Formgivarna utanför välfärden - hedvig andersson
Formgivarna utanför välfärden - hedvig andersson
Formgivarna utanför välfärden - hedvig andersson
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
80<br />
TEMA LONDON / UTANFÖR VÄLFÄRDEN<br />
RUM #10<br />
HUDSON I NEW YORK.<br />
Fullt av konstiga saker<br />
– bor du på Hudson vet<br />
du vad du vill ha. Och att<br />
hotellrummen är väldigt<br />
små spelar ingen roll. Du<br />
är på rätt plats.<br />
080_084_temaLDF proleteriat_1011.indd 80 2011-09-23 11.39
FORMGIVARNA<br />
UTANFÖR VÄLFÄRDEN<br />
Att driva eget blir allt vanligare, inte minst inom arkitektur<br />
och formgivning. Många talar om frihet men också om<br />
osäkerhet. Står man som självständig formgivare<br />
<strong>utanför</strong> marknaden – eller kanske över den?<br />
TEXT: HEDVIG ANDERSSON FOTO: CHRISTOPHER GEORGE SIMS<br />
Egenföretagandet slår rekord i Sverige.<br />
Under årets första sex månader ökade<br />
antalet nystartade företag med 20 procent<br />
i jämförelse med samma period<br />
förra året, enligt Bolagsverket. Precis som tidigare<br />
år ligger det som kallas artistisk verksamhet högt<br />
på listan över nystartade företag. Bara data och<br />
hårvård är mer populärt. Och många är de unga<br />
formgivare, arkitekter och illustratörer som av en<br />
eller annan anledning väljer bort anställningens<br />
trygghet med fast lön, pension och semesterersättning<br />
för friheten att göra det man brinner<br />
för – på egna villkor. Att arbeta nio till fem känns<br />
lika omodernt som stämpelklockan. Den kreativa<br />
klassen ska få ihop till levebrödet medan de surplar<br />
latte med blicken riktad mot den bärbara, äppelprydda<br />
datorn. Regeringen, företagarnätverken<br />
och starta-eget-organisationerna jublar. Andra<br />
varnar för att en stor grupp människor står utan<br />
sjuklön, semesterersättning och pension. Men hur<br />
ser verkligheten ut för dem som tagit klivet från<br />
anställningens trygghet till en fri och självständig<br />
men ekonomiskt osäker tillvaro?<br />
Under London Design Festival slog många formgivare<br />
upp portarna till sina studior. Man kunde<br />
vandra längs östra Londons slingrande gator och<br />
TUBEN ÖSTERUT. I<br />
Barking, så långt österut<br />
som tunnelbanan i<br />
London går, är hyrorna<br />
billiga och lokalerna fulla<br />
av formgivare.<br />
trånga gränder för att kika in<br />
i den ena studion efter den<br />
andra. Prototyper trängdes<br />
med färdiga produkter.<br />
Trä, papper och textilier<br />
med verktyg och kaffekop-<br />
par. Att studiorna ligger i stadens östra delar är<br />
ingen slump. Här har hyrorna länge varit låga. De<br />
fallfärdiga husen är oattraktiva som bostäder men<br />
fungerar bra som tillfälliga arbetsplatser. Gamla<br />
industrilokaler som ingen vill rusta upp hyrs billigt.<br />
– Här och kanske i Hackney kan man fortfarande<br />
hitta lokaler som man har råd med, men annars<br />
är det fruktansvärt dyrt att ha en studio i den här<br />
staden, säger Chris Duffy som sedan tio år tillbaka<br />
driver Duffy London. Möbler, textilier och belysning<br />
finns i portfolion.<br />
Han hyr en lokal i en gammal fabriksbyggnad<br />
i Barking, sista hållplatsen i öster på den tunnelbanelinje<br />
som går tvärs genom London. Något<br />
som påminner om en brandtrappa leder upp till<br />
tredje våningen och studio fem där han håller till.<br />
Det enda som stör utsikten över kanalen är att<br />
en enorm bilskrot slagit sig ner på andra sidan.<br />
Området andas grovkornig industrialism, rost och<br />
bensinångor.<br />
– Utan internet hade jag inte varit där jag är idag,<br />
berättar han, som nu har två anställda och beskriver<br />
