Borgarna 51_52.book - Riksdagen

BORGARSTÅNDETS 

RIKSDAGSPROTOKOLL 

PÅ RIKSDAGENS UPPDRAG 

UTGIVNA AV 

RIKSDAGSFÖRVALTNINGEN 

GENOM 

NINA SJÖBERG 

10 

1751–1752 

STOCKHOLM 2008

Borgarståndets riksdagsprotokoll 1751–1752 

Stockholm 2008, Elanders AB 

Formgivning: Louise Edlund 

Del 10 

ISBN 978-91-85943-28-9

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Förord ...........................................................................................................V 

Inledning .................................................................................................... IX 

Protokoll ....................................................................................................... 5 

Bilagor 

1 Borgarståndets allmänna besvär vid riksdagen 1751–1752............................... 299 

2 Ledamotsförteckningar sekreta utskottet, urskillningsdeputationen, 

expeditionsdeputationen........................................................................................ 338 

3 Ledamotsförteckningar tillökning i bevillningsdeputationen, protkollsdeputationen 

och kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen.................. 339 

4 Borgarståndets extraktprotokoll angående instruktion för sekreta 

deputationen ........................................................................................................... 340 

5 Borgarståndets extraktprotokoll angående tiden för allmänna besvärs 

inlämnande ............................................................................................................... 341 

6 Borgarståndets extraktprotokoll angående Hans Kungl. Maj:ts 

anmärkningar om riddarordnarna ........................................................................ 343 

7 Borgarståndets extraktprotokoll angående Vadstena krigsmanshus .............. 345 

8 Borgarståndets extraktprotokoll angående bergsfogde i Österbotten............ 347 

9 Borgarståndets extraktprotokoll angående extra kanslist Hyphoff.................. 348 

10 Borgarståndets extraktprotokoll angående divisioner i Göta hovrätt ............. 349 

11 Borgarståndets extraktprotokoll angående lasarettet........................................ 351 

12 Borgarståndets extraktprotokoll angående statsverket ..................................... 353 

13 Borgarståndets extraktprotokoll angående att trycka deputationers 

protokoll................................................................................................................... 354 

14 Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande ............. 356 

15 Borgarståndets extraktprotokoll angående ödes- och frihetshemman ............ 358 

16 Borgarståndets extraktprotokoll angående lagmansämbetet............................ 362 

17 Borgarståndets extraktprotokoll angående Christiernin ................................... 364 

18 Borgarståndets extraktprotokoll angående jordtvist i Söderhamn................... 365 

19 Borgarståndets extraktprotokoll angående förskingring i handeln.................. 367 

20 Borgarståndets extraktprotokoll angående plantagers anläggande 

vid städerna.............................................................................................................. 368 

21 Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets allmänna besvär............. 369 

22 Borgarståndets extraktprotokoll angående Strangs memorial.......................... 370 

23 Borgarståndets extraktprotokoll angående Karlskronas broar ........................ 372 

24 Borgarståndets extraktprotokoll angående justitiekanslerns löneökning ....... 374 

III

IV Innehållsförteckning 

25 Borgarståndets extraktprotokoll angående lagars och förordningars 

efterlevnad ............................................................................................................... 375 

26 Borgarståndets extraktprotokoll angående trädgårdsmästare.......................... 377 

27 Borgarståndets extraktprotokoll angående boställen och husesyner............... 379 

28 Borgarståndets extraktprotokoll angående krono- och sockenmagasin.......... 380 

29 Borgarståndets extraktprotokoll angående kronogevärsarbetares 

privilegier ................................................................................................................. 381 

30 Borgarståndets extraktprotokoll angående Söderhamns gevärsfaktori........... 383 

31 Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande ............. 384 

32 Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan kommerskollegium 

och manufakturkontoret...................................................................... 385 

33 Borgarståndets extraktprotokoll angående kolbesparing vid järnsmidet........ 388 

34 Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt för en kyrka i Ystad ........ 390 

35 Borgarståndets extraktprotokoll angående fiskerihandeln i skärgården......... 391 

36 Borgarståndets extraktprotokoll angående bevillningsplakatet ....................... 392 

37 Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan kommerskollegiet 

och manufakturkontoret........................................................................ 394 

38 Borgarståndets extraktprotokoll angående stångjärnshamrar och 

furuskogar................................................................................................................ 395 

39 Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt till medellösa kyrkor....... 397 

40 Borgarståndets extraktprotokoll angående accis för brännvinsbrännande..... 398 

41 Borgarståndets extraktprotokoll angående författningar om stångjärnssmide 

................................................................................................................ 399 

42 Borgarståndets extraktprotokoll angående le Febure i riksens ständers 

kontor ....................................................................................................................... 400 

43 Borgarståndets extraktprotokoll angående Kierman......................................... 401 

44 Borgarståndets extraktprotokoll angående Rothstein....................................... 402 

45 Borgarståndets extraktprotokoll angående Hagtorn som ståndets kanslist.... 403 

46 Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets vaktmästare 

Arvid Holm.............................................................................................................. 404 

47 Prästeståndets extraktprotokoll angående jaktordningen................................. 405 

48 Ridderskapets och adelns påskrift på justitiedeputationens betänkande 

angående extraordinarie domstolar...................................................................... 407 

49 Prästeståndets påskrift på justitiedeputationens betänkande angående 

extraordinarie domstolar ....................................................................................... 408 

50 Renhorns memorial angående stads- och lantnäring ......................................... 409 

51 Borgarståndets påskrift på land- och sjömilitieekonomideputationens 

betänkande angående amiralitetsofficerares eder ............................................. 413 

Personregister .......................................................................................... 415 

Sakregister ................................................................................................ 429 

Ortregister ................................................................................................ 443 

Käll- och Litteraturförteckning ...............................................................449

FÖRORD 

Sveriges riksdag beslutade i samband med 500-årsjubileet av riksmötet i 

Arboga 1935 att ge ut de dittills otryckta riksdagsprotokollen. Uppdraget 

innehades av Riksgäldskontoret fram till 1984, då riksdagsförvaltningen 

övertog uppdraget. Arbetet har sedan dess bedrivits vid riksdagens 

arkiv, som är en sektion inom Riksdagsbiblioteket. 

För riksdagen 1751–1752 finns enbart konceptprotokoll och memorialprotokoll 

kvar. Det finns i dag inga spår av något renskrivet protokoll 

i Borgarståndets arkiv på Riksarkivet, men det finns indicier för att det 

ändå har funnits en renskrift. Det finns ett register, och i inkomna handlingar 

till borgarståndet hänvisas vid noteringar om uppläsandet i ståndet 

till sidor i protokollet, sidhänvisningar som inte stämmer överens 

med konceptet. Det tycks ha existerat en mer utförlig renskrift, men den 

fanns inte kvar 1874, då Carl Gustaf Malmström skrev Sveriges politiska 

historia. Detektivarbetet med den försvunna volymen överlämnas härmed 

åt någon annan. 

Avsaknaden av renskrift har påverkat utgivningsarbetet, som avsevärt 

försvårats och det påverkar också denna tryckta utgåva. Konceptprotokollet 

är mycket svårläst, och vid några ställen råder osäkerhet om den 

exakta ordalydelsen. Ett vanligare problem är textavsnitt som saknas eller 

som ligger inflikade med korrigeringstecken på olika ställen. För vissa 

dagar saknas protokoll helt, vilket omtalas i konceptet och i denna 

tryckta utgåva redogörs för i fotnoter. Det förekommer i vissa fall inkommande 

handlingar som har noteringar om att de lästs upp i ståndet 

under dessa dagar. Fotnoter hänvisar till dessa handlingar. 

Vid ett stort antal tillfällen säger konceptets text: ”NB här införes extr:t”, 

vilket innebär att ett protokollsutdrag skrivits för borgarståndets 

del till övriga stånd och att denna text skulle införas i det egna protokollet 

utifrån detta s.k. extraktprotokoll. Den större delen av dessa protokollsutdrag 

återfinns i ståndets volymer med inkomna handlingar, och 

dessa har lagts som bilagor till detta protokoll. Därav följer det stora antalet 

bilagor. Olika korrigeringstecken används vid dessa hänvisningar. 

Vi använder ”S.”, när det står så, men annars genomgående O för övriga 

korrigeringstecken. 

Som vanligt i de moderna utgåvorna anges källhänvisningar i fotnoter 

till de handlingar, årstryck och litteratur som protokollet nämner. De 

handlingar som hänvisas till i protokollet har i första hand tagits från 

borgarståndets eget arkiv. I de fall upplästa handlingar inte återfunnits i 

V

VI Förord 

borgarståndets arkiv hänvisas till övriga stånds arkiv, utom i det fåtal fall 

då handlingen inte kunnat återfinnas i något arkiv och därmed måste anses 

förkommen. 

Protokollstexten återges bokstavstroget, men med vissa varsamma redigeringar. 

Det har inte gjorts större språkliga redigeringar i detta protokoll 

eftersom renskriften saknas, utan konceptet återges bokstavstroget. 

Regelrätta förkortningar skrivs inte ut som hela ord. Däremot 

skriver vi ut hela ord där notarien drar samman ordet i ett slags snabbskrift. 

Bruket av versaler och sammanskrivningar av ord har moderniserats. 

Interpunktion och kommatering har redigerats i den mån det 

ansetts väsentligt för förståelsen av texten. I enstaka ord har ”j” i vokalisk 

ställning ändrats till ”i”. Förkortningar återges med kolon som uteslutningstecken. 

Understrykningar i förlagan återges med kursiv stil. 

Suppleringar anges med hakparentes [ ] och uteslutningar med vinkelparentes 

< >. Redaktionella ändringar i texten beläggs med hänvisning i 

notapparaten. Även redaktionella kommentarer som beskriver svårigheten 

i just detta protokoll förläggs till notapparaten. 

Uppgifterna i personregistret är i första hand baserade på den biografiska 

litteraturen, men har dessutom inhämtats från Riksarkivet, Krigsarkivet 

och Slottsarkivet. Födelse- och dödsår anges enbart för ståndets 

ledamöter, med undantag för två adelsmän med samma namn, där den 

äldre är död sedan länge. Det handlar om ett gammalt ärende angående 

Claes Ekeblad och Maria Hägerstierna-von der Noth, där en fotnot förklarar 

släktskapen. För adliga titlar anges när en person inte är introducerad, 

annars förutsätts introducering. Två ledamöter heter Boberg, 

båda med borgmästares titel: Carl Gustaf Boberg i Ystad och Johan 

Boberg i Hudiksvall. Vid de tillfällen då de inte särskiljs med förnamn 

har båda registrerats i personregistret och en fotnot beskriver oklarheten. 

Då en person omtalas endast med sin titel förutsätts att den ordinarie 

innehavaren av tjänsten åsyftas. Väsentligt olika stavningar av namn 

anges inom parentes. 

I ortregistret anges socken, härad och län, alternativt stift för kyrkliga 

församlingar. För svenska städer anges inte geografisk bestämning. Kyrkor 

och bruk utan ortnamn placeras i sakregistret, men församlingar och 

bruksorter återfinns i ortregistret. I sakregistret används något moderniserade 

sakord för att underlätta för läsaren. De fyra stånden tas inte 

med, eftersom de förekommer för ofta. Kungl. Maj:t anges som konungen 

när det uppenbart handlar om konungens person och utelämnas annars 

på samma grund som de fyra stånden. Extraktprotokollen från 

riksrådet finns med som Rådsprotokoll. Borgarståndets talman redovisas 

enbart när han agerar personligen och inte i talmansämbetet. Yrken 

och ämbetstitlar tas med i sakregistret när det handlar om ämbetsutövandet, 

inte när de används som titlar för personer.

Förord VII 

I urvalet av bilagor har hänsyn tagits till ärenden som är av särskilt intresse 

för borgarståndet, men handlingar som är tryckta i något av övriga 

stånds utgåvor trycks inte igen. Dessutom har alla de protokollsutdrag 

som enligt konceptprotokollet skulle införas i renskriften här tagits med 

som bilagor. Illustrationen på försättsbladet har notarien gjort i memorialprotokollet, 

varför vi valt att ta med den i vår utgåva. 

Arbetet med denna volym har, förutom av undertecknad, utförts av 

medarbetare vid riksdagens arkiv. De har förtjänstfullt medverkat med 

varierande arbetsuppgifter. Ingrid Windahl har i huvudsak arbetat med 

transkribering av protokollstexten, som korrekturlästs av Birgi Filppa. 

Leif Nilsson har arbetat med registren. I övrigt har alla tre bidragit med 

olika uppgifter i det spännande arbetet att ge ut ståndsriksdagens protokoll. 

Jag vill rikta ett särskilt tack till Louise Edlund vid Riksdagens informationsenhet, 

som förutom arbetet med bokens formgivning outtröttligt 

har bistått med datateknisk hjälp. 

Stockholm i maj 2008 

Nina Sjöberg

INLEDNING 

Konung Fredrik avled den 25 mars 1751, vilket betydde att rådet måste 

sammankalla ständerna. Kronprinsen Adolf Fredrik kunde nämligen 

inte bestiga tronen innan han avgivit konungaförsäkran inför de samlade 

ständerna. Genom ett kungligt påbud den 14 juni kallades de att sammanträda 

i Stockholm den 16 september. Riksdagen präglades, av naturliga 

skäl, av regentskiftet. 

Nu såg de olika makthavarna möjligheter att förändra regeringssättet. 

Adolf Fredrik uppvisade en vilja att regera själv, men kombinationen av 

rådets ovilja att dela med sig av makten och Adolf Fredriks egen bristande 

förmåga lade hinder i vägen. En maktkamp växte fram mellan olika 

intressegrupper i riksrådet och riksdagen. Runt kungaparet bildades ett 

hovparti med mål att utvidga kungamakten. Medelpunkten i denna 

grupp var drottning Lovisa Ulrika, som enligt samstämmiga uppgifter 

var känd för sitt häftiga humör och sin härsklystnad, vilket även bidrog 

till motstånd mot hovpartiet. 

Hattarna hade makten i riksrådet, vilket gjorde att rådet blev motståndare 

till hovpartiets strävan om en utökad kungamakt. Mösspartiet var 

nedslaget efter förra riksdagens nederlag, där de försökt gripa makten 

men misslyckats, men partiet fick nytt liv genom förbindelser med hovet. 

Både hovpartiet och mössorna var i opposition mot de regerande hattarna, 

vilket gjorde att de enades mot en gemensam motståndare. Flera av 

mössorna blev därför mer kungavänliga. De gamla stridsfrågorna mellan 

hattar och mössor om utrikespolitik och näringslivsfrågor hamnade denna 

riksdag i bakgrunden. 

Inom adels- och borgarstånden var hattarna i majoritet. I prästeståndet 

var mössorna i majoritet, men andelen hattar var något större än vid 

föregående riksdag. Bondeståndet dominerades av mössor. Borgarståndet 

valde Thomas Plomgren, handelsborgmästare i Stockholm, som talman. 

Plomgren var företrädare för hattarna. 

Borgarståndets första sammanträden präglades av valet och godkännandet 

av riksdagsmännen samt deras fullmakter. Det var vanligt att oenighet 

rådde om ett antal riksdagsmän, så även denna riksdag. För de 

första fyra dagarna saknas protokoll helt, men bevarade inkommande 

handlingar visar att dagarna ägnades åt anländande riksdagsmäns fullmakter. 

1 En av dem som ifrågasattes var borgmästare Johan Fredrik 

1 Fullmakterna är samlade i Borgarståndets arkiv, R 1318. 

IX

X Inledning 

Wesslou från Kungälv. Wesslou hade fått avslag av borgarståndet för att 

ta säte och stämma i riksdagen, men trots detta inkommit med ansökan 

och ytterligare memorial för att styrka sin ansökan. 1 En kunglig förordning 

från 1748 framställde krav på tjänstgöringstider för olika ämbeten 

som måste uppfyllas för en riksdagsman. 2 För en borgmästare krävdes 

två års tjänstgöringstid. Detta uppfylldes inte av Wesslou, då han saknade 

sex månaders tjänstgöringstid. Handlingarna som skulle styrka hans 

ansökan talade både om att det i Kungälv inte fanns någon annan ”skickel. 

herredagsman” och att borgmästare Wesslou ägde allmänt förtroende 

samt hade all nödig kunskap. Han hade alltså Kungälvs förtroende, 

men frågan var om han skulle få borgarståndets, när han inte uppfyllde 

kraven på en riksdagsman i borgarståndet. 

En lång diskussion följde, där den stora frågan var att det fanns fler 

riksdagsmän i samma omständigheter. Om man släppte in Wesslou borde 

man också släppa in övriga, vilket ledde till betänkligheter. Ståndet 

konstaterade dock att skälen var olika för alla och att man därför måste 

behandla de olika fallen separat. Man diskuterade också problemet att 

ändra ett redan fattat beslut, vilket kunde skada ståndets anseende. 

Ståndet beslutade att anta Wesslou. På samma grund, men med ännu 

mer motstånd, antogs borgmästare Brehmer från Gränna, där 13 månaders 

tjänstgöring saknades. 3 Borgarståndet kunde alltså anta personer 

som saknade viss tjänstgöringstid, men inte gärna när för lång tid saknades. 

Några av de berörda räddades också av att de fullgjort tid som rådman 

eller annan syssla som gottgjorde bristen på tjänstetid. 

Riksdagsmansvalet i Sundsvall hade problem av helt andra slag, nämligen 

att mannen med flest röster, borgmästare Erik Touscher, begått 

olagligheter för att vinna valet. 4 Borgarståndets deputerade, som berett 

ärendena med riksdagsmännens antagande, förordade att man skulle 

låta Peter Modén bli riksdagsman för Sundsvall trots att han fått långt 

färre röster. Det mest rättvisa ansågs vara att borgerskapet i Sundsvall 

fick hålla ett nytt val, där man räknade med att Modén skulle väljas, men 

för detta fanns inte tid. Modén hade dessutom ståndets förtroende efter 

att ha varit riksdagsman med säte i sekreta utskottet föregående riksdag. 

Han beskrivs som en ”käck och beskedl. man” och ståndet valde att han 

skulle representera Sundsvall vid den pågående riksdagen. 

1 Wesslous ansökan i Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 5. Ärendet i protokollet 26 

september 1751, tryckt s 12–14, 15–16, 21. 

2 Årstrycket 1 mars 1748: Förklaring, angående Riksdagsmäns Walen i Städerne. 

3 Brehmers ansökan i Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 23. Ärendet i protokollet 

26 september 1751, tryckt s 17–19. 

4 Ett stort antal handlingar om Touscher och valet i Sundsvall i Borgarståndets arkiv, R 1311, 

Memorialer, nr 4.

Inledning XI 

Förutom valet av ny kanslipresident efter Carl Gustaf Tessins avgång, 1 

skulle tre vakanta rådsämbeten tillsättas. Borgarståndet förde en lång 

diskussion i ärendet, eftersom oenighet rådde angående hur många 

namn som skulle överlämnas till kungen, precis som i frågan om valet av 

kanslipresident. I ridderskapet och adeln hade överste Samuel Gustaf 

Stjerneld skrivit ett memorial där han ville gå tillbaka till bruket att uppsätta 

förslag till alla tre vakanta ämbeten på en gång. Sedan 1739 hade 

konungen fått tre namn, och först när han valt en av dem till det första 

ämbetet tillfördes ett nytt namn; så hade han tre att välja på till nästa. 

Genom att gå tillbaka till det gamla sättet skulle konungen få större valmöjligheter. 

Ridderskapet och adeln förde en lång diskussion och oenighet 

rådde angående de båda systemen, men deras resolution blev att 

elektorerna själva skulle få avgöra antalet förslag. Prästeståndet förde 

också en diskussion i frågan, men kom fram till att metoden med tre 

namn för varje ämbete var den bästa. Bondeståndet var ännu tydligare i 

sin åsikt och skickade ett protokollsutdrag till övriga stånd, som talade 

om att tre män måste föreslås till vartdera ämbetet. 2 

En intressant detalj är borgarståndets tydliga rädsla och motvilja att 

bondeståndet skulle få något att säga till om i frågan. Det var enligt regeringsformen 

de tre högre stånden som utsåg elektorer som skulle ge 

förslagen till hans Kungl. Maj:t. Flera män i borgarståndet ansåg att de 

måste vara snabba att komma med sin åsikt i frågan, så att inte ridderskapet 

och adeln och prästeståndet behövde vända sig till bondeståndet 

för att få till stånd ett beslut. ”Man kunde fördenskull hällre förena sig 

med ridderskapet och adelen, på det bondeståndet ej måtte komma 

med.” 3 

Borgarståndet vågade dock inte ge ett avgörande åt endera hållet, 

utan angav, liksom ridderskapet och adeln, i sin påskrift på Stiernelds 

memorial att de lämnade ärendet till rådselektorerna, som efter avlagd 

ed måste rätta sig efter 12 § i regeringsformen. 4 De gav alltså inte en egen 

tolkning, utan litade på att rådselektorerna skulle vara kloka. Från borgarståndet 

utsågs tolv rådselektorer. Redan dagen efter detta hade råds- 

1 Frågan om Tessins avgång och efterträdare diskuteras i inledningen till den tryckta utgåvan 

av Prästeståndets riksdagsprotokoll 1751–1752. Borgarståndet håller en lång diskussion i 

ärendet den 13 december 1751, tryckt s 102–111. 

2 Överste Stiernelds memorial i Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 29. Ridderskapets 

och adelns diskussioner i protokollet 30 september 1751, tryckt s 65–72, 4 oktober tryckt 

s 77 f, 5 oktober, tryckt s 83–85. Prästeståndets diskussioner i Prästeståndets protokoll 24 september 

§ 6, 1 oktober § 1, 3 oktober § 1, 4 oktober § 2, § 8 samt 5 oktober § 5. Bondeståndet 

30 september 1751. Extraktprotokollet i Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, 

nr 1. 

3 Borgarståndets protokoll den 2 oktober 1751, 3 oktober 1751, tryckt s 34, 37. 

4 Borgarståndets protokoll 30 september, tryckt s 23 f, s 25, 2 oktober, tryckt s 33 f, 3 oktober, 

tryckt s 35–39, 4 oktober tryckt s 40 f, 5 oktober, tryckt s 42–46.

XII Inledning 

elektorerna från de tre stånden satt samman förslag på namn till konungen 

att välja bland och de utnyttjade sin valfrihet till att uppsätta nio förslag, 

uppdelade på tre poster. 1 Stiernelds memorial fick alltså genomslag 

och man bröt de senare årens tradition att ge konungen minimal makt. 

Trots detta fick han bara ett förslag senare under riksdagen, då en ny 

kanslipresident skulle väljas efter Tessin. 

För borgarståndet var annars ärenden om handel viktigast. Städernas 

privilegier var viktiga frågor för borgarståndet, liksom andra frågor som 

rörde borgerskapets rättigheter. Städerna gentemot landsbygden var aktuella 

frågor även på 1700-talet, men borgarståndet ansåg att det var städerna 

som hade problem på landsbygdens bekostnad. Renhorn lämnade 

in ett memorial om delningen mellan stads- och lantnäring, som ledde till 

diskussioner. 2 Han ansåg att ”städerna wore råkade i ett uselt tillstånd, 

derigenom att handtwärckarne blifwit dragne ut på landet””. En lång 

diskussion fördes innehållande mycket klagan över städernas svårigheter 

och hur man ville hjälpa dessa genom lagstadgade privilegier. Problemet 

var dock att man måste få övriga stånd med sig, varför man 

beslutade sätta samman en skrivelse till de övriga stånden i frågan. 3 

Problemet återkommer i flera diskussioner. 4 Ett förslag förelåg att utifrån 

kommande spannmål skulle beläggas med en avgift på varje tunna, 

och att även inrikes spannmål skulle beläggas med en mindre avgift första 

gången den kom till staden. Därefter skulle de vara avgiftsfria i den 

vidare distributionen. Även spannmål odlat på städernas egen jord skulle 

undergå samma avgift. Borgarståndet var emot förslaget, eftersom det 

bara drabbade städerna och de övriga stånden inte drabbades i samma 

omfattning. Det skulle drabba de fattiga i städerna, så att dessa, när allt 

blev dyrare och svårare, tvingades flytta från städerna till landet. I städerna 

var det redan nu brist på arbetskraft till de nya näringarna. Dessutom 

fanns det risk att spannmålspriserna skulle stiga ytterligare, 

eftersom det under året varit missväxt i Frankrike, Spanien och Portugal, 

vilket skulle leda till problem med spannmål även i England och runt 

Östersjön. Om den utländska prisökningen sägs att den ”alltid har influence 

på wårt egit spanmåhlspris”. 5 I den här frågan ser man alltså både 

problemen i relationen stad och land samt hur man även i 1700-talets 

Sverige måste räkna med Europas marknadspriser. 

Många enskilda näringar diskuterades också, framför allt olika former 

av bergsbruk, men även allt från bagerier till olika manufakturer. En läsning 

av sakregistret ger en ingång till många av dessa verksamheter. 

1 Borgarståndets protokoll 5 oktober 1751, tryckt s 44, 46. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 26. Se Bilaga 50. 

3 Borgarståndets protokoll 30 september 1751, tryckt s 24–27. 

4 Se ”Städernas rättigheter”, ”Stadsnäring”, samt ”Lantnäring” i Sakregistret. 

5 Borgarståndets protokoll 9 november 1751, tryckt s 72 f.

Inledning XIII 

I ljuset av avsaknaden av renskrift av riksdagsprotokollet är en av 

ståndets sista diskussioner intressant. Det klagades över föregående 

riksdags protokoll, som sekreteraren Ekerman inte färdigställt förrän i 

maj 1752. Ekerman påstods bara intressera sig för pengarna och inte för 

arbetet att skriva protokollen. För att få bättre ordning på ståndets papper 

föreslogs att en ständig sekreterare skulle anställas. Alla var överens 

om behovet och nyttan av en anställd sekreterare som även mellan riksdagarna 

skulle ansvara för ståndets papper, förutom skrivandet av protokollet, 

men detta med en ”ständig” sekreterare stred mot riksdagsordningen, 

som stipulerade att sekreterare skulle väljas. Man tog sig runt 

denna formulering och beslutade att anställda vice sekreterare Renhorn 

som ståndets sekreterare. 1 

1 Borgarståndets protokoll 9 juni, tryckt s 286–292.

BORGARSTÅNDETS RIKSDAGSPROTOKOLL 

1751–1752

Teckning från borgarståndets memorialprotokolls första sida

1751 den 21 september 5 

D. 21 Sept. 1751 1 

Just. d. 25. 

Herr borgm. och taleman gorde til herr borgm. Schulten den wanl. lyckönskan 

samt yttrade ståndets fägnad, at få räkna herr borgmästaren 

bland sine ledamöter, om hwars goda insikt samt bidragande och understödiande 

wed ståndets nu förekommande angelägna riksdagsarbete 

wore så mycket mera försäkrat som herr borgmästaren redan wed förflutne 

riksdagar haft tilfälle, at förwärfwa skickelighet och all nödig förfarenhet. 

Hwaremot herr bgm. Schultén aflade dess tacksägelse och 

försäkran, att hans högsta winning skal wara at wid alla tilfällen lämna 

öfwertygande prof däraf, at han är en ärl. medborgare och klaglös man. 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 2 af d. 20 Sept. om orsakerne hwarföre 

Hans Kgl. Mj:t låtit redan förl. sommar hitcomendera Uplands regemente 

och at det ännu kommer at här qwarhållas för paraderingar wid förestående 

solenniteter. 

Ridderskapet och adelens så wäl som prästeståndets påskrift under 

detta dato war af det innehåld at ståndet derwed icke hafwer något at påminna 

som äfwen blef befalt, altså påskrifwes, och at sedan det sändes til 

bondeståndet. 

Upl. rådmannen och stadssecret. i Westerwijk Christian Engströms til 

ståndet insände bref 3 af d. 11 Sept. sidstl. hwarutinnan han berättar at 

han blif:t lagl. nämd och befullmäktigad riksdagsman för samma stad, 

berättar de lagl. hinder, som äro wållande at han ännu icke kunnat sig inställa, 

som likwäl med första skie skal. 

Rådman Amelberg, riksdagsman från Åmåhl inkom, upwiste dess 

fullmakt, som godkändes. Herr rådman lyckönskades af h:r bgm. och taleman 

samt intog dess rum. 

På herr borgm. och talemans gorde fråga samtyckte ståndet, at det första 

som när ståndet är in pleno, bör företagas, är den förra plenidagens 

protocoll, och hwarmed secret:n må börja så snart ståndets ledamöter är 

tilstädes komne. 

Just:s protocollet af. d. 20 sidstl. 

Herr borgm. och taleman sade at efter aftahl med h:r gr. och lantm. 

samt de öfrige talemännen kommer han nu at med dem förfoga sig up 

til Hans Kgl. Mj:t för at undfå nådigt swar om dagen och timmen då 

stånden skola infinna sig på rikssahlen, och hemstälte om icke ståndet 

til winnande af tiden wil låta för sig läsa efter wahnligheten regerings- 

1 På försättsbladet med blyerts: Protokoll 17, 18, 19 och 20 sept. 1751 saknas. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 2, nr 3. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 20.

6 1751 den 21 september 

formen, 1 riksdagsordningen, 2 instruction för riksdagens deput. med 

mera, som bifölls, och börjades med läsningen af herr borgm. Uggla. 

Riksdagsmannen och rådman från Westerwijk Engström feck företräde, 

upwiste dess fullmakt 3 dat. d. 7:de September, och aflade dess hälsning 

och lydnadsed samt intog dess ställe. 

Herr borgm. och taleman återkom, berättade det Hans Kgl. Mj:t befalt 

anmäla dess nåd. hälsning til ståndet, och at måndag wore utsatt då r. st:r 

komma at gå up på rikssalen, at kl. 8 börjas med ringningen och at stånden 

komma at gå efter den wanliga ordningen. 

Upl. utdrag af rådsprotoc:t 4 under d. 2 Sept. 1751 af innehåld at Kg. 

Mj:t låtit hitcommendera 80 man af lifregementet med hästar och full 

mundering at til oordningens förekommande wid instundande kgl. begrafning 

hålla patroullering til häst, som påskrefs och afsändes til bondeståndet. 

Tilsades at 2:ne camarh:rar kommer sända från Hans Maj:t til ståndet, 

som af 6 ledamöter blefwo emottagne och införde, och jemte Kgl. Mj:ts 

nåd. hälsnings förmälande berättade Kl. M:ts nåd. wilja wara, at r. st:r 

nästföljande måndag upkommer på rikssahlen. 

H:r bgm. och tahleman bad at de wille återböra och för Kgl. Mj:ts fötter 

nederlägga detta ståndets underd. hälsning, samt at Kgl. Mj:ts nåd. 

wilja med all underd. undergifwenhet åtlydas skal. 

12 deput:de af prästeståndet bodades före som emottoges efter wahnligheten 

af 6 ståndets ledamöter. 

Herr doctoren och biskopen Alstrin förde ordet och började efterföljande 

tahl. 

Sedan riksens ständer på Kgl. Mj:ts nåd. kallelse infunnit sig til den gifwe 

Gud i en wälsignad och lyckl. stund påbörjade riksdagen, har prästeståndet 

aktadt dess skyldighet likmätigt at genom sine deputerade 

förklara dess fägnad och glädie öfwer borgarståndets lyckl. samankomst 

i all önskel. wälmågo, och önskar at den högste Guden wille så wälsigna 

och wid hälsan uppehålla samtel. ståndets ledamöter, at de måtte söka 

Guds nåd och wälsignelse. I synnerhet wore prästeståndets troinerl. önskan, 

at den nådige Guden wille wälsigna alla rikswårdande ärender som 

kommer at företagas och afgöras, at Guds ära främjas, konungens och 

hela rikets wälfärd winnes, samt undersåtarnes trygghet och frihet grundas, 

ökas och befästas. Och som prästeståndet med högaktning ärkänner, 

at uti borgareståndet finnes skickl. män som förstå handel och 

wandel, huru manufacturer och handtwärkeriers främjas skola, så för- 

1 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform. 

2 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning 

Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1318. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 3.


säkrar prästeståndet, at det gierna skal åhöra de förslag, som om alt sådant 

kunna framtes, i den förmodan det borgareståndet låter wara sig 

om hiertat, hwad prästeståndet kan påminna om religionens grundwahlar, 

samt församlingens bibehållande uti fred och enighet, och at 

prästeståndet för öfrigit må wara säker om detta ståndets gunst, wänskap 

och förstående. 

Herr bgm. och och taleman bad at herr biskopen och de öfrige h:rar 

deput:de wille återböra detta ståndets hörsamma hälsning, tackade för 

den nu af dem gorde lyckönskan och påminnelsen och att borgareståndets 

enhällel:e tanka är, at med en mun och samma hand söka at främja 

alt det som må lända Gud til ähra, konungen til nöje och wälbehag samt 

fäderneslandet och hwar undersåtare til fromma och wältrefnad, och at 

ståndet gör sig försäkradt om det högwördiga presteståndets goda och 

benägna biträde uti alt det som må främja oss så lofl. och nyttigt ändamåhl, 

och at wid denna riksdag icke något annat än allmänt wäl må 

warda ansedt, men icke någon enskilt afsikt få ega rum, då borgarståndet 

gör sig et sådant hopp om den högste Gudens nådiga bistånd, och nåderika 

wälsignelse. 

Herr rådman Kerrman jemte de öfrige deputerade återkommo och 

förde med sig de öfrige resp. ståndens återhälsning och lade h:r rådman 

Kerrman til protocollet följande korta tahl, han wed detta tilfälle i stånden 

hållit. 1 

Bondeståndets 12 deput:de emottogos af 6 ståndets ledamöter, och 

aflade de förra bondeståndets lyckönskan til en lykl. början af denne 

riksdag, samt alla nyttigheter goda och lykl. framgång, hwarwid bondeståndets 

deput:de förbehöllo sig detta ståndets wanl. goda biträde och 

wälgrundade råd. 

H:r borgm. och taleman gorde behörig tacksägelse å ståndets wägnar, 

samt at b:ståndet nu som altid tilförene skulle söka bibehålla sig wed det 

ärbara bondeståndets goda förtroende, och i alla görl. måhl bidraga til 

det, som kunde lätta och lindra bondeståndet, som på dess lott fådt den 

tungesta och drygesta dehlen. 

24 af ridderskapets och adelens dep:t:de emottogos af 12 ståndets ledamöter. 

De förre anfördes af grefwe Brahe, som upläste följande skriftel 

tahl: 2 

H:r borgm. och taleman betygade ståndets wördsamma ärkänsla för r. 

och ad. benägna hälsning som genom en så hedersam och talrik deput:n 

blifwit framförd, försäkrade at en och hwar af ståndets ledamöter då 

trädt in i detta rum, sig fult och fast fordrat, at ingen annan afsikt hysa, 

än, näst Guds ära, det allmänna bästa, lagarnes obrottslige hållande, 

1 Talet saknas. 

2 Talet saknas.

8 1751 den 23–24 september 

konungens höghet, rådets myndighet, och Swea undersåtares frihet. Det 

ock intet annat wilja de weta och under inbördes förtroende och samdräkt 

öfwerlägga om, och fastän intet alla dessa ståndets ledamöter ägt 

så godt tilfelle, som r. högl. r. och adel at följa desse – 1 kundskap och insikt 

som fordras til de wid riksdagen förekommande måhlens mogne och 

öfwerwäg. afslutande, så skola de likwäl täfla med hwar ock en uti den 

rena afsikt, och redel. hierta, som hwarje trogen undersåtare bör hysa för 

konung och fädernesland, hwarom så wäl som detta ståndets wördnad, 

wänskap och förtroende de deput:de wille ware så benägne och försäkra 

samtel. r. och adelen. 

Sidst befaltes at anslag sker til eftermiddagen kl. 5 för de deputerade 

til fullmakternes öfwerseende och kl. 8 om måndag plenum. 

Just d. 25 Sept. 

D. 23 Sept. 

Upl. h:r bgm:n och taleman det tahl 2 han å ståndets wägnar i dag tänker 

föra på rikssahlen til Kgl. Mj:t, som af ståndet enhäl. biföls, med mycken 

tacksägelse för h:r bgm:s och talemannens därwid hafde möda. 

Sedan acten war förbi på rikssahlen upkom ståndet i dess rum, och befaltes 

at plenum blir anslagit til kl. A 11 i morgon, och – 3 af h:r bgm. och 

taleman, at electorerne då uplämna deras gorde wahl i anseende til secr. 

utsk. och de öfrige deput:ne och begärte elect:ne at anslag sker för dem 

til kl. 8 i morgon. 

Hwarmed ståndet skildes åt. 

NB p. 226 om ceremonielet usque ad 257. 

228 om anslag för de sökande 

242. Electores 

D. 24 Sept. 1751 

Just. d. 27 d:o. 

De antagne extraordinarie cancellisterne Alström och Cervin aflade den 

wanl. eden, hwarwid herr borgm. Cervin hemstälte om han icke kunde 

1 Pappersskada, texten borta. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 21. 

3 Pappersskada, texten borta.


få nyttia dess sohn til skrifhielp wid de allmänna beswärens upsätiande, 

som bewiljades. 

Extracta protocolli justerades för herr bgm:n Schulten, ej rådmannen 

Tengvall. 1 Continuerades med regeringsformens 2 och de öfriga förordningarnes 

upläsande. 

Befaltes at plenum blir utslagit til kl. 10 i morgon f. m. och påminte 

herr bgm. och taleman at herrar electorerne då behaga wara färdige med 

deras wahl. 

Herr borgm. och taleman berättade, huru som det händt, at föreg. åhr 

emel. Kgl. Maj:t och riksens bergscolleg:m samt magistraten i Gefle sig 

skiljaktighet yppat wid en wägares och järnwräkares förordnande i 

bem:te stads wåg, som kgl. bergscoll:m tilsatt, magistraten oweterl., men 

magistraten påstådt wara emot den rättighet, som 1720 3 och 1723 4 åhrens 

kgl. resol:r på städernas beswär tillägges magistraterne. At saken 

genom underd. förde beswär blifwit hos Kgl. Mj:t angifwen. Och som 

den angeck en sådan rättighet som rörde och tilkom alla städer i gemen, 

så hade herr borgm:n och taleman, i anseende til den myckna benägenhet, 

wänskap och förtroende som honom wederfarits af detta ståndet, 

trodde sin skyldighet wara, at genom et upsatt pro memoria 5 söka skaffa 

reda och uplysning uti saken til och bibehållande af denne städernes rättighet 

hwilket ock haft den goda wärkan, at Hans Kgl. Mj:t deciderat 

quæstionen til Gefle stads faveur. 

Nu som det är en af de förnämsta puncter uti städernes privilegier at 

icke allenast få wälja sine egne magistratspersoner, utan ock at magistraterne 

i följe af 1720, 1723 åhrens resol. äro berättigade at sökia til de mindre 

el. underbetienterne i hwar stad, så hölt herr borgm. och taleman för 

icke orådeligit wara, om ståndet härwid brukar någon upmärksamhet, 

och är omtänkt på något sådant steg, hwarigenom för framtiden det en 

gång för alla måtte förekommas at intet inbrot därutinnan kan skie af 

den ena eller andra ämbetsmannen och proponerade herr borgm. och taleman 

om icke det nämnde pro memoria kunde upläsas, och sedan lämnas 

til deputerade öfwer cancelliet, hwilket biföls. Sedan memorialet war 

upl., hölt herr borgm. Cervin före, at ståndet icke allenast borde påstå, 

rättigheten för städerne til denna tiänstens föreslående utan ock dess til- 

1 

Schultén och Tengvall stred om riksdagsmansplatsen i Kristianstad. Se Enghoff 1949, s 251– 

256. 

2 

Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform. 

3 

Årstrycket 8 juli 1720: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid denne 

genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riks Dag utaf samtelige Städerne genom deras Fullmächtige 

underdånigt insinuerade Beswär. 

4 

Årstrycket 1 oktober 1723: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid denne 

genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riks Dag utaf samtelige Städerne genom deras Fullmäcktige 

underdånigt insinuerade Beswärs Puncter. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 22, bilaga.


sättiande och fullmaktens utförande, eftersom den af kgl. bergscol:m 

åberopade 1671 1 åhrs kgl. förordning, aldeles är uphäfwen och ändrad 

genom 1720 och 1723 årens kgl resol:r. 

Herr borgmästaren och taleman förestälte widare til ståndets närmare 

öfwerwägande och godtfinnande om icke det torde wara nödigt och nyttigt, 

at alt hwad som i allmänhet rörer samtel. städernes förmohner och 

rättigheter blefwe tilsammans dragit, och stadfästelse sökt wid Kgl. M:jts 

nu upstigande på tronen. På sådant sätt hade r. och ad. wed 1723 åhrs 

riksdag sig föresadt, äfwen ock prästeståndet, men för borgareståndet 

wore deras få rättigheter allenast här och der nämde uti de tid efter annan 

utfärdade resol:r på städernes beswär. 

Igenom ett sådant nu görande samandrag kunde ock et och annat ställe 

göras tydligare och klarare, och således dymedelst förekomma at icke, 

som hitils skedt, orätta tydningar kunna äga rum, städerne til mehn och 

förfång uti dem tilkommande fri och rättigheter. 

För öfrigit rörande hwar och en stads fastälte 2 privilegier, kunde det 

uti et sådant öfwer de allmänna stadsrättigheternes skeende sammandrag, 

med någon mening blifwa hulpit, utom det at ståndet i allmänhet 

biföll denne herr bgm. och talemans mogna och wältänkte föreställning 

yttrade en och annan deras mening öfwer angelägenheten och nödwändigheten 

af denne sak, hälst mehr än ofta inbrott skola förelöpa städernes 

rättigheter. 

Herr borgm. Cervin berätade om en skeppsclareraretiänst i Carlshamn, 

hwars tilsättiande och instruerande med mera landshöfdingen 3 

där i länet sig aldeles welat tilwälla, och genom resol. pålagt borgerskapet, 

at sig af honom betjena, hwad de will el. icke, som likwäl tydel. är 

stridande mot den om skeppsclarerare i städerne utkomne förordningen 

4 och hwilket alt nödsakadt staden, at söka ändring hos kgl. com.cole:um 

som uphäfwit landshöfdingens göromåhl, och bibehålit staden wid 

dess härutinnan ägande rätigheter; herr borgm. Lang om en i Wihsby af 

landshöfdingen därstädes tilsatt stadscasseur, utan magistratens wett 

och wilja; herr rådman Malmsteen at kl. bgs.cole:um förnekt Säters stad 

inrättning af en järnwåg och järnwräkeris tillsättiande, ehuru den därtil 

är berättigad efter handelns ägoprivilegier. 

Herr borgm. Boberg 5 yttrade sig, at så mycket nödwändigare wore, 

det ståndet är omtänkt, på en så kraftig utwäg at en gång för alla städer- 

1 

Läs 1672, Justitieverket, Johan Schmedeman, 10 december 1672: Kongl. Maj:ts Resolution öfwer 

Borgerskapets Allmänne Beswär. 

2 Läs: faststälte. 

3 

Lars Dalman. 

4 

Årstrycket 11 mars 1748: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning För Skeps-Clarerare, Gifwen 

Stockholm i Råd-Cammaren then 11 Martii 1748. 

5 

Antingen Boberg, Carl Gustaf, borgmästare i Ystad, eller Boberg, Johan, borgmästare i Hudiksvall.


ne måge wara säkre och bibehåldne wid den rättighet dem tilkomma, 

som man ser, at oaktadt den starka åtwarning å flere ställen är gord til 

ämbetsmän, i synnerhet uti sidste § af Kgl. M:ts nåd. resol. på städernes 

beswär wid förfluten riksdag, ändå förtydningar och ändringar skie uti 

städernes rättigheter och hwilket i synnerhet sätter de städer i mistning, 

som icke äga den styrka och förmåga, at enär slikt dem hända kan, at åt 

högre ort mäkta klaga och söka ändring och kom ståndet öfwerens, at 

taga under närmare betänkande, samt sade sig yttra huru dessa wigtiga 

och för samtel. städernes högst maktpåliggande ämnen må bäst kunna 

fästas och utföras. 

Quibus discessum. 

D. 25 Sept. 

Just:t d. 27 d:o. 

Just:s protocollen af d. 21 och 23 sidstl. 

Upl. det för uhrskillningsdeputation efter wahnligheten skeende utslag, 

1 som under detta dato blifwit hos riddersk. och adelen samt prästeståndet 

upl. och bifallit, hwarwid icke eg. ståndet något hade at påminna, 

som påskrefs och sedan sändes til bondeståndet. 

Herr rådman Kerrman öfwerlämnade til herr borgm. och taleman å 

samtel. electorernes wägnar deras nu förseglade wahl til secrete utskottet 

jemte de öfrige här nedanföre nämde deputationer, som efter ståndets 

begäran genast öpnades, och befants sålunda 

NB här införes alla förtekningarne efter hwar andra. 2 

Therpå aflade samtel. the til secrete utskotet nämde ledamöter, jemte 

herr borgm. och taleman sist then secrete wanl. eden. 

Som 25 af detta ståndets ledamöter enligt Kgl. Mjt:s utfärdade nådige 

ceremonielle wid den i öfwermårgon skeende kgl. begrafningen, komma 

at med herr bgm:n och taleman upgå til kungshuset, och wore Kgl. Mj:t 

uti processen fölgaktige, så blefwo efterföljande herrar thertil utnämde 

1) Herr handelsman Rothstein, 2 herr bgm. Herkepæus, 3 h:r Tangren, 

4 herr Grahl, 13 h:r Lind, 19 h:r Wallenberg, 3 20 h:r Stenström, 25 h:r 

Sandström, 5 h:r Engellander, 6 h:r Weidling, 7 h:r Engström, 18 h:r 

Forssman, 9 h:r Wetterstedt, 10 h:r Kellander, 11 herr Janke, 16 h:r Bäck, 

23 h:r Wessler, 22 h:r Deboe, 14 h:r J. Boberg, 24 h:r Schuberg, 12 h:r 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Urskillningsdeputationens expeditioner, nr 1. 

2 Texten saknas. Se Bilaga 2. 

3 Läs: Wahlenberg.


Kryger, 17 h:r Sundwall, 8 h:r Wiggman, 15 herr Jacobssen, 1 21 h:r Sackleen. 


D. 26 September 1751 

Herr borgm:n och taleman berättade det h:r borgmästaren Tusscher 2 

lemnat til honom 28 pro memoria 3 rörande den redan hos ståndet liggande 

frågan om riksdagsmanswahlet i Sundswald, med begäran, at det i 

ståndet skulle bli upl., och som de deputerade til fullmägtiges öfwerseende 

nu äro tilsammans, så fants för godt at det nu genast blir til dem 

lämnadt. 

Herr bgm. och taleman sade sig ibland sine egne bref med sidsta posten, 

äfwen fådt et, som wore stält til thette ståndet; efter ståndets åstundan 

blef det upbrutit och upläst, och fants at det war skrifwit på 

fransyska, och af en fransos, wid namn De la Chenie, som beswärar sig 

öfwer slottscancelliets honom gorde tilsägelse och befallning, at inom 8 

dagar wara utur staden, och om 14 d:o utur riket; at han wet sig intet ondt 

gordt, altsedan han uppehållit sig här i riket i 24 års tid utan at något ondt 

kunnat honom tillwitas, och således anser det som sit hemwist, kunde 

han icke annars, än beswära sig öfwer en så hård medfart, och at han så 

snöpl. blifwit utkastad. Han ber därför om den rättwisan, at få niuta lag 

och och rät til godo, at blifwa anklagad och straffad ifall han något ondt 

begådt eller och at han må niuta hägn och beskydd därest det, som han 

förmodar, annorlunda skulle finnas, och blef h:r bgm. och taleman anmodad 

at härom tala med h:r gref. och landtmarskalken. 

Upl. deputerades til fullmakternes öfwerseende inlämnade yttrande 4 

ang:de borgm. från Kongelf Joh. Friedr. Wesslou, som en gång fådt detta 

ståndets afslag at wid denna riksdag äga säte och stämma, som bemälte 

stadsfullmäktig, och det i anledning af Kl. Maj:ts nåd. förordning af d. 1 

Mars 1748, 5 men sedermera med ytterligare memorial och ansökning inkommit. 

Deputerade styrka därutinnan til denne borgmästares intagande ehuru 

6 månaders tiänstetid för honom felar, och det i anseende til flere skähl 

såsom at staden Kongelf berättar sig annars icke äga tilgång til någon 

1 

Läs: Jacobsson. 

2 Läs: Touscher. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 4, flera handlingar om valet i Sundsvall, däribland 

röstlängd. 


5 

Årstrycket 1 mars 1748: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning huru Med Riksdags-Mans Wal i 

Städerne hädanefter bör förhållas. Gifwen Stockholm i Rådcammaren then 1 Martii 1748.


skickel. herredagsman men at borgm. Wesslo däremot eger allmänt förtroende 

samt af magistraten och borgerskapet det witsord, at han om 

stadens tilstånd eger all nödig kundskap, med mera, som sielfwa betänkandet 

omständligare inehåller. 

Herr borgm:r Ennes förmente, at sedan ståndet en gång afslagit 

borgm:r Wesslos jemte de fleras begäran at inkomma i ståndet, skulle 

det wäl tyckas wara en oordentelighet, at nu göra uti ett sådant ståndets 

fattade slut någon ändring. Han kunde wäl icke neka, det ju skähl tyckas 

wara för bgm:n Wesslo, men så tryta de icke eller för någon de andre, 

hwaraf wille följa, at hwad man gorde för den ena, kunde man icke gerna 

undgå, at göra för alla de andre, hwilket likwäl i h:r borgm:ns tankar 

medfördt någon betänklighet. 

Herr borgm:r Uggla sade, at han gerna fogar sig efter ståndets tanka 

och behag, allenast man tillika kunde finna på någon sådan utwäg, harigenom 

ståndets tilbörl. anseende måtte bibehållas, och det omdömme 

undwikes, at man för hastigt ändradt, hwad man förrut moget beslutit. 

Herr rådman Lilja: Om ståndet finner för skäligt at låta borgm:n Wesslo 

få säte och stämma skal jag icke wara däremot, dock förbehåller jag at 

borgm:n Sackleen må ske samma wilfarighet, som i min oförgripel. tanka 

har för sig samma mildrande omständigheter. 

H:r bgm:n Sundwall: Ehuru jag är nykommen och wid desse quæstioner 

icke så wahn, tycker jag dock för min dehl, at som ståndet en gång 

lemnat sit afslag, kan man i anseende til hwiten och prejudicatet icke gerna 

nu mera det samma återkalla el:r ändra. 

H:r rådman Gother: Det är och blir altid et ståndets œconomicum, står 

således i ståndets makt, at göra huru det finner, det kan icke el:r sägas 

wara stridande mot lagen, så framt då man ser at lagens egentel. afsikt 

blir fullgord. 

H:r borgm:n C. G. Boberg: Jag kan intet nu wara af annan tanka, än 

jag warit förra gången och hwarpå jag mig refererar. Om ståndet faller 

på den tankan, at ännu en gång taga dessa ansökningar under närmare 

öfwerwägande samt cognoscera de därwid förekommande skähl, så skal 

ståndets wilja wara min lag; om dock i then händelse skulle jag för min 

dehl oförgripel:n hålla före, at man läser up alla ansökningar på en gång, 

eftersom mäst alla tyckes ega lika skähl, och jag intet wet hwad för motiver 

som skulle kunna gie anledning til ändring för den ena, som icke på 

samma sätt in generel nullitera för alla de andre, ifall någon skillnad 

skulle göras. Skulle den som finge afslag tycka sig ha skäl. anledning at 

klaga öfwer mindre rät, hälst antingen det brister 6 el:r 8 månader, kommer 

det på ett ut och är alt lika stridande mot förordning och när det då 

göres grace, bör den ena wara därtil så förtiänt som den andre. Följaktel. 

håller jag före at antingen alla böra få inkomma eller ock ingen.


H:r b:m och taleman påminte, at efter ståndets redan gorde fastställande 

kommit därom öfwerens at hwart ok et måhl särskilt bör företagas, 

eftersom skählen icke är för alla lika. 

Under denna ventilation tilsades at en deputation kom ifrån r. och 

adelen som af 8 ledamöter emottogs och inkom. 

H:r landshöfdingen gr. Mörner förde därwid ordet sålunda: 

Ridderskapet och adelen hafwa i dag hos sig under öfwerläggning förehaft 

et måhl, hwarutinnan de enhällel. sammanstämdt, och igenom 

närw:de sine deputerade welat med borgareståndet communicera. R. 

och adelen hafwa å ena sidan nog ömmat de brister som wid statswerket 

sig förete, men å then andra icke mindre huru man måtte kunna understödia 

Deras Kgl. Majestäter, och på något sätt tilöka deras hand:pgr, 

som r. och adelen nogsamt finna, at de icke kunna wara tilräckel. el:r 

swarande emot utgifterne. Ridders. och adelen äro häruti så mycket 

mera redebogne, som de med undersåtel. wördnad och ärkänsla fört sig 

til minnes, huru mycket kostnad Hans Kgl. Mj:t. anwändt til hwarjehanda 

goda och för Sweariket nyttige inrättningar, och det af dess egne 

hand:pgr såsom cadetticorpsen, åtskillige nyttige och kostsamme instrumenters 

införskaffande och samlande til wetenskapernes främjande och 

allehanda slögders fortkomst, hwilket alt så mycket det gagnat fäderneslandet, 

och som på sådant sätt återfådt hwad det utgifwit, så mycket hade 

det förorsakat Kgl. Mj:t. mistning och brist uti hwarjehanda andra nödwändiga 

utgifter och alttherföre hade r. och adel. stadnat i det öfwerenskommande, 

at Kgl. Mj:t nu åtniutande hand:pgr måtte med 100000 dl:r 

s:mt tilökas och Hennes Kgl. Mjt drottningens med 50000 d:o mynt, så at 

Hans Kgl. Mjt:s årl. hand.pgrs summa blif:r 200000 dlr s:mt och Hennes 

Kgl Mjt 100000 dlr d:o mynt, och öfwer hwilket alt r. och ad:s extr. protoc. 

skulle ofördröijel. blifwa ståndet tilstält. 

Herr bgm. och taleman: Herr gr. och landshöfdingen samt de öfrige 

resp. hr:arne behaga anmäla b.ståndets wördsamma hälsning til v. h. r. 

och adelen, samt försäkra dem om detta ståndets rena upriktiga och 

wördnadsfulla kärlek för Deras Kgl. Mjt:r. At det altid skal wara ståndets 

högst fägnesamt och kärt, at kunna bidraga och förena sig med de 

öfrige riksens ständer uti alt det som må lända wår nådige öfwerhet til 

nöje och wälbehag: At ståndet är öfwertygadt om Deras Mj:ters ömma 

och nådige sinnelag för deras undersåtar, som icke tillåter dem at låta någon 

nödlidande gå från sig ohulpen, deras nåd. försorg för nyttiga inrätningars 

igångställande och understödiande, såsom cadettcorpsen, med 

mycket mera, hwartil Hans Kgl. M:t gordt ganska ansenl. utgift, Drottningsholms 

byggnad och reparation som skedt, Hennes Kgl. M:ts egne 

hand:pgr, och så widare: Det ömmaste för borg.ståndet wore tilståndet i 

deras städer, och det trångmåhl heruti som dehlar af inwånarne därstädes 

sig finna, och den bäst har sig bekant hwilken som ämbetsman har at


infordra crono och stadsutskylder, och sanerl. oftast betahlning af de 

mästa nytta låta af dem exequera och panta kläder på kroppen och sängkläder 

de ligga på, hwaremot likwel det wore en ganska stor upmuntran 

för undersåtare at contribuera, då de med glädje se, huru nådigt och wäl 

sådant blir nyttiadt och andvändt, och huru som ingenting mera oroar 

och ömmar wår nåd. öfwerhet, än att icke kunna hielpa och frelsa alla 

dem, som i nåder bönfalle om deras hielp och understöd och som quæstio 

an lärer förmodel. uti alla ståndens plenis wara bifallen, så torde 

quæstio quomodo blifwa lämnadt til secr. utskottets widare öfwerläggande 

och afgörande. Hwarpå r. och ad. deputerade trädde af. 

2:ne camarh:rar emottogos efter wanligheten, inkommo, anmälte Kl. 

M:ts nåd. hälsning och invitation til kgl. begrafningen som i morgon sker: 

At ståndet kommer til kyrkian kl. 3 efter middagen, samt at 25 dep:de 

kommer at wara Kgl. Ms:t följaktige uti processen från kgl. huset til kyrkan, 

enl:t ceremonielet. 

Herr bgm. och taleman bad om ståndets underdånige och wördnadsfulle 

hälsning, samt at det skall ställa sig Kgl. Mj:ts nåd. kallelse til underdånig 

rättelse. 

Therpå gorde herr borgm. och taleman frågan, huru ståndets tanka 

wore i anseende til hwad r. och adelens dep:de nu berättadt? då ståndet 

med enhälligt Ja biföll ridderskapet och adelens yttrade slut, med den 

tilläggning, at äfwen Hans Kgl. Höghet prints Gustav, måtte tilläggas en 

årl. summa af 25000 dlr s:mt och blef herr rådm. Kerrman jemte 11 af 

ståndets ledamöter utnämde at afgå til de öfrige stånden, och lämna dem 

dehl af ståndets fatade tanka och slut härutinnan. 

Nu återtogs den första saken ang:de bgm. Wesslo under öfwerwägande. 

Herr Stenström: Om wi intaga alla samtel. sökande, så fruktar jag wi 

gå altför långt. Det säges wäl antingen alla eller ingen, men som skählen 

icke äro lika för alla, så har ståndet i anseende därtil redan beslutit at 

hwart och et bör särskilt föredragas. 

H:r borgm. Cervin: Jag har ock hördt den tankan, at hwad man gordt 

för then ena, det måtte man och göra för alla de andra, men som skählen 

icke är the samma för alla, så kan jag icke wara därmed ense, och aldra 

minst med godt samwete wara emot bgm:r Wesslo, som nu är under fråga. 

Mine h:rar, när de bewekande och för honom warande besynnerl. 

omständigheter tagas under ömsint öfwerwägande, förmodar jag ståndet 

finner skähl at bifalla dp:s tilstyrkande. 

Kongelf har icke på 30 åhr haft mer än en enda gång egen fullmäktig: 

Det är den likwäl denna gången så mycket mera maktpåliggande som 

wid början af Kgl. Mt:s nåd. regering. Denna staden så wäl som de öfrige 

städerne behöfwa begära och söka stadfästelse å sine privilegier i denne 

bgm Wesslo, har them tilsammans sökt, och redan therå skaffat ehuru


the warit i mycket mörker och oordning samt thermedelst förskaffadt sig 

et allmänt förtroende, och otwifwelaktigt bewis om kundskap och insikt 

uti hwad som hörer til stadens tarfwor och angelägenheter. 

När wahlet skedde, hafwa de nogsamt påmint sig, at någon dehl af 

tienstetiden ännu feltes för deras borgmästare, men de påstå ock, at ingen 

annan i staden finner skiehl til at åtaga sig riksdagsmanssysslan: de 

hafwa redan utgort kostnad til denne bgm:res upresa och underhåll. Staden 

är fattig och icke mehra än 6 månaders tid är som återstår för bgm 

Wesslo. Således och wed så fatte omständigheter skulle högsta rätt blifwa 

högsta orätt, om man förfar med honom efter lagens stränghet. Här 

talas om at det torde medföra prejudicat för framtiden, men jag håller 

oförgripel. före, at sådant nog kan förekommas om ståndet wil förena sig 

therom, at i underd. berätta Hans Kgl. Mj:t, hurusom förordningen 1 på 

åtskillige ställen blifwit öfwerträdd, med underd. hemställan och tillstyrkan, 

om icke Kgl. Mj:t genom nådig skrifwelse til landshöfdingarne besynerl. 

å the ställen, derest förordning icke blifwit i akt tagen, wille 

lämna them thes nåd. befallning at warna och föreställa städerne, det de 

härnäst taga sig til wahra, och i alla dehlar ställa sig förordningen til efterrättelse 

och åtlydnad; at något wite blir föreslagit, och af Hans Kgl. 

Mj:t utsatt för then som häremot bryter. 

Herr bgm. och taleman gorde härpå proposition om dept:des betänkande 

bifalles som beswarades med Ja? 2 

12 deput:de af prästeståndet emottogos. Biskop Troilius anförde deputat:n 

och berättade hurusom prästeståndet nu på stunden genom en 

deputat:n från r. och ad. blifwit underrättade om dess mening ang:de 

tilökning af Deras Kgl. Mj:t:ers hand:pgr. At det warit en sak, hwarom 

prästeståndet redan inom sig sielft öfwerlagt och funnit billigt, helst det 

icke gerna wil låta sig förekommas uti betygande af nit, tro och kärlek 

för sin nåd. öfwerhet: Prästeståndet hade således med fägnadt emottagit 

r. och ad:s yttrade tanka och sedt dess underd. skyldighet fordra, at därtil 

samtycka, med den tilläggning at äfwen Hans Kl. Höghet prints Gustav 

må undfå en årl. summa af 25000 dlr s:mt. 

Herr bgm. och taleman yttrade ståndets fägnad däröfwer, att finna 

dess redan fattade slut til alla dehlar öfwerensstämmande med hwad det 

högw. prästeståndet nu behagat genom sine deputerade förklara: At hos 

borg.ståndet kommit under ömsint öfwerwägande, huru de för öfwerheten 

utsatte hand:pgr icke kunde wara tilräckel. i synnerhet som det är öfwertygadt, 

om så wäl om det ömma och nåd. hiertelag som begge Deras 

1 Årstrycket 23 augusti 1731: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning Hwarefter Riksdags-Fullmächtiges 

Wahlen för Städerne hädanefter skola inrättas. Gifwen Drottningholm i Råd-Cammaren 

den 23 Aug. 1731. 

2 Läs: Ja!


Kl. Mj:ter hysa för fattige och nödlidande undersåtares hielp och undsättning, 

som priswärda omsorg för hwarjehanda så nyttige som kostsamma 

wärks insättande och underhållande, och hwilket snart medtagit 

en större dehl af desse hand:pgr. Och fastän wår högstsal. nåd. konung 

Fredric icke haft mera, så har han däremot warit understödd af ansenl. 

medel från dess egna arfländer. Det endaste som hos borgareståndet 

härwid kunnat förekomma har warit, at icke just nu denna stunden straxt 

warit den rätta tiden at nämna härom, men at ståndet emedlertid redan 

genom afsändte deput:de til de öfrige ståndet förklarat sit enhällel. samtycke 

så wäl til r. och a. gorde proposition, som ock at ståndet gordt samma 

tilläggning som det högw. prästeståndet nu yttradt, ang:de Hans Kl. 

Höghet. prints Gustav. För öfrigit bad h:r bgm. och taleman om ståndets 

hörsamma och wänl. hälsnings förmälande til resp. prästeståndet. 

Upl. de deput:des betänkande 1 ang:de bgm:n Sackleen från Biörneborg, 

som styrker til denna bgm:s intagande i ståndet, ehuru något återstår 

af den tiänstetid som förordningen utsätter, och det förnämligast i 

stöd däraf, at denne bgm. under den tid han warit tiänstgörande, genom 

stadens oeconomie och polities förbättrande, af hwarjehanda nyttige 

borgerl. rörelsers igångställande i denna stad och det med egna medel, 

lämnadt tilräckel. prof af dess goda insikt uti det som rörer staden och 

dess borgarerättigheter, såsom hwarpå kgl. förordningens medelst en 

wiss tiänstetids utsättiande egentel. haft sit afseende. Med mera, som 

omständeligen i sielfwa betänkandet är utfördt. 

Uppå skedd proposition af h:r borgm. och taleman om betänkandet 

winner bifall ? swarades med enhälligt Ja! 2 

Upl. betänkandet ang:de bgm:n Bremehr från Gränna, 3 hemställandes 

deputerade huruwida han må kunna intagas i ståndet i anseende til den 

bristande tiänstetiden af 13 månader. 

Herr borgm. Boberg hölt före at sedan 2:ne nu nyl. blifwit intagne, 

ehuru något af deras tiänstetid återstådt för den ena mehr, för den andra 

mindre, så wore det betänkel:t at nu afslå denna ansökning, felades för 

borgmästaren Brehmer några månader mera så wore han från en liten 

stad, hwars omständigheter man på kortare tid altid kunde bli underrättad 

om, än som annars behöfwes til at känna de större städerne och deras 

rörelser. Han hade utom dess i flere åhr warit i Kgl Mj:ts och rikets 

tjänst, samt mycket goda bewis öfwer sit wälförhållande. 

Herr bgm J. Boberg: Hwad sådanne bewis widkommer så böra de så 

mycket mindre gälla, som ingen fara är, det ju någon hwar kan sådanne 

förete. Här felas en alt för märkel. tid, så at i mit sinne icke något rum är 


2 I marginalen: Hittils justeradt d. 28 Sept:r, det öfriga just:t d. 12 Octobr. 



för ståndet at göra grace, och fördenskuld protesterar jag på det kraftigaste 

emot denne bgm:s intagande. 

Herr bgm. C. G. Boberg: Ingen skulle wara mera nögd än jag, at blifwa 

wid ståndets första resolution, men sedan saken blifwit så tagen, at för en 

och annan wore mildrande omständigheter i anseende hwartil grace 

kunde äga rum så kan jag intet undgå, at påstå det samma grace, som nu 

skedt en och annan äfwen måtte komma denne bgm. Bremer til godo. 

Hafwa de kunnat habiliteras, för hwilken 6 à 7 månader återstådt, tycks 

det likasåwäl kunna skie för den, för hwilka 13 månader fela, i synnerhet 

när jag får lägga därtil, hwad jag nyss sade, at kundskapen om en så liten 

stads omständigheter, som Grenna är, kan på långt mindre tid inhämtas, 

emot hwad som fordras, innan man kan hinna underrätta sig, om en större 

stads rörelser och omständigheter. Därnäst bör ock komma under billig 

och ömsint åtancka, at stadens högste angelägenhet beror på deras 

fullm:s bibehållande och intagande at ock Grenna stad icke mindre än 

andre bör wara ståndet om hiertat. 

Herr rådm. Munktell sade, at för denne bgm:n felar hela 13 månader, 

hwilken omständighet icke annars kan, än mycket skilja ifrån then, där 

inte mera än 6 månader felat, och hade ståndets beslut, at särskilt företaga 

sig hwar och en af desse ansökningar, warit fåfäng, om man icke 

trodt, at skähl subsisterat för den ene som icke wore the samma för en 

annan. 

Herr bgm:n Wetterstedt: När allenast få månader återstå, kan det ju 

icke annars än anses som en mitigance, men när däremodt mera än halfwa 

tiden felar, så skulle man gå altför långt, at anse det lika och enahanda. 

Ståndet förklarade sig häruppå öfwer alt för den tanken, at denne bgm 

för denna gång kan emottagas. 

Upl. deputerades betänkande ang:de bgm:n från Laholm Nils. G. Appelberg, 

1 och som så ansenl:t för honom felar i dess tiänsteåhr, så fant 

ståndet det han icke kan intagas. 

Likaledes biföls dep:ns yttrande ang:de bgm. Junbeck från Falköping, 2 

som icke eg:ten kan i hänseende til samma omständigheter för laga 

fullm. för ber:de stad ansees. 

Upl. dep:des yttrande ang:de bgm. Engberg från Nora, 3 hwars intagande 

i ståndet dep:de styrka til, eftersom det hwad kan fela i dess tiänsteåhr, 

som bgm:re, det kan godtgöras genom den tid han warit tiänstgörande 

rådman, på få weckor när. Med mera, och fick betänkandet bifall. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 6. Även 25 oktober 1751. 




Likaledes biföls depud:es betänkande ang:de bgm:r Brunsell från Trosa, 

1 at han, som riksdagsfullmäktig för bem:te stad, må få til säte och 

stämma i ståndet antagas, emedan hwad som kan felas i dess tienstetid, 

för ordinarie bgm:n, at han blifwer godtgord genom den tiden han såsom 

vice bgm. tiänsten förrättadt, utom det, at han genom gott bewis intygadt, 

hwad mycken god ordning han i staden åstadkomit, inwånarne til 

gagn och fromma. 

H:r borgm. C. G. Boberg sade sig härwed icke hafwa något at påminna, 

allenast, at samma grace måtte skedt bgm. Bremer från Grenna för 

hwilken icke stort flera månader återstådt. 

Herr Forssman: När det kommer i consideration at denne bgm:n på 

den tid han warit tiänstgörande skaffat staden rådstugu upbygd, gator 

lagde, där tilförenne inga warit, med mera, så at han mera gort på 1 åhr, 

än andre för honom på 50 åhr, så lär nogsamt finnas, i anseende så därtil, 

som at så til sägandes ingen tid för honom brister, at sådane omständigheter 

strida för honom, som icke kunna sägas det samma om bgm:n i 

Grenna. 

Återkom herr rådm. Kerrman med de öfrige deputerade, och medbragte 

de öfrige ståndens hälsning och betygade fägnad öfwer samtel. 

riksens ständers enighet och samdrägt at bidraga til det som må lända 

hans Kgl. M:t och Hennes Kgl. M:t til nådigt nöje och wälbefinnande. 

24 dep:tde från bondeståndet emottogos och inkommo hwilka, på deras 

stånds wägnar berättade om bondest:s lämnade bifall til de af r. och 

adelen med de öfrige ståndens communicerade tanka om hand:pgrnes 

ökande för Deras Kgl. Maj:ter, och at bondeståndet altid skal täfla med 

de öfrige stånden uti lydna, trohet och kärlek för öfwerheten, samt at 

hielpa under efter deras största förmåga uti alt, hwad som må lända til 

dess nådige nöje. 

H:r bgm. och taleman sade at borgareståndet genom deputerade til de 

öfrige resp. stånden redan låtit berätta, at borgareståndet så wäl samtykt 

til hand:pgrnes tilökande för Deras Maj:ter som ock til en årl. summa af 

25000 dlr s:mt för prints Gustav, och at det nu wore för ståndet mycken 

fägnad, at höra det bondeståndet yttradt sig för samma tanka. 

Upl. extractum protocolli från riddersk. och adelen 2 af d. 25 Sept. rörande 

påminnelse wid instructionen för secreta deputationen, 3 som remitt:s 

til deput:de öfwer cancelliet. 

Upl. dep:des betänkande ang:de riksdagsmanwahlet i Sundswald, 4 och 

hwarutinnan, de styrka därtil at råd och handelsm. Modéen må för rätter 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 7. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 5. Även 1 oktober 

1751. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens expeditioner, nr 1. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 1.


riksdagsman för denna stad anses och ståndet intagas, men icke bgm 

Teuscher, 1 som til åtskillige wid wahlet förelupne olagligheter skal enl. 

actor hafwa warit wållande. 

Herr borgm. Cervin förklarade sig i sielfwa hufwudsaken ense med 

dep:des yttrande, men at hans tanka hade warit, at som borgerskapet i 

Sundswald beswärat sig hos landshöfdingen 2 öfwer wahlet, det man sålunda 

först bort få kundskap af hwad hos landshöfdingen föreluppit, och 

til den ändan man skolat inbegära acterne därifrån, innan man sig widare 

utlåtit. 

Herr borgm. J. Boberg: Jag fruktar, at det i det närmaste deromkring 

liggande städerne skulle förordsaka altför mycken upmärksamhet, om 

de skulle få höra, at Modéen efter ett så oordentligt föregångit wahl, och 

sedan han allenast fått 7 el:r 8 handlandes röster, bliwit här i ståndet som 

fullmäktig för staden ansedder. Jag håller för rådeligit och bäst, at som 

så mycken oordentelighet föreluppit, det et nytt wahl må för sig gå, då 

jag nog är säker, at rådman Modéen blir nämder. 

Herr bgm Renhorn: Det är aldeles med rättwisan enl:t at så borde det 

skie, om icke de omständigheter därmed woro, at först och främst skulle 

sådant draga altför långt ut på tiden, och sedan finnes ingen hwarken där 

i staden, el:r i städerne däromkring, sedan h:rr bgm:ne Boberg och Lundeberg 

nu är här, som skulle kunna förrätta wahlet ordentel. och som sig 

bör, dessutom enär stadsrösterne tagas bort, och hwilka icke böra ega 

rättighet at kalla riksdagsman i en stad och de röster, som Modéen wähl 

ägt uträknas efter ett rätt fundament har han så godt som pluraliteten redan 

och hwarken Modéen el:r thesse som kallat på honom hafwa begådt 

någon olaglighet å thes sida, utan sådant allt har magistraten och 

borgm:ne sielfwe warit wållande til: och är det ju wanl:t, at enär fråga är 

emel. 2:ne om riksdagsfullmäktigskap och den ena finnes så olagl, at den 

bör gå ut, så blir den andre altid admitterad besynnerl. då inga olagligheter 

kunna emot honom anföras. 

H:r bg. J. Boberg: Jag är färdig at nu och för alla gånger gie borgmäst:n 

Tusscher 3 exclusion, ty så olagl. och oförswarl. har han sig härwed förhållit, 

men däremot är borgerskapet aldeles utan skuld och har til oordning 

icke gifwit minsta anledning och alt therföre håller jag före, det bör 

man desto mindre kränka deras rätt, eller betaga dem et lagl. och ordentel. 

wahls tilgodoniutande. 

Herr bgm. Finnerus: När någon olaglighet är gord, blir första frågan af 

hwem? och wed detta tilfället är det h:r bgm:n Tusscher, 4 som får komma 


2 Axel Johan Gripenhielm. 


4 Läs: Touscher.


wed den beskyllningen. För det nu han burit sig oskickl:n åt, bör intet en 

borgare lida, borgmäst:n är för borgerskapets skuld men icke thet för 

hans. Handelsmannen Modéen är ibland de ansenligaste af borgerskapet 

där i staden, har ock haft de bästa för sig. Hade ingen annan fådt lämna 

sin röst på herredagsman än som wederbordt, och hade rösterne efter 

ett riktigt fundament blifwit uträknade och hade h:r bgm. Tusscher 1 icke 

sielf utbudit sig at wilja gå åstad gratis, så ses klart af alla omständigheter, 

at Modéen enhäll. blifwit utwald. Om han således nu utan widare 

skeende wahl blir emottagen, ser man lika så klart at man aldeles gort 

hwad borgerskapet önskadt, och at dem således aldrig anledning til klagan 

lämnas. 

Herr rådman Lilja: Wi känna alla rådman Modéen. Han war här förl. 

riksdag, samt war ledamot af secr. utskottet. Han är en käck och beskedl. 

man, och ingen twiflar, det ju det rätta borgerskapet welat hafwa honom 

til riksdagsman fastän icke just alla af fiskerskapet där i staden warit af 

den tankan. 

På tilfrågan om dep:des betänkande bifalles ang:de rådman Modéen 

swarades enhäll. Ja! 

H:rr borgmästarne Wesslo, Sackléen och Engberg inkallades, och sades 

them af h:r bgm. och taleman, at ståndet i anseende til förekomne 

omständigheter funnit godt, at anse och intaga dem såsom rätte riksdagsfullmäktige 

hwar och en för sin stad, til säte och stämma i ståndet, samt 

önskade dem lycka och wälsignelse. 

Hwarpå de intogo sina ställen. 


D. 28 Sept:r 1751 

Herr borgm. och taleman berättade, det han efter öfwerenskommande 

med h:r gr. och landtms. och de öfrige talemännen nu kommer at med 

dem upgå til Deras Kgl. Maj:tter och prints Gustav, för at i underdånighet 

berätta om riksens ständers fattade slut ang:de handpgrnes ökande 

för Deras Maj:ter och de prints Gustavs tillagde 25000 dlr s:mt. 

Just. protocollen af d. 24 och 25 sidstl:ne. 

Upl. det från r. och ad. nersände samt af prästeståndet påskrefne och 

bifallne extr. prot. 2 af d. 26 sidstl. rörande Deras Kgl. M.Mt:ers och prints 

Gustavs hand:pgr hwaröfwer r. ständer redan under d. 26 sidstl. sig utlåtit, 

och påskrefs bifall på extractet, samt afsändes til bondeståndet. 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 1.


Upl. utdrag af protocollet från r. och adelen 1 af d. 25 Sept:r, som therpå 

går ut, at the befordringsmåhl som sidstl. riksdag kunnat blifwa från 

s. utskottet el:r deput:ne directe anmälte hos Hans Kgl. Maj:st icke bör 

ligga konungen i wägen, at efter regeringsformen 2 och förtienster hugne 

andre sökande och at sådant måtte Kgl. Maij:t i underd:t wed handen gifwas. 

Och fant ståndet i anledning af en och annans begäran, för godt at det 

ligger på bordet tils nästa plenum. 

Just. protocollet af d. 26 til och med deput:s betänkande ang:de bgm. 

Sackleen. 

Just. utdrag uhr protocollet af d. – 3 rörande h:r rådman Gother. 

H:r bgm. och taleman återkom, och berättade det Hans Kgl. M:t befalt 

honom återbära dess nåd. hälsning til ståndet, at Hans M:t förklarat det 

han med nådigt wälbehag uptagit borgarståndets för honom wista tilgifwenhet, 

med nådig försäkran, at söka winna alt mehr och mehr deras 

kärlek genom ståndets bibehållande wed dess fri och rättigheter. 

Hennes Kgl. M:t hade ock uptagit detta riksens ständers göromåhl för 

et prof af deras tilgifwenhet, och hwilken Hennes Kgl. M:t altid anser för 

en öfwerhets bästa skattkammare och Hennes Kgl. M:t skal söka bibehålla 

til sin graf. 

Hans Kgl. Höghet prints Gustaf hade tackat riksens ständer för deras 

wälwilja, och at han alt mehr och mehr skal söka winna deras hiertan. 

Auscultanten Haggtorn, som til extraordinarius i ståndets cancellie 

blifwit intagen, inkallades och aflade den wanl. cancellisteden. 


Åhr 1751 d. 30 Sept. 

S. d. Justerades protocollet för d. 17 och en del af d. 18 i denne månad. 

Sedan uplästes et utdrag af protocollet hållit hos ridderskapet och adelen 

4 d. 25 i denna månad, af innehåll, at de befordringsmål, hwilcka wid 

förledne riksdagar kunna hos Kongl. Majt, ifrån riksens ständers secrete 

utskott och deputationer directe wara anmälte, icke böra ligga Hans 

Kongl. Majt i wägen, at efter regeringsformen, 5 och wederbörandes för- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 2. Även 30 september 


2 

Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform. 

3 

Datum saknas. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 2. Även 28 september 


5 

Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.


tjenster hugna andre sökande; pröfwandes ridderskapet och adelen för 

sin del nödigt, det sådant må Hans Kongl. Majt i underdånighet wid handen 

gifwas; hwilcket högwördige prästeståndet d. 28 i denne månad bifallit, 

och nu af högt:de borgareståndet jemwäl bifölls, samt påskrefs. 

Likaledes uplästes den projecterade instructionen för riksens ständers 

secrete utskott, 1 bestående af 9 paragrapher, jemte de af ridderskapet 

och adelen under d. 28 i denne månad häröfwer afgifne påminnelser, 

samt gjorde tilläggningar wid 2, 3 och den 9 §, äfwensom ock den wid instructionens 

slut af ridderskapet och adelen tillagde §. såsom den tijonde. 

Ut in actis. Hwaröfwer prästeståndet medelst påskrift samma dag 

yttradt sitt bifall, förutan hwad den tijonde af ridderskapet och adelen 

tillagde paragraphen angår, hwilcken prästeståndet a tergo annorlunda 

projecteradt. Och fant borgareståndet jemwäl godt at bifalla ridderskapet 

och adelens påminnelser och gjorde tilläggningar, på sätt som prästeståndet 

sig deröfwer utlåtit, som behörigen påskrefs. 

Sedan uplästes ett utdrag af protocollet hållit hos ridderskapet och 

adelen 2 d. 28 i denne månad, ang:de de ledige riksrådsembetens besättjande, 

hwilcket ridderskapet och adelen enl:t kongl. förordningar af d. 27 

Febr. 1739 3 hölt före nu böra skje. Och som ståndet war jemwäl af samma 

tancka; så påminte h:r handelsborgmästaren och taleman at ståndets 

h:rr electorer måtte sammanträda och utse electorerne till rådswalet 

hwilcken proposition af ståndet bifölls; kommandes likwäl den förtekning, 

som häröfwer författad warder, at tills widare ligga förseglad. 

I lika måtto uplästes jemwäl ett ifrån ridderskapet och adelen ankommit 

utdrag av protocollet 4 hållit den 28 i denne månad, af innehåll at 

nödwändigheten fordrade, det ledamöterne i riksens ständers urskillnings 

och expeditionsdeputationer, måtte förstärckas till dubbelt, emot 

hwad hittils wanligit warit: Hwarwid h:r handelsborgmästaren och taleman 

förestäldte, det emedan till ledamöter i expeditionsdeputation hittils 

allenast tre blifwit utsedde så måtte ännu tre dertill utwäljas. 

Gifwandes h:r handelsborgmästaren och taleman ståndet härhos wid 

handen, det i sammanträde med h:r grefwen och landtmarskalcken samt 

de öfrige resp:e ståndens talemän, för nödigt blifwit ansedt at cammar, 

oeconomie och commercedeputationen måtte förstärckas med åtta af 

ridderskapet och adelen, samt fyra af hwarje de öfrige resp:e ståndens ledamöter. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 1. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 3. Även 3 oktober 


3 Årstrycket 27 februari 1739: Kongl. Majt:s Nådige Förordning Angående Förslagers uprättande 

til ledige Embeten och Tienster, samt innom hwad tid sådane förslager böra föredragas. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 4.


Och som ståndet fant nödwändigheten häraf; så påminte h:r handelsborgmästaren 

och taleman, at ståndets herrar electorer måtte jemwäl nu 

utse de herrar, hwarmed ledamöternes antal i nyssber:de deputationer 

kommer at tillökas. 

En ock annan frågade på hwad sätt, så wäl sielf:a riksrådswalet, som 

förslagerne till Hans Kongl Maij:t kommo at inrättas, antingen på det 

sätt, som åhr 1727 då till de tre ledige rådsembeten nijo på en gång, tre å 

hwarje förslag, blefwo upförde, eller ock som åhr 1741 då tre på första 

förslaget upfördes, och sedan en i den af Kongl. Maj:tt utnämdes ställe 

på andra förslaget tillsattes, och så widare, till des alla vacancerne blifwit 

besatte; men härom kunde icke något wist slut fattas. 

H:r borgmästaren Renhorn ingaf ett memorial 1 ang:de en rätt delning 

emellan städers och landtnäring, med begäran, at det samma måtte upläsas. 

Hwarwid h:r borgmästaren Cervin erhindrade, det i fall man wille 

täncka på inrättningen af en ny regeringsform, så kunde ock wid samma 

tillfälle tagas i öfwerwägande, huruledes näringarne emellan städerne 

och landet måge rätt indelas. 

Men h:r handelsborgmästaren och taleman förestäldte, at man icke 

gjerna kunde täncka på inrättningen af någon ny regeringsform, emedan 

Hans Kongl. Majt redan afgifwit sin försäkran, at regera riket efter den 

nuwarande; hwarwid ock wore bäst at förblifwa; hälst emedan i annor 

händelse widlyftige disputer och swårigheter torde yppa sig, som kunde 

gifwa tillfälle till eftertänckel:e påfölgder. 

Nyssber:de memorial upl:s lydande ord ifrån ord som följer. 2 

Herr handelsborgmästaren och taleman tackade h:r borgmästaren 

Renhorn för des uti detta wälutarbetade memorial erwiste nit och wälwilja 

för städernes bästa; men förklarade derhos sig icke se, ehuru gode 

skjäl ock h:r borgmästaren hade anfördt, på hwad sätt saken stode at 

hjelpa, om ej riksens ständer wilja taga sådane mått, hwarigenom näringarne 

emellan städer och land måge rätteligen indelas; hwilcket dock icke 

så lätt kan wara at förmoda, så länge de öfrige resp:e stånden lära tycka 

det deras rättigheter på flere sätt härigenom röras. 

H:r borgmästaren Finerus erhindrade, at ridderskapet och adelen lärer 

i synnerhet hålla före, at en sådan näringarnes indelning är stridande 

emot deras privilegier, och således så mycket mindre gifwa sitt bifall dertill. 

H:r borgmästaren Renhorn beklagade at städerne wore råkade i ett 

uselt tillstånd derigenom, at handtwärckarne blifwit dragne ut på landet, 


2 Texten saknas i protokollet. Se Bilaga 50.


tyckandes för sin del wara billigt, at de, som tagit närignen ifrån dem, 

borde ock draga contributionen. 

H:r handelsborgmästaren och taleman frågade om icke uti detta memorial 

något wore omrördt ang:de städernes privilegier och resolutioner, 

men som härtill swarades nei, så erhindrade herr borgmästaren 

Cervin, det wara högst angelägit, at en god grundwal först måtte läggas, 

till ståndets rättigheter så wäl utur allmänna lagen som de resol:r hwilcka 

ståndet tid efter annan erhållit, på hwilcken grund, man sedan måtte se 

till, huruwida det kunde låta sig gjöra, at städernes förmoner efter h:r 

borgmästaren Renhorns memorial kunde utwidgas, befästas och befredas, 

föreställandes h:r borgmästaren, jemte en och annan af ståndets h:rr 

ledamöter, at om ståndet wille befordra detta ärende, så torde detsamma 

kunna remitteras till justitiæ samt cammar, œconomie och commercedeputationernes 

gemensamma utarbetande. 

H:r handelsborgmästaren och taleman sade sig icke finna huruwida 

detta förslag nu genast stode at i wärcket ställa; imedlertid lofwade h:r 

handelsborgmästaren och taleman at wilja lemna del af Stockholms 

stads beswär detta mål ang:de, som jemwäl nogsamt skola wisa nödwändigheten 

af det som nu discourerat blifwit. 

H:r borgmästaren Renhorn berättade, at Arboga stads privilegier 

innehålla det ingen handtwärckare må sättja sig neder på landet, fyra mil 

omkring staden, utan at betala 1 dlr s:mt så kallade gjerningsören, till staden 

åhrl:n, privilegierne äro i sig sielfwe tydelige; men wärckställigheten 

deraf har man på intet sätt kunnat erhålla, ehuru stort antal handtwärckare 

innom desse fyra mil finnas på landet boende. 

Herr borgmästaren Finerus erhindrade, at högstnödigt wore, det man 

måtte söka, at konung Johans stadga ang:de landtkjöp på det nogaste 

måtte i akt tagas, om det skjedde trodde h:r borgmästaren at det mästa 

redan wore wunnit: emedan den tidens omständigheter då denna stadga 

blifwit gjord, helt nära kommo öfwerens med städernes nu warande tillstånd, 

då handtwärckerierne och flere stadsnäringar äf:n som i konung 

Johans tid blifwit dragne ifrån städerne ut på landet. 

H:r borgmästaren Carl Gust. Boberg förestäldte, at ehuru städerne redan 

hafwa flere gode resolutioner, så kan dock deraf föga eller ingen nytta 

förwäntas, så länge wärckställigheten uteblifwer; altför tydelige bewis 

härpå, skola aldramäst finnas i Skåne hwaräst snart sagt i hwarje sokn 

krambodar finnas, oaktade alle deremot tagne mått; hwilcket i Skåne så 

mycket lättare skall kunna skje, som derifrån til Tyskland allenast äro 16 

mil. Dock hölt h:r borgmästaren före, at i fall alla sådane resol:r blefwo 

sammandragne och komme ut, under namn af privilegier torde de äga 

bättre wärckan, hwarföre ock nödigt wore at detta ärende hwarom nu 

quæstion är, måtte remitteras til h:rr deputerade som komma at upsättja 

privilegierne efter förr skjedd öfwerenskommelse i detta mål.


H:r borgmästaren Cervin erhindrade, at så framt riksens högl. ständer 

ej bifölle quæstionen an, wore aldeles fåfängt, at arbeta i detta mål, el:r 

projectera något man må ock sättja derpå hwad caractére man will. 

H:r borgmästaren Lundeberg påminte at högstnödigt wore, det uti 

memorialet alla de rättigheter städerne äga tydeligen måge utmärckas, 

innan man går längre dermed, man skulle skulle eljest ställa sig blott för 

beswärlige påfölgder, och tör hända mera förlora än winna. 

Herr handelsborgmästaren och taleman förestäldte, at hela detta 

ärende måtte remitteras till utarbetande af h:rr deputerade öfwer cancelliet, 

som kunde till ståndet inkomma med sitt betänckande häröfwer. 

Men h:r borgmästaren Ugla gaf wid handen, at privilegiernes sammansökande 

wore ett nog widlyftigt arbete, hållandes h:r borgmästaren före, 

at om detta arbete skulle skje med behörig mogenhet, borde ännu 

flere herrar ledamöter dertill utses, då det så mycket snarare kunde blifwa 

färdigt. 

H:r rådman Kierman förklarade, at det skulle wara någon emot, om 

flere till detta arbete associerades, hwilcka gemensamt detta ännu så 

kunde inrätta i anledning af memorialet at det hos de öfrige resp:e stånden 

må kunna till bifall anmälas. 

Herr handelsborgmästaren och taleman yttrade sig ej annorlunda hafwa 

förstått hwad förut och nu blifwit discoureradt angående projectet till 

städernes privilegier, än att ett sammandrag skulle skje så wäl utur lagen 

som städernes resolutioner: I det upläste memorialet förekommo åtskilligt, 

som icke så lättel:n af de andre resp:e stånden torde bewiljas, ehuru 

billigt det ock wore, at städerne sådane förmoner måtte erhålla. Imedlertid 

torde man så länge komma at arbeta på erhållandet deraf, at riksdagen 

gingo till slut och hela förslaget blefwe till intet. H:r 

handelsborgmäst:n och taleman proponerade fördenskull at någre af 

ståndets herrar ledamöter måtte med h:r borgmästaren Renhorn sammanträda 

till öfwerläggning angående det nu upläste memorialet, 

hwilcka herrar sedan så snart möjligit wore kunde afgifwa sitt betänckande 

deröfwer till ståndet. Men som de förut anförde omständigheter 

åter uprepades, och ej öfwerenskommas kunde på hwad sätt betänckandet 

öfwer meranämnde memorial borde utarbetas, antingen städernas 

redan erhållne privilegier och resolutioner derwid endast borde läggas 

till grund, och memorialet dertill lämpas, eller ock om något nytt förslag 

skulle gjöras, så förestäldte h:r handelsborgmästaren och taleman det 

fruktan wärdt wore at man så länge torde arbeta på plan till privilegiers 

erhållande, det tiden försummades och man påslutet finge ingenting. 

Herr borgmästaren Lundeberg yrkade åter, det högstangelägit wore, 

det man ej måtte stäla det i quæstion, hwad städerne redan äga: detta 

borde blifwa grunden hwarpå det öfrige begäras skall.


Men h:r borgmästaren Renhorn förestäldte häremot, at ehuruwäl lagen 

och flere resolutioner för städerne tyckas wara särlige, så äro de 

dock underkastade så månge modificationer och förklaringar igenom de 

förmoner, som de öfrige respective stånden erhållit, at när det kommer 

an på saken, är litet eller intet qwar: Bonden drifwer stadsnäring och seglationsfrihet, 

guarnizonerne handla, hålla marquetenterier och idka 

handtwärck, med mera. Befruktandes h:r borgmästaren att så länge icke 

något annat fundament kunde läggas till städernes upkomst, torde man 

ej hinna långt. 

Herr borgmästaren Cervin yttrade sig, det man till en början borde 

söka at på den grund man redan har, få någon skillnad emellan lands och 

stadsnäringar, salen torde så kunna deduceras och hållas de öfrige resp:e 

stånden för ögonen, at de funno nödwändigheten fordra, det idkandet af 

handel, seglation och handtwärck bör wara städerne allena förbehållit. 

H:r rådman Lilja gaf wid handen, at ang:de finska seglationsfriheten 

wore undersökning redan i Nyland och Österbotn för sig gången, men på 

sådant sätt, at man deraf icke hade at förwänta något godt. 

Herr borgmästaren Carl Gust. Boberg påminte, at som hwar stad hade 

sine serskildte resolutioner, så kunde och borde man ej gå in uti slike 

particulariteter utan hwar ock en i det målet söka at bibehålla sig wid sin 

rätt. 

H:r handelsborgmästaren och taleman erhindrade härwid, at resolutionerne 

på städernes beswär hafwa altid warit underkastade förtydningar, 

så at städerne sällan fått åtniuta hwad dem till följe deraf tillkommer; 

flere exempel härpå anfördes, och wore det samma jemwäl hädanefter 

at befrukta, ehuru Kongl. Majt, wid des onåde så förut som i synnerhet 

under sidsta riksdag alle sådane förklaringar och förtydningar förbudit. 

Men om alle städernes rättigheter blefwo fattade i ett sammandrag och 

under namn af privilegier blefwo stadfästade skulle ingen så lätt wåga at 

gjöra någre förtydningar deröfwer. 

Ändteligen wardt öfwerenskommit, det följande herrar skola sammanträda 

och upsättja samt afgifwa sitt betänckande ang:de det nu upläste 

memorialet, neml. 

Herr borgmäst:n Finérus 

Herr borgmäst:n Cervin 

Herr borgmäst:n Carl. G. Boberg 

Herr borgmäst:n Bid. Renhorn 

Herr borgmäst:n Kellander 

Herr borgmäst:n Lundeberg 

och 

Herr borgmäst:n Sacklén.


Sedan uplästes hh:rr deputerades till cancelliets öf:rseende, afgifne berättelse 

och betänckande 1 ang:de så wäl cancelliets cassahushållning, 

som andre ärender, hwilcka till deras igenomseende och utlåtande blifwit 

remitterade. Och gåfwo herrar deputerade wid handen, 1:o at de om 

cancelliets inventarium icke ännu kunna aflemna någon wiss berättelse, 

emedan cancelliets acter nyligen blifwit upflyttade, och stadsens secreteraren 

2 Ekerman icke ännu aflemnat någre återstående sexterner af sidsta 

riksdagsprotocollerne. 2:o att de ingifne räkningar öfwer influtne 

medel i cancelliets cassa ifrån 1744 till 1747 haf:a sin riktighet: warandes 

likwäl behållningen, som i riksens ständers banque blifwit insatte allenast 

177 dlr 21 öre kop:mt el:r 59 dahler 7 öre s:mt, hwilcka med den hos 

en del städer innestående resp. till 147 dlr 10 öre s:mt sedan 26 dlr d:o 

mynt för Nyslott och Willmanstrand afgå, allenast utgjöra 206 dlr 17 öre 

s:mt hwaremot ståndets ordinarie cancellist har at fordra ett åhrs lön el:r 

900 dlr kopp:mt hållande h:rr deputerade före at ståndets cancelliestat, 

så till erforderlige utgifter under denne riksdag, som till den nästpåföljande 

icke kan med mindre utkomma, än 2 procent, efter den förr tagne 

fond, af 1743 åhrs på städerne beräknade contributionscontingent, 

enl:t den wid sidsta riksdag skjedde uträkning, och det för de förflutne 

åhren 1748, 1749, 1750 och till 1751 åhrs slut. Hemställande h:rr deputerade 

till ståndets utlåtande, om icke på sätt, som nyss sagt är, uträkning 

ifrån ståndets cancellie må utgifwas till herrar riksdagsfullmägtige huru 

mycket hwar stad för de ofwan:de fyra åhren kommer at betala, med utsatt 

tid derunder, neml. 2 månader för städerne i Swerige och 3 för städerne 

i Finland innom hwilcka aldrasidst, men wäl före betalningen bör 

skje, och ifrån cancelliet i banquen insättas; hwad som häraf öfwer blif:r 

efter riksdagens slut må ställas under dens disposition som ståndet dertill 

förordnar, samt äfwen alt behörig räkning författas. Hwilcket alt uppå 

gjord proposition af h:r handelsborgmästaren och taleman, ståndet enhälleligen 

biföll. 

3:o I lika måtto aflemnade hh:rr deputerade sitt utlåtande öfwer det af 

öfwercommissarien och handelsmannen h:r Weydling till ståndet ingifne 

memorial ang:de Calmare stads magistrats resolution, 3 hwarigenom de 

af h:r Weydlings anhörige wid riksdagmanswalet honom gifne röster 

blifwit afdragne, med mera berörande Calmare stadsfiscals gjorde förfrågningar 

wid nyssnämnde tillfälle, ut in actis. Yttrande hh:rr deputerade 

sig för deras del wara af den tancka, det emedan herr handelsman 

Weydling haft tillfälle efter förordningarne i dy mål, å behörig ort sig 

beswära, och slut deröfwer söka, så måtte ock ståndet sig icke widare 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 27. Även 19 november 1751. 

2 

Läs: secreterare. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 8.


dermed befatta, i synnerhet som h:r handelsman Weydling sådant alt 

oaktadt, på erhållen kallelse och fullmagt, blifwit för riksdagsman erkjänd. 

Hwilcket yttrande ståndet äfwenledes biföll. 

4:to Och emedan till h:rr deputerades öfwerwägande och utlåtelse under 

d. 18 i denne månad jemwäl blifwit öfwerlemnat huruledes den oordning 

må kunna hämmas, som wid riksdagsfullmagters utfärdande af 

magistraterne, ofta förelöper; så styrcka herrar deputerade dertill, at hos 

Hans Kongl. Maj:t underdånigste ansökning gjöras må, om nådigste befallnings 

utfärdande till samtel. h:rr landshöfdingarne, at kundgjöra magistraterne 

i städerne, det hädanefter wid alle riksdagsmanswahl, då det 

faller på någon, som förut icke warit riksdagsman, bör i wahlprotocollet 

införas, om den walde är infödd swensk, huru länge han warit borgare, 

rådman eller borgmästare, om han är bofast i staden, med flere omständigheter, 

som kongl. förordningarne ang:de riksdagsmanswal i städerne, 

och förklaringen af d. 1 Martii 1748 1 föreskrifwa; och hålla h:rr deputerade 

före, at alt det, som gjör den walde till riksdagsmanskapet berättigad, 

bör i walprotocollet införas, innan fullmagten af magistraten och 

borgerskapets äldste eller electorer blifwer underskrifwen, samt at riksdagsfullmägtigen 

bör hafwa samma protocoll och beskjed med sig, at jemte 

fullmagten för ståndet upwisa. 

Och som det är magistraternes skyldighet, at icke allenast i akt taga 

alle slike i Kongl. Majts förordningar omständeligen beskrefne nödwändigheter, 

utan ock deröfwer beskjed och utslag meddela, men för ingen 

del dem lofgifwit, at utfärda fullmagt för någon, som icke enl:t kongl. förordningar 

äger rättighet at blifwa riksdgsman; så äro herrar deputerade 

af den tancka, at magistraterne böra wara answariga för all den skada, 

som följer deraf, at sådane fullmägtige affärdas från städerne, som icke 

kunna i ståndet intafas. Detta h:rr deputerades yttrande fant jemwäl 

ståndet godt at till alla delar bifall. 

En man, som sade sig wara utskickad af bondeståndets taleman, låt utkalla 

protocollisten, och begärdte instructionen för secrete utskottet. 

Men som honom förestäldtes det han måste hafwa hördt galit, eller at 

den, som honom skickadt, i hastighet sagt orätt och at det torde wara secreta 

deputationens instruction, som ståndet ännu icke hunnit öfwerse, 

hwarefter han borde fråga, så afträdde denne utskickade ändtel. härmed; 

men betygade likwäl sig både hafwa hördt rätt, och riktigt anmält 

sin begäran. 

Herr handelsborgmästaren och taleman gaf ståndet wid handen, det 

han talt med h:r grefwen och landtmarskalcken, som berättadt, at ridderskapet 

och adelen walt 12 ledamöter till bewillningsdeputationen. Före- 

1 Årstrycket 1 mars 1748: Förklaring, angående Riksdagsmäns Walen i Städerne.

30 1751 den 1 oktober 

ställandes h:r handelsborgmästaren och taleman at h:rr electorerne 

måtte jemwäl till denne deputation utwälja 6 h:rr ledamöter; som bifölls. 

H:rr öfwersten Stiärneld lät anmäla sig och begjärdte företräde hos 

ståndet. Men som en el:r annan förmodade det h:r öfwersten wille öfwerlemna 

något memorial, så erhindrade h:r handelsborgmästaren och taleman 

det ståndet redan hos sig faststäldt, at icke emottaga någre private 

skrifter; och frågade hwad härwid måtte gjöras: företräde kunde ej nekas, 

men det torde blifwa för h:r öfwersten obehageligit i fall han wille 

aflemna något memorial och det samma icke blefwe emottagit. 

H:rr handelsborgmästaren och taleman anmodades at sjelf stiga ut och 

tala med h:r öfwersten härom, som ock skjedde; berättandes h:r handelsborgmästaren 

och taleman wid återkomsten, at h:r öfwersten welat öfwerlemna 

ett memorial ang. rådswalet, 1 hwilcket ock h:r handelsborgmästaren 

och taleman emottog men wille ej styrcka dertil at det måtte 

upläsas, utan hölt före wara bäst, at ej befatta sig dermed, innan det kommer 

ifrån de andra resp:e stånden; hwilket ståndet äfwen fant godt at bifalla. 

H:r rådman Kierman inlemnade en af herrar electorerne upsatt förteckning 

2 på de herrar, som enl. ståndets beslut, komma at förstärcka antalet 

på ståndets h:rr ledamöter i riksens ständers expeditionsdeputation, 

hwilcken förtekning nu uplästes, så lydande: 

H:r borgmäst:n Peter Engberg 

H:r borgmästaren Lars Sacklen 

H:r borgmäst:n Fredrik Wessler 

Och härmed skildes ståndet åt. 

Åhr 1751 d. 1 Octobr. 

En del af protocollet hållit den 18 af sistl. månad justerades till slutet för 

samma dag. Och som häruti anfördt war, i hwad slut ståndet stadnat, öfwer 

det af öfwercommissarien och handelsmannen h:r Weydling inlemnade 

memorial, ang:de skyldemäns röster wid riksdagsmanswal; så tog 

h:r borgmästaren Renhorn häraf anledning, at ytterligare påminna huruledes 

det wore nog swårt och eftertänckeligit, om magistraterne skulle 

äga frihet, at afdraga de röster, hwilcka de wäljande gifwit sin skyldeman. 

Härigenom skulle dem en frihet betagas, som likwäl sielfwa billigheten 

tyckes dem tillägga; hållandes h:r borgmästaren före at ståndet i 

detta mål kunde taga någon författing 3 till afböijande af slikt hädanefter. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 29. Även 3 oktober 1751. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 11. 

3 Läs: författning.

1751 den 1 oktober 31 

Men h:r handelsborgmästaren och taleman förestäldte, at saken härigenom 

stäldtes i question, som på slutet torde ankomma på Hans Kongl. 

Majt:s afgjörande: Hemställande h:r handelsborgmästaren och taleman, 

huruwida för ståndet rådel:t wore, at gå så långt. 

Herr borgmästaren Renhorn yttrade sig än widare, at ingen kunde 

wara mera betagit at votera på sin slägtinge till riksdagsfullmäktig, än lagen 

i dylika fall ang:de fullmägtige och ombud wid domstolarne förmår. 

Men h:r rådman Faggot erhindrade, at hwad wid domstolarne enligit 

lag öfligit wore; kunde ej så egenteligen afgjöra saken, om en slägtinge 

ägde rätt at kalla den andra till riksdagsman, el:r ej. 

H:r borgmästaren Renhorn war af den tancka at detta målet kunde remitteras 

till h:rr deputerade öfwer cancelliet, at deröfwer afgifwa sitt betänckande. 

Hwarwid h:r rådman Gother påminte, at h:rr deputerade wid samma 

tillfälle måtte taga i öfwerwägande, om icke på något sätt stode at förebygga, 

det en elector ej måtte votera på sig sielf. 

Hwaremot h:r handelsborgmästaren och taleman förestäldte, at härwid 

befunnos flere swårigheter, som icke så lätt kunde undanrödjas: Voteringen 

skjer med slutne sedlar och man kan ej weta om en gjedt sig sielf 

röst el:r ej. Om candidaterne wid riksdagsmanswal, såsom wid andra wal 

förut nämdes, torde någorlunda kunna utrönas om någon voterat på sig 

sielf. Men som detta icke skjer och man bör tro at electorerne enl:t kongl. 

förordningen af d. 23 Aug. åhr 1731 1 förrätta walet på deras redlighet 

och efter bästa samwete, så lärer wara bäst, at icke röra wid detta ärende. 

En ock annan af ståndets h:rr ledamöter tyckte at städernes magistrater, 

kunde igenom utdrag af borgareståndets protocoll påminnas, at icke 

afdraga de röster, som slägtingar gifwa hwarandra wid riksdagsmanswal 

såsom nu i Calmare skjedt. 

Men h:r handelsborgmästaren och taleman hölt före, at saken ännu 

mindre dermed wore hulpen; det wore omöijeligit at ju städernes magistrater 

wäl wiste hwad i sådane mål gjöras bör. Men at de en och annan 

gång derwid sätta sin skyldighet å sido, dertill woro afsikter och sammansättningar 

skuld, hwilcka, som de skje hemligen, så lärer det ock blifwa 

swårt at hindra dem. Hwarmed denne question stadnade. 

Och gaf herr handelsborgmästaren samt taleman wid handen orsaken 

hwarföre anslag skjedt till plenum i dag. H:r handelsborgmästaren och 

taleman hade talt med h:r grefwen och landtmarskalcken, som begärdt, 

at instruction för secrete deputationen måtte till öfwerseende företagas 

och hos borgareståndet afgjöras. 

1 Årstrycket 23 augusti 1731: Kongl. Maj:ts nådige Förordning hwarefter Riksdags Fullmäcktiges 

Wahlen för Städerne hädanefter skola inrättas.


I anledning häraf uplästes å nyo det ifrån ridderskapet och adelen ankomne 

utdrag af protocollet 1 under d. 25 sidstl. September, ang:de secreta 

deputationens instruction, tillika med de af prästeståndet derwid in 

margine gjorde ändringar, i synnerhet berörande de så kallade ultimater, 

hwilcka understundom wid riksdagens slut till hh:rr riksens råd blifwit 

ifrån deputationen afgifne. Och som ridderskapet och adelen i berörde 

des protocollsutdrag förklarat sig wara af den tancka det secreta deputationen 

borde forderligast till riksens ständers plena upgifwa de för detta 

och på förbem:te sätt utom riksens ständers wetskap utfärdade ultimater, 

hwarmed pr.ståndet jemwäl instämdt; så fant borgareståndet godt, at 

igenom utdrag af protocollet, 2 som af h:r borgmästaren Cervin war upsatt, 

och nu justeradt blef, gifwa de öfrige resp:e stånden sine tanckar, så 

häröfwer, som personnelle föreskrifter ifrån deputationen till Kongl. 

Maj:t om befordran eller benådningar, på följande sätt till känna. 

S. d. NB. 3 

NB 

Just. d. 1 Oct. 1751. 

Utdrag af borgareståndets protocoll 

Föredrogs å nyo utdraget af högl. r. och a. protocoll af 25 Sept. sidstl. angående 

de wid instructionen för secrete deputationen giorde påminnelser; 

Finnande ståndet för thes dehl, i anseende till riksens ständers 

ledamöters giöromål förre riksdagarne under edh och tysthet, ganska 

betänckeligit att bifalla, det secrete deputationen nu skulle upgifwa alla 

the ultimater ock förteckningar som förre secrete deputationerne till 

Deras Excellencer herrar ricksens rådh dertil låtit afgifwa, hälst sådant 

tyckes kunna medföra någon mindre nyttig och behändig påfölgd; men 

at alla sådane ultimater nu mera måge wara utan kraft ock werkan, samt 

att hädanefter alle slike ultimater föruth hoos riksens ständer anmälas 

och gillas, innom the till herrar riksens råd afgifwas, jemwäl att secrete 

deputationen skall wara förbudit att lemna föreskrifter till Kongl. Mag:t 

om befordringar eller benådningar, dermed instämmer borgareståndet 

aldeles med högl. r. och adelen samt det högwördige presteståndet. 

Och fants gådt att detta genom utdrag genast skulle till nermare öfwerwägande 

hörsamst tienst ock – 4 communiceras med alla öfrige respective 

stånden. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 5. Även 26 september 

1751, 1 oktober 1751. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 25. Se Bilaga 4. 


4 Ordet oläsligt i inbindningen.

Ut supra. 

Hwarmed ståndet skildes åt. 



Herr handelsborgmästaren och taleman frågade om icke någon utlåtelse 

ifrån prästeståndet wore till cancelliet inkommen ang:de riksrådswalet; 

men som härå gafs till swar, at sådant icke skjedt, så anbefaltes, at straxt 

derefter hos prästeståndet skulle frågas. 

Imedlertid berättade herr handelsborgmästaren och talman, at riksdagsfullmägtigen 

för Enekiöping rådmannen h:r Johan Bäck hade anmält 

och beklagat sig, det han ännu icke kunnat ehuru tragit 1 han derom 

påmint, af ber:de stads magistrat erhålla de för honom nödige stadens 

privilegier och andre documenter, icke eller de beswär, som staden hos 

Kongl. Maij:t och ståndet kommer at ingifwa; anhållandes fördenskull at 

ståndet behagade på något sätt, som godt finnas kunde, förhjelpa honom 

dertill. 

Herr rådman Blom berättade äfwenledes at hwarcken ifrån Gamla 

Carleby eller Wasa, för hwilcka städer han jemwäl är fullmägtig, ännu 

någre documenter eller beswär till honom blifwit öfwersände; begärande 

fördenskull det ståndet wille förhjelpa honom till prolongation ifall 

desse städers beswär, icke till rättan tid kunde ankomma och inlemnas. 

H:r borgmästaren Cervin förestäldte, det h:r rådman Bäck torde kunna 

snart hjelpas, om ståndet behagade genom utdrag af protocollet anmoda 

h:r landshöfdingen 2 i orten, at antyda och påminna Enekiöpings 

stads magistrat om des skyldighet, at öfwersända de nödige documenter, 

jemte stadens beswär, med bifogad föreställning, det magistraten i annor 

händelse kommer at wara staden answarig för den olägenhet, som af slik 

försummelse kan härflyta. 

H:r borgmästaren Carl Gustaf Boberg conformerade sig med h:r borgmästaren 

Cervin, men hölt derhos före, att nödigt wore, det herrar deputerade 

till cancelliets och inkommande skrifters öfwerseende, måtte 

upsättja och till ståndet aflemna deras betänckande, på hwad sätt en slik 

magistraternes försummelse hädanefter må kunna förebyggas. 

Herr borgmästaren Renhorn yttrade sig, det han eljest wille wara af 

samma tancka, som h:r borgmästaren Cervin, der han icke funne orådeligit 

at föreskrifwa landshöfdingen något i detta mål. Men emedan ståndet 

äger magt at resolvera öfwer fullmägtigskaper; så kan det ock genom 

1 Läs: trägit. 

2 Carl von Grooth, landshövding i Uppsala län.


utdrag af protocollet directe antyda magistraten, at ofördröijeligen öfwersända 

documenterne och beswären. 

H:r handelsborgmästaren och taleman förestälte, at rådman Bäck icke 

begär ståndets resolution, utan allenast ett intygande genom utdrag af 

protocollet, at han hos ståndet anmält, det stadsens beswär och de för 

honom nödige documenter icke blifwit honom i händer lemnade. Dock 

kunde derhos magistraten föreställas huru oanständigt och emot magistratens 

skyldighet stridande det wore, at h:r rådman Bäck icke ännu 

undfått, hwad honom som riksdagsman tillställas bör, samt at magistraten 

kommer, at wara staden answarig, för hwad densamma igenom slik 

försummelse torde lida. 

Hwilcken proposition bifölls. 

H:r rådman Blom påminte och underhölt åter om ståndets biträde till 

prolongations erhållande, ifall de ofwan:de städers beswär för hwilcka 

han är fullmägtig, icke i rättan tid skulle ankomma. Och h:r rådman 

Wessler anhölt om det samma för Nycarleby stads beswär, som icke 

ännu blifwit honom tillsände. 

Men h:r handelsborgmästaren och talman erhindrade, at som härtill 

ännu wore god tid; så måtte och dermed hafwas anstånd tills widare. 

Den som till prästeståndet blifwit afsänd, at begära des utlåtelse, 

ang:de riksrådswalet, återkom med berättelse, at prästeståndet icke haft 

något anslag till plenum, eller kommo at i dag sammanträda. 

I anledning häraf berättade h:r handelsborgmästaren och talman, at 

prästeståndets talman hade i går warit tillstädes wid samtalet med h:r 

grefwen och landtmarskalcken ang:de anslag till plenum i dag, då herr 

ärkebiskopen hade lofwat at prästeståndet skulle sammanträda och 

aflemna des utlåtelse öfwer rådswalet. Men som det ej wore skjedt, hemstälte 

h:r handelsborgmästaren och talman till ståndets godtfinnande, 

om icke detta ärende ändå kunde företagas och afgjöras. Under samtalet 

med h:r gref:n och landtmarskalcken, samt h:r ärkebiskopen hade wäl h:r 

handelsborgmästaren och talman märckt, at någon skillnad torde blif:a 

stånden emellan, ang:de förslagerne till de ledige rådsämbeterne, skjedde 

det så, at twänne stånd ej kunde förena sig, torde förklaring äskas öf:r 

12 § i regeringsformen, 1 och då finge bondeståndet tillfälle, at blanda sig 

in med i detta mål som wore nog eftertänckeligit. 

Men h:r borgmästaren Carl Gustaf Boberg hölt före wara bäst, at härmed 

hades anstånd, till des prästeståndet sig utlåtit, då borgareståndet 

kunde så jemte des yttrande att ingen sådan skillnad blefwe emellan de 

twenne respective stånden ang:de förslagerne, at förklaring behöfdes, 

och bondeståndet finge tillfälle at inmänga sig i detta ärende. Hwilket 

herr borgmästarens utlåtande bifölls, och ståndet skildes åt. 

1 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.



S. d. Uplästes h:r G. W. Leijonsteens memorial, 1 ang:de nödwändigheten 

at åtminstone ett af de nu ledige warande riksrådsembeten måtte besättjas 

med en herre, som i sjösaker äger tillräckelig kunskap, erfarenhet och 

flere förtjenster, hwilcket memorial d. 30 sidstl. Septembr. hos ridderskapet 

och adelen blifwit anmält, och hos prästeståndet samma dag upläst, 

samt nu med lika påskrift ifrån ståndet till riddarehuscancelliet 

återsändes. 

Sedan anmälte h:r handelsborgmästaren och taleman, at i anledning af 

ridderskapet och adelens afgifne utdrag af protocollet 2 under d. 28 sidstl. 

Sept. wore det förestående riksrådswalet, förnämsta orsaken, hwarföre 

högt:de ståndet genom anslag i dag blifwit sammankalladt. Och uplästes 

fördenskull nyssber:de utdrag af protcollet å nyo, jemte ett af h:r öfwersten 

Stiärneld hos ridderskapet och adelen samt präste och borgareståndet 

inlemnadt memorial, 3 hwilcket nu uplästes, af innehåll, at 

rådselectorerne måtte till de nu ledige trenne rådsämbeten upgifwa nu 

sine wid 1727 åhrs riksdag trenne förslag, inrättade på sådane personer, 

som afgången i rådet gifwer anledning till. Hwaröfwer ridderskapet och 

adelen under d. 30 sidstl. Sept. resolveradt at h:rr electorerne böra upsättja 

ett förslag till Hans Kongl. Majt:s utnämnande af ett riksens råd, 

och sedan en deraf är uttagen, upsättjes förslag efter som rikets bästa 

kan fordra uti upfyllande af rådsämbeten, så at Hans Kongl. Majt ej saknar 

mogna råd uti hwarje del af rikets tarfwor. Hwaremot prästeståndet 

d. 1 i denne månad sig utlåtit; det alldenstund, de tre ledige rådsämbeten 

äro af den beskaffenhet, at ämnen af åtskillig capacité och skickelighet 

dertill fordras, och man håller före, at wärdige riksrådsämnen, till hwart 

och ett rum äro tillgå, så måtte förslag gjöras till alle tre rummen och på 

en gång till Kongl. Majt uppgifwas. 

Och som begge nyssbem:te stånd stadnat i olika meningar ang:de detta 

högwigtiga ären; 4 så förestäldte h:r handelsborgmästaren och talman till 

högt:de ståndets godtfinnande hwad slut häröfwer fattas skulle. 

Herr borgmästaren Cervin yttrade sig, at som ståndet hyste förtroende 

för h:rr rådselectorerne i hufwudsaken, så kunde och sättet till förslagernes 

upsättjande och ingifwande hos Hans Kongl. Majt öfwerlemnas till 

deras eftertancka och försiktighet. 

Herr borgmästaren Lange hölt före, at herr borgmästaren Cervins yttrande 

wore så mycket mera billigt och wälgrundadt, som h:rr rådselecto- 

1 


2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelens extraktprotokoll, nr 3. Även 30 

september 1751. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 3. Även 30 september 1751. 

4 

Läs: ärende.


rerne komma at förrätta walet efter aflagd ed och förplicktelse, at wälja 

och föreslå sådane h:rr till de ledige rådsembeten, som de efter bästa förstånd 

och samwete hålla före dertill wara mäst skickelige och förtjente; 

och således kunde ei fela, det sådane h:rr warda satte på förslag, och förslagen 

således inrättade, at Hans Kongl. Majt ej saknar skickelige ämnen 

till de ledige rådsämbetens besättjande. 

Men h:r borgmästaren Koch fruktade at i fall ståndet icke fogade sig 

till någotdera af de andre twänne resp:e stånden, tör icke expedition 

deröfwer kunna skje. 

H:r handelsborgmästaren och talman förestäldte, at ridderskapet 

och adelens utlåtelse woro nog mörck. Och om ståndet skulle utan at 

närwara yttra sig ang:de förslagerne, anförtro hela saken till h:rr rådselectorerne, 

torde desse derigenom sättas på det hala, i synnerhet om ridderskapet 

och adelen confirmeradt sig med prästeståndet. 

H:r rådman Kierman yttrade sig at man härwid borde hafwa förnämsta 

afseende på den rättighet regeringsformen 1 i 12 § gifwer, neml. at till 

hwart ledigt ställe tre till antalet uti förslaget kunna namngifwas; nyssnämnde 

§ wore wäl mörck i den omständigheten antingen det första till 

förslaget, sedan Hans Majt en deraf utnämdt ännu en skall tilläggas, och 

således desse tre upföras åter på det andra förslaget eller om detsamma 

skall upsättjas å nyo helt och hållit. Och som h:rr electorerne icke annorl:a 

kunna complettera förslagerne, än med en, hwilcken innehaft lika 

syssla och äger behörig insikt uti de ärender, som det vacante rådsämbetet 

erfordrar så trodde h:r rådman, ehuru ridderskapet och adelens utlåtelse 

häröfwer ej eller wore nog tydel. och ingen särdeles swårighet 

skulle yppa sig härwid. 

H:r borgmästaren Koch hölt före, at hwad som skjedt wid de förre 

riksdagarne, 1727 års riksdag undantagen, wore enl:t med regeringsformen, 

och derwid borde man förblif:a jemwäl nu, om annars skjedde det 

hafwa beswärlige påfölgder. Och som en och annan af ståndets h:rr ledamöter 

begärdte, at ståndets påskrift måtte inrättas således at den blef:e 

enl. med lagen i detta mål; 

Så föreslog h:r handelsborgmästaren och taleman at påskriften måtte 

skje på följande sätt: Borgarståndet twiflar ingalunda, at ju h:rr rådselectorerne 

lära i akt taga wid det förestående rådswalet 12 § i regeringsformen. 

Men h:rr borgmästarne Cervin och Ugla höllo före wara bäst, at sättet 

till förslagernes uprättande öfwerlämnades nu som förr till h:rr rådselectorerne. 

H:r rådman Faggot förestäldte, at rådswalet wore ett af de wigtigaste 

riksens ständers gjöromål, hwarwid i synnerhet borde iakttagas at kon- 



ungens höga rätt icke på något sätt blifwer minskad eller inskränckt, 

samt at riksens ständers rättighet warder bibehållen för efterkommanderne. 

Skulle de trenne resp:e ståndens h:rr electorer äga frihet, at utan tydelig 

föreskrift uprätta förslag; måste man wara owiss om hwad som kan 

skje. För riket är högstangelägit at skickelige och wärdige rådsämnen upsökas; 

i det afseende böra h:rr electorerne icke chaineras at upgifwa flere, 

än de efter ed och samwete kjänna och weta äga de qualiteter, som de 

vacante rådsämbeten erfordra, om annars skjer minskas ständernes rätt, 

den de ägt och äga. Hwad som skjedt åhr 1727 lemnas opåtalt, men frågan 

är om det warit rätt. Riksens ständers rätt wore at föreslå ju färre ju 

bättre, och som ridderskapet och adelen tycktes gå in i denne idéen, så 

hölt h:r rådman före wara bäst at ståndet sig med dem måtte conformera, 

fruktandes före, at i fall det ej skedde torde bondeståndet komma at utlåta 

sig och wilja hafwa del i förklaringen, som wore nog eftertänckeligit. 

Herr borgmästaren Carl Gust. Boberg war af den tancka, at hwilcket 

hälst skjedde, antingen man conformerade sig med ridderskapet och 

adelen el:r prästeståndet torde dock förklaring följa derpå öfwer regeringsformen, 

som i detta mål icke är tydelig: När en förklaring wore 

skjedd, finge man snart flera. Och tyckte h:r borgmästaren fördenskull 

wara rådeligast, at påskriften inrättades på det sätt, som h:r handelsborgmästaren 

och taleman nyss förut föreslagit, neml. at electorerne förfara 

efter ed och regeringsform. Det säges wäl, at h:rr electorerne skulle sättas 

på det hala; men som nu candidater till twenne särskildte sysslor skola 

utsökas, såsom justitiæmål, cammarsaker, och ministére och alla 

förslagen skola suppleras efter deras art, så wore ej at befrukta det en sådan 

swårighet för h:rr electorerne skulle yppa sig. Hållandes h:r borgmästaren 

i öfrigit före, at konungens höga rätt och riksens ständers 

frihet, aldrabäst på det nu föreslagne sätt kunde bibehållas och handhafwas, 

och at man således ej eller behöfde gå till bondeståndet. 

H:r borgmästaren Cervin conformerade sig härmed och trodde icke 

wara rådeligit at conformera sig med någotdera af de andre twänne 

resp:e stånden af fruktan at förklaring då torde blifwa oundwikelig. 

Men h:r rådman Faggot tyckte, at förklaring nu ej mera i den händelsen 

borde fruktas, än wid förra riksdagar; hwarwid h:r borgmästaren 

Carl Gust. Boberg erhindrade, at frågan aldrig yppadt sig som nu. 

Deremot påminte åter h:r rådman Faggot, at ifrån åhr 1720 då lagen blef 

gjord, och de lagstiftande sielfwe bäst wiste des mening, haf:a förslagerne 

altid, 1727 åhrs riksdag undantagen, blifwit uprättade och remplerade 

successive, och det wore alt nog. 

H:r borgmästaren Lange hölt före, at rådselectorerne hwarcken 1720, 

el:r 1727 warit bundne till något wist annat, än hwad de efter ed och samwete 

funne rådeligast.


Och i anledning häraf hölt h:r borgmästaren Carl Gustaf Boberg före 

wara bäst at hela ärendet öfwerlemnades till h:rr electorerne; om de 

emot förmodan förfråga sig, wore likwäl bättre at tola det; än gifwa tillfälle 

till förklaring. 

Ett ifrån bondeståndet ankommit utdrag af protocollet 1 under d. 30 

sidstl. September uplästes nu, af innehåll, at förslagen till de ledige rådsämbeten 

måtte på en gång, trenne särskildte män på hwartdera, och 

hwartdera efter rådssysslornes olika beskaffenhet inrättadt, till Hans 

Kongl. Maj:t i underdånighet upgifwas, med mera ut in actis. 

Hwarwid h:r rådman Faggot än ytterligare erhindrade, at ändamålet 

lika lyckel:n kunde erhållas med successive förslager, som de hwilcka på 

en gång upgifwas; emedan h:rr electorerne lära äga tillfälle, at remplera 

alla ställen efter sysslornes qualitet. 

H:rr borgmästaren Cervin förestäldte, om icke rådeligit wore, nu sedan 

bondeståndet yttradt sig, och owisst wore hwad de öfrige resp:e stånden 

härwid torde gjöra, at detta ärende tills widare måtte hwila, till des 

de andre twänne stånden yttradt sina tanckar angående ståndets extractum 

protocolli. 

H:r borgmäst:n Carl Gust. Boberg hölt före at det wore farligit låta saken 

hwila, och lemna de andre stånden tillfälle, at börja någon twist, 

hwartill de ej kunde få råderum, om saken nu företoges, och ståndet nu 

genast aflemnade sine tanckar. 

Herr handelsborgmästaren och talman gaf ståndet wid handen, at han 

uppå herr grefwen och landtmarskalckens begäran låtit gjöra anslag till 

plenum i dag, på det de utsedde h:rr electorer till rådswalet måtte kunna 

sammanträda med det första. Om härmed längre utdrages torde allehanda 

underliga meningar häröf:r fattas, så mycket snarare, som ridderskapet 

och adelen allenast wäntar på borgareståndets utlåtelse; man måtte 

tillse, at ståndet så yttrar sig, det ingen förklaring kan behöfwas. 

Herr borgmästaren Cervin påminte, at man borde rätta sig efter regeringsformen 

2 . 

Men h:r borgmäst:n Lange fruktade, at någon åtskillnad deraf torde 

yppa sig, och tyckte således wara bäst at conformera sig med ridderskapet 

och adelen. 

Hwaremot h:r borgmäst:n Carl Gust. Boberg sade sig rädas för förklaring 

öfwer lagen. 

H:r handelsborgmästaren förestäldte, at snart man påstår at lagen 

skall förstås så eller så blir förklaring oundwikelig, warandes således 

bäst, at h:rr electorerne sielfwe måtte öfwerlägga om hwad wid walet och 

förslagerne gjöras bör. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 1. 



H:r borgmästaren Koch erhindrade åter, at om 2:ne stånd ej förena sig 

kan ingen expedition skje och således blefwe gjordt ogjordt. Man kunde 

fördenskull hällre förena sig med ridderskapet och adelen, på det bondeståndet 

ej måtte komma med. 

Herr handelsborgmästaren och talman gaf wid handen at bondeståndet 

ingen rätt äger, at inmänga sig i saken enär man rättar sig efter regeringsformen. 

Och ändteligen efter skjedd proposition af h:r handelsborgmästaren 

och talman kom ståndet öfwerens, at å h:r öfwersten Stiärnelds 

memorial följande påskrift skulle skje: Borgareståndet håller 

säkrast, at lemna detta ärende till rådselectorerne, hwilcka så wäl wid 

detta, nu förestående, som de förra rådswalen, lära efter aflagd ed rätta 

sig efter 12 § i regeringsformen. 

Till slut justerades följande expedition för råd- och riksdagsmannen 

ifrån Enekiöping h:r Joh. Bäck. 1 

S. d. Anmälte hos ståndet råd- och riksdagsmannen ifrån Enekiöping 

h:r Johan Bäck, det hwarcken stadens privilegier och angelägne documenter, 

eller de beswär, som wid denne riksdag kunna komma at ingifwas, 

honom ännu i händer blifwit lemnade, ehuru trägit han ock stadens 

magistrat derom påmint. Warandes h:r rådman Bäck således icke i stånd, 

at behörigen kunna i akt taga och befordra stadens angelägenheter. Borgareståndet 

tog detta alt i öfwerwägande, och som wid h:r rådman Bäcks 

riksdagsfullmagt icke något klander blifwit gjordt, och han i anseende 

dertill, som lagl. och rätter riksdagsman i ståndet blifwit intagen, till följe 

hwaraf honom rätteligen tillhörer at bewaka och wårda stadens angelägenheter. 

Altså anbefaltes, det Enekiöpings stads magistrat igenom utdrag 

af protocollet skulle påminnas och antydas at så tidigt till h:r 

rådman Bäck öfwersända de documenter han kan pröfwa nödige, jemte 

beswären, som staden kommer at andraga, at desse senare innom wederbörlig 

tid hos riksens ständer må kunna inlemnas. Kommandes magistraten 

i annor händelse, at blifwa staden answarig för den olägenhet och 

skada en slik försummelse kan förorsaka. 

Ut supra 

Ex protocolli 

Och härmed skildes ståndet åt. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 26.

40 Den 4 oktober 1751 

Åhr 1751 d. 4 October 

S. d. Inlemnades och uplästes Lidkiöpings stads fullmagt, af d. 7 sidstl. 

Septembr. för rådmannen i Åmåhl stad högaktad h:r Anders Amelberg, 

wid hwilcken fullmagt icke något war at påminna. 

Likaledes uplästes Christinæstads fullmagt, af d. 26 Aug. nästwekne, 

för rådmannen uti Nycarleby h:r Lars Wessler, som godkjändes. 1 

Sedan förestäldte herr handelsborgmästaren och talman, at förtekningen 

på h:rr rådselectorerne nu måtte öpnas, och de utnämde herrar 

aflägga den wanliga eden samt träda neder till riddarehuset at derstädes 

jemte de 2:ne andre resp:e ståndens h:rr rådselectorer företaga walet till 

de tre ledige riksrådsämbetens besättjande. Förtekningen öpnades. Men 

som de utnämde herrar icke alle woro ännu upkomne, så beslöts at härmed 

litet dröija. 

Imedlertid företogos, uppå skjedd föreställning af herr handelsborgmästaren 

och talman, Stockholms stads beswär till igenomseende af 

ståndet innan de till allmänna beswärsdeputation aflemnas. Och uplästes 

fördenskull följande. 

Stockholms stads borgerskaps ansökningar hos riksens ständer, 2 neml. 

1:o at tobaksspinnerierne och såckerbruken ej måge hädanefter niuta 

någon förmonsrätt in concursu creditorum, hwilcken punct antogs för 

allmän. 

2:o At förklaring må skje öfwer 4 § uti 1734 3 åhrs resolution på städernes 

allmänna beswär, ang:de inrikes wäxlar, gillades. 

3:o At någon jemkning må gjöras wid den pommerske och wismarske 

seglationsfriheten på Swerige. Gillades likaledes. 

4:o At coopværdieskjeppare måge befordras till ledige tjenster, hwartill 

de kunna finnas skickelige, såsom wid dykeri och bärgningswärcken 

samt lotswäsendet. Och antogs denne punct för allmän, med tilläggning 

at coopværdieskeppare måge jemwäl befordras till skjeppsmätare och 

skjepsclareraresysslor i orterne. 

5:o At antingen all licents betalande för swenska undersåtares gods i 

swenska skjepp hädanefter må uphöra, eller ock at samma licent till de 

uti taxan för 2 och 14 öre s:mts försäkringssedlar må få betalas andre liquiderade 

kronofordringar, hwarå försäkringar gifne äro. Hwilcket ståndet 

gillade. 

Förtekningen på h:rr rådselectorerne af borgareståndet uplästes, så lydande: 

Rådmannen h:r Gustaf Kierman 

1 Borgarståndets arkiv, R 1318. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad, daterad 26 september 1751. 

3 Modée, 12 december 1734: Resolution på Städernes Allmänne Beswär.


Grosshandlaren h:r Joh. Hind. Lefebure 

Borgmästaren h:r Carl Finérus 

Borgmästaren h:r Abrah. Lange 

Inspectoren h:r Fredrich Muncktell 

Borgmästaren h:r Peter Pijhl 

Borgmästaren h:r Frans Cervin 

Borgmäst:n h:r Carl Gust. Boberg 

Borgmäst:n h:r Nils Kellander 

Borgmäst:n h:r Joh. Boberg 

Borgmäst:n h:r Michael Koch 

Rådmannen h:r Lars Blom 

Hwilcka herrar framkallades och aflade alla, utom h:r borgmäst:n Pijhl, 

som icke war tillstädes, med upräkte finger den wanlige electorseden efter 

det formulair som finnes uti acten för åhr 1738 n:o 624. 

H:r handelsborgmästaren och talman önskade lycka och wälsignelse 

till det förestående walet, icke twiflande at h:rr electorerne skulle låta 

wara sig högstangelägit, det sådane h:rr blifwa utsedde, som äga skickelighet 

at biträda Hans Kongl. Majt med med mogne råd. 

Hwarwid h:rr electorerne afträdde. 

Straxt derefter inkom jemwäl h:r borgmäst:n Pijhl och aflade också 

den wanlige electorseden, efter nyss förut nämde formulair, och afträdde. 

Sedan continuerades med genomseende af Stockholms stads borgerskapets 

beswär, och uplästes följande puncter, neml:n: 

6:o At riksens ständers manufacturcontoir ej må niuta någon förmonsrätt 

hos fabriqueidkare framför andre creditorer, hwilcken punct gillades. 

7:o At förklaring må skje öfwer 16 § uti 1748 åhrs resolution1 på städernes 

beswär ang:de commissionshandels idkande, bifölls. 

8:o At det samtel. stadsens inwånare måge taga del uti extraordinarie 

inquarteringar. 

9:o Ang:de hämmandet af sjöfolcks qwarblifwande på utrikes orter. 

Puncten gillades, och åtskillige ståndets h:rr ledamöter beklagade, at 

icke allenast sjöfolck utan jemwäl andre till en stor myckenheten2 gingo 

bort utur riket, så ifrån Finland, öfwer gräntsen till Rysslan, 3 som öfwer 

sjön till Lifland; likaledes ifrån Jemteland och andre gräntseorter åt Norrige 

och Danmarck. 

1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär, som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 

Riksdagen i underdånighet andragit. 

2 Läs: myckenhet. 

3 Läs: Ryssland.


Herr handelsborgmästaren och talman yttrade sig, det man wore beklageligen 

nogsamt öfwertygad, at ganska månge Sweriges undersåtare 

går bort utur riket både till sjöss och lands. Önskade derhos at sådant 

högstskadeligit oskick måtte under denne riksdag hämmas genom någon 

förordning, som kunde hafwa eftertryck med sig, och föreslog at de herrar 

ståndets ledamöter, som komma at sittja i landt- och sjöoeconomiedeputation 

wille låta wara sig angelägit at täncka på utwägar härtill. 

Hwarwid tillika anbefaltes, at ett pro memoria häröfwer kommer at 

aflemnas till h:r handelsman Grahn, som är utsedd ledamot i nyssber:de 

deputation, och nu lofwade, at hos deputationen gjöra behörig föreställning 

ang:de detta ärendets nödwändighet. 

Brukspatron Edman och cammereraren Petre wid jerncontoiret läto 

utkalla protocollisten och gåfwo wid handen, at de uppå h:rr fullmägtiges 

wid wälbem:te contoir, samt nu församlade bergslagernes h:rr deputerades 

till revision anmodan och befallning hos ridderskapet och adelen 

samt prästeståndet anhållit om frihet, at få gjöra anslag till sammankomst 

wid jerncontoiret för samtel:e i staden warande h:rr bruksägare, 

hwartill bifall blifwit lemnadt: Hwilcket ock borgareståndet, efter skjedd 

anmälan biföll, som kundgjordes den utskickade. 

Och ståndet skildes åt. 


S. d. Gaf h:r handelsborgmäst:n och talman ståndet wid handen, hwarföre 

anslag till plenum i dag skjedt: Riksens ständers h:rr rådselectorer 

woro nu tillsammans, at upsättja förslager till de ledige riksrådssysslornes 

besättjande. Och som rådsförslagerne böra hos de 3:ne resp:e ståndens 

plena till bepröfwande anmälas, innan desamma hos Kongl Maij:t i 

underdånighet upgifwas, så torde ock första förslaget snart till ståndet 

ankomma. 

Sedan uplästes A. H. Ramsaijs ingifne memorial 1 samt deruti gjorde föreställning, 

at till Finlands så mycket bättre uphjelpande, trenne infödde 

finnar, eller åtminstone om Finlands egenskaper till alle delar kunnoge, 

nu och framgent måge wara i rådet. Hwilcket memorial hos ridderskapet 

och adelen, samt prästeståndet d. 30 sidstl. Sept. blif:t upläst och nu af 

borgareståndet med lika påskrift afskickades till riddarehuset. 

Likaledes uplästes en ifrån magistraten i Wasa stad till ståndet inkommen 

skrift ang:de riksdagsmanswalet derstädes, 2 samt de orsaker hwar- 




före ber:de stad icke ännu någon riksdagsfullmägtig kunnat affärda, eller 

meddela. Rådmannen ifrån Jacobstad h:r Lars Blom fullmagt, till följe af 

h:r landshöfdingens 1 i orten resol:n d. 2 Aug. innewarande åhr: Hwarwid 

h:r handelsborgmästaren och talman berättade, det han hade sig bekant, 

at h:r rådman Blom ej wore angelägen om fullmägtigskapet för Wasa, 

och det så mycket mindre, som efter någon träffad öfwerenskommelse i 

Österbotn wanligit skall wara, at en riksdagsfullmägtig änskjönt för flere 

städer, likwäl icke undfår dess mera, utan allenast en wiss summa i arfwode. 

I öfrigit gaf h:r handelsborgmästaren och talman ståndet wid handen, 

at Wasa stads borgmästare, 2 som wid detta tillfälle welat tränga sig in, at 

blifwa stadens fullmägtig, wore nyligen kommen till sysslan, och förestäldte 

fördenskull, at saken måtte remitteras till h:r deput:des öfwer 

stridige fullmagter utlåtelse, huru ett slikt borgmästarens och des anhängares 

förfarande må anses. 

Men h:r borgmästaren Hagert war af den tancka, at som detta ärende 

nu wore andra gången hos Hans Kongl. Majt, som icke ännu i nåder 

täckts yttra sig deröf:r, så måtte ock h:rr deputerade hafwa anstånd med 

deras betänckandes afgifwande tills widare. Hwilcket bifölls. 

H:r handelsborgmäst:n och talman förestäldte huru angelägit det wore 

at den projecterade kyrckioordningen wid denne riksdag måtte öfwerses 

och fastställas. Herr handelsborgmästaren och talman upläste utur riksdagsbesluten 

ifrån 1723 till 1741 åhrs riksdag de §§ som detta ärende angå; 

hwaraf befants, at riksens ständer redan åhr 1723 låtit genom en då 

förordnad deputation gjöra början, med kyrckioordningens öfwerseende; 

hwilcket arbete åhr 1727 således blifwit fortsatt, at ecclesiastiquedeputationen 

åhr 1731, som 3 § i riksdagsbeslutet intygar, redan hunnit 

författa ett project till nya kyrckioordningen; hwilcken riksens ständer 

likwäl så då, som den följande riksdagen åhr 1734 blefwo hindrade at igenomse 

och fastställa: åhr 1739 hafwa riksens ständer för nödigt ansedt, 

at wederbörande domstolar och consistorier måtte wid den projecterade 

kyrckioordningen afgifwa sine påminnelser, och i anseende dertill hade 

Kongl. Majt straxt derefter låtit meddela alle domstolar och domcapitler 

behörige exemplar deraf, med befallning at de innan nästa riksdag måtte 

författa och afgifwa sine påminnelser derwid, till riksens ständers 

widare bepröfwande, hwilcket senare dock wid riksdagen 1741 ej låtit sig 

gjöra, utan blifwit upskutit till riksens ständers nästa sammankomst. Och 

ifrån den tiden är hwarcken något härom påmint, eller widare tillgjordt. 

I anledning häraf förestäldte h:r handelsborgmästaren och taleman, at 

som ingen twifwel wore, det ju wederbörande domstolar och consistorier 

1 Gustaf Abraham Piper. 

2 Jakob Anders Zollin.


till följe af Kongl. Majts befallning, långe sedan afgifwit deras påminnelser 

wid den nya kyrckioordningen; så måtte och riksens ständer genom 

utdrag af ståndets protocoll erhindras at wid denne riksdag företaga densamma 

till bepröfwan- och fastställande, innan de skiljas åt. Hwilcket 

ståndet biföll. 

Twänne h:rr rådselectorer, h:r borgmästaren Carl Gustaf Boberg och 

h:r rådman Blom ankommo och inlemnade hos ståndet följande skrifteliga 

berättelse: 

Riksens ständers electorer hafwa efter noga öfwerwägande enhälleligen 

stadnat i det beslut, at för denna gång till de ledigwarande riksrådsämbeten 

uprätta på en gång tre förslager, hwilcka dock serskildt hos 

högt:de borgareståndet anmälas, och sedan hos Hans Kongl. Majt komma 

i underdånighet at upgifwas. 

Detta tillkännagifwande war underskrifwit af öfwerhofjägmästaren 

h:r grefwe C. R. Fersen, h:r biskopen doctor Erich Alstrin, och h:r rådman 

Gustaf Kierman. 

Sedan inlemnade herr borgmästaren C. G. Boberg första rådsförslaget, 

hwarpå woro upförde 

Presidenten i Kongl. Swea hofrätt h:r baron Carl Gustaf Löwenhielm 

Justitiæcancelleren h:r Hammarberg 

Hofrättsrådet h:r Ehrencreutz 

Hwarwid h:r borgmästaren yttrade sig, at som h:rr electorerne walt efter 

bästa wett och samwete, så hoppades de jemwäl, at högt:de ståndet 

wille bifala förslaget. Hwilcket ock, uppå gjord proposition af h:r handelsborgmäst:n 

och talman med allmänt Ja beswarades. 

Widare gaf h:r borgmästaren Boberg wid handen, at h:rr electorerne 

wid förslagernes usättjande hade gjerna welat på detta första upföra presidenten 

i kongl. cammarcollegio h:r grefwe Piper, men som wälbem:te 

herre sig denne heder undanbedit, så hade h:rr electorerne derwid mäst 

låtit bero. I öfrigit recommenderade sig h:r borgmästaren och h:r rådman 

sig uti ståndets bewågenhet, och afträdde. 

Uppå gjord föreställning af h:r handelsborgmäst:n och talman företog 

ståndet sig de återstående puncter af Stockholms stads postulater, 1 

hwilcka som allmänne komma at anses och uplästes 

1:o ang:de nederlagsfrihet uppå inkommande lin och hampa ifrån alle 

östersiöiske orter, hwilcken punct ståndet gillade och antog. 

2:o At ek och biörkebarck må i rättan tid aftagas och samlas till garfweriernes 

förnödenhet och uphjelpande. Bifölls. 

3:o Ang:de rättegångens förkortande uti cessions, concurs och preferencetienster 

samt utmätningsmål härrörande af handel. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad, daterad 26 september 1751.


Herr borgmäst:n Renhorn erhindrade, det härwid jemwäl måtte tagas 

i öfwerwägande hurledes de widlyftige omgångar måtte förkortas, som 

eljest förefalla wid execution på gäldbunden fast egendom, enär frågan 

om borderätt sig yppar. I anledning häraf bifölls denne punct, med förbehåll, 

at hwad nödigt synas må tilläggas, som behörigen påskrefs. 

4:o Nålmakareämbetets beswär öfwer den prejudice som dem af Gusums 

mässingsbruk tillfogas: Gillades. 

5:o Ang:de rudimateriers exporterande som ej riket behöfwas emot 

F procent recognitions återfående, som wid införslen blifwit erlagd. 

Herr borgmäst:n Carl Gust. Boberg samt h:r rådman Blom inkommo 

med berättelse at h:r justitiæcancelleren Hammarberg undanbedit sig 

den hedern, at warda upförd på förslag till riksrådsämbete, hwarföre 

riksens ständers h:rr electorer i des ställe upfördt öfwerhofintendenten 

baron Hårleman, under förmodan at högt:de ståndet wille bifalla detta 

förslag, som ock uppå skjedd proposition af h:r handelsborgmäst:n och 

taleman bifölls. Hwarmed dess h:rr utskickade afträdde, men efter liten 

stund kommo åter och anmälte at h:r öfwerintendenten baron Hårleman 

jemwäl undanbedit sig den anbudne heder; och hade fördenskull h:rr 

electorerne, i dess ställe upfördt på förslag herr landshöfdingen Hummelhielm. 

Hwilcket ståndet jemwäl biföll. De utskickade afträdde. 

Och h:r borgmäst:n Renhorn förestäldte, at Kongl. Majt uti resolutionerne 

på städernes allmänna beswär åhr 1739 1 och des 36 § i nåder utlof:t 

at wilja låta utfärda en förordning ang:de landskjöp, hwaruti skillnaden 

emellan lands och städers näringar skulle tydel:n utmärckas, hemställandes 

h:r borgmäst:n till ståndets ompröfwande om icke högstnödigt wore 

at nu söka wärckställigheten af denne Kongl. Majt:s nådige lofwen. 

Hwilcket h:r borgmäst:n trodde kunna så mycket hällre skje, som kongl. 

hofrätterne och collegierne, samt wederbörande h:rr landshöfdingar och 

magistrater länge sedan häröf:r blifwit hörde samt aflemnat sine betänckanden 

och påminnelser. 

H:r handelsborgmäst:n och talman föreslog, at hos de öfrige resp:e 

stånden genom utdrag af protocollet föreställning måtte gjöras, om detta 

ärendets angelägenhet, med begäran at någre ledamöter af cammar, oeconomie 

och commercie, samt justitiæ och bergsdeputationerne måtte 

sammanträda, at författa denne förordning, hwarwid detta utskott kunde 

till sig infordra ifrån kongl. justitiærevision alle detta mål ang:de ifrån wederbörande 

inkomne betänckanden och påminnelser, hwilcket alt bifölls. 

En ock annan af ståndets h:rr ledamöter erhindrade at jemwäl till 

mycken uplysning wid detta arbete tjena skulle, om ståndets h:rr leda- 

1 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmenne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmächtige hafwa wid dhenna 

Riksdagen i underdånighet andragit.


möter hwar ifrån sin ort wille upsättja de missbruk som derstädes i detta 

mål förelöpa, jemte förslag till bot och rättelse derå. 

H:r handelsborgmästaren och talman förestäldte widare at nödigt wore, 

det förordningen, som det tillärnade utskottet af cammar, oeconomie 

och commerce, samt justitiæ och bergsdeputationerne kommer at författas, 

må således projecteras och projektet kan directe till riksens ständers 

plena inlemnas, men ingalunda först till deputationerne, hwilcket jemwäl 

bifölls. 

H:r rådman Malmsten frågade om ledamöterne till detta utskott skola 

wäljas af deputationerne eller af ständerne i plenis. Och som en eller annan 

tyckte at det förra borde skje, så förklarade h:r rådman att han hölle 

före at sådant wore eftertänckeligit, hälst sådane ledamöter kunde sittja 

i ber:de deputationer, som ehuru de woro i borgareståndet, likwäl kunde 

i detta mål hafwa privat interesse såsom brukspatroner. 

H:r borgmäst:n Renhorn påminte, att alle sådane private afsikter nu 

mera måtte sättjas å sido; man hade hittils länge nog jagat efter hwars annars 

enskyldte privilegier, man måtte nu en gång täncka på det, som allmänt 

är. 

H:r handelsborgmästaren förestäldte det han ännu ej märckt någre enskildte 

afsikter, och hoppades, at sådant ej eller hädanåt skulle skje. H:r 

handelsborgmäst:n och taleman berättade härhos, det han nyligen upwaktadt 

Deras Majt:r och wid samma tillfälle i underdånighet gifwit wid 

handen, at i hela borgareståndet ingen finnes, som icke med hjerta och 

mun arbetade på det allmännas wälfärd. Deras Kongl. Maj:ter hade 

deröfwer i hulderika ordalag betygadt ett ganska nådigt nöije; i synnerhet 

Hennes Kongl. Maj:t drottningen, som yttradt så mycken nåd för 

borgareståndet, som någon öfwerhet någonsin kan gjöra. Om icke h:r 

handelsborgmästa:n fruktade före, at det torde komma ut, och afwund 

deraf yppa sig, wille wäl säga innehållet deraf. 

H:r borgmästaren Carl Gust. Boberg samt h:r rådman Blom upkommo 

nu åter med berättelse, at h:r landshöfd. Hummelhielm undanbedit 

sig den hedern at warda upförd på rådsförslaget, hwarföre h:rr rådselectorerne 

i des ställe utsedt h:r landshöfdingen baron Gabr. Falckenberg 

den yngre, som denne anbudne heder antagit. Hwaröfwer ståndet, uppå 

skjedd proposition, förklarade sitt goda nöije. Och nyssbem:te h:rr electorer 

afträdde. 

Men efter någon stund infunno de sig åter, och gåfwo ståndet wid handen, 

at Hans Kongl. Majt af de första i underdånighet upgifne förslaget, 

i nåder behagat utnämna till des och riksens råd presidenten i kongl. 

Swea hofrätt herr baron Carl Gustaf Löwenhielm. 

Widare berättade h:r borgmästaren C. G. Boberg och h:r rådman 

Blom, at som kl:n redan wore twå slagen, hade h:rr rådselectorerne trodt 

sig böra på en gång till resp:e stånden aflemna de twänne återstående


förslager. Orsaken hwarföre så länge dragits ut, med det andra förslaget, 

hade warit, at h:r generalmajoren baron Fredrik Sparre och h:r schoutbynachten 

grefwe Erich Sparre, som i första och andra rummet tillika 

med h:r öfwersten baron Otto Flemming på det andre förslaget blifwit 

upförde, hade begge icke welat antaga den dem tillärnade heder, och 

fördenskull hade h:rr electorerne upfördt h:r generalmajoren och landshöfdingen 

Kaulbars, samt h:r öfwersten Sprengport, af hwilcka den förre 

jemwäl icke welat komma på förslag och wore öfwersten Ehrenswärd af 

h:rr electorerne dertill utsedd och upförd. 

På tredje förslaget, som nu jemwäl inlemnades woro följande herrar 

nämde 

H:r hofcancelleren Carl Otto Hammilton 

H:r hofmarskalcken gref. Claes Strömberg 

H:r cancellierådet baron Carl Scheffer. 

Till hwilcka begge förslager ståndet lemnade sitt bifall. Hwarmed herr 

borgmästaren och h:r rådman efterträdde, och kommo efter en stund 

tillbaka med den underrättelse, at Hans Kongl. – 1 af andra förslaget i nåder 

behagat utnämna till des och riksens råd h:r öfwersten Sprengport, 

och af det tredje h:r hofmarskalcken Claes Strömberg. 

H:r handelsborgmästaren och talman tackade h:r borgmästaren och 

h:r rådman för deras myckna beswär, och ståndet skildes åt. 


Borgmäst:n i Trosa stad h:r Brunsell inkallades, och h:r handelsborgmäst:n 

samt talman kundgjorde honom, det högt:de ståndet, i anseende 

till de förefallne bindande omständigheter, fattadt det beslut, at intaga 

honom till säte och stämma wid innewarande riksdag, hwartill h:r handelsborgm. 

och talman önskade honom lycka och wälsignelse. 

H:r borgmäst:n Brunsell tackade för den gunst och bewågenhet 

högt:de ståndet för honom behagat hysa, och förklarade at des fulla 

upsåt warit och wore at gjöra sig dertill wärdig. 

Sedan uplästes ett utdrag af det hos prästeståndet hållne protocoll 2 under 

d. 3 i denne månad, af innehåll, at till allmänna beswärens skyndesammare 

afgjörande mycket skulle bidraga, om sådane beswär ifrån 

urskillningsdeputation directe remitterades till den deputation, 

hwarunder de egentel:n höra, och sedan de derstädes blifwit utarbetade 

utan at komma under ompröfwande i allmänna beswärsdeputation, alle- 

1 Ord saknas. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 1. Även 8 oktober 1751.


nast ibland ståndens öfriga beswär måtte blifwa införde. Men som h:r 

handelsborgm. och taleman förestäldt at nödigt wore, det ståndet måtte 

betäncka sig, innan man ginge widare i detta mål, så blef beslutit, at detta 

mål tills widare skulle hwila. 

Herr handelsborgmäst:n och talman gaf ståndet wid handen at h:r öfwersten 

Sprengport hwilcken Hans Kongl. Majt förleden lögerdag i anledning 

af riksens ständers förslag, i nåder täckts utnämna till des och 

riksens råd, hade nu hos Kongl. Majt i underdånighet undanbedit sig detta 

högw. ämbetes antagande samt erhållit Kongl. Majts bifall deröf:r. 

Hwilcket h:r öfwersten i dag medelst memorial, som nu upwistes, men ej 

upl:s, hos riksens ständer anmält. Nu emedan således en rådssyssla 

är ledig hade ridderskapet och adelens h:rr rådselectorer welat träda till 

nytt wal och derom anmodat de 2:ne öfrige resp:e ståndens h:rr electorer, 

som likwäl ej welat förr skrida dertill innan de få förnimma högt:de 

ståndets mening häröf:r. 

H:r handelsborgmästaren och talman frågade fördenskull, om ståndet 

wille bifalla, at ett nytt rådswal måtte af ståndets h:rr electorer företagas; 

hwilcken proposition bifölls. 

En punct af Stockholms stads beswär uplästes af innehåll, at tullen för 

victualiewahror, kjött, fläsk och smör, torr och salt fisk, samt humla må 

framgent, och till des 1739 åhrs sjötullstaxa kan komma at öfwerses blifwa 

efter 1730 åhrs taxa beräknad och upburen, hwilcken punct ståndet 

gillade och antog för allmän. 

