. Vid samma tillfälle har V, med våld mot Eya:s uttryckliga<br />
vilja, påtvingat Eya ett samlag.<br />
V har således under tiden januari fram till 29 februari 2004 genom vilseledande<br />
förmått Eya och A att bege sig från Bulgarien till ett annat land i syfte att de skulle<br />
utnyttjas för sexuella ändamål. V har därefter fört Eya och A till Danmark i<br />
överlåtelsesyfte.<br />
Tingsrätten har avseende åtalspunkten 5 funnit att det sammantaget finns så<br />
mycket tvivel och frågetecken kring Eya:s och A:s berättelse om hur de blivit<br />
våldtagna av V och IL att åtalen mot dem båda avseende våldtäkt skall ogillas. Deras<br />
uppgifter har bland annat inte stämt överrens med de uppgifter som fanns angående<br />
V:s arbetsschema.<br />
Avseende åtalet om människohandel för sexuella ändamål har tingsrätten inte funnit<br />
det styrkt att V genom vilseledande fått Eya och A att bege sig till Sverige för att<br />
utnyttjas för sexuella ändamål. De har inte funnit att det utifrån det av åklagaren<br />
åberopade telefonsamtalet mellan V och en okänd person går att dra några säkra<br />
slutsatser om han i samtalet syftat på Eya och A. Under samtalet berättar V att han<br />
skickat sex bulgariskor till Danmark och han frågar den okände personen om denne<br />
haft det skönt med bulgariskorna. Tingsrätten synes även lägga viss vikt vid det<br />
faktum att V gjort i vart fall vissa försök att skaffa dem arbete i Sverige och att de till<br />
slut kom i någon form av sysselsättning i Köpenhamn. Därmed har tingsrätten även<br />
kommit att ogilla åtalet om människohandel för sexuella ändamål enligt denna<br />
åtalspunkt.<br />
6) Enligt åtalspunkten 6 yrkades ansvar för V och CL avseende människohandel<br />
och människosmuggling samt för DP avseende människosmuggling enligt följande. V<br />
har i januari – februari 2005 gemensamt och i samförstånd med andra, i syfte att M<br />
skulle utnyttjas för sexuella ändamål i Sverige eller annat land, dels hämtat M i<br />
Flensburg, Tyskland, och transporterat henne till Travemünde, Tyskland, där han<br />
gemensamt med CL i V:s och CL:s namn köpt färjebiljetter åt M och åt en<br />
följeslagare till henne, DP, dels – sedan han låtit M och DP själva resa till Malmö –<br />
transporterat M från Malmö till Katrineholm och där låtit inhysa M i en kamrats<br />
bostad.<br />
V har genom dessa åtgärder och genom att förtiga sin avsikt – att M skulle utnyttjas<br />
för sexuella ändamål – själv eller gemensamt och i samförstånd med andra, uppnått<br />
kontroll över M.<br />
I vart fall har han genom samma åtgärder och i samma syfte försökt uppnå kontroll<br />
över M, varvid fara för brottets fullbordan har förelegat eller varit utesluten endast på<br />
grund av tillfälliga omständigheter.<br />
47
CL har den 5 februari 2005 främjat V:s handelsåtgärder genom att sålunda<br />
gemensamt med V köpa färjebiljetterna, trots att hon var medveten dels om V:s<br />
vilseledande, dels om V:s hämtning och transport av M, dels om V:s syfte att utnyttja<br />
M för sexuella ändamål.<br />
CL och V har därutöver, gemensamt och i samförstånd med DP, uppsåtligen hjälpt<br />
M, som är medborgare i Albanien, att olovligen komma in i Sverige.<br />
Tingsrätten har avseende åtalspunkt 6 ansett det styrkt att V hämtat, transporterat<br />
och inhyst M såsom åklagaren gjort gällande. Dock har de trots den<br />
telefonavlyssning som presenterats, där det fälls flera yttranden som kan tyda på att<br />
M skulle koma att utnyttjas för sexuella ändamål, inte ansett sig kunna dra någon<br />
säker slutsats att V hade för avsikt att M skulle utnyttjas för sexuella ändamål. Åtalet<br />
mot V och även CL avseende människohandel har därför ogillats.<br />
Tingsrätten har ansett att åtalet för människosmuggling styrkt avseende V och DP<br />
varför de dömdes för människosmuggling. Tingsrätten har dock inte ansett det visat<br />
att CL tagit någon del i planeringen av M:s inresa till Sverige eller att hon medvetet<br />
främjat den på något sätt. Hon har därför frikänts även avseende åtalet om<br />
människosmuggling.<br />
7) Utöver de första sex åtalspunkterna har det yrkats ansvar för V, D, IL samt ett<br />
antal andra tilltalade i ytterligare tre åtalspunkter avseende brott mot utlänningslagen,<br />
olovligt förfogande alt olovligt brukande och försök till bedrägeri. Dessa åtalspunkter<br />
behandlas inte här, eftersom brotten ej är av intresse för denna framställning och i de<br />
fall åtalen ansetts styrkta torde de sakna betydelse för påföljden avseende<br />
huvudmännen i målet.<br />
48
4. Åtal avseende bl.a. <strong>koppleri</strong> och grovt <strong>koppleri</strong><br />
Deldom 2000-04-10 och dom 2000-05-04 Göteborgs tingsrätt avd. 8:81 mål nr B<br />
13426-99 och dom 2000-06-16 Hovrätten för västra Sverige avd. 6:62 mål nr B<br />
2441-00 och B 2754-00<br />
G.C och A.C åtalades för grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att de hade<br />
tillsammans och i samförstånd under tiden maj till den 11 december 1999 i Göteborg<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett tiotal kvinnor från Estland<br />
och Brasilien haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade<br />
bestått i att de tilltalade hade upplåtit en bostad till kvinnorna, där prostitution hade<br />
skett samt att de hade bestämt priser, tagit emot betalning och transporterat<br />
kvinnorna till sexköpare. Brottet påstods vara grovt, eftersom verksamheten hade<br />
bedrivits i större omfattning och deras vinning av <strong>koppleri</strong>verksamheten kunde<br />
beräknas till minst 150 000 kr.<br />
Tingsrätten fann utrett att båda tilltalade hade främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat kvinnors tillfälliga sexuella förbindelser. Ifråga om brottets<br />
svårhetsgrad konstaterade tingsrätten att den omständigheten att kvinnorna av egen<br />
fri vilja prostituerat sig och att de ”i allt väsentligt” hade behandlats väl måste ställas<br />
mot det faktum att de tilltalade hade utnyttjat att kvinnorna hade haft låga inkomster i<br />
hemlandet och även i övrigt befunnit sig i en utsatt position. Vidare påpekades att<br />
verksamheten krävt planering samt varit tämligen omfattande och väl organiserad.<br />
Tingsrätten fann styrkt i målet att i vart fall sex kvinnor hade utnyttjats för prostitution<br />
under den aktuella tidsperioden och att vinningen av verksamheten uppgått till i vart<br />
fall 100 000 kronor. Med hänvisning till prostitutionsverksamhetens omfattning<br />
dömdes de tilltalade för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten fastställde domarna vad avsåg skuld- och rubriceringsfrågan.<br />
49
Dom 2000-05-08 Solna tingsrätt mål nr B 2738-99<br />
B åtalades bl.a. för grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att han under tiden<br />
sommaren 1999 till den 21 december 1999 främjat att flickan S, som var under 18 år,<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser. Främjandet hade bestått i att S hade prostituerat<br />
sig i B:s kontorslokal, att B försett henne med en mobiltelefon och en dator med<br />
internetabonnemang som använts i prostitutionsverksamheten, att han skjutsat<br />
henne till och från lokalen samt att han spelat in en videofilm på vilken hennes<br />
tjänster presenterats. Det gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt,<br />
eftersom S endast varit 17 år.<br />
Tingsrätten dömde B för grovt <strong>koppleri</strong>. B hade i målet förnekat kännedom om S:s<br />
prostitution och S hade inte kunnat höras inför tingsrätten, eftersom hon begått<br />
självmord. Genom bl.a. vittnesuppgifter och viss skriftlig bevisning i målet ansåg<br />
emellertid tingsrätten det klarlagt att B inte hade kunnat undgå att märka att S bedrivit<br />
prostitution i hans lokal. Här hänvisades t.ex. särskilt till ett arrangemang med en<br />
madrass på golvet, samt upphittade handlingar med namn och telefonnummer till<br />
olika kunder. Därutöver fanns E-mail post från hans dator och berättelser på olika<br />
chatsidor från kunder som hade besökt S och som klagade över närvaron av en man<br />
som passade in på B:s beskrivning. B hade själv medgivit att han känt till S:s låga<br />
ålder, och därmed konstaterade tingsrätten att <strong>koppleri</strong>gärningen skulle bedömas<br />
som grov.<br />
B överklagade till hovrätten varefter åklagaren överklagade anslutningsvis. Efter att<br />
B återkallat sitt överklagande har hovrätten avskrivit målet från vidare handläggning<br />
och tingsrättens dom har därmed vunnit laga kraft.<br />
50
Dom 2000-05-22 Malmö tingsrätt avd. 4:45 mål nr B 751-00<br />
Åtal väcktes mot S för grovt <strong>koppleri</strong> i flera fall enligt följande. 1) S hade i Malmö<br />
någon gång under tiden maj till september 1998 främjat och otillbörligt ekonomiskt<br />
utnyttjat att två kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, varvid han<br />
ordnat deras resa från Slovakien till Malmö, uppmanat dem att prostituera sig, ordnat<br />
en bostad för dem samt uppburit deras förtjänst. 2) S hade under ca 14 dagar i sista<br />
kvartalet 1998 främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat en kvinnas tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning, varvid han ordnat hennes resa från Ungern till<br />
Malmö, ordnat bostad, förmedlat kontakter till sexköpare, skjutsat henne till dessa<br />
och uppburit en del av hennes förtjänst. 3) S hade under ca. två månader i sista<br />
kvartalet 1998 främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat en kvinnas tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning, varvid han ordnat hennes resa från Ungern till<br />
Malmö, ordnat en bostad åt henne, förmedlat kontakter till sexköpare, skjutsat henne<br />
till dessa och uppburit en del av hennes förtjänst. 4) S hade under ca. sex veckor i<br />
sista kvartalet 1998 främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat en kvinnas tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning, varvid han ordnat hennes resa från Ungern till<br />
Malmö, ordnat en bostad åt henne, förmedlat kontakter till sexköpare, skjutsat henne<br />
till dessa och uppburit en del av hennes förtjänst. 5) S hade under några dagar på<br />
sensommaren/hösten 1999 främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat en kvinnas<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, varvid han ordnat en bostad åt henne<br />
och uppburit i vart fall en del av hennes förtjänst. Det gjordes gällande att brottet<br />
skulle bedömas som grovt, enär S hade främjat prostitution i stor omfattning och då<br />
han visat hänsynslöshet, dels genom att hans verksamhet hade varit inriktad på<br />
utländska kvinnor som till följd av denna bakgrund varit särskilt utsatta, dels genom<br />
att främja en av kvinnornas (p. 1 ovan) prostitution trots att hon varit 14 år samt dels<br />
genom att behålla ett av kvinnornas (p. 4 ovan) pass så att hon helt varit hänvisad till<br />
honom.<br />
Tingsrätten fann med stöd av kvinnornas berättelser <strong>koppleri</strong>gärningarna under<br />
punkterna 2-4 styrkta, med undantag för att det inte ansågs ha visats att S hade<br />
tagit hand om ett pass. Åtalet under punkten 1 ogillades däremot mot bakgrund av<br />
att dessa kvinnor under förundersökningen och vid bevisupptagning utomlands hade<br />
ändrat uppgifter flera gånger samt sinsemellan lämnat inbördes motstridande<br />
uppgifter. Med hänvisning till bristande bevisning ogillades även punkten 5 ovan.<br />
Ifråga om brottens rubricering (p. 2-4) uttalade tingsrätten att den aktuella<br />
brottsligheten hade varit av viss omfattning och pågått under inte helt kort tid. Det<br />
ansågs emellertid oklart ”hur stor otillbörlig ekonomisk vinning” som S verkligen gjort<br />
på <strong>koppleri</strong>verksamheten, och mot denna bakgrund fann tingsrätten att det inte var<br />
styrkt att S främjat prostitution i stor omfattning. Tingsrätten konstaterade vidare att<br />
S:s verksamhet hade omfattat tre utländska kvinnor och att han måste – inte minst på<br />
grund av språkproblem – ha haft en helt dominerande ställning i verksamheten.<br />
Tingsrätten fann att det trots denna särskilt starka ställning i förhållande till kvinnorna<br />
inte var visat att han på ”något konkret sätt hänsynslöst utnyttjat kvinnorna”. S<br />
dömdes därmed för <strong>koppleri</strong>.<br />
51
Dom 2000-06-13 Malmö tingsrätt avd. 41:4 mål nr B 579-00 och dom 2000-08-10<br />
Hovrätten över Skåne och Blekinge avd. 2 mål nr B 622-00<br />
Ansvar yrkades för E.K och R.K avseende grovt <strong>koppleri</strong>. Det gjordes gällande att de<br />
tilltalade tillsammans och i samförstånd i Malmö förövat <strong>koppleri</strong> genom att främja<br />
och otillbörligt ekonomiskt utnyttja 3 kvinnors tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Härvid hade båda tilltalade vardera uppburit i vart fall en del av<br />
förtjänsterna från prostitutionen, ordnat kvinnornas resor från Ungern till Sverige och<br />
tillhandahållit bostad i Malmö. R.K hade därutöver tillhandahållit mobiltelefon,<br />
förmedlat sexköpare och skjutsat dem till olika kunder. De tidsperioder som<br />
<strong>koppleri</strong>gärningarna avsåg var för kvinna V: ”från någon tidpunkt i september till den<br />
4 december 1999”, för kvinna L: ”under tiden från den 31 oktober 1999 till den 8<br />
januari 2000” samt för kvinna K: ”under tiden från den 21 november 1999 till den 25<br />
januari 2000”. Vidare yrkades ansvar för grovt <strong>koppleri</strong> genom ett identiskt<br />
tillvägagångssätt i Malmö avseende R.K för ytterligare en kvinna (B) ”från någon<br />
tidpunkt i december 1998 till februari 1999”. Åklagaren gjorde gällande att samtliga<br />
<strong>koppleri</strong>gärningar skulle bedömas som grova, eftersom de tilltalade hade främjat<br />
prostitution i stor omfattning och då de visat hänsynslöshet dels genom att i sin<br />
<strong>koppleri</strong>verksamhet utnyttja kvinnor som p.g.a. sin utländska bakgrund varit särskilt<br />
utsatta, dels genom att främja K:s prostitution trots vetskap om att hon var under 18<br />
år.<br />
Tingsrätten fann åtalet styrkt och bedömde brottsligheten som grovt <strong>koppleri</strong> under<br />
hänvisning till omfattningen av verksamheten och till att de tilltalade hänsynslöst<br />
hade utnyttjat flickorna. Här togs hänsyn till att kvinnorna hade varit av utländskt<br />
ursprung och därför särskilt utsatta, att de hade varit beroende av de tilltalade och att<br />
K hade varit under 18 år. Från domen var emellertid ordföranden skiljaktig<br />
beträffande rubriceringsfrågan. Han fann det varken utrett hur stor otillbörlig<br />
ekonomisk vinning som de tilltalade hade gjort på <strong>koppleri</strong>verksamheten eller att den<br />
hade skett i stor omfattning. Enbart det förhållandet att kvinnorna inte behärskade det<br />
svenska språket och därför var beroende av de tilltalade, ansågs inte innebära att ett<br />
hänsynslöst utnyttjande kunde läggas de tilltalade tilll last. Tvärtom påpekades det att<br />
kvinnorna hade kommit frivilligt till Sverige för att prostituera sig. Inte heller den<br />
omständigheten att en målsägande var underårig, ansågs innebära att brottet skulle<br />
anses som grovt. De tilltalade skulle därmed fällas till ansvar för <strong>koppleri</strong>.<br />
Även hovrätten fann styrkt att de tilltalade hade främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat kvinnornas prostitution. (Det gjordes dock delvis andra<br />
bedömningar av i vilken utsträckning som det kunde anses utrett att de tilltalade hade<br />
gjort sig skyldiga till de olika typer av <strong>koppleri</strong>gärningar som åklagaren hade hävdat.)<br />
Ifråga om rubriceringen av brotten ändrade hovrätten emellertid tingsrättens dom och<br />
dömde de tilltalade för <strong>koppleri</strong>. Till stöd för denna bedömning framhölls att de<br />
tilltalade hade gjort sig skyldiga till <strong>koppleri</strong> under en period av sammanlagt cirka fyra<br />
månader beträffande tre kvinnor som hade prostituerat sig under olika tidsperioder.<br />
Det ansågs inte finnas någon säker utredning om med vilken intensitet<br />
prostitutionsverksamheten hade bedrivits. Kopplerigärningarna ansågs därmed inte<br />
ha varit av stor omfattning. Hovrätten konstaterade vidare att utredningen inte gav<br />
annat vid handen än att de tre kvinnorna kommit till Sverige på eget initiativ, hade<br />
52
edrivit sin prostitutionsverksamhet på det sätt som de själva hade bestämt samt att<br />
de hade varit fria att åka tillbaka till Ungern om de så önskade. De tilltalade ansågs<br />
därmed inte ha hänsynslöst utnyttjat kvinnorna. Mot deras förnekande kunde det inte<br />
heller anses styrkt att de hade vetat om att en av kvinnorna var under 18 år.<br />
Därutöver ogillade hovrätten den åtalspunkt som rörde <strong>koppleri</strong>ansvar för R.K<br />
avseende B. Mot R.K:s bestridande ansågs det inte som styrkt i målet att B ägnat sig<br />
åt prostitution i Sverige. (Något förhör med B hade varken skett i tingsrätten eller<br />
hovrätten.)<br />
53
Dom 2000-07-25 Stockholms tingsrätt avd. 13:6 mål nr B 1393-00 och dom<br />
2000-09-29 Svea hovrätt avd. 10:46 mål nr B 5556-00<br />
I målet yrkades ansvar för K avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong>. K hade genom att bedriva<br />
bordellverksamhet från sommaren 1998 fram till den 22 februari 2000 i Stockholm<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att minst sju kvinnor haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som grovt, då<br />
verksamheten hade skett under en längre tidsperiod och mot ersättning i större<br />
omfattning och då de prostituerade – varav några varit under 18 år – hänsynslöst<br />
utnyttjats av den tilltalade.<br />
Tingsrätten fann åtalet styrkt och bedömde <strong>koppleri</strong>gärningen som grov då<br />
verksamheten skett under en längre tidsperiod (mer än 1,5 år) och varit av större<br />
omfattning. Det ansågs dock inte visat att den tilltalade hade varit medveten om att<br />
några av kvinnorna hade varit under 18 år eller att han hade hänsynslöst utnyttjat<br />
dem.<br />
Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning av brottet som grovt <strong>koppleri</strong> med<br />
motiveringen att ”redan med hänsyn till att verksamheten har bedrivits under en<br />
längre tidsperiod och varit av större omfattning” borde brottet bedömas som grovt.<br />
Därutöver tog hovrätten vid bedömningen av brottets grovhet även hänsyn till att den<br />
tilltalade hade utsatt två av kvinnorna för misshandel och att han måste ha insett att<br />
ett par av flickorna var underåriga.<br />
54
Dom 2000-07-28 Stockholms tingsrätt avd. 11:6 mål nr B 6613-99 och dom<br />
2000-11-10 Svea hovrätt avd. <strong>12</strong>:29 mål nr B 5842-00<br />
I detta omfattande mål yrkades ansvar för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> avseende sex tilltalade.<br />
I förtydligande syfte refereras målet nedan uppdelat i åtta punkter avseende enskilda<br />
ansvarsyrkanden och i anslutning därtill domstolarnas bedömningar.<br />
1) S, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong> samt S även för olaga hot. Sedan S den 18<br />
april 1998 med bil transporterat målsäganden L från Tjeckien till Sverige hade de tre<br />
tilltalade under tiden från den 20 april till början av augusti 1998 tillsammans och i<br />
samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att L och två andra kvinnor i<br />
Stockholm haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses<br />
som grovt, eftersom tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i<br />
större omfattning och då kvinnornas utsatta situation hade hänsynslöst utnyttjats.<br />
Beträffande S gjordes vidare gällande att han därutöver hade, för att förmå L att<br />
prostituera sig, hotat henne genom att uttala att han ämnade låsa in henne i en<br />
lägenhet och därefter föra dit sexköpare. Uttalandet hade varit ägnat att hos L<br />
framkalla allvarlig fruktan för hennes säkerhet.<br />
Samtliga tre tilltalade förnekade brott. Ett videoinspelat förhör med den 22-åriga<br />
målsäganden L spelades upp vid huvudförhandlingen, varvid bl.a. följande framkom.<br />
Hon hade träffat S i Tjeckien, varvid han frågat henne om hon ville arbeta som<br />
servitris på hans bar eller restaurang i Stockholm. S tog därmed med henne i bil<br />
frånTjeckien till Sverige. Några dagar efter ankomsten till Stockholm fick hon reda på<br />
att arbetet egentligen avsåg prostitution. När hon vägrade att prostituera sig, hotade<br />
S att låsa in henne i lägenheten och ta med sig kunderna dit. Hon vågade ej vända<br />
sig till polisen, eftersom hon var rädd att bli utvisad och hade dåliga erfarenheter av<br />
polis i sitt hemland. S gav henne instruktioner om prostitutionsarbetet och uppgav att<br />
av hennes förtjänst skulle hon få 30 procent och han skulle behålla 70 procent. S<br />
skjutsade henne sedan till och från sexköpare. Under en period av <strong>12</strong> dagar hade<br />
hon även arbetat som prostituerad för Z. Vid de flesta tillfällen när Z hämtade henne<br />
för prostitution var M närvarande. M hade bl.a. tagit med sig de prostituerade<br />
flickorna ut för att handla kläder. L lämnade vidare uppgifter om de övriga två<br />
flickornas prostitution.<br />
Tingsrätten fann i huvudsak att målsägandens berättelse, som fått stöd av uppgifter<br />
från ett vittne och av viss skriftlig bevisning, kunde läggas till grund för bedömningen.<br />
Genom L:s utsaga ansåg tingsrätten styrkt att S hade transporterat L från Tjeckien till<br />
Sverige och att han främjat och ekonomiskt utnyttjat kvinnornas prostitution på det<br />
sätt som hade angivits i åklagarens gärningsbeskrivning. Härvid befanns dock hans<br />
<strong>koppleri</strong> beträffande de två andra kvinnorna endast ha pågått till början av juni 1998.<br />
Med en hänvisning till att S behandlat kvinnorna hänsynslöst dömdes han för grovt<br />
<strong>koppleri</strong>. Därutöver ansågs åtalet för olaga hot styrkt. Genom L:s uppgifter fann<br />
tingsrätten även <strong>koppleri</strong>brott avseende Z styrkt. Detta brott ansågs ha begåtts<br />
tillsammans och i samförstånd med S. Domstolen fann att Z:s brottslighet med<br />
hänsyn till omfattningen och den betydande ekonomiska omfattningen skulle<br />
bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. Tingsrätten fann emellertid tveksamt om L:s uppgifter<br />
kunde anses styrka att även M gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong>brott. Visserligen ansågs<br />
55
ställt utom rimligt tvivel att hon känt till S:s och Z:s verksamhet. Tingsrätten påpekade<br />
dock att hon ”emellertid inte åtalats för underlåtenhet att avslöja grovt <strong>koppleri</strong>”. Med<br />
hänsyn till att det inte kunde anses utrett att hon redan vid den tidpunkt som<br />
gärningarna avsåg hade främjat eller ekonomiskt utnyttjat kvinnornas prostitution<br />
ogillades åtalet mot henne.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren att även M skulle dömas för grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten<br />
fann att tingsrättens dom avseende olaga hot skulle fastställas. Det ansågs vidare<br />
styrkt att L och två andra kvinnor hade prostituerat sig för S:s och Z:s räkning under<br />
den tid som åtalet gällde, och att dessa tilltalade hade tagit hand om intäkterna från<br />
prostitutionen. Koppleribrotten hade begåtts gemensamt och i samförstånd.<br />
Beträffande åtalet mot M fastställdes tingsrättens ogillande. Hovrätten behandlade<br />
rubriceringsfrågan avseende samtliga åtalspunkter i ett sammanhang (se nedan<br />
efter punkten 8).<br />
2) S, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong> samt F och A för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
S hade den 2 och 3 september 1998 i bil transporterat de tre målsägandena Margit,<br />
Marcella och Renata från Tjeckien genom Tyskland och Danmark till Sverige, där<br />
kvinnorna mot sin vilja prostituerat sig. Från södra Sverige hade Z och M i bil fört<br />
Marcella till Stockholm, medan de övriga två hade transporterats av S. De tre<br />
tilltalade hade därefter och fram till den 17 september 1998 tillsammans och i<br />
samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som grovt, eftersom<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i större omfattning och då<br />
kvinnornas utsatta belägenhet hade hänsynslöst utnyttjats. Det gjordes vidare<br />
gällande att F och A hade varit behjälpliga vid brottsligheten genom att upplåta sina<br />
bostäder i Vårby och Fruängen som bostäder för kvinnorna.<br />
S erkände <strong>koppleri</strong>gärningar som skulle bedömas som <strong>koppleri</strong> av normalgraden.<br />
Övriga tilltalade förnekade brott. I målet hördes Margit och Marcella som berättade<br />
bl.a. följande. Margit: Hon var 17 år när hon blev bortförd från sitt hemland Tjeckien.<br />
Från Tyskland blev hon transporterad av S i bil till Sverige. I bilen fanns även<br />
Marcella och Renata. I södra Sverige träffade de Z och M, vilka förde över Marcella<br />
till deras bil. Vid denna tidpunkt förstod hon att hon skulle bli tvungen att prostituera<br />
sig. S körde henne till F:s lägenhet där de skulle bo. Efter instruktioner från S<br />
arbetade hon sedan som prostituerad. Kvinnorna skjutsades till och från sexköpare<br />
av S och Z. Hon hade dagligen fem till sex kunder. Det fanns ingen<br />
överenskommelse om att hon skulle få behålla något av pengarna och hon fick inte<br />
heller behålla något. Marcella: Tillsammans med Renata blev hon mot sin vilja<br />
transporterad av S från Tjeckien till Sverige. I södra Sverige väntade Z och M som<br />
körde henne till Stockholm. De inkvarterades i F:s lägenhet. Z och S körde kvinnorna<br />
