Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Fåglar</strong> <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong><br />
INSPELAT AV<br />
ÖRJAN RUDSTEDT
Det är en tidig morgon i mitten av april. Jag har just lämnat mitt<br />
nattlogi nere i Damecuta. Gryningen är sakta <strong>på</strong> väg men Anacapri<br />
sover och gatorna ligger tomma och öde. Några trastar har lågmält<br />
börjat sjunga. Det är absolut vindstilla och inte en vindpust rör Neapelbuktens<br />
vidsträckta vattenspegel och pinjekronorna längs min väg. Det <strong>se</strong>r ut att<br />
kunna bli en underbar dag.<br />
Så har det inte alltid varit denna aprilmånad. För några dagar <strong>se</strong>dan kom<br />
jag med båten från Sorrento. När jag efter en vådlig taxifärd anlänt till Molo<br />
Beverello i Neapel för att ta första bästa båt till Capri möttes jag av beskedet<br />
att alla avgångar var inställda <strong>på</strong> grund av ”stormen”. Ute <strong>på</strong> hamnpiren märkte<br />
jag att det blåste. På havet utanför rullade höga vitskummiga vågor in från väster<br />
och inga fartyg syntes till. Ingen kunde lämna besked om när det var möjligt<br />
att ta sig över till Capri. Detta hade jag inte räknat med och det var redan <strong>se</strong>nt<br />
lidet <strong>på</strong> eftermiddagen. Kanske bäst att förbereda för övernattning i Neapel.<br />
Som vanligt är i detta land löste sig allt plötsligt och oväntat. Rop,<br />
visslingar och ivrigt gestikulerande. ”Presto, presto, partenza in due minuti.”<br />
Väl ombord förstår jag att båten inte går till Capri utan till Sorrento, som<br />
ligger bättre till och gör att vi kan ta sjön akter om tvärs och slippa den värsta<br />
sjöhävningen.<br />
Efter en timme anländer vi till Sorrento omskakade efter en slingrig färd<br />
bland vågorna. Samma sak här. ”Inga båtar till Capri.” Orsaken,”la Tempesta”,<br />
stormen som nu ökat i styrka. Alla ansvariga i hamnen skakar <strong>på</strong> huvudet och<br />
vinkar avvärjande när jag frågar om när det går någon båt.<br />
Så plötsligt igen rop och skrik. ”Skynda, båten går nu, just nu.” Det är<br />
bara att springa så gott det går med två tunga resväskor mot det yttersta läget<br />
<strong>på</strong> piren.
En av de mest fotograferade vyerna <strong>på</strong> Capri. Sfinxen blickar gåtfull ut över Neapelbukten.<br />
Det blir en gropig färd där man kör med full fart mot jättevågorna. Våldsamma<br />
kast och hissnande nedfarter i vågdalarna gör att även jag börjar känna<br />
sjösjuka. En barnfamilj ligger utslagen i sina fåtöljer. Turligt nog är färden<br />
kort. Efter en halvtimme är vi framme i Marina Grandes hamn.<br />
När jag väntar <strong>på</strong> bus<strong>se</strong>n som skall ta mig upp till Anacapri hör jag ett<br />
samtal mellan två äldre herrar om hur förfärligt vädret varit denna vår <strong>på</strong><br />
Capri. Det bådar inte gott för mina inspelningar.<br />
Gryningskör<br />
Men idag är vädret underbart och solen skiner från klarblå himmel. Pinjerna<br />
sprider sin vällukt som förenas med doften av ginst och orkidéer. När jag<br />
pas<strong>se</strong>rat Via Orlando och nått fram till Piazza Vittoria, torget <strong>på</strong> Anacapri,<br />
följer jag den smala gränd som leder fram mot Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>, hu<strong>se</strong>t<br />
och trädgården som byggdes av den svenske läkaren och Caprivännen Axel<br />
Munthe. Plötsligt <strong>se</strong>r jag delar av Neapelbukten nedanför mig. Långt bort<br />
skymtar toppen av Vesuvius kringhöljd av ulliga moln. Och molnen har<br />
spridit sig ut över hela bukten och ligger som en sammanhängande skärm.<br />
Ovanför skiner solen som nu letat sig upp över bergen i öster.<br />
Jag har stämt möte med trädgårdsmästaren <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>. Han skall<br />
hjälpa mig in i trädgården förbi larmade grindar och dörrar. Jag anländer<br />
till mötesplat<strong>se</strong>n lite för tidigt. Det ger mig tid att lyssna efter de tidiga<br />
fågelrösterna. Trastarna har fått sällskap av bofinkar som sjunger intensivt i<br />
trädgårdens övre del. På avtalad tid dyker han upp, trädgårdsmästaren som<br />
ordnar allt till det bästa i denna undersköna trädgård. Jag har varit där många
gånger förut men aldrig så tidigt som nu. Det är tyst och fritt från störande<br />
ljud från människor och motorfordon.<br />
Innan jag sätter igång med mina inspelningar går jag fram till pergolan<br />
som bildar gräns mot stupen ner mot Capri och Marina Grande. Idag ligger<br />
molnen som en barriär och hindrar den vanliga utsikten. Man <strong>se</strong>r bara sådant<br />
som ligger <strong>på</strong> över 300 meters höjd. På resten av Capri anar man Villa Jovis<br />
och där bakom Monti lattari, Mjölkbergen, <strong>på</strong> fastlandet. Jag får känslan av<br />
att sitta i en luftballong som sakta svävar ut över branterna. Detta är fullständigt<br />
enastående och skönheten betagande. Denna ö som likt en Chimaera<br />