H:r handelsman Forssman anmäldte, at en cancellist ifrån riddarehuset 

woro i förmaket begärandes såsom utskickad af h:rr electorerne, 

ståndets skrifteliga bifall till det förestående rådswalet. Men h:r handelsborgm. 

och talman lät gifwa härå till swar, at sådant ej wore nödigt, nog 

af at saken wore i ståndet anmäld och i protocollet intagen. 

En stund derefter upkommo rådselectorerne h:rr borgmästarne Carl 

Gustaf Boberg och Johan Boberg, anmälandes den förre hos ståndet, at 

sedan h:r öfwersten Sprengport hos Kongl. Majt undanbedit sig den honom 

i nåder tillagde heder och kallelse till Kongl. Majts och rikets råd, 

hade jemwäl h:r öfwersten Ehrenswerd undanbedit sig den förmon at 

blifwa stående på förslaget, och hade fördenskull riksens ständers h:rr 

electorer skridit till nytt wal på 2:ne i deras ställen, och således på förslag 

till Hans Kongl. Majt upfördt tillika med h:r öfwersten baron Otto Flemming, 

h:r hofcancelleren baron Hammilton och h:r cancellierådet baron 

Scheffer, hwilcket förslag h:rr rådselectorerne till högt:de ståndets bepröfwande 

nu öfwerlemnande, som ock uppå skjedd proposition bifölls, 

och de utskickade h:rr borgmästare afträdde. 

H:r handelsman Forssman anmäldte at en utskickad från riddarehuset 

gifwit wid handen, det riddersk. och adel:n funnit nödigt at föröka antalet 

af sine ledamöter i protocollsdeputation till 32, under förmodan at de


öfrige resp:e stånden wille till ärendernes så mycket snarare afgjörande 

äfwen företaga en häremot swarande tillökning på antalet af deras h:rr 

ledamöter i ber:de deputation. Hwilcket bifölls. 

Råd- och handelsmannen ifr. Söderhamn h:r Lars Booze ingaf ett memorial, 

1 som uplästes, hwaruti han anhåller om högt:de ståndets biträde 

och hjelp i den twist, som emellan Söderhamns stad och registratoren Johan 

Adolpsson Christiernin sig yppadt ang:de wisse donationer, som af 

glorwyrdigst i åminnelse konung Gustaf Adolph skola blifwit förlänte, 

med mera. Hwaröfwer högt:de ståndet sig således behagade utlåta, at 

detta memorial aflemnas till borgareståndets h:rr ledamöter i riksens 

ständers justitiædeputation, som ej lära underlåta, at enär detta ärende i 

wälbem:te deputation kommer at företagas, derwid så mycket mera på 

det nogaste bewaka Söderhamns stads wälfångne privilegier, som ståndet 

ej annars kan än mera ömt, om ber:de stads rätt och wälfärd. Hwilcket 

genast justerades och påskrefs. 

Hos högt:de ståndet gafs wid handen, at hos Kongl. Majt något förslag 

till privilegier för gewährsfactorierne i riket skall wara ingifwit och under 

händer till utarbetande, hwarwid h:rr fullmägtige ifrån de städer deräst 

gewährsfactorier äro inrättade hos ståndet anmälte, det fruktan wärdt 

wore, at i fall sådane privilegier blef:o stadfästade och utfärdade på det 

sätt och grund, som förslaget förspordts wara inrättadt, torde städerne 

alt för mycket komma at lida, och ändtel:n aldeles gå under. Anhållande 

de städers h:rr fullmägtige som hafwa gewährsfactorier hos sig inrättade, 

at högt:de ståndet wille benägit låta sig wårda om deras wälfärd, och hos 

Hans Kongl. Majt förhjelpa därtill at wederbörande städer måtte få del 

af de tillärnade privilegier, samt nådigt tillstånd, at derwid afgifwa nödige 

påminnelser. 

H:r handelsborgmästaren och talman förestäldte at som ståndet ej kan 

undgå at taga en öm del i sine medbröders wälfärd och uprätthållandet 

af deras sanskyllige näringar, så wida de grunda sig på wälförwärfwade 

rättigheter och af förne Sweriges konungar nådigst förlänte privilegier; 

så kunde härom hos Kongl. Majt af ståndet gjöras underdånig föreställning, 

med ansökning at wederbörande städer först måtte höras, innan de 

tillärnade privilegier för gewährsfactorierne företagas till stadfästande, 

hwilcket ståndet enhällel:n biföll. 

Herrar borgmästarne Carl Gustaf Boberg och Johan Boberg kommo 

åter up i ståndet och anmälte at hos ridderskapet och adelen någon disput 

yppat sig om det sidst aflemnade förslag och at detsamma således 

kommo at hwila till nästa plenidag. I öfrigit gafs wid handen at följande 

herrar wid förslagernes uprättande till de ledige rådsembeten hos de 

3:ne resp:e ståndens h:rr electorer kommit i åtancka, neml. 



Herr presidenten och commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden 

grefwe 

Friedrich Gyllenborg 

H:r presidenten och commendeuren af Kongl. Majts orden baron Broman 

H:r generallieutenanten och commendeuren af Kongl. Majts orden 

baron 

Ungern von Sternberg 

Herr generalmajoren, landshöfdingen och commendeuren af Kongl. 

Swärdsorden baron Gripenhielm 

H:r generalmajoren och commendeuren af Kongl. Swärdsorden 

grefwe Liewen 

H:r presidenten och commendeuren grefwe Carl Gustaf Bielke 

H:r öfwerhofjägmästaren grefwe Axel 1 von Fersen, med flere. 



Till en början justerades den i anledning af protocollet upsatte expeditionen, 

2 som till de öfrige resp:e stånden kommer at afgå ang:de en förändrings 

författande som tydel:n må utmärcka skillnader emellan lands 

och städernes rättigheter i anseende till handel och handtwärck, så lydande: 

införes. 

Likaledes justerades den ansökning, som hos Hans Kongl. Majt kommer 

at inlemnas, ang:de frihet för ståndet at få igenomläsa de för gewährsfactorierne 

i riket tillärnade privilegier, samt tilstånd för wederbörande 

städers fullmägtige at derwid få i underdånighet afgifwa deras 

påminnelser, innan ber:de privilegier till stadfästande företagas. Införes 

verbatim. 

Sedan uplästes å nyo prästeståndets afgifne utdrag af protocollet 3 under 

d. 3 i denne månad, ang:de allmänna beswärens remitterande ifrån 

urskillningen till de deputationer hwarunder de egentel:n höra, utan at 

komma under allmänna beswärsdeputationens skjärskådande och at sådane 

beswär, sedan de hos wederbörande deputationer blifwit utarbetade, 

icke måge sedermera hos beswärsdeputation åter under nytt 

ompröfwande tagas, utan allenast derstädes ibland ståndens öfrige beswär 

införde warda; på det sådane ärender, så mycket skyndesammare 

måge kunna afgjöras, hwaröf:r ridderskapet och adelen genom utdrag af 

1 Läs: Carl Reinhold. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 1. Även 7 oktober 1751.

1751 den 12 oktober 51 

protocollet 1 under den 7 i denne månad, som nu jemwäl uplästes, sig således 

yttradt, at ridderskapet och adelen icke kan samtycka till någon 

ändring uti den wid sidstl. riksdag utfärdade instructionen för urskillningsdeputation 

hwilcken nu för första gången kommer at i wärcket ställas, 

hållandes ridderskapet och adelen före då först wara tid nog at 

widtaga andre utwägar när förmärckas skulle, at härigenom, som prästeståndet 

befarar, något uppehåll skule ske med beswärens skyndesamma 

remitterande till wederbörande deputationer med mera, ut in actis. 

H:r borgmäst:n Ugla yttrade sig, det han wäl för sin del icke kunde 

wara af samma tancka med prästeståndet uti des afgifne utdrag af protocollet; 

men hölt likwäl före, at den tilläggning kunde skje på ridderskapet 

och adel:ns extractum protocolli, at expeditionen af ståndens allmänna 

beswär, äfwen kunde af allmänna beswärsdeputation förrättas, på det 

expeditionsdeputationen ej dermed måtte i des öfrige gjöromål hindras, 

och resolutionerne på ståndens beswär så mycket skyndesammare befordras 

till trycket. 

Men h:r borgmästaren Lundeberg förestäldte häremot, at det torde 

wara bäst, om icke allenast instructionen för urskillningen härwid noga i 

akt tages, utan ock resolutionerne öfwer resp:e ståndens beswär i expeditionsdeputationen 

utfärdades, som hittils wanligit warit. 

Och i anledning häraf fant ståndet godt, at uppå gjord proposition af 

h:r handelsborgmäst:n och talman till alla delar bifalla ridderskapets och 

adelens nyss upläste extractum protocolli, som behörigen påskrefs. 

Herr inspectoren Muncktell och h:r rådman Amelberg ankommo med 

berättelse at Hans Kongl. Majt af det sidst i underdånighet upgifne förslaget 

till ett ledigt riksrådsembete, i nåder behagat utnämna h:r cancellierådet 

baron Scheffer till des och riksens råd. 


D. 12 Oct. 1751 

Just. h:r secret:n Renhorn protocollet af den 30 Sept:r. 

Upl. secrete utskottets extractum protocolli 2 under d. 11 Octobr. sidstl. 

af det innehåld, at s. u:t af handlingar redan funnit, at sedan sidste 

riksdag, under den högstes wälsignelse rikets inwärtes styrka blifwit besörgd 

genom tilökade förswarsmedel, at sådane förbindelser och öfwerenskommelser 

med konungariket Danmark i synnerhet blifwit 

afhandladt, som stödier sig på begge rikens naturl. interesse och lofwa 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 6. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets extraktprotokoll, nr 2.


wårt fädernesland nyttig och beständig wänskap af samma crona. At i 

gemen alle mått blif:t tagne til bibehållande och befästande af rikets wärdighet 

och säkerhet och at alt sådant stämmer öfwerens med den wed 

sidste riksdag faststälte planen at riksens ständer för alt sådant äro skyldige 

sin hulda konung all underd. ärkänsla. At riksens råd förtiena det 

wittnesbörd, at de å daga lagt ett nitfult upsåt, en mogen eftertanka och 

förenad drift förmedelst et underd. råd hwarmed de gått Kgl. Mj:t til 

handa. At secr. utskottet är försäkradt, at enär sådane nu tagne förtekningar 

fullföljes, de fören:de afsikter jämwäl lära winnas med hemställande 

om icke nu genast för Hans Kgl. Maij:t igenom riksens ständers 

deputerade betygar deras underd. ärkänsla. 

Härmed instämde ståndet enhällel. och som nu från riddarhuset tilsades, 

at tiden war inne, at upgå til Hans Kgl. M:t, så blef h:r borgm. och 

talman anmodad at med 24 af ståndets ledamöter jemte de öfrige resp. 

ståndens deputerade sig dit up förfoga. 

Upl. utdrag af protocollet från secr. deputation 1 af d 11 Oct. 1751, 

hwarutinnan deputation berättar sig icke hafwa funnit, at wed de 3:ne 

sistförflutne riksdagar någre slutl. föreställningar från secr. deputation 

wara afgångne, som angå förklaringar öfwer lagen, nye reglor el:r föreskrifter 

för enskilte personer, utan at sådane ultimator endast grunda sig 

på fullgiltiga skähl lag och förordningar, samt syfta på regeringsformens 2 

bokstaflige innehålds handhafwande och utöfwande. Secr. deput:s försäkran 

at ställa sig 4 § uti des instruction til noga efterlefnad, men beträffande 

secr. deput:ns slutel. tankar om rådsprotocollen i gemen, samt 

förefallande och på lag sig stödjande påminnelser i synnerhet, så förmenar 

dep:n then nu som tilförene stora säkerhet uppå secr. dep:ns egentel. 

förrättning, ed och samwete som riks:s st:rs upsåt warit och är, at sådant 

måhl måge nu och för tilkommande tider förwaras i en helig tystnad. 

Häröfwer fant ståndet sig icke kunna lämna någon 3 yttrande, enär de 

öfr:e resp. stånden utlåtit sig öfwer de påminnelser, som ståndet genom 

utdrag af des protocoll under. d. 1 sidstl. författadt i anseende til instructionen 

för secrete deputationen. 

Just:s protocollet af d. 26 Sept. 

Återkom herr bgm. och taleman jemte ståndets deput:de som warit 

uppe hos Hans Kgl. M:t, då herr bgm. berättade, at h:r gr. och landtm. 

genom et til des ämne ganska lämpel:t tahl samt med utsökte ord aflagt 

samtel. rik:s ständer underd. tacksägelse, som Hans Kgl. M:t med mycken 

nåd uptagit, jemte nåd. försäkran, at hafwa et wakande öga på alt det 

som må lända til rikets och samtel. des trogne undersåtares bästa, och 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 2. 


3 Läs: något.


under alt sådant ständigt skydda och bibehålla dem wed deras undfådde 

fri och rättigheter. 

Upl. och faststältes följande puncter af allmänne beswären: 1 

Upwistes h:rr electorernes gorde wahl och utnämnande af dem som 

kommer at bewista bewillningsdeput:s, protocollsdeputations, samt tilökningen 

af ledamöterne i cammar, oecon. och com:e deputation som följer 2 


Just:s protocollen af d. 28 Sept:r och 12 Oct. sidstl. 

Inkallades herr justitiarien Faxel från Philipstad som framgaf des riksdagsfullmakt 

hwilket upl:s och godkändes. 

Herr borgm:n Cervin berättade det bancodeputationen i anseende til 

den öfwerklagade bristen på nödigt skiljemynt på åtskillige orter uti riket, 

har genom bancofullm. dragit försorg, at tilräckel:e summor af samma 

mynt med all mögl. skyndsamhet skola til sådane ställen bli afsände, och 

at därföre de af ståndets ledamöter, som i sine städers åstundan at härmed 

bli undsatte, talas wed, och til näste måndag uplämnar huru mycket 

för hwar och en ort åstundas, då banquen på dess bekostnad afsänder 

pgr:ne til näste siöstad, hwarföre de sedan kunna behörigen afhämtas. 

Widare föredrog h:r borgm., hurusom bewillningsdeputation wore af 

riddersk. och adelen, 16 deput:de och at således ståndets h:rr electorer 

måtte anmodas at ännu utnämna 2:e til af ståndets ledamöter eftersom 

icke flere än 6 förut blifwit walde. 

At bewillningsdeput:e wore i begrep, at ofördröijel. föreslå en särskilt 

personel bewillning som af alla rikets undersåtare måtte utgöras, intet en 

gång eljest priviligierade personer undantages, och att de samma så tidigt 

måtte blifwa påbiudne, at de i början af nästk. åhr kan blifwa upburne 

til bestridande af de nu mäst nödige belopp, som är begrafnings och 

kröningskostnader och den så kallade Ericsgatugärden. 

Ståndet fant godt at h:rr electorerne icke allenast utnämna ännu 23 deputerade 

til bewillningsdeputation, utan ock 6 til landt. och siömilitiedeputation, 

3 hwartil herr borgm. och taleman berättade at riddersk. och 

adelen utnämnt 24 i stället förr icke warit wanligt flere än 12 ledamöter. 

Herr bgm. och taleman sade sig ock förestält wed de öfrige talemännens 

sammanträde med h:r grefwen och landtmarskalken, at icke wäl wore, at 

man så ökar tahlet af ledamöterne i deput:ne, som snarare förordsakar 

1 Texten saknas. Borgarståndets allmänna besvär tryckta i Bilaga 1. 

2 

Texten saknas. Se Bilaga 3. 

3 



de där förekommande måhlens utdrägt än förkortning och snara afhielpande. 

Ytterligare berättade herr borgm. och taleman huru som hos h:r gr. 

och landtmarskalken tillika med de öfrige talemännen kommit i eftertanka 

at man nu undfådt tidning om secret:n Bercks framkomst til Hamburg, 

samt at han således innan kort är hitwäntandes, så at kröningen 

icke långt til kan komma at för sig gå, och huru man då har at förhålla sig 

i anseende til de omständigheter som böra gå förut, såsom Kgl. M:ts tilgifwande 

nådige försäkran med mera, och at man hållit för bäst och rådeligast 

om h:r gr. och landtm:n och samtel. de öfrige respective ståndens 

talemän jemte twenne deputerade af hwart stånd trädde tilsammans, och 

förrut gorde härtil utkast til riksens st:rs widare öfwerenskommande och 

fastställande. Hwilket ståndet uppå tilfrågan biföll. 

Herr borgm. och taleman påminte om angelägenheten, at the h:rr deputerade, 

som blifwit nämde at igenomgå och författa ett utdrag af the 

privilegier och rettigheter som dette ståndet tid efter annan blif:t tillagde, 

måtte ju förr thes häldre med desse angelägne och ståndets interesse 

så nära rörande arbete inkomma, då herr borgm. Renhorn såsom en af 

deputerade berättade, at sedan dem anförtrodt ärende fordrade mycken 

eftertanke, samt mera rådrum, och tid, än deputerade för andra sysslor 

kunde hafwa öfrig, utan det at de saknat åtskillige wed detta tilfäle för 

de nödige warande materialer som gif:r herr bgm:n anledning at skrifwa 

herr secret. Westman i Göteb:g til at han wille meddela ståndet den 

wackra samling han i dette ämne gort, hwarjemte h:r bg:m hemstälte, huruwida 

ståndet skulle finna för godt, at anmoda bem:te secreterare at 

sielf komma up, och gå ståndet tilhanda med den närmare kundskap och 

insikt han genom förber:de samling sig författat. 

Ståndet fant detta göromåhl af den angelägenhet, at det icke tåhl minsta 

tids utdrägt, och at således icke någon anmodan kan göras til secret:n 

Westman at komma hit up, men om herr bgm:n Renhorn för dess dehl 

wil anmoda secret. Westman om oftan:de samling så hade ståndet därwid 

icke något at påminna, och at för öfrigit h:rr deput:de nästk. måndag träda 

tilsammans, och utan at låta hindra sig af någre andre göromåhl fortfara 

med detta arbetet och dess afslutande, så snart som någonsin mögl:t 

må wara, och at de måge hafwa fritt, at därwed til pennans förande tiltaga 

någon skickel. person emot särskilt wedergällnings åtniutande och at secret:n 

Renhorn aldrahälst därtil måtte tagas, så wida dess tid det må tillåta, 

och hwad anges nödig tilgång på materialer såsom af riksdags resol:tion 

med flere förordningar, så lofwade h:r bgm. och talman, at då de 

sådant åstunda, skal det dem lämnas från magistraten härstädes, allenast 

deput:de begära och lämna förtekning på hwad de behöfwa. 

Utomdess bad herr bgm. och taleman at någon hwar af ståndets ledamöter 

wille tänka på detta ämne och inlämna deras pro memoria deröf-


wer til h:rr deput:de. Her:r borgmästarne Cervin och Boberg 1 gorde 

deras ursäkt at för andre emel.komne omständigheter omögl. kunna hinna 

biträda de öfrige deput:de i detta ärende och blefwo altså i deras ställe 

utnämde h:rar bgm:ne Holsten och Lang, samt i herr bgm:n Finneri ställe 

som nu är bortrester herr just:n Faxel. 

Som en dehl af ståndets allmänna beswär, som nu äro projecterade, 

angå sådane måhl, hwilke lämpeligare skulle kunna komma under öfwerwägande 

hos en sådan deputat:n, som ståndet föreslagit genom utdrag 

af dess protocoll under d. 5 Oct. sidstl., til de öfrige stånden, och 

som tydel. skulle komma at utmärka the rättigheter, hwilka städerne och 

landet i anseende til handel och handtwärk böra ega, så anmodades herr 

bgm. och taleman, at hos h:r gr. och landtm:n yrka på, at denna deput:n 

måte ju förr dess häldre komma at utnämnas och börjas och som äfwen 

ännu någon tid torde gå förbi innan de upsatte ståndets allmänne beswär 

hinna at genomgås så fant ståndet nödigt at in antecessum förtekning 

ther genom sielfwa rubriquens uptagande af hwarje punct författas, och 

til urskillningsdeput:n inlämnas med förbehåld, at hwarje punct sedan 

omständligare kunna inlämnas. 

Herr borgmästaren och taleman, gaf wed handen at en deputerad från 

prästeståndet kallat ut honom, och begärt få underrättelse, huru wida 

ståndet samtyckt til den af ridderskapet och adelen åstundade tilökningen 

af ledamöter uti åtskillige deputationer, som prästeståndet för dess 

dehl håller betänckeligit och at bäst wore, det härutinnan förblifwer wed 

det som förr wanligit warit, at herr bgm. och taleman för dess dehl höllo 

före, det man kunde lämna til swars, at borgareståndet i anledning af ridderskapets 

och adelens begäran redan ingådt i en sådan tilökning, och til 

den ändan utnämdt desse af sine ledamöter som komma at biwista sådane 

deputationer, och som hwad således redan skedt icke nu mera gerna 

kan ändras, icke als mera återstår än tilökningen uti protocolls och bewillningsdeputation, 

så menar ståndet öfwer därtil för denna gången finna 

utwäg, dock at likwäl ståndet är af den tankan at något wist fasthållande 

för framtiden bort skie om ledamöternes antahl i hwarje deputation, 

samt at bäst wore, at därwed förblifwer efter förra wanligheten. 

Hwilket af ståndet biföls och hwarpå de ifrån presteståndets deputerade 

inkallades, och honom et sådant swar meddeltes. 

Efter anmälan inkommo 2:ne från bondeståndet deputerade, som anmälte 

ståndets hälsning, med berättelse, hurusom bondeståndet undfådt 

et extr. protoc. ifrån prästeståndet 2 af det innehåld, at til riksdagsarbetets 

widare förkortande samtel. ståndens allmänna beswär måtte inläm- 

1 Antingen Boberg, Carl Gustaf, borgmästare i Ystad, eller Boberg, Johan, borgmästare i Hudiksvall. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 2. Även 2 november 1751.


nas til urskillningsdeputation, och af den samma behörigen remitteras til 

wederbörande deputationers utarbetande hwilket bondeståndet håller 

för betänkeligt och at bäst wore, det allmänna beswärsdeputation handterar 

allmänna beswär efter förra wanligheten samt förmodar at borgarståndet 

blir i det fallet af enahanda tanka. 

Herr bgm och taleman lämnade å ståndets wägnar det swar, at det altid 

skall wara borgareståndet fägnesamt då det kan instämma med bondeståndet 

uti ett och samma tänkesätt och därmedelst bidraga til 

bondeståndets nöje, at ståndet icke ännu haft tilfälle at låta för sig läsa 

prästeståndets uti denna angelägenheten yttrade tanka, men at sådant 

med det första skie skal då borgarståndet icke skal dröja at meddela bondeståndet 

dess mening härutinnan, och at de för öfrigit wille til bondeståndet 

anmäla ståndets wänl. hälsning. 

Uppå ståndets åstundan börjades med upläsande af de återstående 

puncter af allmänna beswären då följande puncter biföllos. 

NB införes efter föregående förtekning 1 

Upl. Stockholms stads borgerskaps memorial om skuldebref och fordringar, 

samt huru twister därom wed wederbörande rätter efter en wiss 

föreskrefwen tid måtte afgöras, som ståndet icke fant sig kunna antaga 

bland sine allmänne beswär. 

D:o om Graingerse 2 stärbhuset. 

Upl:s och godkändes riksdagsfullmakt för borgm. Brunsell, at wara 

riksdagsfullmäktig för Mariefreds stad. 3 

Inkom och upwiste handelsman Hollender behörig fullmakt at wara 

riksdagsman för Uleå stad. Som godkändes. 

D:o upwiste handelsman Holländer fullmakt såsom riksdagsman för 

Cajane stad. 

Herr com:n och bgm. Renhorn upwiste then för honom utfärdade riksdagsfullmakt 

af manufacturdirectionen i Alingsåhs. 


19 om påst och bruks 

20 om intrång af kopparhammare och mässingsbruksägor 

21 om hantwärksämbeten 

22 om ordinarie guarnisoner 

1 Texten saknas. 

2 Läs: Graingerske. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1318.


23 om behörig domstohl 

24 om lindring i tullen på victualiewahror 

25 om licenten 

26 om nåhlmakare och plåtslagareämbetens intrång 

27 om tobaksspinneriernes och såckerbrukens förmohnsrät 

28 om inrikes wäxlar 

29 om pommerske och wissmarske siöfarten på Swerige 

30 om eeks och biörkweds aftagande och samlande 

31 om coopwerdieskeppens befordran 

32 om förklaring öfwer 16 §§ i 1748 åhrs resol. 1 på städernes beswär 

33 om swenskt siöfolks utrikes resor 

34 om nederlagspriset på lin och hampa 

35 om rudimateriers exportation emot F dahlr p:r 

36 om fiskehandelen i skärgården 

37 om manufacturcontoirets förmohnsrätt 

38 om den nye accisinrättningen 

39 om tilsyningsbetiente i Bergslagen 

40 om markgångstaxor i bergslagsstäderne 

41 om confiscationer af öfwersmide 

42 om rättegångar emot gäldbundne bergsmän 

43 om bergsliquidationsmäns arfwode 

44 om lapparnes handel på Norige 

45 om andre tullens erläggande i bergsstäder 

46 om tull för sill som betalas efter wanligheten och ej efter wärde 

47 om accisen för städernes utsäde 

48 om intrång wid marknader 

D. 19 Oct. afslogs 

Om premier för barnhusbyggnad 

Om påstmästareämbeten, hwarom i det stället kommer at igenom underdånigt 

bref til Kgl. M:t at anhållas. 

D. 25 Octobr. 1751 

Juster. protocollet af d. 19 Oct. 

Upl. ett af herr borgm:n Lundeberg upsatt pro memoria rörande det 

förfång, som tilfogas städernes borgerskap af allmogen å landet, genom 


Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 



olofl:t upköp af försäljande af allehanda slags landtmannawahror, som 

herr borgm:n förmenar endast bör ske af de i städerne warande handlande, 

jämte de botemedel, hwarigenom sådant förfång och landsköp för 

framtiden rättas måtte. Och hemstälte herr borgmästaren, om icke detta 

måhl, såsom rörande städerne i gemen måtte blifwa ibland allmänna beswären 

intagit. Men som detta är ett ärende, som egentel. hörer til den deputations 

göromåhl, som af borgareståndet genom dess extr. protocolli 

under d. 5 i denna månad blifwit föreslagen, och hwaröfwer nu wäntas 

de öfrige ståndens utlåtande och bifall, så fant ståndet bäst, at detta af h. 

borgm. Lundeberg författade pro memoria emedlertid må komma hwila, 

och at innan det til denne deputation aflämnas, det först ännu en gång 

blifwit i ståndet upl:t och öfwerwägadt, eftersom en och annan af ståndets 

ledamöter yttrade åtskillige betänckeligheter wed åtskillige af de 

däruti upnämde omständigheter och hwarigenom dehls landtmännen 

lättel. fuller kunna afskräckes at til städerne med sine wahror inkomma, 

dehls borgerskapet i städerne lämnas tilfälle, at alt för högt therå upstegra 

priser. 

Uppå åtskillige ledamöters begäran uplästes å nyo § af allmänna beswären 

om drabanteinqwarteringen. 

Warpå herr rådman Amelberg jemte flere sig yttrade at upstäderne 

icke kunna samtycka til denna §, eftersom det ostridigt will följa, at så 

snart stapelstäderne skulle undslippa, at af deras inqwarteringstolag bidraga 

til Arboga och Köpings städer för den dem ålagde drabanteinqwartering, 

enl. Kgl. Mj:t nåd. resol. af åhr 174 – 1 upstäderne då därmed 

skulle bli betungade, som likwäl nu genom nyss högstbem:te kgl. resol. 

därifrån äro aldeles befriade och at denne §:s slutmening, hwarest det 

står at på något annat sätt fond til desse inqwarteringar måtte lämnadt 

all anledning til denne fruktan. 

Herr brukspatron Strang sade det han så mycket mindre för dess dehl 

kan finna denna stapelstädernes beswär billig, som det kan bewisas, at de 

undfådt rätigheten till denne afgiftens upbärande och disponerande med 

de willkohr, at däremot förnöja Arboga och K:pgs städer för drabanteinqwarteringen. 

Herr borgm. C. G. Boberg: Mig tyckes at quæst:n confunderas. § innehåller 

aldeles icke något sådant som nu påstås, stapelstäderne begärer 

endast befrielse från bidragande til Arboga och K:pgs drabanteinqwartering. 

Men ingalunda medförer det den påfölgden at därföre upstäderne 

bör därmed beswäras, hwarom icke et enda ord är nämt, el. som därtil 

gier anledning, hwilket rät så litet kan följa, som at Ystads stad kan begära 

ärsättning af de öfrige städerne i riket, för det at staden åtskillige 

1 Sista siffran saknas.


gånger blifwit med dryge inqwarteringar beswärad, hwaröfwer de upgifwit 

räkning och fordran, men ännu icke fått något därför til godo niuta. 

Hwad dessutom sielfwa saken wedkommer, måste jag bekänna, det 

jag icke finner hwarför en så stor och orimlig inqwarteringssumma må 

bestås Arboga och Köpings städer och som ungefähr lära gå til 3000 dlr 

s:mt årl. för 200 drabante, och hwilka ändå aldrig på en gång komma at 

uppehålla sig i desse städer, utan de mästa wistas på andre orter i riket, 

utan at någonsin ditkomma. Jag kan ock intet annat finna, än at det snarare 

bör anses och hållas för en förmohn, än tunga för en stad at hafwa 

inqwartering af officerare, som klart åstadkommer rörelse och förtienst 

för borgerskapet i en stad, åtminstone skulle jag räkna det för en förmohn, 

om slik inqwartering wore uti Ystad. 

Herr borgm. Wetterstedt: Detta måhl har altid warit et trätefrö i ståndet, 

som en gång gifwit detsamma anledning, at öfwerlämna dess afgörande 

till Kgl. M:ts egit nådigste godtfinnande; sedan det nu skedt, ser 

jag ock, hwarföre det å nyo må uptagas och ställas under fråga. 

Herr bgm. Cervin: Jag kan icke annat, än i det högsta påstå, at som 

denna § redan i ståndet warit upl. moget öfwerwägd och bifallen, at således 

det må förblifwa wed ståndets en gång fattade slut. Härmed göres 

stapelstäderne upstäderne ingenting för nära, de påstå nu dem ostridigt 

tilkommande rättighet. Stockholms stad har först påtagit sig inqwarteringstolag, 

sedan de öfrige stapelstäderne i konung Carl d. XI:tes tid men 

allesammans hafwa tillika från första början däremot undfådt försäkran, 

at få den upbära och anwända til sine egne enskylte behof. Om i konung 

Carl d. XII:tes regementstid denne förmohn blef dem fråntagen, war det 

en sak, som då icke kunde påtalas, men wed 1723 åhrs riksdag hafwa de 

fått dem åter, med fullkl. och tydel. försäkran, at den skulle så under borgerskapets 

egen fria förwaltning, och til deras enskylte behof få anwändas. 

Wi ärkänna ju alle thenne af alle andre dylike resol:r för det, som 

egentel. kan kallas borgareståndets privilegier, och jag hemställer, om 

det är rimmeligit, at ståndet sins emel. nu bör ställa det under quæstion, 

som för privilegier anses bör och i riksdagsresol:r grundat är. Sedan nu 

en konungs resol. är utfallen som därutinnan gör ändring, så får jag billigt 

fråga, hwad det nu rörer upstäderne, at stapelstäderne åter begär en 

dem så ostridigt tilkommande rättighet, åtminstone protesterar jag för 

min dehl emot all ändring i denne en gång af ståndet faststälte §, så 

mycket mera, som det på mitt sätt wisas kan, at påfölgden är sådan, som 

å upstädernes sida fruktas för, som skulle de komma at på något sätt betungas 

ett bidragande til denna inqwartering, om stapelstäderne därifrån 

blifwa befriade, och hwarom åtminstone ingen anledning finnes uti sielfwa 

§. 

Herr bgm. Renhorn: Efter här taltes om, som skulle den för städerne 

Arboga och Köping bestådde inqwarteringssumman wara alt för drygt


tiltagen så får jag lof at til uplysning berätta, at uträkningen i det nogaste 

är gord, på den grund som inqwarteringsförordningen innehåller, och 

icke något däröfwer, hwarwid desse städer sig aldeles passiwe förhållit, 

och hwad det angår, at icke alla drabanter på en gång äro wistandes i staden, 

så kommer det ändå för borgerskapet på et ut, och är för dem lika 

så beswärl:t, eftersom det likafult altid måste hålla samma och det mera 

i beredskap, officerare må ock bli längre el. kortare tid i staden, äfwen 

som det för borgerskapet altid är osäkert när drabanter kommer el. går. 

För öfrigit är det icke allenast billigt, utan ock en gång redan afgort och 

faststält, at Arboga och Köpings städer bör niuta inqwarteringshjelpen 

til godo, och kan det wara dem lika mycket, om stapelstäderne därtil 

skola bidraga, el. ståndet därtil kan gifwa förslag på någre andre medel. 

Jag får likwäl påminna det, at inqwarteringstolagen aldeles icke betalas 

af stapelstäderne, utan af alla dem, som köpa och nyttia de wahror, på 

hwilka denne afgift lagder är. 

Herr bgm. Boberg: Mig är ganska wäl kunnigt huru förloppet warit i 

anseende til denne så kallade inqwarteringstolagen och dess bewiljande. 

Jag wet ock, at samtel. städerne dehltagit uti et wist contingent til Arboga 

och Köpings städer, men jag måste ock tilstå, at jag icke wet at det är 

någon sådan lag faststäld, at ju städerne kunna påläggas wed wisse tilfälen 

emottaga inqwarteringar utan at därför de öfrige st:ne därtil bör bidraga. 

Det sades, at om icke alle drabanterne på en gång äro uti sin 

inqwartering, måste borgerskapet likafult hålla dem husrum med det 

mera tilhanda, men jag kan så mycket mindre medgie at så, som inqwarteringsförordningen 

tydel. stadgar, at när officerare 1 månad warit borta 

utur dess qwarter, är borgaren sedermera intet skyldig at hålla honom 

det i beredskap, och jag menar mig dessutom icke fela, om jag tror, 

at för denne inqwarteringens skuld, hafwa städerne Arboga och Köping 

undfådt ansenl. donationer af jord, hwilket om så är, äro de så mycket 

mindre berättigade, at mäta någon inqwarteringshielp i pg:r. 

Herr bgmst. Renhorn: At Arboga och Köping för en sådan orsaks 

skuld fått någre donationer af jord, kan icke wisas, och utomdess är det 

åberopade skälet uti inqwarteringsförordningen icke lämpel. til desse 

städer, i anseende til drabanternes inqwartering, hwilke flere månaders 

tid på en gång äro pliktige at göra kungswakt här i Stockholm, och således 

deras inqwartering af en hel annan beskaffenhet än the ordinaire. 

Herr borgm. Wetterstedt itererade hwad han nyss förrut sagt, neml:n 

at stapelst:ne 1723 återfådt inqwarteringstolagen, med det wilkohr, at 

wara answarige för Arboga och Köpings städers förnöjande i anseende 

til drabanteinqwarteringen med det mera, som sedermera händt. På 

ståndets egen begäran hade Kgl. Ms:t. nu sedermera fält dess nådige utslag. 

Wilja stapelstäderne icke därmed wara nögde, så uprifwes wäl saken 

å nyo, men at h:r bgm. ändå icke wille wara däremot om de kunna


winna någon befrielse, allenast det icke måste, på upstädernes bekostnad, 

och at kraftigt förbehåld därutinnan göres. 

Herr rådman Ammelberg, och herr borgm. Sundwald påstodo, at som 

detta måhl så nära rörer upstädernes rättighet och interesse, kunna de 

icke utan ömtålighet anse, om en sak ytterligare fattas under fråga, hwarutinnan 

upstäderne redan wunnit befrielse, och förbehöllo alt therföre, 

at denna puncten icke må under allmänne beswären intagas. 

Herr borgmästaren Boberg: Det torde bli alt för widlyftigt, at nu ingå 

i alla merita af denne sak. Jag hemställer, om icke alt kan wara därmed 

hulpit, och § bli ståndandes på det sättet, at slutet ändras och den meningen 

åter insättes: dock så at upstäderne få niuta Kgl. Mj:t:s nådige resol. 

til godo. 

I anledning häraf gorde h:r bgm:n och talman proposition om ståndet 

är nögdt, at § blir ståndandes med en sådan tilläggning, som med Ja 

beswarades. 

Herr borgm. Cervin förklarade sig det han för dess dehl är af den tanken, 

at ingen ändring sker utan at § må bli af det innehåld, som en gång 

blif:t bifallit, och at slutmeningen blir med de orden: at någon annan fond 

härtil blir utsedd. 

Upl. råd. och handelsman Modeens memorial, hwarutinnan han antager, 

hurusom riksens ständer wed sidsta riksdag förklarat, det nya stångjärnswärk 

hädanefter måge priviligieras at anläggas, icke eg:n at de som 

blifwit inrättade måge få flyttas i Finland, Öster och Västerbotten samt 

Wästernorrland, städerne uti deras träwärks samt i synnerhet brädehandel 

til mehn och förfång, med mere; at uti Kgl. Mj:ts däröfwer utfärdade 

nåd resol. på städ:nes allmänne beswär wed sidstl. riksdag och dess 36 § 

skal influtit som skulle sådane bruksflyttningar endast wara förbudne 

nära intil städerne, men at likafult det händt, at uti Medelpad egarne af 

Gallströms bruk sökt få flytta en dehl af samma brukssmide til en annan 

ort, äfwen ock afl. direct:n Polack biudit til at i Medelpad få anlägga et 

järnbruk, hwaraf Sundswalds stad redan haft oro och beswär wed de i orten 

skedde undersökningar och rätegång å högre ställen, hwilket ock 

framdeles torde hända, och ber:de städer ständigt blifwa oroade, så 

framt icke de i resol. influtne orden nära intil städerne blifwa uteslutne. 

Och som herr rådman Modéen förmenar at desse ord af förseende kommit 

hos expeditionsdeputation wed sidstl. riksdag at inflyta, så anhåller 

han om ståndets biträde at därom må efterhöras, och på then händelsen, 

så finnes skedt wara, ståndet wille se til hörs. ett sådant förseende måtte 

blifwa behörigen rättat. 

Ståndet fant godt at thess deputerade uti uhrskillningsdeputation underrättar 

sig om riksens ständers härutinnan wed sidstl. riksdag fattade 

slut, samt huruwida den i anledning däraf til Hans Kgl. Ms:t. afgångne 

expeditionen är därmed til alla dehlar enlig, samt at de sedermera därom


inlämna deras berättelse til ståndet. Skulle då däraf finnas, at något förseende 

skedt uti expeditionen som h:r rådman Modéen nu förment, så 

kan därom ifrån ståndet afgå påminnelse til de andre stånden til behörig 

rättelse uti hwad kan wara felat. 

Upl. riksdagsfullmäktigens från Wadstena stad h:r bgm. Sundwalls 

memorial 1 om åtskillige ärender, som han förmenar kunna intagas i ståndets 

allmänne beswär. 

1 puncten rörande det förfång, som hos städernas handtwärkare förmedelst 

fuskare på landet, adelens egne antagande arbetare med mera 

afslogs såsom redan uti ett af beswärspuncterne omrördt måhl. 2:dre 

puncten om förbudet på tehns utförsel, och högre manufacturfond på utifrån 

inkommande linne. 3 puncten om munderingsarbetets fördehlning 

emel. handtwärkarne i städerne. 4:de puncten om påstfrihet för magistraterne 

i städerne. 5:te om lindring i tullen på allehanda victualiewahror 

afsloges, såsom dehls uti de upsatte allmänna beswären, dehls genom 

utkomne förordningar afgordt måhl. 6:e puncten om scholebetienter, 

och et lämpeligare och nytigare upfostringssät afslogs likaledes, såsom et 

måhl som egentl. hörer til upfostringscommission, och hwarthän hwar 

och en har frihet at sig wända, och wed handen giofwa, hwad han finner 

kunna gagna til samma ärendes främjande. 

Upl. herr borgm:n Ugglas å Sala stads wägnar til riksens ständer ingifne 

memorial, hwarutinnan begäres det riksens ständer wille yttra sig öfwer 

bem:te stads wed sidstl. riksdag gorde af då warande secrete utskott 

tilstyrkte samt til riks:s str:s hänskutne men då icke afgjorde ansökning 

om 1 öre sm:ts åtniutande af hwarje mantahl i riket til de afbrände publique 

husens återupbyggande i staden. 

Ståndet biföll at för 1 åhr 1 öre s:mt i städerne och på landet för hwart 

matlag må bekostas, de inwånare undantagne, som äro oförmögne, och 

som sielfwa undergådt eldswåda, och det alt i anseende til den stora 

olycka hela denna staden genom sidstöfwergångne swåra eldswåda öfwergådt, 

hwilket skrefs på memorialet och afsändes til de öfrige stånden. 

Upl. riksdagsfullmäktigen från Ulricehamn h:r rådman Stenströms 

memorial och begäran, 2 at staden måtte förunnas 1 öre s:mt af hwarje 

matlag, wikt til dess trånga och förfallne kyrkas förbättran och utwidgande, 

samt ett fattighus uprättande, hwilket bifölls, och at sådant måtte genom 

påskrift com:s med de öfrige resp. stånden, samt med samma 

wilkohrs och tids utsättande som för Sala; hwarwed begge desse h:rar 

riksdagsfullm. sig förklarade, det i händelse intet de öfrige resp. stånden 

skulle härtil lämna deras bifall, och at endast i anseende til det begärte 




sammanskottets undfående af städerne allena, de då aldeles skola afstå 

ifrån deras nu gorde begäran. 

Upl. bgm. Faxells memorial, 1 at kruthandelen i riket måtte enl. 1734 2 

åhrs kgl. förordning 3 anses för en borgerl. näring, och kgl. kgscoll:m icke 

som hittills oftast skedt lämna krutposter åt en och annan i Wermelandsorten, 

som icke ägt någon handelsrättighet och som en och annan af de 

öfrige ståndets ledamöter berättade, at så å flere orter skal tilgå, ty fant 

ståndet bäst, at detta må genom en punct i allmänna beswären blifwa anmält. 

Upl. de följande puncter af allmänna beswären och biföllos följande: 

NB vide hosföljande lista. 4 

Anmälte riksdagsfullmäktige från Stockholms stad och åldermän:ne 

Bruhn och Holst, hurusom the, i anseende til hwad anfördt blifwit uti 21 

§ af ståndets allmänna upstälte beswär och den därutinnan förde klagan 

öfwer handtwärksämbeterne här i staden, warit tilsammans med samtel. 

deras åldermän til at af dem underrätta sig, huruwida en sådan swårighet 

blifwit gord för den som ifrån de andra orterne sökt mästerskap, at de 

mästa nekat därtil, men at likwäl det funnits at et och annat ämbete torde 

gort willkohren drygare än som wederbordt, hwilket som de öfrige ansedt 

för et missbruk, som för framtiden både kunde och borde rättas, så 

hade the fådt af dem samtel. in commissis, at därom lämna all försäkran 

samt at kostnaden wed slike tilfällen hädanefter i et för alt icke skal öfwerstiga 

25 à 30 plåtar, at til yttermera wisso ämbeterne sins emel. kommit 

öfwerens om 50 dlr sm:t intr. för den som häremot bryter, samt at 

denne stadens wällofl. magistrat må äga tilsyn, at det blir efterkommit, 

som nu är lofwat, och i annor händelse sätta hwad däremot skie kunde. 

Och som ståndet således förmodel. härigenom wunnit hwad med denne 

§ egentel. warit påsyftadt, så förmodade åldermännen Bruhn och Holst, 

at § aldeles skulle kunna utgå. 

H:r bgm. och talmannens fråga om ståndet härtil samtycker, emot ämbetenas 

nu gifne försäkran, och at magistraten här i staden må hafwa 

therpå wederbörl. tilsyn, beswarades med Ja! och kommer häröfwer behörigt 

utdrag af protocollet at upsättias och utfärdas. 

Herrar electorerne upgåfwo deras gorde dehl på tilökningen af ledamöter 

uti bewillningsdeputation, 5 neml:n h:r rådman Kerrman och h:r 

bgm. Uggla, samt til landt- och siömilitiedeputation 6 h:r borgm. Johan 

1 Borgarståndets arkiv, R 1317, nr 79. 

2 

Läs: 1730. 

3 

Årstrycket 3 juli 1730: Kongl. Maj:ts nådige Förordning, angående Kruthandel uti Städerne. 


5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 15. 

6 



Boberg, h:r rådman Hollender, h:r bgm. Engellau, h:r De Boe, h:r justitiarien 

Faxel. 

Upl. borgm:s ifrån Laholm Nils G. Appelbergs skrift 1 jemte borgerskapets 

i samma stad til ståndet stälte ansökning, at denne bgm:e måtte 

som stadens riksdagsman i ståndet intagas. 

Herr bgm. och talman frågade, hwad härwed wore ståndets tanka, då 

ståndet sig yttrade, at som uti thesse nu upläste skrifter intet någre andre 

omständigheter äro föredragne, än som förut warit ståndet kunnige och 

en så märkel. tiänstetid felas för denne bgm:n, som enl:t Kgl. Ms:t.s nåd. 

utfärdade förordning fordras af en magistratsperson innan den kan wara 

habil riksdagsman af ståndet i anseende därtil 2:ne gånger då denna ansökning 

warit före, afslagits och denna begäran, i anseende til då anförde 

skähl, så finner ståndet icke el:r nu någon anledning at ändra dess tanka, 

utan förblifwer en gång för alla därwed. 

Herr bgm:n C. G. Boberg gorde likwäl thess förbehåld, och at han 

wore af den tankan at som staden enständigt yrkar därpå at ingen annan 

habil man hos den samma finnes, som sig riksdagsmanskapet kan och 

har tilfälle at åtaga, så kunde en sådan besynnerl. omständighet i hans 

tanka med fog lämna ståndet skäl. anledning at wilfara stadens begäran. 

Herr borgmästaren hade wäl från första början warit af den tankan at 

ingen bordt blifwa i ståndet intagen för hwilken en längre el. kortare 

tienstetid feltes, men som ståndet gort grace i anseende til en och annan, 

oaktadt en sådan felande omständighet, så höllo han nu, så som de förre 

gångerne, då slike ansökningar förewarit, at enär grace sker, kunde den 

äfwen så wäl sträcka sig til den för hwilken en längre tid felade, som til 

den, för hwilken en kortare tid återstode. 

Herr borgm. Renhorn upwiste riksdagsfullmakt som honom blifwit 

lämnad af Kongsbacka stad, dat. 30 Aug. sidstl. 2 


Just:s påskriften på herr borgm. Ugglas i går upl. memorial ang:de 1 öre 

smt:s åtniutande af hwarje matlag i riket til den puiblique husens upbygnade 

i Sala stad. 

Likaså för herr rådman Stenström. 

Upl. uhrskellningsdeputations förtekning på remitterade och afslagne 

måhl. 3 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 6. Även 26 september 1751. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1318. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Urskillningsdeputationen, nr 2.


Herr borgm. Renhorn berättade sig hafwa hört det torde de öfrige 

resp. stånden stadna i den tankan at lämna til lagcommissions utarbetande 

det måhl, som ståndet genom dess extr. prot:i under d. 5 i denna månad 

hållit före böra uti en särskilt ständernes deputation föreläggas och 

afgöras. Och som i en sådan händelse desse så angelägne måhl skulle 

komma under en längre omgång, och tiden alt för mycket utdragas, ty 

fant ståndet för godt, at genom 2:ne deputerade til präste och bondestånden 

recommendera dette angelägenheten, samt at ståndet icke annat 

förmodar, än ju prästeståndet lärer stadna med ståndet ang:de nyssn:de 

föreslagne deputationer uti enahanda tanka såsom stödiande sig på rättwisa, 

kgl. förordningen af åhr 1734, samt hwad redan förut i anseende 

thertil hos samtl. riksens ständer blifwit belefwadt. Skulle saken taga den 

långa omgången at den först remit:s til lagcom:n och så därifrån uplämnas 

til Kgl. Mj:ts egit nådige afgörande, blir endast tiden utdragen och 

göromåhlet i lika widlyftighet som hittils, där det likwist angår ett stånds 

fri och rättighet, och hwilket nu emedan riksens st:r äro samlade lämpeligast 

kunde afgöras, genom det at någre få deputerade gå tilsammans 

och det utarbetar til riksens ständers egit ompröfwande och fastställande 

och blefwo herr borgm. Renhorn samt h:r rådm. Malmsten utnämnde at 

hos prästeståndet detta föredraga, som efter någon stund återkommo, 

och berättade det prästeståndet försäkrat, at med all ömhet låta thenne 

sak hos sig komma under öfwerwägande. 

Herr borgm. och talman lemnade wed handen, huru han af herr statssecret:n 

bar. v. Höpken undfådt afskrift af de för gewährsfactorierne föreslagne 

privilegier, och som ståndet således wunnit dess åstundan, hade 

herr borgm. och talman efter af herr statssecret:n lemnad ansökning 

återtagit det underd. bref som til Hans Kgl. Ms:t från ståndet upgådt eftersom 

det skal wara owanlight att något stånd på det sättet Kgl. Ms:t i 

underd:het i slike tilfällen tilskrifwer. 

Upl. de öfrige ännu återstående puncterne af allmänne beswären och 

biföllos följande 

vide förteckningen 1 

Upl. h:r bgm. Kellanders memorial, 2 hwarutinnan han andrager, hurusom 

Borås stad skal genom en altför wida, och långt utom dess privilegier 

sträkt handel, på åtskilligt sätt förfördela andre städer uti theras 

handelsrättighet samt at, som sådant för framtiden bör rättas, at til den 

ändan härom en särskilt punct må ibland allmänne beswären blifwa införd. 

Som ståndet altid ansedt för mycket ömtåligt då det som angår den 

ena el. andra stadens privilegier, kommer at ställas under fråga, men 




ännu mera at underkasta sådanne måhl de öfrige ståndens omdömme 

och decision, så fant ståndet rådeligast och bäst, at enär dylike quæstioner 

icke undwikas kunna det åtminstonne om mögel. är, ståndet häldre 

söker at innom sig sielft dem jämka och räta, och at således äfwen nu 

någre af ståndets ledamöter blifwa utnämnde, som i herr bgm. Kellanders 

och Borås riksdagsfullm:e herr handelsm. Halls närwaro underrätta 

sig om hwad å ena sidan öfwerklagas, och huru å then andre de åberopade 

privilegierne lyda, och i anledning theraf söka utfinna någon utwäg til 

alla klagomåhls undanrödiande, och hwarom de sedan til ståndet deras 

berättelse inlämna. Och blefwo härtil nämde h:r bgm Schultén, herr rådman 

Muncktell, herr rådman Malmsten och herr rådman Gother. 

Upl. herr borgm. Lundebergs skriftel. ingifne tankar 1 om utwägar til 

ett mera proportioneradt dehltagande uti utskylder undersåtarne emell. 

I synnerhet till lisa för städernas borgerskap som nu med en och annan 

utskyld skola i större mohn wara betungade än de öfrige rikets undersåtare. 

Som detta ämne egentel. bör komma under öfwerwägande uti bewillningsdeputation 

så tykte ståndet bäst wore at h:r bgm. lämnar dette 

förslag til ståndets deputerade uti samma deputation som det måge til sig 

tagas, och hos deputationen til dess öfwerwägande föredraga. 

Upl. h:r rådman Modeens ingifne memorial 2 om hwarjehanda utwägar 

til skogarnes fredande uti Medelpad, hwilket ståndet fant wara ett måhl, 

som aldrahelst må inlämnas til den af Kgl. Mj:t. förordnade skogscommission. 

Upl. presidentens nu mera H:r Exc. h:r riksrådet baron Löfwenhielms 

til riksens ständer inlämnade memorial 3 om en underd. föreställning til 

Kgl. M:t, at som man räknar för en dehl af den trygghet och säkerhet 

hwar och en bör äga, enl. rikets fundamentale och allmänne lag, at ingen 

sak el. person må bli dragen ifrån sin uti lag el. särskilte stadgar utsatte 

laga domstol; ty anhålles i underd:t, at theröfwer måtte hållas noga hand, 

och at inga extraordinarie domstolar af Kgl. Ms:t., utan i högsta nödfall, 

och thär ingen annan utwäg gifwes, måge warda förordnade, samt at då 

sådant äntel. skal skie, bepröfwade och i ständige ämbeten sittiande, och 

om domsysslor wäl kunnoge män, måge til sådanne sysslor utses, sedan 

wederbörande hofrätters och collegiers underd. utlåtande om personerna 

blifwit infordradt. 

Äfwen upl. därwed fogade påminnelser af lagmannen baron Wrangel, 

samma ämne rörande hwilket alt hos r. och adelen warit föredragit, samt 

genom påskrift under d. 5 Oct. sidstl. sålunda afgort, at r. och ad. remitterat 

memorialen til riks. st:s justitiedeputations utlåtande, som tillika 





har at gifwa r. st:r. tilkänna, af hwad orsak de omförutn:e extraordinarie 

domstolar hittils blifwit förordnade, som ock af prästeståndet under d. 

25 blifwit samtykt och nu äfwen af ståndet biföls, och efter wanligheten 

påskrefs. 

Upl. utdrag af protocollet från justitiedeputation 1 under d. 24 sidstl., 

hwarutinnan deputation lämnar wid handen, at then samma af Kgl. Ms:ts 

nådige proposition, gort sig underrättad om hwad til religionens bibehållande 

föreluppit, och Kgl. Ms:t:s nådige godtfinnande och förordnande 

underställt blifwit samt at Kgl. Ms:t:s i anledning theraf gorde anstaltande 

haft all önskel. wärkan, til r:s str:s och hwar inwånares fullkomligaste 

hugnad och fägnad, i anseende hwartil deput:n hemställer, om icke hos 

Kgl. Ms:t för thetta dess nåd. förordnande underd. tacksägelse afläggas 

bör. Och biföll ståndet deputationens härutinnan yttrade tanka. 

Upl. just.deput:ns extr. prot. 2 af d. 18 sidstl. October af innehåld, at sedan 

1738 åhrs riksdag ingen stadfästelse skedt af riksens ständer på the 

stadgar, förordningar och förklaringar, som Kgl. Ms:t med råds råde 

emel. riksdagarne låtit justitie och utsökningsmåhl utgå, med hemställan, 

om icke thenna just.deput:n må the emel. riksdagarne åhr 1738 och 

åhr 1746 utkomne kgl. förordningar, förklaringar och bref til öfwerseende 

företaga, och thesse sit betänkande lämna, hwilket r. och a. genom påskrift 

under d. 19 sidstl. bifallit, med tilläggning at just.deput:n jämwäl 

äger at sig til öfwerseende företaga de kgl. bref och rescripter, som uti 

just. måhl sedan 1738 åhrs riksdag kunna wara utfärdade. 

Prästeståndets bifall under d. 25 är ense med r. och ad. med den ytterligare 

tilläggning, at ock alle andre från 1738 utkomne kgl. förordningar, 

bref och rescripter i måhl som i just.deput:n icke förekomma måtte i sine 

behörige deputationer blifwa öfwersedde och biföll ståndet r. 

och ad. med prästeståndets tilläggning. 

Upl. bergsdeputations betänkande 3 af d. 24 sidstl. ang:de Ädelforss 

guldwärk, och hwarutinnan deputationen tilstyrker at detta wärk än ytterligare 

och åtminstone til nästa riksdag må drifwas för Kgl. Ms:t och 

cronans räkning, och at under samma tid til wärkets uprätthållande och 

wederbörl. fortsättiande 10000 dlr s:mt därtil måtte anordnas, samt at 

wärket därjämte såsom Kgl. Ms:t och cronan tilhörigt, efter förra wahnligheten 

må til dess behof ifrån Husqwarns krutbruk, årl. fritt och utan 

betahlning få afhämta 30 centner krut och för det öfrige hushåldningen 

blif:r på det sättet före wed detta wärk, at som desse 10000 dlr s:mt årl. 

nyttias til dess drift, dess nu warande skuld til kgl. b:gscoll:m och r. str:s 

banque betalas med afkomsten el:r det tilwärkade guldet, och hwad se- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 1. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 1.


dan återstår af de nu föreslagne guldwärksmedel efter handen och til 

nästa riksdag betalas. 

Ståndet tog denna saken under ett noga och ömsint öfwerwägande, 

och ehuru å ena sidan ståndet hade sig kunnigt de många utgifterne som 

denne riksdag förefalla, och til hwilka alla swår och knapp tilgång lärer 

blifwa, dock förekommo å andra sidan följande betänkligheter; neml:n 

att enl:t så wäl kgl. bg:scoll:ii upgifwne berättelse, som deputationens yttrande, 

detta wärk sedan sidsta riksdag blifwit fördt med mycken god 

hushåldning och bättre utkomst än de förra åhren; at alla de nu warande 

goda anwisningar hwilka med tiden förmodel. kunna både böra, och efter 

handen ärsättia, hwad hittils å wärket anwändt blifwit, skulle försummas, 

och alt hwad cronan hittils påkåstadt och hwarigenom wärket redan 

blifwit försedt med nödige inrättningar af bek och smältwärk, samt äfwen 

en tilköpt nyttig fast egendom, skulle blifwa förgäfwes, om nödigt 

förlag för framtiden skulle saknas, at ingen annan utwäg genom privat 

interessentskap synnes mögl. och således alt fåfängt om inte cronan sielf 

wil uppehålla och drifwa wärket i egit förlag. 

At ehuru mera p:gr til wärket upgådt och hwaremot det wundne quantum 

guld kan swara, är at det likwäl så wida en rehn nationel winst, som 

de utgifne pgrne stadnat innom i riket, och kommit dess undersåtare til 

gagns, det tilökade guldet åter altid ett nytt och för riket tilökt capital: at 

efter all wedertagen principe i alle länder, man bör på alt sätt upmuntra 

och främja de inrättningar, som bidraga til rörelsen inwånarne emel. 

samt til pgr:nes sparande och capitalets förökande. At guldwärk öfwer 

hela wärlden icke med annan räkning sig bära. At detta wärk kunnat 

bättre bära sig hade det icke i första början och under det då warande 

private intressentskap genom en oförsiktig hushåldning råkat i willerwalla. 

Och i anseende til altsådant jemte de flere skähl, som omständeligare 

i deputationens betänkande äro föredragen, stadnade ståndet i det 

slut, at bifalla deputationens tilstyrkande ang:de 10000 dlr s:mt årl. til 

wärkets drift, så wida medel i staten är at tilgå, men at i annor händelse 

däruti sker någon förminskning, äfwen ock at guldwärket efter wanligheten 

må utan betalning få ifrån Husqwarns bruk årl. afhämta 30 centner 

krut. 

Anmälte herr borgm. C. G. Boberg at han uti et angelägit ärende har 

nödigt at på 2 el. 3 dagar resa ut på landet. 

Upl. herr borgm. Engellaus 1 och herr rådman Gothers 2 memorial om 

åtskillige puncter, som de förmena kunde införas i allmänna beswären. 



1751 den 2 november 69 

Ståndet fant större dehlen redan wara i allmänna beswären intagne, 

och at öfrige af den egenskap, at det i allmänna beswären icke uptagas 

kan. 

Herr rådman Modeen upwiste behörig för honom utfärdad riksdagsfullmakt 

för Sundswalds stad af d. 17 Oct. 1751. 

D. 2 November 1751 

Just:s protocollen af d. 25 och 26 Octobr. 

D:o protocollsutdraget 1 ang:de ämbeternes härstädes lämnade försäkran 

som ses af protocollet under d. 26 sidstl. Octobr. 

Upl. prästeståndets extr. protoc. 2 af d. – 3 sidstl. af innehåld, at prästeståndet 

håller före det war mäst bidragande til ärendernes och riksdagens 

förkortande, om ståndens allmänna beswär blifwa i urskillningen ingifne, 

thes urskilde och til sine wisse deputationer hänskutas samt therifrån genom 

behörigt betänkande directe til ståndens plena aflämnades. 

Och påtog sig herr borgm. Cervin att dette til sig taga, samt til widare 

öfwerwägande til nästa plenum föreslå och upsätia, hwad härutinnan må 

kunna blifwa ståndets tanka och yttrande. 

Upl. lagmannen grefwe Gyllenstiernas til riks:s ständer ingifne memorial 

4 om en längre termins utsättiande til r. och ad:s allmänna beswärs ingifwande, 

än de uti uhrskillningsdeputation försekrefne sex weckor, 

hwartil r. och ad. genom påskrift af d. 26 Octobr. samtykt, samt utsatt 

den begärte prolongationen til och med d. 15 uti denna månad, som prästeståndet 

under detta dato bifallit. Ståndet lämnade äfwen härtil sit bifall, 

dock med det wilkohr at alla resp. stånden niuta samma tid til godo, 

til sina beswärs ingifwande, som påskrefs. 

Upl. instruction för tulldeputation, 5 som biföls allenast med den tillläggning, 

at uti 3 §, hwarest det står det alla til tullens förminskning skedde 

afkortningar samt onödig och öfwerflödig betiening kommer at noga 

öfwerses, och til cronans fördehl i akt tagas, det ordet pensioner äfwen 

må läggas til. 

Upl. riksdagsfullmäktigernes De Boe och Krögers memorial, 6 därutinnan 

de gifwa tilkänna det de tilägna sig dehl i det memorial som Sundwalls 

7 riksdagsman rådman Modéen til ståndet ingifwit om ordentel. 

1 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 2. Även 19 oktober 1751. 

3 

Datum saknas. 

4 


5 Borgarståndets arkiv, R 1313, Tulldeputationen, nr 1. 

6 


7 Läs: Sundswalls.

70 1751 den 6 november 

utsyning genom wederbörande cronobetiente på den skog som af allmogen 

där i orterne fälles til kohlning, med begäran, at detta måhl för dess 

wikt och angelägenhets skuld måtte ibland ståndets allmänna beswär 

blifwa intagit; men ståndet fant sig föranlåtit at härutinnan förblifwa wed 

dess fattade beslut under d. 26 sidstl. October då herr rådman Modéens 

memorial före war, och at detta är et måhl, som lämpeligast kan til den 

förordnade kgl. skogscommission inlämnas. 

Herr borgm:n och talman berättade, det under öfwerläggande med 

herr gr. och landtmarskalken, samt de öfrige ståndens talemän blifwit för 

bäst och nyttigast ansedt, at som Kgl. Ms:ts tilgifwande försäkran nu är 

worden af de thertil förordnade deputerade öfwersedd, och sålunda bör 

til riksens ständers plena uplämnas, at den förut må uti en stor secret deputation 

upläsas och igenomsees, och hemstälte h:r bgm. och talman om 

ståndet därtil samtycker, som med Ja beswarades. 


Upl. herr borgm. Cervin det extractum protocolli 1 han å ståndets wägnar 

projecteradt ang:de samtel. ståndens wed denna riksdag ingifne allmänna 

beswär och huru the måge komma at af almänna beswärsdeputation 

genomgås, och som war af följande innehåld 

vid S. 2 

hwilket af ståndet biföls. 

Upl. utdrag af rådsprotocollet 3 af d. 9 sidstl. och hwarutinnan Kgl. 

Ms:t. låter anmäla dess nåd. åstundan at öfwercammarherreämbeterne 

hwartil Hans Ms:t. utnämde cabinettocamarh:r Wederkopf och baron 

Lindhielm måtte tilläggas hofmarskalks heder och rang, likaledes at 

hofstallmästaren och hofjägmästaren i anseende til deras ämbeten med 

lika el. hofmarskalks heder och rang måge anses, samt dem meddelas 

namn af öfwerhofstallmästare och öfwerhofjägmästare. 

Uppå fleres begäran blir detta måhl liggandes på bordet til nästa plenidag. 

Just:s protocollen af den 1, 2, 3, 4, och en dehl af protocollet för d. 5 

sidstl. October. 

Upl. projectet til instruction för handels och manuf:rdeputation 4 som 

under d. 12 och 25 Octobr. warit före hos r. och adel:n, samt blif:t bifallit 

1 


2 


3 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 1. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationens betänkanden, 

nr 1.


jemte någre in margine gorde tilläggningar. Hwilket äfwen af ståndet biföls 

med följande anmärkningar 

Ändring wid secr. handels och manuf.instructionen 

första punct: 

N:1 i synnerhet, samt tils widare går ut 

2:dre punct 

N: 5 i stället för thet samma sättes så wäl kongl. commerce collegium 

som manufacturcontoiret 

N:o 11 eller landsorterne går ut. 

N:o 17 Därefter struken text 

N:o 18 i stället för uphjelpa sättes afhjelpa, och i stället för emellan sättes 

med. 

Tredje punct. hwarmed tillägges kongl. commerce colleg. med manuf. 

etc. etc. 20 § tillägges. 

At som secreta handels och manufacturdeputation wid sidstledne riksdag 

berömligen gifwit förslag til riksens ständers secrete utskott om ett 

jerncontoirs inrättning til swänska jernhandelens styrande och hållande 

i skick, så at jernet måtte betalas til ett skjäligt pris, och äfwen lagt grunden 

til fullmägtiges gjöromål och förhållande wid samma contoir: så har 

deputationen at föreslå nogare medel äfwen til swänska jernmanufacturernes 

lättande och understöd, samt tilse och efterfråga om nogot widare 

i anseende til sjelfwe förwaltningen af bem:te contoir kan wara at tillägga 

och förbättra, som kan tjena til contoirets styrka och säkerhet. Dock 

at deputationen ej på nogot sätt widare sträcker sitt giöromål, hälst detta 

contoir är och blifwer ett Bergslagen enskylt tilhörande wärk. 

Likaså upl. och biföls eden, 1 som ledamöterne i denna deputation efter 

wanligheten kommer at aflägga. 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 2 under d. 11 sidstl. October hwarutinnan 

Kl. Ms:t. lämnar til riksens ständers underd. yttrande af Exc. 

riksr:s och academiecansleren:s herr gr. Gyllenborgs underd. ingifne memorial, 

därom, at Lunds academiecassa, i anseende til påbörjade kostsamma 

byggnader blif:t så aldeles utblottad, at samma byggnader icke 

kunna fullföljas, om icke cassan på något blir understödd. I anseende 

hwartil herr r.r:det ansöker om tilstånd at för academiens räkning få inrätta 

et lotterie på 100000 dlr s:mt. 

Detta war genom påskrift bifallit af r. och ad. under d. 25 sidstl. October 

och af prästeståndet under d. 2 innewarande och lemnade äf:n ståndet 

härtil dess bifall som påskrefs. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationens betänkanden, 

nr 2. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 5.


Upl. utdrag uhr rådsprotocollet 1 af d. 31 sidstl. October hwarutinnan 

Hans Kgl. Ms:t i nåder gifwer tilkänna, det dess höga kröningsdag är utsatt 

til. d. 26 nästk. November. 

R. och ad:n samt prästeståndet hafwa genom påskrift under innew:de 

dato härtil bifallit, och fant ståndet för godt, at ståndets påskrift blir således, 

det ståndet härwid icke har något at i underdånighet påminna. 

Upl. urskillningsdeputations ytterligare ingifne förtekning på remitterade 

och afslagne måhl. 2 

2:ne ifrån bondeståndet deputerade låto sig anmäla och företrädde 

samt recommenderade til benägit afgörande et förl. riksdag inlemnat då 

oafgort måhl rörande åtskillige hemmanåboers i Fällingsbro härad och 

Näsby sokn uti Örebro lähn ingifne beswär däröver, at theras hemman, 

som i forna tider warit oskattlagde kronotorp, men i sednare tider blifwit 

til hemmanthal skattlagde, och til soldatehåll indelte, sedermera afgörande 

cronohemman äro blefne ansedde, och dem således förment, at 

inom deras egna hägnader, afrödia den skog, som på många ställen förwäxer, 

samt står åker och äng til mehn, med mera. 

H:r bgm. och talman försäkrade om ståndets benägenhet uti hwad 

bondeståndet åstundar och at saken med första skal företagas. 


Herr borgmästaren Renhorn föredrog, hurusom han tillika med de öfrige 

ståndets ledamöter, som äro i bewillningsdeputation intet kunna undgå 

at anmäla en omständighet, som där warit före, och hwaremot de 

funnit sig föranlåtne at göra deras förbehåld, tils de däröfwer fått inhämta 

ståndets yttrande. Uti bewillningsdeputation hade ibland andre tilgångar 

på pgr äfwen den warit projecterad, at utifrån kommande 

spannemåhl skulle beläggas med 1 dlr 16 öre kp:mts afgift på hwarje tunna, 

och inrikes spanmåhl, när den til städerne första gången inkommer 

med 16 öre kp:mt tunnan, men at sedan all afgift uphörer, när sådan 

spanmåhl widare omkring sänds, med behörig förpassning, at denna afgiften 

redan en gång blifwit betald: At likaså den spanmåhl som blir på 

städernes egen jord skulle undergå samma afgift, och at denne afgift i 

2:ne åhrs tid skulle komma at upbäras. 

Häremot hade ståndets ledamöter på det kraftigaste protesteradt, och 

förestält den elaka påfölgd sådant skulle med sig föra, som wore at dyrka 

up brödfödan så wäl för de i städerne warande fatige inwånare och fabri- 


2 Borgarståndets arkiv, R 1312, Urskillningsdeputationens expeditioner, nr 4.


quearbetare, som för den fattige allmogen å landet, samt Bergslagen 

som nödsakas at lita til städerne om denne wahran, och wore således nu 

deras förfrågan, och ståndets tancka härutinnan. 

Herr borgm:n och talman tackade å ståndets wägnar herr bgm. med de 

öfrige ledamöterne för deras härwed hafde upmärksamhet, och at han 

för dess dehl höllo före, at ståndet icke på något sätt kan begifwa sig el. 

samtycka til at ingå i sådanne bewillningar, som endast gravera städerne, 

och hwarutinnan icke de öfrige stånden taga lika och gemensam dehl. Så 

mycket mindre kunde ståndet lämna bifall til denna föreslagne afgiften 

på spannemåhl som det icke wore annat, än at upsättia brödkorgen för 

den fattige inwånare i städerne, som utomdess är nog graverad med tull 

och accisafgift för hwad han til foder har nödigt, och på sådant sätt, när 

allting blir altmehr och mehr dyrt och swårt, skulle nödsakas at efter 

handen flytta utur städerne på landet, de näringar til afsaknad och förlägenhet, 

som til de nu påbörjade hwarjehanda nyttige inrättningar behöfwa 

mehra arbetsfolk för mindre widare afgift på spannmåhl wore ock 

utomdess så mycket mera skadel. under en tid, då man klart nog kan förutse, 

at spanmåhlen til nästa wåhrdag lärer ansenl. komma at stiga i priset, 

och 1 t:a rog åtminstone här i staden kåsta 26 dlr k:t. I Frankriket, 

Spanien och Portugall hade i åhr warit misswäxt, som lärer medtaga all 

den spanmåhl som kan wara at tilgå såwäl i England som Östersiön, och 

hwilket redan förordsakat denna wahras upstegrande å desse utrikes orter, 

som altid har influence på wårt egit spanmåhlspris. Ståndet fant för 

godt at til alla dehlar bifalla herr bgm och talmans tanka, samt at dep:de 

i anledning däraf göra deras föreställning i deputationen. 

Widare gaf herr bgm. tilkänna at äfwen uti bewillningsdeputationen 

warit omtalt, om friwillige bewillningar i anseende til begrafnngen, kröningen 

och konungens Ericsgata och wed samma tilfälle förestält, om 

icke til handtwärkeriernes i städerne kunde göras någon tiänl. föreställning, 

at utur deras ämbetslådor samtycka til något friwilligt sammanskott. 

Men ståndet fant sådant betänkeligen eftersom de sammanskotter, 

som skier til ämbetslådorne, endast skier i den afsickt, at därmed 

undsättia handtwärkens fattige efterlämnade änckor och barn, siuke och 

nödlidande mästare och gesäller, och således intet är at anse annorlunda, 

än som alla andre fattigcassor, hwarutur ingen bewillning någonsin är 

blefwen el. med skähl kan fordras. Hwartil kommer, at i månge af de 

smärre städer inge ämbetslådor äro, hwarest de åter äro inrättade, är intet 

el. ock ganska litet at tilgå, och som icke en gång är tilräckel:t til det 

ändamåhl, hwarför de äro inrättade. Det wore utom dess obilligt at af 

handtwärkarelådorne begära något friwilligt sammanskott, hwarigenom 

handtwärkaren som ändå för sin person kommer att bidraga skulle dubbelt 

graveras, at förtiga det beswär och de utgifter, som städernes inwånare 

och borgerlighet enskylt altid komma at widkännas på et och annat


sätt, då öfwerheten kommer at göra dess resa därigenom som de likwäl 

icke undandrager sig, då öfwerheten fägnar dem genom med sin höga 

närwaro. 

H:rar deput:de i bewillningsdeputation sade sig wäl redan hafwa i deput:n 

föredragit desse betänkeligheter, och at de icke skola underlåta at 

ytterligare göra därom sådane föreställningar som med ståndets nu yttrade 

tanka öfwerensstämmer. 

Upl. herr bgm. Cervin 65, 66 och 67 §§ af ståndets allm. beswär, som 

biföllos. 

Företrädde efter anmälan en ifrån Hans Kgl. Ms:t nersänd cammarherre, 

som jemte Kgl. Ms:t:s nådige hälsning aflämnade ett förseglat 

papper, hwarpå herr bgm. och talman bad honom nerlägga hos Hans 

Kgl. Ms:t:s fötter ståndets underd. hälsning samt försäkran om dess underd. 

lydno och tilgifwenhet. 

Herr borgm. och talman berättade, hurusom Kgl. Ms:t. i går förm. befalt 

landtm. och talemännen til sig upkomma, hwarpå herr grefwen och 

öfwersten Brahe i landtmarskalkens ställe och de öfrige talmännen til 

Kl. Ms:t upgådt, då Kgl. Ms:t i nåder förklarat, at landtmarskalken för 

någon tid sedan warit hos Kgl. Ms:t, och å ridderskapet och adelens wägnar 

understält Kgl. Ms:t:s nåd. wälbehag, hwad ändringar Kgl. Ms:t i nåder 

kunde finna för godt, och nödigt, at göra wed kgl. förordningen af 

åhr 1748 ang:de riddarorden. 1 At Kgl. Ms:t redan för 14 dagar sedan låtit 

nerlämna sine anmärkningar och påminnelser 2 ang:de samma sak, men 

ännu icke fådt therå något swar. At Kgl. Ms:t intet en utan flere reglor 

sig yttradt, at han förmodade det riksens ständer icke lära hafwa något 

at därwed påminna, hwilket å en sådan händelse skulle förekomma Kgl. 

Ms:t nog sensibelt då saken redan förut blifwit af r. och adelen genom 

landtmarskalken lämnad uti Kgl. Ms:t:s nådige skön och wälbehag. Och 

hade Kgl. Ms:t således yttradt dess nådige åstundan wara, at talemännen 

hwar i sit stånd wille anmäla, at Kgl. Ms:t. härå ju för dess häldre måtte 

undfå riksens ständers yttrande. 

På borgarståndets wägnar hade h:r bgm och talman i underd:het swarat, 

at ståndet icke annorlunda än genom allmänna rykten hört talas om 

at på riddarehuset skal warit före riddareordens statuter, och någon ändring 

däruti, men at ståndet icke hade sig bekant at Kgl. Ms:t därå aflämnat 

sine nåd. tankar och påminnelser, då Hans Kgl. Ms:t sig yttradt: Jag 

har som nu sagt är gordt det för 14 dagar sedan, och wil nu låta samma 

wåre anmärkningar til Eder nersända. 

Herr borgm. och talman berättade widare, at första anledningen til 

denne saken, som han genom h:r gr. och landtmarschalken fådt höra, 

1 Årstrycket 23 februari 1748: Kongl. Maj:ts Förordning angående trenne Riddare- Orden. 



wore ett af capiten baron Dufwaldt på riddarehuset ingifwit memorial, 

om ändring uti Kgl. Ms:ts förordning rörande den kgl. riddarorden, då r. 

och adelen fallit på den tankan at icke wedröra något, som i samma memorial 

warit föredragit, utan at förut låta underställa Kgl. Ms:t:s nåd. 

wälbehag hwad påminnelser Kgl. Ms:t sielf därwed funno nödigt at göra. 

Då det öfrige hade händt, på sätt som nu omförmältes, utom det at Kgl. 

Ms:t äfwen i går nersändt til s. u. utdrag utur rådsprotocollet hwarutinnan 

ibland annat Kgl. Ms:t förestält nödwändigt, at denna saken måtte 

hos plena blifwa under all saktmodighet och försiktighet föredragen, såsom 

til en dehl rörande utrikes makter, och fientel. personer, til hwilke 

denne orden dels är lämnad, el. hädanefter kunde blifwa tilsänd och i anledning 

hwaraf samtel. talmännen fådt in comissis at hwar i sine stånd 

göra behörig förestälning. 

Och faststälte nu h:r bgm och talman, antingen ståndet först wille afgöra 

saken ang:de den af Kgl. Ms:t föreslagne rangen 1 för öfwercamarh:re, 

hofstallmästere och hofjägmästare, som sidste plenidag blef liggandes på 

bordet, el. ock om denna nu från Kgl. Ms: nersände saken först til afgörande 

företagas skulle hwartill herr borgm. och talman så mycket häldre 

för dess dehl styrkt, som de öfrige stånden ofelbart lärer den hos sig i dag 

afgöra, då ståndet fant godt at början sker med denne sednare. 

Herr borgm. och talman gorde härwed den påminnelsen, at som ståndet 

nu wil företaga sig denne saken, det måtte sådant skie, i all stillhet 

samt warsamhet i tahlesättet enl:t Kgl. Ms:t:s egen höga påminnelse och 

förmaning och at det som talas måtte blifwa innom ståndet och detta 

rums murar, och i synnerhet, som det på wist sät rörer utrikes makter. 

Hwaruppå papperet upbröts, och fants däruti den tryckte förordning 

af Hans Kgl. Ms:t sielf 2 i nåder ändrad på åtskill:e ställen, jemte ett särskilt 

papper, hwarpå alle desse ändringar woro sammandragne, och börjades 

med upläsning däraf. Första anmärkningen war wed 2:dre § uti 

1:ste cap. om seraphinerorden, om konungens eed, såsom ordensmästare, 

at de aldeles går ut, som på tilfrågan af ståndet bifölls, men i detsamma 

upsteg herr borgm. Kock, och begärte, at som genom desse 

anmärkningar ändring kommer at göras uti en redan faststäld kgl. förordning 

som innan det sker, behöfwer betänketid, och således saken wäl 

må upläsas, til kundskap för ståndet, hwad anmärkningarne innehålla 

men therföre icke nu med ens til afgörande företaga, utan blifwa liggandes 

på bordet til nästa plenum hwilken rättighet h:r borgm. förmente 

wara enl. med riksdagsordningen 3 och dess 16 §. 

1 Prästeståndets arkiv, R 898, Utdrag ur rådsprotokoller, nr 1. Även 13 november 1751. 



Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.


Herr borgm. C. G. Boberg sade sig intet kunna wara af den tanken, at 

saken nu mera bör ligga på bordet, hälst sådant icke wore tilbörl. wördsamt, 

sedan Kgl. Ms:t. låtit i nåder förstå, dess åstundan wore, at icke 

längre må dröjas med r. str:s yttrande härutinnan. At 16 § i riksdagsordningen 

icke wed detta tilfälle wore lämpel. som endast talar om deputationers 

betänkanden, men icke sådane måhl som från Kgl. Ms:t kunna 

blifwa til r. str:s yttrande nerlämnade. 

Herr bgm. Lundeberg: At nu wore för sent at påstå at saken bör bli liggandes 

sedan man redan förut öfwerenskommit om sakens företagande 

til afgörande och hwad sielfwa förordningen wedkommer, wore den aldrig 

af r. st:r approberad el. faststäld. 

Herr bgm. Kock: 16 § lärer så mycket mera wara lämpel. som nu här 

egentel. blir frågan om en förordning antingen skal gillas el. désapproberas 

och skulle jag f. m. dehl hålla nyttogt och bäst, om saken först blir 

lämnad til wisse deputerades utarbetande. 

H:r bgm. Boberg: Saken behöfwer i min tanka ingen utarbetning, och 

hwar skal den skärskådas; det är icke något måhl, som hörer hwarken til 

justitiedeputations el. cam. oec. och com:edept:ns göromål utan tilkommer 

endast plenorum skärskådande. 

Herr rådman Amelberg yttrade sig at enär riksd.ordn. binder det deputationers 

betänkande böra då flere det begära bli liggande på bordet, 

som likwäl äro måhl, hwilka merendehls förut äro bekante, så wil däraf 

så mycket naturl:en följa, at en sådan sak som denna, och hwilken til sine 

omständigheter förut icke på något sätt warit ståndet kunnig, bör fordra 

betänketid och et sådant så mycket mindre denne gången kan anses för 

owahnligt, i anseende därtil, at det är et från konungen nerkommet 

måhl, som det icke sällan hänt utan allmän och wanl. praxis, at utdrag af 

rådsprotocollen blifwit på bordet liggandes til exempel hwaraf h:r 

rådm:n åberopade sig det ang:de öfwercamarherren och de fleras rang 

som sidste plenidag upl., men til nästa gång upsköts. 

H:r bgm. Schultén lämnade i sit behörige wärde, hwad i anledning af 

riksdagsordningen skulle kunna påstås, men at nu det icke mera kunde 

komma under fråga, som ståndet en gång enhäll:n kommit öfwerens at 

företaga sig saken til afgörande. 

H:r bgm. Finérus påminte at denna saken icke så när kan röra detta 

ståndet, så wida det ankommer på sådane insignia hwarmed nytt frälse, 

men icke frälsemän blifwa hedrade, at han önskade det saken i stillhet 

på sät och för de orsaker, som h:r bgm och talman nyss förestält, måtte 

blifwa ventilerad, och at för öfrigit proposition måste göras om den upläste 

2 § får bifall el icke. 

Herr handl. Grahn: Om någre sig straxt anmält, och begärt, at saken 

måtte liggia hade det warit en annan sak, men det lärer altid wara för-


sent, sedan man börjat med upläsningen, och propositionen redan gord 

om en § får bifall el. icke. 

Herr bgm C. G. Boberg: Jag hoppas, at så mycket mindre swårighet lärer 

kunna göras om sakens afgörande nu straxt, som ståndet därom öfwerenskom, 

innan den upbröts och med upläsning någon början gord 

war, och 16 § icke är hit lämpel., det icke el. skulle se wäl ut för ståndet, 

om det dröjer at utlåta sig öfwer en sak, hwarpå konungen begär skyndsamt 

swar, och som wi weta, at otwifwelaktigt de öfrige stånden i dag förmiddagen 

hos sig afgöra. Jag begär således proposition öfwer den 2 §, 

och om en el. 2 af ståndets ledamöter, som jag endast finner wore emot 

sakens företagande och afgörande, icke nu wilja därmed wara ense, så 

kunna de i protocollet låta sättia sin mening och förbehåld. 

Herr borgm. Wetterstedt: Jag ber få blifwa underrättad om icke propositionen 

war den, at först företaga och afgöra denna saken och sedan 

den andra om rangen för wissa herrar wid hofwet. Herr borgm. Finnérus 

med flere instämde härmed och lade herr bgm. J. Boberg ännu den omständigheten 

därtil, at ändå wed samma tilfälle den påminnelsen warit 

gord af h:r bgm. och talm. at eljest afgordes den i de andre stånden och 

at det icke wore wäl, om dröjsmåhlet skulle tilskrifwas detta ståndet. 

Herr Forssman: Således kan ju nu mera ingen quæstion existera om sakens 

liggande på bordet när proposition wore så klar. Hwarmed herr Lilja 

och herr Rothstein förklarade sig ense. 

Herr rådman Kerrman: Det tycks wara nog swårt, at säga om saken 

skal hwila el. intet innan wi först få höra saken för oss upläsas, bäst är at 

det först sker, tör hända at saken fins af den belägenheten så at ståndet 

straxt kan däröfwer säga dess tanka, åtminstonne tyks den redan upl. anmärkningen 

öfwer 2 § kunna winna bifall. Men om wed de öfrige påföljande 

någonting skulle wara at påminna, och i den händelsen någre 

ledamöter begär, at saken må hwila, så är i min tanka riksdagsordn:s 1 16 

§ klar, och kan dem en sådan begäran icke wägras. För öfrigit önskar jag 

at ärendet måtte med tilbörl. kallsinnighet och anständighet öfwerwägas. 

H:r bgm:n Uggla: Det är så mycket nödwändigare at ståndet med enighet 

afgör denna saken som ett enhälligt slut härutinnan länder ståndet til 

dubbel heder, och Kgl. Ms:t til så mycket mera nöje och wälbehag. 

H:r bgm. C. G. Boberg: Det passar sig intet at nu mera sökia de in 

quæst:ne om saken skal afgöras el. intet, det är flere gånger nu sagt wordet, 

at den question redan i första början är afgord, de herrar, som nu 

wed sakens upläsande och afslutande kunna hafwa något at påminna, 

äga ju frihet, at sätta sine meningar til protocolls. 




H:r rådman Ammelberg: Huru kan man sägas hafwa aldeles bifallit til 

en saks äntl. afgörande, innan man wet, hwad den innehåller, och det har 

man ju icke kunnat weta, så länge paperet war förseglat. 

Herr rådman Faggot: Hwad jag tänkt säga är redan af herr rådman 

Kerrman påmint och hwarmed jag mig aldeles conformerar. Det är i mitt 

sinne nu intet tid och rådrum at determinera, om saken skal bli liggandes 

på bordet, men man känner den til sin qualité; altså är det bäst, at wi nu 

intet hindra hwarannan med någon quæstion därom, låt oss först få höra 

saken upläsas, med reservation, at wi sedan få talas wed, om den skal 

hwila el. ej. Det är icke rätt om wi söka captivera hwarannan, med den 

inwändning, som hade ståndet redan kommit öfwerens, at saken i dag 

skal afgöras, hwilket aldrig har kunnat wara meningen, så framt icke 

man med företagande äfwen ment afgörande, ty med mina öron har jag 

icke annat hört, el. intet concept begripa kunnat, än at allenast det blef 

afgort, hwilkendera saken skulle först företagas. Det lärer wäl wara bäst 

at riksdagsordningen 1 får subsistera, och at wi icke obtraderar på hwarannan 

nya methoder hwarigenom lagen missbrukas, om han den ena 

gången skal förstås så, en annan gång annorlunda. Det har ju warit och 

är wanl. praxis at först hörer man saken, och finner man då anledning at 

man bör betänka sig då är man i stånd at begära upskof med dess äntl. 

företagande och afgörande. Så skedde det wäl sidsta gången med saken 

ang:de öfwercamarherrerangen. 

Herr borgm. Cervin: Om i rättan tid blifwit begärt, at denna saken 

skulle bli liggandes hade jag intet at säga, men nu är redan ett moment 

blefwet opl. och bifallit, således är jag af den tanken at på samma sätt 

fortfara och som det är Hans Kgl. Mt:s nådige åstundan, at riksens ständer 

icke längre dröjer med swars afgifwande öfwer desse anmärkningar, 

så bör icke el. ståndet därmed upskiuta. 

Herr borgm. och taleman proponerade om icke det wore bättre, at 

först läsa up hela saken en suite, torde hända at ståndet sedan enhällel. 

kan om sättet förena sig. Det wore icke wäl, om i en sådan sak twistighet 

skulle hos ståndet upkomma, som på intet sätt lärer finnas röra hwarken 

frihet el. regeringsformen. 2 

12 deputerade från bondeståndet låto anmäla sig och inkommo, samt 

jemte hälsning från bondeståndet genom et medhafwande utdrag af dess 

protocoll 3 gofwo wed handen, det bondeståndet hos sig förehaft Kgl. 

Ms:t:s nåd. anmärkningar öfwer förordningen om riddare, 4 och dem til 

alla dehlar i underd:t bifallit. 





4 Årstrycket 23 februari 1748: Kongl. Maj:ts Förordning angående trenne Riddare- Orden.


H:r bgm och talman tackade på ståndets wägnar för den nu meddelte 

efterrättelsen samt at ståndet ännu icke hunnit at hos sig denna saken afgöra. 

Härpå fant ståndet för godt at enl:t herr borgm. och talmans proposition 

alla anmärkningar på en gång en suite upläsas, och sedan thet skedt 

war förklarade herr bgm Lundeberg, det sedan han nu hört hela innehållet, 

hade han med många flere wed altsammans intgenting at påminna. 

Herr rådman Ammelberg åter sade, det sedan han nu fådt höra saken 

i dess hela sammanhang fant han sig äga så mycket mera skähl til det förut 

gorde påstående at saken måtte blifwa liggandes på bordet, som de föreslagne 

ändringar fordra rådrum och betänketid. 

Herr bgm C. G. Boberg: Jag har intet annat förstådt, än at ståndet redan 

kommit öfwerens derom, at saken nu straxt bör afgöras. För min 

dehl bifaller jag i underd:t Kgl. Ms:t:s nåd. anmärkningar. Mine herrar, 

huru wil det se ut, om härmed länge dröjes, redan har bondeståndet berättadt 

oss, at de saken afgort, skola wi ock wänta tils wi få samma underrättelse 

från prästeståndet. 

Herr borgmästaren och talman frågade häruppå om sedan alt nu är 

upl:t, ståndet finner för godt at saken skal bli liggiandes på bordet el. 

icke? 

Härtil swarades med Nej mäst öfweralt på en el. annan när. 

Herr borgm. Kock och herr rådman Ammelberg påstodo enhälligt deras 

förra gorde påstående, med åberopande af 16 § uti riksdagsordningen 

1 och dess tilgodoniutande, och då herr borgm. och talman sade sig 

icke annat finna, än at pluraliteten woro därföre, at saken nu bör afgöras, 

och det så aldeles, at endast 2 el. 3 göra påstående däremot, förmente 

herr borgm:n Kock och herr rådman Amelberg, at det icke borde komma 

at bero på någon pluralitetsdecision, om en sak bör bli liggandes el. 

icke, utan at enl:t den ofta åberopade 16 § i riksdagsordningen, nog wore 

då en el. flere det påstå. 

Herr borgm. J. Boberg hemstälte om saken fordrade så mycken upmärksamhet 

hälst den på intet sätt tyktes röra detta ståndets rättigheter, 

men herr bgmstn Kock och herr rådman Ammelberg påstodo däremot, 

at wisserl:n denna sak rörer en wärkel. dehl af ståndets rättigheter, då 

frågan är om herrar riksens råd, som är samtel. riksens ständers fullmäktige, 

och om den rättighet dem bör tilkomma, at med sine råd gå Kgl. 

Ms:t i underd:t tilhanda, wed de tilfällen då belöningar el:r hederstack 

skola til undersåtare utdelas. 

Herr borgm. och talman: Efter här göres påstående at få niuta den 

rättighet til godo, som riksdagsordningen påbiuder, så bör det i synner- 




het tilkomma mig och mit ämbete, som tahlman, at opåmint så föra klubban, 

och inrätta propositionerne at ingen må hafwa skäl. orsak, at i the 

dehlar tro sig wara förfördelad. Jag får ock utbedia mig, at så länge jag 

icke annorledes framsätter någon fråga än enl. riksdagsordningen det 

ingen må förebråelsewis beklaga sig däröfwer at han icke får niuta til 

goda den rättighet, som honom i följe däraf tilkommer, til uplysning och 

bewis, at den proposition jag gorde är enl. med riksdagsordningen, får 

jag upläsa det så ofta åberopade stället i 16 § uti riksdagsordningen. Thet 

lyder sålunda: Tå ståndet är samlat föreställer talmannen thet som bör 

efter ordningen företagas, och låter upläsa deputations betänkande, 

hwilket utan interruption skie bör; finnes saken ock af större wikt än at 

then samma dag kan afgöras, och likwäl något är at påminna, så läses 

thet å nyo up, at hwar må göra therwed sine påminnelser. Kan then tå på 

det sättet med enhälligt samtycke slutas skrides ej till votering, men 

emotsäges then af någre, och votering begäres, bör then intet afslås utan 

votering för sig gå. Är saken af större wikt, skal deputationsarbetet lämnas 

på bordet, en el. flere dagar, at hwar kan hafwa thertil sit tilträde, 

med mera. 

Här har nu warit frågan den, om förew:de sak är af så stor wikt, at den 

bör lämnas på bordet. På 2 el. 3 när, är swarat med allmänt Nej och skall 

ju icke pluraliteten det decidera, ty i hela § finnes intet de orden, at en 

el. el. fleres protest däremot skal wara mera gällande. 

Herr borgmästaren och talman gorde därför å nyo den frågan, om anmärkningarne 

åter få upläsas och afgöras, hwartil swarades Ja. Men fören:de 

herrar jämte en el. annan til swarade med Nej, då herr bgm och 

talman sade, at som ett allmänt Ja är swaret, på någre få näre, som äro 

för Neij, af mig begär votering, tager han således det för afgort, at saken 

nu bör å nyo upläsas, och under slutel:t afgörande komma. 

Herr borgm. Kock sade sig icke annorlunda förstå riksdagsordningens 

16 §, än at votering i et sådant tilfälle som detta icke bör äga rum utan att 

nog är, då en el. flere begär, at saken måtte hwila. 

Herr bgm och talman utbad sig at få wara förskont för widare insimulation, 

han hade nyss läst up det åberopade stället i riksdagsordn:s 16 §, 

och wisat, at där icke et enda ord står nämnt, på det sättet, som herr bgm 

Kock nu wille förtyda. 

Herr borgm. Cervin, herr bgm C. G. Boberg med flere, begärte äfwen 

at med slike mindre anständige och aldeles oformlige protester nu måtte 

innehållas, riksdagsordningen och den nämnde 16 §§ wore tydel. och i 

anledning theraf tillkommer det ståndet, at se efter huruwida det finner 

saken af den wikt, at den bör lämnas på bordet el. icke och at emot pluraliteten 

i decision i det fallet, en el. fleres protester icke kunna gälla, 

långt mindre, at votering skulle kunna nekas, om någre den begära.


Häruppå begärte då både herr borgm. Kock och herr rådman Amelberg, 

at voteras måtte huruwida saken skal bli liggandes el. ej? 

Herr rådman Faggot: Jag wet icke om wi äro i stånd, at så lätt utlåta 

oss öfwer den frågan, huruwida saken bör bli liggandes el. icke, enär wi 

litet närmare se efter, huru den är först börjad, och sedan til ståndet 

kommer. Af herr bgms och talmans i början gorde berättelse hafwa wi 

hört at saken icke immediate är kommen från konungen utan at genom 

en af r. och adelens ledamot är quæstion börjad; som efter en kort hos r. 

och adelen föreluppen discurs stadnat, däruti at landtmarskalken skulle 

föredraga saken hos Kgl. Ms:t, hwilket alt skedt ex in comunicatio, och 

utan de öfrige ståndens wetskap, som likwäl bordt wara. Kgl Ms:t war 

det icke bekant, huruwida han på et stånds frågor allena och det utan 

råds råde kunde lämna swar, och det uti en så wigtig sak, som detta, och 

hwaröf:r oförnekel. Deras Excell:r bordt höras. Sammaledes har det från 

Hans Ms:t utan råds råde nerkommit. Ingen gör någon påminnelse wed 

det, som konungen gort, ty anledningen därtil är honom gifwen worden. 

Men som emedlertid nu saknas h:rr riksråds yttrande uti en sak, hwarutinnan 

de som ständers fullm:e hittills dehltagit, och som så nära rörer 

den rättighet hwarje undersåtare tilkommer, at efter förtienst få niuta 

heder och belöning til godo, och fölgaktel en så essentiel omständighet 

felas, och wi icke bör taga något emot ifrån konungen som intet emanerar 

från konungen och dess råd tillika och det enl. 13 § i riksdagsordningen, 

så är jag för min dehl af den oförgripel. tanka, som ståndets mogna 

ompröfwande hemställer, om icke altsammans kunde därmed wara redselferadt, 

1 at saken uplämnas til h:rar riksens råd, at ofördröjel. theröfwer 

säga theras tankar. 

Herr rådm. Ammelberg: Ju mera härom talas och discureras, ju mera 

skähl finner jag til mit gorde påstående at saken måte hwila, så kunna wi 

icke allenast få inhämta h:rar rik:s råds tankar, utan ock få dehl af protocollet, 

som är hållit i capitlet, och således winnes ett närmare lius i saken; 

men skulle detta oaktadt påstås, at saken genast bör afgöras, så begär jag 

med flere votering, dock med det förbehåld, at i protocollet må intagas, 

det jag begärt, at saken enl:t riksdagsordningen och wanl. praxis måtte 

bli liggandes på bordet. 

Herr bgm Cervin: Jag ser icke hwad det röra wid oss, hwad i ett annat 

stånd passerat, el. huru denna saken först börjadt. Vi hafwa hördt Hans 

Kgl. Ms:t nåd. anmärkningar, och innehållet är icke af större wikt, än ju 

ståndet nu straxt kan saken afgöra. Pluraliteten har det redan faststält, 

men som någre nu begär votering, så kan det skie. 

Härmed instämde flere, och begärte votering och proposition. 

1 Läs: resolveradt.


H:r bgm och talman: Sedan jag på den frågan, om saken skal företagas 

el. ej fådt swar med Ja och Nej och votering af någre begäres, så kan den 

icke nekas, således kommer nu den som är af den tanka at saken nu 

straxt afgöres, at skrifwa Ja, och den som wil at den skal ligga på bordet 

skrifwer Nej. 

Therpå inlade hwar ok en sine zedlar efter wahnligheten, som upbrötos, 

då voteringen så utföll, at 51 woro för Ja, och 23 för Neij. 

Herr borgm:n och talman: I anledning häröfwer kommer nu saken at 

til slutl:t afgörande företagas, och lärer bäst wara, at öfwer hwarje § och 

anmärkning som upläses, ståndet sig utlåter. Således när 2 § blef upl:n jemte 

anmärk- ning, biföls uppå tilfrågan at eden går ut. 

43 § ang:de riddares nämnande, som förut skedt med råds råde, wil 

Kgl. Ms:t, at hädanefter bör skie i capitlet, med mera som sielfwa anmärkningen 

innehåller. 

Herr rådman Ammelberg: Hittils hafwa wi fåt ärkänna det lykl. regeringssät, 

at inge belöningar för förwärfwad skickelighet och förtienst annorledes 

blifwit utdehlte än af konungen med råds råde, och likaledes 

har det skedt med riddares utnämnande, som icke annorlunda än som 

wärkel. belöningar äro at anse. Nu proponeras at det måtte skie i capitlet, 

fölgaktel. blifwa då, i stället för ett, 2:ne ställen i riket hwarest undersåtarne 

komma at sig addressera. 

På det förra el. i rådet, kommer det på Deras Excellencers answar, om 

icke denna belöningen utdelas efter förtienst och på den grund, som förordningen 

om riddarorden 1 tydel. utstakar, men på det sednare är ingen 

skyldig til answar för sin tanka el. votering. Wi känna wår nation, at ärelystnaden 

mäst är uti dess sinne rådande, hwad elaka påfölgder, och 

hwad missnöjen skola icke upkomma, om icke då någon tror sig wara 

förfördelad, el. förbigången, tilfälle för honom gifwes at sig däröfwer 

beswära, samt undfå rättwis reparation, och huru äfwentyrl:t lär icke bli, 

om ett nytt ställe til nådebelöningars utdelande skal stadgas, och som 

skulle således komma at i den dehlen balancera rådet. Huru passar det 

sig at en wälförtient officerare skal wända sig til capitlet, i stälet för han 

det förut gort hos kung och råd. Jag hemställer til ståndets mogna ompröfwande 

hwad influence detta kan hafwa på ett fritt folk, och under ett 

sådant regeringssätt, som wi nu Gudi lof äga. 

Herr borgm. Lundeberg: Härigenom finner jag ingen rättighet wara 

tagen från riksens råd, ty de äro sielfwe seraphinerriddare, och äga tilfäle 

rät så wäl at i capitlet säga deras tanka som i rådet, och å hwilketdera 

stället, som utnämnandet skier, blir ändå altid stället detsamma til hwilket 

undersåtarne har at sig addressera, näml:n til Kgl. M:t sielf, på hwars 

wälbehag men ingen annans det egentel. bör ankomma, at wisa underså- 



tare nåd och lämna dem hederstack. Och när det skal ske med riddareorden, 

är i mitt sinne det långt rimligare, at i capitlet riddare nämnes än 

i rådet. 

Herr bgm C. G. Boberg: För min dehl finner jag aldeles intet at härigenom 

någon rubbning sker i regeringssättet. Så mycket jag har mig bekant 

af hwad hos andre frie nationer brukel. är, så utdelas aldrig 

riddareorden i någon conseil, hwarest rikswårdande ärender egentel. förehafwas, 

utan endast i capitlet, et bruk, som dessutom öfwer hela werlden 

warit wanl:t och öfligit, hwarest riddareorden gifwes och bäras. Som 

ock enl:t Kgl. Ms:t nåd. anmärkning ingen widare tahlan el. påminnelse 

af någon annan har rum, det må ske i rådet el. i capitlet, än endast, så 

framt det wore något at säga el. påminna på deras frägd och förhållande, 

som Kgl Ms:t wil til riddare utnämna, så blir det så mycket lämpeligare 

at det sker i capitlet, hwarest flere är til städes än i rådet, ty inget kan pålägga 

riksens råd at de skola så noga känna alla. 

Herr rådman Kerrman: Til min underrättelse önskade jag gerna få 

wetta om det är en afgord sak, at riksens råd altid är riddare, det tror jag 

likwäl för min dehl icke, wi hafwa ock exempel, at en af herrar riksens 

råd icke emottagit orden, och som proponerandet skulle komma at för 

framtiden bero på Hans Kgl. Ms:t:s egit nådiga wälbehag, så är det äfwen 

möjl. at icke eller riksens råd blifwa til riddare utnämnde, och om så är 

och händer, huru kan man då säga, at riksens råd hafwa lika tilfälle at 

göra sine påminnelser i capitlet som i rådet. 

Herr rådman Amelberg: Jag får ännu lägga härtil, at Kgl. Ms:t wed sidstl. 

riksdag gort nåd. proposition om desse kgl. ordens niutande klarl. utwisar 

grunden af anledningen därtil, näml:n at som rikets omständigheter 

icke tåla at alla wärde män, och som gort sig om rikets wäl förtiente, kunna 

få niuta wärkel. belöningar til godo, så är desse ordens och hederstecken 

påtänkte, såsom en slags belöning och wedergällning. Och så 

snart wi nu icke kunna undgå, at dem anse såsom i stället för wärkel. belöningar, 

så måste ju ock naturl:n följa, at de icke kunna annorstädes än 

i rådet bortgies, så wida wed sådane tilfällen det är oumgängeligit, at 

riksens råd böra wara tilstädes, som i anseende til hwad herr rådm. Kerrman 

nyss sade icke altid kan ske i capitlet. 

Herr bgm C. G. Boberg: För hederstecken men icke wärkel. belöningar 

bör och kunna orden angees, och på det sättet lämnas de äfwen til 

främmande makter samt til bewis af then ene konungens wänskap och 

heder för then andre. Om det ock i anseende til undersåtare bör tagas 

som en slags belöning följer icke theraf, at r. råd altid skulle därwed hafwa 

utsagu, ty det lärer ingen kunna neka, at ju förlänande af adelskap, 

friherre och grefl. stånd, äfwenså är en slags belöning, men likafult är det 

ett regale, och hwarwed riks:s råd icke hafwa något utsagu. Främmande 

makter lära icke el:r tycka sig med samma wärdighet kunna emottaga


denna orden, om det skall skie på ett sligt å alle andre ställen i wärlden 

owanl:t sätt under votering i en conseil. 

Herr rådman Amelberg: Enär wårt regeringssätt fordrar en sådan särskild 

ordning at alt sker af konung med råds råde, så kan det icke misstyckas, 

el. med främmande makter tycka, det wara mindre heders:t, än 

hwarest det sker i ett capitel. 

Herr bgm Uggla: Jag tycker det wi altför länge uppehålle oss om ordasättet, 

och om det skal anses för belöning el. ers.? Intet kan det i mit sinne 

ansees för en sådan slags belöning som wärkel. tienst, pg:r el. dess 

wärde, ty en och annan som nu afsagt sig riddarorden, i anseende til den 

kostnad, därwed är, hade därföre icke ofta det senare. 

Herr borgm. Renhorn: Så snart det är et hederstecken, så är det ett 

och detsamma, som belöning, och gör det icke något til saken, om någon, 

som ansedt för mera heder at hafwa förtient än at bära orden sig densamma 

afsagt ty wi hafwa likaså exempel af dem, som afsagt sig adelskap 

och wärkel. tilbiuden tiänst, ja ända til riksrådsembetet. Det bör wed 

detta tilfälle göra oss noga til decision om stället, då wi föra oss til minnes, 

at wi icke kunna, utan at skilja oss från regeringsformen, 1 gå ifrån 

det sättet, at alla ting bör skie med konung och dess råd, hwilket intet på 

något sätt kan wara mot konungens höghet, men wäl om capitlet skulle 

därtil utnämnas. Hwad som sker i andra länder är icke hit lämpel:t. Konungen 

i Frankriket gier bort orden i capitlet, men gör altsådant som en 

souverain furste. Konungen i England har intet råd, och är i thenna dehlen 

souverain. En inrättning af råd, utom riksens råd, förer oss i contrast 

med regeringsformen, på hwilken wåre riksdagsfullm:e sig stödia, och 

tillika ogilla alt hwad som däremot strider; och i följe theraf hörer kunna 

wi wäl transportera det rätta stället, hwarifrån konungens råd bör utgå, 

til et capitel, och hwarest mitt answar är, om någon mig swärtar, och 

hwarom jag aldrig kan få någon kunskap. Herren wet hwad hända kan. 

Riksens råd kunde bli mehr el. mindre oförtiänt swärtade, så at ingen af 

dem blefwo til riddare utnämnd, då skulle det heta, se desse äro de som 

hafwa riks:s ständers, desse Kgl. Ms:t:s förtroende. Sådanne upmärksamheter 

och sådanne med flere skähl, föranlåta mig, at wara af den tanka, 

at riddares utnämnande bör skie i rådet, och beropar jag mig med 

rättighet på secrete utskott:s he:rr ledamöter, at det kunde äga swåra påfölgder 

om annorlunda sker, jag ber ock at min tanka må i protocollet bli 

förwarad på det fölgderne icke måtte tilskrifwas mig, utan dem som tegat 

därmed. 

Herr borgm. Cervin: Fastän capit. blir rätta stället til riddares utnämnande, 

så sker därmed aldeles ingen ändring i regeringsformen, så wäl 



uti sådant, som cabinettet kommer rikswårdande och långt angelägnare 

saker före, och dessa är endast tiäns:ter i capitlet. 

Herr bgm C. G. Boberg: Thet är på intet sätt stridande med regeringsformen, 

icke el:r där någonsin nämndt. Utom dess nämner regeringsformen 

dehls om det som konungen allena tilkommer, dehls om det som 

bör skie med råds råde. När nu man ser efter uti hwad tilfällen enl. reger.formen 

konungen allena decidera kan, finner man dem wara långt 

mera betydande och af större wärde, än at nämna riddare, och således 

wore det icke nu anständigt, at därutinnan likaså binda konungens händerne, 

då likwäl sådant aldeles som et regale bör på dess wälbehag ankomma. 

Herr borgm. Renhorn: Wi äro därom ense, at det är konungs regale, 

så at han proponerar och nämner riddare, och sedan låter hos sig gälla 

de påminnelser, som i anseende til en el:r annans freigd eller förhållande 

kunna anföras, men om skälet til utnämnandet är quæstion oss emell. Jag 

skulle icke tro at konungen skulle draga betänkande at rätt så gierna i rådet 

nämna riddare som i capitlet när det för det öfriga kan ske med lika 

makt och myndighet. 

Herr bgm C. G. Boberg: Ehuru så snart jag är ense därmed at riddares 

utnämnande bör anses som konungs regale, så just därföre kan jag inte 

nämna rådet som rätta stället därtil, eftersom så snart någonting i rådet 

skal proponeras, kan det icke ansees såsom blot ad notitiam, utan äfwen 

til öfwerläggning tillika, hwilket åter icke passar sig med det som är regale. 

Herr rådman Ammelberg: Här säges at intet ställe i regeringsformen, 

som härom talas. Men det är i mitt sinne så mycket mindre underl:t, som 

den tiden icke någon riddareorden war påtänkt, ty annars hade det wäl 

skedt, som med alt annat. Wore orden nu först at inrätta, så skulle jag 

ock wara för den tankan, at dess bestämmande borde så som ett regale 

bero på Kgl. Ms:t allena, men som inrättning långesedan skedt, så at den 

genom flere åhrs utöfning och praxis blifwit ett stadgat wärk, hwad ömtålighet 

wil icke wara, at då göra derwed någon ändring. Gunstige h:rr åt 

minstone ber jag fm. dehl, at protocollet måtte få wittna, at jag icke warit 

af annan tanka. 

H:r bgm Lundeberg påstod detta icke hafwa något sammanhang med 

regeringsformen samt at proposition måtte göras om det får bifall el. ej. 

Herr rådman Kerrman: Jag är af samma tanka, som h:r bgm Renhorn. 

At föga skiljaktighet är oss emel. Ingen är som icke wil låta saken bero 

på konungens egit wälbehag, endaste frågan och skillnaden är om stället. 

Kunna wi derom oss förena, och sålunda med samfält samtycke saken bli 

afgord, kan wårt slut intet medföra någon elak wärkan; men annars och 

i fall antingen innom ståndet el. stånden mel. någon skiljaktighet sig yppar 

fruktar jag för elaka fölgder.


Intet kan Hans Ms:t misstycka om riksens ständer, som altid äro dess 

bästa rådgifware, skulle i underd:t föredraga, at i anseende til en och annan 

härwed förekommen betänklighet, stället aldrahälst måtte bli i rådet. 

Wi weta at det är en invention til at belöna wärde undersåtare, efter 

riket icke är i situationen at göra det med pgr. Är det nu en belöning kan 

någonting wara hugneligare, än at konung och råd enl:t wåre lagar den 

utdela. Skulle jag då orättwist bli förbigången el. skyldigt illa anskrefwen, 

får jag tilfälle at mig beswära, och revangera mig på en medundersåtare, 

som mig utan skähl angripit. Jag är säker at om ock Hans Ms:t 

hörde dessa mine tankar skulle han anse dem med nåd. Preferablement 

framför så mycket annat som här säges. 

Herr bgm C. G. Boberg: Det sätt riksens råd hittils wed riddares utnämnande, 

deras röster lämnat, gier nogsamt tilkänna, at orden icke är 

en sådan belöning, som nu påstås, ty som de wed sådane tilfällen balloteradt, 

så fins ock ingen mening och inga skähl med el. mot til protocolls 

förd, och altså förfaller den slutsats, som däraf är dragen. Blir nu capitlet 

stället till riddares utnämnande, så sättes ju meningarne til protocolls, 

och är icke at supponera at ibland et sådant antahl wärde män, något 

skulle kunna oskyldigtwis läggas enom til last i anseende til dess fregd 

och förhollande, och altså förfaller äfwen i then dehlen all befarad orätt, 

och för öfrigit kan jag aldeles icke finna huru det rimmar sig tilhopa, at 

riddares utnämnande skal skie i rådet, och at det tillika skal som et regale 

anses. 

Herr bgm Renhorn: Det blir altid ett konungens regale och med lika 

myndighet i rådet, som capitlet, när riksens råd icke få anföra andra slags 

påminnelser, och som i then förra dehlen hos Kgl. Ms:t skulle blifwa gällande, 

än som i capitlet finge anföras, i fall det wore stället. Gud skal för 

öfrigit wara mit wittne, at jag för konungen icke wil el. bör lägga ett strå 

i wägen. Jag har trodt, at proposition är oskyldig, förnuftig, och wärd at 

af wärda ständer åhöras, at konungen aldrig kan wara uti sit råd illa placerad, 

och at enär totaliteten ändå är af den samma, det då för många 

considerationer skull, och som här förrut, nog äre sagde, är och blir bäst, 

at riddarutnämnandet sker i rådet, och menar jag, det riksens ständer 

utan at misshaga konungen, kunna bedia honom i sådane tilfällen anse 

sit råd som capitel. 

Herr rådman Faggot: Det herr bgm Renhorn nu sagt, är alt hwad jag 

tänkt säga, jag får allenast lägga något härtil, som inför nödwändigheten 

och nyttan at häldre riddarne nämnes i rådet än i capitlet, ty sker det sednare, 

händer icke då, at quæstion om nästtilkommande råder skulle blifwa 

ventilerad af och hos dem, som äro af mindre wärdighet, och wore det 

nog digert, at sökia ett riksens råd och dess exstimation under dejudication 

på ett sådant ställe?


Widare får jag föra h:ne til gemötes, i synnerhet dem som är secrete 

utskottsledamöter, huru nödwändigt och angelägit det är, at taga sig til 

wahra för alt det, som på något sätt kunde få anseende mehr el. mindre, 

såsom et afsteg från regeringsformen. 1 Capitlet är likwäl ett nytt ställe, 

och ett changement från rådet och det, ehuru litet betydande i och för sig 

sielft, kan aldrig annars än förordsaka upmärksamhet. Jag ber altså, at 

wi tager oss til hiertat, huru ömtålig wår belägenhet och wåre omständigheter 

är i the dehlen. H. Kgl. Ms:t har haft all wälmening men wi weta 

ock, at när konungen the betänckeligheter blifwa föredragne, som härwed 

förekomma, kan det icke misshaga honom, twärt om, at han brinner 

af kärlek och ömhet, och sätter alt annat å sido, när det gäller riket och 

dess wäl. 

Herr rådm. Kerrman: när ståndet går in på det sättet, at alt som projecteradt 

och anmärkt är winner bifall och blir ståendes, och at endaste 

ändringen blir i anseende til stället, så kan jag icke annat se, än ju H. Kgl 

Ms:t:s nådige wilja til det förnämsta är wunen, så wida inga andra påminnelser 

få gälla i rådet än som annars skulle få i capitlet göras, och således 

riddares nämnande altid blir ett konungens regale och om wi härutinnan 

oss med hwarannan förena, så kan ingen säga, om och hwem som warit 

med el. mot, följaktel. den nyttan wunnen, at alt det förekommes, som 

annars kunde förordsaka twedrägt och skada. 

Herr bgm C. G. Boberg: Ingen är nu således emot den tanka, at ju det 

är och bör wara ett konungens regale, som nu det är essentiellaste, hwarföre 

skal då påstås, at stället bör bli i rådet. Om h:ne så tycka, så til at härutinnan 

få et enigt slut, wore icke bäst, at hwad stället wedkommer, det 

lämnas på H. K. M:ts wälbehag, at sielf utsätia det antingen i rådet el. i 

capitlet. 

H:r bgm Renhorn: Jag tilstår, at jag för min dehl icke kan påminna mig 

at någon sak af mera ömtalighet warit före än denna. Jag hoppas ock, det 

jag härutinnan så talt, så at jag icke på något ställe därföre behöfwer rädas. 

Ehuru jag är för den meningen, at stället til riddares utnämnande 

bör wara i rådet, så är min tanka therföre icke mindre underdånig och 

ömm och jag kan intet föreställa mig annat, än ju konungen lärer rätt så 

gierna om icke häldre lämna sina tankar til riksens råd, såsom de första 

af ypperste ämbetsmän i riket, än til ett ställe, som altid är långt mindre 

betydande, så mycket mera, som rådet bör rät så wäl beweka konungens 

höghet, som hwar och en undersåtares befordran efter förtiänst, och i annor 

händelse wara för försummelsen answarigt. Lät oss därföre nu wara 

omtänkte, huru härutinnan för framtiden så må blifwa stadgadt, at icke 

nästa ständer bli föranlåtne, at ändra åter och rätta wårt göromåhl, på 

samma sätt, som wi nu måste giöra i anseende til ballotteringen. Jag kan 



icke el:r finna at något annat förslag kan härwed gifwas, som må wara 

mera öfwerenskommande med regeringsformen, konungens försäkran 

och på hwilket alt wåre fullm:e och wårt riksdagsgöromåhl sig bör grunda. 

Herr borgm. och talman förestälte, hurusom dess önskan wore, at 

ståndets ledamöter wille söka at härutinnan sig så förena, at votering i en 

så ömtålig sak måtte kunna undgås. Sedan wore nogsamt af de förde 

discursser at intaga, hwad upmärksamhet och påfölgd det kunde föra 

med sig, som annars och i fall saken med enhälligt slut blefwe afgord icke 

wore at befara. Och föreslog herr borgmästaren och talman, om icke 

ståndet skulle ang:de sielfwa stället til riddares utnämnande wilja förena 

sig i det slut, at borgarståndet hälst önskade om det kunde skie i rådet, 

med frist för riksens råd, at wid sådane tilfällen få göra samma påminnelser, 

som annars kunde äga rum i fall utnämnandet enl:t Kgl. Ms:t:s anmärkning 

skedde i capitlet, men at borgareståndet, i händelse H. Kgl. 

Ms:t icke desto mindre förblefwe wed dess redan gorde nåd. yttrande då 

icke wore theremot, med mindre ju Kgl. Ms:t måtte skie nöje enl:t dess 

nåd åstundan. Men som ståndet icke anhälligt härom kunde sig förena, 

så begärtes votering samt bifölls följande til den ändan af herr bgm. och 

talman föreslagne proposition neml:n den som aldeles samtycker til Kgl. 

Ms:t:s nådige anmärkning öfwer 4 § i cap. om seraphinerorden, och riddares 

utnämnande, och at stället därtil blir uti capitlet skrifwer Ja, den 

som wäl samtycker til Kgl. Ms:t:s nåd. anmärkning i 4 §, men at utnämnandet 

af riddare sker i herrar riksens råds närwaro allena, dock ej på 

lika sätt som H. Kgl. Ms:t utnämdt i dess nåd. anmärkning skrifwer Nej. 

Under det voteringen skulle för sig gå, gaf herr rådm. Muncktell och 

h:r bgm Kock tilkänna, det til protocolli föras måtte, at de til alla dehlar 

woro af samma mening som h:r bgm Renhorn. 

Sedan voteringssedlarne woro samlade och öpnade, föll voteringen så 

ut, at för Ja woro 34 röster och för Nej 41 och fortfors således med upläsningen 

af de följande §§, wed hwilket alt följande anmärkningar af ståndet 

blefwo gorde, neml:n (wid extr. protocolli af detta dato som här 

införes efter S. O) 1 

1 Texten saknas. Se Bilaga 6.



Just:s ståndets utdrag af protocollet utaf d. 9 sidstl. rörande Kgl Mas:ts 

nåd. anmärkning öfwer förordningen om kgl. riddareorden, 1 af följande 

innehåld: 2 

Wed hwilket tilfälle herr borgmästaren och talman lämnade ståndet 

dehl af et transumpt utaf de ordensreglor, som åhr 1656 af högstsal. Carl 

d. X blifwit faststälte för Jesu el. Seraphinerorden, som upl. och hwarutinnan 

bland annat stadgas, det riddares utnämnande aldeles berodde på 

konungens egen goda wilja och wälbehag, i anseende så til personen, 

som antahlet m. m. Och fant ståndet godt, at detta document förwaras 

bland ståndets öfrige acta. 

Upl. cammar-, oeconomie och commerciedeputat:ns betänkande, 3 

ang:de kgl. cammarrevisionens gorde anmärkningar om oberäknad cronotionde, 

för en dehl städers innehafwande åkrar. Och som til widare 

uplysande i denne sak, ståndet ansåg nödigt, at hafwa til hands afskrift af 

de §§ uti kgl. cammarrevisions riksdagsberättelse, som detta angå, och i 

betänkandet blifwit åberopade, innan detta måhl til slutl:t afgörande företages 

så blef h:r rådman Stenström såsom denna deput:ns ledamot anmodad, 

at besörja therom. 

Upl. riksdagsfullm. för Trosa och Mariefred herr bgm:n Brunsels memorial, 

4 hwarutinnan han föreställer nödwändigheten och nyttan, at 

then så kallade Strömsgrafwen wed Södertälje stad måtte upränsas, och 

siöfarten emel. Saltsiön och ber:de stad, så hädanefter, som af uråldrige 

tider, blifwa öppne och segelbare. At herr bgm:n haft in comissis, at för 

Trosa stad yrka på denna angelägenheten, samt äfwen den i ståndet anmält; 

at Södertälje riksdagsmans memorial i samma sak blifwit af urskillningsdeputation 

remitteradt til secrete utskottet, och som således saken 

därstädes kommer under öfwerwägande, så begär herr bgm:n at then 

därstädes genom ståndets biträde måtte befordrad blifwa. 

Och fant ståndet, at detta bäst kunde skie genom thess i secrete utskottet 

warande ledamöter, som til then änden blifwa anmodade, at hafwa 

thenna saken hos sig i minne och then såsom nyttig och gagnelig på alt 

görl. sät söka befordra. 

Upl. å nyo utdraget utur protocollet 5 ang:de tilökning i rangen för öfwercammarherrarne, 

hofstallmästaren och hofjägmästaren som den 6 

sidstl. war före, men på fleras begäran blef liggiandes på bordet. Tillika 

upl. borgm och riksd.fullm. från Scheninge herr Westerbergs memori- 

1 

Årstrycket 23 februari 1748: Kongl. Maj:ts Förordning angående trenne Riddare- Orden. 

2 


3 Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 1. 

4 


5 

Prästeståndets arkiv, R 898, Utdrag ur rådsprotokoller, nr 1. Även 9 november 1751.


al 1 hwarutinnan han för dess dehl styrker at ståndet måtte samtycka til 

Kl. Ms:t:s härutinnan gorde nådige proposition. 

Hwarefter herr borgmästaren och taleman förestälte nödwändigheten 

at detta måhl, som förordsakat så mycken rörelse, hopp och insinuation 

måtte i stillhet blifwa öfwerwägadt och med enighet afgort. Skulle ståndet 

falla på den tankan at i underd:t bifalla Kgl. Ms:t:s nådige yttrade 

åstundan, på det sättet, at dessa 4 wärde herrar och män måge personelt 

niuta til godo den nämde hedern och rangen, dock med kraftigaste förbehåld, 

at sådant icke måtte lända staten til last el. gravation nu el. i 

framtiden så trodde herr borgm. och talman, det wore det bästa, och at 

därwed ingenting wore förlorat, hälst han hwarken kunde se at det på 

ringaste sätt rörde regeringsformen el. ståndets frihet, eller någon annans 

prejudice som assessor Rappe i dess memorial welat påstå, ty 

riksens ständer hafwa enl:t regeringsformen rättighet, at i anseende til tiänster 

underd:t råda och styrka Kgl. Ms:t, så wäl tjänsters förordnande, 

som högre rang wed en el. annan tiänst, när omständigheterne det synes 

föranlåta, på den grunden äro i sednare tider 2:ne revisionssecreteraretiänster 

tilökte, och de är til antalet 4, i stället at de tilförene ock warit 

flere än 2:ne, och på samma sätt hafwer Hans Kgl. Ms:t på riksens ständers 

underd. tilstyrkan, funnit borgm.ämbetet och rådmänstiänsterne 

här i Stockholm wara af den wikt, at de förra borde tilläggas lagmans och 

de sednare lika rang och heder med assessorer i coll:ne, med flere dylike 

exempel, som i hänseende til begge händelserne kunde anföras, utan at 

det hwarken medfört någre sådane påfölgder, som uti förber:de memorial 

wil fruktas före, och at det kunde hetas på något sätt wara emot regeringsform 

och lag. När det dessutom är bekant, hurusom riksens 

ständer wed sidstl riksdag styrkt Kl. Ms:t at lämna presidentämbete til 

den, som då beklädt lagmanstiänst, och lagmanstiänst til den som förut 

förrättade beridaresysslan wid kgl. stallet, lika så åtskillige com.råds och 

bergsråds både caracter och ämbetens bortlämnande til dem, som efter 

den wanl. touren just icke warit berättigade at straxt stiga til en sådan heder, 

så skulle det synnas kunna tiäna någon upmärksamhet, om någon 

swårighet nu skulle göras el. betänkande wore at lemna den begärte förmohnen 

til desse nämde herrar, då det sker med förbehåld at ingen stat 

dermed graveras, at det blir för den personelt, och då det är en sak som 

endast rörer Kgl. Ms:t:s hofstat, och dessutan desse herrars personelle 

förtienster nogsamt ärkunige samt at i anseende därtil det stode i Kgl. 

Ms:t:s fria makt, at utan r:s ständers tilfrågan derom, benåda dem med 

hofmarskalks heder och rang. 

Ståndet biföll härpå enhällel. herr borgmästaren och talmans proposition, 

och påskrefs således dessa ståndets tankar på sätt som följer: 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311. Memorialer, nr 44.


Borgareståndet samtycker i underd:t til Kgl. Ms:t:s nåd. yttrade åstundan, 

på det sättet, at dessa 4 wärde herrar och män måge personelt niuta 

til godo den nämde hedern och rangen dock med kraftigaste förbehåld, at 

sådant icke må lända staten til last nu el. i framtiden. 

Efter anmälan företrädde 2:ne deputerade från bondeståndet, och anmälte 

följande rättsmåhl: 

1:o Bondeståndets extr. prot. af d. 6 sidstl. ang:de huru ståndets allmänna 

beswär böra af allmänna beswärsdeputat:n handteras och expedieras 

och hwarutinnan deput:n begärt, at borgareståndet wille med 

bondeståndet instämma. 

2:o D:o bondeståndets extr. prot:i af samma dag om ett måhls befordrande 

til expedition, som wed sidstl. riksdag kommit til riksens st:rs plena 

genom betänkande från cammar, oec. och com:edeput:n 1 ang:de 

beswär emot lagman Francks gorde ansökning at emot wederlag få byta 

til sig någre hemman i Södermanland, och hwaröfwer 3:ne stånd sig då 

utlåtit. 

Herr borgm:n och talman bad deput:de återbära ståndets wänl. hälsning 

med försäkran om dess redobogenhet, at uti alla görl. måhl bidraga 

til bondeståndets nöje och wilfarighet. 

Upl. instruction och eden för protocollsdeput:n, som hos adelen blifwit 

upl. och bifallen under d. 6 sidstl. och hos prästeståndet under detta 

dato och nu äfwen af ståndet bifölls. 

Upl. ceremoniellet wed instundande kgl. cröning och hyllning. 2 Wed 

sielfwa ceremonielet fant ståndet intet at påminna, men som däruti war 

sagt, at samtel. r. och adelen kommer at wara Hans Kgl. Ms:t fölgaktigt 

uti procession så hölt ståndet före at äfwen de öfrige stånden böra niuta 

samma heder och förmohn. Men om adelen skulle finna sig däruti at til 

den änden bewilja deputerade, så wore ståndet icke deremot, utan at i 

then händelsen likaså i proportion wissa dep:de af de öfrige blifwa utnämde. 

3 

Upl. bergsdeputations betänkande 4 af d. 7 sidstl. hwarutinnan deputationen 

i anseende til flere uprepade betänkligheter påminner, det nya 

måhl rörande nye järnwerksämnens och hamrars inrättningar el:r smidestilökningar, 

måtte wed denna riksdag warda antagne, och wägen därigenom 

til riksens ständer, förbi de wanl. rätter och domstohlar, aldeles 

nyssbem:te, som biföls. 

1 Prästeståndets arkiv, R 893, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 54. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 3. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationen, nr 2.


D. 19 Nov. 1751 

Just:t d. 12 Dec. 

Upl. justitiedeput:ns betänkande 1 ang:de utdehlningen til alla wederbörande 

af utkommande kgl. förordningar och som herr bgm Sackléen påminte, 

at samma ämne i cam. oecon. och comdeput:n warit före, och til 

plena lärer inkomma, som en dehl torde wara lika, en dehl olika med 

detta betänkande, så blir det så länge liggandes på bordet. 

Som r. och adelen torde, som förliudes, i dag genom dep:de söka förmå 

de öfrige 3:ne stånden at begie sig ifrån deras wed ceremoniellet gorde 

påstående at lika som r. och a. wore Kgl. Ms:t i procession fölgaktige, 

så aktade ståndet nödigt, at nu förut genom 2:ne dep:de låta så hos präste 

som bondeståndet gifwa wed handen at ståndet icke tänker ändra dess 

redan härwed yttrade tanka och anmodades herom herr rådm. Kerrman 

och h:r borgm. Boberg. 

Herr borgm. och talman påminte, det i anledning af deputerades öfwer 

cancelliet inlämnade berättelse och betänkande2 som under d. 30 

sidstl. Sept. blif:t upl:t och bifallit, någre af ståndet kommer at förordnas, 

under hwars disposition de i banquen för ståndets räkning insatte el:r ärsättiande 

cancelliemedel kunna blifwa lämnade och utassignerade, och 

at ståndet nu theröfwer icke sig yttrar. 

Hwarpå ståndet anmodade herr bgm och talman at wilja denna möda 

sig benägit åtaga, och at secreteraren Renhorn såsom ståndets ordinarie 

betient och cancellist därwed skall gå herr bgm. och talman tilhanda, 

samt upsätta och contrasignera de utgifwande b:oassignationer. Herr 

borgm. och talman samtykte härtil, och kommer i anledning häraf et utdrag 

uhr protocollet at til h:r bgm lämnas. 

Efter anmälan inkommo 6 deputerade från r. och adelen som efter anmält 

hälsning berättade, hurusom r. och a. i anseende til de af borgareståndet 

gorde åtskillige anmärkningar wed ceremoniellet til instundande 

cröning och i synnerhet i den omständigheten, de öfrige resp. stånden 

skola äfwen wara Deras Kgl. Ms:t:er i procession til och från kyrkan fölgaktige, 

intet kunnat undgå at igenom dess nu deputerade föreställa, at 

det ifrån uråldriga tider af hedenhös endast warit en r. och ad. tilkommande 

och tidig rättighet, at wed sådane tilfällen wara Kgl. Ms:t närmast, 

och allena utom de andre stånden i procession fölgaktige. At r. och 

a. nu förwäntade sig af borg.ståndet den wänskap at ingen rubbning 

måtte åstadkommas i en sådan ofelbar r. och a. rättighet, och det så 

mycket mera, som det utom dess är enl:t med det från Kgl. Ms:t nedsän- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 3. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 27. Även 30 september 1751.


de ceremoniellet, och at Kgl M:t egentel. lärer tilkomma, på hwad wis 

han wed et sådant tilfälle wil invitera dem som skola wara honom fölgaktige. 

R. och ad. förwäntade sig således at borg.st. stadnar i det slut, 

som nu må wara enl:t med den rättighet r. och ad. från hedenhös innehaft. 

Herr bgm och talman bad om ståndets hörsamma återhälsnings anmälande 

hos r. och ad. med försäkran, at borg.ståndet håller för nöje och 

heder, at i alla görl. måhl instämma med r. och ad. At det icke wore 

borg.ståndet bekant, det hos det samma flere anmärkningar blifwit wed 

ceremoniellet gorde, widare än den enda, neml:n at borg.st:det trodt dess 

rättighet wara at såsom ett af de 4 riksens stånd äfwen så wäl som r. och 

ad. få niuta den heder och förmohn at wed ett så solemnt tilfälle få följa 

dess nåd. öfwerhet. At borg.st:det icke hade sig bekant, at det nu skal 

wara en rättighet endast r. och ad. tilhörande, och at st:det icke wiste annat, 

än at r. och ad. ibland de 4 wore det första, och de öfrige stånden sedan 

hwarje i thess ordning lika berättigade wed detta och alla andre slike 

tilfällen och slutel. at borgst. icke skal underlåta at wed handen gifwa et 

slut hwaruti de i anseende til denna omständighet kunna stadna. Herr 

borgmästaren proponerade häruppå om icke ståndet nu mera, och sedan 

r. och ad. toge den saken på en foth af rätighet, som likwäl icke på något 

sätt passar sig med den lika rätt som de andra stånden rätt så wäl tilkommer 

och framför hos hwilken ridd. och adelen icke har någon annan förmohn 

än at den är primus inter pares, nu skulle finna för godt, at så 

mycket mindre cedera något af det som de öfrige stånden bör tilkomma, 

och at genom 6 deputerade en sådan föreställning samt underrättelse en 

ståndets tanka måtte til prästeståndet nu genast blifwa gord och lämnad, 

som biföls;och blef herr rådman Kerrman jemte 5 af ståndets ledamöter 

härom anmodade. 

2:ne deputerade från bondeståndet inkommo, som jemte hälsning från 

deras stånd, gåfwo wed handen, at bondeståndet stadnadt med 

borg.st.det uti ett och samma slut i anseende til de nyss förut omämnde 

omständigheter i ceremoniellet at alle 4 stånden böra wara Deras Kl. 

Ms:t:er fölgaktige, och at bondeståndet hållit för så mycket wara eftertänkeligit, 

at begie sig från en sådan heder och förmohn, som det annars 

i landsorterne skulle kunna förordsaka altför mycken upmärksamhet, 

om r. och ad. allena skulle följa med i procession, och lämna anledning 

til det omilda omdömme, at de öfrige 3 stånden antingen icke welat, el. 

ock icke fått följa med. 

H:r bgm. och talman berättade härpå den tanka hwaruti ståndet nyss 

stadnat, och skälen därtil, samt at nu på stunden deputerade wore från 

ståndet til präste och bondestånden afgångne, at härom lämna berättelse.


Herr borgm. och talman afträdde nu til riddarhuset, at där wara landtmarschalken 

och de öfrige talmännen til följes up til Kl. Ms:t rörande 

dess nåd. tilgifwande försäkran. 

Herr rådm. Kerrman jemte de öfrige dep:de återkommo och berättade 

at så wäl präste som bondestånden instämmer med detta ståndets tanka 

om ceremoniellet, och oftanämde därwed gorde anmärkning, och at de 

sagt sig hwarken böra el. kunna från sig lämna en rättighet som icke 

mera kan höra det enna än alla de öfrige stånden til. 



Just. d. 12 Dec. 

Upl. hyllningseden1 som borgareståndet kommer at aflägga, som bifölls. 

Upl. stora secr. dep:ns extr. protoc. 2 af d. – 3 jämte Kgl. Ms:t:s nådige 

tilgifwande försäkran4 som i bem:te deputation blifwit igenomgången 

och öfwersedd och hwilket alt enhällel. af ståndet biföls med trogen och 

innerl. önskan, at den högste Guden wille med dess nåd och wälsignelse 

omfamna och skydda wår nådiga öfwerhet och konungs hus, så wår nu 

regerande nådige konung måtte efter en så enhällel:n öfwerenskommen 

lag, til högsta ålder med nöje och i fred få styra land och rike sino och 

efter honom aldrig saknas arfwinge efter arfwinge på Swea konungastohl 

til werldens sidsta tider. 

12 deputerade från r. och ad. låto sig anmälas och inkommo. Deputation 

anfördes af herr baron och generalen Ungern von Sternberg, som 

efter aflagd hälsning från r. och ad. 5 

hwarå herr bgm. och talman aflade ståndets tacksägelse för det r. och 

ad. genom en så ansenl. och hedersamma deputation welat om denna sak 

lämna borgarståndet dess tanka. Borgarståndet hade wäl redan yttradt 

härutinnan dess mening, och at de icke kunde undgå at wara mohne om 

den heder och förmohn at wed en så solenn act wara dess konung och öfwerhet 

fölgaktig som borgersmän äfwensom r. och a. det nu wilja göra 

som riddersmän, och at borg.st. icke dess mindre än ytterligare skall låta 

komma hos sig under öfwerwägande den af r. och a. genom dess h:rar deput:de 

nu gorde föreställning. 



3 Datum saknas. 21 november enligt extraktprotokollet. 


5 Text saknas. Tom halvsida i protokollet.


I anseende til alt detta ståndet fant nödigt at genom herr rådm. Kerrman 

och h:r borgm:n Boberg 1 låta än ytterligare uti präste och bondestånden 

berätta, at ståndet likafult blir wed sin en gång förklarade 

mening, i förmodan at de öf:ge stånden instämma därmed. Efter någon 

stund återkommo her:r dep:de och berättade det begge stånden förklarat 

sig af samma tanka, och at de som präst och dannemän icke tro sig 

äga mindre rättighet, än hwad r. och ad. såsom riddersmän tro sig tilkomma. 

Upl. utdrag af prot. hållit hos r. och ad. 2 under d. 18 3 sidstl. hwarutinnan 

r. och ad. aldeles bifaller de af Kgl. Mst gorde nåd. anmärkningar öfwer 

förordn. ang:de riddarorden. 4 jämte bondeståndets påskreft under 

d. 21 sidstl., som äfwen på samma sätt som adelen dess bifall därå lämnat. 

Som nu ståndet under d. 9 sidstl., så denna saken war före, sammaledes 

bifallit Kgl. Mst:s nåd anmärkningar, en omständighet allenast undantagandes, 

neml. at stället til riddares utnämnande häldre måtte 

blifwa i rådet, än i capitlet, och näst de öfrige ståndens yttrande, äfwen i 

thenne sednare omständigheten Kgl. Ms:t:s åstundan likafult kommer at 

winna bifall, oaktadt ståndet i den dehlen dissentieradt, så fant icke ståndet 

någon betänklighet, at i then dehlen sig jemka, och therutinnan äfwen 

med r. och a. göra ett til wedermöda och så mycken mera enighet 

och förtroende wed detta måhls afgörande hwarwid h:r bgm och tahlman 

gorde den påminnelsen, art denna ändring icke kunde skie så framt icke 

hela ståndet – 5 härtil samtycker, hwilket ock skedde. 


D. 22 Nov. 

Just. 17 Dec. 

Just. prot. af d. 2, 6 och 13 Nov. 

Herr rådman Kerrman berättade, det han i dag warit hos h:r grefwen 

och landtmarschalken i herr bgm och tahlmans ställe, som icke förmått 

at så bittida fara ut, och at landtmarschalken trodt det kunna mycket bidraga 

til et skyndsamt slut och genomgående af Kgl. Mt:s nåd. tilgifwande 

försäkran hos ridd. och adelen om de öfrige stånden, som projectet 

redan bifallit, genom någre dep:de i dag wille därom lämna r. och ad:n 

1 Antingen Boberg, Carl Gustaf, borgmästare i Ystad, eller Boberg, Johan, borgmästare i Hudiksvall. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 7. 

3 13 november enligt extraktprotokollet. 

4 

Årstrycket 23 februari 1748: Kongl. Maj:ts Förordning angående trenne Riddare- Orden. 

5 Pappersskada, texten saknas.


underrättelse, och fant ståndet för godt, at thertil bifalla, samt at anmoda 

herr rådm. Kerrman, det han uti präste och bondestånden wil lämna dem 

dehl af detta ståndets tanka och om icke de wilja därtil äfwen samtycka. 

NB Här införes närliggande extr. protoc:i 1 ang:de bgs.dep:ns 2 och 

just.dep:ns betänkande. 3 

Upl. r.st:s bgs.deputations betänkande 4 af d. 30 sidstl. Octobr. ang:de 

et lotteries inrättande af ammiralit:sfiskalen Mathias Brock til fond för 

ädlare metallers uparbetande. Som biföls. 

2:ne deputerade från bondeståndet företrädde, som berättade det 

bondeståndet bifallit detta ståndets tanka, at genom dep:de lämna r. och 

ad. dehl däraf, at Kgl. Ms:t nåd. tilgifwande försäkran, wore hos dem 

upl., genomgången och enhäll:n samtykt, och at bondest:det genom deput:de 

tänker därom lämna r. och ad. behörig dehl, som af herr bgm. och 

talman beswarades med tacksägelse för underrättelsen, och samma önskan 

på sätt som härwed anföres. 

Likaledes företrädde 2:ne deputerade från prästeståndet, herr biskopen 

Browallius och h:r domprobsten Bælter, som näst hälsning från deras 

stånd, berättade at prästeståndet enhälligt samt til alla dehlar, ingen 

undantagande, samtyckt til den hos dem upläste och af Kgl. Ms:t tilgifne 

nåd. försäkran, som redan kunnigt är, at hos detta ståndet skedt, med 

tillagd önskan, at Swea rike, som härtils efter en sådan regeringsform 5 

och försäkran lykel. och wäl blifwit styrt, äfwen hädanåt, måtte af den nu 

på thronen warande konung och dess familia i längsta tider regeras och 

styras, så at icke arfwinge efter arfwinge måtte saknas som efter samma 

form bygger rikets wäl, och undersåtarnes bästa, och at prästeståndet är 

sinnadt, at genom deputerade söka styrka r. och ad. at med de öfrige 

stånden härutinnan med lika samdräkt instämma i förmodan at 

borg.st:det äfwen genom deras deputerade understödier samma ändamåhl. 

Herr borgm. och talman tackade på ståndets wägnar för den wänl. underrättelse, 

som prästeståndet nu welat meddela, och som ett enhällel. 

och samdrägtigt samtycke til ett så högwiktigt måhl icke annat kan än 

förordsaka konungen nöje, förebåda och tilskynda riket wälgång samt 

styrka, enhällighet i rådet och skaffa riket anseende hos grannarne när 

de se med och hwad enighet r:s st:r deras riksdagsmåhl och ärender afsluta 

så wore ock borg.st af samma tanka at genom dep. til r. och ad. berätta 

det enhälliga slut, som borg.st:det härutinnan redan fattadt. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotoll, nr 37. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 3. 


4 


5 


1751 den 23–25 november 97 

Härpå blef herr rådman Kerrman anmodad at tillika med ellofwa af 

ståndets ledamöter afgå til r. och adelen med fören:de underrettelses 

aflämnande samt at därwed bifoga ståndets hiertel. önskan, at den högste 

Guden som så underl:n styrer, och hittils nådel:n förundt Swea rike 

den förmohn, at efter en så nyttig lag blifwa af dess konungar regeradt, 

täcktes wälsigna och uppehålla wår nu regerande hulde och milde konung, 

at efter samma stadga och regeringsform långl. tider få styra detta 

land och folk, och at efter honom icke måtte saknas bröstarfwinge efter 

arfwinge som til werldens yttersta tid, med mildhet och nåd på samma 

sätt må föra dess regering. 

NB införes extr. prot:i ang:de landt och siömil.dep. betänkande. 1 

12 dep:de från riddersk. och adelen företrädde som lämnade den underrättelsen, 

at r. och ad:n enhäll. bifallit Kgl. Ms:t:s nådige tilgifwande 

försäkran. Som af herr bgm och talman behörigen och på sätt som förut 

til de öfrige ståndens deputerade beswarades. 

Discessum. 


Upl. och bifölls Kgl. Ms:t:s tilgifwande eed wed instundande cröning. 2 

Upl. och bifölls utdrag af protocollet från prästeståndet 3 af d. 19 sidstl. 

Nov:r, hwarutinnan prästeståndet anförer någre påminnelser wed kgl. 

förordningen om riddareorden, 4 och biföll borg.ståndet r. och ad. därpå 

skrefne tanka neml. tilläggningen af de orden evangeliska lutherska tron, 

samt at til Kgl. Ms:t:s nådiga wälbehag må hemställas, om icke det i ordensstatuterne 

utsatte antahl af kgl. Nordstierneordens riddare kunde 

tilökas, samt at den nummern som Hans Kgl. Majs:ts i nåder godtfinnande 

warder må för framtiden såsom ständig fastställas. 

Utnämdes 12 af detta ståndets ledamöter som jemte ståndets talman 

komma at wara fölgaktiga med lantmarschalken och de öfrige talmännen 

och ståndens deputerade til Hans Kgl. Ms:t wed försäkringens uplämnande 

och underskrefwande. 

Som woro följande 

H:r rådman Kerrman, h.r rådman Falck, h:r bgm. Cervin, h:r Grahn, 

h:r bgm Kellander, herr bgm Herkepæus, h:r b. Ennes, h:r bgm. Boberg, 

h:r Bagge, herr b. Forssel, h:r bgm. Schau, herr b. Finérus. 





98 1751 den 12 december 


Herr bgm. och talman berättade at samtel. ståndens deputerade i går 

haft den nåden at wara uppe hos Kgl. Ms:t, samt i underd:t aflämna Kgl. 

Ms:t:s nåd. tilgifwande försäkran, och at Hans Kgl. Ms:t wed samma tilfälle 

mycket nådigt yttradt sig, samt at han med så mycket mera gladt 

hierta, underskrefwe dess försäkran, som han wore öfwertygad och försäkrad 

om riksens st:rs för honom hysande förtroende. 

Som en dehl af ståndets ledamöter i morgon, som är cröningsdagen, 

häldre gå härifrån ståndet up i kyrkan på det icke procession måtte bli 

alt för långsam, så öfwerenskom ståndet, at 40 af ledamöterne gå i procession 

tillika med h:r bgm. och talman, och de öfrige som straxt gå up i 

kyrkan undfingo af herr bgm. och talman nödige polletter, som honom 

af Hans Excellence öfwerstemarschalken gr. Ekeblad blif:t tilstälte. 

D. 12 Dec. 1751 1 

Just. d. 17 d:s. 

Just:s protocollen af d. 19 och 21 Nov. sidstl. 

D:o ståndets extractoprotocolli 2 af d. 22 Nov:r, rörande landt och siömilitiæoecon.dep:s 

betänkande3 om Vadstena krigsmanshus, justitiedep:ns4 

om en slottsprästs förordnande i Hellsingfors, och bergsdep:ens 

om en bgs:fogdes förordnande i Österbotn. 

Herr borgmästaren Cervin och med honom de öfrige af ståndets ledamöter 

yttrade för herr bgm:s och talman deras lyckönskan och fägnads 

betygelse öfwer den nåd honom wederfarits, at blifwa af Kgl. Ms:t utnämd 

til riddare af Kgl. Nordstierneorden, som de icke allenast ansåge 

för en rättwis nådebelöning och hederstack i anseende til h:r bgm. och 

talmans wiste oförget. nit för det allmänna, och dess bekante förtienster 

och widsträckte kundskap och insikt, utan ock som en heder och förmohn 

för ståndet, som nu har ähran at få äga herr borgmästaren til dess 

tahleman: De fogade härtil deras önskan, at herr bgm:n och talman måtte 

lefwa länge och i all sällhet, til så wäl dess egen och anhörigas förmohn 

och hugnad som rikets gagn och nytta, hwilket alt herr bgm. och talman 

med mycken tacksägelse beswarade, samt med försäkran, at han skal 

räkna för skyldighet, heder och förmohn, at så långt dess krafter sig 

1 På inflikat blad med blyerts: Protokoll 30/11 1751 saknas. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 36 om Vadstena krigsmanshus, 

nr 35 om slottspräst i Helsingfors, nr 37 om bergsfogde i Österbotten. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 1. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 4.

1751 den 12 december 99 

sträcka, fortfara i dess nit för det allmänna, samt högaktning, tilgifwenhet 

och upmärksamhet för detta ståndet, om hwars förtroende och wänskap 

han hade haft den lyckan at se så många öfwertygande prof och 

wedermälen och hwilket han ock bör tilskrifwa den hedern hwarmed Kl. 

Ms:t honom nu benådat. 

Upl. stora secreta deputations extr. protocolli 1 af d. 11 i denne månad, 

hwarutinnan til riks:s ständers utlåtande hemställes, om icke st secr. 

dep:s i anseende til framförde orsaker måtte få til Kl. Ms:t låta afgå underd. 

föreställning at den åhr 1747 af riksens ständer samtykte bewillningens, 

consumtionsafgiften för bränwinet, med de flere afgifter icke 

böra förrän med det åhrets slut uphöra, då denne riksdag går til ända, 

och altså för nästa åhr efter wanligheten upbäras. Ståndet biföll detta, 

dock med det uttryckel. willkohr och förbehåld, at afgiften för tiänstefolket, 

som från landet inkomma i städerne, samt lazarettafgiften för thensamma 

icke må dragas til exempel för framtiden. 

Herr borgmästaren Lundeberg gorde härwed den påminnelsen, at 

samma nämde afgift borde nu straxt uphöra, såsom i sig sielf oskäl. och 

hwarigenom städerne måste fina största swårighet, at få nödigt tiänstefolk. 

Ståndet fant wäl herr bgm:ns tanka grundad, men icke rådel. at nu 

denna stunden därmedelst sättia hela saken under längre tids utdrägt 

och å nyo öfwerwägande hos r. ständer, hälst rikets behof krefwer skyndsam 

hielp, och detta allenast blir för et åhr och således likafult kan hielpas 

för framtiden. 

Upl. stora secreta deputations extr. prot:i 2 af d. 11 thenna månad, 

hwarutinnan dep:tnen yttrar dess tanka på hwad sätt presidentsämbetet 

uti cancelliet må bortgifwas, och hwilket efter åtskilligas begäran blef liggandes 

på bordet til nästa plenum at då företagas. 

Upl:s utdrag uhr rådsprotocollet 3 af d. 4 Nov. hwarutinnan Kgl. Ms:t i 

nåder gifwer tilkänna, at presidenten wed wissmarske tribunalet måtte 

niuta något tractamente och löhn, på det han måtte kunna upföra sig, 

som samma tribunals wärdighet och anseende i Tyska riket fordrar. Detta 

war af adelen och prästeståndet remit:t til secrete utskotet, men ståndet 

stadnade i det slut: At det icke wil däremot, at ju måhlet til s. u. 

remitteras, dock med det förbehåld, at hwarken den pommerska el. 

swänska staten, må genom någon tilöknings el:r underhålds förunnande 

komma at graveras. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Store sekreta deputationens expeditioner, nr 5. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1312, Store sekreta deputationens expeditioner, nr 6. Även 13 december 


3 



Upl. extr. protoc:i från rådet 1 af d. 21 Nov:r om afgångne ordres til wederbörande 

ang:de behörigt manskaps upbodande af de i ordning warande 

båtsmanscompgnier 2 til arbete wed stockholmske örlogsescadren. 

Upl. justitiedeputations underställande 3 af d. 15 sidstl. Nov. at Theras 

Excellencier herrar riksens råd icke måge tagas til hwarjehanda särskilte 

commissioner. Som bifölls. 

Upl. just.deputat:ns betänkande 4 af d. 6 i thenna månad ang:de the 

ärender, som wed Kgl. Maj:ts just.revision til generalaudit:ns föredragande 

höra, samt om hwad som bör i akt tagas til deras skyndsamma afslutande, 

likaledes et Kgl. Msts nåd. utfärdade förordning af d. 25 Oct. 

1750 5 huru förhållas bör, när betiente och arbetare wed manufacturwärken 

i riket af wärfware tiltalas, samt kgl. förklaring af d. 2 Nov. samma 

åhr 6 öfwer 8 § uti förordningen af d. 16 Maij 1732, 7 om theres straff som 

på cronans skeppswarf snatta el. stiäla, jemte kgl. brefwet til Swea hofrätt 

af d. 4 Maij 1748, det någon underofficerare el. annan betient, af ordinarie 

el. extraord:e stat som blifwit utan något sit förseende afskiedad 

och tiänstelös, må wara wärfning underkastad, såsom ganska nyttige och 

wäl inrätade måtte af r. st:r för en allmän och ständig lag warda intagen. 

Hwilket alt utaf ståndet efter och h. bgm. och talman skedd proposition 

biföls. 

Upl. et til r. och adelen af en thess ledamot And. Erenström wed namn 

ingifwit memorial om någon förbättring til sakernes skyndesammare slut 

i rättegången och som borgareståndet har sig bekant, at den af Kgl. Ms:t 

förordnade förkortningscommission redan något förslag i detta ämne utarbetadt, 

och hwilket af riksens nu församlade ständer kommer at företagas 

och öfwerwägas, och utomdess detta memorial icke är til riksens 

ständer inkommit genom den wäg som 1734 åhr riksdagsbelsut uti 13 §, 

samt instructionen för urskillningen föreskrifwa, så hölt ståndet för bäst 

wara, at sig med detta memorial icke befatta, på det icke anledning må 

gifwas, at med slike private memorialer riks. ständ:r beswära, och därmedelst 

riksdagen onödigtwis komma at utdragas. 


2 Läs: båtsmanscompagnier. 



5 Årstrycket 25 oktober 1750: Kongl. Maj:ts Förnyade Nådige Förordning, huru förhållas bör, 

enär Betjente och Abetare wid Manufactur-Werken i Riket av Werfware tiltalas. 

6 Årstrycket 2 november 1750: Kongl. Maj:ts Förklaring Öfwer Åttonde § uti Förordningen af 

then 16. Maji 1732, om theras straff, hwilka på Cronans Skeppswarf wid Amiralitetet snatta och 

stiäla något, som Amiralitetet eller Flottan tilhörer. 

7 Årstrycket 16 maj 1732: Kongl. Maj:ts Stadga och Förordning Angående Deras straff, som 

uppå Kongl. Maj:ts och Cronans Skieps-wärf, wid dess Ammiralitet, eller eljest, där publique 

Skiepsbyggnader kunna anlagde warda, samt innom Skieps-bord, snatta eller stiäla något, som 

Ammiralitetet och Flottan tilhörer.


Upl. extr. prot:i från rådet 1 af d. 11 sidstl. October, hwarmedelst til r. 

st:rs eget utlåtande hänskiutes en bifogad ansökning, som lagman gr. G. 