till prostitutionsstråken där hon, efter instruktioner från Z, prostituerade sig. Det fanns<br />
ingen överenskommelse om hur mycket pengar som hon skulle få utan Z tog alla<br />
pengar. M träffade hon vid ytterligare ett par tillfällen. (Såväl Margit som Marcella<br />
hade därutöver berättat om sexuella övergrepp från S:s och Z:s sida, varvid S var<br />
åtalad för grov våldtäkt avseende Margit och Marcella samt Z för grov våldtäkt<br />
avseende Marcella.)<br />
Tingsrätten fann genom målsägandenas berättelser att S:s och Z:s <strong>koppleri</strong>brott var<br />
styrkta i enlighet med gärningspåståendet. Verksamheten hade omfattat tre kvinnor<br />
56
och hade följaktligen från början varit av större omfattning. Verksamheten hade<br />
emellertid avbrutits och det ekonomiska utbytet hade blivit mindre än i åtalet under<br />
punkten 1. Enligt tingsrättens mening medförde främst den hänsynslöshet som de<br />
tilltalade visat vid utnyttjandet av kvinnornas utsatta belägenhet att de skulle dömas<br />
för grovt <strong>koppleri</strong>. Beträffande M:s inblandning i <strong>koppleri</strong>brotten fastslogs att den<br />
hade varit sådan att hon inte kunde undgå att fällas till ansvar som gärningsman<br />
avseende <strong>koppleri</strong>. Med stöd av målsägandenas uppgifter var styrkt att hon<br />
medverkat när kvinnorna kom till Sverige, att hon deltagit vid transport av Marcella till<br />
Stockholm och därefter haft kontakt med dem. Eftersom hon uppenbart hade varit<br />
medveten om den <strong>koppleri</strong>verksamhet som hade bedrivits av hennes man och bror,<br />
såg tingsrätten hennes medverkan som ett självständigt främjande av annans<br />
prostitution. Hon dömdes för att tillsammans och i samförstånd med övriga ha begått<br />
gärningen. Med hänvisning till att hennes uppsåt emellertid inte visats omfatta den<br />
omänskliga behandling som kvinnorna hade utsatts för, och ej heller omfattningen av<br />
verksamheten, dömdes hon för <strong>koppleri</strong> av normalgraden. Beträffande A och F<br />
påpekade tingsrätten att de enbart hade åtalats för att de upplåtit sina bostäder till de<br />
prostituerade kvinnorna, och att det i målet inte ens hade gjorts gällande att<br />
bostäderna hade använts vid prostitutionsverksamhet. Tingsrätten fann med en<br />
hänvisning till kommentaren till brottsbalken att en upplåtelse av bostad till en<br />
prostituerad inte i sig utgör ett främjande av tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Åtalet för medhjälp till <strong>koppleri</strong> ogillades därmed.<br />
Målet överklagades avseende S, Z och M. Åklagaren yrkade att även M:s gärning<br />
skulle bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten fann liksom tingsrätten att<br />
målsäganden Margits och Marcellas berättelser fick ett så starkt stöd av den övriga<br />
utredningen att de kunde läggas till grund för bedömningen av åtalet. Hovrätten fann<br />
därmed styrkt att S och Z hade gjort sig skyldiga till <strong>koppleri</strong> i enlighet med åtalet i<br />
denna del. Målsägandenas berättelser om M:s närvaro i Helsingborg och under<br />
färden till Stockholm gav inte, enligt hovrättens mening, utrymme för att de förväxlat<br />
henne med någon annan. I likhet med tingsrätten ansågs därför utrett att M hade<br />
medverkat när målsägandena togs in i Sverige. Hovrätten fann vidare att M hade<br />
varit medveten om <strong>koppleri</strong>verksamheten samt att hon genom olika åtgärder hade<br />
medverkat och aktivt främjat <strong>koppleri</strong>gärningen. Hovrätten behandlade brottens<br />
rubricering för de tilltalade ifråga om samtliga åtalspunkter i ett sammanhang (se<br />
nedan efter punkten 8).<br />
3) S, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong> och A för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>. S, Z<br />
och M hade under tiden mellan den 21-25 september 1998 tillsammans och i<br />
samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att två kvinnor haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som grovt, eftersom<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i större omfattning. A<br />
hade varit behjälplig vid brottsligheten genom att upplåta sin bostad på Gyllene ratten<br />
i Fruängen som bostad för kvinnorna.<br />
Samtliga tilltalade förnekade gärningarna. Något målsägandeförhör skedde inte inför<br />
domstolen. Tingsrätten påpekade inledningsvis att S och Z hade medgivit att de<br />
hade medverkat då dessa två kvinnor flyttade in på Gyllene ratten, och att det klart<br />
hade framgått i målet att kvinnorna hade ägnat sig åt prostitution. Tingsrätten fann<br />
emellertid inte uteslutet att de tilltalade endast hade medverkat till att kvinnorna fick<br />
57
använda lägenheten som bostad och att det istället var andra personer som dragit<br />
ekonomisk nytta av prostitutionen. Samtliga tilltalade frikändes.<br />
Målet överklagades avseende S, Z och M. Åklagaren yrkade att de tilltalade skulle<br />
dömas enligt gärningsbeskrivningen. Hovrätten fann inte anledning till någon<br />
annan bedömning än tingsrätten.<br />
4) S, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong>. Z hade i början av oktober 1998<br />
transporterat fyra kvinnor från Tyskland till Sverige för att kvinnorna skulle prostituera<br />
sig här. De tre tilltalade hade därefter och fram till den 9 oktober 1998 respektive den<br />
21 oktober tillsammans och i samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att kvinnorna haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses<br />
som grovt, eftersom tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i<br />
större omfattning.<br />
De tilltalade förnekade brott. I målet hördes en av kvinnorna. Tingsrätten<br />
konstaterade att av den hörda kvinnans uppgifter hade inte framgått annat än att hon<br />
vid något tillfälle hade träffat S och M. Åtalet mot dessa båda tilltalade ogillades<br />
därmed. Beträffande Z hade däremot den hörda kvinnan berättat att hon och de<br />
övriga kvinnorna hade hämtats av honom till Sverige för att prostituera sig och hur Z<br />
sedan fördelat inkomsterna från prostitutionen. Z hade bl.a. skjutsat dem till<br />
prostutitionsstråken, köpt kondomer och delat ut mobiltelefoner. Mot denna bakgrund<br />
var styrkt att Z begått <strong>koppleri</strong>brott, som med hänsyn till omfattningen var att anse<br />
som grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren att även M skulle dömas för grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten<br />
fann emellertid inte anledning att frångå tingsrättens bedömning. Hovrättens<br />
rubricering av Z:s brott redovisas nedan efter punkten 8.<br />
5) S, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong>. Z hade i början av december 1998<br />
transporterat tre kvinnor från Tyskland till Sverige för att kvinnorna skulle prostituera<br />
sig här. De tre tilltalade hade fram till julhelgen samma år tillsammans och i<br />
samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som grovt, eftersom<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i större omfattning.<br />
Därutöver åtalades Z och M för grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att Z i<br />
januari eller februari 1999 transporterat två kvinnor från Tyskland till Danmark för att<br />
kvinnorna skulle prostituera sig där. De två tilltalade hade därefter under ungefär två<br />
veckor tillsammans och i samförstånd på ett otilbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att tre<br />
kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som<br />
grovt, eftersom tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i större<br />
omfattning.<br />
De tilltalade förnekade brott. I målet hördes en av kvinnorna. Hon uppgav bl.a. att<br />
första gången som hon och två andra kvinnor åkte till Sverige blev de hämtade i<br />
Tyskland av Z. De åkte frivilligt i syfte att prostituera sig. Z körde dem till en lägenhet i<br />
Stockholm, instruerade dem och skjutsade dem till prostitutionsstråken. Z erhöll<br />
ersättning för bensinkostnader och minst 1000 kr efter avslutat ”arbetspass”.<br />
Beträffande vistelsen i Danmark blev de hämtade i Tyskland med bil av Z, som även<br />
58
etalade hotellet där de bodde. De prostituerade sig i en månad i Danmark. Här var<br />
även M närvarande under två dagar.<br />
Tingsrätten fann genom kvinnans uppgifter styrkt att Z gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong> i<br />
såväl Sverige som Danmark, och att han p.g.a. omfattningen av verksamheten skulle<br />
dömas för grovt <strong>koppleri</strong>. Av brist på bevisning frikändes emellertid S och M.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren att även M skulle dömas för grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten<br />
fann emellertid inte anledning att frångå tingsrättens bedömning. Hovrättens<br />
rubricering av Z:s brott redovisas nedan efter punkten 8.<br />
6) Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong>. Z hade den 8 juni 1999 transporterat fyra<br />
kvinnor från Polen via Sverige till Danmark för att kvinnorna skulle prostituera sig där.<br />
De två tilltalade hade därefter under 3-4 dagar tillsammans och i samförstånd på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning. Brottet skulle anses som grovt, eftersom tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning hade främjats i större omfattning.<br />
De tilltalade förnekade brott. I målet hördes en kvinna, som berättade att hon<br />
tillsammans med tre andra kvinnor blev hämtade i Polen av Z, som körde dem till<br />
Danmark där de skulle prostituera sig. Z körde dem till prostitutionsstråk, delade ut<br />
mobiltelefoner och tog emot betalningen för utförda tjänster. Pengarna fördelades<br />
sedan så att hon fick 30 procent och Z fick 70 procent. Hon har aldrig träffat M.<br />
Genom dessa uppgifter fann tingsrätten styrkt att Z gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong>brott<br />
avseende de i åtalspunkten angivna kvinnorna. Med en hänvisning till<br />
verksamhetens omfattning bedömdes gärningen som grovt <strong>koppleri</strong>. Av bevisskäl<br />
ogillades dock åtalet mot M.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren att även M skulle dömas för grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten<br />
fann emellertid inte anledning att frångå tingsrättens bedömning. Hovrättens<br />
rubricering av Z:s brott redovisas nedan efter punkten 8.<br />
7) Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong>. Z hade den 31 augusti till den 1 september<br />
1999 i bil transporterat två kvinnor från Tjeckien till Belgien för att kvinnorna skulle<br />
prostituera sig där. De två tilltalade hade därefter och fram till den 6 september 1999<br />
tillsammans och i samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna<br />
i Bryssel haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses som<br />
grovt, eftersom tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i större<br />
omfattning.<br />
De tilltalade förnekade brott. Utredningen i målet bestod i denna del av utskrifter av<br />
avlyssnade och bandade telefonsamtal mellan Z och M samt viss annan skriftlig<br />
bevisning. Z hade medgivit att han hade befunnit sig i Belgien vid den aktuella<br />
tidpunkten. Tingsrätten fann att det med hänsyn till innehållet i de avlyssnade<br />
telefonsamtalen mellan M och Z var utrett att Z:s vistelse avsåg <strong>koppleri</strong>verksamhet.<br />
Innehållet i det åberopade avlyssningsmaterialet var, enligt tingsrättens mening, så<br />
entydigt att det tillsammans med övrig utredning var styrkt att Z transporterat<br />
kvinnorna till Belgien, och att Z och M tillsammans och i samförstånd därefter under<br />
kortare tid ekonomiskt utnyttjat kvinnornas verksamhet. Utredningen gav emellertid<br />
inte, enligt tingsrättens mening, tillräckligt stöd för påståendet att verksamheten i<br />
59
Bryssel varit av sådan omfattning att brottet skulle bedömas som grovt. Z och M<br />
dömdes därmed för <strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren att Z:s och M:s gärningar skulle bedömas som grovt<br />
<strong>koppleri</strong>. I likhet med tingsrätten fann hovrätten <strong>koppleri</strong>gärningar avseende de båda<br />
tilltalade styrkta. Hovrättens rubricering av dessa brott redovisas nedan efter<br />
punkten 8.<br />
8) H, Z och M åtalades för grovt <strong>koppleri</strong>. Här gjordes gällande att två kvinnor i<br />
månadsskiftet augusti till september 1999 färdats från Tjeckien till Danmark, där de<br />
hade prostituerat sig. De tre tilltalade hade därefter under drygt två veckors tid<br />
tillsammans och i samförstånd på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna<br />
i Köpenhamn haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brottet skulle anses<br />
som grovt, eftersom tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning hade främjats i<br />
större omfattning och då en av kvinnornas utsatta belägenhet (17 år) hade<br />
hänsynslöst utnyttjats.<br />
De tilltalade förnekade brott. Utredningen i målet bestod av utskrifter av telefonsamtal<br />
som avlyssnats och översatts. Tingsrätten fann att även om felaktigheter avseende<br />
nedteckningar eller översättningar hade kunnat föreligga i vissa delar, var de samtal<br />
som åberopas så många och avsåg så uppenbart prostitutionsverksamhet och<br />
betalningar härför att de sammantaget utgjorde en överväldigande bevisning mot<br />
samtliga tre tilltalade. De uppgifter som de tilltalade hade lämnat ansågs inte<br />
trovärdiga. Åtalet ansågs i sin helhet styrkt. Angående brottets rubricering anförde<br />
tingsrätten att det hade avsett två kvinnor under ett par veckors tid, och att en av dem<br />
hade varit mycket ung och uppenbarligen narkotikaberoende. Det ekonomiska<br />
utbytet hade vidare inte varit obetydligt. De tilltalade dömdes därmed för grovt<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
Målet överklagades avseende Z och M. I likhet med tingsrätten fann hovrätten<br />
<strong>koppleri</strong>gärningar avseende de båda tilltalade styrkta. Domstolens rubricering av<br />
dessa brott redovisas i det följande.<br />
Hovrättens rubricering av samtliga <strong>koppleri</strong>brott: Hovrätten fastslog inledningsvis<br />
att det i målet befunnits styrkt att S varit delaktig i <strong>koppleri</strong>verksamhet från den 18<br />
april 1998 fram till den 17 september 1998 avseende sex kvinnor. Z ansågs ha gjort<br />
sig skyldig till <strong>koppleri</strong>brott under tiden från den 18 april 1998 fram till mitten av<br />
september 1999, varvid cirka tjugo kvinnor hade omfattats. Verksamheten hade varit<br />
planerad och organiserad. Hovrätten konstaterade att ”redan på den grunden att<br />
gärningarna ingått som ett led i en större verksamhet bör vart och ett av de<br />
<strong>koppleri</strong>brott” som Z skulle dömas för rubriceras som grova. Det fanns således inte<br />
skäl att, som tingsrätten gjort, bryta ut åtalet under punkten 7 och bedöma den<br />
gärningen som ett icke grovt <strong>koppleri</strong> på grund av den ringa omfattningen. Enligt<br />
hovrättens mening var även den del av <strong>koppleri</strong>verksamheten som S skulle dömas<br />
för så omfattande att hans brott redan på denna grund skulle bedömas som grova.<br />
Hovrätten uttalade vidare att beträffande punkterna 1-2 måste även beaktas att de<br />
aktuella kvinnorna hämtats från länder i det forna östblocket och att några av dem<br />
hade varit mycket unga (20, 18 och 17 år). Det hade därutöver framgått att ingen av<br />
dem hade haft någon anknytning till Sverige och att de varit helt utelämnade till S och<br />
Z som därigenom kunnat utöva en mycket stark kontroll över dem. Av kvinnornas<br />
60
erättelser hade framgått att Z och S hade bestämt prostitutionens omfattning och<br />
var och när den skulle äga rum. De hade vidare övervakat kvinnorna och tagit hand<br />
om pengarna, vilket ytterligare begränsade kvinnornas handlingsutrymme. Varken Z<br />
eller S hade visat någon respekt för kvinnornas sexuella integritet. Hovrätten drog<br />
mot bakgrund av dessa förhållanden slutsatsen att <strong>koppleri</strong>brotten under dessa<br />
punkter även var grova på den grunden att Z och S hänsynslöst utnyttjat kvinnornas<br />
utsatta situation. För S:s del tillkom dessutom det olaga hot som riktats mot L och<br />
som förmått henne till prostitution.<br />
Beträffande rubriceringen av M:s <strong>koppleri</strong>brott påpekades att det i målet hade<br />
fastställts att hon inte kunde undgå ansvar för sin medverkan under punkten 2.<br />
Hovrätten fann emellertid att hon hade främjat verksamheten endast i mindre<br />
omfattning, och att hon därför inte borde anses som gärningsman. I likhet med<br />
tingsrätten fann hovrätten inte utrett att hennes uppsåt omfattat den hänsynslösa<br />
behandlingen av kvinnorna. Däremot hade hon varit medveten om den stora<br />
omfattningen av den pågående <strong>koppleri</strong>verksamheten, och hennes medverkan<br />
rubricerades därför som medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>. Därutöver konstaterade<br />
hovrätten att <strong>koppleri</strong>brotten enligt punkterna 7-8 hade utgjort ett led i en större<br />
verksamhet som M inte bara sedan tidigare haft kännedom om utan även, såvitt<br />
avsåg punkten 2, medverkat till. M:s brott rubricerades därmed som grovt <strong>koppleri</strong> i<br />
båda fallen.<br />
61
Dom 2001-01-31 Stockholms tingsrätt avd. <strong>12</strong>:1 mål nr B 6700-00<br />
M och N åtalades för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att de<br />
tillsammans och i samförstånd under tiden 1997 till den <strong>12</strong> oktober 2000 i Stockholm<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att andra hade haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. N hade därvid hållit lokal för<br />
bordellverksamheten, låtit sig underhållas av och mottagit kontanter från<br />
prostitutionen av M och andra som prostituerat sig. M hade å sin sida hållit lokal för<br />
bordellverksamheten, vidtalat andra att prostituera sig och mottagit kontanter från<br />
andra som prostituerat sig. Brottet påstods som grovt, då bordellverksamheten hade<br />
pågått under lång tid och haft stor omsättning.<br />
Tingsrätten fann klarlagt att prostitution hade förekommit under den tid som angavs i<br />
gärningsbeskrivningen och att det var utrett att även andra kvinnor än M prostituerat<br />
sig. Det ansågs dock inte klarlagt i vilken omfattning som prostitution hade<br />
förekommit, dvs. hur ofta eller hur många kvinnor som hade omfattats. Enligt<br />
tingsrätten ansågs utrett att N hade främjat M:s prostitutionsverksamhet genom att<br />
under den aktuella tiden hålla lokal där prostitution skett. Av N:s eget erkännande<br />
ansågs styrkt att han hade mottagit högst 50 000 kronor i egen vinning. Tingsrätten<br />
bedömde N:s gärningar som <strong>koppleri</strong>, med hänvisning till att det inte var visat att det<br />
hade varit fråga om att främja prostitution i någon större omfattning. Visserligen<br />
påpekades att det var klarlagt att M hade ”arbetat lång tid och mycket med<br />
verksamheten” som N hade främjat, men det hade inte framkommit annat än att det<br />
var ”hennes eget val för att själv tjäna mycket pengar”. Det ekonomiska utnyttjandet<br />
ansågs inte ha pågått ”så länge” och ”inte heller till så stora belopp”. Tingsrätten<br />
påpekade därutöver att den viktigaste faktorn för tingsrätten för att inte bedöma<br />
gärningen som grov var att det inte hade framkommit att någon skulle ha blivit<br />
hänsynslöst utnyttjad i verksamheten. Angående M ansågs styrkt att även hon hade<br />
främjat prostitution genom att hålla lokal för verksamheten. Det ansågs däremot inte<br />
klarlagt att hon skulle ha vidtalat andra att prostituera sig eller att hon skulle ha<br />
mottagit betalning från dem. Även M:s gärningar bedömdes som <strong>koppleri</strong>, eftersom<br />
tingsrätten inte ansåg det visat att hon främjat prostitution i stor omfattning. Även om<br />
verksamheten hade pågått i viss omfattning under en längre tidsperiod (i vart fall från<br />
1997 t.o.m. 1999 och mellan mars och oktober 2000) hade inget framkommit som<br />
visat att hon ”skulle ha utnyttjat de andras prostitution på något sätt”. Dessutom fann<br />
tingsrätten det förhållandet att hon själv prostituerat sig ha viss betydelse vid<br />
bedömningen av brottets rubricering.<br />
62
Dom 2001-03-13 Malmö tingsrätt avd. 3:36 mål nr B 9165-00<br />
Åtal väcktes mot S avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong>. S hade från och med den 20<br />
november 1995 till och med den 6 december 2000 i Malmö, som en del av en i övrigt<br />
legal solarie- och massageverksamhet, främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att cirka tio kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Det<br />
gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt, eftersom S hade främjat<br />
prostitution i större omfattning.<br />
Tingsrätten fann klarlagt att en verksamhet innefattande tillhandahållande av<br />
tillfälliga sexuella tjänster mot ersättning hade pågått i vart fall sedan någon gång<br />
under 1996 t.o.m. den 6 december 2000. Det kunde dock inte uteslutas att det hade<br />
varit uppehåll i verksamheten. Mot bakgrund av hur lång tid utbjudandet av sexuella<br />
tjänster hade pågått och att ett relativt stort antal kvinnor hade varit inblandade,<br />
bedömdes det som uteslutet att S inte hade känt till vad som hade förekommit. Med<br />
stöd av de hörda kvinnornas uppgifter ansågs därför styrkt att S gjort sig skyldig till<br />
<strong>koppleri</strong> i enlighet med åtalet. Ifråga om brottets svårhet uttalade tingsrätten att med<br />
hänsyn till den tid som verksamheten hade bedrivits och antalet kvinnor, hade S<br />
främjat prostitution i större omfattning. Detta förhållande ansågs dock inte som<br />
ensamt utslagsgivande, utan tingsrätten tog även fasta på att det inte hade påståtts<br />
att S ”tvingat eller ens uttalat önskemål” om att de anställda kvinnorna skulle<br />
tillhandagå kunderna med sexuella tjänster. Vidare beaktades att S inte hade<br />
betingat sig någon andel av vad kvinnorna hade erhållit i ersättning för de sexuella<br />
tjänsterna, utan att hans vinning hade härrört från att antalet massagekunder torde<br />
ha ökat i antal. Tingsrätten dömde därmed S för <strong>koppleri</strong>.<br />
63
Dom 2002-04-17 Malmö tingsrätt avd. 4:45 mål nr B 5414-98 och dom 2003-02-<br />
25 Hovrätten över Skåne och Blekinge avd. 3:38 mål nr B 1075-02<br />
Åklagaren yrkade ansvar för O avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> i två fall. Enligt<br />
åtalspunkt 1 hade O under omkring tio dagar under sommaren och fem veckor<br />
under hösten 1997 i bl.a. Malmö främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att R haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade skett genom<br />
att O hade övervakat R och varnat henne för olämpliga kunder, kört henne till platser<br />
där prostitution skett och tillgodogjort sig viss del av hennes inkomster. Det gjordes<br />
gällande att brottet var grovt, eftersom O hade hänsynslöst utnyttjat R. Åtalspunkt 2<br />
gällde ansvar för grovt <strong>koppleri</strong> genom att O i stort sett varje vecka under tiden från<br />
december 1997 till den 22 oktober 1998 i bl.a. Malmö hade främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att J haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning bl.a. genom att förmå henne till prostitution, köra henne till de platser där<br />
hon tagit kontakt med kunder samt tillhandahålla henne preventivmedel. Brottet<br />
påstods vara grovt då O hänsynslöst hade utnyttjat J genom att ta emot all ersättning<br />
som hon fått, då brottet hade pågått under förhållandevis lång tid och då O även<br />
hade misshandlat J för att förmå henne till prostitution.<br />
Tingsrätten fann åtalet styrkt, men bedömde åtalspunkten 1 som <strong>koppleri</strong> under<br />
hänvisning till att brottet inte hade pågått under så lång tid samt att O inte hade utsatt<br />
R ”för ett så påtagligt tvång att det skall bedömas som grovt”. Åtalspunkten 2<br />
bedömdes däremot som grovt <strong>koppleri</strong> mot bakgrund av att verksamheten hade<br />
pågått under nära ett år, att O hade tilltvingat sig större delen av R:s inkomster samt<br />
att han också utsatt henne för viss misshandel för att förmå henne till prostitution. Det<br />
ansågs därmed styrkt att O hade hänsynslöst utnyttjat R.<br />
Hovrätten frångick inte tingsrättens bedömningar i skuld- och rubriceringsfrågor.<br />
64
Dom 2002-05-03 Nacka tingsrätt mål nr B 2464-00 och dom 2002-07-09 Svea<br />
hovrätt avd. 7:8 mål nr B 5324-02<br />
Åklagaren yrkade ansvar för T avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> under<br />
gärningspåståendet att han under perioden från den 16 november till den 6<br />
december 2000 i bl.a. Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att två kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. T hade<br />
härvid tillhandahållit lokaler för verksamheten, anskaffat kunder och med bil<br />
transporterat kvinnorna till kunderna samt inkasserat betalning. Brottet påstods vara<br />
grovt, eftersom det hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet som hade<br />
bedrivits i större omfattning och då T – genom att beröva kvinnorna deras estländska<br />
pass – hade förhindrat dem från att avbryta verksamheten och lämna Sverige.<br />
Tingsrätten fann åtalet styrkt. Ifråga om brottsrubriceringen uttalade tingsrätten att<br />
det visserligen inte hade varit fråga om enstaka händelser, utan att kvinnorna under<br />