ständigt byter skepnad och alltid bjuder sin betraktare nya vyer, aldrig någonsin<br />
exakt lika varandra. Inte undra <strong>på</strong> att Capri dragit till sig esteter från skilda<br />
tidsåldrar. Från antikens kejsare till vår tids potentater.<br />
Jag blir så fängslad av denna nya vy att jag nära<strong>på</strong> glömmer mitt egentliga<br />
ärende; att spela in fågelsången i Axel Munthes trädgård. Jag plockar fram<br />
mikrofoner, stativ och olika typer av inspelare. Det tar en bra stund att få<br />
alla sladdar <strong>på</strong> plats och kalibrera utrustningen. När hörlurarna sitter <strong>på</strong> hör<br />
jag all fågelsång som nu förstärks och blir otroligt intensiv. Munthe nämner<br />
ofta fåglarna som lyckliggör honom i hans trädgård och under vandringarna<br />
<strong>på</strong> Anacapri. Förutom trast och bofink har nu hela gryningskören anlänt.<br />
Duvor, svarthätta, gärdsmyg och sammetshätta. Långt bort mot Via Migliera<br />
hör jag även sydnäktergal och ett par korpar som kivas, blandat med ljudet<br />
från trutarna som majestätiskt <strong>se</strong>glar ut över branterna och låter sig lyftas av<br />
termikvinden.<br />
Solister<br />
När Anacapri vaknat till liv fylls hela trakten av ljud, från eufoni till kakofoni.<br />
Fågelsången dränks av buller. Intensiva ljud från vespor och mopeder blandas<br />
med hundskall och tuppar som gal. Nere i marinan blå<strong>se</strong>r de första morgonbåtarna<br />
till Sorrento och Neapel sina avgångssignaler.<br />
Inne bland de smala gränderna längs Via Orlando och ner mot Damecuta<br />
har trastarna funnit <strong>på</strong> ett sätt att överrösta trafiken. Jag har noterat det <strong>på</strong><br />
andra håll i städer. I Visby, vår närmaste stad <strong>på</strong> Gotland, använder koltrasten<br />
paraboleffekten i vinklar mellan hu<strong>se</strong>n för att få ut sin sång. Samma sak<br />
här nere. Den fågel som valt den plats som ger bäst förstärkning åt stämman<br />
hävdar bäst sitt revir. För visst handlar det framför allt om detta även om jag<br />
ibland tror mig höra andra syften med sången. Några individer avviker från<br />
flertalet och verkar sjunga mest av glädje för nöjes skull.<br />
I trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> har allt nu förändrats. Molnen som dolde<br />
Marina Grande och resten av det man <strong>se</strong>r från ovan är skingrade som genom<br />
ett trollslag. Vart blev de av? Solen skiner nu ner <strong>på</strong> havet och färgar ytan i<br />
olika nyan<strong>se</strong>r av blått. Vattnet är klart och med kikare kan man nog <strong>se</strong> större<br />
föremål i grundvattnet närmast land, så som Munthe beskriver.<br />
Efter klockan 12 inträder siestan, en lisa för plågade öron. Man drar sig<br />
tillbaka för mat och vila, men också för att slippa plågas av värmen. Tyvärr<br />
verkar fåglarna göra detsamma och många sjunger inte så intensivt under<br />
eftermiddagen.<br />
Tiden gynnar solisterna som under några timmar ostört kan framföra sina<br />
tonflöden. Den lilla gärdsmygen som tillsammans med svarthätta och sam-
metshätta tillhör karaktärsfåglarna <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> har en intensivt klar och<br />
mycket hög stämma för att komma från en så liten varel<strong>se</strong>. Även sommargyllingens<br />
lite sorgsna vissling hörs inte sällan under eftermiddagstid. Den är<br />
blyg och sjunger ofta dold inne i lövverket. Ibland skymtar man den knallgula<br />
fågeln när den lämnar sitt viste i bågflykt.<br />
Turisterna däremot tar sällan siesta. Viale Axel Munthe fylls under tiden<br />
med horder av människor som <strong>på</strong> egen hand eller under ledning av guider<br />
vandrar fram till Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>. Trädgården är denna tid <strong>på</strong> dagen ofta<br />
välbesökt och man hör språk från världens alla hörn.<br />
När omständigheterna omöjliggör inspelning kan jag ägna mig åt att njuta<br />
av den fågelsång som finns till hands. Utan krav att rikta mikrofon och sköta<br />
inspelare. Tiden för bra inspelningar är nu definitivt förbi för den här dagen.<br />
För min del blir det välbehövlig vila för att ta igen de timmar jag varit uppe i<br />
gryningen.<br />
Natten<br />
Inte förrän mörkret faller ändras ljudbilden. Människorna här är helt enkelt<br />
igång med sina aktiviteter som att handla och uträtta ärenden och äta middag<br />
<strong>se</strong>nare än vi i norden. De fåglar som sjunger nattetid är lätt räknade. Näktergalen<br />
hörs ibland men kan sjunga även övriga tider <strong>på</strong> dygnet. Trastarna<br />
brukar runda av dagen med en mer stillsam nocturne. Men i april och maj<br />
tillhör natten den lilla dvärguven som fyller branterna <strong>på</strong> Anacapri med sin<br />
fina vissling. Jag försökte förgäves få syn <strong>på</strong> den men misslyckades alltid.<br />
När jag troligen bara var några meter ifrån förflyttade den sig ljudlöst till en<br />
annan plats.<br />
Pergolan <strong>på</strong> Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.
