Teknisk information - Damstahl

Kapitel 4: Korrosionsegenskaper
Erfarenhetsmässigt kommer två ståltyper med samma PREN-värde ha liknande resistens mot punktfrätning. Ju högre
PREN desto bättre, och det är värt att notera att det i princip inte spelar någon roll om man lägger till 1 % Mo eller
3,3 % Cr. Det är ökningen i PREN som är avgörande.
Som regel är korrosionen värst, när stålet helt sänkts ner i mediet, men redan ovanför vattenlinjen kan saltvattenstänk
räcka för att skapa ytlig punktfrätning, även om sådana angrepp sällan leder till verklig funktionsförsämring.
Korrosion ovanför vattenlinjen är i regel ”bara” av kosmetisk karaktär, men den kan såklart också vara irriterande,
när det är fråga om en dyr, rostfri brevlåda eller fasaden på ett operahus.
Spänningskorrosion
Spänningskorrosion (SPK, stress corrosion cracking, Spannungsrißkorrosion) är en korrosionstyp som yttrar sig i
lokala sprickbildningar och en extremt snabb genomfrätning även i tjockt gods. Att det kallas ”spänningskorrosion”
hänger ihop med att korrosionen uppstår i områden med inre dragspänningar dvs. ställen där metallen blivit
”indragen”. Detta kan inträffa vid de flesta typer av mekanisk bearbetning som svetsning, formning, slipning mm.
Risken för SPK ökar avsevärt med:
• Stigande temperatur
• Ökande kloridhalt
• Lågt pH-värde
• Indunstning
Av dessa är temperaturen den enskilt viktigaste faktorn, SPK är mer beroende av temperaturen än någon annan
korrosionsform.
Vänster:
Spänningskorrosionssprickor i en mjölktank av 4301. Den längsta sprickan (överst tv.) är ca 15 mm lång. Korrosionen
är orsakad av desinfektionsmedel vid hög temperatur.
Höger:
Mikroslip genom SPK-sprickor i en 4301 destillationskolonn. Sprickorna har orsakats av att kloridhaltigt vatten
stannat kvar i "fickan". Driftstemperatur 60-70 °C.
www.damstahl.com
216
01.2011