den aktuella perioden haft 50 respektive något färre kundbesök. Verksamheten<br />
ansågs ändock inte ha bedrivits i en större omfattning, eftersom den hade pågått<br />
förhållandevis kort tid (3 veckor). Det ansågs heller inte visat hur och i vilken<br />
omfattning som verksamheten hade varit organiserad eller att ytterligare kvinnor<br />
hade varit verksamma i lägenheten. Tingsrätten gick inte in på frågan om<br />
<strong>koppleri</strong>brottet skulle kunna anses som grovt mot bakgrund av att kvinnorna hade<br />
berövats sina pass, utan ansåg vid en samlad bedömning att T skulle dömas för<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten justerade åklagaren gärningsbeskrivningen genom att tillägga att<br />
<strong>koppleri</strong>et skulle anses som grovt, eftersom T genom att ta ifrån kvinnorna deras<br />
pass hade ”hänsynslöst utnyttjat dem”. Även hovrätten fann åtalet styrkt, men gjorde<br />
en annan bedömning av brottets svårhetsgrad. Hovrätten konstaterade att den<br />
<strong>koppleri</strong>verksamhet som hade bedrivit hade varit mycket noggrant organiserad.<br />
Härvid betonades särskilt att det hade skett annonsering, givits praktisk hjälp att<br />
skaffa visum i Estland och att en särskilt utsedd person hade medföljt på överresan<br />
och assisterat kvinnorna genom tullen. Hovrätten ansåg det vidare visat att ytterligare<br />
kvinnor hade varit inblandade i verksamheten, och slog fast att <strong>koppleri</strong>gärningen<br />
hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning.<br />
Därutöver ansågs T även i viss mån ha utnyttjat kvinnorna på ett hänsynslöst sätt<br />
mot bakgrund av att dessa kvinnor av mycket pressade ekonomiska skäl hade<br />
kommit till Sverige för att prostituera sig. De hade därvid befunnit sig i ett för dem<br />
främmande land utan att kunna språket och hade fråntagits sina pass. Mot bakgrund<br />
av samtliga omständigheter, och då prositutionsverksamheten närmast kom att<br />
avslutas av en tillfällighet, ansågs det vara utan betydelse att gärningen avsåg en<br />
begränsad tid. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde T för grovt<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
65
Dom 2002-07-16 Stockholms tingsrätt avd. 13:5 mål nr B 2492-02 och dom<br />
2002-10-30 Svea hovrätt avd. 10:24 mål nr B 7624-02<br />
Målet gällde bl.a. ansvar för grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåstående att K under<br />
tiden mars 2001 till och med den 11 april 2002 i bl.a. Stockholm främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor (minst 21) haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. K hade därvid bl.a. tillhandahållit lokaler för<br />
verksamheten, hämtat kvinnorna när de kommit till Sverige, anskaffat sexköpare,<br />
transporterat kvinnorna till sexköpare samt inkasserat delar av ersättningen. Brottet<br />
påstods vara grovt, eftersom det hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet<br />
som hade bedrivits i större omfattning och under en längre tid, samt då kvinnornas<br />
utsatta situation hänsynslöst hade utnyttjats.<br />
I tingsrätten dömdes K för grovt <strong>koppleri</strong> i enlighet med gärningspåståendet. Ifråga<br />
om brottsrubriceringen anfördes att K:s <strong>koppleri</strong>verksamhet hade pågått under en<br />
betydande tid och omfattat ett stort antal kvinnor. Härvid hade kvinnor förmedlats till<br />
K genom kontakter i andra europeiska länder, varav tingsrätten drog slutsatsen att<br />
verksamheten hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet. Vidare<br />
hänvisades till den omständigheten att K hänsynslöst utnyttjat deras utsatta situation<br />
efter det att kvinnorna hade förmåtts att komma till Sverige.<br />
Hovrätten fastställde domen avseende grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
66
Dom 2002-<strong>12</strong>-23 Västmanlands tingsrätt mål nr B 738-02 och dom 2003-03-20<br />
Svea hovrätt avd. 6:23 mål nr B 221-03<br />
Åtal väcktes mot H och S för bl.a. människorov, grovt <strong>koppleri</strong> och olaga hot, grovt<br />
brott. Det påstods att H och S hade tillsammans och i samförstånd under tiden den<br />
15 september 2002 till den 20 september 2002 i Stockholm bemäktigat sig och<br />
drogat målsäganden med narkotika och fört bort henne till olika lägenheter i<br />
Västerås. De hade där spärrat in henne eller på annat sätt berövat henne friheten<br />
med uppsåt att tvinga henne till tillfälliga sexuella förbindelser med män mot<br />
ersättning. Alternativt yrkades ansvar för olaga frihetsberövande. Det gjordes vidare<br />
gällande att H och S hade under samma tid främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat att målsäganden haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Främjandet hade bestått i att H och S under hot tvingat målsäganden att<br />
utföra tjänsterna, att de bokat sexköpare och att de skjutsat henne till de adresser<br />
där prostitution skett. H och S har därutöver tillägnat sig ersättningarna för de<br />
sexuella tjänsterna. Brottet skulle anses som grovt, då de tilltalade på ett hänsynslöst<br />
sätt hade utnyttjat målsägandens situation. H och S hade vidare vid ett flertal tillfällen<br />
hotat målsäganden med brottslig gärning genom att yttra att de skulle döda eller<br />
skada henne om hon inte utförde de sexuella tjänsterna. De hade i samband därmed<br />
visat upp en s.k. kamphund för henne. Handlandet hade varit ägnat att framkalla en<br />
allvarlig fruktan för egen säkerhet till person, och påstods genom den särskilda<br />
hänsynslösheten och råheten utgöra grovt brott.<br />
Tingsrätten dömde S för grovt <strong>koppleri</strong>, men ogillade åtalet för människorov och<br />
olaga hot, grovt brott. H dömdes för olaga hot, men åtalet för människorov och<br />
grovt <strong>koppleri</strong> ogillades. Tingsrätten fann inledningsvis att målsäganden hade<br />
lurats att följa med männen och till att prostituera sig, men att det inte hade visats att<br />
H och S hade gjort sig skyldiga till ett sådant bemäktigande som avses i 4 kap. 1 §<br />
BrB. Ej heller kunde ansvar för olaga frihetsberövande komma ifråga, dels eftersom<br />
målsäganden hade samtyckt till att resa till Västerås, och dels då hon varken senare<br />
hade varit inlåst eller stått under sådan bevakning att hon hade varit berövad<br />
friheten. Beträffande åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> ansågs det styrkt att S hade främjat och<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att målsäganden hade haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Detta <strong>koppleri</strong> ansågs som grovt, eftersom S<br />
med olika medel hade förmått målsäganden till prostitution och ”uppträtt med förakt<br />
för hennes människovärde”. S hade även utövat en mycket stark kontroll över<br />
hennes tillvaro och därmed bidragit till den mycket starka kränkningen av hennes<br />
person. Den omständigheten att <strong>koppleri</strong>et hade varit av ringa omfattning uteslöt<br />
således inte att brottet skulle anses som grovt, enär S hade hänsynslöst utnyttjat<br />
annan. Mot H:s bestridande ansågs åtalet mot honom för <strong>koppleri</strong> däremot ej styrkt.<br />
Angående åtalet för olaga hot frikändes S, medan H dömdes för att han hetsat sin<br />
kamphund mot målsäganden, vilket ansågs utgöra grovt brott.<br />
Hovrätten anslöt sig till tingsrättens ogillande av åtalet för olaga frihetsberövande,<br />
men ändrade tingsrättens dom genom att döma både H och S för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten fann å sin sida styrkt att både H och S hetsat hundar mot målsäganden,<br />
med syfte att ”stämma henne till underkastelse” och att S vid ett flertal tillfällen fällt<br />
yttranden av hotfull karaktär. Det konstaterades att dessa åtgärder sedda för sig var<br />
67
att bedöma som olaga hot, men att det ”med hänsyn till sambandet i brottsplan och<br />
utförande” var naturligt att se det olaga hotet som ett ”moment i <strong>koppleri</strong>brottet”. Det<br />
skulle därmed inte dömas särskilt för olaga hot. Angående åtalet för <strong>koppleri</strong> fann<br />
hovrätten styrkt att båda tilltalade hade gjort sig skyldiga till de <strong>koppleri</strong>gärningar som<br />
åklagaren hade påstått. Även om <strong>koppleri</strong>verksamheten hade pågått under<br />
förhållandevis kort tid, hade målsäganden påverkats av hot av olika slag. Vidare<br />
hade de tilltalade utnyttjat att målsäganden – delvis genom deras försorg – hade stått<br />
under påverkan av alkohol och narkotika. Sammantaget hade de tilltalade utnyttjat<br />
målsäganden hänsynslöst och <strong>koppleri</strong>et bedömdes som grovt. Det påpekades att<br />
ansvar för detta brott därmed ansågs ”omfatta ansvar för gärningar som, sedda för<br />
sig, är att bedöma som olaga hot”.<br />
68
Dom 2003-03-21 Stockholms tingsrätt avd. 11:3 mål nr B 4205-02 och dom<br />
2003-06-23 Svea hovrätt avd. 5:6 mål nr B 2831-03<br />
I en rad omfattande åtalspunkter yrkades ansvar för tre tilltalade enligt följande<br />
(förkortade) gärningspåståenden. Enligt åtalspunkten 1 yrkades ansvar för U<br />
avseende människorov och grov våldtäkt. U hade gemensamt och i samförstånd med<br />
andra kring månadsskiftet september-oktober 2001 i Litauen bemäktigat sig och<br />
spärrat in eller på annat sätt berövat Nadja och okänd kvinna friheten eller genom<br />
olaga tvång eller vilseledande förmått dem att bege sig till eller stanna kvar på utrikes<br />
ort med uppsåt att skada dem till liv och hälsa samt tvinga dem till sexuella tjänster<br />
mot deras vilja och till att arbeta som prostituerade. Bemäktigandet hade tillgått så att<br />
sedan Nadja och en okänd kvinna av andra körts över gränsen till Litauen hade U<br />
gemensamt och i samförstånd med andra män beordnat Nadja och den andra<br />
kvinnan in i en bil. Under bilfärden hade U hotat kvinnorna, som hade känt allvarlig<br />
fruktan för sina liv. U och annan hade fört dem till ett ödsligt beläget hus, där de<br />
spärrats in eller på annat sätt berövats friheten. Målsägandena hade därefter fram till<br />
slutet av november 2001 hållits inspärrade eller bevakade på olika ställen i Litauen<br />
av U eller på uppdrag av bl.a. U. Tillsammans med ytterligare en målsäganden, Julia,<br />
hade kvinnorna från slutet av september till slutet av november 2001 av U samt ett<br />
flertal andra män genom våld eller hot om våld som inneburit eller för dem framstått<br />
som trängande fara tvingats till samlag eller till annat sexuellt umgänge vid<br />
upprepade tillfällen. Våldtäkterna skulle bedömas som grova, eftersom de skett vid<br />
upprepade tillfällen, vid vissa fall av flera män samtidigt samt varit smärtsamma och<br />
förnedrade. U hade visat särskild hänsynslöshet och råhet. Därefter hade U<br />
gemensamt och i samförstånd med annan i slutet av november 2001 och fram till<br />
slutet av februari 2002, med uppsåt att skada Julia och Nadja till liv och hälsa, samt<br />
tvinga dem till sexuella tjänster mot deras vilja och till att arbeta som prostituerade,<br />
bemäktigat sig även Julia och fört bort henne eller på annat sätt berövat henne<br />
friheten eller genom olaga tvång förmått henne att bege sig från Litauen genom<br />
Sverige till Norge. U hade även tvingat Nadja genom Sverige till Norge, där hon och<br />
Julia inspärrats i olika lägenheter där de tvingats att utföra sexuella tjänster och att<br />
arbeta som prostituerade.<br />
Åtalspunkt 2 gällde ansvar för grovt <strong>koppleri</strong>, grovt sexuellt tvång och olaga hot<br />
avseende U och D. Härvid hade de två tilltalade gemensamt och i samförstånd med<br />
andra under tiden januari 2001 till slutet av november 2001 i Stockholm främjat och<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att åtta kvinnor haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. U hade rekryterat eller köpt kvinnorna, i vissa fall försett<br />
dem med ett falskt pass, transporterat eller låtit transportera dem till D, som placerat<br />
dem hos en tredje man där de tvingats att arbeta som prostituerade. D hade därefter<br />
för sin och U:s räkning tillägnat sig delar av den betalning som kvinnorna hade<br />
erhållit. Det gjordes gällande att dessa brott skulle anses som grova, eftersom de<br />
hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning<br />
och under längre tid samt hänsynslöst utnyttjat kvinnornas utsatta situation. U och D<br />
hade vidare vid flera tillfällen hotat två av målsägandena, och U hade vid två tillfällen<br />
tvingat målsäganden R till samlag. Det sexuella tvånget skulle bedömas som grovt,<br />
enär R varit inspärrad, särskilt utsatt och U visat särskild hänsynslöshet.<br />
69
Åtalspunkt 3 gällde ansvar för grovt <strong>koppleri</strong>, grov våldtäkt och olaga<br />
frihetsberövande avseende U. U hade gemensamt och i samförstånd med andra<br />
under tiden den första december 2001 till slutet av februari 2002 i Norge främjat och<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att bl.a. Julia och Nadja haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. U hade därvid rekryterat eller köpt kvinnorna,<br />
transporterat dem till Norge, ordnat lägenheter där kunder mottagits samt inkasserat<br />
betalningen. Kvinnorna hade under denna tid varit inspärrade eller på annat sätt<br />
berövade friheten. Det gjordes gällande att dessa brott skulle anses som grova,<br />
eftersom de ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i större<br />
omfattning och under längre tid, samt hänsynslöst utnyttjat kvinnornas utsatta<br />
situation. U hade därutöver genom hot om våld eller genom olaga tvång tvingat<br />
målsägandena till samlag eller annat sexuellt umgänge med honom eller med andra<br />
män mot deras vilja. Brotten skulle bedömas som grova, eftersom de skett vid<br />
upprepade tillfällen, vid vissa fall av flera män samtidigt, samt varit smärtsamma och<br />
förnedrade. U hade visat särskild hänsynslöshet och råhet.<br />
Enligt åtalspunkten 4 yrkades ansvar för D avseende människorov, olaga<br />
frihetsberövande och grovt sexuellt tvång. D hade gemensamt och i samförstånd<br />
med andra under sommaren 2001 i Stockholm bemäktigat sig och fört bort<br />
målsäganden O till en lägenhet i Stockholm, där hon spärrats in eller på annat sätt<br />
berövats friheten med uppsåt att skada henne till liv och hälsa eller tvinga henne till<br />
sexuella tjänster mot sin vilja eller att utöva utpressning. Sedan O hade spärrats in<br />
hade hon av D hållits inlåst eller bevakad i någon eller några veckor. D hade under<br />
denna tid genom olaga tvång tvingat O till orala samlag med honom och andra män.<br />
Hon hade därefter placerats hos en tredje man där hon tvingats att arbeta som<br />
prostituerad. Det sexuella tvånget skulle bedömas som grovt, eftersom O hade varit<br />
inspärrad och särskilt utsatt, det skett flera gånger och då hon endast varit 17 år. D<br />
hade härigenom visat särskild hänsynslöshet.<br />
Åtalspunkten 5 gällde ansvar för <strong>koppleri</strong> alt. medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong> avseende<br />
T. Han hade från slutet av augusti 2001 fram till april 2002 i bl.a. Stockholm<br />
gemensamt och i samförstånd med en man eller på uppdrag av denne främjat eller<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor (sex namngivna) haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. T hade på annans uppdrag inkasserat<br />
delar av ersättningen, svarat i telefon när kunder hade ringt, skjutsat kvinnor till och<br />
från kunder, samt betalat in hyran för den lägenhet där prostitution bedrevs. Han<br />
hade därigenom främjat annans grova <strong>koppleri</strong>brott.<br />
Samtliga tilltalade förnekade brott. I målet hade fyra målsäganden Nadja, Julia, R och<br />
O hörts inför domstolen, vilka hade lämnat berättelser om tillvägagångssätt som var<br />
identiska eller snarlika. Tingsrätten fastslog inledningsvis att domstolen var behörig<br />
att även bedöma de brott som hade begåtts i Litauen och Norge med stöd av såväl 2<br />
kap. 2 § 1 st. 3 p. BrB som 2 kap. 3 § 1 st. 7 p. BrB och 2 kap. 5 § 2 st. BrB. Med<br />
stöd av målsägandenas berättelser fann tingsrätten i relativt kortfattade domskäl<br />
åtalet under åtalspunkten 1 i sin helhet styrkt, och dömde U för människorov och<br />
grov våldtäkt. På samma sätt befanns åtalet för <strong>koppleri</strong>brott avseende U och D<br />
under åtalspunkten 2 beträffande samtliga åtta kvinnor styrkt. Med hänvisning till att<br />
verksamhet hade haft stor omfattning bedömdes brotten som grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Därutöver dömdes de tilltalade för olaga hot, och U i enlighet med ansvarsyrkandet<br />
för grovt sexuellt tvång. Tingsrätten fann vidare samtliga gärningar under<br />
70
åtalspunkten 3 styrkta. Koppleriegärningen ansågs ha haft stor omfattning och<br />
inneburit ett hänsynslöst utnyttjande. U dömdes därmed för grovt <strong>koppleri</strong>, olaga<br />
frihetsberövande och grov våldtäkt.<br />
Beträffande åtalspunkten 4 fann tingsrätten genom målsägandens berättelse styrkt<br />
att D gjort sig skyldig till människorov. Att målsäganden efter bortförandet hade<br />
hållits inlåst och bevakad, skulle däremot enligt tingsrättens mening ses som ett led i<br />
människorovet och inte medföra ansvar även för olaga frihetsberövande. D dömdes<br />
därutöver, på av åklagaren anförda skäl, för grovt sexuellt tvång. Ifråga om åtalet<br />
mot T för <strong>koppleri</strong> alt. medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong> (åtalspunkten 5) anförde tingsrätten<br />
att enligt T:s egna uppgifter hade han varit medveten om att det pågick prostitution i<br />
den aktuella lägenheten, men att han hade ändå flyttat in och haft uppsikt över<br />
verksamheten. Den funktion som T hade haft i form av chaufför och utförande av<br />
andra tjänster var att bedöma som medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten skedde vissa justeringar av åtalet. I övrigt yrkade åklagaren<br />
straffskärpning, och de tilltalade yrkade att åtalen skulle ogillas. Hovrätten fann, i<br />
likhet med tingsrätten, att målsägandenas berättelser i huvudsak skulle ligga till<br />
grund för bedömningen av åtalet. Under åtalspunkten 1 fann hovrätten klarlagt att U<br />
bemäktigat sig, fört bort och spärrat in Nadja med särskilt uppsåt att tvinga henne till<br />
tjänst. Även om det bemäktigande som det varit fråga om inte hade skett under fysisk<br />
vålsutövning, stod enligt hovrätten klart att U, i vart fall när Nadja beordrats att stiga<br />
in i bilen, tagit herraväldet över henne och sålunda bemäktigat sig henne.<br />
Tingsrättens dom avseende människorov fastställdes således. På samma grunder<br />
fastställdes domen för människorov avseende målsäganden Julia. Därutöver gjorde<br />
hovrätten avseende dessa båda målsäganden samma bedömning som tingsrätten<br />
ifråga om åtalet för grov våldtäkt. Åklagarens gärningsbeskrivning under<br />
åtalspunkten 1 innefattade dock även påståenden om att U gjort sig skyldig till<br />
människorov och grov våldtäkt mot ytterligare en kvinna som inte hade namngivits i<br />
målet. (Åtalet stöddes här på de uppgifter som Nadja och Julia hade lämnat om den<br />
okända kvinnan.) Till skillnad från tingsrätten fann hovrätten – med hänvisning till att<br />
denna kvinna inte hade hörts i målet – att åtalet mot U i denna del skulle ogillas.<br />
Ifråga om åtalspunkten 2 konstaterade hovrätten inledningsvis att tingsrättens dom<br />
avseende grovt <strong>koppleri</strong> beträffande de i målet hörda målsägandena Julia, R och O<br />
fastställdes. Däremot fann hovrätten att åtalet för grovt <strong>koppleri</strong> gentemot övriga<br />
fem flickor i gärningsbeskrivningen inte kunde bifallas. Här noterade hovrätten att<br />
ingen av dessa flickor hade hörts i målet, utan att uppgifter från dem hade kommit<br />
fram vid bevisupptagningar utom huvudförhandling vid tingsrätten. Dessa<br />
bevisupptagningar hade emellertid ägt rum trots att D:s offentlige försvarare hade<br />
varit förhindrad att närvara, och utan att tingsrätten förordnat om att D skulle inställas<br />
till bevisupptagningarna. U var vid tidpunkten för bevisupptagningarna inte part i<br />
målet, och varken U själv eller någon representant för honom var följdaktligen<br />
närvarande vid dessa. Det hade i målet gjorts gällande att dessa bevisupptagningar<br />
därmed skulle strida mot art. 6 i den europeiska konventionen av den 4 november<br />
1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.<br />
Denna artikel kräver att en för brott tilltalad person skall få ”ett tillräckligt och<br />
passande tillfälle att motsäga och utfråga den som vittnat mot honom, antingen vid<br />
den tidpunkt när vittnet gör sina uttalanden eller också i ett senare skede av<br />
förfarandet”. Hovrätten fann – med en hänvisning till NJA 1993 s. 616 – att<br />
71
utredningen i målet avseende de aktuella målsägandena inte kunde läggas till grund<br />
för en fällande dom. Med ändring av tingsrättens dom frikändes D och U för grovt<br />
<strong>koppleri</strong> i denna del. I övrigt skedde en ändring av tingsrättens dom i den mån att<br />
D dömdes för olaga hot avseende en målsägande, medan U frikändes helt.<br />
Tingsrättens dom avseende grovt sexuellt tvång fastställdes.<br />
Hovrätten fastställde vidare tingsrättens dom ifråga om åtalspunkten 3, och<br />
uttalade angående åtalspunkten 4 att det i målet var klarlagt att D hade bemäktigat<br />
sig, fört bort och spärrat in O med särskilt uppsåt att tvinga henne till tjänst. Även om<br />
det vid bemäktigandet inte hade förekommit fysiskt våld eller direkt uttalade hotelser,<br />
måste han ändock anses ha tagit herraväldet över henne och sålunda bemäktigat sig<br />
henne. Domen avseende människorov fastställdes således. Därutöver dömde<br />
hovrätten D för grovt sexuellt tvång.<br />
Beträffande T (åtalspunkten 5) fann hovrätten utrett att han under september 2001 i<br />
objektivt hänseende gjort sig skyldig till medhjälp till annans <strong>koppleri</strong>brottslighet<br />
genom att i vart fall ha inkasserat pengar, svarat i telefon samt skjutsat kvinnorna.<br />
Denna medverkan kunde inte anses ha skett i mindre mån. Genom utredningen hade<br />
framgått att T hade haft erforderligt uppsåt inte bara till angivna främjandemoment<br />
utan också i förhållande till annans <strong>koppleri</strong>brottslighet. Hovrätten fann däremot inte<br />
visat i målet att T:s uppsåt hade omfattat även de omständigheter som medfört att<br />
<strong>koppleri</strong>brottet skulle anses som grovt. Med ändring av tingsrättens dom dömdes<br />
därför T för medhjälp till <strong>koppleri</strong>.<br />
72
Dom 2003-06-17 Malmö tingsrätt avd. 3:34 mål nr B 4374-01<br />
Målet rörde <strong>koppleri</strong>gärningar som utförts via internet. N åtalades för grovt <strong>koppleri</strong><br />
under gärningspåståendet att han under tiden den 1 maj 1998 till den 29 oktober<br />
2001 i Malmö hade främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att annan<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Brotten skulle anses som grova,<br />
eftersom de skett i stor omfattning. Åklagaren gjorde gällande att detta huvudbrott<br />
hade pågått under den tidsperiod som hade angivits, och att detta brott hade bestått<br />
av olika delar som var uppdelade på mer detaljerade åtalspunkter enligt i huvudsak<br />
följande. Åtalspunkt 1) Under rubriken ”förberedelse till grovt <strong>koppleri</strong>” angavs att N<br />
hade med uppsåt att utföra eller främja att annan haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning skaffat, förvarat, sammanställt eller tagit annan liknande befattning<br />
med material – bestående av hemsidor, bilder, textfiler, favoritlänkar till hemsidor och<br />
marknadsföringskort – vilket är särskilt ägnat att användas som hjälpmedel till<br />
<strong>koppleri</strong>. Vidare hade N på olika sätt via mail, annonser och telefonsamtal kontaktat<br />
samt fått kontakt med kvinnor för att erbjuda dem arbete eller hjälp med att<br />
annonsera deras tjänster. N hade dessutom skaffat sig domäner i Danmark genom<br />
att hyra in sig på servrar hos IT-företag i syfte att bygga upp hemsidor med material<br />
som riktade sig till den skandinaviska marknaden för sexuella tjänster. Fara för<br />
fullbordat brott hade förelegat.<br />
Åtalspunkt 2) Under rubriken ”grovt <strong>koppleri</strong> och försök därtill” hade<br />
gärningsbeskrivningar avseende de mer detaljerade <strong>koppleri</strong>gärningarna uppdelats i<br />
sammanlagt 26 punkter. Här gjordes gällande att N hade försökt att främja tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning genom att sätta samman listor med uppgifter på<br />
kvinnor som erbjöd sexuella tjänster mot betalning (”reklamlistan”). Därefter hade han<br />
erbjudit dessa listor mot betalning genom att annonsera om listan via internet, skicka<br />
e-mail till ett flertal personer eller via telefonsamtal med kunder. Han hade därutöver<br />
försökt att främja prostitution genom att annonsera för ett flertal kvinnors räkning. I ett<br />
fall hade N bl.a. tillverkat och lagt ut en hemsida med uppgifter om en prostituerad<br />
kvinna samt telefonnummer till N. Brottet hade dock inte fullbordats, eftersom<br />
kvinnan hade avbrutit kontakten med N och inte tagit emot de kunder som han<br />
förmedlat. Fara för brottets fullbordan hade dock förelegat. Det gjordes vidare<br />
gällande att N hade främjat prostitution genom att när en kund efter annonsering av<br />
”reklamlistan” på internet hade betalat hade denne fått en fullständig lista<br />
(”betallistan”) med kvinnornas telefonnummer, e-mail adresser eller adresser till<br />