Munthe och fåglarna<br />
Axel Munthes förhållande till sina medmänniskor var minst sagt komplicerat.<br />
Det finns många vittnesbörd om detta. Hans relation till djur är lättare att<br />
förstå sig <strong>på</strong> och sympati<strong>se</strong>ra med. Han har gjort sig känd som en stor vän<br />
av hundar, apor och fåglar. Om detta har ganska lite skrivits, kanske för att<br />
intres<strong>se</strong>t för hans sammansatta personlighet i övrigt dominerat så stort. För<br />
mig personligen har Munthes relationer till sina vänner och nära och kära<br />
periodvis <strong>på</strong>verkat mig i mitt skapande av fågelinspelningar <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.<br />
Sällan har jag känt mig så kluven inför någon person. Någon gång har jag till<br />
och med i ilska haft planer <strong>på</strong> att lägga ner hela projektet. Jag kände att jag<br />
inte ens i tanken ville umgås med denne nyckfulle eskulap. Efter en tid har jag<br />
dock märkt att jag <strong>på</strong> nytt kan stå ut med honom och förlika mig med hans<br />
mångbottnade karaktär. Munthes inställning till fåglarna har därvid definitivt<br />
hjälpt mig med försoningen.<br />
Under ett av mina besök <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> höll jag ett föredrag om fågellivet <strong>på</strong><br />
Anacapri och Munthes förhållande till fåglarna. Auditoriet bestod av gäster<br />
och stipendiater och några svenskar som bor <strong>på</strong> Anacapri. Efteråt fick jag<br />
frågan om det i själva verket inte var så att fåglarna älskade Munthe och inte<br />
tvärt om. Jag blev något konfunderad över frågan men menade att det ena nog<br />
inte uteslöt det andra. Fortfarande undrar jag över vad som låg dolt i frågan<br />
jag fick. Kanske antyddes att inte ens Munthes relation till fåglarna var helt<br />
okomplicerad och vem vet egentligen hela sanningen om vår innersta natur.<br />
I sina böcker redogör Munthe också i övrigt för sitt stora djurintres<strong>se</strong>.<br />
Förhållandet till apan Billy har resulterat i en anekdot som i mitt tycke är<br />
bland det bästa han skrivit. Hundar av olika slag följde honom under en stor<br />
del av livet och <strong>på</strong> de bilder vi har av honom omges han ofta av dessa sina kära.<br />
<strong>Fåglar</strong>na <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> kom att spela en speciell roll i hans liv. Dels njöt<br />
han naturligtvis av den intensiva fågelsången i trädgården och andra plat<strong>se</strong>r <strong>på</strong><br />
Anacapri. Dels märkte han tidigt att området var rastplats för flyttfåglar höst<br />
och vår. Capri är mellanstation för många av Nordeuropas flyttfåglar som<br />
övervintrar i Nordafrika och söder om Sahara. I större eller mindre flockar<br />
tar de språnget över Medelhavet och följer Italiens kuster <strong>på</strong> båda sidor. De<br />
macchiaklädda kalkklipporna <strong>på</strong> Capri är en lockande plats för fåglarnas<br />
näringssök och vila.<br />
När Axel Munthe började sitt byggprojekt <strong>på</strong> Anacapri jagades och fångades<br />
fåglar <strong>på</strong> hela Capri. Dåtidens jägare försåg många lyxrestauranger i Europa<br />
med kramsfågel, speciellt vaktel, och jakten bidrog till mångas försörjning<br />
<strong>på</strong> ön. Den hade <strong>på</strong>gått <strong>se</strong>dan urminnes tid och skedde med en <strong>se</strong>dvanerätt<br />
som sällan ifrågasattes. Jakten bedrevs med stor frenesi med nät, bössor, fällor<br />
och även som bulvanjakt med levande fågel, som fått sina ögon utstuckna för<br />
att kunna sjunga oberoende av tid <strong>på</strong> dygnet. Den metoden upprörde Axel<br />
Munthe mest och han försökte utan framgång störa jakten.<br />
Berget Barbarossa intill <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> med sina rester av en forntida borg<br />
var speciellt frekventerat av flyttfåglar och ett populärt ställe att jaga fågel <strong>på</strong>.<br />
Trots sin position <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> som etablerad läkare och de fattigas<br />
beskyddare var han maktlös mot den jakt som bedrevs nära hans domäner.<br />