Stenbock å egna och en dehl lagmäns wägnar efter fullmakt, i underd:t 

ingifwit, om 400 dlr smt:s tilökning på deras förra innehafwande löner, 

och det i anseende til åtskillige i samma ansökning föredragne skähl och 

war thetta måhl af r. och ad. samt prästeståndet remitt:t til s. u:t hwaröfwer 

ståndet stadnade i det slut: At alldenstund ståndet redan förklarat 

dess föresats wara, at icke ingå uti något, som kan betunga staten, och 

twingar undersåtarne, at alt mehr och mehr i utskylder contribuera, det 

det wil wara långt wigtigare och angelägnare, at wara omtänkt på statens 

indragning och förminskande, på det undersåtarne icke måge öfwer förmåga 

tryckas och wara nödsakade at sucka under bördan, så kan 

borg.st:det til thenna ansökning el. thess remitterade til s. u. icke för dess 

dehl lämna bifall. 

Upl. ett af Swea hofrätts och samtel. dess ledamöter underskrifwit, 

samt directe til r:s st:r ingifwit memorial, 2 at til sysslornes skyndsammare 

bedrifwande samt upmuntran för betieningen derstädes måtte bewiljas, 

at af öfwerskottet på then til justitiestatens aflöning anslagne lagmans 

och häradshöfdingeräntan, 500 dlr s:mt måtte tilslås til åhrl. löhn för en 

notarius i kgl. hofrätten utom de 3:ne redan på staten upförde. Men aldenstund 

med denna ansökning är förfarit som instructionen för urskillningsdeputationen 

innehåller, så fant ståndet, at det med denna 

ansökning icke kan sig befatta. 

Upl. Kgl. Ms:t:s nåd. remiss af d. 5 i nästl. månad på krigsbefälets wed 

denne riksdag ingifne underd. beswär, som af r. och adelen samt prästeståndet 

blifwit genom påskreft remitteradt til landt siömilitieoecon.dep:n, 

och hwilket äfwen ståndet biföll. 

Upl. extr. protoc. från rådet 3 af d. 21 Oct. sidstl. hwarutinnan nerlämnas 

til r. st:rs egit öfwerwägande bränwinscom:ns ingifne förslag, huru 

med bränwinsbränneriinrättningen för framtiden beqwäligast måtte blifwa 

förordnat. Af r. och ad. samt prästeståndet war detta rem:t til bewillnings 

och cammar- oecon. och com.deput:n, som och af ståndet biföls. 

Upl. bergsdeput:ns betänkande 4 af d. 12 Nov. sidstl. ang:de en b:gsfiscals 

förordnande uti Wermelands bergmästardömme med 900 dlr k:ts 

löhn af de under b:gscoll:ii inseende stående medel, och det på prof til 

nästa riksdag, emot det at k:l. b:gscoll:m därföre får niuta ersättning af 

Kgl. Ms:ts och cronans andehl i de sakören, som wid b:gstingsrätterne 

genom b:gsfiscalens anställande käromåhl kunna inflyta. 




4 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 5. Även 13 mars 1752.


Detta afslogs såsom förordsakande tilökning i staten och hwarom 

ståndet sig tilförene utlåtit at det icke kan uti sådant ingå. 

NB nära in til städerne 

Bg. Langs upsatte exped:n. 

D. 13 Dec. 1751 

Just d. 30 Jan. 17511 . 

Följande ståndets h:rar ledamöter anmälte sig, at öfwer instundande 

helg resa til sine hemwisten, neml:n 

Herr bgm. Lundeberg, herr bgm. Boberg, 2 h. rådm. Malmsten, h. bgm 

Sundwall, h. bgm. Kinborg, h:r bgm. Brunnzell, h. Wahlenberg, h. Grahl, 

h. bgm. Hollsten, h. Linck, h:r Biörkman, h. bgm Wesslo, h. Forssman, h. 

bgm. Uggla, h. Bäck, h. bgm. Lind, h. Engellau, h. Schuberg 

som af ståndet biföls med det willkohr, at h:ne äntl. til 20:de dagen åter 

sig infinna, och at de när resan skier afbörda til cancelliet den återstående 

afgiften för deras städer. 

3:ne dep:de från bondeståndet emottogos och ankommo. De berättade 

å deras stånds wägnar, at bondeståndet hos sig förehaft store secret. 

deput:ns betänkande 3 ang:de huru presidentsämbetet för framtiden bör 

tilsättias, och at därwed under noga öfwerwägande blifwit tagit alla de 

därwed föredragne och sig företeende skähl och omständigheter; och 

som bondeståndet eftersedt och funnit at uti regeringsformen 4 därest om 

tiensters bortgifwande talas, icke annorlunda nämnes, än at altid 3:ne 

böra thertil på förslag upsättias, utan at något ämbete ifrån et sådant sätt 

är undantagit, altså har ock bondeståndet funnit med samma regeringsform 

närmast öfwerensstämmande at 3:ne blifwa upförde då förslag på 

presidentsämbetet i cancelliet kommer at för framtiden uprättas. Bondeståndet 

hade sig wäl bekant, at för den förflutne tiden 2:ne gånger 

händt, at allenast en blifwit nämd och föreslagen, men det hade skedt i 

anseende til då warande tiders conjuncturer, som redan äro förbi. Nu 

wore en annan tids beskaffenhet, så at om tilförene särskilte tankesätt 

haft rum och kunnat dehla sinnen, wore sådant alt nu mera aldeles förfallit, 

och icke mera än ett och enahanda tänkesätt i riket, samt alla seder 

1 Läs: 1752. 

2 

Antingen Boberg, Carl Gustaf, borgmästare i Ystad, eller Boberg, Johan, borgmästare i Hudiksvall. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 6. Även 12 december 


4 



stadgade. Skulle det ock så hända, at wed en sådan ledighet, icke mera 

än et ämne wore at tilgå, så wore ingen twifwel, det ju konungens rätt så 

wäl som riks. st:r den samma kunna och hälst wälja skulle. Och i anseende 

til sådane med fler considerationer hade bondeståndet enhälligt stadnat 

i förber:de slut. 

Herr borgm. och talman bad å ståndets wägnar at deputerade wille anmäla 

dess hälsning och tacksägelse för förtroende, och hwarigenom borgarståndet 

nu är blifwit underrättadt, at bondeståndet redan hunnit at så 

snält och skyndsamt hos sig afgöra et så angelägit och rikswårdande 

ärende, som borgareståndet ännu icke haft nog rådrum til, och hwilket 

då det skedt, borgareståndet icke skal underlåta at lämna dehl af den 

tanka häruti det då stadnat; att borgareståndet wäl wet, at härom icke är 

i förra lagar något wist stadgadt, och hwad den enighet angår, som bondeståndet 

förmenar nu wore hos alla mera än tilförene, så har borgareståndet 

swårt för at tro annat, än ju hädanefter, som i alla tider tilförenne 

at olika tänkesätt altid lärer sig yppa i anseende til utrikes makter, och 

de med dem ingående wänskapsförbunden. Hwad influence el. wärkan, 

som för öfrigit bondeståndets nu yttrade tanka kan hafwa på borgareståndet, 

det kunde herr bgm. och talman icke nu något yttra sig öfwer, 

utan allenast försäkra det borgarståndet wed denna sakens ömma öfwerwägande 

lärer hafwa för afsikt rikets sanskyldige nytta, och Kgl. Ms:t:s 

nådige wälbehag och nöje. 

Dannemannen Jan Persson som wed detta tilfälle förde ordet lade 

ännu til dess förra berättelse, at han i förtroende kunde säga, at bondeståndet 

ibland annat mycket blifwit styrkte, at falla på den tanken som 

sagt är i anseende til den gorde upmärksamheten, at om ständerne endast 

skulle sätta en på förslag, kunde lättel. hända, at de råkade nämna 

en sådan person, som wore öfwerheten mindre behagel., hwilket i en sådan 

händelse icke skulle medföra god wärkan, hwaremot i stället i betraktande 

kommit at då flere sättes på förslag, wore en sådan händelse å 

ena sidan förekomen, och man ändå å then andra altid säker, at konungen 

likafult worde utwäljandes den skickeligste, hälst han icke mindre än 

r:s ständer wore i stånd, at känna hwar och en af h:rar r. råd til sine egenskaper 

och förtienster, och icke kunde tros äga mindre ömhet än de at i 

det högsta wårda rikets wälfärd, och at fölgaktel. utwälja en skickeligste. 

Herr bgm. och talman frågade, huruwida bondeståndet yttradt sig, på 

hwad ställe förslaget skulle upsättias, hwarpå deputerade lemnade til 

swars, at därom hade bondeståndet sig icke uti något wist utlåtit. Afträdde. 

Häruppå upl. stora secr. deputationens betänkande 1 af d. 11 i denne månad, 

ang:de på hwad sätt presidentsämbetet uti cancelliet hädanefter må 

föregifwas.


Herr borgm. och talman: Innan ståndet skrider til widare öfwerläggning 

om sielfwa saken får jag lof, at til dess närmare eftersinnande och 

godtfinnande hemställa följande omständighet: Det är redan öfweralt 

bekant, at Hans Exc:ce h:r riksrådet gr. Tessin hos Hans Kgl. Ms:t. anhållit 

om nådigt afsked och entledigande så wäl från riksråds som de öfrige 

honom anförtrodde höga embeten och kall. Som alla känna denne 

herrens makalösa egenskaper, dess oförfalskade nit för det allmänna, 

och de många nyttige tienster han gort riket under flere åhrs mödosamt, 

drygt och träget arbete, samt huru omistel. han fölaktel. 1 är, besynnerl. i 

den belägenhet riket sig ännu befinner. I anseende därtil lärer ståndet 

med mig icke högre önska, än at denne herren om någonsin mögl:t är, 

måtte blifwa på något wärdigt sätt ombeden, at han, såsom en bepröfwad 

och redel. man, icke förlåter riket, utan ännu så länge dess krafter och 

hälsa det någonsin tillåter, förblifwer wed sine kall och ämbeten, och 

därwed gagnar och främjar det allmännas wäl. Och i det hänseende hemställer 

jag om icke ståndet tillåter, at jag i s. u. får anmäla, at detta är ståndets 

enhällel. tanka och önskan, til widare öfwerwägande, på hwad sätt 

det skulle pröfwas bäst, at riks. st:r göra härom til Hans Excell:ce deras 

begäran och föreställning. 

Denna herr borgm. och talem:s förestälte tanka såsom grundad och 

wäl öfwerwägd blef af ståndet enhällel:n bifallen, med tacksägelse för 

dess goda och mogne eftertanka och upmärksamhet. 

Sielfwe måhlet togs sedan under öfwerwägande hwarwed h. bgm. och 

talman förestälte nyttan och nödwändigheten af at detta granlaga och 

ömtåliga måhl med all saktmodighet, enighet och efertanka handteras. 

Herr bgm. Cervin: För min dehl tycker jag mig kunna härutinnan så 

mycket lättare yttra min tanka, som jag ägt tilfälle at då saken i s. u. warit 

före, få därom all nödig uplysning, samt at det sättet som de sednare 

gånger blifwit brukat wid en persons föreslående til cancelliepresidentsämbetet, 

medfört god nytta, och at altså, under en sådan öfwertygelse, 

bäst är at nu förblifwa wed detsamma. Skulle riks. st:r i framtiden finna 

något bättre och lämpeligare så är det en sak, som då kommer på deras 

egen bepröfwan och godtfinnande, at ändra och förklara. 

H:r bgm. C. G. Boberg: Efter nu näst den proposition gordes och biföls, 

at Hans Excell:ce gr. Tessin kommer at ombedias, at blifwa qwar 

wed sine ämbeten, och det torde wara mögl:t, det han står at förmås därtil, 

så skulle jag för min dehl hålla före, samt ödmiukel. hemställa, om 

icke så länge och intil dess man får se huru riks:s st:rs önskan därutinnan 

winner, nu förewarande quæstion, såsom emedlertid mindre nödwändig 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 6. Även 12 december 


1 

Läs: följaktel.


kunde upskiutas. Man får ock under det samma mera rådrum, at, när 

man tänker sig om, och hwilket jag tror wara så mycket nyttigare, som 

jag icke kan undgå, at hålla före, at altid det är och blir, ibland de ömtåligste 

öfwerläggningsämnen, då frågan är om något, som gier anledning 

til en slags uttydning och förklaring öfwer regeringsformen. 1 

Herr bgm Renhorn: Ehwad H. Ex:ce gr. Tessin skulle stå at förmå el. 

ej, hwilket förra jag likwäl af alt hierta önskar och förmodar, är och blir 

det lika nödwändigt och oumgängel:t at st. h. dep. betänkande blir slutl. 

afgort, och det för den orsakens skuld, at uti den konungslige försäkran 

tydel. blifwit utsat och af samtel. riks. ständer lofwat, at wed denna riksdag 

skulle under deras öfwerläggning och afgörande komma, på hwad 

sätt presidentsämbetet i cancelliet hädanefter bör komma at tilsättias. 

Herr rådman Malmsten: Det är så mycket mera nödwändigt, som det 

slut i hwarutinnan riks. st:r. stadna, blir en allmän lag, och som har afseende 

på framtiden, och således icke mindre kan underlåtas el. upskiutas, 

än sielfwa konungens försäkran. 

Hwad sielfwa saken wedkommer, så har jag i synnerhet hos mig öfwerwägit, 

det ena af bondeståndets deputerade omtalte skähl til 3:ne personers 

föreslående, näml. at en persons föreslående allena, medförde den 

obehagel. händelsen, at den samma icke altid torde wara för konungen 

lika behagelig. Men wed närmare eftersinnande finner jag icke det skälet 

äga grund; så wida det icke kan el. får supponeras at konungen någonsin 

skulle kunna wara emot r:s st:s tänkesätt, i synnerhet i anseende til personer 

som redan förut kommit til sielfwe riksrådsämbetet, med samma 

förtroende af konungen, som af ständerne. 

Herr bgm. Renhorn: Bondeståndet har altid godt tilbud, at komma in 

i secrete utskottet, fastän det icke lyckats. Jag undrar således icke, om 

de, som fölgaktel. icke kunna hafwa sig alla omständigheter i sådane 

måhl som detta, samt rikets politiska belägenhet så wäl bekante, ingå uti 

sådant, som wärkel. i detta fall är stridande med wåre lagar och regeringsformen 

och wore icke den consideration, man bör äga för et helt 

stånd, en omständighet som afhölle mig, kunde ganska mycket wara at 

påminna, så wäl wed deras slut, som den eftertänkel. och förseglade beskickning, 

hwarigenom de låtit oss det samma förkunna. 

R. st:rs st. secr. dep:ns betänkande innehåller alt för starka och bindande 

skähl hwarför en och icke flera, böra til presidentsysslan på förslag 

upföras, samma och enahanda skähl, hafwa de förra gånger då 

ämbetet warit ledigt, föranlåtit detta ståndet, at blifwa wed samma tanka 

och enhälligt för en, och således håller jag för mindre nödigt, at ingå och 

wedlyftigt uprepa altsådant, utan förmodar, at ståndet icke lär betänka 



sig, at nu wara sig likt, och enhällel. instämma med st. secr. dep. tilstyrkande. 

Herr rådman Faggot: Jag får som herr borgm. Renhorn åberopa mig 

st. secr. dep. inkomne betänkande och at tilräkel. skähl där, så wäl som 

af åtskillige af h:rne äro framförde, som bewisa nödwändigheten, at denna 

fråga bör afgöras, samt i hwad slut, som man därom bör stadna. Men 

som denna saken är af så mycken wikt och ömtålighet, at föga något större 

och mera maktpåliggande ämne kan under ständers öfwerläggande 

förekomma, så fordrar min samwetesplikt, at för mine herrar, utan afseende 

få yttra och litet rymligare utföra min oförgripel. mening och tanka 

härwed. 

Jag wil i ödmiukhet föreställa hwad betydande män riksens råd äro 

och bör wara i wår regering, jag hemställer om icke de redan äro satte 

och komna i den wyrd och wärdighet at icke sedermera, något så kallat 

förslag passar sig för dem: De äro redan under caractere af råd och ständers 

fullmäktige. Hwad kan då wara naturligare efter ett så enhälligt som 

allmänt hos dem förklarat förtroende, än det? At ständerne säga: Wi 

som principaler och ingen annan böra ju äga den ostridiga förmohnen 

och rättigheten, at utmärka, hwilkendera fullmäktigen skal handtera det 

ena, och hwilken det andra göromåhlet. 

Som hwad riksens st:r i förewarande tilfälle afgöra besynnerl. är i hänseende 

til en widsträkt framtid, så får jag lof at föreställa, hwad då hända 

kan, och hwaraf klarl:n lärer företa sig i hwad nytta och nödwändighet 

är, at wi nu utwälja och stadga det bästa. 

Wi hafwa nu den lyckan at wörda, älska och lyda en öfwerhet, hwars 

regeringstid wi önska få se långwarig som lyklig och säll, och at han må 

bli en stamfader för Sweakonungar til ewärdel. tider. Men betänken 

mine herrar, huru mögl:t det är, at under en sådan herres reg. en konung 

kan komma til trohnen, som ägde mehr el. mindre regeringsgåfwor, och 

i den sednare händelse huru lätt det då blefwe för främmande makter, at 

genom hwarjehanda medel genom favoritskap och dylikt kunna insinuera 

hos honom sådane tankar, som wore mehra convenable med deras 

än rikets interesse, i synnerhet, om de hade utwäg, at under det flere personer 

blefwo föreslagne til et ledigt presidentsämbete, genom lika tilgörande 

insinuationer, arbeta hälst på dens utnämnande därtil hwars 

tänkesätt mäst passade sig efter deras afsikt. 

Som riksens ständer endast tilkommer at öfwerwäga och utstaka den 

systeme, som för riket är nyttigast, och dens bestånd så ganska mycket 

beror på en sådan hög ämbetsmans åtgärd och skötsel, är det icke då naturligit, 

at ständerne och ingen annan utnämna den, i hwars händer de 

kunna med trygghet lämna ett så högstwiktigt ärende, och at det blir på 

ett sätt, som aldeles utestänger all fara, och en sådan händelse, som nyss 

sagt är. Nu är spiran uti en sådan konungs hand, hwars högsta omsorg är


rikets sanskyldiga bästa, och hwars intresse fölgaktel. med rikets är ett 

och enahanda, och fastän wi i så måtto icke hafwa något at frukta före, 

för närwarande tid, så böra wi icke destomindre wara omtänkte för en 

widsträkt framtid, och då det är möjl:t at hofinteresset kunde blifwa 

alient med rikets, och hwarpå wi äga lefwande exempel hos andre nationer; 

det är kunnigt at icke långesedan hos en fri nation wäl händt, at man 

warit nödsakad at afsättia en sådan menniske och skilja honom från konungen, 

sedan man måst se, huru han mera arbetade på befordran och 

främiande af sitt, än nationell nytta och heder. Therföre när lag stiftas 

bör man aldrig låta uhr akt, at mera äga afseende på en owiss framtid och 

efterkommande, än närwarande tiders omständigheter. 

Herr rådman Malmsten: Det infaller än widare hos mig den betänklighet, 

at om 3 skulle på ett förslag nämnas, och om än alle 3 wore af en systeme, 

kunde de ändå äga olika genie och insikt, och således den 

olägenheten lättel. hända, at den minst tiänl. och dugl. då blefwo nämd. 

Jag säger detta intet i anseende til wår nu warande milda och nådige konung; 

ty han kan proponera oss och wi honom, men min omtanka yttrade 

sig til en framtid, och då böra wi wara angelägne, at icke någon sådan lag 

nu må stadgas, som kan lända riket och wåra efterkommande til skada 

och fördärf. 

Herr rådman Faggot: Ännu en omständighet som är wiktig och öm: 

Den lagstiftande makten om den skal wara helg. och i sin fulla kraft, tilllåter 

ingen concurrence jemte sig af någon annan, annars är den bruten 

i sitt mästa wärde. 

Herr borgm. C. G. Boberg: För närwarande tid kan det i mit sinne 

wara lika mycket, huru det sker, men i anseende til framtiden kan det argumenteras 

så wäl med som mot, håller jag före, at rikets gagn mera befordras, 

och ständernes rättighet bättre bewaras, om nu intet någon wiss 

lag härutinnan stadgas, som binder dem händerne, utan at det häldre må 

komma at bero på deras egen frihet och makt, at skicka sig efter omständigheterne, 

och at nämna en el. flere, alt som de efter conjuncturen finna 

bäst och nyttigast. At altid allenast nämna en, kan medföra den fahran, 

at icke ständerne altid råka på de bästa, ty det följer intet at de alla tider 

kunna wara lika wäl underrättade om personernes skicklighet, och det är 

så mycket mera möjl:t, som wi weta, at wi i den dehlen menar dehls dependera 

af ett stånds underrättelse och influence. Således när ständerne 

tiltro sig med säkerhet känna den rätta, kunna de ock då säkrast nämna 

en, och i annan händelse föreslå 2:ne el. 3:ne, och är det lika så naturl:t, 

at supponera det en konung, som dagel:n är med dess råd tilsammans, 

känner dem och deras skicklighet så wäl, om icke bättre än någon annan, 

och at han då wore emot sig sielf, om han skulle utnämna den mindre 

skickelige, hwilket icke kan wara troligit. Ännu en inconvenient är om 

det händer at 2:ne stånd wed en persons föreslående stadna för en, 2:ne


för en annan? Therföre och i anseende til thesse med flere betänkeligheter 

håller jag bäst och säkrast wara, at icke wi nu så ställa til, så at någon 

nu tilgörande beswuren lag må ligga efterkommande ständer i wägen, 

och betaga dem deras frihet, at i detta fall lämpa sine göromåhl alt efter 

omständigheterne på samma sätt, som de äger en lika oinskränkt frihet, 

at i det öfrige öfwerenskomma, ändra, stadga och föreskrifwa den systeme, 

som de finna för riket bäst och tiänligast, och som detta sker omständel. 

och tydel. hwarje riksdag, är det icke at tro, at en rådsperson, som 

redan med riksens ständers så wäl som konungens förtroende tilträdt ett 

så högt och wigtigt kall skulle felas antingen god wilja el. tillräckel. kundskap, 

at räta sig därefter. 

Herr rådman Faggot: Efter detta wed förste påseendet synes likasom 

mera conservera en ständerne tilkommande rättighet, så får jag lof att 

härwed påminna, först at det icke kan el:r får supponeras annars, än ju 

riksens ständers secrete utsk. som sköter jemte alle öfrige wed riksdagen 

förekommande måhl, äfwen de ministerielle, och hemligaste ärender, 

fant de därtil hörande rådsprotocoller med mera, äga alt tilfäle, at wara 

til fullo underrättade om hwars ock ens rådspersons mehr el. mindre 

skickelighet til sådanne ärenders skötande, och som det står fast, kunna 

de icke wed förefallande ledighet af presidentsämbetet wara rådwille, 

hwem hälst thertil må föreslås, följer häraf nödwändigt, at et så angelägit 

wärk, som ett sådant förslags upställande är, icke el:r bör sättias under 

äfwentyr af något klander el:r qwal, som snarare skulle kunna få rum, om 

flere i stälet för en skulle föreslås, ty utrikes makter skulle då icke underlåta 

at blåsa under och influera, samt söka om någonsin görl:t wore at 

tränga in med den, som för dem och deras interesse wore mest convenable. 

Den af herr borgm:n Boberg för öfrigt befarade olägenheten, at 2:ne 

stånd kunde råka at stadna emot de 2:ne under utnämnandet, har icke el. 

rum, så wida st. secr. dep:ns betänkande nu, som jag förmodar får bifall, 

och at s. u. men inte plena nämner personer. 

Herr rådman Lilja förmente jämte flere at härom nu wore nog discurerat 

och begärte således, at proposition måtte göras. 

Herr borgm. Renhorn: Af hwad nu talat blifwit finner jag nog, at ståndets 

tanka icke blir annan än för det som stora secr. deputation föreslagit, 

men likafult är det nödigt och nyttigt, at sådanne skähl removeras, 

som skulle kunna framföras såsom therför afrådande. 

Jag får i synnerhet påminna en omständighet, näml. at wi icke någonsin 

böra sättia det in quæst:ne at ju secrete utskottet altid är i stånd at 

fullkoml. pröfwa hwilken rådsperson til presidentsämbetet är skickeligast, 

så at wi i det fallet både kunna och böra sättia til dess tilgörande förslag 

alt förtroende, och det så mycket häldre, som wi på alt sätt böra 

undwika, at lämna bondeståndet anledning at ingå i ministerielle saker, 

som skulle skie, så framt efter deras tanka förslaget blefwe upläst uti


riksens str:s plena. Jag får ännu lägga til ett biskähl, och hwaraf nödwändigheten 

sig nogsamt företes at härutinnan all försiktighet bör brukas. 

Det är ju ganska mögligit, at för framtiden en ung och modig printz kan 

komma på thronen hwilken til at förwärfwa sig stort och odödeligit 

namn, kunde falla på den tankan at det wisaste och bästa medel at komma 

därtil, wore genom krigs och örlogs börjande med någon af dess 

grannar, och at ingenting borde hindra honom i ett sådant glorieust företagande 

och ändamåhl, skedde det ock med förlust af folk, af handel 

och handtwärkerier. Ehuru det icke är rättesta wägen til at göra en monarch 

stor, och ehuru riken aldrig därmedelst komma i flor, men wäl 

råka i yttersta fara och fördärf, så lämna likwäl förflutna tider oss bedröfwel. 

wedermälen, af slike olykl. händelser. Om nu alla 4 riksens ständer 

skola hwar hos sig utnämna flere, til ett ledigt presidentsämbete, lämnas 

icke då för en sådan ung herre at få mycket öppnare wäg til at kunna genom 

hwarjehanda tilgörande insinuationer arbeta därhän, at få en sådan 

ministre utnämd, som han tror snarast wilja ingå uti alt det som kunde 

lända til främjande af dess afsikt och föresats, och at wila ifrån en af ständer 

fatstäld säker och fredsam systeme. Således blir det altid angelägit at 

på alt sätt söka undanrödia den fahra, som för framtiden i så måtto kunde 

hända och at icke wårt nu förehafwande göromåhl och fattande slut 

må därtil på något sätt wara ledande. 

Herr bgm. C. G. Boberg: När riksens st:r tykt sig äga anledning, at under 

högstsal. Hans Ms:t konung Fredric den 1:stes regementstid upskiuta, 

at göra häruti någon wiss och positiv lag, så ser jag ej, hwarföre man 

ju icke nu kan bruka samma försiktighet, hälst det i mit sinne altid mera 

bewarar för riksens ständer fullkomligheten af deras frihet, då de få lämpa 

sig alt efter hwarje tids omständighet, än om de nu göra en sådan lag, 

som för framtiden binder dem händerne. Det torde icke altid wara det 

bästa, at endast en nämnes, ty de tider kunna infalla, då flere af riksens 

råd äro til ett sådant ämbete skickelige, att om en allenast och torde hända 

så snart en yngre som en äldre i en sådan händelse skulle bli utnämd, 

kunde däraf ingen jalousie åstadkommas. 

Herr bgm Brunsehl: Så wäl äldre som sednare tider lämna oss glädiefulla 

och hederliga wedermälen, at Swea rike innom sig haft store och i 

ministerielle måhl uplyste och förfarne män, och at wåre förfäder altid 

wetat wälja ut dem, som för riket och ämbetet warit tiänligast. Saken är 

i mit sinne för öhm och jag tror för min ringa dehl, bäst wara at nu icke 

något positivt blir stadgadt, utan att wi häldre måge hädanefter som hittils 

wara lika fria, at skicka och lämpa alt efter omständigheterne. 

Herr rådman Kerrman: I denna sak är redan så mycket talt, at jag därwed 

har ganska litet at säga el. tillägga. Hela ståndet wet, at det är ett af 

samtel. riks:s st:r gort engagement, at definitivt afgöra, huru härmed för 

framtiden skal förhållas. Ehwad omständigheter jag råkar uti, det står i


den högstas hand, men det skal beware mig Gud ifrån, jag för min dehl 

och så långt jag förmår taga wara på, at aldrig ingå i något sådant, hwarigenom 

den rättighet och frihet skulle för wåre efterkommande förspillas, 

som ständer bör tilkomma. Således beror det nu på det som jag i 

förewarande sak mig yttrar, at icke min döda mull må för en framtid ligga 

med skam och förvitelse i grafwen. 

Efter mit yttersta samwette, samt efter en förutgången lång förfarenhet 

finner jag för min dehl riktigast och med wår frihet bäst och säkrast 

öfwerenskommande at wed cancelliepresidentsämbetets ledighet därtil, 

en allena må föreslås, och at secr. utskottet, som tilkommer at handtera 

ministerielle saker, och hwarpå en så stor dehl af rikets wälfärd beror, 

hälst må samma person föreslå. Jag bör tro at jag på detta sättet gör tryggast 

både för saken och samwettets skuld, emedan jag wet och är öfwertygad, 

at uti ett secrete utskott altid hädanefter som hittils komma de 

mäst mogne och förfarne män och således är härmedelst stora secr. 

dep:ns betänkande af mig til alla dehlar bifallit. 

Herr bgm Kock: Uti konungens försäkran är tydel. utsatt, at r:s st:r öfwer 

denna sak, och huru därmed för framtiden kommer at förhållas, 

skulle sig utlåta, således kan därmed icke nu mera upskiutas. Jag bifaller 

helt och hållet stora secr. dep:ns tilstyrkande och förslag såsom grundel. 

och wäl fattadt, hälst jag är nog styrkt i den tankan, at riket icke löper 

fara, om en föreslås, men wäl om 3:ne, då wahlet icke altid kunde falla 

på den mäst skickel:e. 

Herr rådman Muncktell: Wårt stånd rosas nu för enighet, låtom oss 

ock i förewarande sak wisa öfwertygande prof däraf, i det wi en gång för 

alla med allmänt bifall samtycka til st. secr. deput:ns betänkande, såsom 

det säkraste och bästa, och hwarför jag är wiss på, at wåre efterkommande 

skola tacka och hedra oss. 

Herr bgm. Uggla: Redan är härom nog discurerat. Min oförgripel. tanka 

är, at ehuru i konungaförsäkran, är nämdt et af r:s st:r utsättias skal, 

huru härmed för en framtid skal förhållas, så följer icke theraf, at wi therföre 

nu böra föreskrifwa något wist, och huruwida för en framtid antingen 

en el. flere skola nämnas och föreslås. Wi kunna ju lämna det upsat, 

och såsom tilförenne, nu utlåta oss huru för thenne gång må förhållas, 

och lämna i efterkommande ständers frihet, at en annan tid stadga, som 

de då finna bäst. Jag håller före, at utrikes makters influence är och blir 

farligare, om nu något wist en gång för alla stadgas och at bettre och rådeligare 

är at r:s st:r äga makt at skicka efter sig efter conjuncturerne. 

Herr borgm. och talman förestälte om icke nog häröfwer wore discurerat, 

och gorde så med ståndets samtycke frågan, om stora secr. dep:ns 

betänkande får bifall? Som med Ja beswarades. 

Herr bgm Boberg förklarade sig, det han blir wed dess redan häröfwer 

yttrade mening.


Uppå herr bgm. och talmans proposition biföls at 6 deputerade afgå til 

r. och adelen samt prästeståndet, at berätta det slut hwaruti ståndet nu 

stadnat, och blef herr rådman Kerrman utnämd at därwed föra ordet. 

Upl. å nyo deputerades yttrande af d. 21 Nov:r sidstl. ang:de Boråhs 

stads privilegier, och the rättigheter hwartil samma stad förmenar sig, i 

följe theraf, wore berättigad, och hwaröfwer Jönk:pgs stads fullm. herr 

bgm:n Kellander fört klagan här i ståndet, såsom en sak, hwarigenom 

Jönköpings stad med flere lida intrång och mehn. 

Sedan samma betänkande war upläst, inlämnade herr bgm Kellander 

följande skriftel. dictamen til protocolls: 

NB här införes herr bgm Kellanders hosliggande document. 1 

Herr bgm. Renhorn med flere af ståndets ledamöter förmente at disputen 

emel. Jönköpings och Boråhs städer snart är slutad, om allenast 

den skillnad göres, at alt det, som kan kallas bondewahra, och i Boråhs 

endast appreteras genom färgning, mangling el. prässning, hörer til stadens 

privilegier, men icke någon sådan wahra, som wed i then staden el. 

annorstädes ordentel. inrättad fabrique ifrån första början tillwärkas och 

förfärdigas. Men som ståndet fant at denna sak el. twist dessa städer 

emel. egentel. bör komma under Kgl. Ms:t eget nådiga uptagande och afgörande, 

som herr bgm. Kellander icke el. påstår ståndets yttrande därutinnan, 

utan allenast utdrag utur protocollet, hwad som härutinnan på 

des committenters wägnar anfördt til deras rätts bewakande, så lät ståndet 

därwed bero, med samtycke, at det h.r bgm. Kellander undfår utdrag 

utur protocollet, på sätt som han det begärt. 

Upl. bewillningsdeputations betänkande och project 2 til begrafnings 

och cröningsjärden och upsköts med öfwerwägandet däraf til härnäst. 

D. 14 December 

Just. d. 17 Dec. 

Upwiste h:r rådman Schuberg en för honom af Laholms magistrat och 

borgerskap utfärdad riksdagsfullmakt af d. 5 Sept. sidstl. som godkändes. 

Upl. herr borgm. Pippings memorial och begäran 3 om ståndets föreskrift 

til uhrskillningsdeputation, at i anseende til dess siukdom som förhindrat 

honom at i rättan tid hit öfwer komma, få niuta lika tid, til de 

honom anförtrodde ährenders ingifwande i bem:te deputat:n från dess 


2 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 1. 



inträde i ståndet d. 30 sidstl. Nov:r hos de öfrige ledamöter och alt ifrån 

riksdagens början. Och som h:r borgm:n ytterligare muntel. förklarade, 

at hans mening icke wore om andre än allmänne måhl, så fant ståndet 

bäst wara, at han dem först upgifwer til de deput:de öfwer beswären, til 

genomseende och yttrande, innan ståndet sig häröfwer utlåter. 

Upl. just.deput:es betänkande, 1 huruwida möer och sonnfruar måge 

förklaras för myndige, som biföls. 

Upl. bgm. J. Bobergs memorial 2 och föreställning om ändring uti den 

wid sidsta riksdag til allmänna bewillningens utgörande, städerne emel., 

skedde classificationer, och at staden Hudwikswald i stället för i den 3 

måtte sättas i 4:de classen i anseende til åtskillige, därwed föredragne 

skähl. Som af ståndet biföls, och hwarom underd:t bref kommer til Kgl. 

Ms:t afgå. 3 

Herr Kruger och herr Schenbom anmälte sig at öfwer helgen få resa 

hem til deras städer som bewiljades. 

Upl. bewillningsdeputationens betänkande 4 af. d 12 sidstl. jemte utkast 

til r:s str:s bewillning til en allmän begrafnings och cröningshielp, 

och hwarwed giordes följande anmärkningar: 

1:o At det i början gorde förbehåld bättre synnes kunna med en lämpel. 

mening wed slutet af bewillningen insättias. 

2:o Uti 5:te puncten näst efter bergsmän i Falu bgslag til 6 el. 4 dlr, tilllägges 

fattige grufwedehlsägare i Fahlun, som icke något bergsbruk föra 

til 2 dlr. 

Wed slutet af samma punct och näst de orden wed Sala silfwerwärk, 

tilsättes: samt grufwedrängar, smältare och råstwändare tillika med 

konstfolket i Falun. 

12 § I anseende til städerne: Införes näst efter det understrukne ordet 

Börandes upbördsmännen i städerne samma af them uprättade förtekningar 

til magistraten upgifwa, tå landshöfdingen el. then han i sit ställe 

förordnar, jemte magistraten och stadens äldsta hafwa at classificera och 

utsätta, huru stor afgift hwarje inwånare efter bewillningsplacatet bör 

påföras, och thär något twifwelsmåhl om en el. annan inwånares tilstånd 

och beskaffenhet skulle sig yppa, kan en sådan då, til behörig uplysnings 

fående under taxeringen upkallas, hwarefter och sedan thesse längder af 

alla förenämde närwar:de blifwit underskrefne och verificerade, någon 

ändring emot. kgl. resol. på städernes beswär af åhr 1723 må tillåtas, här- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 7. Tryckt i Prästeståndets riksdagsprotokoll 

1751–1752, Bilaga 7. 

2 



4 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 1. Även 13 december 

1751.


efter jämkas och rättas det, som förut och efteråt ang:de städerne är infördt. 

Borgareståndet bifaller för öfrigit bewillningsdeputations insände 

project, dock med det förbehåld, at den däruti för dene gången tagne 

propositionen icke må dragas til exempel för framtiden; och at den dehlen 

som rörer r:s st:rs contoirs fond, och hwarom nämnes i slutet af bewillningsdeputat:ns 

betänkande, må remitteras til s. u. såsom hörande til 

dess wetskap och omsorg i händelse af öfwerskott, taga den författning 

at det til statens fyllnad må nyttias, el. i fall bäst sig yppar, se til, huru det 

antingen genom st:rs contoir el. någon annan fond må blifwa upfylt, och 

hulpit. 

D. 17 Dec. 1751 

Just. protocollet af d. 22, 23, 25, och 30 Nov:r. 

D:o af d. 12 och 14 Dec. 

Herr borgmästaren Cervin hemstälte om icke ståndet finner at 13 § af 

dess allmänne til ingifwande beswär ang:de 4partsförhögningen i lilla 

tullen nu mera kommer at gå ut, sedan ståndet bifallit, at den för nästl. 

åhr äfwen som riksens str:s allmänne bewillning, jemte de flere afgifter 

kommer at subsistera och upbäras, likaså 12 § om nödigt skiljemynt, sedan 

riks. st:rs banco lofwat, at på sätt som förut blifwit ståndet berättadt, 

therom besörja, som biföls. 

Upl. et til riksens st:rs plena af Ad. Ludv. Bergengren ingifwit memorial, 

1 rörande then oförrätt som capiten Hempel skal lidit genom undergången 

arrest och ransakning uti et emot honom angifwit groft 

brottmåhl, hwaruti han funnits oskyldig, samt huru han therföre måtte 

niuta någon uprättelse. Af r. och adelen war thetta memorial rem:t til 

just.dep:ns skärskådande och betänkande, men pr.ståndets påskreft af 

thet innehåld, at thet med denna sak sig inte kan befatta, hwilken sednare 

mening borg.st. biföll, eftersom memorialet icke blifwit ingifwit genom 

den wäg som instr. för uhrskillningsdeput:n innehåller. 

Upl. herredagsman Nils Olofssons i Balsta af urskillningsdep:n til r: 

str:s plena remitterade och af bondeståndet genom dess deputerade under 

d. – 2 sidstl. recommenderade memorial, 3 ang:de en wed sidstl. riksdag 

gord ansökning af någre bönder i Fällingsbro frihet at få til kohlning 

för nästgränsande bruks behof nyttia deras skog på innehafwande och i 


2 

Datum saknas. 

3 



sednare tider upodlade samt skattlagde hemman, som i förra tider warit 

oskattlagde cronotorp, och fant ståndet bäst at detta rem:s til cammar, 

oecon. och com:edeputation. 

Upl. bgs.deput:s betänkande 1 af d. 15 sidstl. i anseende til någre måhl 

rörande brukspatronen Ad. Adolphson Christiernins wed Westersilfberget 

belägne silfwerwärk, och at det för anförde orsaker icke nu bör 

komma under. riks. str:s öfwerwägande och afslutande emedan de förut 

äro hos Kgl. Mas:t i underd:t ingifne men ännu därstädes oafgiorde som 

biföls. 

Upl. cammar, oecon. och com:edeput:ns betänkande 2 af d. 11 i thenne 

månad, ang:de åtskillige hos kgl. reductionscomissionen afgorde måhl, 

hwilka sidstl. riksdag icke blifwit uti riks:s ständers plena föredragne, jemte 

bifogas förtekning på måhl, hwilke af riks:s str:s reductions och liquidationsdeputation 

wed sidstl. riksdag icke blifwit öfwersedde, och 

gådt igenom r:s str:s plena. At de förra allenast bero på föredragande i 

plenis, men at hwad de sednare angår, riks. ständer wille sig utlåta, huruwida 

nödigt är, at en riks. st:rs deputation bör förordnas, som samma 

måhl sig til öfwerseende och utarbetande företages. Och stadnade ståndet 

härföre i det slut: At alldenstund öfwer 3 månaders tid under påstående 

riksdag redan är förliden, så håller borg.st. betänkeligit, at styrka 

r:s ständer, det någon deputation wed denne riksdag ytterligare må tilökas 

och förordnas. 

2:ne deputerade från bondeståndet emottogos och företrädde, som 

berättade at bondeståndet enhällel. bifallit den projecterade begrafnings 

och cröningshielpen, i anseende til ett så högt ämne, och den wördnad de 

för konung och öfwerhet böra hysa, dock med det förbehåld, at hos de 

andre stånden icke någon ändring därutinnan nu göres, på hwilken händelse 

bondest. sig då å nyo utlåta wil. 

Herr bgm. och talman bad å ståndets wägnar at dep:de wille til sit 

stånd återberätta, at borg.st. sig på samma sätt och med enahanda förbehåld 

förenat och bifallit projectet, dock at den proportion, som därutinnan 

för denne gången blifwit tagen, icke må dragas til exempel el. lända 

st:r til gravation för framtiden. Någre få påminnelser hade wäl borg.st. 

gort, men som icke wäsändtel:n röra saken, el. den på något sät förändra, 

utan endast tiäna til rättelse och uplysning i anseende til wärkställigheten 

i städerne, och huru förtekningen och upskrifningen på inwånarne 

bör skie, om hwilken omständighet bewilln.deputat:n icke kunnat äga så 

noga underrättelse och kundskap. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 6. Christiernins memorial 

som bilaga. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 2.

1752 den 30 januari 115 

Upl. justitiedeputations betänkande 1 af d. 5 i denne månad ang:de at 

för hårdnackade missgärningsmäns inrättande säkrare och swårare arrestrum, 

som bifölls. 

Ståndet lemnade sit samtycke det cancellisterne til instundande helg 

måge få något p:geförskott som kommer af h. bgm. och talman at til dem 

utassigneras til så stor summa, som sidstl. riksdag dem wed lika tilfälle 

lämnades. 

Upl. utdrag af protocollet hållit uti r:s st:rs bewillningsdeputation d. 12 

Dec. innew:de, hwarutinnan deput:n begär en och annan underrättelse 

om wärkel. beloppet af de wed sidsta riksdag samtyckte bewillningar och 

afgifter, sedermera wed statswärket skedde anticipationer el. skulder, 

samt huru mycket fordras til statsbristens fyllnad. Hwilket remitt:s til secr. 

utskottet. 

D. 30 Jan. 1752 2 

Just. d. 8 Febr. 1752. 

Just:s protocollet af d. 13 Dec. 1751. 

Upl. h:rar electorernes förtekning på ståndets herrar ledamöter, 3 som 

komma at förstärka cammar, oecon. och com:edeputationen efter afl. 

borgm:n h:r Westerberg och herr borgmästaren Sandström, näml:n herr 

borgm. Finnerus och herr borgm. Pipping. 

Likal:s förtekning på dem som i förbem:te borgm. Westerbergs och h:r 

borgm. Sandströms ställe komma at förstärka tulldeputationen, neml. 

herr borgm:n Schau och h:r borgm. Schultén, hwaröfwer extracta protocolli 

efter wahnligheten kommer at utfärdas. 

Upl. cammar, oecon. och com:edeputat:ns betänkande4 om oeconomiesamfällen 

til landthushållningens uphielpande uti riket, som ligger 

på bordet til nästa plenum. 

Upl. justitiedeputationens betänkande5 ang:de någon tillökning af assessorer 

och öfrig betiäning för kgl. Göta hofrätt til ärendernes desto 

skyndesammare afgörande, som lämnades til herrar deput:des öfwer 

cancelliet, at therföre ingifwa deras yttrande. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkande, nr 8. 

2 På inflikat blad med blyerts: Protokoll 22/1 1752 saknas.Från datumet finns extraktprotokoll 

nr 40 om extra kanslist Hyphoff, som tryckts som Bilaga 9. 

3 


4 Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 3. Även 8 

februari 1752. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 9. Även 8 februari 1752.

116 1752 den 30 januari 

Upl. landt och siömilitiedeputations betänkande 1 öfwer 35 § af kgs:befählets 

wed nu påstående riksdag andragne allmänna beswär, som blef 

liggandes på bordet. 

6 deputerade ifrån bondeståndet anmältes och inkommo. Danneman 

Jan Persson förde ordet, och föredrog föjande: 2 Bondeståndet har under 

sin härwaro wed 2:ne plenidagar förehaft en högstangelägen sak: Det är 

bekant, at ehuru riksens ständer wed deras sammankomst utarbeta och 

til Kgl. Ms:t:s nådige confirmation inlämna hwarjehanda saker, som tiäna 

til rätwisans och en god hushåldnings främjande i riket, måste man 

likwäl beklagl:n förfara, hurusom lag och förordningar wrides och 

wränges, samt esomoftast lida skeppsbrott, hwarigenom förordsakas at 

så wäl bondeståndet som flere rikets undersåtare nödsakas riksdag från 

riksdag föra beswär, och som mästadehls gå ut på et och detsamma, 

neml:n at de intet få niuta til godo de resol:r och stadgar, som tid efter 

annan äro utfärdade. Bondeståndet hafwer för dess dehl trodt sig så 

mycket mera böra tänka på bot uti en så angelägen sak, 3 som förutan lagars 

och förordningars obrottslige hållande hwarken samhället el. friheten 

kan äga bistånd och hafwa således stadnat uti det slut, at den utwäg, 

som uti sagde dep:s extr. protocolli är föreslagen, mycket skulle kunna 

bidraga til ett så angeleget ändamåhl, och hwilket de nu recomendera til 

de öfrige ståndens mognare öfwerwägande. Bondeståndet recommenderar 

utomdess til det lofl. borgareståndets benägna willfarande desse 

följande 2:ne extracta protocolli, det ena 4 af hwad som ifrån konung, collegier, 

commissioner el. private personers til riksens ständer remitteras 

el. inlämnas, måtte skie genom 4 exemplars afgifwande, och det andra 5 

ang:de bondeståndets påminnelse wed 5 § af riksens st:rs bewillning til 

en allmän begrafnings och cröningshielp för 1752, likaså justitiedeputations 

afgifne betänkande i anseende til Göta hofrät och dess förstärkande, 

på det de rätsökande icke måge så länge som nu sker, blifwa til deras 

obotel. skada uppehåldne och lidande, uti ärenden med mer skyndesamhet 

och lisa för de fattige afgorde. 

Herr borgm. och taleman: 

Det hederwärda bondeståndets deputerade behaga anmäla deta ståndets 

wänl. återhälsning. Ingen kan wara mehra mohnner därom, än borgareståndet, 

at lag och förordningar hålles i helgd och obrottsligen efterlefwas, 

då annorlunda skier, rörer thet thess medbröder så mycket som 

alle andre rikets undersåtar. Wi weta nogsamt, at intet tryta oss lag och 


2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 3. 

3 

I marginalen följande adderingstal: 1300+240=1540. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 4. Även senare samma 

dag. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 5.


hälsosamma stadgar, men wi måste och beklaga, at endehls tryter wärkställigheten 

helt och hållit, endehls sker den intet efter bokstafwen och 

som bifalles, hwarigenom händer, at alt det goda, som genom lagen är 

påsyftat, blir förqwäst. Ingenting kan därför wara angelägnare och mera 

maktpåliggande at eftertänka, än huru sielfswåld och egennytta må kunna 

hämmas och utrotas, samt laglydnad öfweralt äga rum, och bestånda. 

Then är en förmuhr för wår frihet, och beware Gud at någon swänsk man 

skulle wara, som icke för friheten och thess bibehållande wågar och 

upoffrar alt. Bondeståndet kan således göra sig försäkrad, at alla the förslag, 

som i theras dehl kunna upgifwas, med all glädie och redebogenhet 

emottagas, samt med all ömsint eftertanka af borgareståndet skola öfwerläggas 

och skulle wara thetsamma mera än fägnesamt at uti bondeståndets 

nu upgifne förslag finna någon bidragande utwäg, til lagens och 

förordningens bättre efterlefwande. Borgareståndet skal ock utan dröjsmåhl 

låta sig thet samma med de öfrige anmälte måhl föredraga, samt 

icke underlåta, at wänl. meddela det hederwärda bondeståndet det slut, 

hwaruti borgarståndet för dess dehl stadnar. Det af deputerade omnämde 

just.deput:nens betänkande har i dag warit före, men ståndet har icke 

ännu det slutel. afgort. Ehuru wi äro benägne för sielfwa saken, kan det 

icke annars än öma oss, i anseende til den därwed fästade omständigheten 

at den personelle staten därmedelst skulle komma at blifwa tilökt, 

som medförer så mycket betänklighet i den belägenhet riket nu är, i hänseende 

til dess mongfaldige öfrige tarfwor, och förnödenheter å den ena 

sidan, och å den andra undersåtarnes oförmögenhet at bidraga til just 

det de mäst tryckande beswären. Häruppå företogs bondeståndets extr. 

protoc. under detta dato hwaruti såsom medel och utdrag til lagens och 

förordningars handhafwande och wärkställighet föreslås, om förordnadt 

blifwer, at missbruk däremot alfwarsaml. blifwer ansedt, samt at Kongl. 

Ms:t:s högsta ombudsman reser omkring i landsorterne så uti Swerige 

som Finland, på sätt, som hittils skedt med mera. 

Ståndet stadnade häröfwer i det slut, at ståndet icke kan wara theremot, 

at ju hwar och en rikets undersåtare, som tror sig på något sätt wara 

förfördelad el. förolämpad af någon ämbetsman, må äga frihet at därom 

insända thess berättelse til konungens ombudsman hwilken genast efter 

målets omständigheter föranstaltar, at den brotslige warder stäld til 

answar, och den lidande förhulpen til dess rätt, men hwad de af bondeståndet 

föreslagne resor angår som af konungens ombudsman öfweralt i 

riket skulle företagas, förbehåller sig ståndet at framdeles sig yttra, enär 

ifrån wederbörl. ort, el. de deputationer, hwarest justitiecancellerens berättelse 

öfwer dessa resor äro ingifne, ståndet undfår närmare kundskap 

hwad mehr el. mindre nytta de kunnat åstadkomma.


Upl. bondeståndets extr. protocolli 1 af d. 14 sidstl. December hwarutinan 

påminnes wed 5:te § af bewillningen til en allmän begrafnings och 

cröningshielp och hwarest bergsmän som hafwa stångjärnshamrar el. 

sielfwa utsmida deras tackjärn, äro upförde at före 400 skp:d och därunder 

betala 4 dlr sm:t, at som större dehlen af slike bergsmän hafwa 

ganska ringa smide och somlige allenast 10, 15 à 20 skep:d och therunder, 

så som det en alt för stor olikhet och obilligt, at de skule betala äfwen så 

mycket, som brukspatroner hwilka smida 400 skp:d och at därför bergsmän 

böra på detta skälet uteslutas och med dem förblifwa såsom wed 

slutet af § nämnes, näml. at de skola betala lika med hemmansbrukare 

på landet, hwilket af ståndet biföls. 

Lika så biföls bondeståndets extr. prot. 2 af d. 14 Jan. inew:de, ang:de 4 

exemplar afgifwande uti alla de måhl som remitteras el. ingifwes til r. st:r 

af konung, collegier, com:ner el. enskylte personer. 

Upl. och biföls handels och man.dep:ns betänkande, 3 ang:de Deras 

Kgl. Ms:t:ers wiste ömhet och wårdnad om fabriqernes förkofran, samt 

at r. st:r genom dep:de inför Deras Kgl. Ms:ter därföre aflägga underd. 

tacksägelse. 

Upl. lagman Cederfeldts til riksens ständer ingifne och til deras plena 

af urskillningsdeputationen remitterade beswär 4 öfwer liden prejudice, 

som af r. och ad. samt prästeståndet blif:t remitteradt til expeditions 

samt secreta deputationernes yttrande, hwilket äfwen af ståndet biföls. 

Upl. allmänna beswärsdeputations betänkande 5 öfwer 1 § af detta 

ståndets allmänna beswär ang:de kgl. förbudet af d. 12 Jun. förl. åhr 

emot byggningsmaterialers utskeppning i anseende til den i Stockholm 

skedde branden. Deputationen upräknar åtskilligt som wed slika förböders 

utförande förrut bör i akt tagas, samt berättar, at den är sinnad at i 

conformitet däraf til r:s st:rs godtfinnande projectera resolutionen öfwer 

beswärspuncten, men på det icke för alla resp. ståndens härunder beswarade 

angelägenheter tiden til leda måtte utdragas för them, som genom 

förbodet äro lidande, hemställer deputationen om icke i anseende til de 

i betänkandet omständligen andragne skähl högstbem:te förbud nu 

mera måtte uphäfwas, och utskeppningen af thessa wahror blifwa fri och 

öppen på sätt som lofgif:t war, innan förbudet utkom, hwilket af ståndet 

biföls. Och upl. äfwen härwed bond.st:dets insände extr. prot:i under 

innew:de dato hwarutinnan bem:te betänkande til alla dehlar bifalles. 

1 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 4. Även tidigare samma 

dag. 

3 


nr 3. 

4 


5 

Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerat, daterat 22 januari 1751.


Upl. r. och ad:s extr. prot. 1 af d. 26 Oct. förl. åhr, at hos Hans Kgl. Ms:t 

må i underd:t anhållas, det alla de ärender, hwilka Kgl. Ms:t kunde täckas 

meddela r. st:r, el. däröfwer infordra deras utlåtande, altid hädanefter 

måge wara beledsagade med h:rar rikets råds tanka och uttryckel. utlåtande 

i sak antingen til el. ifrån huru i slika fall bör förfaras redan är i den 

kgl. försäkran omnämdt och stadgat, så fant ståndet nu mera onödigt, at 

någon widare påminnelse därom göres, utan lägges extr. prot. til acta. 

Upl. och biföls just.dep:ns betänkande 2 ang:de then af Hans Kgl. Ms:t 

sedan sidsta riksdag med råds råde utgångne och d. 17 Febr. åhr 1748 underteknade 

förordning, 3 at giäldbunden fast egendom, som genom offentel. 

utrop försäljes, icke må lagfaras, och wara börd underkastad, och 

hwaröfwer deputationen stadnar i det hemställande at för de i betänkandet 

införde skähl denna förordning icke kan af r:s st:r antagas, med mera. 

Härwed kom hos ståndet under öfwerwägande huru angelägit det 

wara wil, at någon förfatning tages, så at icke emel. riksdagarne och 

utom r:s str:s kundskap någre nye och emot rikets allmänne lag stridande 

förfatningar el. förordningar tagas el. utfärdas, helst det är en rättighet 

som riksens st:r allena tillkommer at stifta och ändra lag efter omständigheterne 

men ingen annan. Och som ståndets ledamöter i just.deputationen 

berättade, det de icke twifla, at ju bem:te deput:n lärer i denna 

omständigheten bruka behörig upmärksamhet, och inkomma theröfwer 

med sit betänkande til riksens ständer, och hwarom icke, at de för deras 

egen dehl icke skulle underlåta i en sådan händelse at inlämna deras enskylte 

tanka, så upskiöt ståndet för denna gången och tils widare at taga 

detta ämnet under öfwerwägande. 

Upl. bewillningsdeput:ns extr. prot. af d. 30 Dec. förl. åhr om nödwändigheten 

at siö- landt- tull och accistaxorne öfwersees, och lämpel til 

när:de tid, samt om icke, samma deput:n tillika med tulldeputation genom 

wisse theras deputerade kunde sig samma göromåhl företaga. Ståndet 

stadnade här häröfwer uti följande mening: At som denna proposition 

strider emot hwad riksens ständer en gång faststält, näml. hwad 

hwar ock en deputation bör efter dess undfångne instruction hos sig under 

öfwerwägande företagas, til at sedermera däröfwer inkomma med 

dess betänkande til r. st:s plena, och i följe theraf öfwerseendet af siötulls 

och consumtionsaccistaxor tikommer r.st:s förordnade handels och 

manufacturdeputation, men landttullstaxan til tulldeputation, så finner 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 8. Även 29 april 

1752. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 10. 

3 Årstrycket 17 februari 1748: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning Angående Gäldbunden Fast 

Egendom, som igenom offenteligit utrop försäljes. Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 

17 Febr. 1748.


ståndet betänkel:t, at detta göromåhl annorlunda skiötes på förbem:te 

sätt är stadgat. 

Upl. bewillningsdeputations extr. prot. 1 af d. 20 Dec. förl. åhr hwarutinnan 

en hwar af resp. ståndens ledamöter anmodas, at med sine förslag 

inkomma om bäst medel och utwägar til en allmän bewillning som war 

genom påskreft af r. och ad. under detta dato bifallit men af presteståndet 

genom sådan påskreft: P.st:det håller före, at det icke warit någon af 

riksens ständers ledamöter förment, at inkomma med något project til 

bewillning, hwarföre icke el. något nytt tilstånd därtil synnes wara nödigt 

emedan det torde förordsaka riksdagen obehagl. utdrägt. Och biföls 

prästeståndets yttrande. 

Upl. hand. och man.deputations yttrande 2 ang:de silkesstrumpwäfwaren 

Sangbergs ansökning om 4000 dlr s:ts låhn til en fabriques bedrifwande 

på silkesstrumpor och tröjor och mössor etc. etc. som af man. 

dep:n frånstyrkes, samt at bättre är at sådanne mästare arbeta under wederb:de 

fabriqueurers förlag. 

Betänkandet biföls. 

D. 31 Jan. 1752 

Just. d. 18 Febr. 1752. 

Upl. riksdagsfullmäktigen från Luleå stad herr bgm. Krögers memorial3 om ståndets biträde och befordran at den där i staden warande postmästaretiänsten 

måtte af en rådman i bem:te stad få förrättas och således staden 

få niuta til godo 10 § i kgl. förordningen af åhr 1643, 4 hwilken 

postmästaretienst skal emot ber:de förordnings tydel. innehåld wara af 

wederbörande lämnad til tullnären i staden. 

Och anmodades herr borgm. och talman at å ståndets wägnar härom 

tala med herr statssekreteraren Klinkowström, samt huru Luleå stad i 

thenna omständighet må komma at niuta til godo, hwad den samma 

emot högstbem:te åberopade resol. bör tilkomma. 

Förehades å nyo landt. och siömilitiedeputationens sidsta plenidag 

upl. betänkande ang:de 35 § af kgs:befählets allmänna beswär, hwarutinnan 

bem:te deputation i anseende til framfördt skähl styrker därtil, at 

amiralitetsstaten wed siöcomanderingar måge åtniuta et, emot kåstnad 

af utredning med mera, någorlunda swarande tractamente så at den i så 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 4. 

2 


nr 4. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 51. 

4 

Årstrycket 29 december 1643: Beställning och Privilegium för Postbönderna å Landet.


måtto får hugna sig af samma fördehlar och willkohr med deras wederlikar 

af indehlte regementer uti fält. 

Ståndet fant det wara billigt, at ammiralitetsstaten i förbem:te omständighet 

niuter någon skälig tilökning i anseende til det fast ringa quantum 

den samma nu bestås, men som deputationen icke utsat, til huru mycket 

en sådan af den samma tilstyrkt tilökning för hwar och en officerare sig 

komma at bestiga, så fants bäst wara, at deputationen blir anmodad at 

utsättia hwad hwar och en bör tilkomma samt däröfwer sedermera afgifwa 

dess berättelse och yttrande til riksens ständers widare fastställande 

härom. 1 

Upl. h:r bgm. Herkepæi til riksens ständer ingifne och af uhrskillningsdeputation 

til deras plena remitterade ansökning rörande uprättelse för 

dess iråkade lidande under 1740 och 1741 årens riksdag och då han för 

en emot honom angifwen sak blifwit stäld under ransakning och fiscaliskt 

tiltahl wed en af r:s st:rs förordnad commission. Äfwen upl:s ett särskilt 

af h:r bgm til ståndet ingifwit memorial och begäran om ståndets 

biträde och befordran uti samma sak. Hwilket altsamman blef af ståndet 

lämnadt til h:rar bgm:ne Jan 2 och C. G. Boberg, Cervin och Schultén, at 

til sig taga och med deras yttrande däröf:r til ståndet inkomma. 

6 deputerade af bondeståndet anmältes och företrädde, som ytterligare 

å samma stånds wägnar til benägit afgörande och bifall anmälte bondeståndets 

förl. gårdag inlämnade extr. prot. ang:de lag och förordningars 

nogare handhafwande med mera, med beledsagad föreställning 

af skähl på samma sätt som ses af protocollet under d. 30 inew:de. 

Herr borgm. och tahlman åberopade sig ståndets under samma dato 

redan gifne muntel. swar, at ståndet har saken hos sig under öfwerwägande, 

och at det icke skal underlåta, at lämna dehl af dess yttrande. 

Upl. secrete utskotets extr. protoc:i 3 af d. 16 Oct. förl. åhr, hwarutinnan 

tilstyrkes, at sedan den förordnade skogscommissionen hunnit blifwa 

färdig med utarbetande af en til hwarje landsort i riket lämpel. och 

förnyad skogsordning, och den samma af Kgl. Ms:t i nåder blifwit öfwersedd 

och gillad, samma förordning då på prof til den påföljande riksdagen 

måtte få utfärdas. Hwilket af ståndet bifölls. 4 

Upl. utdraget uti rådsprotocollet 5 af d. 16 uti innew:de månad, jemte 

samtel. h.h. r.r:ds memorial om någon förbättring uti deras willkohr, 

hwarföre ståndet stadnade i den tankan, at det anser h:rar riksens råds 

begäran af så stor billighet, at man nu wore både skyldig och willig at 

därtil så mycket mera lämna bifall, som Hans Kgl. Ms:t sielf i nåder därtil 

1 

I marginalen: Ses widare protocollet af d. 18 Febr. 

2 

Läs: Johan. 


4 

I marginalen: Härom se protocollet af d. 8 Febr. 

5 


122 1752 den 8 februari 

samtykt; nu sedan r. och a. remitt. det til s. u. och prästeståndet til s. u. 

och stora secr. deputationen instämmer äfwen borgareståndet därutinnan 

med prästeståndets utlåtande. 

Upl. brukspatron Johan Montgomeries memorial, 1 som i riksens ständers 

uhrskillning blif:t afslagit, och hwarutinnan han anhåller at få inför 

Kgl. Ms:t anföra sine beswär öfwer de felaktigheter, som han förmenar 

sig kunna wisa, at then Kgl. Ms:t d. 26 Jul. 1749 förordnade riddaresynen 

begådt, uti saken emellan Montgomerie och gen. adjut. baron Löwen. 2 

Ståndet fant rättwist, at detta remitteras til just.deputation at däröfwer 

inkomma med dess utlåtande til r. st:r. 

Upl. och biföls tulldeputat:ns betänkande 3 om lilla tulls och accisförordningarnes 

samlande. 

Föredrogs å nyo just.deputations betänkande, 4 som under d. 19 sidstl. 

Nov. blifwit upl., ang:de Kgl Ms:t trycket årl. utgående förordningars 

meddelande och öfwersändande til wederbörande som biföls. 5 

D. 8 Febr. 1752 

Föredrogs å nyo cammar, oecon. och com:edeputations betänkande 6 om 

oeconomie samhällen til landthushållningens uphielpande, som under d. 

30 sidstl. Januari blif:t i ståndet upl:t, jemte r. och ad:s samt prästeståndets 

påskrifter, det förra af det innehåld: At ridd. och ad. finner betänkandet 

wara nyttigt samt bidragande til landthushållningens förkåfran, 

men at det likwäl bör til bem:te deput:n återremitteras, at betyga, det genom 

gordt anslag gifwes tilkänna, när de som torde wed de i betänkandet 

innehåldne omständigheter hafwa något at påminna, kunna sig därstädes 

anmäla och erhålla nödig uplysning. 

Det sednare el. prästeståndets war af det innehåld at prästeståndet wil 

sig närmare utlåta, sedan deputation utarbetadt och inkommit med de 

däruti omförmälte instructioner. 

Och biföls detta af ståndet, hwarjemte herr borgm. och talman efter 

anmodan åtog sig, at föreställa de öfrige talmännen, huru som det icke 

är med riksdagsordningen 7 och wanl. praxii öfwerenskommet som med 

1 


2 Heter Löwe, men skriver sig Löwen. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Tulldeputationens betänkanden, nr 2. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 2. Även 19 oktober 


5 

På inflikat blad med blyerts: 2/4. 

6 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 3. Även 30 

januari 1752. 

7 

Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning 


1752 den 8 februari 123 

detta och äfwen flere måhl en och annan gång händt, i det så snart r. och 

ad:n sig utlåtit, dess tanka genast sättes i wärkställighet, innan måhlet 

gådt igenom de andre ståndens plena och de fått sig yttra, huruwida de 

bifalla r. och ad. el. icke, samtat tahlmännen emel. må öfwerenskommas, 

huru en slik oordning för framtiden må förekommas. 

Upwistes secrete utskottets extr. prot. 1 af den 16 Oct. förl. åhr rörande 

den under arbete warande skogsordningen, och som under d. 31 sidstl. 

månad i ståndet warit före, med r. och ad. samt prästeståndets därpå 

skrifne yttrande. Det förra bifaller s. u:s föreställning men prästeståndets 

yttrande war således at det anser för betänkeligit, at bruka den föreslagne 

methoden, at på prof utfärda och wärkställa förordningar, utan ganska 

sparsamt och wid trängande nöd, så wida den kan lända til 

inskränkning wid öfningen af ständernes lagstiftande magt, och således 

anser bäst, at denna skogsordning allena i project utgår, utan konungens 

namn, på det behöriga påminnelser därwed må kunna göras, förrän den 

kommer, såsom lag, at sättias i werkställighet. Hwilken tanka ståndet äfwen 

fant bäst at samtycka til, och således är härigenom ändradt, hwad 

protoc:n herom under d. 31 Jan. sidstl. innehålla. 

Företrädde efter anmälan 2:ne deputerade från bondeståndet, som efter 

wanl. hälsning anmälte til borgareståndets bifall 2:ne måhl, hwaröfwer 

de tillika upwiste 2:ne medhafwande extracta prot:i, det ena af. d. 17 

Dec. förl. åhr, 2 och hwarutinnan bondeståndet bifaller just.dep:ns betänkande 

af d. 14 i samma månad ang:de 2:ne divisioner i Göta hofrätt, det 

andra af d. 30 sidstl. Jan. 3 ang:de s. u:s utdrag af protocollet under d. 16 

Octobr. förl. åhr, och däruti gordt hemställande om den nu under arbete 

warande skogsordningens utgifwande på prof, och hwarutinan bondeståndet 

yttrar sig för samma tanka, som borgareståndet, på sätt som här 

framanföre sagt är, stadnadt uti. 

Herr borgm. och talman berättade, at hwad detta sednare måhlet wedkomme, 

wore det nu nyss af ståndet på sådant sätt afgordt, som aldeles 

öfwerenskommer med bondeståndets yttrande, och hwad angår Göta 

hofrätt, wore ståndet nu i begrep, at taga den saken under öfwerwägande, 

det wore altid ståndet fägnesamt, då det kan instämma med det ärbara 

bondeståndet uti samma tänkesätt, i synnerhet enär det ankommer 

på så wigtige och maktpåliggande ärender, och hwarigenom lag och förordningars 

noga efterlefwande, utan hinder och uppehåld för den rättsökande 

må kunna befordras. Det endaste som wed det sednare måhlet 

ömmade ståndet, det wore den härwed wedhäftade omständigheten om 

tilökning tillika den personelle staten, och at det altid går lättare at sam- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 3. Även 31 januari 1752. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 7.


tycka til utgifter är at komma öfwerens, hwarifrån pgr skola tagas och 

bewiljas til deras bestridande. 

4 deputerade från Swea hofrätt anmältes och företrädde samt upl. härhos 

liggande skriftel. dictamen, 1 hwarmedelst de i bästa måtton och til 

benägit bifall anmälte kgl. Swea hofrätts hos Kgl. Ms:t gorde underd. ansökning 

om tilökning af ledamöter och nödig betiening, på det at hofrätten 

måtte kunna på 3:ne divisioner fortsättia dess arbete, och således 

sättias i stånd, at så mycket snarare afsluta det nu til stor myckenhet samlade 

oafgorde måhl som förmodas kuna genom de nu föreslagne 3:ne divisioner 

skie innom få åhr. 

Äfwen upl. på begäran bifäst afskrift af utdrag uhr rådsprotocollet 2 af 

d. 5 sidstl. rörande denna hofrätts ansökning och hwarutinnan Kgl. Ms:t 

bifaller den samma, på det sättet, at bem:te divisioner, ifall riksens ständer 

til deras inrättande skulle samtycka, måge uphöra, så snart alle för 

detta inkomne måhl hinna blifwa behörigen afgorde och at det samma 

åter efter omständigheterne på Kgl. Maj:ts pröfwande och förordnande 

kunde få ankomma. 

Herr borgm. och tahlman beswarade de deputerades föreställning och 

begäran, med tiänl. försäkran, om ståndets goda upsåt och föresats i allmänhet, 

at befordra alt det som må lända til främjande af rätwisans skipande 

med så mycken owäldughet, som skyndsamhet, samt dess 

benägenhet, at wisa kgl. Swea hofrätt och samtel. dess wärda ledamöter 

enskylt all möjl. wilfarighet, uti hwad som kan lända dem til hugnad och 

lisa under deras mödosamma och trägna arbete, samt at ståndet för det 

öfriga med aldraförsta skal taga ärendet under ett ömsint öfwerwägande. 

Upl. utdrag utur protocollet från stora secr. dep:n 3 ang:de de falska 

och ogrundade rykten, som blif:t utspridde, så wäl rörande Kgl. Ms:t:s 

egen höga person, som ang:de herrar riksens råd, som alt beledsagas 

med deputationens föreställning om ogrunden däraf, besynnerl. rörande 

de widrige omdömmen som skola blif:t fördt öf:r h:rar r. råds yttrande 

öfwer Kgl. Ms:t:s nådigt proponerade resor, och riksens råds i anseende 

därtil i stora secr. deput:ns gorde förklarande, hwarjämte st. secr. dep:n 

föreställer angelägenheten, at icke tillåtas må det någon af riks:s ständ:s 

ledamöter emot riksdagsordning 4 och regeringsform 5 munt. el:r skriftel. 

får angripa riks:s råd til deras ämbeten och myndighet, samt at icke miss- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 14, Bilaga. 







hällighet och missförstånd må hos riks:s ständer få inrymme och framsteg. 

Hwarwed ståndet icke hade något at påminna el. tillägga. 

Herr bgm:n och talman sade sig hafwa haft tilfälle och anledning, at redan 

i stora secr. dep:n då detta ärendet warit före å ståndets wägnar förklara, 

at samma hwarken sätter tro til sådane rykten, el. innom sig spordt 

någon sådan oordning el:r missförstånd som omtaldt blifwit utan at dess 

öfwerläggningar altid föras under den anständiga frihet och ordning som 

med riksdagsordning och regeringsform är enlig. Så mycket rätt och skähl, 

som herr bgm. och talman hade haft til et sådant förklarande, så 

mycken orsak och anledning hade han ock, at wed detta tilfälle yttra dess 

högaktning, och skyldige tacksamhet för ståndet, för den hedersamma 

och berömliga nijt och anständige ordning hwarmed ståndet ifrån första 

början af denna riksdag fortsatt sine riksdagsmannaöfwerläggningar, 

hwilket ock bidragit til de förekomne måhlens så ömma som snara afhjelpande, 

och tillika befäst den beröml. enighet och förtroende, som 

ständigt och så lykl. förspordts, emel. samtel. ståndets hederwärda ledamöter, 

och hwilket alt icke annat kunde än tilskynda ståndet i det almänna 

all heder, beröm och aktning både nu och i framtiden; förnämligast 

borde han wäl tilskrifwa sådant alt samteliges deras kunnige nijt och ömhet 

för det allmänna, men han trodde och tillika, at han kunde til en dehl 

få taga detta up, såsom ett wedermäle af den wänskap och förtroende 

hwarmed samtel. ståndets ledamöter täckas hedra honom, och hwilket 

så märkel. lindradt den möda och det beswär som talmansämbetet annars 

medföljer, och hwarföre han beständigt skal hysa för samtel. ståndets 

wärda ledamöter all upriktig och beständig ärkänsla. 

Herr borgm:n Cervin med de öfrige ståndets ledamöter, försäkrade h:r 

bgm. och talman om beständigheten af deras högaktning för honom, 

samt deras oryggel. föresats at hädanåt, som hittils fortfara at öfwerlägga 

och yttra sig öfwer de förekommande måhlen, med all den anständighet, 

foglighet, och förtroende, som med ståndets egen heder och riksdagsordning 

öfwerenskommer, och hwarutinnan de funno sig märkel. både upmuntrade 

och lättade, genom en så wärdig och älskad styresmans hederl. 

och förståndiga upförande och handlande. 

Upl utdrag utur rådsprotocollet 1 af d. 12 sidstl. Decembris, rörande 

Kgl. Ms:t:s nådige dictamen ad protocollum om dess Ericsgatu, som Kgl. 

Ms:t i anseende til andragne omständigheter och rikets nu warande belägenhet 

i nåder wil upskiuta, samt Kgl. Mst:s nåd. tanka at i det stället 

göra en el. annan resa til de norre länderne samt äfwen åt Finland, samt 

at Kgl. Ms:t. utom de medel, som til en slik resa kunde blifwa anslagne 

gerna skulle se, om r:s st:r wille upföra 20 à 25000 dlr sm:t uti staten til 

resep:gr, för andra kortare resor och sådane tilfällen då Kgl. Ms:ts höga 



närwaro wed någre angelägne rikets författningars wärkställande kunde 

wara nödig, el. då Kgl. Ms:t ansåge för skyldighet at sielf biwista någre 

munstringsförrättningar. 

R. och ad:s påskrift under. d. 17 Dec. förl. åhr war af följande innehåld: 

At r:t och ad:n, som uti Kgl. Ms:t:s nåd. yttrande finner ett nytt wedermäle 

af dess faderl. sorgfällighet för rikets bästa, ärkänner sådant med 

diupaste wördnad, och tror riks:s st:rs skyldighet fordra, at hos Hans Kgl. 

Ms:t genom en gemensam deput:n aflägga en ändrad tacksägelse, så wäl 

i anseende til dess nådigste förklarade ömhet om rikets uprätthållande, 

som at Hans Kgl. Ms:t tillika täcktes sträcka en mild åtanka til de finske 

och norra orterne, hwilka ännu icke fått hugna sig af hans Kgl. Ms:ts 

höga närwaro. Likaledes instämmer r. och ad. i underd:t, med Hans Kgl. 

Ms:t:s nådigste åstundan at 20 til 25000 dlr s:mt måge åhrl. i staten upföras 

til reseomkostnader, wed sådane tilfällen, som Hans Kgl. Mas:t i nåder 

behagat omförmäla. Til samma war af prästeståndet samtyckt, och 

biföls det äfwen af borgareståndet. 

Upl. rådsextractet 1 af d. 18 Nov. förl. åhr, ang:de bästa sättet at ändra 

det felaktige julianske calendarium, jemte profess:ne Klingenstiernas 

och Strömmers infordrade betänkande i samma sak. Och biföls prästeståndets 

häröf.r ufärdade extractum prot:i 2 under d. 30 sidstl. Jan. 

Upl. hand. och man. deput:ns betänkande 3 af d. 3 i denna månad, 

ang:de sämskmakarens i Nyköping Petr. Holmgrens gorde ansökning, at 

honom måtte förunnas tilstånd til saffians beredande, oaktadt det för 

fabriq:ne Eckhorn och Schenbom 1749 utfärdade privilegium exclusivum, 

och hwarutinnan deputation är af den tankan, at desse sednare 

böra wed det en gång undfådde exclusivum privilegium bibehållas. Och 

bifölls betänkandet. 

Upl. just. deput:ns betänkande 4 af d. 14 Dec. sidstl. ang:de 2:ne divisioner 

i Götha hofrätt, af arbetets inrättande därefter, likaledes upl. kgl. 

Svea hofrätts underd. bref til Hans Kgl. Ms:t af d. 9 December sidstl. 

samt rådsextractet i anledning theraf under d. 5 Febr. om arbetets fortsättiande 

uti 3:ne divisioner. 

Hwarpå herr borgm. Kellander inlämnade dess skriftel. tanka af följande 

innehåld rörande Göta hofrätt. 

NB införes hosliggande. 5 

Ståndet tog therpå denna sak under behörigt öfwerwägande, då i synnerhet 

först kom under ventilation, huruwida ståndet kunde utlåta sig 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 16. Memorialen som bilagor. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 5. 

3 


nr 5. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitedeputationens betänkanden, nr 9. 

5 

Med blyerts: Se borg.st. prot.utdrag m.m. n:r 43. Texten saknas. Se Bilaga 10.


öfwer Swea hofrätts begäran, efter den samma icke förut warit hos justitiedeputationen 

under utarbetning, som likwäl skedt med Göta hofrätts, 

och hwaröfwer deputationen lämnat sit betänkande, och om icke fördenskuld 

ståndet kunde upskiuta med det förra måhlet til dess det på 

samma sätt blif:t remitteradt til just. dep:nen och den fådt tilfälle at sig 

först däröf:r yttra. 

Herr bgm Renhorn och herr bgm:n Uggla påstodo, at man kunde gienast 

til afgörande företaga begge måhlen, och hälst de aldeles woro af 

enahanda beskaffenhet, samt allmänt kunnigt, at Swea hofrätts sysslor 

icke är färre el:r mindre dryga och widlyftige än de som tilhöra Göta hofrätt: 

Wore Göta hofrätt i anseende til flere underdomstolar beswäradt 

med drygt arbete, så wiste man hwad mångfaldige flere processer och 

göromåhl som förekomma i Swea hofrätt, i anseende til Stockholms 

stad, samt banquen med flere där warande widlyftige wärk: Betänkel:t 

wore därföre, at skilja begge wärken åt, då deras beskaffenhet i anseende 

til förewarande fråga, som förut utsades, wore en och den samma för 

öfrigit och hwad sielfwa frågan om tilökning anginge så i den ena som andra 

hofrätt så håller desse begge h:rar ledamöter före, det medföra 

mycken betänkelighet i hänseende til den därwed nödwändigt sammanbundne 

omständigheten, at tillika staten och lönerne måste tilökas, 

hwartil nu så mycket swårare wore at samtycka, som rik:s ständ:r icke 

weta utwäg och tilgång för de behof som äro långt nödwändigare och 

icke tåla något upskof, utan förmente de, saken därmedelst bäst kunna 

blif:a hulpen, om 5 i stället för 7 blif:a domföre. 

Herr borgm. Carl G. Boberg hölt före bästa wore at ståndet nu utlåter 

sig öfwer Göta hofrätt allena; at ordningen fordrar, det Swea hofrätts begäran 

handteras på samma sätt, som det skedt med Göta hofrätt: Neml. 

at then går til just.dep:n och enär Swea hofrätt således niuter samma rätt, 

har de icke at beklaga sig öfwer. Ståndet kan sedan, i anledning af det 

yttrande, som just.dep:n däröfwer inlämnar likafult utlåta sig theröfwer 

efter omständigheterne i thet wore Swea hofrätts egen skuld, som dröjt 

så länge, och icke förr tagit tiden i akt. Herr bgm åberopade sig för öfrigit 

de omständigheter som så wäl justit.dep:n som h:r borgm. Kellander i 

dess dictamine anfördt, och i anseende hwartil herr bgm hölt före at den 

begärte tilökningen i dena hofrätt kunde bewiljas. Och hwad det anginge 

at 5 skulle göras til domföre i stället för 7, så hölt h:r bgm före det wore 

alt för betänkeligit, at ändra en sak hwarom i alla tider warit annorlunda 

stadgadt, och som uti wår nu warande lag äfwen är stadgadt. Han hölle 

det farligit äfwen i det hänseende, at om en tiltagsen man wore ordförande, 

och allenast nog habil at laga det altid 2:ne af ledamöterne förblefwo 

af hans tanka, kunde mången rättwis sak kunna förändras och en person 

den där icke wille hålla jämnan wäg, äger altför mycken skadel. influence. 

Herr bgm:n talade icke af misstroende för någon el. i anseende til det


närw:de utan allenast för tilkommande tider: När man ock eftersinnade 

at Göta hofrätt sitter för och eftermiddagar, at hwar ock en sak sysselsätter 

och fordrar sin referent, at siukdom och andra laga omständigheter 

icke sällan hindra ledamöter, at kunna alla på en gång wara tilstädes, 

förmente h. bgm:n at däraf så mycket mer kunde finnas, huru det icke 

wore rådeligit, at gå ifrån det wanl. antahlet af 7. 

Herr bgm. Brunsell förmente at om 5 blefwo domföre i criminelle och 

4 i civile måhl wore icke något at befara: I den förra händelsen woro icke 

för mycket wågadt; ty ena brottmåhlet går i lif, och så hända skulle at 

icke alla 5 äro nye, bör saken refereras til konungen, men att öka staten 

genom större betiening, det hölt han för betänkeligit. 

Herr bgm. Ubman påstod, at som förkortningscomm:n uti dess betänkande, 

ang:de göromåhlens förkortning uti just. ärender, anfördt grundade 

skähl därtil, at 5 kunde wara domföre i civila el:r criminelle måhl, 

at samma betänkande först måste upläsas til så mycket bättre uplysning 

i saken. 

Herr Amelberg förklarade sig af samma tanka som h. bgm. Boberg, likaså 

herr borgm. Finérus och at det wore altför ömtåligt, om tilökningen 

i Göta hofrätt skulle afslås, sedan man såge hwad många skähl wore 

therföre anförde i just. dep:ns betänkande samt af bgm. Kellander, och 

sedan man wiste med hwad ömhet bondeståndet och allmogen i Götha 

rike yrka härpå, och som sielfwa utgöra det mästa til just.statens aflönande 

i riket. 

Herr justit. Faxell och h:r bgm Kellander begärte at icke nu måtte ingås 

uti någon widare discurs om Swea hofrätt, innan det måhlet först blifwit 

remitteradt til just.dep:n och där utarbetadt, icke el. om 5 el. 7 böra 

wara domföre, i anseende hwartil de åberopade sig, hwad h. bgm. 

Boberg nyss förut förestält, utan endast at proposition måtte skie om 

just.dep:ns betänkande ang:de Göta hofrätt får bifall? 

Herr rådman Kerrman och herr bgm:n Renhorn sade sig wäl tilstå, det 

de nog weta huru swårt det är at i Göta hofrätt få slut, och at enär en sak 

dit inkommer, föga hopp är om förlossning, och at få den til slut på flere 

åhr, at således någon tilökning därstädes lärer bli nödig på sätt som föreslagit 

är, äfwenledes i Swea hofrätt, i anseende til de där dagel. förefallande 

som redan inkomne många oafgorde måhlen, samt at en sådan 

tillökning icke el. lärer låta sig göra, utan at staten skal bli graverad, men 

på den händelsen förmente de, at denna tillökning bör allenast bli temporel 

och på prof til nästa riksdag, samt med förbehåld, at de hittils där 

liggande oafgorde måhl måtte dessförinnan wara afgorde och expedierade. 

På herr borgm. och tahlmans proposition fant ståndet för godt, at bifalla 

til den så af Göta som Swea hofrätt begärdte tilökningen, dock såsom 

temporel och allenast til nästa riksdag, och med det förbehåld, som


nyss förut nämdes neml:n at då bör wisas, det de oafgorde måhlen blif:t 

til ändskap brakte, och således i fall efter den tiden någon af ledamöterne 

afgår, bör icke dess rum återbesättias, före och innan ledamöterne äro 

til det antahl, de warit innan denna tilökning nu blif:t bewiljad. Härjämte 

befaltes, at ståndet innan denna dess tanka expedieras afbida de öfrige 

ståndens utlåtande. 

D. 15 Febr. 1752 

Just. d. 22 Febr. 1752. 

Upl. de af riksens ständers allmänna beswärsdep:n projecterade följande 

§§ till Kgl. Ms:t:s nåd, resol:n på städ:s allmänna beswär, och biföllos til 

alla delar 1 §, 48, 59, 64, 49, 6, 23 samt den 33 §. Likaledes bifölls ståndet 

d. 63 § dock endast med den gorde ändring, at de understrukne orden I 

det stället är Kgl. Ms:t:s etc. etc. gå ut, och därstädes åter insättas: Warandes 

Kgl. Ms:t etc. 

3 § fant ståndet aldeles böra gå ut, emedan den är under särskildt utarbetning 

i h. och m:rdeputation. Och befaltes at häröfwer afsändes utdrag 

uhr protocollen til de andre stånden. 

6 deputerade af bondeståndet anmältes och företrädde som näst wanl. 

hälsnings anmälande berättade det bondeståndet ännu i dag under dess 

sammanwaro haft anledning at föra sig till minnes, huru mycken angelägenhet 

och makt därpå ligger, at någon ytterligare och kraftigare utwäg 

må kunna wedtagas til lag och förordningars bättre handhafwande, och 

det af det tilfället, at en och annan af dess ledamöter ingifne och för ståndet 

upl. riksdagsbeswär merendehls äro de samma, som wed de förre 

riksdagar förde blifwit, och mere angå hämmande af missbruk och inbrot 

i redan gorde lagar och förordnanden än at begära något nytt stadgande. 

Sådant kunde icke annat än anses af bondeståndet med mycken upmärksamhet 

och ömtålighet, och det wore därför föranlåtit at genom desse 

dess deputerade än ytterligare påyrka och til benägit bifall anmäla det 

förslag, som bondeståndet för någre plenidagar för dess dehl gifwit wed 

handen, såsom bidragande til lag och förordningars efterlefwande och i 

akt tagande betre än hitils. 

Därnäst recommenderade deputerade til borgareståndets bifall hwad 

bondeståndet genom extr. prot:i1 den 6 Nov. förl. åhr anmält, ang:de anförde 

beswär öfwer lagman Franks wed sidste riksdag gorde ansökning, 

at emot wederlag få til sig byta någre hemman i Södermanland, och at 

samma byte icke måtte bewiljas, och at bondeståndet gordt sig så mycket 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 8.


mera försäkradt om borgareståndets biträde härutinnan, som ingenting 

kan wara för bondeståndet mera ömt, än hwad som detsamma så nära 

röra, neml. at deras skattemannarättighet icke må på något sätt rubbas. 

Därnäst framgofwo deputerade ännu 3:ne extr. prot:i från deras stånd, 

som de anmälte til benägit bifall. 

Herr bgm. och talman försäkrade å ståndets wägnar om dess oryggel. 

föresats, at i alla mögl. måhl, och som lända det allmänna til nytta och 

gagn, göra et med det ärbara bondeståndet, och at ehwad det först af deputerade 

omrörde måhlet wedkommer, det samma redan wore afgort, 

på det sätt, at borg.ståndet funnit wara bidragande til lag och förordningars 

handhafwande, det hwar ock en rikets undersåtare, som tror sig i någor 

måtto wara förfördelad, må fritt stå, at sådant hos konungens 

ombudsman tilkänna gifwa, som då har at genast med dess ämbetes 

handräkning thensamma biträda; men hwad de af honom öfwer alt i riket 

företagande resor angår hade borg.ståndet upskiutit med sit yttrande 

däröf:r til dess ifrån de deputationer hwarest berättelserne öfwer de redan 

gorde resor äro inlämnade, underrättelse til r:s st:r inkommer, hwad 

mehr el. mindre nytta de kunnat åstadkomma. At borgareståndet för 

öfrigit wore likasom bondeståndet ganska ömt därom, at icke inbrot och 

orätta förtydningar ske uti lag och förordningar, och hwaraf det för dess 

dehl haft lika så swår och känbar olägenhet, ty dess privilegier och rättigheter 

blefwe esomoftast kastade under bänken, och trykte under foten. 

Man kunde wäl icke förwänta sig, at altid så snörrät kunde tilgå, ty 

mycket sker af wårdslöshet, och oförstånd, och som wederbörande ämbetsmän 

äro menniskior, och kunna fela, så måste man wäl i somt hafwa 

tålamod, och öfwerse med dem, allenast icke uppenbar owilja och ondska 

får taga öfwerhand, och hwilket at förekomma och bota borg.st:det 

icke skal underlåta at på alt görl. sätt wara omtänkt, samt redo, at wedtaga 

alla mögl. utwägar til et så hälsosamt ändamåls tiennande. 

Upl. r. och adelens extr. prot:i 1 af d. 31 sidstl. Jan. hwarutinnan åtskillige 

skähl framföres til bifall af bgs:deput:ns ytrade betänkande och tilstyrkande 

om en bgs:fiscals förordnande i Wermeland, som d. 12 Dec. 

förl. åhr warit före i ståndet, och då blif:t afslagit. och fants godt at r. och 

a. extr. prot:i blir liggandes på bordet. 

Upl. och biföls hand. och man.deputations betänkande 2 af d. 22 Jan, 

sidstl. ang:de riksdagsfullm:n herr borgmästaren Langs gorde ansökning, 

at de til Gottland ankommande utrikes fartyg måtte få betiäna sig af så 

många biellkar, sparrar och bräder, som til nödig bädd och stufning, under 

den därifrån afhämtande mått af blåcksten, efter fartygets drägtighet 


2 


nr 6.


nödwändigt kan ärfordras. Hwaröfwer utdrag af protocollet utfärdades 

til de öfrige stånden. 1 

Upl. cam:roecon. och com:edeputations betänkande 2 af den 6 uti inew:de 

månad ang:de et apotheks inrättande i Hedemora stad, som biföls. 

Upl. och bifölls b:gsdeput:ns betänkande 3 af d. 19 Dec. förl. åhr, 

ang:de regementsqwartermästaren Gyllenspetz påminnelser wid fördehlningen 

af den wed 1738 och 1740 åhrens riksdagar bewiljade smidestilökningen 

för bruken i Wermeland och Dahlsland. 

Upl. hand. och man.dep:tns betänkande 4 af d. 11 Febr. inew:de, ang:de 

på hwad sätt förekommas måtte, det en dehl löst folk, som wed fabriquerne 

föga el. ingen betiäning göra, icke måge därunder blifwa skyddade, 

hwilket biföls, med den tilläggning, at på de ställen där det nämnes om 

hallrätter, och hwad på deras skyldighet och ämbete härutinnan bör ankomma, 

må tilläggas, at i de städer där inga hallrätter äro, bör samma 

omsorg tilkomma magistraterne i städerne. 

Upl. hand. och man.deput:ns betänkande 5 af den 3 innew:de Febr., 

ang:de reseomkostnaderne för utifrån införskrefne handtwärkare och 

huru därmed bör förhållas. Som bifölls. 

Hwarwed likwäl herr bgm:n Cervin gorde det förbehåld, at som däruti 

omnämnes, huru man.facturcontoiret i slika tilfällen bör förfara, bör sådant 

icke tagas på den foth, som sedan ståndet därmedelst nu tillika afgort 

hos sig, at man.f.contoiret nödwändigt bör subsistera för framtiden, 

utan at det nu stå öppet at widare fram, få taga under öfwerwägande, huruwida 

icke hela dess göromåhl kunde bli af Kgl. Ms:t och riksens 

com:ecoll:o hedanefter bestyrdt. 

Upl. justitiedeputations betänkande 6 af d. 20 Jan. sidstl. ang:de Bonges 

balance, och at h:s och man.facturdeputation må ensam och allena, efterse 

och inkomma om alle de omständigheter, som samma ballance 

röra, och som detta redan är ålagt hand. och m.deputation uti dess undfångne 

instruction, så war therwed icke något at påminna. 

Upl. utdraget af secr. utsk:s protocoll 7 under d. 18 Dec. förl. åhr, 

hwarutinan tilstyrks, at riks:s ständer måtte tillägga riksrådet och öfwerstemarskalken 

h. bar. Åkerhielm den efter h:r riksrådet gr. Taube ledige 

blefne pensionen à 4000 dlr s:mt årl:n, samt at riksens ständer wille 

1 



maj 1752. 

3 



nr 7. 

5 


nr 8. 

6 


7 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 4.


sträcka en sådan deras wälwilja tilbakars ifrån det h:r riksrådet och öfwerstemarskalken 

ärhöll afsked. 

Ståndet biföll, at herr riksrådet och öfwerstemarskalken må niuta den 

nämde pensionen til godo ifrån den tid som den samma efter riksrådet 

gr. Taubes frånfälle blef ledig. 

Upl. utdrag af protocollet från allmänna beswärsdeputation under d. 

22 Jan. ang:de 6 § af r. och ad:s beswär, samt 8 § af Kgl. Ms:t:s förordning 

af d. 5 Jun. 1739, 1 ang:de röster wed prästewahl som blef liggandes på 

bordet. 

Ståndet fant godt at 6 deputerade afgå til prästeståndet at påminna om 

dess benegne afgörande och bifall til detta ståndets allmänna beswär, 

emot försäkran om samma willfarighet rörande prästeståndets angelägenheter. 

Upl. öfwersten och riddaren herr baron Kallings ingifne memorial 2 

ang:de tilökning på ammiralitetsofficerarnes löningar, löhn för fältmarskalksämbetet, 

samt tilökning och löhner för fäldttygmästare och hofcantzlern, 

med mera. 

Och biföll ståndet r. och a:s samt prästeståndets påskrefne tanka at 

dessa remitteras til r:s ständers secr. utskott, samt stora secr. deputation. 

Upl. hand. och man.deputations betänkande 3 af d. 3 Febr. ang:de särskilte 

protocollens förande uti kgl. com:ecoll:o, som blef liggandes på 

bordet. 

Upl. secr. utsk:s utdrag af protocollets 4 under 15 Febr. innew:de 

ang:de de wed fläste regiementerne sedan sidste riksdag förordnade 

stabscapitener, och huruwida riks:s st:r pröfwa för godt, at stabsofficerare 

äfwen wed de öfrige så indehlte som wärfwade regementer skola antagas, 

med mera. Ståndet fant bäst wore, at upskiuta med dess yttrande, 

til dess det undfår dehl af r. och ad:s yttrande häröfwer. 

Upl. bewillningsdeputations extr. protocolli 5 af d. 4 Febr. innew:de rörande 

förbud emot införsel och bruk af caffé och champagnewijn. 

Borgareståndet saknade i detta betänkande en och annan omständighet 

och reflexion, som wed företagande af detta måhl borde äga rum och 

komma under öfwerwägande, äfwen syns thet icke el. wara enligit bewillningsdeputationens 

göromåhl, at ingå i öfwerläggning, huruwida en 

utrikes wahra bör til införssel och bruk i riket wara förbuden el. icke, 

utan är thet enkannerlig. ett ärende, som tilhörer riksens ständ:s tilför- 

1 

Årstrycket 5 juni 1739: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning Hwarefter wid Prästewals anställande 

så i städer som på landet förfaras bör. Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 5 Junii 

1739. 

2 


3 


nr 9. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 5. Även senare samma dag. 

5 

Prästeståndets arkiv, R 898, Bevillningsdeputationen, nr 5. Även 18 februari 1752.


ordnade hand. och man.deputation och altså fant borgareståndet bäst 

och ordenteligit wara, at saken dit remitteras, samt at sidst:nde deputation 

tager ärendet med de therwed förknippade omständigheter hos sig 

i behörigt öfwerwägande, och sedan theröfwer inkommer med dess utlåtande 

til riksens ständer. Och befaltes at ståndets tanka blir genom utdrag 

af protocollet meddelt de öfrige resp. stånden. 1 

Upl. cam:r oecon. och com.deputations utlåtande 2 af d. 6 innew:de 

ang:de lazarettsinrättningen här i Stockholm, hwarwed ståndet stadnade 

i det slut at genom utdrag uhr protocollet, til de öfrige resp. stånden, det 

berättas, at ståndet ifrån första början ansedt detta wärks uprättande för 

angelägit, och därför i samråd med de öfrige stånden därtil faststält en 

wiss fond; at ståndet är wäl tilfreds och nögdt med bestyrseln om de til 

denna inrättning influtne medel och för den skuld bifaller dep:nens betänkande 

at h:ne riks:s råd baron v. Höpken och bar. v. Seth bör med 

tacksägelse ihugkommas, för den nitfulla wårdnad, de å seraphinercapitalets 

wägnar, därwed lagt å daga, samt at ståndet förmodar at de på lika 

sätt lära alt widare fortfara, men at ståndet icke kan samtycka därtil, at 

lazaretsinkomsterne icke böra komma et stånd allena til last, som likwäl 

til en dehl nu sker genom den sedan sidsta riksdag ålagde afgiften för 

hwarje dräng och piga, som wil taga tienst i städerne och hwaröf:r ståndet 

uti dess allmänna ingifne beswär begärt ändring. Och som icke något 

stånd utan dess egit samtycke, någon afgift kan påläggas, och ståndet 

icke kan til nu äskad afgift för tiänstefolket lämna thess bifall, så finner 

ståndet nödigt, at underd. ansökning må skie til Kgl. Ms:t, om samma afgifts 

uphörande, samt at hädanåt hwarken i dessa el. andre måhl någon 

afgift må påbiudas, hwartil icke riksens ständer sielfwe samtyckt. 

Upl. utdraget af protocollet hållit i riksens ständers bewillningsdeputation 

3 d. 11 i denna månad ang:de indragande til statswärket af manuf:rfonden 

på utrikes tobaksblader, samt til såckerbrukens förnödenhet 

inkommande rudimaterier som remitterades til secr. hand. och 

man.deputations utlåtande. 

Härwed kom hos ståndet under öfwerwägande, huru angelägit det är, 

at rikets förswar måge kunna bestridas, utan undersåtarnes större känning 

än nödwändigheten kräfwer; och at ingenting mer til et sådant ändamåhl 

är bidragande, än en försiktig och på god hushållning grundad 

sparsamhet, hwarigenom kostsamma utgifter til prydande anstalter 

måge innehållas el:r upskiutas, så länge rikets förråd icke hinner bestrida 

den, och til dess de nödwändige först blifwit besörgde. Och som 1696 

åhrs stat torde kunna tåla någon ändring el. indragning, så hölt ståndet 



3 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 6.


före, det secr. utskottet kunde anmodas, at äfwen wända sin sorgfällighet 

på en sådan afsikt, samt gifwa r:s st:r wed handen huru något dylikt nu 

straxt el. framdeles skulle kunna wärkställas, dock at de ärender som antingen 

icke tåla en snar rubbning, el. någon tysthet, kunna hemställas til 

Kgl. Ms:t:s besörjande wed lägl:e tid, och at wed sådane ledigheter förut 

må afgöras, om icke lönen och wisse utgifter til statens lisa och understöd 

kunde besparas och innehållas och aktade ståndet för nödigt, at dessa 

thess tankar warda genom utdrag af protocollet med the öfrige respect:e 

stånden communicerade. 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 1 under d. 12 Nov. förl. åhr hwaruti 

den öfwer academiske och scholæwärkets förordnade commissionens ingifne 

underd. riksdagsrelation som alt. remitterades til secr. utskottet. 

Upl. utdrag af s. u. protocoll 2 under d. 15 Febr. innewarande om stabscapitteners 

förordnande wed de öfrige indehlte regiementer på sät, som 

det skedt och förordnadt blif:t af Hans Kgl. Ms:t wed de wärfwade och 

blef det liggiandes på bordet. 

D. 18 Febr. 1752 

D. 29 d:o justeradt. 

Just:s protocollet af d. 31 Jan. 

Upl. uhrskillningsdeputations insände förteckningar af d. 83 och d. 15 

Nov. 4 förl. åhr på remitt:de och afslagne måhl. 

Just. ståndets extr. prot. 5 som under d. 15 sidstl. blif:r resol:t ang:de lazaretinrättningen 

härstädes. 

Upwistes landt och siömilit.oecon.dep:ns betänkande6 af d. 11 sidstl. 

Jan. ang:de 35 § af kgs:befälets beswär wed påstående riksdag, jemte r. 

och ad:s samt prästeståndets påskrefne bifall. Och bifölls detsamma äfwen 

nu af ståndet wid prot. af d. 30 och d. 31 Jan sidstl. 

Upl. r. och ad:s samt prästeståndets påskreft på riksens st:rs allm. beswärsdeputations 

protocollsutdrag af d. 22 sidstl. Jan. rörande landt och 

stadförsamlingars dehltagande i prästewahl och biföls prästeståndets 

yttrande, som war af det innehåld, at h:rar landshöfdingar och consisto- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 17. Riksdagsrelationen som bilaga. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 5. Även tidigare samma 

dag. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Urskillningsdeputationens expeditioner, nr 5. 

4 



6 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 2. Även 30 januari 

1752.


rierne måtte gemensamt med sine berättelser inkomma, och städernes 

inwånare så wäl som allmogen af bägge likaledes gemensamt höras. 

Upl. och biföls prästeståndets yttrande uti utdrag af protocollet 1 under 

d. 8 Febr. innew:de om 5 à 600 dlr s:mts åhrl. pension för fru Hedwig 

Charlotta Nordenflycht i anseende til de i samma utdrag föredragne omständigheter. 

Upl. just.dep:ns betänkande 2 ang:de gen.maj. Palmstruch och en emellan 

honom och kg:sfisc. Boberg genom Kgl. Ms:t:s utslag d. 25 Oct. 1750 

afgord sak, och biföls betänkandet. 

Upl. han och man.deput:ns betänkande 3 och tilstyrkande för profess. 

Voltemat om priv:ii exclusiv. undfående på 20 åhrs tid, at af swänska råa 

ämnen tilwärka socker, sirap och puder som blef liggiandes på bordet. 

Upl. cam. oecon. och com:edeputation 4 af d. 14 innew:de ang:de crono 

och sockenmagaziner, som blef liggandes. 

Upl. bgs:deputations betänkande 5 af d. 4 Febr. innew:de ang:de frälseskogarnes 

afwittring från crono och skatteskogarne uti de 12 Sala 

silf:rwärk underlagde socknar, samt Nora allmänninges utbrytande ifrån 

enskyltes ägor. Och biföls betänkandet. 

6 deput:de ifrån r. och ad. anmältes, och inkommo och föredrogo til 

benägit bifall krigsbefählets begäran om en lika förmohns åtniutande för 

de indehlte regementerne i arméen, som de wärfwade redan erhållit, 

neml. at wed stabscompagnierne hugnas med stabsofficerare och hwarom 

Kgl. Ms:t sig i nåder yttradt genom utdrag af rådsprotocollet 6 under 

d. 21 sidstl. Jan., som nu uplästes jemte s. u:s extr. prot:i af d. 15 sidstl. 

Febr. hwarjemte deputerade berättade at r. och ad. bifallit kgs:befälets 

begäran på sät som s. u. nyssn:de extr. prot:i innehåller med den tilläggning, 

at ingen innom regiementet där han tiänar därmedelst må blifwa lidande. 

H:r bgm. och talman försäkrade om ståndets principe och dess ständige 

fägnad uti alla görl. måhl, wisa för kgs:befälet all aktning och beredwillighet 

samt at det nu anmälte måhl skulle blif:a tagit under ömsint 

öfwerwägande. 

Sedan deput:de wore gångne gorde proposition, om ståndet bifaller til 

saken, på sät som r. och ad. sig yttradt, som med Ja beswarades, och blefwo 

6 af ståndets ledamöter anmodade at såsom deput:de från ståndet 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokol, nr 6. Nordenflychts ansökan 

som bilaga. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betäkanden, nr 12. 


nr 10. 

4 


april, 25 april, 27 maj samt 28 maj 1752. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 8. Även 6 april 1752. 

6 



afgå til r. och ad:n med berättelse om det slut hwarutinnan ståndet denna 

saken ang:de stadnade. 

Upwistes r. och ad. samt prästeståndets påskreft på bond.ståndets extr. 

prot:i ang:de just.cantzlerens resor, och biföls at den saken remitt:s til 

just.deput:n. Likaså at bewillningsdeput:nens utdrag af protocollet 1 

ang:de café och champagnewins förbiudande blir remitt:t til hand. och 

man.deputation utan at ang:de desse måhlen något särskilt extr. prot:i 

behöfde utfärdas, som förut under d. 18 sidstl. blef resolv:t. 

Upl. utdrag uhr protocollet från r. och ad. 2 af d. 8 sidstl. Febr. rörande 

Swea och Göta hofrätters begärte tilökning af ledamöter och betiäning 

och hwarwed ad:n är af den tankan, at ehnär den samma ömmar rikets 

knappa tilgång håller dock ad:n före, at all besparing äger minsta mån, 

när frågan är om besörjande af en så rikswårdande angelägenhet som af 

hofrätterne nu blif:t anmält men at ad:n likwäl remitterar måhlet til st. 

secr. deput:n at utse och betämja de medel och utwägar, som fordras til 

ledamöternes och betiäningens aflönande, och at st. just.deput:n inkommer 

med sine tankar til st. secr. deputation öfwer Swea hofräts begäran, 

ang:de den föreslagne 3:die divisionen därstädes, och biföls r. och ad:s 

således yttrade mening. 

2:ne deput:de från bondeståndet anmältes och inkommo, och begärte 

å samma stånds wägnar, at icke bifall måtte lämnas til bgs:deput:ns betänkande 

om en bgs:fiscals förordnande i Wermeland, som bondeståndet 

anser för mera skadel:t än något gagn medförande. 

Herr bgm. och talman berättade, at detta betänkande en gång warit före, 

och hos ståndet blifwit afslagit, men at saken å nyo lärer komma at 

företagas, i anledning af at från r. och ad. sedermera därom kommit extr. 

prot:i, dock at han icke twiflar det ju ståndet lärer ömsint öfwerwäga de 

därwed förekommande omständigheter samt söka göra det ärbara bondeståndet 

alt nöje. 

Upl. bondeståndets protocollsutdrag af 6 November förl. åhr ang:de 

de beswär som blifwit förde emot lagman Franks gorde ansökning at få 

byta til sig wissa hemman i Södermanland med mera, och biföls prästeståndets 

d. 14 Dec. sidstl. påskrefne tanka, at måhlet remitteras til expeditionsdeputation, 

at til r:s st:r upgifwa de skähl och orsaker, som 

hindradt, at detta måhl hwilket af 3:ne stånd skal wara bifallit icke blif:r 

behörigen expedierat. 

Upl. cam:r oec. och com. deput:ns betänkande 3 af d. 14 Febr. inew:de 

rörande öfwerseendet af kyrkoräkenskaperne wed S:t. Mar. Magd. för- 

1 Prästeståndets arkiv, R 898, Bevillningsdeputationen, nr 5. Även 15 februari 1752. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 6.


samling som blef lämnadt til herr rådm. Falck, at få inlämna dess påminnelser 

och yttrande. 

D. 22 Febr. 1752 

D. 29 Febr. justeradt. 

Just:s protocollet af d. 15 uti innew:de månad. 

Upl. hand och manuf:rdeputations betänkande1 af d. 11 innew:de 

ang:de capiten Windings sökte premium för dess började inrättning med 

venedisk twåhls samt chocolade och macrongryns förfärdigande, hwarföre 

deputation för de i betänkandet anförde skähl afstyrker, och som biföls. 

Upl. samma deputations betänkande2 af samma dato, härutinnan styrker 

därtill, at 1000 dlr s:mt af manufacturfonden åhr. och til nästa riksdag 

måte emot behörig redo och räknings görande förunnas til första 

planteringen af de med professoren Kalm från Westindien hembragte 

fröer och plantor. Hwilket biföls. 

Upl. just deputations betänkande 3 af d. – 4 Jan. sidstl. om nödwändigheten 

at Kgl. Ms:t i underdånighet må tilstyrkas, at sådane män til presides 

och ledamöter wed riddaresyner altid blifwa utsedde, som äga 

behörig insikt och förfarenhet. Ståndet fant därwed icke något at påminna, 

men som äfwen i betänkandet omnämnes at äfwen riddaresyner til 

följe af 25 cap 10 § rättegångsbalken icke ändrings sökande må wara tilllåtit, 

och ståndet nyl. remitteradt ett til riksens högl. ständer ingifwit memorial 

til just.deputation. som gier anledning at öfwerwäga en och annan 

omständighet, som torde förtiena närmare utredande i anseende til den 

frågan, så fant ståndet bäst wore, at med dess yttrande i thes dehl upskiuta, 

til dess just.deputations betänkande theröfwer inkommer. 

Upl. just.deputations betänkande5 af d. 17 Febr. innewarande, huruwida 

lofgifwit må wara at låta trycka protocoller och betänkanden som från 

deput:ne til riksens ständer inkomma. 

Likaså upl. et bergsdeputations betänkande6 af d. 6 Febr. rörande 

samma ämne, som herr bgm Renhorn til sig tog, at däröfwer aflämna 

sine påminnelser. 

1 


nr 11. 


nr 12. 

3 


4 Datum saknas. 

5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 9.


Upl. secreta dep:ns betänkande 1 af d. 9 Jan. 1752 ang:de hofrättsrådet 

Adlerbets beswär öf:r prejudice, och bifölls betänkandet. 

Upl. secr. dep:ns betänkande 2 fr. 17 innewarande ang:de majoren Rosenackers 

beswär öfwer prejudice. Och bifölls betänkandet. 

Hos ståndet kom under öfwerwägande, hwad mycken oreda och uppehåld 

wed alla riksdagar däraf händt, at instructionen hos secr. utskottet 

och de öfrige deputationerne altid hwarje gång å nyone måste 

projecteras och af riksens st:r fastställas. Mycken tid går bort, innan arbetet 

kan börjas, äfwen ock at sådane instructioner icke äro så omständel:n 

inrättade, och gräntsorne för hwar och en dep:ns göromåhl så noga 

utstakade, at icke esom oftast händer, at den ena deputationen ingår i 

den andras göromåhl, til mycken willerwalla och hinder wed sakernes 

slutl. afgiörande; i anseende hwartil ståndet fant nödwändigt och nyttigt, 

at genom utdrag af dess protocoll 3 hemställa til de öfrige resp. stånden 

om icke bäst wore, at under nu påstående riksdag 4 deput:de af h. r. och 

a., samt 2:ne af hwartera de öfrige stånden genast blefwo utnämde och 

förordnade, at i anledning af riksdagsordningen 4 til plenor. fastställande 

en gång för alla upsättia 20 utlagde til behörige instructioner för s. u. och 

de öfrige wanl. deputationer. 

Upl. landtmätaren Bæckmans memorial å egen och flere landtmätares 

wägnar ansökning om tilökning i dagstractamente för den tid de på Gotland 

förrättadt mätning och skattläggning; hwilket i uhrskillningen blif:t 

afslagit, och biföls r. och a:ds påskreft at målet återremitteras til uhrskillningsdeputations 

utlåtande. 

Upl. cam:roecon. och com:edeputations betänkande 5 af d. 14 innew:de 

ang:de utmätning af the i Nyland sig yppade cronorestantier som biföls. 

Upl. grefwinnan Beata Ribbings memorial och beswär, 6 at hennes ansökning 

blif:t i uhrskillningen afslagen, rörande Ulrichs:bgs ladugård, 

som blef liggandes på bordet. 

Upl. camaroec. och com:edeputations betänkande 7 af d. 6 innew:de 

ang:de riksrådets samt academiecancellerens gr. Joh. Gyllenborgs ansökning, 

at af andragne skähl, få wed academien i Lund insätta ett lazaret 

el. nosocomium, och biföls betänkandet. 

Upl. utdrag af protocollet under d. 21 innew:de från protocollsdeputation, 

hwarutinnan berättas, hurusom wed en therstädes upkommen fråga, 

om en inkommen förklaring öfwer deputationens, wed protocoll- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens expeditioner, nr 3. 









ernes genomläsande gorde anmärkning borde anses för tilräckel. el. eij? 

then besynnerl. omständighet sig tildragit, at då deputationens ledamöter 

ej kunnat om slutet blifwa ense, utan therom måst skrida til votering, 

har omröstningen så fallit ut, at 2:ne stånds pluralitet warit af then mening, 

at förklaringen wore otilräckel. men 2:ne af resp. stånden stadnat 

uti en sådan likhet af röster, at i det ena warit 2:ne mot 2:ne, och i det andre 

fyra emot fyra röster; och ena helften således bifallit quæstionen, 

then andra then afslagit. Och ehuruwäl thet skulle synnas, at then mening 

bordt gälla, hwilken 2:ne stånd fullkoml. bifallit, då hälften af the 

öfrige 2:ne stånden äfwen warit thermed ense, dock som protocollsdeputation 

icke skal hafwa sig bekant något uttryckel:n förordnande härutinnan, 

så hemställer den, nu, hwad som i detta som andre slike 

förekommande handlingar bör tiäna til behörig efterrättelse. 

Som wed öfwerwägandet häraf en och annan af ståndets ledamöter 

framförde någon betänklighet, fant ståndet bäst wara at det blir liggandes 

på bordet. 

Upl. cam:roecon. och com:edeputations betänkande 1 af d. 22 Jan. sidstl. 

ang:de de af camarrevisionen författade anmärkningar wed kgl. räntecammareböckerne 

för afl. räntmästaren Sneckenbergs tid. Som biföls. 

Upl. samma deputations betänkande 2 d. 21 Jan. sidstl. rörande 1704 

åhrs siötulsbok som skal wara kommen utur wägen. 

Ståndet fant bäst wara, at cam:rrevisionen må på det nogaste undersöka 

härom, och det så mycket häldre som det samma ålegat camarrevisionen 

så snart boken saknades. 

Upl. utdrag af protocollet ifrån riksens ständers protocollsdeput:n 3 af 

d. 21 Febr. innewarande om protocollerne som hålles wed generalkrigs 

och leuterationsrätten, och den uhrsäkt som generalauditeuren derstädes 

Helge föreburit, hwarföre de icke blifwit insände. Ståndet stadnade 

häröfwer i det slut at en sådan af honom föreburen uhrsäkt icke kan anses 

för gällande, utan bör det åligga honom, at sörja för protocollernes 

renskrifning, och deras hitsände 4 i rättan tid. 

Upl. just.deputations betänkande 5 af d. 16 Dec. förl. åhr ang:de rang 

för kgl. hofrätternes cammererare och protonotarier som blef efter begäran 


Upl. och biföls secreta deputations betänkande 6 af d. 9 Jun. sidstl. rörande 

capten Hästskos anförde beswär öfwer prejudice. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 9. 

2 


april 1752. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Protokollsdeputationens betänkanden, nr 1. 

4 

Läs: hitsändande. 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens expeditioner, nr 5 (felnumrerad, ligger 

efter nr 6).


Företog sig ståndet til afgörande cam:roec och com:edeputations d. 18 

sidstl. upl. betänkande ang:de St Mariæ Magd:a församlings kyrkoräkenskapers 

å nyo öfwerseende, och hwaröfwer riksdagsfullm:n herr rådman 

Falck upsatt dess härhos bifogade tanka, 1 som biföls, och i anledning 

hwaraf befaltes, at utdrag af protocollet bör utfärdas til de öfrige resp. 

stånden. 2 

Upl. cam:roec. och com:edeputations betänkande 3 af d. 14 sidstl. Febr. 

ang:de ödeshemmans uptagande, och det därwed förunnande förmohner, 

hwarwed som et och annat war at påminna, så anmodades följande 

herrar af ståndets ledamöter, at däröfwer inlämna deras tankar, neml:n 

herr bgm:n Hagert, h:r bgm:n C. G. Boberg, herr bgm Uggla, h:rar rådmännen 

Blom, Lilja och Stenström. 

D. 29 Februarii 1752 

Just. d. 13 Mars. 

S. d. Justerades prot. af d. 18 och 22 Febr. D:o ang:de extr. prot. 4 ang. 

professoren Woltemats privil. exclusivum. 

Upl. det af herr borgmst. Renhorns upsatte project till extr. prot. 5 rörande 

just. dep:s betänckande, huruwida det må wara tillåtit, att trycka 

deputationernas betänck. som till riksens ständers plena ingifwas, 6 som 

war af följande innehåld: 7 och bifölls detta af ståndet; 

likaså det af h:r borgmst:n upställte extr. prot. ang:de statswercket8 och lazaretsafgiften, 9 af följ:de innehåld. 10 

Upl. utdrag af rådsprot., 11 under d. 30 Sept:bris samt secr. utsk. 12 i anledning 

hwaraf utfärdade utdrag af prot. under d. 27 Febr. innewarande 

ang:de Hans Exc:ns gr. Tessins begärte afsked och at riks:s ständer wille 

söka förmå H. Exc:ns at ifrån detta dess upsåt afstå; hwarwed så mycket 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 51. 

2 


3 


juni 1752. 

4 


5 


6 I marginalen: vid. prot. 

7 


8 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 49. Se Bilaga 12. 

9 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 48. Se Bilaga 11. 

10 

I marginalen: vid. prot.Texten saknas. Se Bilaga 11 och 12. 

11 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 19. Tessins avskedsansökan som bilaga. 

Rådsprotokollet, Sekreta utskottets extraktprotokoll samt Tessins avskedsansökan tryckt i 

Ridderskapets och adelns riksdagsprotokoll 1751–1752, Bilaga 11. 

12 



mindre war at påminna, som ståndet redan långt förrut förklarat sig af 

samma tanka. 

Upl. utdraget af rådsprot. 1 af d. 18 Nov. förl:t år, rörande jagtordningen, 

och att sedan den samma blifwit af den tilförordnade jagtcommissionen 

projecterad, samt af Kgl. M:t i nåder faststäld, den då måtte sättas i 

werkställighet, och på prof til nästföljande riksdag; hwarjemte uplästes 

prst. yttrade tancka, genom protocollsutdrag 2 af d. 22 Febr. af det innehåll 

NB här införes extr:tet. 3 

och biföll ståndet pr.st. utlåtande så att med jagtordningen må förfaras 

på samma sätt, som med skogsordningen är fastställt, dock att inga specielle 

författningar emellan riksdagarne må tagas, i anseende till det, 

som rörer jagt, fogel och diurfänge samt skogarne, widare än hwad till 

det skadel. swediandets hämmande kan wara bidragande. 

Anmältes och inkommo 6 deputerade från r. och adelen, som recommenderade 

till ståndets benägna bifall c. oecon. & com.dep:s tilstyrckande, 

genom betänckande, under d. 11 December förl. år, att de hos kongl. 

reductionscommissionen afgjorde mål, h:ka sidstl. riksdag icke hunnit 

blifwa riksens då församlade ständer föredragne, nu måtte af en särskild 

deput. till öfwerseende och utarbetande företagas, så att borg.ståndet 

wille giöra ett med pr.ståndet, som remitterat detta ärende till c. oec. & 

com.dep:nen, att warda utarbetadt uti någotdera af dess utskott, som har 

att därwed ställa sig til efterrättelse den för reductionsdeputationen förl. 

riksdag utfärdade instruction och giorde ridsk. och adel. sig så mycket 

mera försäkrade om ståndets wilfarighet, som detta är ett dem så nära 

rörande mål. 

H:r bgmst. och talman försäkrade att som ståndet altid agtar för heder 

och förmån att wara ridsk. och adel. til behagl. tienst, så lärer ock ståndet 

wid detta tilfälle icke underlåta, att deraf wisa öfwertygande prof. 

Upl. h. manuf.dep:ns berättelse 4 om afl. camer. Bonges balance. Och 

som wid samma tilfälle h:r bgmst. Cervin jemte h:r brukspat. Strang, h:r 

bgmst. Herkepæus, rådmännerne Blom och Modéen, samt h:r Shenbom 

blefwo utnämnde, att som detta ståndets deputerade afgå och att giöra 

följe med de öfrige resp. ståndens deputerade til att öfwertala Hans Excellence 

grefwe Tessin at förblifwa qwar wed dess fögd och ämbete, så 

förbehöll h:r bgmst. Cervin, att denna berättelse måtte blifwa liggandes 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 20. Jaktkommissionens projekt som bilaga. 

Även 13 mars 1752. 

2 



4 


nr 13.

142 1752 den 7 mars 

på bordet, på det han måtte äga tilfälle, att giöra sig därom underrättad, 

innan saken afgiöres. 

Upl. utdrag af prot. ifrån urskilln. 1 af d. 6 sidstl. Febr. rörande baron 

Cronhiorts ingifne beswär til riksens ständer, rörande den emellan honom 

och landshöfdn. Broman upkomne twist om Wedewågs och Qwarnbacka 

manufacturwärck, likaså upl 

. landshöfd. Bromans deremot ingifne memorial. 

Och stadnade ståndet häröfwer i det slut, att detta ärende icke är af 

den beskaffenhet, att riksens ständer sig dermed kunna befatta, utan bör 

därutinnan förfaras enl. lag och förordningar 

Herr bgm. och talman hemstälte til ståndets godtfinnande, om icke bewillningsdeputations 

nu författade project til bewillningen, kunde så 

snart det inkommer, få lämnas til st. secr. deputation, för at där, under 

en större samling af rik:s st:s ledamöter först få blifwa genomgångit och 

jämkadt, innan det kommer til r:s st:rs plena, och at de andre stånden för 

at så mycket mehra facilitera wärket därtil bifallit, så det om möjl. wore 

samtel. stånden kunde blifwa häraf förenade och således tillika tiden desto 

mera winnes; meningen wore likwäl icke annan, än uti ehwad slut sts. 

secr. dep:n stadnar, ju r. st:r äge makt, at då saken til plena inkommer, 

däröfwer sig utlåta efter omständigheterne. 

Och biföls h:r bgm. och talmans härutinnan gorde proposition. 


D. 7 Mart. 1752 

Just. d. 13 d:o. 

S. d. H:r bgmst. Wetterstedt upwiste en för honom af magistr. och borgersk. 

i Skeninge behörigen utfärdade riksdagsfullmagt, i den afl:e borgmäst. 

Westerbergs ställe, och godkiändes fullmagten. 

Upl. generalen grefwe Fersens til r. ständ. ingifne memor. 2 det c. oecon. 

et com. dep. måtte hos sig företaga en det Sopiske huset rörande reductionssak, 

samt sedermera derom författa och afgifwa dess betänckande 

till riksens st:s plena. Och som r. och adel. hade, sidstl. plenidag, genom 

dess då afsände deputerade, begärt ståndets bifall, att de hos kongl. 

reductionscommiss. afgiorde mål, och h:ka sidstl. riksdag ej hunnit blifwa 

r:s st:r föredragna, måtte af c. oecon. & com.dep:nen blifwa utarbetade, 

och hwaribland detta förewarande mål är äfwen inbegripit, så fant 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Urskillningsdeputationens expeditioner, nr 7. Cronhjorts memorial 

som bilaga. 

2 


1752 den 7 mars 143 

st:det för godt, att ändra dess d. 17 Dec. förl. år, yttrade mening således, 

att det nu biföll det högw. pr.st:dets påskrift, neml. att desse ärender 

måge uti någotdera af cam. oecon & com.deput:s utskott utarbetas, som 

har att ställa sig til efterrättelse, den för reductionsdep. förl. riksdag, utfärdade 

instruction, och sedan til r:s st:ders plena sina betänckande öf:r 

hwart måhl afgifwa. 

Upl. utdrag af prot., 1 hållit i rådkam. d. 17 Januar. sistl., jemte just.cancel:s 

memor. ang:de heder och lön för landsfisc. som remitterades till 

r:sens ständers just.deputation. 

Upl. cam. oec. & com.dpt. betänckande 2 under d. 25 sistl. Febr. ang:de 

humleplanteringens uphielpande i riket, h:ket bifölls, med den tilläggning, 

att wederbörande k:gens befallningshafwande i orterne noga låta 

tilse, att åtlydt och eferlewadt blifwer, hwad allm. lagen uti 7 cap. 1 § 

bygg.balk. stadgar, i anseende till hundegårdars widmagthållande. 

Upl. cam. oec. & com.dep. betänck. 3 af d. 25 sistl. Febr. ang:de den wid 

kongl. regemt. inrättade cassa, til fattiga barns underhåll, som bifölls. 

Upl. riksens st:rs lands och siömil.dep:s bet. 4 af d. 4 Mars innewarande 

månad, öfwer 15 § af krigsbefälets beswär, rörande regementernes förplägning 

på tåg och marcher, som blef liggande på bordet. 

Upl. h:r borgm. Ugla dess upsatte betänck. och utkast till ståndets yttrande 

5 öfwer cam. oecon. & com.dept. betänck. af d. 14 Febr. rörande 

ödeshemman, af följ:de innehåll; 6 h:ket bifölls. 7 

Upl. utdrag utur prot. hållit uti riksens ständers secr. utskott 8 af d. 24 

Jan. sistl. rörande en cadettcorps inrättande wid ammiralitet. Och som 

wid detta mål en och annan upmärcksamhet och betäncklighet föreföll, 

i anseende hwartil det fants fordra någon närmare jemkning, så anmodades 

h:rar bgmäst. Renhorn, Cervin, Kellander och Ugla, att det til sig taga, 

och med sin påminnelse och utlåtande däröfwer til ståndet inkomma. 

Upl:s utdr. af prot. hållit i st. secr. dep. 9 af d. 6 Martii innewarande, 

ang:de Hans Excellence grefwe Tessins underdåniga ansökning, om Kgl. 

M:ts nådige afskied ifrån alla de honom updragne embeten, at Hans Excellence 

utaf lydnad för H:s Kgl. M:ts befallning och af erkänsla för 

riksens ständers förtroende underkastar sig det nådiga förordnande att 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 21. 

2 


april 1752. 

3 


4 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitiedeputationen, nr 3. 


6 


7 

I marginalen: vid. prot. 


9 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 8. Ansökan som 

bilaga.

144 1752 den 7 mars 

förblifwa wid rådsembetet, samt att wara gouverneur hos Hans Kgl. 

Höghet kronprintsen, med underdånig anhållan, att niuta wid det ena 

och andra, med H:s Kgl. M:ts nådiga wälbehag, att den ledighet, som han 

för sin hälsas skiötsel och andra omständigheter skull, kunde finna för 

sig oumgängeligen nödig, och styrcker deput. dertill, att en sådan frihet 

måtte bewiljas Hans Excellence, jemte entledigande ifrån presidentembetet 

uti kgl. cancelliet, och öfwer h:ket allt H:s Kgl. M:t sielf i nåder förklarat 

sitt samtycke och bifall. Efwen upl. secr. utsk:s d. 27 Febr. sistl. 

afgifne extr. prot. uti samma mål, jemte H:s Excellences til Hans Maj:t 

förste ingifne underdånige ansökning om entledigande från alla dess 

sysslor, tillika med utdr. af prot. af d. 30 Sept. förl. år. 

H:r bgmst. och talman föreställte huru som han förmodade, det samtel. 

ståndets ledamöter icke lära haf:a om något att påminna vid det nu upl. 

store secr. deput. protocollsutdrag, så mycket mindre, som riksens s:ders 

enhällel. önskan altid warit, att kunna öfwertala H:s Excellence h:r riksrådet, 

att qwarblifwa wid alla des härtills hafde embeten, hwarjemte h:r 

borgmst. berättade, att landtmarsk. tillika med de öfrige respect. ståndens 

talmän, förl. gårdag i det afseendet warit uppe hos Hans Kgl. M:t, som då 

eftersändt Hans Excellence grefwe Tessin, och så godt, som twungit honom, 

fastän på ett ganska nådigt sätt, och med det wilkor, som förut är 

sagt, blifwa qwar wid riksråds samt gouverneursembetet hos prints Gustaf. 

H:r bgmst och talman förestälte widare, om icke ståndet, jemte bifall 

till nyss upläsne st. secr. dp:s extr. prot., äfwen samtyckt, att Hans Excellence 

hädanefter behåller all den förmån, som han under sitt presidentskap 

til godo niutit, h:ket med enhälligt Ja beswarades. 

Som handels och manufacturdep:s sistl. plenidag upläste berättelse, 

ang:de afl. camerar. 1 Maurits Bonges balance, på h:r bgmst. Cervins begäran 

blef liggandes på bordet, eftersom han då med flere af ståndets ledamöter 

woro utnämnde, att med de öfrige resp. ståndens deputerade 

afgå till hans Excellence grefwe Tessin, och som således icke hade tillfälle, 

att samma berättelse åhöra; så berättade h:r bgmst. sig nu sedermera 

haft tilfälle att genomläsa berättelsen, efwen ock att giöra sig underrätad, 

det redan förl. riksdag borgareståndet undfått kunskap om denna 

balance, utom att ståndet funnit sig föranlåtit, att då något widare therwid 

åtgiöra, och att således h:r borgmäst. icke eller har något att wid denna 

sak nu för dess dehl at påminna. 

På h:r bgmst. och talmans fråga, yttrade sig ståndet wara af samma 

tancka. 

H:r bgmst. Cervin hemställte till ståndets ompröfwande och godtfinnande, 

om icke det skulle finna för godt, att låta affärda extr. prot. 2 til de 

1 Läs: camerer. 


1752 den 7 mars 145 

öfrige stånden, hwarutinnan ståndet gifwer tilkänna sig icke kunna undgå 

at påminna, att för långt syns gå på tiden med slottsbyggnaden, hwartill 

likwäl riksens ständer så ansenl. årl. bidraga; att nödwändigheten och 

anständigheten fordra, det wår nådiga öfwerhet och konungahus, som 

nu till rikets fromma och glädie har blifwit talrikare, och icke utan mycken 

olägenhet kan rymmas uti det nuwarande kungshuset, måtte ju förr 

des hällre kunna flytta up i kongl. slottet, och det så mycket hällre, som 

en stor del af rummen på den sidan som öfwerheten sielfwe kommer att 

bebo, äro färdige och inredde och wärkel. skulle taga skada om de längre 

stå utan att nyttias; utom det, att mycken utgift med hushyror kunde besparas 

som nu årl. utgår för åtskill. af de publique wercken och collegierne 

och som då kunde flyttas antingen der nu kungshuset är el:r ock 

efter hand uti sielfwa slottet allt som byggnaden hinner bli färdige; och 

att allttherföre den öfwer slottsbyggnaden förordnade deputationen, 

måtte undfå befallning at gifwa wid handen, hwad som warit wållande 

dertill, at icke arbetet med mera skyndsamhet kunde drifwas, samt att 

deput. utsätter wiss tid och dag då slottet må kunna wara så färdigt, att 

öfwerheten ofelbart kan dit inflytta. Och bifölls h:r bgmst. Cervins föreställning 

af ståndet. 

Upwistes det högw. pst:s påskrift på hand. & manuf.dps betänckande 1 

af d. 11 Febr. sistl. ang. det af professor Woltemat sökte privil. exclusivum, 

att af swenska råämnen få tillwärcka socker, sirap och puder, och 

bifölls pr.st:s derwid giorde tilläggning, att detta privil. exclus. icke widare 

må sträcka sig till de utifrån inflyttade örter, än att professoren har frihet, 

att dem jemte de inländska nytta. 

Upl:s bgm. och riksdagsfullmägtigens från Eskilstuna, h:r Falkens ingifne 

memorial, hwarutinnan han anhåller om ståndets biträde till 

upskofs winnande uti werckställigheten af Kgl. M:ts nådige rescript till 

kammar bergs och commercecollegierne af åhr 1749, och den derutinnan 

anbefalte utbrytningen til Eskilstuna stål och manuf:rwerk af wisse staden 

tilförne tilhörige tomter och egor, så länge och intill dess r:s ständer 

haft tilfälle att sig yttra öfwer de beswär, som h:r bgmst. å Eskilstuna 

stads wägnar til riksens ständer wid nu warande riksdag ingifwit, och af 

urskill.dep. till riksens ständers cam. oec. & com.dep. blifwit remitterade. 

Ståndet fant bäst, att detta lemnas till dess ledamöter uti cam. oecon.dep., 

som lära så begå, att ifrån berörde dep. behörig föreställning i 

anledning af det af h:r borgmst. nu ingifne memor. må komma till riksens 

ständers plena. 

1 


nr 10. Även 18 februrari 1752.

146 1752 den 12 mars 

Upl. justitiarien och riksdagsfullmägtigens för Philippstad h:r Faxells 

memorial, 1 hwarutinnan han gier tilkiänna, att 43 § af borgareståndets 

allm. besw. af förhastande kommit att utfärdas emot rätta meningen och 

ändamålet af ståndets åstundan, samt huru den nu måtte kunna ändras; 

och blef detta lemnat till h:r rådman Gother, att derefter jemka och rätta 

§:n till nästa sammankomst. 

Upl. 36 § af ståndets allm. besw., jemte kgl. commercecollegii deröfwer 

inkomne utlåtande, efwen ock hwad den inrättade fiskerisocieteten 

efter undfångandet sig yttrat, thet allt lemnades till h:r rådman Tanggren, 

h:rr borgmästarne Kock och Wiggman, at med sine påminnelser 

therwid inkomma. 

Upl. utdrag af rådsprot. 2 jemte ett medsändt project till allmän publ:n 

om ifrån längre tider tilbakas i hofrätterne och just.revision ännu liggande 

oafgiorde saker, och huru de måge befordras till wärckel. och ändtel. 

slut, h:ket remitterades till justitiædeputation. 

D. 12 Mart. 1752 

Just:s ståndets ytterligare förklaring öfwer 20 § af allmänna beswären, 

som skrefs på sielfwa beswärspuncten. 

Upl. rådets extr. prot:i 3 af d. 14 sidstl. Febr. jemte hofjunkaren Virgins 

underd. föreställning ang:de skadeligheten af den genom riksdagsfullm. 

från Strömstad herr bgm:n Sandström sökte fria utskeppning af träwahror 

som remitt:s til cammar, oec. och com:edeput:n. 

Upl. apotekaresocietetens i Stockholm ingifne memorial 4 om ändring 

uti medicinaltaxan, som remitt:s til hand. och man.deputation. 

D:o hofjägmästaren Paulis memorial 5 om Stenserids och Lindahls 

järnwärk, som remitt:s til uhrskillningsdeputation, at inkomma med dess 

förklaring deröfwer. 

Upl. cam:r oecon. och com:edeputations betänkande, 6 ang:de Strömstads 

stads ansökning at få aflasta träwahror i främmande skepp, som deputation 

frånstyrker, såsom stridande med kgl. förordnandet af d. 10 7 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad. 

2 


3 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 23. Virgins memorial som bilaga. 

4 


5 



juni 1752. 

7 

Läs 11 mars.

1752 den 12 mars 147 

Mart. 1748, 1 hwilket grundar sig på riksens ständers tilstyrkande wed sidstl. 

riksdag. 

Ståndet biföll betänkandet, men som därutinnan tillika war anfördt at 

2:ne gånger, neml. d. 23 Jan. samt d. 25 May 1749 en sådan limitation blifwit 

gord i fören:de kgl. förordnande, så at det i stället för at taga sin början 

efter 1749 åhrs slut blifwit för Strömstads stad prolongerat til slutet 

af det därpå följande åhret 1750, i anledning af så wäl borgerskapets därstädes 

som allmogens däromkring gorde underd. anhållan, och således 

därmedelst ändring blifwit gord, uti en författning hwartil likwäl riks:s 

str:s i underd:t tilstyrkt, så ansåg ståndet för nödigt och angelägit at genom 

utdr. af protocollet 2 lemna til de öfrige resp. ståndens öfwerwägande 

bifall, om icke riks:s st:r kunde hos Kgl. Ms:t. i underd:t anhålla, at 

hädanefter icke någon ändring måtte tillåtas uti sådane författningar, 

hwarom r:s st:r en gång öfwerenskommit, och hos Kgl. Ms:t til nådigt förordnande 

och wärkställande i underd. anmält. 

Upl. riksdagsfullm. ifrån Calmar h:r com:n Weidlings skriftel. ingifne 

begäran, 3 at ståndet wille inlämna underd. föreställning til Kgl. Ms:t, om 

dess nåd. befallning til samtel. magistraterne i städerne, at icke förklara 

de röster ogiltige, som wed föreställande riksdagsmanswahl den ena 

släktingen lämnar på den andra, och hwilket likwäl händt i anseende til 

honom wed sidste riksdagsmanswahlet i Calmar. 

Herr borgmästaren Cervin jemte herr borgmästaren Brunsell påminte, 

at det icke gerna passar sig, det någon sedan underd. föreställning må 

ifrån ståndet afgå, eftersom förordningen är nog klar och tydel., och at 

den som intet finner sig nögd med hwad magistraten wed sådane tilfällen 

resolverar, har frihet först hos landshöfdingen och sedan hos konungen 

sig beswära, hwarförutan utifrån et stånd allena kan begäras förtydning 

el. förklaring öfwer en af alla stånden öfwerenskommen och fastställd 

förordning innan de öfrige sig däröf:r utlåtit. 

Men som herr com:n Weidling förklarade det han wore nögd, om han 

endast utur ståndets protocoll kunde få behörigt bewis, at han detta 

måhl anmält, så lämnades på ståndets anmodan memorialet til h:r rådman 

Gother at projectera extr. protocolli efter en sådan idée. 

Upl. protocollsdeputations betänkande 4 under d. 6 innewar:de ang:de 

dem som i de ordinarie lagmännens ställe blifwa förordnade at förrätta 

lagmanstingen. Som blef liggandes på bordet. 

Upl. et hos riddersk:t och adelen samt prästeståndet föredragit memorial, 

som af friherre Gust. Reuterholm blifwit ingifwit rörande någre 

1 Årstrycket 11 mars 1748: Kongl. Maj:ts nådige Förordning för Skepps Clarerare. 



4 Borgarståndets arkiv, R 1313, Protokollsdeputationens betänkanden, nr 5.

148 1752 den 12 mars 

ohemule beskyllningar, som af öfwersten bar. Cronhiort skule blif:t förde 

förde emot landshöfdingen friherre Reuterholm och fant ståndet härwed 

icke något widare wara at göra, än at på memorialet påskrifwa at det 

warit i ståndet upläst, på samma sätt som det skedt i de begge förre nämde 

stånden. 

Upwistes löparen el. stora secrete deputations extr. protocolli 1 ang:de 

H. Ex:ces gr. Tessins afsked, med påskrifwit bifall af riddersk. och adelen, 

samt prästeståndet, och bifaltes at ståndets påskrift må bli på samma 

sätt, och at den tilläggning som då fören:de måhl i ståndet war före under 

d. 7 Mars, blef resolverad, må genom ett särskilt anmälande längre fram 

expedieras, rörande det at H. Exc. gr. Tessin må för framtiden niuta samma 

förmohn, som han haft såsom president i cancelliet. 

Upl. just.deput:ns betänkande 2 ang:de kundgörelse til domstolarne i 

riket af det, som utländska lagar och fredsfördrager samt pacta de conventa 

medgifwa, om swänske mäns arf utrikes, som biföls. 

Upl. just.deputations betänkande 3 ang:de professoren från Greifswald 

Jeremias Papke som blef liggandes på bordet. 

Upl. cam. oecon. och com:edeputations betänkande 4 af d. 6 innew:de 

ang:de öfwerste baron Liewens gorde tilbud om rofdiurs utödande, hwilket 

betänkande hwilar tills widare. 

Upl. justit.deput:ns betänkande 5 af d. 24 sidstl. Febr., det oäkta barn 

måtte utan swårighet emottagas i lära, wed handtwärk och skrån. Betänkandet 

biföls, men som ståndet tillika påminte sig, at något förordnande 

skal wara, som hitils lagt sådanne barn swårighet i wägen at få intagas i 

de inrättade allmänna barnhusen, så fant ståndet at äfwen sådant för 

framtiden bör bli ändradt, och et oäkta barn icke böra mera än andre, 

wara ifrån en sådan christel. omwårdnad uteslutne och at ståndets tanka 

härutinnan blir genom utdrag af protocollet 6 med de öfrige stånden communicerad. 

Upl. öfwerst:n friherre Sten Coyets memorial 7 om någon lindring och 

eftergift i utskylderne för de af r. och adelen samt deras frälsebönder i 

Skåne som lidit genom boskapssiukan. 

Prästeståndets på memorialet skrefne yttrande biföls, at som detta 

måhl skal i allmänne beswären af cam. oecon. och com:edep:nerne wara 

anmält, så beslöt ståndet sig icke däröfwer utlåta, förrän bem:te deputations 

betänkande inkommit. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 8. Även 7 mars 

1752. 


3 

Prästeståndets arkiv, R 899, Justitiedeputationen, nr 47. 

4 



6 


7 


1752 den 13 mars 149 

1 Upl. rådsextractet 2 af d. 4 Febr. sidstl. rörande Leckö kungsgård och 

biföls Kgl. Ms:t:s nådige yttrande på samma sätt som prästeståndet. 

D. 13 Mart. 1752 

Just:s protocollen af d. 29 Febr. och 7 Mars. 

Upwistes utdrag af rådsprotocollet 3 af d. 18 November förl. åhr rörande 

jagtcom:ns upgifne arbete och betänkande, med r. och ad:s påskrifr, 

samt prästeståndets extr. prot:i under d. 22 Febr. sidstl. Detta måhl har 

redan under d. 20 i samma månad hos ståndet warit före, som ses af den 

dagens protocoll, och fant ståndet nu endast nödigt, at dess då resolverade 

påskrift ökas med de orden: samt skogarne, widare än hwad til det 

skadel. svediandets hämmande kan wara bidragande. 

Upl. friherren och öfwerst.lieut:ns G. 4 Hastfers memorial 5 och förslag 

på inkomst för cronan genom en upbörande afgift af alle dem, som antingen 

rida el. åka. Memorialet war af r. och ad. samt prästeståndet remit:t 

til store secrete deputation. Alldenstund detta upgifne förslag förut 

warit öfwerwägadt, samt blifwit funnit betänkel:t i anseende til dess 

grund, och otillämpeligit i dess wärkställighet; fördenskuld fant ståndet 

onödigt, at oroa store secr. deputation med dess uppläsande och öfwerwägande. 

Upl. cammar, oecon. och com:edeputations betänkande, 6 af d. 4 innewarande, 

om indehlt löhn i hemmansräntor för landtstaten uti Nylands 

och Tavastehus samt Nyslotts och Kymmenegårds läner, som bifölls. 

Upl. utdrag af bondeståndets protocoll 7 under d. 31 Jan. sidstl. om den 

brist som skal wara för allmogen i Carelen och Savolax på salt och tobak, 

som remit:s til hand. och man.deputation, hwarwed herr bgm:n Hagert 

förbehölt sig, at han i deputationen må blifwa, efter han förmente sig 

wara i stånd at wisa, det allmogens härutinnan förde klagan icke är af någon 

grund. 

Upl. bondeståndets extr. prot:i 8 af d. 20 sidstl. Febr. rörande skatteköp 

af beneficie krigsmanshus och hospitalshemman som remitterades til 

landt och siömilit.deputationen. 

1 

I marginalen: Leckö kungsgård. 

2 


3 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 20. Även 29 februari 1752. 

4 

Läs: J. 

5 



7 


8 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 10.

150 1752 den 13 mars 

Upl. just.dep:ns extr. prot:i 1 ang:de riddarsyner, som d. 22 Febr. sidstl. 

warit före och blifwit resolverat öfwer; och fant ståndet bäst at betänkandet 

simpliciter bifalles utan at den tilläggning är nödig, som står i protocollet 

under förbem:te dato, eftersom de omständigheter likafult särskilt 

kan af just.dep. öfwerwägas, och dess betänkande däröfwer inkomma, 

om måhlet som af brukspatron Montgomerie blifwit anmält på samma 

sätt som ståndet det gort, blifwit efter öfrige resp. stånden til samma deputation 

remitteradt. 

Upl. bondeståndets begäran genom dess protocollsutdrag 2 om underrättelse 

hwartil de extraord. bewillningarne sig bestiga, som sedan riks:s 

ständer wed senaste riksdag sig åtagit. Som remitt:s til secret. utskottet. 

Upl. cam:roecon. och com.deputationens 3 af d. 3 innewarande ang:de 

storskiften i bylag samt hemmans afmätning genom landtmätare, hwarwed 

h:r bgm. Cervin påminte, at samma måhl är hos allmänna beswärsdeput:n 

under öfwerwägande, i anseende hwartil ståndet fant bäst, at 

detta betänkande så länge blir liggandes, til dess allm. beswärsdep:ns 

tanka häröfwer inkommer. 

Upl. bergsdep:ns memorial 4 af d. 10 uti innewarande månad, om undfående 

dehl af alle de wed riksdagen anmälte och uptagne måhl som röra 

bruk och bergwärk, samt i någor måtto äga gemenskap med bergshandteringen. 

Som biföls. 

Herr borgmästaren C. G. Boberg hemstälte om icke ståndet genom 

2:ne deputerade, wille hos bondeståndet anmäla til benägit afgörande 

brukspatronen Montgomeries ingifne beswär ang:de den håldne riddaresynen 

uti twisten emel. honom och friherren samt öfwersten Löwen 5 

så at samma måhl måste på sätt som ståndet det gort, bli til justit. deput:n 

bli remitterat, som biföls, och anmodades h:r borgm:n jemte en til af 

ståndets ledamöter såsom deput:de afgå til bondeståndet. 

Upl. et memorial underskrifwit af åtskillige bondeståndets ledamöter 

och riksdagsfullm:e från Ångermanland, Jemteland och Melpad, 6 ang:de 

Kgl. Ms:t:s nåd. lämnade tilstånd at uti de orter, som ifrån bgs:bruken 

äro aflägsne få efter nödtorft och behag, utan utsyning, få svedia, så wäl 

på deras egne skatte, som på cronans skogar, hwad swårigheter därwed 

hitils möt allmogen, samt huru den för framtiden måtte wed denna förmohnen 

blifwa bibehållen och remitt:s memorialet til cam. oec. och 

com:edeputation. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 13. Även 22 februari 

1752. 


3 

Prästeståndets arkiv, R 899, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 6. Även 25 

april 1752. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 10. 

5 

Heter Löwe, men skriver sig Löwen. 

6 


1752 den 13 mars 151 

Upl. secret. deputations protocollsutdrag 1 under d. 19 Febr. sidstl., 

ang:de öfwersten bar. Liewens beswär öfwer prejudice, som blef liggandes 

på bordet. 

Upl. bondeståndets protocollsutdrag 2 af d. 8 sidstl. Febr. ang:de fru 

grefwinnan Ribbings påstådde skatterätt och arrende af Ulrichsbergs ladugård, 

samt at den samma måtte remitteras til cam:r oecon. och 

com:edeputation som bifölls. 

Wed detta tilfälle hemstälte herr bgm:n C. G. Boberg, om icke nödigt 

och nyttigt wore at under behörigt öfwerwägande toges huru en hoper 

smärre så kungsgårdar, som bruk och andre cronolägenheter, hwilke nu 

under förpantning af private innehafwas kunde uplåtas och inköpas til 

skatte. Herr bgm:n förmente, at därmedelst skulle cronan uti desse medellöse 

tider, och då så stor brist sig i statssumman företer, kunna tilflyta 

märkel. nytta och lisa, utan det at sådanne ägendomar, då de komma at 

possideras under skattemannarätt, blifwa til landets nytta långt bättre 

skötte och handhafde, och som herr bgm:ns påminnelse tyktes äga god 

grund så anmodades han, at upställa skriftel. dess tankar häröfwer, til 

ståndets widare öfwerwägande, som då kunde meddela de öfrige städerne 

den tanka hwaruti det häröfwer kan stadna. 

Upl. just.deputations betänkande 3 ang:de lagmansbeställningens förwaltande 

då den ordinarie lagmannens har laga förfall, som lämnades til 

herr borgm:n Kock, at författa och projectera ståndets tanka däröfwer. 

Företrädde efter anmälan 2:ne af bondeståndets ledamöter, och recomenderade 

til ståndets benägna samtycke, at deras nu medhafwande ansökning 

som framgafs, måtte til secr. deput:n bli remitterad, rörande nye 

com:erådet Nordencrantz under skatte uplåtne hemman i Finland. Herr 

borgm:n och talman gaf på ståndets wägnar til swar at på detta sättet tyktes 

man icke wara sig lik: Bondeståndet hade nyl. anmält, huru angelägit 

det wore at riksdagen måtte snart slutas, och nu blir en så widlyftig sak 

recomenderad til företagande hos riks:s ständer, men som icke kan annars 

än bidraga til utdrägt; ståndet skulle likwäl taga måhlet under öfwerwägande, 

och så göra, som det finner med biligste öfwerensstämmande. 

6 deputerade från bondeståndet, som å nyo anmältes företrädde, som 

recommenderade hos ståndet til bifall deras genom utdrag af protocollet 

4 gorde påminnelse wed det af sagde com:n til Kgl. Ms:t ingifne och til 

r:s ständers remitterade betänk:de, samt 2:ne extr. protoc:i 5 ang:de wahrgerningsmanskapet 

och Aspeboda församling i Kopparbergs lähn. 





5 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 22. Även 4 juni 1752.

152 1752 den 13 mars 

Herr borgm:n och talman försäkrade at det skulle wara ståndet kärt 

om det så uti det ena som det andra kunde wara bondeståndet til nöje. 

Upl. Adam Ludv. Bergengrens ingifne memorial om inkomst för cronan, 

genom consumtionsaccises åläggande på källare, cafehus etc etc. 

Ståndet ansåg detta förslag af den beskaffenhet, at det icke förtiente 

at läsas, långt mindre at af riks. ständer öfwerwägas och at det således 

icke borde wara tillåtel:t at framkomma för r:s ständer med förslag som 

äga så litet sammanhang, och eftertanka; och som detta nu upläst hwarken 

nu el:r i framtiden kan skaffa någon nytta så fant ståndet betänkel:t 

at därmed oroa bewillningsdeputationen til hwilken måhlet annars war 

af r. och ad. samt prästeståndet remitt:t. 

Upl. afl. tygmästaren Joh. Gotl. Adrians änkas supl. 1 at bli med wederlag 

uphulpen och räddad til följe af Kgl. Ms:t:s nåd. kundgörelse af åhr 

1747, för dess ledne skada wed Fredrichshamns stads olyk:e öfwergång i 

sidste kriget. 

Genom påskrift af uhrskillningsdeputation war denna ansökning, såsom 

för sent dit inkommen afslagen; men r. och ad, samt prästeståndets 

påskrift war af detta innehåld, at ansökningsen åter remitteras til urskillningsdeputation, 

som kommer at pröfwa, hwad bewekande omständigheter 

härwed finnas kunna, på hwilken händelse stånden äro benägne, at 

låta ansökningen hos sig komma under öfwerwägande. 

Herr Forssman recommenderade denna änka, och berättade henne 

förtiäna så mycket mehra warkundsamhet, som hon i sidste kriget då 

Fredrichshamns stad geck öfwer, mistadt alt sit goda och at hennes man 

war den sidste i staden, och som tändt eldh på krutmagazinet, och det 

med så stor fahra, at han med knappaste nöd hunnit undan, innan det 

flög i luften. 

På herr bgm:n och talmans fråga samtyktes därtil, at målet på sätt som 

de andre stånden det gort remitterat til urskillningsdeputation. 

Upl. å nyo hand. och man. deputations betänkande 2 af d. 3 Febr. sidstl. 

som redan under d. 15 i samma månad warit i ståndet upl. ang:de särskilte 

protocollernes förande i com:ecollegio, som biföls. 

Upl. cam:r, oecon. och comdeputations betänkande 3 af d. 3 innewarande 

ang:de de i Nyland och Tavastehus innestående gaml. balancer, 

och biföls prästeståndets påskrift, af det innehåld, at måhlet åter remitt:s 

til cam. oecon. och com:edputation, som har at afgifwa närmare uplysning 

om desse balancer, och inkomma med sit betänkande huru slikt må 

för framtiden undwikas. 


2 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 9. Även 15 februari 1752. 


1752 den 13 mars 153 

Herr borgm:n Hagert påminte härwed, huru det wore angeläget, at 

noga uhrskilja om det är balancer som stå i oriktige cronobetienters händer, 

el. om det är restantier, som innestå hos allmogen, på hwilken sednare 

händelse konungens bref af åhr 1743, dem samma eftergifwer, utom 

det at en kgl. resol:n är, som stadgar at när 3 åhr äro förbi får ingen fordran 

widare äga rum: Herr rådman Stenström gaf wed handen, at landshöfdingen 

1 warit i deput:n upkallad, men på tillfrågan icke kunnat 

härföre göra någon reda, emedlertid blefwo ståndets deput:de i denna 

deput:n anmodade, at nyttia denna af h:r bgm. Hagert gorde påminnelse. 

Upl. just.deputations betänkande 2 öfwer 2 uti innewarande månad 

ang:de häradshöfdingarne Lunds och Sernanders beswär och anhållan 

om oafkortade stämnings:pgrs undfående, och biföls prästeståndets påskrift 

som bifaller betänkandet, dock så, at om de rättsökande sielfwa 

skulle åstunda at för mera beqwämlighets skuld, af andra än dommare 

uttaga stämningar, sådant, så wida domarne innom jurisdiction är boende, 

icke måtte lända honom til last. 

Herr borgm. och taleman föreställte hurusom ståndet nu efter öfwerenskommande 

sidsta plenidag, kommer at taga under öfwerwägande, 

huruwida det finner anledning at ändra dess d. 12 Dec. förl. åhr yttrade 

tanka ang:de den af bgs:deputation genom dess betänkande 3 af d. 12 

Nov. föreslagne bgs:fiscalstiänsten i Wermeland, och hwaröfwer r. och 

ad. extr. protoc:i under d. 31 Jan. sidstl. sedermera inkommit. 

