Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb

Vi blinkade dock höger när det stod Almunécar på vägskylten och körde genom staden på
riksväg 340, ett kärt återseende. Vi fortsatte 15 kilometer till och checkade in på campingen i
Motril (27), en rätt öde anläggning så här ”vintertid”. Vi hamnade intill en trevlig irländare
som arbetat som yrkesfiskare i Alaska under många år. Av honom fick vi tips om en bra
biluthyrningsfirma och jag hämtade raskt en nästan ny Citroen C3 som vi skulle använda
under en veckas exkursioner i området.
Vi tog en kort tur bort till Almunécar och kunde konstatera att strandpromenaden var helt
återställd och det såg ut som det brukade förr om åren. För säkerhets skull blev det en fika
med frityrbulle, gott och skönt i solskenet.
Fredag 29 oktober. Marknadsdag i Almunecar vilket innebar att vi for dit. Där såg ut ungefär
som tidigare med ett myller av stånd och människor. Jag träffade faktiskt Kjell Claesson och
hans Kit. Det var Kjell jag köpte moppen av för snart tre år sedan, den moppe som nu är såld.
Eftermiddagen tillbringades i full lathet.
Lördag 30 oktober. Större delen av dagen tillbringades på sjukhuset i Motril där Ewa fick
hjälp med sin maginfluensa. Näringsdroppet gjorde susen och hon piggnade till. Därefter for
Linda, Jan‐Åke och jag till Al Campo i Motril och handlade lite dagligvaror.
Söndag 31 oktober. Ewa stannade hemma för att samla kraft och vi andra drog till Nerja för
det oundvikliga besöket på Balcon de Europa. Sedan bjöd Ströms på kaffe med den största
och mest välsmakande croissant jag ätit. Den serverades varm och delad på tvären. På
assietten fanns dessutom både smör och marmelad. Mums.
Nästa punkt på programmet var den vita byn Frigiliana, alltid värd ett besök. Vi köpte
fikonmarmelad och Moscatelvin från byn som ju egentligen är en riktig turistfälla men av det
bättre slaget.
På kvällen tog vi en öl på strandbaren och såg solen gå ned i ett stort eldklot.
Måndag 1 november. Med Ewa på frisklistan satte vi oss alla fyra i hyrbilen och gjorde en
kombinerad kust‐ och bergstur. Vi körde N‐340 österut till byn La Rábita och for där norrut
upp i bergen. Det är inte många mil på bergsvägen men den är smal och krokig så det tar sin
tid. Vi var som högst uppe på drygt 1200 meter och kunde bevittna att Sierra Nevada fått
snö inte bara på topparna utan på större delen av bergen.
Vi passerade Orgiva och Lanjaron innan vi tog den nya Granadamotorvägen tillbaka ner till
Motril. Linda och Jan‐Åke var så nöjda med turen att de bjöd på lunch på en
trottoarservering i Puerto de Motril.
Blåst och regn var nu borta och sommaren återkommen. Skönt!
51