Barbarossaberget ägdes av en <strong>på</strong> ön välkänd slaktare och han vägrade i det<br />
längsta att sälja sitt berg till Munthe. Munthes ihärdighet i kampen för att<br />
köpa och freda berget mot jakt, ledde ändå till att han <strong>se</strong>nt omsider fick köpa
Klostergården och del av trädgården <strong>på</strong> Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.<br />
berget när slaktaren låg <strong>på</strong> sitt yttersta. När han lät fridlysa sin nyförvärvade<br />
egendom och förbjuda all jakt fick han många ovänner <strong>på</strong> ön. Jägarna kände<br />
sig kränkta av att en utböling berövade dem deras uråldriga privilegier. En del<br />
tillgrep kriminella metoder för att sätta åt Munthe <strong>på</strong> alla sätt.<br />
Jag fick min idé till att spela in fågelsång <strong>på</strong> Capri när jag vistades <strong>på</strong> <strong>San</strong><br />
<strong>Michele</strong> 2005. Jag förfördes av öns skönhet och naturens dramatik. För mig<br />
blev fågelperspektivet <strong>på</strong> tillvaron i högsta grad en realitet när jag beskådade<br />
världen som sträckte sig nedanför Barbarossa och Monte Solaro. <strong>Fåglar</strong> av<br />
olika slag rörde sig naturligt i luftrummet mellan himmel och hav. Jag såg<br />
detta i ett annat perspektiv än tidigare och blev lite grand medflygare i dessa<br />
rörel<strong>se</strong>r som fåglarna gjorde i dykning eller uppsving. Ingenstans <strong>på</strong> ön är<br />
detta tydligare än vid Belvederen i Migliara. Bråddjupet ned mot Faro, fyren,<br />
är hissnande. Jag har stått förstummad och beskådat vitfågelns flygövningar i<br />
uppvindarna.<br />
Trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong><br />
Trädgården och villan Munthe lät anlägga <strong>på</strong> Anacapri är enastående genom<br />
sitt läge <strong>på</strong> en avsats 400 meter över havet. Området var redan under antiken<br />
berömt för sin skönhet. Plinius den yngre som tillsammans med sin mor<br />
och morbror upplevde den stora jordbävningen och utbrottet från vulkanen<br />
Vesuvius år 79 e.Kr. skriver i ett brev till historikern Tacitus:<br />
”Du ber att jag skall skriva om min morbrors död, för att du skall kunna<br />
skildra den desto sannare för eftervärlden. Jag tackar dig ty jag in<strong>se</strong>r att hans<br />
död blir mera ärofull om den förevigas av dig. Även om han dog för att så att<br />
säga leva för evigt, i en berömd katastrof när de skönaste trakter liksom folk
och städer gick under, lade han själv grunden till många verk som skall leva<br />
för evigt”.<br />
Många ur den dåtida romerska överklas<strong>se</strong>n hade villor som klättrade <strong>på</strong><br />
bergssluttningarna som omger Neapelbukten.<br />
Den plats som Munthe hittade hade lämningar av en kej<strong>se</strong>rlig villa som<br />
tillhört Augustus eller någon av hans efterträdare. Tiberius som gått till historien<br />
som grym tyrann är den som annars lämnat flest s<strong>på</strong>r <strong>på</strong> Capri främst<br />
genom det enorma palats han lät bygga, Villa Jovis.<br />
Mötet med trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> idag är nog för de flesta överväldigande.<br />
Den storslagna vy som möter när man går pergolan framåt mot utsiktsplat<strong>se</strong>n<br />
vid Sfinxen överträffar det mesta i skönhet.<br />
Trädgården är anlagd i terras<strong>se</strong>r som var och en bildar tydliga rum med<br />
planteringar och häckar som avgränsare. Genom några rum porlar det av<br />
vatten som rinner i smala diken.<br />
I kapellet helgat år S:t Mikael kunde Munthe spela <strong>på</strong> sitt piano och även<br />
sjunga. Han lär ha haft en fin stämma.<br />
Rumsligt är trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> inte stor. Inte mycket plats är<br />
lämnad för utbyggnad förutom up<strong>på</strong>t mot Barbarossaberget där macchian<br />
med ogenomträngliga taggiga buskar och små stigar leder upp mot den gamla<br />
borgen <strong>på</strong> krönet.<br />
En byggnad i trädgården är tämligen nyuppförd, Olivetum, ritad av<br />
arkitekten och före detta intendenten Levente Erdeös. Det är närmast ett<br />