Herr rådman Ammelberg aflade dess tacksägelse för det ståndet samtykt, 

det han måtte äga rådrum at få igenomläsa de i detta måhl inkomne 

skrifter, innan det å nyo skulle komma under öfwerwägande, och hemstälte 

nu om icke ståndet skulle finna för godt, at ännu låta hafwa anstånd 

med dess äntel. afslutande, så mycket mehra, som ståndet 2:ne 

gånger förut förehaft måhlet, begge gångerne afslagit betänkandet, samt 

lämnat bondeståndet dehl af dess således fattade slut, hwarpå och ehuru 

r. och ad. sedermera inkommit med dess påminnelser, så wore likwäl 

därutinnan icke någre nye och förut obekante skähl anförde, men däremot 

hade bondeståndet genom dess deputerade til ståndet, begärt, at det 

måtte hwila til dess samma stånd fådt med deras ytterligare tankar häröfwer 

inkomma. Och förmente h:r rådman det wore en höflighet som man 

icke gerna kunde neka ett stånd, utan snarare nyttigt, och försiktigt at 

därutinnan wilfara bondeståndet, för att wed annat tilfälle wara om dess 

benägenhet så mycket mera säker, då någon sak wore hos dem under öf- 

1 

Gustaf Samuel Gyllenborg, landshövding i Nylands och Tavastehus län 


3 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 5. Även 13 december 

1751.

154 1752 den 13 mars 

werwägande, som kunde något närmare röra detta ståndets angelägenheter 

och bästa. 

Herr Jacobsson bad, at nu uti widare fråga måtte bli om det måhlets 

upskiutande sedan det nu nog länge blifwit uppehållit: At han för dess 

dehl, fant r. och ad. sedermera inlämnade påminnelser så skäl. och grundade, 

at han med fullkomel. öfwertygelse för dess dehl bifaller bgs:deputations 

tilstyrkande. 

Herr borgm. Lönbom och just:n Faxel samt herr rådman Gother förklarade 

sig af samma tanka, och at om någre ledamöter af bondeståndet 

icke gerna såge en sådan bgs:fiscal förordnad, wore det i anseende til de 

oändel. missbruk, som bönder i Wermelandsorten öfwar med kohlhandelen 

och olofl. skogshyggen, och hwarföre en sådan betiänt altid wore 

dem en nagel i ögat, som icke wilja lefwa efter lag. 

Herr rådman Ammelberg mente, at ståndet så mycket mindre nu kunde 

förebäras någon besynnerl. nödwändighet til denna tiänstens besättiande, 

som Wermelands bergslag hittils wäl begådt sig den samma 

förutan och at en ny tilökande betient ändå icke är i stånd at giöra och 

utsätta annat, än ju den wanl. ordinarie bgs:fogden kan göra alt det samma 

och at det syntes wara för mycket sagt och för hård tilwitelse, at den 

som icke samtycker til en sådan betiening icke wil lefwa efter lag. 

Herr borgm. J. Boberg sade sig altid hafwa förmärkt, at ståndet ständigt 

med all upmärksamhet och beredwillighet gådt in i sådanne författningar, 

som på något sätt syntes kunna bidraga til skogarnes fredande. 

Så wore nu tilståndet, och hushållningen därmed, at med skogen i riket 

wore mäst bestält, så framt icke alla görl. utwägar wedtages, som för 

framtiden må kunna hindra dess aldeles utödande och medtagande. När 

nu genom en bgs:fiscals tiltagande i en så stor ort och widlyftig bergslag 

som Wermeland är, ett så nyttigt ändmåhl kan winnas, såge h:r bgmästaren 

intet huru någon annan consideration kunde wara nog gällande för 

at hindra et så godt wärk. Fastän en och annan af bondeståndet kunde 

äga något enskilt interesse at wara däremot, så fölgde icke däraf at hela 

bondeståndet, som nu wil förebära, däruti skulle taga någon dehl, och 

hwad häldre wore, kunde och borde det icke hållas för en sund politique, 

at inrätta sine rådslag uti angelägne och rikswårdande saker, efter det 

ena el. andre ståndets owilja el:r behag. Hade wi i förra tider tagit mera 

akt på lagen, så wore icke hela tracter så utödde, och inwånarne i den 

stora förlägenhet både på den ena och andra orten i riket, och hwarpå de 

skånske lämna oss nog tydel. wedermäle. 

Herr rådman Ammelberg påminte härwed at nu wore icke frågan om 

någon annan ort än Wermeland, och egentel. om missbruk, som skier 

wed bruken därstädes, men icke om skogen, som icke kan sägas tryta för 

den orten, men aldraminst supponeras at Skåne därifrån skulle kunna 

blifwa därmed undsat.

1752 den 13 mars 155 

Herr borgmästaren Lönbom sade at när frågan är om ordning bruken 

emel. deras wäl och bibehållande, kunde det aldrig skiljas ifrån en ömsint 

omtanka, om skogarnes fredande, som wore grunden til brukens bestånd. 

Herr rådman Kerrman lämnade til ståndets mognare ompröfwande 

huruwida det nu kunde finna rådeligit at gå ifrån sit en gång fattade slut, 

i synnerhet som alla de reflexioner och skähl, som nu omtalas, och äfwen 

i r. och ad:s extr. protoc:i äro upräknade, då icke woro obekante, utan allesammans 

wäl öfwerwägade, men på den händelsen at ståndet nu skulle 

ändra sig, hölle han för dess dehl före, det icke annars kunna skie, än 

med unanimt bifall. 

Nog wore det talat om nödwändigheten at genom tilräckel. betiäning 

söka freda skogarne, men herr rådman hade nogsamt för dess dehl genom 

långl. förfarenhet blif:t för dess dehl därom öfwertygad, at där 

många betienter warit, där wore skogen illa handterad och medfaren, 

men twärt om där ingen betiäning haft at göra. 

Blefwe staten icke härigenom graverad så wille herr rådm:n för dess 

dehl gerna begie sig, men annars önskade han at ingen ändring måtte 

skie uti ståndets en gång wäl fattade slut. Och hwad angår den upmärksamhet 

och begifwande man borde wisa, i anseende til bondeståndet, så 

trodde herr rådmannen det icke wara orådeligit om man åtminstone wiste 

den wänligheten och låte saken hwila tils widare. 

Herr borgmästaren Lönbom och herr justitiarien Faxell förnyade deras 

begäran om bifall til denne bgs:fiscals förordnande, och uprepade 

därwed de skähl, som omständeligare finnas i meran:de utdrag af r. och 

ad:s protocoll, hwarpå herr borgmästaren och talmannen förestälte, hurusom 

den betänkligheten i synnerhet föranlåtit ståndets förra tanka, at 

man fruktade för tilökning och gravation i staten; men som den samma 

nu wore tydeligen undanrögd, så torde ståndet finna så mycket mera utwäg, 

at taga saken under närmare öfwerwägande utan at därwed borde 

ligga i wägen hwad bondeståndet kunde tycka mehr el. mindre wäl därom, 

hälst det icke wore tillåtel:t at på det sättet politicera, enär angelägne 

ärender skola afslutas, och då man endast bör rätta sin tanka om 

saken efter hwad rätt och billigt och nyttigt är. 

På ståndets begäran gorde herr borgmästaren och talman proposition 

om ståndet bifaller betänkandet på sätt som r. och a. samt prästeståndet, 

näml. at staten icke nu el. framdeles därmed graveras? 

Hwilket beswarades med Ja, på et el. annat Neij när. 

Herr rådman Amelberg, herr borgm:n Lundeberg med en el. annan til 

wore för Nej, och påstod herr rådman Ammelberg wäl i förstonne votering 

men begaf sig sedermera therifrån med hemställande om icke ståndet 

då skulle finna för godt, at denna tiänsten häldre må bli för framtiden

156 1752 den 16 mars 

ständig, eftersom det blif:r påstådt, at den wore så angelägen, hwartil likwäl 

ståndet icke wille bifalla. 

Herr borgmästaren och talman gaf tilkänna, at han af secret:n uti wetenskapsacademien 

fådt förteckning på marknadsterminerne efter den 

ändring som kommer at skie i calendario , och at documentet blir lämnat 

i cancelliet på det ståndets ledamöter må äga tilfälle, at sig däröfwer yttra. 

Upl. utdrag af bondeståndets protocoll 1 under d. 29 Febr. om riksdagsarbetets 

flitigare och ständigare fortsättiande, och biföls prästeståndets 

däri yttrade tanka, at wäl angelägit är, at riksdagen med första må slutas; 

men hwad det widkommer, at någon sak i en deputation skal afgöras under 

ett stånds frånwaro, det finner ståndet icke med riksdagsordningen 2 

och regeringssättet öfwerensstämmande. 

D. 16 Mars 1752 

Herr rådman Gother yttrade dess tanka ang:de marknadsterminerne för 

åhr 1753 efter då skeende ändring i calendarium, at etc etc här införes 

hosg:de papper. 

Ståndet fant bäst, at innan sig häröfwer slutel. utlåta, hwar ock en af 

dess ledamöter förut må äga rådrum och frihet, at härom få correspondera 

med städerne. 

Upl. utdrag af secr. utskottets protocoll 3 af d. 14 inne:de hwarutinnan 

H. Exc. r. r. och friherren herr And. v. Höpken föreslås och utnämnes til 

president i cancelliet efter Hans Exc. gr. Tessin. Hwilket af ståndet enhälligt 

biföls, under betygan af fägnad och nöje, det wahlet fallit på en så 

wärdig riks:s råd. 

Herr borgm. och talman berättade, at alla 3:ne stånden hwar för sig voterat 

med slutne zedlar och at alla enhällel. warit för H. E. bar. Höpken; 

at Hans Kongl. Ms:t kallat til sig landtmarskalken och talemännen, då 

Hans Ms:t behagat förklara, at sedan han förut uti deras öfwerwaro sökt 

förmå H. Exc. gr. Tessin at åtminstonne qwarblifwa wed något af dess 

öfrige ämbeten, och konungen så wäl som riksens ständer samtykt til 

Hans Exc:s gr. Tessins därpå yttrade begifwande, så önskade Hans Ms:t 

at r:s st:r wille med sit wahl til cancelliepresidentssysslan falla på Hans 

Exc. baron Höpken, såsom den där i Hans Ms:t:s sinne ägde därtil de 

bästa gåfwor och skickeligheter. Talemännen hade ock mött Hans Ex- 

1 Prästeståndets arkiv, R 898, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 7. 



3 Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 8.

1752 den 3 april 157 

cellence uppe uti Hans Ms:ts rum med nog bestördt anlete; men konungen 

hade yttradt sig, at ju mera H. Exc. undanbedt sig detta ämbete, ju 

mera hade Hans Ms:t funnit för godt at åstunda, det han sig detsamma 

åtaga skulle. Således wore nu Hans Excell:e kommen til detta wiktiga 

ämbete med så wäl Kgl. Ms:ts som riksens ständers fullkoml. och enhällel. 

förtroende, som wore et säkert tekn och förebod til rikets lycka, och 

at wahlet fallit ut till rikets bästa och fördehl. 

Upwistes tulldeputations författade project til landttullstaxans förändrande 

hwilket ståndet fant godt, at för målets wikt och granlagenhets 

skuld låta närmare igenomgå och öfwerse, genom följande dess ledamöter, 

neml:n h:r Cervin, h:r Gother, herr Jacobsson, h:r Herkepæus, h:r 

Brunsell, h:r Forssman, h:r Tanggren, h:r Kellander, h:r Hollander, h:r 

Lexell, h:r J. Boberg, h:r Lundeberg, h:r Ammelberg, h:r Stenström, h:r 

Weidling, h:r Rothstein, h:r Hall, h:r Lilja, h:r Forssel, h:r Blom, h:r De 

Boe, h:r Malmsten, h:r Engellander. 

Upl. herr borgm. Kocks upstälte project til ståndets tankar 1 i anledning 

af just. dep:ns betänkande af d. 17 sidstl. Febr. ang:de lagmansämbetens 

förwaltning, af följande innehåld etc. 

NB här införes extr:t hwilket biföls. 2 

D. 3 Apr 3 

Justeradt d. 21 April. 

Upl. secr. utskottets extr. prot:i 4 af d. 2 i dena månad rörande riksdagens 

afslutande, sedan bewillningswärket kommit til slutel:t afgörande. 

Upl. stora secr. deputations påminnelse wed det i går upläste projectet 

til bewillningen. 

Herr borgmästaren Renhorn: Jag kan icke neka, det jag upriktigt at säga, 

med mycken förskräckelse och grämelse i går hördt upläsas den dehlen 

af projectet til bewillningen som rörer bränwinsinrättningen för den 

tilkommande tiden, och det föreslagne sättet til consumtionsacciseafgiftens 

därföre betalande. Så litet jag ser någon möglighet för ämbetsmän 

at exequera en så namnrik förordning, så framt den icke klokare och på 

bättre grund inrättas, så mycket är jag rädd, at wi wid hemkomsten icke 

1 


2 Texten saknas.Se Bilaga 16. 

3 

Med blyerts: (Protokoll 2/4 1752 saknas) Under dagen upplästes Borgarståndets arkiv, R 

1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 7 om projektet till bevillningen, samt Borgarståndets 

arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 19 om brukspatron 

Rothof i Eskilstuna. Ärendet om Rothof även 24 april 1752. 

4 


158 1752 den 3 april 

utan blygsel kunna begå oss, så framt wi icke, i den dehlen, kunna säga 

at wi för wåra dehlar gort allt hwad hos oss stådt, åtminstonne proposition 

om någon förnuftigare bränwinsinrättning än denna genom hwilken 

ingen jämnlikhet bibehålles undersåtare emel. utan de som sparsamt el. 

intet supa får betala lika med den som niuter och nyttiar denna skadel. 

och fördärfwel. dryck til högsta öfwerflöd, en inrättning som gier anledning 

til missbruk och öfwerdåd, i stället för at minska ett syndigt och 

onödigt bruk och en wahna, som drar utur riket så stora pge:summor, 

och hwilka utgöra snart sagt all wår underwigt i handeln: Et betalningssätt 

som violerar och rubbar privilegier och resol:r, de där i alla tider hittils 

warit oförkränkte, med flere oändel. olägenheter som däraf härflyta. 

Jag ber åtminstone för min dehl, at det af Hans Ms:t såsom nyttigt gillade, 

och med riks:s st:r comunicerade och af bränwinscomis:en upgifne 

projectet til bränwinsinrättningen nu til uplysning ännu en gång få bli för 

ståndet upläst, och under et mognare öfwerwägande tagit eftersom jag 

oförgripel. håller före det wara långt lämpeligare och på bättre grund fotadt. 

Skulle icke de öfrige stånden bli af enahanda tanka, så hafwa wi likwäl 

gordt hwad wi kunnat. 

Herr borgm. och tahlman styrkte härtil, och det så mycket mera som 

samma project wärkel. är så inrättadt, at det åstadkommer besparing så 

af in som utrikes spannmåhl, samt lisa för den fattige, och at därigenom 

samtel. rikets undersåtar kunna blifwa befriade från en hel hoper andre 

än tryckande personelle afgifter och för öfrigit lägger owedersägel. 

grund til en systeme, hwarigenom rikets underwigt i handelen kan hielpas, 

och en nyttig hushåldning innom riket en för alla stadgas. 

I anledning häraf upl:s berörde project. Herr borgm. J. Boberg förmente 

at ehuru projectet i sig sielf kunde äga grund, så trodde han at 

wärkställighet ändå wore underkastad altför många missbruk och underslef, 

som ingen bewakning kunde wara tilrådel. at förekomma, at de 

minst uppe i westernorrländska orterne, och hwarest bonden skulle kunna 

olofl. bränna, så mycket han wille, och i följe däraf för städerne bli så 

mycket ogörligare at ingå i någon sådan entreprenade, som projectet 

supponerar. 

Herr rådm. Malmsten sade sig icke kunna förena de begge contraire 

ändamåhlen som projectet tyks påsyfta, näml. at bespara spannmåhlsconsumtionen, 

och tillika bygga någon ansenl. inkomst för cronan på 

bränwinsbränningen. 

Och som spanmåhlens sparande wore en så essentiell omständighet, 

hwarförutan riket icke kan hielpas utur dess förlägenhet och underbalance 

i handelen, så håller han för dess dehl före, at til winnande af et sådant 

ändamåhl det bästa och säkraste wore, at helt och hållit en gång för 

alla förbiuda all bränwinsbränning och i det stället på annat sätt söka

1752 den 3 april 159 

skaffa och utgiöra det som fordras til rikets upräthållande och statens 

fyllande. 

Herr rådman Kierrman yttrade sig för samma tanka som h. bgm. Renhorn, 

och at ehuru denna i förbem:de project omnämnde inrättningen 

kunde wara underkastad ett och annat underslef, wore den likwäl bätre 

och säkrare samt mera fri ifrån missbruk, än alt hwad man hittils försökt. 

Hwarom herr rådmannen för sin dehl wore så säker, at han altid wille 

med månge flere stå in för den summan, som man gordt sig stat på at 

denne inrättningen skulle inkasta til cronan. 

Herr borgm. Sundwall förmente, at alt för mycken elak påfölgd och 

willerwalla kunde hända, ifall denne inrättningen blefwe wedtagen, samt 

at missbruk därwed skulle bli altför månge, och göra all den wäntade 

nyttan om intet och at om bränwinet belägges med någon afgift, man 

icke el. bör förgäta at belägga alle andre öfwerflödswahror, som icke 

mindre draga pgr utur landet. 

Herr Forssman sade sig wäl äga i comission för dess stad, at begära fri 

bränwinsbränning, men som fri riksdagsman och den där icke bör hafwa 

annat för afseende än rikets bästa, kunde han icke wara af samma tanka. 

Han ansåge en oinskränkt bränwinsbränning för skadel. och högst fördärfwel.; 

det af bewillningsdep:n föreslagne sättet til bränwinsinrättning 

och consumtionsaccises betalande derföre för obillig och skadel., men 

däremot det nu upl. andre projectet, som från Kgl. Ms:t nerkommit, för 

det bästa han hört omtalas, som tyktes säkrast leda så wäl til spanmålets 

sparande, som indraga säker inkomst til cronan för den dehlen som äntel. 

kunde tillåtas til upbrännande och det under en lika afgift för den 

ena som för den andre undersåtaren och therföre han wore hugad, at 

ingå theruti besynnerl. så framt undersåtarne dermedelst kunna bli lisade 

uti en hoper andre tryckande personelle afgifter och at för öfrigit altid 

kunde wara möjl:t at tänka på kraftige utwägar til förekommande af de 

därwed tilbiudande missbruk och underslef. 

Herr bgm. Lundeberg hölt före, at som rätta afsikten är at spara 

spannmålen så kan icke el. något bättre medel thertil wara för handen än 

at förbiuda all bränwinsbränning, och at han för dess dehl icke ingår i det 

nu upl. projectet. 

Herr bgm. C. G. Boberg sade sig frukta at riket råkar i yttersta förlägenhet 

och wåda, om et oinskränkt brännwinsbrännande och nyttiande 

får taga öfwerhanden: At all den goda förhoppning man gort sig om underbalancers 

häfwande, och wexelcoursens fallande, och hwartil redan 

goda utwägar blif:t tagne, och som gort all önskel. wärkan, aldeles skulle 

åter förfalla, at förtiga den oordning och willerwalla som sådant i det allmänna 

lefwernet skulle förordsaka, samt den olägenhet som städerne, 

och i synnerhet de där inrättade bryggerisocieteter därigenom hända 

skulle, och at alle considerationer föranläto honom at önska det man wil-

160 1752 den 3 april 

le wara omtänkt, at få denna inrättning på en försiktigare foth, och på 

den grund hwartil det förr ofta omtalte af Kgl. Ms:t nersände projectet 

gier anledning och at därföre alle thesse nu anförde considerationer 

måte sammandragas och genom et extr. prot:i til de andre ståndens öfwerwägande 

öfwerlämnas om icke stora secr. dep:n kunde sammanträda 

och i anledning däraf ytterligare öfwerwäga detta ärende och medelst 

förslag til r:s st:rs plena inkomma. 

Herr rådman Muncktell och herr Bagge förklarade sig för samma tanka. 

6 deputerade af bondeståndet företrädde efter anmälan och aflämnade 

2:ne extr. prot., det ena ang:de bondeståndets förnyade åstundan at få 

underrättelse om utgifterne af statsmedel sedan sidsta riksdag, samt nu 

warande statsbrist, hwarförinnan bondeståndet icke kan företaga sig til 

slutel:t afgörande bewillningswärket, det andra 1 ang:de Aspeboda capell, 

och recomenderade desse deput:de begge måhlen til ståndets benägna 

bifall. 

Herr borgmästaren och tahlman sade at hwad det första måhlet wedkommer 

så såge han i följe af dess aflagde talemanseed, sig icke i stånd 

at kunna i ståndet göra någon proposition i anledning af det ärbara bondeståndets 

nu gorde begäran, och at han nogsamt wore försäkrad, det 

icke el. ståndet hwarken kunde el. wille ingå i någon öfwerläggning om 

en sak, som wore stridande emot 18 § i riksdagsordningen 2 , hwilken af r. 

st:r såsom en fundamental lag är wedertagen, och uti 2 och 3 puncterne 

tydel. förklaras at undersökningen om det hwarom nu åstundas underrättelse 

endast hörer til secr. utsk. enskilte göromåhl. Wedkommande 

åter det andra ärendet, så skulle ståndet med det första företaga sig r:s 

str:s just.dep:ns därom inkomne yttrande och wore det samma en fägnad, 

om det därutinnan kan med det ärbara bondeståndet stadna uti 

enahanda tanka. 

Ståndet betygade besynnerl. nöje öfwer det alfwarsamma och competenta 

swar som borgm. och tahlman wed et så ömtåligt tifäle 3 hade lämnat 

til bondeståndets deputerade, och at ståndet til alla dehlar därmed 

instämde. 

Härpå återtogs discurssen ang:de bränwinet, hwarmed herr borgm:n 

och tahlman förestälte, at ståndet wille taga under et ömsint öfwerwägande, 

huru mycken makt therpå ligger, at med bränwinsbrännerieinrättningen 

i riket så blir föranstaltadt, at icke en öppen och oinskränkt 

frihet därmedelst lämnas, til hwar och en, at förtära och förslösa i denne 




3 Läs: tilfälle.

1752 den 3 april 161 

skadel. drickan så mycket spannemåhl som honom lyster. Ståndet hade 

sig ju förut nogsamt kunnigt, at rikets underbalance i händelse endast 

och allenast härrörde ifrån de stora partier utrikes spanmåhl, som årl. inkomma, 

och på et sådant sätt kunde icke påfölgden blifwa annan än ju 

underwikter i handelen skulle blifwa ännu drygare och tyngre, til rikets 

obotel. skada. Man hade genom försigtige tagne steg under desse sednare 

förflutne åhren förmådt så ställa sakerne, samt jämka med wexelcoursen, 

at den börjat bli för riket lindrigare och fördelaktigare: Rikets mynt 

som tilförene, Gudi klagadt, strömtals gådt utur landet, kunde nu hållas 

inne, och det redan utgångne började at åter inkomma igen. Således 

wore ingenting så angelägit, som at förekomma alt det hwarigenom en 

så försiktig hushåldning icke måtte göras aldeles fåfäng och riket åter 

råka uti samma swåra förlägenhet som förr, samt wedtaga alla möjl. utwägar 

som kunna wara bidragande til handelswågens jämnande och rikets 

därpå beroende nytta och fördehl. Skulle de öfrige stånden icke 

finna nyttigt el. lämpeligit, at ingå uti någon på bättre grund lagder inrättning, 

än de bewillningsdeputation föreslagit, så hade ändå borgareståndet 

fullgort sin plikt och befriat sit samwete. Och gorde herr borgm. 

och talman nu frågan om icke ståndet wille bifalla, at i anledning af hwad 

blifwit discurerat et extr. prot:i upsättes, hwarutinnan ståndet säger dess 

tanka ang:de det af bewillningsdeputation upgifwne sättet til bränwinsinrättningen: 

de fehlaktigheter och betänkeligheter det samma synnes 

medföra, men at twärt om det projectet som af Hans Kgl. Ms:t blifwit r:s 

st:r meddelt tyckes wara bättre grundat, billigare, nyttigare, samt mera 

öfwerensstämmande med en förnuftig så allmän som enskylt hushåldning, 

och at således til de öfrige ståndens samtycke och bifall hemställer, 

om icke ärendet är af den wikt at det förtienar tagas under et närmare 

öfwerwägande, och at til den ändan store secr. dep:n måte sammanträda 

sig måhlet företaga, och efter den anledning sidstnämde project wed 

handen gier, söka utstaka et sådant sätt til bränwinsbränneriinrättningen, 

som närmare passar sig med rikets och undersåtarnes bästa, och detsamma 

sedan til r:s str:s ompröfwande insända. 

Härtil gaf ståndet thess bifall, men herr bgm. Lundeberg förblef wed 

sit förra utlåtande, hwarmed herr rådm. Link sig conformerade. 

Upl. deputerades yttrande öfwer herr bgm. Herkepæi til r:s st:r ingifne 

memorial om slut uti dess wed 1743 och 1746 årens riksdagar gorde ansökningar 

om ersättning och uprättelse för dess lidande under 1740 åhrs 

riksdag, då han blef stäld under tiltahl inför en r:s str:s comission. Deputerades 

tanka biföls, och i anledning theraf kommer extr. prot:i 1 at utsändas 

til de öfrige resp. stånden. 


162 1752 den 4 april 

Herr borgm. Ubman föredrog följande skriftel. promemoria vid S. O 

som här införes. 1 

Och yttrade sig ståndet, at det icke desto mindre förblifwer wed dess 

genom nyssn:de 28 § af allmänne beswären gorde begäran, i grund af de 

uti Kgl. Ms:t:s och riksens com:ecollegii yttrande anförde omständigheter 

och hwilka ståndet til alla dehlar bifaller. Och anmodades herr bgm. 

Ubman at aflämna denna ståndets tanka uti r:s str:s just:edeputation. 

Upl. just.deputat:ns betänkande 2 af d. 17 sidstl. Febr. rörande herredagsmannens 

från Kopparbergs höfdingedöme 3 gorde ansökning om 

Aspeboda församling i Torsångs sockn och biföls betänkandet. 

Herr borgm. Cervin föredrog, huru som det wore nödigt, at han med 

de öfrige deputerade til den projecterade landtullstaxans öfwerseende få 

til sig kalla någon skickel. man af landtulsbetiäningen herstädes, för at 

wed detta widlyftige ärende gå den tilhanda, samt gaf förslag därtil på 

den cammereraren Corall, hwartil ståndet gaf dess samtycke, samt at genom 

2:ne deputerade de öfrige stånden anmodas at så länge låta denna 

sak hwila, til dess ståndet hinner, at inkomma med sine påminnelser däröfwer. 

Upl. utdrag uhr rådsprotocollet under d. 13 sidstl. Marti rörande ägotwist 

uti Christianstad. 

D. 4 April 1752 

Herr borgmästar Herkepæus betygade och aflade dess tacksägelse för 

det benägna och rättwisa slut, hwaruti ståndet stadnat rörande dess ansökning 

om uprättelse för dess lidande wed 1740 åhrs riksdag med försäkran 

om dess ständige och wördsamma erkänsla, samt önskan, at 

ståndets wärde taleman tillika med hwar och en af dess resp. ledamöter 

måtte therföre röna Guds wäsignelse och all lycka och framgång uti theras 

företagande, hwarpå herr borgm. och taleman swarade, at det wore 

ståndet kärt at förnimma det h:r bgm:ns med tacksamhet uptager, hwad 

som til dess förmohn och hielp ske kunde; at ståndet icke så noga welat 

ingå och granska sielfwa saken, utan i efterhand på h:r bgm:s knappe wilkohr 

och beträngde tilstånd welat handtera then samma med all mögl. 

ömtålighet, och wedtaga den lindrigaste och bästa utwägen, til dess uprättelse 

och hwartil man önskade honom all lycka och wälsignelse. 


2 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens expeditioner, nr 20. 

3 Sannolikt Johan Pärsson, Enbacka, Kopparbergs län.

1752 den 4 april 163 

Upl. just.dep:ns betänkande 1 af d. 18 sidstl. Mart. öfwer capt.lieut:n 

Blix och bryggaren Lars Malmborgs ansökning rörande 33529 dlr 99 öre 

s:mt, hwilka til Kgl. Ms:t och cronan, för detta ammiralitetscasseuren Johan 

Carl Magnusson med flere blif:r ådömde at ärsätta. Och biföls betänkandet, 

hwarjämte ståndets ledamöter i protocollsdep:n blefwo 

anmodade at af de där förekommande protocoller söka göra sig underrättade, 

huruwida wederbörande i cammarcollegio kunnat hindra denna 

händelsen, och om den i någor måtto kan tilskrifwas någon efterlåtenhet 

å deras sida. 

Upl. 36 § af bgr:eståndets allmänna beswär 2 jemte allm. beswärsdep:ns 

yttrande däröfwer 3 under d. 31 sidstl. Mart. som biföls. 

6 deputerade från bondeståndet företrädde och berättade, 4 det bondeståndet 

genom dess deputerade förl. plenidag låtit uti borgareståndet anmäla, 

at bondeståndet för sin dehl icke kunde företaga sig bewillningen 

innan det fådt de öfrige resp. ståndens utlåtande på bondeståndets d. 8 

Febr. ingifne extractum protocolli, 5 och som deras dep:de wed återkomsten 

anmält det de nog kort blifwit beswarade, hwilket äfwen styrkes genom 

rykten uti staden så har bondeståndet genom dess deputerade nu 

welat berätta, at deras tankar aldrig warit at på något sätt ändra riksdagsordningen 

6 el. fundamentale lagen, utan twärt om förmoda sig i stöd af 

13 § uti riksdagsordningen istäl. kunnat påstå och äska, hwad som skiedt. 

Bondeståndet trodde såleds, at den 18 § wed detta tilfälle icke warit 

lämplig hwarjemte bondeståndet kunde försäkra, at det icke hafwer någon 

dehl i de rykten som löpa uti staden, som skulle ifrån bondeståndet 

något komma, hwilket kunde gifwa anledning til ändring och rubbning 

uti rikets faststälte lagar, utan försäkrade de deputerade, at bondeståndet 

altid tänker bidraga til deras bibehållande och efterlefwande, samt 

begärte för öfrigit ståndets benägna swar på deras föranmälte begäran, 

och inneslöto sig i borgareståndets wanl. wänskap, under förmodan, at 

hwad som härutinnan händt, icke skulle kunna gifwa anledning til något 

missförstånd stånden emel. 

Herr borgm. och talman gaf härpå til swars, at bondeståndet skulle genom 

utdrag af prot:t blifwa underrättadt om det swar dess deputerade i 

går undfådt. Om de el. någon annan det annorlunda uttydt, än det då 

gafs, kunde herr bgm. och tahlman försäkra, at det sig icke så hade. Men 


2 

Se Bilaga 1. 

3 



5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 11. Även 13 mars 1752. 

Under dagen upplästes också Ridderskapets och adelns extraktprotokoll i ärendet, Borgarståndets 

arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 12. 

6 



164 1752 den 6 april 

hwad angår den åberopade 13 § i riksdagsordningen så beskrifwes uti 

den samma, hwad r:s ständer i allmänhet tilkommer; hwaremot 18 § utstakar 

sättet och ordningen samt hwad egentel. bör höra til secr. utskottett 

1 at enskylt i akt taga och skärskåda, således äro thesse §§:r icke sins 

emel. stridande, och den 18 § endast til denne casum lämplig. Och resolverades, 

at i anledning häraf extr. prot. kommer at upsättias och utfärdas. 

2 

Upl. just.dep:ns betänkande 3 ang:de capten Mårten Frese och dess 

gorde ansökning om uprättelse för dess lidande, hwaruti wäl Kgl. Ms:t 

dess utslag gifwit under d. 22 Mart. 1751, men hwarmed icke capt. Frese 

funnit sig til fullo nögd. Med mera och biföls betänkandet. 

Hemstälte herr bgm. och talman om icke 6 deputerade kunde afgå 

med ståndets extr. prot. 4 ang:de bränwinsinrättningen som sidsta plenidag 

blef resolverat. Som biföls. 

Upl. hand. och man.dep:ns yttrande 5 ang:de lagman Marmelfeldts 6 ansökning 

om reseomkostnaders undfående för de utifrån införskrefne och 

inkomne arbetare til dess inrättade glasbruk och biföls betänkandet. 

Upl. cam. oec. och com:edep:ns utlåtande 7 af den 3 sidstl. Mart. ang:de 

en betients antagande med löhn, af observationsmedel wed advocatfiscalscontoiret 

i kgl. cam:rrevisionen. Men ståndet fant betänkel:t at bifalla 

därtil, så mycket mera som advocatfiscalen sielf icke fans hafwa klagat 

öfwer för mycket arbete, och han således icke gifwit härtil någon anledning, 

hwarförutan det nogsamt är kunnigt, at cammarrevisionen icke 

hinner afgöra de observationer, så fort de nu dagel. inkomma. 

Upl. just.dep:ns påminnelse och betänkande 8 af d. 11 sidstl. Martii 

ang:de Kgl. Ms:t:s nåd. bref af d. 7 Mart. 1746 rörande upkommande 

skogstwister öfwer allmänningar, och som rörer skogscommissions dommar 

af åhren 1689 och 1690. Och biföls betänkandet. 

D. 6 Aprill 1752 

Upl. landt och siömilitiedeputations betänkande 9 i anledning af 29 § af 

kgs:befälets beswär ang:de någon sökt ersättning för dem af finska 

1 

Läs: utskottet. 


3 


4 


5 Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationen, nr 14. Malmerfelts 

memorial som bilaga. 

6 

Läs: Malmerfelts. 


8 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 23. 

9 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 4.

1752 den 6 april 165 

kgs:befälet, som under de af allmogen därstädes åtniutne 3:ne sednare 

halfwa frihetsåhren, stådt i mistning af deras halfwa löningsräntor med 

mera, och biföls betänkandet. 

Upwistes protocollsdeput:ns betänkande af d. 6 Marti innewarande rörande 

lagmanssubstituters förordnande af Kgl. Ms:t:s och riksens Swea 

hofrätt, jemte r. och a:s samt prästeståndets påskreft och bifall; men ståndet 

förblef icke desto mindre wed dess genom extr. prot. under d. – 1 yttrade 

mening. 

Upwistes bgs:dep:ns betänkande 2 af d. 4 sidstl. Febr. om frälseskogarnes 

afwittring ifrån crono och skatteskogarne uti de tolf Sala silfwerwärk 

underlagde soknar med mera. 

Detta betänkande har redan under d. 18 sidstl. Febr. warit i ståndet föredragit 

och bifallit, hwarjemte nu äfwen biföls den af r. och ad. gorde 

och på betänkandet påskrefne tilläggning, at som desse skogars afwittring 

i synnerhet därför hittils kommit at afstadna, at wederbörande 

skogsägare och nästgränsande ej kunnat förmås, at gemensamt dehltaga, 

uti den wed sådane förrätningar nödige kostnaden, så bör hädanefter 

ingen interessent uti slike odelte skogar af hwad natur dess hemman 

wara må, få undandraga sig den andehl, som efter lag och förordningar 

proportionaliter på hwar och en belöper, uti all den kostnad, som til denna 

skogsdelning kan fordras. 

Upwistes cam:roecon. och com.dep. betänkande 3 af d. 25 sidstl. Febr. 

rörande humleplanteringens uphielpande i riket med r. och ad:s påskrift 

af det innehåld at emedan humleplanteringen icke på alla orter i riket 

med lika framgång lärer kunna fortsättias, och det altså wore betänkeligit 

at på en owiss grund, härpå anwända någon allmän kostnad, ty anser 

r. och ad. för säkrast, at landshöfdingarne, hwar och en uti sit lähn, låta 

undersöka, om tilståndet af denna handtering, och på de orter hwarest 

jordmännen med flere tilhörigheter instämde, och medgåfwo nyttan och 

mögligheten, där fästa och utwidga humleplanteringarne; i följe hwaraf 

förtekningar öfwer lännen på hwar och en, som sig anmäler, at få rötter 

el:r fröer, til kgl. com.coll:m böra insändas, hwilket sedermera, eftersom 

det sig göra låter, behörige requisitionerne med rötters och fröers tilskaffande, 

då ock nyss af dem som sig angifwit, bör undandraga sig, at afhämta 

och plantera de begärte rötter och fröer. Denna r. och ad:s tilläggning 

biföls, utom hwad ståndet sig häröfwer yttradt, då saken war före och afgordes 

under d. 7 Mars, och hwilket det ena med det andra skrefs på betänkandet. 

1 

Datum saknas. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 8. Även 18 februari 1752. 

3 


mars 1752.

166 1752 den 6 april 

Upwistes löparen til cam. oec. och com.dep:ns betänkande 1 af d. 21 

Jan. sidstl. rörande 1704 åhrs stora siötulsbok, hwilken kommit utur wägen. 

Af r. och ad. samt prästeståndet war betänkandet bifallit simpliciter, 

men ståndet blef wed dess tanka, som ses af protocollet under d. 22 sidstl. 

Febr. 

Upl. landt och siöm.deput:ns betänkande 2 af d. 11 Jan. sidstl. rörande 

38 § af kgs:befälets beswär. R. och ad:s påskrefne yttrande war af det 

innehåld, at det bifaller betänkandet i så måtto, at ammiralitetsofficerare, 

som föra cronans bewärade fartyg aldeles frikallas för edgång; men 

de som föra lastdragare kommer at aflägga den omförmälte eden, inför 

ammiralitetsrätten i någon tullbetients närwaro. 

Ståndets tanka blef den, at betänkandet bifalles på det sättet: at 

vide O påskriften på ståndets exemplar som här införes 3 

Upl. utdrag uhr rådsprotocollet 4 af d. 3 uti innew:de månad ang:de en 

bättre inrättning wed kgs:manshuswärket och remitt:s til r:s st. cam. oec. 

och com. samt landt och s.milit.deputationerne. 

Upl. utdrag utur rådsprot. 5 af d. 7 sidstl. Febr. ang:de rätta förståndet 

af riksdagsordningens 6 21 § om kgs:manskaps sammandragande under 

påstående riksdag som remitt:s til just.deputation. 

Upl. utdrag uhr rådsprotocollet 7 af d. 15 nästl. Febr. ang:de en dehl af 

allmogens i Göteb:gs och Bohus län gorde ansökning om frihet för husbönder 

af alle stånd, at uptaga kringstrykande tiggarbarn, och dem behålla 

i sin tiänst et wist utsatt tilräckeligare åretahl hwilket remitt:s til 

cam:r oecon. och com.deputation. 

Upl. just.deput:ns påminnelser 8 af d. 27 sidstl. Febr. wed kgl. brefwet 

af d. 19 Dec. 1748, ang:de theras förhör, som til prästeämbetet blifwa kallade, 

så ock om hielpepräster, hwilket hwilar, til dess ståndet får dehl af 

prästeståndets yttrande häröfwer. 

Upl. just.dep:ns protocollsutdrag 9 af d. 10 sidstl. Febr. rörande samma 

sak, som likaledes blef liggandes. 

Upl. landt och s.m. oec.dep:ns betänkande 10 af d. 9 uti innewarande 

månad, ang:de förefallande tåg och marcher samt hwad därwed bör tagas 

i akt, i följe af tågordningen, som blef liggandes på bordet. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 10. Även 

22 februari 1752. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 5. 

3 Texten saknas. Se Bilaga 51. 

4 


5 




7 


8 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens expeditioner, nr 24. även 9 juni 1752. 

9 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens expeditioner, nr 25. 

10 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömiliteekonomideputationen, nr 6.

1752 den 7 april 167 

Justerades extr. prot. 1 rörande cam. oecon. och com:edeputations yttrande 

2 öfwer staden Strömstads ansökning ang:de träwahrors fria utskeppning. 

Just. swaret 3 til bondeståndet ang:de statsbristens upgifwande af s. u. 

Just. ståndets extr. prot. 4 ang:de oäkta barn och deras intagande uti 

allmänna barn och fattighus. 

Hwarwed herr Moses Holst 5 och herr Grahl påminte at de icke hade 

warit tilstädes, då cam. oec. och com:edep:ns yttrande blef afgordt 

ang:de oäkta barn, och hwarutinnan ibland annat tilstyrktes, at de böra 

utan swårighet äfwen wed handtwärksämbeterne intagas, och som sådant 

strider emot forna tiders bruk och wanl. praxis, så begärte desse 

begge ståndets herrar ledamöter at det måtte föras til protocolls, at de 

för deras dehlar icke kunde därtil samtycka. 

Upl. och öfwerwägades de af siste expedition til til ståndets tanka genom 

extractum protoc:i 6 ang:de den til inrättande cadettescorpsen wed 

ammiralitetet af följande innehåld, 7 som biföls. 8 

D. 7 Apr. 1752 

Upl. och biföls hand. och manuf.dep:ns betänkande 9 af d. 21 Febr. sidstl. 

ang:de plantagers anläggande i städerne som biföls. Men som något dylikt 

betänkande införwäntas från cam:r oec. och com:edeputation, så 

kommer expedition härå at hwila tils widare. 

Företrädde 2:ne deputerade af bondeståndet och recommenderade 

saken ang:de de af com:erådet Nordencrantz köpte skatteheman i Nykörko 

och Letala soknar. Och beswarades de af h:r bgm och talman at 

ståndet gierna önskade at kunna göra de sökande nöje. 

Upl. bergs 10 och just:edeputationernes betänkande af d. 17 sidstl. Men 

ang:de brukspatron Adolph Christiernins uti Westeråhs stad förr innehafde 

och nu återsökte burskap, som biföls allenast med den ändring 

ang:de til slutmeningen at det bör åligga Christiernin och icke borgerskapet 

i städerne at förskaffa sig de nämde bewisen från borgmästaren och 

1 


2 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 14. Även 

12 december 1751. 

3 


4 


5 Läs: Holtz. 

6 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets exktraktprotokoll, nr 56. 

7 


8 I marginalen: Just. resten d. 27 May. 

9 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationen, nr 15. 

10 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 11.

168 1752 den 7 april 

bergstingsrätterne, och at sådane bewis böra insändas til the städers magistrater 

igenom hwilken el. där nära förbi järnet kommer at passera; 

emedan mycken oreda och olaga förlagshandel annars kunde förelöpa, 

utan at then skulle kunna förekomma. 

Just:s följande extr. prot:i 1 

Vid. s. 2 

Öfwerwägades wederbörandes gorde begäran ang:de den begärte remissen 

til secrete deputationen om com:er. Nordencrantzes skatteköp i 

Finland. Hwarwed herr borgm. och tahlman sade sig icke kunna undgå 

at påminna, at denna ansökning genom den wäg som wederbordt til riks. 

ständer icke inkommit och at således det icke wore i sin ordning om bondeståndets 

tanka el:r påskreft bifölles, som remitteras måhlet til secrete 

deputation, och hwilket skulle blifwa et eftertänkel:t prejudicat, ehuru 

herr bgm och tahlman för öfrigit lämnade saken i sit wärde. 

Herr bgm. Wetterstedt hölt före, det saken el. wederbörande som gort 

ansökning likafult kunna wara hulpen, så wida det är hwarjom och enom 

fritt, at få inlämna promemoria til secr. deputationen. 

Herr bgm C. G. Boberg sade sig icke neka ju det wore ganska farligit 

för prejudicats skuld, at nu remittera saken til secr. dep:n, men hwad åter 

anginge sielfwa måhlet funno herr bgm. för dess dehl, at det wore nog så 

betydande och eftertänkeligit, at secr. dep:n icke gierna kunde undgå ex 

nobili officio se thärefter; ty at så många hemman på en gång skulle abalieneras, 

och det utan at åboerne enl:t kgl. förordningarne fådt niuta sin 

förmohns rätt tilgoda. Köpet skal ock hafwa warit ganska lindrigt, och i 

mit sinne hade det bordt wara til 2 om icke 3 gånger högre, och sade h:r 

bgm. at han nog hade det förtroende til ledamöterne i secr. dep:nen at de 

icke lära utan upmärksamhet gå en sådan sak så aldeles förbi. 

Herr borgm. Sackleen förmente at det torde kunna anses såsom et allmänt 

bondeståndets beswär. Men herr bgm. och tahlman förestälte, at 

det allenast wore en simpel remiss af bondeståndet och at sielfwa ansökningen 

wore underskrefwen af någre bönder och åboer af de nu in 

quæs:ne warande cronohemman, som com.r. Nordencrantz köpt til skatte 

och at icke det kunde taga lag at göra det til allmänt, som wore aldeles 

enskylt ärende, och at igenom fastställande el. gillande af et sådant prejudicat, 

månge obehörige ansökningar til den enas och den andras förfång 

kunde förelöpa och hwarföre man borde taga sig så mycket mera til 

wahra, och icke göra åt en annan, hwad man icke wille skulle hända sig 

sielf. 



1752 den 7 april 169 

Herr borgm. Ennes berättade, at som det är tillåtit at ingifwa uti secr. 

dep:nen promemoria, så hade redan en af bondeståndet det gordt, och 

dep:nen i anledning däraf lagt någon hand wed saken. 

Herr bgm Renhorn sade det wore för honom obegripel:t at så många 

hemman på en gång kunnat blifwa bortlämnade, och at det nu bäst kan 

skärskådas och öfwersees af secr. dep:nen, ty til den ändan kommer r:s 

st:s tilhopp, at sielfwa efterse om något emot lag och förordningar är föreluppit, 

ehwad någon törs klaga el. ej. 

Herr bgm C. G. Boberg sade at som nödwändigt om detta måhl måste 

wara berättadt uti wederbörande landshöfdings insände riksdagsrelation, 

så wore det anledning och tilfälle icke allenast i secreta, utan ock i 

cam. oec. och com:e samt protocollsdeput:nerne at bruka uppmärksamhet 

öfwer detta måhl och förmente herr rådman Lilja det så mycket mera 

böra skie, som icke allenast landet utan ock städerne där nästintil härigenom 

lida, ibland annat lede närmaste stad därigenom, at bonden likwäl 

i förra tider kunnat inkomma med en hoper träkäril, hwarmed 

staden til landets förmohn kunnat idka handel, och hwilket nu mäst 

afstadnat, sedan de äro pliktige at kohla för bruket och masugnen. 

Herr borgm:n Uggla mente at när man så liusel:n ser, at publicum härwed 

måst lida, så kunde måhlet med all säkerhet remitteras til secreta 

deputationen. 

Men herr borgm. Cervin och h:r bgm:n C. G. Boberg förmente det 

wore nog, at om ståndets ledamöter i secreta dep:nen undfå anmodan, at 

wed denna saken därstädes göra all nödig anmärkning. 

Men ståndet kom omsider öfwerens, at saken blir så länge liggandes 

och till dess secr. deputations yttrande inkommer, som redan efter berättelse 

därwed lagt handen. 

Som åtskillige städer beswära sig däröfwer, at de icke få niuta til godo 

1690 åhrs kgl. förordning om deliquenters skiutsning, så fant ståndet nödigt, 

at därom genom underd. skrifwelser hos Kgl. Ms:t i underd:het anhålla. 

Upl. hand. och man.dep:ns betänkande 1 af d. 24 Febr. sidstl. ang:de fru 

Renaths ansökning om slut i dess räkning med manuf.contoiret, och åtniutande 

af dubbel pension. 

Som biföls. 

Upl. och biföls just.dep. betänkande 2 af d. 4 Mart. sidstl. ang:de någre 

medel til den rena lärans bibehållande. Likaledes biföls cam:e oec. och 


nr 16. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 26.

170 1752 den 7 april 

com:edeputations betänkande 1 af d. 14 sidstl. Mart. ang:de jämkningen i 

båtsmanshållet för Ålands och södra Finlands compagnie. 

Upl. landt och siömilit.deput:ns betänkande 2 af d. 21 sidstl. Febr. 

ang:de betiäningens tilökande i landt och siömilitieexpeditionen. 

Ståndet hölt så mycket mera betänkel:t at samtycka til den projecterade 

tilökningen, som rikets cassa icke sådant tillåter, och ståndet dessutom 

gör sig försäkradt, at när förkortningscommissions arbete inkommer, 

lärer det med goda skähl wisa och styrka, snarare til minskningars tilökning 

af hela denna staten. 

Inlämnade herr borgm:n Cervin dess tankar öfwer cam. oec. och 

com:edep:ns tilstyrkande 3 under d. 14 sidstl. Febr. ang:de crono och 

sockenmagaziner, och fant ståndet bäst, at upskiuta med denna sakens 

öfwerwägande eftersom något dylikt samma sak rörande införwäntas 

från hand. och man.deputation. 

Upl. just.deput:ns utlåtande 4 af d. 12 sidstl. Mart. om magistratspersoners 

answar för uptekningar i sterbhus – som hwilar. 

Inkommo efter anmälan 12 deputerade från bondeståndet och efter 

aflagd hälsning enl:t wanligheten föredrogo följande: 

1:o et utdrag af bondeståndets protocoll under detta datum rörande 

bränwinsinrättningen och consumtionsaccises betalande därför, och 

hwarom borgareståndet sig yttradt under d. 3 i denne månad. 

Bondeståndets deputerade berättade at bondeståndet nu mer icke såge, 

at hwarken tid el. andre omständigheter kunde tillåta någon widare 

öfwerläggning i detta måhl utan at bäst wore om r:s st:r nu företaga och 

yttra sig öfwer det förslag, som bewillningsdeputation härutinnan föreslagit, 

med mera som protocollsutdraget bredare innehåller. 

2:o at bondeståndet fallit på den tankan at som riks. st:r redan wed 

1734 åhrs riksdag bepröfwadt, det riksdagen kunde hållas på andre ställen 

än Stockholm, samt utnämdt Nork:pgs stad därtil, så kunde r:s st:r nu 

öfwerenskomma at nästa riksdag måtte hållas på någon annan ort än 

Stockholm, och samma ort tilika utnämnas, och hwilket bondeståndet 

förmodar äga med sig i följe den ofelbara nytta at riksdagsarbetet kan 

fortsättias med mera stillhet, til rikets bästa, i det skälet at Stockholmsorten 

har med sig åtskillige hinder, hwilket alt bondeståndet recomenderar 

til detta ståndets mogna och benägna ompröfwande. 

Herr borgm. och tahlman beklagade å ståndets wägnar, at icke bondeståndet 

kunnat förena sig med borg.ståndet 5 tanka ang:de bränwinsin- 




18 februari, 25 april, 27 maj samt 28 maj 1752. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1313. Justitiedeputationens betänkanden, nr 27. Även 20 maj 1752. 

5 Läs: borg.ståndets.

1752 den 7 april 171 

rättningen, som man likwäl förment wore grundad på så goda skähl, och 

hwarmed borgareståndet trodt så mycken nytta kunna åstadkommas, 

dehls i anseende til spanmålens sparsammare åtgång, dehls til en billigare 

proportion i afgiften undersåtarne emel., dehls til lisa uti åtskillige 

bördor och utgifter, som nu måste af undersåtarne utgöras, på en fast olika 

billig om icke rätten sagt aldeles oriktig grund och hwad det sednare 

wedkommer, trodde herr bgm och tahlman, at ståndet snart nog skulle 

kunna ingå i samma tanka med det ärbara bondeståndet, allenast man 

wore försäkradt om möjligheten, och hwilken således försiktigtwis först 

borde komma under öfwerwägande. Slutel. förklarade h:r borgm. och 

tahlman, at borgareståndet icke skulle underlåta, at lämna bondeståndet 

dehl af dess tanka hwaruti det stadna kunde uti det ena och andra. 

26 dep:de af r. och ad. inkommo efter anmälan. Herr grefwen och generalen 

Ungern von Sternberg förde ordet, och efter gord wanl. hälsning 

från r. och ad., berättade at r. och ad. hade hos sig förehaft bewillningen 

och ehuru swår och dryg den är, likafult i anseende til rikets belägenhet 

och tarfwor utan någon ändring samtykt til bewillningsdeput:ns upgifne 

project, dock endast på en el:r annan omständighet när, såsom hwad 

anginge bränwinet, och de projecterade afgifter på salt och spannmåhl. 

At r. och ad. det gordt med det förbehåld, at saken äfwen utan någon widare 

ändring winner de öfrige ståndens bifall och samtycke, och hwilket 

r. och ad. recomenderade at så mycket skyndesammare ske måtte, som 

riksdagen så länge och nu 7 månaders tid påstådt och aflämnades samt 

upl:s r. och adelens protocollsutdrag härom. Hwarpå h:r bgm. och talman 

försäkrade om ståndets benägenhet och föresats at ju förr dess häldre 

företaga sig bewillningsarbetet, samt at han förmodade at det med 

samma kärlek och nit för det allmänna samt lika skyndsamhet af borgareståndet 

skulle blifwa företagit och afgordt, och at r. och ad:s därutinnan 

nu lemnade beswärs efterdömme icke annat kunde än tiäna ståndet 

til mycken upmuntran som alt slöts med den wanl. hälsningen. 

Upl. hand och man.dep:ns utlåtande 1 af d. 21 sidstl. ang:de fabriqueuren 

i Nork:pg Jan Westerbergs sökte prolongation til nästa riksdag af det 

premium han för de wed hans yllestoffabrique tilwärkade callminker i 18 

månader niutit. Som biföls. 

NB Siljeström. 2 


nr 17. 

2 


172 1752 den 8 april 

D. 8 April 1752 

Justerades d. 1 Junij 1752. 

Upl. allmäna beswärsdeputations betänkande 1 af d. 22 Januarij sidstl. 

ang:de 44 § af allmogens beswär rörande soldaternes släpekläder som 

allmogen enl:t förordningarne icke fått någon betalning före dagswärken 

under de sidst förflutne åhren, och då soldaten warit commenderad 

på fästningsarbete och annorstädes, hwarföre nu anhålles om ersättnings 

undfående efter de i förordningen af d. 11 Febr. 17292 utsatte priset. 

Ståndet blef af den tankan: Att som ganska få bönder fordrat en sådan 

betalning för soldaternes släpekläder, och en sådan ansökning således är 

så godt som aldeles owanl. och den gravation och ersättning til allmogen 

som nu föreslås, skulle bringa odrägl. tunga för statswärket, så kan ståndet 

därtil icke lämna sit bifall och fants nödigt wara at utdrag af protocollet3 

häröfwer4 lämnas til r. och ad. samt prästeståndet. 

Upl. landt och siömil.oec.deputations betänkande af d. 20 Febr. 

sidstl. ang:de arméens fördubbling och förstärkning genom wahrgerningsmanskap 

och hwilar saken til dess de andra ståndens tanka häröf:r 

inkommer. 

Herr borgmästaren och tahlman berättade at ännu wore icke bondeståndets 

extr. prot. 5 om riksdagens flyttande till Nork:pg hitkommit, som 

likwäl deras deputerade i går försäkrade straxt skulle skie. Icke desto 

mindre, och som hwar och en af ståndets ledamöter tydel. hört bondeståndets 

tanka i detta talet, och som af deras deputerade i går muntel. 

gafs tilkänna, så torde ståndet finna, at saken likafult nu kan komma at 

under öfwerläggande företagas. Herr borgm. och talman sade at han 

måste tilstå, at denna af bondeståndet gorde proposition kommer honom 

nog sälsam, och underl. före, efter som ingen anledning el:r ventilation 

på något ställe warit före, som kunnat därtil gifwa någon anledning, 

och at ju mera som h:r borgmästaren tänkte på denna saken, uti ju mera 

moln och mörker tyktes den inwekla sig. Han bad ståndet tro, at han i 

detta tilfälle icke tänkte endast såsom fullm:e för Stockholms stad, och i 

anseende hwartil det icke kunde wara underl:t om han häldre såge riks- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad, daterad 22 januari 1752. 

2 Årstrycket 11 februari 1729: Kongl. Maj:ts Nådige Placat Och Förordning Angående Soldaternes 

Släpekläder uti Åbo och Biörneborgs Lähn. Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren den 

11 Febr. 1729. //Cuningallisen Majestetin Armollinen Asetus Ja Sääty Soldatein Tydwaatteista 

Turun ja Biörneborin Lähnisa. Annettu Stockholmie Rad-Cammarisa sinä 11 Helme Cuusa 

1729. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömiliteekonomideputationen, nr 8. Även 4 juni 

1752. 

4 


5 


1752 den 8 april 173 

dagen hållas här i Stockholm, utan som fri man och en redel. rikets undersåtare, 

den där icke hade annan afsikt, än hwad som öfwerensstämde 

med hela samhäldets bästa och fromma, och som sådan kunde han icke 

annat för flere betänkligheters skuld, än anse för äfwentyrl. och af mycken 

påfölgd, om den af bondest:det gorde proposition ang:de riksdagens 

flyttande wunne bifall. Herr borgm. önskade therföre samtel. ståndets 

wärda herrar ledamöter wille taga denna sak under nogaste och ömmaste 

eftersinnande och öfwerwägande, och hwad det kunde medföra för 

betänklighet, om riksens ständer mötas på en öppen fläck, som är utan 

något förswar, huru det wäl wore i sig sielft möjl. när man eftersinnar de 

wed riksdagar förefallande göromåhl, då et secr. utskott och en secrete 

deputat:n ständigt har nödigt at så munt. som skriftel. höra rådets tanka 

och yttrande, då bancodeput:n nödwändigt måte efterse banquens cassa 

och tilstånd, lika så statsdeput:s i anseende til statswärket och så widare, 

och alt sådant omöjl. kan skie, utan på det ställe, där alla dessa wärk och 

inrättningar äro. 

H:r borgm. J. Boberg sade sig i denna sak äga full öfwertygelse, at ehuru 

considerationer wärkel. kunna gies mot och med, så äro likwäl de förra 

långt mera betydande, och af så stor wikt, at han efter sin öfwertygelse 

icke tiltror sig at som redel. och ärl. swänsk man kunna styrka til then föreslagne 

riksdagens fästande, och hwilken mening han begärte måtte i 

protocollet intagas. 

Herr bgm:n C. G. Boberg: Jag påminner mig at så wäl 1734 som 1743 

åhrens riksdagar, skola öfwerläggningar hos riksens st:r warit före om 

samma sak, då r. st:r fallit på den tanken, at riksdagen borde flyttas til annan 

ort. Nu talas härom mot och med. Det är icke utan, at ju hwartera 

kan hafwa skäl och betänklighet med sig; men som det är bäst, om man 

är sig lik och man aldrabäst råkar på det bästa, då man förut äger fullkoml. 

kundskap om hwad förut händt, och om alle de considerationer 

som härwed kunna äga rum, så skulle jag för min dehl och innan jag mig 

widare härom yttrar, önska, at de protocoller och acta, som wed de nämde 

riksdagarne härutinnan blifwit förde, först blifwa uptagne och upläste. 

Herr borgm. Schau förmente, at som omständigheterne nu äro helt 

olika, emot den tiden, så wore däraf ingen uplysning at förwänta, utan 

endast tiden med deras upläsande fåfängt förlorad. 

Under discurssen härom inlämnades det från bondeståndet lofwade 

protocollsutdraget denna saken angående, som uplästes. 

Herr borgm. J. Boberg yttrade sig af samma tanka som h:r bgm. Schau, 

ang:de de nämde protocollens upläsande. 

Herr borgm:n Sundwall begärte, at som sidsta plenidag den öfwerenskommelse 

wore skedd, at bewillningswärket skulle bli det första arbete

174 1752 den 8 april 

til företagan och öfwerwägande, at således denna öfwerläggning tils en 

annan gång måtte upskiutas. 

Herr Forssman sade sig hålla före, at denna öfwerläggning icke wore 

mindre angelägen at afgöra, at hwad de förra riksdagarne kunnat förelöpa 

och då blif:t afhandlat, icke wore någon lag, för närw:de tid, då omständigheterne 

är af en hel annan beskaffenhet. 

Herr rådman Gother yttrade sig hälst önska, at förut bli underrättad 

om hwad tilförene wed denna quæstions öfwerwägande förefallit, och 

hälst aldrasednast kunde tiäna honom til uplysning, såsom nu för första 

gången riksdagsman, och aldeles okunnog i denna saken. 

Herr borgm. Uggla war af samma tanka, och at säkrast wore at först 

hwar anteacta och de i denna sak håldne protocoller, på det man icke under 

en otilräckel. kundskap måtte stadna i et sådant slut, som man efteråt 

ångrade. 

Herr borgm. Kock sade sig redan äga nog uplysning, trodde at intet 

något betänkande härwed kunde äga rum, för at finna riksdagens flyttande 

betänkel:t, och af mycken förl. påfölgd, likaså herr borgmästaren 

Kellander, och at onödigt wore at ingå i quæstio an när man klart såge at 

man råkade i bråksmåhl i anseende til quæstio quomodo, och hwaremot 

herr borgm:n och tahlman nu nyss så tydel. och liusligen wist, at riksdagens 

hållande på annat ställe, än hwar rådet, banquen, statscont. med flere 

wärk äro, blir en aldeles ogörl. sak. 

Herr borgm. C. G. Boberg: Jag lämnar därhän, om ståndet skulle finna 

för godt, at nu genast utan de begärte protocollers och acters upläsande 

skrida til denne saks slutel. afgörande; men för min dehl protesterar jag 

däremot; jag har ännu aldrig hört at man nekat el. förkastadt den tankan, 

at förrän en sak afslutas, skaffa sig en fullkoml. cognitionem caussæ och 

at man altid fattar det bästa och säkraste slutet, då man förut äger et redigt 

begrep om sielfwa saken. När då sedermera kommer at ventileras 

om bondeståndets proposition, får jag tilfälle at omständeligare yttra 

mig. Emedlertid kan jag nu in antecessum så mycket förklara, at jag för 

min dehl icke ser, at det inkastet kan äga rum, at riksdag nödwändigt 

måste hållas, där råd, colleg:ne och andre wärk äro wistande och inrättade, 

ty Åbo och Jönk:pg hofrätters göromåhl kunna icke desto mindre 

skärskådas af riksens ständer, fastän riksdag hålles i Stockholm. De 

ärender som tilhöra ammiralitetets coll:m, et wärk af så många och widlyftige 

göromåhl, blif:r likafult af riksens ständer öfwersedde och så widare. 

När så många residenter qwarblifwa wed alla desse wärk, som nödwändigheten 

fordrar, kan ifrån Nork:pg deras yttrande inhämtas rätt så 

lätt om icke med mera tidens winnande än nu, ty med mindre uppehåld 

el. hinder skulle då sysslorna skötas i coll:ne än nu dagel. skier, då mäst

1752 den 8 april 175 

alle deras ledamöter äro sysselsatte den ena här och den andre där i deputationerne. 

En märkel. lisa skulle det wara för alla särdeles de mindre städerne i 

anseende til de bestående herredagsmans:pgrne, ty det står wäl fast, at 

olika och mindre kostsam utgift wore för en riksdagsman i Norköping än 

i Stockholm, och at på det förra skälet skulle man få för en plåt hwad som 

här kostar 4, och så widare. Emel. desse städer går posten 2:ne dagar i 

veckan, och altid kunde den inrättning wedtagas, at icke correspondencekostnaden 

skulle blifwa för swår, åtminstone skulle den icke på långt 

när swara emot den odrägel. utgift, som förordsakas genom de 1000:de 

tahls inventioner, som här äga rum, och bidraga til riksdagens utdrägt 

merendehls til 3 à 4 gånger om icke längre tid, än riksdagsordningen 1 utsätter. 

Åhr 1743 har detta ståndet enhällel. kommit öfwerens at riksdagen 

därpå skulle hållas i Nork:pg, då war quæstio quomodo, som nu 

hålles för omöglig, nogsamt ventilerad, och icke funnen sådan, i anseende 

til collegier med mera, och som thesse omständigheter på intet sätt sedan 

den tiden sig ändradt, så tror jag ingen äger så mycken mera 

anledning och skähl at yrka på protocollernes upläsande, som det icke 

passar sig, om wi nu icke äro oss lika i det, wi då alla warit eniga om. 

Herr bgm. Renhorn påstod, at som han med månge flere om icke de 

mästa af ståndet woro öf:rtygade om omöjligheten at få nödige husrum, 

proviant med mera i händelse af riksdagens flyttande til något annat ställe 

utom Stockholm, at förtiga alla öfrige betänkligheter, som theremot 

råda, at all widare discurs härom måtte uphäfwas och bondeståndets 

proposition förkastas, och at aldraminst kunde någon besparing i riksdagsmansp:grne 

för en el. annan stad wed detta tilfälle äga rum, ty på en 

sådan grund, kunde man med största skähl falla på den tankan, at flytta 

riksdagen til Åbo, eftersom fullm:e därifrån måste kännas wid den drygaste 

utgiften, och hwilken ännu skulle bli för dem känbarare, om de 

skulle nödsakas, at resa ännu längre. 

Herr rådman Kerrman: Jag ber på det högsta, at ståndet behagar wara 

därom fullkoml. öfwertygadt, at jag i denna sak på intet sätt utlåter mig 

som riksdagsfullmägtig för Stockholms stad, utan som en ledamot af 

ståndet utan afseende wed detta tilfälle på den ena el. andra stadens interesse. 

Jag betygar inför Gud, och på mit samwete at jag härwed endast 

har riket och dess bästa för afseende. Jag nekar intet, at jag tilförene warit 

af den tankan, at riksdagen utan äfwentyr skulle kunna hållas på något 

annat ställe utom Stockholm, men omständigheterne woro då helt 

annorlunda. Däremot när jag eftersinnar närw:de tid, och wår nu warande 

situation, de redan under denna riksdag förekomne quæstioner, och 



176 1752 den 8 april 

som hädanåt icke el:r lära kunna undwikas, nödwändigheten af rådets 

muntel. hörande, förfrågningar och underrättelser från alla de öfrige publique 

wärken, som dagel. och stundel:n förefalla, den tidsutdrägt och 

det hinder, som då nödwändigt skulle förordsakas, om riksdagen wore 

på ett annat ställe, den omöglighet at om alla saker bli lika wäl och så 

fullkoml. underrättadt som wederbordt, det äfwentyr att på ett öppet 

och utan något förswar warande ställe yttra sine tankar om wissa saker, 

och den wåda som riket därmed ofta skulle löpa fara, och at många angelägna 

saker således skulle bli på bakkälken, riksdagen långt längre, 

med mera, så afhålla mig slike betydande betänkligheter aldeles ifrån bifall 

af bondeståndets gorde proposition utan måste jag i anseende til alt 

sådant bli af den tankan, at riksdagen bör hållas i Stockholm och icke annorstädes. 

Herr Forssman: Här argumenteras ifrån Åbo och Jönk:pgs hofrätter, 

och at som deras göromåhl likafult kan af riksens ständer skärskådas, så 

kunde det ock på lika sätt skie och låta sig göra med alla de öfrige publique 

wärken; men jag får med ståndets tilstädielse förestäla, at det är en 

hel annan beskaffenhet med hofrätternes göromåhl, och som endast 

komma under protocollsdeputations öfwerseende och fordra ganska sällan 

och endast uti en och annan sak hofrätternes yttrande och förklaring, 

hwaremot ibland alla de öfrige deputa:ner, ingen är, som icke har nu 

med det ena, nu med det andra collegium el. publique wärk at skaffa, och 

fordrar snart sagt dagel. underrättelser, förklaringar och betänkanden. 

Skulle nu riksdag hållas på et annat ställe utom Stockholm, ser jag icke 

annat, än det skulle förordsaka städerne i gemen dubbel omkostnad, ty 

wisserl. skulle de på en sådan händelse nödsakas hålla 2:ne fullm:e, den 

ena där riksdagen blefwe hållne, den andra här i Stockholm, för at drifwa 

på slut och coll:nes afgifwande betänkanden i så enskylte som allmänna 

beswär, el. åtminstone därföre löna en a part comissionair häruppe. At 

förbigå ständernes egna wärk, såsom banquen, ständernes contoir, 

man.contoiret, pantmagaziner i hallrätterne med mera som alla fordra 

riksens ständers personl. närwarelse, enär de skola öfwersees. 

Herr rådm. Ammelberg: Wed 1746 åhrs riksdag öfwerenskommo och 

faststälte rikets ständer at de skulle på nästa riksdag mötas åt här i Stockholm, 

och det icke utan på god grund och skähl, samt såsom öfwerenskommande 

med rikets bästa. Wåre så allmänna som enskylte beswär 

fordra ju oundwikel:n wår personl. närwaro. Förra tider woro af hel annan 

beskaffenhet: Alltifrån åhr 1664 har ingen riksdag warit på annat 

ställe än i Stockholm, 1 åhr 1660 begynte den wähl i Göteb:g men måste 

ändå slutas i Stockholm. Där riksdag är, måste wäl konung wara 

närw:de, då följer ock at någon kgs:makt bör wara där med, det skulle ju 

1 Observera att det har hållits riksdagar på annan ort än i Stockholm efter 1664.

1752 den 8 april 177 

förordsaka en altför dryg kostnad, likaså i anseende til rådets cancelliecol:m 

med flere publique wärk hwars dagl. hörande är oumgängeligt. 

Hwad Åbo och Jönk:pgs hofrätter samt ammiralitetscoll:m angår, så har 

egentel. protocollsdeput:n allena at syssla med öfwerseendet af de begge 

förra wärkens protocoller, de där förekommande saker angå ock endast 

twister de meo & tuo, och förekomma icke flere i det ämnet än hwaröfwer 

ju de wärkens yttrande makl:n och mögl. kan infordras. Rörande 

åter ammiralitetet, så nekar jag wäl intet at det wore en önskel. sak, om 

det låge på en sådan ort, hwarest riks. st:r personel:n kunde sig infinna, 

ty dess göromåhl är af den beskaffenhet, at de det fordra, men som det 

icke är görl:t, så måste man låta nöja sig, at granskningen öfwer deras göromåhl 

sker så godt man kan, och til hwilken ända altid någre från det 

wärket äro tilstädes wed riksdagen för all nödig lämnande uplysning. 

Och i anseende til alt sådant är jag så wida ense och af enahanda tanka 

med b:gmn Boberg at wi böra wara oss lika, men ock i följe theraf stadna 

i samma slut härutinnan, som r:s st:r förklarade wed sidst öfwerståndne 

riksdag, neml. at riksdag bör hållas här i Stockholm. 

Herr borgm. Uggla: Jag hade för min del trodt, at om de begärte protocollerne 

blifwit uphämtade och läste, hade man undvikt all den wedlyftige 

discurssen, så wida den ofelbart kunnat uplysa oss uti så den ena 

som andra nu framförde betänkligheten. Om ett el. annat wärk skulle 

flyttas til en annan ort under påstående riksdag så nekar jag intet, at det 

ju kunde förordsaka någon kostnad, men icke får man therföre neka 

mögligheten, el. följer theraf, at en sådan kostnad ju ändå skulle löna 

mödan och månge större utgifter i andre måhl besparas. 

Här åberopas til skähl emot riksdagens flyttande, at fullm:e personl. 

närwarelse är oumgängel. i anseende til de enskylte beswären; men jag 

tror att bättre wore, at en riksdagsman från thesse beswärs ingifwande 

och besörjande wore aldeles fri, och han då skulle wara bättre i stånd at 

utlåta sig öfwer de allmänna, och hwarom icke, så ehwad han är närwarande 

el. ej så drages icke thess mindre med wåre enskylte beswär nog 

långt ut på tiden, det hwar ock en af oss bäst lär kunna wetta och at flere 

äfwen gå förbi, innan ens de flesta kommer til slut, åtminstone äro sådane 

från den stad, hwars fullm:e jag är, som på 15 à 16 åhrs tid icke hunnit 

blifwa slutl. afgorde. Således håller jag icke för skadel:t, men wäl för rådel:t 

och nyttigt, om wi en gång försöka, ehuru det wil taga lag at hålla 

riksdag på et annat ställe än Stockholm, åtminstone kunde det medföra 

den nyttan, at en stad hwarest månge ödestompter nu är kunde til allmän 

prydnad blifwa byggde, och en sådan stad i det öfrige märkel. uphielpas. 

Herr borgm. Cervin: Jag påminner mig det jag ock war en ledamot i 

den deputation hwarest öfwerläggningen skedde om riksdagens flyttande 

til Nork:pg, och at de mäste betänkligheterne mot och med då blefwo 

uptagne, uplyste och wederlagde. Och som jag för min dehl ingen öfwer-

178 1752 den 8 april 

tygelse äger, om någon farlighet, at ingå i saken och den af bondeståndet 

gorde propositionen, så förklarar jag mig äf:n nu therföre likaledes, at 

sedan så månge åstundat, at af de åberopade protocollerne få närmare 

uplysning, så skulle jag tro, at det icke el. med skähl kan dem wägras. 

Af samma tanka, hwarföre jag mig nu yttrade i anseende til sielfwa saken, 

har jag altid warit, men är färdig at gerna ändra mig, om jag då blir 

mera uplyst, och om annat bättre öfwertygadt. 

Herr bgm. C. G. Boberg: Om jag bodde på 3 à 4 mihl när Stockholm 

så tör hända, jag i anseende til mitt enskylte så gierna såge riksdagen i 

Stockholm, som annorstädes; äfwen som jag på den grunden såsom boende 

i Ystad häldre borde se honom i Nork:pg, såsom då 20 mihls kortare 

resa; men jag wil och bör nu endast förbli wed allmänna 

considerationer, samt sådane som röra sielfwe saken. 

Är det mögl:t at kunna öfwerse amiralitetscolegii widlyftige göromåhl 

och hushåldning, som förrut omnämdes, hwad hindrar at icke det samma 

kan ske med andra wärk, som äro af mindre rymd och widlyftighet; och 

hwad angår enskylt beswär, så är det illa nog, at mången riksdagsman är 

beswärad med flere än som borde wara, och hwilka bestå til större delen 

uti sådanne ansökningar, hwilka af städerne skulle kunna hos konungen 

insinueras rätt så wäl emel. som wed riksdagarne, skedde däruti en rätt 

noga granskning å wederbörl. ort, så at de icke blefwo antagne, som icke 

med rätta borde för riksdagsbeswär anses, så skulle tahlet blifwa nog 

mindre. Ske därmed huru det kan, så kunde den anstalt fogas, at coll:ne 

fingo i befallning at utan upskof, och så fort någonsin görl. wore, wed 

answar dem framför alt annat afgöra. Colleg:ne kunde ock anbefallas, at 

icke flere reste til riksdagen än ju tilräckl. ledamöter woro qwar, för at 

sättia coll:ne i stånd, at likafult fortsättia deras arbete. 

Det tror jag helt wist åtminstonne för min dehl, at coll:nes arbete på 

en sådan händelse skulle kunna med mindre uppehåld och mera tidens 

winnande fortsättas än nu, då snart sagt hwar ock en af ledamöterne äro 

dispencerade, och sysselsatte wed riksdagen såsom riksdagsmän om de 

äro capita el. icke, och större dehlen af målen således samlas, ifrån den 

ena tiden till den andra, och lägges til ewigheten. 

Den consideration som blifwit omnämd i anseende til födan, för så 

mycket folk, förswinner så mycket snarare i min tanka, som det är kunnigt 

at icke Stockholms stad, utan landet omkring tilskottar allehanda sådanne 

wahror, och som i händelse af riksdagens flyttning rätt så lätt 

kunna komma til Nork:pg och hwad angår husrum, så är det icke sagt at 

hwar ock en person skal taga in ett helt hus, den som icke är af dess större 

tanka kan wara hulpen med ett el. 2:ne rum, wed et sådant tilfälle: 

kostnaden i anseende til hofwets flyttning kunde el. icke bli något betydande; 

det endaste wore hyran för husrummen. Alla matwahror wet 

man i Östergyln wore för långt bättre köp, och således skulle det snarare

1752 den 8 april 179 

därigenom kunna blifwa besparing än tilökning i utgifterne, och likaså 

hade det sig i anseende til Deras Ex:ls h:rar riksens råd. För det öfrige 

ber jag än ytterligare, på samma sätt, som herr bgm:n Cervin, at som en 

den tiden förordnad deput:n tagit denna sak under öfwerwägande och 

lämnat sit yttrande öfwer betänkligheterne så mot som med, at de acta 

först måtte blifwa upl:e, innan något härutinnan slutel. afgöres. 

Herr borgm:n Renhorn: Mig tyckes at hwad man här mäst talar blir en 

petitio principii. Det påstås til exempel, at ledamöterne i coll:ne skulle 

sittia qwar wed arbetet, och man påminner sig icke, at det är och blir 

omögl:t at hindra den som är caput familiæ och för det öfrige, hwar wil 

man i Nork:pg få rum för så många riksdagsmän med betiäning och alt 

det öfrige, hwar skulle wäl riddarhuset samlas? Som det ena med den andra 

i anseende til sättet i mitt sinne är och blir en pur omöglighet, och nu 

så wedlyftigt härom blifwit discurrerat, så håller jag för onödigt, at widare 

härom talas, utan begär således at h. bgm. och tahlman behagar göra 

proposition i sielfwa saken. 

Herr rådman Malmsten önskade, at som han är en nykommen riksdagsman, 

och icke eger all nödig uplysning i denna saken det antingen 

saken måtte liggia, el:r ock de begärte protocollerne först bli upläsne. 

Herr borgm. och tahlman bad om ståndets tillåtelse, at få påminna 

hwad samtel. riksens ständer öfwerenskommit om och stadgadt uti 1:ste 

§ af riksdagsordningen 1 näml. at riks:s st:r då riksdagen infaller, skola tilsammans 

komma i Stockholm el. någon annan ort i riket, ther NB högwiktige 

orsaker sådant fordra. Hwad nu för högwiktige orsaker äro el. 

företes kunna som skäl:n gifwit anledning til förewar:de quæstion, det 

sade herr bgm:n wore honom helt och hållit okunnige, och at han gerna 

önskade få höra dem. 

Herr borgm. bedyrade för det öfrige på det högsta, at hwad han i början 

af denna öfwerläggning sig yttradt, wore af honom talt efter yttersta 

samwettsöfwertygelse, utan något afseende på det interesse en riksdagsfullmäktig 

från Stockholm äga kunde: At han nu och framgent så tänker 

föra sine rådslag i anseende til det allmänna så at när han lägges i grafwen, 

och hwilket tör hända intet långt til ske kan, dess barn icke måge 

utställas för den förwitelsen, at hafwa haft en fahr, hwars afsikter mera 

warit stälde på enskilt än allmän nytta. Herr borgm:n lade ännu härtil, at 

han, efter den öfwertygelse han hade, aldrig med godt samwette kunde 

styrka til bondeståndets gorde proposition, såsom ett steg, hwilket torde 

kunna försökas för en gång, men aldrig mehr och således försöket för 

sent ångras, enär r:s st:r genom bewillningar komma at ersättia de om- 



180 1752 den 8 april 

kostningar som nödwändigt måste åtgå i händelse riksdagen flyttades 

från Stockholm. 

Herr rådm. Lilja sade at så mycket mindre kunde påstås någon allmän 

förmohn el. besparing för städerne, som hwad finske städerne wedkommer, 

omkostnaden blefwe ännu större i händelse riksdagen flyttades til 

Norköping och som nu härom så länge warit ventileradt, så bad han at 

proposition måtte göras, hwilket åtskillige flere af ståndets ledamöter 

påstodo. 

Herr borgm:n Uggla: Ingen lärer wara så äreförgäten och i en så granlaga 

sak yttra sig annorlunda än efter sin samwettsöfwertygelse och som 

han det inför den högste wil och förswara kan. Jag kan för min dehl heligt 

betyga at jag icke kan bli warse de wådor, som en och annan sig föreställer. 

Nog hafwa wi prof därpå, at under en här i Stockholm hållen 

riksdag har wår frihet en gång gådt förlorad, ja at icke så långesedan, 

snart nog därmed warit bestält, om icke försynen annorlunda skickat, 

men icke kan något exempel tagas fram från de riksdagar som i fordna 

tider warit på andra ställen i riket. 

Herr borgm. och tahlman sade dess mening icke hafwa warit at med 

dess tahl blessera någon; hwar ock en hade frihet at tänka och tala efter 

sin inwärtes samwettes öfwertygelse. 

Herr borgmästare Sundwall förnyade dess begäran om bewillningens 

företagande efter ståndets aftahl sidsta plenidag, och at som han wore en 

nykommen riksdagsman önskade han at denna saken måtte hwila, hälst 

han wore säker, at sedan hwar ock en fådt rådrum at den med mera rolighet 

få öfwerwäga worde hwar och en sägandes sin tanka efter bästa 

förstående och samwette. 

Herr borgm. och tahlman sade sig tilkomma at proponera, hwad måhl 

bör företagas el. icke, och at bewillningssaken straxt härpå skulle blifwa 

företagen, och hemstälte för det öfrige om icke propositionen kunde 

blifwa den, om icke nästl:e riksd:g bör stå i Stockholm, efter som bondeståndet 

icke anfördt någre högwiktige orsaker til dess flyttande. 

Herr bgm. C. G. Boberg påstod, at första proposition måtte bli om 

icke de begärte acter och protocoller böra uptagas och läsas innan denna 

saken slutel. företages. 

Herr borgmäst:n och tahlman frågade om icke man redan gådt så långt 

in uti meritis, at den nu gorde proposition kan antagas och bifallas, hwilket 

beswarades med Ja och Ney, och hwarpå begärtes votering; proposition 

uplästes utur protocollet så lydande: Den som wil at nästk:e riksdag 

hålles i Stockholm skrifwer Ja, den som bifaller den af bondeståndet föreslagne 

flyttningen skrifwer Nej. 

Herr borgm. C. G. Boberg begärte att dess påstående om acternes uphämtande 

och läsande innan denne saken blefwe företagen, måtte föras 

til protocolls, samt at innan någon votering sker.

1752 den 8 april 181 

H:r borgm. och tahlman behagar däröfwer inhämta ståndets utlåtelse, 

likaså begärte herr bgm. Lönbom, herr Holländer, herr Sundwall och 

herr Stenström at de förra riksdagarnes hålldne protocoller måtte til behörig 

uplysning upläsas och cognosceras. 

Herr rådman Moden påstod at härom såsom redan sidsta riksdag 

förafskedadt ingen votering må ske, utan det ändå wore och bli 1 en afgord 

sak at riksdagen bör stå i Stockholm och icke annorstädes. 

Härpå skedde voteringen, och sedan sedlarne blifwit inlagde och öpnade 

funnos 39 Ja och 25 Nej – tillsammans 64. 

Herr Stenström, h:r Sundwald, h:r Hollander och h:r bgm:n Lundeberg 

undandrog sig aldeles voteringen efter som de innan de begärte acter 

blifwit upläste icke hade kundskap om saken. 

Herr borgmästaren och tahlman proponerade om icke i anledning häraf 

extr. prot. kunde upsättias til de andre stånden, hwaruti ståndet berättar 

sin tanka och at det för flerehanda betänkligheter skuld icke 

kunnat lämna bifall til den af bondeståndet gorde propositionen om riksdagens 

flyttande utan at den bör skie här i Stockholm enl:t hwad riksdagsordningen 

2 therom i 1:sta § stadgas hwilket biföls, samt at emedlertid 

denna underrättelsen må meddelas r. och ad. samt prästeståndet 

muntel. genom 6 deputerade, med lofwen at ståndets skriftel. yttrande 

sedan skal blifwa aflämnat. 

Herr bgm. Carl G. Boberg påstod at icke en sådan deputation måtte 

afgå, sedan ståndet flere resor förklarat, at det sättet til sine tankars 

meddelande stånden emel. icke är den bästa, som ingenting härigenom 

försummas. Härpå anmodades och afgick herr bgm. Renhorn jämte de 

öfrige 5 deputerade. Och som bewillningswärket nu icke kunde företagas, 

innan alla ståndets ledamöter kunna wara tilsammans, så företogos 

följande: 

Upl. landt och siömil.oec.dep:ns betänkande 3 af d. 10 Febr. sidstl. rörande 

generalförråds och upbråtscassans räkenskapers revision som biföls. 

Upl. rådsprotocollet af d. 10 sidstl. Mars ang:de stabsofficerare wed regementen 

som biföls. 

Upl. det af herr borgm. Renhorn upsatte project til ståndets yttrande 4 

ang:de Söderhamns stads ägotwist med ford.ägarne i flere af östersiöbyarne 

i Söderdahla 5 sokn af följande innehåld – NB här införes extractet. 6 

1 Läs: blir. 




4 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 72. Uplästes även Borgarståndets 

arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 55. 

5 Läs Söderahla. 


182 1752 den 8 april 

Hwilket biföls. 

Upl. protocollsdeputations betänkande 1 af d. 6 Mars ang:de Swea hofrätts 

lämnade bifall til fastställande af en lagmansrätts synedom som ej 

warit domför. Hwilket biföls. 

Upl. cam:roecon. och com.deputations betänkande 2 ang:de mölnareämbetets 

i Stockholm anförde beswär 3 öfwer de på Kgl. M:s nåd. tilstånd 

härstädes af bagareämbetet inrättade hästeqwarnar. 

På herr borgmästaren och tahlmans fråga biföls betänkandet med den 

tilläggning, at för framtiden ingen ändring må göras uti 1735 åhrs kgl. 

förordning, 4 och at de nu af borgareämbetet inrättade hästeqwarnar icke 

mäst widare af dem få nyttias än till deras eget behof el. bagerihandterings 

idkande och fortsättiande at för det öfrige icke tilfälle må lämnas 

för en el. annan ämbetsman at inblanda sig i göromåhl som honom icke 

tilkomma, utan då något rätta el. hielpas bör, det må skie i sin rätta ordning, 

och icke en gång faststälte förordningar ändra, och at aldraminst 

innan wederbörande äro hörde som saken angår, hwilket om det i anseende 

til denna saken skedt, så hade tör hända et tienligare botemedel 

kunde påtänkas och wedtagas. 

Herr borgm. Boberg yttrade sig härwed at å Ystadsorten wore icke någon 

annan mäld mögl., än med wäder och hemqwarnar, och herr ålderman 

Ström sade desse nu här i staden inrättade hästeqwarnar wärkl. 

hafwa gordt god nytta: At de woro nog kostsamma at inrätta, men dock 

wäl at sådane äro tilhands, i synnerhet här i staden hwarest wissa tider 

om åhret esomoftast mäld tryter, och at han för dess dehl trodde ingen 

därmed wara för när skiedt, eftersom man aldrig gerna betiänar sig af 

dem annars än för nöds skull, och då ingen annan utwäg är för handen. 

Upl. rådsprotocollet 5 af d. 30 Mart. sidstl. ang:de heder och rang för 

academiebokhållaren i Upsala. 

Men ståndet fant betänkel:t at härtil lämna dess bifall, såsom et skadel:t 

prejudicat, och hwilket skulle lämna flere andre anledningar at inkomma 

och oroa r:s st:r med slike ansökningar, til tidens utdrägt och 

riksdagens förlängande. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Protokollsdeputationens betänkanden, nr 6. 

2 


3 

Prästeståndets arkiv, R 900, Privata memorial, nr 27. 

4 Den 21 november 1735: Publication angående hembagare och hembagerskor. Tryckt i Modée, 

del 2, s 1261. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 30. Även 2 juni 1752.

1752 den 21 april 183 

D. 21 Apr. 

Just. d. 25 May 1752. 

Just. protocollet af d. 2 och 3 i denna månad. D:o följande extr:a protoc:i 

– ang:de h:r bgm:n Herkepæi ansökn. om ärsättning för dess lidande1 ang:de brukspatron Christiernins buhrskap i Westeråhs2 – ang:de bagarämbetets 

inrättade hästeqwarnar 3 – ang:de finska allmogens ansökning 

om ersättning för soldaternes släpekläder4 – ang:de den tilstyrkte betiäningens 

bibehållande wed militiecontoiret i Carlscrona. 

Herr borgmästaren Cervin upläste et af deputerade upsatt pro memoria5 

rörande landttullstaxan och någre därwed gorde påminnelser, i anledning 

hwaraf och uppå herr borgm:n och talmans proposition det 

biföls, at ledamöterne til tulltaxans öfwerseende, hälst följa borgareståndets 

deputerade 1738 gorde, samt af kgl. commissionen då fölgde project, 

så at wäl utrikes wahror utelämnas, men fabriqueswahror och 

landtmannaslögder införes, dock at ordinantien som wanl:t via taxan 

medföljer, må tydel. utwisa, huru manufactur och fabriqueswahror efter 

privileg:ne för landttullen böra wara frie, äfwen som siötullstaxan innehåller 

förbiudne wahror, fast de til införsel ej äro lösgifne. Warandes införandet 

af fabriqueswahrorne nödig i anseende til framtiden, då 

fabriquerne kunna komma i så fullkomel:t stånd, så at riksens ständer 

med någon tullafgift wilja dem anse. För öfrigit lämpa de deputerade de 

flere förekommande omständigheter, som det upläste memorialet innehöll, 

som de bäst och tiänligast finna. 

Bondeståndets extr. prot:i 6 ang:de ödeshemman lämnades til herr 

borgm:n Uggla at därwed projectera ståndets yttrande. 

Börjades med bewillningsdocumentets upläsande, hwarwed herr 

borgm. och tahlman förestälte, at alt hwad som därutinnan fastställes, 

ändå altid blir med det förbehåld, at däruti ingen widare ändring af de 

öfrige resp. stånden blir gord. 

De påminnelser som wed et el. annat ställe gordes, inskrefwos straxt 

på sielfwa documentet, och kommer sedan uti et sammandrag at på en 

gång införas. 

6 deputerade af prästeståndet företrädde och efter aflämnad hälsning 

berättade, at prästeståndet afgort frågan om riksdagens flyttande, och 






6 Prästeståndets arkiv, R 898, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 21.

184 1752 den 21 april 

för sin dehl bifallit at nästk. riksdag måtte til någon annan ort i riket förflyttas. 

Hwilket beswarades af herr borgm:n och tahlman med wanl. compliment. 

Härpå anmältes 10 dep:de från bondeståndet, som påminte om ståndets 

benägna afgörande af följande måhl. 

1:o at som hwar ock en nu lärer tänka på huru riksdagen snart måtte 

blifwa slutad, så har bondeståndet för dess dehl trodt, at därtil mycket 

skulle bidraga, om de angelägnaste måhlen blefwo utsofrade och afgorde, 

och det öfrige lämnadt til högre ort til afgörande. Ibland de förra räknade 

bondeståndet det hwilket de så munt- som skriftel. anmält., näml. 

ang:de lag och förordningars alfwarsamma handhafwande, som ock bondeståndets 

ytterligare anmodan wore at så snart samma måhl från 

just.deputation inkommer, det måtte til skyndsamt afgörande företagas. 

Saken rörer mäst menigheten och allmogen i landet, som ibland alla 

swårigheter och bördor anses för den swåraste, när den intet får niuta lag 

och förordningar til goda. Bondeståndets extr. prot:i 1 om statsbristens 

upgifwande jämte medlens disposition, sedan sidste riksdag påmintes äfwen 

om, likaså om at ingifwit project af en wed namn Bergengren til pgrs 

samlande samt om landt och siömilitiedeputations betänkande ang:de 

wahrgerningsmanskapet, hwilket sidsta måhl altför mycket trycker allmogen, 

och at icke all den öfrige utgörande skatten är at förlikna däremot. 

Då wahrgerningsmanskapet först påtänktes, war en annan tid, 

rikets omständigheter fordrade då en sådan oumgängel. anstalt, men nu 

mera är riket försatt uti mera lugn och säkerhet, således åstunda allmogen 

at få slippa denna tunga börda, på det menigheten icke må bli prässad 

öfwer förmågan. 

Herr bgm. och tahlman försäkrade å ståndets wägnar om dess redobogenhet 

och fasta upsåt, at så mycket görl:e är ingå uti alt som kan lätta 

och lända det ärbara bondeståndet til någon fromma, samt at så fort 

måhlen inkomma, dem med et skyndesamt slut afhielpa, hwarföre ock 

ganska få måhl nu wore hos borgareståndet oafgorde. 

Härpå continuerades med bewillningen. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 22 a.

1752 den 22 april 185 

D. 22 Aprili 1752 

Just. d. 30 May. 

6 deputerade af bondeståndet anmältes, företrädde och efter aflagd 

wanl. hälsning, föredrogo följande måhl. 

1:o at nu mera bewillningen ang:de bränwinet måtte öfwerwägas efter 

det project som bewillningsdeputation upgifwit, sedan twänne stånd 

stadnat emot de öfrige 2:ne uti olika tankar ang:de det ifrån hans Kgl. 

Ms:t nersände projectet til bränwinsinrättning och at således icke någon 

widare ventilation i denna sak widare må i stora secr. deputationen företagas. 

2:o at borgareståndet wille, om mögl:t wore, jämka sig i prop:nen om 

riksdagens flyttande hwarutinnan äfwenledes twänne stånd stadnat 

emot twänne, så at antingen präste och bondeståndens tanka måtte bifallas, 

el. ock lämnas til Kgl. Ms:t at utsättia stället, på samma sätt som 

det skedde wed 1743 åhrs riksdag. 

H:r bgm. och tahlman försäkrade om ståndets benägenhet, at i alla 

mögl. tilfällen foga sig med det ärbara bondeståndet, och hwaraf man redan 

åtskillige gånger wist prof. Ehuru det ock kunde påstås, at enl:t riksdagsordningen1 

saken ang:de bränwinet och consumtionsafgiftens 

erläggande därför borde til Kgl. Ms:t:s nådige afgörande i underd:t uplämnas, 

sedan 2:ne stånds meningar äro olika emot de 2:ne öfriges, så 

hade man likwäl å sido satt en sådan rättighet at icke ändra sig, och så til 

bibehållande af förtroende stånden emel., som at icke lämna något sådant 

ifrån sig som egentel. tilkommer riksens ständer at decidera, häldre 

welat ingå uti öfwerwägande af det, som härutinnan wore af bewillningsdeputation 

föreslagit och upgifwit, som ock i dag och i går skedt, så at således 

borgareståndet i den dehlen nu mera är med bondeståndet ense. 

Hwad det andra måhlet anginge, så hade borgareståndet genom sine 

deputerade redan lämnat bondeståndet dehl af dess tanka i förmodan at 

bondeståndet därutinnan lärer foga sig, och borgareståndets yttrande bifallna, 

hwarom icke, måste wäl expedition blifwa sådan som wed 1743 

åhrs riksdag, och det lämnas på konung och råd at utnämna stället til nästa 

riksens ständers sammankomst. 

10 deputerade af r. och ad. företrädde, och recomenderade til ståndets 

benägna bifall r. och ad. fattade slut uti det af Hans Kgl. Ms:t genom 

rådsprotocollsutdraget af d. 17 Mart. nersände projectet rörande kgsdisciplin, 

och hwarwed r. och ad. höllo före, at kg:sarticlarne och de redan 

stadfästade reglementer nogsamt förslå til bibehållande af en god disci- 



186 1752 den 24 april 

plin at likaså wore afgort ang:de tågordningen, felttractamentet för officerarne 

i Finland, samt just.dep:ns betänkande rörande extra comissioner 

och commissorialrätter, och uti hwilket alt r. och ad. förmodade 

at borgareståndet lärer med dem stadna uti enahanda tanka. 

Herr borgm. och tahlman försäkrade om ståndets beredwillighet, at så 

skyndesamt som måhlen inkommer, skrida til deras afgörande, hwarwed 

det altid är ståndet til mycken fägnad, då det ser sig i stånd, at kunna med 

r. och ad. göra et, hwad angingo det första anmälte måhlet rörande projectet 

til en bettre kg:sdisciplin, så wore det af den beskaffenhet, at herr 

b:gmästaren och talman desto mehra förmodade, det ståndet lär därutinnan 

lämna bifall til r. och ad:s yttrande, som det mäst angår och rörer 

r. och ad:n, som therom äga den bästa kundskapen, och wedkommande 

de öfrige nämde måhlen skulle the ofördröjel. företagas, så snart bewillningen, 

hwarmed man redan gort början, kommit til äntel:t afslutande. 

Herr just:n Faxel hemstälte, om icke ståndet nu wille under öfwerwägande 

taga, hwad jämkning som kunde äga rum, i anseende til den upkomne 

frågan om riksdagens flyttande, som äfwen påstods af herr 

borgmästaren C. G. Boberg, men ståndet fant bäst wara at fortfara med 

bewillningswärket, hwarmed i går början blef gord, samt upläst til den 2 

art. 2 §, men at så snart det är igenomgångit, frågan om riksdagens flyttande 

då kan förekomma. 

D. 24 Aprili 1752 


Herr borgmästaren Falk anhölt genom ingifwit memorial som upl:s, om 

ståndets benägna biträde hos de andre resp. stånden, at cam:r och 

com.dep:nens betänkande 1 rörande Eskilstuna borgerskaps twist med 

brukspatron Rothoff måtte blifwa skyndesamt företaget och bifallit, eftersom 

annars Kgl. Ms:t:s nåd. förordnande går i wärkställighet, och 

hwarom han från orten haft under rättelse, at någon början därmed redan 

skal wara gord. Ståndet biföll denna herr borgmästarens begäran, 

och fant godt at til winnande af tiden någre deputerade nu straxt afgå til 

r. och ad. samt prästeståndet, til at i bästa måttan anmäla thenne saken, 

och anmodades herr rådm. Kerrman at föra ordet. 

Justerades af herr borgmästaren Hagert, det af honom projecterade 

extr. prot:i, ang:de allmogens ansökning om ersättning för til soldaterne 

lämnade släpekläder, och som en i samma ändring och tilläggning där- 


senare samma dag samt 2 april 1752, då protokoll saknas.

1752 den 24 april 187 

wed war gord, så kommer den dagens protocoll at därefter jämkas, då 

denna saken blef i ståndet afgord. 

Upl. och biföls kgsbefählets yttrande i anledning af rådsprotocollet af 

d. 10 sidstl. Mart. rörande stabsofficerares förordnande wed de indehlte 

häst och fot. 

Continuerades med bewillningen, och annoterades de af ståndet gorde 

påminnelser på sielfwa documentet. 

Med articlen om fönsterafgiften påminte herr borgm:n Lönbom, huru 

som han hade in commissio at för Christinehamns stad begära ändring 

uti 1747 åhrs faststälte classification städerne emel., och hwarmedelst 

Christinehamn blifwit upförd i 3:die classen lika med en dehl stapel och 

de största upstäderne; hwaremot herr borgm:n förmente at i anseende til 

denne stadens sämre omständigheter den med skähl borde anses lika 

med Carlstad och Philippsstad, som stå i den 4:de classen, och hwarutinnan 

han begärte ståndets willfarighet. 

Ståndet fant bäst wara, at denna herr borgm. Lönboms begäran blir 

närmare tagen under öfwerwägande, enär i anledning af flere städers 

lika gorde anhållan wed riksdagens slut, den förra classification kommer 

at widare öfwerses och jämkas. 

Upl. herr bgm:n Wesslos supl. och begäran 1 om ståndets benägna recommendation 

för honom til en ledig warande häradshöfdingesyssla, 

som för denna gången blef liggandes, och härnäst kommer at företagas. 

6 deputerade af prästeståndet emottogos och inkommo. Herr doctorn 

och biskoppen Browallius förde ordet, och efter wanl. hälsning, berättade 

hurusom prästeståndet welat lämna borgareståndet wänl. dehl däraf, 

at prästeståndet nu ingådt och afgordt bewillningen på någre få påminnelser 

när, som likwäl icke förordsaka någon wäsentl. ändring. Oaktadt 

prästeståndet nogsamt funnit under hwad tung börda det tillika med de 

öfrige rikets undersåtare redan ligger har likwäl under ömsint behiertande 

af rikets beträngda tilstånd samt til at winna tiden af et äntel:t slut på 

denna långsamma riksdagen, trodt sig böra sättia å sido all sådan consideration 

och i det stället göra alt hwad någonsin mögl:t wore. 

Likaledes hade presteståndet, ang:de borgareståndets åstundan genom 

dess deputerade, afgiort och bifallit cam:roec. och com:edep:ns betänkande 

2 ang:de Eskilstuna stads borgerskaps twist med brukspatr. Rothoff. 

Just.deput:ns betänkande 3 ang:de extra domstolar och commissioner 

woro äfwenledes hos prästeståndet afgiort, och r. och ad:s yttrande så 

wida bifallit, at sådane extra domstolar och commissioner aldeles böra 

1 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 65. Även 2 juni 1752. 


tidigare samma dag, samt 2 april, då protokoll saknas. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 18. Även 29 april 1752.

188 1752 den 25 april 

uphöra, men prästeståndet hade funnit nödwändigt at lägga det därtil 

onödigt är at någon widare underrättelse antingen från s. u:t el. just.deput:n 

inkommer ang:de anledningen til de sedan sidste riksdag förordnade 

comissioner, el. hwad kostnad därtil upgådt, hwilket måhl nu 

recomenderades til lika bifall på det icke riksdagen onödigtwis måtte utdragas, 

och icke riksens ständer blifwa beskylte, at genom långa riksdagar 

utmärgla landet. 

Slutel. recommenderades til benägit bifall prästeståndets yttrande 

ang:de heder och rang för academiebokhållarne men i synnerhet för den 

uti Åbo, hwilken tillika gör räntmästarsysslan, och som hela Åbo academies 

hushållningswälfärd så ganska mycket därpå beror, at dess bokhållare 

må undfå den åstundade hedern, så förmodade prästeståndet at 

åtminstone dess åstundan i den dehlen blir samtykt. 

Herr borgm. och talman försäkrade om ståndets beredwillighet at uti 

hwad görl. är foga sig efter högwördige prästeståndets åstundan samt såmedelst 

bidraga til dess nöje, at bewillningen redan wore hos borgareståndet 

igenomgången och afslutad, samt en och annan jämkning och 

påminnelse därwed gord, hwilka man förmodade lärer winna bifall hos 

de öfrige resp. stånden, at de öfrige nämde måhlen skola skyndesamt 

blifwa afhulpne, och at han intet twiflade, det ju ståndet, ehuru at det 

icke torde bifalla til den projecterade rangen för academiebokhållare i 

allmänhet, lärer hafwa ömhet och afseende på de nu gorde föreställningar 

i anseende til bokhållaren wed Åbo academie. 

Slutel. blef öfwerenskommit at herrar borgm:e Pihl och Uggla togo til 

sig bewillningsdocumentet hwilket nu war til ända upläst, och nogare genomgå 

samt göra et sammandrag öfwer alle de därwed under upläsningen 

gorde påminnelser som sedan kommer at i ståndet å nyo upläsas, och 

därefter med de öfrige resp. stånden communiceras, under det i början 

gorde förbehåld, at borgareståndet ingår i bewillningen, så wida ingen 

widare ändring af de öfr:e stånden därwed göres. 

D. 25 Apr. 1752 

Upl. öfwerstelieut:tens Engelhardts supl. 1 ang:de Ulricsbergs kungsgård, 

som remitterades til cam:roec. och com:edeputation. 

Upl. utdrag utur rådsprot:t 2 af d. 31 sidstl. Mart. rörande brukspatron 

Wenngrens suplique och ansökning om cronohemmanet Torrske uti Bohuslähn, 

som remitt:s til landt siö och milit.deputation. 



1752 den 25 april 189 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 1 af d. 17 sidstl. Mart. ang:de lagcommissionens 

yttrande öfwer projectet til en bättre kgs:disciplin, och biföls 

ridderskapets och adelens påskreft af följande innehåld, at r. och ad:n erkänner 

nödwändigheten och nyttan af en god och ordentel. kgs:disciplin 

såsom hwaruppå Kgl. Ms:t och cronans tiänst samt arméens bestånd förnämligast 

beror, men åtskillige betänkligheter hafwa likwäl förekommit, 

hwilka icke tillåta, at i underd:t styrka til någon annan författning, än 

hwad alleredan uti kgs:articlarne och reglementerne finnas stadgadt, 

utan gör sig rid. och ad. försäkrade at rikets kgs:makt, som i alla tider 

wist prof 2 

Upl:s å nyo cam:roec. och com:edeputations betänkande 3 ang:de storskiften 

i byelag, hwaröfwer discurerades, men fants för godt at med denna 

sakens äntel. afgörande upskiuta til dess allmänna beswärsdeputation, 

hwarest detta måhl äfwen är under öfwerwägande, först med 

sit utlåtande theröfwer inkommer samt at tillika 2:ne deputerade afgår 

til bondeståndet til at lämna wed handen, at som dette måhl enkannerl. 

rörer allmogen så wil borgareståndet för at wisa dess tilgifwenhet och 

wänskap först förtrol. inhämta bondeståndets tanka, innan det sig denna 

saken slutel. företager. 

Likaledes upl:s cam:roec. och com:edeputations yttrande 4 ang:de cronosoknemagasiner, 

hwarwed herr borgm. Cervin framgaf sine skriftel. 

upsatte påminnelser, och fants bäst, at denna sak hwilar til dess hand. 

och man.deputations betänkande inkommer ang:de magazinsafgiften på 

spanemåhlen. 

Återkommo herr rådman Kerrman och h:r bgm:n Schultén, med hälsning 

från bondeståndet och försäkran, at då något hos det samma förefaller 

som rörer borgareståndet, skal samma wänskap, höflighet och 

förtroende återwisas. 

I anledning af herr borgmästaren Cervins nyssn:de upläste påminnelser 

wed betänkandet om crono och soknemagaziner, gordes af herr 

borgmästaren C. G. Boberg erindran, ang:de de sedan sidste riksdag af 

Kgl. Ms:t befalte och skedde uphandlingar af spanmåhl, som i cronans 

magaziner blifwit inlagde. Herr borgmästaren hölt före, at en sådan uphandling 

icke medfördt den nytta, som man sig förestält, twärt om, at 

den endehls bidragit til spannmåhlens obillige stegrande, och ett alt för 

högt pris för städerne, endehls at borgerskapet i städerne därigenom 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 32. Lagkommissionens yttrande som bilaga. 

2 

Meningen oavslutad. 

3 

Prästeståndets arkiv, R 899, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 6. Även 13 

mars 1752. 

4 


18 februari, 7 april, 27 maj samt 28 maj 1752.

190 1752 den 25 april 

blifwit uti deras spannmåhlshandel skadade och förfördelade utom den 

förlust cronan måste wedkännas, därmedelst, at spanmåhlen inköps för 

ett högt, och åter utsäljes för ett lågt pris: at förtiga den skada, som genom 

musfratt, mindermåhl med mera förordsakas cronan, och at därför 

nödigt wore, at r:s st:r nu göra sig underrättade om anledningen til en sådan 

anstalt, samt at för framtiden må bli utstakadt wed hwilke tilfällen 

samt om sättet, huru sådane uphandlingar måge få göras. 

Men herr borgmästaren Renhorn, herr borgm:n Schulteen med flere 

förmente, det tilhörer en god och försiktig politie, at wed sådane tilfällen 

då ymnog spanmåhlswäxt är i riket, regeringen tager mått däremot, at 

icke landtmannen må bli nödsakad at sälja sin spanmåhl för ett altför 

lågt och ringa pris, och hwarigenom han måste kännas wed rätt så stor 

skada, som då han, enär uti misswäxt åhr infalla, skal göra inköp däraf til 

et odrägligit högt pris, och at, så framt den nu omtalte uphandlingen icke 

skedt, hade lantmannen och allmogen warit nödsakad at bortsälja sin 

spanmåhl för et alt för lidel:t pris. 

Herr borgmästaren och tahlman förestälte hurusom bäst är at i fall något 

härwed wore at påminna, så kan det skie så wäl i anledning af protocoll:ne 

i secrete deputationen som i mindre secr. deputationen, där herr 

borgm. Boberg sielf wore en ledamot och at bäst och lättast wore, at i fall 

någon tycker sig härigenom wara för när skedt, det ståndets ledamöter å 

desse begge ställen i akttaga, hwad påminnelse som kan wara nödig el. 

äga rum, at härwed göra. Hwarmed herr bgm Boberg förklarade sig 

nögd, samt at han redan warit omtänkt, at häröfwer inlämna dess memorial; 

hwarjemte herr borgmästar Boberg hemstälte, om icke nu efter sidste 

giorde aftahl ståndet wille under öfwerwägande sig företaga 

bondeståndets sednare yttrande och påminnelse ang:de nästa riksdags 

flyttande på någon annan ort, utom Stockholm. 

Herr borgm. och tahlman förestälte åter om icke mera nödwändigt 

wore, at företaga åtskillige andre inkomne måhl, och hwaröfwer sig redan 

2:ne stånd yttradt. 

Herr borgm. Boberg och herr bgm. Uggla påstodo, at som redan ståndet 

kommit öfwerens at nyssn:de ärende skulle blifwa det första at tagas 

under öfwerwägande, så borde aftahl hållas, hälst det wore ett angelägit 

måhl och icke allenast hos 2:ne, utan hos alla 4 stånden warit före. 

Herr borgm. Renhorn förmente, at widare fråga rörande riksdagens 

flyttande nu mera icke hade rum, sedan den quæstion genom för sig 

gången votering redan wore slutel. afgord. Hwarpå herr bgm. C. G. 

Boberg begärte, at proposition måtte göras, om denna saken nu först, 

och fram för någon annan skal företagas. 

Herr borgm. och tahlman sade sig förklara til protocolls, at han som 

tahlman icke ser sig kunna göra en sådan proposition, samt om sådant 

skal å nyo tagas up, som genom votering en gång är afslutadt, och således

1752 den 25 april 191 

ang:de riksdagsordningens 1 16 § bör anses för hela ståndets slut. Och bad 

herr borgm. och tahlman at de som nu göra detta påstående wilja wisa, 

hwad lag som sådant tillåter. 

Herr borgm. Boberg sade sig icke finna det wara någon påfölgd, at för 

det 16 § riksdagsordningen 2 säger, at hwad de mästa rösterne wed en föregången 

votering fallit uppå bör anses för hela ståndets slut. Ståndet ju 

ändå, enär andre skähl sig förete, ånyo kan uptaga och skärskåda, en sådan 

genom votering afslutad sak, ty med de orden, anses för hela ståndets 

beslut, wil icke annat säga, än at hwad pluraliteten under skedd votering 

fallit på, anses sedermera såsom hade ståndet om en sådan sak unanimiter 

öfwerenskommit. Nu hade man åter därpå flere exempel, at månge 

måhl, som en gång unanimiter warit afgorde, likafult å nyo kommit före, 3 

samt at ståndet då ändrat sin mening och som herr bgm:ns tanka således 

ett genom votering faststäldt slut icke wore mera betydande, än enär ett 

mål unanimiter utan votering, blif:t afgordt, så förmodade han, at ingenting 

kunde hindra med mindre sak 4 kunde tagas under ytterligare deliberation, 

hälst här icke wore tankan, at införa hwad förut blifwit afgordt, 

men at i wänlighet öfwerlägga om någon jämkning härutinnan skie kan. 

Herr bgm Renhorn: Lagen säger uttryckel:n at hwaruti disput warit, 

och saken genom votering blifwit slutadt, kan och bör icke ändras, och 

så mycket mindre tycker mig denna sak nu widare kan omtalas, som herrarne 

behaga påminna sig, at detta ståndets slut war så solennt, at wi därom 

lämnat de öfrige stånden dehl genom deputerade. 

Således ser jag icke huru samma pluralitet, som sidsta gången deciderade 

saken nu kan med wåld twingas at gå emot sin tanka. Jag säger med 

wåld, ty med lag kan det icke skie. I alla tider har ståndet warit ganska 

angelägit därom, at låta det slut wara ståndande och fast, som genom votering 

blifwit afgiort, och hwarpå jag får citera et märkel:t exempel uti 

Lohiske sterbhusets och fru Debesches disput om interessentskap uti 

sockerbruket. Uti den saken stadnade borg.ståndet uti vota paria. Afl. 

justitiarien Ekman och jag woro då af differente tankar: Det ömmade 

oss, at voteringen så kommit at utfalla. Jag förestälte therföre en och annan 

gång mine betänkligheter därwed inför ståndet, och besynnerligen 

den omständigheten, at en uti vota paria utfallen votering betoge ståndet 

dess röst, såsom et ibland de maktägande stånden; men feck altid til 

swars, at ingen ting så mycket kunde hielpas, utan at hwad en gång wore 

voteradt öfwer, det borde wara och bli oryggeligit och fast ståndande. 



2 Se föregående not. 

3 I marginalen: Saker sedan sidstl. riksdag d:o b:gsfiscal den. 

4 Läs: saken.

192 1752 den 25 april 

Skulle ock ståndet wed sådanne tilfällen hafwa någon gång ändradt 

dess tankar, så har ståndet då warit rådande af tankan at pluraliteten 

måst ändrat sig; men nu en annan sak. Quæstion är så afgiord och resolutionen 

så lagakraftwunnen at den icke kan återuptagas, så länge en 

enda theremot protesterar. Jag will inte tro, at någon af wåre medbröder 

är, som således wil göra någon ny lag, och förklarar mig slutel. at jag på 

mitt sät wil ingå i denna saken och tyckes mig, at den som nu biuder til, 

at ändra hwad så solennt blif:t afgordt, icke borde få göra en sådan proposition 

utan at först erlägga 7 à 8 t:r guld i wed:pgr, ty den kostnaden 

finge riket i det minsta wedkännas, om ståndet ändrade sin förra tanka. 

Herr bgm. Renhorn begärte ytterligare at för desto bättre uplysning 

skull, honom måtte wara efterlåtit at utur de förre protocollerne uplysa 

passagen ang:de den förut nämde sockerbrukssaken. 

Men herr bgm:n Uggla begärte, at icke den nu påbörjade discurssen 

måtte genom någon läsning bli interrumperad, och at för öfrigit hwar 

och en wille föra sit tahl, och yttra dess tankar med sacktmod och utan 

at stöta den ena den andra, el. förhindra at ju hwar ock en må få frihet at 

som riksdagsman säga dess mening efter sin bästa samwetes öfwertygelse. 

Uti herr bgm:ns tanka wore det 2:ne omständigheter, som nu lämna 

anledning at taga saken före under ytterligare öfwerwägande: Först i anseende 

därtil, at en och annan af ståndets ledamöter, då voteringen sidsta 

gången skedde, sig därifrån aldeles undandragit, til dess de först fåt 

närmare lius och uplysning af hwad wed de förre riksdagarne uti denna 

quæstion passerat. Dessa anteacta woro icke el. af större widlyftighet än 

ju ståndet ännu kunde låta framtaga och uplysa dem. För det andra, hade 

2:ne stånd stadnat emot 2:ne, och wed så fatte omständigheter wore ju 

all skälig anledning, at se til hwad slags jämkning kunde äga rum. Herr 

bgm:n sade det åtminstonne han efter bästa samwette icke annat fatta 

kunde, och at han härwed icke hade annat afseende, än rikets och det allmännas 

bästa, äfwen som han borde hysa samma billiga tanka om alla 

ståndets wärda ledamöter. 

Herr rådman Stenström sade at han fant, det denna saken nu wille 

börjas med samma ifwer och hetta, som förra gången, han bad därföre, 

på samma sätt som herr bgm:n Uggla, at ståndets ledamöter wille i stillhet 

och med kallsinnighet handtera dette måhl, samt at han för dess dehl 

nu som förra gången endast förbehöllo sig, at innan någon widare discurs 

härom blir förd, de begärte protocoller och förra riksdagshandlingar 

denna quæstion rörande måtte blifwa intagne och upläste, efter dessförinnan 

han icke såge sig i stånd at kunna yttra sig uti denna saken. 

Herr bgm. Lönbom: Här åberopas lag, som skal förbiuda, at upptaga 

hwad förut genom votering blifwit afgort; men jag måste tilstå at jag icke 

finner något ställe, som stadgar, el. förbiuder, at ju en afgord sak enär

1752 den 25 april 193 

nya omständigheter förekomma, må komma under ytterligare deliberation. 

All lag bör ju wara grundad på skähl och sundt förnuft, och kan jag 

icke någon annan antaga, än den jag finner wara tydel. begripl. och klar; 

jag är hitkommen, at tro på egen öfwertygelse, men icke på andras tro 

och tanka. 

Under denna discourssen anmältes och inkommo 2:ne deput:de af 

bondeståndet och recommenderade ytterligare til ståndets benägna afgörande, 

hwad bondeståndet genom dess afgifne extr:m prot:i påmint, 

ang:de wahrgerningsmanskapet, som landt- och siöm.deputation tagit på 

en foth och skyldighet. En och annan af bondeståndets ledamöter hade 

i dessa dagar fådt bref från åtskillige orter, at wederbörande härutinnan 

förfara med executionstwång, så at på ett ställe skola både son och måg 

blifwit skrifne. 

Herr bgm. och tahlman försäkrade, at så snart högl. r. och ad:s yttrande 

inkommer skal saken af borgareståndet företagas, och förmodel. til 

det ärbara bondeståndets nöje. Herr bgm. och tahlman sade sig i går hafwa 

påmint härom, då samtel. tahlmännen warit tilsammans och at så nyttigt 

i gemen den anstalten ang:de wahrgierningsmanskapet wore, så 

beklagligt wore tillika, at hwad man af fri wilja sig åtagit, skulle exequeras 

så illa, och i stället för at saken kunde tagas på et beqwäml:t och lätt 

sätt, den nu blifwer med hårdhet handterad. 

Herr bgm:n Lönbom continuerade än widare, och förmente at wed förekommande 

måhl hos riksens ständer, en ledamot borde äga samma 

rätt som när en part gör exception inför dommaren om fleras hörande i 

saken. Herr bgm:n gorde wäl ingen observation öfwer hwad wid sidste 

voteringen händt; men som då så många påstådt, at få höra anteacta, och 

de samma det ännu påstå, så såge han, för dess dehl icke hade som hindrade, 

at ju de kunde få niuta den hedern at höra det för sig för sig upläsas 

i ståndets rum. 

Herr bgm. Kock påstod, at nu mera wore olagligit at wilja rifwa up en 

sak, som redan genom votering slutel. wore afgord, och i följe 16 § i 

riksd.ordningen borde anses för hela ståndets slut. Ett sådant procedere 

wore altför äfwentyrligit och skulle medföra den bedröfl. och skadel. påfölgder, 

at på samma sätt och grund skulle ock alt annat, hwad riksens 

ständer en gång afgort, kunna åter uptagas och kastas öfwer ända. 

Herr rådman Ammelberg: Alt hwad nu å andra sidan anföres, är detsamma 

som omtaltes då saken sidsta gången war före, och genom votering 

afslutas. Många af dem, som då icke wore med pluraliteten skulle 

jag tro nu hafwa betänkt sig, men aldraminst wilja exponera ståndets heder, 

och rifwa up, hwad en gång så solennt blifwit afgiordt. Wil någon för 

sin egen curiositet se de förra acta står det honom ju fritt. Här talas om 

process wed domstolen: Ingen dommare om han ock begådt nullitet, kan

194 1752 den 25 april 

därföre häfwa el. ändra sin egen resolution, och at skylla ståndet för någon 

olaglighet, det lär icke taga lag. 

Riksdagsordningen 1 bör ju af oss alla ansees som en oryggel. och fundamental 

lag, och som icke står i wår makt at ändra. Wi hafwa icke allenast, 

som nu ganska ofta af en och annan är wordet nämdt, genom 

votering afgordt saken, i följe hwaraf det bör anses för hela ståndets 

oryggel. beslut, utan hwad mer är, wi hafwa lämnat de öfrige resp. stånden 

dehl däraf, och recom:dt wår tanka til bifall. Således är i mitt sinne 

långt anständigare och med ståndets heder mera öfwerensstämmande, 

at wi genom deput:de til de andre stånden ytterligare anmoda dem at de 

wilja jämka sig til wår tanka, än at rifwa up och omgöra hwad wi wälbetänkt 

och på goda skähl gordt, och hwarföre icke en andra af samma pluralitet 

nu wil sig begifwa. Jag kan således icke undgå at säga, at om nu 

någon wil å nyo rifwa up denna saken, så kan det med skähl kallas et 

wåldsamt steg, efter som det är emot lag. 

Herr bgm:n C. G. Boberg beklagade at då man proponerar, at en sak 

ehuru förut afgord, likwäl i anseende til en och annan sedermera förekommen 

omständighet måtte komma under närmare öfwerwägande, 

endast för at se, om någon jämkning kan äga rum, at då en sådan caractere 

därpå skal få sättias utaf den ena och andra och hwaröfwer han förbehölt 

sig, at wed detta protocolls justering få göra dess påminnelse. 

Herr bgm. wille nu endast blifwa wed sielfwa saken, och då wisste han 

icke annat, än han ju så talte, och med den wördnad för herr bgm:n och 

tahlman, samt med den anständighet i anseende til sit gorde yttrande, 

som wederbort. Ingen wore ännu född el. kunde födas, som han håller 

god nog, för at cassera honom och dess upförande som riksdagsman. Det 

hwarken kunde el. wille han tillåta: Han påstod och begärte, at någon 

wille wisa honom den § el. det stället i lagen, som hindrar at ju icke en 

sak, fastän afgord, likafult då andra omständigheter sig förete, kunde hos 

riksens ständer komma under ny deliberation. Som fri riksdagsman ägde 

han rättighet, at wed sådane tilfällen oförskräkt och utan andras påminnelser, 

yttra dess tankar. Han hade ännu aldrig hördt annat, än en sak, 

som denna, och hwilken icke änu wore expedierad, i anseende til bondeståndets 

sednare inkomne yttrande, utan twärt om nu under consultation 

hos alle riksens ständer, ju kunde företagas, och komma under 

närmare ventilation, huru wida någon jämkning därwed kunde skie el. 

icke, och hwilken öfwerläggning bättre och med mera nytta kunde skie i 

ståndet än at då 2:ne stånd stadnat emot 2:ne, lämna saken til expeditionsdeputation, 

och ställa den i äfwentyr. 

1 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes ständers Riksdags- Ordning 

författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.

1752 den 25 april 195 

Herr bgm. hade ömhet för Stockholms stad, äfwen ock för de andre 

städerne i riket, icke så långt, at ju han ock bordt i synnerhet tänka på 

det, som äfwen kunde lända det allmänna til gagns och nytta, och hwilket, 

men icke något annat, wed detta tilfälle, wore h:r bgm:ns egentel. 

syftemåhl och afseende. 

Således kunde ingen sägas lida, genom den af herr bgm. skedde propositionen, 

han hade endast talt om, at man skulle se til, om någon jämkning 

kunde wara mögl., wore pluraliteten då däremot, som förra gången, 

så wore saken därmedelst deciderad, hwarom icke borde ju hwar ock en 

få niuta samma frihet, som hwar dommare äger, näml. at få ändra sin tanka 

så länge och in til dess expedition i saken skedt. 

Herr rådman Blom påstod, at som man klart ser, at samma pluralitet, 

som förra gången deciderade saken, nu icke wil ingå i något widare öfwerwägande, 

så såge han icke hwarföre längre härom behöfwes at discurera, 

utan at härmed nu kunde aldeles uphöras. 

Herr borgm. Renhorn sade det nu wore nog och mehr än ofta omnämdt 

ehuru denna sak blifwit afgord, och at i följe theraf ingen widare 

ändring kunde äga rum, så mycket mindre som det icke kunde sägas, at 

hwarken präste el. bondestånden anfördt någre nye skähl, äfwen som nu 

icke el:r i ståndet blifwit nämdt om andre omständigheter än den, som 

framfördes, när saken afgordes, och at om honom blefwe tillåtit at få läsa 

upp en passage utur förra riksdagsprotocollerne, skulle ståndet theraf få 

inhämta, hurusom den som nu är därföre, at å nyo uptaga en genom votering 

afgord sak, då haft en hel annan tanka och öfwertygelse. För öfrigit 

kunde herr bgm:n berätta, at så litet han för dess dehl nu blefwe warse 

någre andre och nya omständigheter i denna sak, så mycket hade han 

hördt ryktet gå, at den ena på gator och gränder sökt intala den andra, ja 

så långt, at wakten på Stortorget wore i stånd at därom lämna underrättelse 

om så skulle behagas, och sanna det samma och hwarom han förmente 

och äfwen påstod, at undersökning skie borde. 

Herr handelsman Rothstein sade sig så mycket bättre kunna intyga 

det samma, som han wed det tilfället blif:t hårdel. öfwerfallen och bemötter. 

Herr bgm Renhorn sade sig likwäl för denna gången wilja gå denna 

händelse förbi, och endast förnya sin begäran om det nämde protocollets 

upläsande, på det ståndet måtte se, huru underl:t likwäl en och annan 

gång tilses, och huru man efter tiderna ändrar en tanka, och blir före det, 

man tilförene aldeles warit emot. 

Herr rådman Kerrman: Nog har jag också hört, at denna saken åstadkommit 

mycken rörelse och at den ene sökt öfwertala den andre, men 

det bör ju likafult wara mögligit, at wi med stillhet och i enighet talas wed 

härom. Så mycket som hittils blifwit discurerat, så har jag icke hört en 

enda omständighet omnämnas, som kan anses för ny, utan hafwa alla de

196 1752 den 25 april 

considerationerne nog blifwit omtalte, då saken förra gången afslöts. 

Och wed så fatte omständigheter ser jag icke den minsta anledning el. 

något skähl, at nu å nyo företaga denna quæstionen; åtminstone begifwer 

jag mig för min dehl icke därtil. Skulle därföre några i ståndet wilja 

wara af annan tanka än pluraliteten då war, och ännu är, så ser jag icke 

annat, än at den får göra ett borgarestånd a part. Men jag låter mig icke 

twingas emot lag, och som jag då war för samma pluralitet som nu, så låter 

jag mig icke det ringaste afpruta, utan påstår, at därwed bör förblifwa, 

som gordt är. 

Skulle ifrån de andre stånden något nytt skähl komma, så blir det då 

en sak för sig. Måhlet som mig är berättadt, är äfwen före i de andre stånden, 

wi kunna ju först afbida deras utlåtande. 

Herr rådman Malmsten: Jag är nu som förra gången okunnog i saken, 

jag begärte därför då, och önskar äfwen nu, at anteacta måtte upläsas. 

Jag tykte, at då förra gången det nekades, skedde det icke methodice 

men det är en annan sak, om herr bgm:n och tahlman gör den declaration, 

at det är emot lag, at widare företaga detta måhl, så kan ock det blifwa 

proposition. 

Herr justit:n Faxel: Förra gången då denna sak blef afgord, kom jag efteråt 

in, och hörde en dehl säga, at de icke kunnat ingå i någon deliberation, 

förrän efter deras begäran, förra riksdagarnes handlingar til 

närmare uplysning blifwit upläste. Som jag nu inför Gud och efter bästa 

samwete kan betyga, at jag tror mig wara skyldig at fullkoml:n känna en 

sak, innan jag kan därutinnan yttra min mening, så ser jag ock mig föranlåten 

at nu wed detta tilfälle göra hos det högt:de ståndet samma begäran 

at på det jag med flere måtte få full uplysning i saken, det oftan:de 

acta måtte först få intagas och för hela ståndet upläsas. Då men icke förr 

är jag i stånd at cognoscera saken. I allmänhet kan jag wäl se så mycket 

förrut, at begge alternativerne ymsom medför en och annan betänklighet; 

men därhos wet och ser jag det helt wist, at den grundlagen, som säger 

at riksdag icke bör stå öfwer 3 månader aldrig blif:t hållen, och at det 

är ett ganska stort och wiktigt skähl, hwarföre saken bör noga granskas, 

ty landet klagar och det med skähl, som icke annars kan, än genom desse 

långe riksdagar utmärglas. Stockholms stad har emedlertid nyttan, och 

de andre städerne böra icke el:r wara därifrån uteslutne. 

En sådan consideration gaf mig sidsta gången anledning at anhålla, 

och feck då det benägna swaret at straxt efter bewillningen skulle denna 

saken bli under öfwerwägande företagen, hwad jag nu för min dehl trodt 

böra påminnas, dixi & salvavi. 

Herr borgm. Uggla: Här tyks icke så mycken lång disput behöfwas. Sedan 

2:ne stånd stadnat mot 2:ne, så håller jag före, rätta quæstion böra 

bli, om ståndet wil ingå i någon jämkning el. icke. Den proposition har 

icke förrut kunnat resultera, och däröfwer begär jag för min dehl, at h:r

1752 den 25 april 197 

bgm:n och tahlman wille göra proposition, näml. om wi skola gå in i någon 

jämkning el. ej? Jag ber för det öfrige på det bästa, at icke wi tala 

hwarandra til med häftighet, el. kasta swåre beskyllningar den ena den 

andra til last, utan att alt må skie med stillhet och saktmod, utan förwitelse, 

hälst wi böra hysa om hwarannan den billiga tanka, at ingen af oss 

är, som icke talar efter sit samwets bästa öfwertygelse. Skulle icke det 

högdt:e ståndet wilja bifalla til nyssn:de proposition så hemställer jag om 

icke då proposition kunde bli efter den idée som herr Malmsten nyss talte, 

näml:n at som herr bgm:n och tahlman finner at saken icke kan å nyone 

uptagas, så kan det blifwa proposition. 

Herr rådman Stenström begärte at herr borgm. och tahlman wille genom 

tilgörande proposition så laga at man nu kunde komma ifrån en sak, 

hwaröfwer så länge blifwit discurerat, och at som hos alla de 3 öfrige 

resp. stånden de omnämde och begärte acta blifwit upläste, at äfwen detta 

ståndets ledamöter måste niuta samma förmohn til godo. 

Herr borgmästaren Finerus: När saken första gånge war före och afgordes, 

war jag icke tilstädes, således kan jag icke röra wed en sak, som 

redan en gång för alla är afgord, och hwilket jag nu mera anser för mig 

som en lag. Jag har wäl sidsta riksdag warit af annan tanka, men blef då 

fullel:n öfwertygad därom, at hwad en pluralitet gordt, om ock någon 

formalitet therwed wore förbigången, det bör icke desto mindre blifwa 

ståndandes, och skulle det få rifwas up, gofwe det tillika saken det anseende, 

som wore någon förut föreluppen malversation därtil ordsaken. 

Och det böra wi wed detta tilfälle så mycket mindre gie minsta anledning 

til, som wi äga den förmohnen, at hafwa til tahlman en hedersman, som 

til alla dehlar därwed fullgordt sin skyldighet, som warit en wärdig, och 

jag får lof at säga en ibland de wärdigaste män i denne regering som aflagt 

prof af owäld och et manligit hierta, och wed flere tilfällen wisat, at 

han fådt samt wäl nyttiadt det honom förlänte pund til rikets så wäl som 

detta stånds nytta, heder och gagn. Jag kan wed detta tilfället icke undgå, 

at härom nämna, ehuru det icke nu egentel. warit under fråga, men orsaken 

som föranlåter mig härtil, och hwarföre jag icke trodt mig kunna 

undgå, at mig således yttra, är den, at det gies en hoper folk utom ståndet, 

hwilka obudne welat uphäfwa sig för förmyndare och rådgifware, 

samt tala på det sättet, som hade den sidsta voteringen icke för sig gådt 

på sätt som wederbordt, och det dem skedt för när, som påstådt men icke 

fått rådrum at få se och höra de begärte acta upläsas, med mera dylikt. 

För öfrigit, ber jag, som h:r bgm:n Uggla, at wi med inbördes förtroende 

och kärlek handtera och öfwerwäga de här förekommande måhlen, icke 

rifwa up, hwad en gång afgort är, men wäl jämka oss med enighet å ömse 

sidor, åtminstone skal jag för min dehl taga mig wahra, för at icke röra 

någon med anstötel. tilmählen.

198 1752 den 25 april 

Herr rådm. Gother: Då sidsta gången denna saken war under öfwerwägande, 

skedde det på en af bondeståndet då gifwen anledning och då 

war ventilation samt fördes skälen mot och med i anseende til den frågan, 

om nästa riksdag skulle bli här i staden el. i Nor:kpg; men i anledning 

af prästeståndets sedermera lämnade yttrande är icke quæstion nu 

mera den samma. Nu är frågan antingen nästa riksdag skal hållas här i 

staden, el. på någon annan tiänl. ort i riket, el. ock som saken sålunda har 

fådt et helt annat skick, så tycker jag för min dehl, at så mycket lättare 

kunde wara, at gå in uti någon sådan jämkning, som nu blif:t omnämd, 

hwilket icke kan wara mera olagl:t begärt, än at wi i början af riksdagen 

ändrade oss i anseende til Kgl. Ms:t:s nåd. proposition rörande riddarorden. 

1 

Herr rådm. Ammelberg: Om det skulle wara ett skähl at rifwa up en 

sak, hwaröfwer man en gång voteradt, at en el. annan dragit sig undan 

voteringen, hwad besynnerl. påfölgd skulle det icke medföra? Det skulle 

kunna draga ut en riksdag i ewinnerl. tider, och lycklig wore då endast 

den, som finge sin sak afgord den sidsta dagen; ty riksdagens slut hindrade 

då, at den icke kunde å nyo rifwas up och åter omgöras. 

Alla frie regeringar såsom til exempel i Engelland, tillåta aldrig att en 

gång fattadt slut får til nytt afgörande åter uptagas. Och kan något slut 

wara lagligare, än det som genom en ordentel. och laga votering utfallit, 

och kan et slut wara mera expedieradt el:r publiceradt, än då det skedt, 

som med detta, at ståndet genom en ordentel. deputation det samma de 

öfrige resp. stånden kundgordt. För öfrigit och hwad angår den af herr 

Gother omtalte skillnaden emel. frågan nu och förra gången, så kan jag 

för min dehl så mycket mindre medgie el. bifalla dess tanka därutinnan, 

som det icke kan wara ståndet okunnigt at ehuru Nor:kpg:s stad då nämdes 

så sträkte likwäl discurserne sig i gemen til all flyttning ifrån Stockholm, 

och de därwed anförde betänkligheter grundade sig endast därpå 

at all sådan flyttning til ehwad ort, wore dehls kostsam, dehls omögl., 

dehls äfwentyrlig. Herr borgmästaren Ugglas påminnelse åter, at wi borde 

se til, huru wi kunde jämka oss med bondeståndet, gier mig at hemställa, 

om icke det wore med ståndets heder wärdigare, at då intet någon 

ny omständighet emelan kommit, som kan sägas gie oss minsta anledning 

at ändra wår förra tanka, at då ståndet häldre genom nye deput:de 

anmodar de andre stånden, at foga sig til detta ståndets en gång yttrade 

och på god grund sig stödiande yttrande. 

Ang:de de begärte acterne til genomläsande, så har det stådt hwar ock 

en fritt at dem i cancelliet läsa, och är nog förut på the omständigheterne 

swarat. Och at ståndet jämkadt sit en gång yttrade mening ang:de riddarorden 

kan icke til detta tilfälle wara lämpeligit, så wida den ändring 

1 I marginalen: Bäckerstedt.

1752 den 25 april 199 

skedde, utan en enda motsägelse och i följe af alt detta hemställa sig nu 

om icke herr bgm. och tahlman kunde göra den proposition, at wi på sätt 

som sades afsända deput:de til de öfrige stånden. 

Herr bgm. C. G. Boberg: Jag går aldeles förbi den proceduren, som en 

af ledamöterne nu brukat, at wilja ingå och nämna om uti hwad tanka 

man kunnat wara under de förflutna tider och riksdagar. Ändras någon 

tanka, så är endehls en och samma sak icke altid af lika beskaffenhet, 

den minsta olika omständighet gör då ändring, utan dess, skulle man ock 

wärkel. ändra sin mening, så är det ett tekn, at man icke är enwis och intagen 

af prejugés. Det märkes at man endast blir wed sit samwettes öfwertygelse, 

utan afseende på något annat. Jag tror ock, at om man skulle 

nagelfara alla riksdagsprotocollen skulle man nogsamt finna, huru både 

den ena och andra kunnat ändra sine tankar; men jag wil nu endast hålla 

mig wed saken. 

Jag påminner mig, at när bondeståndets deput:de i går woro här, lofwades 

at deras tanka skulle ytterligare skriftel. inkomma genom extr:m 

protocolli, jag ber således, at det måtte upläsas; man bör ju på en höflig 

fråga lämna ett anständigt swar, och det kan icke kallas olagligit el. owärdigt, 

at då anledningen är gifwen af helt stånd, å nyo under deliberation 

en sak företaga, i synnerhet när jag lägger den omständigheten därtil, at 

en dehl för sit samwetts skuld och såsom icke ägande fullkoml. lius i saken, 

icke kunnat ingå i den sidsta voteringen och som hos alla de öfrige 

stånden anteacta blif:t upläste, så håller jag för bäst wara, at det ock här 

ske måte. 

Herr bgm. Lang: Herr rådman Ammelberg har redan sagt det mästa 

jag tänkt andraga. Wed alle riksdagar har detta högdt:e ståndet warit 

ömt och angelägit therom, at lagarne måtte noga i akt tagas och hållas: 

Det förmente och påminte herr bgm. och tahlman om i början af riksdagen, 

och som jag nu finner, at i följe af 16 § i riksdagsordningen 1 , som är 

tydel. och klar, ingen ändring kan el. får göras, uti en sak, som genom votering 

blif:t afslutad, och för hela ståndets slut bör ansees, så kan jag icke 

el:r begie mig til sakens å nyo företagande, men wäl at en sådan beskickning 

må skie til bonde och prästestånden, som h:r rådman Ammelberg 

nyss proponerade. Och hwad angår det åberopade exemplet om saken 

ang:de riddareorden, så utan det at nyss therpå är swarat, får jag lägga 

det därtil, at h:ne behaga påminna sig, at herr bgm:n Kock med flere, då 

begärte at ordensreglorne först til lius i saken skulle uplysas, men då pluraliteten 

af ståndet icke fandt det nödigt, så måste det därwed förblifwa. 

Herr bgm:n Kock: och af wördnad för pluraliteten måste jag ock därmed 

wara nögd. 



200 1752 den 25 april 

Herr bgm. Renhorn: Det kan icke förnekas at ju bondeståndets extr. 

prot. må upläsas men hwad jämkning angår, så kan ingen annan lagl. 

jämkning äga rum än at den som icke förra gången warit af pluralitetens 

tanka, nu wil bli därwed, men icke at rifwa up, hwad som pluraliteten en 

gång gordt, och icke wil ifrån gå, hwilket wore en olagl. actus, och icke 

compatibel med ståndets heder som altid bör hålla sig innom lagl. 

skrankor. Finnes någon som wil hafwa annan jämkning så kan han den 

göra, men jag med de öfrige mine camerater, som warit af sidste pluraliteten 

göra det icke. 

Härpå upl. bondeståndets extr. prot:i. 

Herr borgm. Renhorn: Härutaf finna wi nu klarl., at inga nya omständigheter 

el. skähl äro anförde, fölaktl. 1 hwarken wil el. kan jag begifwa 

mig, och som för öfrigit herr tahlmans eed stödier sig på lagen, fördenskuld 

är jag och säker at ingen proposition emot ett lagt slut kan göras. 

Herr bgm. Uggla: Nu tyks mig så mycket mera wara anledning, at öfwerwäga 

om någon jämkning kan skie, sedan bond.ståndets tanka är 

blefwen upläster; det sker ju ofta, at riksens ständer kunna sielfwa ändra 

och jämka hwad de förra riksdagarne kan wara gordt, och på det man så 

mycket mera må äga öfwertygelse hurudann jämkningen må kunna bli 

så hemställer jag om icke acta så wäl wed 1734 som 1743 åhrs riksdag 

kunde framtagas och upläsas ty som wi äro i stånd och än berättigade at 

jämka oss, om wi det wilja, så få wi då så mycket bättre kundskap, hwad 

mehr el. mindre skähl må wara därtil. 

Herr rådm. Stenström begärte at protocollet först måtte justeras, då 

saken blef förra gången afgord. 

Herr bgm. C. G. Boberg sade at han skulle wara af samma tanka, i fall 

tiden icke redan wore förliden, och om icke sedan protocollet wore justeradt, 

det ändå wore lika när, utan hölle han före, samt påstod, at proposition 

måtte göras, om bondeståndets extr. prot:i el. hwad däruti 

omröres, skal komma under närmare deliberation. Säger pluraliteten 

Nej, så blir det därwed. Hwarom icke finge man sedan gå in i sättet. 

Herr rådman Ammelberg: Saken tycker jag bäst och snarast wore hulpen, 

om deput:de afgå til de andra stånden, på sät, som jag haft den 

ähran at föreställa, det torde då hända, at the kunde foga sig med detta 

högt:de ståndet til en och samma tanka. Och som nu nyss nämde pluralitet, 

så får jag lof at påminna, at flere nu icke äro för denna sakens uptagande 

å nyo, än som förra gången woro emot pluraliteten och således 

nu endast idissla, hwad då redan war under fråga och ordentel. afgiort 

blef. 

Herr bgm. Boberg påminte, at detta sidsta ordasättet icke wore lämpligt 

wed annat tilfälle än då man talar om fänad el. boskap; men herr 

1 Läs: följaktl.

1752 den 25 april 201 

borgm. Renhorn förestälte at det är et brukel:t ord, som äfwen hörer retoricen 

til, och med anständighet kan brukas enär man wil betyda at man 

återhämtar sådant tahl och sådane skähl, som redan blifwit öfwerwägde 

och förklarade. 

Herr borgm. Uggla: Hela ståndet lärer wäl finna at bondeståndet bör 

undfå swar, på deras proposition, således bör wäl det bli första propositionen; 

at göra det på sät, som nu nyss blif:t proponerat, tyks wara nog 

twärt och trubbogt. Jag är för öfrigit icke kär i min mening, och således 

wil jag upskiuta med mit yttrande til dess wi först fåt höra anteacta, hwarefter 

man sedan kan wara färdig at se i hwad slags jämkning man kan 

ingå. 

Herr borgm. C. G. Boberg: Jag finner för min dehl, det wore öfwerenskommande 

med lag och riksdagsordningens 1 13 § samt med anständighet 

och wänlighet stånden emel. at då ett stånd proponerar något, 

däruppå detsamma ett wänligit och höfligit swar bör lämnas. Således ber 

jag wördsammast, at det nu måtte bli proposition om bondeståndet skal 

få swar och hurudant? och finner ingenting kunna hindra denna begäran. 

Herr borgm. Renhorn: Ingen är som nekar at ju bonden bör få swar, 

och förmodar jag ock at det är ganska lätt gort och snart kan skie; ty när 

det consideras, at saken en gång genom votering är afgord, jämkning 

proponerad, men på ståndet gordt af den förra pluraliteten at icke någon 

ändring må skie uti det en gång lagl. fattade slutet, så följer därutaf 

at bondeståndet icke kan få annat swar, än at borgarståndet förblifwer 

wed thess en gång yttrade tanka. At lämna sådanne swar ifrån det ena 

ståndet til det andra, är en gammal wahna, och kan icke uptagas ell:r ansees 

för mindre aktning, el. för någon owänlighet. Skal ock äntel. någon 

proposition göras, så kan ingen annan äga rum, än den: Om borgareståndet 

enhälligt och af fri wilja, nu wil gå ifrån det slut, som redan genom 

votering blifwit afgordt. Hwarmed herr rådman Amelberg 

förklarade sig ense. 

Herr borgmästar Cervin: Jag har redan förra gången yttradt min mening, 

näml. at jag wore ense med det, som wed 1734 åhrs riksdag ang:de 

denna quæstion blef afgordt, och at jag håller före det lände så til allmän 

som enskylt nytta. Icke har jag för min dehl haft någon tanka före at åter 

rifwa up, hwad som sidst blef afgordt; men som här nu talas med så 

mycken ifwer, och det wil tagas som en aldeles ostridig rättighet, at icke 

det bör ändras som en gång genom votering är afgordt, så får jag berätta, 

at nog har likwäl det händt ofta tilförenne. Det är nog icke el:r emot, om 

de begärte acta blifwa upläste, för min dehl äger jag nog kundskap om 



202 1752 den 25 april 

saken, och i anseende därtil förklarade jag, som nyss sades, min tanka redan 

förra gången. 

Herr borgm. C. G. Boberg förklarade sig ock wara nögd, at först proposition 

blir om saken skal företagas el. ey. Mig tyckes för öfrigit, at om 

swaret blir til bondeståndet på sät som herrar borgm. Renhorn projecteradt, 

så blir det mindre wänligt, skal swar bli, så bör därom först wara wäl 

öfwerlagt. 

Herr Forssman: Det högt:de ståndet täks påminna sig, at jag icke långesedan 

anhöl om recommendation för en min stads 1 ansökning, men 

feck då til swars, at saken redan wore unanimiter afgord, nu som här talas 

om at åter uptaga en förr afgord sak, så ber jag, at jag får iterera min 

förra på stadens wägnar gorde ansökning, och at proposition må giöras 

om icke samma min ansökning måtte komma under ny deliberation, eftersom 

den warit först och innan denna sednare saken hos det högt:de 

ståndet anmäld. 

Herr borgmästaren och tahlman: Ifrån första stunden jag hade den hedern 

at emottaga thalmannens ämbetet, 2 har jag ombeflitadt mig at heligt 

och noga i akt taga, det som min aflagde eed mig ålägger, samt fram 

för alt annat at mig til noga och oförskräkt efterlefnad ställa rikets faststälte 

regeringsform 3 och öfrige fundamentale lagar. Jag har ock ombeflitat 

mig at på alle ställen och wed alle tilfällen förswara rikets och detta 

ståndets heder. Jag har trodt at sådant fordrade min egen heder och skyldighet. 

I följe af alt sådant tilkommer det mig ock at äga noga upsikt och 

wård, at hwart och ett måhl redel. och ordentel. proponeras och i den 

ordning öfwerwägas och handteras som lagarne innehålla. Jag har redan 

declarerat, at som 16 § riksdagsordningen 4 tydel. stadgar at hwad genom 

förutgången votering blifwit afgordt bör anses för hela ståndets beslut 

och ingen bokstaf i lagen finnes, som tillåter, at ett sådant fattadt slut kan 

å nyo uptagas el. ändras, utan at ståndet gemensamt därom är öfwerens; 

så kan och bör jag icke göra en sådan proposition, som nu i förewarande 

sak begärs. Jag påstår för det öfrige, at jag under hela denna riksdag fört 

en så ostrafl. conduite at på ehwad ställe, wore det ock det första som 

derom talas, är jag oförfärad ty mit samwette är rendt och obefläckat. 

Hwad här förut nämndes therom, at i början af riksdagen ståndet ingådt 

uti någon ändring i anseende til Kgl. Ms:t:s nåd. proposition ang:de riddareorden, 

så böra alle resp. ståndets ledamöter kunna wittna med mig, 

at då samma sak och quæstion förekom, proposition skedde, huruwida 

ståndet wille jämka sig til r. och ad:s sedermera inkomne yttrande, på- 

1 Södertälje. 

2 Läs: ämbete. 


4 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl Maj:ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning 


1752 den 25 april 203 

minte jag uttryckel., at ingen ändring kunde proponeras uti en sådan sak, 

och som ståndet förut genom votering afgort, så framt det icke skedde 

enhällel:n och med gemensamt samtycke. 

Herr bgm. C. G. Boberg: Jag tillåter inte, at jag skal hetas hafwa talt 

emot fundamentele lagar och riksdagsordningen. Det går mig, och hwar 

och en för när, som redan yttradt oss, at anledning och skähl wore, at 

taga frågan om riksdagens flyttande under närmare deliberation, sedan 

bondeståndet gifwit oss därtil all anledning. Jag förklarar å nyo, hwad jag 

förut nu ofta gånger uprepat, det jag för min dehl icke finner något ställe 

i lagen, som förbiuder at å nyo, på gifwen skäl. anledning å nyo taga en 

förut genom votering afsluten sak, under ytterligare öfwerwägande och 

at det så ofta åberopade lagens rum 16 § af riksd.ordningen aldeles icke 

kan wara däremot, som endast förklarar at hwad pluraliteten genom 

skedd votering decideradt skal anses för hela ståndets beslut, det wil i 

mit sinne icke säga annat, än at det skal anses lika fast och gällande, som 

wore saken unanimiter och utan votering afslutad. Nu wetta wi ju, at det 

ofta händer, at så wäl deta som det öfrige stånden kunna ändra deras en 

gång yttrade tankar, ja äfwen ock at det händt uti saker, som förut genom 

votering warit afgordt, och det lärer icke kunna sägas, at ständerne 

wed slike tilfällen handlat mot lagen. 

Herr bgm och tahlman: Ifrån första stunden har jag förestält huru angelägit 

det wore, samt äfwen bedt därom, at wi icke måtte lämna rum åt 

andras insinuationer och råd. Jag kan ock icke el:r undgå at förklara, det 

jag måst höra, huru illa det högt:de ståndet och dess ledamöter äro anskrefne, 

i anseende til hwad som händt i denna nu förewarande sak. Lagen, 

mine herrar, at wi bibehålla wårt stånds heder, som sannerl. i alla 

tider lyst för andra, genom ett wärdigt lagl:t och jämnt och stadigt upförande, 

och de förekomne ärendernes ömtålige och eftertänksamma 

handterande. Jag wil förtiga, hwad i detta kan wara händt och skedt, men 

ingen får blessera mit samwette. Den högste har behagat lägga på mig en 

långsam och swår siukdom, och hwilken ju mera, jag här twingas och 

oroas, ju snarare kan aldeles taga öfwerhanden. Jag bör therföre så 

mycket mehra wara upmärksam och wakande på mit upförande och 

ständigt påminna mig den eed jag påtagit, at obrottsligen ställa mig til 

rättesnöre, hwad lagarne biuda och förordna, så at jag, enär den högste 

täckes kalla mig hädan, inför dess dohmstohl icke må stå med skam och 

blygsel, samt med den inwärtes förebråelse, at wetandes och wiljandes 

hafwa gordt, det jag efter min öfwertygelse funnit wara med alg och ordning 

stridande. 

Herr borgm. Uggla: Ingen är i ståndet som icke lärer hysa med herr 

bgm:n och tahlman samma och enahanda fasta upsåt, at ställa sig rikets 

lagar til rätelse och efterlefnad, samt at alt hwad wi här hafwa för oss må 

wara grundadt på ordning. Icke el. har någon warit som på något sätt we-

204 1752 den 25 april 

lat oroa herr bgm och tahlman; så mycket som hwar ock en af oss äro försäkrade 

om dess ostraffl. upförande samt nit för lagarnes och ordningens 

hållande, så billigt hysa wi samma tanka för alla andra tahlmännen. För 

min dehl, om jag wiste, det jag talt emot fundamentale lagen så skulle jag 

heldre tiga, och resa min wäg hem. Jag låter mig icke leda genom andras 

intalande, och följer icke andra råd, än min egen öfwertygelse och then 

säger mig icke, at thet är emot fundamentale lagen, om, enär et stånd begär 

jämkning i en sak, man då swarar, wi wilja jämka oss, el. wi jämka oss 

intet. Proposition har jag theröfwer begärt, men låter therföre aldeles 

bero, på hwad pluraliteten därutinnan decideras. 

Herr borgm. och tahlman: Jag har en gång sagt, huru jag tror, at lagen 

bör förstås, och at icke jag kan anse annat, än den proposition för olagl. 

om en sak åter skal ställas under ny fråga el. ändring, som en gång genom 

votering är afgord, och enär så många på någre få när, protestera däremot; 

wilja icke h:ne med et sådant förklarande å min sida wara nögde, så 

är jag för min dehl icke däremot, at om de så för godt finna, de tänka på 

at förordna någon annan tahlman. 

Herr bgm. Renhorn: Det enda tilfälle hwaruti en swänsk riksdagsman 

kan likna en polsk adels- och riksdagsman är wed ett sådant tilfälle, som 

detta, dock at när en sak genom votering en gång är afslutad, kan den 

icke annorlunda undergå någon ändring, än så framt det kan skie nemine 

contradicente: Stiger då en enda up och säger nepos volium så måste det 

stå, hwad en gång genom votering blif:t belefwadt. Ännu mera, då så 

många af samma pluralitet som förra gången blir wed dess tankar. Finnes 

då någon öfwermakt, som kan twinga oss at gå ifrån wårt beslut, så 

måste wi underkasta oss ödet; men icke sker det med wår wilja och samtycke, 

och therföre wilja herrarne icke desistera ifrån sit påstående, så 

ber jag at wi inte med längre beswarande om olagligheten däraf måge oss 

uppehålla, utan at wi få skiljas åt, och den begäran gör jag härnäst och så 

ofta en sådan proposition blir gorder. 

Herr bgm:n C. G. Boberg: Jag har förut försäkradt, och förklarar ännu, 

det jag icke wet mig hwarken manquerat uti den wördnad och aktning 

jag bör hafwa för h:r bgm:n och thalman, el. at jag welat blessera 

dess samwette igenom den proposition jag tykt mig äga skähl och anledning 

at begära. Jag betygar inför Gud, at jag talt efter mit bästa samwettes 

öfwertygelse utan fruktan för skrämskot, och hwarjehanda hotelser 

om förföljelse och at jag icke förstår, el. har minsta anledning af någon 

enda bokstaf i lagen, med mindre ju ett från et annat stånd inkommit extr. 

prot. bör beswaras, och proposition således äga rum, hurudant swaret 

bör wara, och då bör ju under öfwerläggning komma, om denna saken 

bör bli, som den en gång blifwit afgord el. ej? Wil ståndet icke ingå i någon 

ventilation däröfwer, och det i anseende til det olika förstånd ledamöterne 

äga om rätta förståndet af den så ofta åberopade 16 §

1752 den 29 april 205 

riksdagsordningen, 1 så ber jag, at någon explication först måste skie, 

huru en slik casus bör anses, och om riksdagsordningen i denna § skal 

förstås på det ena el. andra sättet. 

