Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb
Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb
Efter aporna blev det fler grottor och de borrades och sprängdes ut under fyraårskriget på 1700‐talet när klippan besköts dygnet runt av fransmän och spanjorer från såväl land som från havet. Garnisonen var flera gånger nära att falla men tack vare uthållighet och uppfinningsrikedom lyckades engelsmännen hålla ut och vinna. Bl a kom man på idén att hetta upp kanonkulorna till mycket hög temperatur innan de avfyrades. När de sedan träffade ett skepp av trä, fattade skeppet eld och förstördes. Mycket mer finns nog att berätta om Gibraltar men det här en reseberättelse och inte en turistguide, så det här får räcka. Efter rundturen slank vi in på en liten restaurang innan återtåget till Spanien inleddes. Vi promenerade från stadskärnan till gränsen, en sträcka på cirka två kilometer. Sista delen av den brittiska delen utgörs av stadens flygfält och det korsade vi per fot. Kör‐ och gångväg korsar flygfältet. Gränsen längst bort till höger. Tunnel är under byggnation Denna gräns korsas två gånger varje dag av cirka 6.000 spanjorer som arbetar i Gibraltar. I staden bor cirka 30.000 människor och ungefär 300 apor, de senare dock endast högt uppe på klippan. Torsdag 28 oktober. Strax före lunch lämnade vi campingen i La Linea och fortsatte österut på motorvägen. Vi passerade hela solkusten på ganska kort tid utan att stanna någonstans. Det fanns inget som lockade i denna kommersialiserade plastkortsvärld. 50
Vi blinkade dock höger när det stod Almunécar på vägskylten och körde genom staden på riksväg 340, ett kärt återseende. Vi fortsatte 15 kilometer till och checkade in på campingen i Motril (27), en rätt öde anläggning så här ”vintertid”. Vi hamnade intill en trevlig irländare som arbetat som yrkesfiskare i Alaska under många år. Av honom fick vi tips om en bra biluthyrningsfirma och jag hämtade raskt en nästan ny Citroen C3 som vi skulle använda under en veckas exkursioner i området. Vi tog en kort tur bort till Almunécar och kunde konstatera att strandpromenaden var helt återställd och det såg ut som det brukade förr om åren. För säkerhets skull blev det en fika med frityrbulle, gott och skönt i solskenet. Fredag 29 oktober. Marknadsdag i Almunecar vilket innebar att vi for dit. Där såg ut ungefär som tidigare med ett myller av stånd och människor. Jag träffade faktiskt Kjell Claesson och hans Kit. Det var Kjell jag köpte moppen av för snart tre år sedan, den moppe som nu är såld. Eftermiddagen tillbringades i full lathet. Lördag 30 oktober. Större delen av dagen tillbringades på sjukhuset i Motril där Ewa fick hjälp med sin maginfluensa. Näringsdroppet gjorde susen och hon piggnade till. Därefter for Linda, Jan‐Åke och jag till Al Campo i Motril och handlade lite dagligvaror. Söndag 31 oktober. Ewa stannade hemma för att samla kraft och vi andra drog till Nerja för det oundvikliga besöket på Balcon de Europa. Sedan bjöd Ströms på kaffe med den största och mest välsmakande croissant jag ätit. Den serverades varm och delad på tvären. På assietten fanns dessutom både smör och marmelad. Mums. Nästa punkt på programmet var den vita byn Frigiliana, alltid värd ett besök. Vi köpte fikonmarmelad och Moscatelvin från byn som ju egentligen är en riktig turistfälla men av det bättre slaget. På kvällen tog vi en öl på strandbaren och såg solen gå ned i ett stort eldklot. Måndag 1 november. Med Ewa på frisklistan satte vi oss alla fyra i hyrbilen och gjorde en kombinerad kust‐ och bergstur. Vi körde N‐340 österut till byn La Rábita och for där norrut upp i bergen. Det är inte många mil på bergsvägen men den är smal och krokig så det tar sin tid. Vi var som högst uppe på drygt 1200 meter och kunde bevittna att Sierra Nevada fått snö inte bara på topparna utan på större delen av bergen. Vi passerade Orgiva och Lanjaron innan vi tog den nya Granadamotorvägen tillbaka ner till Motril. Linda och Jan‐Åke var så nöjda med turen att de bjöd på lunch på en trottoarservering i Puerto de Motril. Blåst och regn var nu borta och sommaren återkommen. Skönt! 51