naturrum där fåglarna har stor plats.<br />
<strong>Fåglar</strong>na i Munthes trädgård<br />
När det gäller fågelarter kunde Munthe känna sig nästan som hemma. Många<br />
av fåglarna <strong>på</strong> Capri finns även i Sverige och Oskarshamn, där Axel Munthe<br />
föddes och säkerligen gjorde sina första ornitologiska upptäckter.<br />
Lite förvånad blev jag nog själv då jag vid mitt första besök <strong>på</strong> Capri<br />
hörde talgoxen fila <strong>på</strong> sin vårmelodi bland myrten och cypres<strong>se</strong>r i trädgården.<br />
Samtidigt sjöng svarthätta, koltrast och gärdsmyg intensivt i citronlunden<br />
strax ovanför trädgården. En bofink stämde in i kören medan honan samlade<br />
bomaterial <strong>på</strong> marken.<br />
Men flera arter finns som vi vanligtvis inte <strong>se</strong>r i vårt land. Lyssnar man<br />
noga hör man att ljudbilden är annorlunda än den i Sverige. Biätare, sammetshätta,<br />
gulhämpling, sommargylling, dvärguv och den gulbenta truten som<br />
majestätiskt svävar ut över avgrunderna bidrar alla med sina läten.<br />
Många flyttfåglar pas<strong>se</strong>rar som sagt Capri <strong>på</strong> sina flyttvägar norr- och<br />
söderut. Plötsligt finns de där, trastsångare, gulsångare, grönsångare och andra<br />
under ett kort uppehåll <strong>på</strong> ön för att söka föda och vila ut.<br />
De flesta av mina fågelinspelningar är gjorda i och omkring trädgården. Att<br />
få tillgång till trädgården tidigt <strong>på</strong> morgonen har krävt speciellt tillstånd då<br />
området är skyddat av larm. Men ofta har jag <strong>på</strong> egen hand kunnat ta mig till<br />
foten av Barbarossaberget. Då har jag haft möjlighet att närvara precis när de<br />
första fåglarna vaknat och börjat sjunga.<br />
Munthe ägde under sin tid <strong>på</strong> Capri flera fastigheter. Ett medeltida torn,<br />
Torre di Materita, blev hans sista boställe <strong>på</strong> Capri. Det ligger väl synligt från<br />
landsvägen när man söker sig ner mot fyren Faro <strong>på</strong> sydvästra udden. Det var
hans ögonsjukdom som tvang honom att flytta dit, där han i tornets skugga<br />
kunde stänga ute en del av det intensiva solljus som flödar över <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.<br />
Tragiskt för en man som byggde med mottot ” här skall vara ljus, ljus överallt.”<br />
En inspelning är gjord nära Torre di Materita.<br />
Inspelningsförhållanden<br />
Jag har gjort mina inspelningar vid två tillfällen; april 2008 och maj 2010. Jag<br />
kan säga att jag efter dessa veckor känner de flesta ställen i Anacapri. Capri<br />
i övrigt har jag gästat högst tillfälligt. Gatorna från hamnen upp till staden<br />
Capri rymmer så mycket folk att man ibland har svårt att ta sig fram. De flesta<br />
som besöker ön kommer aldrig längre än hit. Relativt få människor söker sig<br />
utanför de vanliga stråken.<br />
När Munthe levde här såg nog ljudbilden annorlunda ut. Åsnor och<br />
kärror som slamrade, klapper av hovar mot stenläggningen. Inga eller få<br />
motorljud. Likheten är alla röster som fyller gator och torg och skapar en<br />
stor kontrast mot stillheten i våra svenska småstäder. Mycket av livet levs i<br />
Italien <strong>på</strong> gatan och Capri är inget undantag. Den är plat<strong>se</strong>n för möten och<br />
samtal och när man tröttnat <strong>på</strong> att stå finns plats för trötta ben <strong>på</strong> trottoarens<br />
ute<strong>se</strong>rvering. Jag tänker <strong>på</strong> hur tyst det är där vi bor <strong>på</strong> Gotland ute i havet.<br />
Tidiga mornar utan vind hör man bara fågelljuden och stilla vågskvalp.<br />
Men utvecklingen står inte stilla <strong>på</strong> Capri. Här finns många bilar och<br />
framför allt motorfordon <strong>på</strong> två hjul. Ljudet från tvåtaktare är extra störande<br />
när de stretar <strong>på</strong> i långa branta backar. Åsnan som 2005 bar höbalar från<br />
Anacapri till en fastighet <strong>på</strong> vägen mot Monte Solaro är idag utbytt mot en<br />
liten bandtraktor med flak. Ägarna går fortfarande bredvid men piskan är borta.<br />
Belvedere di Migliera. Utsikt över Faro.