Herr rådman Amelberg: Jag tror at äfwen hwar och en af oss på denna 

sidan kan göra samma förklarande och at wi icke haft annan afsikt, än 

rikets sanskyldiga bästa för ögnamärke, både nu så wäl som då det förra 

slutet i denna saken blef tagit, men Gud wet bäst, hwad afsikt kan wara 

hos dem, som nu wilja rifwa det up. Nog tydel. hafwa wi wist, at det icke 

kan skie utan at kränka lagen, och therföre ser jag icke, hwarföre wi nu 

skola chagrinera wår tahlman och hela ståndet onödigtwis uppehållas 

med widare disputerande härom, utan ber jag at som tiden redan är förliden, 

wi måtte få den proposition om icke ståndet må skiljas åt. 

Hwilket på tilfrågan af h:r bgm. och tahlman med Ja beswarades; men 

herr bgm. Boberg och h:r bgm. Uggla förbehöllo sig at härnäst och enär 

detta protocoll blir justeradt, få ytterligare säga deras tankar. 

D. 29 Apr. 1752 

Upl. kyrkoherden Packalenii supl. 2 om uprättelse för det honom öfwergångne 

lidandet, och biföls r. och ad:s påskreft, at som deta måhl förnimmes 

til någon dehl wara r:s str:s secr. utskott anhängigt, så är bäst at secr. 

utsk. forderligast må inkomma med dess berättelse härom. 

Upl. hustrurna Anna Qwarnström och Ulrica Hadelins ansökning 3 at 

få behålla deras ringa egendom til uppehälle för sig och barn, som annars 

står under sequester för deras männers begångne brott. Hwilket biföls. 

Upl. och biföls landt och siömil.dep:ns betänkande 4 af d. 15 Jan. 

ang:de amiralitetscollegii sysslor samt öfwercom:ns säte och stämma 

wed coll:i bord. 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 5 af d. 31 sidstl. Jan. ang:de capit. von 

Rosens ansökning om bibehållandet wed arrendet af Kungsöhrs ladugård. 

Och biföls prästeståndets utlåtande af det innehåld, at ståndet inte 

kan gå ifrån den författning, som förl. riksdag blef faststäld ang:de 

kungsgårdars arrenderande til den mästbiudande, at ju den samma äfwen 

til Kungsöhrs ladugård bör lämpad warda; men därjemte hemställes 

i underd:het til K:l. Ms:t:s at i nåder tilse, det capiten von Rosen, efter 

föregången husesyn och liquidation må all rätt wederfaras. 





4 Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjiömilitieekonomideputationen, nr 10. 

5 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, von Rosens ansökning som bilaga.

206 1752 den 29 april 

Upl. just.deputations. betänkande 1 af d. 12 Mart. sidstl. ang:de extraordinarie 

domstolar. Här hade r. och ad:n genom påskreft sig så yttradt 

at: här införes r. och ad:s påskreft, som sees af ståndets exemplar. 2 

Och prästeståndet på thet sättet: införes likaledes som förrut är sagt. 3 

Herr borgm. C. G. Boberg gorde härwed den påminnelsen, at han för 

dess dehl håller före bäst wara at man bifölle r. och ad:s tankar eftersom 

det likwäl wore nödigt at r:s str. blefwo underrättade så wäl om anledningen 

til the förordnade extra com:rer och domstolar, som hwad kostnad 

thertil upgådt, och hwilket alt af just.dep:n kunde utan något 

uppehåld el. försummande af andra under handa hafwande arbeten, förrättas, 

och hela expeditionen i det fallet wara gord på 1 el. högst 2:ne ark 

papper. 

Men at nu förut på sätt som prästeståndets påskrift innehåller stadga 

något wist ang:de de ämbetsmän, som förrut efter tilstånd fådt någon ledighet 

ifrån sine ämbetens bestridande, hölt herr bgm:n för onödigt, och 

bäst at thermed upskiuta, til dess just.dep:n som redan haft det ämnet 

hos sig under öfwerwägande, med sit betänkande däröfwer inkommer. 

Men herr bgm. Renhorn, herr bgm:n Finérus, herr bgm. Sackléen och 

Forssman utläto sig för den tankan, at bäst wore om prästeståndets yttrande 

fingo bifall, ty at just.dep:n nu skulle inkomma med berättelse om 

kostnaden och anledningen til desse com:r så wore det endehls onödigt, 

och endehls tiänande til uppehåld och utdrägt, endehls obehagligt, ingen 

wore, som inte ändå hade sig bekant hwilka com:ne warit och hwilka 

personer det rördt, och hwad prästeståndets tilläggning ang:de ämbetsmännen 

widkommo, så wore en lämpel. omständighet, och af prästeståndet 

ganska wäl och tiänl. befogad; och för öfrigit därest just.dep:n i följe 

af sin instruction funne sig befogad, at wed en el. annan omständighet rörande 

desse commissioner göra påminnelse, wore det den samma härmedelst 

icke betagit, utan allenast så mycket härmedelst påsyftadt, at 

man icke wäl specifice pålägger deputationen något, utan lämnar den 

samma i sin fullkoml. frihet, at likafult fortfara och göra, hwad den finner 

sig befogad til, och hwilket äfwen wore uti prästeståndets yttrande intagit. 

Herr bgm. Cervin sade sig icke wilja wara emot at ju prästeståndets 

yttrande bifalles, allenast händren inte bindas på justitiedep:nen at inkomma 

med hwad den finner sig föranlåten til, i det ena och andra. 

Herr bgm. och tahlman proponerade om ståndet bifaller prästeståndets 

yttrande hwilket beswarades med Ja. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 28. Även 24 april 1752. 



1752 den 29 april 207 

Herr C. G. Boberg påstod wäl, at det skulle skie med den tilläggning, 

dock just.dep:n obetagit, at enl:t dess instruction inkomma med hwad den 

kan finna sig föranlåten at påminna; men på föreställning, at uti prästståndets 

yttrande et sådant förbehåld wärkl:n är gordt, afstod h:r bgm:n 

ifrån denna dess begäran. 

Upl. och biföls just.depn:s betänkande 1 ang:de ryttmästaren Gust. Ad. 

Schmitterloos memorial och theruti omnämnda skuldfordran hos afl. gr. 

och gen.maj. Gust. Fredr. Lewenhaupt på 8000 dlr s:mt. 

Upl. rådsprotocollet 2 af d. 23 April rörande com. collegii wedfogade 

betänkande öfwer logarfwareämbetets här i staden förde beswär öfwer 

brist på björk- och eekbark, som remit:s til secr. hand. och man.dp:n. 

Upl. hand och man.dep:ns utlåtande 3 ang:de Borgo buldansfabriqueinteressenter 

genom bgm:n och riksdagsmannen h:r Hagert förde 

beswär at dem blifwit förnekt at fortsättia samma fabrique och blef på 

herr bgm:n och tahlmans proposition afgort, at ståndet bifaller betänkandet 

genom en sådan påskreft, näml:n verte. 

I anseende til åtskillige i betänkandet anförde skähl och omständigheter 

bifaller ståndet at interessenterne uti Borgo stads påbörjade buldansfabrique 

åter må få uptagas och ständigit updrifwas, samt således 

interess:ne däraf få därwed niuta til godo alla de förmohner och friheter, 

som manuf:eprivileg:ne innehålla och alla fabriquer i gemen tillägga. 

Upl. och biföls landt och siömilitieoec.dep:ns betänkande 4 af d. 2 sidstl. 

Mart. ang:de båtsmännens beklädning. 

Äfwen upl. samma deput:ns yttrande ang:de recruteringen wed de 

wärfwade regementerne, som lämnades til följande resp. ståndets ledamöter, 

neml. herrar bgm:ne Lönbom, Finérus, Schultén, Pihl, och h:rar 

Bruhn och Jacobsson. 

Upl. r. och ad:s extr. prot. 5 af d. 26 Oct., at alla ifrån Kgl. Ms:t:s til ständerne 

remitterande måhl böra wara beledsagade med h:rar riksens råds 

utlåtande mot el. med. Ståndet lät för sig läsa dess resol:n i detta måhl, 

då det under d. 30 sidstl. Jan. warit före, och fant för godt at där med förblifwa, 

samt at skrifwa på extractet. 

1 



3 


nr 18. 


5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 8. Även 30 januari 

1752.

208 1752 den 2 maj 

Åhr 1752 d. 2 Maii 

Till en början lät borgareståndet sig föredraga riksens ständers öfwer 

ärenderne i Finland wid sidsta riksdag förordnade deputations betänckande 

af d. 15 Sept. 1747, ang:de arbetets fördelning uti tredje eller finska 

provincecontoiret i kongl. cammarcollegio, tillika med cammarrådet 

Löwenschölds derwid afgifne serskildte votum, hwilcket betänckande 

bondeståndet igenom utdrag af protocollet redan d. 20 Nov. 1747 bifallit, 

äfwensom ock höglofl. r. och adel:n samt högw. pr.st. detsamma igenom 

påskrifter under d. 29 sidstl. Apr. till alla delar gillat. Hwarföre ock borgareståndet 

nu tog de därutinnan anförde omständigheter under behörigt 

och noga öfwerwägande, och fant godt at detta betänckande 

likaledes bifalla. 1 

Sedan upl:s riksens ständers cammar, oeconomie och commercedeputations 

betän:de 2 ang:de rofdjurs utödande, hwilcket r. och a. d. 12 Martii 

sidstl. bifallit, samt öfwerlemnat till Hans Kongl. Majt, at i nåder utse de 

mått, som wid wärckställigheten deraf kunna tjenligast pröfwas. Hållandes 

r. och a. derjemte för nödigt, at underrättelser måge infordras, hwad 

nytta apothecaren von Akens wid sidstl. riksdag ingifne förslag till rofdjurs 

utödande åstadkommit; hwaröfwer högw. pr.st. stadnat i samma 

tancka, som des påskrift utwisar. Ooch fant borgareståndet jemwäl godt, 

at med desse 2:ne resp:e stånden instämma, dock med föjande förbehåll: 

Så wida de öfrige resp:e stånden åtaga sig den uti betänckandet projecterade 

afgiften för sine hemman, så will borgareståndet ej undandraga 

sig, at för de egendommar och hemman, som des ledamöter kunna hafwa 

på landet betala hwad föreslagit blifwit, men för sine hus och gårdar i städerne 

kan ståndet icke åtaga sig någon afgift. 

Upl. och justerades sammandraget af de påminnelser, som ståndet författadt 

wid den af bewillningsdeputation föreslagne riksens ständers allmänna 

bewillning för åhr 1753 och de följande åhren til och med det 

åhret, som blir utsat til riksens ständers nästa sammankomst. 

Hwarpå ståndet skildes åt, och afgingo herr borgm. och tahlman jemte 

de öfrige ståndets resp:e ledamöter til store secr. deputation, hwarest det 

ena och andra ståndets påminnelser wed bewillningen komma at jemkas. 

1 

Även uppläst Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, 

nr 24. 

2 


12 mars 1752.

1752 den 7 maj 209 

D. 7 May 1752 

Justerades 20 May. 

Just. protocollet af d. 4 och 6, samt 7 April, til det 3:die arket. 

Upl. hand. och manuf.deputations betänkande1 ang:de planteringar 

wed städerne, som lämnades til herr bgm. Uggla, at däröfwer projectera 

ståndets tankar. 

Upl. rådsutdraget af d. 23 April sidstl. jemte cam:rcolegii betänkande 

rörande afl. kgl. rådets och presidenten Clas Rålambs gravationssak och 

liquidation däröfwer, som remit:s til r:s st:s cam. oecon. och com:edeputations 

utskot, som wed innew:de riksdag til reductions och liquidationsmåhls 

uptagande blif:r befullmäktigadt. 

Upl. landt och siömilit.oec.dep:ns betänkande 2 af den 2 Mart. sidstl. 

ang:de lotswärket i gemen, med föreslagne medel och utwägar til dess 

uphållande och aldenstund ståndet fant uti deputationen sedermera inlämnade 

utdrag af protocollets under d. 5 i denne månad tydeligare wara 

utsatt, det meningen är, at lotsafgiften för främmandes fartyg endast 

måtte förhöjas; ej för inhemska. Altså fant ståndet jämwäl godt at til 

samma projecterade afgift och tilökning lämna dess bifall; dock med det 

uttryckel. förbehåll, at samma inkomst hel och hållen må komma lotswärket 

til godo, på det at detta nyttige och angelägne wärk, därmedelst 

må kunna blifwa sat i fullkoml:t stånd, och alla lotsar äga deras skiäl. tilräckel. 

utkomst. Äfwen ock at nödigt och nyttigt är, det wed nästa riks:s 

ständers sammankomst, tydel. räkningar och behörig redo af wederbörande 

häröfwer inlämnas, så at riksens ständer däraf måge kunna inhämta, 

hwad hielp och förmohn lotswärket härigenom kunnat winna, samt 

utröna och wad widare därwed kan wara nödigt at taga wed handen. 

Herr bgm:ns Ubmans wed detta tilfälle inlämnade påminnelser3 rörande 

lotswärket i anseende til Öregrunds stad blef remitteradt til landt 

och siömilit.oec.depn:s utlåtande. 

Herr just.cancell:n Gerdeschöld företrädde efter anmälan och recommenderade 

til ståndets benägna åtanka dess gorde begäran så wäl ang:de 

skälig tilökning i dess löhn, som någon ytterligare skrifwarehielp i 

just.cancellerscontoiret. Herr just.cancelleren förmodade et så mycket 

wissare bifall härutinnan som han wore försäkrad at hwar och en wore 

nogsamt öfwertygad, hwad dryge brydsamma förtretlige och mångfadige4 

sysslor och göromåhl som medföljer dess ämbete. Den ansenl. cor- 

1 


nr 19. 


3 


4 

Läs: mångfaldige.

210 1752 den 7 maj 

respondence han nödsakas föra, sedan han stält sakerne på den foth, at 

alle fiscaler i riket äro förbundne at i desse utsatte tider riktigt rapportera 

alt hwad som är nödigt til underrättelse för herr just.cantsleren uti det 

ena och andra. Detta ämbete hade en så liten och ringa löhn, at ogörl. en 

man kunde wara därmed i behåld och äga dess utkomst. At det wore så 

mycket nödwändigare och nyttigare om just.cancellerens syssla wore 

försedd med en så tilräckel löhn at den swarade emot beswäret, answaret, 

och de förhatel. omständigheter en sådan ämbetsman måste wara uti 

då han, som sig bör, de samma förrätta, som eljest han så wäl som the efter 

honom komma, blifwa nödsakade at så fort de kunna, söka sig därifrån, 

hwilket åter icke wore gagneligit för riket och det allmänna, rätt så 

litet, som för private personer at ofta byta om inspectorer, preceptorer 

och annat med mera. 

Herr bgm:n och tahlman försäkrade det lärer wara borgareståndet 

kärt, om det i någor måtto kan bidraga til herr justit.cancellerens nöje 

och åstundan samt at det så snart som just. dep:ns i deta ämne införwäntande 

betänkande inkommer, det til behörigt och skyndesamt öfwerwägande 

företagas skall. 

Herr Forssman upwiste et utdrag af rådstugurättens 1 protocoll 2 under 

d. 11:te April sidstl. hwilket upl:s, hwarpå herr Forssman föredrog hurusom 

ståndet lärer däraf finna, huru oanständig beskyllning wore honom 

tillagd, för det han enl:t ståndets godtfinnande, notificeradt til magistraten 

om Kgl. Ms:t:s nåd. förklarade wilja ang:de calendariiändring, och at 

borgerskapeti anledning theraf måtte höras ang:de stadens marknader 

och de för dem til utsättande terminer. På det han nu måtte en behörig 

ort kunna anmäla måhlet, och söka behörig näpst på de medborgare som 

så ohemult angripit honom med utlåtelse at han mera arbetade på marknaderne 

än stadens angelägenheter, så begärte herr Forssman, at ståndet 

wille tillåta det han finge bewis utur protocollet, det han ägt skälig anledning, 

at begära borgerskapets yttrande uti före:de måhl. Hwilket biföls. 

Upl. riksens str:s expeditionsdeputations berättelse, hwarföre icke 

cam:roecon. och com:edeput:ns betänkande den sidstl. riksdag ang:de 

lagman Franks sökte byte af någre hemman i Södermanland wed samma 

riksdag af då warande expeditionsdeputation blif:t expedierat. Och fant 

ståndet godt at i anseende til sielfwe saken förblifwa wed dess wed förl. 

riksdag häröfwer lämnade utlåande, som påskrefs. 

Upl. landtoec. och com:edep:ns 3 betänkande 4 ang:de Götebg:s stads 

borgerskaps sökte rättighet, at disponera stadens enskilte medel, hwilket 

1 Södertälje rådstugurätt. 


3 Avser land- och sjömilitiedeputationen samt kammar-, ekonomi och kommersdeputationen. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 14. Borgarståndets 

arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 25.

1752 den 7 maj 211 

biföls, dock at de städer, hwarest i förmågo af regeringsformen 1 samt flere 

kgl. förordningar och resol:ner särskilte ordningar och stadfästade 

föreningar om medlens disposition, samt redogörelser finnas gorde, wed 

slike afhandlingar blifwa orubbade, så at alt hwad i detta betänkande 

kan wara nödigt för Göteborg icke til dessa städer lämpas må. 

Herr bgm:n Renhorn ingaf et af camer:n Iggström underskrifwit memorial, 

2 hwaruti han protesterar emot den projecterade dehlningen af 

sysslorne honom och cammarförwanten emel. uti finska provinciecontoiret, 

men som denna sak i anledning af cam:roec. och comdep:ns betänkande 

redan blifwit i ståndet afgordt, så fant ståndet icke för godt, at 

widare sig härmed befatta, utan lägga documenten ad acta. 

Företrädde efter anmälan 6 dep:de af bondeståndet och berättade at 

bondeståndet stadnat i det slut, det måtte dep:ne uphöra med d. 17 i denne 

månad, på det landtmarskalken med de öfrige talemännen, innan de 

22 därpåföljande måtte kunna träda up til Hans Kgl. Ms:t at i underd:t 

begära dagens utsättande til riksdagens aflysande och riksens ständers 

upkallande på rikssahlen, och det i anseende til de omständigheter som 

widare stå utförde i bondeståndets protocollsutdrag af d. 6 innewarande, 

som tillika framgafs, jemte anmälan at ståndet wille lämna dess benägna 

bifall til hwad bond.ståndet i fören:dt måtto wälment projecteradt. 

Herr bgm. och tahlman sade at så kärt denna tidning wore för honom 

sielf, at således äga förhoppning at få skiöta sin hälsa, som nu hela tiden 

måst dragas med en siuklig och krämpug kropp, så tilfreds trodde han 

ock borgareståndet wore med bondeståndets nu yttrade tanka. 

Upl. större secret. dep:ns protocollsutdrag 3 af d. 5 i denne månad, rörande 

bewillningswärket jämte de däröfwer efter jämnförande af alla 

resp. ståndens gorde ärindringar af deputationens ytterligare författade 

påminnelser, hwilka til alla öfrige dehlar biföllos, undantagande hwad 

följande omständigheter angå. 

28 puncten 3 art. 1 §. I stället för aldeles oförmögne, sättes mindre förmögne. 

Wed 3 art. 4 § tillägges: Undantagande de wagnar, som endast 

nyttias til resor utur städerne, hwarwid betalas 3 dlr s:mt. Herr com:n och 

riksdagsfullmäktigen Weidlings memorial om beskydd emot magistraten 

i Calmar som på et oanständigt och obehörigt sätt skal angripit honom 

uti dess til Kgl. Ms:t gifne utlåtande rörande måhl, hwaröfwer herr 

com:n Weidling såsom riksdagsman i anledning af dess borgerskaps begäran 

anfördt under beswär hos Kgl. Ms:t, hwilket lämnades til herr 

bgm:n Finérus och herr rådman Gother til igenomseende af deras påminnelsers 

däröfwer afgifwande. 



3 Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationen, nr 9, nr 10.

212 1752 den 7 maj 

Upl. utdrag af prot:t från secr. utskottet 1 af d. 18 Apr. sidstl. ang:de 

rang och heder för hofmästarinnan Schonström lika med generalmajorsfruar, 

och det i anseende til upsikten som henne är anförtrodd öfwer Deras 

Kgl. Högheter printsarne, samt at för framtiden samma heder altid 

bör medfölja den som til en så dyr wård blir antagen. Hwilket biföls. 

8 dep:de inkommo efter anmälan från det högw:de prästeståndet, med 

berättelse, at prästeståndet i anledning af stora secr. dep:ns betänkande 

bifallit til riksdagens slutande til d. 29 denna månad, och at deput:de til 

d. 18 måste uphöra, at så mycket mera winna stora ändamåhl, tycker 

prästeståndet wara nödigt, at den ordning i plenis i akt tages, at de publique 

ärenderne fram för alt annat föredrages, så at i fall icke alt hinner bli 

afgort, som til r:s st:r inkommit, åtminstone icke sådane måhl måge blifwa 

liggandes, som äro rikswårdande, äfwen ock at inga nya måhl el. 

quæst:ner hwarken in plenis el. deput:nerne uptages, och hwarigenom de 

under rikets warande nödwändighets ärender skulle kunna hindras och 

försummas: och wore för öfrigit prästeståndets begäran, det wille borgareståndet 

taga härwed samma steg och författning. 

Herr bgm och tahlman förklarade både ståndets så wäl som dess egen 

fägnad öfwer denna tidning, samt at borgareståndet alt från riksdagens 

början warit angelägit därom, at så fort dep:nernes betänkande inkommit, 

genast sig den företaga och afgöra, och at därwed altid den ordning 

blif:t hållen, at alt hwad som rördt riket och det allmänna haft företrädet, 

och at borgareståndet nog trodde, at hos sig så fort hinna expediera det 

ena och andra, at åtminstone icke någre angelägne och rikswårdande 

ärender skola bli oafgorde liggandes. Bewillningen och de därefter af st. 

secr. dep:n gorde ytterligare jämkningar wore nu igenomgångne och afslutade 

och skulle äfwen ståndet ofördrögel. företaga detta nu anmälte 

ärende, som herr bgm. och tahlman förmodade blifwa på samma sätt afgordt 

som hos det högw. prästeståndet. 

Häruppå upl. stora secr. dep:ns protocollsutdrag 2 af d. 6 innew:de 

ang:de riksdagens slutande til d. 25, och dep:nernes uphörande til d. 18 i 

denna månad. 

Herr bgm och tahlman berättade, at Hans Kgl. Ms:t i går begärte det 

landtmarskalken och tahlmännen skulle til honom upkomma, då Kgl. 

Ms:t förklarat dess nådiga åstundan wara, at riksdagen ju för dess dehl 

heldre måtte afslutas, på det dess tilämnade resa til Finland icke måtte 

blifwa uppehållen, och hwarpå herr bgm och tahlman å ståndets wägnar 

förklarade det han wore försäkrad om ståndets redobogenhet, at ju förr 

dess häldre denna långsamma riksdag måtte komma til slut, och at sam- 


2 Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationen, nr 11.

1752 den 7 maj 213 

tel. tahlmännen skulle i deras stånd denna Kgl. Ms:t:s nåd. åstundan anmäla. 

Herr bgm:n och tahlman gorde ock proposition, om icke ståndet bifaller 

stora secr. dep:ns tilstyrkande, med den tilläggning prästeståndets 

dep:de nu anmält, samt at allmänna beswären måtte fram för alt annat 

blif:a företagne och afgorde. Som med Ja beswarades, hwarjemte ståndet 

fant för godt at någre deputerade afgå til de öfrige stånden at så wäl 

anmäla detta ståndets slut, som at bewillningen wore hos ståndet öfwerwägad 

och slutel. afgord, och anmodades h:r rådman Kerrman at härwid 

föra ordet. 

Herr borgm:n Cervin anmälte, at wederbörande städers fullm., på 

hwilkas åstundan 68 § af ståndets allmänna beswär blifwit författad, nu 

anhålla, at samma § aldeles måtte uteslutas, sedan uti bgs.dep:n detta 

ärende icke kunnat efter åstundan afgort, hwilket bewiljades. 

Den projecterade tienstehionsordningen lämnades til herr bgm:n Pihl, 

med anmodan, det han wille den samma genomgå, och sine påminnelser 

derwed til ståndets widare öfwerwägande upsättia. 

Likaledes lämnades bg:sdep:ns betänkande 1 af d. 12 sidstl. Mart. rörande 

de sedan 1738 åhrs riksdag utfärdade kgl. förordningar och författningar 

om justitien och hushållningen wed bergwärken til öfwerseende 

af herr bgm:n Lundeberg, herrar rådmännen Ammelberg och Gother, 

samt herr Jacobsson. 

Efter anmälan företrädde 8 dep:de från bondeståndet, och androgo 

följande: Neml. at bondeståndet afhördt prästeståndet genom deras 

deputerade anmälte tanka ang:de riksdagens afslutande, och därtil 

lämnat dess bifall: likaledes den för just.cancellersämbetet tilstyrkte 

tilökningen i löhnen, hwarwed hos bondeståndet kommit under öfwerwägande, 

at ehuru det ömmar dem, at under en tid då så stor statsbrist 

sig yppar, styrka til någon ytterligare tilökning, så wore likwäl detta 

ämbete af altför mycken wikt, samt nödwändigt fordrade denne ämbetsmannens 

skäl. utkomst, om ämbetet skal skötas med den drift som 

wederbör, och hwarför bondeståndet anmäler denna saken til et gunstbenägit 

bifall. 

Herr bgm. och tahlman gaf härpå til swars, at hwad det första wedkomme, 

så hade ståndets deputerade redan afgådt til de öfrige resp:e 

stånden för at anmäla det borg.ståndet lämnat bifall til store secr. dep:ns 

tilstyrkande om riksdagen afslutande och den därtil utsatte terminen til 

d. 25 nästl. Och hwad det sednare anginge, så wore ståndet benägit, at så 

mycket i dess makt stode göra så wäl just.cancelleren som det ärbara 

bond.ståndet til behag och nöje. 


214 1752 den 8 maj 

8 dep:de från r. och ad. anmältes och företrädde. De berättade at r. och 

ad. förehaft hand. och man.dep:ns betänkande ang:de bongiske ballancen 

samt bifallit lagmannen Malmerfeldts däröfwer ingifne memorial, 1 

hwilket skulle med första blifwa ståndet meddelt. 

Herr bgm. och tahlman swarade härtil, det borgarståndet detta måhl 

redan hos sig afgiort, men at det wore ståndet obekant, huruwida r. och 

ad:s ensfattade slut wore därmed öfwerensstämmande. Hwarmed deputerade 

afträdde. 

Upl. landt och siömil.oec.d:n 2 samt cam:r oec. och com:e dep:nernes 

betänkande öfwer Göteb:gs riksdagsfullm:s ansökning at magistraten 

därstädes hädanefter må mönstra och förpassa besättningarne på alla 

ditkommande och därifrån utgående coopwardiefartyg, utan at amiralitetet 

widare må sig därmed befatta. 

Och biföls betänkandet. 

Upl. och just:s det af h. bgm. C. G. Boberg upsatte och under d. – 3 förehafde 

4 

D. 8 May 1752 

Upl. just.deputations betänkande 5 af d. 26 Mars ang:de kgl. bref och förordningar, 

hwilka ifrån 1738 til och med åhr 1740 utfärdade och öfwersedde 

blifwit, och biföls betänkandet. 

Upl. cammar, oec. och com.deputations betänkande 6 af d. 28 April 

ang:de lärftscrämarsocietetens sökte ändring uti reglementet om cramhandeln 

för Stockholms stad, och biföls betänkandet. 

Upl. och biföls samma deputations. yttrande 7 under d. 28 Mart. sidstl. 

ang:de någre föreslagne inrättningar til befrämjande af mera nytta och 

beqwämlighet för Stockholms stads inwånare. 

Upl. just.deputations extract:prot. af d. 9 sistl. April ang:de Kgl. Ms:t:s 

nådige förklaring af d. 19 Oct. 1750 öfwer lagens rätta förstånd uti 5 cap. 

10 § utsökn.balk. om gäldenärers bysättning, jämte ett särskilt betänkande 

af någre deputationsledamöter, och lämnades detta til herr Nettelblad, 

samt h:rar borgmästarne Hollsten, Finérus och Renhorn til genomseende. 

1 


2 Prästeståndets arkiv, R 900, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 4. 

3 

Datum saknas. 

4 

Texten upphör. 


6 


7 


1752 den 8 maj 215 

Upl. och biföls utdrag af just.deputations protocoll 1 under d. 28 April 

om rätta förståndet af 21 § uti 1727 åhrs riksdagsordning. 2 

Upl. Gust. Ad. Schmitterlous memorial 3 om riksens ständ:s föreskrift 

til Hans Kgl. Ms:t, at med nådigt slut afhielpa den gaml. processsaken 

emel. afl. professoren i Lund Landestens arfwingar med mera, och biföls 

prästeståndets påskrift, som samtycker til memorialet, i så måtto, at hufwudsaken 

skyndsaml. måtte uptagas, och efter lag och förordningar afgöras, 

tillika med alla däraf flytande el. wedhängande omständigheter 

wed den domstol, där samma hufwudsak kommit at hwila. 

Upl. Gust. Lagerhielms memorial 4 om ärsättning och uprättelse för 

dess lidande genom en öfwer honom förordnad commission, och biföls 

r. och ad:s yttrande som tillåter, at h. lieut. Lagerhielm må med en afskrift 

af det wed sidstl. riksdag ingifne, men ej då föredragne memorial 

få wända sig til just.dep:n. 

Riksdagsfullm. herr Deboe anmälte sig nu hafwa tilfälle, at siöledes få 

resa til sit hemwist, och som ändå riksdagen är så nära til slut, förmodade 

han, at icke något therwed wore at påminna. Och biföls dess begäran. 5 

Upl. bergsdeputations betänkande 6 af d. 22 April ang:de framgående 

af stångjärnsmidet, samt järn och ståhlmanufacturen, som blef liggandes 

på bordet. 

Herr borgm. och tahlman nedergieck til secr. utskottsrummet uti sammanträde 

med landtmarskalken och de öfrige tahlemännen, och förde 

herr rådman Kierrman emedlertid klubban. 

Upl. och biföls secreta hand. och man.f:r samt bgs:dep:nens gemensamma 

betänkande 7 af d. 20 Apr. ang:de wissa metallers och mineraliers 

förädlande i riket. 

Upl. cam:roec. och com:edeputations betänkande 8 af d. 28 Apr. om 

ängskiötsel i riket. Herr inspectoren Muncktell påminte härwed hurusom 

han för dess dehl hölt fåfängt wara, at förordningar utfärdas, huru 

hwar ock en enskylt bör hushålla, at en sådan förordning icke kan exequeras, 

at omöjl. är det en sådan förordning kan determinera en slags 

hushåldning som är så olika och som ändrar sig alt efter hwarje orts läge 

och särskilte omständigheter, at det är naturl:t at hwar ock en hushållares 

egit inlevelse förmår honom at hushålla det bästa han kan och förmår, 

och at kundskap i den dehlen icke el. felas, och hwad som fattas 




3 Prästeståndets arkiv, R 900, Privata memorial, nr 24. 



6 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bergsdeputationens expeditioner, nr 13. 

7 Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationen, nr 20. 


216 1752 den 8 maj 

skulle det hielpas mera genom förståndige mäns exempel än genom lagar 

och förordningar. Och biföll ståndet deta h. inspect:ns yttrande hwarefter 

expedition skier, så framt någon påskrift kommer från de andre 

stånden, som man likwäl icke lärer kunna wänta, eftersom i anseende til 

angelägnare förekommande måhl, deta lärer för innew:de riksdag blifwa 

lagt å sido såsom mindre nödigt, och i sig sielft icke practicabelt. 

Upl. herr borgm. Cervin följande §§ af st:dets allm. beswär, neml. den 

51, 52, 62, 11, 28, 41, 15, 39. 1 

6 deputerade från bondeståndet anmältes och inkommo, och gåfwo 

wed handen, at bondeståndet bifallit just.dep:ns betänkande ang:de tillökning 

på just.cants:ns löhn, samt at han årl. må resa kring i landet, hwilket 

måhl recom:s til benägit bifall. Lika så ang:de lagman Cederfelt, 

hwarom secr. dep:n inkommit med dess betänkande, 2 och sidst, at borgarståndet 

icke ingår uti tiänstehionsordningen, sådan som den blif:t af 

cam. oec. och com.dep:n föreslagen, utan at därmed må blifwa efter 

hwad förut är stadgat. 

Herr rådman Kierrman försäkrade at ståndet icke lärer underlåta at så 

fort möjl. är företaga sig den ena och andra, och at det altid är ståndets 

fägnad, då det kan stadna med bondeståndet uti enahanda tanka och 

mening. 

Härpå upl. secr. deput. och exped:nsdep:ns gemensamma yttrande 

ang.de lagman Cederfeldt, som biföls. 

Cammaroec. och com.dep:ns betänkande 3 af d. 28 April ang:de hemmansklyfningen 

upl. och biföls. 

16 deput:de af r. och adeln inkommo som berättade at riddersk. och 

ad. samtykt til stora secr. deputations påminnelser wed bewillningen, 

samt för det öfrige instämt med de öfrige ståndens önskan, at riksdagen 

måtte slutas til d. 25 nästl. och at r. och ad. förmodade det de öfrige stånden 

äfwenledes lära af ömhet för riket skynda med det förra måhlets afslutande 

och i det fallet förblifwa med r. och ad. af enahanda tanka. 

Herr rådman Kierrman tackade å ståndets wägnar för underrättelsen 

samt försäkrade om dess ståndets 4 beredwillighet, at med skyndsamt slut 

afhielpa både det och alt annat, hwarigenom denna långsamma riksdag 

måtte befordras til et lyckel:t slut. 

Herr doctoren biskop Troilius anmältes och företrädde, samt å prästeståndets 

wägnar recommenderade S:t Claræ församlings begäran, om 

någon hielp för deras afbrände kyrka. Herr biskopen hemstälte, om icke 

måhlet wore af den beskaffenhet, at ståndet kunde taga det under benä- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad. Se Bilaga 1. 



4 Läs: stånds.

1752 den 9 maj 217 

git öfwerwägande, och honom tillåtas, at afwakta därå swar, hwarpå han 

afträdde. 

Ståndet tog måhlet under öfwerwägande, och stadnade i det slut: At 

bondeståndets påskrift bifalles med den tilläggning, at detta samtyckes, 

allenast för ett åhr, samt at de församlingar härifrån undantagas, hwilkas 

kyrkor stå under ansenl. byggnad. Och skefs detta på documentet, samt 

inkallades herr doct. och biskoppen, då honom samma slut berättades, 

och tilstältes. 

Upl. bergsdeputations betänkande af d. 11 April, ang:de underslef 

wed oxjärnshandeln, som biföls på sätt som följande extractum protoc. 

innehåller, 1 som ståndet fant godt, at häröf:r utfärda. 

NB extr. införes. 2 

D. 9 May 1752 

Sedan secreta utskottet i dag warit tilsammans, sammanträde ståndet kl. 

½ tålf. 

Upl. cam:roec. och com:edeput:ns betänkande 3 af d. 28 sidstl. Apr. 

ang:de de af Kgl. Ms:t i nåder anbefalte strandgators inrättande på den 

afbrända dehlen omkring S:t Claræwiken, och biföls betänkandet. 4 

Herr borgm. och tahlman berättade hurusom i dag et måhl från Hans 

Kgl. Ms:t uti secr. utskotet blifwit anmält rörande ett i Nork:pgs stad 

skedt uplopp och owäsende, hwarwed omständigheterne woro följande. 

Generaltullarr.societeten hade efter undfången underrättelse om någon 

tilärnad insmygning af contrebandewahror med ett från Amsterdam 

kommande fartyg, gordt den anstalt, at nödig betiäning blifwit nersänd, 

som wed inloppet i Baresund warit detta fartyg til mötes, och beledsagadt 

det til Nork:pgs stad, då fartyget blifwit utlastadt, wahrorne i packhuset 

därstädes införde, och däribland en hoper förbudne wahror. 

Packhuset hade därpå blifwit af 18 tullbetienter och 6 man stadswakt bewakadt, 

men natten emel. d. 5 och 6 i denne månad hade en stor hop 

manskap, som warit förklädde dehls i båtsmans dehls skärkarlskläder 

med sotade ansikten öfwerfallit tullbetieningen med skarpa skott, hugg 

och slag, drifwit den från packhuset, det samma wåldsaml. öpnat, och 

borttagit samt med hästar och wagnar affördt alt det förbudne godset, 

som sedan förut til en dehl war upteknadt och visiteradt, tillika med an- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprokoll, nr 78. 


3 


4 


218 1752 den 9 maj 

notationerne däröfwer, och ett partie med samma skepp inkomne tobaksblader. 

En af desse uprorsmän hade blifwit ihjälskuten, en af betiäningen med 

hagel illa skuten i ansiket, och en dehl måst retirera sig under lifsfara i 

siön och hålla sig fast wed pålarne, och de öfrige nödsakade at taga flykten. 

Hans Kgl. Ms:t hade altså efter undfången dehl om detta förloppet 

ifrån arr.soc:ns fullm:e åstundadt r:s st:rs utlåtande, huru öfwer detta 

lastbara och oerhörda förfarande måtte skyndsamt blifwa ransakadt och 

dömdt, samt at secr. utskottet warit af den tankan, at det lämpligast kunde 

skie genom en extraord. rådstugurätt, jemte det så wäl cronan som societeten 

därwed förordnade hwar sin actor, samt at just.cantzlern 

likaledes nederreste, och biwistade ransakningen. 

Herr borgm. och tahlman förestälte om icke ståndet skulle finna för 

godt, at äfwen yttra sit missnöje öfwer denna händelsen samt bifalla til 

en sådan extr. rådstugurätts hållande, och däröfwer meddela de öfrige 

stånden nu straxt dess tanka anledningen at hälst en extr. rådstugurätt 

måte förordnas wore enkannerl. den, at utan det just.borgm:n 1 i staden 

wore siuklig, kunde man lättel. föreställa sig, at den ena och andra 

af magistratens i Nork:pgs ordinarie ledamöter i anseende til släktskap 

med en och annan af stadens inwånare som häruti kunde blifwa för dehlaktig 

ansedd med mera, kunde bli jäfwade och hwilket alt kunde förordsaka 

uppehåld och utdrägt i en sak, hwars uppståndelse til en så stor 

dehl likwäl berodde på en snar för sig gående ransakning, och hwartil 

ståndet torde finna angelägit at gifwa så mycket mera wakt, för at icke 

lämna minsta anledning til det omdöme, at man ju wille på det nogaste 

och alfwarsammaste förfara, ehuru det rörde en stads inwånare och således 

kunde närmast interessera detta ståndets, rikets samt den allmänna 

säkerheten, konungens höghet, och hwarje ämbetsmans myndighet 

och anseende, skulle således kränkas, så fram icke all ofördragel. och alfwarsammaste 

åtgärd brukades wed en så oerhörd och högst lastbar gärning. 

Herr bgm. C. G. Boberg hölt före at ehuru denna händelse wore ganska 

straffwärdig, kunde han ändå icke undgå at finna någon betänklighet wed 

en häröfwer tilförordnad extr. rådstugurätt, sedan riks. ständer så nyl. hos 

sig afgordt, at inga extra domstolar mera måtte tillåtas, samt då en kgl. 

förordning wore förhanden, som binder et wed sig yppande och händande 

upror och myterier, däröfwer af magistraten i staden, fastän det ock wore 

händt å landet, ransakas och dömas skal. Om man i förewarande händelse 

ginge ifrån den ordinarie domstolen kunde det ock blifwa tagit som ett 

misstroende til magistraten i staden, och at man fruktade at de i anseende 

1 Jakob Ekebom.

1752 den 9 maj 219 

til dess borgerskap och inwånare icke skulle bruka all den owäld, som lagen 

förmår, och hwar ärl. man åligger, hwilket icke wore billigt. En magistrat 

i sådan händelse borde icke mera misstros, än en häradshöfdinge på 

landet, som är berättigad at wed slike tilfällen ransaka och dömma öfwer 

allmogen, dock likwäl, som denna händelsen wore altför oerhörd och 

grufwel. wille herr bgm. i anseende til de härwed förekomne besynnerl. 

omständigheter samt at sielfwa domstolen el. instancen i anseende til parterne 

ändå wore den samma för dess dehl samtycka til den föreslagne extr. 

rådstugurätten dock med det förbehåld, at detta skedde utan 

prejudicat, för hwad hädanefter kunde hända, då magistraterne böra få 

öfwa deras ämbete aldeles enl:t förr åberopade kgl. förordning. 

Herr bgm. Renhorn och herr Forssman påminte, hurusom man nog säkert 

kunde föreställa sig huru möjl:t det wore, at en och annan af 

Nork:pgs magistrats ledamöter nödwändigt skulle blifwa jäfwade och at 

i anseende därtil lättel. et skadel. uppehåll och tidens winnande skulle 

kunna förordsakas i en sak, hwars uptäckande endast beror på om skyndesam 

ransakning af en sådan domstohl som af andre göromåhl icke 

wore hindrad, och för at icke lämna rådrum för de i denna wederstyggel. 

giärning dehltagande at hålla sig undan el. aldeles gå sin kos. 

Herr just:n Faxell sade sig icke utan alteration hafwa hört berättelsen 

om en så gruflig och skamlös gierning at han hwarken wille hålla den 

sämsta el:r bästa i staden för skyldig, men at han för dess dehl wäl kunde 

se, at då et så allmänt upror, och hwaruti flere personer nödwändigt måst 

taga dehl, wore then ordinarie rådstugurätten i staden icke habil el. tiänl. 

dommare. 

Herr bgm:n Kock sade sig icke på något sätt wilja göra magistraten 

Norköping för när, men at han trodde, at magistraten sielf wed et sådant 

tilfälle, då det anginge dess eget borgerskaps wälfärd, och på hwilken 

magistratens egen så mycket berodde, hälst skulle önska, at undslippa 

ett så oangenämt göromåhl, och det wore ock i herr bgm:ns tanka någonting 

så naturl:t, som at en magistrat wid slikt tilfälle, sökte så mycket 

möjl:t wore, frälsa sit borgerskap. 

Herr bgm. och tahlman förestälte om icke ståndet således wille samtycka 

därtil at en extraord. rådstugurätt måtte förordnas bestående af 

extraord. ledamöter, dock utan prejudicat för framtiden, hwilket biföls; 

men en och annan af ståndet påminte at den sidsta tilläggning icke wore 

nödig, hwarpå herr bgm. och tahlman frågade, om icke ståndet finner 

godt, at genom 6 dep:de til de öfrige resp. stånden berätta, det ståndets 

tanka är, at Kgl. Ms:t i underd:t styrkes til at i nåder förordna en extraordinarie 

rådstugurätt bestående af extr. ledamöter hwartil ståndet gaf 

dess bifall. 1 


220 1752 den 9 maj 

Upl. just.deput:ns betänkande 1 af d. 14 sidstl. April ang:de skillnad uti 

trolofningar emel. personer, som hwarandra häfdadt under äktenskapslöfte. 

Hwaröfwer ståndet stadnade i det slut, 2 at bäst är det härutinnan 

förblifwer enl:t hwad allmänna lagen påbiuder och stadgar, samt at borgareståndet 

med underd. wördnad erkänner Kgl. Ms:t:s nåd, som på sätt 

som skedt är förhielpt de sökande til nådigt och rättwist slut. 

Upl. och biföls det af herr bgm:n Uggla projecterade utlåtande 3 på 

hand. och manufact:rdeputations betänkande af d. 21 sidstl. Februari 

ang:de plantagers anläggande wed städerne. 

Upl. riddersk. och ad:s anmärkningar wed stora secr. dep:ns ytterligare 

påminnelser rörande bewillningsprojectet. 

Och stadnade ståndet däröfwer i följande slut 

Wed n:o 5 anmärkes: At ståndet icke kan gå ifrån dess härutinnan förut 

yttrade tanka. Likaledes i anseende til påminnelsen under n:o 6, och 

förmodar borgareståndet at högl. ridd. och ad. så mycket häldre begifwer 

sig ifrån denna dess anmärkning som det wärkel. strider emot dess 

egen förklarade afsikt, at befordra Kgl. Ms:t:s och cronans inkomst och 

hwilken därest härmed enl:t högl. ridd. och ad:s förklarade tanka förhållas 

skulle ansenl. skulle komma at lida, hälst tullen för til staden inkommande 

bränwin på långt när icke kan godtgöra bristen hwarföre ock 

ståndet icke annat kan än förblifwa wed stora secr. deputations härutinnan 

yttrade tanka uti utdraget af d. 13 sidstl. Martii. 

N:o 8. Borgareståndet förblifwer härwed af dess förr förklarade tanka. 

Likaledes i anseende til n:o 25 och i fall någon minskning sker för landet, 

förbehåller sig borgareståndet detsamma på det kraftigaste i anseende 

til städerne. 

N:o 28. Borgareståndet kan icke gå ifrån dess förra yttrande, emedan 

det för hela werlden skulle synas såwäl orimligt, som högst obilligt, om 

undersåtare, hwilka knapt sedt el. känner café, the, chocolade, långt 

mindre är af den förmåga at de kunna nyttia denna slags dryck, i händelse 

at et så skäligit undantag icke hade rum, skulle blifwa pålagde, at likafult 

därföre plikta och betala, lärandes wederbörande taxeringsmän som 

sitta på eed och samwette, icke underlåta at lägga denne afgift på alla 

dem, som kunna tära af dess förmögenhet, och de somständigheter at de 

wärkel. nyttiar antingen thé el café. 

I anseende til n:o 34, 35, 36, och 37 förbl:r borgareståndet wed sit förra 

yttrande. 



3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 83. Se Bilaga 20.

1752 den 20 maj 221 

Upl. å nyo stora secr. dep:ns protocollsutdrag 1 under d. 5 May sidstl. 

och biföll ståndet at expedition af bewillningsförordningen må komma 

att skie utaf store secr. dep:nen och at förutnämde påminnelser öfwer r. 

och ad. sidsta anmärkningar jemte ståndets tanka ang:de expedierandet 

införes och meddelas de öfrige resp. stånden genom wanl:t extr. utur 

protocollet. 

4 dep:de af bond.ståndet företrädde med berättelse, at bond.ståndet til 

alla dehlar bifallit borg.ståndets tanka ang:de then i Nork:pg förordnade 

extr. rådstugurätten. 

Upl. och biföls 2 hand. och man.dep:ns yttrande 3 af d. 20 sidstl. Apr. 

ang:de landsfisc. Mannerkrantz ansökning om privilegium exclusivum 

på oljeslagning af inrikes wäxter, dock med samma förbehåld ang:de 

stället til inrättningen som ståndet förut gordt i anseende til profess. Voltemats 

ansökning om sockertilwärkning af inrikes wäxter. 4 

D. 20 May 1752 


Just:s protocollet af d. 7 May. 

Uppå herr borgmästarne Hagerts och Herkepæi begäran biföll ståndet 

at någre deput:de måge afgå til präste och borgarstånden för at recomendera 

til slutel. afgörande de begge måhlen, som här redan blif:t afgorde 

och angå bem:te begge h:rar bgm:ne enskylt. Och anmodades h:r bgm. 

Uggla at därwed föra ordet, jemte det ståndet tillät, at han äfwen wed 

samma tilfälle får påminna om et måhl som rörer hela stadens angelägenheter. 

Upl. cam:roec. och com:edeput:ns betänkande5 af d. 28 Apr. sidstl. 

ang:de stenbroars byggande hwaröfwer ståndet stadnade i det slut: At 

som det hwilket dep:ne nu föreslagit är något nytt och owanl:t, och så 

kan ståndet så mycket mindre därtil lämna dess bifall, som därigenom 

samtel. rikets undersåtare skulle oroas och belastas. 6 

De öfrige resp. ståndens allm. beswär lämnades til genomseende af 

följande h:rar ledamöter, näml. herr bgm. Cervin, h:r bgm. Uggla, h:r 

bgm. Wiggman, h:r rådm. Gother, herr Grahn, som därwed i akt taga 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 10. Även 7 maj 

1752. 


3 


nr 21. 

4 Här följer en struken sida. 

5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets exktraktprotokoll, nr 81.

222 1752 den 20 maj 

hwad som et el. annat fall kan wara at påminna, och särdeles uti hwad 

som i någor måtto kunde röra städerne, och hwilket alt sednare kommer 

at ståndet föredragas. 

Upl. landt och siömilitiedeputations betänkande 1 med föreslagne 

medel och utwägar til ärnående af infödde dugel. feldtskärer och gesäller 

wed regimenterne och flottan. Ståndet biföll betänkandet och kommer 

påskriften at sålunda ställas. 2 

Ehuru ståndet finner huru angelägit det är, at wed närwarande rikets 

belägenhet, icke ingå uti någon tilökning i staten, dock som deputationen 

uti dess betänkande anfördt så mogne och grundade skähl uti ett 

måhl som i sig sielf så nära rörer undersåtares wälfärd och arméens bestånd, 

altså fant b.ståndet för godt at bifalla betänkandet. 

Upl. just.dep:ns betänkande 3 af den 21 Apr. sidstl. ang:de de ifrån åhr 

1740 til 1747 utgångne kgl. förordningar, som biföls. 

Upl. just.dep:ns betänkande 4 af den 9 Apr. ang:de huruwida angifware 

måge i brottmåhl för the anklagade utnämnas och kundgöras. Som biföls. 

Upl. landt och siömil.dep:nens betänkande 5 ang:de hofsecret. h. bgm. 

Ubmans å borgerskapets wägnar i Öregrund gorde ansökning ang:de de 

därstädes warande lotsar som tillika skola wara borgare, och nödwändigt 

tarfwa någon ersättning, för hwad de genom 1748 åhrs kgl. förordning 6 

och lotstaxa skola kommit at lida. Betänkandet biföls med den tilläggning 

och förbehåld at desse 7 lotsar hädanåt som hittils förblifwa under 

borgerskapet och draga borgerl. tunga. Och befaltes at ståndets tanka 

härutinnan comuniceras de öfrige resp. stånden genom utdrag uti protocollet, 

som straxt just:s och expedierades. 7 

Upl. å nyo just.dep:nens protocollsutdrag 8 af d. 9 sidstl. Apr. ang:de 

rätta förståndet af lagen uti 5 cap. utsökn:s bk. om gäldenärers bysättning, 

hwarwed medfölgde särskilt yttrande af någre deput:nens ledamöter. 

Men ståndet biföll sielfwa deputationens betänkande, hwad 

fastställandet angår af Kgl. Ms:t öfwer detta lagens rum utfärdade nåd. 

förklaring af d. 19 Oct. 1750, såsom wälgrundadt; men den af deputationen 

gorde slutel. tilläggningen ansåg ståndet för mindre nödig. 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets exktraktprotokoll, nr 90. 




6 Årstrycket 27 april 1748: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning Angående Lotswärket i riket för 

wisse delar. Gifwen Stockholm i Råd-Cammaren then 27 April 1748. 


8 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 31. Även 8 maj 1752.

1752 den 20 maj 223 

Företrädde 2:ne deputerade från prästeståndet, och företedde dess 

yttrande öfwer åtskillige förfallne och afbrände kyrkors ansökning om 

collecter til byggnadshielp, som recommenderades til benägit bifall. 

Upl. just.deputationens betänkande 1 af d. 23 sidstl. Apr. i anledning af 

rådsprotocollet under d. 21 sidstl. Februarij med therwed fogadt project 

til en allmän kundgörelse om gaml. oafgorde rättegångssaker, och de 

däruti dehltagande. Som biföls. 

Upl. och biföls hand och man.deputations betänkande 2 under d. 27 

Mart. sidstl. ang:de apothekaresocietetens i Stockholm gorde ansökning 

om befrielse ifrån consumtions och licenters betalande för inkommande 

apothekswahror. 

Företrädde 8 deput:de från ridd. och adeln, hwilka anmälte til ståndets 

skyndsamma och benägna afgörande följande måhl, hwaröfwer r. och 

adeln sig redan yttradt, neml. ang:de capitainerne Hempel och Winblad, 

om wärfwade regementers förplägning i fält, om husesynsförordningen, 

om lagman Franks hemmansbyte, om tulltaxan, om wärfningen genom 

capitulation, och om compagniehingstar. 

Herr bgm:n och tahlman försäkrade at så snart möjl:t wore skulle ståndet 

företaga de måhl och ärender, som äro af någon wikt och angelägenhet, 

och at en dehl af de nu nyssnämde redan wore i ståndet afgorde, at 

tulltaxans öfwerseende wore ett måhl, som ståndet fant fordra mera tid, 

än som nu wore öfrig, och at därför därmed kunde hafwas anstånd til r:s 

str:s nästa sammankomst, samt at det för öfrigit wore ståndets fägnad 

och nöje, om det kunde med r. och adeln stadna uti enahanda tanka och 

mening i det ena och andra. 

Upl. utdrag utur secreta utskottsprotocollet 3 af d. 19 May ang:de den 

af öfwersten för artilleriet h. riddaren Ehrenswerd projecterade inrättning 

til en pensionscassa för gamla och förtiänte k:gsmän, som biföls. 4 

Upl. protocollsutdraget från secr. utskotet 5 af d. 19 May ang:de beskaffenheten 

af kyrkoherden Packalenii sak. Som biföls. 

Upl. just.deputationens betänkande 6 af d. 15 Apr. sidstl. huruwida testamenten 

och morgongåfwor, som äro gorde och gifwne, innom rikets 

nya lag d. 12 Sept. 1736 wardt påbudne, måge efter den samma el. gamla 

lagen afdömmas. Betänkandet biföls. 

Upl. den öfwer reductions och liquidationswärket wed 1731 åhrs riksdag 

förordnade deputationens betänkande dat. d. 10 Jan. samma åhr 

1 


2 


nr 22. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 11. Ehrensvärds projekt 

som bilaga. 


5 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 12. 

6 


224 1752 den 20 maj 

ang:de riksrådet gr. Ekeblads och friherrinnan Hægerstiernas 1 ansökning 

at återfå de af h:r Claude Rouquette Hægerstierna ifrån Kgl. Ms:t 

och cronan köpte godsen uti Halland, Nerke och Wermeland samt Cronob:gs 

lähn belägne, som sedermera utan köpeskilling el:r wederlags åtniutande 

til Kgl. Ms:t och cronan, skola wara reducerade, och biföls 

betänkandet. 

Upl. prästeståndets utlåtande genom extr:m prot:i under d. 18 May rörande 

bewillningen och stora sexr. dep:nens extr. prot:i och anmärkningar 

af d. 5 May. 

Ståndet fant godt at genom extr. prot:i sig yttra, at det aldeles förbl:r 

wed sina yttranden rörande bewillningen af d. 7 och 9 May, hwarefter 

dess deputerade uti bewillningsdeput:n hafwa sig at rätta, och hwarefter 

ståndet håller före at detta ärende aldrabäst kan expedieras. 

Upl. extr. protocolli hållit i rådcammaren 2 d. 18 Mart. 1752, ang:de 

Löfstadholms kungsgård som capiten Bromell på auction inropadt under 

arrende, och biföls rid. och adelns samt prästeståndets påskrefne yttrande, 

näml. at måhlet i underd:t öfwerlämnas til Kgl. Ms:t nåd. 

wälbehag, at i anseende til omständigheterne, och sedan wederbörande 

hörde blifwit, härom förordna med underd. förmodan, at Kgl. Ms:t lärer 

taga de mått, som hädanefter tiäna til handhafwande af riksens ständ:s 

wed förra riksdag gorde författning om kungsgårdars arrenderande, 

hwartil r:s st:r förmodas bidraga, om ingen efterlåtes at på auction inropa 

någon kungsgård, utan at han är af kundbar förmåga, el. presterar behörig 

säkerhet. 

Förehades å nyo just.deput:ns utlåtande 3 under d. 12 sidstl. Martii 

ang:de förordningen om magistratspersoners arfwode för uptekningar i 

sterbhus, och stadnade ståndet i det slut, at af all i boet befintel. fast och 

lös ägendom, må i städ:ne upböras en procent uti inventeringsarfwode, 

samt ½ p:t för dehlningen, dock så at af stärbhusets owissa fordringar 

icke kommer något at erläggas men Stockholm och Göteborg som hafwa 

särskilt inrättning warde härifrån undantagne. Herr bgm Lundeberg, 

herr Blom, herr Lilja, herr Holländer, herr Modéen och herr Linck begärte, 

at til protocolls föras måtte, det deras mening wore, at härutinnan 

borde förblifwa wed kgl. förordningen af d. 1 Mart. 1749 och kommer extr. 

prot. öfwer denna ståndets tanka at communiceras de öfrige resp. 

stånden. 4 

1 Ett ärende från 1731, som inte återfinns i 1731 års riksdagsprotokoll. Claes Ekeblad ville tillsammans 

med sin moster Maria Hägerstierna-von der Noth återfå gods som tillhört Claude 

Rouquette Hägerstierna, far till Hägerstierna-von der Noth och morfar till Ekeblad. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 36. Bromells memorial som bilaga. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 27. Även 7 april 1752. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 91. Även 25 maj 1752.

1752 den 23 maj 225 

6 deput:de från bondeståndet företrädde, och framgofwo åtskillige 

bondeståndets extr.a prot:i, och hwarutinnan begärtes ståndets bifall, 

och försäkrade h:r bgm och tahlman, at i alla görl. måhl wara det hederwärda 

bondeståndet til nöjes. 

Justerades ståndets extr. prot:i 1 af d. 7 May ang:de herr Forssmans då 

gjorde begäran. 

Herrar bgm:e Kellander och Pipping anmodades, at med de öfrige 

resp. ståndens deput:e biwista besiktningen af slottsbyggnaden. 

Upl. bergs.deput:ns betänkande 2 af d. – 3 April ang:de ädlare bergwärks 

uphielpande i riket. och stadnade ståndet i det slut: 

At ehuru borgareståndet anser för högstnyttigt, hwad deputationen 

därutinnan til bgs:handteringens främjande föreslagit, och således icke 

har at påminna något wed sielfwa sakens billighet, likwäl och som rikets 

inbyggare redan äro beswärade med så många slags pålagor och utgifter, 

så håller borgareståndet för betänkel:t at nu, och under en så trång och 

swår belägenhet, samtycka til widare utgift, utan håller före bäst wara at 

härmed må hafwas anstånd, til dess lägligare tid infaller, och harom r:s 

st:r ytterligare wed deras nästa sammankomst få öfwerlägga. 

Föredrogs brukspatron Strangs 2:ne ingifne memorialer, 4 etc. etc. Här 

införes extr. protocolli vid O. 5 

Upl. stora secreta deputations betänkande 6 ang:de capten Carnals anförde 

beswär öfwer prejudice, som biföls. 7 

Herr borgm. Cervin upläste åtskillige §§ af allmänna beswären, 8 som 

sees af dess särskilte förde annotation däröfwer, i anledning hwaraf ståndet 

fant för godt at följande extr. protoc. utfärdas. 

Vid S. O. 9 

D. 23 May 1752 


Justerades protocollsutdraget af d. 20 May, ang:de ståndets slutel. mening 

om bewillningen. 


2 


3 

Datum saknas. 

4 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 73, nr 74. 

5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens betänkanden, nr 8. 


8 

Borgarståndets arkiv, R 1317, onumrerad. Se Bilaga 1. 


226 1752 den 23 maj 

Upl. och justerades thess af herr bgm Cervin upsatte project til ståndets 

extractum protocolli 1 rörande 83 § af allmogens beswär, af följande 

innehåld. 

NB här införes extr. vid. lit. A. 2 

Upl. landt och siömilitieoec.deputationens betänkande 3 af d. 20 sidstl. 

April ang:de hästevacancernes completterande, samt hingstars tilskaffande 

wed cavallerie och dragoneregementernete. 

Hwaröf:r ståndet stadnade i det slut, at ståndet håller betänkeligit at 

tilstyrka det rusthållarne skulle förpliktas at ingå i och bidraga til den föreslagne 

inrättningen med hingstars tilskaffande och underhållande, såsom 

ett nytt owanl. och alt för kostsam utgift för landet, utan förmodar 

ståndet det ändamåhlet likafult och makligare winnas kan, om en:t 

riksens ständers wed sidsta riksdag gorde underd. tilstyrkan wed kungsgårdars 

bortarrenderande det noga och som en caussa sine qua non i akt 

tages, at arrendatorerne blifwa pålagde, at på de kungsgårdar, hwarest 

sådant kan låta sig göra inrätta och underhålla et wist utset antahl hingstar. 

Upl. landt och siömilitieoec. deputationens betänkande 4 af d. 9 May 

ang:de riksdagsfullm:s för Uleå stad P. I. Holländers gorde ansökning 

om Limingo frimarknads uphäfwande. Som biföls. 

Upl. och biföls cam. oec. och com:edeputationens betänkande 5 om 

samma riksdagsfullm:s för Uleå stad ansökning, om inhysande af den 

spannmåhl, som förut de wästerbottniske bruken warit tilslagne. 6 

Upl. hand. och man.deputations yttrande och berättelse 7 af d. 28 sidstl. 

Apr. ang:de fabriquernes tilstånd och förkofran sedan d. 1 Jul. 1746 til 

1750 åhrs slut. 

Herr bgm. Uggla gorde härwed twänne anmärkningar, näml. at han 

för dess dehl icke hölle orådeligit, om man.contoirets räkenskaper lämnas 

til kgl. cammarcollegii reviderande, på sätt som med alla öfrige rikets 

räkenskaper wanl. skal skie, och sedan, at icke ståndet må ingå uti den 

idéen hwartil man.deputationens berättelse tyks gifwa anledning, neml:n 

at göra någon inskränkning uti fabriquesnäringarne, hwilket h:r bgm:n 

ansåg för skadel:t, samt twärt om nyttigt och billigt, at en allmän frihet 

må wara för hwar ock en, at börja med sådanne inrättningar som ju flere 

ju större nytta tilskyndas riket och det allmänna. 

1 


2 



4 


5 



7 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufaturdeputationens betänkanden, 

nr 23.

1752 den 23 maj 227 

Men ståndet fant then första anmärkningen så mycket mindre kan äga 

rum, som thet icke passar sig, el. är brukel:t, at r:s ständ:s egna wärk kunna 

ställas under någon annans revision än af r. st:r sielfwa, och hwad then 

andra omständigheten wedkommer, så är allenast i man.dep:ns berättelse 

anfört såsom ett raisonnement hwad ordning och hushåldning som 

synnes wara nödig, at iakttaga wed tilstånds lämnande til inrättande af 

ett och annat wärk, hwarförutan denna omständigheten redan särskilt är 

påyrkad uti ståndets allmänna beswär. Och som det nu nyss upläste betänkandet 

består endast af en kort berättelse om fabriq:nes tilstånd, utan 

at i anledning theraf något kommer at resolveras, så lägges documentet 

til de öfriga ståndets acta. 

Herr bgm. Cervin påminte om nödwändigheten at upmuntra tilwärkningen 

af medelfina kläden, såsom hwarpå är mycken brist, och som den 

för hand. och man.dep:n utfärdade instructionen nämner om premiers 

bestående för denna slags tilwärkning at ståndets deputerade i denna deputation 

hafwa thenne angelägne omständigheten i minne, och at 

dep:t:ns betänkande therom til plena må inkomma. 

Upl. hand. och manuf. deput:ns ytterligare inkomne extr. prot:i 1 af d. 

12 May rörande Bongeska balancen, samt lagman Malmerfeldts theröf:r 

til r:s st:r inlämnade memorial. 2 

Herr just. Faxel sade det han wäl trodt at någon widare efterfrågan 

härutinnan hade bordt hafwa rum; men sedan han läst igenom commissionens 

dohm, så hade han funnit, at hwarest någon misstanka kunde äga 

rum, där wore åter saken så inwecklad i mörker, och wederbörande så 

försiktigt gömt bort sig, at fåfängt nu mera wore, at få därå någon redo. 

På h:r borgm. och tahlmans fråga om ståndet förblef wed dess förra 

yttrande i denna sak, swarades med Ja, och uplästes följande som kommer 

at skrifwas på det nu upl. betänkandet, näml. 

Borgarståndet bifaller högw. prästeståndets yttrande så mycket mera, 

som det är öfwerensstämmande med det slut, borgareståndet redan förut 

under d. 29 Febr. sidstl. härutinnan fatadt, och fant ståndet nödigt, at 

någre deput:de afgå til bondeståndet, för at lämna det samma dehl af 

detta ståndets slut, och anmodades h:r bgm. Schau at föra ordet. 

Herr rådman Kerrman androg at sedan denna förtretlige sak nu wore 

slutad, trodde han sig först böra aflägga hos ståndet dess tacksägelse för 

ett rättwist slut, och sedan undanbedia sig det beswäret at längre förräta 

dess hittils å ståndets wägnar hafde syssla i man.f.contoiret. 

Herr rådman betygade sin och de öfrige deput:s oskuld uti den förtretl. 

händelsen med Bongens ballance, samt för öfrigit samteliges deras stän- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1313, Sekreta handels- och manufakturdeputationens expeditioner, 

nr 24. 

2 


228 1752 den 23 maj 

digt hyste syftemåhl och bearbetande at på alt görl. sätt främja fabriquernes 

bästa, och hwarutinnan han förmodade det man.contoiret kan 

åberopa sig med skähl hwad riks. ständer sielfwa i den dehlen hafwa sig 

bekant, om fabriq:nes ansenl tilwäxt på desse förflutne få åhren. 

24 deputerade af r. och ad:n hade företräde samt recommenderade til 

skyndesamt afslutande r. och ad. genom dess prot:sutdrag under d. – 1 

yttrade åstundan, at secr. utsk. måtte uplämna til plena Kgl. Ms:ts nådige 

föreställning ang:de de wärfwade regementernes förökning så at om 

mögl:t wore, ståndens yttrande kunde bli expedierat, och secr. utsk. i dag 

efter middagen undfå dehl däraf, til sin rättelse. 

H. bgm. och tahlman försäkrade, at det om mögl. wore ofördröijel, 

skall företagas, och at det endast berodde på prästeståndets yttrande, 

som ännu icke wore hitkommit. 

Upl. cam. oec och com.deputations yttrande 2 ang:de den af allmogen 

i Österbotten brukade seglationsfriheten, och biföls betänkandet. 3 

Likaså samma deput:ns betänkande 4 om allmogens uti Åbo, Biörneborgs 

och Nylands höfdingedömmen idkade seglation och hwaröfwer 

extr. prot:i utfärdas. 5 

Herr borgm. och tahlman berättade at cammarh:n Seth warit hos honom 

och berättadt om Hans Exc. h:r gr. Gyllenborgs dödel. frånfälle, 

som skedt d. 22 kl. 6 om morgon, och at herr bgm. i går eftermiddag warit 

och å ståndets wägnar beklagat sorgen. 

6 dep:de af bondeståndet företrädde och förde Joseph Hansson ordet, 

samt efter wanl. aflagd hälsning, berättade det bond.ståndet å nyo hos 

sig förehaft saken ang:de Bongiska ballancen, lagman Malmerfeldts memorial, 

samt hand. och man.dep:tns sednare inkomne yttrande under d. 

12 sidstl., och at bondeståndet icke funnit i förber:de memorial något 

wara anfördt, som kan göra ändring uti hwad bond.ståndet sig yttradt, 

ang:de denna saken under d. 2 April sistl., och hwarom bond.ståndet nu 

welat lemna borg.st:det wänl. dehl. Därjemte påmintes om benägit bifall 

til bondeståndets yttrande om wargerningsmanskapet och tjänstehjonsordningen. 

Herr borgm. och tahlman tackade å ståndets wägnar för förtroendet 

och den wänl. dehl bond.ståndet ang:de det först:nde måhlet nu behagat 

lämna, hwilket wore borgareståndet så mycket fägnesammare, som därmedelst 

r:s str:s egna göromåhl är satte inom den säkerhet och aktning 

de enl. lag och regeringsform 6 böra wara, och hwad de nämde sednare 







1752 den 25 maj 229 

måhlen anginge twiflade h:r bgm:n icke, det ju borg.ståndet däruti lärer 

yttra sig til det ärbara bond.ståndets nöje. 

Upl. just.deputationens betänkande 1 af d. 14 innewarande, om kgl. 

fullmakt för borgmästaren 2 i Laholm, som biföls. 

Upl. och biföls transumpt af riksens st:rs allm. beswärsdep:ns project 

til resolutionen på presteståndets allmänna beswär wid denna riksdag, 3 

rörande kyrkobokhållareysslan i Malmöhus och Christianstads höfdingedömmer. 

Upl. och biföls just.dep:ns betänkande 4 af d. 20 sidstl. Martij ang:de 

byamätning och jämföresdehlning öfwer Fröjereds by i Scaraborgs lähn. 

Landt och siömilit.oec.dep:ns betänkande 5 ang:de husesyner lämnades 

til öfwerseende af herrar bg:mästarne C. G. Boberg, Sackleen och 

Lönbom. 

Skildes. 

D. 25 May 1752 

Upl. secr. utsk:s extr. prot. 6 af d. 18 Dec. förl. åhr om pensions förökande 

för framl. h:r riksrådet och öfwerstemarskalken baron Taubes änkegrefwinna 

til 1000 dlr sm:t åhrl, samt at hennes enda dotter fröken Taube efter 

sin fru moders död, och så länge hon är ogift, må få niuta af hennes 

fru moders i lifstiden således åtniutande pension. Hwilket biföls. 

Upl. landt och siömilitiedep:ns betänkande 7 af d. 14 sidstl. May ang:de 

beneficiehemman och deras försäljande til skatte. Ståndet fant godt at 

upskiuta med denna sakens slutel. öfwerwägande til dess de öfrige ståndens 

yttrande inkommer. 

Upl:s samma deputations memorial 8 af d. 18 sidstl. May, hwarutinnan 

hemställes om icke den förordnade kgl. förkortningscommission til nästa 

riksdag kunde låta uhrskilja och sammandraga de redan utkomne och 

hädanefter utkommande förordningar, som röra militien, hwilket biföls. 

Upl. landt och siömilit.dep:ns berättelse 9 af d. 27 sidstl. Apr. ang:de 

lotswärkets förbättring i finska och åländska skärgården, som lägges til 

1 


2 Mathias Gülich. 

3 


4 


5 Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 22. Även 27 maj 

1752. 

6 



8 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 19. 

9 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 20.

230 1752 den 25 maj 

acta, emedan deputationen utomdess under d. 2 Mart. sidstl. afgifwit sitt 

betänkande i samma ärende. 

Som riksens ständer redan kommit öfwerens om denna långsamma 

riksdagens afslutande så stadnade ståndet i det slut, at genom någre dess 

deputerade, och hwarwed h:r rådm. Kerrman blef anmodad, at föra ordet, 

låta de öfrige resp. stånden wetta, det ståndet håller före at landtmarskalken 

och tahlmännen måtte nästl. onsdag upgå til Kgl. Ms:t och i 

underd:t begära det Hans Ms:t wille låta aflysa riksdagen, så at ständerne 

kunde til nästk. lördag blifwa på rikssahlen upkallade. 

Upl. cam:r oecon. och com:edeputations betänkande 1 af d. 17 April 

ang:de trägårdsmästare, och stadnade ståndet häröfwer i det slut, som 

följande extr. prot. innehåller, som nu tillika upl. och justerades. 2 

NB här införes extractet. 3 

Upl. hand. och man.deputationens betänkande 4 af d. 2 sidstl. May 

ang:de köpingars inrättande wed stora landswägen emel. Åbo, Carelen 

och Savolax. 

Som biföls. 

Just:s och biföls extr. protocolli 5 ang:de magistraternes arfwodi för inventeringar 

och dehlning i stärbhus, som stå under deras wård. 

Upl. bondeståndets extr. protoc. 6 af d. 22 April ang:de landssecreteraren 

Mathesius, at få niuta til godo riksens ständ:s föreskrift för honom 

wed 1743 åhrs riksdag, och biföls prästeståndets yttrande af följande 

innehåld: 

At som prästeståndet blif:t underrättadt det landssecret. Mathesius, 

sedan denna landssecret.syssla honom anförtroddes, med flit och beröm 

den samma förestådt, så finner ståndet ej, det widare något bör ligga honom 

i wägen, med mindre han, såsom andre undersåtare, må efter förtiänst 

och skickelighet niuta dess skäl. befordran. 

Upl. just.deputations betänkande 7 under d. 14 sidstl. Apr., ang:de Kgl. 

Ms:t den 12 Jul. 1750 til samtel. håf och öfwerrätterne aflåtne bref, om 

ledamöternes skilgaktighet rörande muntel. förhör och uplysnings inhämtande 

i twistemåhl. Som biföls. 

Upl. utdrag af protocollet dat. d. 15 May ifrån just.dep:n, 8 ang.de Kgl. 

Ms:ts ingifne tankar til protocollet i just.revision under d. 21 Jun. om lag 

och rätts owälduga skipande, och rättwisans befordrande, och at riks:s 


2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets exktraktprotokoll, nr 101. 

3 



nr 25. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 91.Även 20 maj 1752. 


7 


8 


1752 den 25 maj 231 

st:r måtte derföre hos Kgl. Ms:t aflägga deras underd. tacksägelse. Som 

biföls. 

8 deputerade af bond.ståndet företrädde med berättelse, at bondeståndet 

stadnat med borgareståndet uti enahanda tanka ang:de riksdagens 

afslutande, och hwarjemte påmintes, om bondeståndets gorde 

begäran genom dess förut aflämnade extr. protocolli, ang:de de begärte 

underrättelser om utgifterne sedan förl. riksdag, likaså at bondeståndet 

bifallit just.dep:ns tilstyrkande uti nyssförutnämde protocollsutdrag. 

Herr bgm. och tahlman betygade ståndets fägnad däröf:r at det hederwärda 

bondeståndet gort et ang:de slut på denna långsamma riksdag: At 

nu nyss det omnämde utdraget af protocollet ifrån just.dep:n warit före, 

och blifwit bifallit, att så mycket som til ståndet inkommit af allm. beswären 

wore igenomgångit, och ofördröijel. härifrån skulle blifwa expedierat, 

så fort de öfrige resp. ståndens yttranden inkomma, och sidst 

bondeståndets begäran ang:de räkenskapernes upgifwande blif:t remitteradt 

til secr. utskotet. 

Upl. just.deputations betänkande 1 af d. 22 Apr. sidstl. ang:de just. 

cantzlerens denne riksdag ingifne berättelse hwarjemte deputationen 

styrker til någon förbättring på just.cantzlerns löhn, at han wissa tider 

måte resa kring landet, och at en betiänt med 300 dlr smt:s löhn måtte 

honom bestås i dess contoir. Likaledes 2:ne utdrag af samma deput:ns 

protocoll 2 under nyssn:de dag rörande bondeståndets yttrande genom 

extr:m prot:i af d. 30 Jan. sidstl. ang:de medel och utwägar til lag och förordningars 

bättre efterlefnad och handhafwande. Hwilket alt blif:t af 

wissa ståndets deput:de igenomgådt, och hwaröfwer de upsatt project til 

ståndets yttrande. 

I anseende til det förra stadnade ståndet i det slut, at just.deputationens 

betänkande bifalles i så måtto: Det må just.cantzlerslöhnen blifwa 

tilökt med 1200 dlr s:mt, och således för framtiden han i årl. löhn kommer 

at åtniuta 3000 dlr s:mt, äfwen ock, at en cancellist må få uti 

just.cantzlerscontoiret antagas, dock utan at staten med någon därför bestående 

löhn kommer at graveras. Hwaröfwer extr. protoc:i utfärdas. 3 

I anseende til det sednare biföls deput:s yttrande, i följe hwaraf följ:de 

extr. protocolli kommer til de öfrige stånden at afgå. 

NB här införes extractet vid O 4 

Uppå herr bruksp. Strangs begäran afgingo någre deput:de til de öfrige 

stånden til at i bästa måtton til benägit slut och bifall anmäla ståndets 

utfärdade protocollsutdrag under d. – 5 innewarande rörande dess stång- 



3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 99, nr 100. 

4 Texten saknas, se Bilaga 24, Bilaga 25. 

5 Datum saknas.

232 1752 den 25 maj 

järnssmide med tårf. Herr rådman Kerrman anmodades at föra ordet, 

samt feck i commission at tillika påminna om bondeseglation i Österbotn, 

och Sala stads ansökning om hielp til stadens publique byggnader. 

Upl. bergsdeputations betänkande 1 af d. 17 sidstl. ang:de riksdagsfullm:n 

för Uleå stad J. C. Holländers memorial, at borgerskapet i de österbottniske 

städerne måtte få inlösa kronotionden som öfwerskiuter 

staten af wissa anledningar. 

Herr insp. Muncktell sade at han wäl påminte sig at, för 2:ne dagar sedan, 

detta måhl blif:t afgiort i anledning af cam:roec. och com:edeputations 

betänkande, samt det i faveur för städerne; men at det warit wäl om 

begge deputat:nerne, som om detta ärende haft samanträde, och gemensamt 

öfwerlagt, äfwen aflämnadt samfäldt yttrande, så at man straxt och 

på en gång hade kunnat få weta och öfwerlägga om skälen til deras skilgaktige 

meningar. Som annorlunda skedt, så hade han icke förra gången 

haft anledning, at anse saken af den påfölgd och med den upmärksamhet 

som han nu finner sig befogad til sedan han fådt inhämta af bgs:dep:nens 

nu upl. betänkande, de considerationer, som uti hans sinne aldeles afråda 

från et sådant ståndet fattadt slut i anledning af cam. oec. och 

com.dep:ns tilstyrkande. Herr inspectoren sade sig således nu wara af 

den tankan, at som han finner det egarne af Svappavara koppar och 

Kengis järnwärk redan från äldre tider tilbakars och då det åhr 1674 

blif:t fonderadt, äfen och sedermera besynnerl. wed sidst öfwerståndne 

riksdag undfådt resol:n och försäkran, at wore den närmesta, at efter 

markegången få inlösa all efter staten behållne kronotiondespanmåhl i 

undre och öfre Torneå, Calix soknar som består i korn, samt den i Uleå 

och Limingo soknar i Österboten fallande tionde och afradsspanmåhl, 

som mäst består i råg, då icke cronan sielf behöfwer spannmålen in natura, 

så hölt h:r inspectoren för så mycket betänkligare om sådanne tydel. 

privilegier och resol:r nu ändras, som det i sig sielf wore ett alt för 

eftertänkel. prejudicat, och dessutom i hans sinne desse nämde wärkens 

bestånd aldeles beredde på denne dem förundte friheten, emedan de äro 

belägne på en så aflägsen ort hwarest wägarne äro så swåre, at nödig 

spanmåhls tilförsel ifrån närmaste stad, är nästan ogörl. och således icke 

någon annan utwäg möjl., än at til brukens understöd få den spanmåhl, 

som allmogen annars bör lefwerera til cronan, och hwilken på wintern 

förut kan makl:n blifwa ditförd i det stälet städerne hafwa utwäg at blifwa 

hulpne och få nödig spanmåhl härifrån Stockholmoch andre orter, 

med hwilka de drifwa handel och köpenskap. 

Herr bgm. Lönbom förenade sig med samma tanka, men herr Lilja och 

h:r Modeen påstodo at det måtte förblifwa wed ståndets en gång fattade 

slut, så mycket mehr, som den resol:n hwilken dessa bruk fådt wed sidsta 


1752 den 25 maj 233 

riksdag endast skal grunda sig på secr. utskottets underd. tilstyrkande, 

utan at r:s str:s plena fådt därom någon kundskap, och fölgaktl. icke bör 

kunna ändra de allmänna och uttryckel. resol. som städerne undfådt, och 

uti cam. oec. och com:e dep:ns tilstyrkande äro åberopade; hwarförutan 

de förmente, at bruken altid kunna äga tilfälle at få spanmåhl tilbakars 

med de fartyg som afföra deras järn- och koppartilwärkningar, och lade 

herr rådman Stenström til den omständigheten, at så mycket billigare 

wore at städ:ne wed de undfådde resol:r bibehålles, som denna spanmåhlen 

är så tiänl. til utsäde för orten och landet däromkring. 

Ståndet tog detta under närmare öfwerwägande, och fant sig icke kunna 

gå ifrån dess redan i detta måhl fattade slut under den 23 sidstl., och 

hwarom genom utdrag af protocollet de öfrige respect. stånden behörig 

dehl blifwit lämnad. 

Upl. utdraget af secr. utskottets protocoll 1 af d. 16 sidstl. April angående 

generalgouverneursämbetet i storfurstendömet Finland. 

Herr bgm. C. G. Boberg förestälte, hurusom han så mycket häldre för 

dess dehl biföll secr. utskottets tilstyrkande om detta ämbetets uphörande 

på sätt som nyssn:de protocollsutdrag innehåller, som det enkannerl. 

blifwit inrättadt för hushåldningens skuld i Finland, och hwilken h:r bgm. 

för dess dehl förmente nu mera nogsamt kunna blifwa skött och wårdadt 

genom cronans befallningshafande och wederbörande landshöfdingar 

och ämbetsmän, enär de efterlefwa och ställa sig til rätelse hwad deras 

ämbeten enl:t utfärdade instructioner är ålagt. 

Herr inspectoren Muncktell tillade, at utan all annan consideration, 

som härtil styrkts, wore icke den minsta, at rikets nuwarande belägenhet 

framför alt annat fordrar en så nödwändig som ansenl. besparing i staten, 

som härmedelst åstadkommes och winnas kan. 

Herr rådman Gother hölt före säkrast wara, at bifalla thet högwördige 

prästeståndets yttrande, at om Kgl. Mas:t skulle med råds råde, sedan 

den föresatte tiden förflutit, pröfwa generalgouverneurens närwaro ytterligare 

nyttig och nödwändig, Kgl. Ms:t då må äga fria händer, at bifalla 

H:s Ex:ce r.r:det Rosen, at widare blifwa där qwar, at ändamålet 

således likawäl winnes, och at Kgl. Ms:t lärer altid hafwa nådig ömhet för 

pgr:nes besparande, enär det utan rikets alt för känbara skada skie kan. 

Herr bgm. Pipping trodde det man med mera säkerhet kunde bifalla 

secr. utskottets tilstyrkande, som icke lärer undfallit, at taga i akt alla de 

considerationer som härwed kunna äga rum, så wäl som prästeståndet. 

Herr bgm:n Renhorn sade sig icke wilja påminna något i anseende til 

sielfwa saken och secr. utskottets tilstyrkande, som han nog wore öfwertygad, 

om ståndets bifall därtil, men han hade allenast at härwed anföra 

något som han trodde böra för framtidens skull finnas i protocollet. 


234 1752 den 25 maj 

Rykten hade gådt öfweralt i staden om detta måhl så at det wore ansedt 

som en partiesak, och som skulle agg, jalousie och misstroende til 

H. Ex. r.r. Rosen hafwa härtil lämnat anledning. Til betagande och aldeles 

förqwäfwande af en sådan insinuation hölle h:r bgm:n för nödigt, at 

declarera, det sådanne försmädel. rykten woro helt och hållit falska och 

ogrundade, samt at Hans Exc. r.r. gr. Rosen i anseende til dess förhållande 

fullkoml. swarat emot Kgl. Ms:t och riksens str:s för honom hafde förtroende, 

som en riket wälmenande arbetsam och oförtruten samt nitisk 

och förståndig herre, och at denna ändring med gen.gouvern:sämbetet 

således icke hade någon annan grund och anledning än den som uti secr. 

utskottets nu upl. extr. protoc. finnes omnämnd. 

Herr bgm:n Carl G. Boberg påminte, det han med dess nyss yttrade 

mening aldraminst haft något afseende på partie, han hade för H. E. von 

Rosen all uptänkel. respect och wördnad, såsom en wälförtiänt herre af 

det allmänna, men om något parti här hade rum, så wore det han borde 

taga för statscontoiret och at kunna minska dess mångfaldige utgifter. 

Herr bgm:n Lundeb:g och herr rådman Gother yttrade sig för samma 

tanka som prästeståndet påskrifwit. 

Som den öfrige dehlen af ståndet war för s. u:ts tilstyrkande så gorde 

herr bgm:n och tahlman proposition om secr. utskot:s extr. prot:i får bifall? 

som beswarades med Ja. 

Herr borgm. och tahlman: 3:ne stånd hafwa sig således yttradt öfwer 

detta måhl, och följaktel. kommer generalgouverneursämbetet at upföras 

enl:t secr. utskottets tilstyrkande. För min enskylta dehl har jag för 

H. Ex. h:rr gr. Rosen ganska mycken wördnad och högaktning, ty jag har 

haft flere tilfällen at wara åsyna wittne til hans nit för det allmänna, hans 

owäld, oförtrutenhet samt ogemena arbetsamhet. Jag wet ock at borgareståndet 

icke hyser mindre god tanka om den herren, och at ståndet har 

sig bekant, det han är en borgarewän, samt altid haft för ståndet all aktning 

och estimé. Ståndets wärda ledamöter och riksdagsfullm:e från finska 

städerne lämna ock Hans Exc:e all justice och loford. Alla wetta wi 

at hans willkohr warit och äro knappa, at han för rikets och ämbetets heder 

måst föra ett kostsamt och drygt hushåld och således i stället för at 

förbättra wärkel. försämradt sine wilkohr under den tiden han nu warit 

i Finland. Hans öfrige långl:e och trogne tiänster lär jag ej behöfwa nämna 

om. Jag förmodar at detta gör tilfyllest, för at kunna med ståndets benägna 

tillåtelse få hemställa til dess ompröfwande, om icke ståndet för 

dess dehl skulle finna billigt at til något soulagement för herr riksrådet 

gr. Rosen utom det tractamente han åtniuter för det åhret generalgouverneursämbetet 

kommer at uphöra, honom måtte anslås en summa af 

12000 dlr sm:t til flyttningsomkostnader och resan hitöfwer. 

Ståndet samtyckte at herr bgm:n häröfwer måtte göra proposition, 

som skedde och hwilket med enhälligt Ja beswarades.

1752 den 25 maj 235 

Hwarjämte befaltes at häröf:r kommer utdrag af protoc:t 1 at aflämnas 

til de öfrige resp. ståndens bifall. 

Upl. secrete utsk. extr. prot:i 2 af d. 19 i denna månad ang:de öfwersten 

Ehrenswerds memorial om majorsposternes förwandlande wed artilleriet 

i Stralsund och på Waxholmen til öfwerstelieut:ntsposter. Hwilket 

biföls. 

Upl:s cam:roecon. och. com:edeput:ns betänkande 3 öfwer vice ammir. 

baron Ridderstolpes ansökning rörande Haga kungsgård på Åland, och 

biföls betänkandet på sätt som högl. r. och adelen sig utlåtit, näml. i så 

motto, at borgareståndet i anseende til den rubbning, som i contractet 

skedt, finner, det h. vice amiralen Ridderstolpe som så länge, troget, och 

väl tiänt Hans Kgl. Ms:t och riket, bör hugnas och tilfredsställas med 15 

åhrs prolongation å det emel. Kgl. Ms:t och cronan samt honom om 

Haga kungsgårds arrende slutne contract. 

Uplästes r. och ad. samt prästeståndets bifall på cam:roec. och 

com:edeputationens betänkande 4 af d. 14 sidstl. Mart. angående de här i 

Stockholm af bagareämbetet inrättade hästeqwarnar med mera, och 

som detta måhl redan d. 8 sidstl. April warit före och ståndet då däröfwer 

stadnadt uti särskilte tankar, som dess protocollsutdrag af samma dato 

innehåller, så fant ståndet bäst, at därwed förblifwa. 

Upl. just.deputations betänkande 5 af d. 18 sidstl. Mart. ang:de capitainerne 

Hempel och Winblad. Och biföls högl. r. och ad:s påskrift af följande 

innehåld: 

I betraktande af det lidande capit:ne Hempel och Winblad öfwergådt, 

finner r. och ad. skäligt, at hos Kgl. Ms:t i underd:t må anhållas, det måge 

desse sökande benådas med någon til deras hugnad och uprättelse ländande 

ersätning. 

Upl. just.deput:ns betänkande 6 af d. 16 sidstl. Mart. ang:de kgl. artillerieregementets 

genralk:gs och leuterationsrätt – som biföls. 

Upl. utdrag utur rådsprotocollet 7 af d. 9 Mart. ang:de magistratens i 

riksstaden Wetzlar anhållan, om en collects bewiljande här i riket til stadens 

lutherska kyrka som biföls på samma sätt som prästeståndet, at en 

allmän owillkorl. collect bewiljas öfwer hela riket. 

1 



3 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationens betänkanden, 

nr 38. 


april 1752. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 43. Hempels och Wijnbladhs 

memorial som bilagor. 

6 


7 


236 1752 den 25 maj 

Upl. öfwersten baron Stiernelds memorial 1 rörande den af Hans Kgl. 

Ms:t. til riksens ständer nerlämnade nådige propositionen om 3:ne nya 

regementers inrättande genom de nu warandes fördelande ifrån 1000:de 

til 800 man, hwilket måhl förut i anledning af ett därom ingif:t memorial 

blif:t remitteradt til secret. utsk. Påståendes herr öfwersten Stierneld, at 

secr. utsk:t icke måtte göra någon swårighet, at upgifwa de considerationer 

som hos det samma kunna förekomma antingen mot el:r med saken. 

Herr borgm. C. G. Boberg sade sig icke finna någon anledning el skähl, 

hwarföre secr. utsk. kan göra swårighet, at uplämna til r:s ständ:s plena 

sine tankar häröfer: At öka til ett el. annat regemente wore icke en 

sak af hemlighet: Twärt om skulle det i h:r bgmästarens tanka gie tilfälle 

til omdömmen om icke en slik tilgörande anstalt komme til hwarje riksdagsmans 

kundskap, som när han hemkommer icke utan upmärksamhet 

kunde förebära okunnoghet därom. 

Herr borgmästaren Renhorn påstod, at detta icke är något måhl som 

hörer til plenorum skärskådande utan at det helt och hållet är secr. utsk. 

ensak, til följe af 18 § i riksdagsordningen. 2 At herr borgm:n i händelse 

man här skulle ingå in meritis af saken nog kunde framföra skähl til ofredande 

från projectet och huru det tillika icke är underl:t, om r. och ad:n 

för dess dehl woro för den föreslagne tilökningen; men et sådant wore i 

herr bgm:s tanka onödigt, sedan det är kunnigt, at denna fråga redan 

blifwit i secr. utsk. öfwerwägad och afslutad. Hans Ms:t hade remitteradt 

saken til secr. utsk. och därifrån kommer ock underd. swar at til Kgl. Ms:t 

aflämnas, som är den rätta wägen, men icke til r. st:rs plena. 

Herr bgm C. G. Boberg sade frågan icke wara om någre hemligheters 

upgifwande ifrån secr. utskottet, utan om icke secr. utsk. må upgie hwad 

som uplämnas kan och icke fordrar någon tysthet, och då få riksens ständer 

därtil säga Ja el. Nej, alt som de finna, och wore detta så mycket mindre 

betänkeligit som 2:ne stånd redan på denna grunden remitteradt 

måhlet til secrete utskottet. 

Herr borgmästaren Schau åberopade sig hwad herr bgm:n Renhorn 

nyss anfördt, at riksdagsordningen wore klar, och at i följe däraf, detta 

måhl så fullkoml:t hörde til secr. utsk:s skärskådande, så at icke annat 

kunde därifrån til r. str:s plena i det ämnet komma, än hwad secr. utsk. 

sielfmant kunde finna nödigt at uplämna; hade i förra tider secr. utskottet 

i slike fall något til plena upgifwit, så hade det aldrig warit ad deliberandum, 

utan allenast ad notitiam, och det wed sådanne tilfällen, då 

någon wärkel. anstalt el. tilökning i anseende til flere regementer blifwit 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 76. Ridderskapets och adelns extraktprotokoll 

som bilaga. 

2 



1752 den 25 maj 237 

af secr. utsk. funnen angelägen och nödwändig. För öfrigit och ifall hufwudmåhlet 

hörde plena til, så trodde herr bgm:n at en hwar af städernes 

fullm:e skulle äga betänkande at ingå inga uti den gorde propositionen 

om flere regementers tilökning som bestode icke at föröka manskapet, 

utan endast antahl af officerare, hwarpå utomdess icke är någon brist, 

och hwilket icke annat uträtta skulle, än förordsaka en ny och altför känbar 

tilökning i staten under en tid, då knapt wore uttag för de aldramäst 

tryckande och nödwändigaste behofwen. Herr bgm:n bad at noga upmärksamhet 

och betänklighet denna omständigheten förtienar, som anständighet, 

och huru mycken tunga städerne redan genom ansenl. 

inqwarteringar dagl. måste wedkännas. Om någon ännu påstode, at sielfwa 

måhlet borde komma under öfwerwägande så förklarade h:r bgm:n 

sig i det fallet wara af samma tanka, som herr bgm. Renhorn, och at det 

enl:t r.ordningen wore ett måhl, som endast hörde under secrete utskottet, 

och hwaraf icke plena wore berättigadt, at taga någon widare kundskap, 

än den secrete utskottet sielfmant wille uplämna. 

Herr justitiarien Faxel: Här talas om riksdagsordning och lag, och tillika 

går man in i sielfwa saken. Jag ber för min dehl at man låter blifwa 

med det sednare til dess man först afgordt om detta endast är ett secr. 

utsk:s göromåhl. 

Herr rådman Gother förmente bäst wara, at secr. utsk. lemnar up 

hwad uplämnas kan. 

Herr rådm. Amelberg: En sak som efter wår lag och regeringssätt bör 

anses för hemlig, kan icke ombyta sin natur för det at en annan obehörigtwis 

blandar sig däri, el. därom wil inlämna memorial. Det är nog tydel. 

wisat, huru r.ordningen är häruti klar, och kommer det mig före, när 

man talar om, huru hwar riksdagsman bör om sådane saker äga kundskap 

at det är sak samma, och enahanda men tillika rätt så litet gällande 

skähl, som det bondeståndet hela denna tiden yrkat på räkningarnes upgifwande 

från secr. utskottet öfwer alla rikets utgifter, sedan sidsta riksdagen, 

under den förewändning, at öfwertyga sine öfrige medbröder i 

ståndet. 

Herr bgm. C. G. Boberg: Frågan är just den om det kan medföra någon 

fara, el. bör anses för hemligt, om någre officerare tillökas el. någon 

dehl af manskapet reduceras. Mig tycks at det äro saker, som altför wäl 

kunna komma til hwar ock en riksdagsmans kundskap. Åtminstonne påstår 

jag det för min dehl, hälst jag finner både nyttigt och nödigt, at wåre 

öfrige medbröder utom secrete utskottet, få härom underrättelse. Här är 

icke frågan om en 6-styfwers tilökning i staten, utan om secrete utskottet 

ju må gie up, hwad icke hemligt wara bör? och hwilket icke kan sägas 

wara emot lag; twärt om hafwa 2:ne stånd sig däröfwer redan yttrat. Och 

begär jag at häröfwer voteras måtte.

238 1752 den 27 maj 

Herr bgm. Pihl, herr Forssman med flere yrkade på samma tanka som 

herr bgm. Renhorn och herr rådman Amelberg: At secr. utskottet icke 

wore skyldigt, at göra räkenskap för sine göromåhl, widare är hwad det 

sielfmant kunde finna nödigt, och theruti riksd.ordningens 18 § wore tydel. 

och klar. 1 

Men som än ytterligare votering påstods så gordes proposition af herr 

bgm och tahlman, således: Den som är af den tankan, at wi icke befatta 

oss med herr öfwersten Stiernelds memorial, och hwad han där gifwit anledning 

til, och följaktel. bifaller prästeståndets yttrande skrifwer Ja. 

Men den som är därföre, at secrete utskottet skal inkomma med sit yttrande 

enl:t r. och ad:s extr. protocolli skrifwer Ney. 

Voteringen gieck för sig, och woro 53 Ja och 15 Ney – tilsammans 68 

vota. 


D. 27 May 1752 

2 Förehades å nyo secr. utskottets extr. prot. af d. 18 sidstl. December 

ang:de h:r rr. bar. Åkerhielms pension och förblef ståndet wed dess utlåtande 

under d. 15 Febr. 

2:ne deputerade af prästeståndet anmälte företräde och berättade at 

prästeståndet i anledning af de öfrige ståndens förklarade tanka förenat 

sig därom, at riksdagen nu måtte slutas, så at riks:s ständer nästl. onsdag 

8 dagar til måtte träda up på rikssahlen. hwarjemte deut:de recommenderade 

til benägit företagande och afgörande prästeståndets allm. beswär 

wed innew:de riksdag, 3 i anseende til dess nu tilstundande slut, med 

försäkran, at prästeståndet skulle wara lika upmärksamt och angelägit i 

anseende til detta ståndets beswär och angelägenheter. 

Herr bgm och tahlman berättade, at prästeståndets beswär äro straxt 

til expedierande färdige, så snart löparen från de andre stånden tilkommer, 

och at hwad riksdagens slut angingo, borgareståndet lärer instämma 

med högw. prästeståndets tanka, samt at på den händelsen at 

bondeståndet äfwen därmed blir ense, så kunde efter det i går tahlmannen 

emel. gorde öfwerenskomande, alla 3 stånden samfält genom hwar 

sine 12 dep:de berätta detta deras slut för r. och ad:n nu i dag förmiddagen, 

så at i följe deraf landtm:n och tahlmannen genast måtte få upgå til 

1 I marginalen: NB präst:s påskrift. 

2 I marginalen: 1. 

3 Årstrycket 7 juli 1752: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär Och ansökningar, som thess trogne Undersåtare af Prästerskapet i Swerige och Finland 

wid then nyligen öfwerståndne Riks-Dagen andragit.

1752 den 27 maj 239 

Hans Kgl. Ms:t om riksdagens afslutande och r:s str:s upkallande på rikssahlen, 

och hwarom det högw. prästeståndet skulle få tidig underrättelse. 

Uppå herr bgm. och tahlmans proposition samtykte ståndet til hwad 

nu förut omnämndes, samt at 2:ne deput:de afgå til bondeståndet för at 

dem sådant berätta, samt begära deras utlåtande och swar häröfwer. 

Emedlertid utnämdes de 12 deputerade som kommer at afgå til r. och 

adeln, neml. herr Kerrman, herr Tanggren, h:r Holländer, h:r Modeen, 

h:r Biörkman, h:r Ubman, h:r Bäck, herr Weidling, h:r Grahn, h:r Falck, 

herr Boos, herr Wiggman. 

Dep:de ifrån bondeståndet företrädde och förklarade det bondeståndet 

stadnat uti enahanda slut med prästeståndet ang:de terminen til riksdagens 

afslutande samt at 12 dep:de af hwardera stånden måtte afgå til 

r. och ad:n, så at nu förmiddagen tahlmännen måtte träda up därom til 

Hans Kgl. Ms:t. 

Herr bgm och tahlman berättade, at 27 af ståndets deputerade redan 

wore til bondeståndet afgångne, at berätta, det äfwen ståndet redan 

stadnat häros 1 i samma och enahanda mening och at borgareståndets deputerade 

äro färdige at afgå så snart bud kommer ifrån bondeståndet. 

En liten stund därefter kom bud ifrån bond.ståndets deputerade, hwarpå 

ståndets också afgingo. 

Upl. utdrag af secr. utsk:s protocoll 2 under d. 17 3 May ang:de Söderhamns 

gewährsfactorie jemte utdrag utur rådsprotocollet 4 om samma 

sak af d. 27 sidstl. Febr. Äfwen upl:s ett af riksdagsfullm:s från Söderhamn 

ingif:t memorial 5 öfwer denna sak. Häröfwer stadnade ståndet i 

det slut at alldenstund Kgl. Ms:t genom nådig resol. under d. 30 Jan. 1747 

uppå r:s st:rs underd. tilstyrkan, afslagit factoriesmederne i Söderhamn 

dehlaktighet uti stadsjorden, så wida de icke äro borgare el. wilja med 

borgerskapet taga dehl i liuft och ledt, hwilket jämwäl är enligit med de 

för städerne i gemen tid efter annan utfärdade kgl. resolutioner. Fördenskuld 

kan ståndet icke tillåta någon ändring uti sådanne genom kgl. försäkringen 

faststälte privilegier, och den til följe däraf Söderhamns stad 

gifne förber:de resol. och befaller at häröfwer författas wanl:t extr. 

prot:i, 6 at meddelas de öfrige resp. stånden. 

Upl. riksdagsfullmäktigernes från Örebro, Jönköping, Norrtälje och 

Söderhamn ingifne memorialer 7 ang:de de privilegier som är projectera- 

1 

Läs: härhos. 

2 


3 Protokollet daterat 19 maj. 

4 


5 


6 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 106. Även 30 maj 1752. Se 

Bilaga 30. 

7 


240 1752 den 27 maj 

de för gewährsfactorierne i riket och nu är ifrån coll:ne uplämnade til 

Kgl. Ms:t:s nåd. gillande och utförande. Häröfwer stadnade borg.st. i det 

slut at utdrag af protocollet 1 til de öfrige stånden af följande innehåld 

kommer at utfärdas. 

NB här införes extr. protoc:i. 2 

Deputerade återkom och berättade, at gr. Brahe på ridd. och ad:s wägnar 

lofwat at ofördröijel. aflämna betänkande 3 af d. 15 May ang:de magistratens 

i Stockholm ansökning om utbetalande af 3:diepenningen af 

alt det arf, som härifrån til sådanne utrikes orter afgår, med hwilka icke 

något wist härom är afslutadt. 

Betänkandet biföls. 

Upl. secr. utskottets extr. prot. 4 af d 21 May ang:de cancellisten Strokircks 

ansökning om befordran til något ledigt säte i kgl. Göta hofrätt, 

och at han därtil måtte i underd. hos Kgl. Ms:t anmälas genom r:s str:s 

föreskrift. På begäran blef detta liggandes på bordet. 

Upl. secr. deputations protocollsutdrag 5 af den 18 May ang:de casseuren 

wed S:t Jacobi och Johannes församlingar Anders Lomans anförde 

beswär ang:de honom ålagde contributioner. Och biföls deputationens 

yttrande. 

Upl. cam:r och com:edeputations betänkande 6 af d. 23 May ang:de arrendatoren 

Procopæi ansökning om ärsättning för någre rå och röhrs 

samt andre hemman som lämnades til herr bgm. C. G. Boberg til öfwerseende. 

Upl. cam:roec. och com:edeput:ns betänkande 7 af d. 14 sidstl. Febr. 

ang:de crono och soknemagasiner. 

Borgareståndet ansåg inrättning af spanmåhlsmagasiner för ganska 

nyttig och nödwändig, såsom hwarigenom icke allenast riket wed påkommande 

misswäxtsåhr innom sig sielft kan äga tilräckel:t förråd och 

tilgång på en så oumbärl. wahra för billigt pris, utan ock då god och ymnig 

åhrswäxt infaller, landtmannen få sin spannemåhl någorlunda betald, 

så at han därwed må finna dess skäl. utkomst; men som secr. hand. 

och man.deput:n äfwen i dettaämne aflämnadt til r:s ständers secr. utskott 

dess yttrande och således denna saken redan är därstädes under afgörande, 

altså fant ståndet bäst wara at fören: de cam. oec. och 

com:edep:ns betänkande dit remitteras, samt at secr. utsk. blir anmo- 


2 


3 


4 Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 17. Strokirchs ansökan som 

bilaga. Även 28 maj 1752. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1312, 


7 


18 februari, 7 april, 25 april, samt 28 maj 1752.

1752 den 27 maj 241 

dadt, at taga deras sak hos sig under ett noga och ömsint öfwerwägande, 

samt derwed tilse, huru och på hwad sätt inrättningen må kunna ställas 

på så försiktig foth, at r:s st:rs afsikt så långt görl:t är må kunna winnas så 

i det ena som andra nämde afseendet, dock at därwed noga i akt tages at 

utrikes ifrån inkommande spannemåhl icke blir med någon magasinsafgift 

beswarad då den gäller öfwer 18 dlr k:t tunnan. Och fant ståndet godt 

at denna dess tanka genom extr. prot communiceras de öfrige resp. stånden. 

1 

Herr bgm. Uggla förklarade sig af samma tanka som herr bgm:n Cervin, 

och om äntel. måhlet skulle gå til secr. utsk., at saken icke där slutel. 

afgöres utan at den må inlämnas til plenorum öfwerwägande och samtycke. 

Likaså herr bgm. Lundeberg. 

6 deput:de af prästeståndet företrädde och framgofwo ett extr:m prot. 2 

från samma stånd ang:de hämmandet af Herren hatiske secter. Herr 

doctor Filenius som förde ordet, sade at protocollsutdraget wäl wore 

kort, men likwäl af mycken wikt och angelägenhet. En skäl. fruktan 

wore hos prästeståndet upkommen i anseende til detta swärmeri och at 

det icke innom kort måtte alt för wida sig kringsprida. All upmärksamhet 

therpå borde hafwas och at altherföre prästeståndet på det högsta recommenderade 

innehållet af extr:t til benägit bifall, såsom rörande hela 

rikets wäl och dämpande af en willoanda, hwilken om den finge rota sig 

och taga öfwerhanden skulle kunna kasta både religion, lag och all god 

ordning öfwer ända, och begärte herr doctorn at om mögl:t wore dep:de 

finge medan de nu äro här afwakta ståndets benägna yttrande. 

Herr bgm. och tahlman försäkrade at som borgareståndet är öfwertygadt 

at en sann gudsfruktan är den grund hwarpå all menskl. lycksalighet 

sig bör grunda och at thessförutan the mäktigaste riken måste falla öfwer 

ända, så wore ock borgareståndet så mycket mera om hiertat at med all 

ömhet och list handtera och öfwerwäga ett så angelägit måhl; ehuru man 

icke trodde at fahran ännu icke wore så stor, som det högwörd. prästeståndet 

tyckes befara, hälst så trogna wäktare äro för Zions portar, som 

icke torde tillåta at ulfwarne få komma därin; men at lemna swar nu 

straxt, därom kunde h:r borgm:n icke försäkra, eftersom början redan 

wore gord med uplysning och öfwerwägande af ett angelägit måhl, dock 

skulle ståndet icke underlåta at ju förr dess häldre häröfwer lämna dess 

yttrande. 

Ståndet företog sig likwäl härpå måhlet, men på en el. annans begäran 

blef det liggande på bordet til härnäst. 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 9.

242 1752 den 27 maj 

Upl. cam:roec. och com:edeputations yttrande 1 af d. 16 May om någre 

ärender rörande kgl. cammarcollegii göromåhl, som blef liggandes på 

bordet. 

Herr bgm. och tahlman påminte at som oaktadt r:s str:s öfwerenskommande 

deputationerne bort uphöra med d. 18 i denna månad skola likwäl 

anslag wara gorde til deras sammankallande, hwarföre han nu 

hemstälte om icke ståndet samtykte dertil at hädanefter dess ledamöter 

icke biwista någre deputationer, utan secrete utskottet, och de deputationer 

därtil höra, så framt det icke är at justera, hwad förut blif:t resolveradt, 

då ledamöterne kunna bodas genom waktmästaren, och utan at 

något anslag behöfwer skie. 

Och samtyktes enhälligt härtil. 

Föredrogs å nyo hand. och man.deputations betänkande 2 af d. 27 sidstl. 

Mart. som d. 20 May warit före och resol:t blifwit, ang:de apothekaresocietetens 

i Stockholm gorde ansökning om befrielse ifrån 

consumtions och licentens betalande för inkommande apothekswahror. 

Ridderskapets och adelens påskrift war af följande innehåld: At adelen 

bifaller societetens memorial, på det de befrias ifrån consumtions 

och licenters betalande för inkommande apothekswahror hwilka genom 

sådan afgift ej skulle annat kunna än blifwa dyrare til de siukas, men i 

synnerhet de fattigares stora skada til lif och hälsa; hwarjemte r. och ad. 

äfwen finner til samma ändamåhl wore nödigt, at apothekaretaxan med 

det första bör öfwersees, och efter nu warande pris närmare jämkas, jämte 

uttryckel:t förordande at hwilken apothekare samma taxa därefter öfwerskrider, 

bör wara thess rätt til apotheks widare hållande aldeles 

förlustig. 

Dock som månge medicinalier i wårt rike redan finnas, och dehls widare 

upteckas och förplantas kunna, hwilka likwäl nu utländes ifrån införskrifwas, 

så håller r. och ad. före at hos Kgl. Ms:t i underd:t måtte 

anhållas, at sedan wederbörande blif:t hörde, sådane apothekaresaker 

måtte utnämnas, och efter wiss för planteringarnes med det mera i stånd 

sättiande förelagd nödig tid, sedermera med ofwan:de consumtions och 

licenteafgift beläggas, hwad efter den tiden därutaf ifrån främmande orter 

skulle af apothekare införskrifwas. 

Prästeståndet bifaller det samma, dock så, at apothekaresocieteten befrias 

från consumtions och licentens ärläggande för inkommande egentel. 

til materiam medicam hörande simplicia, som innom riket icke äro at 

tilgå. 

1 


28 maj 1752. 

2 


nr 22. Även 20 maj 1752.

1752 den 27 maj 243 

Och ändrade ståndet i anledning häraf sin förra mening, och stadnade 

med högl. r. och ad. och med prästeståndet uti enahanda tanka. 

Upl. cam. oec. och com.dep:ns betänkande 1 af d. 28 Mart. om skogarnes 

afwittrande i Ångermanland med prästeståndets samt bondeståndets 

tilläggning, dock at i stället för jägmästare sättes cronobetient 

emedan i Ångermanland icke är någon jägmästare och ej el. staten tåhl 

at någon dit förordnas. 

Landt och siömilitiedeputations betänkande 2 af d. – 3 ang:de siömanshusinrättningen 

upl:s och biföls. 

Upl. och biföls secr. utsk:ts extr. protocolli 4 af d. 23 sidstl. Apr. at 6000 

dlr s:mt måtte tilläggas h. rr. g. Tessin i åhrl. löhn för gouverneursämbetet. 

Upl. och biföls secr. dep:ns utdrag af protocollet 5 under d. 5 May 

ang:de Kgl. Maj:ts nåd. wiste ömhet och möda wed sidste skedde wådeld 

här i staden, samt nåd. förslag och wårdande om de fattige och huswille. 

Förehades å nyo cam. oec. och com:edeput:ns yttrande 6 som under d. 

15 Febr. blif:t af ståndet bifallit och samtycker äfwen nu til r. och ad:s 

gorde tilläggning dock at under namn af aphotekarefrihet icke någon 

olofl. handel må drifwas. 

Upl. hand. och man.dep:ns betänkande 7 af d. 14 May ang:de barks 

samlande til garfweriernesbehof, som biföls. Herr bgm. och tahlman afträdde 

för at göra landtmarschalken och de öfrige tahlmännen följe up til 

Hans Kgl. Ms:t ang:de riksdagens slutande. 

Upl. landt och siömilitiedeputations betänkande 8 af den – 9 ang:de husesyner 

wed officerareboställen wed regement:ne til häst och fots. 

Herr borgm:n Wesslo företedde någre anmärkningar han härwed gort, 

som dess jemte protocollet lagde skriftel. pro memoria innehåller så lydande: 

NB här införes dess mening. 10 

Äfwenså ingaf h. bgm C. G. Boberg de påminnelser han gort wed betänkandet, 

hwilka sednare jemte sielfwa betänkandet biföllos, och i an- 

1 



3 

Datum saknas. 17 mars enligt handlingen. 

4 



6 


februari 1752. 


nr 26. 

8 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 22. Även 23 maj 

1752. 

9 

Datum saknas. 1 april enligt handlingen. 

10 

Texten saknas.

244 1752 den 28 maj 

ledning däraf biföllos at följ:de utdrag uhr protocollet 1 til de öfrige 

stånden utfärdas. 

Här införes extr:m prot:i. 2 

Upl. cam. oec. och com.dep:ns betänkande 3 ang:de någre afgärde 

hemmansåboers i Nörby sokn uti Wermeland gorde ansökning om skogens 

nyttiande til sköfling, som biföls. 

Upl. och biföls cam. oec. och comdeput:ns betänkande 4 af d. 19 May, 

ang:de skiutshåldningens reglerande i synnerhet i Stockholms lähn. 

Återkom h:r borgm. och tahlman, samt anmälte Kgl. Mjt:s nåd. hälsning 

och bifall til riksdagens afslutande. 

Upwistes utdrag af protocollet från prästeståndet 5 af d. 8 May, at 

just.canc:s löhn nu tilökas med 1200 dlr s:mt samt dess årl. resor åtminstone 

continuera til nästa riksdag. men ståndet förblef wed sit yttrande 

under d. 25 sidstl. 

Upl. just.dep:ns betänkande 6 af d. 15 May ang:de husesyners förrättande 

af häradshöfdingar el. någon annan som ståndet sig ang:de husesyners 

hållande nu nyss yttradt i anledning af det upl. betänkandet från 

landt och siömil.deputationen. Alltså är detta onödigt och lägges ad acta. 

Skildes. 

D. 28 May 1752 

Just. protocollen af d. 20 och d. 23 May. 

Herr borgm. och tahlman berättade hurusom man hade at förwänta en 

deputation i dag förmiddagen från r. och adelen, ang:de Bongiska saken, 

och som lärer ha in commissis at föreställa det hand. och man.deputation 

icke haft fog, at som skedt, wederlägga lagman Malmstedts 7 memorial 

sedan r. och ad. det förut bifallit: At r. och ad. skal taga det, såsom sin 

egen sak och begär af de andre stånden, at de wilja förehålla sine deputerade 

i bem:te deput:r deras ofog, och olagligheter af et sådant procedere 

med mera. Som nu åter alla de 3 öfrige stånden bifallit nyssn:de 

hand. och man.dep:ns betänkande och således i och med detsamma gillat 

sine ledamöters förfarande i man.fact.deputation, så kunde ett sådant nu 

af r. och adelen tilgörande steg icke annars än förtiena ganska mycken 

upmärksamhet, hwad de 3 öfrige stånd gör, det bör ansees för riks:s stän- 

1 



3 


4 



6 


7 Läs: Malmerfelt.

1752 den 28 maj 245 

ders beslut, det bör icke tadlas af det 4:de, långt mindre sättias under någon 

beskyldning, såsom olagl:t förfarande. Ett stånd tiänar det icke at 

wilja skrifwa de öfrige någon lag el. instruction före, hwad det böra göra 

el. icke: Således hemstälte herr bgm:n och tahlman om icke ståndet wille 

tillåta, at man i tid och nu straxt låter präste och bondestånden wetta, 

hwad som är på färde, och at borgareståndet är af den tankan, at som alla 

3 stånden härutinnan lika röres, så wil wara nödigt at de lämna ifrån sig 

ett competent och sins emel. förent öfwerlagt swar, och om icke til den 

ändan deras tahlmän kunde eftermiddagen därom sammanträda. Ståndet 

biföll herr bgm och tahlmans proposition och anmodades herrar 

bg.m:ne Schau och Pipping, at härom gå til präste och bondestånden. 

Just. extr. prot. 1 ang:de cam:r oec. och com:edeputations betänkande 2 

om cronomagasiner och dess remitterande til secr. utskottet af följande 

innehåld: 

NB extractet införes. 3 

Herr bgm. och tahlman afträdde uti ett angelägit ärende til Hans Kgl. 

Ms:t, då herr rådman Kerrman emedlertid emottog klubban. 

Upl. secrete deputations betänkande 4 den 18 May ang:de lieut:nen 

Flygarells beswär öfwer prejudice, som biföls. 

Upl. utdrag af protocollet från r. och ad. 5 af d. 20 May och från prästeståndet 

6 af d. 27 d:o, ang:de ammiralitetscadettcorpsens inrättande, 

hwaröfwer ståndet stadnade i sådant slut, som följande dess extr. prot. 7 

innehåller. 

NB här införes O 4 8 

H:rr bgm:ne Schau och Pipping återkommo, med hälsning från de begge 

stånden at de wille företaga sig til öfwerwägande, hwad borg.ståndet 

låtit anmäla, och därom lämna swar. Bondetahlman hade tillagt, at bondeståndet 

aldeles icke tänker at låta af r. och ad. sig någon lag föreskrifwas, 

at det rätt så litet som borgareståndet tåhl något förmyndarskap, 

twärt om altid skal wara mohn om ständ:s myndighet, och at det bör anses 

för riksens ständers beslut, som af pluraliteten faststält och gilladt är. 

Upl. camaroecon. och com:edeputations betänkande 9 af d. 15 sidstl. 

May ang:de det turkiske tröskningssättet, som blef liggandes på bordet. 

1 



18 februari, 7 april, 25 april samt 27 maj 1752. 

3 



5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 11. Även 30 maj 1752. 


8 


9 


246 1752 den 28 maj 

Upl. utdrag uhr rådsprot. 1 af d. 30 Mart. sidstl. ang:de nyttan däraf, at 

ifrån siöarne i den skogrikaste tracten som är i Kinda härad, söder ut i 

lähnet, inrätta ett wattendrag och öppen båtled til siön Rengen. Hwilket 

biföls. 

Herr Forssman påstod wäl, at detta måhl måtte ligga till dess en hans 

ansökning af samma beskaffenhet kommer ifrån secr. utsk:t til r:s str:s 

plena, så at begge måhlen då på en gång kunna afgöras, men ståndet förblef 

wed sit slut, och kunde icke anse detta förbehåld för billigt til dröjsmåhl 

i den förra saken. 

Upl. samtel. riksdagsfullm:s från Finland ansökning 2 om samma privilegier 

och förmohner för Finska kyrkan, som Riddarholms och Tyska 

kyrkorne åtniuta, at eho som åstundar, och sig angifwer, må utan afseende 

therpå, at han til hemwist el. andre omständigheter under någon annan 

församling lyder, äger frihet at hålla sig til Finska kyrkan. Som 

biföls. 

Upl. sama fullm:s ansökning 3 om kyrkoherdebeställning wed samma 

kyrka samt dess swage och knappe willkohr, och at therföre bem:te kyrkoherde 

kunde tillika hugnas med något nära in til staden liggande regalt 

pastorat, på enahanda sätt som Bromma församling är med Riddarholmspastoratet 

combineradt. Hwilket biföls. 4 

Förehades å nyo secr. utskottets extr. proti. 5 af d. 21 May, ang:de riddarhuscancellisten 

Strokirck, som nu biföls. 

Upl. och biföls secr. dep:ns betänkande 6 af d. 25 sidstl. Febr. ang:de 

fändrik Sass beswär öfwer prejudice. 

Upl. och biföls samma deputations protocollsutdrag 7 af d. 16 April 

ang:de landssecr. Neumans klagan öfwer prejudice. 

Upl. stora secreta deput:ns betänkande 8 af d. 14 i denne månad ang:de 

hofrättsrådet Fredenstiernas beswär öfwer prejudice. 

Under öfwerwägande härom upkom någon skilgaktighet huruwida 

präste och bondeståndens mening skulle bifallas, som styrka därtil at hofrättsrådet 

Fredenstierna måtte hos Kgl. Ms:t anmälas til just.cantzlers 

caractère och wärdighets undfående, el. ock betänkandet simpliciter bi- 

1 


2 



4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr109. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets expeditioner, nr 17. Strokirchs ansökan som 

bilaga. Även 27 maj 1752. 

6 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens expeditioner, nr 12. 

7 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationes expeditioner, nr 13. Bondeståndets extraktprotokoll 

som bilaga. 

8 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Sekreta deputationens expeditioner, nr 14, Bondeståndets extraktprotokoll 

som bilaga.

1752 den 28 maj 247 

falles, som styrker til landshöfdinge el. någon annan fördelaktigare caractère. 

Herr bgm. Ennes yttrade sig det han såsom ledamot i secr. dep:ne därstädes 

wäl warit mohn därom, at hofrättsrådet Fredenstierna måtte hugnas 

med caractere och heder af landshöfdinge, men icke theröfwer el:r 

at undfå just.cantzlers heder och rang, efter som åtskillige af h:rar landshöfdingarne 

skulle komma at prejudiceras som än äldre tiänstgörande 

ifall herr hofrättsrådet genom denna sednare caracterens åtniutande 

blefwo närmast at framför them befordras til förste ledige presidentskap. 

Herr borgm. Schau förkarade 1 sig af samma tanka. 

Anmältes och företrädde 8 deputerade af r. och adeln, som efter wanl. 

hälsning berättade at r. och adel:n i anseende til den af cam:roec. och 

com:edeput:ns föreslagne tiänstehjonsordning stadnat i det slut at samma 

project är wälgrundadt och författningen högstnyttig och nödwändig. 

Men som riksdagens nu tilstundande slut icke lämnar tilräckel:t rådrum 

för r:s st:r at samma project öfwerse med den attention som wederbör, 

det fördenskuld betänkandet jemte förordningen måtte uplämnas til 

Hans Kgl. Ms:t, at then samma i nåder utsända, til r:s st:rs näste sammankomst 

och ytterligare stadfästande. R. och ad. recommenderade så 

mycket mehra denna saken til bifall, som ibland andre nyttige författningar 

samma projecterade ordning innehåller, äfwen then är en ganska 

angelägen och maktpåliggande, som rörer upfostran och conservation af 

fattige barnen, hwilka nu på så ganska många ställen i riket råka i wahnskötsel, 

och hwilket icke litet bidragit til folkbristen som öfweralt öfwerklagas, 

och på alt uptänkel:t sätt bör förekommas och hielpas. 

Herr rådman Kierrman försäkrade på ståndets wägnar om dess upmärksamhet 

wed alt det, som rörer rikets och det allmännas wäl, och at 

fölgaktel:n ståndet icke lärer underlåta at låta denna saken komma hos 

sig under ett ömsint och noga öfwerwägande. 

Härpå gordes proportion uti den förut nämde saken: Om ståndet bifaller 

präste och bondeståndens yttrande ang:de hofrättsrådet Fredenstierna? 

hwilket beswarades med Ja och Nej. Och som härom icke 

enhälligt kunde öfwerenskommas ty begärtes votering, då proposition 

blef sådan, som nu nämdes och at den som skrifwer Ja bifaller präste och 

bondestånden, den som skrifwer Nej, bifaller simpliciter betänkandet. 

Sedan voteringen för sig gådt och sedlarna öpnade funnos 26 Ja – och 

35 Neij och altså pluraliteten för secrete dep:ns betänkande, som 

påskrefs. 

8 deputerade af bond.ståndet företrädde och recom:de följande måhl: 

Bondeståndets allmänna beswärspuncter, 

1 Läs: förklarade.

248 1752 den 28 maj 

– förordningen af 1743 om skattehemmans utbytande från crono till 

frälse 

– landt och siömil.dep:ns betänkande 1 ang:de beneficiehemman 

– ang:de skatteköp i gemen 

– ang:de Ulrice:bgs kungsgård 

– samt 2:ne bondeståndets extr. prot:i som framgofwos, det ena ang:de 

ett af hofjunkaren Hastfer begärt lotterie til schäfferiers inrättande, 2 det 

andra ang:de en wägs uptagande i Helsingeland. 

Och förklarade herr rådman Kerrman å ståndets wägnar om ståndets 

fägnad och beredwillighet, at i alla görl. måhl instämma med det ärbara 

bondeståndet. 

Herr bgm och tahlman återkom. 

Anmältes r. och ad:s samt prästeståndens yttrande ang:de S:t Mariæ 

Magdalenæ kyrkas räkenskaper, och biföls prästeståndets påskrift af 

den 27 May såsom närmast öfwerenskommande med ståndets afgifne 

yttrande genom dess prot:sutdrag af d. 22 sidstl. Febr. 3 

Och war prästeståndets påskrift af följande innehåld: 

Präst.st. bifaller det lofl. borgareståndets extr. prot. af d. 22 Febr. sidstl. 

så at 

1:o det observationsmåhl nu hos magistraten uptagas och afgöras, 

dock wederbörande obetagit, ifall de med utslaget ej finna sig nögde, at 

å behörig ort andraga deras beswär 

2:o at magistraten tager för framtiden sådanne författningar, at revision 

med kyrkoböckerne må blifwa satt på säker foth 

3:o at församlingarne i fall dem så behagas, ej måtte betagas, innan 

kyrkobökerne til just.collegium aflämnas, at genom deput:de dem sielfwa 

öfwerse jemte tilläggning 

4:o at magistraten måtte företaga det af församlingarnes deput:de upgifne 

och wed betänkandet bifogade project til inrättning af kyrkoböckerne 

och pröfwa huruwida detsamma kan finnas uptagit at wedertagas. 

2:ne deputerade från bondeståndet anmältes och företrädde, samt begärte 

at icke borg.ståndet måtte lämna bifall til den proposition r. och ad. 

nu nyss genom sine deput:de gort hos de öfrige stånden om den föreslagne 

tiänstehionsordningens uplämnande til H. Kgl. Ms:t, hwilket bondeståndet 

ansåge såsom aldeles stridande med det nyss af r:s st:r gorde 

beslut, at icke någre förordningar måge af Kgl. Ms:t til allmän efterlefnad 

utfärdas emel. riksdagarne, och när de först blifwit af r:s st:r sielfwa 

behörigen genomsedde och gillade. För öfrigit och hwad sielfwa denne 

tiänstehionsordning anginge åberopade sig dessa dep:de bondeståndets 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 19. Även 1 juni 1752. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 51. Även 22 februari 1752.

1752 den 28 maj 249 

därom förut gorde föreställning genom dess protocollsutdrag och at med 

detta måhl måtte hafwas anstånd til nästa riksdag. 

Herr bgm och tahlman berättade at ännu wore icke tiänstehionsordningen 

wedrörd i ståndet, och at han icke twiflade det ju borg.ståndet lärer 

härutinnan stadna med det ärbara bondeståndet uti enhanda tanka. 

Upl. och biföls ceremoniellet til riksdagens slut. 

Upl. cam- oec- och com.deput:ns betänkande 1 ang:de et med Kgl. Ms:t 

och cronan af framl. herr r.r:det gr. Joh. Gyllenborg sökt räntebyte och 

biföls prästeståndets påskrefne yttrande af följande innehåld: 

Så wida denne sak har gemenskap med det så kallade Frankiske bytet, 

hwaröfwer prästeståndet sig redan yttradt, så kan ståndet icke därtil bifalla, 

utan förblifwer wed dess förra utlåtande, hwarförutan ståndet håller 

sådant byte för betänkel:t, efter skattemannarätt synnes därigenom 

komma at lida. 

Upl. secret. utsk:s extr. prot. 2 af d. – 3 May sidstl. ang:de 2000 dlr s:mts 

årl. pension för framl. herr gr. J. Gyllenb:gs änkegrefwinna som biföls. 

Förehades å nyo det i går upl:e betänkande från cam- oecon. och 

com:edeputation 4 af d. 16 sidstl. May ang:de någre ärender rörande Kgl. 

Ms:t och riks:s cammarcollegium, som biföls. 

Upl. cam. oec. och com.dep:ns betänkande 5 af d. 15 May ang:de skogarne 

i gemen öfwer hela riket, deras tilwäxt och conservation. Som borgareståndet 

redan sig yttradt, at en skogsförordning kommer at 

projecteras, til r:s st:rs öfwerseende wed deras nyss skeende sammankomst, 

så kan hwad härutinnan nu är föredragit icke antagas; utan kommer 

alt sådant wed samma projecterade förordning at emedlertid i akt 

agas och där så nödigt pröfwas införas och på en gång at lämnas under 

riksens ständers öfwerwägande och fastställande. 

Upl. och biföls cam:roec. och com:edeputations betänkande 6 ang:de 

de återstående reductionsmåhl, samt hwad til deras skyndesamma och 

slutel. afgörande hädanefter bör i akt tagas. 

Anmältes och emottogs 24 deput:de af ridderskapet och adelen och 

upl:s på begäran följande medhafwande extr. utur r. och ad:s protocoll. 

NB här införes extractet. 7 

Innehållet häraf recommenderade herr gr. öfwersten Horn, såsom 

ordförande, til borgareståndets bifall, och hwilket r. och ad:n så mycket 

mera förmodade, som därpå beror et af ståndens heder och wederbörl. 

1 


2 



4 


27 maj 1752. 


6 


7 

Texten saknas, även bland ridderskapets och adelns extraktprotokoll.

250 1752 den 30 maj 

aktning, hwarom borgareståndet icke lärer wara mindre ömt och angelägit, 

eftersom hwad som rörer det ena äfwen lika nära bör anses röra de 

öfrige stånden och på deras gemensamma aktning och heder hela regeringssättet 

och dess grundewahl sig stöder. 

Herr bgm. och tahlman försäkrade, at borg.ståndet med första skal 

taga detta måhl under öfwerwägande samt därå lämna dess swar. 

H:r bgm Cervin 

Upl. och just:s följande puncter af ståndets allmänna beswär, neml:n 

d. 17 och 29 § som biföls 

Wed den 38 § angående accisens upbörande för all til stil städerne inkommande 

spanmåhl blef frågan om then af tulldeputationen nu projecterade 

§ skulle bifallas el. den som af allmänna beswärsdeputation 

blifwit upstäld. Större dehlen af ståndets ledamöter woro för den förra 

meningen dock med den ändring, at restitution bör gifwas til femb tunnor 

landswägen och tio tunnor siöledes, samt at därest det talas om 

bgs:städerne Westerås, Arboga och Köping, tilläggas städerne Philipsstad, 

Örebro, Christinehamn och Carlstad samt flere bgs:städer. 

Men åter herr bgm. C. G. Boberg, herr rådman Gother med någre flere 

påstodo bifall af allm. beswärsdeput:ns project, och som tillika påstodo 

votering så skedde proposition af herr borgm:n och tahleman, at den 

som är för detta förra tullbetions 1 tanka med den därwed nu projecterade 

ändring skrifwer Ja, den åter som är för allm. beswärsdeput:ns project 

skrifwer Ney. 

Hwarpå voteringen för sig gick och blefwo Ja 40, Ney 20, hwarefter 

påskreften kommer at expedieras. 

Vide protoc. d. 4 Junij, då denna sak åter blef omändrad. 

Åhr 1752 den 30 Maii 

S. d. Justerades protocollet af d. 22 och 24 April, samt hälften af protocollet 

för den 8 i samma månad. 

Äfwenledes justerades utdraget af ståndets protocoll, 2 ang:de cronogewährsfactorierne, 

författadt i anledning af riksdagsfullmägtigens från 

Söderhamn herr Lars Boozes däröfwer ingifne beswär. 

Sedan uplästes ett utdrag af bondeståndets protocoll, hållit den 25 i 

denne månad, ang:de bewillningswärket och bondeståndets därwid gjorde 

påminnelser. Och stadnade borgareståndet häröfwer i det slut: At 

1 Läs: tulldeputations. 

2 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 106. Även 27 maj 1752. Se 

Bilaga 30.

1752 den 30 maj 251 

ståndet förblifwer wid sine redan häröfwer yttrade tanckar genom utdragen 

af protocollet under d. 7, 9 och 20 i denne månad, och at ståndet således 

hwarcken will eller kan tillåta någon ändring, uti det som 

borgareståndet rörer. 

Upläste herr borgmästaren Cervin någre puncter af allmänne beswären, 

som ses af herr borgmästarens särskildt däröfwer hållne annotation 

in actis. 

Uplästes ett utdrag af rådsprotocollet af d. 27 i denne månad med underrättelse 

för riksens ständer, at något manskap af båtsmän blifwit upbådadt 

till besättning, på de twänne galerer, som skola nyttjas till Kongl. 

Maj:ts resa åt Finland. Hwarwid ståndet icke hade något at påminna. 

Uplästes prästeståndets extractum protocolli 1 af d. 27 i denne månad, 

ang:de den tillärnade inrättningen af en cadettecorps wid kongl. ammiralitetet, 

hwilcken prästeståndet med wisse wilckor bifallit, i anledning af 

ridderskapet och adelens yttrade tanckar under d. 20 i denna månad. 

Men som borgareståndet redan under d. 8 April sidstl. samt 27 i denne 

månad de öfrige resp:e stånden förestält den swårighet, som härwid wore, 

at utfinna nödig fond till denna inrättning, och at ståndet, innan sådant 

skjedt och på de då anförde grunder blifwit faststäldt, icke kunde gå 

in ut 2 quæstio an, så förblef ock ståndet nu wid detta sitt beslut. 

Uplästes riksens ständers justitiædeputations betänckande 3 af d. 9 

April sidstl. rörande arbetet och sysslorne i Kongl. Majts och riksens 

Åbo hofrätt, hwilcket betänckande ståndet fant godt at bifalla. 

Uplästes riksens ständers landt och sjömilitiæoeconomiedeputations 

memorial 4 af d. 14 Martii sidstl:ne, tillika med det bifogade projectet til 

en förordning eller reglemente om de wärfwade regementersrecrutering 

genom capitulationer, hwilcket ridderskapet och adelen bifallit med 

wilckor, at i fall wid ett eller annat regemente någon swårighet skulle 

möta wid wärckställigheten; så lemnas till Kongl. Majt, at därutinnan 

uppå wederbörandes föreställningar tillåta ändring efter omständigheterna, 

samt at den projecterade förordningen endast må sträcka sig till 

framtiden; förmodandes riderskapet och adelen härhos, det alle wederbörande 

embetsmän lära wid mindre tjensters förgifwande låta föraskjedade 

5 krigsmän wara till befordran närmast. Och hade prästeståndet 

bifallit detta ridderskapet och adelens utlåtande, med den tilläggning, at 

de som till krigstjenst antagas, böra upte bewis, om sin kristendomskunskap 

och beskjedelige upförande. 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 11. Även 28 maj 1752. 

2 

Läs: uti. 


4 

Borgarståndets arkiv, R 1314, land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 12. 

5 Läs: förafskjedade.

252 1752 den 30 maj 

Härwid uplästes jämwäl ståndets herrar deputerades öfwer detta ärende 

yttrade tanckar, ut in actis. och fant ståndet i anledning af herrar deputerades 

utlåtande, öfwer 5 § i synnerhet, at låta a tergo påskrifwa 

följande resol:n: 

Borgareståndet bifaller projectet på det sättet, at magistraternes och 

borgerskapets privilegier och rättigheter, till at fritt och obehindradt disponera 

om det, som till städernes oeconomie och betjening hörer, icke 

warda på något sätt rubbade, samt at de soldater, som ricktigt lärt handtwärck 

och sedermera tjent på capitulation, böra efter afskjedstagandet, 

enär de sig i städerne nedsättja wilja, och därtill ärhålla wederbörande 

magistrats tillstånd, enligit skråordningen anmäla sig hos ämbetet, och 

på lika sätt, som gifte gesäller taga emot arbete af mästare. I öfrigit bifaller 

borgareståndet ridderskapets och adelens, samt prästeståndets yttrande. 

Herr borgmästaren Cervin ingaf ett memorial, 1 ang:de nödwändigheten, 

at kongl. commercecollegii och riksens ständers manufacturcontoirs 

gjöromål, rörande manufacturwäsendet till undwikande af oreda och 

willerwalla måtte skiljas; hwilcket memorial uplästes och togs under öfwerwägande. 

Herr rådman Amelberg yttrade sig öfwer detta mål straxt i början af 

öfwerläggningen, at som för honom icke möijeligit woro, at nu i en hast 

sammandraga alle de uti detta memorial anförde omständigheter, hade 

det warit wäl om sådant förrut påtänckts, men som det icke skjedt, begärte 

herr rådmannen, at detta memorial måtte blifwa liggande på bordet 

till närmare genomseende, då herr rådmannen wille däröfwer yttra 

sina tanckar. 

Herr borgmästaren Pijhl påminte häremot, at uti memorialet wore 

icke mera begärdt, än at kongl. commercecollegii och manufacturcontoirets 

gjöromål måtte skiljas från hwarandra på den grund, som desse 

wärckens instructioner föreskrifwa; och således wore onödigt at ärendet 

skulle hwila. 

Herr borgmästaren Cervin förestäldte, at ehuruwäl h:r rådman Amelberg 

begärdte det detta ärende måtte hwila, så torde dock ståndet af 

riksdagens nu annalkande slut finna skjäl, at det samma i dag företaga 

och afgjöra. 

Härmed instämde herr borgmästaren Pijhl, och lade härtill, at som 

denna skillnaden emellan kongl. commerciecollegii och manufacturcontoirets 

gjöromål interesserar samtel. städerne, så wore så mycket mera 

angelägit, at det afgjordes, och bifölle herr borgmästaren memorialet till 

alla delar. 


1752 den 30 maj 253 

Herr rådman Amelberg ärhindrade härwid, at i detta ämne kunde anföras 

skjäl mot och med, som fordrade ett närmare öfwerwägande, detta 

hade herr rådman i secrete handels och manufacturdeputationen nogsamt 

ärfarit. 

Sex deputerade från prästeståndet anmältes och infördes, för hwilcka 

herr biskopen Browallius förde ordet, som efter aflagd hälsning begärdte 

det ståndet behagade ju förr des hällre företaga sig prästeståndets extractum 

protocolli af d. 9 i denne månad ang:de penningehjelp för 

medellöse och bofällige kyrckor, och därutinnan förena sine tanckar 

med prästaståndet. 

Herr handelsborgmästaren och talman yttrade sig, at ståndet hade allenast 

wäntat på ridderskapet och adelens utlåtande i detta mål. Så snart 

det inkommer, skulle ståndet målet företaga och afgjöra. 

Tolf män ifrån bondeståndet infördes efter skjedd anmälan, och recommenderade 

den ordförande till det bästa ärendet, angde Jämtelands 

allmoges beswär, öfwer Gustafs där i orten belägne kopparwärck, begärandes 

det wille ståndet taga i ömsint öfwerwägande de omständigheter, 

som bondeståndet uti des utdrag af protocollet 1 under d. 25 i denne månad 

detta mål ang:de andragit. 

Herr handelsborgmästaren och talman lät förmäla borgareståndets 

hälsning tillbaka och lofwade, at detta ärende skulle hos ståndet företagas. 

Herr rådmannen Kierman återtog discoursen ang:de det af herr borgmästaren 

Cervin inlemnade och nyss förrut under öfwerwägande hafde 

memorialet, begärandes herr rådmannen, at som ämnet wore af consequence 

och flere insimulationer tycktes wara uti memorialet införde, 

manufacturcontoiret jämwäl sjelf begärt större delen af det, som uti detta 

memorial blifwit anfördt, så måtte ock det samma remitteras till utlåtande: 

Det torde wäl hända, at deputationen icke kunde hinna med, at 

innan par dagar sitt yttrande häröfwer aflemna. Men så wore det dock 

bättre at därmed wänta än at nu för hastigt gå in i totaliteten och fatta 

däröf:r något wist slut för framtiden. Lemnades herr rådmannen slutel. 

till närmare öfwerwägande huru betänckeligit det wore, at draga riksens 

ständers gjöromål under andre wärck. 

Men herr borgmästaren Cervin påstod, at detta mål nu måtte afgjöras, 

hälst allenast någre få dagar af riksdagen stodo åter, och det wore betänckeligit 

om oredan widare skulle continuera. 

Härmed förenade sig herr borgmästaren Pijhl, yttrande sig för öfrigit 

icke kunna finna någre insimulationer uti memorialet införde, utan alle- 

1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 28. Borgarståndets arkiv, 

R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 55.

254 1752 den 30 maj 

nast sådane omständigheter, som stödja sig på kongl. commercecollegii 

och manufacturcontoirets instructioner, och regeringsformen. 1 

Herr rådman Kierman förklarade det icke wara honom emot at saken 

afgjöres, men förestäldte därhos om icke bäst wore, at densamme måtte 

remitteras till secrete handels och manufacturdeputationens utlåtande, 

innan den till formeligit afgjörande företages, och som ståndet kommer 

tillsammans i morgon, kunde deputationen anmodas, at sammanträda i 

eftermiddag och härom öfwerlägga, och sedan därom inlemna sine 

tanckar. 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg påminte, at om detta ärende 

skall remitteras till secrete handels och manufacturdeputationen, bör remissen 

skje af samtel:e resp:e stånden och expedieras af expeditionsdeputationen, 

därtill ärfordrades mera tid, än nu wore öfrig. 

Och hölt herr borgmästaren före, at samma säkerhet funnes för medlen 

hos kongl. commercecollegium, som hos manufacturcontoiret. 

Herr borgmästaren Renhorn tyckte, at man icke ännu borde gå in uti 

saken, så länge frågan wore om memorialet skall ligga eller ej, hwilcket 

senare herr borgmästaren hölt före böra skje. 

Herr handelsborgmästaren och talman erhindrade, at allenast trenne 

dagar nu mera af riksdagen återstodo. Frågades fördenskull, om denna 

sak skall ligga på bordet tills i morgon. 

Herr rådman Gother yttrade sig at skillnaden emellan kongl. cammarcollegii 

och manufacturcontoirets gjöromål wore högstnödig, och som 

saken wore ventilerad i secrete handels och manufacturdeputation, så 

kunde densamma dit remitteras, med begäran, at utlåtandet däröfwer 

måtte med det första inlemnas. 

Herr rådman Amelberg begärdte, at detta mål måtte allenast hwila till 

nästkommande måndag. 

Ändtel:n kom ståndet öfwerens, at memorialet måtte å nyo upläsas. 

Hwilket skjedde. 

Discoursen öfwer detta ämne börjades å nyo, hwarwid wäl pluraliteten 

war ense därom at kongl. commercecollegii och manufacturcontoirets 

gjöromål borde skiljas, men kunde icke öfwerenskomma om sättet 

huru det borde skje; å ymse sidor åberopades så wäl kongl. collegii som 

manufacturcontoirets instructioner såsom den rätta grunden till skillnaden 

men därwid ärhindrades jämwäl at manufacturcontoiret hade åtskillige 

särskildte befallningar, hwarefter det sig i gjöromålen rättadt, och 

höllo åtskillige herrar ledamöter före, at i fall instructionerne endast 

skulle följas, blefwe manufacturcontoirets syssla föga annat, än at wara 

kongl. commercecollegii casseur, hwilcket likwäl tycktes strida emot 

riksens ständers syftemål med detta wärckets inrättning. Och som detta 


1752 den 30 maj 255 

ärende wore ganska ömt och angelägit, så woro någre herrar ledamöter 

af den tancka, at bäst och säkrast wore, det man toge sig någon tid och 

råderum till des öfwerwägande, och icke i hastighet afgjorde ett mål, som 

wärckel:n tycktes ärfordra någon längre betäncketid. Utom detta ärhindrades, 

att manufacturcontoirets herrar fullmägtige sielfwe både 

märckt någon oreda, och gifwit den å werbörlig 1 ort wid handen med sådane 

skjäl och omständigheter, som icke gjärna kunde föredragas in plenis. 

Hwaremot åter anfördes, at uti det upläste memorialet wore föreslagit, 

det skillnaden emellan kongl. commercecollegii och manufacturcontoirets 

gjöromål måtte skje enl:t desse wärckens instructioners lydelse. 

Och som detta wore den säkraste wägen, at återställa redighet och ordning 

emellan desse wärck, så begärdtes proposition om icke memorialet 

finge bifall, och expeditionen i anledning däraf till de öfrige respective 

stånden måtte inrättas. 

Men häremot förestäldtes, at uti præmissis af memorialet wore något 

anfördt, som tycktes lyda något hårdt. 

I anledning häraf och som ståndet icke kunde öfwerenskomma om något 

wist slut, gjorde herr borgmästaren och talman följande proposition: 

Om det af herr borgmästaren Cervin ingifne och nu under öfwerwägande 

hafde memorial, ang:de skillnad emellan kongl. commercecollegii 

och manufacturcontoirets gjöromål får bifall? 

De som skrifwa Ja wilja, at expeditionen till de öfrige resp:e stånden 

skall inrättas alldeles enligit memorialets lydelse, men de som skrifwa 

Nej wilja at allenast en simpel expedition med uteslutande af memorialets 

præmissis må skje. 

Hwarefter votering geck för sig med slutne sedlar, som inlemnades af 

herrar ståndets ledamöter i den ordning, som matriculen innehåller, och 

befants efter deras öpnande, at 33 röster woro för Ja och 27 för Neij. 

Kommandes expeditionen i anledning häraf at inrättas som följande extr. 

prot. utwisar. 2 

NB här införes extr. prot. 3 

Uplästes riksens ständers secreta handels och manufacturdeputations 

betänckande, 4 ang:de ändring uti Kongl. Maj:ts nådige utslag af d. 16 Febr. 

1748, hwarigenom interessenterne uti Rånneby såckerbruk blifwit 

frikallade ifrån manufacturfondsafgift för införskrifwit rått såcker och 

mascovade till 10255 dahl:r s:rmt med mera. Och hade deputationen till 

riksens ständers bepröfwande hemstäldt, om icke i anseende därtill at 

1 

Läs: wederbörlig. 

2 



4 


nr 27.

256 1752 den 30 maj 

manufacturfonden icke kan umbära någon af de inkomster, som därtill 

anslagne äro, ändring uti högstber:de Kongl. Majts utslag kunde gjöras, 

och interessenterne i Rånneby såckerbruk förklaras skyldige, at nyssber:de 

summa till manufacturcontoiret inbetala, samt at Kongl. Majt 

därjämte måtte tillstyrckas, at hädanåt hwarcken samtycka till någon annan 

utgift af manufacturfonden, än till de behof, som riksens ständer 

sjelfwe för nödige funnit, icke eller till någons frikallelse ifrån des ärläggande 

samtycka. Hwilcket betänckande och hemställande borgareståndet 

fant godt at till alla delar bifalla, som påskrefs. 

Uplästes ett utdrag af protocollet hållit i secrete utskottet 1 d. 23 i denne 

månad, af innehåll, at försäljningen af banquens lagståndne fasta panter 

måste med tiden blifwa nog swår, och till äfwentyrs utslå både till 

banquens och debitorernes skada, om desse senare alt framgent lemnas 

frihet, at intill sidste dagen afböija auctionen genom lånens betalning, 

hälst kjöparne således måste lefwa i owisshet, om någon auction skall gå 

för sig eller icke. Hemställande secrete utskottet, om icke en wiss tid af 

sex eller åtminstone af fyra weckor för auctionsterminen måtte utsättas, 

efter hwilcken debitoren och des bördemän hwarcken genom lånets betalning 

eller andre willkor skall wara tillåtit, at draga panten undan det 

anslagne utropet. 

Härjämte gifwer secrete utskottet wid handen, at ett wist bruks förauctionerande 

welat hindras därmedelst, at förlagsmannen kort för den intimerade 

auctionsterminen hos konungens befallningshafwande utwärckat 

införsel i ägendommen, enl:t kongl. förlagsordningen af åhr 1748, och 

som banquen genom dylike händelser kunde inweklas i processer; och 

hemställer secrete utskottet för den skull här hos, om icke riksens ständer 

i anseende till de uti detta utdrag af protocollet widare anförde omständigheter 

skulle finna nödigt, det någon förklaring öfwer förlagsordningen 

måtte i detta mål utfärdas. Hwilcket alt ståndet tog i behörigt öfwerwägande 

och fant godt, at detta utdrag af secrete utskottets protocoll, äfwen 

som ridderskapet och adelen under d. 28 i denne månad, och prästeståndet 

samma dag, till alla delar bifalla. Som påskrefs. 

Slutel:n uplästes cammar, oeconomie och commercedeputationens 

bet:de 2 om bokhandelens fortsättjande utur riket till främmande orter: 

Tillstyrckandes deputationen i anseende till de uti betänckandet andragne 

omständigheter, at till befrämjande af boktryckaren Salvii bokhandel 

genom byte med utlänningar, honom måtte tillåtas, at emot F procent 

recognition och utan 30 procents manufacturfonds ärläggande införskrifwa 

så mycket stilar, som han till des inrättade tryckeries förnödenhet 

kan behöfwa; dock at honom förbjudes wid 1000 dahl:r s:mts wite, 



1752 den 1 juni 257 

slike stilar till någon annan boktryckare uplåta. Detta betänckande hade 

ridderskapet och adelen d. 28 och prästeståndet 1 d. 29 i denne månad bifallit; 

och fant borgareståndet godt, at jämwäl med desse stånden sig förena, 

som påskrefs. 

Sidst uplästes cammar, oeconomie och commerciedeputationensbetänckande 

2 ang:de boktryckaren Lars Salvii ansökning, at oförändradt få 

åtniuta sitt wälfångne privilegium till godo, hwarigenom han och hans 

folck wid wärcket befrias ifrån all cronans skatt och borgelig tunga; 

hwilcket deputationen tillstyrckt, hafwandes ridderskapet och adelen d. 

28 i denne månad, och prästeståndet samma dag, detta betänckande bifallit. 

Som ock borgareståndet fant godt at nu därå sitt bifall teckna låta. 

Skildes åt. 

Åhr 1752 d. 1 Junii 

S. d. Justerades protocollet af d. 8 April sidstl:ne. 

Twänne bondeståndets deputerade fingo företräde, och efter anmäld 

hälsning recommenderade till bifall deras stånds tanckar öfwer 38 § i deras 

allmänna beswär, och ärendet ang:de afgiärda byes rättighet at gå i 

skifte med Båhlby, tillika med målet ang:de knecktehållningen i Norbergs 

bergslag. 

Herr handelsborgmästaren lofwade, at desse ärender så snart gjörligit 

wore skulle företagas, och bad desse deputerade återbära borgareståndets 

wänl:a hälsning till det ärbara bondeståndet, hwarmed de afträdde. 

Herr öfwersten grefwe Horn ankom såsom deputerad från ridderskapet 

och adelen och feck företräde, recommenderandes till benägit afgörande 

ett utdrag af protocollet 3 under d. 30 sidstl. Maii ang:de öfwerstelieutenanten 

grefwe Brahes anmälande hos Hans Kongl. Maj:t, till något 

synligit wedermäle och teckn af des höga nåd, på hwad sätt, Hans Kongl. 

Maj:t sådant i nåder täcktes godtfinna. Herr handelsborgmästaren och 

talman bad herr öfwersten grefwe Horn wänta något litet i cancelliet, 

och företogs detta ärende straxt till öfwerwägande, samt bifölls; då herr 

öfwersten åter inkallades, och emottog ber:de protocollsutdrag med borgareståndets 

påskrefne bifall. 

Förehades å nyo cammar, oeconomie och commercedeputationens 

betänckande, 4 ang:de ödes och på frihet uptagne hemman; hwilcket 

1 


2 



4 


22 februari 1752.

258 1752 den 1 juni 

ärende ridderskapet och adelen den 4 April sidstl. förehaft och då sig 

däröfwer yttradt genom utdrag af protocollet, 1 som tillika med präste 

och bondeståndens utlåtande 2 öfwer samma mål af d. 27 Maii och 7 April 

sidstl. nu uplästes. Och stadnade borgareståndet öfwer alt detta i det 

slut, at å betänckandet skulle påskrifwas, det ståndet förblifwer wid des 

förrut genom utdrag af protocollet under d. 7 Martii sidstl. afgifne yttrande; 

hwarjämte ståndet bifaller den af det ärbara bondeståndet gjorde 

tilläggningen uti des protocollsutdrag af d. 7 sidstl:e April. 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 3 af d. 29 sidstl. Maii, 

ang:de brukspatronen Nils Kocks angifne påfund till kohlbesparingen 

wid järnsmidet, för hwilcket påfunds upgifwande han undfått 40000 

dahl:r sr:mt emot förskrifningar af honom och des cautionister, at samma 

penningar återbetala med 6 procent åhrl:t interesse, i fall hans invention 

efter anstäldte prof ej befunnos till wägabringa den af honom utlofwade 

nytta. Och som brukspatron Kock härutinnan skall brustit, hade Kongl. 

Majt genom resol:n honom ålagt at samma summa jämte interesset återställa. 

Dock som brukspatron Kock uti en hos Kongl. Majt ingifwen och 

till secrete utskottet remitterad böneskrift anfördt åtskillige bewekande 

skjäl och omständigheter, ty tillstyrcker secrete utskottet, det honom 

måtte bewiljas en eftergift af 10000 dahl:r silf:rmt jämte hela belöpande 

räntan. Detta alt tog borgareståndet under öfwerwägande och lät därhos 

sig föreläsas ett af brukspatron Kock ingifwit memorial, hwaruti han sig 

åberopar så wäl de hållne undersökningar, som wederbörandes gifne betänckande 

öfwer des påfund, enl:t hwilcka han skall, i stället för 24 t:r 

kohl på ett skjeppund stångjärns utsmide, tillwärckat detsamma med 10 

till 11 t:r kohl, och det på kortare än wanlig tid. Som han ock wid handen 

gifwer, at till undersökningars och profs anställande, en ganska dryg 

kostnad af honom skall blifwit anwänd, med mera, och som ståndet nogsamt 

kunde finna, det brukspatron Kock anseenlig omkostnad måste 

hafwa gjordt wid undersökningarne och profwens anställande, och at 

han des utom måst widkjännas mycket hinder uti sin brukshandtering, 

som ock at han wisat wärckeligit prof af en anseenl. kohlbesparing wid 

järnsmidet, ehuru han icke skall hafwa åstadkommit all den winning, 

som warit påsyftad, så fant ståndet godt, det må brukspatron Kock utom 

förskoning för hela räntan, äfwen njuta så stor eftergift på det undfångne 

capitalet, som all den kostnad sig bestiger till, hwilcken han på undersökningen 

måst gjöra, och han med liflig ed bestyrcka gitter. Hwilcket stån- 




1752 den 1 juni 259 

dets beslut, genom följande extractum protocolli 1 kommer at med de 

öfrige resp:e stånden communiceras. 

