Nr. 4/5 2009 - Borstahusens Segelsällskap

Retur från Västindien
En fantastisk upplevelse när ca 25 delfiner dyker upp och
säger godmorgon 06.15. Ju mer man pratade och vinkade
desto mer hopp och stänk tillbaka. Andra besökare var en
jättesköldpadda och några valar.
Henrik Aulin på väg in för en stärkande
tår på Peter Café Sport
Två väderbitna Borstahusare,
innan Atlant-seglingen.
Horta en historisk tilläggning på
vägen över Atlanten.
18 19
I Grindstart 1-2 har vi läst om 64 fotaren Independence of
Herm´s segling över Atlanten vid juletid 2008 och deltagandet
i kappseglingen ARC. Efter chartersegling i Västindien var det
i maj 2009 dags för sista etappen på atlantäventyret, Azorerna
till Gibraltar. Som förstärkning till proffsbesättningen fick
vi chansen att följa med på vår första tur över Atlanten. Med
ryggsäckarna fulla av sovsäckar och seglarkläder, flög vi via
Ponta Delgada till den idylliska lilla staden Horta på vulkanön
Fayal. Där anslöt vi till Ben, Kate och Oskar som seglat dit
båten.
På 30 talet var Horta en skyddad hamn för dåtidens atlantflygare.
Pontonflygplanen landade i hamnen för tankning och
under tiden fick American Airlines passagerare en stärkande tår
inne på Peter Café Sport. Numera har flygplanen bytts ut mot
segelbåtar av alla storlekar och typer. En massa seglare i allt från 6 meters båtar
till 100 fotare och gemensamt för dem alla är att de lämnar efter sig fantastiska
målningar med skeppets och besättningens sigill. Tusentals målningar täcker alla
målningsbara ytor på hamnen.
Peter Café Sport
Det första man får höra talas om när man pratar om Azorerna med seglare är
Petes Bar, eller Peters Cafe Sport som är det officiella namnet. Det öppnades på
juldagen 1918 och har sedan dess varit en samlingsplats för Atlantens äventyrare.
Hela baren, båda väggar och tak, är belamrad med vimplar
och flaggor från båtar som besökt Hortas hamn. Stämningen
är uppsluppen, alla pratar med alla och de flesta har en atlantöverfart
att berätta om (gissa om vi kände oss utanför som tagit
flyget). Vår första kontakt var med en dansk seglare som med
stor inlevelse berättade att han seglat halva vägen från Bermudas
utan förstag. Vi blev kompisar med ett stort gäng norrmän
genom Mario, som vi hittade sovande mitt på huvudgatan.
Tillsammans med dem tillbringade vi flera kvällar på baren,
ända tills personalen vänligt, men bestämt visade ut oss vid
stängningsdags.
Dopp i Atlanten
Efter fantastiska dagar på Horta, en rundtur runt Fayial med
besök på en ny halvö med en fyr som delvis begravdes vid ett
vulkanutbrott 1959, några fantastiska kvällar på festivalen i Horta med orkestrar,
folkdans, lokala maträtter och många glada miner så gick resan vidare över ett av
de sju haven. Efter mycket motorgång kom vinden tyvärr men den varade bara
i ca ett dygn sedan var det dags för järngenuan igen. Livet ombord var upplagt
efter enmans skift à 4 timmar så det blev mycket tid till läsning och att fiska.
Dessutom hade man ansvaret för maten var sin dag och då slapp man ett skift.
Alltså mycket tid att värma den färdiglagade spagettin. När vi kört upp mycket
diesel blev det stopp i filterna följt av en timmes tekniskt depåarbete mitt på en
spegelblank Atlant. Vad gör man då? Jo, man tar på sig badbyxorna och simmar
en runda i en väldigt bred och 6000 meter djup "bassäng".
Köp en enkelbiljett!
7 dygn senare med soluppgång över spanska kusten och stora
afrikanska klippor i söder vid ingången till Medelhavet närmar
resan sig slutet.
Vill man mönstra på en båt på Azorerna i maj månad finns
alla möjligheter. Det är bara att köpa en enkelbiljett och sedan
går det bra att sätta upp en notis på Peters, prata med besättningarna
som ligger i hamnen. Inom en vecka har man säkert fått ett
bra erbjudande som gast eller kocka på en båt till Europa. Nästa
gång vi korsar Atlanten är det kanske på detta sätt!?
Henrik Aulin och Bengt Holmqvist, text och foto.