Jag märkte ganska snart att Anacapri för att inte tala om Capri är bullriga<br />
plat<strong>se</strong>r. Bilar är vanliga idag men gudskepris får vanliga turister inte ta med<br />
sig bil till ön. Ett stort antal turister besöker Capri varje år. Bussar och taxi<br />
transporterar besökare och invånare från hamnen Marina Grande upp till<br />
Anacapri. Busstrafiken är relativt tät, speciellt i högtrafik.<br />
En stor del av den ljusa tiden är det nästan omöjligt att få bra inspelningar.<br />
Även flygtrafiken till och från Neapel producerar bullermattor som ligger<br />
kvar en god stund efter det planet pas<strong>se</strong>rat.<br />
Hur lö<strong>se</strong>r man detta? Man får stiga upp tidigt innan mopeder och vespor är<br />
igång. Tidig gryning sammanfaller med den mest intensiva fågelsången och är <strong>på</strong><br />
Capri liksom hos oss i Sverige ett crescendo av fågelröster som börjar när natten<br />
viker och den ro<strong>se</strong>nfingrade Aurora ledsagar den gryende dagen. Eftermiddagen<br />
ger inspelaren en viss respit. Motorljud ersätts med mer lågmält slammer från<br />
kök och disk blandat med ibland högljudda samtal om livets trivialiteter<br />
Inspelningsteknik<br />
När jag började med att spela in fågelljud för nu ganska många år <strong>se</strong>dan<br />
använde jag ofta filtrering av mitt material. Idag försöker jag göra mina<br />
inspelningar bra från början. Ibland men ganska sällan är det omöjligt. Den<br />
fågel som är i fokus sjunger helt enkelt omgiven av för mycket buller. För att<br />
överhuvudtaget spela in ett unikt fågelljud som jag väntat <strong>på</strong> länge får jag acceptera<br />
att oljudet är med i bakgrunden.<br />
Många fåglars sång är för mig ljuv musik. Jag lyssnar <strong>på</strong> den ungefär<br />
som jag lyssnar <strong>på</strong> klassisk musik Kanske är den också ursprunget till vår<br />
egen musik. Jag vet att många delar min uppfattning och uppskattar att jag<br />
gör relativt långa inspelningar av sjungande arter. Inget fel i korta didaktiska<br />
stycken för att snabbt lära sig hur en viss fågel sjunger. Mitt syfte är ett annat.<br />
Jag vill både förmedla det musikaliska och hur varierad sången är. Olika individer<br />
har en mycket personlig ton och sången ligger inbäddad i ett variabelt<br />
tonpaket. Koltrastarna <strong>på</strong> Capri sjunger definitivt annorlunda än de som bor<br />
<strong>på</strong> Gotland. Ändå hör man omedelbart att det är en koltrast som sjunger.<br />
Viss fågelsång har även en rogivande och avslappnande inverkan <strong>på</strong> psyket.<br />
Jag kan sitta trollbunden av en trädgårdssångares porlande växlingsrika sång<br />
och rödhakens spröda toner i ljumma vårkvällar. Min största favorit är ändå<br />
koltrasten, il merlo, som är vanlig även <strong>på</strong> Capri. Älskad är den att döma av de<br />
många skyltar <strong>på</strong> hus jag <strong>se</strong>tt med il merlo och merula.<br />
Mina inspelningar är nästan samtliga så kallade soundscapes, det vill<br />
säga en ljudtapet där en fågel vanligtvis är i fokus. Bakgrunden kan förutom<br />
andra fåglars sång eller läten även innehålla hundar som skäller och katter som<br />
jamar. Klockspelet i S:ta Sofiakyrkan vid Via Orlando hörs ibland i inspelningarna.<br />
Trafikljud och röster hör till ljudbilden <strong>på</strong> Capri. Få plat<strong>se</strong>r erbjuder<br />
tystnad. För att hitta fågelsång som är möjlig att spela in under förmiddagen<br />
måste man söka sig till plat<strong>se</strong>r som ligger utanför själva stadskärnan och<br />
helst inte i närheten av vägarna. Uppe <strong>på</strong> Monte Solaro finns tystnaden i en<br />
pinjeskog omgiven av branta stup som gör området till en ointaglig fästning.<br />
Där uppe ligger kapellet Cetrella med en förunderlig utsikt över Capri nedanför<br />
med Faraglioniklipporna, som likt pilspetsar skjuter upp ur havet. Tyvärr<br />
är fåglarna där ganska få.<br />
La Migliera är ett annat område lite vid sidan om, även det med fantastiska<br />
vyer över Capris enda fyrtorn Faro. Hit ut leder en smal väg utan bilar genom
Torre di Materita, Axel Munthes sista bostad <strong>på</strong> Capri.<br />
vingårdar och andra odlingar. Även några spektakulärt placerade små hotell<br />
finns där ute och sist men inte minst Parco Filosofico som grundats av en svensk.<br />
Fågelstationen <strong>på</strong> Barbarossa<br />
Munthe lyckades som tidigare nämnts få delar av berget Barbarossa fridlyst.<br />
På bergets krön ligger en gammal borg med anor från 1000 e.Kr uppkallad<br />
efter amiral Keir-Eddin med tillnamnet Barbarossa, ”rödskägg”, en pirat som<br />
terrori<strong>se</strong>rade kusterna i Medelhavet.<br />
Idag är borgen hemvist för Capri fågelstation. Ornitologer från Sverige<br />
och Italien arbetar med ringmärkning av flyttfåglar. <strong>Fåglar</strong>na fångas i speciella<br />
nät, vägs och mäts och för<strong>se</strong>s med ring runt foten. År 2010 leds ringmärkningen<br />
av Istituto Nazionale di Biologia della Selvaggina i Bologna. Jag har<br />
vid några tillfällen besökt och samtalat med ornitologerna. Speciellt värdefullt<br />
har det varit för mig att få <strong>se</strong> <strong>på</strong> nära håll arter som sommargylling,<br />
sydnäktergal och trastsångare.