NB Här införes extr. prot. in extenso. 2 

Uplästes ridderskapets och adelens extractum protocolli 3 af d. 27 Maii 

sidstl:ne ang:de cammarherren grefwe Nils Bielckes belöning för des 

trägna och trogna upwaktning hos Hans Kongl. Höghet prints Gustaf; 

föreslåendes ridderskapet och adel:n at i underdånighet anhållas måtte, 

det Hans Kongl. Majt täckes, enär nödigt pröfwas kunde hugna bem:te 

cammarherre med någon befordran och därwid i nåder hafwa mera afseende 

uppå des merite, skickelighet och trägna upwaktning, än uppå 

någon wiss tour och anciennité. Hwilcket ridderskapets och adelens utlåtande 

borgareståndet fant godt at bifalla, som behörigen påskrefs. Äfwen 

som ock prästeståndet detsamma under d. 28 sidstl. Maii bifallit, och 

påskrifwa låtit. 

Uplästes secreta deputationens betänckande 4 af d. 16 Maii sidstl:ne, 

ang:de capitainelieutenantens wid Jämtelands regemente Christopher 

Christopherssen anförde beswär öfwer liden præjudice genom kongl. lifdrabantens 

Georg Patric Rickmans befordran till capitains syssla wid 

samma regemente. Hwilcket betänckande ridderskapet och adelen, 

samt prästeståndet d. 28 sidstl. Maii bifallit. Och fant jämwäl ståndet 

godt, at nu sitt bifall därå teckna låta. 

Uplästes secrete handels och manufacturdeputations betänckande, 5 

ang:de någon wiss ordning såckerbruken i riket emellan wid försäljandet 

af deras tillwärckningar, hwilcket betänckande blef liggande på bordet. 

Anmältes och företrädde en deputation af ridderskapet och adelens 

samt prästeståndets ledamöter, och efter aflagd hälsning påminte om angelägenheten, 

at riksens ständer måtte taga någon författning i anseende 

till auctionerne af lurendrägadt och confisceradt krahm, hwilcke auctioner 

på den fot de nu äro, icke annat skola kunna än lända inrikes manufacturerne 

till förfång och obestånd. Begärandes härjämte, det 

tjenstehjonsordningen måtte företagas och afgjöras. 

Herr handelsborgmästaren och talman försäkrade å ståndets wägnar, 

at detsamma icke lärer underlåta, at så fort, som gjörligit är taga under 

öfwerwägande så desse nämde, som alle öfrige riksdagsärender, och at 

det lika fult skjedt, utan at högl. ridderskapet och adelen genom en så 

talrik deputation behöft därom påminna. At borgareståndet för öfrigit 

skall altid täfla med de andre resp:e stånden uti upmärcksamhet på alt 


2 


3 



5 


nr 28.

260 1752 den 1 juni 

det, som på något sätt kan gagna fäderneslandet och länder till manufacturernes 

upkomst och befordran, hwaraf borgareståndet ifrån första 

början lärer wid alle tilfällen wist öfwertygande prof; och bad herr borgmästaren 

och talman härhos, det wille herrar deputerade hwar i sitt 

stånd till benägit afgjörande anmäla cammar, oeconomie och commercedeputationens 

betänckande ang:de österbotniske bondeseglationen, 

på det städerne måtte få icke hwad dem egent:n tillkommer och bönder 

blifwa med landtskjötselen. 

Hwarefter denna deputation afträdde. 

Herr borgmästaren Cervin upläste continuation af allmänne beswären, 

som ses af des särskildta annotation däröfwer in actis. 

Uplästes och bifölls justitiædeputations betänckande, 1 öfwer den ansökning 

domprobsten 2 Lund doctor Westring hos riksens ständer anmält, 

ang:de fataliernes återwinnande, uti testamentstwisten, emellan 

honom å des hustrus fru Ebba Maria Berghmans wägnar, och lieutenanten 

Samuel Anders Uneer. 

Uplästes bondeståndets extractum protocolli, 3 ang:de lieutenanten 

baron Friedrich Willhelm Hastfehrs ansökning om privilegium till ett 

lotteries inrättande, med hwilkets avance ett schäfferie af spanska och 

engelska får kommer at anläggas. Och fant ståndet godt, at detta extractum 

protocolli till alle delar bifalla. 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg anmälte at den så kallade S:t 

Peders eller klosterkyrckan i staden Ystad hade aldeles ringa och otillräckel:e 

inkomster, men wore däremot så aldeles bristfällig, at kyrckan 

hotas med mera utgift och omkostnad, än hon och den lilla församlingen 

kan åstadkomma. Begärandes herr borgmästaren det ståndet täcktes genom 

utdrag af protocollet befordra denna kyrcka till en owillkorlig collect 

öfwer hela riket, at insamlas nästkommande åhr 1753. Ståndet tog 

detta mål under öfwerwägande och fant godt, at herr borgmästaren begäran 

bifalla; kommandes följande utdrag af protocollet 4 at härom till de 

öfrige resp:e stånden afgå. 

Extr. prot. införes här. 5 

Uplästes secreta handels och manufacturdeputations betänckande, 6 

ang:de Rörstrands porcellainsfabriques interessenters gjorde ansökning 

om en wiss procents belöning för de porcelainstillwärckningar, som de 

till utrikes orter exportera. 

1 


2 

Läs: i. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 19. Hastfers ansökan som 

bilaga. 

4 



6 


nr 29.

1752 den 1 juni 261 

Efter något närmare öfwerwägande fant ståndet godt at låta teckna 

följande påskrift å detta betänckande: Bifalles med den tilläggning, at 

samma exportationspremie äfwen förunnas dem, som hädanefter på den 

ena eller andra orten kan komma at inrätta en slik porcellainsfabrique. 

Uplästes justitiædeputations betänckande, 1 ang:de probstinnan 

Aspmans ansökning, at få skiljas ifrån des man probsten Menlös, som i 

flere – 2 warit och är afwita. Hwilcket bet:de borgareståndet biföll. 

Uplästes ett utdrag af protocollet hållit uti riksens ständers expeditionsdeputation, 

3 d 27 sidstl. Maii, ang:de framl:e riksrådet grefwe Ekeblads 

och fru baronessan Maria Hægerstiernas ansökning, at ärhålla 

ärsättning för de gods, afl:e Claude Roquette Hægerstierna af cronan 

med förut försträckte capitaler kjöpt, och sedermera indragne blifwit, 

utan at arfwingarne därföre fått wederlag, eller kjöpeskillingen tillbaka. 

Hafwandes expeditionsdeputationen wid det företagne expedierandet af 

detta ärende funnit någon olikhet emellan de upgifne posterne och hufwudsumman, 

och således trodt sig böra sådant riksens ständer wid handen 

gifwa. Och hade ridderskapet och adelen under d. 28 Maii sidstl. 

yttrat sig häröfwer, det emedan detta twifwelsmål härrörer af ett misstag 

uti summeringen så borde sådant rättas. Men prästeståndet hade samma 

dag funnit godt, at öfwerlemna detta ärende till Hans Kongl. Majt, at genom 

des cammarcollegium låta gjöra sig af reductionscommissionshandlingarne 

underrättad, huruwida något fel i summornes sammanslående 

kan wara begångit; hwarefter Hans Kongl. Majt täckes i nåder målet afgjöra. 

Hwilcket prästeståndets yttrande borgareståndet fant godt at bifalla, 


Uplästes urskillningsdeputationens memorial 4 af d. 19 sidstl:e Maii, 

ang:de det afslag hofjägmästaren Pauli fått i ber:de deputation, å ansökningen, 

att des insinuerade beswär, rörande besittningen af halfwa Stenseryds 

och Lindahls järnwärck, måtte till någon af riksens ständers 

deputationer remitteras. Förklarandes deputationen sig icke hafwa kunnat 

ber:de des beswär antaga, emedan hofjägmästaren Pauli dem icke 

förut hos Kongl. Majt anmält, och slut därå sökt, med mera och fant ståndet 

godt at detta memorial bifalla. 

Uplästes prästeståndets extractum protocolli 5 af d. 28 Maii sidstl., 

ang:de magister Jöranssons belöning för des ärwiste flit i kongl. antiquitetscollegio, 

medelst de där befintelige runstenars afritande, tillstyrckandes 

prästeståndet, det riksens ständer täcktes hos Kongl. Majt anhålla, 

om befallning till consistorium i Carlstad, at wid förslagers uprättande 

1 


2 

Ord saknas. 

3 Borgarståndets arkiv, R 1314, Expeditionsdeputationen, nr 2. 

4 


5 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 12.

262 1752 den 1 juni 

till ledige pastorater hafwa honom i behörig åtancka. Hwilcket prästeståndets 

utlåtande borgareståndet jämwäl biföll. 

Uplästes cammar, oeconomie och commercedeputations bet:de 1 af d. 

23 Maii sidstl. ang:de grefwinnans fru Beata Jaquette Ribbings påstådde 

skatterättighet uti Ulrichsbergs kongsgård, hwilcket prästeståndet d. 27 

i sidstl. månad förehaft och bifallit med tilläggning, at öfwerstelieutenanten 

Engelhardt må anmälas, at få någon annan ledig beifrande mindre 

kungsgård, och fant ståndet skjäligit at härutinnan förena sig med prästeståndet, 


Uplästes ett utdrag af cammar oeconomiedeputationens protocoll 2 af 

d. 26 i sidstl:ne månad, hwarutinnan tillstyrckes, at öfwerstelieutenanten 

Engelhardt i stället för Ulrichsberg, måtte få Kongsbergs kongsgård under 

arrende. Härjämte uplästes öfwerstelieutenanten Engelhardts memorial 

3 ang:de denna sak: och hade ridderskapet och adelen d. 30 i 

sidstl:ne månad, genom påskrift a tergo funnit skjäligit det öfwerstelieutenanten 

Engelhard, i anseende till de för honom warande skjäl må på 

Ulrichsbergs kongsgård niuta fardag ifrån midfasto innewarande åhr, 

samt wid afträdet däraf, i stället tillträda Kongsbergs kongsgård bestående 

af 4 K mantal för sig och efter des död sine barn på 50 åhr emot 221 

dahl:r 16 öre sf:mts åhrligit arrende, med därunder hörande torp och andre 

förmoner, jämte de åhrl. dagswärckens åtniutande, hwilcke senare 

dock särskildt betalas. Och ehuru wäl prästeståndet samme dag detta 

ärende i underdånighet hänskutit till Hans Kongl. Majt, at i nåder härmed 

förfara efter lag och förordningar så fant dock borgareståndet skjäligit 

at bifalla ridderskapet och adelens nyss anförde yttrande. 

Uplästes tulldeputationens betänckande 4 af d. 14 Maii sidstl., ang:de 

sjötullsförordningarnes samlande i en sisteme, Tillstyrckandes deputationen 

at detta arbete måtte updragas inspectoren Lefler emot 200 dahl:r 

silfer:mts åhrlig skrifwarehjelp i 3:ne åhr. Och fant ståndet godt at detta 

betänckande bifalla. 

Uplästes ett utdrag af prästeståndets protocoll 5 hållit d. 12 Martii sidstl:ne 

ang:de rang för kongl. hofrätternes cammererare och protonotarier, 

de förre lika med cammererarne i kongl. collegierne, näst efter 

cammererarne i kongl. cammarcollegii provincial och generalafräkningscontoir, 

och de senare lika med häradshöfdingar och deras wederlikar. 

Sidst uplästes justitiædeputationens betänckande 6 öfwer de beswär 

sextijo borgare i Christianstad hos riksens ständer anfört, emot Hans 




4 Borgarståndets arkiv, R 1313, Tulldeputationens betänkanden, nr 4. 


6 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 50.

1752 den 2 juni 263 

Kongl. Majts nådigste utslag d. 20 April 1750, ang:de någon twistighet 

om jord och ägor, emellan dem och åtskillige ståndspersoner. Detta betänckande 

hade ridderskapet och adelen d. 28 Maii sidstl:ne bifallit, äfwen 

som ock prästeståndet samma dag sitt bifall därtill lemnat, dock 

med den tilläggning, at borgmästaren eller magistraten icke må wägra 

borgerskapet sammanträde på rådstufwun i deras gemensamma angelägenheter, 

enär de sådant begära; hwarunder dock de enskildte ärender, 

som någon del af borgerskapet kunna sig emellan äga, icke böra förstås, 

utan därmed efter wanligheten förhållas; lika som ej eller församlingens 

angelägenheter, och ecclesiastique mål uti någre sammakomster på rådstufwun, 

utan på sitt behörige ställe i kyrckan böra företagas. Borgareståndet 

tog detta alt under öfwerwägande och fant godt at bifalla 

betänckandet. 

Skildes åt. 


S. d. Lät borgareståndet sig föreläsas ett utdrag af protcollet hållit i rådcammaren 

1 d. 30 Martii sidstl., ang:de cammereraretitul och rang för 

academiebokhållarne, i anledning af den öfwer academiæ och scholæwärcken 

förordnade commissionens hos Kongl. Majt gjorde underdånige 

och uti afskrift bilagde tillstyrckande. Borgareståndet öfwerwägade 

de af commissionen anförde skjäl och omständigheter, men fant dock för 

des del icke rådel:t at tillstyrcka Kongl. Majt, till at i nåder bewilja rang 

för andre än allena academiæbokhållaren i Åbo, som tillika gjör räntmästaresysslan 

wid ber:de academie. Hwilcket ståndets yttrande 

påskrefs. 

Sedan uplästes cammar, oeconomie och commercedeputationens betänckande 

2 af d. 25 Maii sidstl. ang:de oländig marcks uptagande; 

hwilcket betänckande ståndet fant godt att bifalla. 

Uplästes secreta handels och manufacturdeputationens betänckande 3 

af d. 12 sidstl. Maii, at utom borgmästaren i de smärre städer någon annan 

magistratsperson må föra præsidium i hallrätterne. Hwilcket ståndet 

biföll. 

Twänne deputerade från ridderskapet och adelen fingo företräde och 

anmälte ridderskapets och adelens hälsning, samt begäran, det borgareståndet 

icke wille bifalla till någon rang för protonotarierne och cancel- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Kungliga remisser, nr 30. Även 8 april 1752. 

2 Borgarståndets arkiv, R 1314, Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, nr 51. 

3 


nr 30.

264 1752 den 2 juni 

listerne i kongl. cancelliet, hälst sådant skulle lända andre förtjente 

ämbetsmän till prejudice som redan innehafwa kongl. fullmagter. 

Herr handelsborgmästaren och talman försäkrade om ståndets benägenhet, 

at taga denna omständighet under ömsint öfwerwägande, och 

beklagade därhos, at riksens ständer nu på slutet skola oroas med sådane 

ansökningar till hinder uti långt angelägnare ärender. Och bad för öfrigit 

om anmälandet af ståndets hörsamma hälsning. Hwarmed desse deputerade 

afträdde. 

Uppå herr handelsborgmästaren och talemans hemställande fants 

godt, at twänne deputerade, neml:n herrar borgmästarne Schauw och 

Pipping måtte afgå till bondeståndet och begära, at detsamma ej wille 

ingå eller decidera uti det, som uti bewillningswärcket rörer borgareståndet, 

hwilcken benägenhet altid stånden sins emellan i akt tagit. 

Åtta deputerade af prästeståndet hade företräde, samt till benägit bifall 

recommenderade och afgjörande åtskillige prästeståndet rörande 

ärender, såsom 

1:o 1 § af prästeståndets beswär, 2:o ang:de tull för tijonde, som i städerne 

införes, 3:o ang:de Finska kyrkan här i staden, och 4:o allmänne 

beswären. 

Hwilcket alt på wanligit sätt af herr borgmästaren och talman beswarades, 

med försäkran, at borgareståndet nu som tillförene icke skall underlåta, 

at bidraga hwad möijeligit wara kan till prästeståndets nöije, och 

at deras beswär, så fort de inkomma, skola blifwa föredragne och afgjorde. 

Afträdde. 

Sex deputerade från bondeståndet hade företräde och påminte om benägit 

afgjörande af deras allmänna beswär. 

Herr borgmästaren och talman lemnade dem försäkran at deras beswär 

skola så snart möijeli:t är företagas till afgjörande. 

Uplästes utdrag af protocollet hållit i rådcammaren, ang:de rang för 

protonotarier och canellister 1 i kongl. cancelliet. Hwilcket utdrag blef 


Uplästes riksdagsbeslutet, som bifölls och behörigen påskrefs. 

Herr borgmästaren Cervin continuerade med allmänne beswärens upläsande, 

som ses af des annotation däröfwer in actis. Och fant ståndet 

nödigt at öfwer 36 § af des beswär, ang:de fiskerihandel:n i skjärgården 

följande utdrag af protocollet, 2 som herr borgmästaren Cervin upsatt, 

och nu justerades till de öfrige resp:e stånden måtte afgå. 

Här införes extr. NB O 3 

1 Läs: cancellister. 


3 Texten saknas. Se bilaga 35.

1752 den 2 juni 265 

Sedan uplästes bewillnings och expeditionsdeputationernes afgifne utdrag 

af protocollet 1 under d. 31 Maii sidstl. ang:de de skiljaktige omständigheter, 

som wid den tillärnade expeditionen af bewillningsplacatet 

under deputationernes sammanträden sig yppat. Och fant ståndet nödigt 

at åtskilligt härwid ärhindra. 1 § bifölls; äfwen den 2, så framt bondeståndet 

will begifwa sig ifrån den begärdte ändringen. Men om det icke skjer 

förbehåller sig sig ståndet lika lindring, för des halfwuxne söner och 

drängar, samt lärogossar. 

3 § ang:de tull för bränwin wid utresan utur städerne, hwaröfwer borgareståndet 

beslöt, at förblifwa wid sitt förra yttrande i detta mål, under 

förmodan at de öfrige resp:e stånden så mycket hällre lära finna sig häruti; 

som de nödwändigt så wäl som städernes inwånare af en sådan afgift, 

som icke utan beswärlig visitation kan upbäras skulle få mera olägenhet 

på sine resor genom städerne än de nu till äfwentyrs kunna sig föreställa. 

Och i öfrigit beslöts, at en deputation skall gå till bondeståndet, och gjöra 

behörig föreställning ang:de detta ärende. 

Wid 4 § kom hos borgareståndet i åtancka at inpracticering af brännewin 

äfwen så swårl:n hädanefter som hittils lärer kunna hämmas, hwilcket 

nogsamt af de wid inpracticeringen timade slagsmål och swåre 

händelser kan slutas, som ock utom den föreslagne lindrigare afgiften 

framgent woro at befara. Hwarföre och emedan Götheborg äfwen som 

Stockholm åtagit sig 4 dahl:r sm:ts afgift på hwarje tunna som till bränwins 

brännande anwändes. Så beslöt ståndet at icke afgå ifrån det som 

stora secreta deputations betänckande i detta mål innehåller, och fants 

härhos godt, at i fall de öfrige respective stånden icke skulle wilja härtill 

gifwa sitt samtycke, ståndet så skall förbehålla sig, at bränwinsbränningen 

och införslen i Stockholm och Götheborg skall skje alldeles lika sätt 

och med lika wilckor, samt enahanda afgift, som i de öfrige rikets städer. 

Ståndet fant godt at bifalla 5 § dock med förbehåll, at bondeståndet 

jämwäl därmed instämmer, annars icke. 

Och som af 6 § wille synas, at de öfrige resp:e stånden likasom wille föreskrifwa 

borgareståndet lag i des bewillning, så kommer häröfwer den 

föreställning at gjöras, det borgareståndet icke förmodar, at de öfrige 

resp:e stånden wilja betaga ståndet den rättighet, at så wäl som de öfrige 

friwilligt ingå uti bewillningar, eller söka at härutinnan såsom ett privilegii 

mål at genom omröstning förminska ståndets rätt. Wiljandes borgareståndet 

i fall emot förmodan skulle tilbjudas, at ändra classificationen, 

då i förmågo af ståndets tillständiga fri- och rättighet utsättja 6 öre sr:mts 

i alle städerne utan skillnad emellan hus och koijor, lika med de största 

säterier på landet. 

1 Borgarståndets arkiv, R 1312, Bevillningsdeputationens expeditioner, nr 8.

266 1752 den 2 juni 

Wid 7 § begaf sig ståndet ifrån den meningen af mindre förmögne, och 

samtyckte at i det stället följande måtte införas: De i städerne undantagne, 

som witterligen icke bruka någon af förenämde drycker. 

Hwad 8 § angår, så fant wäl ståndet, at det allmänna behofwet är stort, 

och wille fördenskull till des understöd begifwa sig ifrån des förre mening, 

hwad wagnar angår, och lemnade således sitt bifall till den projecterade 

afgiften. Men öfwer det som widare i denne § anföres, beträffande 

fjerde parts förhögningen på lilla landstullen, däröfwer discourerade 

ståndet något, och ehuruwäl å ymse sidor skjäl och betänckeligheter 

föreföllo, så stadnades dock i det slut, at ståndet alldeles icke kan 

härtill samtycka. 

Widare fattade ståndet det beslut, at tillsäga sine ledamöter i bewillnings 

och expeditionsdeputationerne, det dem icke tillåtit wore, at på 

något sätt begifwa sig ifrån det, som ståndet sig nu öfwer hwarje §§ utlåtit. 

Hwilcket alt genom utdrag af protocollet kommer at de öfrige resp:e 

stånden wid handen gifwas, såsom och at ståndet anmodat des herr talman 

at icke underskrifwa någon häremot stridande expedition samt at i 

fall, emot förmodan, bewillningen ändå skulle utfärdas, har ståndet redan 

faststäldt, at låta förfärdiga ett med ståndets mening enl:t bewillningsproject 

och det samma sedermera till samtel. städernes fullmägtige 

aflemna. 

Utdraget af protocollet 1 detta ärende ang:de upsattes straxt och justerades; 

lydande som följer: 

Här införes extr. prot. NB O. 2 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 3 af d. 26 Maii sidstl., 

ang:de bancocasseurernes gjorde ansökning, at få åstunda lika heder och 

rang med bancocommissarierne. Och som secrete utskottet genom 

jämnförelse funnit at banquens casseurer gjöromål icke äro mindre 

swåre, trägne och answarige än bancocammererarnes, som de ock nu ta 

lika lön på staten; så tillstyrcker secrete utskottet, at casseurerne måtte 

uti sin ansökning willfaras, hwilcket prästeståndet i dag bifallit; och fan 

ståndet jämwäl godt, at därtill lemna sitt samtycke. 

Uplästes cammar, oeconomie och commercedeputations betänckande 

4 af d. 16 sidstl. Maii, ang:de någon läglig kungsgårds anslående, till boställe 

för landshöfdingen 5 i Stockholms lähn. Hwilcket betänckande 

borgareståndet fant godt at bifalla. 

1 


2 



4 


5 Carl Broman.

1752 den 3 juni 267 

Twänne cammarherrar infördes, och anmälte Hans Kongl. – 1 nådiga 

hälsning till borgareståndet, och gofwo till kjänna det Hans Kongl. Majt 

uppå riksens ständers underdånige begäran i nåder för godt funnit, at 

låta i dag med wanlige ceremonier förkunna riksdagens slut; samt at 

Hans Kongl. Majts nådiga wilja wore, det samtelige riksens ständer nästkommande 

torsdag eller d. 4 i denne månad måtte infinna sig på rikssalen. 

Herr handelsborgmästaren och talman bad desse herrar anmäla hos 

Kongl. Majt underdånigste wördnad och at ståndet skulle ställa sig 

Kongl. Majts yttrade befallning till efterrättelse. 

Uplästes secrete handels och manufacturdeputationens betänckande 2 

af d. 6 i nästl. månad, ang:de hofsecreteraren Johan Kroks gjorde ansökning, 

at undfå privilegium exclusivum på 10 åhr till salts tillwärckande af 

hafswatn. Hwilcken ansöknings bewiljande deputationen tillstyrckt, och 

hade ridderskapet och adelen samt prästeståndet i anledning däraf densamma 

i dag bifallit; som ock borgareståndet fant godt, at därtill lemna 

sitt samtycke. 

Uplästes utdrag af protocollet hållit hos ridderskapet och adelen 3 d. 1 

i denne månad, med föreställning, at secrete handels och manufacturdeputationen 

måtte upgifwa de omständigheter som därstädes förekommit 

under öfwerläggningen ang:de tullauctionerne. Hwilcket borgareståndet 

biföll. 

Uplästes herr borgmästaren Joh. Wesslos memorial och ansökning 4 

om ståndets underdåniga föreskrift för honom, så till Kongl. Majt om nådig 

befordran, som till kongl. Gjötha hofrätt, at upföra honom på förslag 

till en nu ledigwarande häradshöfdingebeställning; och fant ståndet skjäligit, 

at denna herr borgmästaren Wesslos ansökning bifalla. 

Uplästes stora secreta deputations betänckande, 5 ang:de tillökning af 

ledamöterne i Swea och Götha hofrätter. 

Åhr 1752 d. 3 Junii före middagen 

S. d. Uplästes ett utdrag af protocollet hållit uti riksens ständers secrete 

utskott 6 d. 3 Decemb. sidstl. åhr, med tillstyrckande, at krigs och sjöarticlarne 

måge skyndesaml:n öfwerses, och hwad däraf efter hand kan 

1 

Läs: Majts. 


nr 31. 

3 


4 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 65. Även 24 april 1752. 

5 

Borgarståndets arkiv, R 1312, Stora sekreta deputationens expeditioner, nr 12. 

6 


268 1752 den 3 juni 

blifwa af kongl. lagcommissionen utarbetadt, måtte så fort det blifwer 

färdigt, och af Kongl. Majt godtkjändt, utgifwas till wederbörandes efterrättelse 

på prof till nästa riksdag; detta hade prästeståndet i dag bifallit, 

och borgareståndet fant jämwäl godt at därtill lemna sitt samtycke. 

Uplästes bondeståndets extractum protocolli 1 af d. 1 i denne månad, 

ang:de kongl. cammarcollegii betjenings wid provinciecontoiren knappe 

löhner. Och fant borgareståndet godt, at bifalla bondeståndets häröfwer 

gifne förslag till betjeningens soulagement. 

Uplästes ett utdrag af secrete utskottets protocoll 2 hållit d. 1 i denne 

månad med berättelse, at Arboga Graf skall löpa fara, at förfalla. Tillstyrckandes 

secrete utskottet at denna graf, sedan wederbörande blifwit 

hörde, må af Kongl. Majt till någon enskildt person förhandlas, emot nu 

warande grafpenningeafgift, med förbindelse däremot at grafwen förbättra 

och underhålla. Hwilcket alt borgareståndet biföll. 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 3 af d. 30 i sidstl. månad, 

med hemställande, om icke riksrådswahlet, efter framl. Hans Excellence 

riksrådet och academiecancelleren herr grefwe Johan Gyllenborg 

måtte till riksens ständers nästa sammankomst upskjutas, och at wid wisse 

divisionsärenders föredragande fem herrar riksens råd måge wara 

domföre. Borgareståndet lemnade härtill sitt bifall, som påskrefs. 

Åtta deputerade ifrån ridderskapet och adelen infördes, och efter aflagd 

wanlig hälsaning recommenderade sitt stånds anmärckningar 4 

ang:de stångjärnssmidet, samt stål och manufacturwärcken till benägit 

bifall; samt at i fall de öfrige resp:e stånden skulle bewilja brukspatron 

Jacob Strang den sökte och af borgareståndet anmälte tillökningen på 

stångjärnssmidet regementsqwartermästaren Thure Gyllenspets så jämwäl 

måtte uti sin gjorde ansökning wilfaras. 

Herr handelsborgmästaren och talman bad deputationen återbära till 

ridderskapet och adelen borgareståndets hälsning, och lofwade, at desse 

målen skola så snart möijel:t är företagas. 

Uplästes ridderskapet och adelens extractum protocolli 5 af d. 27 sidstl. 

Maii ang:de expeditionsdeputationens fortfarande i des gjöromål efter 

riksdagens slut, som bifölls. 

Uplästes justitiædeputationens betänckande 6 af d. 26 Maii ang:de 

kongl. brefwet af d. 8 Martii 1751 rörande det missbruk, som med oriktige 

tunnors krönande föröfwas. Ridderskapet och adelen hade jämte 

1 



3 


4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 22. Även senare 

samma dag. 

5 

Prästeståndets arkiv, R 898, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 20. 

6 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 51.

1752 den 3 juni 269 

prästeståndet i går bifallit detta betänckande, och fant borgareståndet 

skjäligit at nu derutinnan med desse resp:e stånden instämma. 

Uplästes cammar, oeconomie och commercedeputationens bet:de 1 

ang:de turckiske tröskningssättet, och at en cronolägenhet måtte förunnas 

herr cancellierådet Carlsson, 2 som detta påfund, med dryge omkostningar 

i riket inbragt. Detta hade ridderskapet och adelen i går samtyckt, 

och fant ståndet nu godt, at äfwenledes sitt bifall därå teckna låta. 

Uplästes ett protocollsutdrag från secrete utskottet 3 af d. 27 sidstl. 

Maii, hwaruti tillstyrckes, det kongl. bibliothecarien Dalin, nuwarande 

Hans Kongl. Höghets prints Gustafs informator måtte tilläggas ettusende 

dahl:r sr:mts åhrlig lön, jämte det han finge behålla den ordinarie lönen 

för des innehafwande beställning på cronans stat. Härtill hade 

prästeståndet i går samtyckt och fant borgareståndet jämwäl skjäligit at 

därtill sitt bifall lemna, som påskrefs. 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 4 af d. 2 i denne månad, 

ang:de framl:e riksrådets och commendeurens af Kongl. Majts orden 

herr grefwe Eduard Didrich Taubes enckegrefwinnas fru C. 

Falckenbergs ansökning om pension. Tillstyrckandes secrete utskottet, 

at som uppå ordinarie pensionsstaten nu för tiden ingen tillgång finnes, 

en sådan pension henne måtte bewiljas på extra stat, till des någon ledighet 

på ordinarie staten sig yppar, då hon genast på densamma må flyttas. 

Hwilcket secrete utskottets tillstyrckande ridderskapet och adelen i dag 

bifallit, och nu af borgareståndet jämwäl bifölls. 

Uplästes justitiædeputationens betänckande 5 af d. 18 sidstl. Maii, öfwer 

lieutenanten Gustaf Lagerhielms ansökning, ang:de ärsättning för 

honom öfwergångit lidande. Tillstyrckandes deputationen, at som angifwaren, 

genom hwilcken Lagerhielm blifwit i lidande bragt, är obekant, 

af hwilcken han kunnat få reconvention för des gjorde omkostnader, så 

måtte lieutenanten Lagerhielm bewiljas 3 A skjeppunds tillökning wid 

des hammare Öfre Lannafors i Nerike och Leke bergslag belägen. 

Hwartill bondeståndet genom utdrag af protocollet af d. 8 sidstl. Maii 

samtyckt. Men som högl. ridderskapet och adelen medelst i går å detta 

justitiædeputationsbetänckande påskrifwen resol:n a tergo icke welat 

den föreslagne tillökningen i smidet, såsom stridande emot des redan 

fattade beslut, bifalla utan yttrat sig, det måtte lieutenanten Lagerhielm 

hos Kongl. Majt i underdånighet anmälas till ärhållande af någon hugnad 

och nådig uprättelse, för det honom öfwergångne oskyldige lidande; 


28 maj 1752. 

2 

Läs: Carleson. 


4 


5 


270 1752 den 3 juni 

och prästeståndet härtill jämwäl samtyckt, så pröfwade ock borgareståndet 

skjäligit, at detta ridderskapet och adelens yttrande bifalla, som 

påskrefs. 

Uplästes secrete utskottets tillstyrckande genom utdrag af protocollet 

1 under den 1 i denne månad, at 600 dahl:r sr:mts pension måtte förunnas 

cammarherren baron Cedercreutz, hwilcket borgareståndet i 

anseende till anförde bewekande omständigheter fant godt at bifalla och 

påskrifwa låta. 

Uplästes cammar, oeconomie och commercedeputationens bet:de 2 

ang:de arrendatoren Procopæi ansökning om ärsättning för någre bortmiste 

rå och rörs samt andre hemman; och fant borgareståndet godt at 

bifalla detta betänckande, dock med den tilläggning, at de däruti omnämde 

räntor, blifwa arrendatoren Procopæus uti contante penningar 

ärsatte, men icke in natura. 

Uplästes ett utdrag af ridderskapets och adelens d. 30 sidstl. Maii hållne 

protocoll 3 ang:de belöning för herr grefwen och landtmarskalcken, 

samt de öfrige resp:e ståndens herrar talmän. Föreslåendes ridderskapet 

och adelen femton tusende plåtar, och för de öfrige herrar talmän den efter 

förra wanligheten åtniutne summa. Hwaröfwer prästeståndet d. 1 i 

denne månad sig yttrat, det prästeståndet håller före, at rikets behof och 

den allmänna penningebristen ej tillåta, at för herr grefwen och landtmarskalcken 

mera kan utsättjas än tijo tusende plåtar, men bifaller för 

öfrigit, at för de öfrige resp:e talemännen må efter wanligheten förblifwa. 

Borgareståndet tog detta ärende under öfwerwägande och pröfwade 

skjäligit, at bifalla högl. ridderskapets och adelens yttrande, hwad herr 

grefwen och lantmarskalcken angår som ock, at för de öfrige resp:e herrar 

talmän må utsättas så mycket, som wid sidstl. riksdag. Hwilcket å documentet 

påskrefs. 

Uplästes ett utdrag af protocollet hållit i rådcammaren 4 d. 30 sidstl. 

Maii, med berättelse, at hos Kongl. Majt underdånig ansökning blifwit 

gjord, om den efter cammarrådet Silfwerström lediga sysslan i kammarcollegio. 

Wiljandes Kongl. Majt i nåder blifwa underrättad, huruwida 

denna syssla hädanefter skall continuera. Och hade ridderskapet och 

adelen jämte prästeståndet d. 1 och 2 i denne månad bifallit, at denna 

cammarrådssyssla må efter Silfwerström med den ledige lönen besättjas. 

Men borgareståndet fant godt, at följande utlåtelse påskrifwa låta: Alldenstund 

denna cammarrådssyssla redan är utöfwer kongl. cammarcollegii 

stat, så kan borgareståndet icke samtycka till des besättjande, så 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Sekreta utskottets betänkanden, nr 28. 

2 


27 maj 1752. 

3 


4 


1752 den 3 juni 271 

mycket mindre som löhnen, hwilcken denna syssla åtfölgt, nu mera blifwit 

disponerad till justitiæcancellerslönens tillökande. 

Twänne deputerade ifrån prästeståndet ankommo och aflemnade ett 

utdrag af protocollet 1 under d. 9 Maii sidstl. med förteckning, på de 

kyrckor som prästeståndet pröfwat tarfwa understöd och hjelp genom 

collecter, och eljest genom wisse afgifter. Herr borgmästaren och talman 

lofwade, at detta ärende skulle straxt företagas, och bad deputerade 

återbära ståndets hälsning. Borgareståndet tog detta nyssanförde protocollsutdrag 

under ömsint öfwerwägande, och fant godt at genom utdrag 

af des protocoll 2 sig häröfwer yttra som följer: 

Här införes extr. prot. NB O. 3 

Uplästes landt. och sjömilitiæoeconomiedeputationens betänckande 4 

ang:de den för militiæstaten inrättade äncke och pupillcassan; hwilcket 

borgareståndet biföll. 

Uplästes justitiædeputationens betänckande 5 af d. 16 sidstl. Maii 

ang:de någon förbättring uti inkomsterne för underbetjeningen wid 

kongl. justitiærevision. Föreslåendes deputationen, at förslager till regale 

gjäld, måtte hädanåt af kongl. justitiærevision föredragas, med mera, 

ut in actis. Men ståndet fant billigt at sådant måtte skje af kongl. cammarexpeditionen, 

som tillförene stadgadt är och wanligit warit, och wille 

ståndet således icke härtill lemna des bifall. 

Uplästes landt- och siömilitiæoeconomiedeputationens betänckande 

ang:de tågordningens ändrande i wisse omständigheter, hwilcket betänckande 

ståndet fant godt at bifalla. 

Uplästes tulldeputationens betänckande 6 af d. 6 nästl:ne Maii, ang:de 

tullarnes förwaltande efter detta, tillika med ett utdrag af ber:de deputations 

protocoll, innehållandes sex deputationens ledamöters särskildte 

tanckar rörande samma mål, samt h:r borgmästaren Arved Schaws påminnelse 

wid desse sex deputationens ledamöters särskildte tanckar: 

Detta alt hade ridderskapet och adelen i dag förehaft, och genom påskrift 

a tergo sig däröfwer utlåtit, at ridderskapet och adelen finner rådeligast, 

det till Hans Kongl. Majt i underdånighet må updragas, at enär det 

med generaltullarrendesocieteten ännu påstående contract till ända löper, 

taga, i anledning af tulldeputations betänckande sådane mått och 

författningar, som för riket kunna nyttigast pröfwas. Hwilcket ridderskapet 

och adelens utlåtande prästeståndet jämwäl i dag bifallit. Borgareståndet 

tog detta ärende under öfwerwägande. Åtskillige herrar leda- 


2 


3 



5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Tulldeputationens betänkanden, nr 5.

272 1752 den 3 juni 

möter, i synnerhet herr borgmästaren Renhorn förestäldte, at ehuruwäl 

dissentientium tanckar öfwer detta mål warit at nyttigast wore, det tullarnes 

förwaltning hädanåt måtte ställas under direction af en cronobetjening, 

så finner herr borgmästaren likwäl, det nu mera wore för sent, at 

taga detta mål under widare ventilation, och tillstyrkte fördenskull, at 

ståndet måtte remittera altsammans till Hans Kongl. Majts nådigste afgjörande 

sedan wederbörande kongl. collegier först blifwit hörde. 

Hwartill herr borgmästaren Uggla efwen lade, at den författning måtte 

widtagas, det ingen af de herrar ledamöter i de kongl. collegier, som 

häröfwer hörde warda, som tillika äro fullmägtige i generaltullarrendesocieteten 

måge äga frihet at sitta eller wara tillstädes då detta ärende förehafwes. 

Men ståndet fant godt, at efter skjedd proposition af herr borgmästaren 

och taleman bifalla betänckandet, som påskrefs. 

Uplästes projectet till Kongl. Majts ytterligare förnyade och förbättrade 

stadga och förändring 1 ang:de legofolck och tjenstehjon; hwaröfwer 

ridderskapet och adelen d. 27 Maii sig således yttrat: at detta project 

måtte i underdånighet upgifwas till Hans Kongl. Majt, som sedan wederbörande 

häröfwer blifwit hörde, lärer i detta mål täckas widtaga de mått 

och utwägar, som den allmänna nyttan säkrast befrämja kunna. Och 

hade prästeståndet i dag detta ridderskapet och adelens utlåtande bifallit, 

dock med förbehåll, at tjenstehjonsstadgan allenast i project genom 

trycket utgår, som sedan kan wid nästa riksdag lemnas under riksens 

ständers skjärskådande. Hwilcket prästeståndets yttrande borgareståndet 

jämwäl fant godt at bifalla. 2 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 3 ang:de Hans Excellence 

riksrådet och commendeuren af Kongl. Majts orden herr grefwe 

Bielcke. 

Uplästes ridderskapet och adelens extractum protocolli 4 af detta dato, 

ang:de ett lotteries inrättnings bewiljande för capitainen Degenaer, 

hwilcket bifölls. 

Herr borgmästaren Cervin föredrog 1, 6, 15 och 23 §§ af prästeståndets 

beswär. 5 Hwilcke §§ af borgareståndet biföllos. 

Uplästes cammar, oeconomie och commercedeputationens betänckande, 

6 ang:de framl. kongl. rådet baron Rålambs gravation, som bifölls. 

1 


2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets exktraktprotokoll, nr 25. 

3 


4 


5 Prästeståndets arkiv, R 900, Allmänna besvärsdeputationen, nr 8. Tryckt i Prästeståndets 

riksdagsprotokoll 1751–1752, Bilaga 1. 

6 


1752 den 3 juni 273 

Uplästes herr Ehrenströms memorial och ansökning om 1 öre s:mt på 

matlaget, till premie för des påfundne botemedel at curera frossan. 

Hwaröfwer prästeståndet sig utlåtit, at när botemedlet blifwit upgifwit 

och collegium medicum det pröfwat, och af förfarenheten blifwit utrönt, 

at det kan blifwa ett öfwer alt antaget läkemedel, håller prästeståndet 

före at Ehrenström kan hos Hans Kongl. Majt i underdånighet anmälas, 

at af statsmedlen få ett skjäligit præmium: Hwilcket ock borgareståndet 

biföll. 

Åtta deputerade från bondeståndet fingo företräde, och efter anmäld 

hälsning recommenderade till afgjörande följande ärender: Ang:de tillökning 

på skjutslegan. Ang:de wahrgjerningsmanskapet. Ang:de kåsar 

på Öland och ang:de tijondesättningen i Halland. 

Herr handelsborgmästaren och taleman lofwade, at desse målen skola 

så fort möjel:t är företagas, och bad desse deputerade hembära ståndets 

wänliga hälsning. Hwarmed de afträdde. 

Uplästes bergsdeputations betänckande, ang:de någre författningar i 

anseende till stångjärnssmidet, samt järn och stålmanufacturwärcken, 

jämte ridderskapets och adelens därwid gjorde anmärckning. Och fant 

ståndet godt at låta härom afgå till de öfrig 1 resp:e stånden följande extractum 

protocolli. 2 


Härwid påminte herr rådman Amelberg huru högst nödigt det wore at 

någon författning måtte tagas till maste och furuskogarnes befredande i 

riket, och biföll borgareståndet, at följande extractum protocolli 4 måtte 

därom till de öfrige resp:e stånden afgå. 


Uplästes ett utdrag af protocollet hållit i rådcammaren 6 d. 23 April sidstl:ne 

ang:de landshöfdingens i Blekingen 7 gjorde ansökning, at ärhålla 

indeldt lön i hemmansräntor för sig och landsstaten i lähnet. Hwilcket 

mål ridderskapet och adelen d. 27 sidstl:e Maii förehaft, och sig däröfwer 

utlåtit, at ridderskapet och adelen finner billigt, det må så wäl landshöfdingen 

i Bleken, som flere landshöfdingar i riket blifwa hugnade, med indeldt 

lön, och jämwäl därtill hos Hans Kongl. Majt i underdånighet 

anmälas, så framt någon utwäg därtill kan upgifwas innan nästa riksdag; 

wiljandes ridderskapet och adelen i annor händelse då därpå wara betänckte. 

Men prästeståndet hade i dag sig yttrat det emedan kongl. cam- 

1 

Läs: öfrige. 


3 


4 



6 


7 Carl Harald Strömfelt.

274 1752 den 3 juni 

marcollegium och statscontoiret sig härom inför Kongl. Majt redan i 

underdånighet utlåtit, det icke någon utwäg funnes till sådan begjärd indeldt 

lön, hwilcket yttrande prästeståndet för sin del bifaller; så kunde 

prästeståndet sig ej widare med detta mål befatta. Borgareståndet tog 

detta alt under öfwerwägande och fant godt at bifalla ridderskapet och 

adelens utlåtelse. 

Uplästes tulldeputationens betänckande, 1 ang:de cammarförwanten i 

tull och licentcontoiret, hwilcket bifölls. Och hade bondeståndet jämwäl 

d. 30 i sidstl. månad sitt bifall därtill lemnat. 

Uplästes bergsdeputationens betänckande 2 af d. 20 April sidstl. ang:de 

en geschworners förordnande wid kopparwärcken i Westernorrland, 

hwilcket prästeståndet i går bifallit och nu af ståndet likaledes samtycktes. 

Uplästes ett utdrag af bondeståndet protocoll 3 under d. 1 i denne månad, 

ang:de förskoning för wederbörande af allmogen, som försedt sig 

emot den om bränwins brännande utfärdade kongl. förordning: Och 

hade prästeståndet sig häröfwer yttrat det prästeståndet bifaller detta, så 

wida samma böter ännu icke äro utexequerade, dock med kraftigaste 

förbehåll, at sådant ei må tjena till widare præjudicat för framtiden, sedan 

riksens ständer wid innewarande riksdag i akt tagit att skjälig moderation 

wid desse böters utsättjande. Hwilcken eftergift likwäl, ej genom 

någon allmän publication kommer at kundgjöras, utan genom bref wederbörande 

konungens befallningshafwande tillkännagifwas. Borgareståndet 

fant skjäligit, at detta prästeståndets yttrande bifalla, dock med 

wilckor, at förskoningar jämwäl må sträcka sig till borgerskapet i städerne. 

Uplästes ett af herr borgmästaren Engellau ingifwit memorial och ansökning 

ang:de Norrtelje stads bofälliga kyrcka, och understöd för densamma 

genom owilckorl:e collect. Hwilcket borgareståndet biföll. 

Uplästes ridderskapet och adelens extractum protocolli 4 ang:de 

brukspatronen herr Jacob Strangs ansökning om tillökning å smidet wid 

Gislarbo bruk. Hwilcken ansökning ridderskapet och adelen i fall de 

öfrige resp:e stånden därtill skulle samtycka, likwäl icke annars welat bifalla, 

än med wilckor, at regementsquartermästaren Gyllenspetz, som en 

lika ansökning med brukspatron Strang gjordt, måtte wilfaras. Och fant 

borgareståndet godt, at å detta protocollsutdrag följande yttrande tekna 

låta: Borgareståndet förblifwer med des utlåtande uti des protocollsut- 

1 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Tulldeputationens betänkanden, nr 6. 

2 



4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 22. Även tidigare 

samma dag.

1752 den 3 juni 275 

drag 1 af d. 20 i sidstl. månad och bifaller äfwen högl. ridderskapet och 

adelens yttrande i anseende till regementsqvartermästaren Gyllenspetz. 

Uplästes landt och sjömilitiæoecomiedeputationens betänckande, 2 

ang: riksdagsfullmägtigen ifrån Norbergs bergslag ansökning berörande 

det så kallade knecktejärnet. 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 3 af d. 26 sidstl. Maii, 

med tillstyrckande, at en pension af ettusende dahl:r sr:mt måtte bewiljas 

af d. 26 sidstl. Maii, med tillstyrckande, at en pension af ettusende dahl:r 

sr:mt måtte bewiljas af riksens ständers contoirs fond för framl:e generalmajoren 

baron Staël von Hollsteins encka fru baronessan Elisabeth 

Stuart, hwilcket borgareståndet i anseende till andragne omständigheter 

biföll. 

Uplästes landt och siömilitiæoeconomiedeputationens memorial 4 af d. 

2 sidstl:e Maii, ang:de project till Kongl. Majts nådiga resolution, uppå 

de allmänna beswär krigsbefählet af de indeldte regementerne till häst 

och fot i Swerige och Finland, jämte ammiralitetsstaten andragit. Detta 

project hade ridderskapet och adelen förehaft d. 25 Maii sidstl:ne, och 

prästeståndet d. 2 i denne månad, och sig öfwer hwarje § in margine utlåtit. 

Och fant ståndet godt at på samma sätt därmed förfara, som sielfwe 

påskrifterne i actis utwisa. 

Skildes åt. 

Åhr 1752 d. 3 Junii efter middagen 

S. d. Herr handelsborgmästaren och talman gaf ståndet wid handen, at 

han haft sammanträde med herr landtmarskalcken och de öfrige talemännen, 

ang:de jämnkning af bewillningen. Herr borgmästaren och talman 

hade därwid både med ondo och godo sökt at ärhålla bifall till 

ståndets yttrande ang:de bewillningen, ja ock på slutet brukt det skjäl, at 

riksdagens slut i annor händelse komme at upskjutas. Och ändteligen 

hade så wida blifwit öfwerenskommit, at herr borgmästaren och talman 

antagit följande ad referendum hos borgareståndet. 

1:o Hade präste och bondeståndets talmän begifwit sig ifrån den påstådde 

visitationen och tull för bränwin som föres utur städerne. 

2:o Samtyckt till ståndets yttrande ang:de afgiften för the och caffe. 


2 Prästeståndets arkiv, R 900, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 9. 


4 Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och sjömilitieekonomideputationen, nr 25.

276 1752 den 3 juni 

3:o Men wad classificationen af städernes fönsterlufter beträffar, hade 

de icke welat finna sig, hälst jämwäl andre bo i städerne än borgare, och 

en sådan classification icke förr detta warit wanlig. 

4:o hade blifwit påstådt, at här i Stockholm måtte betalas för hwarje 

tunna spannemål, som till bränwinsbränning anwändes 5 dahl:r sr:mt. 

Och sluteligen hade herr landtmarskalcken och de andre resp:e talmännen 

begärdt, at herr borgmästaren och talman wille wänligen föreställa 

borgareståndet, at jämka sig uti fjerdepartsförhögningen i lilla 

landtullen. 

Herr borgmästaren Lönbom påminte, at enl:t regeringsformen 1 skola 

alle fyra resp:e stånden wara ense, innan något beslut om bewillningen 

kan fattas. Och således kunna de öfrige stånden icke pålägga borgareståndet 

någon afgift, aldraminst at betala den föreslagne fönsterluftsafgiften, 

lika för större hus och kojor ty säl 2 wäl landtmannen som 

stadsboen nyttjar liuset af solen. 

Herr borgmästaren Cervin förestäldte häremot, at det skjälet, som tages 

af fönsterluftsafgiftens åtskillnad borde icke hindra ståndet, at gå in 

uti fjerdepartsförhögningen på lilla tullen, hälst i fall ståndet samtyckte 

härtill, torde de öfrige resp:e stånden jämka sig efter detta ståndets begäran 

i det öfrige. Hwarmed ock herr borgmästaren Finerus sig förenade. 

Herr borgmästaren Renhorn yttrade sig, at tull är en bewillning, och 

kommer städerne så mycket mera till last, som en del wahror twå till tre 

gånger ibland komma at förtullas. Äro wi ett fritt folck, så böre wi gemensamt 

öfwerenskomma, och det med så mycket hällre, som det ena 

ståndet icke i bewillning dependerar af det andre. Om ståndets rättighet 

annorlunda anses wore det icke mera stånd, detta wore så mycket eftertänckeligare, 

som härwid är allenast ett alternativ, at antingen sjelfwilligt 

åtaga sig en tunga, eller låta twinga sig därtill; och hölt herr borgmästaren 

före, at det wore rätt så godt, at gje up friheten nu straxt, än än 3 at 

låta twinga sig till detta bewillningssätt af de öfrige resp:e stånden, hälst 

i denne punct, som nu omtalas. 

Herr handelsborgmästaren och talman bad at nu icke sådant, som nyss 

anfördt är, måtte omtalas. 

Herr borgmästaren Cervin ärhindrade, at all tull ankommer på riksens 

ständers bewiljande, och som ståndens pluralitet wore nu för fjerdepartsförhögningens 

bibehållande, så hölt herr borgmästaren före, at borgareståndet 

icke kunde undandraga sig denna utgift; dock likwäl med 

det förbehåll, at den ej längre skall continuera än till nästa riksdag. 


2 Läs: så. 

3 Läs: än.

1752 den 3 juni 277 

Herr justitiarien Faxel utlät sig, at han wore ense i det mästa med hwad 

herr borgmästaren Renhorn nyss förrut talt, dock wille herr justitiarien 

lägga detta därtill, at det skulle alt för mycket amusera de hemmawarande 

committenter om de sluppe fjerdepartsförhögningen såsom en för 

dem obehagelig tunga, änskjönt 5 a 6 gånger tyngre utgifter i annat dem 

pålades. 

Herr borgmästaren Johan Boberg: Jag underställer om de tre förre 

puncterne äro af så stor importance, som den fjerde; huru skulle det kläda 

oss at nu rifwa up, hwad wi förrut unanimiter beslutit, och som är bekandt 

både här i staden och annorstädes. Jag ser ingen jämlikhet emellan 

oss och de andre stånden i fjerdepartsförhögningen, och skulle beklaga, 

om wi skulle blifwa twungne at ändra wårt utlåtande i detta mål. 

Herr borgmästaren Schauv: Jag håller med h:r borgmästaren Renhorn 

därutinnan, at tull är en bewillning, men han angår jämwäl de öfrige 

stånden. Så mon jag wore därom at städerne i denne punct måtte lisas, 

så angelägit är det ock, at wi under warande brist i de allmänna behofwen 

icke nu strida för mycket däremot. Wi måste eljest befrukta en skadelig 

continuation af riksdagen. 

Herr handelsman Forssman yttrade sig: Det är sant at min stad 1 tyckes 

lida, och jag som handlande tryckes mäst i detta mål. Jag har twänne 

gånger warit riksdagsman och efter yttersta förmågo sökt, at städerne 

måtte lisas. Men ehuru jag icke wet med hwad hopp jag för denna gång 

får gå härifrån, så kan jag dock icke annat än för min del styrcka därtill, 

at wi måtte gå in uti fjerdepartsförögningen, dock med wilckor at skillnad 

i fönsterluftsafgiften då gjöres emellan hus och koijor, på det de fattige, 

som ingen särdeles kjänning hafwa af fjerdepartsförhögningen i 

detta mål måge ärhålla en billig lindring. Och för öfrigit håller jag före at 

det skulle trycka wåre committenter mera om riksdagen genom denna 

twist med de öfrige resp:e stånden skulle förlängas, än om wi åtaga oss 

fjerdepartsförhögningen. 

Herr borgmästaren Uggla: Jag går gjerna in uti de öfrige föreslagne 

puncterne, men fjerdepartsförhögningen är den sensiblaste och ömmaste, 

och jag finner intet at de öfrige respective stånden kunna påtwinga 

oss något. 

Herr rådman Amelberg: Ehuru jag gjerna wille wara af den tancka, 

som herrar borgmästarne Renhorn och Boberg, så finner jag dock herr 

borgmästaren Shavs andragne skjäl bättre: Tull är en bewillning, som äfwen 

rörer de öfrige resp:e stånden. Riket behöfwer penningar, och wi 

måste således wara betänckte på at fylla bristen. Och om wi fortfara, at 

i detta mål säga Nej, måste riksdagen nödwändigt förlängas, som wore 

ganska betänkel:t. 

1 Södertälje.

278 1752 den 3 juni 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg: Jag har altid warit af den 

tancka, at tull och accis äro en bewillning som rörer samtel. riksens ständer. 

Hwart will alt detta taga wägen? Wi som äro secrete utskottets ledamöter 

weta at brist är innom statswärcket. Det och är ock hwarjom och 

enom bekandt, at riksdagen är afblåst. Huru skulle det se ut om wi inkomma 

och begjära prolongation. Jag hemställer på det ömmaste till 

närmare eftersinnande, om sådant icke wore en wahnheder, och fahrligit 

præjudicat för ricksens ständer i framtiden, samt en skam för hela landet. 

Längre betäncketid lemnas oss icke än ännu en dag. Lät oss fördenskull 

taga på oss fjerdepartsförhögningen, dock med förbehåll, at sådant skjer 

allenast till nästa riksdag. Och då bör förekommas, at sådane angelägne 

ärender, som detta är icke måge lemnas oafgjordt, som nu till de sidsta 

dagarne. 

Herr rådman Blom: Detta tyckes sägas, för at gjöra de andre resp:e 

stånden nögde, och därtill äro wi icke skyldige. Kunna de enständigt blifwa 

wid sin mening, hwarföre icke wi ock? Twänne och en half gång betala 

wi tullen. Andre däremot hafwa däraf en ganska ringa kjänning. 

Herr borgmästaren Wesslou: Om jag icke wiste, at statsbristen ärfordrade 

denna utgift, så skulle jag icke gå in däruti. Men som nu wid 

handen gifwes, det bristen är wärckeligen sådan, at denna bewillning 

tarfwas och ingen annan utwäg till des fyllande gifwes, så bifaller jag för 

min del, at fjerdepartsförhögningen må till nästa riksdag continuera. 

Herr handelsborgmästaren och talman berättade, at herr ålderman 

Ström, på sine committenters wägnar förklarat, at wilja för hwarje tunna 

spannemål, som här i Stockholm förbrännes åtaga sig en afgift af 5 dahl:r 

silf:rmt. Detta begifwande torde gjöra de öfrige resp:e stånden nögde, 

om borgareståndet wille tillika gå in uti fjerdepartsförhögningen hwaröfwer 

herr borgmästaren wille gjöra proposition om ståndet så behagade. 

Herr justiarien 1 Faxell begärte at proposition måtte gjöras, på det tiden 

ej måtte med widare discours förspillas. 

Herr rådmannen Gother utlät sig, at då riksens ständer, hwar i sitt 

stånd beslöto, at h:r landtmarskalcken och resp:e talmännen skulle gå up 

till Hans Kongl. Majt, sades jämwäl, at bewillningen då wore färdig. Och 

war fördenskull herr rådmannens tancka, at ståndet måtte gå in uti det, 

som då wärckeligen färdigt war, men icke mera. 

Men häremot påminte herr handelsborgmästaren och talman, at sådant 

så mycket mindre låter sig gjöra, som trenne stånd äro därutinnan 

enige at fjerdepartsförhögningen skall bibehållas, och som målet rörer 

samtel. riksens ständer, så komme expeditionen, at likafult skje, änskjönt 

borgareståndet woro däremot. Hwilcket wore för ståndet ganska 

eftertänckel:t. 

1 Läs: justitiarien.

1752 den 3 juni 279 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg förestäldte, at det wore den 

olyckeligaste dag, om man nu skulle gifwa anledning till förklaring, hwad 

trenne stånd kunna gjöra eller icke. Det wore ju bekandt at trenne stånd 

såsom pluralitet decidera. Men det wore högst betänckeligit at gifwa 

dem tillfälle till en sådan casus, och således bäst, at utan sådan förklaring 

jämncka sig. 

Herr handelsborgmästaren och talman frågade åter, om icke ståndet 

behagade bifalla fjerdepartsförhögningens bibehållande till nästa 

riksdag? 

Men härtill swarades ännu både Ja och Nej. 

Herr borgmästaren Renhorn förestäldte, at den lilla öfrige tiden af 

riksdagen wore alt för ädel, at förspillas med widlyftige discourser. Nog 

funne herr borgmästaren swårighet för städerne, at gå in uti bibehållandet 

af fjerdepartsförhögningen. Men torde hända at upskof åstadkomme 

ännu större och betänckeligare påfölgder, hälst de andre resp:e stånden 

wore för denna sak i synnerhet. Och hölt herr borgmästaren före, at om 

borgareståndet wille bifalla den af herr borgmästaren och talman gjorde 

proposition, skulle de andre resp:e stånden, nu sedan 5 dahl:r sr:mt blifwit 

bewiljade för hwarje t:a spannemål som i Stockholm till bränwin anwändes, 

wäl jämcka sig i de öfrige puncterne till ståndets tancka. 

Herr justitiarien Faxel yttrade sig, at det endaste som i synnerhet kunde 

fägna städernes hemmawarande inwånare wore det, at de sluppit fjerdepartsförhögningen, 

hwilcken de anse för en ganska tung börda. Man 

skulle wisserl:n wid hemkomsten med en sådan tidning till sine committenter 

anses såsom Noachs dufwa, men i annor händelse wore bäst at 

blifwa borta som samme Noachs korp. 

Herr borgmästaren Kock: Som fjerdepartsförhögningen rörer samtel. 

riksens ständer, och trenne stånd redan des bibehållande beslutit, så 

wore bäst at utan twång åtaga sig den samma till nästa riksdag. Annars 

wore at befruckta, at riksdagen torde prolongeras, eller ock i anseende 

till bristen i nödige utgifter en ny riksdag snart wara nödig, som alt wore 

högst eftertänckeligit. 

Herr borgmästaren Johan Boberg: Det wore en ganska liten objet, at 

för de nu anförde orsaker sammankalla riksens ständer i förtid till riksdagen. 

Jag såge hällre at man om nödwändigheten så fordrade måtte bifalla 

någon annan bewillning i stället för fjerdepartsförhögningen, än at 

ståndet skall å nyo uprifwa och omgjöra en sak, som redan unanimiter är 

faststäld. 

Herr borgmästaren och talman frågade å nyo, om icke ståndet behagade 

at proposition måtte gjöras till votering. 

Men herr borgmästaren Cervin yttrade sig icke kunna för sin del samtycka 

till votering i detta mål, utan föreslog, at har ock en måtte säga sin 

mening, tillprotocollet, då pluraliten däraf på ena eller andra sidan kun-

280 1752 den 3 juni 

de utrönas. Hwarmed herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg sig förenade 

och lade därtill, sig icke i wilja hafwa någon del i den widriga påfölgd 

som kunde tima, i fall man wille lemna kung och rike utan penningar. 

Herr handelsborgmästaren och talman frågade åter, om icke ståndet 

wille bifalla fjerdepartsförhögningens bibehållande. 

Dock härtill swarades åter med Ja eller Nej. 

Och som de herrar ledamöter hwilcke bejakadt propositionen tillika 

förklarade sig icke wilja votera, bad herr handelsborgmästaren och talman, 

at de som woro för Nej måtte declarera sine meningar till protocollet. 

Herr handelsman Rothstein yttrade sig för Ja. 

Herr borgmästaren Pijhl: Jag finner, at en votering i detta mål wore alt 

för betänckelig, och påstår fördenskull, at den icke må skje. 

Herr justitiarien Faxel begärte at uti protocollet måtte intagas, det 

herr justitiarien påstådt votering, men icke fått, men ändtel:n begaf herr 

justitiarien sig från des begäran om votering. 

Herr borgmästaren Johan Boberg yttrade sig, at om de öfrige resp:e 

stånden kunde twinga borgareståndet at gå ifrån sitt förra utlåtande i 

detta mål, eller ock om någon likhet wore stånden emellan at träffa i den 

tunga som fjerdepartsförhögningen medförer, så wille herr borgmästaren 

säja Ja därtill. Men som detta icke kunde sägas, kunde ock herr borgmästaren 

icke gå ifrån sitt förra yttrande i detta ärende. 

Herr borgmästaren Cervin förestäldte, at största delen af ståndets herrar 

ledamöter woro ense därom, at conformera sig i detta mål med de 

öfrige resp:e stånden, och som pluraliteten således wore för saken, måtte 

de öfrige herrar ledamöter som woro för Nej, förklara sin mening till 

protocollet, på det ju förr des hällre en deputation måtte med ståndets 

yttrande kunna afsändas till de öfrige resp:e stånden. 

Herr handelsborgmästaren och talman frågade i anledning häraf, om 

icke ståndet behagade bifalla at twänne deputerade måtte nu straxt gå 

till de öfrige resp:e stånden och berätta. 1:o. At faststäldt blifwit, det 5 

dahl:r sr:mt skola betalas för hwarje tunna spannemål som i Stockholm 

till bränwins brännande anwändes. 2:o. At ståndet till at så mycket mera 

wisa sin beredwillighet till de allmänna tarfwors lättande bewiljat fjerdepartsförhögningen 

på lilla tullen till nästa riksdag, men at ståndet 3:o i 

det öfrige icke kan gå ifrån des afgifne yttrande genom utdrag af protocollet 

under d. 2 i denne månad. 

Hwilcken proposition bifölls undantagande herr borgmästaren Johan 

Boberg, som däremot quam solennissime protesterade. 

Herr handelsborgmästaren och taleman berättade, at under sammanträdet 

med herr landtmarskalcken och de öfrige resp:e talemännen, hade 

herr borgmästaren och talman öfwertygadt dem, huru obilligt det wore 

at de skulle betala afgiften för the och caffe, som sådane drycker icke

1752 den 4 juni 281 

niuta, äfwen som de ock tillstådt, det wara nog swårt, at de som allenast 

hafwa små koijor skulle betala lika fönsterluftsafgift med större hus. Och 

hade de lofwat se till huru detta måtte kunna jämnkas. 

I öfrigit anbefaldtes at i anledning af nyss anförde ståndets beslut skulle 

utdrag af protocollet 1 nu strax upsättjas, och till de öfrige resp:e stånden 

afsändas. Hwilcket ock skjedde lydande som följer 

Här införes extr. NB A. 2 

Uplästes landt och siömilitiæoeconomiedeputationens betänckande af 

d. 11 sidstl. Maii ang:de beneficiiehemman. Hwilcket betänckande ståndet 

fant godt at bifalla, som påskrefs. 

Uplästes ett utdrag af secrete utskottets protocoll hållit d. 26 sidstl. 

Maii ang:de 6000 dahl:r sr:mt för riksrådet – 3 hwilket bifölls. 

Uplästes protocollsdeputationens betänckande 4 af d. 18 Maij sidstl. 

ang:de riksdagsmanswalet i Strängnäs stift jämte domprobsten herr Liungbergs 

inkomne memorial detta mål ang:de. 

Förehades å nyo ett utdrag af protocollet hållit i rådcammaren ang:de 

rang för cancelliebetjeningen, hwilcket borgareståndet fant godt at bifalla, 

dock med förbehåll, at ingen minorennis eller under 24 åhr måtte därunder 

begripas. 

Slutel. fant ståndet godt, at låta följande extractum protocolli 5 afgå till 

de öfrige resp:e stånden. 

Här införes extr. NB B. 6 

Sidst berättade herr handelsborgmästaren och talman, at i sammanträde 

med herr landtmarskalcken och de öfrige resp:e ståndens talmän, 

wore öfwerenskommit, det så wäl stånden, som secrete utskottet måtte 

sammanträda nästkommande fredag och då företaga samt afgjöra de 

återstående angelägnaste ärender, som kunde likafult dateras såsom i 

dag afgjorde. Och frågade herr borgmästaren och talman om ståndet 

härtill lemnade des bifall, hwilcket med Ja beswarades. 

Skildes åt. 


S. d. Uplästes secrete utskottets extractum protocolli 7 af d. 3 i denne månad, 

ang:de cancellierådet Engelcrantz enkas ansökning om pension. 

1 



3 

Namn saknas, streck i handskriften. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Protokollsdeputationens betänkanden, nr 7. 


6 


7 


282 1752 den 4 juni 

Och hade secrete utskottet, i anseende till det medellösa tilstånd, hwaruti 

bemälte enkefru med nio stycken barn sig nu befinner, samt de särdeles 

nyttige och nitfulle tjenster h:r cancellierådet uti 38 år förrättat 

tilstyrckt riksens ständer, att bewilja henne 600 dlr i årlig pension; hwartill 

ståndet lämnade sitt bifall, som påskrefs. 

Uplästes secrete handels och manufacturdeputationens betänckande, 

ang:de de handlandes af skjepsrederierne i Götheborg ansökning, at få 

behålla inflytande sjömanshusafgiften till egne fattige och orckeslöse 

sjömäns underhåll. 

Herr handelsborgmästaren och talman förestäldte, at denna föreslagne 

sjömanshusafgiftens delning länder hela riket till skada, ty genom en 

sådan delning måste altsammans råka i oreda och willerwalla. 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg påminte, at redan någre städer 

skola i detta mål gjordt sin egen inrättning, ex. gr. Carlshamn; däraf 

hade ingen oreda upkommit, ej eller kunde den förmodas af Götheborgs 

stads handlandes nu gjorde ansökning. Det wore naturligit at hwar ock 

en wille sörja för sine fattige. 

Herr rådman Kierman hölt före, at delning i detta mål wore betänckelig, 

och som det eljest kunde wara lika mycket hwaräst sielfwa hufwudanrättningen 

befunnos, så föreslog herr rådman, at densamma hällre 

måtte flyttas till Götheborg, än at någon delning skulle skje. 

Herr Nettelbladt begärdte, at få genomläsa detta betänckande, på det 

så mycket bättre kunna sig deröfwer yttra. 

Men som häremot ärhindrades, det stunden nu snart wore förhanden, 

at riksens ständer skulle samla sig på kongshuset, så gjorde herr handelsborgmästaren 

och talman proposition, om icke betänckandet detta mål 

ang:de finge bifall? 

Häröfwer voterades med slutne sedlar, hwilcke efter öpnandet befunnos 

46 innehålla Ja och 15 Nej. Och påskrefs således ståndets bifall å betänckandet. 

[Och som wid handen gafs, at bondeståndet nu ginge up till kongshuset, 

så upropades ståndets herrar ledamöter efter matriculn och afträdde, 

hwar i sin ordning, äfwenledes dit up. 

Efter sluten gudstjenst på rikssalen, och sedan riksdagsbeslutet blifwit 

upläst och riksens ständer genom herr landtmarskalcken samt resp:e talmännen 

i underdånighet tagit afskjed, upkom åter borgareståndet i sitt 

wanlige rum, och faststäldtes, at sammanträda d. 8 nästkommande, till at 

efter aftal afgjöra de återstående mål, samt ståndets oeconomica i synnerhet.] 

1 

1 I marginalen: Hwad som här sättes inom clauderingen sättes sidst i protocollet för denne dag.

1752 den 4 juni 283 

Uplästes ett utdrag af secrete utskottets protocoll, 1 af d. 1 i denne månad, 

med tillstyrckande, at förkortningscommissionens redan färdige arbeten 

måge till trycket befordras, så att riksens ständer wid deras nästa 

sammankomst kunna sig sådant till sluteligit afgjörande företaga, sedan 

lagcommissionen desförinnan däröf:r sammanträdt, med förkortningscommissionen, 

samt hof- och öfwerrätterne jemte flere wederbörande 

fått del däraf, med antydan, at sine påminnelser däröfwer till nästa riksdag 

afgifwa, med mera ut in actis. Hwilcket alt ridderskapet och adelen 

bifallit, och fant ståndet jämwäl godt, at sitt bifall därå teckna låta. 

Förehades å nyo landt och sjömilitiæoeconomiedeputationens betänckande 

2 af d. 20 Febr. sidstl., om armeens fördubbling eller förstärckning 

genom wahrgjerningsmanskap: Hwilcket betänckande d. 8 April 

nästwekne uti borgareståndet blifwit upläst. Och hade bondeståndet under 

d. 29 Februarii nästwekne genom utdrag af protocollet 3 sig förbehållit 

på det kraftigaste, at som detta stånd åhr 1741 i anseende till kriget 

endast af fri wilja åtagit sig, at anskaffa wahrgjerningskarlar, så måtte 

ock allmogen warda förskont för twång därwid af hwad namn det wara 

må; hälst den då icke lärer undandraga sig, at efter sin beqwämlighet förse 

sig med wahrgjerningskarlar, men i annor händelse undandrager sig 

bondeståndet, at hafwa någon karl i beredskap, eller den anskaffa, innan 

ledighet wid rusthållet eller roten sig yppar. Häröfwer hade ridderskapet 

och adelen d. 25 Aprilis genom utdrag af protocollet 4 sig utlåtit at inrättningen 

med wahrgjerningsmanskap wore förnämligast widtagen och 

nyttjad, 1:o på det, at wid hastig recrutering legorna ej måtte blifwa alt 

för dryge och kostsamme, 2:o at cronan i denna inrättning, som till allmogens 

lisa är gjord tager del, i det wahrgjerningsmanskapet är befriadt 

för personelle utskylder, och cronan desutom betalar till fördubblingen 

i Finland wartgelder och mötespenningar, och at 3:o rusthållaren eller 

skattebonden ej graveras med mera, än halfwa legan, till des wahrgierningskarlen 

träder i numer, samt 4:o at denne inrättning länder armeen 

till wärckel. förstärckning, och följacktel:n är det kraftigaste medel till rikets 

säkerhet och förswar. Hwarföre ock ridderskapet och adelen förwäntar 

det bondeståndet lärer ännu finnas beredwilligt at låta denna 

nyttiga inrättning hafwa sin framgång, som hittils förordnadt warit, allenast 

sådane missbruk förekommas, som gifwit allmogen skjälig anledning 

till beswär. Tillstyrckandes ridderskapet och adelen, at underdånig 

föreställning härom måtte afgå till Hans Kongl. Majt, med underdånig 

begäran, at wederbörande landshöfdingar och befählhafware måtte om 

1 


2 

Borgarståndets arkiv, R 1314, Land- och smjömilitieekonomideputationen, nr 8. Även 8 februari 

1752. 

3 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 22. Även 13 mars 1752. 

4 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Ridderskapets och adelns extraktprotokoll, nr 23.

284 1752 den 8 juni 

denna senaste omständigheten få eftertryckelig befallning, med mera ut 

in actis. 

Men prästeståndet hade genom påskrifwen resol. a tergo d. 3 i denne 

månad sig utlåtit, at så länge friden warar, alt twång med wahrgjerningsmanskapets 

anskaffande måtte hädanefter uphöra, dock så, at allmogen 

upmuntras till sådant manskaps forderl:a upställande, som sedan på wiss 

utlyst dag kunde en gång om åhret upwisas för wederbörande landshöfdinge 

och chef, samt de redan antagne blifwa stående, och bibehållne 

wid friheten för personelle afgifter. Borgareståndet tog detta alt under 

behörigt öfwerwägande, och fant godt, at till alle delar bifalla ridderskapets 

och adelens ofwan anförde tanckar öfwer detta mål. 


S. d. Ärhindrade herr handelsborgmästaren och talman, at ståndet nu 

måtte företaga, efter aftal, de återstående angelägnaste ärender, hwilcke 

alle kunde dateras såsom afgjorde d. 4 Junii. 

I anledning häraf föredrog herr borgmästaren Cervin fjerdedelen af 

prästeståndets beswär, 1 och biföllos de däruti anförde 9:de och 10:de paragrapherne 

på sätt, som påskrifterne in margine utwisa. 

Uplästes justitiædeputations betänckande 2 af d. 25 Maii sidstl:ne 

ang:de 1 § af prästeståndets beswär, rörande någre ändringar och nya inrättningar, 

hwarigenom academiske constitutionerne, samt förr utkomne 

stadgar och kongl. bref, till någon del skola wara rubbade, och 

förändrade, samt på wist sätt emot prästeståndets privilegier stridande. 

Detta betänckande hade prästeståndet den 3 i denne månad förehaft och 

bifallit, undantagen femte puncten, hwaröfwer prästeståndet sig förrut 

särskildt utlåtit, och fant borgareståndet godt, at likaledes bifalla prästeståndets 

yttrande i detta mål, som påskrefs och daterades d. 4 Junii 1752. 

Uplästes tredje, fjerde, och femte delen af bondeståndets beswär, 3 

innehållande 15, 7, 45, 73, 61, 42, 65, 90, 59, 94, 46, 39, 40, 9, 76, 93, 88, 17, 

84, 75, 33, 60, 67, 82, 4, 51, 50, 26, 28, 96, och 13 §§ biföllos eller afgjordes, 

som ståndets af herr borgmästaren Cervin in margine påskrefne resolutioner 

utwisa, hwilcka daterades såsom afgjorde d. 4 Junii 1752. 

1 

Prästeståndets arkiv, R 900, Allmänna besvärsdeputationen, nr 8. Tryckt i Prästeståndets 

riksdagsprotokoll 1751–1752, Bilaga 1. 


3 

Utskottshandlingar 1751–1752, R 2978. Tryckt i Bondeståndets riksdagsprotokoll 1751–1752, 

Bilaga 4.

1752 den 8 juni 285 

Uplästes ett utdrag 1 prästeståndets protocoll 2 hållit d. 25 Maii sidstl., 

ang:de h:r hofqwart.m. och auditeuren Eric Benzelstiernas befordran till 

assessor uti någondera hofrätterne, emedan han ey fått till godo njuta 

den tour och ordning som r:s ständer wid 1747 års riksdag honom tillagdt. 

Borg.st. fant derföre godt att bifalla detta prästeståndets tilstyrckande 

och påskrefs såsom afgjordt d. 4 Junii 1752. 

Uplästes bondeståndets extractum protocolli, 3 ang:de tullauctionerne. 

Herr handelsborgmästaren och talman förestäldte, at detta extractum 

protocolli wore inkommit till borgareståndet sedan riksens ständer warit 

uppe på rikssalen, och at det således icke borde till afgjörande företagas. 

Hwaremot herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg påstod, at det inkommit 

förr än borgareståndet upgeck till rikssalen, och som det wore 

ett mål af stor wigt och angelägenhet begärdte herr borgmästaren, at det 

nu måtte företagas och afgjöras. 

Cancelliebetjeningen inkallades och tillfrågades när detta extractum 

protocolli till borgareståndet inkommit. Hwarpå wederbörligen wid 

handen gafs, at bondeståndets waktmästare, hade under den tid borgareståndet 

war uppe på rikssalen d. 4 i denne månad aflemnat detta extractum 

protocolli till ståndets waktmästare, som det samma till 

cancelliet ingifwit. 

Herr rådman Kierman yttrade sig, at det wore oordentel:t, at uptaga 

ett på det sättet inkommit ärende. Kunnandes herr rådmannen för öfrigit 

om ock detta ärende i rättan tid inkommit icke bifalla bondeståndets 

tanckar därom, ty om confiscerade wahror ej få auctioneras i riket, hwar 

skulle man då taga penningar till encouragement för beslagarne, och om 

desse icke encourageras, infinner sig efterlåtenhet wid upsikten och få 

således lurendrägarne fritt spel. Härmed förenade sig åtskillige ståndets 

herrar ledamöter. Men herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg och herr 

borgmästaren Renhorn höllo före, at efter aftal woro ståndet ännu i sin 

fulla activitet, och kunde rätt så wäl afgjöra detta angelägne mål, som 

nyssförrut prästeståndets extractum protocolli ang:de Benzelstierna. 

Herr handelsborgmästaren och talman war af den tancka, at hwad som 

enhälleligen biföllos, kunde ännu anses för afgjordt, men icke sådant, 

hwarom ståndets herrar ledamöter woro oense. Och i anledning häraf 

stadnades i det slut, at som detta mål icke i rättan tid inkommit, så kunde 

ock borgareståndet sig icke därmed befatta. 

Sidst ärhindrade herr handelsborgmästaren och talman, at antalet af 

ståndets herrar ledamöter i expeditionsdeputationerne borde förstärck- 

1 Läs: utdrag ur. 


3 Borgarståndets arkiv, R 1315, Bondeståndets extraktprotokoll, nr 23. Även Borgarståndets 

arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 16.

286 1752 den 9 juni 

as, och wardt öfwerenskommit, at herr borgmästaren Renhorn och herr 

rådman Amelberg komma at förstärcka secrete utskottets expeditionsdeputation, 

och at herr borgmästaren Schauv, herr borgmästaren Lange, 

herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg, herr borgmästaren Uggla, herr 

borgmästaren Pipping, herr borgmästaren Ubman, samt herr rådman 

Amelberg komma at biträda riksens ständers allmänna expeditionsdeputation, 

hwaröfwer extractum protocolli nu utfärdades, dateradt d. 4 

sidstl. Junii efter förut gjordt aftal. 

Skildes åt. 


Uplästes stora secreta deputationens utdrag af protocollet 1 af d. 26 Maii 

sidstl. ang:de tillökningen af ledamöter i Swea och Gjötha hofrätter. Och 

resolverades, at ståndet förblif:r wid sin förra tancka, dock med den tilläggning, 

at medel imedlertid förskjutas af statscontoiret, som sedan har 

af den inflytande fonden, at gjöra sig betald, då hwad som öfwerskjuter 

kommer statscontoiret till godo. 

Uplästes secrete handels och manufacturdeputationens extractum 

protocolli 2 af d. 2 i denne månad ang:de skillnad emellan kongl. commercecollegii 

och manufacturcontoirets gjöromål, och fant borgareståndet 

godt, at bifalla ridderskapet och adelens utlåtande, med prästeståndets 

tilläggning; dock at hwad 4 § angår, och i stället för de orden: Och som 

contoiret uti des instruction blifwit specielt anbefaldte, sättes: Och som 

contoiret uti des instruction af åhr 1739 specielt blifwit anbefaldte. 

Uplästes ett utdrag af protocollet hållit i presteståndet 3 d. 24 Maii sidstl. 

angde religionsrenhetens förewarande wid academierne, samt misshälligheternes 

förekommande emel. theologiske och de öfrige 

faculteterne. Och bifölls r:s och a:s påskrift, som å löparen antecknades 

såsom afgjordt d. 4 Junii sidstl. 

Uplästes secrete utskottets extractum protocolli af d. 1 i denne månad 

ang:de 4 

Uplästes herrar deputerades betänckande 5 ang:de ståndets cancellie, 

hwaruti wid handen gifwes, at secreteraren Ekerman som sidstl. riksdag 

fört protocollet, detsamma icke förr än för en månad sedan inlefwererat, 

och at desse så wäl som acterne fördenskull icke hunnit inbindas, med 

1 Prästeståndets arkiv, R 898, Stora sekreta deputationen, nr 4. 

2 Prästeståndets arkiv, R 898, Sekreta handels- och manufakturdeputationen, nr 18. 


4 Texten ofullständig. Kan vara Prästeståndets arkiv, R 898, Sekreta utskottet, nr 11. 


1752 den 9 juni 287 

mera, som detta betänckande widare innehåller. Tillstyrckande herrar 

deputerade, at, till förekommande af all widare oordning, en ständig secreterare 

och cancellist måtte antagas, enl:t ståndets af Kongl. Majt i nåder 

faststäldte beslut af åhr 1727. 

Herr grosshandlaren Lefebure utlät sig, det han icke warit af den 

tancka, at en ständig secreterare skulle antagas, hwarföre han ock ehuru 

han jämwäl wore deputera öfwer cancelliet, detta nu upläste betänckande 

icke underskrifwit. 

Herr borgmästaren Pihl yttrade sig: Jag ser att herrar deputerade öfwer 

cancelliet tillstyrcka, det en ständig secreterare måtte i anledning af 

Kongl. Majts resol:n af åhr 1727 antagas. Men frågan är huruwida ett sådant 

faställande 1 af konungen bör och kan hindra ståndet i des walrättighet, 

som efter riksdagsordningen 2 det samma tillkommer. Jag påstår at 

få förblifwa wid wår rättighet at wälja, och kan icke bifalla at wi uti wåre 

gjöromål skola bindas. 

Herr borgmästaren Uggla påminte at herrar deputerades tillstyrckande, 

det en ständig secreterare må antagas icke kan sägas strida emot riksdagsordningen, 

när ståndet sådant begärdt, och Kongl. Majt. detsamma 

genom resol:n åhr 1727 faststäldt. Det wore ett ståndets oeconomicum 

och des ensak at derom öfwerenskomma, och det så mycket mera, som 

ståndet sjelf lönar betjeningen wid sitt cancellie, och skulle denna inrättning 

blifwa så mycket nyttigare, om secreteraren blefwe beständig, och 

secreteraren Renhorn därtill utnämdes, då man kunde wara wiss om, at 

ordning i alt blefwe i akt tagen, i stället för oordning och oreda, som därwid 

alt hittils warit, så at städerne icke haft stor förmon af det de därtill 

contribuerat. 

Herr borgmästaren Pihl: Det är sant at städerne sjelfwe underhålla sitt 

cancellie, men däraf följer icke, at man får gjöra ändring i lagen, som säger, 

at secreteraren skall wäljas. 

Herr borgmästaren Schultén: Jag finner, at herrar deputerade till deras 

tillstyrckande tagit anledning, af den oordning, som genom secreteraren 

Ekermans försummelse åstadkommits. Min tancka är fördenskull, 

at secreteraren Renhorn måtte utnämnas till ståndets actuarius, och lönen 

för honom tillökas. Men jag kan icke bifalla någon ståndig secreterare, 

som för hwarje gång bör wäljas. 

Herr rådman Amelberg: Här påstås, at ståndet icke äger rättighet, at 

antaga en ständig secreterare. Skjälen till detta påstående tages af 1723 

åhrs riksdagsordning, 3 som skall rubbas i fall det skjedde. Men jag kan 

1 Läs: fastställande. 





288 1752 den 9 juni 

icke finna det, när borgareståndet sjelf 1727 denna ändring approberade 

hafwa skjälen mot och med nogsamt blifwit öfwerwägade, och som ändringen 

då blifwit faststäld står den ock på god grund. Åhr 1727 war herr 

rådman Torpadius ståndets secreterare, och han war så godt som ständig 

altsedan till des han blef borgmästare. 

Åhr 1741 gjordes en beskickning till honom med frågan, om han wille 

åtaga sig sysslan. Hwad sedan 1741 passerat i detta mål är i friskt minne, 

och finner man, at genom de ständige omväxlingar af secreterare hafwa 

ståndets papper råkat i mycken oordning, hwaremot en ständig secreterare 

nödwändigt skulle gjöra sin syssla med mera flit och accuratesse. 

Hos oss som fritt folck lärer det ock wara angelägit, at protocollerne äro 

redige och acterne i god ordning för efterwerlden, som blifwer en opartisk 

domare öfwer wåre gjöromål. En ständig secreterare kan jämwäl gå 

städerne emellan riksdagarne tillhanda, när de sådant åstunda, med nödige 

underrättelser, och i öfrigit betjena dem i deras affairer hos konung 

och collegier. Och som detta är en ståndets ensak, så kan ock här ingen 

fråga wara, om 1723 åhrs författning i detta mål, eller ståndets rättighet 

at wälja sin ständige secreterare. 

Herr borgmästaren Uggla: Det är nogsamt bewist, att det är ett ståndets 

oeconomicum, at antaga en ständig secreterare. Så hafwer ock ridderskapet 

och adelen gjordt. Hwarföre skulle icke ståndet kunna gjöra 

detsamma. 

Herr borgmästaren Wesslou: Enär jag eftersinnar alle considerationer 

som härwid förefalla, finner jag beswärlige omständigheter å ymse sidor. 

Å ena sidan wore godt och nyttigt at hafwa en ständig betjent, som kunde 

hålla ståndets acter och documenter i ordning. Å andra sidan möter 

den omständigheten at riksdagsordningen är emot en ständig secreterares 

antagande. Lät oss fördenskull antaga en ständig actuarius, protonotarius 

eller vice secreterare. Annars kan jag icke lemna mitt bifall därtill. 

Herr rådman Kierman: Lät oss amiablement öfwerwäga detta ärende. 

Secreteraren Renhorn äger merite, och hade bordt wara långt mera, än 

han är. Han har dragit sig fram genom swåra omständigheter och jag älskar 

honom mycket, för des redlighet. Jag tror om herr assessoren Urlander 

icke åtagit sig secreteriatet wid början af riksdagen, hade wi säkert 

tänckt på Renhorn. Wi kunna bewilja honom alt det, som för honom nu 

föreslås, allenast wi utesluta det som binder det nästkommande ståndet. 

Han drages med knappe wilckor: Lät oss öka på lönen för honom, lät oss 

gifwa honom secreteraretitul. Wår skyldighet är at förbinda oss en så 

kjäck karl, som äger wackre partier, fast han icke skryter af dem. Jag 

hemställer fördenskull om icke ståndet behagar bewilja honom alt detta, 

som wore han wärckelig secreterare, men ej ständig. 

Herr borgmästaren Wesslou: Ja gjerna, och 600 dahl:r sr:mts lön därjämte, 

allenast han icke förklaras för ständig secreterare.

1752 den 9 juni 289 

Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg: 1723 åhrs riksdagsordning 1 är 

alldeles tydelig och binder oss icke händerne i detta mål. Den tiden wore 

icke så många papper och acter i ståndets cancellie, Stockholms stads secreterare, 

som då föreslogs, war ständigt i staden, och kunde snart hinna 

med at hafwa upsikt öfwer cancelliet. Men sedan acterne ökt sig hafwa 

secreterarne blifwit owålige, och hädanåt torde det ännu blifwa wärre. 

Det är ett ståndets oeconomicum at hålla en secreterare och cancellist. 

Och då kan han så gjerna antagas för flere, som en riksdag, eljest råka 

papperen i oordning, rifwas och förloras, secreteraren Ekermans conduite 

är härpå ett tydeligit bewis. Det går an at han lefwer, men om han 

wore död, hwar skulle då ståndet få igen sitt. Jag styrcker fördenskull 

därtill, at en ständig secreterare måtte antagas, och tror at Renhorn förtjenar 

attention. Det är wäl at honom bewiljas större lön. Men han är 

icke blott därmed hulpen, om han icke blifwer satt i något anseende. Lät 

oss fördenskull gjöra honom till ständig secreterare. Så länge han är cancellist 

har han föga hopp om någon befordran, och han är redan gammal 

karl. 

Herr borgmästaren Renhorn: Det fägnar mig at wi börjat riksdagen 

enl:t lag, och at wi få sluta honom på samma sätt, så at detta rummet får 

wara fritt från sådane discourser, som strida däremot: Det är icke emot 

lag at antaga en ständig secreterare. Åhr 1723 då riksdagsordningen författades 

woro omständigheterne annorlunda än nu. Och det är för de 

öfrige resp:e stånden lika mycket, om borgareståndet antager en secreterare 

för en eller flere riksdagar. Det är wårt egit oeconomicum och 

icke något lagbrott skjer därigenom, så mycket mindre, som wi hafwa 

Kongl. Majts resolution däröfwer, som är af senare datum än riksdagsordningen. 

Det är fahra wärdt, at en hop nye riksdagsmän kunna förledas 

wid secreterarewahl. Men däremot kan en ständig secreterare blifwa 

en god commissionair för städerne, hwilcka då kunde få nytta af sine 

penningar som till cancelliet ärlägges. En ständig secreterare wore ock i 

mera anseende och kunde således med mera eftertryck bestyra om städernes 

angelägenheter, som honom kunde anförtros. Jag tror ock säkert, 

at tillkommande fullmägtige i ståndet icke skola finna sig onögde härmed, 

enär de finna at cancelliet härigenom sättes i bättre ordning. Jag 

undrar, at någon innom ståndet will disputera om wår rättighet i detta 

mål, då ingen utom ståndet det gjör, eller gjöra kan. 

Herr borgmästaren Schauv: Sedan så widlyftigt discourerat är om 

nyttan af denna inrättning, och det likwäl kan sägas, at den är emot 

lag, är onödigt at widare uprepa skjälen med och mot. Det begär jag endast, 

at i protocollet måtte intagas, det jag icke bestrider ståndets rättig- 



290 1752 den 9 juni 

het at kalla en secreterare, men wäl at gjöra honom till ständig. Det står 

icke i wår magt. 

Herr justitiarien Faxell: Herr borgmästaren Schauv behagar yttra sig, 

att det ej står i wår magt, at antaga en ständig secreterare. Men riksdagsordningen 

af åhr 1723 1 determinerar icke detta mål så imperative, ty det 

säges, at ståndet skall wälja sin secreterare, icke på det sättet, som i bondeståndet, 

då landtmarskalcken och de öfrige talmännen skola biträda 

walet, icke eller, at det är någon necessitet, at de för hwar gång ståndet 

sammankommer skola wälja en ny, utan at de äga frihet at wälja Stockholms 

stadssecreterare, notarius, eller någon annan, som dem bäst synes. 

Det är således så mycket eftertänckel:re at säga, at det wore emot lag, 

om nu en ständig secreterare skulle antagas, som ståndet har Kongl. 

Majts nådigste bifall därtill af senare dato, hwilcket icke ändrar författningen 

af 1723, utan förklarar den samma till ståndets förmon efter des 

begäran. Hwad för öfrigit Renhorn angår, så lärer hwar och en otwungit 

gifwa honom det witsord, at han är en braf man. Jag wet at små städer 

haft ansökningar i kongl. collegierne och eljest, som på hela 18 åhr icke 

ännu blifwit afgjorde. Men om ståndet har sin egen secreterare, som drifwer 

på affairernes afgjörande, kan man försäkra sig så mycket hällre at 

få slut, som en sådan äger wärckeligen mera anseende och eftertryck at 

recommendera städernes angelägenheter. 

Herr borgmästaren Pihl: Af den förde discoursen får jag någon anledning 

at ändra mitt förra yttrande: Jag ärkänner at det är ett ståndets oeconomicum, 

och at Kongl. Majts resolution af åhr 1727 2 kan äga sin 

grund. Men jag ber, at ingen ändring må företagas, utan at de öfrige 

resp:e stånden få kunskap därom. Hwad Renhorn angår, tillstår jag at 

han är en kjäck man, och wille at han måtte till fullkomligit nöije befordras, 

allenast han ej blifwer ständig secreterare, utan hällre actuarius. 

Herr rådman Gother: Jag conformerar mig med hwad herr borgmästaren 

Renhorn och herr justitiarien Faxell nyss förut häröfwer yttrat, och 

ser ingen swårighet wid det föreslagne ständiga secretariatet, utan hällre 

förmon derwid, allenast han förbindes genom instruction at gå städerne 

tillhanda wid deras angelägenheter. För öfrigit blifwer wid denna inrättning 

en anseenlig besparing, emot det, om secreteraresysslan blefwe som 

hittils ambulatoire. 

Herr borgmästaren Renhorn begärdte, at proposition måtte skje, om 

herrar deputerades betänckande i detta mål bifalles. Torde hända, at 



2 Årstrycket 28 augusti 1727: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå De allmänne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom deras Fullmächtige, hafwa wid denna 


1752 den 9 juni 291 

herr borgmästaren Pihl hade månge commissioner, som genom denna 

inrättning kunde lättas. 

Herr handelsborgmästaren och talman yttrade sig: Jag har redan för 

flere dagar sedan hördt talas om herrar deputerades tillstyrckande 

ang:de en ständig secreterare. Hwad Renhorn widkommer, lärer han tillstå, 

at jag är hans wän, ty jag hjelpte honom in wid järncontoiret. Han 

feck där wäl i början allenast 900 dahl:r kopp:mt. Men hans egen conduite 

under bruksägarnes sammanwaro, då jag war sjuk, skaffade honom 

1800 dahl:r i löhn wid sammankomstens slut. Han är skickelig, och meriterar 

mera än han fått. Men tillåten mig mine herrar, at jag säger, det jag 

icke wet, om hans wilkor igenom det föreslagne ständige secreterariatet 

förbättras, och ser icke at städernes fullmägtige gjöra wäl, om de nu fastställa 

at han skall blifwa ständig. Som han är braf karl kan han ändå komma 

i åtancka. Man kan icke argumentera af kongl. resol:n åhr 1727 i 

detta mål, som icke synes blifwit practicerad. Åhr 1723 war Torpadius 

secreterare, äfwenledes åhr 1727, och då utfärdades resolutionen. Likaledes 

1731. Och åhr 1734 blef han jämwäl wald. Men sedan den tiden hafwa 

andre kommit i åtancka till secretariatet. Jag wet ej om det wore 

någon förmån, för Renhorn. Det lärer wara lika mycket, om han heter 

secreterare, cammererare eller actuarius, som han är braf karl, kan han 

ändå komma i consideration. Det går icke an, at argumentera från förra 

tider, och deras oordning. Secreteraren Ekerman har warit oordentlig. 

Han har allenast sökt penningar. Wiste jag at Renhorn hade jämte ståndet 

någon förmon däraf, skulle jag gjerna styrcka därtill, men jag rädes, 

at det blifwer ett præjaudicat, och en förlust för honom. Det kommer 

därpå an, om pluraliteten behagar approbera herrar deputerades tillstyrckande. 

Men de torde finna, at ståndet i framtiden i stället för en betjänt 

får en herre, mången är sådan, som wädret blåser, och ett ständigt 

secretariat kunde gjöra impression på oskyldige nyss ankomne ledamöter. 

Jag råder wälment, som jag sagt förut, jag älskar Renhorn, och kan 

försäkra, at han tänckt och täncker så redel:n som någon annan, men 

man kan ej se framtiden. Bättre wore om honom gifwes tillökning på löhnen, 

och at han anmäles hos det tillkommande ståndet, hwilcket äfwen 

lärer fatta förtroende för honom; och då är det så mycket bättre, när de 

äro utan twång. 

Herr borgmästaren Uggla: Jag twiflar intet, at ju tillkommande stånd 

lärer fatta så mycket förtroende för Renhorn, at han då kommer i 

åtancka till secretariatet. Men deputerade öfwer cancelliet hafwa tillstyrckt 

ett ständigt secretariat, för åtskillige skjäl, ibland hwilcka jämwäl 

ett är, at då blifwer en anseenlig besparing i ståndets cassa, emot det nu 

wedertagne sättet, at wälja secreterare hwar gång, och gifwa dem discretioner.

292 1752 den 9 juni 

Herr borgmästaren Renhorn: Det wore wisserligen en stor förtret för 

Renhorn, om ett tillkommande stånd skulle utsluta honom från secretariatet, 

ehuru wi nu faststäldt det för framtiden, och således finner jag det 

wara bättre, at han må få titul af vice secreterare, med 500 dahl:r s:mts 

lön, och at han måtte anmälas till åtancka framför någon annan hos nästtillkommande 

borgarestånd, samt at en cancellist wid ståndet honom till 

hjelp måtte bewiljas. 

Herr handelsborgmästaren och talman förestäldte fördenskull om 

icke ståndet behagade bifalla herr borgmästaren Renhorns tanckar. 

Ståndet biföll enhällel. denna proposition, hwad Renhorn beträffar, men 

icke föreställningen ang:de cancellisten, utan at i det stället honom måtte 

tilläggas 300 dahl:r koppm:t i skrifwarelön. 

V. secreteraren Renhorn inkallades och berättade herr handelsborgmästaren 

och talman honom ståndets fattade beslut. Önskandes honom 

lycka och wälsignelse. 

V. secretaren Renhorn tackade ödmiukast för den gunst och bewågenhet, 

som honom genom högtärade wällofl. ståndets förtroende wederfarits, 

yttrandes sig at som hans föresats warit, ifrån början, at med all flit, 

trohet och wördnad gå högt:de wälloflige ståndet tillhanda, så skulle han 

ock hädanåt biuda till, at på lika sätt förtjena högt:de ståndets widare ynnest. 

Uplästes commissarien och handelsmannen Weidlings memorial 1 

ang:de de hårde tillmälen hwarmed så wäl Calmare stads magistrat, som 

landshöfdingeämbetet i orten honom hos Kongl. Majt skola angripit. 

Hwarwid jämwäl herrar ståndets deputerades betänckande öfwer detta 

ärende uplästes. Gifwande herrar deputerade wid handen, at de af actis 

funnit, at landshöfdingeämbetet och magistraten påstådt det herr Weidling 

gådt extra limites mandati, beskylt honom för djärfhet, obetäncksamhet, 

fördärfwat sinnelag, skadeligit exempel, enighetens förstörande, 

upror, missbruk af borgerskapets namn, med mera. Och som ingen riksdagsman, 

hwarcken under påstående riksdag, eller efteråt bör antastas 

till sin heder och goda namn, emedan sådant uppenbarligen strider emot 

rikets fundamentale lagar, sätter den allmänna säkerheten på obestånd, 

och kräncker den dyra hägn och beskydd, som riksens ständers förpliktelse 

en hwar i sitt stånd försäkrat hafwa, warande de h:r Weidling gjorde 

tillmälen icke allenast för en wald riksdagsfullmägtig, utan ock för hwar 

ärlig man olidelige, ty tillstyrcke herrar deputerade, at saken hos Hans 

Kongl. Majt må anmälas, med underdånig anhållan, det Hans Kongl. 

Majt täcktes anbefalla justitiæcancelleren, at lägga hand wid saken, och 

genom sitt ämbetes tillgjörande befordra riksdagsfullmägtigen herr 

Weidling till den uprättelse och rätt, som hans lidande förtjena kan. 


1752 den 9 juni 293 

Detta alt togs under öfwerwägande och fants godt, at följande underdånige 

skrifwelse 1 härom kommer at afgå till Hans Kongl. Majt: 

NB: här införes brefwet 2 

Till Hans Kongl. Majt 

Hos Eder Kongl. Majt finner borgareståndet sig föranlåtit, at i underdånighet 

anmäla, huruledes riksdagsfullmägtigen för Calmare stad handelsmannen 

och dykericommissarien Michael Weydling, hos ståndet wid 

handen gifwit, det så wäl h:r landshöfdingen3 i orten som stadens magistrat, 

hwar för sig, uti deras hos Eder Kongl. Majt i underdånighet afgifne 

utlåtanden, och förklaringar öfwer stadens enskildte, och med dem 

communicerade beswärsmål, skola honom emot all förmodan med 

månge förklenlige yttranden, och hårde tillwitelser hafwa angripit, som 

ber:de deras utlåtande och förklaringar widare skola till fullo å daga lägga; 

och som borgareståndet finner, at riksdagsmannarätt i gemen, så wäl 

som en af des ledamöter igenom ett sådant förfarande ganska nära blifwit 

rörd, så har ståndet icke kunnat undgå at i underdånighet anhålla, 

det täcktes Eder Kongl. Majt i nåder låta sig målet föredragas, samt lika 

nådigt meddela riksdagsfullmägtigen Weydling det beskydd och hägn, 

som lag och förordningar innehålla. Och borgareståndet framhärdar 

med undersåtel. wördnad och nit4 Stormägtigste etc. 

Uplästes herr borgmästaren Nils Kiellanders memorial och begäran, 5 at 

som den tillärnade § i ståndets allmänna beswär ang:de Boeråhshandelen 

kommit at utgå, och herr borgmästaren sedan det skjedt ärhållit afskrifter 

af Boeråhs stads privilegier, hwilcke han sammandragit, så måtte 

detta sammandrag till uplysning för framtiden läggas ad acta i ståndet, 

hwilcket bifölls. 

Uplästes justitiædeputationens betänckande, 6 af d. 27 Febr. sidstl. 

ang:de deras förhör, som till prästeämbetet kallade blifwa, så ock om 

hjelpepräster. Hwilcket betänckande borgareståndet d. 6 April nästl:e 

förehaft, och nu biföll. 

1 


2 Brevet ligger även infogat på följande blad i den inbundna volymen, men införs här där korrigeringstecken 

anger. 

3 

Georg Bogislaus Staël von Holstein. 

4 I marginalen: Eds. Kgl. Mt, som altid låtit des trogne undersåtare wederfogas nåd och rätwisa, 

täktes ock nu uti förewarande måhl gynna saken med det nådige utslag som saken förtienar. 

Hwarom borg.st. på det underd:ste anhåller, och med all undersåtl. wördnad och nit framhärdar. 

5 


6 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 24. Även 6 april 1752.

294 1752 den 9 juni 

Sedan behagade ståndet fastställa följande belöningar, för dem som 

under denna nu till ända bragte riksdag hwar och en på sitt sätt gådt ståndet 

till handa med deras tjenst, neml:n 

För herr assessoren Urlander såsom ståndets secreterare 2400 dlr s:mt 

För vice secreteraren Renhorn discretion utom ordinarie lönen 400 

s:mt 

För notarien Hyphoff såsom extraord. cancellist 300 dlr s:mt 

För casseuren Lundeen 300 dlr s:mt 

För cancellisten Hagtorn 300 dlr smt 

För extra cancellisten Eldh 200 dlr s:mt 

För extra cancellisten Cervin 200 dlr s:mt 

För herr borgmästaren Cervins hafde möda 

med allmänna beswären 600 dlr s:mt 

För ståndets ordinarie waktmästare Arvid Holm 150 dlr s:mt 

För extr.ord. waktmästaren Åberg 150 dlr s:mt 

För cancellisten wid riddarehuset Strokirck 50 dlr s:mt 

För waktmästaren och betjenterne wid riddarehuset 20 dlr s:mt 

För cammereraren Coralls hafde beswär 

wid lilla tulltaxans öfwerseende 200 dlr s:mt 

Herr borgmästaren Johan Boberg gaf ståndet wid handen det v. secreteraren 

Renhorn wille afstå till extraordinarie cancellisten Hagtorn de 

100 dahl:r sr:mt, som honom till skrifwarehjelp blifwit bewiljade, i fall 

ståndet jämwäl täcktes bewilja Hagtorn någon lön och antaga honom till 

ordin. cancellist, recommenderandes herr borgmästaren extraordinarie 

cancellisten Hagtorn till gunstig åtancka, hälst han wore ett fattigt borgarebarn, 

men därhos qwick och flitig. Och behagade ståndet denna herr 

borgmästarens gjorde föreställning och recommendation således bifalla, 

at Hagtorn antages till cancellist, och undfår, utom hwad v. secreteraren 

Renhorn till honom afstådt 100 dahl:r sr:mt 1 åhrlig lön. Hwaremot han 

bör gå v. secreteraren Renhorn i ståndets ärender till handa. Och kommer 

utdrag af protocollet 2 at häröfwer honom meddelas. 

Här införes extractet. 3 

Herr handelsborgmästaren och talman ärhindrade, at som nu wid cancelliet 

wore full betjening, och åtskilligt torde förefalla, hwarwid waktmästaren 

bör wara till hands, så tyktes ock wara billigt, at ståndets 

ordinarie waktmästare, Arfwid Holm, måtte med någon liten ständig lön 

emellan riksdagarne ihogkommas. Ståndet fant skjäligit, at bifalla denna 

påminnelse, och bewiljade honom 100 dlr kopp:mt i åhrlig lön, utom den 

discretion, som han wanligen wid riksdagarnes slut undfått, och hädanåt 

1 Enligt extraktprotokollet 300 daler kopparmynt. 



1752 den 9 juni 295 

jämwäl efter omständigheterne kommer at ärhålla. Hwaremot honom 

ålades, at på v. secreteraren Renhorns befallning wara tillstädes, och förrätta 

hwad honom i cancelliets ärender kan blifwa anbefaldt. Och anbefaldtes, 

at honom häröfwer utdrag af protocollet 1 till bewis skall 

meddelas. 

Här införes extractet. 2 

Widare påminte herr handelsborgmästaren och talman at angelägit 

wore, det ståndet måtte utse sine fullmägtige wid riksens ständers wärck. 

Gifwandes herr borgmästaren och talman wid handen, at han redan öfwer 

den wanl:e tiden sutit såsom fullmägtig å ståndets wägnar i banquen, 

och at således någon annan i des ställe nu borde utses. Men ståndet anmodade 

enhälleligen herr borgmästaren och talman, at än widare med 

sine mogne och försiktige råd biträda detta wärck. 

Herr handelsborgmästaren och talman tackade för detta enhälliga förtroende, 

och den heder honom därigenom skjedde. Försäkrandes sig 

skola täfla med alle på jordklotet i flit och försiktighet, så långt, som des 

aftagande hälsa tillåter at wara tilstädes. 

Likaledes fants godt, at herr rådman Kierman måtte, i herr borgmästaren 

Broms 3 ställe, som redan sutit öfwer tiden, tillträda fullmägtigskapet 

å ståndets wägnar i banquen, och at följande utdrag af protocollet 

däröf:r till herr rådmannen skulle aflemnas. 

Här införes extr. prot. 4 

Härhos ärhindrade sig ståndet at fullmäktigskapet i riksens ständers 

contoiret borde efter framl. rådmannen herr Peter Faggot besättjas, och 

utnämdes därtill enhällel:n grosshandlaren herr Johan Hindrich Lefebure, 

till hwilcken fördenskull efterföljande utdrag af protocollet kommer 

at aflemnas. 

Här införes extr. 5 

Hwarjämte och emedan rådmannen herr Gustaf Kierman nu kommer 

at träda från fullmägtigskapet i riksens ständers manufacturcontoir, och 

en annan fullmägtig således i des ställe utses bör, så förenade sig ståndet 

därom, at herr handelsmannen Rothstein må detta fullmägtigskap å 

ståndets wägnar tillträda, och kommer fördenskull följande extractum 

protocolli, at till honom däröfwer tilldelas. 

Här införes extr. prot. 6 


2 


3 

Läs: Bröms. 

4 Texten saknas. Se Bilaga 43. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, 

nr 123. 

5 

Texten saknas. Se Bilaga 42. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, 

nr 122. 

6 

Texten saknas. Se Bilaga 44. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, 

nr 124.

296 1752 den 9 juni 

Herr handelsborgmästaren och talman berättade, at bewillnings och 

expeditionsdeputationerne må således afgjordt saken, at ingen tull kommer 

at ärläggas för bränwin, som föres utur städerne, och at de mindre 

förmögne i städerne äro befriade för afgiften för the och caffe. Herr handelsborgmästaren 

hölt före at ståndet en annan gång lärer taga sig till 

wahra, at låta bewillningens afgjörande dragas för långt ut på tiden, på 

det man må wara i tillstånd, at med bättre eftertryck mota de försök som 

torde gjöras till ståndets nachdel, och ståndet således kunna friwilleligen 

åtaga sig en emot de öfrige resp:e stånden proportionerad bewillning. 

Sidst yttrade sig herr handelsborgmästaren och talman, det ståndets 

gjöromål för denna gång woro nu till slut bragte; och önskade herr handelsborgmästaren 

Guds ymniga wälsignelse öfwer samtel. ståndets herrar 

ledamöter, och en lycklig hemresa för hwar och en till sitt hemwist, 

samt tackade för den wänskap, fötroende och heder som honom under 

denne riksdag af ståndet blifwit bewiste, försäkrandes, at skola altsådant 

uti ett tacksamt minne behålla in till sin lefnads slut. 

Hwaremot herr rådman Kierman å ståndets wägnar tackade herr handelsborgmästaren 

och talman för det myckna beswär han wid des syssla 

under denne förflutne riksdag haft samt för den omsorg och försiktighet 

han wid affairerne till ståndets nytta och fördel anwändt. Och önskade 

herr rådmannen härhos, det herr handelsborgmästaren och talman måtte 

snart återwinna des hälsa, och således med nöije kunna under beständig 

wälgång länge lefwa. 

Hwarmed herrar ledamöterne skildes åt.

BILAGOR TILL 

BORGARSTÅNDETS RIKSDAGSPROTOKOLL 

1751–1752

Borgarståndets allmänna besvär vid riksdagen 1751–1752 

Borgarståndets arkiv, R 1317, Borgarståndets allmänna besvär 

1 

299 

Protokollet, sid 53, 56, 58, 63, 65, 74, 113, 

118, 146, 162, 163, 213, 216, 250, 260, 264 

Borgareståndets underdånige allmänne beswär wid riksdagen uti Stockholm 

åhr 1751. 

(Påtecknat: Ingif. den 28 Octobr. 1751.) 

1 § 

Om förbudet emot bygningsmaterialers uthskepning 

Kongl. Maij:tts nådiga påbud af d. 12 Junii innewarande åhr, 1 angående 

the i Stockholm afbrände tompternes återbebyggande, som tillika förbudit 

all utförssel till utrikes orter, så wäl af kalck ifrån Öhland ock Gåttland, 

som af bräder, planckor, bielkar, läcktor och annat till byggnader 

tiänligit träwircke, ifrån alla in till Östersiön belägne stapelstäder i riket, 

undantagande hwad som af bräder nödwändigt kan ärfordras till stufning 

wid the utur riket gående jernladdningar, har för åtskillige städer 

åstadkommit stor olägenhet, hinder och skada, eij allenast segelfärdige 

och, innan högstbemälte förbud kundgiordes, lastade fartyg, blifwit hindrade 

afseglingen och åter måst utlåssa, utan ock all utskieppning i gemen 

dermed hela sommartiden, är betagen, jembwäl the städer 

hwarifrån Stockholm, i anseende så wäl till dyrheten som aflägenheten, 

eij kan nyttia sådan wirkehandel, eij eller deraf warda betient, hwarigenom 

slutne frackter och afhandlingar blifwit rubbade, folcks hyror och 

assurancer förlorade, rörelsen thermed afstannadt och wahran genom 

öfwerliggande, ganska mycket skadas om icke aldeles fördärfwas, förutan 

thet i brist af sådane retourer till nödig utlast, en stor del handlande 

blifwit utur stånd satte, at åter låta afhämpta salt samt andre oumbärlige 

wahror, med flere swåre påfölgder detta förbud förordsakat och ännu 

föranlåter, eftersom till denna tiden ingen ändring däruti är giord. Thet 

anhålles förthenskull i underdånighet, at högstbemälte förbud allernådigst 

må ändras, så at städerne, med swenska skepp, måtte få låta afsända 

theras wircke och bräder såsom förän förbudet utkom tillåteligit 

warit, samt at framdeles wid dylike tillfällen och förbud, städerne i grund 

1 Årstrycket 12 juni 1751: Kongl. Maj:ts nådige Påbud angående Nödige Materialier til the här i 

Stockholm afbrände Tomternes återbebyggande.

300 Bilaga 1 

af kongl. resolutionen öfwer städernes beswär wid sidste riksdagen 3 §, 

förut nådigt blifwa hörde, så at tillbörligen må kunna urskiljas hwad nytta 

eller skada slike förbud med sig föra, och äntel:n att enär hädanefter 

förbud, för högstträngande ordsaker skull skedt, ey någon enskylt må 

benådas med frihet att theremot få in- eller uthföra någon wara, tills 

hwar ock en som dertill rätt äger, genom uphäfwandet kan lembnas fri 

in- eller utförsell. 

2 § 

Tobacksplanteringen 

Kongl Maij:tts högstbepriseliga omsorg och anstalt om tobacksplanteringen, 

i anseende til denna wahrans oumbärlighet och den förlust dett 

allmänna af införskrifningen haft, har lyckeligen åstadkommit, att denna 

wäxt kommit till ansenlig högd och godhet på the fläste orter, så att, 

förmodeligen det påsyftade ändamålet snart nog winnas kan. Dock torde 

härutinnan ärfordras granlaga upmärksamhet hwad angår planteringen 

på landet af allmogen, emedan å ena sidan skulle synas, at så 

länge inrikes wäxten ännu är ofullkomlig och otillräckelig, måtte wara 

äfwentyrligit på något sätt at hindra planteringen. Men å andra sidan 

at genom denna plantering af landtmannen åkerbruket i högsta måtton 

eftersättes, den ädlaste jorden samt gödslen nyttias thertil, landtmannen 

begärig på en skenbar men omsider falsk winst, ledes från dess 

rätta ändamål med afwelsbruket, försummar tiden thermed och alt mer 

och mer sielf wänjer sig anten at nyttia wäxten såsom han then sielf 

torckar, eller widare och binder then samman, och som mera är det 

missbruk uplifwas, att landtmannen sielf på flere ställen spinner rullar, 

samt ehuru förderf- och skadelig sådan tillwärckning är, finner utwäg 

at mellan hwar annan sälja och byta, therutaf redan altför mycket förmärckes, 

at spinnerijerne sättias i förlägenhet och omsider aldeles gå 

under, hwaraf också framdeles följa will, at cronan förlorar den inkomst 

som genom tull eller accijs utaf städernes tillwärckningar kunde 

förwäntas, förutan thet planteringen i städerne aftager, om then eij 

hämmas på landet, och at städerne faller uti wahnpris. Förthenskull 

hemställes i underdånighet om icke tienlige utwägar måtte widtagas, at 

städerne som egenteligen tillhörer thenna örtens cultur och med spinnerijer 

äro privilegerade, måtte therwid bibehållas, så at städerne allena 

få idka planteringen på den jordmån thertill kan wara tienlig wid 

städerne eller borgerskapet sig förskaffa. 

3 § 

Om manufacturfonden af rudimaterier

Bilaga 1 301 

Emedan manufacturfonden, consumtionsaccijsen och magazinsafgiften, 

på de rudematerier, som för manufacturierne från utrikes orter oumgängeligen 

ärfordras, oförnekeligen stegrar wahran och hindrar manufacturisterne 

at hålla pris med de fremmande, som finna utwägar at 

införa och föryttra sine wahror oaktadt the i godheten kunna wara slätttare, 

ty hemställes i underdånighet om icke desse afgifter för slike wahror, 

här såsom i andre orter måtte befordras till uphörande, så at alle 

manufactorier och fabriquer derifrån undantages. 

4 § 

Om spannmålstullen 

Kongl. Maj:tt har den 18 Dec. 1733 nådigst förordnat, 1 at när priset af 

spannemålen öfwerstiger 6 dlr s:mt tunnan, skulle lindring uti tull och 

umgälderne lemnas, men genom nådigt bref till kongl. cammar och 

commercecollegierne af d. 12 Janu. 1740, skall thetta wara ändrat, så at 

tullen skall ärläggas efter 1739 års tulltaxa, i anledning af et riksens 

högloflige ständers underdåniga bref den 18 Apr. 1739, hwarigenom 

tullen skall wara utsatt, dock som högstbemälte 1733 års förordning synes 

wara ganska nödig och nyttig at warda åter faststäld, på thett at wid 

infallande dyrhet, landets inwånare eij för mycket måtte betungas, warande 

jemwäl at befrukta, det förbuden å utrikes orter mycket härrördt 

theraf, at 1733 års författning till wärckställigheten uphördt, så anhålles 

i underdånighet, at mer högstbemälte 1733 års förordning må warda 

nådigst faststäld. 

5 § 

Om tullen och carolinlagiet 

Uti Kongl. Maij:ts nådige resolution öfwer ständernes beswär sidsta riksdag 

26 § är utlåfwadt nådigt föranstaltande, huru carolinlagiet, i anseende 

til tullen efter giörligheten må kunna lindras till något wist och skäligt 

procent för städerne i gemen, så att then ena eij mera belastas än then 

andre. Men emedan härutinnan ingen ändring ännu skedt, utan öfrige 

städerne måste betala 22 procent, då Stockholm allena ärlägger 16, ty 

söka städerne i underdånighet nådig ändring, och at härutinnan få niuta 

samma rätt som Stockholm. För öfrigit om thet nu kunde låta sig giöra, 

at i stället för de alt för många titlar hwarunder tulltäckten beräknas och 

upbäres, thensamma under et till wisse procent måtte utgiöras, woro sådant 

önskeligit och nyttigt. 

1 Årstrycket 18 december 1733: Kongl. Maj:ts nådige Förordning om Tullens erläggande för utrikes 

till Swerige och Storfurstendömet Finland ankommande Spannemål.

302 Bilaga 1 

6 § 

Om asseurancerätten och försäkringar 

Den uti asseuranceoctrojen, omförmälte assouransrätten är ännu i 

landsorterne obekant, äfwen som den förledit åhr uti Swenske posttidningarne 

omförmälte förordning om försäkringar och afwerier eij heller 

är kundgiord, förthenskull begäres i underdånighet, att bemälte domstol 

måtte utnämbnas och witterlig giöras, samt att städernes inwånare måtte 

få nödig del af alt öfrigit som förordnas och them kan angå, jemwäl ock 

då någon handelstractat med fremmande makter slutas. 

7 § 

Om tillstånd till fabriquers inrättning 

Ändock kongl. manufacturprivilegierne medgifwa, at man äger frihet inrätta 

fabriquer och nyttige wärck uppå hallrättens tillstånd, så finnes likwäl 

at Kongl. Maij:ts och riksens höglofliga commercecollegium låtit 

inskräncka denna frihet, i så måtto at hallrätten eij tillåtes meddela något 

tillstånd inan sådant i wälbemälte collegio anmäles och bifalles, men 

som thetta är stridande emot manufacturprivilegierne, jembwäl ock 

faststält, det inga exclusive privilegier må utfärdas eller någon hindras 

uti nyttige inrättningar, så anhålles at kongl. manufacturprivilegierna äfwen 

i thenna omständighet må efterlefwas. 

8 § 

Om penningelåhn 

Så säkert det är at mycken jord och marck i landet, som nu är obrukbar, 

till stor nytta för thet allmänna, kunde upodlas och giöras fruktbärande, 

så beklageligit är, at i synnerhet penningebrist eller alt för dryga interressen 

skall hindra, at så förmånligit arbete, som under fridstider, då 

manskap nog är at tillgå, kunde wärckställas. Äfwen så är med andra 

nyttigheter. Nu förutan at det ofta är swårt för 6 procent at få låhn uti 

landsorterne, så är ock säkert, at dryg ränta hindrar wärckställigheten af 

månge nyttige handteringar. Förthenskull underställes underdånigst, om 

icke altså utwäg må finnas, at emot tillförlåtelig säkerhet, utan för mycken 

omgång eller egennyttigheter, undersåtarne i landsorterne med små 

låhn kunde bispringas för 3 eller högst 4 procent ränta. 

9 § 

Om skogsordningen 

Uti 24 § af kongl. resolutionen öfwer städernes underdånige beswär, har 

Kongl. Maij:tt i nåder låfwadt, at willja förordna, huru skogarne i riket 

måge befredas, utan at skepsbyggerierna och flere för thet allmänna nyt-

Bilaga 1 303 

tiga handaslögder igenom wärckställigheten af förordningen d. 10 Janu. 

1746, 1 skola hindras och sakna nödigt wircke. Altså anhåller borgareståndet 

i underdånighet det måtte detta förordnande nu utkomma, 

hwarwid tillika i underdånighet begäres, at det skadeliga klapphålts och 

pipestäfwors hygget, som är förbudit i gemen, men för wissa orter lemnat 

tillstånd at få utskeppa, måtte inom en wiss tid restringeras och till utförsel 

derefter alldeles förbiudas, men theremot utwägarne, at till nödigt 

skeps och byggningswircke, samt ämbnen till manufacturwärcken och 

handtwärckerierne i städerne, ärhålla oumgängelig tillgång, eij giöras för 

swåre och widlöftige. 

10 § 

Om observationer 

Ändock uti kongl. resolutionen, öfwer städernes beswär år 1723 2 § 5 tydeligen 

är stadgat, huru observationer och förklaringar öfwer städernes 

räkenskaper för cronans medel böra giöras, och at i fall räkningarne af 

wederbörande landscammererare eij derefter inom sex månader afslutas, 

magistraterne för alt åtal skola wara frie, och answaret stadna uppå 

landscontoiret, hwilcket ytterligare uti kongl. förklaringen den 1 Martii 

1748 stadfästes; så har likwäl flere gångar och i många städer händt, at 

observationer öfwer taxeringar, verificerade afkortningar och räkenskaper 

10, 12 och flere åren efteråt, författas af wederbörande contoir och 

revisorer, som till förklaringar eller betalningar communiceras. Förthenskull 

nödsakas ståndet ytterligare i underdånighet söka nådig och alfwarlig 

befallning om ofelbar efterlefnad i detta fall, så at wederbörande 

revisorer strängeligen må föreläggas, at innom then tiden som således utsatt 

är, giöra och communicera samt tillbörligen afsluta alla nödige observationer, 

eller at städerne och magistraterne derefter för alt åtal må 

wara frie. 

11 § 

Om handlen öfwer norska gräntsen 

Oacktadt öfwerheten haft nog öm sorgfäldighet, at hämma den skedeliga 

3 handelen öfwer norska gräntsen, så skola dock de utkomne författningar 

eij kunnat åstadkomma det påsyftade ändemålet, och skall denne 

skadelige handel wara ogiörlig at förebygga, så länge det är tillåtit, att få 

till Norige utföra det så kallade oxejernet. I anseende hwartill, samt then 

1 Årstrycket 10 januari 1746: Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående ekeskogarnes befredande 

i riket. 

2 Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid 

denne genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riksdag utaf samtelige Städerne genom deras 

Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter. 

3 Läs: skadeliga.

304 Bilaga 1 

skada allmänheten så wäl som städerne härmed skier, anhålles i underdånighet, 

at jernets utförsel på Norge aldeles måtte förbiudas, och ägaren 

deraf förpliktas, det till städerne försälja. Och som i thenna händelsen är 

angelägit at handlande borgerskapet sättes i stånd at för billigt pris försälja 

de för allmogen nödige waror, då norske handelen till en stor del af sig 

sielf måtte förfalla, när de wahror som från Norge hämtas, för lika pris ärhålles 

i de wid gräntzen belägne städer, så anhåller desse städer jemwäl 

underdånigst att genom lindring i tullavgifter för till them ankommande 

och för landet nödige wahror, the måge sättias i sådant stånd. 

12 § 

Om skiljomynt 

Uthtagen af ståndet 1 

13 § 2 

¼-partsförhögningen i landtullen 

Uthtagen af ståndet 

14 § 

Magazinsafgiften 

Huruwida stora magaziner för cronan och det allmänna, andra, än the, 

som wid stora guarnitzoner och kongl. ammiralitetet samt commissariaterne 

för dageligit behof pröfwas oumgängligen nyttige, skola inrättas 

och wid makt hållas, torde förtiena alt nödig upmärcksamhet, åtminstone 

om icke cronan tillförne merendels altid funnit ansenlig förlust derwid, 

jemte dryg betiening och widlyftiga räkenskaper, samt om icke i 

thet stället, så wida hushåldningen så inrättas, att införslen af bristande 

oumgängelige waror i landet, genom lämpelige pålagor befordras, cronan 

nu såsom tillförne hoos undersåtarne skulle kunna finna tillräckelige 

magaziner till alt nödigt behof, hälst när tillförlåteligen detta ährende 

således anstaltas. 

Emedlertid som den förledit år påbudne magazinsafgiften enn dal:r 

kop:mt på hwarje tunna spannemål, samt från Svenska Pommern tre 3 

per läst, giör dyrhet och stegring på en wahra som eij ännu årligen i riket 

är tillräckelig, theraf myckenheten af de fattiga känna swåraste tyngden, 

så begäres underdånigst, at thenna magazinsafgift nu och framgent må 

uphöra, samt at städerne måtte återbekomma afgiften för pommerska 

spanmålen som kan wara betalt, eller at den derför tagne pant måtte 

återställas. 

1 Paragrafen struken, och utelämnas därför här. 

2 Paragrafen struken, och utelämnas därför här. 

3 Valutan anges med okänt tecken.

Bilaga 1 305 

15 § 

Om fehlaktigt jern och spik 

Nödwändigheten synes ärfordra nogare påseende till nödig rättelse, 

huru en del eljest redbare ämbnen skiötas och behandlas, särdeles at jernet 

på en del ställen arbetas illa och wärre utsmides och likwäl giöres nog 

dyrt uti landsorterne samt mindre begärligit hos fremmande, såsom ock 

en del brukspatroner och bergsmän eij låta afhugga de rå ändarne på 

stångernet. 1 Spik af de fläste sorter uti Bergslagen slås så otienlig, at den 

föga är brukbar, långt från den wigt och godhet then tillförne haft då enkel 

träspik wägt ett lispund hwarje tusend, dubbel takspik 1 ½ lispund, 

dubbel läkt spik 2 lispund, och så widare. Förthenskull underställes i underdånighet 

om icke sådant bör till fordersam rättelse och wärckställighet 

befordras. 

16 § 

Owanlige gvarnizoner och inqarteringar 2 

Igennom Kongl. Maij:tts nådiga resolution och kundgiörelse d. 4 Dec. 

1721 hafwa de obefäste öpna siö- och landtstäder, under fridstiden warit 

frikände och undantagne för guarnitzoner och inquarteringar, men ehuru 

det är obekant af hwad anledning och skähl sådant skedt, hafwa en del 

slike städer, som under fridstiden eij warit wahne at hålla inquartering, 

förledit år thermed blefwit försedde och beswärade, them till så mycken 

större olägenhet, som inquarteringen emot kongl. inquarteringsordningen 

sökt aftwinga borgerskapet salt och surtt, lius och wed med mera. 

Thessa städer anhålla förthenskull i underdånighet, at icke widare blifwa 

ålagde någon guarnitzon och inquartering, utan under fridstiden therifrån 

nådigst förskonas, och at eljest wid alla tillfällen, sådan extraordinarie 

inquartering oumgängeligen skulle komma at skie, therifrån ingen 

som i staden bor och hus äger, af hwad stånd then är, må therföre befrias, 

samt at de inquarterade strängeligen förbiudas sine wärdar något aftwinga. 

17 § 

Handelsseparationen 

Kongl. Maj:ts nådige förordnande d. 7 Janu. 1742, angående handelsseparationen, 

har dess och riksens höglofliga commercecollegium genom 

herrar landshöfdingar och magistraterne, med all stränghet uti större delen 

af städerne sökt att wärckställa, ändock åtskillige städer theremot 

anfördt underdånige beswär och sökt wisa, at sådan separation i städer- 

1 Läs: stångjernet. 

2 Läs: inquarteringar.

306 Bilaga 1 

ne är ogiörlig och utan handlande borgerskapets ruin eij kan skie, besynnerligen 

i anseende till närwarande handels ringhet. Det lärer nogsamt 

wara bekant at thetta ährende förre tider warit under öfwerläggning och 

jemwäl till wärckställighet anbefalt, men medelst the äfwen tå emellan 

komne hinder och swårigheter, eij kunnat fullbordas. Och som thesse 

städer redan hwar för sig i underdånighet andragit the skähl och orsaker, 

som hindra them at ingå uti handlens separation, så anhålles nu om nådig 

ändring i högstbemälte förordnande, at handelsnäringen uti desse städer, 

utan Stockholm och Götheborg samt flere hwarest städerne sielfwe 

få åstunda, må drifwas såsom tillförne, eftersåsom magistraterne sedan 

borgerskapet hörde blifwit bepröfwa, och för tienligast befinna. 

18 § 

Om drabanteinqvarteringen 

Genom Kongl. Maj:ts nådige resolution för städerne 1723, 1 6 §, äro the 

förundte en fri rättighet och disposition öfwer inquarteringstolagen, till 

theras egne tarfwor och behof, hwartill then är egenteligen upkommen 

och antagen. Men Kongl. Maij:t har sedermera genom nådige resolutioner 

för Arboga och Köping d. 7 Sept. 1747 och d. 20 Janu. 1749 förklarat, 

att utaf berörde tolag skulle tillägnas Arboga och Köping en wiss utsatt 

summa för drabanteinquarteringen med mera. Dock som högstbemälte 

1723 års resolutioner genom samma års riksdagsbeslut så wäl som åtskillige 

kongl. resolutioner, äro at anses såsom ståndets privilegier, hwilcka 

böra äga sin tillbörliga kraft och wärckan thenna inquarteringstolag och 

aldrig warit, eller rätteligen bör wara, någon fond till drabanteinquarteringen 

utan hörer til städernes enskylte fria disposition, ty anhåller borgareståndet 

om nådig ändring uti förenämbde för Arboga och Köping 

utfärdade nådige resolutioner, dock att upstäderne dermed icke graveras, 

utan at dhe få till godo niuta den för them uthfärdade kongl. resolution. 

19 § 

Om pass 

De af städernes borgare, som för sine nödwändigheter tidt och ofta behöwa 

utresa på landet, anten at upköpa boskap och fisk, eller infordra af 

landtmannen betalning för borgade wahror, beklaga sig theröfwer, at the 

inom lähnet beswäras och betungas wid slike resor taga pass eller bewis 

på drygt stämplat papper åtminstone till 16 öre silf:mt, therföre the i underdånighet 

anhålla om förskoning härutinnan, eller enär pass inom lä- 



Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter.

Bilaga 1 307 

hnet äro oumgängelige, at stämplade pappersafgiften till slike bewis eij 

må högre fordras än till 4 öre silf:mt. 

20 § 

Om intrång af kopparhamrar och mässingsbruksägare 

Kongl. Maj:tt har wäl i uti resolutionen på ståndets beswär 17411 uti 21 § 

i nåder låfwat tillse, huru städernes handtwärckare af kopparslagare, 

gördelmakare och messingslagare, måge kunna ställas klagolöse öfwer 

det intrång them af kopparhammarwärck och mässingsbruksägare och 

arrendatorer tilfogas, så snart kongl. bergs och commercecollegierne inkomma 

med theras utlåtande. Men som thesse handtwärckare ännu af 

nådigt utslag härutinnan eij fått sig hugna, utan them än widare sker intrång 

med polerad messings eller swartt messings och koppararbetes 

kringförande och säljande i riket af messings och kopparhammarbruken, 

så anhålles nu i underdånighet om nådigt utslag. 

21 § 

Om handtwärcksämbeten 

Likmätigt borgareståndets protocoll d. 26 Octobr. 1751 är denna punct 

befalt att förbigås ock uthelembnas. 2 

22 § 

Om ordinarie guarnizonsstäder 

De städer som hafwa ständiga guarnitzoner och måste widkännas beswäret 

med inqvarteringer, till en dryg känning för borgerskapet, som sina 

ställen äga nog ringa del af huus och fastigheter, beswära sig i underdånighet, 

at wid tillfällen af extraordinarie inquarteringar, då annan milice 

utom ordinarie guarnitzonen för en eller annan ordsak till städerne ankomma, 

borgerskapet enskylt och allena äfwen med theras inqvartering 

betungas them i gemen, och besynneligen de mindre förmögne, som 

neppeligen hafwa nödige huusrum för sig sielfwe och deras handtering 

en stor del uti hyrde huus, till störste hinder och olägenhet, ehuru 1720 

års inquarteringsordning3 innehåller, wid händelser af durckmarcher 

och extraordinarie inqvarteringar, at ingen som i staden huus äger eller 

bygger och bor, derföre wid slike tillfällen bör wara förskont, utan i inqvarteringen 

bidraga, eftersom magistraten kan finna skäligt. Anhållan- 

1 Årstrycket 13 november 1741: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäcktige hafwa wid 

thenna Riksdagen i underdånighet andragit. 

2 Paragrafen struken och utelämnas därför här. 

3 Årstrycket 6 juli 1720: Kongl. Maj:ts nådige Ordning För Ständiga Garnisonerne samt dem, 

som ligga i Stånd quarter, hwarefter de hos Borgerskapet eller Städerne, Stockholm undantagandes, 

skola niuta deras Inquartering.

308 Bilaga 1 

de fördenskull i underdånighet, at uti alle exraordinarie inquarteringar 

wid hwad händelse och för hwad ordsak the sig kunna tilldraga, at samtelige 

städernes inwånare af hwad stånd the wara kunna, med borgerskapet 

måge taga del och sådant beswär med borgerskapet gemensamt i 

widkännes, dock i Stockholm Deras Excellencer herrar riksens råd derifrån 

undantagne. Jemwäl som en del befälhafware söka uttyda kongl. inqvarteringsordningen 

1720, at krigsfolcket, som på särskilte slått och 

fästningar finnas inlagde, och der niuta baraqver och wåhnhuus, at under 

constaplar och handtwärkares namn, äfwen de gemene böra wara inbegrepne 

och niuta inquartering, så emedan sådant icke äger grund, emedan 

ordningen icke giör någon åtskillnad emellan gemena af infanteriet 

och artolleriet, utan utsätter, då de gemena skola hafwa inqvartering in 

natura, eller 16 öre s:mt, dessutan de gemene af cronan altid med sängkläder 

i fästningar blefwit försedde, at således gemena af artolleriet icke 

kunna eller böra påstå annan rättighet, än andre soldater niuta, anhålles 

jemwäl at kongl. inquarteringsordningen i thenna omständigheten måtte 

tydeligen förklaras, såsom ock at wahlet wid inqvarteringars emottagande, 

at antingen håller inquarteringen in natura eller betald med penningar, 

må förblifwa hos borgerskapet. 

23 § 

Om behörig domstohl 

Emedan brått som begås innom staden och dess grund, lyda under kämners 

eller rådstufwurätterne, men tull och accijsrätterne på dels ställen 

icke destomindre uptagit mål som härrördt af olåfligit diur och fogelsiutande 

på stadens ägor, hwarigenom städerne skola förlora sin tillbörliga 

andel af böterne, ty anhålles underdånigst, att tull och accijsrätterne hädanefter 

måtte betagas at befatta sig med slike mål, och at de samma wid 

kämners eller rådstufwurätterne måtte såsom tillförne uptagas och afgöras. 

24 § 

Om lindring i tullen på victualiewaror 

Som then af hans Kongl. Maij:tt öfwer städernes allmänne beswär år 

17481 meddelte resolution uti 18 § nådigst bewilljade lindring uppå victualiewaror 

uti tullen, efter 1730 års siötullstaxa, 2 wid thenna riksdag 

skulle uphöra, men dyrheten af samma warur ännu continuerar, hwaraf 


Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 


2 Årstrycket 15 maj 1730: Taxa inrättad åhr 1726 hwar efterTullen och Licenten för Utgående 

och Inkommande Waror wid Stora Siö-Tullen Efter en wiss afgift af hundradet kommer att erläggas 

ifrån den 15 Maji Anno 1730.

Bilaga 1 309 

så wäl löhntagare som the fattige hafwa största känning, at altså lindringen 

ännu mera är högst nödwändig, så anhålles i underdånighet, at 

tullen för victualiewaror såsom kött, fläsk, ost, smör, allehanda torr 

och salt fisk, samt humble må framgent och till dess 1739 års siötullstaxa 

1 kan komma at öfwerses, blifwa efter 1730 års taxa upburen och 

beräknad. 

25 § 

Om licenten 

Iblandt andra utwägar som befordra utskepningen af rikets producter 

och införslen af de till allmänhetens behof nödige waror, finner borgareståndet 

nödigt at i underdånighet föreställa, huruledes sedan mynteteknsförsäkrings- 

sedlarne, hwarmed licenten för swenske undersåtarnes 

gods i swenske skepp till ¾-delar, enligit taxan d. 23 Sept. 1741 2 bör 

betalas, tid efter annan stigit till et ganska högt pris, som härrörer af den 

ringa tillgång som nu mera finnes uppå bemälte sedlar, såsom ock ständige 

nödwändigheten för handlande at till licentens clarerande them sig 

förskaffa, wetande de som af sådane sedlar kunna wara innehafware 

nogsamt, at till deraf förmån af et slikt förewettande profitera, som dock 

icke annat kan, än å ena sidan föröka dyrheten på hwad som införes till 

landets behof och allmänhetens tienst, samt å andra sidan beswära exportation 

af de swenska effecter, hwilcka utomlands dessutan äro i nog 

låga priser. Fördenskull anhålles i underdånighet, att antingen all licentz 

betalande för swenske undersåtares gods i swenske skepp, hädanefter 

må uphöra, eller ock der sådant ännu eij skulle låta sig giöra, at samma 

licent till de uti taxan för 2 och 14 öre s:mts försäkringssedlar utsatte trefierdedelar 

framdeles måtte få betalas med andre cronofordringar, som 

äro behörigen liqviderade och derå försäkringar gifne. 

26 § 

Om nålmakare och plåtslagareämbetens intrång 

Sedan nåhlmakareämbetet upbragt denna handaslögd till sin fullkomlighet 

här uti riket, och Kongl. Maj:tt i nådigt afseende deruppå, genom nådig 

skrifwelse till dess och riksens högloflige commercecollegium d. 22 

Apr. 1722 förlänt ämbetet privileg ium exclusivum, uppå knapnålars förfärdigande, 

såsom ock ämbetet är i stånd eij allena till rikets förnödenhet, 

utan och exportation skaffa tillräckeligit förråd för så gådt pris som 

skäligen fordras kan, men icke destomindre långan tid måst se sig förför- 

1 Årstrycket 8 juni 1739: Kongl. Maj:ts Taxa hwarefter Stora Siö Tullen uppå alla Inkommande 

Wahror bör Ärläggas och Uppbäras. Hwarjemte bifogas en förteckning uppå alla de Wahror 

som förbudne äro at i Riket införas. 

2 Läs 1743. Årstrycket 23 september 1743: Kongl. Maj:ts Taxa hwarefter Stora Siö Tull Licenten 

för alla Utgående och Inkommande Waror bör erläggas och uppbäras.

310 Bilaga 1 

delad, genom et wid Gåsums 1 messingbruk anlagt nåhlmakerije, har ämbetet 

sidst förflutne riksdagar theremot nedlagdt thess underdåniga 

beswär, men eij derå ärhållit nådigt utslag. Altså ock jemwäl i anseende 

till kongl. resolutionen på städernes beswär 1739, 2 33 §, samt de wid riksdagen 

1741 tagne gemensamme författningar, jemte Kongl. Maij:ts nådige 

skrifwelse till högbemälte kongl. commercecollegium sidstnämnde år 

af d. 27 Sept. at skråämbeterne måtte bibehållas wid theras wälfångne 

privilegier, anhåller detta ämbete at nådigit blifwa skyddat wid dess tillständiga 

näringsrättighet, så at nåhlmakeriet wid Gåsums 3 messingsbruk 

måtte i anseende till afsättningen af dess tillwärckning sättas innom behörige 

skrankor, och at nåhlmakareämbetet hwars ledamöter äro borgare 

och till cronan och staden deras utskylder ärlägga samt widkännas alle 

andre gravationer, som et borgerskap widhänga, måtte kunna bestå och 

icke ödeläggas och ruineras, hälst nåhlmakeriet wid Gåsum, 4 såsom på 

landet belägit, eij allena är fritt för tull och accijs, utan ock till lindrigare 

pris än i staden hafwer för dess folck och arbetare de ärforderlige lifsmedel, 

utom hwarjehande andre ägandeförmåner. 

Af lika orsaker, samt medan handtwärckare, som under skrån lyda, eij 

få begripas under manufacturer, och plåtslagareämbeten äro med särskilte 

privilegier försedde, anhålles underdånigst, dett brukspatroner 

måtte förbiudas wid sine wärck at inrätta plåtslageriarbete, emedan det 

allmänna derigenom lider, at odugeligit arbete giöres, af them som eij 

rätteligen lärdt, utan ock cronans inkomster minskas i det de under 

namn af manufactorie hwarcken betala tull för rudimaterien eller arbetet, 

och dessutan äro frije för alt borgerligit beswär, warande plåtslagerier 

i städerne nog tillräckelige för afsättningen. 

27 § 

Om tobaksspinneriernes och såckerbrukens förmånsrätt 

Kongl. Maij:tt har genom nådig skrifwelse till dess och riksens commercecollegium 

d. 25 Maij 1749 tillagdt tobbaksspinnerieidkarne lika förmånsrätt, 

som 1739 års allmänna manufacturprivilegier5 22 § tillåter 

manufactur och handtwärckshusen. Jemwäl skall en lika förmån wara 

uplåten såckerbruken. Borgareståndet har i underdånighet härwid at påminna, 

huru handlande, som sällan kunna afsättia deraf waror för contant, 

utan måste lemna credit, samt eij altid hafwa tillfälle at med laga in- 

1 Läs: Gusums. 


Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna 

Riks-Dagen i underdånighet andragit. 

3 Läs: Gusums. 

4 Läs: Gusum. 

5 Årstrycket 29 maj 1739: Kongl. Maj:ts förnyade Allmänne Manufactur- och 

handtwärkeri Privilegier.

Bilaga 1 311 

teckning förwara sig, i anseende till denna tobbaksspinnerier och 

sockerbruken lemnade förmån, kommit att lida och brista betalning. 

Manufactur och handtwärckshusen blifwa ock härigenom lidande af 

then delaktighet som tobbaksspinnerien och såckerbruken med them 

nyttia at brista marck om mark, i thet stället manufacturierne eljest borde 

hafwa företrädet. Och som hwarcken såckerbruken eller tobbaksspinnerierne 

lyda under hallrätterne, eller för sine tillwärckningar 

ärlägga stämpelafgift samt följackteligen eij kunna wara berättigade till 

enahanda förmåner med manufacturierne som under hallrätt lyda, så anhålles 

i underdånighet, at tobbaksspinnerierne och såckerbruken måtte 

betagas den uti manufacturprivilegierne 22 § manufacturwärcken tillagde 

förmånsrätt. 

28 § 

Om inrikes wexlar 

Kongl. wexelstadgan d. 21 Januarii 1748, 1 föreskrifwer alt hwad egenteligen 

kan och bör komma under namn af wexel, som wid förefallande 

tillfällen må äga wäxelrätt. Men som wid flere händelser den frågan nog 

högt upstegit och förekommit, huruwida inrikes orter emellan gifne anwisningar, 

eller accepterade obligationer i form af wexlar författade, 

måge kunna dragas under högst bemälte wäxellstadga, samt slike så kallade 

inrikes wexlar, äga den rätt, som wäxellstadgan föreskrifwer, besynnerligen 

när så wäl 1671 åhrs stadga, 2 som kongl. resolutionen på 

städernes beswär 17343 4 § anser wexel för ett förmånligit stycke uti handell 

och wandell, samt förordnar at en sådan handell så wäl hemma i ett 

land, som åtskillige landskap emellan, idkas kan, och at wäxlen äfwen så 

wäl emellan undersåtare innom riket, som emellan dem och de utrikes 

äro, brukas och gälla bör, enär de reqvisita derwid i akt tagas, som wäxellstadgan 

påbiuder och fordrar; altså anhålles i underdånighet om nådig 

förklaring öfwer åfwan högstbemälte 1734 års resolutions 4 §, med lika 

underdånigst förmodan, at i anseende till de skähl och omständigheter 

1748 års stadga nog omständeligen medgifwer, och att öfwer hela riket 

är enahanda myntesorter, som hwart för sig äga enahanda valeur i alla 

orter, samt 1671 aldeles inga bancosedlar woro inrättade, jemwäl at olike 

äfwentyr och beswär är med utrikes wäxlar, samt den osäkerhet på utrikes 

orter är med guld och silfwermynts försändande jemwäl at inrikes 

wäxlar kunna medföra nog fördärfwelig påfölgd för inrikes rörelser och 

1 Årstrycket 21 januari 1748: Kongl. Maj:ts förnyade Wäxelstadga. 

2 Årstrycket 10 mars 1671: Kongl. Maj:ts Wäxel-Rätt och Stadga, uppå nästförledne Rijksdagh 

af samptlige Rijksens Ständer Wedertagen. 

3 Årstrycket 17 december 1734: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring på de Allmänne 

Beswär, som städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige hafwa wid thenna 


312 Bilaga 1 

för en mindre stadgad ungdom samt för åkrare med flere granlaga omständigheter, 

desse så kallade inrikes wäxlar, eij måtte få dragas under 

kongl. wäxelstadgan, eller niuta den rätt och anseende som samma stadga 

wäxlar tillägger. 

29 § 

Om pommerske och wissmarske siöfarten på Swerige 

Stapelstädernes högsta sorgfäldighet, at utwidga Sweriges handels och 

siöfart, giör them underdånig förtröstan, at nu mera sedan freden utrikes 

makter emellan är sluten, samt de tillfällen för swenske siöfarande at af 

de sins emellan förr krigande magter förtiena frakter, eij mera äro at tillgå, 

måtte komma uti nådigt anseende, huru de befinna sig aldeles förlägne 

med theras stora antal skepp och fartyg, och huru the nu måtte kunna 

wid then skäligen tillständiga seglationsfri- och rättigheten warda bibehåldne, 

samt för andras intrång och förfördelande blifwa skyddade, på 

det denna eij mindre kostbara än derjemte till rikets och allmänhetens 

nytta owedersäijeligen ländande inrättning, eij må i brist af tarfwelig utkomst 

förfalla i ödesmål. Således andrages i underdånighet, huruledes 

swänske pommerske städernes så wäl som staden Wissmars handlanoch 

siöfarande, dels i anseende till den märckeliga förmån, som på wisse 

utrikes orter the, framför swänska stapelstädernes skepp och fartyg niuta, 

dels ock för den ordsaken, at wid in- och utförsel till och från riksens 

stapelstäder, de pommerske och wissmarske betiena sig af en oinskränkt 

frihet, samt uti alt wilja wara like ansedde med stapelstädernes egne fartyg, 

der likwäl desse sidstnämbde icke hafwa uti de förras hambnar ett 

reciproque anseende, samt at för öfrigit, besagde pommerske och wissmarske, 

uti de omständigheter som till swenska siöfartens befordran och 

gagn kunna wara oumgängelige, och hafwa med sig någon gravation och 

omkåstnad, undandraga sig all delaktighet, hafwa satt sig i stånd, at undangå 

de swänske stapelstäderne de frackter, som desse sidst bemälte 

med alt fog och rätt borde få förtiena, samt at på hwarjehanda sätt dem 

förfördela, i ty uti Holland äro de pommerske och wissmarske icke undergifne 

det därstädes utfärdade retorsionsplacatet, och således hafwa 

de uti alla bemälte republiques hambnar en märckelig förmån, framför 

swenske stapelstädernes fartyg, hwilcka måste efter bemälte placat inrätta 

deras seglation på dess hambnar, och uti alla inrikes stapelstäder 

wilja de pommerske och wissmarske införa waror utan åtskilnad, lika 

med stapelstäderne sielfwe, samt emot lika och enahanda afgifter med 

dem äfwen i anseende till utförslen hafwa samma frihet, men uti de pommerske 

och wissmarske hambnar, måste de swenska betala mera uti last 

och hambnpenningar. Hafwande de pommerske och wissmarske sig ock 

aldeles undandragit, at till dett af Kongl. Maij:tt till swenska siöfartens

Bilaga 1 313 

gemensamma befordran och nytta i nåder inrättade copvardiesiömanshuset, 

betala den afgift som wederbör. I detta afseende är fördenskull 

nödigt, at en skälig jämkning må giöras, samt de pommerske och wismarskes 

seglationsfrihet, till och ifrån de swenske stapelstäderne, sättias 

innom sådane skranckor, så at eij mindre stapelstäderne måge obehindrat 

kunna sysselsättia deras fartyg, än de pommerske och wismarske wid 

deras siöfart niuta och nyttia de rättigheter som dem skäligen böra förunnas, 

hwarföre underdånigst anhålles, at hwad angår 1:mo Swenska 

Pommerens jemte Wismars egit lands producter, så wäl som spanmål 

ifrån hwad ort denna sidstnämnde wara må, de pommerske och wismarske 

fartygen måge äga frihet, dem och densamma till swenska stapelstäder 

at införa, emot lika tull och friheter, som stapelstädernes egne fartyg 

tillständigt än, men att 2:do för alla andra waror, af hwad namn och beskaffenhet 

de wara kunde, som med pommerske och wismarske fartyg, 

till swenske hambnar föras, half fri tull hädanefter må betalas, samt, at 

medelländiska friheten derå icke niutes, härifrån dock undantagne de 

wismarske nederlagswaror. Äfwen 3:tio de pommerske och wismarske 

wäl wara fritt lemnat, at ifrån swenska hamnar utföra allahanda tilllåtelige 

waror, lika med stapelstäderne, men at de pommerske och wismarske 

måge ärlägga last och hamnpenningar lika med fremmande. Och 

änteligen 4:to at de pommerske skepp och fartyg, som till denna tid blifwit 

bygde, och nu finnas i wärckeligit bruk, måge, så wida rederiet öfwer 

hälften är hemma uti riket, anses lika som stapelstädernes egne fartyg, 

men i annor händelse, såsom pommerske och wismarske samt fölgakteligen 

skyldige at ärlägga hwad föregående 2 och 3 §§ utsättia. De skepp 

och fartyg åter, som hädanefter uti Pommeren och Wismar kunna blifwa 

bygde, utan anseende dertill, om rederiet, till mindre eller större del, är 

hemma antingen här eller ock i Pomren eller Wismar, icke niuta annan 

frihet, än efter nu föreslagne sätt, de pommerske och wismarske fartygen 

komma att förunnas. 

30 § 

Om eek och biörkbarks aftagan- och samlande 

Ibland andre slögder som sysselsätta idoga händer samt tillskynda dett 

allmänna nytta, äro owedersäijerligen garfwerierne. Kongl. resolutionen 

på städernes beswär 1739, 1 29 §, å daga lägger den nådiga sorgfäldighet, 

huru de som få tillstånd till ekars fällande, böra wara förbiudne, at i giörligaste 

måtton fälla ekerne then tiden, då barcken för garfwerierne är 

tienligast, så at then med nytta må kunna brukas, men klagan är dock at 

1 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Uppå the Allmenne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna 

Riks-Dagen i underdånighet andragit.

314 Bilaga 1 

garfwerien sällan ärhålla någon duglig ekebark, hwilcket härrörer deraf, 

at then eij i rätta tiden aftages som fällningen eij tillbörligen anställes, 

utan torde påbudet derom wilkorligit anses. Förthenskull förmodas, at 

nödigt lärer anses utsättia wiss tid till slik fällning till wederbörandes 

noga efterlefnad, icke wintertiden då gemenligen hygget härtills merendels 

skedt, ty då är barcken utan saft som flarn och följakteligen till läderberedning 

odugelig, utan om wåhren uti saftiden då barcken har 

musten hos sig, och giör läderberedningen nytta. Warande obefogat, att 

trädet då skulle wara mindre dugeligit, till skepsbyggnad etc., hälst förfarenheten 

thermot wittnar, samt at Engeland, der begge delar ömsint 

wårdas, funnit utwägar at för än eken fälles, aftaga barcken i wåhrtiden, 

hwarigenom såhllädersberedningen därstädes kommit högt och lärer 

fördenskull nådigt pröfwas, om läderberedningen här skall kunna upbringas 

samt komma till någon likhet med engelska och lyttigske sättet, 

fordrar nödwändigheten wid wåhrtiden at låta aftaga barcken, samt at i 

eftertryckelig författning derom giöres så owillkårligen, at eij något ekewircke 

må få föras inrikes städer emellan eller utrikes, der icke bewises 

at barcken på rätta tiden är aftagen. I lika måtto och som liten åhåga hos 

wederbörande förspöries, till at samla den för garfwerierne äfwen nödige 

biörckbarcken, så at ock landtmannen i Finland, hwarest ymnigaste 

biörckskogen finnes aldeles lemnat utur akt biörckebarckshämtningen, 

anhålles i underdånighet, at i anseende till samma barck, må giöras alfwarlig 

författning til dess anskaffande för garfweriernes förnödenhet, att 

aftagas then tiden på året när näfren flås. 

