Teknisk information - Damstahl

Kapitel 6: Bearbetning
Borstning, blästring, slipning och spånavskiljande bearbetning
De flesta mekaniska bearbetningsmetoderna av rostfritt stål påverkar ytjämnheten och detta påverkar korrosionsbeständigheten.
Korrosionsbeständigheten minskar med sämre ytjämnhet och en mycket grov yta (särskilt en grovt
slipad, borrad, borstad eller sandblästrad yta) har en mätbart sämre korrosionsbeständighet än en slät yta, t.ex. 2B.
Det finns två orsaker till detta: Dels är en grov yta bättre på att samla saltämnen och bilda fläckvisa föroreningar,
dels kommer en grov behandling att frilägga stålets naturliga innehåll av föroreningar. De här föroreningarna (i
synnerhet sulfider) kan yttra sig som angreppspunkter för t.ex. punktfrätning och därmed som följd ge en försämrad
korrosionsbeständighet.
Två rostfria plåtar av typen 1.4301 (AISI 304). Den vänstra har slipats medan den högra har elektrolytpolerats. Det är inte svårt
att föreställa sig att den vänstra plattan är bäst på att samla upp korrosiva salter. Den vita linjen längst ner på båda bilderna
är 100 mikrometer. Båda bilderna är från DTU.
Dessutom kommer grova slipytor att ge upphov till ökade inre spänningar än en fin yta, vilket reducerar beständigheten
mot spänningskorrosion (SPK). Även en fin blästring (glasblästring eller shot-peening) kan öka graden av inre
tryck och spänningar, vilket ökar risken SPK. Sandblästring ger en extremt ojämn yta som är klart olämplig.
Från en rent korrosionsmässig synvinkel är det därför oftast en fördel att inte göra någon mekanisk ytbehandling
överhuvudtaget! Den släta och betade 2B-ytan man får med en kallvalsad tunnplåt kan helt enkelt inte förbättras
korrosionsmässigt(utom genom elektrolytpolering) och man bör aldrig slipa bara för att "det brukar vi göra." Som
ovan är den bästa metoden att undvika korrosionsrelaterad materialförsvagning att genomföra en effektiv, kemisk
ytbehandling.
www.damstahl.com
228
01.2011