<strong>Fåglar</strong> som sjunger <strong>på</strong> skivan<br />
Biätare (Merops apiáster)<br />
Bofink (Fringílla caelebs)<br />
Dvärguv (Otus scops)<br />
Gransångare (Phyllóscopus collybíta)<br />
Gråsparv (Pas<strong>se</strong>r domésticus)<br />
Grönfink (Carduélis chloris)<br />
Gulhämpling (Serínus <strong>se</strong>rinus)<br />
Gärdsmyg (Troglódytes troglodytes)<br />
Koltrast (Turdus mérula)<br />
Korp (Corvus corax)<br />
Rödstrupig sångare (Sýlvia cantíllans)<br />
Sammetshätta (Sylvia melanocéphala)<br />
Sommargylling (Oríolus oriolus)<br />
Svarthätta (Sylvia atricapílla)<br />
Sydnäktergal (Luscínia megarhýnchos)<br />
Talgoxe (Parus major)<br />
Taltrast (Turdus philómelus)<br />
Medelhavstrut (Larus michahellis)<br />
Trädgårdssångare (Sylvia borin)<br />
Turkduva (Streptopélia decaócto)<br />
Åtskilliga andra fåglar har visat sig under min vistel<strong>se</strong> <strong>på</strong> ön. Men de har inte<br />
lämnat några avtryck i mina ljudupptagningar. De har varit tysta, många<br />
intensivt upptagna av näringssök för att orka flyga vidare norrut.<br />
Om fåglarna i Munthes böcker<br />
Munthe skriver:<br />
I samtal med Carl Bildt, svensk ambassadör i Paris:<br />
”Du som alltid säger att du inte kan leva utan musik, vem ska sjunga för dig,<br />
vem ska spela för dig?<br />
...<br />
<strong>Fåglar</strong>na i min trädgård, havet omkring mig. Lyssna! Hör du den underbara<br />
mezzosopranen, det är sångtrasten, sjunger inte han bättre än både Kristina<br />
Nilsson och Adelina Patti? Hör du vågornas andante ute <strong>på</strong> golfen, är det inte<br />
mer gripande än Beethovens nionde symfoni? ”<br />
(Ur Axel Munthe, Boken om <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>, Bokförlaget Forum 2000, s. 207–208)<br />
”Det fridlysta Barbarossaberget ovanför <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> är fullt av fåglar <strong>på</strong> väg<br />
hem att bygga bo. Vilken glädje för mig att de kan vila där i fred. I går var<br />
jag nära att trampa <strong>på</strong> en liten lärka halvt dold i grä<strong>se</strong>t, så uttröttad av sin<br />
långa färd över havet att han inte ens försökte flyga sin väg. Han låg alldeles<br />
stilla i min hand som om han förstod att handen tillhörde en vän, kanske en<br />
landsman. Jag frågade den lilla fågeln om han inte ville sjunga en sång för mig<br />
innan han gav sig iväg, det fanns ingen fågelsång som jag älskade mer än hans.<br />
Men han sa att han inte hade någon tid att förlora, han hade bråttom hem till<br />
Sverige för att sjunga in sommaren. Under mer än en vecka har en sångtrasts<br />
flöjttoner ljudit i min trädgård. Häromdagen fick jag syn <strong>på</strong> hans brud som<br />
satt gömd i en lagerbuske. Idag har jag <strong>se</strong>tt deras bo, ett under av fågelarkitektur.<br />
Jag hör också flaxandet av vingar och ett sakta sorl av fågelröster nedanför
kapellet. Jag låtsas som om jag inte hörde detta, men jag är säker <strong>på</strong> att någon<br />
kurtis är i gång inne bland rosmarinbuskarna, jag undrar vilken fågel det kan<br />
vara? I går kom hemligheten ut, för just som jag skulle gå till sängs började en<br />
näktergal sjunga Schuberts Serenade under mitt fönster.”<br />
(Ur Axel Munthe, Boken om <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>, Bokförlaget Forum s. 367)<br />
Omslaget <strong>på</strong> min skiva har en teckning av konstnären Harald Wiberg. Det<br />
verkar sannolikt att han inspirerats av berättel<strong>se</strong>n ovan. Själv har jag några<br />
gånger tagit hand om utmattade fåglar som irrat omkring i dimma över öppet<br />
hav och hittat min båt och slagit sig ner i riggens vant. Ibland har de varit så<br />
utmattade att rädslan för människor helt försvunnit. Stilla ligger de i handen<br />
som <strong>på</strong> teckningen och låter sig värmas. Min egen papegoja Polly väljer<br />
samma position när hon vill ha det varmt och skönt. I absolut tillit vilar hon i<br />