31 § 

Om coopvardieskeppares befordran 

Medan man i desse tider har at fägna sig derutaf at landets egit folck nu 

med tillförlåtelig nytta och säkerhet eij mindre uti fridstider kunna brukas 

till copvardiesiöfartens tienst, än uti krigstider och då riksens örlogsflåtta 

behöfwer förstärckning; ty afseende derpå och at på alt uptänckeligit 

sätt hos nationen uppehålla denna goda tancka och böijelse för siömanskonsten, 

såsom af hwilcken allmänheten i mångahanda mål äger 

båtnad, synes eij wara mer än billigt, at med ömhet och omwårdnad anse 

them som låta sig bruka uti så äfwentyrligit och beswärligit kall, samt 

med tilltagande år eller wid tillstötande olyckelige händelser, sättes utur 

stånd, att genom widare siöresor förwärfwa sig och de sina födan, på det 

de sedan icke måge lida nöd, utan i möijeligaste måtton befordras till at 

hafwa en tarfwelig utkomst; hwarföre i underdånighet anhålles, det wälförtiente 

copvardieskeppare, som för åfwanförde eller andre dylike ordsaker, 

icke mera äro i stånd at fara till siöss, måge framför andre sökande 

till för dem anständige tienster och sysslor befordras wid dykerier och

Bilaga 1 315 

bergningswärcken samt lotswäsendet och städernes hamnar och stränder, 

jemwäl till skepsmästare och skepsclarerare, enär the sig anmäla 

och dertill skickelige finnas. 

32 § 

Om förklaring öfwer 16 § i 1748 åhrs resol. på städ. beswär. 1 

Uti 1673 års handelsordinantier 2 5 § så wäl som Kongl. Maij:ts nådige resolution 

på städernes allmänna beswär wid 1727 3 års riksdags 31 § är 

stadgat, at ridderskapet och adlen samt andre ståndspersoner och Kongl. 

Maij:tts betiente de der ingen upbörd hafwa, som wilja betiena sig af någon 

handell, måge fast de icke wilja winna burskap, få handla antingen i 

gross för sig sielfwe, eller uti compagnie med borgare, dock at the undergå 

någre emot theras handtering proportionerade onera realia, samt at 

cronomilitair och ståndspersoner få emottaga commissioner från jernwärcken, 

manufacturie och andre tillwärckningsorter, samt betiena dem 

med commissionshandel som dem derom anlita, allenast de ordinantien 

likmätigt, undergå någon onera realia, och för deras commissionshandell 

förut med magistraten, om en wiss emot deras handel swarande afgift sig 

förenat, och har Kungl. Maij:t uti 16 § af resolutionen 1748 för städerne 

i nåder förklarat, at inga andre än de, hwilcka äro i Kongl. Maij:stts och 

cronans tienst och med fullmakt försedde samt icke hafwa upbörd, äro 

berättigade till den omrörde handelsfrihet. Nu som hwad således är förklarat 

och stadgat, äfwen torde wilja draga till particulaire wärck och deras 

betieningar, förthenskull anhåller borgareståndet underdånigst om 

ytterligare nådig förklaring härutinnan, så at inge andre än af cronomilitair 

och ståndspersoner som äro i wärckelig tienst, och uppå deras tienster 

och syslor innehafwa Kongl. Maij:ts nådiga fullmakter, som eij hafwa 

upbörd, måge af den ofta omrörde friheten sig få betiena. 

33 § 

Om swenskt siöfolcks utrikes resor 

Den igenom coopvardiereglementet den 30 Martii 1748 tagne författning4 

har wäl i åtskillige mål haft önskelig wärckan; men så hafwer icke 

dess mindre mycket swenskt siöfolck å sido satt theras plikt och edh, der- 


Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 


2 Årstrycket 22 mars 1673: Kongl. Maj:ts Handels-Ordinantie hwar effter alla the som medh 

Handel och Wandel umgås, hafwa sigh at efterrätta. 

3 Årstrycket 28 augusti 1727: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå De Allmänne 

Beswär, som Städerne uti Swerige och Finland, igenom deras Fullmächtige, hafwa wid denna 


4 Årstrycket 30 mars 1748: Kongl. Maj:ts nådige Reglemente hwarefter Coopvaerdie-Skeppare 

och Skeppsfolck hafwa sig at rätta.

316 Bilaga 1 

med at de påfunnit utwägar att beständigt komma utur swensk i andra 

nationers tienst, särdeles på dett sätt at utan taga hyra på swenske skepp, 

de såsom passagerare till utrikes orter resa, och sedan de obehindrade 

härstädes ärhållit pass, samt till utrikes orter ankommit, begifwit sig i 

tienst efter behag hos fremmande nationer. Och aldenstund ändamålet 

icke kan winnas, om et sådant sielfswåld eij hämmas, synes wara nödigt, 

at thenna frihet för swenskt siöfolck, till at resa utrikes, må inskränckas 

i så måtto, at hwar och en af bemälte siöfolck, som på detta sätt will resa 

från riket, må wara skyldig, till samma resa wisa giltiga skäl och ordsaker, 

hwilcka på handelscollegii i Stockholm samt magistraternes i öfrige 

stapelstäderne bepröfwande måtte ankomma, och at derest tillstånd till 

en sådan resas anställande lemnas, wederbörande då må ställa för återkomsten 

innom wiss utsatt tid, ort och ställe, wederhäftig borgen, samt 

så framt den bortowarande icke innom samma tid sig inställer, dess löftesman 

ärlägga plikt af fyratio dahl:r silf:mt till siömansfonden, samt 

then uteblifwande, i fall han utan laga skäl blifwer borta, ett år öfwer 

then föresatte tiden komma at anses som reglementet uti 3 artic. 4 § biuder 

om dem som utomlands bortrymma, eller emot skeppares låf antaga 

tienst hos fremmande. 

34 § 

Om nederlagsfrihet på lin och hampa 

Uppå den lin och hampa, som med swenske skepp kommer från the cronan 

Rysland tillhörige orter wid Öster-siön, är wäl swenske undersåtare 

förundt nederlagsfrihet på år och dag; men som thenne wahra, äfwen på 

andre östersiöiske orter finnes at tilgå, och det derjemte märckeligen 

kunde lätta och uphielpa den swenska handlen och siöfarten på sidstbemälte 

orter i anseende till nödige retourwaror samt beqwämlighet för 

the mindre swenske fartygen, hwilcka gemenligen till den östersiöiske 

seglation brukas, at ärhålla last, förthenskull anhålles underdånigst, at 

nederlagsfriheten af år och dag hädanefter må lemnas på lin och hampa 

ifrån alla östersiöiske orter utan åtskillnad, som uti swenske fartyg, samt 

för swenske undersåtares räkning uti riket införas. 

35 § 

Om rudimateriers exportation emot F-dels procent 

Den giorde författning at emot F-dels procent recognition få låta inkomma 

rudimaterier och wissa waror, bidrager ganska mycket dertill, at 

uppå slike waror finnes tillräckelig tillgång, men som nog ofta händer, at 

handlande i förmodan at finna afsättning innom riket, införskrifwa sådane 

omförmälte waror till större myckenhet, än utgången sedermera utwisar 

hafwa warit nödig, då de handlande således äro dermed förlägne,

Bilaga 1 317 

och antingen på flera års tid, icke få försälja, hwad de af förmälte waror 

låtit inkomma, eller ock med skada och förlust i anseende till inköpsprisen, 

samt hafde omkostningar, blifwa ordsakade dem samma at föryttra, 

hwilka begge nog beswärande omständigheter, som de samma icke annat 

kunna, än afhålla de handlande ifrån sådane äfwentyrliga handelsspeculationer, 

så torde de ock i längden förordsaka, eij mindre för 

allmänheten, än för dem i synnerhet, som slike rudimaterier och waror 

betarfwa, den olägenhet, at otillräckelig tillgång wid trängande och infallande 

tillfällen derå finnes. Fördenskull anhålles underdånigst, at till 

undwikande af förr omrörde äfwentyr och skada för de handlande, samt 

på det införslen af förbemälte waror i möijeligaste måtto må befordras 

och tillgången derå inom riket wara och blifwa så mycket säkrare, Kongl. 

Maij:tt nådigast täcktes förklara, at för alla sådane waror utan åtskilnad, 

för hwilcka wid inkommandet F-dels procent recognition betalas, ingen 

tullafgift eller andra umgälder, utan allenast F-dels procent recognition 

må ärläggas, enär de handlande finna sig föranlåtne och nödsakade 

samma waror, eller någon del deraf, åter utur riket at låta exportera. 

36 § 

Om fiskehandlen i skärgården 

Emedan det privilegierade fiskeriecompagniet, i stället för at med egne 

fartyg fiska såsom theras privilegier innehålla, igenom theras fullmäktige 

och betiente låta upphandla eller emot warurbyten större delen af den 

fisk som i skärgården af fiskarne fångas, och then samma till Stockholm 

afföra, hwarigenom städernes och landets inwånare, som tillförene från 

Götheborg, Uddevalla och Marstrand samt flere orter kunnat få thesse 

nödige fiskwaror, eij allena till egen hushåld, utan riket thermed förse 

både landsorterne och upstäderne, betagas alle wanlige tillfällen att kunna 

bekomma fisken, hwarförutan bemälte compagnies fullmäcktige låta 

fournera hela skärgården med allehanda waror af salt, spanmål, lin och 

hampa samt allehanda andra köpmannawaror, städerne till största skada 

och intrång; ty anhålles i underdånighet, at alt sådant emot lag och förordningar 

samt all billighet stridande missbruk, måtte med tilbörlig alfwarsamhet 

rättas och förekommas, på thett undersåtarne therigenom 

icke längre må blifwa lidande, och at fiskeriecompagniet således måtte 

hållas innom then ordning, som för then samma utstakad är. 

37 § 

Om manufacturcontoirets förmånsrätt 

Det torde wara wäl bekant, at handlande äro benägne, wid omträngande 

tillfällen bispringa fabriqueidkarne med förlag, men uti sådan wälmening 

möter them et nog betydande hinder, nemligen då någon fabri-

318 Bilaga 1 

queidkare, som tillika äger understöd af manufacturfonden, antingen å 

betingad tid at betala, wisar motwilja och tröghet, eller blifwer oförmögen, 

påstår riksens höglofliga ständers manufacturcontoir förmånsrätten, 

i anseende hwartill handlande eller borgerskapet gemenligen 

förlora sin betalning, och så framt eij billig ändring och rättelse härutinnan 

sker, torde finna at olägenheten jemwäl för fabriquesidkarne blifwer 

kändbar, då enhwar nödsakas söka undgå at förtro fabriqueurerne 

pennngar eller waror, besynnerligen som utom manufacturcontoiret 

icke någon kundskap kan ärhållas hwilcken fabriqueur äger publique 

försträkning. Om nu detta ansees såsom grundat hinder för borgerskapet 

at efter åstundan wisa sin goda böijelse till fabriquernes tienst, så giör 

man sig det underdåniga hopp, at then författning må skie, det manufacturcontoiret 

icke må äga någon annan rätt, än allmänna lagen uti 17 cap. 

16 § handelsbalcken utsätter, så wida thess fordran eij är genom inteckning 

bewarad. 

38 § 

Om nya accijsinrättningen 

Kongl. Maijt:s nådigste förordning, angående accijsens upbärande, för 

all i städerne ankommande spanmål, ligger borgerskapet så mycket 

mera till last, som hwar ock en säljare genast får hwad han i tull utgifwit 

tillbaka, finnandes städerne sig nu mera 3 a 4 resor högre beswärade än 

när accijs och bakugnspenningar efter förra wanligheten utginge, och 

ehuruwäl någon del wid större partiers försäljande återställes, så will 

dock sådant litet förslå, emot then myckenhet som i städerna dels förtäras, 

dels och genom minuthandel afsättias måste, hwarwid accijsen aldrig 

fås tillbaka, kan ock genom prisets uphöijande, så mycket mindre ärsättias, 

som bemälte wara i öfrigit är underkastat minskning, så wäl genom 

ohyra som medelst hoptorckning wid långsamt liggande; förthenskull 

och som thenne nya inrättning hwarcken äger grund uti förra förordningar 

eller för1 wedertagit bruk, utan förorsakar twärt om en ganska 

stor olikhet samtelige rikets undersåtare emellan, tryckande i synnerhet 

städernes inwånare jemte the mindre förmögne af allmogen samt andre 

nödlidande på thet swåraste, altså och wid så beskaffade omständigheter 

anhålles i underdånighet, at merbemälte spannmålsaccijs aldeles uphöra 

och acciswärcket på thess gamla fot ställas måtte; förmodande städerne 

at förenämde endast på prof antagne ändring, them så mycket mindre till 

ständigt bibehållande påtwingas lärer, som städernes handel dermed undertryckes 

och landthandel dermed befordras emot flere Kongl. Maij:stts 

1 Läs: förr.

Bilaga 1 319 

utfärdade allernådigste resolutioner uppå städernes urgamla privilegier, 

fri och rättigheter. 

39 § 

Om tillsyningsbetiente i Bärgslagen 

Befinnes utaf bergsstädernes privilegier, at theras rätta och egenteliga 

närings grund består uti förlags- och annor handell, hwarföre ock Hans 

Kongl. Maij:stt tid efter annan låtit utfärda åtskillige nådige förordningar 

emot then landthandel, som uti sochnarne, till städernes undergång 

kunde öfwas, men som nu i flere år, det oaktad all möda och kostnad har 

warit förgäfwes, en sådan städerne ruinerande landthandel at afböja, i 

synnerhet som det enligit kongl. förordningen af år 1742 warit bergsstäderne 

förbudit, hafwa sina betienter ständigt i bergslagerne, hwarigenom 

upsikten således blifwit städerne betagen, och landthandlare en 

öppen wäg lämnat, at wid sådane och andre tillfällen sin landthandel 

drifwa, hwilcken warit så mycket förderfweligare, som then mästa delen 

kunnat bestå af lurendrägeriewaror och tobbak hwilcket i synnerhet wid 

gräntsesocknar af Norje kunnat införskaffas, och således till et mer än 

ansenligit mindre pris, emot städerne försäljas, som wetat allmogen thesse 

landthandlare widmakthålla, och af them sig betiena; altså anhåller 

städerne i Westmanland och Dahlarne i underdånighet, det Kongl. 

Maij:tt som altid wist nådig nit och öm omsorg om städernes upkomst 

och åtniutande af theras privilegier, täcktes tillåta them, såsom then 

enda öfwerlefwa till theras uphielpande, at uti them anslagne socknar, 

hålla sine betienter och nödige waror uti Bergslagen, at bewaka det 

landthandlare eij måga uphandla och borttaga det som förlagsmannen 

efter lag bör tillkomma. 

40 § 

Om markgångstaxor i bergsstäderne 

Andrager bergsstäderne at ehuru Hans Kongl. Maij:ts förordnings 3 §, 

om förlag wid bergs och brukshandtering af år 1748, 1 stadgar och biuder, 

det grunden till markgången i anseende till förläggarnes waror, bör tagas 

af det pris, hwartill sådane waror wid utborgningstiden blifwit af nästa 

köpstads borgare emot andra penningar försålde, jemte tillagd för lön 

och tull emellan staden och nederlagsplatsen, hafwa dock wederbörande 

bergmästare therwid widare arbitrerat och utsatt therå et så ganska ringa 

pris, at borgerskapet som gifwit sådane försträckte waror på förlag, ansenligen 

förlorat, emot thett the, therföre i staden kunnat för contante 

1 Årstrycket 24 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådiga förordning om förlag wid Bergs- och 

Bruks-handtering.

320 Bilaga 1 

penningar utsälja, anhållandes således bergsstäderne, det hädanefter 

magistraterne, uti the bergslagerne närmat belägne kiöpstäder, må thenne 

markgångstaxa månatligen, efter giällande contant betalning upsättia, 

och bergmästaren tillsända, utan at then sednare må therutinnan 

någon ändring giöra, hwilcket tyks wara äfwen så billigt, som at bergmästaren 

och sexmännen sätta markgång på jernet, och dessutan eij mer 

än skäligt det hwarcken en bergsman eller eller någon annan, bör begära 

ringare pris på försträkte waror, än the emot contant betalning utsäljas. 

41 § 

Om confiscationer af öfwersmide 

Öfwer 4 § af Hans Kongl. Maij:ts nådigste förordning om öfwersmidets 

hämmande af år 17471 hwarrest befalles, at thet öfwersmidde järnet, bör 

wara confiscation underkastat, eller then det tillwärcka låtit, böte järnets 

wärde, anhåller bergsstäderne om aldra nådigst förklaring, om icke thesse 

böter wid öfwersmidets befinnande af bergsmanshammaren, kunde 

igenom bergsbetieningen, af öfwersmidaren directe utsökas, och järnet, 

utan at blifwa confiscabelt, räknas på nästa års smide, enär thet först blifwer 

uptäkt och anhållit uti någon förläggares eller kiöpares händer, hälst 

det synes nog hårt, at then som järn på god tro inköpt och utan underrättelse 

om öfwersmidet, skall mista järnet och sitt återsöka af bergsmännen, 

hos hwilcka, som oftast ingen återbetalning är at tillgå, och det 

förläggande borgerskapet, sedan det gådt igenom flera händer, således 

utan brått gåmiste om sin egendomb, hwarigenom på slutet, häradsmännerne 

i brist af et så äfwentyrligit förlag, måste lemna sine heman öde. 

42 § 

Om rättegången emot gäldbundne bergsmän 

Förmodar bergsstäderne, redan nog wara å daga lagdt, then ansenliga 

förlust af crediten, som sig till landets känbara skada timmat therigenom, 

at then allmänna processen och förordningar kunna, i synnerhet 

wid executionsmål, ledas af tröga skuldenärer till en obillig tids utdrägt 

af betalningen för sine borgenärer. Och som bergsstäderne således med 

så mycket större fog kunna till nådig ändring underställa, det förfarande 

som härtill warit öfligit med the i gäld fördiupade bergsmän och theras 

fasta egendomar, hwarom nu sidst Kongl. Maij:ts nådige förordning om 

förlag wid bärgs och bruks handtering af år 1742 stadgar, at enär en förläggare 

befunnit, at förlagtagaren är wårdslös, skall han wid bergstinget 

sådant tillkännagifwa, då bärgstingsrätten kan först lämna honom 1 à 2 

1 Årstrycket 10 september 1747: Kongl. Maj:ts nådiga förordning angånde Öfwersmidets hämmande.

Bilaga 1 321 

profår, hwilcka sedan the äro förflutne, förläggarne å nyo måste instämma 

saken till bärgstingsrätten, och efter widare bewist wårdslöshet, kan 

få bemälte förlagtagare therstädes thess besittningsrätt förlustig förklarad, 

hwarmed förläggaren tå, åter måste wända sig till högloflige kongl. 

bergscollegium, och som oftast händer widare låta nöija sig, sedan saken 

therstädes hela året legat oafgiord, at förlagtagaren åter niuter 2:ne profår, 

då förläggaren sedan denna tiden är förbi gången, å nyo måste uti 

högloflige kongl. collegio ansökning giöra, och efter sednare utdragen 

tid, enteligen få egendomen, om then annars långt understiger giäldsumman, 

till auction, hwarwid åter, först laga tid förbehålles bergsmansståndet, 

och sedan efter så många omwägar får enteligen, till någon annan 

kiöpman utom ståndet utbiudas. Härigenom är ju öfwertygeligit, at then 

som så olyckelig blifwer creditor hos någon bärgsman, han måste wara 

ruinerad, ty sedan en sådan borgenär först nödgas å ganska lång tid liqvidera 

och söka sin fordran domfäst, samt åter upskatta bergsmannens 

egendomb, och befunnit sig knapt äga tillgång för halfwa fordran, ja, ofta 

näppeligen fierdedelen, nödgas han i 6, 7 à 8 år, se sig under mycken bekostnad 

och ständig lagsökning eij kunna få till sin betalning anwända så 

stor tillgång som finnes, utan se sin skuldenär flere år nu blifwa bibehållen 

wid egendomen, då hwar ock en rätteligen kan sig föreställa, at gäldenären 

eij annat giör, än förderfwar skog och egendomb, at förläggaren 

på slutet knapt får sin åtwungne kostnad, mindre fordran betalt. Men 

sielf måste förläggaren, för samma penningar och waror undergå prompt 

execution. Altså anhåller bergsstäderne i underdånighet, det kongl. 

bergscollegium eij får lemna någre profår eller giöra något hinder för 

borgenärerne, enär skulden öfwerstiger egendomens wärde, utan wid så 

fatta omständigheter prompt förhielpa the fordrande till sin betalning, 

samt at bärgmästarena må utfärda befallning till egendomens upskattning 

och wärdering, så snart stämning utgifwes angående deposition. 

43 § 

Om bergsliqvidationsmäns arfwode 

Om bergsliqvidationsmäns arfwode stadgar wäl 6 § uti 1748 års kongl. 

förordning, 1 om förlag wid bergs och bruks handtering, at bärgmästarena 

och bergstingsrätterne skola tillse at liqvidationsmännen eij sättia för 

högt arfwode på sine förrättningar, men som oftast händer, at theräst 

ingen utsat taxa finnes, både disputer och ofta allmogens och andras betryck 

och oskäliga utgift förefalla. Altså underställes underdånigst, om 

icke bergsfogdarnes eller andre liquidatorers arfwode wid slike och executionsmål, 

må förblifwa jemte bergsnämndemännens, wid thett samma, 

1 Årstrycket 24 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige förordning om Förlag wid Bergs och Brukshandtering.

322 Bilaga 1 

som Kongl. Maijts nådigste förordning af den 23 Maii 1733 1 stadgar för 

häradsfogden ock nämndemän, samt at en wiss tid må blifwa determinerad, 

innom hwilcken klander af bärgsmännen må giöras på liqvidationerne, 

eller i annor händelse det utsatte förlagspriset stå fast. 

44 § 

Om lapparnes handel på Norige 

Så länge borgerskapet i Wästerbåttniska städerne lemnades frihet, at på 

ombytesplatserne i Lappmarcken aflåta brenwin till sine handelslappar, 

betogs bemälte lapar anledning att resa till Norje, och therstädes förse 

sig med allehanda tärande och nötande waror, särdeles som lappallmogen, 

snart för alt thett af borgerskapet i början af ombytstiderne ärhållne 

specie mynt, bestående mäst i riksdahlrar och caroliner, samt litet af sexöre 

s:mts stycken, tillhandlade sig hwad then samma hade ärforderligit, 

men sedan borgerskapet, igenom kongl. brefwen af åren 1740 och 1741 

blef förment, at få upföra något bränwin, såsom hinderligit för presterskapet, 

at på the tider kunna underwisa lapparne i theras christendomskundskap, 

har det blifwit bewisligit, eij allenast at under sådane 

ombytestider, som allenast någre dagar och högst en wecka påstår, för 

presterskapet hwarutinnan icke särdeles warit at uträtta, emedan lapparne 

tå skola begrafwa sine, i flere månader i fiellmarcken bisatte döde, 

låta döpa sina barn, gifta sig, utföra sine twistemål emot hwarandra wid 

the tå äfwen hållande häradsting, betal sina utskylder till cronan och presterskapet 

och hafwa sitt ombyte i handell och wandell med borgerskapet, 

samt till thett samma betala sin skuld, och således wäl nog med detta 

alt på en så korter til äro sysslosatte, utan ock att lapparne icke felts 

brenwijn, eftersom the med thet så medelst ärhålna speciemyntet och nu 

i senare åren tillika med the finare skinwaror, öfwerrest till Norige, och 

under thett the thärstädes tillhandlat sig thett å tehnna sidan förbudne 

bränwinet, anwändt the öfrige penningar till andre warors inkiöp, hwarpå 

tillika med bränwinet å then orten gifwes mycket lindrigt pris, som allmänt 

ärt bekant. Hwarförutan och thenna tilfällighet förordsaket, at 

lapparne börja hålla sig till norska sidan och öfwergifwa sina hemwisten 

å thenna. Och aldenstund thet således af lapparne utförde speciemyntet 

skadar thet allmänna, men i synnerhet städerne så therutinnan, som ock 

uti saknaden, af the waror lapparne utföra till Norge, samt afsättningen 

på dett gods, bestående af silfwer, koppar, mässing, klädewallmar, hårtz, 

tobak, salt och miöl, som borgerskapet till Lappmarken upföra, och 

dräcktigare war för än lapparne kommo at söka Norje, besynnerligen af 

kläde och tobak; ty anhålles underdånigst, att borgerskapet i wästerbott- 

1 Årstrycket 23 maj 1733: Kongl. Maj:ts Förordning och Taxa, hwarefter alla Öfwer- och Under- 

Rätter samt Executorer hafwa sig uti underdånighet at rätta.

Bilaga 1 323 

niska städerne kunde lemnas frihet, at åtminstone en dag, efter thet ombytet 

eller marcknaden är förbi och aflyst, få sälja till lapparne 

ärforderligit bränwin, hälst then tå mera är resefärdig ifrån ombytesorten, 

och therföre icke kan anses för hinder i presterskapets förberörde 

upsåt, förr än lapparne äro betänkte på återfärden. Underkastandes borgerskapet 

sig giärna den plikt, som blifwer åsatt, om thett thess förinnan 

skulle något bränwin till lapparne aflåta. 

45 § 

Om andre tulls ärläggande i bergsstäderne 

Aldenstund Kongl. Maij:stts nådiga resolution uppå städernes allmänna 

beswär under then 3 Februarii 17481 och 41 § tydeligen förmår, at så 

framt bergsstäderne wilja ungå2 det giorde förslaget med spannemålens 

och andra warors förwarande under publique lås och nyckel samt tu öre 

kopparmynts recognitionsafgift på tunnan, hwilcka af bergsstäderne och 

brukspatronernes factorer förskrifwas och emottagas ifrån Stockholm 

samt på nederlag upläggas, at sedan utan tullafgift gå fritt igenom 

bergstullarne, förthenskull förklara bergsstäderne och brukspatronernes 

factorer sig härmedelst nögde at ärlägga tu öre k:mts recognitionsafgift 

på tunnan för then spannemål och waror, som ifrån Stockholm till 

bergsstäderne förskrifwas, emottagas och wärkeligen på nederlag blifwa 

uplagde, och till bergslagerne fritt och utan någon widare tulls ärläggande 

wid bergstullarne får upsändas, utan afseende på längre eller kortare 

nederlagstid, enär tull med första anländningsorten ifrån Stockholm en 

gång är betalt, dock at för thet som på nederlag icke uplägges, eij med 

någon recognitionsafgift betungas må. Giörandes borgareståndet i underdånighet 

sig så mycket mer försäkrade, om Kongl. Maijt:s nådigste 

bifall härutinnan, på föreskrefne sätt, som Kongl. Maij:tt uti högståberopade 

resolution då bergsstäderne sig härom yttradt, detsamma i nåder 

welat fastställa. 

Men i den händelsen at detta skullesynas giöra större kostnad på en ny 

betiening, än afgiften torde bidraga, anhålles i underdånighet om dubbel 

nederlagstid till 2 månader om winter och sommar och 4 månader om 

höst och wåhr, emedan Stockholms handlande niuta i Westerås för sitt 

marcknadsgods nederlag på mycket längre tid. 

46 § 

Att tull för sill må betalas efter wanligheten och eij efter wärde 

1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmännne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäktige hafwa wid 

thenna Riksdagen i underdånighet andragit. 

2 Läs: undgå.

324 Bilaga 1 

Igenom skrifwelse den 22 Junii 1747 hafwa Kongl. Maj:ts och riksens 

cammar och commercecollegier befalt, att all sill som icke är nämbd i 

tulltaxan, skulle efter wärdet aftullas, hwarigenom skedt, at tullbetieningen 

upburit för glascon, strahl och skånsk sill efter wärde, men som 

kongl. resolutionen af d. 1 Octob. 1685 och kongl. cammarcollegii resolution 

d. 22 Janu.1702 uttryckeligen förmå, at lika tull skall betalas för 

skånsk sill, som för flamsk, hwarföre ock en tunna strahlsill i proportion 

derefter betalt, fördenskull och emedan ingen bör af egen myndighet 

häfwa så tydelig lag, och det äfwen är obilligt, at uträkna tullen efter det 

wärde wahran får, då hon går genom flere händer, af försslar, frackter, 

tull och handelsavance, ty anhålles at denna pålaga, hwartill hwarcken är 

Kongl. Maij:ts befallning eller riksens högloflige ständers bewillning, må 

uphöra, och wederbörande som dertill styrkt, så laga at hwad som emot 

kongl. resolutionen är tagit, må återställas, och hädanefter tullen enligit 

förre wanligheten betalas. 

47 § 

Om accijsen för städernes utsäde 

Som uti acciissförordningen icke är i akt tagit, at den spanmål, hwarmed 

städernes åkrar besås, redan ärlagdt accis, ty lärer Kongl. Maij:tt i nåder 

pröfwa billigt, at accisen bör restitueras, för så mycket som årligen blifwer 

utsått, emedan städerne eij mera än som andre böra betungas med 

dubbel accisafgift uti en och samma hand. 

48 § 

Om intrång wid marcknader 

Uti marcknaderne befinnes at af borgerskapet, åtskillige nyttia den handel, 

som de i hemorten eij äga rätt eller låf till, och at wissa personer som 

utan tillstånd företagit sig giöra lack och annat, besöka marknaderne 

dermed, handlande borgerskapet till intrång, förthenskull anhålles i underdånighet, 

att alla de som resa på marcknaderne att giöra försälgning, 

måge påläggas att wara försedde med behörige bewis, på hwad sätt de 

blifwit eller äro berättigade till borgerlig näring och marcknadernes nyttiande. 

49 § 

Om skepsclarerare 

Den år 1748 under den 11 Martii utkomne skepsclarerareordningen, 1 befinner 

sig icke uti alla delar lämpelig till alla städerne uti riket såsom then 

eljest för Stockholm är ansedd tiänlig, och som förthenskull för öfrige 

1 Årstrycket 11 mars 1748: Kongl. Maj:ts nådiga förordning för Skeppsclarerare.

Bilaga 1 325 

städernes rederier, handlande och siöfarande i synnerhet är nödwändigt, 

at för betieningen af skepsclarerare hwaräst the finnas nödige och antagas, 

the sielfwe i hwar ock en stad måge äga rätt och frihet, att med 

skepsclarerarne öfwerenskomma om thett arfwode, som för en slik betiening 

them kan tilläggas, samt at rederierne och handlande, som dessutan 

äro nog beswärade, ingalunda må förwägras at sielfwe för sig och 

swenska skepp clarera, när så åstundas och skepsclarerarnes tienst eij 

behöfwes. Så anhålla öfrige städerne utom Stockholm, at en sådan frihet 

them skäligen måtte tillägnas, hälst thetta ährende rederierne och handlande 

endast rörer och thenne underdånige ansökning eljest med billigheten 

instämmer. 

50 § 

Om lotspenningarne och inrätningen 

Likmätigt kongl. brefwet d. 18 Junii 1740 och kongl. förordningen om 

lotswärcket, är wäl den bewiljade förhögningen af lotspenningarne worden 

anslagen till kongl. ammiralitetsinqvarteringscassan, men emedan 

lotsinrättningen och betiäningen finnes uti slätt tilstånd, samt oumgängeligen 

till siöfartens befordran och behörige säkerhet, behöfwer god förrättning 

och förökning, och att de som derwid antagas och tiäna, måtte 

wara därtill nog tilförlåteligen förfarne och skickelige, för den wickt och 

angelägenhet skull som denna betiening widhänger, i anseende hwaruppå 

inrättningen och tilökningen ankannerligen är skedd och antagen, 

ty är borgareståndets underdånigste ansökning, at rätta ändamålet härutinnan 

på det alldranogaste måtte ofördröijeligen i akt tagas, så att lotsinrättningen 

i alle orter wäl föreses med tillräckelig och nog säker 

betiening för handlen och siöfarten, och at förhögningen af lotspenningåren, 

till slik betienings föfkning, belöning och upmuntran såsom rätta 

ändamålet, måtte användas, om then widare skall äga bestånd. 

51 § 

Om afgiften för bref som utrikes föres 

Sedan Kongl. Maij:tt genom nådig resolution d. 15 Maii innewarande år 

förklarat, at eij något jus detractus i Engeland fordras af swenske undersåtares 

stärbhus, då arfingarne äro swenske och förthenskull i nåder 

tilllåtit engelske undersåtare, at från Swerige utan afgift efter lagen och 

städernes privilegier, afföra thett arf som them här tillfallit, har borgareståndet 

icke kunnat undgå, at till bibehållande af städernes rätt i anseende 

till lagen och deras privilegier, theröfwer anföra underdånige beswär. 

Och som engelska lagen och parlamentsacterne nogsamt wisa, at en 

fremmande i Engeland adrig kan få äga någon fastighet, så framt han 

icke med dryg kostnad söker och ärhåller naturalization, då dess arf-

326 Bilaga 1 

wingar ändock intet få tillträde och besättia samma fastighet med mindre 

the äfwen wara naturaliserade, jembwäl at fremmande hwad lösören 

angår icke annorledes än genom förwandling uti engelska handelswaror, 

emot högre afgift på tullen än inhämska, them får utföra, thermot Sweriges 

lag hwarcken betager utrikes arfwingar, ifrån the orter hwaräst 

swänska män arf niuta, at här ärfwa enär the sig anmäla innom then i lagen 

föreskrefne tiden, eller at utföra samma arf emot 3:diepenningar, såsom 

handelsordinatien 1617, 19 § förmår. Så emedan emellan bägge 

riken icke lärer finnas wara slutet, at någonthera höge delars undersåtare 

böra wara för the inom hwarthera rikets lagar stadgade afgifter frie, 

såsom elljest emällan Swerige och Hannover är belefwat. Ty anhåller 

borgareståndet, i underdånighet, at i förmågo af kongl. försäkringen 

samt regeringsformens 1 51 § och jemlikt hwarje stads enskylte privilegier, 

kraftigast warder bibehåldne åtniutande af afgiften för det arf som 

går från städerne till sådane utrikes orter, med hwilkas öfwerhet eij annorlunda 

öfwerenskommit och slutet är. 

52 § 

Om boskapspenningar 

Sedan hos kongl. cammarrevisionen år 1732 för wissa orter kommit under 

anmärkning om boskapspenningarne, at the icke blifwit cronan beräknade, 

och därifrån år 1741 underdånig föreställning inkommit, det 

sådane boskapspenningar, hwaraf cronan till samma tid skall hafwa warit 

i mistning, ifrån år 1738 då de påtalte blifwit, måtte utbetalas, har 

Kongl. Maij:tt i nådigt swar d. 17 Nov. 1742 till kongl. cammarrevisionen, 

hwilcket dock eij förrän i October månad nästledne år skall wara communicerat, 

faststält thenna underställning i förmågo hwaraf wisse städer, 

som i anledning af privilegier innehaft afgiften, then ock altid till löningsstaten 

warit anslagen, blefwit betagne åtniutandet af en sådan förmån 

och rättighet. Men som slike boskapspenningar, efter privilegierne, under 

framfarne glorwyrdigste konungars regementstid, kommit städerne 

till godo, såsom cronans räkenskaper skola utwisa, thet ock intet tillfälle 

warit at blifwa hörd, då underställningen skedde, så anhåller samma städer 

underdånigt, at hädanefter såsom tilförne allernådigst warda bibehåldne 

wid åtniutandet af thenne omförmälte rättighet. 

53 § 

Om uphandlingsauctioner och förbud 

Huru uphandlingar af allehanda förnödenheter för cronans behof, böra 

wärckställas, och jemwäl hwad som jemwäl hwad som bör tagas i akt, 


Bilaga 1 327 

innan något förbud utfärdas på warors afförande från en till annan ort 

innom riket, thett utwise Kongl. Maij:sts nådige resolutioner på städernes 

underdånige allmänne beswär 1723 1 § 36, 1739 2 § 2 och 1748 3 § 3. 

Icke desto mindre är befunnit, att alt hwad således stadgat och befalt 

blifwit i högsta måtton är utur akt låtit och å sidos satt, emedan uphandlingar 

skedt efter gådtfinnande, utan at dett föreskrefne sättet är fölgdt 

ehuru omständigheterne nu mera fast annorlunda och till cronans större 

säkerhet och nyutta, ei så kunnat föranlåta, och hwad förbuden angår 

wisse orters befälhafware, utan någon förspord misswäxt, mindre at wederbörande 

förut hörde blifwit, förbudit städernes borgerskap at afföra 

then spannemålen och de victualier, som the af landets inwånare sig tilllöst, 

hwilke förbud så mycket mera skadat städerne, som the eij skedt 

förän borgerskapet warit i begrep med afförslen, och icke blifwit åter uphäfne 

innan långt in på sommaren eller att borgerskapet måste begifwa 

sig till thett pris, som slike swåre hinder föranlåta. Och aldenstund städernes 

borgerskap genom sådant förfarande blifwa aldeles utur stånd 

satte, at förse sig med förråd af hwad som ärfordras kan, samt eljest alt 

för swårligen skadas i sin näring och wälfärd; förthenskull i anseende 

thertill att cronan jembwäl genom ordentelige uphandlingsauctioner till 

kongl. ammiralitetets, fästningars och flere publique wärcks behof hädanefter 

såsom genom högstbemälte kongl. resolutioner är förordnadt, 

kan hafwa större säkerhet och förmån, emedan minste priset therigenom 

ofelbarligen winnes, och at merbemälte förbud icke annorlunda än olagligen 

och högst skadeligen kunna anses, anhålles i underdånighet, dett 

alle wederbörande alfwarsamt och strängeligen måge antydas, at till alla 

delar fullkomligen efterlefwa alle högståberopade kongl. resolutioner, 

wid answar tillgiörande. 

54 § 

Om legohjon 

Då nu mera så wida kommit, att uppenbarligen öfwas altför stor olydnad 

och sielfswåld emot lagen och kongl. förordningarne, af tienstehjon och 

gement folck, som utom besynnerlig alfwarsamhet eij står att rätta, eftersom 

allmänt är bekant eij allenast huru lättingar och lösdrifware, dels 

under tiggeri och kringstrykande, och dels under förswar af reserv och 

wargärningskarlar samt hwarjehanda flere titlar, jemwäl och såsom in- 



Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter. 

2 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna 

Riks Dagen i underdånighet andragit. 


Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 


328 Bilaga 1 

hyseshjon, söka undangå årstienst, utan ock huru legohjon på alle orter 

tillfoga landets inwånare mycken olägenhet, både med otidigt städslande 

på flere ställen, såsom ock med städselpenningars och löns stegring 

och flere olagligheter, så hemställer borgareståndet underdånigst till nådigt 

bepröfwande, hwad utwägar wid sådant förewettande kunna nödige 

wara,att wid handen taga till att förekomma dylikt högstskadeligit 

sielfswåld. Men i öfrigit medan tillika såwäl den under sidste riksdag 

tienstehjon, som begifwa sig från landet in uti städerne, till laga tienst, 

ålagde dryga afgiften, såsom ock den efter riksdagen påbudne lazarettafgiften, 

medförer mycken olägenhet både för tienstefolcket och hushållaren, 

ei till förtigande hwad skada både handell och siöfart samt 

fiskerierne och jemwäl enrolleringen thermedelst händer, såsom ock att 

tienstefolcket icke sällan åter begifwa sig på landet, samt att ock landsbygden 

med tienstehjon från städerne blir försedd, och tillika att desse 

dryge afgifter äfwen föranlåta tienstefolcket till ostadighet och stegring 

af städsel och lön med flere äfwentyrlige påfölgder. 

Som thesse i alle forne tider aldeles owanlige pålagor föranlåta, anhåller 

borgareståndet underdånigst, thett måtte åfwannämbde afgifter aldeles 

afskafas. 

55 § 

Om skogsbristen i Skåne och flere skogslöse orter 

Den stora dyrhet på wed och trämaterialier som uti Skåne samt flere 

skogslöse orter år från år kännes, upenbarar tillika större brist på tillgång 

af samma waror, och hotar icke allenast städerne utan jemwäl slättbygden 

med en ännu odrägeligare saknad i framtiden till obotelig skada 

och undergång, i anseende hwartill städerne därstädes underdånigst anhålla, 

at tidigae och eftertryckelige hjelpemedel samt deras handhafwande 

och wärckställighet uti denna högst angelägna och landets conservation 

rörande sak, må utsedde warda. Det är wäl bekant, at många hälsosamma 

förordningnar tid efter annan utkomne, påsyftar denna för ögonen 

sig wisande olyckans förekommande, och om wärckställigheter 

swarat emot stadgarne, hade aldrig någon saknad på fruktbärande skogar 

eller brist på wed kunnat befaras, så wida dubbel ärsättning igenom 

återplanteringar och wård, emot utskrifnignars åtniutande, befalles och 

påbiudes; men som den bråtslige eij känner lagens kraft då han icke sökt 

warder, så förmår eij eller domaren giöra sitt ämbete då lagsökning felar. 

Ibland de botemedel som tros kunna frälsa städer och landsbygden 

samt åter uphielpa en nog förfallen skogshushåldning, föreslås i underdånighet, 

att ansenligen skulle bidraga om wederbörande wid hårdt 

answar blifwa tillhåldne, så wäl på allmänningar, som en hwars stads, 

byes-gårds eller hemmans enskylte ägor, hwarest tilförande skog warit

Bilaga 1 329 

och följakteligen tienlig marck finnes, med flit genom wård och stängsell 

idka och drifwa skogswäxten, samt under strängare tillsyn än hittils 

skedt, efterlefwa förordningarne om stengärdens läggande kring åkrar, 

ängar och hagar samt dikens och jordwallars upkastande hwarest ingen 

sten finnas, på det den thär så kallade fårskogen, bestående af ahl, biörck, 

asp, ask, alm och pil med mera, som i Skåne ganska gärna och på flästa 

ställena frodigt wäxa will, eij må i späda wäxten årligen afhuggas och 

till giärdesgårdars täppande, som beklageligen nu skier anwändas, oansed 

sådan skog till gärdesgårdar alldeles odugelig befinnes, hälst ingen 

neka kan, at den på ett eller högst tu år aldeles i giärdesgårdarne förrutnar, 

giör dylika täppen osäker, exponerar åkrar och ängar för ohägn och 

tillskyndar åkermannen otrolig onödig möda årligen genom en myckenhet 

dagswärcken, tidspillan och wagnredskaps nötande, hwaremot stengårdar 

för alla tider hafwa bestånd, och jordwallar, utan skogens förderf 

och landets olycka, kunna hjelpas och underhållas. Den som känner landet, 

lärer säkert kunna intyga, at till gärdesgårdar täppen anwändes årligen 

öfwer en million lass af skog, så wäl hela ekar och böker i 

gärdesgårdsstoden är otilfinnandes, samt att städers och hela slättbygdens 

wedbrand af et sådant qwantum rikeligen och emot drägelig betalning 

kunde fourneras, och nu dryg del för efterkommanderne besparas, 

om allenast sten och jord årligen brukades till hägnaden, och den försummelige 

lagsöktes och pliktfältes. I samma afseende hemställes i underdånighet, 

om icke alle wärck, såsom tegel och kalkbruk, samt 

saltpettersiuderier med flere, i Skåne så wida de widare skole få äga bestånd, 

oemotsäijeligen måtte förbiudas, at wärckställa sine tillwärkningar 

af torf eller stenkåhl, men ingalunda thertill nyttia then angelägna 

skogen. 

56 § Om strömmingsfiske 

Beswära sig wästernorrländske städerne theröfwer, att icke allenast 

then, wid siökanten boende allmogen, utan ock en stor del theraf, 

hwillcka bo flere mihl upp i landet, och hwars ägor sig eij sträcka till hafsstranden, 

till jordebrukets största skada, idka et ouphörligit strömmingsfiske; 

tagandes sig förr at med then till stor ymnoghet fådde och saltade 

strömmingen icke allenast fara omkring landt hela hösten och winteren 

och then samma försälja, utan ock at thermed besöka the städerne förunte 

bytes och marcknadsplatserne, dit the sig förr än andrea skynda, 

hwartill kommer at thessas tilwärckning hwarcken är underkastad packning 

eller annan tillsyn, hwarigenom ändamålet af Kongl. Maij:sts nådigste 

förordningar, angående fiskeriwarors rätta skiötsell, eij winnas kan; 

förthenskull och som thetta til thett fiskande borgerskapets märkeliga 

och otroliga förfördelande skier, är städernes underdåniga ansökning at

330 Bilaga 1 

1:mo inge andre af allmogen måga få idka strömmingsfisket, än the 

hwars ägor sträcka sig till hafsiökanterne och äro therföre skattlagde, 

och således efter lag till thetta fiskes idkande berättigade och 2:do att 

thesse må blifwa förbiudne med strömmingen fara omkring landet samt 

bytes och marknadsplatsarne 1 thermed besöka och i thett stället wara 

skyldige at i närmaste kiöpstad thenna wara afsättia; seendes städernes 

fiskande borgerskap sig eljest eij kunna undwika en them samteligen förestående 

ofelbar undergång i fall tenna 2 tryckande swårighet ej undanrögd 

warder. 

57 § 

Twistigheter om städernes jord 

Kongl. May:stt har igenom nådigt bref d. 27 April 1750 i nåder förklarat, 

att hwad uti landshöfdingeinstructionen samt kongl. brefwet d. 25 September 

1745 infördt är, thett landshöfdingen och magistraten böra ändra 

och rätta oordningar, angående stadsjord, bör på thett sättet förstås och 

theruti så förhållas, att i fall landshöfdingen är i staden, bör han med magistraten 

på rådstufwun derom undersöka, samt tå inhämpta all nödig 

underrättelse, jemte magistratens påminnelser, hwarefter han äger, att 

låta utfärda behörigt utslag therom, men är han icke i staden närwarande, 

tå bör han likmätigt resolutionen för städerne 1723, 3 25 §, inhämta 

magistratens skrifteliga mening och underrättelse, samt sedan sitt utslag 

theruti gifwa, theröfwer then som missnögd är får hos Kongl. May:stt sig 

beswära. Nu ehuruwäl detta högstbemälte kongl. bref, icke ännu är till 

wederbörlig efterrättelse behörigen kundgiordt, icke destomindre och 

emedan theraf synes följa, och skäligen kan befaras ganska mycken oreda, 

osäkerhet och widlöftighet för städerne, jemwäl härigenom eij allena 

åtskillige kongl. resolutioner och förordningar, utan ock allmänna lagen, 

wärckeligen ändras uti ett wiktigt och granlaga mål angående domsrättigheten, 

emot hwad 1 cap. 2 § utsökningsbalcken och 10 cap. 19 § rättegångsbalcken 

samt landshöfdinge-instructionen 1734 § 5 stadgar; utwisande 

förbemälte lagens rum uti rättegångsbalcken, att twister om städers 

jord och marck, inbyggare emellan, icke rätteligen kan eller bör endast 

ansees såsom politie och oeconomie mål, dessutan så wäl i förmågo af 

kongl. stadgan år 1619 om städernes administration, som städernes privilegier, 

magistraten owedersägeligen äger bestyra om justitien, all god 

ordning och politie uti städerne, hwarwid konungens befallningshafwande, 

om han är närwarande, äger emellan paria vota decidera, men i dess 

1 Läs: marknadsplatserne. 

2 Läs: thenna. 




Bilaga 1 331 

frånwaro, att magistraten likwäl afgör slike mål, emedan på ingen widsträcktare 

grund landshöfdingeinstructionen kan anses, såsom äfwen af 

anmärkningarne wid 2 cap. rådst.bl. stadslagen kan ses, samt at landshöfdingen, 

om han uti någon stad will sittia med i någon dom å rådstufwu, 

så bör han först aflägga dommareeden med mera. Förthenskull samt äfwen 

i anseende thertill, att ståndet eij haft nådigt tillfälle at förut warda 

hördt i detta ährende, anhålels nu i underdånighet det måtte hädanefter 

såsom härtills, alle twistigheter städerens inwånare emellan om jord och 

marck, som städerne äga, af stadsrätt dömmas efter allmänna lagens tydeliga 

innehåld, samt altså, hwad theeremot stridande wara kan, nådigts 

ändras, som emot magistraternes resolutioner uti städernes politie och 

oeconomie mål wilja anföra beswär uti Kongl. May:stts och riksens collegier, 

måtte hafwa sig till rättelse Kongl. May:stts nådigste resolution 

öfwer städernes beswär 1739 1 , 42 §. 

58 § 

Om tabellarbetet 

Aldenstund så wäl i anseende till tiden och öfwerflödige andre wiktige 

ämbets och domförrättningar, som flere omständigheter, jemwäl at all 

behörig kundskap som ärfordras, säkrare och beqwämligare kan ärhållas 

af kyrkiosocknarne, som skola innehålla en hwars ålder och födelse 

samt af kyrckioherdarne, hwilcka om församlingarnes yngre och äldre 

lemmar hafwa tillfälle at äga nogaste kundskapen, theremot sällan wid 

domstolarne therom kan hafwas annan kundskap än utaf mantalslängderne, 

hwilcka dock intet innehålla fler än them som äro till skattskrifningen 

skyldige och antecknade, det lärer nådigst pröfwas, att magistraterne 

i städerne altså icke kunna, såsom anbefalt är, förrätta det arbete, 

som till tabellwärcket ärfordras, ty begäres i underdånighet, at magistraterne, 

i anseende till slike omständigheter, för sådant arbete förthenskull 

nådigtst måge warda förskonte. 

59 § 

Om försträkningar till en dehl cronoallmoge uti Öster- och Wästerbotn 

Under framflutne swåra krig- och misswäxtåren, skola en del städers 

borgerskap, uti Öster och Wästerbottniske orterne, hafwa understödt åtskillige 

af allmogen där i orten med nog ansenlige försträckningar till 

theras nödiga behof särdeles med soldatelega, och theras crono utlagers 

betalning. Men som borgerskapet esomoftast, för sådan sin benägenhet, 

finna sig lidande, emedan riket sällan skall hända, att hos en sådan cro- 

1 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förordning uppå the Allmänne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finlande, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna 

Riks-Dagen i Underdånighet andragit.

332 Bilaga 1 

noåbo i förordningen tillgång till betalning finnes, och att han för ringa 

wedergällning sitt åboende cronohemman till någon annan afstår; så på 

dett en beträngd allmoge hädanefter, i anseende härtill, desto snarare 

må kunna anbetros nödig försträckning wid åkommande tillfällen, och 

dess borgenär derföre någorlunda må kunna wara försäkrad, åtminstone 

så långt gäldenärens egendom och besittningsrätten sig sträcker, anhålla 

thesse städer i underdånighet, att then som äger fordran för för försträckning 

hos bemälte allmoge, derföre må i brist af betalning, efter 

wärde som kan åsämjas eller såsom någon annan skäligen biuder, samt 

emot borgen och att wara cronan answarig för hwad åboen för sådant 

hemmans häfd kan wara skyldig, wara närmast berättigat till besittningsrätten 

af hemmanet, eller tillåtas thett inbörda, när åboen thett sielf eij 

kan få behålla, at således i möijeligaste måtton warda förnögd och skadeslös. 

60 § 

Om accijs af fisken som fångas och i städerne införes 

Till underdånigst följe af Kongl. Maij:stts nådige resolution uppå städernes 

allmänna beswär d. 3 Februarii 1748, 1 § 40, är wäl all cabliau, långor, 

torsk, makrill och sill, som af städernes eller landets fiskeriidkare fångas, 

och till städerne färsk eller insaltad föres, jämwäl och then sill, som särdeles 

i Blekingen med the så kallade wrakbåtar, eller ekor fångas, ifrån 

tullafgiften befrias, utan afseende hwarest samma fisk och sill må wara 

fångad. I lika måtto är all strömming ehwarest then fångas, frij för en 

fierdedel af tullafgiften. men som accijs och lilla tullcammaren i någre 

orter, icke desto mindre, för sådan slags fisk, fordra afgift under namn af 

accijs, ändock högsåberopade kongl. resolutionen synes tydeligen medgifwa, 

att accijsfriheten, så myckt mera tillika bör lemnas, som i nåder utlåfwas 

att Kongl. Maij:stt will låta tillse det wederbörande måge kunna 

undfå något præmium för wisse fiskesorter, thett ock intet giör någon 

upmuntran för fiskerierne, att tullcamraren2 påstå och upbära någon accijsafgift; 

så underställes och anhålles i underdånighet, dett desse fiskewaror 

uti alle orter, så wäl för accijsen som tullen må warda befriade. 

61 § 

Om siötullspass wisse orter innom riket 

1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl.Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna 


2 Läs: tullcammaren.

Bilaga 1 333 

Kongl. seglationsordningen af den 22 Julii 1724 1 och dess 13 §, befriar 

det gods, som föres ifrån Swerige och stapelstäderne uti Finland till Skåne, 

Bleking, Halland, Bohuuslähn och Gothland till Swerige eller från 

Skåne, Bleking, Halland, Bohuuslähn och Gothland till Swerige eller 

Finland, för stora siötullen, men pålägger deremot, att alt sådant afsändt 

gods bör wara med stora siötullscamrarens 2 jemte landttullcamrarens 3 

pass försedd, förmodeligen till mera säkerhet, emedan sådane fartyg 

passera stundom utrikes stränder. Dock som ägarene af sådant gods, 

icke allenast äro pålagde, att innan inlastning häraf sker, meddela wederbörande 

tullbetienter en riktig inlaga på alt dett, som skall inlastas, 

utan ock för sådant gods ställa fullkomlig borgen, att dett eij till annan 

än den destinerade orten skall afföras. Alt derföre will synas, at det påbudne 

siötullarepass icke kan tilskynda mera säkerhet och förmån, utan 

twertom kostnad och uppehåld hos afsändarne, som äro förbundne dem 

at betala. 

Borgareståndet anhåller fördenskull underdånigst at äfwen högståberopade 

13 § uti denna omständighet må få blifwa ändrad, samt desse orters 

borgare få niuta befrielse från siötullscammarepass tagande och 

bewis, lika som de öfrige rikets inwånare, då de eij afsända sådane waror 

som 1748 års nådige resolution på borgareståndets underdånige beswär 

44 §:s andra moment innehåller. 

62 § 

Om landtköp och intrång i handel och handtwärk med mera 

Genom utdrag af protocollet d. 5 Octobris sidstledne har borgareståndet 

hos öfrige respective stånden anmält till benägit bifall, at nu deputation 

måtte sättas, till författning af en wederbörlig förordning om landsköp 

med mera, men i fall ändamålet thermed för thenna gången emot förmodan 

eij skulle winnas, förbehåller sig ståndet särskilt at andraga städernes 

nu anmälte beswär therutinnan, samt hwad intrång städerne 

wederfaras uti handel, handtwärck, seglation med mera, till nådig rättelse 

och ändring. Dessutan förbehålles at efter inhämptad underrättelse få 

inkomma med påminnelser öfwer expeditionen af 61 § borgareståndets 

allmänna beswär sidsta riksdag, så wida det befinnes at expeditionen eij 

är swarande emot respective ståndens utlåtelser. Och sluteligen anhålles 

nu såsom tillförene om nådig och alfwarlig befallning till obråtsligit 

handhafwande af alle städernes enskylte och allmänna privilegier och 

kongl. resolutioner. 

1 Årstrycket 28 juli 1724: Kongl. Maj:ts nådige Förordning, hwarefter Kiöpmän och Skeppare, 

som på Swerige och Finland handla och fahra, sig uti in- och utseglandet rätta skola. 

2 Läs: siötullscammarens. 

3 Läs: landttullcammarens.

334 Bilaga 1 

63 § 

Om visitationer efter rymmningar 

En del commendanter och chefer hafwer tagit sig den wahnan, att så snart 

någon arrestant eller annan rymbdt från wackten, låta dels med, dels utan, 

att sådant hos magistraten anmäla, och handräkning begära, anställa 

visitation i städerne hos borgerskapet och inwånarne, till en sådan rymmares 

ärtappande, och med sådan visitation skall sine ställen hafwa gådt 

så wida, att så wäl bodar och camrar, som skåp och lådor blifwit öppnade 

och genomsedde, och dett nattetider. Den olägenhet som häraf följer, är 

altför swår och besynnerlig, och som slike visitationer äro olaglige samt 

högst förgripelige, länande hwar ock en trogen undersåtare till äfwentyr 

och osäkerhet, så anhålles i underdånighet, thett måtte sådant sielfswåld 

och oskick strängeligen och wid hårdt answar förbiudas. 

64 § 

Om kruthandlen i städerne 

Kruthandelen i riket, som i anledning af kongl. förordningen d. 3 Julii 

1734 1 äfwen kan anses blandt borgerlige näringar, har Kongl. Maij:stts 

och riksens höglofliga krigscollegium uti åtskillige orter updragit en och 

annan, som eij äga någon handelsrättighet. Fördenskull anhålles i underdånighet, 

att hädanefter krutförsälgningen icke måtte lembnas till någon 

annan uti städerne, än then, som wid magistraternes intygande wisar sig 

thertill wara utsedd och berättigadt. 

65 § 

Om fatalier i städernes enskylte politie och oeconomiemål 

Såsom Kongl. Maij:stt d. 12 April 1739 utfärdade nådige resolution på 

städernes allmänna beswär2 § 42 förordnar wiss tid till missnöijes förklarande 

och beswärs ingifwande emot magistraternes resolutioner uti sådane 

städernes politie och oeconomie mål, hwilka likmätigt förordningarne 

kunna i någor måtto höra under kongl. collegiernes öfwerinseende 

och bepröfwande, men icke tillika utsätter huru och innom hwad tid ändring 

må sökas uti magistraternes utslag i de mål som angå städernes anskylte 

oeconomie och hushåldning samt en god politie, och hwaruti 

enligit 1723 års kongl. resolution på städernes beswär § 25, 3 konfl. colle- 

1 Läs 1730. Årstrycket 3 juli 1730: Kongl. Maj:ts Förordning angående Kruthandeln uti Städerne. 


Beswär som Städerne uti Swerige och Finland genom theras Fullmächtige hafwa wid thenna 





Bilaga 1 335 

gierne sig eij få blanda, utan de wid ändrings sökande, komma Kongl. 

Maij:stts egit höga och nådigste bepröfwande och gådtfinnande i underdånighet 

att hemställas, altså och på dett magistraternes utslag äfwenledes 

måge i så beskafade ärender innom någon wiss tid winna laga 

bestånd, hemställes i underdånighet om icke den som ärnar söka ändring 

i slike ärender, bör derom gifwa magistraterne tillkänna innom den uti 

30 cap. 1 § rättegångsbalcken utsatte tid, samt beswären i underdånighet 

inlägga på then tid som i åfwan bemälte cap. 9 §, för wäxell och siörättssaker, 

stadgat finnes, dock att uti de med slike beswär utfärdade communicationsresolutioner, 

eij någon inhibitoriales måtte införas, med mindre 

målet är af sådan beskaffenhet, att beswäret wordo onyttigt om öfwerklagade 

utslaget 

66 § 

Om manufacturisters och fabriquerers burskap 

Kongl. Maij:stts utfärdade hallordning af d. 21 Maii 17391 uti 5 artic. 4, 5 

och 6 §§ stadgar att alla sådane slags fabriqueurer och handtwärckare 

som uti andra articlens första § upräknas och blifwa mästare, antingen 

att arbeta under förläggare, eller med egit förlag och för egen räkning, 

skola med sine mästarebref och en deputerad af hallrätten genast förfoga 

sig till magistraten och söka burskap samt borgareed aflägga, som lag 

förmår, innan de sine fabriquer eller handtwärck må idka; jämwäl at utrikes 

ifrån inkommande manufacturister och mästare, som drifwa deras 

handtwärck för egen räkning, eller under andras förlag, såsom ock de inrikes 

mästare, hwilcka ifrån någon annan ort och stad i riket, till en annan 

flytta, samt wärckmästare som ifrån manufacurwärcken afträda och 

under wissa förläggare, eller för egen räkning handtwärcket mäckta uppehålla, 

jemte mästaresöner och gesäller, som igenom arf, giften, eller 

annorledes komka2 att tillträda och förestå en afgången mästares handtwärck 

böra på förberörde sätt burskap winna, innan de tillåtes måge 

handtwärcket emottaga och idka, dock niuta icke dess mindre den frihet, 

som allmänna manufactur och handtwärcksprivilegierne samt andre 

kongl. resolutioner innehålla. Som i anledning af högstbemälte förordnande, 

alla manufacturister och mästare, de så kallade wärckmästare undantagne, 

utan åtskilnad, antingen de drifwa handtwärcket för egen 

räkning eller under förläggare, äro pliktige att wara borgare, så synes deraf 

böra följa, att fabriqueurer, som enligit förundte privilegier äga rättighet 

att uppehålla wärckstäder, förlägga mästare, ifrån utrikes orter 

införskrifwa och äfwen här i riket uphandla råämnen, dem låta uparbeta 

1 Årstrycket 21 maj 1739: Kongl Maj:ts utfärdade Hallordning Och allmänne Factorie Rätt för 

alla Manufacturister uti Silke, Ull och Linne samt handtwärkare och flere, som icke egenteligen 

under Skrå-Ordningen bör begripas. 

2 Läs: komma.

336 Bilaga 1 

och förfärdiga, samt sedan försälja, icke allenast i stora partier utan ock 

i minut, samt dertill hafwa och hålla öpna bodar, böra icke mindre, än 

som deras mästare, förbiudas att blifwa borgare och borgareed aflägga, 

enär de icke äro af något annat stånd, hälst deras rörelse och näringssätt 

är aldeles så beskaffad, som handelsbalcken uti 4 cap. 2 § påbiuder att eij 

någon annan än borgare idka må. Detta oaktadt, och ehuruwäl Hans 

Kongl. Maij:stt uppå riksens höglåflige ständers tilstyrkande igenom nådig 

skrifwelse till dess och riksens commerciecollegium d. 3 Novemb. 

1741 förordnat, att, på dett fabriqueurer å sin sida måge warda måne om 

att blifwa borgare och dessa åter att anlägga sine medel och flit wid manufacturer, 

samt inbördes förtroendet dem emellan således ökas, så skola 

fabriqueurer och manufacturister, som sig till burskap i någon stad 

anmäla, niuta någon lindring, antingen af en halfpart, trediedel eller fierdedel 

af de afgifter som eljest wid slika tillfällen till staden utgiöras; så 

hafwa likwäl åtskillige fabriqueurer och manufacturister sig undandragit 

at blifwa borgare, wiljandes skydda sig wid Kongl. Maij:stts utfärdade 

privilegier, som dem från borgerligit beswär och utskylder skall befrias, 

hwarifrån de dock icke mindre än som deras mästare och arbetare äro 

förskonte, fast än de blifwit borgare. 

Och aldenstund icke uttryckeligen finnes förordnat wara, att fabriqueurer 

och manufacturister, som icke äro af något annat särskilt stånd, 

böra winna burskap och borgareed aflägga i de städer, hwarest de hafwa 

deras handtering och inrättningar. Fördenskull i anseende till förenämde 

skähl, anhålles att någon författning giöras kunde, hwarigenom sådane 

fabriqueurer och manufacturister kunde dertill förpliktas, på dett att 

de, så wäl som alle andre undersåtare, måtte blifwa Hans Kongl. Maij:stt 

med huld och trohetsed förbundne. 

67 § 

Om taxa på weed, kåhl, höö och halm 

Såsom wed och bränkåhl, höö och halm nu mera på någon tid stigit till 

altför högt pris och snart till dubbelt emot förledit år, hwarigenom i synnerhet 

de fattigare ganska mycket beswäras, dessutan hallmen icke innehåller 

något wist mått på kärfwen utan säljaren biuder kärfwarne ganska 

små; altså medan nödwändigheten änteligen lärer pröfwas fordra, att 

taxa måtte sättas å desse waror, samt at wist mått sättes på halmkärfwarne 

till en aln i diameter wid sielfwa bandet, så hemställes sådant underdånigst 

samt om icke therwid then methode kunde anbefallas, att slike 

taxor till Kongl. Maij:stts och riksens högloflige commerciecollegii approbation 

projecteras samt widare upgifwas till Kongl. Maij:stts egit nådigste 

fastställande, då hwar ock en säljare nogsamt kan wara förwissad

Bilaga 1 337 

om sådant pris som swarar emot spannemål, salt och flere waror, hwicka 

landtmannen till sit behof har af nöden at upköpa. 

68 § 

Om jernbruken i Finland, Öster och Wästerbotn samt Wästernorland 

Kongl. Maij:stt har i nåder förklarat, genom resolution på städernes beswär 

sidste riksdag § 36, at inga nya stångjernswärck derefter måtte privilegieras 

och anläggas, samt icke heller redan inrättade bruk, antingen hel 

och håldne eller till någon del af smidet och hammarskatten få flyttas i 

Finland, Öster- och Wästerbotn samt Wästernorland, men emedan derhos 

de orden oförwarande kommit at inflyta: Nära wid städerne så skall 

derutaf den olägenhet hafwa fölgdt, eij allena at wederbörande bruksägare 

sökt förflyttia en del brukssmide och hammarskatt, utan ock at få 

anlägga nya bruk, på the orter hwar skogen wanligen nyttias till timmerhandel 

och brädesågning, hwarigenom mycket beswär och kostnad skall 

wara förordsakat, och befara äfwen nämde städer at widare ständigt blifwa 

orade 1 härutinnan, therföre the i underdånighet anhålla, i anseende 

till den allmänna nytta här under beror, samt at wid sidsta riksdag inga 

andra bruks flyttningar blefwit öfwerklagade, än the som skada timmerskog 

och den nyttiga brädesågningen, såsom endräcktig för riket samt 

beforderlig för stångjernshandelen och seglationer, at förbudet härutinnan 

som eljest i sielf2 är tydeligit för alla owälduge och laglydige, måtte 

ytterligare förklaras, för at bruksanläggningar eller flyttningar, å thesse 

orter för andragne ordsaker eij måtte tillstädjas. 

1 Läs: oroade. 

2 Läs: sig sielf.

338 Bilaga 2 

Ledamotsförteckningar sekreta utskottet, urskillningsdeputationen, 

expeditionsdeputationen 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 16 

Secrete utskottet 

Faggot 

Kierman 

Nettelbladh 

Ström 

Schenbom 

6. Bagge 

7. Forsell 

8. Grahn 

9. Finerus 

10. Lange 

11. Munchtell 

12. Melin 

13. Schulten 

14. Pihl 

15. Cervin 

16. C. G. Boberg 

17. Renhorn 

18. Kellander 

19. J. Boberg 

20. Ammelberg 

21. Lundeberg 

22. Holsten 

23. Kock 

2 

24. Hagert 

25. Blom 

Protokollet sid 11 

Urskillningsdeputation 

1. Schultz 

4. Cervin 

6. Lind 

7. Westerberg 

9. Stenström 

11. Hagert 

Tillökn., om så faststälts varder 

2. Tanggren 

3. Engellander 

5. Falken 

8. Forssman 

10. Botze 

12. Schuberg 

Expeditionsdeputation 

1. Falk 

2. Ennes 

3. Kinborg

Bilaga 3 339 

Ledamotsförteckningar tillökning i bevillningsdeputationen, 

protkollsdeputationen och kammar-, ekonomi- och 

kommersdeputationen. 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 10, nr 

13, nr 12 

Deputerade af bewillningsdeputation 

Af Swea Ryke: Joh. H. Lefebure 2. 

Olof Renhorn 5. 

Af Giöta Ryke Petter Pihl 3 

Frans Cervin 4 

Finland Gabriel Hagert 7. 

Lars Blom 8. 

Tilökning uti protocolldeputation 

Borgmst: 5. Lang 

d:o 16 Brunsell 

d:o 15 Wesslou 

13 Handelsm. H:r Fred. Hartman 

Tilökning af cammar oeconomiedeputation 

4. Borgmst. Schou 

6. d:o Schulten 

13. H:r Moden 

12. Borgmst. Zacklen 

3 

Protokollet sid 53

340 Bilaga 4 

Borgarståndets extraktprotokoll angående instruktion för sekreta 

deputationen 

R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 25 

4 


Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm 

den 1 October 1751 

Föredrogs å nyo utdraget af högloflige ridderskapets och adelens protocoll 

d. 25 September sidstledne, angående de wid instructionen för secrete 

deputationen giorde påminnelser, finnandes ståndet för thess del i 

anseende till riksens ständers ledamöters giöromål förre riksdagarne under 

ed och tysthet, ganska betänckeligit at bifalla, det secrete deputationen 

nu skulle upgifwa alla the ultimater och föreställningar som förre 

secrete deputationerne till Deras Excellencer herrar riksens råd låtit afgifwa, 

hälst sådant tyckes kunna medföra någon mindre nyttig och behagelig 

påfölgd; men att alla sådane ultimater nu mera måge wara utan 

kraft och wärckan, samt att hädanefter alla slike ultimater förut hos 

riksens ständer anmälas och gillas, innan the till herrar riksens råd afgifwas, 

jemwäl att secrete deputationen skall wara förbudit lemna föreskrifter 

till Kongl. Maij:tt om befordringar eller benådningar, dermed 

instämmer borgareståndet aldeles med höglåflige ridderskapet och adelen 

samt det högwyrdige presteståndet; och fans gådt att detta genom utdrag 

genast skulle till närmare öfwerwägande hörsamst, tienst och 

wänligen communiceras med alla öfrige respective stånden. Ut supra. 

Ex protocollo.

Bilaga 5 341 

Borgarståndets extraktprotokoll angående tiden för allmänna besvärs 

inlämnande 


5 


Utdrag af protocollet, hållit hoos borgareståndet wid riksdagen d. 2 Nov. 

1751 

S. D. Höglofl. r. och a. har behagat resolvera uppå det memorial som lagmannen 

wälborne herr Göran Gyllenstierna derom ingifwit, att tiden till 

allmänna beswärens inlämnande, för högl. r. och a, måtte förlängas till 

ock med d:n 15 Novembr. Det högwördige presteståndet så wäl som borgareståndet 

hafwer härtil bifallit, dock har borgareståndet tillagdt det 

willkor, att samma tid äfwen måtte komma öfrige stånden til godo, emedan 

så wähl högwördige presteståndet som det ärbara bondeståndet wid 

handen gifwit, att theras allmänna beswär icke kunnat till den i instruction 

för urskillningen föresatta tiden, blifwa förelagde. Men som det ärbara 

bondeståndet låtit anmäla, att det för thes dehl höllo bäst wara, det 

allmänna beswärsdeputationen lemnades, att efter förra wahnligheten 

förfara med ståndens allmänna beswär, så har borgareståndet tagit thetta 

ährende under nermare öfwerwägande, hwarwid ståndet, af dess ledamöter 

uti urskillningsdeputationen förnummit, att thenne deputation 

ännu har ganska mycket oafgiordt arbete, utaf öfrige inkomne riksdagsmåhl 

ock ansökningar, som fordra nog tid till urskilljande, så att med allmänna 

beswären, som för öfrige 3:ne respective stånden ännu intet är 

färdige at inlemna, antingen dymedelst torde komma alt för långt uth på 

tiden innan the warda föreslagne ock behörigen öfwersedde samt remitterade, 

eller ock arbetet med öfriga inkomne riksdagsmåhl ock ansökningarne 

blifwa hindrat, dessutom sedan tiden redan så långt är förliden, 

det säkerligen will synas mera öka arbetet med allmänna beswärens föredragande 

ock bepröfwande, om the nu mera skola först gå igenom urskillningen, 

då det är ostridigt att theraf undgås kan, hwarje punct 

föredraga ock noga efterse samt anmärka hwad tillförene kan wara tillgiordt 

med mera, hwilket alt åther måste å nyo skie af den deputation 

ther måhlen sedan skola komma att pröfwas, som är ett fördubblat beswär, 

ock nödwändigt måste borttaga dubbel tid. Kunnande man therhoos 

föreställa sig, att sedan ett eller annat stånd antagit måhlen såsom 

thess beswär, ock urskillningen icke thesto mindre, i anledning af ins-

342 Bilaga 5 

tructionen, något skulle förkasta, thett skulle falla swårt att hindra ett 

stånd wända sig thermed till öfriga stånden, hwilket skulle förordsaka 

ännu större widlöftighet ock tidens utdrägt, theremot thett will wara fogeligare, 

att eljest såsom tillförne skiedt lembna afslag, i fall måhlen ej 

annorlunda förtiena, förthenskull i anseende till slika omständigheter, 

samt medan tiden till beswärens inkommande af öfrige respective ståndens, 

såsom förb:t. är, förbigådt, ock man ej weth, dett någon riksdag, 

blått för allmänna beswärens skull kommit at uthdragas, finner borgareståndet 

bäst ock nyttigast wara, det nu alla ståndens allmänna beswär gå 

urskillningen förbi, directe till allmänna beswärsdeputationen, som 

them efter wanligheten uptager, bepröfwar ock afgiör, till samtel:e 

riksens ständers widare öfwerseende ock godtfinnande, dock allena med 

den uthskildnad, att alla i dhe måhl hwaröfwer andre deputationer nyttia 

förut lemnad remiss afgifwa theras betänkanden till beswärsdeputationen, 

samma deputation theruti intet widare bepröfwande äger, utan endast 

efter slika betänkande öfwerse deputationerne worde påminte, att 

skyndesamt afgiöra ståndens beswär, ock almänna beswärsdeputationen 

efter succed, så fort sig göra låter, hoos riksens ständer inkomma med 

thes arbete, hwilket med öfrige respective stånden etc.

Bilaga 6 343 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Hans Kungl. Maj:ts 

anmärkningar om riddarordnarna 


6 


Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

9 Novembris 1751. 

S. D. Borgareståndet har med underdånig wördnad emottagit Kongl. 

Maijtts detsamma i nåder tilställte anmärkningar öfwer kongl. förordningen 

af d. 23 Februarii 1748, 1 angående de 3:ne riddareorden, och i anledning 

deraf haft tilfälle at taga detta mål under ett så ömt som 

sorgfälligt öfwerwägande. 

Wid detta så wäl som alla andra tilfällen, har det för borgareståndet 

warit en besynnerlig underdånig fägnad, at inrätta sina öfwerläggningar 

efter en konungs wälbehag, som intet annat syftemål hyser, än rikets wäl, 

och at genom belöningars och nådetekns rättwisa utdelande, underhålla 

en nyttig täflan hos dess trogna undersåtare om dygd och wärkelige förtienster. 

Detta lemnar borgareståndet den fullkomliga försäkran, at Kongl. 

Maijtt lärer med nådigt wälbehag uptaga borgareståndets underdåniga 

tancka, at utnämnandet af riddare helldre må skie uti herrar riksens råds 

närvaro allena, än uti ordenscapitlet, på det sättet, at när Kongl. Maijtt i 

nåder behagar utnämna en eller flera til riddare, det ware sig anten af Seraphiner, 

Svärds- eller Nordstierneorden, och då så hända skulle, at å någon 

af de utnämne personers förhållande och frägd wore något at säija, 

herrar riksens råd samteligen må hafwa tilfälle at inför protocollet sig 

deröfwer yttra, då Kongl. Maijtt, som sådant icke kunnat hafwa sig bekant, 

låter de andragne skiälen hos sig giälla. Desse kunna ock i borgareståndets 

tancka icke af någon med mera pålitelighet Kongl. Maijtt i 

underdånighet lemnas, än af herrar riksens råd, som äga både Kongl. 

Maijtts och riksens ständers förtroende, och wid alla tilfällen gå Kongl. 

Maijtt i underdånighet wid handa. 

Således skulle uti Kongl. Maijtts nådige författade anmärckningar endast 

den jemnkning komma at skie, som fölljer. 

Angående den Kongl. Swenska Seraphinerorden 


344 Bilaga 6 

1 capitlet 4 §: i stället för: Nu wil konung riddare nämna, eller ordens 

ämbetsmän tillsättja, kalle då ordenscapitlet tilsammans sättes: Nu wil 

konung riddare nämna el:r ordens ämbetsmän tilsättja, kalle då riksens 

råd tilsammans, och nämne dem, som han med denna orden hedra wil. 

Och der så hända skulle, at på någon af de utnämde personers förhållande 

och frägd woro något at säija, hwilket Kongl. Maijtt icke haft sig bekant, 

yttre då riksens råd sig deröfwer inför protokollet, så sedermera 

Kongl. Maijtt låter de andragne skiälen hos sig giälla. 

7 §: i stället: Står i ordensmästarens wälbehag. sättes: Står i konungens 

wälbehag. 

26 §: i stället: Tå ordenscapitlet sammankallat är. sättes: Tå Kongl. 

Maijtt riddare utnämna wil och riksens råd therwid tilkalladt. 

Angående Kongl. Swenska Swerdsorden. 

1 capitlet 4 och 5 §§ ändras på sätt, som ofwan sagt är uti Seraphinerordens 

statuta. 

19 §: i stället: då til riddares utnämnande capitlet sammankallat är. sättes: 

Då Kongl. Maijtt riddare utnämna wil och riksens råd derwid tilkalladt. 

Angående Kongl. Swenska Nordstierneorden. 

4 och 5 §§ inrättas efter stadgar om Seraphinerorden. 

18 §: istället: då capitlet sammankalladt är. sättes: då Kongl. Maijtt riddare 

utnämna wil och riksens råd derwid tillkalladt. 

Alla de öfriga §§, såsom den 2, 5, 11 och 16 i 1 capitlet, samt 2 i 2:dra 

capitlet om Seraphinerorden, den 2 och 9:de om Swärdsorden, och den 

2 7 och 8:de om Nordstierneorden förblifwa, som Kongl. Maijtt derwid i 

nåder anmält. 

Ex protocollo. 

Harald Urlander

Bilaga 7 345 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Vadstena krigsmanshus 


7 



22 Novembris 1751. 

S. D. Uplästes landt- och siömilitiæoeconomie deputations berättelse 

och betänkande af d. 12 sidstl:ne rörande Wadstena krigsmanshus, hwarwid 

giordes följande påminnelser. 

Wid 1:sta momentet: Är borgarest. af den tanckan, at Wadstena krigsmanshus 

icke med något skiäl kan begära det riksens ständers contoir nu 

mera må upfylla det som brister i lika wärde och procent för de med 8000 

d. silfwermynt inlöste 91429 stn 14-öres sedlar, emot det som mäklaren 

gifwit för de sednare 46566 st:n, utan som ständernas contoir enligit 

Kongl. Maijtts nådige bref af 20 April 1748, samt på krigscollegii egen i 

följe deraf giorda begäran, en gång förnögt Wadstena krigsmanshus cassa 

för berörde innehafde 91429 st. 14-öres sedlar, så bör thet ock anses, 

som en ren och afgiord sak, och hwarutinnan nu efteråt ingen ändring 

kan eller bör giöras, ty det hade stådt i kongl. krigscollegii frihet antingen 

at derföre strax taga ut penningar i ständernas contoir, eller ock afbida 

tiden, då sedlarne kunnat til ett högre pris upstiga, och således med 

mera förmohn til private försälljas, och det så för godt pröfwat, och 

Wadstena krigsmanshus kan i det fallet, icke äga mera rätt, än alle andre 

private undersåtare och cassor, som af slike sedlar warit innehafware, 

och för hwilka, enär de en gång warit nögde och derföre uttagit betalning 

efter det, som af Kongl. Maijtt i nådet blifwit utsatt, sedermera ingen anledning 

kan wara til något klander, eller ändring äga rum, ehwad desse 

sedlar annars i det allmänna mera eller mindre gullit, och hwilket så 

mycket mindre kan tagas til grund, som deras pris oftast ändrar sig och 

efter som de äro mer eller mindre begärlige til, och om annorlunda förfares, 

blir riksens ständers contoirs fond rubbad, och wärket satt uti förlägenhet 

och oordning. 

Wid 2:dra momentet: 

Som Kongl. Maijtts nådiga resolution af d. 24 Januarii 1735, 1 tydeligen 

utsätter, hwad förmonsrättighet Wadstena krigsmanshus bör äga fram- 

1 Årstrycket 24 januari 1735: Kongl. Maj:ts nådige Förordning Angående Gratialisterne samt 

Redogiörandet för Upbörden wid Wadstena Krigsmanshus Werck.

346 Bilaga 7 

för andra creditorer, så om i någor motto i then delen skulle skie krigsmanshuset 

förnära, som nu i thetta momentet egenteligen öfwerklagas, 

så finner borgareståndet det wara ett mål som icke directe hörer til 

riksens ständers uptagande och utlåtande, utan til wederbörlige domstolars 

afgiörande, samt at i fall något dermed wore at påminna, sådant bör 

enligit allmän lag skie genom underdånige beswär hos Kongl. Maijtt. 

Wid 8:de momentet och the orden at alla större oeconomie och brottmål, 

som förefalla inom krigsmanshuset, enligit Kongl. Maijtts förordnande 

af d. 29 Aprill 1747 uptagas och afgiöras wid rådstugurätten i 

Wadstena, tiläggas de orden, dock staden thes rätt til andelen af böterna 

förbehållne. 

Wid alt det öfrige, som deputationen omrördt, hade borgareståndet 

icke något at påminna. Hwilket med de öfrige respective stånden hörsam- 

tienst. och wänligen communiceras. Ut supra. 

Ex protocollo.

Bilaga 8 347 

Borgarståndets extraktprotokoll angående bergsfogde i Österbotten 


8 


Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm 

den 22 November 1751. 

S. D. Uplästes riksens ständers bergsdeputations betänkande af den 31 

uti sistledne månad, hwarutinnan för anförde skähl och omständigheter, 

styrckes till en bergfogdes förordnande, uti Finlands och Österbotns 

bergmästaredömme, med 600 d:r kopp:mts lön på staten. 

Som detta förslag gier anledning till statens förökande, och hwarutinnan 

borgareståndet för dess dehl finner betänckeligit at ingå under en 

tid, då rikets inwånare med största swårighet hinna utgiöra det, som fordras 

till de öfrige rikets tarfwor och behof, så kan borgareståndet icke på 

annat sätt samtycka härtill, än så framt kl. bergscollegium kan utfinna 

någon utwäg at utom statens gravation, och af egne under händer hafwande 

medel, skaffa tillgång till den föreslagne löhnen. Hwilcket med de 

öfrige respective stånden etc. etc.

348 Bilaga 9 

Borgarståndets extraktprotokoll angående extra kanslist Hyphoff 


Utdrag af borgareståndets protocoll etc. d. 21 Jan. 1752. 

9 


S. D. Gaf notarien wid denne stadens hallrätt wälbetrodde Joh. Melchior 

Hyphof borgareståndet ödmiukeligen wid handen, det han wore sinnad, 

at söka den i Scheninge stad nu ledigwarande borgmästaresysslan, anhållandes 

om ståndets gunstbenägna föreskrift, samt bewis öfwer sitt förehållande 

under de twänne sidstförflutne samt denne riksdag då han 

som extraordin. cancellist gådt ståndet tillhanda wid des riksdagscancellie. 

Och som notarien Hyphof under ber:de tid således förrättat de gjöromål, 

hwilcke honom ålegat, at han igenom troget idkesam flit och 

skickelighet förwärfwat sig ståndets bewågenhet och wälwilja; altså har 

borgareståndet welat meddela honom detta till bewis deröfwer, samt honom 

för öfrigit hos wederbörande i bästa måtto recommendera. Ut supra.

Bilaga 10 349 

Borgarståndets extraktprotokoll angående divisioner i Göta hovrätt 


10 


At högsta nödwändigheten fordrar dhet 2:ne divisioner i Giöta hofrätten 

inrättas till dhe månge inkomande och dher oafgiorde liggande justitiæmåhlens 

afgiörande, sådant har riksens höglofl. ständers justitiædeputation 

med så månge och klare skiähl i dess betänkande å daga lagt, at 

föga flere dher till läggas kunna. Sedan Giöta rikes hofrätt 163- 1 anlades 

har Skåne, Halland och Blekinge med en dhel af Bohus lähn kommit under 

Sweriges krono; så at landets storlek och folkets myckenhet i Giöta 

hofräts jurisdiction wida öfwerstiger Swea rike. 

Bemälte Giöta hofrätt innehafwer under sin domsago öfwer 40000 

hemman, 11 ½ landshöfdingedömen, 710 skepsdömn 2 , 10 lagmansdömen, 

47 häradshöfdinge- och justitiariedömen, samt 43 städer, samt således 

mehr än Swea hofrätt, neml. till 16000 hela hemman, 3 landshöfdingedömen, 

3 domkapitel, 2 lagmansdömen, 21 häradshöfdingedömen 

och 8 städer. 

I desse landsändar äro på åtskillige orter hemmansbruken klufne i 

månge dhelar, allestädes åtskillige rörelser och nya inrätningar. 

Dhet ena med dhet andra har förordsakat tillwäxt af folk och en stor 

mängd af rättegångar emot förra tider. Domböckerne och handlingarne 

som jag sielf så ofta sedt intyga dhet nogsamt utom dhet at bewiset ligger 

för ögonen i justitiædeputationens betänckande, jämwähl at kongl. Giöta 

hofrettens domhafwande arbeta så flitigt och så mycket som något sinne 

kan möjeligit och menniskeligit wara, men kunna dock ogiörligen 

hinna dhe mångfaldige inkomande måhlen afgiöra, hwaraf ej annat följa 

kan, änn at inwånare öfwer tidsens uthdräckt klaga. 

Et rikes och lands wälfärd och sällhet stödjer sig på rätwisans skipande 

hwilcken aldrig kan ärnå sin fulla gång, om icke dhe förekomande rättegångs- 

och twiste- så wähl som brottsmåhl, befordras till skyndesamt 

sluth, dhetta står icke at winna dheräst dommareämbetet befinnes wara 

otillräckeligit. 

Wåra barn skulle få anledning at sucka öfwer oss, för det wi lämna 

dhem oafgiorde twistemåhl till arff om wi icke nu i tid nödige hielp- 

1 Sista siffran i årtalet saknas. Ska vara 1634. 

2 Läs: skepsdömen.

350 Bilaga 10 

medell widtaga, hielpemedell som wi hafwa innom oss sielfwe; neml: Justititiæstatens 

löningsfond, hwilken icke till andre behof får anwändas 

änn hwar till den är anslagen. 

Utaf högl. deputationens betänckande befinnes, at 22000 dlr s:rmts 

justitiæstatens löningsmedell, som inwånare i Giöta rike uthbetala, åhrligen 

afgår till justitiæstatens aflöning i Swea rike. 

När nu undersåtare i Giöta rike, högelige behöfwa mehra handräckning 

till rättegångsmåhlens afgifwande, så synes dhet wara något swårt 

om dhem skulle förnekas till et så högt angelägit ändamåhls winnande få 

tillräckelige dommar af dhe medell som dhe sielfwa thertill hafwa uthbetalt. 

Dhe skulle blifwa missnögde och beklaga sig wara stadde i sämre 

wilkor änn theras medbröder i riket. 

Dhe föreslagne 6600 dlr s:rmt är så ringa object emot en sådan hög angelägnehet 

för rikets undersåtare ock ändå 5130 d:lr mindre änn kongl. 

Swea hofrätt innehaf:r, at det ej swarar emot nyttan och förmohn och 

torde till äfwentyrs mehr härigenom blifwa bespart genom brottmåhlens 

skyndesammare afhielpande, om fångars påkostande som åhrl:n stegit 

till 45 à 50000 dlr s:rmt ./.

Borgarståndets extraktprotokoll angående lasarettet 

Bilaga 11 351 


11 


Utdrag af protocollet hållit i borgareståndet d. 18 Februarii 1752 

S. D. Uplästes cammar, oeconomie och commerciedeputations uthlåtande 

af d. 6 hujus angående lazareteinrätningen här i Stockholm. 

Borgareståndet har wid detta wärcks anläggande ansedt dess angelägenhet 

och nytta, samt med dhe andre respective stånden dertill en wiss 

fond faststält. 

Det fägnar ståndet då dhet nu förnimmer at till bemälte lazarete är af 

influtne medell inköpt grefwelige Horniske huset för 78000 dlr kop:mt 

och therpå en ansenlig förbätring af samma medel skied till 4941 dlr 11 

öre s:rmt, tillsamans 92924 dlr 3 öre kopp:mt. 

Ståndet finner fördenskull billigt at bifalla deputationens betänckande, 

i så måtto, at herrar riksens råd, riddare och commendeurer af Kongl. 

Maj:ts orden, högwälborne friherrar von Höpken och von Seth böra med 

tacksäjelse ihogkommas, för den nitfulla wördnad, som Deras Excellentier 

å Seraphinercapitlets wägnar för ofwannämde lazarete ådagalagt, 

under förmodan, at Deras Excellentier, änn widare till sama wärks befordran 

hafwa all omtancka och försorg ospard. 

Härjämte och som inkomsterne till lazaretet icke ankommer på ett 

stånd allena, och wid nu påstående riksdag, städerne deröfwer sig beswärat, 

at en särskilt afgift till detta lazarete blefwit pålagd för hwar dräng 

och piga, som antager tienst i städerne, hwilken afgift föruth af ståndet 

icke är worden bewiljad, på sätt som rikets fundamentale lagar stadga, 

och så mycket mindre förmodas kunna stå fast, som riksens ständer lära 

hålla betänkeligit at belasta et stånd särskilt med en sådan pålaga, hwaruti 

the öfrige icke taga någon del i denna afgift, utom dess har den påfölgd 

med sig at städerne sätjas i förlägenhet af nödigt tienstefolk, dhe 

åter se sin bättre fördhel, at heller gå utur riket, änn taga tienst i fäderneslandets 

städer. 

Fördenskull finner borgareståndet nödigt, at hos Hans Kongl. Maj:t 

underdånigste ansökning kommer at giöras dhet förbemälte afgift till lazarete 

här i Stockholm för tienstefolk som til städerne sig begifwer aldeles 

uphöra måtte, och hädanefter hwarcken i detta, eller andre måhl

352 Bilaga 11 

någon slik utgift åläggas må, som icke af riksens ständer är worden samtyckt 

och bewiljad. 

Hwilket alt dhe öfrige respective stånden hörsam, tiänst- och wänligen 

communiceras.

Bilaga 12 353 

Borgarståndets extraktprotokoll angående statsverket 


12 


Utdrag af borgareståndets minnesbok wid riksdagen i Stockholm d. 18 

Feb. 1752 

S. D. Kom hos borgareståndet i öfwerwägande, huru rikets angelägne 

tarfwor må kunna bestridas, på sätt som det allmänna bästas uprätthållande 

fordras, utan undersåtarnes större känning, än nödwändigheten 

kräfwer. Till ett så hälsosamt ändamåls winnande förmente ståndet att 

en försigtig och på god hushållning grundad sparsamhet, icke ringa skulle 

bidraga, då kåstsamma utgifter till prydande anstalter, enär rikets förråd 

dem icke förmår bestrida, innehåldas och sådane, som äro mindre 

nödige uppskjutas till dess, att de nödwändige och oumgängelige behofwen 

blifwit besörgde, och riksens ständer hunnit förse staten med tillräckelig 

fond för det öfrige. Men dessutom finner ståndet, att rikets extra 

stat tid efter annan med dryg utgift blifwit belastad, som endast af conjuncturerne 

endels för deras då bepröfwade oangelägenhet då anses för 

nödige. Och emedan den samma såwäl som 1696 års stat, på hwarjehanda 

sätt, synes tåla någen efter tiderna tämelig rättning, ändring eller indragning, 

nu eller framdeles, så håller ståndet före s.u. bör anmodas att 

äfwen wända sin beröml. sorgfällighet, på desse afsigter och gifwa 

riksens ständer wid handen om och huruwida något sådant nu strax eller 

framdeles wärkställas kan. Dock de ärender som äro af den beskaffenhet, 

at de icke tåla en snar rubning samt fordra någon tysthet, kunna till 

Kongl. Maj:ts besörjande wid läglig tid hemställas, på det wid sådane ledigheter 

förut afgöras må, om icke lönen och wisse utgifter till statens 

lisa och understöd kunna besparas och innehållas. 

Detta såsom ländande till en god hushålning efter rikets tarfwor och 

tillgång har borgareståndet funnit nödigt de öfrige respective ståndet1 til 

benägit bifall hörsamt tjenst och wänligen att meddela. 

1 Läs: stånden.

354 Bilaga 13 

Borgarståndets extraktprotokoll angående att trycka deputationers 

protokoll 


13 


Utdrag af borg.st. protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 29 Feb. 

1752. 

S. D. Föredrogs r.h. st. justitiædeputations betänkande, huru wida hädanefter 

må wara tillåtit, att trycka de betänkande, som till riks. ständer 

ingifwas, hwarutinnan justitiædep. fallit på den tankan att de som utan 

ständernas egit bifall trycka el:r trycka låta inrikes, något dep. betänkande, 

böra hwardera beläggas med 500 d. s:mt. Men om det af någon undersåte 

sker utom riket skulle han plikta 1000 d. s:m. jemte alle 

exemplarens confiscation. 

Derjemte förmenar dep. att notarien i deputationerne el. ständernas 

secreterare cancellister och copister ej måge lemna sökanderne del el:r 

afskrift deraf, el. låta dem komma ifrån des ställe de böra wara förwarade 

och att derföre stadgas kunde, det den som wid el:r emellan riksdagarne 

utlemnar sådanne documenter till parterne el. andre med mindre 

riks högl st. det befalla och tillåta, skulle wara förfallen till 100 d. s:m om 

det angår enskildte personers enskyldte hushålsmål, men 500 d. s:m om 

betänkandet skule röra rikets allmänna hushålsmål, hwarunder de hemligare 

ärender, hwarom lagen är tydel. ei komma att begripas med mera. 

Borgareståndet fant hwad betänkandens tryckande i gemen angår, att 

de samma icke innehåller någon sådan hemlighet hwarföre de icke med 

låf och tillstånd til allmän nytta kunde tryckas, i fall någon wille gå i det 

förskått att på en gång uplägga alle dem som wid hwarje riksdag utgifwas. 

Men så länge det icke sker, finner ståndet lagen om olåfl:t tryckande 

wara så tydelig, att deröfwer icke något serskildt förordnande nu behöfwes 

och att derföre må förblifwa wid det som derom redan stadgat är. 

Men hwad åter widkommer den plikt, som skulle påläggas deputationernes 

notarier eller ståndens betjente, det finner ståndet wara så 

mycket betänkeligare, som det endels skulle betaga parter deras rätt, 

att få se berättelsen, huru deras ingifne ansökningar blifwa föredragne 

hos riksens ständer, endels att det kunde ådraga riksdagsmännen förtret 

och hinder i deras rättmätige frihet att skaffa sig nödig underrättelse 

om de under riksdagen förwarande ärenden, hwilket 14 § riksdags-

Bilaga 13 355 

ord. 1 medgifwer, hwarest allenast förbjudes, att lemna någon utom deputationerne 

part af de upsatte betänkanden el. dem uppenbara, förr 

än de i ståndet föredragne blifwit. 

Således finner ståndet att 48 § i regf. 2 och 22 § i riksdagsord. som endast 

angår ståndens sec. ut. och deputationernes protocollers och acters 

utfordrande under el. emellan riksdagarne icke wara lempeligit till deputationernes 

betänkande, hälst som det alla tider warit brukeligit att 

hwarken deputationernes el. ståndens betjänte haft af sig sielfe och utan 

serskilt tillstånd, makt och låf att till främmande utom deputationer och 

stånden lemna någre handlingar hwilket alltid blifwit ansedt såsom olofl. 

För den skull kan sådant wid lika förefallande oförmodade händelser efter 

omständigheterne afgöras, utan att någon ny lag nu behöfwer deröfwer 

göras. 

Detta alt fant ståndet nödigt de öfrige resp. stånden till benägit öfwerwägandr 

hörsamt- tienst och wänl. hemställa. 




356 Bilaga 14 

Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande 


14 


Utdrag af protocollet hållit wid borgareståndet på riksdagen i Stockholm 

1752 d. 7 Martii. 

S. D. Uplästes riksens höglofl. ständers secrete utskots uthdrag af protocollet 

d. 23 sidstl. Januari, angående en cadetecorps inrättande wid 

kongl. amiralitetet i Carlscrona för 100 ynglingar till at inlära dhe wettenskaper 

hwarigenom rikets örlogsflotta kan blifwa med icke mindre 

tillräckelige änn ducktige officerare försedd. 

Detta ährende tog ståndet uti behörigt öfwerwägande, och finner at 

then till förbemälte ändamåls winnande föreslagne cadetecorpsinrätning 

wid kongl. amiralitetet i Carlscrona är högnödig, dock har ståndet therwid 

följande at påminna: 

1:o Antalet af 100 personer synes wara för stort, enär summan kommer 

allena at uthgiöra officerare, hwarwid nu i förstone skulle tagas the 

wid amiralitet försthwarande underofficerare; mann will och föreställa 

sig at en cadet måste innom någre åhr blifwa till officerare skickelig, elliest 

woro den onyttig, och at påsamka sig flere änn som kunna befordras 

hålles för orådeligit. 

2:do Som alla rikets undersåtare taga dhel i dhe allmänna uthgifterne, 

så hålles för billigt at alle böra wara like berättigade till at få låta sina 

barn i cadetecorpsen inkomma. Men på det 

3:o alt missbruk för framtiden måtte förekommas, så anses för nödigt, 

at et wist antahl, neml. af frälsemäns och ståndspersoners barn hälften, 

till antagande, uthsättes. 

4:o Som deras böjelse och ämnen, hwilka komma i cadetecorpsen at 

intagas, kommer föresth at uthrönas eller åthminstone innom 2:ne åhrs 

förlopp, sedan den uti corpsen intagen blifwit och på siöen uthewarit; dy 

synes at dhen som då icke befinnes wara till wettenskapernes lärande 

och siöresor tienlig, kommer ifrån corpsen at skiljas, utan längre uppehåld 

eller annan recommendation änn behörigt bewis öfwer dess förhållande. 

5:to Och emedan ståndet å den ena sidan anser ofwannämde cadetecorpsinrätning 

för ganska nödig och nyttig, så är dhet ock å andra sidan 

högst angelägit at eftertäncka hwaräst medel till inrätningens begynnel-

Bilaga 14 357 

se och framgena bestånd tagas skohla. Nya wärk och inrätningar ökas 

dageligen tillika med uthlagorne under warande fred, och emot förra tiders 

wanlighet. Therföre bör en så god hushåldning widtagas at mann 

sparar och andra ger det mindre och minst nödiga till at kunna underhålla 

dhet som är af större eller högsta nödwändigheten. I ett sådant afseende 

har ståndet fallit på dhe tanckar at dhen af rikets drätsell till 

adelsphanan uthgående löningsindelningen kommer at indragas så fort 

dhet genom dödsfall eller befordran skie kan, och till cadettecorpsen anwändas 

samt thermed dhen costnad upfyllas som imedlertid af statsmedlen 

thertill komma at förskiutas. – 1 icke bestå af Adelsphanan skall icke 

mehr änn 400 mann. 

Icke desto mindre består många stabsofficerare och betiänte som för 

et helt regemente af 1000 el:r 1500. Likaledes compagnie, öfwer och underofficerare 

samt betiänte såsom wid andra indelte regementer. 

Adelsphanan kommer allena innom rikets gräntsor at giöra tienst till 

rikets förswar då påfordras skulle. 

Wid dess första inrätning woro helt andra omständigheter änn nu, sedan 

rikets krigsmackt och förswar är uti fast annat stånd och af riket underhålles 

på annan foth änn den tiden då dhet omtränger altid blif:r 

försedd med officerare, så wähl som dhet skier wid wärfwade regementer. 

Och emedan ofwannämde indragning endast angår rikets räntor och 

dhe deraf tilldelte löningar, så rörer samma på intet sätt höglofl. ridderskapet 

och adelens privilegier till sielfwa rusttiänstens fullgiörande. 

Wid öfwerwägande af förbemälte med the flere härwid warande skiähl 

och omständigheter, ock så willigt som ståndet ingår uti minstingen till 

oftanämde cadetecorps, så kan dhet likwähl icke lämna hertill sit samtycke, 

deräst dhenne föreslagne löningsindelningens indragande wid 

Adelsphanan och anwändande till amiralitetscadetecorpsen icke skulle 

emot förmodan bifallas. 

Blifwandes detta alt dhe öfrige respective stånden hörsam- tienst- och 

wänligen communicerat. 

1 Lucka i texten, ofullständig mening med strykningar i texten.

358 Bilaga 15 

Borgarståndets extraktprotokoll angående ödes- och frihetshemman 


15 


Utdrag av borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

7 Martii 1752. 

S. D. Uplästes å nyo kammar oeconomie och commerciedeputations betänkande 

af d. 14 nästl. Febr., angående ödes och på frihet uptagne hemman, 

af hwilka förstnämnde, enligit kongl. kammarcollegii riksdagsrelation, 

åtskillige, i synnerhet uti Finland, skola ligga ouptagne, och stiga 

öfwer 300 stycken til antalet, deraf en del icke kunna igenfinnas, andra 

åter äro til deras ägor inkräktade under andre hemman. 

Härwid inhämtade borgareståndet, at de af hans Kongl. Maj:t, uppå 

riksens ständers underdånige tilstyrkande, tid efter annan gjorde författningar, 

och deruti utsatte wilkor och förmoner, icke warit nog tilräckelige, 

at förmå rikets inbyggare til upodlande af sådane ödeslägenheter och 

hemman. Hwarföre deputation, som med berömwärd omtanka ansedt 

nödwändigheten och den nytta riket i framtiden kan hafwa af slike hemmans 

upodlande, hemställt til riksens ständer, om icke en sådan författning 

kunde gjöras, det eho, som uptager ödeshemman af frälse och 

cronolägenheter, bör derå oklandrat, nu och ewärdeliga tider, njuta frälsemannarätt 

för sig och sine efterkommande, jemte wissa, til tio frihetsår, 

ifrån den dagen det blifwit utbrutit, samt der någon ärbiuder sig, ware 

bonde, borgare, präst, ståndsperson eller adelsman, at sådane nu befintelige 

lägenheter då böra utbrytas ifrån grannarne, och wederbörande 

actores officiosi wara förpliktade, utan något arfwode och betalning af 

den, som uptager sådane hemman, lagligen utföra de stridigheter, som 

sig kunna yppa med nästgräntsande grannar. Jämwäl at den som will uptaga 

ödeshemman, må jemte actores officiosi hafwa tilgång til äldre och 

nyare jordeböcker, med andre documenter och handlinger, som derom 

kunna gifwa någon uplysning, hwarförutan dem som först anmäler sig 

hos konungens befallningshafwande i orten til sådane ödeslägenheters 

uptagande, bör niuta företräde för den, som efterkommer, men der han 

försummar, at inom trenne år derå gjöra någon upodling, den då må 

wara närmast som sig dertil ärbiuder, dock at en sådan förmon eij må 

sträcka sig til andra ödeshemman och lägenheter, än de som nu befintelige 

äro, och eij til dem, som hädanefter kunna öde blifwa. Hållandes de-

Bilaga 15 359 

putation äfwen före, at med dem, som redan uptagit slike lägenheter, må 

förblifwa efter de för detta derom utgångne förordningar, och de wilkor 

dem derwid blifwit förundte, dock at de, som efter år 1743 uptagit sådane 

ödes-hemman och lägenheter, som til sitt bruk och bygnad warit långesedan 

aldeles förfallne, få njuta lika förmon med dem, som nu kommo 

at uptaga ödeshemman. Och hwad angår de ödeshemman och lägenheter, 

som finnes i jordböckerne uptagne, men eij kunnat utrönas hwarest 

de äro belägne, så har deputation eij kunnat tilstyrka, at de utur cronoräkenskaperne 

måge utslutas, innan efter noga undersökning af jordeböcker 

och gamle handlingar uti kongl. cammarcollegio och landträntericontoiret 

blifwit bewist, och wid nästa riksdag företedt at deras ägor och 

lägenheter icke äro til finnandes. 

Thetta med hwad mera deputationen uti sitt betänkande anfört, tog 

borgareståndet för sin del uti noga öfwerwägande. Och ansåg wäl. borgareståndet 

äfwensom deputation det för en nödwändighet, och såsom 

det kraftigaste medlet til befordran af ödeshemmans uptagande, at sådane 

hemman och lägenheter warda på cronans bekostnad ifrån grannar 

och ägor utbrutne, men som det å andra sidan kom uti ömsint behiertande, 

at cronan ganska sent af en sådan bekostnad skulle känna någon förmon 

och en förwäntad ärsättning derföre eij på många år komma at 

åtniuta, om alle nu befintelige ödeshemman, utan åtskillnad tillika med 

dem, som sedan år 1743 blifwit uptagne, och til sitt bruk och byggnad warit 

aldeles förfallne skulle bortlämnas under frälsemannarätt för tilträdaren 

och des efterkommande, och det jemwäl är ståndet bekant, at de 

räntor och utskylder, som hemmanen i Finland äro skiyldige at utgjöra, 

icke grunda sig på någon ordentelig, utan allenast på en i förra tider 

skiedd provisionel ref- och skattläggning, i anseende hwartil någre hemman 

i jämförelse af deras ägor, äro med ganska dryga om icke altför stora 

räntor och utskylder beswärade, ander åter twertom, hwarföre och 

ifall sådane med dryg skatt belagde hemman, skulle innehafwa något 

ödeshemman, som bidroge til den dryga räntans utgörande, och hwarförutan 

skatten eij kunde utgå, synes wara nödigt, at med et sådant ödeshemmans 

utbrytande warsamt förfares, på det innehafwaren deraf eij 

må gifwas skiälig orsak, at i slik händelse påstå förmedling och någon eftergift 

af utskylderne. Fördenskul, och i betraktande af desse med flere 

härwid förekomne omständigheter, kunde borgareståndet icke bifalla 

allt hwad deputationen uti sitt betänkande föreslagit, utan pröfwade i 

stället för godt, det hans Kongl. Maj:t i underdånighet må tilstyrkas, at 

til befordran af ödeshemmans och lägenheters uptagande låta gjöra följande 

författning. 

1:mo At öfwer alla nu för tiden befintelige ouptagne ödeshemman och 

lägenheter i Swerige och Finland, aldra sist innom tre års förlopp på kronans 

bekostnad behörige chartor och beskrifningar om deras storlek ef-

360 Bilaga 15 

ter jordeböckerne samt tilstånd och belägenhet, med hwad mera, som 

tienar til nödig uplysning om hemmanets natur, jordmånens och dess tillhörigheters 

beskaffenhet, måge uti nästgräntsande jordägares och flere 

wederbörandes närwaru som efter landtmätareinstructionen derwid 

böra wara tilstädes, warda uprättade, då landtmätaren jemwel noga bör 

antekna, icke allenast huruwida antingen hela ödeshemmanet, eller ock 

någon del deraf, är af nästgräntsande jordägare eller någon annan inkräktadt, 

samt huru den upodling derå kan wara gjord, utan ock huruwida, 

och af hwad grund någon påstår, at få behålla antingen hela, eller 

någon del af ödeshemmanets ägor och tilhörigheter. 

2:do At sådane chartor och beskrifningar utan drögsmål förenämde 

tid tilställas konungens befallningshafwade, i orten, som igenom kronones 

ombud låter wid nästa häradsting lagligen utföra de om något ödeshemmans 

ägor och tilhörigheter med wederbörande, yppade och 

angifne twistigheter, men der någon skattehemmans åbo i Finland, som 

kunde hafwa hela eller någon del af ödeshemmanets ägor inne skulle inför 

landshöfdingen med skiäl kunna wisa, at han wore oförmögen at utgjöra 

sin skatt, om de af ödeshemmanet intagne ägor, blefwo honom 

ifråntagne, äger landshöfdingen at låta honom dem samma få nyttja och 

behålla, til dess en allmän ref- och skattläggning öfwer orten för sig gådt, 

iemedlertid bör et sådant ödeshemman i jordeböckerne warda nämndt 

och utfördt. 

3:io At ifall landtmätaren wid dess förrättning eij kunnat utröna, hwilkenthera 

af grannarne innehade ödeshemmanets ägor, de icke eller welat 

gifwa uplyshning derom, och godwilligt beqwäma sig, at lemna 

ödeshemmanets inkräktade ägor ifrån sig, äger landshöfdingen, at igenom 

wederbörande skattningsmån och landtmätare, ofördröjeligen låta 

fördela ödeshemmanets gamla skatt, efter jordeboken emellan sådane 

grannar, i den by, ödeshemmanet af ålder legat, alt efter som hwardera 

kan finnas hafwa mera jord och ägor inne än honom efter dess i jordeboken 

anteknade hemmans öretal tilkommer, hwilken fördelte skatt och 

de flere hemmanet ålöpande utskylder förenämde således, ifrån den tid, 

fördelningen af ödeshemmanets skatt blifwer utsatt, äro pliktige at utgöra. 

4:to Äger landshöfdingen, at på kronones bekostnad låta wederbörligen 

utbryta alla ostridiga ödeshemmans ägor och lägenheter så snart 

chartan med beskrifningen inkommit, och de omtwistade ödeshemmans 

ägor och tillhörigheter, så snart de derom yppade stridigheter med laga 

dom blifwit afslutne. 

5:to Sedan utbrytningen för sig gådt, har landshöfdingen at allmänneligen 

i hela länet, låta kundgöra, at näst derpå följande häradsting, kommer 

et sådant, til dess ägor och lägenheter noga beskrifwit ödeshemman, 

at utbiudas, til den som emot de för kronan drägeligaste wilkor åtnöijes,

Bilaga 15 361 

det samma at antaga och förswarligen upodla. Sådane wilkor, jemte det 

at den som deremot inför tingsrätten kommer at anskrifwas för åbo för 

ödeshemmanet, har wid upwisandet af rättens deröfwer meddelte bewis, 

genast och utan widare omgång och anmälande å högre ort, at undfå 

landshöfdingens stadsfästelse därå, böra jemwäl uti kundgörelsen tydeligen 

utsättas, och af landshöfdingen, i anledning af hwad härefteråföljer, 

lämpas efter ödeshemmanets af landtmätare-beskrifningen och 

annan säker underrättelse inhämtade beskaffenhet och tilstånd. 

Thet ödeshemman, som antingen helt och hållet, eller til mästa delen, 

warit af grannarne, eller andre, som det inkräktadt, förswarligen häfdat 

och brukat, kan i anseende til åbygnadskostnaden lemnas fritt för all 

skatt uti tio til femton år. Äro ödeshemmanets ägor til hälften upbrukade, 

uti femton til tiugo år. 

Det åter som litet eller intet finnes häfdat uti tretio til femtio år. 

Skulle ock något hemman wara så swagt och förfallit, at ingen emot 

sistnämnde wilkor skiäligen förmodas wilja det uptaga, då må utom de 

högsta frihetsåren, äfwen skattemanna- rätt för uptagaren och dess arfwingar 

bewiljas, men frälsemannarätt hölt borgareståndet före, wara det 

yttersta wilkoret, som med bifogad frihet til tio år borde påtänkas, dock 

åtminstone icke förr, än wid nästa riksdag, då man närmare torde förspörja, 

huruwidt med förenämnde wilkor til ödeshemmans upodlande 

kunnat uträttas. 

Äfwen så hölt borgareståndet för betänkeligit, at samtycka, det de, 

som efter år 1743 uptagit sådane ödeshemman och lägenheter, hwilka til 

bruk och byggnad warwid längesedan aldeles förfallne, måge få njuta 

den i deputations betänkande, föreslagne frälsemannarätt, emedan de, 

som sådane ödeshemman redan antagit, gjort det af fri wilja, och icke 

utan noga betänkande, då redan förklarat sig nöjde med de, dem förundte 

wilkor och fömoner, som deras flit, kostnad och arbete wid ödeshemmanets 

upodling fulleligen lära ärsätta. 

Hwad sist angår de ödeshemman och lägenheter, som finnas wara ut 

jordeböckerne uptagne, men eij på behörigt sätt, och af wederbörade 

landtmätare kunnat utrönas hwarest de äro belägne, och herrar landshöfdingarne 

derföre anhållit, det de utan kronones räkenskaper måtte 

utelslutas, så hade ståndet för sin del icke något at påminna wid det slut, 

hwaruti deputation derom stadnas. 

Dock beslöts, at detta alt genom utdrag utur protocollet, skulle de öfrige 

respective stånden hörsam- tjenst- och wänligen communiceras. Ut 

supra. 

Ex protocollo.

362 Bilaga 16 

Borgarståndets extraktprotokoll angående lagmansämbetet 


16 


Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

16 Mart. 1752 

S. D. Lät borgareståndet sig föreläsa riksens höglofl. ständers justitiædeputations 

betänkande under d. 17 nästl:ne Februarii hwaraf ståndet inhämtat 

huru högst angelägit och oumgängeligit det i anseende til de af 

wälbe:mt deputation anförde skiäl och omständigheter wil wara, at 

samtl. lagmännen i Swerige och Finland ej mindre än alle andre cronans 

ämbetsmän och betjente sielfwe med omsorg förrätta sine ämbetssysslor 

och icke utan giltige förfal och ordsaker afhålla sig derifrån; i hwilken senare 

händelse deputation håller före, at det ankommer på kongl. hofrätternes 

ömsinte försorg, at i görligaste måtto föranstalta, det sådane män 

i deras ställen måtte förordnas at förrätta lagmanssysslorna, som är ej allenast 

bepröfwade domare, utan och närmast intil lagmansämbetets 

wärdighet, på det en otienlig interimsförwaltning antingen af yngre samt 

mindre bepröfwade wederlikar med dem, hwilkas göromål af lagmännerne, 

böra öfwerses, eller ock, af ännu ringare betjente ej må medföra 

missförstånd och olust ibland underdomare och förringande af ämbetsmyndigheten, 

som är nödig at bewara och befästa för alla cronans ämbeten 

i riket så framt bud och lydnad såsom sielfwa lifwet i regementskroppen, 

skola swara emot hwarandra. 

Wid så fatta omständigheter håller jemwäl deputation före, at hofrätternes 

egne ledamöter ej böra uteslutas från slika vicariater, enär deras 

ordinarie ämbetssysslor derigenom icke hindras, hwilket så mycket mindre 

skall wara at befara, som lagmanstingen infalla på en tid af året, med 

hofrätternes ferier, då samma ledamöter til en del och skiftewis njuta någon 

ledighet; men om hofrättsledamöterne sielfwe härtil icke skulle finnas 

hogade, är deputation af den tanken, at kongl. hofrätterne böra i den 

händelse, förordna dertil andre deras wederlikar, som kunna haft tilfälle 

at göra sig underrättade om lags och rätts skipande. 

Detta alt borgareståndet hos sig i behörigt öfwerwägande tagit. Och 

hwad angår hofrätternes egne ledamöters förordnande til lagmanssysslors 

förrättande, enär lagmännen antingen af siukdom eller andre laga 

förfall derifrån kunna wara hindrade; så emedan ledamöterne uti kongl.

Bilaga 16 363 

hofrätterne, så wida de skola skiöta deras ordinarie ämbetssysslor med 

den omsorg och drift som deras plickt af dem äskar, dertil synas behöfwa 

anwända hela året utan at kunna räkna på den ledighet, som de 

til en del och skiftewis under hofrätternes ferier njuta, i synnerhet som 

wid slika tilfällen, hwar och en ledamot som är mohn om sitt ämbete lärer 

wara sorgfällig at utarbeta de saker, som honom tilfallit at referera, 

och hwilka han under sessionstiden icke medhint. Fördenskull och som 

så wäl kongl. Swea som Götha hofrätt under påstående riksdag sielfwa 

funnit deras göromål wara så dryga, at de ogörligit kunna dem fullkoml. 

bestrida, utom den af dem sökte förstärckningen af flere ledamöter och 

divisioner, ty finner altså borgareståndet betänkeligit at för sin del samtycka 

dertil, at hofrätternes egne ledamöter måge förordnas at företräda 

lagmännernes vices. 

Beträffande åter at inge andra än hofrättsledamöternes wederlikar, 

som kunna haft tilfälle at göra sig om lags och rätts skipande behörigen 

underrättade, måge til lagmanssubstituter förordnas, så finner ståndet så 

mycket mera betänkeligit at dertil gifwa sitt bifall, som det icke altid lärer 

finnas tilgång i orten på dem, som äga en slik wärdighet och bepröfwad 

skickelighet och det således torde blifwa swårt om icke ofta ogörligit 

at från aflägsne orter kunna förmå sådane personer, som äga de erfordrade 

egenskaper, at åtaga sig slike särskilte förrättningar så wida de 

merendels medföra kostnader, utan någon särdeles belöning. 

Hwarföre och som Kongl. Maij:ts nådige bref af d. 21 Julii 1727 angående 

lagmanssubstituters förordnande uttryckel. förmår och innehåller, 

at då någon lagman så i Sweriget som Finland, för oumgängelige och laga 

förfall ej kan sielf förrätta tingen, utan en annan dertil brukas måste, det 

måste i sådant fall, antingen häradshöfdingen i nästa lagsagu eller någon 

annan hederlig och uti Kongl. Maj:ts tjenst warande samt wid domaresysslan 

waner och deruti förfaren man, af hofrätten dertil utses; så finner 

borgareståndet så mycket mera skiäligt det bör wid alle slike förefallande 

tilfällen, högstbemälte Kongl. Majt:s bref på det nogaste efterlefwas, 

som det grundar sig på riksens höglofl. ständers wid 1727 års riksdag 

gjorde underdånige tilstyrkande. 

Hwilket alt ståndet genom utdrag af protocollet med de öfrige respective 

stånden hörsamst, tjenst och wänligen wil communicera. Ut supra. 


Harald Urlander

364 Bilaga 17 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Christiernin 


17 



6 Aprilis 1752 

S. D. Uplästes riksens ständers kammar, oeconomie och commerce-, 

samt bergsdeputationernes betänkande, angående brukspatronen 

Adolph Adolphsson Christiernins uti Westerås, förr innehafde, och nu 

återsökte burskap, hwilket bifölls, allenast med den ändring, i anseende 

til slutmeningen, det bör åligga Christiernin, men icke städernes borgerskap, 

at förskaffa sig wederbörande bergmästares eller bergstingsrätters 

bewis, hwilka bergsmanstilwärkningar, stämplar eller numrer, och huru 

mycket theraf Christiernin årligen kan blifwa lofgifwit, at til sin skuldfordrans 

betalning emottaga och upbära, och at sådane bewis böra wid 

hwarje års början, til the städers magistrater insändas, hwaräst detta jern 

kan nära förbij, ell:r igenom passera, innan det får fritt i wågar och annorstädes 

anses, eftersom i annor händelse, det skulle wara borgerskapet 

omögeligit, at förekomma, det ju therunder eliest en skadelig och 

olaga förlags- och landthandel kunde förelöpa, hwilket til gunstigt bifall, 

med the öfrige respective stånden hörsam- tienst- och wänligen communiceras. 

Ut supra. 

Ex protcollo.

Bilaga 18 365 

Borgarståndets extraktprotokoll angående jordtvist i Söderhamn 


18 


Utdrag af protocollet, som hölls i borgareståndet d. 8 April 1752. 

S. D. Uplästes riksens ständers justitiædeputations betänkande, jemte 

åtskillige des ledamöters derwid yttrade särskilte meningar, angående 

de beswär, som Söderhamns stad deröfwer anfördt, at Hans Kongl. 

Maj:t, uti en emellan ber:de stad å ena samt Ellne och Östansiö byars 

jordägare å andra sidan, wid Söderahla häradsrätt upkommen, och derstädes 

ännu oafgiord twist, om 2:ne skogstracter, Sandarne och Skallgårdssundet 

kallade, har uppå swarandernes giorde underdånige 

ansökning, genom utslag af d. 1 Aug. 1750, i nåder förklaret och faststäldt, 

hwilkenthera af de olika och sin emellen stridige afskrifter utaf 

det för mernämde stad åhr 1620 d. 7 Septemb. utfärdade kongl. fundationsbrefwet, 

som parterne hwar emot annan sig åberopadt, och hwartil 

sielfwa originalet skal wara förkommit, borde anses för gällande och til 

efterrättelse lända, med mera. Och ehuru wäl ståndet fiant 1 detta måhl, 

såsom rörande parternes å ömse sidor företedde skriftelige bewis, samt 

hwad witsord och wärkan de i saken äga kunde, wara af sådan beskaffenhet, 

at det samma enligit 17 cap. 1 § rätteg.b. utaf domaren i orten, hos 

hwilken hufwudsaken war anhängig, bordt pröfwas, och således icke förut 

och omedelbart af Hans Kongl. Maj:t uptagas likwäl, och emedan Söderhamns 

stads riksdagsfullmächtige, rådmannen Lars Boose, samt å 

egne och de öfrige ofwannämnde byemäns wägnar registratoren Johan 

Christiernin Adolphsson numera upwist en emellan staden och hwarthera 

af dessa byar särskilt, d. 21 Febr. sistledne ingånge förlikning, hwarigenom 

twisten om förber:de skogstracter, med hwad mera deraf 

härrördt, aldeles blifwit uphäfwen; ty ansåg ståndet för skiäligt, til förekommande 

at denna twist, som redan öfwer 120 åhrs tid wahrat, framdeles 

ej måtte til parternas widare beswär och kostnad åter kunna uprifwas, 

det måtte hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet anhållas, at genom wederbörande 

häradsrätt låta höra så wäl staden, som samtl. ofwanförmälte 

byemän, huru wida de til denna förlikning friwilligt samtyckt, och så 

1 Läs: fant.

366 Bilaga 18 

wida sådant skedt, den samma sedan til deras obrotsliga efterlefnad i nåder 

gilla och stadfästa – hwilket etc.

Bilaga 19 367 

Borgarståndets extraktprotokoll angående förskingring i handeln 


19 



den 8 Maij 1752. 

S. D. Föredrogs secrete handels och manufactur samt bergsdeputationernes 

gemensamma betänkande, angående huru underslef wid den så 

kallade oxejernshandelen på Norrige förekommas må. Och fant borgareståndet 

godt thet samma bifalla, doch allena med then ändring: Thet 

ståndet håller för bäst at justitiarien i Philipstad tillika med borgmästaren 

1 gemensamt underskrifwa de projecterade trykte förpasningsedlar 

på jernet och i thesses frånwaro bergsfogden med stadsrättens älste ledamot 

och i bergsfogdens av twenne stadsrättens ledamöter, samt at alltid 

Philipstads sigill härwid brukas då intet twifwelsmåhl om riktigheten 

kan upkomma hos dem som upsigten wid jernförslen tillkommer som 

annars wid omskifte af ämbetsmannen någon gång kunde förekomma. 

Hwarförutan alt the förlaggifwande handlande uti Philipstad hos justitiariatet 

hafwa närmaste tillgång at få se hwad quantum jern wintertida 

från bergshamrarne afgåt då de kunna så mycket mindre sig enskylla om 

de sedan inlöpa uti någon stor förlagshandel än hwad den stadfästa hammarskatten 

tillåter; hwilket med the öfrige respective stånden wänligen 

communiceras. 

1 Johan Faxell.

368 Bilaga 20 

Borgarståndets extraktprotokoll angående plantagers anläggande vid 

städerna 


20 


Utdrag af borg.st:s prot. d. 9 Maii 1752 

S. D. Uplästes riksens ständers secreta handels och manufacturdeputations 

betänckande, ang:de plantagers anläggande wid städerne, hwilket 

borgareståndet tog under ett noga öfwerwägande. Och emedan Kongl. 

Majt uppå riksens ständers underdånige tillstyrkande wid nästl. riksdag, 

genom nådig skrifwelse til des och riksens commercecollegium af d. 10 

Decembr. 1747 redan i nåder behagat förklara, at all sådan jord till tobaksplantager 

bör anwändas, som furne konungar donerat till städerne, 

så framt den icke på län blifwit anslagne, utan af alla stadsens inwånare 

odelt nyttjas. Likaledes at den jord, må till samma ändamål användas, 

hwarå ingen lagl. sig förwärfwat någon äganderättighet utan för arrende 

brukas, eller erlägger åhrlig afgift till magistraten eller staden; äfwen 

som ock, at all ouptagen och med liung bewäxt nära inwid städerne belägne 

och dem tillhörig marck, bör till plantagers inrättande få uptagas 

och inhägnas, när de, som hog och wilja dertill hafwa, sig derom hos wederbörande 

anmäl, dock at ej någon rubbning wid detta tillfälle således 

skjer i någons privelegier, 1 så at någon jord emot ägarens wilja till tobaksplantering 

anwändes. Jemwäl ock, at all innom staquetet befintelig 

jord, såsom ödestomter och åkrar böra i detta afseende först och främst 

gjöras nyttige framför all den städerne tillhörige jord, som utom staquetet 

belägen är. Altså kan borgareståndet wid så fatte tydelige omständigheter, 

icke bifalla, at någon annan städernes jord, med andre wilckor, än 

högstbem:te Kongl. Majts nådige skrifwelse förmår och stadgar, må, till 

de uti detta betänckande nämda tobaks, färgegräs och karborreplantager 

anwändas. Hwilcket alt med de öfrige resp:e stånden etc. 

1 Läs: privilegier.

Bilaga 21 369 

Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets allmänna besvär 

21 




20 Maij 1752 

S. D. Uplästes följande af allmänna beswärsdeputation expedierade projecter 

til resolutionerne öfwer ståndets beswär, neml:n. 

22 § Wid första momentet, slutmeningen: Och är detta förordnande 

etc., til och med privilegier och rättigheter, går aldeles ut, och i stället införes: 

dock rid. och adelens, samt prästerskapets privilegier oförkränkte. 

2:dra momentet uteslutes aldeles såsom ogrundat och emot kongl. inqvarteringsordningens 

rätta förstånd och innehåld, och införes i stället 

följande: 2:do Finner Kongl. M:t i nåder skäligt, at det gemena krigsfolket, 

som är förlagt i särskilte slått och fästningar icke bör på något sätt 

beswära borgerskapet, ej heller böra de gemene af artilleriet, under 

namn af constablar och handtwärckare, wara berättigade, at undfå tiugu 

öre service i månaden, emedan inqarteringsordningen 1 icke gör någon 

åtskilnad emellan them och theras wederlikar af infanteriet, som stå i 

rummen. Hwad åter det gemena krigsfolk angår, som icke niuter wåhnhus 

eller baraquer, så kommer med det at förhållas efter inqvarteringsordningen, 

så at det antingen skall åtnöga sig med inqvartering in natura, 

eller 16 öre s:mt i månaden. 

3:die momentet bifölls. 

40 § bifölls, sammaledes 16 och 55 §§. 

56 § ordet upköpt utelämnas. 

2 § bifölls, dito 66 §. 

27 §. Wid slutet tillägges näst orden: sig äfwen stödja: dock inge andre 

tobaksspinnerier och såckerbruk, än the, hwilka likasom öfrige fabriquerne 

lyda under hallrätternes tilsyn, och för sine tilwärkningar betala den 

påbudne hallafgiften. 

35 § bifölls, äfwen 4 §. 

Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall hörsam 

tienst och wänligen communiceras. Ut supra. 


1 Läs: inqvarteringsordningen.

370 Bilaga 22 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Strangs memorial 


22 



20 Maj 1752. 

S. D. Lät borgareståndet sig föredraga 2:ne af brukspatronen och riksdagsfullmägtigen 

för Köpings stad Jacob Strang Robertsson ingifne memorialer, 

hwaruti förmäles, det han på trycket låtit utgifwa och utdela 

åtskillige oeconomiska skrifter til det allmännas tjenst. Och ehuruwäl 

brukspatron Strang aldrig warit sinnad, at af det allmänna begära någon 

belöning och ärkänsla för sådant dess arbete möda och kåstnad; så skall 

han dock nu mera, och sedan en olyckelig wådeld nyligen giordt honom 

en ansenlig skada, se sig nödsakad, at hos riksens ständer i underdånödmiukhet 

anhålla om nådgunstigt tilstånd, at emot hammarskatts och bewillningsafgifts 

betalande, få i afräkning på den Swedenstierniska förr 

tillåtne hammarskatten, som han sig tilhandlat och äger rättighet at efter 

kongl. bergscollegii tillåtelse smida med kohlad tårf, wid dess hammare 

Gislarbo, i Wästmanland och Malma sockn belägen, må den samma årligen 

få tilwärka med 250 storstigar okohlad tårf, som kommer at utblandas 

med de träkohl, hwilka han derstädes har frihet at nyttja til det efter 

1695 års hammarskatt, bruket tillåtne stångjärnssmidet; til wilken tårf 

han genom en af herr assessoren Eric Esberg hållen undersökning af den 

27 Febr. 1743 wist sig hafwa tilräckelig tilgång, då ock tillika nogsamt utrönt 

blifwit, at okohlad tårf til hälften blandad med träkohl giör aldeles 

et och samma gagn wid stångjerns utsmidande, som träkohl allena eljest 

kunna åstadkomma. Underkastandes sig brukspatron Strang denna rätttighets 

förlust, samt ansenlig witesbot, i fall något underslef wid det föreslagne 

smidessättet skulle befinnas. 

Detta med hwad mera brukspatronen och riksdagsfullmägtigen 

Strang uti dess memorialer och bilagorne derwid anfördt, tog ståndet under 

et noga och ömsint öfwerwägande. Och som ståndet hade sig nogsamt 

bekant, och derhos af den wid Gisslarbo håldne undersökningen 

befinner, at med okohlad tårf, af det hårda slaget, blandad til hälften 

med träkohl, aldeles godt och förswarligit stångjern smidas kan, och det 

således skulle blifwa för brukspatronen Strang för kåstsamt och tryckande, 

om honom blefwo ålagt, at efter Kongl. Maii:ts och riksens bergscol-

Bilaga 22 371 

legii afgångne befallning til bergmästaren i orten, under den 29 April 

1743 låta endast smida med kohlad tårf; altså har borgareståndet i betraktande 

häraf så mycket mera funnit skäligt, at lemna dess bifall til 

denna brukspatronen Strangs ansökning, som ansenlig skog härigenom 

bespares, och ingen uti dess tilständiga kohlkiöp hindras, eller förfång lider: 

icke eller uti tackjernshandel någon förfördelas, hälst det Swedenstierniska 

privilegium en ostridig rättighet af tackjernsköp honom 

tillägger. Hwarförutan jämwäl intet underslef wid det upgifne smidessättet 

kan wara at befrukta, enär witesbot af ettusende daler s:mt deremot 

fastställes, jämte rättighetens förlust af smidet. Dock förbehåller sig borgareståndet 

härwid på det kraftigaste, at den förmån, som brukspatron 

Strang härigenom för ömsinte och gällande orsaker skull tilllägges, ej må 

dragas til préjudicat för androm. Förmodandes ståndet härhos, at det 

med skäl lärer kunna anses såsom en billig och rättwis åtanka för de flere 

oeconomiske skrifter, hwilka han til det allmännas nytta trycka låtit, 

samt til upmuntran, at widare i et så lofwärdt upsåt fortfara; äfwen som 

ock ståndet i öfrigit med mycken ömhet anser den olycka som brukspatronen 

Strangs hus och egendom under dess härwaro wid riksdagen öfwergått, 

och således gärna skulle önska, det han med dess ansöknings 

erhållande måtte hugnas. Hwarföre ock borgareståndet ej kan underlåta, 

at detta ärende hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall 

i bästa måtton hörsam- tjenst och wänligen recommendera. Ut supra. 

Ex protocollo.

372 Bilaga 23 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Karlskronas broar 


23 


Utdrag ur borgareståndets protocoll d. 23 Maij 1752 

Sedan allmänna beswärsdeputation genom dess författade project till resolution 

öfwer 83 § af allmogens beswär, 1 tillstyrkt att befria allmogen i 

Blekingen från dhe 2:ne yttre Carlscrona stads åth landsidan wettande 

broars underhållande, ock att staden allena them hädanefter bör underhålla, 

har Carlscrona stads riksdagsfullmäcktige handelsmann Johan 

Önnert Grahn ståndet föredragit, huru ej allena en kongl. resolution af 

d. 8 Dec. 1682, förmår, att kistor härwid skulle lyda under ammiralitetet, 

ock ärlägga till Carlscrona broars upbyggande ock widmackthållande, 

dhe penningar, som det tarfar en åthgiärd till Christianstads långa bros 

widmakthållande, utan ock huruledes genom kongl. resolution och bref 

bägge af d. 21 Marti 1689, är förordnat att dhe fyra broar, som äro emellan 

staden ock landet, blefwit dehlte på thett sätt, att staden skulle underhålla 

dhe 2:ne närmaste ock all Blekings allmoge dhe 2:ne fiernom, 

så att alla fyra blekinghäradena skulle dertil uthgiöra 1 dlr s:mt af hwart 

helt härade. Kongl resolutionen 1690 d. 1 Aug. pålägger allmogen än widare 

förb:te 2:ne broars underhållande, till dess efter handen watnet deremellan 

kan blifwa upfylt, hwiken upfylllning ej annorlunda i denna 

stund är skedd än med träräcke under och på sidorne samt med jord deremellan 

och äfwen på, men at dermed ej påstås kan det watnet är aldeles 

igenfylt, emedan thett ännu för ofullkomligheten skull, bortsköljer all 

fyllningen så att b:te broar hwar höst ock wåhr, utan reparation ock återfyllning, 

äro obrukelige. 

Allmogen har wähl efter andragne enahanda omständigheter i orten 

sökt befrielse i detta måhl, men then ej kunnat winna, såsom konungens 

befallningshafwandens resolution af d. 21 Maj 17502 utwisar, ock at den 

åberopade 8 § ut kongl. resolutionen 1741 på allmogens allmänna beswär, 

uthtryckeligen undantager the städer hwilka hafwa något privilegi- 

1 Årstrycket 29 juni 1752: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär som thess trogne Undersåtare af Riksens allmoge uti Swerige och Finland, igenom theras 

utskickade Fullmäktige, wid sidst öfwerstånde Riksdag, i underdånighet ingifwa låtit. 

2 Årstrycket 1 september 1741: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänna 

Beswär som thes trogne undersåtare af Riksens Allmoge uti Swerige och Finland, igenom 

theras utskickade Fullmäktige hafwa wid thenne Riksdagen i underdånighet andraga låtit.

Bilaga 23 373 

um, hwarigenom allmogen är förbunden att bidraga till slik brobyggnad, 

som Carlscrona äger igenom högståberopade kongl. förordnande. Kunnande 

desse broar ju mindre sägas gå öfwer stadens ägor, som det är allmänt 

bekant, at dhe ligga i sielfwe hafwet, dessutan staden så mycket 

mindre kan beswäras med dhe på allmogen dehlte 2:ne broar, som staden 

efter samma dehlning måste sielf hålla de där 2:ne andra, hwilka i 

anseende dertill att the ligga östan i hafwet öfwer ett ganska diupt wattn 

ock på sådan grund att ingen sten eller jordbro der kan byggas, utan nödwändighet 

måste wara af trä, ock kåsta ansenligen mera än allmogens, 

hälst staden ock måste köpa alt wirke dertill, som allmogen slipper, hafwande 

allmogen sielf af alla fyra broarne största nyttan för all sin rörelse 

till staden, ock kan för öfrigit nogsamt pröfwas nödwändigheten af desse 

broars widmakthållande såsom dhe blifwit fördelte, för kongl. ammiralitetet 

ock flåttans nödwändigste tillförsel skulld, att allmogen så mycket 

mindre med skähl bör sig undandraga, som then just, emot desse broars 

underhållande, sluppit först Christianstads brobyggnad, som eljest ännu 

continuera skulle, ock sedan den pålagde afgiften 1 dlr s:mt af hwart helt 

hemman, som kåstat allmogen långt mera än deras 2:ne broars underhållande, 

hwilket belöper en ringa summa på hwart hemman. I anseende 

hwartill riksdagsfullmäktigen handelsman Grahn anhållit, att sådan allmogens 

ansökning eij måtte winna framgång, ock att ståndet i thetta 

måhl wille understödja staden. 

Ståndet lät sig jemwäl föreläsa den projecterade 83 § öfwer allmogens 

beswär, ock sedan man af öfrige här åberopade handlingar underrättat 

sig om sakens beskaffenhet, fant ståndet så mycket mer äfwentyrligit ock 

skadeligit, att nu lembna bifall till samma projecterade 83 §, som therutaf 

alt för stor olägenhet skulle följa så dehls för kongl. ammiralitetet och örlogsflåttan, 

som för staden ock allmogen samt alla resande, om i så måtto 

alt hwad tilförne af äldre tider härutinnan hörsamligen och nåd:t förordnat 

är, blefwo så hastigt uphäfwit eller ändrat, utan att saken tillförne behörigen 

woro undersökt ock dermedelst befunnit at allmogen 

wärkeligen äger rätt, att niuta den sökte befrielsen, samt huru ock på 

hwad sätt dhe nu landet tilhörande 2:ne broar i sådant fall måtte kunna 

underhållas, som icke är staden pålagde, ock eljest uti hafwet belägne. 

Men i tett ställe är ståndet af then mening, at konungens befallningshafwande 

i orten må undfå nådig befallning, att öfwer thetta ärende ock 

thes rätta beskaffenhet, efter noga undersökning ock bepröfwande hoos 

kongl. cammarcollegium inkomma med thes betänkande, då wählb:te 

kongl. collegium therefter i underdånighet bör Kongl. Maj:tt föredraga 

saken till nådigt skärskådande ock utslag, som alt bör föregå innan 

riksens ständer kunna sig härmed beskaffa, hwilket genom utdrag skulle 

till benägit bifall wänligen communiceras etc.

374 Bilaga 24 

24 

Borgarståndets extraktprotokoll angående justitiekanslerns löneökning 



Utdrag af borg.st:s prot. d. 25. Maii 1752 

S. D. Förehades riksens ständers justitiædeputations betänckande, 

ang:de justitiecancelleren och riddaren herr Johan Gerdeschölds wid 

närwarande riksdag afgifne berättelse. Efter behörigt öfwerwägande häraf 

fant borgareståndet godt, at i så måtto bifalla deputationens tillstyrckande, 

det må justitiæcanellerslönen blifwa tillökt med 1200 daler 

s:rmt, och således justitiæcancelleren för framtiden komma at niuta uti 

åhrslön 3000 daler silf:mt. Äfwen ock at justitiæcancelleren må få antaga 

en cancellist uti des contoir, dock utan at staten med någon lön derföre 

graveras. För öfrigit åberopar sig borgareståndet härwid des utdrag af 

protocollet som under detta datam 1 aflemnat blifwit, i anledning af justitiædeputationens 

yttrande, om lag och förordningars tilbörl:a handhafwande 

och efterlefnad. Hwilcket med de öfrige resp:e stånden etc. 

1 Läs: datum.

Bilaga 25 375 

Borgarståndets extraktprotokoll angående lagars och förordningars 

efterlevnad 


25 

Utdrag af borg.st:s prot. d. 25 Maii 1752 


S. D. Lät borgareståndet sig föredraga riksens ständers justitiædeputations 

bet:de, ang:de den af det ärbara bondeståndet påyrckade föreställning, 

om lag och förordningars wedebörl:e handhafwande och 

efterlefnad, hwarutinnan justititiædeputationen, såsom det enda och 

bästa medel föreslagit, det måtte h:r justitiæcancelleren i landet kringresa, 

och om embetsmännens förhållande sig kunnig gjöra, samt låta den 

som brotslig eller försummelig finnas må, till answar och tilltal framdraga. 

Detta alt, med hwad mera, har borgareståndet, så mycket nogare tagit 

under behörigt och ömsint öfwerwägande, som ståndet nogsamt finner, 

at ett samhälles trefnad och styrcka beror på lagarnes obrotsliga efterlefnad. 

Men som ståndet tillika har sig bekant, at justitiæcancellerens embete 

är med så månge wigtige gjöromål förknippadt, at han omöijeligen, utan 

deras eftersättjande, kan hinna at företaga sådane resor öfwer hela riket, 

med den granskning och noga skjärskådande, at utrönas kunde, huruwida 

embetsmännen deras plikt och skyldighet fullgjöra; warandes detta 

ärende af den dryghet och widd allena, at det näppeligen af en enda, änskjönt 

han ifrån alle andre gjöromål wore ledig rättel. skulle kunna skjötas, 

så har borgareståndet i anseende härtill, så mycket mindre kunnat 

lemna des bifall, till h:r justitiæcancellerens föreslagne resor, som staten 

härigenom med en nog dryg kostnad skall belastas. 

Borgareståndet kan ej eller undgå, at härwid tillika erhindra, det lagarnes 

heliga wård mycket beror på embetsmännens bibehållande wid 

deras tilbörl:a myndighet. Enär detta fästeband röres, igenom förmente 

och oangifne fels eftersökande, måste laglydnaden i ett wist mått lida 

hinder och motsträfwighet, och enär menigheten sammankallas och höres, 

ställas embetsmännen under en slags inquisition, som lagen icke 

medgifwer, hwarigenom de samma så wäl, som embetsmännen sielfwe, 

lättel. ställas i wanwyrd och mindre aktning.

376 Bilaga 25 

Häremot finner borgareståndet, at andamålet af justitiæcancellerens 

embete, lättare och med mindre omgång kan winnas, då hwar ock en rikets 

inbyggare äger frihet, at hos h:r justitiæcancelleren anmäla de mål, 

hwarutinnan han tror sig lida, äfwen som ock h:r justitiæcancelleren igenom 

wederbörande fiscaler i orterne kan inhämta all tidig och nödig 

kunskap om embetsmännens förehållande, och efter förefallande omständigheter 

sitt embete derwid utöfwa. 

Utom alt detta är borgareståndet af den tancka, at en ny och tillräckeligare 

instruction för riksens ständers protocollsdeputation upsättjas 

må, och at derhos förordnas bör, det icke allenast de förfarnaste och 

mäst bepröfwade i alle resp:e stånden wid riksdagarne blifwa walde till 

ledamöter i denna deputation, utan ock, at så wäl kongl. hofrätternes, 

collegiernes och consistoriernes egne ledamöter, som betjening ifrån 

denna deputation warda uteslutne, så mycket möijeligit wara kan. 

Härhos will ock angeläget wara, at de betänckanden, som ifrån protocollsdeputationen 

till riksens ständers plena inlemnade warda, ej måge 

anses för minst betydelige, utan framför de enskildte hos riksens ständer 

företagas och afgjöras, och i fall någre protocollsdeputationens betänckanden 

wid riksdagarnes slut, kunde wara lemnade oafgjorde, så ehuruwäl 

efter den nu meddelte instructionen inga protocoller ifrån den ena 

till den andra riksdagen få igenomläsas och granskas, så tyckes likwäl billigt 

wara, at åtminstone alle sådane mål, som wid förre riksdagar blifwit 

i protocollsdeputationen anmärckte, och till riksens ständers plena inlemnade, 

måge wid nästföljande riksdags början ibland de första ärender 

derstädes uptagas och afslutas. På hwilket sätt jemwäl med alle de öfrige 

ifrån riksens ständers deputationer inkomne, men oafgjorde mål förfaras 

kunde. Hwilcket alt med de öfrige resp:e stånden etc.

Bilaga 26 377 

Borgarståndets extraktprotokoll angående trädgårdsmästare 


26 



den 25 Maij 1752. 

S. D. Uplästes riksens ständers cammar, oeconomie och commerciedeputations 

betänkande af d. 17 April sidstledne, angående trägårdsmästare, 

hwaröfwer det ärbara bondeståndet af den 23 i denna månad dess 

bifall lemnat. Ståndet fant det wara högst betänckeligit at ställa så ädel 

wettenskap under skrå eller wissa läroår emedan den samma eij synes 

kunna inhämtas af en ung och olärd yngling på få år hos en mästare, 

hwilcken sielf torde föga äga någon kundskap uti naturkunnigheten, 

hälst sedan Hans Kongl. Maij:tt af ömhet för denna wettenskaps upmuntran, 

förklarat de studerande närmast berättigade till kongl. trägårdarne 

wid sig yppande ledigheter, hwilcken nådiga anstalt härigenom 

skulle hindras, då sådane personer häldre togo sig något annat före, än 

de underkastade sig skrå och mästerskap. Hwarföre ock ståndet håller 

före at denna inrättning icke kan medföra den påsyftade nyttan, men i 

fall de öfrige respective stånden skulle wara af annan tancka, böra åtminstone 

studerande härunder icke begripas, och kan ståndet för öfrigit 

icke annorlunda än med följande påminnelser och anmärckningar betänckandet 

bifalla. 

1 § utelemnas, och i dess ställe införes den sådeles: Trägårdsmästaren 

uti Stockholm och alla öfrige städer i riket tillika med deras gesäller och 

lärogåssar begripas såsom mästare under skrå, på samma sätt, som andre 

handtwärcksämbeten, och hafwa sig till efterrättelse Kongl. Maij:tts nådige 

ordning för alle ämbeten af den 27 Junii 1720 1 uti alt hwad härigenom 

icke finnes uttryckeligen rättat. 

Wid 2:dra §:en och dess slut tillägges at så wäl prof som lärotiden något 

må förkortas, när thertill skäl äro, eller sådant wederbörande emellan afhandlas. 

Wid 4:de §:en i stället för orden sine 5 år sättes: såsom förbemält är. 

I stället för 6 §:en i betänckandet införes: Och på thet riket ju förr thess 

häldre måtte komma at niuta fruckten af thenna inrättning, så måge, äf- 

1 Årstrycket 27 juni 1720: Kongl. Maj:ts förnyade Algemene Ordning och Skrå för Handwärckare 

i Swerige och Finland.

378 Bilaga 26 

wen som i städerne, trägårdsmästare på kungs- och sätesgårdar få antaga 

lärogåssar på lika tid; men enär the till gesäller skola utskrifwas, böra the 

hos trägårdsmästareämbetet i Stockholm, eller någonthera af de öfrige 

städerne, hwarest societeter eller ämbeten äro, wederbörligen examineras 

och altid med riktigt bewis förses ifrån den trägårdsmästare, hos 

hwilcken the warit i lära, om theras framsteg och kundskap. Med theras 

mästerskap enär the thet åtniuta, förhålles efter föregående 5 §. 

I alt öfrigit biföls betänckandet. Och blifwer thetta till benägit bifall 

med de öfrige respective stånden hörsam- tienst och wänligen communicerat. 

Ut supra. 

Ex protocollo.

Bilaga 27 379 

Borgarståndets extraktprotokoll angående boställen och husesyner 


27 

Utdrag af borg:st. prot: d. 27 Maii 1752 


S. D. Uplästes riksens ständers landt och sjömilitiæ oeconomie deputations 

bet:de ang:de boställen och husesyner wid de indelte regementer 

till häst och fot, jemte project till en ny förordning häröfwer. Hwilcket 

alt borgareståndet fant godt at bifalla; dock med följande tilläggningar 

och ändring: 

Wid 2 afdelningens 5 §: I stället för ordet ofördröijel:n håller ståndet 

före nödigt wara, at af domaren wiss tid förelägges, wid wite, innom 

hwilcken bristfälligheten bör wara botad, samt at innom en månads förlopp, 

sedan denne tid till ända lupit, igenom oeconomisk besiktning 

måtte utrönas, huru wida reparationerne på sätt som synen äskar, äro 

fullkomnade. 

Wid 3 afdelningens 1 §: I stället för orden dock innom september månad, 

sättes, innom den tid som lagen stadgar om syner i gemen, och vidare 

i samma § och afdelning införes, efter de orden, af ordinarie 

häradshöfdingen i orten, eller den wederbörande hofrätt i ordinarie 

dommarens ställe förordnar. 

Wid 11 § i samma afdelning, kan borgareståndet ej underlåta at anmärcka 

det en alt för kort tid förelägges häradshöfdingen, som den tiden 

af tingrättshållande och andre förrättningar kan wara hindrad, äfwen 

som det ock är något owanligit at förelägga embetsmän wite, innan de 

wisat någon försummelse. Hwarföre ståndet finner skjäligit at tiden må 

utsättjas till sex weckor och witet aldeles uteslutas. Som med de öfrige 

resp:e stånden etc.

380 Bilaga 28 

Borgarståndets extraktprotokoll angående krono- och sockenmagasin 


28 



27 Maj 1752. 

S. D. Upl:s kammar, oeconomie och commercedeputations betänkande 

af d. 14 sidstl. Febr. ang:de krono- och socknemagaziner, jemte höglofl. 

rid. och adelens så wäl som det högwördige prästeståndets derå påskrifne 

yttrande. 

Borgareståndet anser ärindringen af spannemålsmagaziner för ganska 

nyttig och nödwändig, såsom hwarigenom icke allenast riket wid påkommande 

misswäxtår inom sig sielft kan äga tillräckeligit förråd och tilgång 

på en så oumbärlig wahra, för billigt pris, utan ock då god och ymnig årswäxt 

infaller, landt-mannen få sin spannemål någorlunda betald, så at 

han derwid må finna dess skiälige utkomst, men som secrete handels och 

manufacturdeputation äfwen i detta ämne, aflemnat til riksens ständers 

secrete utskott dess yttrande, och således denna saken redan är derstädes 

under afgiörande, altså fant borgareståndet bäst wara, at ock förutnämde 

kammar- oeconomie- och commercedeputations betänkande dit 

remitteras, samt at secrete utskottet blir annmodadt, at få taga denna sak 

hos sig under ett noga och ömsint öfwerwägande, samt derwid tilse, huru 

och på hwad sätt inrättningen må kunna ställas på så försigtig fot, at 

riksens ständers afsigt, så långt giörligit är må kunna winnas, och landtbruket 

i det ena som andra nämde afseendet; dock at derwid noga iackttages, 

det utrikes ifrån inkommande spannemål icke blir med någon 

magazinsafgift beswärad, då den gäller öfwer 18 dlr koppm:t tunnan. 

Hwilket med de öfrige respective stånden hörsam- tienst och wänligen 

communiceras. Ut supra. 

Ex protocollo

Bilaga 29 381 

Borgarståndets extraktprotokoll angående kronogevärsarbetares 

privilegier 

R 1315, borgarståndets extraktprotocoll, nr 105 

29 



den 27 Maj 1752 

S. D. Uplästes riksdagsfullmägtigernes från Örebro, Jönköping, Nortelge 

och Söderhamn ingifne memorial, derutinnan de tilkjännagifwa, hurusom 

hos Hans Kongl. Maj:t blifwit i underdånighet projecterat nya och 

allmänna privilegier för cronogewärsarbetare i riket, hwilket project likmätigt 

bifogad afskrift befinnes af sådant innehåll, at det rörer riksens 

höglofl. ständer samfält, men i synnerhet borgareståndets fri- och rätttigheter, 

emedan förutan den förmån af cronolägenheters obehindrade tilträdande, 

framför andre undersåtare, tullfriheter och skogshyggen, som 

desse gewärsarbetare will uplåtas, dem ock kommo at tilläggas en fri 

spannemåls och victualiehandel i städer och på landet, med förbud at 

blifwa för landtkjöp tiltalade samt at dem tillika skulle blifwa tillåtit idka 

allehanda slags borgerlige handtwärkerier af privat husarbete i mässing, 

metall, stål och jern, förtent och oförtent, groft och fint, af hwad namn 

det wara må, hwilket likwäl genom kongl. resolutionerne 1672, 1675 och 

1680 är cronogewärsarbetare i nåder förbudit, samt derest samma under 

privilegiirättighet skulle få brukas, då förmedelst bemelte cronoarbetares 

myckenhet eij annat följa kunde, än borgerskapets undergång och 

städernes förwandlande til factoriets frimänn. 

Med mera åfwannämnde städers riksdagsfullmägtige andragit och 

ståndets godtfinnande underställt. 

Och aldenstund häraf nogsamt befinnes, at de för cronogewärshandwärken 

til utfärdande projecterade privilegier äro af den beskaffenhet, 

at de samma rörer samtel. ståndens men besynnerligen borgareståndets 

fri- och rättigheter; fördenskuld är borgareståndet af den tanka, det med 

detta mål således kommer at förfaras, som regeringsformens1 49 § föreskrifwer, 

til hwilken ända underdånigst ansökning hos Hans Kongl. 

Maj:t göras bör, at oftanämde projecterade privilegier för gewärsfactoriet 

icke måge blifwa utfärdade, förrän nästa riksdag, då alla i samma 


382 Bilaga 29 

mål utkomne handlingar kunde til samtl. riksens ständers öfwerseende 

och utlåtande remitteras, samt hwad som derefter blifwit beslutat, som 

widare til Hans Kongl. Maj:ts nådigste fastställande underdånigst hemställes; 

och emedlertid komme en hwar stads borgerskap at njuta dess 

rättighet, kongl. privilegier och resolutioner til godo, samt at i lika måtto 

cronogewärsarbetare, med någre personlige skatter enligit innehafwande 

kongl. reoslutioner icke beswäras måge. 

Hwilket alt de öfrige respective stånden til benägit och rättwist bifall 

hörsam- tjenst- och wänligen communiceras. Ut supra. 

Ex protocollo 

Harald Urlander

Bilaga 30 383 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Söderhamns gevärsfaktori 


30 


Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

27 Maj 

S. D. Föredrogs secreta utskotts1 extractum protocolli af den 19 i denna 

månad rörande Söderhamns gewärsfactories föreslagne delaktighet uti 

den til staden donerade jorden. Och aldenstund Kongl. Maj:t genom nådig 

resolution den 30 Junii 1747 uppå riksens ständers underdånige tilstyrkjande, 

afslagit factoriesmederne i Söderhamn delaktighet uti 

stadsjorden så wida de icke äro borgare eller wilja med borgerskapet 

taga del i liuft och ledt, hwilket jemwäl är enligit med de för städerne i 

gemen tid efter annan i utfärdade kongl. resolutioner. Fördenskull kan 

ståndet icke tillåta någon ändring uti sådane genom kongl. försäkringen 

faststälte privilegier och den til följe deraf Söderhamn stad gifne förberörde 

resolution. Hwilket med de öfrige respective stånden hörsamtjenst 

och wänligen communiceras. Ut supra. 