deras hemsidor på internet. Han hade även främjat att en målsäganden haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning genom att annonsera hennes tjänster på<br />
”betallistan” och sedan informera kunder om hennes adress eller telefonnummer.<br />
Därutöver hade ytterligare ett fullbordat främjande skett genom att N tillverkat och<br />
lagt ut en hemsida på internet med foto på en prostituerad och med telefonnummer<br />
samt e-mail adress till N för att han skulle vidarebefordra kunder till kvinnan.<br />
Åtalspunkt 3) Under rubriken ”grovt <strong>koppleri</strong>” gjordes gällande att N hade under<br />
tiden maj 1999 till den 11 november 1999 främjat eller på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat att två kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning<br />
genom att ge dem tillgång till en lägenhet samt beträffande en av dem t.ex.<br />
annonsera på olika kontaktsidor samt informera kunder om hennes tjänster. Han<br />
73
hade vidare beträffande ytterligare två prostituerade främjat prostitutionen genom att<br />
bl.a. boka hotellrum och annnonsera om deras tjänster på internet.<br />
N hade i målet erkänt <strong>koppleri</strong>, men ifrågasatt brottsrubriceringen. (Även om han i<br />
huvudsak hade erkänt <strong>koppleri</strong>gärningarna fanns enstaka åtalspunkter där han<br />
förnekade vissa moment.) Åklagaren anförde sakframställningsvis att åtalet avsåg ett<br />
huvudbrott (grovt <strong>koppleri</strong>) som hade pågått under hela den period som angivits i den<br />
inledande gärningsbeskrivningen. Detta brott hade dock bestått av olika delar, varvid<br />
de åtalspunkter som hade rubricerats som förberedelse eller försök till brott hade<br />
pågått under hela åtalspunkten, medan de delar som avsåg fullbordade brott pågått<br />
under en del av tiden. Åklagaren yrkade att N skulle dömas för ett brott som hade<br />
pågått under den angivna tiden. Det skulle således inte föreligga brottskonkurrens<br />
mellan de olika delarna. I övrigt förklarade åklagaren åtalets uppläggning med att det<br />
material som vid husrannsakan funnits i N:s datorer, men som inte veterligt hade varit<br />
ute på nätet, hade bedömts som förberedelse till grovt <strong>koppleri</strong>. På samma sätt hade<br />
N:s åtgärder med att få kontakt med kvinnor för att erbjuda dem arbete eller erbjuda<br />
dem att annonsera om deras tjänster bedömts. Såsom försök till grovt <strong>koppleri</strong> hade<br />
bedömts de fall där N hade vänt sig till personer med erbjudande om att köpa<br />
uppgifter om kvinnor som sålde sexuella tjänster, men där kunden inte kunde komma<br />
i direktkontakt med den kvinna som skulle sälja den sexuella tjänsten. I de fall där N<br />
hade förmedlat adress eller telefonnummer till kvinnan ansågs fullbordat brott<br />
föreligga, enär kunden då kunnat få direktkontakt med kvinnan.<br />
Tingsrätten fann utrett att N hade innehaft det material som angivits under<br />
åtalspunkten 1 ovan, och att detta material kunde sägas vara särskilt ägnat att<br />
användas som hjälpmedel vid <strong>koppleri</strong>. Därutöver fann tingsrätten utrett att N hade<br />
satt samman listor med uppgifter på kvinnor som erbjudit sexuella tjänster mot<br />
betalning, erbjudit dessa listor mot betalning genom att annonsera om listan via<br />
internet, skicka e-mail till ett flertal personer eller via telefonsamtal med kunder. Han<br />
hade därutöver annonserat om dessa listor. I enlighet med åklagarens uppfattning<br />
fann tingsrätten att detta skulle bedömas som försöksbrott. Därutöver fann tingsrätten<br />
styrkt att N efter betalning skickat den fullständiga listan med kvinnornas<br />
telefonnummer, e-mail adresser eller adresser till deras hemsidor på internet. Detta<br />
förfarande bedömdes som fullbordat brott. N hade vidare gjort sig skyldig till<br />
fullbordat <strong>koppleri</strong>brott genom att annonsera om en prostituerad kvinnas tjänster på<br />
”betallistan” och sedan informera kunder om hennes adress eller telefonnummer. I<br />
övrigt bifölls några av åtalspunkterna vad avsåg annonsering för ett flertal kvinnors<br />
räkning på internet, varav några punkter ogillades. I de fall där ett ogillande skedde<br />
ansågs utredningen för knapphändig för att säkert fastslå att de aktuella kvinnorna<br />
verkligen hade funnits och att de också hade sålt sexuella tjänster. Tingsrätten fann<br />
slutligen åtalet under åtalspunkten 3 ovan i sin helhet styrkt.<br />
Tingsrätten påpekade att N genom sin brottslighet hade främjat tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning i mycket stor omfattning. Genom att han hade använt<br />
internet hade annonseringen ”fått en särskilt snabb och omfattande spridning”. Även<br />
om vart och ett fall då N främjat prostitution sedda för sig inte hade utgjort grovt<br />
<strong>koppleri</strong>, hade hans verksamhet totalt sett främjat sådana förbindelser i mycket stor<br />
omfattning och skulle bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. Tingsrätten påpekade även<br />
särskilt att domstolen delade åklagarens uppfattning att förfarandet var att anse som<br />
74
ett brott, och att med hänsyn till omständigheterna borde även de fall där N på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat prositutionen ingå i det grova <strong>koppleri</strong>et.<br />
75
Dom 2003-06-19 Solna tingsrätt mål nr B <strong>12</strong>27-02 och dom 2003-09-16 Svea<br />
hovrätt avd. 9:75 mål nr B 5<strong>12</strong>7-03<br />
Åtal väcktes mot M avseende bl.a. två fall av grovt <strong>koppleri</strong>. Enligt åtalspunkten 1<br />
hade M under tiden från februari 2001 till den 10 juni 2002 i bl.a. Stockholm främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor från Ryssland haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Härvid hade M bl.a. med hjälp av andra<br />
personer rekryterat kvinnor från Ryssland, tillhandahållit lokaler för verksamheten,<br />
förmedlat och bokat sexköpare samt inkasserat och tillägnat sig delar av den<br />
ersättning som kvinnorna hade erhållit. Brottet påstods vara grovt, då det hade ingått<br />
som ett led i en organiserad verksamhet som hade bedrivits under lång tid och<br />
främjat prostitution i större omfattning, samt då kvinnorna hänsynslöst hade<br />
utnyttjats. Enligt åtalspunkt 2 hade M under tiden från mitten av mars 2003 till den<br />
22 april 2003 i bl.a. Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att ett flertal kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Det gjordes<br />
gällande att gärningen hade begåtts genom samma förfaringssätt som under<br />
åtalspunkten 1 och att brottet av samma skäl skulle anses som grovt.<br />
Tingsrätten fann under åtalspunkten 1 styrkt att M i vart fall under tiden februari,<br />
mars, april, augusti, september, oktober, november 2001 samt under februari till den<br />
10 juni 2002 såväl främjat som på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat tolv kvinnors<br />
prostitution. Med hänvisning till att verksamheten hade varit välorganiserad och<br />
bedrivits under en relativt lång tid och i större omfattning ansågs <strong>koppleri</strong>et vara<br />
grovt. Det påpekades att M hade varit mycket drivande och att hon hade haft ett<br />
etablerat kontaktnät för sin verksamhet i Ryssland. Tingsrätten konstaterade<br />
därutöver att ”bortsett från den hänsynslöshet som ligger i <strong>koppleri</strong>brottets natur”<br />
hade det inte framkommit något (t.ex. misshandel eller tvång) som tydde på att M<br />
hade behandlat kvinnorna hänsynslöst. Tvärtom hade de kvinnor som hörts i målet<br />
förklarat att M hade ”behandlat dem väl”. Under åtalspunkten 2 ansågs styrkt att M<br />
under den aktuella tiden hade främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
fyra kvinnors prostitution. Brottsligheten ansågs som grov med hänsyn till<br />
omfattningen av verksamheten och att den synes ha varit väletablerad och<br />
välorganiserad. I likhet med åtalspunkten 1 ansågs dock inte något hänsynslöst<br />
utnyttjande av kvinnorna ha förekommit.<br />
Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Angående rubriceringsfrågan uttalade<br />
hovrätten att ”<strong>koppleri</strong>brott av det nu aktuella slaget innebär i sig ett utnyttjande. För<br />
att brottet skall anses som grovt på grund av hänsynslöshet krävs därför ytterligare<br />
moment”. Hovrätten konstaterade därvid att det inte framgick i målet att kvinnorna<br />
hade berövats friheten eller fråntagits sina pass. Tvärtom framgick det att de hade<br />
kommit till Sverige medvetna om att de skulle prostituera sig och hade inte tvingats<br />
eller lurats hit. Enligt egen utsago hade de behandlats väl. Någon omständigheten<br />
som kunde konstituera hänsynslöshet hade därmed, enligt hovrättens uppfattning,<br />
inte visats. Brotten ansågs däremot som grova av de skäl som tingsrätten hade<br />
angivit.<br />
76
Dom 2003-07-30 Göteborgs tingsrätt avd. 9:95 mål nr B 2942-03<br />
Ansvar yrkades för S och D avseende grovt <strong>koppleri</strong>. De tilltalade hade under tiden<br />
april 2002 till den 17 mars 2003 i bl.a. Göteborg tillsammans och i samförstånd<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att minst tre utländska kvinnor<br />
från Thailand och Filippierna haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Därvid hade två av kvinnorna påverkats att resa från Thailand respektive Filippierna<br />
till Sverige i syfte att prostituera sig och de tilltalade hade varit behjälpliga med<br />
diverse dokument för inresa till Sverige samt ordnat s.k. ekonomisk garant. Efter<br />
kvinnornas ankomst till Sverige hade de inhysts i av de tilltalade disponerade<br />
lägenheter. S hade förmedlat kunder genom annonser på internet, fastställt taxor,<br />
utrustad dem med kondomer och mobiltelefoner samt skjutsat dem i bil till olika<br />
köpare. D hade skjutsat en av kvinnorna till kunder, bokat hotellrum, instruerat henne<br />
om klädsel och varit henne behjälplig med att föra över en viss del av ersättningen till<br />
Thailand. D och S hade tillägnat sig viss del av ersättningarna för de sexuella<br />
tjänsterna. Det gjordes gällande att brottet skulle bedömas som grovt, då de tilltalade<br />
hade hänsynslöst utnyttjat kvinnorna som p.g.a. sin utländska bakgrund,<br />
språksvårigheter och utan anknytning till Sverige hade varit särskilt utsatta.<br />
Prostitutionsverksamheten hade vidare pågått under en längre tid och främjat<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning.<br />
I målet hade S erkänt <strong>koppleri</strong>. Han vitsordade att han hade främjat och otillbörligt<br />
ekonomiskt utnyttjat att tre kvinnor haft sexuella förbindelser mot ersättning, men<br />
förnekade vissa enskilda <strong>koppleri</strong>gärningar. Han gjorde även gällande att brottet inte<br />
skulle bedömas som grovt. D förnekade brott, och uppgav att han inte haft någon<br />
kännedom om prostitutionsverksamheten. Tingsrätten fann genom S:s erkännande,<br />
uppgifterna från de i målet hörda kvinnorna samt annan bevisning styrkt att han gjort<br />
sig skyldig till <strong>koppleri</strong>. Därvid ogillades av bevisskäl några moment i<br />
gärningsbeskrivningen. Beträffande D fann tingsrätten genom de hörda kvinnornas<br />
berättelser, de båda tilltalades uppgifter samt skriftlig bevisning i form av samtalslistor<br />
och penninginsättningar otvetydigt visat att D tillsammans och i samförstånd med S<br />
främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat två av kvinnornas prostitution. Av<br />
bevisskäl ogillades åtalet för <strong>koppleri</strong> avseende den tredje kvinnan. Tingsrätten fann<br />
inte visat att de tilltalade hade påverkat någon av kvinnorna att komma till Sverige för<br />
prostitution utan att kvinnorna hade själva önskat detta.<br />
Tingsrätten fann vidare att varken D:s eller S:s verksamhet kunde anses ha haft en<br />
sådan omfattning att brottsligheten till följd därav skulle anses som grov. Domstolen<br />
påpekade att de tilltalade visserligen hade använt sig av kvinnor som i sina<br />
hemländer levt under mycket fattiga och svåra förhållanden och som därför kan ha<br />
sett prostitution som en sista utväg för att försörja sig. Det förhållandet att de tilltalade<br />
således hade utnyttjat kvinnor som var särskilt utsatta ansågs som mycket allvarligt<br />
och medförde att brottet hade ett mycket högt straffvärde. Å andra sidan påpekade<br />
tingsrätten att kvinnorna hade kommit till Sverige frivilligt, hade varit införstådda med<br />
att de skulle prostituera sig här och hade känt till villkoren för sin vistelse. De hade<br />
vidare varit prostituerade i sina hemländer, och hade varken utsatts för tvång, hot,<br />
misshandel eller annat otillbörligt förfarande från de tilltalades sida. Tvärtom hade,<br />
enligt tingsrätten, uppgifter från de hörda kvinnorna visat att de hade blivit ”väl<br />
77
mottagna och behandlade” och ”för egen del förtjänat tämligen betydande belopp i<br />
förhållande till verksamhetens längd, mätt utifrån thailändska förhållanden”. Samtliga<br />
kvinnor hade varit oförhindrade att resa hem och hade haft betalda hemresebiljetter.<br />
Vid en samlad bedömning dömdes de tilltalade för <strong>koppleri</strong>. Två nämndemän var<br />
skiljaktiga, och ville bedöma <strong>koppleri</strong>brottet som grovt. De ansåg att det hade ägt<br />
rum i större omfattning, dels med hänsyn till den tid som respektive kvinna arbetat<br />
här, dels då internet använts i verksamheten vilket inneburit att annonserna om<br />
verksamheten fått stor spridning. Därutöver bedömdes de tilltalade ha hänsynslöst<br />
utnyttjat kvinnornas utsatta situation dvs. att de hade kommit från fattiga och<br />
besvärliga förhållanden.<br />
78
Dom 2004-03-08 Lidköpings tingsrätt mål nr B 59-04 och dom 2004-05-14 Göta<br />
hovrätt avd. 1:14 mål nr B 793-04<br />
I ett åtal för grovt <strong>koppleri</strong> yrkades ansvar enligt följande. M och Z hade under tiden<br />
november 2003 till den 19 januari 2004 i bl.a. Grästorp tillsammans och i<br />
samförstånd främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att två kvinnor (20<br />
och 16 år) haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Härvid hade de tilltalade<br />
tillhandahållit mobiltelefoner och kondomer, förmedlat kontakter till sexköpare samt<br />
skjutsat dem i bil till olika sexköpare. M och Z hade tillägnat sig i vart fall en del av<br />
ersättningen för sexuella tjänster i det att denna använts för deras och flickornas<br />
gemensamma uppehälle. Det påstods att flickorna p.g.a. sin låga ålder, utländska<br />
bakgrund, språksvårigheter samt utan anknytning till Sverige hade varit särskilt<br />
utsatta. Gärningen, som var präglad av hänsynslöshet, skulle därmed bedömas som<br />
grov.<br />
Av utredningen i målet framgick att M, Z och de två kvinnorna var bosatta i Litauen.<br />
Efter att kvinnorna hade flytt från en bordell i Tyskland, sökte de skydd hos M och Z<br />
som lovade att hjälpa dem genom att ta med dem till Sverige och stå för deras<br />
försörjning. I Sverige bosatte sig alla fyra i en villafastighet i Grästorp. Någon vecka<br />
efter ankomsten till Sverige började kvinnorna att prostituera sig. De tilltalade<br />
förnekade <strong>koppleri</strong>, och gjorde gällande att kvinnorna på eget initiativ och utan deras<br />
vetskap kommit att ägna sig åt prostitution.<br />
Mot bakgrund av innehållet i avlyssnade telefonsamtal samt uppgifter från de i målet<br />
hörda kvinnorna fann tingsrätten det utrett att M, som var den enda som talade<br />
svenska, hade bistått kvinnorna vid kontakter med sexköpare och informerat männen<br />
om att de var prostituerade. M hade även förhandlat om priser och villkor för de<br />
sexuella tjänsterna. M och Z hade tillhandahållit kondomer samt skjutsat kvinnorna till<br />
sexköpare och hämtat dem. Det ansågs vidare utrett att kvinnorna med M:s hjälp<br />
hade köpt mobiltelefoner som hade använts i verksamheten. Tingsrätten<br />
konstaterade mot denna bakgrund att M genom sitt handlade hade främjat<br />
prostitution på ett sådant sätt att han hade gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong>. Beträffande Z<br />
anfördes att han hade varit en nära vän till M och att de hade bott tillsammans med<br />
kvinnorna i Sverige. Enligt tingsrätten var det ”verklighetsfrämmande att tro” att<br />
kvinnorna skulle ha börjat prostituera sig utan att saken först hade diskuterats med M<br />
och Z. Vidare hade Z varit med vid samtliga tillfällen när M hade kört kvinnorna till<br />
och från sexköpare, vilket ansågs tala emot hans påstående att han inte hade varit<br />
delaktig i sexköpen eller att han först på ett sent stadium insett att de hade<br />
prostituerat sig. Tingsrätten fastslog därmed att även om Z inte hade varit lika aktiv<br />
som M, måste det anses att han genom sin närvaro haft uppsåt att främja<br />
prostitutionen och att understödja M:s handlande. Även Z ansågs därmed ha gjort sig<br />
skyldig till <strong>koppleri</strong>.<br />
Beträffande påståendet att M och Z på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
kvinnornas prostitution anförde tingsrätten att prostitutionen endast hade pågått<br />
under kort tid innan polisingripandet, att dess omfattning varit svår att avgöra och att<br />
det ekonomiska utbytet synes ha varit av mindre omfattning. De tilltalades uppgifter<br />
om att de själva hade haft inkomster av förvärvsarbete i Sverige hade emellertid varit<br />
79
mycket vaga och kunde inte kontrolleras, eftersom de vägrat att uppge<br />
arbetsgivarens namn. Med hänsyn till samtliga omständigheter fann tingsrätten att<br />
det på goda grunder kunde antas att de tillgodogjort sig åtminstone en viss del av det<br />
ekonomiska utbytet. Tingsrätten dömde således de tilltalade i enlighet med<br />
gärningsbeskrivningen, men bedömde brottet som <strong>koppleri</strong>. Även om kvinnorna,<br />
såsom åklagaren hade påstått, varit särskilt utsatta ansågs brottet inte av det slaget<br />
att det skulle bedömas som grovt.<br />
Målet fullföljdes till hovrätten, där åklagaren yrkade att de tilltalade skulle dömas för<br />
grovt <strong>koppleri</strong> och i vart fall att straffen skulle skärpas för dem. M och Z yrkade i<br />
första hand att åtalet skulle ogillas. Hovrätten fann utrett att kvinnorna under<br />
december 2003 och fram till den 19 januari 2004 haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning med fem män. De hade därvid träffat några av männen vid mer än ett<br />
tillfälle. Det totala ekonomiska utbytet beräknades ha uppgått till mellan 6 000 och<br />
10 000 kr. Hovrätten fann vidare att det genom kvinnornas berättelser, de avlyssnade<br />
telefonsamtalen samt M:s egna uppgifter hade framgått att M hade förmedlat<br />
kontakterna till sexköparna och informerat om att kvinnorna var prostituerade. M<br />
hade intagit en pådrivande roll i kontakterna med presumtiva kunder. M hade<br />
därutöver skjutsat kvinnorna i bil till sexköpare. Härigenom hade M, enligt hovrätten,<br />
på ett väsentligt sätt och inte i obetydlig omfattning verksamt bidragit till prostitutionen<br />
och främjat den. Däremot ansågs inte styrkt att han tillhandahållit mobiltelefoner eller<br />
kondomer. Hovrätten dömde M för <strong>koppleri</strong>, och uttalade att även med beaktande av<br />
de försvårande omständigheter som åklagaren hade anfört var brottet inte att anse<br />
som grovt. Beträffande Z fann hovrätten genom kvinnornas berättelser och de<br />
tilltalades egna uppgifter utrett att han hade åkt med i bilen när M skjutsat kvinnorna<br />
till sexköpare. Något stöd för att Z personligen förmedlat kontakter, informerat kunder<br />
om att kvinnorna var prostituerade eller att han tillhandahållit kondomer fanns<br />
däremot inte i utredningen. Hovrätten fann det visserligen uteslutet att Z skulle ha<br />
varit helt ovetande om prostitutionsverksamheten. Då det emellertid inte hade styrkts<br />
i målet att de tilltalade hade handlat tillsammans och i samförstånd, ansågs inte Z ha<br />
varit delaktig och främjat prostitutionen enbart genom att följa med i bilen. Med<br />
ändring av tingsrättens dom ogillades åtalet mot Z. Beträffande påståendet om att<br />
M och Z på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat prostitutionen påpekade hovrätten<br />
att det inte hade klarlagts i vilken utsträckning som det ekonomiska utbytet kommit att<br />
användas för de tilltalades och kvinnornas gemensamma uppehälle. Mot denna<br />
bakgrund ogillades denna åtalspunkt för båda tilltalade.<br />
80
Dom 2004-04-21 (deldom) Göteborgs tingsrätt avd. 8:84 mål nr B 2034-04, dom<br />
2004-07-21 Göteborgs tingsrätt avd. 8:84 mål nr B 2034-04 och dom 2004-<strong>12</strong>-21<br />
Hovrätten för västra Sverige avd. 5:55 mål nr B 2628-04 och B 3648-04<br />
Åtal väcktes för grovt <strong>koppleri</strong> avseende B och K, varvid det gjordes gällande att de<br />
tilltalade överenskommit att hämta en utländsk prostituerad kvinna till Sverige och<br />
möjliggöra för henne att här bedriva prostitution allt i syfte att tillgodogöra sig<br />
överskottet av hennes verksamhet. B hade därmed – efter hjälp med finansiering av<br />
K – rest till Wien i december 2003, där han träffat kvinnan S, som han kört till Sverige<br />
och inhyst i sin lägenhet. De tilltalade hade därefter tillsammans låtit fotografera<br />
henne i nakenposer och låtit annonsera hennes tjänster på hemsidor på internet. B<br />
hade vidare försett henne med en mobiltelefon, skjutsat henne till kunder och låtit<br />
henne ta emot kunder i sin lägenhet. S hade verkat som prostituerad under tiden 10<br />
januari 2004 till den 23 februari 2004. Hennes verksamhet hade under den tiden<br />
inbringat i vart fall mer än 70 000 kr, varav B överlämnat 47 000 till K, sänt 9 000 kr<br />
till S:s föräldrar samt själv behållit 13 000 kr. B och K hade därmed dels främjat dels<br />
otillbörligt utnyttjat prostitution. Gärningen skulle bedömas som grov, eftersom de<br />
tilltalades medverkan hade varit en nödvändig förutsättning för S:s prostitution och då<br />
de hänsynslöst hade utnyttjat hennes beroendeställning. Här pekades bl.a. på att<br />
eftersom S illegalt vistats i Sverige hade hon befunnit sig i en särskilt utsatt ställning.<br />
Hon hade saknat medel och möjlighet att återvända till hemlandet samt behärskade<br />
inte språket. Vidare påstods att prostitutionsverksamheten hade ingått som ett led i<br />
en organiserad brottslighet och varit av yrkesmässig karaktär och av större<br />
omfattning.<br />
B erkände <strong>koppleri</strong>, men gjorde gällande att den inte skulle bedömas som grovt. K<br />
förnekade gärningen. Tingsrätten fann genom B:s erkännande, uppgifter från S och<br />
annan bevisning i målet styrkt att S kommit till Sverige och prostituerat sig på det sätt<br />
och i den omfattning som åklagaren hade påstått. B skulle därmed dömas för<br />
<strong>koppleri</strong>. Tingsrätten anförde vidare att S hade prostituerat sig under en begränsad<br />
tid, cirka sex veckor, och att B därför inte kunde anses ha främjat prostitution i större<br />
omfattning. Mot bakgrund av att S inte hade berövats friheten, och enligt egna<br />
uppgifter behandlats väl, ansågs inte heller B ha utnyttjat S på ett hänsynslöst sätt.<br />
Tingsrätten dömde därmed (med en skiljaktig nämndeman) B för <strong>koppleri</strong> av<br />
normalgraden. Beträffande K tog tingsrätten fasta på att det genom bevisningen i<br />
målet var utrett att B under Wien-resan använt ett bensinkort som tillhörde K, att B<br />
under den aktuella perioden hade fört över 47 000 kr till ett konto som tillhörde K och<br />
att det förekommit e-postkommunikation mellan B och K som uppenbarligen avsåg S.<br />
Mot denna bakgrund fann tingsrätten styrkt att K tillsammans med B hade kommit<br />
överens om och planerat <strong>koppleri</strong>verksamheten, att han hjälpt till med finansieringen<br />
och att han på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat S. Även denna gärning<br />
bedömdes som <strong>koppleri</strong> av normalgraden.<br />
Hovrätten fann, i likhet med tingsrätten, att åtalet mot K var styrkt, och konstaterade<br />
att B hade gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Hovrätten anslöt sig även till<br />
tingsrättens bedömning av brottets rubricering, och hänvisade härvid till HD:s<br />
dom i mål nr B 3863-04.<br />
81
Dom 2004-06-16 Stockholms tingsrätt avd. 13:6 mål nr B 8454-03, dom 2004-08-<br />
25 Svea hovrätt avd. 10:45 mål nr B 5692-04 och dom 2004-11-22 Högsta<br />
domstolen mål nr B 3863-04<br />
I målet yrkades bl.a. ansvar för J, B.M och T.M avseende grovt <strong>koppleri</strong>. Det gjordes<br />
gällande att de tre tilltalade gemensamt och i samförstånd under tiden den 16<br />
oktober och fram till den 25 november 2003 i Stockholm hade främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att sex kvinnor hade haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Därvid hade J och T.M anordnat och bekostat kvinnornas<br />
resor från Ungern till Stockholm, J hade bokat och förmedlat sexköpare samt<br />
samtliga tre tilltalade hade transporterat kvinnorna till sexköpare och tillägnat sig i<br />
vart fall viss del av ersättningen för de utförda tjänsterna. Brotten påstods vara grova,<br />
eftersom de hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet som bedrivits i<br />
större omfattning.<br />
Tingsrätten fann bl.a. genom J:s erkännande styrkt att han hade främjat kvinnornas<br />
prostitution genom att se till att de hade transporterats till Sverige, genom att han<br />
etablerat kontakter med sexköpare och skjutsat kvinnorna till olika adresser. J hade<br />
därutöver erkänt att han mottagit ersättning för erlagda sexuella tjänster och sedan<br />
fördelat pengarna. Ifråga om B.M ansågs utrett att hon under den aktuella tiden hade<br />