mina kupade händer. Hon tröttnar aldrig. Det är jag som får avbryta.<br />
Tack till<br />
Peter Cottino<br />
Gunnar Adler Karlsson<br />
Familjen Celentiano/Ferraro<br />
Gäster och stipendiater <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>, ingen nämnd ingen glömd.<br />
Kalle Rudstedt som delat mina bördor<br />
Min hustru Eva, Omnia vincit Amor<br />
Samtliga bilder, utom inspelningsbild, Örjan Rudstedt<br />
Grafisk form: Daggan Stamenkovic<br />
Om mig själv<br />
Inspelning i trädgården <strong>på</strong> Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>. (Foto Håkan Rudstedt)<br />
Född 1941 utanför Östertälje. Uppväxt med djur <strong>på</strong> landet. Egna katter och<br />
hundar. Samlade tidigt <strong>på</strong> levande djur och födde upp dem med myrägg, kokt<br />
ägg och in<strong>se</strong>kter. <strong>Fåglar</strong> blev tidigt mina nära vänner. Inget sommarlov utan<br />
mås, kaja, trast eller ärla. Änder och vadare blev det visst också.<br />
Sten Bergman var min idol och inspirationskälla. Jag tjatade till mig ett<br />
besök hos honom i Rönninge och fick titta <strong>på</strong> de paradisfåglar han fört med<br />
sig hem från Nya Guinea.<br />
Jag har med åren producerat åtta skivor med fågelsång från södra Gotland.
Cypressallén i trädgården <strong>på</strong> Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.
1<br />
2<br />
3<br />
4<br />
5<br />
6<br />
7<br />
8<br />
9<br />
10<br />
11<br />
12<br />
13<br />
14<br />
15<br />
16<br />
Gryningskör (chorus avium matutinus) Inspelad tidigt en morgon i<br />
början av maj. Koltrast, gärdsmyg och svarthätta.<br />
Trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> (hortus <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> 1) Inspelad i maj.<br />
Rödstrupig sångare, svarthätta, sommargylling, grönfink m.fl.<br />
Trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> (hortus <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> 2)<br />
Inspelad i maj. Koltrastar, gärdsmyg m.fl.<br />
Sångare i trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> (variae sylviae <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>).<br />
Grönfink, rödstrupig sångare, sommargylling m.fl. Inspelad i maj.<br />
Sammetshätta (sylvia melanocephala)<br />
Inspelad ovanför trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> mitten av april.<br />
Svarthätta (sylvia atrocapilla)<br />
Korp, m.fl. Inspelad ovanför trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> i maj<br />
Gransångare (phylloscopus collybita) sammetshätta, svarthätta m.fl.<br />
Inspelad i trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>.<br />
Koltrast (turdus merula <strong>San</strong> <strong>Michele</strong>)<br />
Inspelad i klostergången <strong>på</strong> Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> i maj.<br />
Gulhämpling (<strong>se</strong>rinus <strong>se</strong>rinus)<br />
Turkduva, grönfink m.fl. Inspelad i trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> i april.<br />
Sydnäktergal (luscinia megarhynchos)<br />
Inspelad med trädgårdens porlande bäck i bakgrunden.<br />
Sommargylling (oriolus oriolus)<br />
Inspelad vis foten av Barbarossaberget strax ovanför trädgården i maj.<br />
Biätare (merops apiaster) En färggrann, flocklevande livlig fågel som<br />
lever <strong>på</strong> bin och getingar. Inspelad i Damecuta i april.<br />
Finkar (fringillae)<br />
Bofink, grönfink m.fl. Inspelad i trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> i mitten av april.<br />
Bofink (fringilla caelebs)<br />
Inspelad i trädgården <strong>på</strong> <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> i maj.<br />
Koltrast (turdus merula Torre Materita)<br />
Inspelad vid trädgården <strong>på</strong> Torre di Materita i april.<br />
Dvärguv och näktergal (scops et megarhynchos) Inspelad i trädgården<br />
ovanför Foresterian nära Villa <strong>San</strong> <strong>Michele</strong> <strong>se</strong>nt en kväll i maj.