Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb
Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb
Det blev en mycket trivsam kväll där Gunn stod för den ena kulinariska fullträffen efter den andra. Det var ett mätt och belåtet gäng som drog sig tillbaka vid en i jämförelse med resan i övrigt relativt sen tidpunkt. Torsdag 3 december. Snöfallet hade fortsatt under natten och trafikrapporterna för Skåne talade om det ena stoppet efter det andra. Det första mötte vi i Skegrie när vi skulle svänga ut på E6. Ute på Europavägen stod trafiken stilla i riktning mot Malmö. När den efter cirka en kvart kom igång igen, blev en tankbil stående kvar så vi kom i alla fall ingenstans. När vi väntat ungefär tio minuter, tog mitt tålamod slut. Om nu tankbilen hade fått tekniskt problem borde han i alla fall ha tänt varningsblinkers men det hade han inte gjort. Jag tog därför på mig rejält med ytterkläder och promenerade fram till tankbilens förardörr. Till min stora överraskning satt föraren och sov med huvudet vilande mot armarna som han lagt på ratten. En något brysk knackning på dörren, återförde föraren till ordningen och han brummade iväg, förmodligen både yrvaken och omtumlad. Resan upp genom landet, som var mycket vackert i sin vinterskrud, gick utan egentliga problem och vi stannade över natt i Hästholmen precis som vi alltid brukar göra. Där var det ”diver’s night” och ett fyrtiotal entusiaster tog sig ner i Vätterns svarta vatten klockan 20.10 precis som cirka 3000 andra dykare i Europa. Starkt! Fredag 4 december. Resans sista 26 mil klarades av på fyra timmar i eländigt väglag med snöstorm under minst halva sträckan. Det kändes fantastiskt fint att köra ombord på färjan i Slagsta för att tio minuter senare vara hemma på Ekerö efter 86 dygn och 1115 mil. Det är vad jag kallar resa, det! Anders Waldman 74
- Page 23 and 24: Den andra höjdpunkten var kuststad
- Page 25 and 26: Resan tog drygt 40 minuter men väl
- Page 27 and 28: Vi och fyren San Vicente Fyren i si
- Page 29 and 30: Nästa delmål blev Lidl i grannbyn
- Page 31 and 32: välordnad. Dessutom billigast hitt
- Page 33 and 34: Man kan nästan känna värmestrål
- Page 35 and 36: och det avlägsna havet i fonden. M
- Page 37 and 38: Lennart, Ewa och faktiskt ‐ inne
- Page 39 and 40: Med bara någon mil kvar till den s
- Page 41: och där blev vi uppraggade av en b
- Page 44 and 45: Tisdag 26 oktober. Efter frukost to
- Page 46 and 47: Välkänd logotype Det blev en myck
- Page 48 and 49: Inför den bilburna bestigningen av
- Page 50 and 51: Efter aporna blev det fler grottor
- Page 52 and 53: Nysnö på Sierra Nevadas toppar Ti
- Page 54 and 55: Fredag 5 november. Vi bröt upp fr
- Page 56 and 57: Några interiörbilder från den ri
- Page 58 and 59: Vädret har förändrats de senaste
- Page 60 and 61: I det nordöstra hörnet av stads
- Page 62 and 63: Ewa och silvrig kuf, helt orörlig
- Page 64 and 65: Tusenårig fasad som fortfarande h
- Page 66 and 67: Vinförråd, troligen av senare dat
- Page 68 and 69: Rymliga platser och nära till elst
- Page 70 and 71: tillsammans med honom ägare till c
- Page 72 and 73: Sedan for vi vidare, nu i östlig r
Det blev en mycket trivsam kväll där Gunn stod för den ena kulinariska fullträffen efter den andra.<br />
Det var ett mätt och belåtet gäng som drog sig tillbaka vid en i jämförelse med resan i övrigt relativt<br />
sen tidpunkt.<br />
Torsdag 3 december. Snöfallet hade fortsatt under natten och trafikrapporterna för Skåne talade om<br />
det ena stoppet efter det andra. Det första mötte vi i Skegrie när vi skulle svänga ut på E6. Ute på<br />
Europavägen stod trafiken stilla i riktning mot Malmö. När den efter cirka en kvart kom igång igen,<br />
blev en tankbil stående kvar så vi kom i alla fall ingenstans. När vi väntat ungefär tio minuter, tog mitt<br />
tålamod slut. Om nu tankbilen hade fått tekniskt problem borde han i alla fall ha tänt<br />
varningsblinkers men det hade han inte gjort.<br />
Jag tog därför på mig rejält med ytterkläder och promenerade fram till tankbilens förardörr. Till min<br />
stora överraskning satt föraren och sov med huvudet vilande mot armarna som han lagt på ratten. En<br />
något brysk knackning på dörren, återförde föraren till ordningen och han brummade iväg,<br />
förmodligen både yrvaken och omtumlad.<br />
Resan upp genom landet, som var mycket vackert i sin vinterskrud, gick utan egentliga problem och<br />
vi stannade över natt i Hästholmen precis som vi alltid brukar göra. Där var det ”diver’s night” och ett<br />
fyrtiotal entusiaster tog sig ner i Vätterns svarta vatten klockan 20.10 precis som cirka 3000 andra<br />
dykare i Europa. Starkt!<br />
Fredag 4 december. Resans sista 26 mil klarades av på fyra timmar i eländigt väglag med snöstorm<br />
under minst halva sträckan. Det kändes fantastiskt fint att köra ombord på färjan i Slagsta för att tio<br />
minuter senare vara hemma på Ekerö efter 86 dygn och 1115 mil. Det är vad jag kallar resa, det!<br />
Anders Waldman<br />
74
Change language