främjat prostitution genom att medfölja i bil då kvinnorna skjutsades till olika<br />
sexköpare samt genom att hon hade uppmanat några av kvinnorna till prostitution på<br />
olika sätt. Genom B.M:s egna uppgifter var utrett att hon insett att verksamheten<br />
hade inneburit ekonomisk vinning för J, samtidigt som det var klarlagt att hon under<br />
den aktuella perioden uteslutande hade försörjts av J. Det fastslogs därmed att B.M i<br />
vart fall hade haft anledning att anta att även hon själv hade haft ekonomisk vinning<br />
av prositutionsverksamheten. Tingsrätten fann vidare styrkt att T.M i vart fall ifråga<br />
om fem kvinnor hade främjat prostitution genom att införskaffa flygbiljetter för två<br />
kvinnor i oktober 2003 och genom att i november 2003 med bil transportera tre<br />
kvinnor till Sverige. Tingsrätten ansåg genom J:s uppgifter, skriftlig bevisning<br />
angående teleavlyssning samt vittnesuppgifter styrkt att T.M hade känt till att dessa<br />
kvinnor skulle prostituera sig i Sverige. Det var därutöver utrett att han i Sverige<br />
transporterat kvinnorna till olika sexköpare. Även T.M ansågs ha tillägnat sig viss del<br />
av ersättningen för prostitutionen genom att han medverkat i<br />
prostitutionsverksamheten, haft kännedom om att J erhöll betalning från de olika<br />
kvinnorna samt då han helt och hållet låtit sig försörjas av J. Ifråga om brottets<br />
rubricering tog tingsrätten fasta på följande omständigheter.<br />
Prostitutionsverksamheten hade omfattat sex kvinnor som samtliga vid olika tillfällen<br />
hade transporterats från Ungern till Sverige för att prostituera sig här. I Sverige hade<br />
bostad ordnats åt kvinnorna, kontakt knutits med sexköpare och de hade skjutsats till<br />
och från kunder. Mot denna bakgrund fann tingsrätten visat att <strong>koppleri</strong>gärningen<br />
hade ingått som ett led i en organiserad verksamhet och bedrivits i större omfattning.<br />
Det påpekades i domen att även om gärningen hade avsett en begränsad tid och det<br />
inte hade påståtts att det förekommit något våld mot kvinnorna, hade verksamheten<br />
avsett ett flertal kvinnor och kommit att avslutas av en ren tillfällighet. Tingsrätten<br />
dömde därmed de tre tilltalade för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
82
J och T.M överklagade tingsrättsdomen. J yrkade bl.a. att gärningen skulle bedömas<br />
som <strong>koppleri</strong> som inte var grovt. T.M yrkade bl.a. att den brottslighet som han hade<br />
gjort sig skyldig till skulle bedömas som medhjälp till <strong>koppleri</strong>. Han medgav därmed<br />
ansvar för medhjälp till <strong>koppleri</strong> beträffande en kvinna, men bestred i övrigt åtalet.<br />
Hovrätten fastslog i enlighet med tingsrättens i denna del i skuldfrågan inte<br />
överklagade dom att J skulle dömas för <strong>koppleri</strong>brott. Hovrätten fann vidare med<br />
hänvisning till den åberopade bevisningen att det saknades skäl att göra en annan<br />
bedömning än den som tingsrätten gjort ifråga om T.M:s skuld. Hovrätten gjorde<br />
emellertid en annan bedömning av brottets rubricering än tingsrätten. Hovrätten<br />
fann härvid att även om <strong>koppleri</strong>verksamheten hade varit förhållandevis väl<br />
organiserad hade den endast pågått under en begränsad tid, nämligen den 16 till den<br />
28 oktober och den 14 till den 25 november 2003. Härvid togs fasta på att högst tre<br />
kvinnor hade medverkat vid varje period och att varje kvinna haft i genomsnitt 1-2<br />
kunder per dag. Mot denna bakgrund hade, enligt hovrättens uppfattning, inte<br />
verksamheten bedrivits i någon större omfattning. Det påpekades vidare att det inte<br />
heller i målet hade gjorts gällande att kvinnorna hade varit utsatta för någon form av<br />
olaga tvång, vilseledande eller annan otillbörlig påverkan. Hovrätten fann därmed att<br />
<strong>koppleri</strong>brottet visserligen hade varit allvarligt, men att gärningen ”inte når upp till vad<br />
som bör bedömas som grovt brott”. Med ändring av tingsrättens dom dömdes de<br />
tilltalade för <strong>koppleri</strong>.<br />
Från hovrättsdomen var ett hovrättsråd och en tf. hovrättsassessor skiljaktiga och<br />
ansåg att brottet skulle bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>. De fann genom den utredning<br />
som hade framlagts i målet visat att den verksamhet som hade bedrivits hade varit<br />
tämligen väl organiserad. Till stöd härför anfördes att kvinnor hade rekryterats i<br />
Ungern, att T.M i förväg hade träffat i vart fall ett antal av dem för att bilda sig en<br />
uppfattning om dem, att kvinnornas resor till Sverige hade ordnats samt att bostad<br />
och annat uppehälle hade organiserats. I den skiljaktiga meningen påpekades vidare<br />
att även om den ekonomiska omfattningen av verksamheten inte hade framgått i<br />
målet föreföll samtliga tre tilltalade ha försörjt sig genom verksamheten. Vid en<br />
samlad bedömning drogs slutsatsen att även med beaktande av att verksamheten<br />
hade pågått under en begränsad tid, hade <strong>koppleri</strong>brottet ingått som ett led i en<br />
organiserad verksamhet som bedrivits i större omfattning.<br />
Riksåklagaren överklagade domen till HD och yrkade att HD, med ändring av<br />
hovrättens dom avseende brottsrubricering, skulle döma J och T.M för grovt <strong>koppleri</strong><br />
samt utdöma ett längre fängelsestraff. Vid förhandlingen inför HD justerade<br />
riksåklagaren med stöd av 45 kap. 5 § 3 st. RB åtalet på så sätt att tiden för<br />
gärningen angavs till att avse ”under tiden oktober och fram till den 25 november<br />
2003” samt lade till ”Ungern” som plats för förövandet. Påståendet i<br />
gärningsbeskrivningen att brotten ”ingått som ett led i en organiserad verksamhet<br />
som bedrivits i större omfattning” ersattes av att brotten ”utgjort en organiserad<br />
verksamhet som bedrivits i större omfattning”. Denna justering av åtalet beaktades i<br />
HD med stöd av 51 kap. 23 a § och 55 kap. 15 § RB.<br />
I HD gjordes det gällande att T.M någon gång före den 16 oktober 2003 i Ungern<br />
hade anskaffat flygbiljetter till två kvinnor. HD fann dock att utredningen i målet var<br />
otillräcklig för att anse åtalet styrkt och frikände honom i denna del från ansvar. Det<br />
ansågs däremot styrkt att T.M främjat prostitution genom att i Ungern anordna en<br />
bilresa till Sverige för tre av kvinnorna. HD anslöt sig i övrigt till hovrättens bedömning<br />
83
av ansvarsfrågan, och påpekade därmed att J hade för det första främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att tre kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning under tiden den 16 oktober till den 28 oktober 2003. Främjandet hade<br />
bestått i att J anordnat och bekostat kvinnornas resor från Ungern till Sverige, att han<br />
bokat och förmedlat sexköpare och att han transporterat kvinnorna till sexköpare.<br />
Han hade vidare tillägnat sig viss del av ersättningarna för sexuella tjänster. För det<br />
andra hade J och T.M gemensamt och i samförstånd främjat och på ett otillbörligt<br />
sätt ekonomiskt utnyttjat dels att en kvinna hade haft tillfälliga sexuella förbindelser<br />
mot ersättning under tiden den 14 till den 25 november 2003 och dels att två kvinnor<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning mellan den 14 och 19 november<br />
2003. Främjandet hade bestått i att J och T.M anordnat kvinnornas resor från Ungern<br />
till Sverige, att J hade bekostat resorna, att J hade bokat och förmedlat sexköpare<br />
och att J och T.M hade transporterat kvinnorna till sexköpare. De båda tilltalade hade<br />
vidare tillägnat sig viss del av ersättningarna för sexuella tjänster.<br />
Ifråga om brottets rubricering hade riksåklagaren gjort gällande att brotten skulle<br />
anses som grova, eftersom de utgjort en organiserad verksamhet som bedrivits i<br />
större omfattning. Härvid anfördes att verksamheten – som bedrivits yrkesmässigt –<br />
hade krävt rekrytering av kvinnor i Ungern, transport av dem till Sverige, mottagande<br />
och inkvartering av dem här samt kontakter med och transporter till sexköpare.<br />
Därutöver påpekades att kvinnorna var särskilt utsatta; de kom från ett fattigt land<br />
och var i Sverige beroende av de tilltalade eftersom de varken kunde tala svenska<br />
eller orientera sig i Stockholm. Varje kvinna hade vidare i genomsnitt haft 1-2 kunder<br />
per dag, och det gjordes gällande att verksamheten hade fortsatt om inte<br />
polisingripandet skett.<br />
HD anförde inledningsvis med hänvisning till bl.a. rättsfallet NJA 1976 s. 202 att den<br />
rent kvantitativa bedömningen av den brottsliga verksamheten inte nödvändigtvis<br />
skulle vara ensamt utslagsgivande för brottsrubriceringen, utan att också andra<br />
omständigheter vid eller kring brottet måste tas i beaktande. Därvid skulle en samlad<br />
värdering ske av alla de faktorer som kunde inverka på brottets grovhet. HD anförde<br />
därefter att det inte av utredningen i det aktuella målet hade framgått annat än att<br />
verksamheten hade pågått under relativt kort tid och att ”frekvensen av<br />
prostitutionskontakter under de perioder som sådana förekommit inte varit påtagligt<br />
hög”. Mot bakgrund därav kunde verksamheten inte anses ha varit av större<br />
omfattning. Därutöver betonades att de utnyttjade kvinnorna frivilligt och utan<br />
påtryckning hade rest till Sverige i syfte att ägna sig åt prostitution, och att det inte<br />
hade visats att kvinnorna hänsynslöst utnyttjats av annan. Sett utifrån dessa<br />
omständigheter kunde inte <strong>koppleri</strong>et anses som grovt, men HD tillade att det inte<br />
kunde uteslutas att – som åklagaren hade påstått – ett <strong>koppleri</strong>brott ändock kunde<br />
anses som grovt med hänsyn till planering, organisation och yrkesmässighet. HD<br />
fann emellertid inte att det konkret hade visats i målet att den verksamhet som<br />
bedrivits hade präglats av någon högre grad av organisation eller att den annars<br />
skulle ha planerats som en yrkesmässig verksamhet. Det hade inte heller<br />
framkommit något klart stöd för att avsikten varit att <strong>koppleri</strong>verksamheten skulle<br />
fortsätta. HD drog därmed slutsatsen att det inte visats i målet att det förelåg<br />
tillräckliga skäl för att bedöma brotten som grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
84
Dom 2004-07-20 Sundsvalls tingsrätt mål nr B 784-04<br />
I målet yrkades ansvar för bl.a. F avseende grovt <strong>koppleri</strong> enligt följande. Åtalspunkt<br />
1) F hade i Sundsvall vid skilda tillfällen under tiden oktober 2003 till mitten av mars<br />
2004 främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att annan haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Detta hade skett bl.a. genom att dels förmedla<br />
kontakter mellan sexköpare och tre prostituerade kvinnor och dels genom att<br />
transportera kvinnorna till och från sexköpare, inköpa preventivmedel samt betinga<br />
sig och erhålla tillfälliga sexuella förbindelser med dessa kvinnor såsom ersättning för<br />
sina tjänster. Det gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt, eftersom det<br />
hade varit systematiskt och då F hade förmått en av kvinnorna att prostituera sig<br />
genom att på ett hänsynslöst sätt utnyttja sig av hennes narkotikaberoende.<br />
Tingsrätten konstaterade inledningsvis beträffande denna åtalspunkt att ingen av de<br />
tre prostituerade kvinnorna hade hörts i målet, utan att bevisningen bestod av<br />
uppgifter från F och vissa andra hörda personer. Genom F:s erkännande fick anses<br />
utrett att han hade haft ett avtal om att han skulle erhålla sexuella tjänster med två av<br />
kvinnorna till ett reducerat pris vid var femte sexköpare som han kunde förmedla till<br />
dem. F hade däremot lämnat olika uppgifter om det antal förmedlingar som hade ägt<br />
rum. Tingsrätten fann mot denna bakgrund att det enbart kunde anses styrkt att han<br />
hade dels vid 5-6 tillfällen förmedlat sexköpare till två kvinnor och dels vid 5-6 tillfällen<br />
till en tredje narkotikaberoende kvinna. Tingsrätten bedömde med hänsyn därtill inte<br />
att <strong>koppleri</strong>gärningen hade bedrivits i en sådan större omfattning att brottet skulle<br />
bedömas som grovt. Därutöver uttalades att den tredje kvinnan visserligen hade varit<br />
narkotikaberoende, men att det enligt F:s uppgifter hade framgått att hon varit<br />
prostituerad redan när de träffades, och att det var efter hennes initiativ som han<br />
förmedlat kunder. Därmed fann tingsrätten det inte visat att F på ett hänsynslöst sätt<br />
hade utnyttjat sig av hennes narkotikaberoende. F dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
Åtalspunkt 2) F hade i Sundsvall under en kortare period under tiden november<br />
2002 till mars 2003 främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att annan<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Detta hade skett genom att bl.a.<br />
förmedla 5-6 kontakter mellan sexköpare och en underårig flicka, genom att<br />
transportera flickan till och från sexköpare samt genom att betinga sig och erhålla<br />
tillfälliga sexuella förbindelser med henne såsom ersättning för sina tjänster. Det<br />
gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt, eftersom F hade på ett<br />
hänsynslöst sätt utnyttjat flickan genom att missbruka hennes ungdom och oförstånd.<br />
I målet hade inte den berörda flickan hörts, utan av F:s egna uppgifter framgick att<br />
hon sagt till honom att hon var 17 år gammal. F förnekade att han hade skjutsat<br />
henne till några sexköpare, men han hade fått sexuella tjänster av henne efter att<br />
han skjutsat henne till andra platser. Han hade vid tre tillfällen ordnat kontakter åt<br />
henne med män som var intresserade av att köpa sex, men några sexköp kom inte<br />
till stånd eftersom de ansåg flickan för ung. Tingsrätten fann att F – oavsett om det<br />
vid varje tillfälle hade förekommit fullbordade prostitutionshandlingar – genom sina<br />
erkända handlingar hade berett annan möjlighet att ha sexuella förbindelser mot<br />
ersättning, och bedömde gärningarna som <strong>koppleri</strong>. Ifråga om brottsrubriceringen<br />
uttalade tingsrätten att man i målet fick utgå från F:s egna uppgifter att flickan sagt<br />
85
sig vara 17 år vid tidpunkten för gärningen. Mot denna bakgrund angavs att det<br />
saknades skäl att bedöma gärningen som grov.<br />
Åtalspunkt 3) F hade i Sundsvall vid flera tillfällen under två månader från februari<br />
2001 till och med april 2001 främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att<br />
annan haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Detta hade skett genom att<br />
bl.a. dels förmedla kontakter mellan sexköpare och en prostituerad kvinna, dels<br />
genom att transportera henne till och från sexköpare samt betinga sig och erhålla<br />
tillfälliga sexuella förbindelser såsom ersättning för sina tjänster. Det gjordes gällande<br />
att brottet skulle anses som grovt, då F hade lockat kvinnan att prostituera sig genom<br />
att utnyttja hennes narkotikaberoende, vilket varit ett hänsynslöst utnyttjande av<br />
annan.<br />
Tingsrätten fann genom de uppgifter som den prostituerade kvinnan lämnade i<br />
huvudförhandlingen styrkt att F gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong> i enlighet med<br />
gärningspåståendet. Tingsrätten uttalade därefter följande: ”det förhållande att den<br />
prostituerade missbrukar narkotika kan enligt tingsrättens mening inte i sig medföra<br />
att gärningen skall bedömas som grovt brott. För att det skall vara fråga om ett<br />
hänsynslöst utnyttjande av annan, vilket kan konstituera grovt brott, krävs att<br />
gärningsmannen begagnat sig av eller åstadkommit ett drogberoende i syfte att<br />
förmå personen att prostituera sig”. Mot bakgrund av att kvinnan i målet hade<br />
uppgivit att hon redan bestämt sig för att prostituera sig innan hon träffade F, och att<br />
hon inte visste vem som fört frågan om prostitution på tal, fann tingsrätten inte visat<br />
att gärningen skulle bedömas som grovt brott. F dömdes även här för <strong>koppleri</strong>.<br />
86
Deldom 2004-<strong>12</strong>-20 och dom 2005-01-18 Bollnäs tingsrätt rotel 1 mål nr B 929-<br />
04 samt dom 2005-03-14 Hovrätten för nedre Norrland avd. 1 rotel 10 mål nr B<br />
38-05<br />
Ansvar yrkades för två tilltalade avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> och försök till grovt<br />
<strong>koppleri</strong>. Under punkten 1 nedan behandlas åtalet mot den tilltalade I i dom 2005-<br />
01-18 respektive hovrättens dom 2005-03-14. Under punkten 2 behandlas sedan<br />
åtalet mot den tilltalade D i deldom 2004-<strong>12</strong>-20 respektive hovrättens dom 2005-03-<br />
14.<br />
1) Åtal väcktes mot I för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> uppdelat i sex åtalspunkter. Det gjordes<br />
gällande att I hade främjat sex flickors tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning<br />
genom att skjutsa dem till olika platser och sammanföra dem med sexköpare. En av<br />
dessa flickor, Hanna G inställde sig inte vid huvudförhandlingen inför tingsrätten. De<br />
övriga fem flickorna, som hade varit mellan 15-18 respektive 23 år gamla när de<br />
hade lärt känna I, hade vid förhandlingen i huvudsak lämnat likartade berättelser. De<br />
hade samtliga med ett undantag varit placerade på ett av Bollnäs kommun bedrivet<br />
hem för ungdomar som lever i riskzonen eller redan befinner sig i destruktivt<br />
beteende eller miljö. De hade lärt känna I som erbjöd sig att ordna tillfälliga sexuella<br />
kontakter mot ersättning. I hade därefter ordnat kontakter och skjutsat flickorna till<br />
olika sexköpare. Flickorna hade fått mellan 500-2000 kr för utförda tjänster, och<br />
visste inte om även I hade fått betalt. Alla flickor utom en hade av I inför sexköpen<br />
försetts med alkohol, i vissa fall även med narkotika. I förnekade <strong>koppleri</strong>.<br />
Tingsrätten fann inte anledning att ifrågasätta riktigheten av de fem flickornas<br />
berättelser, och fastslog att I genom att skjutsa dem till mötesplatser och<br />
sammanföra dem med kunder gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong>brott. Sammantaget ansågs<br />
styrkt att det för de fem flickorna hade rört sig om ca 25 kontakttillfällen. Även om det<br />
beträffande en av flickorna visserligen endast hade rört sig om ett tillfälle skulle I<br />
ändå enligt tingsrättens mening dömas för <strong>koppleri</strong>, med motiveringen att han fällts till<br />
ansvar för andra <strong>koppleri</strong>brott. Åtalet beträffande Hanna G, som inte hade inställt sig<br />
vid tingsrätten, ogillades i brist på bevisning.<br />
Angående brottens rubricering hade åklagaren gjort gällande att I:s brottslighet<br />
skulle bedömas som grovt <strong>koppleri</strong>, med hänsyn till att förfarandet utgjort ett led i en<br />
verksamhet som bedrivits under lång tid och i stor omfattning, avsett unga flickor<br />
samt då I försett eller medverkat till att flickorna hade försetts med alkohol och i vissa<br />
fall även med narkotika. Tingsrätten hänvisade till och redogjorde inledningsvis för<br />
HD:s dom i mål nr B 3863-04. Därefter betonades beträffande de fyra flickor i målet<br />
som hade varit mellan 15-18 år att ett av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda<br />
barn mot alla former av sexuella kränkningar. Tingsrätten fann att det hade klarlagts<br />
att I under åren 2002 till 2004 genom minst 22 fall av <strong>koppleri</strong>brott utsatt dessa unga<br />
kvinnor för olika former av sexuella kränkningar. För att förmå dem att prostituera sig<br />
hade han lockat dem med, förutom pengar, även alkohol i sådan omfattning att de<br />
blivit berusade samt – beträffande tre av dem – även med narkotika vilket ytterligare<br />
bidragit till att deras omdömesförmåga väsentligt nedsatts. Tingsrätten fann att detta<br />
förhållande samt flickornas låga ålder i förhållande till I, som var dubbelt så gammal,<br />
sammantaget med deras allmänna omogenhet hade medfört att de haft ytterst<br />
87
egränsade möjligheter att freda sig mot honom. Varje brott som I gjort sig skyldig till<br />
hade utgjort ett led i en verksamhet som varit betydande. Sammantaget fann<br />
tingsrätten att I visat en sådan hänsynslöshet att han skulle dömas för grovt<br />
<strong>koppleri</strong>. Därutöver påpekade tingsrätten att även det <strong>koppleri</strong>brott som avsett tre<br />
fall av <strong>koppleri</strong> mot den flicka som varit 23 år var att bedöma som grovt <strong>koppleri</strong><br />
med hänsyn till att förfarandet skett i en brottslig verksamhet som bedrivits under<br />
lång tid och i stor omfattning.<br />
Målet överklagades till hovrätten, där åklagaren bl.a. yrkade att I även skulle dömas<br />
för grovt <strong>koppleri</strong> avseende Hanna G. I hovrätten hördes Hanna G som ny bevisning.<br />
Genom hennes utsaga fann hovrätten styrkt att I vid ett flertal tillfällen under tiden<br />
mellan den 5 februari 2001 till den 30 juni 2004 hade främjat att Hanna G haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. I hade därvid skjutsat henne till olika<br />
platser och sammanfört henne med sexköpare. Hovrätten påpekade att detta<br />
<strong>koppleri</strong>brott hade riktat sig mot en ung flicka i en mycket utsatt social situation och<br />
hade präglats av en påfallande hänsynslöshet, samt hade utgjort ett led i en<br />
verksamhet som varit betydande. Koppleribrottsligheten bedömdes därmed som<br />
grov. Beträffande de fyra flickor som hade varit mellan 15-18 år fann hovrätten<br />
genom utredningen styrkt att I i den omfattning och på de skäl som tingsrätten hade<br />
anfört hade gjort sig skyldig till grovt <strong>koppleri</strong>. Ifråga om det åtal som avsåg grovt<br />
<strong>koppleri</strong> beträffande den 23-åriga flickan fann även hovrätten styrkt att I hade främjat<br />
att hon hade haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning vid tre tillfällen.<br />
Angående svårhetsgraden av detta <strong>koppleri</strong> beaktade hovrätten att flickan vid de<br />
aktuella tillfällena varit 23 år gammal och att det inte hade påståtts att I hade försett<br />
henne med alkohol eller narkotika. Av hennes egna uppgifter hade framgått att I inte<br />
hade försökt att påverka henne att sälja sexuella tjänster, utan att den prostitution<br />
som hon ägnat sig åt tillkommit helt på hennes eget initiativ. Mot denna bakgrund och<br />
– då enbart omfattningen av den <strong>koppleri</strong>verksamhet som han bedrivit inte kunde<br />
anses göra brottet grovt – dömde hovrätten I för <strong>koppleri</strong> av normalgraden.<br />
2) Åtal väcktes mot D för bl.a. försök till grovt <strong>koppleri</strong> avseende två flickor. I likhet<br />
med åtalet under punkten 1 ovan hade flickorna varit placerade på det kommunala<br />
ungdomsboendet och hade varit mellan 15-17 år när de för första gången lärt känna<br />
D. Under den första åtalspunkten gjordes gällande att D under tiden omkring den 1<br />
januari 2000 till den 28 februari 2002 försökt främja eller på ett otillbörligt sätt försökt<br />
att ekonomiskt utnyttja att Hanna S skulle ha tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Då hon vägrat att medverka kom brottet inte till fullbordan, men fara härför<br />
hade förelegat. Vid förhandlingen hade Hanna S uppgivit att D vid flera tillfällen<br />
försökt förmå henne och en kamrat att ha tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning för att de skulle få pengar till ”cigaretter och smink”. Trots att hon inte ville<br />
medverka fortsatte D att försöka övertala henne. Under hösten 2001 hade D vid ett<br />
tillfälle kört Hanna S och en kamrat till en plats, varvid två andra bilar kommit till<br />
platsen. D övertalade flickorna att gå över till de andra bilarna för att ha sex med de<br />
män som satt i dem. Flickorna gick över och satte sig i bilarna, men ångrade sig och<br />
klev ut igen. Vid samtliga tillfällen hade D försett Hanna S med alkohol. D förnekade<br />
brott.<br />
Tingsrätten konstaterade att fråga var om försöksbrott kunde anses föreligga enbart<br />
därför att D hade försökt övertala Hanna S att ha sexuell förbindelse. Enligt 23 kap 1<br />
§ brottsbalken krävs att någon skall ha påbörjat utförandet av ett brott. D:s brottsplan<br />
88
hade varit att förmå Hanna S till sexuell förbindelse, och i samtliga fall utom ett, hade<br />
denna brottsplan inte förverkligats eftersom hon hade vägrat och D därför inte hade<br />
tagit kontakt med kunder. Tingsrätten fann att D fortfarande hade befunnit sig på<br />
planeringsstadiet vid de fall där han försökt att övertala Hanna S att prostituera sig,<br />
men där han inte hade tagit nödvändig kontakt med kunder. Enligt tingsrättens<br />
mening var detta förfarande således inte straffbart som försöksbrott. Däremot<br />
befanns försökspunkten ha passerats i det fall där D hade bestämt möte med kunder<br />
och Hanna S hade satt sig i deras bil. Att detta brott inte hade kommit till fullbordan<br />
hade enbart berott på att Hanna S hade ångrat sig, och fara för brottets fullbordan<br />
hade förelegat. Tingsrätten konstaterade vidare att det för att <strong>koppleri</strong>brott skall<br />
föreligga krävs att det måste vara fråga om mer än en sexuell förbindelse som<br />
gärningsmannen främjat eller utnyttjat. Även om det beträffande Hanna S endast<br />
förelåg ett försöksbrott, fastslog tingsrätten att mot bakgrund av att D även skulle<br />
fällas till ansvar för fler försöksbrott skulle han även i detta fall dömas för försök till<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