- Page 1 and 2: Husbilsresa hösten 2010 tillsamman
- Page 3 and 4: Från Hameln körde vi sedan åter
- Page 5 and 6: Gert Christmann diskuterar Moselvin
- Page 7 and 8: Ölprovning i behaglig miljö Onsda
- Page 9 and 10: Väl återkomna till Autenried, sta
- Page 11 and 12: Måndag 27 september. Efter frukost
- Page 13 and 14: Druvorna hälls i en maskin som ren
- Page 15 and 16: Redan här var det trångt men det
- Page 17 and 18: Om vi njöt? Ja!! Här stannar vi i
- Page 19 and 20: Vi rundade den stora staden Vigo p
- Page 21 and 22: Ovanför genomgående vit bebyggels
- Page 23 and 24: Den andra höjdpunkten var kuststad
- Page 25 and 26: Resan tog drygt 40 minuter men väl
- Page 27 and 28: Vi och fyren San Vicente Fyren i si
- Page 29 and 30: Nästa delmål blev Lidl i grannbyn
- Page 31 and 32: välordnad. Dessutom billigast hitt
- Page 33 and 34: Man kan nästan känna värmestrål
- Page 35 and 36: och det avlägsna havet i fonden. M
- Page 37 and 38: Lennart, Ewa och faktiskt ‐ inne
- Page 39 and 40: Med bara någon mil kvar till den s
- Page 41: och där blev vi uppraggade av en b
- Page 44 and 45: Tisdag 26 oktober. Efter frukost to
- Page 46 and 47: Välkänd logotype Det blev en myck
- Page 48 and 49: Inför den bilburna bestigningen av
- Page 52 and 53: Nysnö på Sierra Nevadas toppar Ti
- Page 54 and 55: Fredag 5 november. Vi bröt upp fr
- Page 56 and 57: Några interiörbilder från den ri
- Page 58 and 59: Vädret har förändrats de senaste
- Page 60 and 61: I det nordöstra hörnet av stads
- Page 62 and 63: Ewa och silvrig kuf, helt orörlig
- Page 64 and 65: Tusenårig fasad som fortfarande h
- Page 66 and 67: Vinförråd, troligen av senare dat
- Page 68 and 69: Rymliga platser och nära till elst
- Page 70 and 71: tillsammans med honom ägare till c
- Page 72 and 73: Sedan for vi vidare, nu i östlig r
- Page 74: Det blev en mycket trivsam kväll d
Efter aporna blev det fler grottor och de borrades och sprängdes ut under fyraårskriget på<br />
1700‐talet när klippan besköts dygnet runt av fransmän och spanjorer från såväl land som<br />
från havet. Garnisonen var flera gånger nära att falla men tack vare uthållighet och<br />
uppfinningsrikedom lyckades engelsmännen hålla ut och vinna. Bl a kom man på idén att<br />
hetta upp kanonkulorna till mycket hög temperatur innan de avfyrades. När de sedan<br />
träffade ett skepp av trä, fattade skeppet eld och förstördes.<br />
Mycket mer finns nog att berätta om Gibraltar men det <strong>här</strong> en reseberättelse och inte en<br />
turistguide, så det <strong>här</strong> får räcka.<br />
Efter rundturen slank vi in på en liten restaurang innan återtåget till Spanien inleddes. Vi<br />
promenerade från stadskärnan till gränsen, en sträcka på cirka två kilometer. Sista delen av<br />
den brittiska delen utgörs av stadens flygfält och det korsade vi per fot.<br />
Kör‐ och gångväg korsar flygfältet. Gränsen längst bort till höger. Tunnel är under<br />
byggnation<br />
Denna gräns korsas två gånger varje dag av cirka 6.000 spanjorer som arbetar i Gibraltar. I<br />
staden bor cirka 30.000 människor och ungefär 300 apor, de senare dock endast högt uppe<br />
på klippan.<br />
Torsdag 28 oktober. Strax före lunch lämnade vi campingen i La Linea och fortsatte österut<br />
på motorvägen. Vi passerade <strong>hela</strong> solkusten på ganska kort tid utan att stanna någonstans.<br />
Det fanns inget som lockade i denna kommersialiserade plastkortsvärld.<br />
50
Change language