Teknisk information - Damstahl

Kapitel 4: Korrosionsegenskaper
Rostfritt stål är ett korrosionsmässigt sett genialt material. God korrosionsbeständighet kombinerat med ett rimligt
pris har gjort rostfritt stål till den mest använda materialgruppen inom ”kritiska” användningsområden såsom inom
livsmedels- och läkemedelsutrustning, papper/massa- och kemisk industri.
Det rostfria stålets normalt goda korrosionsbeständighet skapas med en ultratunn oxidfilm av framför allt krom och
järn. Denna film är endast några få nanometer tjock och helt osynlig, men är inte desto mindre så tät och hållfast,
att stålet effektivt ”isoleras” från den omgivande miljön. Skulle det hända, att det blir ett hål i den skyddande oxidfilmen,
återskapas den snabbt av sig själv, varmed stålet återigen är skyddat.
Dessvärre går det inte alltid som prästen predikar. I olyckliga fall kan oxidfilmen brytas ned utan att den återskapas
och resultatet kan bli allvarliga korrosionsangrepp. När korrosionen väl börjat, kan man få uppleva en synnerligen
snabb genomfrätning och användningen av rostfritt stål blir därför ofta ett slags antingen/eller-situation, där skillnaden
mellan de två ytterligheterna kan vara nog så liten. Om man kan hindra korrosionen att börja har man i det
närmaste fått ett evighetsmaterial. Ifall inte, ger det mycket snabbt upphov till allvarlig korrosion och utrustningens
livslängd kan bli ohyggligt kort.
De korrosionstyper som i normalfall angriper rostfritt stål är:
Allmän korrosion
Kallas även syrakorrosion (acid corrosion, abtragenden
Korrosion) då det är en korrosionstyp som oftast finns
i mycket sura medier. I motsats till alla andra
korrosions-typer kännetecknas allmän korrosion av att
hela ytan korroderar. Materialförlusten uttryckt i gram
per kvadratmeter blir därför stor medan hastigheten
för genomfrätning ofta är långsam.
Allmän korrosion uppstår vanligtvis i mycket sura eller,
mer ovanligt, i mycket alkaliska miljöer. Typiska ämnen
är svavelsyra, fosforsyra och liknande. Förutom syratyp
respektive -styrka är korrosionshastigheten särskilt
beroende av temperaturen och mängden föroreningar
(speciellt klorider). Helt generellt stiger korrosionshastigheten
med stigande temperatur och ökande
kloridkoncentration.
www.damstahl.com
Rostfri bult, 4301, med korrotionsangrepp efter tre månader i betsyra
(salpetersyra-fluorvätesyra). Observera att korrosionen är jämnt fördelad
över ytan och att mängden förlorad metall är ganska hög. Trots de imponerande
materiella förlusterna har ännu inte genomfrätning skett.
Austenitiska rostfria stål är de mest motståndskraftiga, i synnerhet stål med hög halt av nickel och molybden.
Ferritiska och särskilt martensitiska stål är normalt olämpliga för starka syror.
214
01.2011