sin situation som stabil. Så är det nog för många<br />
andra i den här branschen också. I början var det<br />
svårt att få en regelbunden inkomst, men nu säljer<br />
jag hela tiden grejer på internet så att jag kan vara<br />
här och fokusera på större grejer och utställningar.<br />
Från sin studio i Barking säljer han till butiker<br />
och privatpersoner över hela världen. Senare i<br />
år ska han visa sina produkter på en utställning i<br />
Japan och inreda en butik i Paris.<br />
– Det ska vara en ”concept store”, fråga mig inte<br />
080_084_temaLDF proleteriat_1011.indd 81 2011-09-23 11.39<br />
RUM #10<br />
81
82<br />
TEMA LONDON / UTANFÖR VÄLFÄRDEN<br />
SHADOW CHAIR. Chris<br />
Duffy driver sin egen studio.<br />
Shadow Chair gjorde han för<br />
att få publicitet. Han gjorde<br />
dem också ”löjligt dyra”.<br />
RUM #10<br />
vad det är för jag vet inte, men det blir nog bra,<br />
skrattar han och sätter sig på en av sina Shadow<br />
Chair.<br />
– Den här gjorde jag egentligen bara för att få lite<br />
press och sådär, så att man kan sälja sina andra grejer<br />
sedan, säger han och stryker med handen över<br />
den blanka stolen. Och så gjorde jag dem löjligt<br />
dyra, för de är omöjliga att tillverka.<br />
Chris Duffy arbetade som inköpare åt en möbelaffär<br />
när han bestämde sig för att satsa på en egen<br />
verksamhet.<br />
– Jag hade kvar mitt jobb men började tillverka<br />
saker hemma i lägenheten. Sen köpte jag in dem till<br />
affären jag jobbade för och sålde de till mig själv.<br />
Det var så jag fick igång verksamheten. Efter två<br />
år sa jag upp mig och fortsatte med mitt eget på<br />
heltid.<br />
Att driva eget beskriver han snarare som en nödvändighet<br />
än något han alltid velat göra.<br />
– Jag skickade ut över hundra cv:n när jag ville<br />
börja jobba med produktdesign och fick inte ett<br />
enda svar. Då gjorde jag ’det perfekta cv:t’. Fullt<br />
med lögner och fantastiska erfarenheter, men<br />
inte ens då fick jag något svar. Då insåg jag att det<br />
är detta jag måste göra. Jag ville vara produktdesigner<br />
och detta var det enda sättet att bli det,<br />
konstaterar han.<br />
De senaste åren har det skett en explosion av<br />
egenföretagande och man pratar ofta om att 80-talisterna,<br />
som inte kan ta order och som inte vill ha<br />
en chef, har tagit klivet ut på arbetsmarknaden.<br />
Men fenomenet är egentligen inget nytt. Redan<br />
1983 beskrev den amerikanske akademikern<br />
Paul Fussell i sin bok Class: A Guide Throught the<br />
American Status System dem som han kallar för xmänniskor.<br />
X-människorna är unga och de flockas<br />
i världens storstäder för att ägna sig åt ”’konsten,<br />
skrivandet, kreativt arbete – egentligen vad som<br />
helst som frigör dem från närvaron av en chef eller<br />
överordnad”. De ”är självständiga, älskar sitt arbete<br />
och utför det tills de bärs ut på bår, ’pension’ är bara<br />
ett meningsfullt koncept för fast anställda eller för<br />
löneslavar som hatar sitt jobb” ironiserar Fussell.<br />
Detta är baksidan och ett ämne som egenföretagarorganisationerna<br />
aldrig vill prata om men<br />
som akademikerna och analytikerna aldrig kan<br />
släppa. Den osäkerhet det innebär att driva eget. I<br />
utkanten av staden, och i utkanten av marknaden<br />
menar vissa, sitter dessa x-människor <strong>utanför</strong><br />
den allmänna <strong>välfärden</strong>. Här växer en ny klass<br />
fram. Riskerar design-proletäriatet att bli den nya<br />
underklassen?<br />
– Jag är aldrig helt ledig, har ingen sjuklön och<br />
röda dagar gör ingen skillnad, säger Chris Duffy.<br />
Men, fortsätter han, att vara anställd är egentligen<br />
nuförtiden ofta en falsk trygghet. Medan den som<br />