Under den andra åtalspunkten gjordes gällande att D hade under tiden omkring den<br />
8 mars 2001 till den 1 januari 2004 försökt främja eller på ett otillbörligt sätt försökt att<br />
ekonomiskt utnyttja att Susanne skulle ha tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Då hon vägrat att medverka kom brottet inte till fullbordan, men fara härför<br />
hade förelegat. Vid huvudförhandlingen hade Susanne berättat att D vid fem eller sex<br />
tillfällen försökt förmå henne att utföra oralsex på sexköpare som han hade ringt och<br />
som sedan hade anlänt i bil. S hade dock vägrat. Tingsrätten fann att vid samtliga<br />
dessa fall förelåg straffbara försöksbrott för vilka D skulle dömas.<br />
Ifråga om brottens rubricering hade åklagaren gjort gällande att de skulle bedömas<br />
som grova med hänsyn till att förfarandet utgjort led i en verksamhet som bedrivits<br />
under lång tid, skett vid ett upprepat antal tillfällen, avsett unga flickor samt då D<br />
hade medverkat till att flickorna försetts med alkohol. Även här hänvisade tingsrätten<br />
till och redogjorde för HD:s dom i mål nr B 3863-04. D hade gjort sig skyldig till försök<br />
till <strong>koppleri</strong> i minst sex fall. Tingsrätten påpekade att D hade för att försöka förmå<br />
flickorna att prostituera sig försett dem med, förutom pengar, även alkohol i sådana<br />
mängder att de blivit berusade, vilket ytterligare bidragit till att deras<br />
omdömesförmåga väsentligt nedsatts. Detta förhållande samt flickornas låga ålder i<br />
förhållande till I, som var dubbelt så gammal, sammantaget med deras allmänna<br />
omogenhet hade medfört att de haft ytterst begränsade möjligheter att freda sig mot<br />
honom. Enligt tingsrättens mening hade varje brott som D gjort sig skyldig till utgjort<br />
ett led i en verksamhet som varit betydande. Tingsrätten fann därvid sammantaget<br />
att D visat en sådan hänsynslöshet att han skulle dömas för försök till grovt<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten fastställde den överklagade tingsrättsdomen.<br />
89
Dom (deldom) 2004-<strong>12</strong>-30 Göteborgs tingsrätt avd. 8:3 mål nr B 9637-04 och<br />
dom 2005-03-16 Hovrätten för västra Sverige avd. 3:4 mål nr B <strong>12</strong>27-05<br />
Åtal väcktes för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> och försök därtill avseende A, B, Z och D. Härvid<br />
hade A, B och Z (under tiden maj, oktober till november 2003 och den 22 april till den<br />
22 september 2004) och D (under tiden maj 2003, oktober till november 2003 och<br />
augusti till den 22 september 2004) i bl.a. Göteborg tillsammans och i samförstånd<br />
främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att flera kvinnor, däribland M<br />
och S, haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Härvid hade de fyra<br />
tilltalade i sin yrkesutövning som taxichaufförer förmedlat sexuella kontakter samt<br />
transporterat såväl kvinnorna som männen till bl.a. olika hotell. De hade vidare<br />
tillägnat sig viss del av ersättningarna för de sexuella tjänsterna. Därutöver hade de<br />
tilltalade under september 2004 försökt att på ovan angivet sätt främja och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt försökt utnyttja att flera kvinnor skulle ha tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Fara för brottets fullbordan hade förelegat eller varit<br />
utesluten endast p.g.a. tillfälliga omständigheter. Det gjordes gällande att brottet<br />
skulle anses som grovt, med hänsyn till att verksamheten hade utövats under lång tid<br />
och i större omfattning. Vidare hade verksamheten bedrivits affärsmässigt under<br />
organiserade former med taxirörelsen som legal täckmantel och där taxibilarna<br />
utgjort en central och nödvändig förutsättning för verksamhetens genomförande.<br />
Därutöver hade D hänsynslöst utnyttjat kvinnan M i samband med att hon vid ett<br />
tillfälle haft en tillfällig sexuell förbindelse. M hade förgäves bett D att bli hämtad,<br />
eftersom en kund uppträtt aggressivt.<br />
Tingsrätten fann i stort att de uppgifter som de hörda kvinnorna M och S hade<br />
lämnat kunde läggas till grund för bedömningen av målet. Härvid bortsågs emellertid<br />
från vissa uppgifter från M. Genom förhöret med S ansågs beträffande A, B och Z<br />
styrkt att det i juli 2004 träffats en överenskommelse om att de skulle ringa henne när<br />
det fanns en kund som var intresserad av sexköp, och att de hade fått hennes<br />
telefonnummer för detta ändamål. Därefter hade dessa tre tilltalade ordnat<br />
sexköpskunder, transporterat henne eller kunderna samt i någon mån försökt att göra<br />
det. Telefonavlyssningsmaterial och samtalslistor från telefonsamtal mellan olika<br />
personer gav vidare stöd för M:s uppgifter om att A, B och Z hade främjat hennes<br />
prostitution. Tingsrätten fann mot denna bakgrund styrkt att A, B och Z på så sätt<br />
som åklagaren hade påstått hade främjat och i viss mån hade försökt att främja att S<br />
och M haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Med ett undantag ansågs<br />
utredningen emellertid inte ge stöd för att främjandet även avsåg andra kvinnors<br />
prostitution. Tingsrätten anförde vidare att det i målet hade framgått att A, B och Z<br />
fått in betydande summor på sina bankkonton som de hade haft svårt att lämna<br />
trovärdiga förklaringar till. De hörda kvinnorna hade även berättat att del av<br />
ersättningen lämnats till de tilltalade. Därigenom fann tingsrätten att de tilltalade inte<br />
bara hade tagit betalt för själva körningen med sexköpskunder, utan att de även<br />
tillägnat sig och försökt att tillägna sig viss del av ersättningarna för utförda sexuella<br />
tjänster. Tingsrätten fann därutöver att det inte kunde anses utrett i målet att<br />
gärningen pågått under den tidsperiod som angavs i gärningsbeskrivningen. Istället<br />
befanns styrkt att A, B och Z hade gjort sig skyldiga till <strong>koppleri</strong> beträffande M under<br />
tiden den 22 april 2004 till den 22 september 2004, och beträffande S från juli 2004<br />
till den 22 september 2004. Ifråga om verksamhetens omfattning fann tingsrätten<br />
90
utrett att de tilltalade medverkat till att M hade haft prostitutionskontakter fyra till fem<br />
dagar per vecka under fem månader och att hon i snitt haft två kunder per natt, och<br />
att S:s prostitution hade främjats och otillbörligt ekonomiskt utnyttjats vid ett flertal<br />
tillfällen under drygt två månader.<br />
Beträffande åtalet mot D fann tingsrätten att det inte heller i denna del kunde anses<br />
styrkt att han hade gjort sig skyldig till den åtalade gärningen före år 2004. Genom<br />
hans egna uppgifter, uppgifter från de hörda kvinnorna samt<br />
telefonavlyssningsmaterialet ansågs dock styrkt att han hade aktivt främjat och<br />
försökt att främja flera prostituerades verksamhet under en sexveckors-period genom<br />
att både transportera och förmedla kontakter med kunder. Han hade även betingat<br />
sig viss ersättning för detta, och i någon mån gjort sig skyldig till försöksbrott.<br />
Beträffande rubriceringsfrågan anförde tingsrätten att det i målet var styrkt att de<br />
tilltalade A, B och Z hade förövat gärningen tillsammans och i samförstånd under fem<br />
månader. Även om verksamheten kan ha avbrutits vid något tillfälle fastslogs att<br />
denna period inte kunde anses vara en kort tid. Verksamheten ansågs därutöver ha<br />
bedrivits organiserat och i större omfattning. Tingsrätten anförde vidare att gärningen<br />
i stor utsträckning ägt rum i de tilltalade taxirörelser, men att de också hade bedrivit<br />
vanlig taxiverksamhet. Därmed kunde inte – som åklagaren hade påstått – anses att<br />
verksamheten hade bedrivits affärsmässigt och att taxirörelserna varit en legal<br />
täckmantel. Vid en samlad bedömning dömdes A, B och Z för grovt <strong>koppleri</strong>. Därtill<br />
påpekades att de tilltalade även hade försökt att förmedla kontakter som inte hade<br />
lyckats, och att ”även om detta förfarande ingår i samma gärning skall de därför<br />
också dömas för försök till grovt <strong>koppleri</strong>”. Beträffande D anförde tingsrätten att<br />
han hade utfört sin gärning under organiserade former tillsammans och i samförstånd<br />
med de övriga tre tilltalade, men att han haft en mer underordnad roll och förövat sin<br />
gärning under endast knappt sex veckor. Han hade vidare varit anställd hos A, och<br />
hade varken utövat brottet under affärsmässiga former eller under någon legal<br />
täckmantel. Tingsrätten fann det heller inte styrkt att han vid ett tillfälle hänsynslöst<br />
hade utnyttjat kvinnan M. Vid en samlad bedömning av omständigheterna dömdes D<br />
för <strong>koppleri</strong> och försök därtill.<br />
A, B och Z fullföljde talan till hovrätten och yrkade i första hand att brotten skulle<br />
bedömas som <strong>koppleri</strong> av normalgraden. Hovrätten anslöt sig i huvudsak till<br />
tingsrättens bevisvärdering och fann att det endast kunde anses styrkt i målet att de<br />
tilltalade hade inlett sin <strong>koppleri</strong>verksamhet beträffande M under våren 2004.<br />
Hovrätten gjorde vidare samma bedömning som tingsrätten ifråga om vilken<br />
tidsperiod som de tilltalade hade förmedlat sexköp för S:s räkning, och fastslog att<br />
den ekonomiska uppgörelsen hade varit ett sexköpspris om 3 000 kr per timme,<br />
varav taxichauffören hade erhållit hälften. Hovrätten fann emellertid inte visat i målet<br />
att M under den aktuella perioden hade haft en så stor kundtillströmning som<br />
tingsrätten hade antagit. Inte heller fann hovrätten att den utredning om de tilltalades<br />
ekonomiska förhållanden som hade presenterats i målet hade medgett några<br />
slutsatser angående omfattningen av <strong>koppleri</strong>verksamheten. Det ansågs därmed inte<br />
utrett hur många sexköp som de tilltalade hade medverkat till under aktuell period. I<br />
övrigt fann hovrätten, i likhet med tingsrätten, att de tilltalade hade begått gärningen<br />
tillsammans och i samförstånd samt att de även hade begått försöksbrott.<br />
91
Beträffande rubriceringsfrågan hänvisade hovrätten till rättsfallen NJA 1976 s. 202<br />
och HD:s dom den 22 november 2004 i mål B nr 3863-04, varvid det påpekades att<br />
HD i det sistnämnda fallet inte hade ansett att prostitutionskontakter som i genomsnitt<br />
omfattat en till två kunder om dagen hade inneburit en frekvens som varit påtagligt<br />
hög. Även om det förevarande fallet, enligt hovrätten, hade rört en något längre tid än<br />
2004-års HD-fall fastslogs att det inte varit fråga om en verksamhet som hade<br />
utövats under lång tid och i större omfattning. Inte heller befanns verksamheten ha<br />
bedrivits affärsmässigt och under organiserade former med taxirörelsen som legal<br />
täckmantel. Hovrätten tillade därvid att även om de tilltalade hade begått gärningen<br />
tillsammans och i samförstånd hade det ”knappast funnits någon genomtänkt<br />
organisation bakom verksamheten”, och det hade inte heller visats att de tilltalade<br />
hade sökt sig till taxiverksamheten för att kunna utnyttja denna för <strong>koppleri</strong>ändamål.<br />
Med ändring av tingsrättens dom dömdes samtliga tilltalade för <strong>koppleri</strong> och<br />
försök till <strong>koppleri</strong>.<br />
92
Dom 2005-03-18 Stockholms tingsrätt avd. 13:3 mål nr B 5533-04 och dom<br />
2005-06-03 Svea hovrätt avd. 9:6 mål nr B 2696-05<br />
Ansvar yrkades för T, F.T och I avseende grovt <strong>koppleri</strong>. De tilltalade hade<br />
tillsammans och i samförstånd i bl.a. Stockholm under tiden slutet av april 2004 till<br />
den 25 juli 2004 främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att fem kvinnor<br />
haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bl.a. bestått i att<br />
de tilltalade hade tillhandahållit en lägenhet, där flickorna hade bott och utfört<br />
sexuella tjänster, försett flickorna med mobiltelefoner, telefonkort samt ”manualer” på<br />
engelska. De hade vidare bekostat en av flickornas flygresa till Stockholm och hjälpt<br />
till med hemsidor. I hade vidare med bil transporterat två av flickorna från Rumänien<br />
till Sverige. Samtliga tilltalade hade tillägnat sig i vart fall en viss del av ersättningen<br />
för utförda sexuella tjänster. Det gjordes gällande att brotten skulle anses som grova,<br />
eftersom de utgjort en organiserad verksamhet som bedrivits under en längre tid och<br />
i större omfattning.<br />
Tingsrätten dömde samtliga tre tilltalade för grovt <strong>koppleri</strong>. I mycket kortfattade<br />
domskäl konstaterades att det genom vittnesuppgifter samt skriftlig bevisning i målet<br />
var utrett att de tilltalade gemensamt hade bedrivit en omfattande<br />
prostitutionsverksamhet med fem kvinnor. ”Med hänsyn till den omfattning<br />
verksamheten haft” var brottsligheten att bedöma som grov.<br />
Målet överklagades till hovrätten, varav F.T emellertid senare återkallade sitt<br />
överklagande. I yrkade i första hand att gärningen skulle bedömas som <strong>koppleri</strong>, och<br />
T i första hand att hovrätten skulle ogilla åtalet mot henne. Åklagaren yrkade<br />
straffskärpning. Hovrätten konstaterade inledningsvis att utredningen i målet hade<br />
visat att de kvinnor som enligt åklagaren utsatts för <strong>koppleri</strong>brott ägnat sig åt<br />
prostitutionsverksamhet i Stockholm, men därutöver också att T själv hade<br />
prostituerat sig. Vidare anförde hovrätten att någon annan kvinna än den tilltalade T<br />
eller några sexköpande kunder inte hade hörts i målet, vilket medförde att särskilda<br />
svårigheter förelåg vid prövningen av målet. Det fanns dock en tämligen omfattande<br />
skriftlig bevisning, uppgifter från de tilltalade och vissa vittnesuppgifter att tillgå. De<br />
olika berättelser som de tilltalade hade lämnat om varandra kunde emellertid inte<br />
läggas till grund för några långtgående slutsatser i skuldfrågorna.<br />
T förnekade att hon gjort sig skyldig till <strong>koppleri</strong>. Däremot hade hon själv ägnat sig åt<br />
prostitution och för det ändamålet lagt ut uppgifter om sig själv på internet. I den<br />
aktuella lägenheten hade visserligen förekommit prostitution, men hon hade varken<br />
haft någon nyttjanderätt till lägenheten eller tillhandahållit denna för andra kvinnors<br />
prostitution. Hovrätten konstaterade att åklagarens bevisning mot T byggde på<br />
uppgifter som den medtilltalade I hade lämnat samt på viss skriftlig bevisning.<br />
Därigenom kunde det emellertid inte anses styrkt att T gjort sig skyldig till den åtalade<br />
gärningen. Med ändring av tingsrättens dom ogillades därför åtalet mot T.<br />
Av I:s egna uppgifter inför domstolen hade framgått att han deltagit i anskaffandet av<br />
den lägenhet som utgjort basen för prostitutionsverksamheten. Han hade vidare<br />
erkänt att han i juli 2004 i bil medfört en flicka till Sverige för att hon här för hans<br />
räkning skulle ägna sig åt prostitutionsverksamhet, att han därefter försett henne med<br />
93
en mobiltelefon och att han av henne erhållit 5 000 kr för sina utlägg. I övrigt<br />
förnekade han brott. När han hade hjälpt F.T och T att ordna den aktuella lägenheten<br />
hade han inte haft kännedom om att de avsåg att bedriva prostitutionsverksamhet.<br />
Genom ett vittnesmål fann dock hovrätten att det framstod som helt osannolikt att<br />
inte I från början skulle ha känt till och varit helt införstådd med arten av den<br />
verksamhet som de fem flickorna skulle komma att bedriva i lägenheten. Det ansågs<br />
därmed som klarlagt att I med full insikt om verksamheten deltagit i anskaffandet av<br />
denna lägenhet. I hade vidare själv utfört i vart fall flera av de främjandegärningar<br />
som åklagaren hade lagt honom till last, och han hade tillägnat sig i vart fall viss del<br />
av ersättningen för utförda tjänster. Även om det inte blivit klarlagt att I själv utfört<br />
samtliga påstådda främjandehandlingar kunde det, enligt hovrätten, hållas för visst<br />
att han tillsammans och i samförstånd med F.T främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat de fem kvinnornas prostitutionsverksamhet.<br />
Ifråga om brottsrubriceringen anförde hovrätten att med hänsyn till att varken de<br />
kvinnor som enligt åklagarens gärningsbeskrivning utsatts för <strong>koppleri</strong>brott eller<br />
några sexköpande kunder hörts i målet kunde visserligen inte utan vidare fastslås att<br />
i detta fall tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning främjats ”i större omfattning”.<br />
Däremot pekade hovrätten på att, som närmare utvecklats i rättsfallet NJA 2004 s.<br />
646, ett <strong>koppleri</strong>brott kunde bedömas som grovt ”med hänsyn även till andra<br />
omständigheter än de som uttryckligen angetts i lagrummet i fråga”. Som exempel på<br />
sådana nämndes planering och organisation. Enligt hovrätten kunde av utredningen i<br />
målet anses framgå att verksamheten präglats av en hög grad av organisation med<br />
bl.a. hemsidor och kommunikationsutrustning. Likaledes beaktades att verksamheten<br />
pågått under cirka tre månader och att den sannolikt skulle ha fortgått om inte<br />
polisingripande skett. Vid en samlad bedömning bedömdes I:s <strong>koppleri</strong>brott som<br />
grovt.<br />
94
Dom 2005-04-07 Västmanlands tingsrätt kansli Västerås enhet 10 mål nr B<br />
4213-04, dom 2005-07-29 Västmanlands tingsrätt kansli Västerås enhet 10 mål<br />
nr B 1878-05 och dom 2005-<strong>12</strong>-<strong>12</strong> Svea hovrätt avd. 8:1 mål nr B 3263-05 och B<br />
6432-05<br />
I målet åtalades G för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> i enlighet med två åtalspunkter. 6<br />
Åtalspunkt 1) G hade under tiden december 2002 till september 2004 i bl.a.<br />
Västerås främjat att två kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Främjandet hade bestått i att G tillverkat hemsidor för s.k. eskorttjänster åt de två<br />
kvinnorna och lagt ut dessa på internet. Hemsidorna hade erbjudit tillfälliga sexuella<br />
tjänster mot ersättning och innehållit uppgifter om respektive kvinnas ålder och<br />
utseende, erotiska fotografier, priser för olika sexuella tjänster samt telefonnummer.<br />
Vidare hade G vid behov gjort ändringar i hemsidorna vid t.ex. byte av<br />
telefonnummer. Det totala antalet sexköp som hade föranletts av att hemsidorna<br />
lagts ut på internet hade uppgått till omkring 110 stycken fördelade på omkring 100<br />
beträffande målsäganden A och omkring 10 beträffande målsäganden B. Vidare<br />
hade publiceringen av hemsidorna på internet föranlett en omfattande telefontrafik,<br />
där en mängd kontakter och kontaktförsök tagits med kvinnorna på de<br />
mobiltelefonnummer som angivits på hemsidorna. G hade därutöver på ett otillbörligt<br />
sätt ekonomiskt utnyttjat att målsäganden A haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Det gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt, då G främjat<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning i större omfattning samt då han<br />
hänsynslöst utnyttjat målsäganden A.<br />
Åtalspunkt 2) G hade under hösten 2001 i bl.a. Stockholm främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att två kvinnor benämnda E och F haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bestått i att G genom<br />
annonsering på internet och på annat sätt anskaffat sexköpande kunder åt de två<br />
kvinnorna. Vidare hade G bokat tid och plats med kunder. Främjandet hade föranlett<br />
femton bokningar, varav elva lett till fullbordade sexköp samt två tillfällen då<br />
sexköpare betalat utan att få någon sexuell tjänst utförd och ett par tillfällen där<br />
sexköp inte fullbordats. Det gjordes gällande att brottet skulle anses som grovt, då G<br />
hänsynslöst utnyttjat E.<br />
Under åtalspunkten 1 hade G vitsordat de faktiska omständigheterna kring<br />
främjandet. Han hade dock bestritt ansvar för grovt <strong>koppleri</strong>, eftersom de två<br />
kvinnorna hade varit införstådda med att hemsidorna skulle tillverkas och läggas ut<br />
på internet. Därmed förelåg samtycke enligt 24 kap. 7 § brottsbalken. Han förnekade<br />
därutöver att han på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att målsäganden A haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, då hon själv hade behållit de pengar<br />
som hon tjänat. Målsäganden A hade i målet bl.a. uppgivit att G tagit initiativet till och<br />
tvingat henne till eskortverksamhet, att han tagit bilder samt tillverkat en hemsida<br />
som han lagt ut på internet. G hade vidare bestämt priser för olika sextjänster och<br />
tagit hand om betalningen. Sammanlagt hade hon haft cirka 80-100 betalande<br />
6 Det kan observeras att detta mål är mycket speciellt mot bakgrund av att den tilltalade även åtalades<br />
för flera fall av mycket grova sexualbrott mot två målsäganden (sammanlagt sjutton åtalspunkter varav<br />
de flesta gällde grov våldtäkt alt. grovt sexuellt utnyttjande alt. grovt sexuellt tvång). Den tilltalade<br />
dömdes av hovrätten till 14-års fängelse.<br />
95
kunder. Även den kvinna som var benämnd B hade hörts i målet och uppgivit att G<br />
efter anvisningar från henne själv varit behjälplig på så sätt som åklagaren hade<br />
påstått. Hon hade sysslat med eskortverksamhet innan hon träffade G. Efter det att<br />
den nya hemsidan lagts ut ökade antalet sexköpare från fem- till sex kunder till<br />
kanske fjorton eller femton kunder.<br />
Tingsrätten fann genom de uppgifter som A, B och G lämnat sammantaget med viss<br />
annan bevisning styrkt att G främjat att såväl A som B haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning vid minst 100 tillfällen. Genom A:s uppgifter var även<br />
styrkt att G på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat dessa förbindelser. Tingsrätten<br />
fastslog vidare att med hänsyn till syftet med lagstiftningen om <strong>koppleri</strong> låg det ”i<br />
sakens natur att samtycke inte befriar från ansvar”. Under hänvisning till<br />
omfattningen av <strong>koppleri</strong>verksamheten, och då G ansågs ha utnyttjat A på ett<br />
hänsynslöst sätt, dömdes han för grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Även hovrätten fann genom utredningen styrkt att envar av A och B haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning i den omfattning som åklagaren hade påstått.<br />
Beträffande A hade genom G:s egna uppgifter framgått att han hjälpt till att skapa<br />
hemsidor, att dessa genererat kunder och att han till en betydande del tillgodogjort<br />
sig det ekonomiska utbytet av prostitutionen åtminstone på så sätt att ersättningen<br />
hade gått in i en med A gemensam kassa. Hovrätten fastslog vidare att såsom<br />
<strong>koppleri</strong>bestämmelsen var utformad saknade G:s invändning om att A hade samtyckt<br />
till prostitution relevans. G hade därmed uppsåtligen främjat och på ett otillbörligt sätt<br />
låtit sig underhållas av medel från prostitution. Hovrätten fann att den prostitution<br />
som G hade främjat fick anses ha varit av större omfattning. Redan på den grunden<br />
fastställdes tingsrättens dom beträffande grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Under åtalspunkten 2 hade G vitsordat att han hade lagt upp en hemsida åt E i syfte<br />
att finna film- eller modelluppdrag åt E och F, men han hade förnekat främjande i<br />
form av annonsering om sexuella tjänster på internet eller bokningar med kunder.<br />
Han hade vidare förnekat att han hänsynslöst skulle ha utnyttjat E. Målsäganden E<br />
hade bl.a. uppgivit att G hade tvingat henne till prostitution, och att han tagit hand om<br />
all betalning för utförda tjänster. Enligt målsäganden F:s utsaga hade hon blivit<br />
pressad av G till prostitution. Han hade skött kontakten med kunderna, bestämt priser<br />
och tagit hand om pengarna.<br />
Tingsrätten fann genom E:s och F:s uppgifter styrkt att G främjat och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att de båda kvinnorna haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning, och att samtycke – i den mån sådant hade förekommit –<br />
inte kunde befria från ansvar. Tingsrätten fann utrett att det sammanlagt hade<br />
förekommit 14 bokningar, och att gärningen med hänsyn till att G hade hänsynslöst<br />
utnyttjat E var att bedöma som grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Även hovrätten fann styrkt att G hade främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat de båda kvinnornas prostitution på det sätt som åklagaren hade påstått, och<br />
instämde i tingsrättens bedömning av omfattningen av främjandet. Beträffande<br />
brottets rubricering hade åklagaren påstått att G hänsynslöst utnyttjat E, bl.a. genom<br />
att gärningarna skett mot hennes vilja och eftersom G själv deltagit i gärningarna.<br />
Hovrätten fastslog härvid att gärningarna hade utgjort ”ett ensidigt genomdrivande”<br />
av G:s vilja, och att hans egna deltagande vid vissa tillfällen hade bedömts utifrån<br />
96
påståenden om våldtäkt. Även om detta inte kunde sägas innebära en regelrätt<br />
konkurrenssituation, mot bakgrund av att stadgandenas utformning och skyddssyfte<br />
var olika, ansåg hovrätten att brottet inte skulle bedömas som grovt. Med ändring av<br />
tingsrättens dom dömdes G för <strong>koppleri</strong>.<br />
97
Dom 2005-07-15 (deldom) Katrineholms tingsrätt rotel 3 mål nr B 133-05, dom<br />
2005-10-21 Svea hovrätt avd. 10:1008 mål nr B 5960-05<br />
Ansvar yrkades för N och U avseende bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> och försök därtill. De båda<br />
tilltalade hade under tiden oktober 2004 till och med januari 2005 i bl.a. Katrineholm<br />