1 Läs: utskottets.

384 Bilaga 31 

Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande 


31 


Utdrag af protocollet som hölts i borgareståndet d. 28 May 1752 

S. D. Ståndet lät sig föredraga utdragen af höglåfl. ridd. ock ad. samt 

högw. prästeståndens protocoller af 20 ock 27 af innewarande månad beträffande 

en corps af 100 cadetter för amiralitetet på cronans bekostnad. 

Borgareståndet har redan öfwer detta ährende genom utdrag af dess 

protocoll d. 28 April nästl:ne communicerat öfrige respective stånden thess 

beslut, hwarifrån borgareståndet för thess dehl sig så mycket mindre kan 

begifwa, som borgareståndet efter alla omständigheters noga bepröfwande 

är öfwertygat, det inrättningen af denne cadettecorps wid nu warande 

stadtsbrist, ock besynnerligen medan den dertill föreslagne fonden af 

adelsfahneindehlningen åthminstone i början ej kan ware att tillgå, nu ogiörligen 

kan på twenne särskilta ställen wärkställas, eftersom till staten ock 

kostnaden på thett ena först tilltänkte stället uti Carlscrona synes blifwa 

nog swårt om tillgång af nödiga medel. Ock som det för rikets wärkelige 

nytta ock säkerhet högstangelägit ock oumgängeligit är, att en siöcadettecorps 

utan andre tidens utdrägt wid ammiralitetet uti Carlscrona uprättas, 

eftersom det ej kan wara obekandt, at bristen på förfarne ock swarsgode 

siöofficerare är ganska stor, samt att flåttan utan duglige officerare föga eller 

intet will betyda, hwaremot öfwerflöd ock als ingen brist är på officerare 

uti krigswäsendet till lands; så will borgareståndet för thess dehl nu ock 

i framtiden wara utan skulld, för hwad äfwentyr el. olägenhet som hända 

kan, om thenna angelägna siöcadettecorpsinrättning på något sätt hindras, 

så att wid åkommande tillfällen duglige siöofficerare för flåttan ock gallerernes 

behof ej skulle wara att tillgå, ock kan als intet twifwelsmål wara det 

ju gallerewettenskapen wid thenne inrättning tillika inhämtas kan. Altså 

förnyar borgareståndet dess uti detta måhls genom protocollsutdraget af 8 

April sidstl. giorde beslut, ock nu allena tillägger, det må secrete utskåttet 

giöra författning, att inrättningen i Carlscrona må ofördröjel:n skie på sätt 

ock willkor som b:de protocoll innehåller, om ei högre, då åtmintone till 

fembtio cadetter, samt att kostnaden härtill af statsmedlen beräknas, till 

dess genom den föreslagne fonden af adelsfahneindelningen sådant framdeles 

kan blifwa åtherärsatt. Hwilket genom utdrag 1 

1 Texten oavslutad.

Bilaga 32 385 

Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan 

kommerskollegium och manufakturkontoret 


32 



den 30 Maj 1752. 

S. D. Förekom hos borgareståndet under öfwerwägande om nödwändigheten, 

at Kongl. Maj:t och riksens commercecollegii, samt riksens ständers 

manufacturcontoirs göromål i anseende til manufacturwäsendet, 

som i de sednare åren hwarom annan kommit at sammanblandas, måtte 

til undwikande af oreda och willerwalla för framtiden behörigen skiljas 

och gränsor för hwartdera wärken utstakas. 

Om ämbetsmän på 2:ne särskilte ställen äga tilfälle, at lägga handen 

wid ett och samma publique göromål, så kan i borgareståndets tanka deraf 

icke annat följa, än at det ärendet måste lida och råka i wanskjötsel 

och den sökande, som uti samma ärende sig anmäler, utställas för både 

uppehälle och kostnad. 

Manufacturärenderne tåla aldra minst en sådan sammanblandad administration, 

hälst de med all uptänkelig granlagenhet, redlighet och en 

snar wärkställighet böra handteras, så framt de annars skola föras til det 

stora och nyttiga ändamål, som riksens ständer därmed påsyftat. 

Så wäl kongl. commercecollegium, som riksens ständers manufacturcontoir 

äga deras särskilte instructioner, och hade i de sednare åren inga 

nyare ändringar och tilläggningar skjedt i anseende til manufacturcontoirets 

göromål, utan det samma endast fått fordt-fara, at skjöta sine 

sysslor efter den wid 1738 års riksdag af riksens ständer faststälte och för 

manufacturcontoiret til des rättelse utfärdade instruction, så tror borgareståndet, 

at icke en sådan blandning och oreda upkommit, som nu af 

flera dess ledamöter blifwit öfwerklagad och hwarigenom äfwen händt, 

at magistrater och hallrätter i riket, med fördubblade arbeten onödigtwis 

blifwit öfwerhopade, at skiljaktige befallningar uti ett och samma ärende 

från desse 2:ne ställen afgått och at, uti hwad fabriquerne på hwar och en 

ort röra kunde, ämbetsmännen måst beswäras med dubbla yttrandens 

och berättelsers afgifwande. Icke eller hade fabriquesidkarne blifwit 

nödsakade til så mycken omgång och at uti en och samma angelägenhet 

göra ansökning på 2:ne ställen tillika, och hwarigenom de ju måste lida

386 Bilaga 32 

så mycket mera uppehåld och kostnad: At förtiga alleflere olägenheter, 

som sig nödwändigt yppa skulle, om en och samma författning til fabriquernes 

bästa på 2:ne särskilte ställen tillika skall handteras och wärkställas. 

Så angelägit del i borgareståndets tanka är, at häri bör skaffas bot för 

framtiden, så lätt torde det ock wara at winna ändamålet om riksens 

ständer lämna deras samtycke til det slut hwaruti borgareståndet för 

dess del stadnat i anseende til förewarande granlaga ärende. 

Begge wärken böra hädanåt aldeles ställa sig til rättelse de för dem utfärdade 

instructioner. 

Kongl. Maj:ts och riksens commercecollegii undfångne instruction är 

grundad i rikets fundamentallag och i regeringsformen 1 och i följe deraf 

åligger det samma collegio, at hafwa omsorg och inseende öfwer manufactur 

och handtwärkshusen i riket, at de wäl inrättas, skötas och underhållas 

enl:it kongl. manufacturprivilegierne och hallordningen så at 

rikets inwånare måge finna tilgång på gode waror och för skjäligit pris 

med mera. 

Och som det händt, som förut sades, at åtskillige af desse oeconomica 

til någon del kommit at i sednare tider tillika anförtros riksens ständers 

manufacturcontoir til besörgande ehuru des år 1739 undfångne instruction 

icke derom nämner eller dertil lämnar någon anledning, så böra alla 

sådane mål åtter läggas under kongl. commercecollegii ensamme answar 

och skjötsel och til den ändan bemälte collegium undfå del af alla de befallningar, 

som i så måtto til manufacturcontoiret tid efter annan blifwit 

ifrån det ena och andra stället aflämnade, på det commercecollegium må 

blifwa iståndsatt, at wara fullkomligen underrättad, hwad tilläggningar i 

anseende til utförandet och wärkställigheten af slike göromål blifwit 

gjorde, samt kunnat ställa sig de samma til rättelse och efterlefnad, på 

samma sätt och i den ordning som det hittils fortfarit, til följe af riksens 

ständers förklarade wilja i anseende til schefferierne med det mera. 

Skulle någon utgift wara nödig til fabriquernes bästa och uprätthållande 

i gemen, och hwarom riksens ständer sjelfwe icke uttryckeligen sig 

yttrat huru förfaras bör, må commercecollegium då äga frihet at sådant 

hos Kongl. Maj:t anmäla, som deröfwer i nåder hörer manufacturcontoiret, 

och sedan i anledning af alt sådant förordnar efter dess nådige ompröfwande 

och godtfinnande. 

Til ärendernes så mycket mera befordran til ett så skjyndesamt, som 

försiktigt och godt slut, håller borgareståndet före, at commercecollegium 

efter den anledning dess instruction derom lämnar bör åtminstone 

3:ne dagar i weckan på 2:ne divisioner fortsättja och på hwartdera divisionen 

sluteligen afgöra de der förekommande målen, på det sättet: At 


Bilaga 32 387 

den ena divisionen afgör alt det som hörer til fabriquer, handtwärkerier, 

planteringar af allehanda slag, schefferier, fiskerier, och spinnehusinrättningar, 

och den andra divisionen de öfrige göromålen, samt at ledamöterne 

derefter blifwa fördelte. 

Riksens ständers manufacturcontoir åter ställer sig til rättelse den instructionen, 

som wid 1738 års riksdag för det samma blef utfärdad, och i 

följe deraf sörjer för upbörden af manufacturfonden; at hall-lånen skje 

enligit det derom utfärdade Kongl. Maj:ts nådige reglemente, och at inbetalningarne 

til riksens ständers banco derföre med det mera skje behöringen 

1 samt enligit riksens ständers i den delen gjorde och til 

manufacturcontoiret lämnade förordnande; at öfwer alt hwad som inflyter 

och utbetalas, hålles noga räkning och bok äfwen öfwer de räkningar, 

som af kongl. commercecollegium så hädanåt, som hittils böra aflämnas. 

Lika så bör manufacturcontoiret underrätta sig om de manufacturwärcks 

drift som af publico njutit understöd samt aflämna des påminnelser 

å sine behörige ställen om det, som kan befordra desse wärck och 

således befästa den säkerhet om fabriquesnäringens fortkomst som publicum 

bör äga för den kostnad på dem anwänd blifwit med mera, som 

samma dess instruction omständeligare innehåller. 

Sluteligen, som på det sättet manufacturcontoirets göromål blifwa 

minskade, men kongl. commercecollegio deremot tillagt, hwad det samma 

tilkomma bör och desse fabriquesärender nu äro långt flere än i de 

förre tider, håller borgareståndet före at den ena commissarien i manufacturcontoiret 

och som egenteligen haft med sielfwe hushålldningen wid 

fabriquerne at syssla, samt en notarius, en cancellist och en cammarskrifware 

kunde aflämnas til förstärkande af kongl. commercecollegii ringa 

underbetjening. Och komma desse förenämnde at njuta til godo samma 

lön för framtiden som de hittills af manufacturcontoiret undfådt samt förblifwa 

wid samma skjyldighet i anseende til deras sysslors fortsättjande i 

commercecollegio som de warit förpliktade til i manufacturcontoiret. 

Enär göromålen således efter lag, regeringsform 2 och instructioner 

förblifwa wid deras rätta ställe och uti ordning handteras, förekommes 

snarast och bäst den hittils hände blandning af begge desse wärkens göromål 

och den deraf förorsakade willerwallan och en sådan rättelse förmodar 

borgareståndet blifwa ländande fabriquesnäringen til nytta och 

riket samt det allmänna til gangn och fromma, hwilket alt borgareståndet 

såsom ett granlaga och ömt ärende til de öfrige respective ståndens 

gunstbenägna bifall hörsam- tjenst- och wänligen communicera. Ut supra. 


1 Läs: behörigen. 


388 Bilaga 33 

33 

Borgarståndets extraktprotokoll angående kolbesparing vid järnsmidet 



Utdrag af protocollet hållit uti borgareståndet i Stockholm den 1:sta Junii 

1752. 

S. D. Uplästes ett utdrag af protocollet hållit uti riksens ständers secrete 

utskått d:n 29 sidstl:ne Maii, derutinnan det tillkiänna gifwes, huruledes 

brukspatron Nils Koch, sedan han i anseende till des angifne påfund till 

kohlbesparingens1 wid jernsmidet och dess förbättrande, bekommit 

40000 d:r s:rmt, emot förskrifningar af honom och des cautionister, att i 

fall, efter anstälte prof samma hans inventioner eij funnos till wäga 

bringa den af honom utlofwade nyttan, han då, efter det slutne contractets 

innehåll, skulle åtterställa berörde undfångne 40000 d:r s:mts capital, 

med en half procents interesse i månaden, blifwit genom Kongl. Maiis:ts 

d:n nästwekne Maii fälte nådiga resolution, pålagd ofwanberörde summa 

återbetala, men at secrete utskottet i anseende till åtskillige af brukspatron 

Koch uti en ingifwen och af Hans Kongl. Maij:tt till secrete 

utskottet nådigst remitterad böneskrift, andragne bewekande skiäl och 

omständigheter funnit sig föranlåtit riksens höglofl:e ständer tillstyrka, 

det brukspatron Koch på merberörde 40000 d:r s:mt, en eftergift af 

10000 d:r s:mt, måtte bewiljas, jämte den på hela förskottet belöpande 

räntan, emot det at Koch betalar de sedan återstående 30000 d:r s:mt. 

Härjämte har borgareståndet låtit sig föreläsa brukspatron Kochs ingifne 

underdånödmiuka memorial, deri han åberopar sig the angående 

kohlbesparingen wid jernsmidet hålne undersökningar samt thet theröfwer 

afgifne betänkandet, som skola medgifwa, at han i stället för de efter 

kongl. bergsordningarne hit intils bestådde 24 tunnor kohl till ett skieppund 

stångjerns utsmide, tilwärkat det samma med mindre än 11 och 10 

tunnor kohl, och det på långt kortare än wanlig tid. At till desse undersökningars 

och profs anställande af honom, en ganska dryg kostnad blifwit 

anwänd, at han den upburne och åtgångne summan på annat sätt 

ogiörligen skall wara i stånd at kunna återbetala, än at all dess både fasta 

och löse egendom dertill skulle i loppet gå till sin och de sinas bedröfweliga 

undergång, at om hans wälmente upsåt och företagande at gagna fä- 

1 Läs: kolbesparingen.

Bilaga 33 389 

derneslandet icke warit någon belöning wärdt, han dock derigenom eij 

skall gjordt sig förtient af then stränga medfart at derföre plickta med 

hela sin timeliga wälfärd, at med de sina i yttersta nöd och elände försättjas. 

I anseende till desse med flere bewekande skiäl och omständigheter 

bönfaller Koch, det täcktes riksens höglofl:e ständer af wanlig nåd ock 

mildhet emot alla wälmenta rikets undersåtare, igenom frigiörelse för 

then upburne och åtgångne summans återställning, hugna honom med 

skadeslöshållande för sine uti redligt upsåt till thenna högstnyttiga inrättning 

anwände kostnader, på det han igenom de sammas ersättjande 

utaf sin egendom, eij måtte i grund ruineras och utur stånd sättjas, att 

blifwa en nyttig medlem uti det allmänna. 

Detta alt har borgareståndet hos sig i ömsint öfwerwägande komma 

låtit. Och alldenstund de åtskillige angående ofta berörde påfund håldne 

undersökningar icke kunnat aflöpa utan ganska dryg och ansenlig kostnad 

för brukspatron Koch, som der jemte i 2:ne åhrs tid måst widkiänas 

mycket hinder och tids spillan uti sina egne rörelser af brukshandteringar, 

the ther dymedelst blifwit eftersatte, som på flerehande sätt förorsakat 

honom en mer än kiänbar skada och olägenhet, hwilcken för honom 

skulle blifwa än mera odrägelig, om han till den upburne och på sätt som 

ofwan berördt är afgångne summans åtterbärande, skulle blifwa skild 

från all sin egendom. Förthenskull och som Koch änskiönt han icke skulle 

hafwa åstadkommit all den winning, som warit påsyftad, likwäl wisat 

wärckeliget prof af den utlofwade anseenliga kohlbesparingen wid jernsmidet, 

hwilcken, sedan then till en dell redan af en och annan bruksidkare 

begynt tagas i ackt, förmodeligen efter hand lärer blifwa i rikets 

bergslager så allmän som den i sig sielf både är möjelig och högst nyttig. 

Hwartill jämwäll kommer den nytta allmänhetten synes kunna tillskyndas 

igenom de finnare järnsorternes begwämligare och skyndessammare 

utsmidande än förr warit wanligit. Ty har borgareståndet i behiärtande 

af desse med flere härwid förekomne öma omständigheter funnit för 

godt, det bör brukspatron Koch härutinnan hållas skadeslös, och honom 

till den ändan icke allenast eftergifwas den på hela det upburna förskottet 

belöpande räntan, till närwarande tid, utan och godtgiöres hwad han 

af berörde förskott med liflig ed inför Kongl. Maj:ts och riksens höglofl:e 

bergscollegium kan bestyrcka wärkel. wara utbetalt och åtgådt, till de 

detta ämnet rörande profwens och undersökningars anställan och utförande, 

med hwad ther till på ett eller annat sätt oumgängel:n kunnat erfordas. 

Börandes det som sedan öfwerskiuter genast af Koch återbetalas. 

Hwilket alt genom utdrag af protocollet de öfrige respective ståndens 

benägna bifal hörsamt tienst och wänligen recommenderas. Ut supra.

390 Bilaga 34 

Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt för en kyrka i Ystad 


34 



den 1 Junii 1752. 

Lät ståndet sig föredragas riksdagsfullmägtigens1 ifrån Ystad ansökning, 

at den i staden så kallade S:t Peders eller Klosterkyrkjan, må, i anseende 

til dess små och aldeles otilräckelige inkomster, men deremot stora bristfällighet, 

som hotar kyrkjan med mera utgift och omkostnad, än hon och 

den lilla församblingen kan åstadkomma, och likwäl är oumgängelig, så 

framt bristfälligheterne ej skola snart blifwa obotelige, hugnas med en 

owilkorlig collect öfwer hela riket, at insamblas år 1753. Dock de kyrkor 

undantagne, som igenom speciell kongl. resolutioner äro befriade. Och 

som ståndet funnit skiäligt til denna ansökning lämna sitt bifall, så fants 

godt igenom utdrag af protocollet sådant hos de öfrige respective stånden 

til gunstbenägit bifall hörsam- tienst- och wänligen recommendera. 

Ut supra. 


1 Carl Gustaf Boberg.

Bilaga 35 391 

Borgarståndets extraktprotokoll angående fiskerihandeln i skärgården 


35 


Utdrag af borgareståndets protocoll hållit d. 2 Junii 1752 

S. D. Föredrogs å nyo r:s str:s allmänna beswärsdeputations betänkande 

af d. 31 Martii sidstl:ne, rörande fiskeriehandelen i skiärgården samt 36 

§ af borgareståndets allmänna beswär, 1 hwaröfwer högl. r. och a. samt 

högw. pr.st. genom påskrifter den 20 Maj och 1 Junii behagat sig yttra, 

att förbem:te § hålles så mycket mindre nödig, som Sweriges lag är så tydelig 

och klar, att, eho som i thess rätt kan bewisa sig wara förnär skedt, 

kan ock bör i stöd af thensamma niuta beskydd och förswar, enär han sig 

therom hos wederbörande anmäler, samt att likaledes the af Hans 

Kongl. Maj:tt fiskerisociteteten i nåder förundte privilegier äro så tydelige, 

at ingen anledning kan gifwas, at, utom answar, öfwerskrida thensamma, 

jembwähl att för öfrigit fiskerierne i riket, såsom ganska mycket 

bidragande till rikets lycksalighet, wählstånd och förkåfring, måtte på alt 

uptänckeligit sätt befrämjas ock upmuntras. 

Och aldenstund borgareståndet af thess ledamöter uti secrete utskåttet 

låtit sig underrätta, det fiskeriesocieteten ej allena sielf afståt ifrån 

thess privilegier i dhe wäsenteligaste dehlar, utan ock tillika åtherkallat 

eller begifwit sig ifrån ansökningen om förlags- ock kötthandelen i skärgården, 

samt att secrete utskåttet, i anseende härtill ock hwad mera som 

förekommit afgifwit thess underdånige betänkande till Kongl. Maij:tt, så 

är borgareståndet, som redan tillika med ärbara bondeståndet bifallit 

detta allmänna beswärsdeputationens betänkande, af den mening, att 

wid så förewettande omständigheter ock inndan nu förestående riksdags 

slut hindrar widare öfwerläggning i detta ährende, saken härwid till nästa 

riksdag må afstanna; dock så att fiskerisocieteten äfwen enligit thess 

begifwande, ej befattar sig med någon förlagshandel ock upköp uti skärgårdarne 

ock landsorterne, hwilket med öfrige respective stånden hörsamst 

och wänl. communiceras. 

1 Årstrycket 7 juli 1752: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne 

Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmägtige, hafwa wid thenna 


392 Bilaga 36 

Borgarståndets extraktprotokoll angående bevillningsplakatet 


36 



2 Junii 1752. 

S. D. Uplästes riksens ständers bewillnings och expeditionsdeputationers 

afgifne utdrag af protocollet under d. 31 Maj sistl:ne ang:de de skiljaktige 

omständigheter, som wid den tilärnade expeditionen af bewillningsplacatet 

under deputationernes sammanträde sig yppat. Hwarwid gjordes följande 

anmärkningar, 

1 § bifölls, äfwenledes. 

Bifölls 2:dra §, så wida det ärbara bondest:t. skulle begifwa sig ifrån 

denna begärte ändring; men i annor händelse förbehåller ståndet sig lika 

linndring för dess halfwuxne söner och dränger, samt lärogåssar. 

3 § Borgareståndet förblifwer wid des förra mening och förmodar, at 

de öfrige respect. stånden så mycket hälldre lära därutinnan instämma 

som de, af en sådan afgift och förestående visitation, hafwa mera olägenhet 

på sina resor igenom och utur städerne, än de sig kunna föreställa. 

4 § Borg.st:t kan så mycket mindre gå ifrån dess härom förut fattade 

slut, som inpracticering av bränwin, icke mera hädanefter än tilförene, 

kan förekommas, och åtskillige wid bränwinsinpracticeringen timande 

swåre händelser, utom den lindrigare föreslagne afgiften skulle stå at befara. 

Och emedan fullmägtige ifrån Götheborg wilja åtaga sig en lika afgift 

af fyra d:r sif:mt 1 tunnan, äfwen som Stockholms stad, så bör det 

derwid förblifwa, på sätt som stora secreta deputations betänkande innehåller, 

men skulle de öfrige respective stånden icke wilja härtil samtycka, 

förbehåller sig borgareståndet, at brännwinsbränningen och införslen i 

Stockholm och Götheborg må ske på lika sätt, och med lika wilkor, samt 

enahanda afgift, som i de öfwrige städerne i riket. 

Wid 5 § har borgarståndet intet at påminna, såwida det ärbara bondeståndet 

härmed instämmer. 

6 § Härwid förmodar borgareståndet at de öfwrige respective stånden 

ej lära wilja betaga borgareståndet den rättigheten, at så wäl som de öfwrige 

friwilligt ingå i bewillningar, och at des rätt ej mera härutinnan, är 

1 Läs: silf:mt.

Bilaga 36 393 

de öfrige privilegiimål genom öfwerröstning må förminskas. Och will 

borgareståndet i den händelsen, at classificationen ändras, i förmågo af 

ståndets tilständiga fri- och rättighet, utsättja sex öre silf:mt i alle städerne 

utan skillnad emellan hus och koijor, lika med största säterier på landet. 

I anseende til 7 § begifwer ståndet sig ifrån den meningen af mindre 

förmögne, och samtycker, at i stället må införas: de i städerne undantagne, 

som witterligen icke bruka någondera af förenämde drÿcker. 

Likaledes wil borgareståndet, til at wisa sin benägenhet, at understödja 

det almänna, begifwa sig ifrån dess förra mening, hwad 8 § och wagnar 

angår, samt lemna bifall til den deruti projecterade afgiften, men til det, 

som widare i samma § anföres, beträffande fjerdepartsförhöjningen på 

lilla landttullen, kan ståndet aldeles icke samtycka. 

Föröfrigit har borgareståndet beslutit och tilsagt dess ledamöter i 

riksens ständers bewillnings- och expeditionsdeputationer, det dem icke 

tllåtit är, at på något sätt begifwa sig ifrån ståndets i detta protocollsutdrag 

afgifne sluteliga utlåtelser, ang:de bewillnings- projectets expedierande, 

i den säkra förmodan, at de öfrige respective stånden icke lära 

wilja widtaga eller ingå i ett så obehageligit præjudicat, at förbinda ettdera 

ståndet til någon bewillnings åtagande, hwartil det sig icke sjelf godwilligt 

begifwer, hwarföre ock borgareståndet anmodat dess herr taleman, 

at icke underskrifwa någon expedition af bewillningsplacatet, som 

emot ståndets härutinnan afgifne yttrande strider. 

Och i den oförmodelige händelse, at bewillningen ändå, utan herr talemans 

underskrift, och emot borgareståndets nu afgifne utlåtande och 

samtycke skulle utfärdas, har ståndet redan fastställt, at låta att sådant 

bewillningsproject förfärdigas, som med ståndets mening enligit är, och 

detsamma sedermera til samtelige städernes fullmägtige lemna. 

Ut supra. 


Harald Urlander.

394 Bilaga 37 

Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan 

kommerskollegiet och manufakturkontoret 


37 



den 3 Junii 1752 

Borgareståndet har til de öfrige respective stånden aflämnat deras yttrande 

om nödwändigheten af gräntsorners 1 utskakande 2 emellan Kongl: 

Maj:ts och riksens commercecollegii och manufacturcontoirets göromål. 

Det tror, at manufacturernes wård och bästa beror derpå, och borgareståndet 

ömmar detta ärende så mycket mera, som det utgör ett ibland 

städernes förnämsta ock nyttigaste näringsfång. 

Borgareståndets häröfwer yttrade tankar grundar sig på lag och god 

ordning och de öfrige respective stånden lära äfwen finna, at des tillstyrkande 

är aldeles enligit och öfwerensstämmande med det beslut, hwarom 

riksens ständer nyligen öfwerenskommit, neml:n at alla syslor ock 

göromål, som höra regeringen til, böra på deras ordinarie ställen och af 

de dertil egenteligen förordnade rikets och cronan3 embetsmän skjötas 

och bestridas. Ut supra. 


1 Läs: gräntsornes. 

2 Läs: utstakande. 

3 Läs: cronans.

Bilaga 38 395 

Borgarståndets extraktprotokoll angående stångjärnshamrar och 

furuskogar 


38 


Anmärkningar wid bergsdeputations betänckande af d. 22 Aprill 1752. 

Påskrift: Upl. d. 3 Jun. 1752. D:o bifallit. Url. 

Upl. hos pr.st. och bifallit den 1.sta puncten. Testor Petrus Alm 

1:o På det rikets härliga maste och furuskogar, som för handelen och siöfarten 

äro högstnödige at hägnas och på ömmaste sätt wårdas, icke måge, 

genom nya stångjärnshamrars och järnmanufacturwerks inrättande 

el:r deras utflyttningar, tilgripas och ödeläggas, håller ståndet före at 

inga sådane hamrar och werk må på dylika ställen anläggas, och til förekommande 

deraf är nödigt at alla undersökningar, som efter inkommande 

ansökningar i sådane mål hädanefter anställas, böra skie i 

nästliggande städers fullmägtiges närwaro, och at, i fall någon protest deremot 

giöres, kongl. bergscollegium då icke må afgiöra saken, innan 

kongl. ammiralitets och commercecollegierne fått del af de inkomne 

handlingar och undersökningar samt med deras påminnelser inkommit. 

På det järnwerks ägare icke må hafwa någon anledning at wårdslösa deras 

egne el:r dem tilslagne skogar, och sedan genom utflyttningar få tilfälle 

at angripa sådane skogar, hwaraf riket genom den indrägtige 

trähandelen kan äga dubbel nytta och winning. 

2:o Hwad bergsdeputation ansedt, såsom den genaste wägen at förekomma 

oordenteligheter och hindra öfwersmidet så wid ämnes som 

stångjärnshamrarne med mera, tyckes så mycket mera böra gå ut, som 

det är stridande emot den wördnad och trohet egna arbetare och betiente 

äro deras husbönder skyldige, och sådane missbruk likafullt kunna 

hämmas, enär wederbörande bergsbetiente och fiscaler deras skyldighet 

fullgiöra. 

Det kongl. bergscollegium må föreskrifwa hwad slags smide hwart och 

ett af de manufacturwerk, som härefter anläggas, bör tilwerka, det anseer 

ståndet för billigt, i anseende til de anförde skiäl, men håller deremot 

alt för betänckeligit at tilstyrka att sådant förordnande om de redan inrättade 

manufacturwerk, emedan sådant är stridande både emot deras

396 Bilaga 38 

privilegier, och den rättighet hwar och en rikets undersåte äger, at fritt 

råda om förwaltningen af sin lagfångna egendom. 

Näst efter de understrukne orden håller alfwarsam tilsyn tillägges: at 

maste och furuskogarne icke måge til kohlning angripas.

Bilaga 39 397 

39 

Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt till medellösa kyrkor 




3 Junii 1752. 

S. D. Uplästes högwördige prästeståndets utdrag av protocollet under 

den 9 Maij sidstl., angående collecter för medellöse och bofällige kyrkor, 

med mera, hwilket alt borgareståndet tog under behörigt öfwerwägande 

och fant godt, at för dess del detsamma bifalla, dock at städernes Ekenäs 

och Biörneborgs kyrkor måge erhålla för år 1754 en owilkårlig collect 

hwarthera öfwer hela riket, samt staden Ulricehamns, och Ulricæ Eleonoræ 

kyrkor hwarthera, en allmän collect för nästkom.de år, men at härifrån 

likwäl undantages alla de församlingar, hwilkas kyrkor stå under 

ansenlig bygnad eller eljest igenom enskilte resolutioner ifrån slike afgifter 

befriade äro. Hwilket med de öfrige respectiwe stånden hörsamtjenst 

och wänligen communiceras. Ut supra. 


Urlander

398 Bilaga 40 

40 

Borgarståndets extraktprotokoll angående accis för brännvinsbrännande 



Utdrag af borg.st:s prot. d. 3 Jun. 1752 

S. D. Företog borgareståndet bewillningen åter till öfwerwägande, och 

ehuruwäl ståndet hade nogsamma skjäl, at ei gå ifrån des förut i detta 

mål under den 2 i denna månad afgifne yttrande, så wille dock ståndet, 

til at så mycket mera wisa des benägenhet til de allmänna tarfwors lätttande, 

uppå begifwande af Stockholms stads fullmägtige, ändtel. samtycka, 

det må för hwarje tunna spannemål som i ber:de stad til 

bränwinsbränning anwändes betalas 5 dahl:r s:rmt, dock at härmed enl:t 

kongl. förordningen af åhr 17471 förhålles så at all bränwinsinförsel till 

staden blir förbuden, och pengarne terminewis betalte. 

I samma afseende biföll ståndet jemwäl fjerdepartsförhögningen af lilla 

tullen, men uppå längre tid, än till nästa riksdag. Och slutl. förbehåller 

ståndet sig på det kraftigaste, det ingen ändring må skje, uti alt det öfrige 

som ståndet i des extrato protocolli af ber:de dato faststält. Hwilket med 

de öfrige resp:e stånden etc. 

1 Årstrycket 10 december 1747: Kongl. Maj:ts Nådige Förordning Huru Hädan efter kommer at 

förfaras med Brännewins brännande och säljande så å Landet som i Städerne, samt then Consumtions 

Accis-afgift, som therföre kommer at erläggas.

Bilaga 41 399 

Borgarståndets extraktprotokoll angående författningar om 

stångjärnssmide 


41 




S. D. Uplästes riksens ständers bergsdeputations betänkande, rörande 

någre författningar, i anseende til stångjernssmidet, samt jern- och stålmanufacturwärken, 

jämte högl. ridderskapets och adelens therwid giorde 

anmmärkningar. 

Borgareståndet biföll detta betänkande, på sätt som des påskrift widare 

utwisar; derjämte och som det altid warit et af ståndets ömaste ögnamärken, 

at leda sina göromål derhän, at ingen i sin rätt måtte förfördelas, 

och 1740 års kongl. förordning om stångjernssmidet 1 har sit afseende på 

tilgång af tackjern och egne skogar, sådane bruksägare likwäl sedermera 

igenom 1748 års förklaring, äro hinder i wägen lagde til wärkens utwidgande 

och jernförädlingen. Förthenskull kan borgareståndet icke ingå i 

de af högl. ridderskapet och adelen härwid giorde anmerkningar, utan 

förblifwer wid then meningen, som betänkadet innehåller. Hwilket med 

de öfrige respective stånden hörsam- tjenst- och wänligen communiceras. 

Ut supra. 


1 Årstrycket 19 april 1740: Kongl. Maj:ts nådige Förordning angående Stångjerns Smidet, och 

flere hushållningsmål wid Jern-Wercken i Riket.

400 Bilaga 42 

Borgarståndets extraktprotokoll angående le Febure i riksens ständers 

kontor 


42 


Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen d. 4 Junii 1752 

S. D. Togs under öfwerwägande, att det rum hwilket afl:ne rådmannen 

h:r Peter Faggot å borgareståndets wägnar i riksens ständers contoir, såsom 

fullmägtig innehaft, nu mera ledigt är, och åter besättias bör, och 

som borgareståndet sig härwid påminte den berömliga nit, hwilken 

grosshandlaren här i staden h:r Johan Hindric Lefebure, så under warande 

riksdag, som altid eljest wist för det allmänna, samt de prof han wid 

åtskillige tilfällen ådagalagdt, af förwärfwad god insigt i de ärenden, som 

detta publique wärck tilhöra, ty fant borgarståndet godt, att härigenom 

förordna honom grosshandlaren h:r Lefebure till dess fullmägtig, wid 

riksens ständers contoir, och hwilken syssla han nu således genast kommer 

att tilträda, och å ståndets wägnar behörigen förwalta. Ut supra 

Ex protocollo 

Urlander 

Med det uti riksens ständers contoir warande original enahanda, witnar 

L. J. Hagtorn 

Ståndets cancellist

Borgarståndets extraktprotokoll angående Kierman 

Bilaga 43 401 


43 


Utdrag af borgareståndets protokoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

4 Junii 1752. 

S. D. Påminte borgareståndet sig, att borgmästaren här i staden h. Bröms 

redan något öfwer den wanliga tiden innehaft, å ståndets wägnar, 

fullmägtigskapet i riksens ständers banque, samt att till följe deraf en annan 

ståndets ledamot till denna närmare sysslas förwaltande nu kommer 

att utses. Och som ståndet härwid med nöye sig till minnes förde den berömeliga 

nit och sorgfällighet för det allmännas wäl, hwilken riksdagsfullmägtigen 

och rådmannen här i Stockholm h. Gustaf Kerman alltid 

ådagalagt, hwarförutan ståndet jämwäl hade sig nogsamt bekant den besynnerliga 

insigt, som h:r rådmannen eger om detta publique och angelägne 

wärcket, samt hwad till dess rätta styrsel förer; altså fant 

borgareståndet godt, att härigenom förordna rådmannen h. Gustaf Kerman 

til dess fullmägtig uti riksens ständers banco, i följe hwaraf han nu 

straxt kommer att denna syssla tilträda och å ståndets wägnar behörigen 

förwalta. Ut supra. 


Urlander 

Med det uti riksens ständers banque befintel:e original enhanda, intygar 

L. J. Hagtorn 


402 Bilaga 44 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Rothstein 


44 


Utdrag av borgareståndets protokoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 

4 Junii 1752. 

S. D. Kom hos borgareståndet under öfwerwägande, att fullmägtigessysslan 

uti riksens ständers manufacturcontoir efter rådmannen H. Gustaf 

Kermans frånträde, nu mera ledig blifwer, och förthenskull åter, 

enligit författningarne, besättias bör. 

Och allthenstund ståndet sig erhindrade den berömeliga nit för det allmänna, 

som handelsmannen här i staden h. Anders Rothstein, så wid 

warande riksdag, som eljest altid wist, tillika med den goda insigt han 

ådagalagt uti det, som hörer till styrslen af detta publique wärck; altså 

förenade sig borgareståndet, att förordna handelsmannen h:r Rotstein 

till dess fullmägtig uti riksens ständers manufacturcontoir, hwilken syssla 

han således nu genast hafwer att tilträda och å ståndets wägnar behörigen 

förwalta. Ut supra. 


Urlander 

Med det uti manufacturcontoiret befintelige original likalydande, intygar 

L. J. Hagtorn 


Bilaga 45 403 

45 

Borgarståndets extraktprotokoll angående Hagtorn som ståndets kanslist 





S. D. Lät borgareståndet sig föredraga extraordinarie cancellisten wälbetrodde 

Lars Jacobssons Hagtorns ingifne memorial och anhållan, om 

någon widare befordran wid ståndets cancellie, jämte de intyganden, 

som Hagtorn til denna sin ansöknings understödjande bilagt; af hwilket 

allt ståndet inhämtade, att Hagtorn, efter siu års academiska studier, 

ifrån åhr 1748 ausculterat i Kongl. Maij:ts och riksens Swea hofrätt, och 

under denne tid warit åtskillige gånger wederbörande dommare på lagmans 

och häradsting följacktig, hwarförutan han också en och annan 

gång skall fört protocollet wid Gefle stads rådstufwu och kämnersrätter. 

Och aldenstund borgareståndet sig härwid till minnes förde, att Hagtorn 

under denna riksdag, med all flit, skickelighet och trohet förrättat de 

sysslor, som honom wid cancelliet anförtrodde blifwit, och tillika wid 

handen gafs, att vice secreteraren Renhorn till Hagtorn afstått de trehundrade 

daler kopparmynt, som honom till skrifwarelön tillagde blifwit; 

altså fant borgareståndet godt, att antaga Lars Hagtorn till cancellist 

wid dess cancellie, samt tillägga honom trehundrade daler kopparmynt, 

så at han således med föromrörde trehundrade daler nu i ett för alt kommer 

att åtniuta sexhundrade daler kopparmynt i årlig lön. Och åligger 

Hagtorn, i följe häraf, att gå vice secreteraren tilhanda uti alla de sysslor, 

som städernes angelägenheter och cancelliet angår. År och dag, som förr 

skrifwit står. 

Ex protocollo.

404 Bilaga 46 

Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets vaktmästare Arvid 

Holm 


Utdrag af borgareståndets protocoll d. 4 Junii 1752 

46 


S. D. Kom hos borgareståndet i benägen åtancka, at waktmästaren Arfved 

Holm unde 3:ne sidstförflutne riksdagar med all trohet, flit och beskedelighet 

upwaktat så wid ståndets sammankomst, som dess cancellie, 

och som ståndet sig tillika påminte, det waktmästaren hittils icke haft någon 

ständig lön, ehuru han emellan riksdagarne wid ståndets cancellie 

trägit nog har måst upwackta, samt at denne dess syssla dagarne hädanefter 

i anseende till wisse omständigheter måste blifwa ännu något trägnare, 

än den hittills kunnat wara, altså fant ståndet godt at i anseende till 

detta alt bewilja waktmästaren Holm åhrlig lön, utom den discretion 

som ståndet wid des sammankomster hädanefter kan honom tillägga.

Bilaga 47 405 

Prästeståndets extraktprotokoll angående jaktordningen 

Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 7 

47 


Påskrivet: Upl. hos borgareståndet d. 29 Februar. 1752. D:o bifallit. 

Utdrag af protocollet, hållet i prästeståndet d. 22 Februari 1752. 

S. D. Uplästes så wäl kongl. jagtcommissionens underdåniga berättelse 

om des göromål wid projects upställande til en ny jagtordning, som det 

medföljda utdrag af protocollet, hållet i rådscammaren d. 18 Novembris 

1751, hwaruti Hans Kongl. Maj:t i nåder behagat bifalla jagtcommissionens 

underdåniga förslag, at samma förordning, som nu icke kan til 

riksens ständers öfwerseende blifwa färdig, måtte efter riksdagen af 

Kongl. Maj:t öfwerses, fastställas och utfärdas, samt på prof wärkställas. 

Prästeståndet tog detta mål i behörigt öfwerwägande, och fant sig 

deröfwer icke annorledes kunna utlåta, än det redan under d. 31 Januarii 

gjordt öfwer den föreslagna methoden til skogs-ordningens utfärdande, 

såsom warande med detta förslag af enahanda beskaffenhet. 

För sin del är wäl prästeståndet nogsamt öfwertygadt om bemälte förordningars 

nytta och nödwändighet. Det finner ock, at drögsmålet med 

deras utfärdande kan hafwa skada och afsaknad med sig för riket i des 

hushållning. Skulle derföre så mycket häldre sedt, om anstalterna warit 

så tidige och eftertryckelige, at behörige projecter må kunnat läggas 

riksens ständer til skärskådande före. 

Men å andra sidan finner också ståndet ganska betänkeligit at styrka 

til, det lagar och förordningar imellan riksdagarna och utom ständernas 

råd af Hans Kongl. Maj:t må utfärdas och wärkställas, utan allenast ganska 

sparsamt och wid synnerliga nödfall, som regeringsformen 1 gifwer 

anledning til. 

I denna sin mening styrkes ståndet så mycket mera, som sjelfwa regeringsarten 

leder derhän. Ty, i widrig händelse, skulle lagstiftande magten 

lida någon synnerlig insträckning och delning, så wida riket på det sättet 

kunde få en myckenhet af lagar, som i flera år och tider komma at gälla 

och efterlefwas, i hwilka dock riksens ständer ingen del äga. 


406 Bilaga 47 

Man har nog prof uppå, at sådant redan skedt, och kan altså än ytterligare 

ske, då antingen riksens ständer wid sina sammankomster hindras 

at taga slika förordningar under öfwerseende, eller ock kunnat stadna 

derom i olika tankar. De olägenheter, som deraf kunna följa, äro så 

ögonskenlige som uti en fri regering äfwentyrlige, om icke riksens ständer 

skulle, efter regeringsformens 1 anledning, en gång för alla behaga 

fastställa, det slika imellan riksdagarna utfärdade förordningar borde til 

sin wärkan aldeles hwila, så framt de wid näst påföljande riksdag icke 

blifwit uttryckligen faststälte och i riksdagsbeslutet införde. 

Des utan hafwer ock formlige förordningars utfärdande och wärkställande 

uppå prof den obehagelige påföljd med sig, at lagstiftande magtens 

anseende och myndighet, åtminstone hos den enfaldiga hopen, tager af 

och förringas. Ty liksom myckenhet af lagar röjer en regerings swaghet, 

så åstadkomma mångfaldiga ändringar deri en skadelig misstanka om 

den lagstiftande magten, och sjelfwa lagen i gemen förlorar sin behöriga 

och oumgängeliga wördnad. 

I anseende til sådana skäl, så wäl som de ämnens wigt, hwarom bemälte 

förordningar komma at handla, anser prästeståndet för rådeligast, at 

de allenast i project och icke i konungens höga namn utfärdas, med frihet 

för hwar och en at deröfwer med sina påminnelser til nästa riksdag inkomma. 

Dock likwäl och på det rikets hushållning icke genom sådant 

upskof må taga skada, så tycker prästeståndet, at hos Hans Kongl. Maj:t 

likafullt kunde uti underdånighet anhållas, det Hans Maj:t allernådigast 

täcktes, i anledning af hwad i underdånighet kunde blifwa wid handen 

gifwit, genom specielle nådiga bref til wederbörande ämbetsmän, foga 

de anstalter, som imedlertid oumgängeligen pröfwas til at hindra skogarnas 

förödande, eller andra sådana missbruk, som för det allmänna och 

enskildta äro skadelige och förderfwelige. 

Hwilket de öfriga respective stånden härmedelst hörsam-tjänst- och 

wänligen communiceras. 

År och dag, som förr skrifwet står. 

Ex protocollo 

Petrus Alm 


Bilaga 48 407 

Ridderskapets och adelns påskrift på justitiedeputationens betänkande 

angående extraordinarie domstolar 

48 

Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 28, 

påskrift 


Resol. 

Riddersk. och ad. håller före, at extra domstolar och commissioner, af 

hwad namn the wara måge, och hwartil Sweriges rikes regeringsform 1 

och allmänna lag ingen anledning gifwa, uti landet uträttadt mera en 

elack än önskelig wärckan, finner för thes del, at til allmänna säkerhetens 

och frihetens befrämjande, alla sådane rättegångar afskaffas och 

aldrig skola anställas, samt at kongl. brefwet af d. 22 Aprilis 1749, hädanefter 

i det målet til thes wärkan må uphöra, och inge undersåte wid 

strängaste answar, må dragas ifrån thet foro, wid hwilket han i kraft af 

regeringsformen, allmänna lagen, och af riksens ständer faststäldte förordningar, 

böra niuta alla beneficia juris och procesus til godo. Likaledes 

finner r. och ad., thet secreta utskottet må med thet första, förr än riksdagen 

ändas, inkomma med berättelse, hwad sedan sidsta riksdag til sådane 

extra commissioner och förrättningar af riksens medel blifwit 

anwändt, som ock just.deputation innan riksdagens slut forderligast upgifwa, 

hwad anledning the finna, twärt emot riksens ständers fastställande, 

gifwits til thylika extra domstolar och förrättningar, samt om, och 

af hwad ordsak, angifne icke fått wetta sin anklagare, eller wid reconventionsmålen 

niutit the hwar och en af allm. lagen tilkommande uprättelser 

och beneficia. För öfrigit hålle r. och ad. före, at cancellierätten eij måge 

uptaga och afgiöra andra mål, än the, hwilka endast efter cancellieordningen 

dithöra. 

Testor 

Ekestubbe 


408 Bilaga 49 

Prästeståndets påskrift på justitiedeputationens betänkande angående 

extraordinarie domstolar 

R 1313, Borgarståndets arkiv, Justitedeputationens betänkande, nr 28, 

prästeståndets påskrift 

49 


Prästeståndets påskrift 

Pr.ståndet bifaller r. och a. utlåtande hwad cancellierätter angår samt at 

commissioner och extra domstolar hädanefter deles må uphöra, så 

mycket mera som ämbetsmän derigenom pläga -jas1 , och hindras ifrån 

sina egentel. syslor och göromål, hwarföre ock st. för sin del håller före, 

at hos Kongl. Maj:t i underdånighet måtte anhållas, det ämbeten och syslor, 

som dem anförtrodde blifwit och för hwilka de lön njuta, oaktadt 

hwad ledighet de derifrån förut kunnat erhålla, så framt icke ålderdom, 

siukdom eller andre sådane oumgängelige hinder i wägen ligga. Men 

hwad opgifwandet af anledningarne och omkostningarne wid de härtils 

håldne extra domstolar och författningar med mera widkommer, så håller 

st. betänckeligit at dertil samtycka, så wida sådant intet annat kan än 

tjena til riksdagens utdräkt, utan håller st. före bäst wara, at sådana mål, 

när de hos Kongl. Maj:t först blifwit afgiorde, på ordenteligit och wanligit 

sätt, efter den ordning de utur rådsprotocollerne finnas, må komma 

under riksens ständers öfwerseende och granskning. 

Testor 

Petrus Alm 

1 Halva ordet oläsligt p. g. a. bindningen.

Renhorns memorial angående stads- och lantnäring 

Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 26 

Bilaga 50 409 

50 


Upl. hos borg.st. d. 30 Sept. 1751. D:o d:o remitteradt ut in protocollo. 

Hörsamt memorial 

Sedan det högtärade ståndet af berömlig omsorg för wårt gemensamma 

bästa, behagat anförtro wisse herrar deputerade att utarbeta ståndets 

privilegier, torde wäl synas mindre nödigt, att derwid giöra widare påminnelse. 

Men sedan wår frihet warat så lång tid efter högstsalig konung 

Carl den tolftes död och än längre tider förrut, men likafullt befinnes, att 

detta ståndet allena, icke haft andre privilegier, än de enskildte och allmänne 

resolutioner, ty synes wara mödan wärdt, att orsakerne dertill 

närmare undersöka, på det att de privilegiernes utfärdande, sådane som 

de böra wara, måge igenom det högtärade ståndets mogna insigt och öfwerläggning 

kunna rödjas utur wägen. 

Hos de öfrige respective stånden är öfwerallt ett gemensamt interesse: 

emellan deras ledamöter gifwes årligen wissa sammanträden, då tillfälle 

finnes, till öfwerläggning om det gemensamma bästa. Höglofl. ridderskapet 

och adelen innehafwer regeringen och collegierne med de bästa 

tiensterne, hafwer ock onekeligen bästa lägenheten dertill, hwarföre 

man ock finner dem i alla tider hafwa waksamt förbygt thet som dem 

kunnat till mehn wara. 

Högwördige prästeståndet håller årligen sine prästmöten, wid hwilka 

läglige tillfällen de icke någonsin förummat, genom tidiga öfwerläggningar 

att påtäncka utwägar till ändring uti hwad dem tyckts trycka, och 

när de lagt handen derwid, hafwa de gemensamt styrckt och drifwit saken 

till slut, hwem det ock af ståndet angått. 

Det ärbara bondeståndets gemensamma bästa har gifwit dem nog 

styrcka, att winna nödigt förswar wid de flästa tillfällen, i synnerhet som 

de af ämbetsmän och andre blifwit understödde, med mera. 

Men detta låfliga ståndets omständigheter äro helt annorlunda, ty städernes 

olika inrättning till stapel- och upstäder, borgerskapets olika näring, 

som icke sällan äro stridige, jämte det, att de ofta söka trycka 

hwarannan, hafwa så aldeles uphäfwit det enighetsband, som till ett gemensamt 

befordrande hörer, att icke allenast städerne sin emellan söka 

efter lägenhet att inkräckta hwarsandras förmåner, utan ock borgare i en

410 Bilaga 50 

stad fika efter huru det ena slaget må winna wäldet öfwer den andra, anten 

igenom monopolier eller polispolier. Hwad under derföre, att ståndet 

sällan kunnat förenas till en gemensam afsigt, så länge hwar stad 

ansedt sig sielf som en särskild republique och de öfrige städerne med afwundsiuka 

ögon, och alltid trodt sig böra wara klageslös, enär han icke 

sielf warit lidande, ehuru ock de andre warit åtgångne! Hwad under derföre, 

att detta ståndet haft och har så ringa förmåga att förswara sina 

rättigheter! Härifrån är kommit, att ståndets privilegier inneslutne uti de 

allmänna resolutioner haft ofta mera förtydning, än wärkelighet för oss. 

Således har händt, att landet dragit till sig mera handel och handtwärck, 

än nu finnes i städerne, och att fölgacktel:n uti dem icke kan gifwas någon 

dugelig närings delning. Likwäl tror hwar man att mångnäringen, 

som den nu är, befordrar dess wälgång, fast förfarenheten wittnar om 

motsatsen, för den, som will se derefter. Derföre, och innan någre privilegier 

till ståndets nytta kunna utarbetas, är nödigt att grunderne warda 

utstakade, eljest ramlar den byggnaden af sig sielf. 

En rätt fördelning undersåtarne emellan är säkerligen den grundwal, 

hwarpå deras allmänna wälmåga bör fotas och den samma måste wara 

utstakad uti en rätt politieordning, som är en beskrefwen lag för undersåtarne, 

hwem, hwarest, hwad, huru och med hwilka wilkor de böra arbeta 

och bidraga till sitt och sine medborgares eller det allmänna bästas 

gagn och wälmåga. Af detta följa de ostridiga sanningar 

1:mo att icke hwar man eger frihet efter behag företaga sig hwad näring 

han tycker likt wara, utan han bör 

2:do wara förbunden icke allenast till ort och ställe, som öfwerheten 

föreskrifwit dertill, utan ock wälja 

3:tio sådant näringsfång, som lagarne föreskrifwa, anten de redan finnas 

och tarfwa tillökning, eller behöfwa inrättas såsom nya och förr obekante. 

Härtill hörer, att hwar och en bör 

4:to efter föreskrifwit sätt giöra det wäl och förswarl:n, som han sig 

åtagit, och eger icke tillstånd, att öfwersätta sine waror mot höfwan, och 

dermed undertrycka sine medborgare i riket, och för öfrigit 

5:to bidraga för de undfångne friheter till det allmänna bästas uprätthållande, 

efter förmögenhet och näringswinst, den mera, som mera har. 

Att wåre politielagar borde wara sådane öfwerallt, dertill lärer icke 

någon neka, men att de allenast i wisse mål äro så ställte, det lärer befinnas 

wara en beklagelig sanning och rätta grunden till den näringlöshet, 

som på land och stad finnes wara tillkommen igenom mångnäring och bisysslor. 

När man will beskåda städernes tillstånd i riket och ifrån theras antal 

undantaga Stockholm, Giötheborg med någre få thessutom, hwars särskildta 

omständigheter befria dem till största delen, ifrån det, som de 

öfrige måste kännas wid, så kunna de nästan aldrig blifwa uslare än de

Bilaga 50 411 

äro. Fattigdom föder både förackt och åtlöje af sig, i synnerhet, som den 

allmänna inbillningen är, att städerne sielfwe äro skulld till sin armod, 

hwarföre man icke sällan får höra, att de eij giöra gagn för namnet, och 

äro icke allenast onyttige, utan ock skadelige. Ty det säges, att de arbeta 

intet, men sälja allt, att deras handtwärckare äro både odugelige och dyre, 

och att den öfrige delen äro anten usle åkerbrukare, eller ock rent af 

lättingar. Något häraf måste man kiännas wid. Men af hwad annat härrörer 

sådant, än af näringarnes orätta delning? 

Efter mitt enfaldiga begrepp finnes emellan städers och landtnäring 

föga skilnad. Landet har ju så mycken handel och handtwärck på de flästa 

orter, som staden. Hwem handlar icke på landet? Hwilcken sockn, 

herregård och bruk etc. har icke så många handtwärkare, som i andre 

små städer? Finnas icke herrskaper i sielfwa Stockholm, som förswara 

skräddare och andre handtwärckare. Är det wäl troligit, att desse alla, så 

hos den ena, som den andra kunna hafwa födan af herrens arbete allena. 

Neij, men hela herrens slägt, med wänner, grannar och någrannar måste 

föda en sådan, det skattdragande borgerskapet till yttersta förfång. Att 

ridderskapet och adelens hushandtwärckare böra gå till deras duk och 

disk, det är befallt. Men att det skier, det är mig obekant. Att desse med 

de flere är förbudit arbeta för andre, är en lag, men kan eij bewakas, ty 

den brytande myckenheten giör de fläste domare jäfwige, således är 

1619 års stadga, tillika med alla de städers privilegier kraftlöse, som den 

makalösa Gustav Adolph utgifwit. Han förbiuder alle sådane handtwärckare 

på 4 mijl omkring städerne. 

Med handeln är lika beställt; seglation och handel finnes så wäl på landet, 

som i staden, icke allenast sådan, som är förbuden, utan ock laggifwen. 

Ty som borgerskapet en del ega sielfwe bruk och annan 

landtegendom, eller ock hafwa förlag theruti, så har ock denne handel 

haft styrcka af dem sielfwe i alla tider. Deraf är kommit, at städernes näringar 

äro efter handen dragne till landet och de sielfwe näringlöse. Ty 

landtmannen kiöper icke allenast wahran, så wäl som borgaren utur första 

handen, utan som han är fri för tull och accis, så undersäljer han borgaren 

utan möda, hwarpå bewis nog finnes i wåra bergslager, hwarest en 

del brukspatroner i minutförsäljning kunna derigenom allena winna 12 

à 14 öre silfwermynt på tunnan. 

Det skulle utgiöra en stor bok, om alla de anmärckningar anfördes, 

som höra till bewis häraf. Men jag går dem wetande förbi och endast 

hemställer till det högtärade ståndets uplyste bepröfwande hwad utwägar, 

som måge tagas att winna ändamålet, som är att giöra en rätt delning 

emellan landt, och stadsnäringarne. 

Så snart quaestio an häruti kan fastställas, förmodar jag med Guds 

hielp, att sådane medel skola kunna utfinnas, som mera kunna bidraga 

till städernes och landets wälmåga, än dessutom skie kan.

412 Bilaga 50 

Men skulle mot förmodan hända, att sådane mått icke kunna eller 

wela widtagas, så håller jag före, att allt bemödande till städernes upkomst 

är och blir fåfängt, och att de öfrige stånden obilligt förwita dem 

deras näringslöshet och lättia; ty så länge städerne icke ega afsättning, 

utan landet har allt sielf och wid alla tillfällen kräcktar in mera, så måste 

fattigdomen tilltaga i städerne och regeringen nödgas casera de flästa 

utan att landet blir bättre derför, som försummar sin rätta näring för bisysslor. 

Det är att förmoda, att om riksens höglofl. ständer warda underrättade, 

huru nödwändigt det är att inskräncka mångnäringen, och att det aldrig 

kan börja med en blott handelsfördelning i städerne, som nu mera 

icke ega någon särdeles handel, det de, såsom öme om den allmänna 

wälfärden aldrig kunna underlåta att stadga något wist häruti, och enär 

sådant skiedt, är icke swårt, hwarken att utarbeta städernes privilegier 

och giöra beständige politieordningar, som ofelbart skola grunda landets 

och städernes samfälte upkomst. 

Hwilket jag till det högtärade och lofl:e borgareståndets mogna och 

ömsintaste öfwerwägande wördsamt hemställer. 

Stockholm d. 30 Septemb. 1751 

O. Bid. Renhorn

Bilaga 51 413 

Borgarståndets påskrift på land- och sjömilitieekonomideputationens 

betänkande angående amiralitetsofficerares eder 

R 1314, Land- och siömilitiæoeconomiedeputationen, nr 5 

Borgarståndets påskrift 

Resolutio 

51 


Ståndet bifölt betänkandet på det sätt, at ammiralitetsofficerare, som för 

cronans bewärde fartyg, måge frikallas för edgång, men de öfrige kunna 

derföre inte befrias, och böra de som föra lastdragare altid en sådan ed 

gå wid tullrätterne, emedan allenast i tre städer ammiralitetsrätter finnas, 

hwarföre edgången på alla öfrige orter skulle blifwa omöijelig och 

således förordningen oförmärkt komma utur bruk, emot riksens ständers 

afsigt, hwarjemte ståndet håller före, at Kongl. Maij:tts stadfästade 

rätter icke böra anses med den skilnad, at någon undersåte skulle finna 

sig deruti förnär skie, och han i laga domstol sin skyldighet fullgiör. 

Testor 

Urlander

PERSONREGISTER 

För principerna vid upprättandet av personregistret, se förordet. 

A 

Adlerbeth, Gudmund, hovrättsråd, 

138 

Adolf Fredrik, konung av Sverige, 

5–9, 11, 14–16, 19, 21–24, 29, 31, 

35–38, 41, 43–44, 46–52, 54, 61, 

65, 70, 72–79, 81–98, 103, 105, 

107–108, 110, 117–119, 121, 

123–124, 126, 128, 130, 144, 147, 

156–158, 161, 178, 185, 211–212, 

215, 218, 230, 235–236, 239, 248, 

251, 256, 261–262, 267, 271, 273, 

278, 287, 343 

Adrian, Johan Gottlieb, tygmästare 

i finska artilleristaten – se 

hans änka Anna Catarina Hardelen, 

152 

Aken, Frans Mikael von, apotekare 

i Örebro, 208 

Albrecht, Anna Beata – se hennes 

make Otto Fredrik Engelcrantz, 

281 

Alm, Petrus, notarie i prästeståndet 

1751–1752, 395, 406, 408 

Alstrin, Erik, biskop i Strängnäs 

stift, riksdagsman i prästeståndet 

1751–1752, 6–7, 44 

Alström, extra kanslist i borgarståndet 

1751–1752, 8 

Amelberg (Ammelberg), Anders 

(1707–1754), rådman i Åmål, 

riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 5, 40, 51, 58, 61, 76, 

78–79, 81–85, 128, 153–155, 157, 

176, 193, 198–201, 205, 213, 

237–238, 252–254, 273, 277, 

415 

286–287, 338 

Apelberg (Appelberg), Nils Gustaf, 

borgmästare i Laholm, 18, 

64 

Aspman, Berta Kristina, prostinna 

– se hennes make Carl Johan 

Menlös, 261 

B 

Bælter, Sven, hovpredikant, domprost 

i Växjö, riksdagsman i 

prästeståndet 1751–1752, 96 

Bagge, Peter Samuelsson (1710– 

1779), grosshandlare i Göteborg, 


1751–1752, 338 

Beckman, Johan, sekreterare vid 

generallantmäterikontoret, 

slutl. kommissionslantmätare, 

138 

Beijer, Margareta Eleonora von – 

se hennes make Johan Gyllenborg, 

249 

Benzelius, Henrik, ärkebiskop, 

talman i prästeståndet 1751– 

1752, 5, 21, 34, 54, 70, 75, 97, 

122, 156, 193, 215, 230, 243, 270, 

275, 280, 290 

Benzelstierna, Carl Jesper, teol. 

professor, kyrkoherde i Stångby 

och Vallkärra församlingar, 

Lunds stift, slutl. biskop i 

Strängnäs, 285 

Benzelstierna, Erik Jakobsson, 

auditör, slutl. assessor, 285 

Berch, Karl Reinhold, kanslijun-

416 Personregister 

kare, amanuens, sekreterare, 

slutl. kansliråd, adlad, ej introd., 

54 

Bergengren, Adam Ludvig, 

revisor, 113, 152, 184 

Berghman, Ebba Maria – se hennes 

make Ambrosius Westring, 

260 

Bielke, Carl Gustaf, greve, generalmajor, 

landshövding i Västernorrlands 

län, slutl. president 

i statskontoret, 50, 272 

Björkman, Carl Gustaf (ca 1721– 

1771), rådman i Sigtuna, riksdagsman 

i borgarståndet 1751– 

1752, 102, 239 

Blix, Gustaf Adolf, kaptenlöjtnant, 

slutl. kommendörkapten, 

163 

Blom, Lars (1705–1767), råd- och 

handelsman, slutl. borgmästare 

i Jakobstad, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 33–34, 

41, 43–47, 140–141, 157, 195, 

224, 278, 338–339 

Boberg, Carl Gustaf (1714–1771), 

borgmästare i Öregrund, borgmästare 

i Ystad, slutl. lagman, 

adlad von Palmcrona, ej introd., 


1751–1752, 10, 13, 17–19, 25, 27, 

33–34, 37–38, 41, 44–49, 55, 58, 

60–61, 64, 68, 76–77, 79–80, 83, 

85–87, 92, 95, 97, 102, 104, 107– 

109, 111, 121, 127–128, 140, 

150–151, 159, 168–169, 173–174, 

177–178, 180–182, 186, 189–191, 

194–195, 199–207, 214, 218, 229, 

233–234, 236–237, 240, 243, 250, 

254, 260, 278–280, 282, 285–286, 

289, 338, 390 

Boberg, Jakob, krigsfiskal, slutl. 

assessor, 135 

Boberg, Johan (1713–1793), borgmästare 

i Hudiksvall, slutl. 

kommerseråd, riksdagsman i 

borgarståndet 1751–1752, 10– 

11, 17, 20, 41, 48–49, 55, 64, 77, 

79, 92, 95, 97, 102, 112, 154, 157– 

158, 173, 277, 279–280, 294, 338 

Bonde af Björnö, Eleonora Charlotta, 

grevinna – se hennes 

make Wilhelm Ludvig Taube af 

Odenkat, 229 

Booze (Boos, Batz), Lars (1707– 

1789), handlande och rådman i 

Söderhamn, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 49, 239, 

250, 338, 365 

Brahe, Erik, greve, överstelöjtnant, 

slutl. överste, fungerade 

som lantmarskalk under H. A. 

Gyllenborgs sjukdom 1751– 

1752, 7, 74, 240, 257 

Brehmer, Sven (1717–1773), 

borgmästare i Gränna, riksdagsman 


1752, 17–19 

Brock, Mattias, amiralitetsfiskal, 

96 

Broman, Carl, landshövding i 

Stockholms län, 142, 266 

Broman, Erland, friherre, president 

i kommerskollegium, 50 

Bromell, Lars von, kapten, 224 

Browallius, Johan, teol. professor 

i Åbo akademi, slutl. biskop i 

Åbo stift, riksdagsman i prästeståndet 

1751–1752, 96, 187, 253 

Bruhn, Johan (1702–1773), skräddareålderman 

i Stockholm, 


1751–1752, 63, 207 

Brunsell, Johan (1718–1770), 

borgmästare i Trosa, riksdagsman 

i borgarståndet 1751–

1752, 19, 47, 56, 89, 102, 109, 

128, 147, 157, 339 

Bröms, Magnus, brottmålsnotarie, 

politieborgmästare i Stockholm, 

slutl. bankofullmäktig, 

295, 401 

Bäck, Johan (1706–1782), rådman 

i Enköping, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 11, 33– 

34, 39, 102, 239 

C 

Carleson, Edvard, kansliråd, slutl. 

president i kommerskollegium, 

269 

Cedercreutz, Lars Fredrik, friherre, 

kammarherre, 270 

Cederfelt, Sten, lagmans titel, 

slutl. lagman i Bohuslän, expeditionssekreterare, 

118, 216 

Cervin, Frans (1705–1789), borgmästare 

i Karlshamn, riksdagsman 


1752, 8–10, 15, 20, 24–27, 32–33, 

35–38, 41, 53, 55, 59, 61, 69–70, 

74, 78, 80–81, 84, 97–98, 104, 

113, 121, 125, 131, 141, 143–145, 

147, 150, 157, 162, 169–170, 177, 

179, 183, 189, 201, 206, 213, 216, 

221, 225–227, 241, 250–253, 255, 

260, 264, 272, 276, 279–280, 284, 

294, 338–339 

Cervin, Nils, slutl. borgmästare i 

Helsingborg, extra kanslist i 

borgarståndet 1751–1752, 8, 

294 

Christiernin, Adolf Adolfsson, 

brukspatron, slutl. bergsråd, 

114, 167, 183, 364–365 

Christiernin, Johan Adolfsson, 

registrator, 49 

Christopherssen, Christopher, 

kaptenlöjtnant, 259 

Personregister 417 

Corall, Peter, kamrerare i tullverket, 

162, 294 

Coyet, Sten, friherre, överstelöjtnant, 

148 

Cronhjort, Carl Gustaf, friherre, 

kapten, överste, slutl. landshövding 

i Västernorrlands län, president 

i krigskollegium, 142, 

148 

D 

Dalin, Olof von, kungl. bibliotekarie, 

skald, informator åt 

kronprins Gustav, slutl. hovkansler, 

269 

Dalman, Lars, landshövding i Blekinge 

län, 10 

de Besche, Anna Margareta, änka 

efter politieborgmästaren i 

Uppsala Jakob Albrekt Stare, 

191 

de Carnall, Carl Constantin, kapten, 

slutl. friherre, ej introd., 

generalmajor, 225 

de la Chenie, fransman, 12 

Deboe (De Boe), Claes (död 1771/ 


Torneå, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 11, 64, 69, 

157, 215 

Degener, (Degenaer) Jakob Peter, 

kapten, kapare, 272 

Duvall (Dufwaldt), Johan Didrik, 

friherre, kapten, slutl. förste 

stallmästare, 75 

E 

Edman, Adolf Samuel, brukspatron, 

42 

Ehrencreutz, Olof Benjamin, 

kammarherre, assessor, hovrättsråd, 

landshövdings titel, 44 

Ehrenström, Anders, överjäg-


mästare, 100, 273 

Ehrensvärd, Augustin, överste, 

slutl. friherre och greve (introd. 

efter hans död), fältmarskalk, 

47–48, 223, 235 

Ekeblad, Claes (1669–1737), greve, 

riksråd – se hans moster Maria 

Hägerstierna-von der Noth, 

224, 261 

Ekeblad, Claes (1708–1771), greve, 

överstemarskalk, 98 

Ekebom, Jakob, justitieborgmästare 

i Norrköping, 218 

Ekerman, Samuel, stadssekreterare 

i Stockholm, sekreterare i 

borgarståndet 1746–1747, 28, 

286–287, 289, 291 

Ekestubbe, Johan Leonard, riddarhussekreterare, 

slutl. kansliråd, 

407 

Ekman, Paul Håkan, ombudsman, 

justitiarie i Alingsås, 191 

Eldh, extra kanslist i borgarståndet 

1751–1752, 294 

Engberg, Peter (1714–1778), 

borgmästare i Nora, riksdagsman 

i borgarståndet 1751–1752, 

18, 21, 30 

Engelander, Johan Nilsson (1715– 

1772), handlande i Malmö, 

slutl. rådman, riksdagsman i 


157, 338 

Engelcrantz, Otto Fredrik, kansliråd 

– se hans änka Anna Beata 

Albrecht, 281 

Engelhardt, Vilhelm Gerhard 

von, ryttmästare, slutl. överste, 

188, 262 

Engellau, Johan (1703–1781), 

borgmästare i Norrtälje, riksdagsman 


1752, 64, 68, 102, 274 

Engeström (Engström), Christian 

(1702–1777), rådman och stadssekreterare 

i Västervik, riksdagsman 


1752, 5–6, 11 

Ennes, Peter (1714–1797), borgmästare 

i Gävle, slutl. lagman, 


1751–1752, 13, 97, 169, 247, 338 

Esberg, Erik, assessor, 370 

F 

Faggot, Peter (1694–1752), rådman 

i Stockholm, riksdagsman i 

borgarståndet 1751–1752 (avled 

11 april 1752 under riksdagen), 

31, 36–38, 78, 81, 86, 106– 

108, 295, 338, 400 

Falck, Per Johansson (1701– 

1782), rådman i Stockholm, 

slutl. politiborgmästare, riksdagsman 


1752, 97, 137, 140, 145, 239, 338 

Falk (Falcken), Wilhelm Gottlieb 

(1693–1753), borgmästare i Eskilstuna 

och Torshälla, riksdagsman 


1752, 145, 186, 338 

Falkenberg af Trystorp, Christina 

Maria – se hennes make Evert 

Didrik Taube af Odenkat, 269 

Falkenberg af Trystorp, Gabriel, 

friherre, landshövding i Skaraborgs 

län, slutl. landshövding i 

Västmanlands län, 46 

Faxell, Johan (1713–1770), justitiarie 

i Filipstad, riksdagsman i 


55, 63–64, 128, 146, 154–155, 

186, 196, 219, 227, 237, 277–280, 

290, 367 

Fersen d.ä., Fredrik Axel von, 

greve, general, slutl. riksråd,

142 

Fersen, Carl Reinhold von, greve, 

hovjägmästare, slutl. riksråd, 

44, 50 

Filenius, Petrus, domprost i Linköpings 

stift, slutl. biskop i Linköpings 

stift, riksdagsman i 

prästeståndet 1751–1752, 241 

Finérus, Carl Ebbe (1700–1770), 

borgmästare i Nyköping, riksdagsman 


1752, 20, 24–25, 27, 41, 55, 76– 

77, 97, 115, 128, 197, 206–207, 

211, 214, 276, 338 

Fleming af Liebelitz, Otto, friherre, 

överste, slutl. riksråd, 47–48 

Flygarell, Johan Fredrik, löjtnant, 

slutl. stadsmajor, 245 

Forsell, Jakob (1696–1768), borgmästare 

i Lovisa, slutl. kommerseråd, 

adlad af Forselles, 


1751–1752, 97, 338 

Forssman, Johan Gabriel (1714– 

1758), handelsman i Södertälje, 


1751–1752, 11, 19, 48–49, 77, 

102, 152, 157, 159, 174, 176, 202, 

206, 210, 219, 225, 238, 246, 277, 

338 

Franc, Johan, lagman i Finland, 

91, 129, 136, 210, 223, 249 

Fredenstierna, Adam, hovrättsråd, 

justitiekansler, slutl. 

hovrättspresident, 246–247 

Fredrik Adolf, hertig av Östergötland, 

svensk arvprins, 212 

Fredrik I, konung av Sverige, 6, 

11, 15, 17, 109, 111 

Frese, Mårten, kapten, 164 

G 

Gerdessköld, Johan, justitiekans- 


ler, slutl. friherre, hovrättspresident, 

209, 374 

Gother, Johan (1707–1770), rådman 

i Västerås, riksdagsman i 


22, 31, 66, 68, 146–147, 154, 156– 

157, 174, 198, 211, 213, 221, 233– 

234, 237, 250, 254, 278, 290 

Grahl, Martin (1705–1776), guldsmed 

i Göteborg, riksdagsman i 


102, 167 

Gran, Johan Önnert (1698–1762), 

handelsman i Karlskrona, riksdagsman 


1752, 42, 76, 97, 221, 239, 338, 

372–373 

Gripenhielm, Axel Johan, friherre, 

landshövding i Västernorrlands 

län, 20, 50 

Grooth, Carl von, landshövding i 

Uppsala län, friherre, slutl. president 

i kommerskollegium, 33 

Gustav II Adolf, konung av 

Sverige, 49, 411 

Gustav, kronprins, slutl. konung 

Gustav III av Sverige, 15–17, 

19, 21–22, 144, 212, 259, 269 

Gyllenborg, Fredrik, greve, president 

i bergskollegium, 50 

Gyllenborg, Gustaf Samuel, greve, 

landshövding i Nylands och 

Tavastehus län, 153 

Gyllenborg, Henning Adolf, greve, 

överintendent, hovkansler, 

slutl. riksråd, lantmarskalk 

1751–1752, 5, 21, 23, 31, 34, 38, 

52, 54–55, 70, 74, 81, 94–95, 97, 

122, 156, 193, 211–212, 215, 230, 

238, 243, 270, 275–276, 278, 

280–281, 290 

Gyllenborg, Johan, greve, riksråd, 

universitetskansler i Uppsala –


se hans hustru Eleonora von 

Beijer, 71, 138, 157, 228, 249, 

268 

Gyllenspetz, Ture, regementskvartermästare, 

slutl. 

kapten, 131, 268, 274–275 

Gyllenstierna af Björksund och 

Helgö, Göran, greve, lagman, 

69, 341 

Göransson (Jöransson), Johan, 

fil. mag., fornforskare i Lund, 

slutl. kontraktsprost, Karlstads 

stift, 261 

Gülich, Mathias (1695–1765), rådman, 

borgmästare i Laholm, 


1751–1752, 229 

H 

Hadelin, Ulrica, gift med Hans 

Petter Hadelin, kammarskrivare, 

205 

Hagert, Gabriel (1707–1774), 

borgmästare i Borgå, riksdagsman 


1752, 43, 140, 149, 153, 186, 207, 

221, 338–339 

Hagtorn, Lars, extra kanslist i 


294, 400–403 

Hall, Peter (1707–1776), handlande 

och rådman i Borås, riksdagsman 


1752, 66, 157 

Hamilton af Hageby, Carl Otto, 

friherre, hovkansler, slutl. 

rikskansliråd, 47–48 

Hammarberg, Henrik, justitiekansler, 

slutl. president i Svea 

hovrätt, 44–45 

Hansson, Joseph, nämndeman, 

Mossebo, Älvsborgs län, riksdagsman 

i bondeståndet 1751– 

1752, 228 

Hardelen, Anna Catharina – se 

hennes make Johan Gottlieb 

Adrian, 152 

Hartman, Fredrik (1698–1762), 

handelsman i Raumo, riksdagsman 


1752, 339 

Hastfer, Fredrik Vilhelm, löjtnant, 

slutl. friherre, fåruppfödare, 

260 

Hastfer, Gustaf Bernt, major, 

kammarherre, slutl. friherre, 

248 

Hastfer, Johan, överste, slutl. 

friherre, 149 

Helge, generalauditör, 139 

Hempel, Otto Henrik von, kapten, 

113, 223, 235 

Herkepæus, Peter (1691–1764), 

justitieborgmästare i Uppsala, 


1751–1752, 11, 97, 121, 141, 157, 

161–162, 183, 221 

Hollender (Holländer), Peter 

(1695–1775), fänrik, handlande 

i Uleåborg, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 56, 64, 

157, 181, 224, 226, 232, 239 

Hollsten (Holsten), Georg (1704– 

1786), borgmästare i Hedemora, 


1751–1752, 55, 102, 214, 338 

Holm, Arvid, vaktmästare i borgarståndet 

1751–1752, 294, 404 

Holmgren, Peter, sämskskinnsmakare 

i Nyköping, 126 

Holtz (Holst), Moses, knappmakareålderman 

i Stockholm, 63, 

167 

Horn af Ekebyholm, Adam, greve, 

överste, slutl. riksråd, 

riksskattmästare, 249, 257

Hummelhielm, Hans, landshövding 

i Hallands län, 45–46 

Hyphof, Johan Melchior, notarie 

vid Stockholms hallrätt, extra 

kanslist i borgarståndet 1751– 

1752, 115, 294, 348 

Håkansson, Olof, nämndeman, 

Lösen, Blekinge län, talman i 

bondeståndet 1751– 1752, 5, 21, 

23, 29, 54, 70, 74–75, 94, 97, 122, 

156, 193, 215, 230, 243, 245, 270, 

275, 278, 281, 290 

Hårleman, Carl, friherre, överhovintendent, 

45 

Hägerstierna, Claude Rocquette, 

hovskräddare, handelsman, 

224, 261 

Hägerstierna-von der Noth, Maria, 

friherrinna, moster till 

Claes Ekeblad, 224, 261 

Hästesko-Fortuna, Lars Henrik, 

livdrabant, kapten, 139 

Hökerstedt, Jacob von, landshövding 

i Gotlands län, 10 

Höpken, Anders Johan von, friherre, 

riksråd, kanslipresident, 

slutl. greve, 133, 156–157, 351 

Höpken, Carl Fredrik von, friherre, 

statssekreterare, slutl. president 

i kammarkollegium, 65 

I 

Iggström, Erik, överkrigskommissarie, 

kamrer i kammarkollegiet, 

211 

J 

Jacobsson, Peter (1708–1784), 

handelsman i Karlstad, riksdagsman 


1752, 12, 154, 157, 207, 213 

Jancke (Janke), Johan Peter 

(1704–1762), borgmästare i 


Linköping, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 11 

Johan III, konung av Sverige, 25 

Junbeck, Abraham (1715–1776), 

borgmästare i Falköping, riksdagsman 


1752, 18 

K 

Kalling, Per, friherre, överste, 

slutl. greve, riksråd, 132 

Kalm, Per, professor i naturalhistoria 

och ekonomi vid Åbo akademi, 

137 

Karl X Gustav, konung av 

Sverige, 89 

Karl XI, konung av Sverige, 59 

Karl XII, konung av Sverige, 59, 

409 

Karl, hertig av Södermanland, 

svensk arvprins, slutl. konung 

Karl XIII av Sverige och Norge, 

212 

Kaulbars, Johan Fredrik von, friherre, 

generalmajor, landshövding 

i Göteborgs och Bohus län, 

slutl. general, 47 

Kellander, Nils (1697–1771), 

borgmästare i Jönköping, riksdagsman 


1752, 11, 27, 41, 65–66, 97, 111, 

126–128, 143, 157, 174, 225, 293, 

338 

Kierman (Kerrman), Gustaf 

(1702–1766), grosshandlare i 

Stockholm, rådman, slutl. handelsborgmästare, 

riksdagsman i 

borgarståndet 1751–1752, 7, 11, 

15, 19, 26, 30, 36, 40, 44, 63, 77– 

78, 83, 85, 87, 92–97, 109, 111, 

128, 155, 159, 175, 186, 189, 195, 

213, 215–216, 227, 230, 232, 239, 

245, 247–248, 253–254, 282, 285,


288, 295–296, 338, 401–402 

Kinborg, Carl Jan (1717–1806), 

rådman i Linköping, slutl. borgmästare 

i Söderköping, riksdagsman 


1752, 102, 338 

Klinckowström, Leonard, kanslist, 

kansliråd, statssekreterare, 

slutl. friherre, ej introd., 120 

Klingenstierna, Samuel, professor 

i matematik i Uppsala, informator 

åt kronprins Gustav, kansliråd, 

slutl. statssekreterare, 126 

Koch (Kock), Michael (1715– 

1789), grosshandlare, borgmästare 

i Uddevalla, kommerseråd, 


1751–1752, 36, 39, 41, 75–76, 

79–81, 88, 110, 146, 151, 157, 

174, 193, 199, 219, 279, 338 

Koch (Kock), Nils, brukspatron, 

258, 388–389 

Krok, Johan, hovsekreterare, 267 

Kröger, Nils (1709–1775), borgmästare 

i Piteå, riksdagsman i 


120 

Krüger, Hans Henrik (1716– 

1781), råd- och handelsman i 

Skara, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 12, 112 

L 

Lagerhielm, Gustaf Fredrik, löjtnant, 

215, 269 

Lange (Lang), Abraham (1708– 

1787), borgmästare i Visby, lagman, 


1751–1752, 10, 35, 37–38, 41, 

55, 102, 130, 199, 286, 338–339 

le Febure (Lefebure), Johan Henrik 

(Jean Henry), (1708–1767), 

grosshandlare i Stockholm, di- 

rektör i Ostindiska kompaniet, 

slutl. adlad, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 41, 287, 

295, 339, 400 

Leffler, Anders, tullinspektör vid 

järnvågen i Stockholm, 262 

Leijonsten, Georg Wilhelm, löjtnant, 

slutl. överstelöjtnant, 35 

Lewenhaupt, Gustaf Fredrik, greve, 

generalmajor, 207 

Lexell, Jonas (1699–1768), gulddragare 

(juvelerare) och rådman 

i Åbo, inspektör över 

pärlfiskerierna, riksdagsman i 

borgarståndet 1751–1752, 157 

Liewen, Bernt Wilhelm von, friherre, 

överste, slutl. generallöjtnant, 

148, 151 

Liewen, Hans Henrik von, greve, 

generalmajor, riksråd, slutl. 

riksmarskalk, 50 

Lilja, Johan (1712–1772), handlande 

och rådman i Ekenäs, 


1751–1752, 13, 21, 27, 77, 108, 

140, 157, 169, 180, 224, 232 

Linck, Natanael (1695–1774), 

rådman i Vimmerby, riksdagsman 

i borgarståndet 1751–1752, 

102, 161, 224 

Lind, Anders (1706–1779), borgmästare 

i Växjö, riksdagsman i 


102, 338 

Lindhielm, Axel, friherre, kammarherre, 

slutl. hovmarskalk, 

70 

Ljungberg, Carl Fredrik, domprost 

i Strängnäs, Strängnäs 

stift, riksdagsman i prästeståndet 

1751–1752, 281 

Lohman, Anders, kassör vid Jakobs 

och Johannes församling-

ars fattighus i Stockholm, 240 

Lovisa Ulrika, drottning av 

Sverige, 14, 16–17, 19, 21–22, 46 

Lund, Magnus Johan, häradshövding 

i Bollebygd, Marks och 

Vedens härad, Västergötland, 

153 

Lundeberg, Martin (1708–1779), 

borgmästare i Sundsvall och 

Härnösand, slutl. lagman, riksdagsman 


1752, 20, 26–27, 51, 57–58, 66, 

76, 79, 82, 85, 99, 102, 155, 157, 

159, 161, 181, 213, 224, 234, 241, 

338 

Lundén, kassör i borgarståndet 

1751–1752, 294 

Löfvenskjöld (Löfwenschöld), 

Henrik Anders, kammarråd, 

slutl. amiralitetskammarråd, 

208 

Lönbom, Anders (1714–1764), 

borgmästare i Kristinehamn, 


1751–1752, 154–155, 181, 187, 

192–193, 207, 229, 232, 276 

Löwe (Löwen), Georg, generaladjutant, 

122, 150 

Löwenhielm, Carl Gustaf, friherre, 

revisionssekreterare, slutl. 

greve, justitiekansler, riksråd, 

44, 46, 66 

M 

Magnusson, Johan Carl, amiralitetskassör, 

163 

Malmborg, Lars Toresson, bryggare 

i Stockholm, 163 

Malmerfelt, Olof, lagman, slutl. 

landshövding i Västerbottens 

län, 164, 214, 227–228, 244 

Malmsten, Olof (1720–1797), vice 

borgmästare och rådman i Sä- 


ter, häradshövding, lagman i 

Västernorrlands län, slutl. adlad 

af Malmsten, riksdagsman i 


46, 65–66, 102, 105, 107, 157– 

158, 179, 196–197 

Mannekrans, Carl, landsfiskal, 

221 

Mathesius, Johan, landssekreterare 

i Österbottens län, 230 

Mellin, Peter (ca 1698–1754), 

borgmästare i Halmstad, riksdagsman 


1752, 338 

Menlös, Carl Johan, hovpredikant, 

kyrkoherde i Linköpings 

stift – se hans hustru Berta Kristina 

Aspman, 261 

Modén (Modeen), Peter (1704– 


Sundsvall, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 19–21, 

61–62, 66, 69–70, 141, 181, 224, 

232, 239, 339 

Montgomery, John, brukspatron, 

122, 150 

Muncktell, Fredrik (1710–1763), 

konststatsinspektor vid Stora 

Kopparberget, riksdagsman i 


41, 51, 66, 88, 110, 160, 215, 232– 

233, 338 

Mörner af Morlanda, Adolf, greve, 

landshövding i Älvsborgs 

län, slutl. landshövding i Kopparbergs 

län, 14 

N 

Nettelbladt, Baltzar (1691–1769), 

grosshandlare i Stockholm, direktör 

vid konvojkommissariatet, 


1751–1752, 214, 282,


338 

Neuman, Jakob, landssekreterare 

i Falun, slutl. hovrättsråd i Åbo 

hovrätt, 246 

Nordencrantz, Anders, kommerseråd, 

151, 167–168 

Nordenflycht, Hedvig Charlotta, 

författare, 135 

O 

Olofsson, Nils, nämndeman, Bahlsta, 

Fellingsbro, Närke och 

Värmlands län, riksdagsman i 

bondeståndet 1751–1752, 113 

P 

Pacchalenius, Tomas, kyrkoherde 

i Lojo pastorat, Åbo stift, slutl. 

kontraktsprost, 205, 223 

Palmstruch, Georg Reinhold, generalmajor, 

135 

Papke, Jeremias, luthersk teolog, 

professor i matematik vid Greifswalds 

akademi, 148 

Pauli, Carl Wilhelm, hovjägmästare, 

slutl. överjägmästare, 146, 

261 

Persson, Johan (Jan), nämndeman, 

Stora Tuna, Kopparbergs 

län, riksdagsman i bondeståndet 

1751–1752, 103, 116 

Petre, Ludvig Magnus, kamrer vid 

Jernkontoret, 42 

Pihl (Pijhl), Peter (1707–1759), 

borgmästare i Helsingborg, 


1751–1752, 41, 188, 207, 213, 

238, 252–253, 280, 287, 290–291, 

338–339 

Piper, Carl Fredrik, greve, kammarråd, 

president i kammarkollegium, 

44 

Piper, Gustaf Abraham, kapten, 

landshövding i Österbottens 

län, slutl. generalmajor, 43 

Pipping, Henrik (1718–1767), vice 

borgmästare i Vasa, justitieborgmästare 

i Helsingfors, slutl. 

hovrättsråd, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 111, 115, 

225, 233, 245, 264, 286 

Plomgren, Thomas (1702–1754), 

handelsborgmästare i Stockholm, 

assessor, kommerseråd, 

talman i borgarståndet 1751– 

1752, 8–12, 21–22, 24–26, 30–31, 

42–43, 46, 52, 54, 79, 90, 128, 

156, 158, 172, 179–180, 202, 204, 

210–212, 215, 230, 237, 239, 

243–244, 280, 291, 294, 296 

Polack, Jakob, handlande, direktör 

och brukspatron i Sundsvall, 

61 

Procopæus, Johan Fredrik, arrendator, 

240, 270 

Putbus, Moritz Ulrik von, greve, 

president vid Wismarska tribunalen, 

99 

Q 

Qvarnström (Kvarnström), Anna, 

gift med Anders Qvarnström 

(Kvarnström), 205 

R 

Ramsay (Ramse), Anders Henrik, 

överstelöjtnant, slutl. friherre, 

ej introd., generallöjtnant, 

landshövding i Nyslotts 

och Kymmenegårds län, 42 

Rappe, Christoffer Johan, vice häradshövding, 

assessor i Åbo 

hovrätt, hovrättsråd och slutl. 

landshövding i Åbo och Björneborgs 

län med Åland, 90 

Renat, Elisabet, född Lindström,

sidenfabrikör i Stockholm, 

änka efter Johan Gustaf Renat, 

kartograf, upptäcktsresande, 

169 

Renhorn, Nils, notarie i borgarståndet 

1751–1752, 51, 54, 92, 

259, 287–292, 294–295, 403, 409 

Renhorn, Olof Bidenius (1706– 

1764), kommissarie i riksens 

ständers bank, borgmästare i 

Arboga, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 20, 24–27, 

30–31, 33, 45–46, 54, 56, 59–60, 

64–65, 72, 84–88, 105–106, 108, 

111, 127–128, 137, 140, 143, 157, 

159, 169, 175, 179, 181, 190–192, 

195, 200–202, 204, 206, 211, 214, 

219, 233, 236–238, 254, 272, 

276–277, 279, 285–286, 289–290, 

292, 338–339, 412 

Reuterholm, Gustaf, friherre, notarie 

i bergskollegium, slutl. 

landshövdings titel, 147 

Reuterholm, Nils Esbjörnsson, 

friherre, landshövding i Närke 

och Värmlands län, 148 

Ribbing, Beata Jaquette, grevinna, 

138, 151, 262 

Rickman, Georg Patric, kungl. 

livdrabant, 259 

Ridderstolpe, Carl, friherre, vice 

amiral, president vid statskontoret, 

235 

Rosen, Fredrik Johan von, kapten, 

205 

Rosen, Gustaf Fredrik von, greve, 

riksråd, generalguvernör över 

Finland, 233–234 

Rosenacker, Casper Erik, major, 

slutl. överstelöjtnant, 138 

Rothof, Fredrik, brukspatron, 

157, 186–187 

Rothstein, Anders (1698–1772), 


handelsman, rådman i Stockholm, 


1751–1752, 11, 77, 157, 

195, 280, 295, 402 

Rålamb, Claes, friherre, riksråd, 

209, 272 

S 

Sacklén (Sackleen), Lars (1724– 

1795), borgmästare i Björneborg, 


1751–1752, 12–13, 17, 21– 

22, 27, 30, 92, 168, 206, 229, 339 

Salvius, Lars, boktryckare i 

Stockholm, 256–257 

Sandström, Göran (1704–1775), 

borgmästare och postmästare i 

Strömstad, slutl. lotsuppsyningsman 

och dykerikommissionär, 


1751–1752, 11, 115, 146 

Sangberg, Anders, silkesstrumpvävare 

i Stockholm, 120 

Sass, Carl Henrik, fänrik, slutl. 

löjtnant, 246 

Schauw (Schau), Arvid (1711– 

1788), handels- och politiborgmästare 

i Landskrona, slutl. 

kommerseråds titel, riksdagsman 


1752, 97, 115, 173, 227, 236–237, 

245, 247, 264, 271, 277, 286, 289– 

290, 339 

Scheffer, Carl, friherre, kansliråd, 

riksråd, 47–48, 51 

Schenbom (Schönbom), Anders 

(1718–1785), fabriksidkare i 

Norrköping, rådman, slutl. 

överdirektör, riksdagsman i 


126, 141, 338 

Schmiterlöw, Gustaf Adolf, ryttmästare, 

slutl. överstelöjtnant,


207, 215 

Schuberg, Johan (1713–1773), 

rådman i Falkenberg, riksdagsman 


1752, 11, 102, 111, 338 

Schultén, Carl (ca 1711–1777), 

borgmästare i Kristianstad, 

slutl. kommerseråd, riksdagsman 


1752, 5, 9, 66, 76, 115, 121, 189– 

190, 207, 287, 338–339 

Schönström, Ulrika, född Adlersten, 

hovmästarinna, 212 

Sernander, Per, häradshövding, 

lagman i Kopparbergs län, slutl. 

adlad Sernsköld, 153 

Seth, Gabriel von, kammarherre, 

riksråd, slutl. greve, 133, 228, 


Silfverström, Georg, kammarråd, 

270 

Siljeström, Erik, drabant, 171 

Silverström, Georg, sekreterare i 

reduktionskommissionen, slutl. 

kammarråd, 270 

Sneckenberg, Jakob, häradshövding 

på Åland, räntmästare i 

räntekammaren, 139 

Sparre, Erik, greve, schoutbynacht, 

47 

Sparre, Fredrik, friherre, generalmajor, 

överste, slutl. riksråd, 47 

Sprengtport (Sprengport), Carl 

Henrik, överste, slutl. generalmajor, 

47–48 

Staël von Holstein, Georg Bogislaus, 

friherre, landshövding 

och kommendant i Kalmar och 

Ölands län, slutl fältmarskalk, 

293 

Staël von Holstein, Otto Wilhelm, 

friherre, generalmajor – se hans 

änka Elisabeth Stuart, 275 

Stenbock, Gustaf Leonard, greve, 

kammarherre, lagman, vice 

landshövding i Kronobergs 

län, 101 

Stenström, Johan (1697–1770), 

handlande, rådman, slutl. borgmästare 

i Ulricehamn, riksdagsman 


1752, 11, 15, 62, 64, 89, 140, 153, 

157, 181, 192, 197, 200, 233, 338 

Stierneld, Samuel Gustaf, friherre, 

överste, slutl. fältmarskalk, 

30, 35, 39, 236, 238 

Strang, Jacob (1702–1760), brukspatron, 

handlande i Köping, 


1751–1752, 58, 141, 225, 231, 

268, 274, 370–371 

Strokirch, Carl Reinhold von, riddarhuskanslist, 

slutl. hovrättsråd, 

240, 246, 294 

Stromberg, Claes, greve, hovmarskalk, 

riksråd, 47 

Ström, Olof (1702–1764), bryggareålderman 

i Stockholm, riksdagsman 


1752, 182, 278, 338 

Strömer, Mårten, professor i astronomi 

i Uppsala, 126 

Strömfelt, Carl Harald, friherre, 

assessor, landshövding i Blekinge 

län, slutl. landshövding i 

Östergötlands län, 273 

Stuart, Elisabeth, friherrinna – se 

hennes make Otto Wilhelm 

Staël von Holstein, 275 

Sundwall (Sundwald), Isak 


Vadstena, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 12–13, 

61–62, 102, 159, 173, 180–181

T 

Tanggren, Lorens (1704–1763), 

rådman, handelsborgmästare i 

Göteborg, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 11, 146, 

157, 239, 338 

Taube af Odenkat, Beata Charlotta, 

friherrinna, kammarfröken 

hos drottningen, 229 

Taube af Odenkat, Evert Didrik, 

friherre, president i amiralitetskollegium, 

överamiral, riksråd, 

slutl. greve, ej introd. – se hans 

änka Christina Maria Falkenberg 

af Trystorp, 131, 269 

Taube af Odenkat, Wilhelm Ludvig, 

friherre, överste, landshövding 

i Blekinge län, riksråd – se 

hans änka grevinnan Eleonora 

Charlotta Bonde af Björnö, 132, 

229 

Tengvall, Anders, rådman i Kristianstad, 

9 

Tessin, Carl Gustaf, greve, riksråd, 

kanslipresident, guvernör 

hos kronprins Gustav, 104–105, 

140–141, 143–144, 148, 156, 243 

Torpadius, Elias, rådman och 

handelsborgmästare i Stockholm, 

borgarståndets sekreterare 

1720–1738, 288, 291 

Touscher (Tusscher), Erik, borgmästare 

i Sundsvall, 12, 20–21 

Troilius, Samuel, biskop i Västerås 

stift, slutl. ärkebiskop, riksdagsman 

i prästeståndet 1751– 

1752, 16, 34, 216 

U 

Ubman, Per (1719–1772), borgmästare 

i Öregrund, riksdagsman 


1752, 128, 162, 209, 222, 239, 


286 

Uggla, Erik (1713–1794), borgmästare 

i Sala, riksdagsman i 

borgarståndet 1751–1752, 6, 13, 

26, 36, 51, 62–64, 77, 84, 102, 

110, 127, 140, 143, 169, 174, 177, 

180, 183, 188, 190, 192, 196–198, 

200–201, 203, 205, 209, 220–221, 

226, 241, 272, 277, 286–288, 291 

Ungern-Sternberg, Mattias Alexander 

von, friherre, lantmarskalk 

1742 samt 1746–1747, 

general, fältmarskalk, 50, 94, 

171 

Unéer, Samuel Anders, löjtnant, 

260 

Urlander, Harald, assessor i kommerskollegium, 

sekreterare i 


294, 344, 363, 382, 393, 395, 397, 

400–402, 413 

V 

Virgin, Arvid Bernhard, hovjunkare, 

assessor, slutl. överinspektör, 

146 

Voltemat, Henrik Julius, professor 

i historia i Uppsala, slutl. 

kammarråd, 135, 140, 145, 221 

W 

Wahlenberg, Göran (1691–1762), 

tullinspektör och slutl. postmästare 

i Askersund, riksdagsman 


1752, 11, 102 

Wedderkop, Magnus von, kammarherre, 

slutl. hovmarskalk, 

70 

Weijdling (Weidling, Weydling), 

Michael (1706–1767), handlande 

och dykerikommissarie i 

Kalmar, riksdagsman i borgar-


ståndet 1751–1752, 11, 28–30, 

147, 157, 211, 239, 292–293 

Wenngren, Olof, brukspatron, 

Södra Torreskog, Göteborg 

och Bohus län, 188 

Wessler, Lars (1698–1755), handlande 

och rådman i Nykarleby, 


1751–1752, 11, 30, 34, 40 

Wesslou (Wesslo), Johan Fredrik 


Kungälv, slutl. häradshövding, 


1751–1752, 12–13, 15–16, 21, 

102, 187, 243, 267, 278, 288, 339 

Westerberg, Fredrik (död 1751, 

under riksdagen), borgmästare 

i Skänninge, riksdagsman i borgarståndet 

1751–1752, 115, 142, 

338 

Westerberg, Jan, fabrikör i Norrköping, 

171 

Westman, Olof, stadssekreterare 

och rådman i Göteborg, 54 

Westring, Ambrosius, professor 

vid Lunds universitet, domprost 

– se hans hustru Ebba Maria 

Berghman, 260 

Wetterstedt, Joakim (1687–1754), 

borgmästare i Örebro, riksdagsman 


1752 (ersatte den avlidne Fredrik 

Westerberg), 11, 18, 59–60, 

77, 89, 142, 168 

Wiggman, Anders (1712–1772), 

borgmästare i Marstrand, riksdagsman 


1752, 146, 221, 239 

Wijnbladh (Winblad), Olof Josua, 

kapten, 223, 235 

Winding, Erasmus Christoffer, 

kapten, slutl. major, 137 

Wrangel af Lindeberg, Erik, fri- 

herre, lagman, landshövding i 

Skaraborgs län, riksråd, 66 

Z 

Zollin, Jakob Anders, borgmästare 

i Vasa, 43 

Å 

Åberg, extra vaktmästare i borgarståndet 

1751–1752, 294 

Åkerhielm af Margretelund, Samuel, 

friherre, riksråd, överstemarskalk, 

131, 238

SAKREGISTER 

För principerna vid upprättandet av sakregistret, se förordet. 

A 

Accis, 57, 66, 73, 99, 119, 122, 152, 

157, 159, 170, 185, 242, 250, 278, 

300–301, 308, 310, 318, 324, 332, 

336, 361, 367, 398, 411 

Adelsfanan, 357, 384 

Adlande, 76, 83 

Advokatfiskalkontoret, 164 

Akademi, 71, 134, 138, 156, 188, 

263, 284, 286 

Akademibokhållare, 182, 188, 

263 

Al, 329 

Allmoge, 57, 70, 73, 128, 135, 149– 

150, 153, 165–166, 172, 183–184, 

186, 189–190, 219, 226, 228, 232, 

253, 274, 283–284, 300, 304, 318, 

321, 329–332, 372 

Allmogens allmänna besvär, 91, 

168, 172, 221, 247, 253, 257, 264, 

284, 372–373 

Allmänna besvär, 47, 50–51, 56, 

69–70, 117, 129, 136, 148, 176, 

213, 231, 301, 341–342, 346 

Allmänna 

besvärsdeputationen, 40, 48, 

50–51, 56, 70, 91, 118, 129, 132, 

134, 150, 163, 172, 189, 229, 250, 

341–342, 369, 372, 391 

Allmänningar, 164 

Alm, 329 

Amiralitetet, 143, 167, 174, 177, 

214, 245, 251, 304, 325, 327, 356, 

372–373, 395 

Amiralitetskollegiet, 177–178, 

205 

429 

Amiralitetsofficerare, 132, 166, 

413 

Amiralitetsrätt, 166, 413 

Amiralitetsstat, 120–121, 275 

Angivare, 222 

Antikvitetskollegiet, 261 

Apotek, apotekare, 131, 208, 

242–243 

Apotekarsocieteten, 146, 223, 242 

Apoteksvaror, 223, 242, 273 

Arbetare, 62, 73, 100, 164, 309– 

310, 336, 381–382 

Arboga grav, 268 

Armén, 135, 172, 189, 222, 237, 

283 

Arrendator, 226, 240, 270, 307 

Arrende, 151, 205, 224, 226, 235, 

262, 368 

Arrestering, 113, 115, 334 

Artilleriet, 223, 235, 308, 369 

Arv, arvinge, 94, 96–97, 148, 215, 

240, 261, 325–326, 335, 361 

Arvode, se Lön, arvode 

Ask, 329 

Asp, 329 

Assessor, 115, 285 

Auktion, 224, 256, 259, 267, 285, 

321, 326 

Avrad, 232 

B 

Bagare, 182–183, 235 

Bakugnspenningar, 318 

Bankodeputationen, 53, 173 

Bark, 44, 207, 243, 313 

Barn, 73, 143, 148, 166–167, 179,

430 Sakregister 

193, 205, 247, 262, 265, 282, 294, 

349, 356, 392 

Barnhus, 57, 148, 167 

Beck, 68 

Befordran, 22, 32, 40, 87, 89–90, 

120, 123, 230, 247, 251, 259, 267, 

285, 289–290, 314, 340 

Begravning, Fredrik I, 6, 11, 15, 

53, 73, 111–112, 114, 116, 118, 

322 

Beklädning, 207 

Beneficiehemman, 149, 229, 248, 

281 

Bergmästare, 319–321, 347, 371 

Bergsbetjänt, 395 

Bergsbruk, bergverk, 112, 150, 

213, 225, 319–321 

Bergsdeputationen, 45–46, 67, 91, 

96, 98, 101, 114, 130–131, 135– 

137, 150, 153–154, 165, 167, 213, 

215, 217, 225, 232, 273–274, 347, 

364, 367, 395, 399 

Bergsfiskal, 101, 130, 136, 153– 

155, 395 

Bergsfogde, 98, 154, 321, 347, 367 

Bergskollegium, 9–10, 67–68, 101, 

145, 307, 321, 347, 370, 389, 395 

Bergslag, 73, 154, 257, 275, 323, 

389, 411 

Bergslikvidationsman, 321 

Bergsman, 57, 112, 118, 305, 320– 

322 

Bergsnämndeman, 321 

Bergsordningen, 388 

Bergsråd, 90 

Bergsstäder, 57, 319–321, 323 

Bergstingsrätt, 101, 168, 320–321, 

364 

Bergstull, 323 

Besvär, enskilda, 45, 72, 91, 118, 

122, 138–139, 142, 150–151, 153, 

176–178, 182, 207, 211, 225, 240, 

245–246, 250, 259, 261, 294, 310 

Bevillning, 53, 73, 99, 112–113, 

115–116, 118, 120, 142, 150, 157, 

163, 171, 180, 183–188, 196, 208, 

212–213, 216, 220, 224–225, 250, 

265–266, 275–279, 296, 370 

Bevillningsdeputationen, 29, 53, 

55, 63, 66, 72–74, 101, 111–115, 

119–120, 132–133, 136, 142, 152, 

159, 161, 170–171, 185, 208, 224, 

265–266, 296, 339, 392–393 

Bevillningsförordningen, 221 

Bevillningsplakatet, 112, 265, 392 

Bevillningsverk, 157, 160, 173, 

181, 186, 211, 264 

Björk, 44, 57, 207, 313, 329 

Bokhandel, 256 

Boktryckare, 257 

Bonde, 58, 113, 148, 154, 158, 166, 

168, 172, 190, 240, 260, 276, 300, 

306, 314, 329, 337, 380, 411 

Bondeseglation, 232, 260 

Bonges balans, 131, 141, 144, 214, 

227–228, 244 

Borgarståndets allmänna besvär, 

9, 53, 55–56, 58, 61–63, 65, 68, 

70, 74, 113, 118, 132–133, 146, 

162–163, 213, 216, 225, 227, 248, 

250–251, 260, 264, 293–294, 299, 

307, 333, 341, 369, 391 

Borgmästare, 29, 167, 263, 348, 

367 

Boskap, 148, 200, 306, 326 

Brand, 62, 216–217, 223, 243, 370 

Branden på Stockholms slott 

1697, 118 

Broar, 221, 372–373 

Brott, 205, 308 

Brottmål, 113, 128, 222, 346, 349– 

350 

Bruk, 40, 45, 56–57, 61, 67–68, 

112, 114, 131, 133, 150–151, 

154–155, 164, 169, 192, 226, 

232–233, 255–256, 258, 274, 310,

319–321, 329, 337, 389, 411 

Brukspatron, 42, 46, 118, 291, 305, 

307, 310, 323, 337, 399, 411 

Bryggerisocieteten, 159 

Brännvin, 99, 157–161, 164, 170– 

171, 185, 220, 265, 275, 279, 296, 

322, 392 

Brännvinstillverkning, 101, 158– 

161, 265, 274, 276, 280, 392, 398 

Brännvinstull, 220, 265, 275, 296 

Buldansfabrik, 207 

Burskap, 167, 315, 335, 364 

Bymätning, 229 

Bysättning, 214, 222 

Båtsman, 207, 217, 251 

Båtsmanshushåll, 170 

Båtsmanskompanier, 100, 170 

Böcker, 139, 166, 248 

Böter, 274, 308, 320, 346, 370–371, 

379 

C 

Ceremoniel, 11, 15, 91–94, 249, 

267 

Champagne, 132, 136 

Choklad, 137, 220 

Civilmål, 128 

D 

Dagsverke, 172, 262, 329 

Djur, 141, 148, 208, 308 

Domare, 153, 193, 195, 219, 328, 

331, 349, 362–363, 365, 379, 403, 

411 

Domböcker, 349 

Domkapitel, 43, 349 

Domstol, 31, 43, 57, 66–67, 91, 

127, 148, 187, 193, 203, 206, 215, 

218–219, 223, 302, 308, 330–331, 

346, 349, 407–408, 413 

Donation, 49 

Dop, 322 

Drabant, 58–60, 306 

Sakregister 431 

Dräng, 133, 265, 351, 392 

Duva, 279 

Dykeri- och bärgningsverket, 40, 

315 

E 

Ecklesiastikdeputationen, 43 

Ed, 6, 8, 11, 22, 32, 36–37, 40–41, 

75, 91, 94, 97, 160, 166, 202–203, 

220, 258, 315, 331, 335–336, 340, 

389, 413 

Egendom, 45, 68, 119, 135, 168, 

205, 208, 224, 256, 263, 307, 320– 

321, 328, 332, 359, 389, 396 

Ek, 44, 57, 207, 313, 329 

Elektor, 8–9, 11, 23–24, 29–31, 

35–42, 44–48, 50, 53, 63, 115 

Eriksgata, 53, 73, 125 

Evangelisk-lutherska läran, 97, 

169, 235 

Exekutionstvång, 193 

Expeditionsdeputationen, 23, 30, 

51, 61, 91, 136, 194, 210, 216, 

254, 261, 265–266, 268, 285–286, 

296, 338, 392–393 

Export, 45, 57, 260–261, 309, 316– 

317 

F 

Fabriker, se Manufakturer, fabriker 

Fabriksvaror, 183 

Fartyg, 40, 57, 100, 130, 146, 166, 

209, 214, 217–218, 233, 251, 299, 

302, 309, 312–314, 316–317, 324, 

332–333, 384, 413 

Fattiga, 16–17, 72–73, 112, 116, 

143, 158, 166, 242–243, 247, 253, 

277, 282, 294, 304, 309, 336, 411– 

412 

Fattighus, 62, 167 

Fattigkassor, 73 

Finska deputationen, 208


Finska krigsbefälet, 165 

Finska kyrkan, Stockholms 

konsistorium, 246, 264 

Finska provinskontoret, 208, 211, 

268 

Fisk, fiske, 21, 48, 57, 264, 306, 

309, 317, 323, 328–330, 332, 387, 

391 

Fiskerikompaniet, 317 

Fiskerisocieteten, 146, 391 

Fjärdepartsförhöjning, 276–280, 

304, 393, 398 

Flottan, 222, 373, 384 

Fläsk, 309 

Fonder, 28, 58, 61–62, 96, 113, 

133, 240, 251, 255–256, 275, 286, 

316, 350, 353, 384, 387 

Franska språket, 12 

Fred, 7, 94, 148, 302, 305, 312, 357 

Frihetshemman, 257, 358 

Frälsehemman, 248 

Frälselägenhet, 358 

Frälsemannarätt, 358–359, 361 

Fröer, 137, 165 

Fullmakt, 5–6, 8, 10, 12, 18, 29, 

39–40, 43, 53, 56, 64, 69, 101, 

111, 142, 229, 264 

Furu, 273, 395–396 

Fågel, 141, 279, 308 

Fånge, 334, 350 

Fåravel, se Schäferier 

Fältmarskalk, 132 

Fältskär, 222 

Fälttraktamente, 186 

Fälttygmästare, 132 

Färggräs, 368 

Fästning, 172, 308, 327, 369 

Fönsteravgift, 187, 276–277, 281 

Förkortningskommissionen, 100, 

128, 170, 229, 283 

Förlagshandel, 168, 367, 391 

Förlagsordning, 256 

Förmyndare, 197 

Förordningar, 10, 12, 16, 23, 29, 

31, 45, 58–60, 63–65, 67, 74–75, 

78, 82, 89, 95, 97, 100, 119–122, 

132, 146, 169, 172, 182, 213–214, 

221–224, 247–249, 251, 262, 274, 

301–303, 305, 318–322, 324–325, 

327, 329, 334–336, 343, 346, 

372–373, 379, 398–399, 405 

Förskingring, (Underslef), 158– 

159, 217, 268, 367, 370–371 

Försvar, 52, 133, 176, 180, 283, 357 

Försäkring, 40, 302, 309 

G 

Galär, 251, 384 

Garnison, 27, 56, 304–305, 307 

Garveri, 44, 243, 313 

Garveriämbetet, 207 

Generalavräkningskontoret, 262 

Generalförrådskassan, 181 

Generalguvernör i Finland, 233– 

234 

Generalkrigsrätten, 139, 235 

Generaltullarrendesocieteten, 

217, 271–272 

Gesäll, 73, 222, 252, 335, 377–378 

Gevärsfaktori, 49–50, 65, 239– 

240, 250, 381–383 

Glasbruk, 164 

Graingerska sterbhuset, 56 

Grundlag, fundamentallag, 20, 

66, 160, 163, 194, 196, 202–204, 

292, 351, 386 

Gruvdräng, 112 

Guld, guldverk, 67–68, 96, 192 

Gäldenär, 57, 214, 222, 321, 332 

Gärdesgård, 329 

Gödsel, 300 

Gördelmakare, 307 

Göta hovrätt, 115–116, 123, 126– 

128, 136, 146, 174, 176–177, 230, 

240, 267, 286, 349, 362–363, 376

H 

Hage, 329 

Hallavgift, 369 

Hallordning, 335, 386 

Hallrätt, 131, 176, 263, 302, 311, 

335, 348, 369, 385 

Halm, 336 

Hammarskatt, 337, 367, 370 

Hammarverk, 56, 91, 118, 269, 

320, 337, 367, 370, 395 

Hamn, 312–313, 315 

Hampa, 44, 57, 316–317 

Handel, 6, 10, 27, 41, 44, 50, 55, 57, 

63, 65, 109, 161, 168–169, 190, 

217, 232, 243, 259, 299, 303–305, 

311–312, 315–319, 322, 324, 328, 

333–334, 337, 367, 391, 395, 

410–412 

Handelsfrihet, 65 

Handelskollegium, 316 

Hantverk, 6, 14, 25, 27, 50, 55, 73, 

109, 148, 183, 252, 303, 309–311, 

313, 333, 335, 377, 386–387, 

410–411 

Hantverkare, 24–25, 62, 73, 131, 

307–308, 310, 335, 369, 381, 411 

Hantverksämbete, 56, 63, 167, 

307 

Hemman, 72, 91, 114, 129, 136, 

140, 143, 149–151, 165, 167–169, 

183, 188, 208, 210, 216, 223, 229, 

240, 248, 257, 270, 273, 281, 320, 

328, 332, 349, 358–361, 373 

Hemmansbrukare, 118 

Hemmansbyte, 223 

Hemmansklyvning, 216, 349 

Herrgård, 411 

Hornska huset, 351 

Hospitalhemman, 149 

Hovjägmästare, 70, 75, 89 

Hovkansler, 132 

Hovmarskalk, 70 

Hovrättsledamot, 124, 129, 136, 


267, 286, 362–363, 376 

Hovstallmästare, 70, 75, 89 

Humle, 48, 143, 165, 309 

Husesyn, 205, 229, 243–244, 379 

Häradsfogde, 322 

Häradshövding, 101, 187, 219, 

244, 262, 267, 363, 379 

Häradsrätt, 365 

Häradsting, 322, 360, 403 

Hästar, 6, 90, 182–183, 187, 217, 

223, 226, 235, 243, 275, 379 

Hö, 336 

I 

Infanteri, 308, 369 

Inhyseshjon, 328 

Inkvartering, 41, 58–60, 237, 305– 

307, 325, 369 

J 

Jakt, 141, 308 

Jaktkommissionen, 141, 149, 405 

Jaktordning, 405 

Jernkontoret, 42, 71, 291 

Jordbruk, 260, 300, 302, 329, 358, 

360–361, 380, 411 

Jordebok, 358–361 

Justitiedeputationen, 25, 45–46, 

49, 66–67, 76, 92, 96, 98, 100, 

112–113, 115–117, 119, 122–123, 

126–128, 131, 135–137, 139–140, 

143, 146, 148, 150–151, 153, 157, 

160, 162–164, 166, 169–170, 184, 

186–188, 206–207, 214–216, 220, 

222–224, 229–231, 235, 244, 251, 

260–262, 268–269, 271, 284, 293, 

349–350, 354, 362, 365, 374–375, 

407 

Justitiekansler, 117, 136, 143, 210, 

218, 231, 246, 374–375 

Justitiekanslersämbetet, 209–210, 

213, 231 

Justitiekollegium, 248


Justitierevisionen, 45, 100, 146, 

230, 271 

Justitiestaten, 101, 350 

Jägmästare, 243 

Jämtlands regemente, 259 

Järn, 118, 168, 233, 275, 299, 303, 

305, 320, 337, 364, 367, 371, 381, 

389, 399 

Järnbruk, järnverk, 61, 91, 146, 

215, 232, 261, 268, 273, 315, 337, 

395, 399 

Järnhandel, 71, 217 

Jönköpings hovrätt (Göta hovrätt), 

174 

K 

Kadettkår (cadettcorps), 14, 143, 

167, 245, 251, 356–357, 384 

Kaffe, 132, 136, 220, 275, 280, 296 

Kaffehus, 152 

Kalender, 126, 156, 210 

Kalk, 299 

Kalkbruk, 329 

Kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen, 

23, 25, 45– 

46, 53, 76, 89, 91–92, 101, 114– 

115, 122, 131, 133, 135–136, 

138–143, 145–146, 148–152, 

164–167, 169–170, 182, 186–189, 

208–211, 214–217, 221, 226, 228, 

230, 232–233, 235, 240, 242–245, 

247, 249, 256–257, 260, 262–263, 

266, 269–270, 272, 339, 351, 358, 

364, 377, 380 

Kammarexpeditionen, 271 

Kammarkollegium, 44, 131, 145, 

163, 208–209, 226, 242, 249, 254, 

261, 268, 270, 274, 301, 324, 358– 

359, 373 

Kammarrevisionen, 89, 139, 164, 

326 

Kamrer, 139, 262–263, 266, 291, 

294 

Kanslipresidentsval, 104–106, 

108–110, 156 

Kanslipresidentsämbete, 99, 102, 

104, 144 

Kanslirätt, 407–408 

Kanslist, 115, 292, 348, 354, 374, 

387 

Kapitulation, 223, 251 

Kardborrar, 368 

Karta, 359 

Kassör, 10, 240, 254, 266, 294 

Kavalleriregementen, 6, 226 

Klosterkyrkan, (Sankt Pederskyrkan) 

Ystad, Lunds stift, 260, 

390 

Kläde, 227, 322 

Klädedräkt, 15, 120, 172, 183, 186 

Knappnål, 309 

Knekthållning, 257 

Kofferdiskepp, 40, 57, 214, 313– 

315 

Kol, 70, 113, 154, 169, 258, 329, 

336, 370, 388–389, 396 

Kollekt, 223, 235, 260, 271, 274, 

390, 397 

Kommerseråd, 90 

Kommerskollegium, 10, 71, 132, 

145–146, 152, 162, 207, 252, 

254–255, 262, 286, 301–302, 307, 

309–310, 324, 336, 368, 385–387, 

394–395 

Kommissorialrätt, 186 

Konsistorium, 43, 134 

Konsumtionsaccis, se Accis 

Konungaförsäkran, 24, 53–54, 70, 

88, 94–98, 105, 110, 119, 326 

Konungens resa, 125, 212, 251 

Koppar, 56, 232–233, 307, 322 

Kopparslagare, 307 

Kopparverk, 253, 274 

Korn, 232 

Korp, 279 

Kramhandel, 25, 214, 259

Krig, 109, 152, 283, 314, 331 

Krigs- och sjöartiklarna, 267 

Krigsartiklarna, 185, 189 

Krigsbefälet, 101, 135, 187 

Krigsbefälets allmänna besvär, 

116, 120, 134, 143, 164, 166, 275 

Krigsdisciplin, 185–186, 189 

Krigskollegium, 334, 345 

Krigsmakt, 176, 189, 357 

Krigsmanshus, 149, 166 

Krigsmanskap, 166 

Krigstjänst, 251 

Kristendomskunskap, 251 

Kronan, 67–69, 100–101, 149–152, 

158–159, 163, 166, 189–190, 218, 

220, 224, 232–233, 235, 249, 257, 

261, 269, 283, 300, 304, 308, 310, 

315–316, 322, 326, 332, 359–360, 

362, 394, 413 

Kronobetjänt, 70, 153, 243, 272 

Kronohemman, 72, 114, 168, 188, 

248, 332 

Kronolägenhet, 151, 269, 358, 381 

Kronomagasin, 135, 170, 189, 240, 

245, 380 

Kronotionde, 89, 232 

Krut, 63, 67–68, 152, 334 

Krutbruk, 67 

Kröning, 53–54, 72–73, 91–93, 97– 

98 

Kröningshjälp, 111–112, 116 

Kungl. Maj:ts orden, 50, 269, 272, 


Kungliga slottet, 118, 145, 225 

Kungsgård, 149, 151, 188, 205, 

224, 226, 235, 248, 262, 266 

Kvarn, 182–183, 235 

Kvinnors myndighet, 112 

Kyrka, 62, 216–217, 223, 235, 253, 

260, 263, 271, 274, 390, 397 

Kyrkobok, 229, 248 

Kyrkoherde, 331 

Kyrkoordningen, 43–44 


Kyrkoräkenskaper, 136, 140, 248 

Källare, 152 

Kämnärsrätt, 308, 403 

Köpman, 321 

Kött, 48, 309, 391 

L 

Lack, 324 

Lagar, 37, 66, 143, 148, 191, 222– 

223, 326 

Lagkommissionen, 65, 189, 268, 

283 

Lagman, 90, 101, 147, 151, 157, 

165, 182, 362–363, 403 

Lagmansting, 147, 362 

Land- och sjömilitieekonomideputationen, 

42, 53, 63, 97–98, 

101, 116, 120, 134, 143, 149, 164, 

166, 170, 172, 181, 184, 188, 193, 

205, 207, 209–210, 214, 222, 226, 

229, 243–244, 248–249, 251, 271, 

275, 281, 283, 345, 379, 413 

Landestenska sterbhuset, 215 

Landsfiskal, 143 

Landsförvisning, 12 

Landshövding, 10, 16, 29, 45, 112, 

134, 147, 165, 169, 233, 247, 273, 

283–284, 292–293, 305, 330–331, 

360–361 

Landskamrer, 303 

Landskontoret, 303 

Landsköp, 25, 45, 333, 381 

Landsvägs byggande, 230 

Landtull, 119, 157, 162, 183, 266, 

276, 393 

Landtullkammaren, 333 

Lantmätare, 138, 150, 360–361 

Lantnäring, 24–25, 27, 45, 50, 58, 

62, 73, 122, 169, 300, 318–319, 

328, 332, 409, 411 

Lappar, 322 

Lasarett, 99, 133–134, 138, 140, 

328, 351


Leuterationsrätt, 139, 235 

Lin, 44, 57, 316–317 

Linne, 62 

Livregemente, 6 

Livsmedel, 48, 57, 62, 178, 308, 

310, 327, 381 

Ljung, 368 

Loheska sterbhuset, 191 

Lots, 222 

Lotsavgift, 209, 222, 325 

Lotsverket, 40, 209, 229, 315, 325 

Lotteri, 71, 96, 248, 260, 272 

Lurendrejeri, 259, 285, 319 

Lån, 28, 120, 207, 256, 302, 320– 

321, 332, 387 

Långa, 332 

Lärftkrämarsocieteten, 214 

Lön, arvode, 28, 43, 57, 99, 101, 

115, 127–128, 132, 134, 143, 149, 

164, 209–210, 213, 216, 224, 

230–231, 243–244, 266, 268–271, 

273–274, 287–289, 291–292, 294, 

319, 321, 326, 328, 347, 350, 353, 

357–358, 374, 387, 403–404, 408 

Lösdrivare, 131, 166, 327 

M 

Magasinsavgift, 189, 241, 301, 304 

Magistrat, 9–10, 13, 20, 28–31, 33– 

34, 39, 42, 45, 54, 62–63, 111– 

112, 131, 142, 147, 168, 170, 210– 

211, 214, 218–219, 230, 235, 240, 

248, 252, 263, 292–293, 303, 

305–307, 315–316, 320, 330–331, 

334–335, 364, 368, 385 

Makaroner, 137 

Makrill, 332 

Mantalslängd, 331 

Manufakturer, fabriker, 6, 49–50, 

65, 72, 100, 111, 118, 120, 126, 

131, 142, 145, 171, 183, 207, 215, 

226–228, 239–240, 250, 252, 

259–261, 268, 273, 301–303, 

310–311, 315, 335–336, 369, 

385–387, 394, 399 

Manufakturfonden, 62, 133, 137, 

255–256, 300–301, 387 

Manufakturist, fabrikör, 41, 120, 

317, 335–336, 385 

Manufakturkontoret, 41, 57, 71, 

131, 169, 176, 226–228, 252–256, 

286, 295, 317, 385–387, 394, 402 

Manufakturprivilegier, 207, 310– 

311, 386 

Markegångstaxa, 57, 232 

Marketenteri, 27 

Marknad, 57, 210, 226, 324, 329 

Masugn, 169 

Medicin, se Apoteksvaror 

Medicinkollegium, 273 

Metall, 215 

Militien, 229 

Militiestaten, 271 

Militärkontoret i Karlskrona, 183 

Mineral, 215 

Missväxt, 73, 190, 240, 327, 331, 

380 

Mjöl, 322 

Mjölnareämbete, 182 

Morgongåva, 223 

Mäklare, 345 

Mässing, 307, 322, 381 

Mässingsbruk, 45, 56, 310 

Mässingsslagare, 307 

Mästare, 63, 73, 120, 252, 335– 

336, 377–378 

Mössor, 120 

N 

Nederlag, nederlagsfrihet, 44, 57, 

313, 316, 319, 323 

Nordstjärneorden, 50, 74–80, 82– 

89, 95, 97–98, 198, 202, 343–344 

Notarie, sekreterare, 90, 101, 139, 

230, 262–264, 287–292, 294, 354, 

387, 403

Nålmakare, 45, 57, 309–310 

Nämndeman, 322 

O 

Odling vid städerna, 57, 72, 89, 

167, 209, 220, 300, 324, 330, 368 

Officerare, 59–60, 82, 100, 121, 

132, 134–135, 166, 181, 186–187, 

237, 259, 283, 308, 327, 334, 356– 

357, 384, 413 

Officerareboställen, 243 

Ohyra, 318 

Olja,221 

Ordensmästare, 75 

Ost, 309 

P 

Packhus, 217 

Pantmagasin, 176 

Pass, 306 

Pension, 69, 131–132, 135, 169, 

223, 229, 238, 249, 269–271, 275, 

281–282 

Piga, 133, 351 

Pilträd, 329 

Plåtslagare, 309–310 

Plåtslagareämbetet, 57 

Porslinsfabrik, 260–261 

Posten, 12, 56, 175, 325 

Postfrihet, 62 

Postmästare, 57, 120 

Privilegier, 9–10, 15, 24–27, 33, 

39, 46, 49–50, 59, 65–66, 111, 

126, 130, 135, 140, 145, 158, 221, 

232, 239, 246, 252, 260, 267, 284, 

293, 302, 306, 309–310, 317, 319, 

325–326, 330, 333, 335–336, 357, 

368–369, 371–372, 381, 383, 386, 

391, 396, 409–410 

Protokollsdeputationen, 49, 53, 

55, 91, 138–139, 147, 163, 165, 

169, 176–177, 182, 281, 339, 376 

Präst, 98, 166, 246, 293, 331 


Prästeståndets allmänna besvär, 

221, 229, 238, 264, 272, 284 

Prästmöte, 409 

Prästval, 132, 134 

Puder, 135, 145 

Pålagor, 225, 277, 279, 304, 328, 


R 

Rang, 70, 75–78, 89–91, 139, 182, 

188, 212, 247, 262–264, 266, 281 

Rederi, 302, 313, 325 

Reduktion, 142, 249, 261 

Reduktions- och 

likvidationsdeputationen, 114, 

141, 143, 209, 223 

Reduktionskommissionen, 114, 

141–142 

Regale, 83, 85–87, 271 

Regemente, 5–6, 121, 132, 134– 

135, 143, 181, 207, 222–223, 226, 

235–237, 243, 251, 259, 275, 357, 

379 

Regementens inrättande, 143, 

167, 236, 245 

Regementskassa, 143 

Regeringsformen, 5, 9, 22, 24, 34, 

36–39, 52, 78, 84–85, 87–88, 90, 

96–97, 102, 105, 124–125, 202, 

211, 228, 254, 276, 326, 355, 386– 

387, 405–407 

Regeringssätt, 82–84, 97, 156, 237, 

250, 405 

Religion, 7, 67, 97, 169, 235, 241, 

251, 286, 322 

Religiösa sekter, 241 

Resolution, 26–28, 34, 40–41, 45, 

51, 57–58, 113, 118, 192, 194, 

229, 239, 275, 284, 289–291, 

300–303, 305–308, 310–311, 313, 

315, 319, 323–325, 327, 330–335, 

337, 345, 369, 372, 381–383, 388, 

390, 397, 407, 409–410, 413


Revisor, 303 

Riddaresyn, 122, 137, 150 

Riddarholmskyrkan, Stockholms 

konsistorium, 246 

Riddarordnar, se resp. ordnar 

Ridderskapets och adelns allmänna 

besvär, 69, 132, 221 

Rikets råd, 8, 32, 35, 42, 47–48, 

51–52, 79, 81–88, 95–96, 100– 

101, 103, 106, 109, 121, 124, 173– 

174, 176–177, 185, 207, 281, 308, 

340, 351 

Riksdagens flyttande till annan 

stad, 170, 172–178, 180–181, 

183, 185–186, 190, 198, 203 

Riksdagens slut, 28, 32, 69, 156– 

157, 182, 184, 187, 198, 211–213, 

215–216, 230–231, 238–239, 

243–244, 249, 267–268, 275, 

277–278 

Riksdagsbeslutet, 43, 264, 282 

Riksdagsmansval, 5, 12, 15–17, 

19–21, 28–31, 42, 147 

Riksdagsordningen, 6, 75–81, 122, 

124–125, 138, 156, 160, 163–164, 

166, 175, 179, 181, 185, 191, 193– 

194, 199, 201–203, 205, 215, 

236–237, 287–290, 354–355 

Riksens ständers bank, 28, 53, 67, 

92, 113, 127, 173–174, 176, 256, 

266, 295, 387, 401 

Riksens ständers kontor, 176, 

275, 295, 345, 400 

Riksrådsval, 23–24, 30, 33–36, 38– 

42, 44–46, 48, 50–51, 268 

Riksrådsämbetet, 83–84, 104– 

105, 144 

Rikssalen, 5–6, 8, 211, 230, 235, 

238–239, 267, 282, 285 

Rovdjur, 148, 208 

Rudimaterier, 45, 57, 133, 300– 

301, 310, 316–317 

Runsten, 261 

Rusthåll, 283 

Rusthållare, 226, 283 

Rådman, 18, 29, 90, 120 

Rådsprotokoll, 5–6, 52, 70–72, 

75–76, 99, 108, 121, 124–126, 

134–135, 140–141, 143, 146, 149, 

162, 166, 181–182, 185, 187–189, 

205, 207, 209, 223–224, 235, 239, 

246, 251, 263–264, 270, 273, 405 

Rådstuga, 19, 263, 330 

Rådstugurätt, 210, 218–219, 221, 

308, 331, 346, 403 

Råg, 73, 232 

Råvaror, 135, 145, 335 

Ränta, 101, 149, 165, 249, 258, 

270, 273, 359, 388 

Räntmästare, 188, 263 

Rörstrands porslinsfabrik, Stockholm, 

260 

Rötter, 165 

S 

Salpetersjuderi, 329 

Salt, 149, 171, 267, 299, 305, 309, 

317, 322, 329, 332, 337 

Schäferi, 248, 260, 386–387 

Seglation, seglationsfrihet, 27, 40, 

228, 232, 260, 312, 316, 333, 337, 

411 

Seglationsordningen, 333 

Sekreta deputationen, 19, 29, 31– 

32, 52, 70, 94, 99, 102, 104–106, 

108, 110, 118, 122, 124–125, 132, 

136, 138–139, 142–144, 148–149, 

151, 157, 160–161, 168–169, 173, 

185, 190, 205, 208, 211–213, 216, 

220–221, 224–225, 240, 243, 

245–247, 259, 265, 267, 286, 340 

Sekreta handels- och manufakturdeputationen, 

70–71, 119– 

120, 126, 129–133, 135–137, 141, 

144–146, 149, 152, 164, 167, 

169–171, 189, 207, 209, 214–215,

220–221, 223, 226–228, 230, 240, 

242–244, 253–255, 259–260, 263, 

267, 282, 286, 367–368, 380 

Sekreta utskottet, 8, 11, 15, 21–23, 

29, 51–52, 62, 71, 75, 84, 87, 89, 

99, 101, 104–105, 108, 110, 113, 

115, 121–123, 131–132, 134–135, 

138, 140, 143–144, 150, 156–157, 

160, 164, 173, 205, 212, 217–218, 

223, 228–229, 233–241, 243, 

245–246, 249, 256, 258, 266–270, 

272, 275, 278, 281–283, 286, 338, 

353, 355–356, 380, 383–384, 388, 

391, 407 

Sekreterare, se Notarie, sekreterare 

Serafimerorden (Seraphinerorden), 

74–80, 82–89, 95, 97, 133, 

198, 202, 343–344, 351 

Sigill, 367 

Silkesstrumpor, 120 

Sill, 323, 332 

Silver, 322 

Silververk, 112, 114, 135, 165 

Sirap, 135, 145 

Sjukdom, 73, 111, 128, 203, 211, 

218, 242, 291, 362, 408 

Sjukdom hos boskap, 148 

Sjöar,246 

Sjöfart, 35, 57, 89, 118, 120, 167, 

215, 250, 299, 303, 309, 312, 314, 

316, 325, 328, 335, 356, 395 

Sjöman, 41, 57, 282, 312, 314–316, 

325, 384 

Sjömanshusavgiften, 282 

Sjömanshusinrättning, 243 

Sjötull, 48, 119, 183, 262, 308, 332 

Sjötullsbok, 139, 166 

Sjötullskammaren, 333 

Skattebonde, 283 

Skattehemman, 151, 167–168, 

229, 248, 360 

Skatteköp, 149, 168, 248 


Skattemannarätt, 130, 151, 249, 

361 

Skatter, se Accis 

Skatterätt, 151, 262 

Skattskrivning, 331 

Skeppsklarerare, 10, 40, 315, 324– 

325 

Skilsmässa, 261 

Skinnvaror, 322 

Skjutshållningen, 244, 273 

Skog, 57, 66, 70, 72, 114, 121, 123, 

135, 141, 149–150, 154–155, 

164–165, 243–244, 246, 249, 273, 

302, 314, 321, 328, 337, 365, 371, 

381, 395–396, 399, 406 

Skogskommissionen, 66, 70, 121 

Skogsordning, 249, 302, 405 

Skolbetjänt, 62 

Skolverket, 134, 263 

Skråväsende, 148, 252, 310, 335, 

377 

Skräddare, 411 

Skärgård, 57, 229, 264, 317, 391 

Slottskansliet, 12 

Sluten omröstning, 31, 86–87, 

156, 255 

Smide, 57, 61, 91, 118, 131, 215, 

232, 239, 258, 268–269, 273–274, 

305, 320, 337, 370–371, 388–389, 

399 

Smuggelgods, 217 

Smältare, 112 

Smältverk, 68 

Smör, 48, 309 

Sockenmagasin, 135, 170, 189, 

240, 380 

Socker, 135, 145, 221, 255 

Sockerbruk, 40, 57, 133, 191–192, 

255–256, 259, 310–311, 369 

Soldat, 72, 172, 183, 186, 223, 251– 

252, 308, 331, 369 

Soopska huset, 142 

Spannmål, 57, 72–73, 158–159,


161, 171, 189–190, 226, 232–233, 

240–241, 250, 276, 278–280, 301, 

304, 313, 317–318, 323–324, 327, 

337, 380–381, 398 

Spannmålsmagasin, 240, 380 

Spik, 305 

Spinnhus, 387 

Stadsnäring, 24–27, 45, 50, 55, 57– 

58, 72–73, 169, 300, 317–319, 

328–329, 332, 411–412 

Stadsvakt, 217 

Stapelstäder, 58–60, 187, 299, 

312–313, 316, 333, 409 

Statsbrist, 115, 160, 167, 184, 213, 

278, 384 

Statsdeputationen, 173 

Statskontoret, 113, 234, 274, 286 

Statsmedlen, 68, 90–91, 99, 101– 

102, 113, 125–128, 133–134, 155, 

159, 170, 222, 231–233, 237, 243, 

266, 269, 300, 303, 310, 347, 353, 

357, 360–361, 375, 384, 407 

Statsverket, 14, 115, 133, 140, 

172–173, 278, 353 

Sterbhus, 56, 170, 191, 224, 230, 

325 

Stora sekreta deputationen, 392 

Storkyrkan (Sankt Nikolai), 

Stockholms konsistorium, 15, 

92, 98 

Storskifte, 150, 189, 257 

Strömming, 329–330, 332 

Strömsgraven vid Södertälje, 89 

Stål, 381 

Stångjärnssmide, 61, 118, 215, 

231, 258, 268, 273, 337, 370, 395, 

399 

Städernas besvär, 9–11, 25, 27, 

33–34, 39–41, 45, 48, 57–58, 61, 

113, 129, 145, 169, 262, 293, 300, 

302–303, 310–311, 313, 315, 323, 

327, 331, 333–334, 337 

Städernas rättigheter, 9–10, 25– 

28, 50, 55, 319, 325, 330, 367, 

409, 411–412 

Stämpelavgift, 311 

Stängsel, 329, 368 

Stöld, 100 

Svea hovrätt, 44, 46, 100–101, 124, 

126–128, 136, 146, 165, 182, 230, 

267, 286, 349–350, 362–363, 376, 

403 

Svedjande, 141, 149–150 

Svenska posttidningarna, 302 

Svärdsorden, 50, 74–80, 82–89, 95, 

97, 198, 202, 343–344 

Sängkläder, 15, 308 

Säteri, 265, 393 

T 

Tabellverket, 331 

Talmansmöte, 23, 70, 144, 211– 

212, 215, 230, 243, 275 

Talmansämbetet, 125, 202, 270 

Te, 220, 275, 280, 296 

Tegelbruk, 329 

Teologiska fakulteten, 286 

Testamente, 223, 260 

Textil, 62, 126, 171, 207, 227, 322 

Tiggare, 166, 327 

Tillsyningsbetjänt, 319 

Ting, 363 

Tingsrätt, 361, 379 

Tiondeersättning, 273 

Tjänstefolk, 99, 133, 265, 327– 

328, 351, 392 

Tjänstehjonsordningen, 213, 216, 

228, 247–249, 259, 272 

Tobak, 40, 57, 133, 149, 209, 218, 

300, 310–311, 319, 322, 368–369 

Torp, 72, 114, 262 

Torsk, 332 

Torv, 232, 329, 370 

Traktamente, 120, 138, 186 

Trolovning, 220 

Trädgårdsmästare, 230, 377–378

Trävaror, 57, 61, 130, 146, 167, 

299, 303, 314, 328, 337, 373, 395 

Träverk, 61 

Tröjor, 120 

Tröskning, 245, 269 

Tull, 57, 62, 69, 72–73, 113, 119, 

122, 264, 267, 272, 276–277, 285, 

300–301, 304, 308, 310, 313, 

317–319, 323, 326, 332, 381, 398, 

411 

Tull- och licentkontoret, 274 

Tullbetjänt, 166, 217, 333 

Tulldeputationen, 69, 115, 119, 

122, 157, 250, 262, 271, 274 

Tullkammaren, 332 

Tullnär, 120 

Tulltaxa, 183, 223, 294, 413 

Tvål, 137 

Tyska kyrkan, Stockholms konsistorium, 

246 

U 

Ulrika Eleonora kyrka, Stockholms 


Uppbördsman, 112 

Uppfostringskommissionen, 62 

Upplands regemente, 5 

Uppror, 217–218, 292 

Uppstäder, 58–59, 61, 187, 306, 

317, 409 

Urskillningsdeputationen, 11, 23, 

48, 50–51, 55–56, 61, 69, 72, 89, 

100–101, 111, 113, 118, 121–122, 

134, 138, 142, 145, 152, 261, 338, 

341–342 

V 

Vadstena krigsmanshus, 98, 345– 

346 

Vagn, 266, 329, 393 

Vaktmästare, 242, 285, 294, 404 

Val, 8–9, 11, 20, 29, 53, 289 

Vargeringsmanskap, 151, 172, 


184, 193, 228, 273, 283–284, 327 

Vattendrag, 246, 373 

Ved, 57, 305, 328, 336 

Vetenskap, 14, 377 

Vetenskapsakademien, 156 

Viktualier, se Livsmedel 

Vin, 132, 136 

Visitation, 265, 275, 334, 392 

Votering, 20, 28, 31, 80–82, 84, 

86–88, 139, 155–156, 180–181, 

190–195, 197–199, 201–204, 238, 

247, 250, 255, 279–280 

Våg, 9–10, 117 

Väg, 248, 250 

Värmlands bergmästardöme, 101 

Värvade regementen, 132, 134– 

135, 207, 223, 228, 251 

Växelstadgan, 311–312 

Växlar, 40, 57, 311, 335 

Växter, 44, 57, 137, 143, 145, 165, 

221, 242, 300, 309, 316–317, 368 

W 

Wismarska tribunalen, 99 

Y 

Ylle, 171 

Å 

Åbo hovrätt, 174, 176–177, 230, 


Ålderman, 63 

Ä 

Ägotvister, 162, 181 

Äktenskap, 220, 261, 322, 335 

Ängsskötsel, 215, 329 

Änka, 73, 152, 229, 249, 269, 275 

Änke- och pupillkassa, 271 

Ö 

Ödeshemman, 140, 143, 183, 257,


358–361 

Örlogseskadern, 100, 109 

Örlogsflotta, 314, 356, 373 

Överflödsvaror, 159 

Överkammarherre, 70, 75, 89

ORTREGISTER 

För principerna vid upprättandet av ortregistret, se förordet. 

A 

Alingsås, 56 

Amsterdam, Österrikiska Nederländerna, 

217 

Arboga, 25, 58–60, 250, 268, 306 

Aspeboda, församling, Västerås 

stift, 151, 160, 162 

B 

Balsta, socken, Fellingsbro härad, 

Närke och Värmlands län, 113 

Baresund, Gryts socken, Hammarskinds 

härad, Östergötlands 

län, 217 

Bergslagen, 57, 71, 305, 319 

Björneborg, 17, 397 

Blekinge, 332–333, 349, 372 

Blekinge län, 273 

Bohuslän, 333, 349 

Bolby, Norbergs bergslag, Västmanlands 

län, 257 

Borgå, 207 

Borås, 65–66, 111, 293 

Bromma, församling, Uppsala 

stift, 246 

D 

Dalarna, 319 

Dalsland, 131 

Danmark, 41, 52 

Drottningholm, kungsgård, 

Lovön, Ekerö socken, Färentuna 

härad, Stockholms län, 14 

443 

E 

Ekenäs, 397 

Ellne, Söderala socken, Hälsingland, 

Västernorrlands län, 365 

England, 73, 84, 198, 260, 314, 325 

Enköping, 33, 39 

Eskilstuna, 145, 157, 186–187 

F 

Falun, 112 

Fellingsbro, härad, Närke och 

Värmlands län, 72, 113 

Filipstad, 53, 146, 187, 250, 367 

Finland, 18, 28, 41–42, 61, 117, 

125, 151, 168, 170, 186, 208, 212, 

233–234, 246, 251, 275, 283, 314, 

333, 337, 347, 358–360, 362–363 

Finska skärgården, 229 

Flandern, Österrikiska Nederländerna, 

324 

Frankrike, 73, 84 

Fredrikshamn, 152 

Fröjered, socken, Vartofta härad, 

Skaraborgs län, 229 

G 

Gallström, bruk, Njurunda socken, 

Södra Medelpad, Västerbottens 

län, 61 

Gamla Karleby, 33 

Gisslarbo, bruk, Malma socken, 

Åkerbo härad, Västmanlands 

län, 274, 370 

Gotland, 130, 138, 299, 333 

Greifswald, Svenska Pommern,

444 Ortregister 

Tysk-romerska riket, 148 

Gränna, 17–19 

Gusum, mässingsbruk, Ringarums 

socken, Hammarkinds härad, 

Östergötlands län, 45, 310 

Gävle, 9, 403 

Göta rike, 128, 349–350 

Göteborg, 54, 176, 210–211, 214, 

224, 265, 282, 306, 317, 392, 410 

Göteborgs och Bohus län, 166, 188 

H 

Haga, kungsgård, Saltviks socken, 

Ålands fögderi, Åbo och Björneborgs 

län, 235 

Halland, 273, 333, 349 

Hallands län, 224 

Hamburg, Tysk-romerska riket, 

54 

Hannover, Tysk-romerska 

riket, 326 

Hedemora, 131 

Helsingfors, 98 

Holland, 312 

Hudiksvall, 112 

Huskvarna, krutbruk, Hakarps 

socken, Tveta härad, Jönköpings 

län, 67–68 

Hälsingland, 248 

J 

Jakobstad, 43 

Jämtland, 41, 150, 253, 259 

Jönköping, 111, 174, 176–177, 

239, 381 

K 

Kajaneborg, 56 

Kalmar, 28, 31, 147, 211, 292–293 

Karelen, 149, 230 

Karlshamn, 10, 282 

Karlskrona, 183, 356, 372, 384 

Karlstad, 187, 250, 261 

Karlstads konsistorium, Karlstads 

stift, 261 

Kengis bruk, Övertorneå socken, 

Torneå fögderi, Västerbottens 

län, 232 

Klaraviken, Stockholm, 217 

Kopparbergs län, 151, 162 

Kopparverket, Näs socken, Södra 

Jämtland, Västernorrlands 

län, 253 

Kristianstad, 162, 262, 372–373 

Kristianstads län, 229 

Kristinehamn, 187, 250 

Kristinestad, 40 

Kronobergs län, 224 

Kungsbacka, 64 

Kungsberg, kungsgård, Fogdö 

socken, Åkers härad, Södermanlands 

län, 262 

Kungsör, kungsgård, Kungs-Barkarö 

socken, Åkerbo härad, 


Kungälv, 12, 15 

Köping, 58–60, 250, 306, 370 

L 

Laholm, 18, 64, 111, 229 

Lannafors, Vintrosa socken, Örebro 

härad, Närke och Värmlands 

län, 269 

Lappmarken, 322 

Leke bergslag, Närke och Värmlands 

län, 269 

Letala, socken, Vemo härad, Åbo 

och Björneborgs län, 167 

Lidköping, 40 

Limingo, socken, Uleå härad, 

Österbottens län, 226, 232 

Lindahl, järnverk, Jönköpings 

län, 146, 261 

Linde, socken, Linde bergslag, 

Västmanlands län, 246

Livland, Ryssland, 41 

Luleå, 120 

Lund, 71, 138, 215, 260 

Läckö, kungsgård, Kållands härad, 


Lövstaholm, kungsgård, Sankt 

Olofs socken, Ärlinghundra härad, 

Stockholm län, 224 

M 

Malma, socken, Åkerbo härad, 


Malmöhus län, 229 

Mariefred, 56, 89 

Marstrand, 317 

Medelpad, 61, 66, 150 

N 

Nederkalix, socken, Luleå fögderi, 

Västerbottens län, 232 

Nedertorneå, socken, Torneå fögderi, 


Nora, 18, 135 

Norbergs bergslag, Västmanlands 

län, 257, 275 

Norge, 41, 57, 303, 319, 322, 367 

Norrby, socken, Övre Tjurbo härad, 


Norrköping, 170–172, 174–175, 

177–180, 198, 217–219, 221 

Norrland, 125 

Norrtälje, 239, 274, 381 

Nykarleby, 34, 40 

Nykyrko, socken, Vemo härad, 

Åbo och Björneborgs län, 167 

Nyköping, 126 

Nyland, 27, 138 

Nylands och Tavastehus län, 149, 

152, 228 

Nyslott, 28 

Nyslotts och Kymmenegårds län, 

149 

Närke bergslag, Närke och Värm- 

Ortregister 445 

lands län, 269 


Näsby, socken, Fellingsbro härad, 


O 

Osmanska riket, 245, 269 

P 

Polen, 204 

Pommern, Tysk-romerska riket, 

40, 57, 99, 312–313 

Portugal, 73 

R 

Rengen, sjö, Sankt Lars socken, 

Hanekinds härad, Östergötlands 

län, 246 

Ronneby, sockerbruk, Ronneby 

socken, Medelstads härad, Blekinge 

län, 255 

Ryssland, 41, 316 

S 

Sala, 62, 64, 232 

Sala, silververk, 112, 135, 165 

Saltsjön, Stockholm, 89 

Sandarne, Söderala socken, Hälsingland, 

Västernorrlands län, 

365 

Sankt Jakobs församling, Stockholms 


Sankt Johannes församling, 

Stockholms konsistorium, 240 

Sankta Klara församling, Stockholms 


Sankta Maria Magdalena församling, 

Stockholms konsistorium, 

136, 140, 248 

Savolax, 149, 230 

Skallgårdssundet, Söderala socken, 

Hälsingland, Västernorr-

446 Ortregister 

lands län, 365 


Skåne, 25, 148, 154, 324, 328–329, 

333, 349 

Skänninge, 89, 142, 348 

Spanien, 73, 260 

Stenseryd (Stenserid), järnverk, 

Forserums socken, Tveta härad, 

Jönköpings län, 146, 261 

Stockholm, 25, 40–41, 44, 48, 56, 

59–60, 63, 90, 100, 118, 127, 133, 

146, 170, 172–182, 190, 195–196, 

198, 214, 223–224, 232, 235, 240, 

242–243, 265, 276, 278–280, 

289–290, 299, 301, 306, 308, 

316–317, 323–324, 351, 377, 392, 

398, 401, 410 

Stockholms län, 244, 266 

Stortorget, Stockholm, 195 

Stralsund, Svenska Pommern, 

Tysk-romerska riket, 235 

Strängnäs stift, 281 

Strömstad, 146–147, 167 

Sundsvall, 12, 19–20, 61, 69 

Svappavaara, kopparverk, Över- 

Torneå socken, Torneå fögderi, 


Svea rike, 14, 97, 109, 349–350 

Svenska Pommern, Tysk-romerska 

riket, 304, 313 

Sverige, 8, 28–29, 40, 42, 49, 57, 

94, 96–97, 106, 109, 117, 275, 

312, 325, 333, 349, 359, 362–363, 

391, 407 

Säter, 10 

Söderala, socken, Södra Hälsingland, 

Västernorrlands län, 181, 

365 

Söderhamn, 49, 181, 239, 250, 365, 

381 

Söderhamn, gevärsfaktori, 383 

Södermanland, 91, 129, 136, 210 

Södertälje, 89, 202, 210, 277 

T 

Torsång, socken, Kopparbergs 

län, 162 

Trosa, 19, 47, 89 

Tysk-romerska riket, 25, 99 

U 

Uddevalla, 317 

Uleå, socken, Uleå härad, Österbottens 

län, 232 

Uleåborg, 56, 226, 232 

Ulricehamn, 397 

Ulriksberg, kungsgård, Längbro 

(Långebro) socken, Örebro härad, 

Närke och Värmlands län, 

138, 151, 188, 248, 262 

Uppsala, 182 

V 

Vadstena, 62, 345 

Vasa, 33, 42–43 

Vaxholm, 235 

Vedevåg och Kvarnbacka, manufakturverk, 

Linde socken, Linde 

bergslag, Västmanlands län, 

142 

Venedig, Italien, 137 

Villmanstrand, 28 

Visby, 10 

Värmland, 63, 101, 130–131, 136, 

153–154, 244 

Värmlands bergslag, 154 

Västerbotten, 322, 331 

Västerbottens län, 61, 226 

Västernorrland, 329, 337 

Västernorrlands län, 61, 158, 274 

Västervik, 5–6 

Västerås, 167, 183, 250, 323, 364 

Västindien, 137 

Västmanland, 319, 370 

Västra silverbergsverket, Norrbärke 

socken, Västra Bergsla-

gen, Kopparbergs län, 114 

W 

Wetzlar, Tysk-romerska riket, 235 

Wismar, Tysk-romerska riket, 40, 

57, 312–313 

Y 

Ystad, 58–59, 178, 182, 260, 390 

Å 

Åbo, 174–177, 188, 230, 251, 263 

Åbo och Björneborgs län, 17, 228 

Åland, 170, 229, 235 

Åmål,5, 40 

Ångermanland, 150, 243 

Ä 

Ädelfors, guldverk, Alsheda socken, 

Östra härad, Jönköpings 

län, 67 

Ö 

Öland, 273, 299 

Örebro, 239, 250, 381 

Örebro, härad, Närke och Värmlands 

län, 72 

Öregrund, 209, 222 

Östansjö, Söderala socken, Hälsingland, 

Västernorrlands län, 

365 

Österbotten, 331, 337, 347 

Österbottens län, 27, 43, 61, 98, 

228, 232, 260 

Östergötland, 178 

Östersjön, 73, 299, 316 

Överkalix, socken, Luleå fögderi, 


Övertorneå, socken, Torneå fögderi, 


Ortregister 447

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 

Otryckta källor 

Krigsarkivet 

Biografika-samlingen 

Riksarkivet 

Ständernas plena och kanslier 

Ständernas utskott 

Tryckta källor och litteratur 

Alstrin, Eric, 1751. Et godt samwets 

wittnesbörd, uti en christelig likpredikan, 

tå kongl. maj:ts tro-man 

och biskop öfwer Westerås-stift ... 

nu hos Gud ewinnerligen salige, 

herr doct. Andreas Kalsenius, 

som uppå sit 63 ålders år, om juleaftonen 

1750, : i herranom afsomnade, 

blef uti en högt ansenlig och 

folkrik församlings närwaro, med 

anständig heder, uti Westerås 

domkyrkio, then 19 febr. 1751 begrafwen, 

til gudelig betraktelse 

förestäldt af Eric Alstrin ... Tryckt 

i Westerås. 

Enghoff, Karl, 1949. Kristianstads 

historia 1614–1948. Kristianstad. 

Kröningsceremonielet. Wid theras 

Kongl. Majestäters, Hans Kongl. 

Maj:ts, wår allernådigste konungs, 

konung Adolph Friedrichs, Sweriges, 

Göthes och Wendes konungs 

&c. &c. &c. samt thesz högtälskelige 

gemåls, Hennes Kongl. Maj:ts, 

wår allernådigsta drottning, drottning 

Lovisae Ulricae kröning, 

som sker then 26. november 1751. 

kommer följande at i akt tagas. 

Malmström, Carl Gustaf, 1897. Sveriges 

politiska historia från konung 

449 

Karl XII:s död till statshvälfningen 

1772. 3. Stockholm. 

Modée, Reinhold Gustaf, 1742– 

1749. Utdrag utur alle … utkomne 

publique handlingar, placater, förordningar, 

resolutioner och publicationer, 

som riksens styrsel samt 

inwärtes hushållning och författningar 

i gemen, jämwäl ock Stockholms 

stad i synnerhet angå. Del I 

1718–1729, II 1730–1739, III 1740– 

1747, IV 1747–1748, V 1750–175. 

Stockholm. 

Årstrycket. K. förordningar mm. 

1569–1833.

Borgarna 51_52.book - Riksdagen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?