är anställd har en arbetsgivare som betalar ut lön<br />
har jag kanske hundra. Vill en av mina kunder sluta<br />
beställa har jag fortfarande många kvar. Jag har<br />
många som betalar mig, som anställd har man bara<br />
en. Där kan man ju prata om osäkerhet.<br />
Att till en viss del stå <strong>utanför</strong> den i dagens läge<br />
svajiga marknaden är heller inte nödvändigtvis en<br />
nackdel.<br />
– Under finanskrisen gjorde vi ett bättre resultat<br />
än tidigare. När stora företag går under får vi<br />
deras kunder. Små företag tjänar på kriser, det är<br />
då vi hittar vår plats på marknaden. Vi är snabba,<br />
flexibla och har inte lika stora utgifter, säger Chris<br />
Duffy.<br />
080_084_temaLDF proleteriat_1011.indd 82 2011-09-23 11.40
RUM #10 83<br />
080_084_temaLDF proleteriat_1011.indd 83 2011-09-23 11.40
84<br />
TEMA LONDON / UTANFÖR VÄLFÄRDEN<br />
PROTOTYPEN SOM SÅLDE.<br />
Jody Leach började göra<br />
möbler i sin pappas garage.<br />
Den första prototypen köptes<br />
av en man som ville spendera<br />
mer tid med sina barn, och<br />
Jody hittade sin nisch.<br />
RUM #10<br />
Som liten började industriformgivaren<br />
Jody Leach att göra möbler i sin pappas<br />
garage i Essex <strong>utanför</strong> London. Han tog<br />
examen i industridesign från Brunel<br />
University mitt under den ekonomiska krisens<br />
mörkaste dagar under 2008.<br />
– Ekonomin gick åt helvete och jag var nyutexaminerad<br />
och förvirrad och försökte hitta min<br />
plats i yrkeslivet. Jag hade några projekt på gång,<br />
det fanns inga jobb och jag vägrade göra obetald<br />
praktik, som alla gör nu. Så jag gjorde en prototyp<br />
av min första design, visade den på en utställning<br />
och plötsligt hörde någon av sig och ville köpa den.<br />
Jag trodde inte att det var sant, berättar han.<br />
Prototypen var ett bord med två stolar som när<br />
dem inte används skjuts in under bordet och blir en<br />
del av det.<br />
– Den första jag sålde köptes av en man som ville<br />
kunna arbeta hemifrån efter jobbet, men samtidigt<br />
vara i köket med sina barn. Han hade tidigare suttit<br />
i arbetsrummet för att inget bord fick plats i köket.<br />
Bordet innebar att han kan spendera mer tid med<br />
sina barn. Det är den typen av design jag vill jobba<br />
med, säger Jody Leach.<br />
Sedan dess har han sålt fler och hoppas på att<br />
kunna börja hyra en studio i början av nästa år.<br />
Nu arbetar han hemifrån eller hyr en studio för<br />
enstaka dagar.<br />
– Jag tror att jag är över den värsta tiden nu,<br />
startfasen. Jag har sålt en del och synts i tidningar,<br />
säger han.<br />
När jag träffar Jody Leach på ett kafé i östra London<br />
är han nyligen hemkommen från New York där<br />
han ställer ut sina möbler i en kompis frisörsalong.<br />
– Man måste ha ett huvud fullt av idéer i den här<br />
branschen, göra det bästa av de möjligheter som<br />
finns. Han får några möbler, jag syns på rätt ställe,<br />
konstaterar han.<br />
– Men det är svårt att tjäna pengar på det i början.<br />
Man kanske får räkna med ett par år då man<br />
inte får in så mycket. Jag har haft extrajobb vid<br />
sidan om. Men det är otroligt givande att göra sin<br />
egen grej också. Man tar alla beslut själv och träffar<br />
en massa människor som man kan jobba ihop med<br />
och man hjälper varandra, säger han.<br />
Den ekonomiska osäkerheten är tärande, medger<br />
båda. Men när arbetslöshet är alternativet finns<br />
det inget val. Både Chris och Jody vet med säkerhet<br />
att de vill fortsätta driva eget. De har valt, eller<br />
tvingats att välja, friheten framför tryggheten.<br />
080_084_temaLDF proleteriat_1011.indd 84 2011-09-23 11.40<br />
BILD: TOBY SUMMERSKILL