tillsammans och i samförstånd främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att fem namngivna kvinnor och en icke identifierad kvinna haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. N och U hade därvid etablerat kontakt med kunder och<br />
sammanfört dessa med kvinnorna. De hade vidare begärt, ordnat med och mottagit<br />
betalning för utförda sexuella tjänster och därvid tillägnat sig viss del av ersättningen.<br />
N hade därutöver ställt sin lägenhet till förfogande för genomförandet av köpen. U<br />
hade skjutsat såväl kvinnor som kunder till platser där köp av tjänster genomförts.<br />
Under samma tidsperiod hade U och N tillsammans och i samförstånd försökt främja<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja att kvinnor skulle ha tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. De hade därvid etablerat kundkontakter, men<br />
förbindelserna hade inte kommit till stånd eftersom de tänkta kunderna inte önskade<br />
den sexuella tjänsten. Fara för brottets fullbordan hade emellertid förelegat eller hade<br />
varit utesluten endast p.g.a. tillfälliga omständigheter. Det gjordes gällande att<br />
brotten skulle anses som grova, eftersom de tilltalade hade hänsynslöst utnyttjat<br />
kvinnorna och deras utsatta situation. Flera av kvinnorna hade varit unga och genom<br />
de tilltalades medverkan försetts med alkohol.<br />
De båda tilltalade förnekade brott. Tingsrätten fann genom de uppgifter som två av<br />
de hörda kvinnorna hade lämnat i målet sammantaget med utdrag från teleavlyssning<br />
utrett att U vid ett tillfälle främjat att dessa två flickor haft samlag mot betalning med<br />
en man. Vidare var styrkt att de tilltalade tillsammans och i samförstånd vid ett annat<br />
tillfälle hade främjat att en av flickorna haft samlag med två män mot betalning. Det<br />
fick även, enligt tingsrätten, anses utrett att de tilltalade hade på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat prostitutionen och att de gjort sig skyldiga till försök till <strong>koppleri</strong><br />
vid ett tillfälle avseende dessa båda kvinnor. Även de tre övriga kvinnornas<br />
berättelser i målet ansågs trovärdiga och sammantaget med utdrag från<br />
teleavlyssning ansågs följande vara styrkt. N hade skaffat kvinnan Y i vart fall sex<br />
kunder, kvinnan J två kunder och kvinnan T en betalande kund och en som inte<br />
kunde betala. Därmed ansågs styrkt att N gjort sig skyldig till såväl fullbordat <strong>koppleri</strong><br />
som försök därtill. Med stöd av bl.a. utdrag från teleavlyssning kunde även fastställas<br />
att N och U handlat tillsammans och i samförstånd beträffande dessa tre kvinnor. Av<br />
bevisskäl ansågs däremot inte bevisat att de hade främjat ytterligare en icke<br />
identifierad kvinnas prostitution, däremot befanns utrett att de försökt att främja<br />
sådana förbindelser. Ifråga om brottets rubricering uttalade tingsrätten att två av<br />
flickorna endast hade varit 17 år gamla och omhändertagna för samhällsvård men på<br />
rymmen därifrån vid tiden för brottet. Mot denna bakgrund måste de anses ha<br />
befunnit sig i en mycket utsatt situation. U och N hade varit medvetna om dessa<br />
omständigheter och hade lockat dem med förutom pengar även alkohol i en sådan<br />
omfattning att de blivit berusade, vilket kan antas ha medfört att deras<br />
omdömesförmåga väsentligt satts ned. De hade därmed haft ytterst begränsade<br />
möjligheter att freda sig mot de tilltalade. Därutöver hade N bjudit två av de andra<br />
kvinnorna på amfetamin och kokain. Tingsrätten drog slutsatsen att det kunde hållas<br />
för visst att N och U känt till dessa kvinnors drogberoende. Vid en helhetsbedömning<br />
98
av samtliga omständigheter fastslog därmed tingsrätten att de tilltalade hänsynslöst<br />
hade utnyttjat kvinnorna, och de dömdes för grovt <strong>koppleri</strong> och försök till grovt<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten bedömde kvinnornas trovärdighet på samma sätt som tingsrätten, och<br />
lade deras uppgifter till grund för bedömningen. Därmed ansågs styrkt att de tilltalade<br />
hade främjat, men även i vissa fall på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat, att<br />
kvinnorna hade haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, och att de hade<br />
bedrivit verksamheten tillsammans och i samförstånd. Hovrätten tillade att det därvid<br />
inte var av avgörande betydelse vilken av gärningsmännen som i varje enskilt fall<br />
hade varit i kontakt med en viss kvinna. N och U skulle således dömas båda för hela<br />
den prostitutionsverksamhet som var utredd i målet. Det påpekades vidare att de<br />
tilltalade hade åtalats för såväl fullbordade förbindelser som för fall där den sexuella<br />
förbindelsen inte hade kommit till stånd. Hovrätten ansåg här, liksom tingsrätten, att<br />
det var utrett att dessa händelser ägt rum. Emellertid anfördes att det inte för<br />
fullbordat <strong>koppleri</strong>brott krävs att de tilltalades främjande i varje enskilt fall har lett till<br />
att någon av kvinnorna haft prostitutionsförbindelser. Enligt hovrätten var det ”den<br />
samlade prostitutionsverksamheten som skall bedömas och inte varje enskilt<br />
främjande eller otillbörligt ekonomiskt utnyttjande av kvinnornas tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning”. För straffbarhet var tillräckligt att N och U hade skapat<br />
möjlighet eller underlättat för kvinnorna att ha tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning, samt att mer än någon enstaka sexuell förbindelse hade främjats eller<br />
utnyttjats. Därmed drog hovrätten slutsatsen att det var fråga om en verksamhet och<br />
således ett <strong>koppleri</strong>brott och att, även om inte alla förbindelser som främjats hade<br />
kommit till stånd, fick dessa gärningar anses ingå i och konsumeras av det<br />
fullbordade <strong>koppleri</strong>brottet. Med ändring av tingsrättens dom dömdes de tilltalade<br />
enbart för fullbordat <strong>koppleri</strong>brott och inte därutöver för försök därtill. Hovrätten<br />
bedömde – med en särskild hänvisning till det hänsynslösa utnyttjandet av de unga<br />
kvinnorna – <strong>koppleri</strong>et som grovt.<br />
99
Dom 2005-07-20 Stockholms tingsrätt avd. 13:3 mål nr B 7568-04, dom 2005-11-<br />
08 Svea hovrätt avd. 0910 mål nr B 6<strong>12</strong>8-05,<br />
Under åtalspunkt 1 yrkades i målet ansvar för W och M avseende grovt <strong>koppleri</strong>. W<br />
hade under tiden november 2003 till den 31 mars 2004 och M hade under tiden<br />
november till december 2003 tillsammans och i samförstånd i bl.a. Stockholm främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att i vart fall två kvinnor haft tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning. Främjandet hade för M:s del bestått i att han<br />
hade rekryterat kvinnorna i Polen, transporterat dem till Sverige, fotograferat dem för<br />
att deras foton skulle läggas ut på internet och övervakat dem. W hade rekryterat<br />
kvinnorna i Polen, deltagit i transporten till Sverige, lagt ut annonser om dem på<br />
internet, anskaffat mobiltelefoner, skjutsat kvinnorna till kunder samt hyrt en lägenhet<br />
där bl.a. kunder hade mottagits. W och M hade vidare tillägnat sig en övervägande<br />
del av ersättningen för utförda sexuella tjänster. Det gjordes gällande att brotten<br />
skulle anses som grova, eftersom de ingått som ett led i en organiserad verksamhet<br />
som sammantaget bedrivits under lång tid och i större omfattning samt då de på ett<br />
hänsynslöst sätt utnyttjat kvinnornas utsatta ekonomiska situation i hemlandet och<br />
medfört betydande vinning för gärningsmännen.<br />
Enligt åtalspunkt 2 yrkades ansvar för grovt <strong>koppleri</strong> avseende W och B.W. De<br />
tilltalade hade tillsammans och i samförstånd under tiden juni till den <strong>12</strong> oktober 2004<br />
i Stockholm främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att ett flertal kvinnor<br />
(sju namngivna) haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. W hade därvid<br />
bokat färjebiljetter, lånat kvinnorna pengar till resan, ordnat transporter, tillhandahållit<br />
en lägenhet där bl.a. kunder hade mottagits och lagt ut annonser om kvinnorna på<br />
internet. B.W hade rekryterat kvinnor från Polen, deltagit i transporter, instruerat<br />
kvinnorna om verksamheten och utövat tillsyn. W och B.W hade vidare tillägnat sig<br />
en övervägande del av ersättningen för utförda sexuella tjänster. Det gjordes<br />
gällande att brotten skulle anses som grova, eftersom de utgjort en del av en<br />
organiserad verksamhet som bedrivits under lång tid och i större omfattning samt då<br />
de på ett hänsynslöst sätt utnyttjat kvinnornas utsatta ekonomiska situation i<br />
hemlandet och medfört betydande vinning för gärningsmännen.<br />
Därutöver åtalades L för medhjälp till <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att han<br />
under tiden juni-juli 2004 hade främjat W:s och B.W:s gärningar genom att mot<br />
betalning utföra transporter av kvinnor, fotografera kvinnorna för att lägga ut<br />
annonser på internet, övervaka verksamheten och mottaga betalning för W:s och<br />
B.W:s räkning. M åtalades för försök till grovt <strong>koppleri</strong> efter att han hade den 11-<strong>12</strong><br />
oktober 2004, efter avtal med W och B.W, transporterat två kvinnor från Polen till<br />
Stockholm för att de skulle ha tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. W och<br />
B.W hade härvid bokat hotellrum, arrangerat mobiltelefoner och i samförstånd med M<br />
lagt ut kvinnornas annonser på internet. M hade genom sitt agerande påbörjat<br />
utförandet av brottet, vilket inte kommit till fullbordan p.g.a. polisingripande. Fara<br />
därför hade dock förelegat. Av samma skäl som för W och B.W skulle M:s gärningar<br />
anses som grovt brott.<br />
Tingsrätten fann med kortfattade domskäl och en hänvisning till berättelserna från<br />
de hörda kvinnorna, uppgifter från de tilltalade och vittnen samt en omfattande<br />
100
skriftlig bevisning åtalet i sin helhet styrkt och dömde de fyra tilltalade i enlighet med<br />
åklagarens ansvarsyrkanden. Det påpekades att verksamheten under åtalspunkten 1<br />
hade inbringat ansenliga belopp för de tilltalade samt att den under åtalspunkten 2<br />
hade varit omfattande och väl organiserad. Brotten bedömdes – med undantag av<br />
ansvar för L – av de skäl som åberopats vara grova.<br />
Hovrätten har avseende åtalspunkt 1 i likhet med tingsrätten funnit att M och W har<br />
gjort sig skyldiga till <strong>koppleri</strong> på så sätt som angetts i åtalet.<br />
För M:s del har hovrätten funnit det utrett att han i Årsta bedrivit <strong>koppleri</strong>verksamhet<br />
med två kvinnor under ungefär tre veckors tid och utifrån den beräkningsmetod som<br />
åklagaren använt har hovrätten beräknat att M:s förtjänst uppgått till minst 20 000 kr.<br />
Hovrätten har konstaterat att kvinnorna ägnat sig åt prostitution i hemlandet, och att<br />
utredningen inte gjort gällande att M på något viss tvingat kvinnorna att följa med till<br />
Sverige och prostituera sig här. Sammanfattningsvis fann hovrätten till skillnad från<br />
tingsrätten att brottet för M:s del inte bör beaktas som grovt.<br />
Avseende W fann hovrätten det styrkt att han bedrivit <strong>koppleri</strong>verksamhet i Årsta<br />
under drygt fyra månader och att den avgörande orsaken till att verksamheten kom<br />
att upphöra där var att man inte längre fick hyra den lägenhet som utgjorde bas i<br />
verksamheten. När man i juni 2004 åter fick tag på en ny lägenhet återupptogs<br />
verksamheten på nytt. Verksamheten under Årsta perioden har även medfört<br />
betydande vinning för W och hovrätten har därför i en samlad bedömning funnit att<br />
<strong>koppleri</strong>et skall rubriceras som grovt brott.<br />
Hovrätten har avseende åtalspunkt 2 i likhet med tingsrätten funnit att W och B.W<br />
har gjort sig skyldiga till <strong>koppleri</strong> på så sätt som angetts i åtalet. Till skillnad från<br />
tingsrätten har dock hovrätten inte funnit att man endast kunnat lägga målsägandes<br />
uppgifter om antalet kunder till grund för beräkningen av de tilltalades förtjänst av<br />
<strong>koppleri</strong>verksamheten. De har konstaterat att resultatet från den spaning som<br />
företagits av polisen under utredningen ger ett lägre genomsnittligt antal kunder.<br />
Hovrätten har därför vid en försiktig bedömning funnit att W och B.W:s förtjänst<br />
uppgått till åtminstone 300 000 kr vilket var 100 000 kr mindre än tingsrättens<br />
bedömning.<br />
Vad beträffar M har hovrätten funnit att hans nya påstående om att han själv skulle<br />
prostituera sig saknar betydelse i bedömningen av de brott som lagts honom till lasts.<br />
Hovrätten har därför kommit att dela tingsrättens bedömning i fråga om M:s skuld.<br />
Eftersom den i Råcksta bedriva verksamheten pågått under minst fyra månaders tid,<br />
omfattat åtminstone sju kvinnor, varit välorganiserad och inbringat betydande vinning<br />
har hovrätten funnit att <strong>koppleri</strong>brottet för W:s och B.W:s del skulle bedömas som<br />
grovt <strong>koppleri</strong>. För M:s del har hovrätten ansett att det faktum att han dragit nytta av<br />
en existerande välfungerande organisation som funnits på plats inneburit att han<br />
skulle dömas för försök till grovt kopleri.<br />
Såvitt avser L anförde hovrätten endast att de delade tingsrättens bedömning i skuld<br />
och rubriceringsfrågorna.<br />
Högsta domstolen fann inte skäl att meddela prövningstillstånd.<br />
101
Dom 2005-<strong>12</strong>-23 Huddinge tingsrätt rotel 2 mål nr B 1666-05 och dom <strong>2006</strong>-03-<br />
13 Svea hovrätt avd. 10:7 mål nr B 9992-05<br />
K åtalades för bl.a. grovt <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att hon under tiden den<br />
26-30 juli 2004, den 9-15 september 2004 och under november 2004 till den 30 april<br />
2005 i bl.a. Botkyrka kommun främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat<br />
att i vart fall 13 kvinnor (däribland tre namngivna) hade haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Främjandet hade bestått bl.a. i att K hade tagit emot<br />
flickorna när de kommit till Sverige, att hon hade tillhandahållit en lägenhet i vilken<br />
flickorna hade bott och utfört sexuella tjänster samt att hon via telefon hade förmedlat<br />
och bokat sexköpare. K hade vidare tillägnat sig viss del av ersättningen för utförda<br />
sexuella tjänster. V och A åtalades för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong> enligt följande. V<br />
hade främjat K:s brottsliga verksamhet genom att under fyra dagar i april 2005 via<br />
telefon förmedla och boka sexköpskunder. A hade främjat K:s brottsliga verksamhet<br />
genom att från januari 2005 till den första maj 2005 tillhandahålla en lägenhet i vilken<br />
K och en av de prostituerade flickorna hade bott, samt genom att han under tiden<br />
november 2004 till den 30 april 2005 hade förmedlat ett antal sexköpskunder. Det<br />
gjordes gällande att brotten skulle anses som grova, eftersom de hade utgjort en<br />
organiserad verksamhet som bedrivits under en längre tid och i större omfattning<br />
samt då de på ett hänsynslöst sätt utnyttjat kvinnornas ekonomiska situation i<br />
hemlandet och medfört betydande vinning.<br />
Tingsrätten fann genom de i målet hörda kvinnornas berättelser samt genom<br />
uppgifter i avlyssnade telefonsamtal styrkt att K, förutom en grundavgift, av var och<br />
en av kvinnorna hade tillägnat sig 1500 kr per dag och att männens tidbokning av de<br />
sexuella förbindelserna hade skett genom henne. Det ansågs sammantaget styrkt att<br />
K hade främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att 13 kvinnor haft<br />
sexuella förbindelser mot ersättning, och att dessa kvinnor vardera haft mellan 5-10<br />
kunder varje dag. Tingsrätten konstaterade beträffande brottsrubriceringen att det i<br />
målet hade framkommit uppgifter om att de prostituerade kvinnorna hade haft<br />
ekonomiska svårigheter i Ryssland, vilket medfört att de valt att anta erbjudandet om<br />
att prostituera sig i Sverige. K hade även utnyttjat kvinnorna genom att pressa dem<br />
att ta emot ett stort antal kunder per dag, och hade uppmanat dem att strunta i<br />
hygienen mellan samlagen. Tingsrätten påpekade emellertid att kvinnorna hade haft<br />
möjlighet att avbryta verksamheten, och att de inte hade varit så unga eller stått<br />
under sådan påverkan av K att de inte skulle ha kunnat bryta med henne. Det hade<br />
inte heller visats att deras ekonomiska villkor eller sociala förhållanden hade varit<br />
sådana i Ryssland att den enda utvägen för att få inkomster hade varit prostitution. K<br />
kunde därmed inte sägas ha hänsynslöst utnyttjat kvinnornas ekonomiska situation.<br />
Tingsrätten anförde emellertid fortsättningsvis att K hade utnyttjat internet och att hon<br />
fått ett stort antal intresserade kvinnor i Ryssland, som var villiga att resa till Sverige<br />
och ersätta eller komplettera utbudet av dem som hon redan hade anlitat.<br />
Verksamheten hade pågått i olika lokaler och involverat flera kvinnor. K hade därvid<br />
organiserat marknadsföring och bokning av tjänsterna, samt kunnat tillägna sig<br />
betydande belopp. Verksamheten hade med några avbrott pågått från juli 2004 till<br />
och med april 2005, och skulle sannolikt ha fortsatt om inte polisingripande skett. Vid<br />
en samlad bedömning av dessa omständigheter dömde tingsrätten K för grovt<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
102
Beträffande A konstaterade tingsrätten att K hade hyrt en lägenhet i andra hand av<br />
honom att nyttjas som bostad, och att bokning av sexköpskunder skett via telefon<br />
från denna lägenhet. Det ansågs däremot inte visat att det hade skett någon<br />
försäljning av sex där. Mot A:s förnekande fann tingsrätten att det inte var styrkt att<br />
han hade haft full vetskap om prostitutionsverksamheten, eller att bokning av kunder<br />
skett från hans lägenhet. Ej heller fanns tillräcklig bevisning för att A hade förmedlat<br />
sexköpskunder. Mot bakgrund av att det inte kunde anses vara brottsligt att enbart<br />
hyra ut en bostad till någon som man misstänker vara delaktig i prostitution,<br />
ogillades åtalet för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Enligt de uppgifter som V hade lämnat inför tingsrätten hade hon förstått att K bedrev<br />
<strong>koppleri</strong>verksamhet. V hade trots detta vid fyra tillfällen bokat och förmedlat<br />
sexkunder, och därmed uppsåtligen främjat K:s brottsliga verksamhet. Mot V:s<br />
förnekande ansågs emellertid inte visat att hon hade haft kännedom om<br />
verksamhetens omfattning, vilket medförde att hon dömdes för medhjälp till<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten yrkade åklagaren efter viss justering av åtalet i huvudsak att K skulle<br />
dömas till ett längre fängelsestraff och att A och V skulle dömas för medhjälp till grovt<br />
<strong>koppleri</strong>. Hovrätten fann beträffande K att det inte i utredningen hade förekommit<br />
något som gav domstolen anledning att bedöma skuldfrågan på annat sätt än<br />
tingsrätten hade gjort. Angående rubriceringen av K:s brottslighet anförde hovrätten<br />
inledningsvis att den omständigheten att <strong>koppleri</strong>brotten hade begåtts såväl före som<br />
efter den 1 april 2005 då bestämmelserna om <strong>koppleri</strong> reformerats, saknade<br />
nämnvärd betydelse i rubriceringshänseeende. Visserligen hade ytterligare en<br />
omständighet införts i lagtexten med avseende på vad som särskilt skall beaktas vid<br />
bedömningen av om ett brott är grovt (betydande vinning). Som hade framgått av<br />
tidigare lagtext och bl.a. rättsfallet NJA 2004 s. 646 hade emellertid redan före denna<br />
lagändring gällt att även andra omständigheter än de som angavs i lagrummet kunde<br />
beaktas. Åklagaren hade i sin gärningsbeskrivning gjort gällande att K hade<br />
hänsynslöst utnyttjat kvinnorna mot bakgrund av deras ekonomiska situationer i<br />
hemlandet. Vid slutförandet av talan hade åklagaren även pekat på att<br />
<strong>koppleri</strong>verksamheten inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av kvinnorna även på<br />
vissa andra sätt. De omständigheter som åberopades var att K hade skyndat på<br />
kvinnorna vid deras kundkontakter, att de inte kunde ta pauser i önskad omfattning,<br />
att de fick ta emot upp till 17 kunder på en dag, att de i praktiken inte kunde vägra att<br />
ta emot någon kund och att de själva förväntades ta hand om eventuella<br />
nödsituationer. Hovrätten hänvisade här till doktrinen, där rekvisitet ”hänsynslöst<br />
utnyttjande av annan” hade exemplifierats med utnyttjande av drogberoende hos den<br />
prostituerade eller misshandel i syfte att förmå någon att prostituera sig. Hänvisning<br />
skedde vidare till förarbetsuttalanden där människohandelsliknande fall hade<br />
framhållits. 7 Enligt hovrättens mening kunde i målet varken kvinnornas situationer i<br />
hemlandet eller de övriga omständigheter som åberopats anses ha inneburit ett<br />
hänsynslöst utnyttjande av kvinnorna. Hovrätten anslöt sig dock – ifråga om de andra<br />
omständigheter som i gärningsbeskrivningen hade åberopats till stöd för att anse<br />
<strong>koppleri</strong>brotten som grova – ”i allt väsentligt till den bedömning tingsrätten gjort”.<br />
Hovrätten beaktade även att verksamheten inte hade varit provisionsbaserad;<br />
7<br />
Se Lena Holmqvist o.a., Brottsbalken, En kommentar, Del I, Studentutgåva 4, s. 6:56 och prop.<br />
2004/05:45 s. 151.<br />
103
förutom en ”startavgift” och en fast dagsavgift hade all inkomst av verksamheten<br />
tillfallit de kvinnor som prostituerat sig. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut<br />
avseende grovt <strong>koppleri</strong>.<br />
Beträffande V konstaterade hovrätten att åtalet avsåg fyra dagar i april 2005 och att<br />
V:s straffansvar för medhjälp endast avsåg K:s <strong>koppleri</strong>brottslighet under denna<br />
tidsperiod och inte under de övriga tidsperioder som åtalet mot K omfattade. I likhet<br />
med tingsrätten fann hovrätten styrkt att V hade gjort sig skyldig till<br />
främjandegärningar i enlighet med gärningsbeskrivningen och att hon hade haft full<br />
insikt om att K bedrivit <strong>koppleri</strong>verksamhet. Beträffande frågan om V hade haft<br />
uppsåt till de omständigheter som gjorde att K:s <strong>koppleri</strong>brottslighet skulle bedömas<br />
som grov, hade V uppgivit att hon enbart ett par dagar före främjandegärningarna<br />
hade fått kännedom om att K ägnade sig åt <strong>koppleri</strong> och att dess omfattning blev<br />
känd för henne först efter det att K gripits. Hovrätten framhöll emellertid att mot<br />
bakgrund av den nära bekantskapen mellan K och V framstod det som föga sannolikt<br />
att V svävat i okunnighet om den av K bedrivna <strong>koppleri</strong>verksamhetens omfattning.<br />
Hovrätten fann i detta avseende stöd i bl.a. vissa avlyssnade telefonsamtal. Vid en<br />
samlad bedömning fann hovrätten därmed styrkt att V:s uppsåt även omfattat de<br />
omständigheter som medfört att K:s <strong>koppleri</strong>brottslighet var att bedöma som grov.<br />
Med ändring av tingsrättens dom fann således hovrätten att V:s åtgärd att under<br />
fyra dagar förmedla och boka sexköpskunder skulle bedömas som medhjälp till<br />
grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten konstaterade emellertid vidare att V:s medverkan hade<br />
avsett fyra dagar medan K:s huvudbrott hade omfattat en tid av sex månader, och att<br />
bedömningen av om någon medverkat endast i mindre mån är relativ, dvs.<br />
bedömningen skall göras i jämförelse med övriga medverkandes insatser. 8 Mot<br />
denna bakgrund fastslog hovrätten att V hade medverkat till brott allenast i mindre<br />
mån.<br />
Beträffande åtalet mot A för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong> hade åklagaren på särskild<br />
fråga uppgivit att hon i gärningsbeskrivningens första del såsom straffbart moment<br />
hade åsyftat själva boendet, såsom förutsättning för K:s <strong>koppleri</strong>verksamhet, varvid<br />
hon även kompletterat gärningsbeskrivningen med att boendet hade varit ”en<br />
förutsättning för, alternativt underlättat <strong>koppleri</strong>verksamheten”, vilken verksamhet A<br />
känt till. Hovrätten konstaterade därmed att åtalet inbegrep påståenden om att A<br />
hade främjat K:s <strong>koppleri</strong>brottslighet på två olika sätt, dels genom att tillhandahålla en<br />
lägenhet som boende för K och en annan kvinna, vilket på ovan nämnda sätt<br />
underlättat <strong>koppleri</strong>verksamheten och dels genom att under viss tid ha förmedlat ett<br />
antal sexköpskunder. Hovrätten fastslog härvid att det inte hade påståtts i<br />
gärningsbeskrivningen att lägenheten hade använts till <strong>koppleri</strong>- eller<br />
prostitutionsverksamhet och att enbart hyra ut eller tillhandahålla en bostad, som inte<br />
används till verksamhet av detta slag till en person som i och för sig ägnar sig åt<br />
sådan verksamhet, anses inte innefatta något brottsligt främjande av huvudbrottet. 9<br />
Med fastställande av tingsrättens domslut ogillades åtalet för medhjälp i denna<br />
del. Däremot fann hovrätten styrkt att A med kunskap om K:s <strong>koppleri</strong>verksamhet<br />
hade hänvisat ett antal sexköpskunder till en av kvinnorna, och att det i målet hade<br />
framgått att A hade varit fullt medveten om de omständigheter som medfört att K:s<br />
8<br />
En hänvisning gavs till Lena Holmqvist o.a., Brottsbalken, En kommentar, Del II, Studentutgåva 4, s.<br />
23:75.<br />
9<br />
En hänvisning gavs till Lena Holmqvist o.a., Brottsbalken, En kommentar, Del I, Studentutgåva 4, s.<br />
6:55 och Madeleine Leijonhuvud o.a., Straffansvar, 2005, s. 46 ff.<br />
104
<strong>koppleri</strong>brottslighet var att bedöma som grov. A:s åtgärd att under tiden november<br />
2004 till den 30 april 2005 ha förmedlat ett antal sexköpskunder till i vart fall en<br />
kvinna skulle därmed bedömas som medhjälp till det grova <strong>koppleri</strong>brott som K<br />
begått med avseende på nämnda tidsperiod. Med ändring av tingsrättens dom<br />
dömdes därmed A för medhjälp till grovt <strong>koppleri</strong>. Hovrätten fastslog emellertid att<br />
med hänsyn till den osäkerhet som rådde beträffande omfattningen av den<br />
förmedlingsverksamhet som A ägnat sig åt, skulle han på motsvarande skäl som<br />
hade anförts beträffande V anses ha medverkat till brott allenast i mindre mån.<br />
105
5. Åtal avseende <strong>koppleri</strong><br />
Dom 2001-04-04 Solna tingsrätt mål nr B 78-01 och dom 2001-06-14 Svea<br />
hovrätt avd. 9:42 mål nr B 2824-01<br />
Åtal väcktes för bl.a. två fall av <strong>koppleri</strong> och ett fall av försök till <strong>koppleri</strong>. Enligt<br />
åtalspunkt 1 hade E under påsken 2000 i bl.a. Solna främjat och på ett otillbörligt<br />
sätt ekonomiskt utnyttjat en femtonårig flickas sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Därvid hade E utbjudit sexuella förbindelser med flickan på internet, träffat<br />
överenskommelser med flera män samt vidtagit åtgärder för att möjliggöra de<br />
sexuella kontakterna. Hans vinning hade uppgått till några tusen kronor. Enligt<br />
åtalspunkten 2 hade E under tiden från den 2 november 2000 till den 11 januari<br />
2001 i bl.a. Solna främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat en sjuttonårig<br />
flickas sexuella förbindelser mot ersättning. E hade utbjudit sexuella förbindelser med<br />
flickan på internet, träffat överenskommelser med flera män samt vidtagit åtgärder för<br />
att möjliggöra de sexuella kontakterna. Hans vinning hade uppgått till några tusen<br />
kronor. Det gjordes vidare enligt åtalspunkten 3 gällande att E under tiden från<br />
november 2000 till den 11 januari 2001 i bl.a. Solna främjat och försökt att på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja att annan hade tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning genom att dels ta kontakt med unga flickor och övertala dem att delta i<br />
sexuella förbindelser mot ersättning och dels genom att på internet utbjuda sexuella<br />
tjänster med flickorna och underhandla med sexköpare. Fara för brottets fullbordan<br />
hade förelegat.<br />
Tingsrätten fann under åtalspunkt 1 styrkt att E under den aktuella tiden hade<br />
främjat och otillbörligt ekonomiskt utnyttjat sexuella förbindelser mot ersättning i tre<br />
fall. Även åtalspunkt 2 fanns styrkt och E dömdes därmed för <strong>koppleri</strong>. Åtalspunkt<br />
3 avseende försök till <strong>koppleri</strong> ogillades under hänvisning till att de flickor som<br />
avsågs i åtalet inte hade hörts inför rätten, och mot bakgrund av att annat bevis för<br />
de uppgifter som framgick av den skriftliga bevisningen om annonsering på internet<br />
inte hade framlagts.<br />
Hovrätten fastställde tingsrättens dom avseende åtalspunkterna 1-2 (<strong>koppleri</strong>),<br />
men dömde E även för försök till <strong>koppleri</strong> (åtalspunkt 3). Härvid bedömde<br />
hovrätten den åberopade skriftliga bevisningen i form av E-mail och<br />
chatmeddelanden med utbjudande av flickor som tillräcklig för att anse åtalet som<br />
styrkt.<br />
106
Dom 2001-07-25 Eskilstuna tingsrätt mål nr B 1171-01 och B 1056-01<br />
I målet fann tingsrätten styrkt att en tilltalad vid åtminstone fem tillfällen hade främjat<br />
och på ett otillbörligt sätt hade ekonomiskt utnyttjat att en flicka, som var under 18 år,<br />
hade haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning. Den tilltalade hade därvid<br />
dels förmått flickan att ha de angivna förbindelserna genom att övertala henne och<br />
utnyttja hennes känslomässiga bundenhet till honom och dels tillägnat sig<br />
ersättningen för de utförda tjänsterna. Brottet rubricerades som <strong>koppleri</strong>.<br />
107
Dom 2001-10-03 Sunne tingsrätt mål nr B 490-01 och dom 2001-<strong>12</strong>-07 Hovrätten<br />
för västra Sverige avd. 1:<strong>12</strong> mål nr B 4174-01<br />
B åtalades för bl.a. <strong>koppleri</strong> och försök till <strong>koppleri</strong> under gärningspåståendet att han<br />
under tiden den 7-8 augusti 2001 främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att två kvinnor vid ett tillfälle mot ersättning haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser med två män. Vidare hade han under samma tid försökt att främja och<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja att ytterligare två kvinnor skulle ha tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning genom att i detta syfte ha fört in dem från<br />
Moldavien till Sverige. Försöket avbröts p.g.a. att B greps av polis, men fara för<br />
brottets fullbordan hade förelegat.<br />
I målet var genom tre hörda kvinnors berättelser samt den tilltalades egna uppgifter<br />
klarlagt att B hade träffat de fyra kvinnorna i Moldavien och att han sedan körde dem<br />
i bil till Sverige. Hela tiden hade B hand om kvinnornas pass. På en bensinstation<br />
utanför Hagfors träffade sällskapet två andra män. Två av kvinnorna åkte med dessa<br />
män till en stuga, där de prostituerade sig. Morgonen därpå greps B och kvinnorna av<br />
polis. B förnekade brott, och uppgav att han endast ville hjälpa kvinnorna att komma<br />
till Sverige.<br />
Tingsrätten tog fasta på att de hörda kvinnorna hade uppgivit att de redan under<br />
resan till Sverige haft uppfattningen att B:s syfte var att använda dem som<br />
prostituerade. Vidare togs fasta på att B varit närvarande utanför Hagfors när två av<br />
kvinnorna hade överlämnats till två bekannta till honom och därefter prostituerat sig.<br />
En av kvinnorna hade därvid uppgivit att B sagt till dem att följa med männen och att<br />
de måste arbeta. B:s uppgifter att han inte känt till vad kvinnorna skulle göra med de<br />
två männen var därmed, enligt tingsrättens mening, inte trovärdig och det fastslogs<br />
att han hade haft för avsikt att använda kvinnorna som prostituerade. Tingsrätten<br />
konstaterade därefter att för att B skulle kunna dömas för <strong>koppleri</strong> och försök därtill,<br />
måste han ha främjat eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att kvinnorna<br />
prostituerat sig. Genom att B kört kvinnorna från Moldavien till Sverige i vetskap om<br />
att de skulle användas i prostitution och dessutom sammanfört dem med två kunder,<br />
ansågs uppenbart att han hade främjat prostitution. Med stöd av kvinnornas uppgifter<br />
var vidare styrkt att B även ekonomiskt hade utnyttjat kvinnorna genom att bl.a. ta<br />
emot betalningen för utförda tjänster. I målet var emellertid utrett att två kvinnor vid<br />
ett tillfälle haft sexuell förbindelse med varsin man, och tingsrätten konstaterade att<br />
enligt lagtexten krävs för ett fullbordat <strong>koppleri</strong>brott att en kvinna måste ha mer än en<br />
sexuell förbindelse. Således kunde B inte dömas för <strong>koppleri</strong>. Däremot fann<br />
tingsrätten att åklagarens gärningsbeskrivning i denna del skulle anses innefatta<br />
även försöksbrott, och dömde B beträffande den del av händelseförloppet där två av<br />
kvinnorna prostituerat sig för försök till <strong>koppleri</strong>. Därefter bedömde tingsrätten om<br />
den s.k. försökspunkten för <strong>koppleri</strong> var uppnådd även avseende de ytterligare två<br />
kvinnorna. Tingsrätten påpekade här att B fört kvinnorna till Sverige, vid en<br />
bensinstation sammanfört de fyra kvinnorna med två män och att männen fick välja<br />
vilka kvinnor som de skulle ta med sig. Tingsrätten fann mot denna bakgrund att<br />
försökspunkten var uppnådd även i den del av åtalet där prostitution inte kommit till<br />
stånd. B dömdes även här för försök till <strong>koppleri</strong>.<br />
108
I hovrätten justerade åklagaren åtalet på så sätt att ansvar yrkades avseende<br />
samtliga kvinnor enbart för försök till <strong>koppleri</strong> enligt följande. B hade under tiden den<br />
7-8 augusti 2001 försökt främja och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja tillfälliga<br />
sexuella förbindelser mot ersättning mellan sammanlagt fyra kvinnor och ett okänt<br />
antal män. Han hade därvid i syfte att kvinnorna här i landet skulle prostituera sig fört<br />
dem från Moldavien in i landet och till Hagfors, varefter han sammanfört två av<br />
kvinnorna med två män, med vilka de två kvinnorna haft var sin tillfällig sexuell<br />
förbindelse mot ersättning. Försöket hade avbrutits p.g.a. att B greps av polis. Fara<br />
för brottets fullbordan hade förelegat. I likhet med tingsrätten fann hovrätten styrkt att<br />
B, i enlighet med det justerade ansvarsyrkandet, hade försökt främja och på ett<br />
otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja annans tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Fara för brottets fullbordan hade förelegat. B dömdes för försök till<br />
<strong>koppleri</strong>.<br />
109
Dom 2002-10-21 Stockholms tingsrätt avd. 13:5 mål nr B 5557-02 och dom<br />
2002-<strong>12</strong>-19 Svea hovrätt avd. 1:50 mål nr B 9751-02<br />
Åtalet gällde ansvar för bl.a. <strong>koppleri</strong> enligt följande. M hade under tiden från och<br />
med februari/mars till juli 2001 och den 3-4 september 2002 i Stockholm främjat och<br />
på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att P haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Främjandet hade bl.a. bestått i att M hade kört P till olika platser där<br />
prostitution skett, att han förmedlat och avtalat pris med sexköpare samt att han<br />
tillhandahållit sitt fordon för prostitutionsverksamhet. Hans vinning av prostitutionen<br />
hade uppgått till betydande belopp.<br />
Tingsrätten dömde M i enligt med åtalet för <strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.<br />
110
Dom 2003-05-20 Helsingborgs tingsrätt rotel 15 mål nr B 1179-02 och dom<br />
2004-02-19 Hovrätten över Skåne och Blekinge avd. 3:39 mål nr B 1639-03<br />
L åtalades för <strong>koppleri</strong> alt. försök till <strong>koppleri</strong>. L hade någon gång under tiden<br />
september/oktober 2001 från sin dator via internet besökt en sexkontaktförmedling<br />
och satt in en annons, där en kvinna erbjudit sexuella kontakter. Annonsen hade haft<br />
det dolda syftet att kvinnan skulle ha tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning,<br />
och hade lett till att en sexuell förbindelse mot ersättning kommit till stånd. L hade<br />
även vid ett tillfälle i oktober 2001 med sin personbil kört kvinnan till en plats i syfte<br />
att hon där skulle prostituera sig, vilket lett till kontakt med en sexköpare. Det gjordes<br />
gällande att L genom dessa åtgärder hade främjat eller på ett otillbörligt sätt<br />
ekonomiskt utnyttjat prostitutionsverksamhet. I vart fall gjordes gällande att L försökt<br />
främja eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttja sådan verksamhet, och att fara<br />
för brottets fullbordan därvid hade förelegat.<br />
Tingsrätten fann att mot L:s förnekande kunde inte annat anses utrett än att han<br />
hade försökt att sätta in en annons på internet, men att detta misslyckats. Avsikten<br />
hade varit att kvinnan genom kontakten skulle komma i kontakt med män, vilka hon<br />
skulle erbjuda sexuella kontakter mot betalning. Enligt tingsrättens mening hade fara<br />
för brottets fullbordan förelegat, och L dömdes därmed för försök till <strong>koppleri</strong>.<br />
Därutöver ansågs i målet visat att L hade skjutsat kvinnan i avsikt att hon skulle<br />
komma i kontakt med sexköpare, vilket lett till att hon träffat avtal om köp av sexuell<br />
tjänst med en man. Tingsrätten ansåg att L här hade främjat prostitutionsverksamhet<br />
och han dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
Hovrätten fastställde tingsrättens bedömning av ansvarsfrågan.<br />
111
Dom 2003-11-19 Göteborgs tingsrätt avd. 8:82 mål nr B 8375-03 och dom 2004-<br />
05-25 Hovrätten för västra Sverige avd. 3:33 mål nr B 4939-03<br />
K åtalades för bl.a. sexuellt tvång alt. sexuellt utnyttjande samt <strong>koppleri</strong>. K hade<br />
under en månad år 2003 i Göteborg främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt<br />
utnyttjat att två kvinnor från Estland haft tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Främjandet hade bestått i att K bl.a. hade lagt in annonser med foton av kvinnorna<br />
på internet, varit kontaktman i förhållande till sexköpare, försett en av kvinnorna med<br />
en mobiltelefon, tillsammans med kvinnorna bestämt priset för sexuella tjänster,<br />
transporterat kvinnorna till sexköpare samt mottagit 30 procent av intjänade pengar.<br />
K:s vinning kunde beräknas till minst 10.000 kr. Åtalet för sexuellt tvång alt. sexuellt<br />
utnyttjande avsåg att K i Estland hade överenskommit med de två kvinnorna att de<br />
skulle komma till Sverige för att sälja sexuella tjänster. Kvinnorna saknade arbete och<br />
inkomster i hemlandet och hade inga kunskaper i svenska. Enligt överenskommelsen<br />
skulle K mot 30 procent av intjänade pengar bekosta vissa utgifter. Efter kvinnornas<br />
ankomster till Sverige hade K olovligen fråntagit dem deras passhandlingar och vid<br />
upprepade tillfällen under deras vistelser här genom olaga tvång och genom att<br />
allvarligt missbruka deras beroendeställning gentemot honom förmått dem till sexuellt<br />
umgänge. Det olaga tvånget hade bestått i att K vid varje tillfälle i berusat tillstånd<br />
hotat målsägandena med att – om de inte gick med på sexuellt umgänge – skulle<br />
han ”kasta ut dem”.<br />
Tingsrätten fann inte att det tvång som åklagaren hade påstått hade utgjort något<br />
olaga tvång. Åtalet för sexuellt tvång ogillades. Däremot var i målet genom<br />
målsägandenas uppgifter klarlagt att K mot deras vilja hade tagit hand om deras pass<br />
i samband med varje ankomst till Sverige, att målsägandena åtminstone vid sina<br />
ankomster till Sverige hade saknat medel till återresan, att de helt saknat kunskaper i<br />
svenska samt att deras förhållanden i Estland var sådana att de hade känt sig<br />
tvingade att bege sig till Sverige för att prostituera sig. Mot denna bakgrund fann<br />
tingsrätten att K:s krav på sexuellt umgänge med hot om att han annars inte skulle<br />
hjälpa dem i prostitutionsverksamheten var ett sådant allvarligt missbruk av flickornas<br />
beroendeställning att K inte kunde undgå ansvar för sexuellt utnyttjande. Därutöver<br />
dömde tingsrätten K i enlighet med gärningsbeskrivningen för <strong>koppleri</strong> med<br />
undantag för att det inte ansågs ha visats att hans vinning av<br />
prostitutionsverksamheten varit så stor som hade påståtts.<br />
K överklagade till hovrätten, som fastställde tingsrättens dom.<br />
1<strong>12</strong>
Dom 2003-<strong>12</strong>-02 Göteborgs tingsrätt avd. 8:83 mål nr B 6857-03<br />
I målet yrkades ansvar för två tilltalade avseende <strong>koppleri</strong>. Det gjordes gällande att<br />
var och en av de tilltalade hade främjat en tillfällig sexuell förbindelse. Därvid hade S,<br />
sedan han i sin taxibil tagit upp en passagerare, per telefon kontaktat L med en<br />
förfrågan om förslag till en kvinna för en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning<br />
med taxikunden. L hade bistått med ett namn på en prostituerad kvinna och kontaktat<br />
henne. S hade sedan kört kunden och kvinnan till taxikundens bostad.<br />
Tingsrätten fann i målet utrett att de båda tilltalade hade varit väl medvetna om att<br />
de hade förmedlat och främjat en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning.<br />
Domstolen ogillade emellertid åtalet med en hänvisning till att ansvar för <strong>koppleri</strong><br />
kräver att mer än en sexuell förbindelse har främjats, och uttalade att en situation<br />
som i målet ”då någon vid ett enstaka tillfälle förmedlar kontakt med en prostituerad<br />
är undantagen från kriminalisering”.<br />
Dom 2004-01-19 Jönköpings tingsrätt mål nr B 2205-03, dom 2004-10-21 Göta<br />
hovrätt avd. 2:23 mål nr B 455-04 och beslut 2004-<strong>12</strong>-15 Högsta domstolen avd.<br />
2 mål nr Ö 4756-04<br />
I målet yrkades ansvar för <strong>koppleri</strong>, varvid det gjordes gällande att M under tiden den<br />
28 september till den <strong>12</strong> november 2003 i Jönköping själv eller gemensamt och i<br />
samförstånd med annan främjat att två kvinnor haft tillfälliga sexuella förbindelser mot<br />
ersättning. Härvid hade M vid omkring tre tillfällen anskaffat och anvisat ett femtontal<br />
kunder för köp av sexuella tjänster, samt i vissa fall förmedlat betalning för sådana<br />
tjänster.<br />
M förnekade brott. Tingsrätten fann emellertid att de två kvinnor, som hade hörts vid<br />
huvudförhandlingen, hade lämnat trovärdiga berättelser vilka skulle ligga till grund för<br />
bedömningen i målet. Vid sidan därav fanns vissa vittnesuppgifter som stödde åtalet.<br />
Tingsrätten fastslog att M hade aktivt främjat att kvinnorna haft tillfälliga sexuella<br />
förbindelser mot ersättning. Antalet tillfällen då kunder anskaffats hade i vart fall<br />
uppgått till tre, och sammanlagt hade minst 13 kunder anvisats. Även om det var<br />
utrett i målet att kvinnorna på eget initiativ hade skaffat sig tillfälliga förbindelser för<br />
att sälja sexuella tjänster, fann tingsrätten styrkt att M verksamt hade bidragit till<br />
kvinnornas fortsatta prostitution vilken inte hade fått denna omfattning utan M:s<br />
handlande. M dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
I hovrätten yrkade M att åtalet skulle ogillas. Även hovrätten fann de hörda<br />
kvinnornas uppgifter trovärdiga, och tillsammans med vissa vittnesuppgifter ansågs<br />
styrkt att M vid ett tillfälle hade kontaktat två personer som mot betalning hade haft<br />
samlag med flickorna i hans lägenhet. Vidare hade utretts att M vid ett andra tillfälle<br />
hämtat i vart fall fem män till en av flickornas lägenhet som alla hade haft samlag<br />
med flickorna. M ansågs vid båda tillfällena ha varit mycket aktiv för att de sexuella<br />
förbindelserna skulle komma till stånd, och han dömdes därmed för <strong>koppleri</strong>. Med<br />
ändring av tingsrättens dom ogillades dock av bevisskäl en främjandegärning i<br />
113
november 2003. (Det fanns en skiljaktig ledamot i hovrätten som ville döma M även<br />
för detta tillfälle.)<br />
M överklagade domen till HD, som inte meddelade prövningstillstånd.<br />
114
Dom 2004-10-14 Stockholms tingsrätt avd. 13:5 mål nr B 3906-03<br />
I målet ansågs styrkt att M under ungefär en veckas tid hade främjat och otillbörligt<br />
ekonomiskt utnyttjat att en kvinna haft ett tiotal sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Främjandet hade bl.a. bestått i att M hade bokat och förmedlat sexköpare genom att<br />
tillhandahålla lokal för verksamheten. M hade därutöver tillägnat sig viss del av<br />
ersättningarna för utförda tjänster. Tingsrätten dömde M för <strong>koppleri</strong>.<br />
115
Dom 2004-10-26 Göteborgs tingsrätt avd. 7:75 mål nr B 9311-04<br />
K och N åtalades för <strong>koppleri</strong>. I målet gjordes gällande att de tilltalade hade<br />
tillsammans och i samförstånd i Polen överenskommit att ta med sig kvinnor från<br />
Polen till Sverige i syfte att tillgodogöra sig vinningen av kvinnornas<br />
prostitutionsverksamhet. N hade därvid sammanträffat med två kvinnor i Polen,<br />
förmått dem att resa till Sverige och betalat deras resor. Vid ankomst till Sverige hade<br />
de två tilltalade tagit med sig kvinnorna till ett område där prostitution skett, och hade<br />
övervakat dem. Kvinnorna hade prostituerat sig från den <strong>12</strong> till den 14 september<br />
2004, och hade intjänat 20 000 kr som överlämnats till de tilltalade. De tilltalade hade<br />
således såväl främjat som på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat de sexuella<br />
förbindelserna.<br />
Tingsrätten fann i målet utrett att de båda kvinnorna frivilligt hade rest till Sverige för<br />
att prostituera sig, och att det inte kunde styrkas att N hade förmått dem att resa hit.<br />
Däremot var styrkt att N hade främjat prostitutionen genom att bl.a. låna ut pengar till<br />
resan, skjutsa kvinnorna och visa vägen till ett område där de hade prostituerat sig<br />
samt att han tagit hand om och förvarat de pengar som de tjänat. Tingsrätten fann<br />
emellertid inte visat i målet att N hade ekonomiskt utnyttjat kvinnornas prostitution på<br />
ett otillbörligt sätt. K ansågs ha främjat prostitutionen genom att medfölja till<br />
Göteborg, närvara vid prostitutionstillfällena och deltaga i verksamheten. Tingsrätten<br />
fann emellertid inte heller styrkt att K ekonomiskt utnyttjat kvinnorna på ett otillbörligt<br />
sätt. Båda tilltalade dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
116
Dom 2005-03-23 Gotlands tingsrätt mål nr B 731-03<br />
I målet hade en tilltalad åtalats för <strong>koppleri</strong> alt. försök till <strong>koppleri</strong>. Han hade erkänt<br />
försök till <strong>koppleri</strong>, och uppgivit att två flickor hade frågat honom om han kunde hjälpa<br />
dem att via internet skaffa kunder för tillfälliga sexuella tjänster mot betalning. Han<br />
hade därvid tagit fotografier på flickorna i olika sexuella poser i syfte att lägga ut<br />
dessa på en hemsida. Avtalat var vidare att han skulle upplåta sin lägenhet till<br />
flickorna för utförande av de sexuella tjänsterna, och i gengäld få viss procent samt<br />
gratis sex av dem. Några bilder hade dock inte publicerats, eftersom en annan<br />
person hade ingripit och tillsammans med den tilltalade eldat upp bilderna. Något köp<br />
av sexuella tjänster ägde heller inte rum. Enligt uppgifter från de i målet hörda<br />
flickorna hade de blivit uppringda av män som velat köpa sex av dem, men några<br />
förbindelser hade inte kommit till stånd. Tingsrätten fann att utredningen inte gav<br />
stöd för att den tilltalade verkligen bidragit till att de två flickorna hade hemfallit åt<br />
eller fortsatt med prostitution i den mening som erfordras för att ett fullbordat brott<br />
skulle anses föreligga. Han dömdes istället för att ha vidtagit sådana handlingar som<br />
innebar försök till <strong>koppleri</strong>.<br />
117
Dom 2005-04-22 Kalmar tingsrätt rotel 10 mål nr B 223-05<br />
I målet åtalades och dömdes en tilltalad för <strong>koppleri</strong> genom att under tiden 2002-01-<br />
01 till 2004-08-18 i Oskarshamn främja tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning<br />
genom att förmedla kontakt mellan fyra flickor och en man, samt vid flera tillfällen<br />
förmedla betalningen till flickorna.<br />
118
Dom 2005-05-11 Huddinge tingsrätt rotel 3 mål nr B 767-05<br />
I målet ansågs styrkt att en tilltalad i väsentlig grad hade medverkat till att skapa två<br />
hemsidor åt en prostituerad kvinna på internet, samt att han bl.a. genom<br />
uppladdningar hade skapat förutsättningar för att göra dessa tillgängliga för<br />
allmänheten och sedan också gjort det. Fråga var om han genom detta handlande<br />
kunde anses ha främjat kvinnans tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning.<br />
Tingsrätten konstaterade att för att den tilltalade skulle kunna fällas till ansvar för<br />
<strong>koppleri</strong> krävdes i och för sig inte att hans främjande åtgärder lett till<br />
prostitutionsförbindelse, utan att ”det torde vara tillräckligt att hans handlande skapat<br />
möjlighet eller underlättat” för den prostituerade att ha tillfälliga förbindelser mot<br />
ersättning. Däremot påpekade tingsätten att den tilltalade genom sitt handlande<br />
måste ha verksamt bidragit till att kvinnan hade hemfallit åt eller fortsatt sin<br />
prostitution. I målet hade den hörda kvinnan uppgivit att hon varit prostituerad redan<br />
innan hon kom i kontakt med den tilltalade, och att hon redan tidigare hade<br />
annonserat på internet. Tingsrätten tog emellertid fasta på att hon även hade uppgivit<br />
att hon varit angelägen att få en fungerande hemsida, vilket talade för att en sådan<br />
skulle underlätta hennes verksamhet. Genom åberopad e-postkorrespondens hade<br />
visats att flera kunder tagit kontakt med henne efter att ha sett hennes hemsida. Mot<br />
denna bakgrund, och med beaktande av att den tilltalade genom sitt handlande<br />
möjliggjort för kvinnan att skapa en hemsida och göra den tillgänglig på internet,<br />
ansågs han ha på ett verksamt sätt bidragit till hennes fortsatta prostitution i en<br />
sådan grad att han dömdes för <strong>koppleri</strong>.<br />
119
Dom 2005-07-29 Södertälje tingsrätt rotel 4 mål nr B 1062-05, dom 2005-07-29<br />
Svea hovrätt avd 1010 mål nr B 6527-05<br />
Tingsrätten dömde S för bl.a. <strong>koppleri</strong> i enlighet med åklagarens ansvarsyrkande.<br />
Härvid hade S främjat och på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjat att E hade haft<br />
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning vid ungefär 19 tillfällen. S hade bl.a.<br />
förmedlat kontakter till sexköpare, skjutsat E och distribuerat ”reklamblad” för hennes<br />
verksamhet. S hade vidare krävt och mottagit 20-25 procent av erlagd betalning.<br />
Hovrätten har gjort samma bedömning som tingsrätten i fråga om skuld, val av<br />
påföljd och straffmätning. Tingsrättens dom fastställdes därför av hovrätten.<br />
<strong>12</strong>0