Läs hela reseberättelsen här - KABE Husbilsklubb

Från Hameln körde vi sedan åter söderut på väg 83 genom vackert landskap med mysiga
byar och mindre städer. GPS‐koordinaterna till ställplatsen visade sig vara lite fel men med
hjälp av en Hofgeismarbo hamnade vi efter visst letande på rätt ställe, strax utanför
stadsmuren i Hofgeismar (3) där ställplatsen är belägen.
På kvällen promenerade vi in i staden och såg oss omkring. Där fanns en blandning av väldigt
gamla och relativt unga byggnader. Så mycket folk såg vi inte till. På rekommendation av en
telefonhandlare – Jan‐Åke och Linda hade varit hos honom och ordnat ett kontantkort för
bredbandsuppkoppling – gick vi till restaurangen Köpenick, en märklig skapelse. Huset var
ett före detta sjukhus, officersmäss och lite av varje. Nu var det en restaurang med den
egenheten att allt på väggarna satt snett. Man behövde alltså egentligen inget vin för att
”komma i form”. Det räckte att titta på väggarna.
Vi åt alla en mycket välsmakande middag, tre i sällskapet beställde in en mindre plåthink
med kortskurna tunna revbensspjäll, en halv baguette och olika sorters dip. Varje hink räckte
nog till tre personer. Som tur var fick vi en doggy‐bag så lunchen dagen därpå var också
räddad.
Onsdag 15 september. Från Hofgeismar valde vi åter småvägar för att ta oss till kvällens
traditionella samlingspunkt på campingen i Winningen (4) strax sydväst om Koblenz.
Campingen ligger på en halvö i Mosel och vi njöt av en skön kväll utan regn och med utsikt
över den livliga sjötrafiken på floden. Pråmarna är imponerande med sin maximala längd på
111 meter – av hänsyn till slussarna – och bredd på drygt elva meter.
Vi hade bokat bord för alla 40 på campingens välrenommerade restaurang där vi fick ett
skrovmål. Portionerna är av en storlek som är fullständigt okänd i Sverige. Tallrikarna dignar
verkligen under maträtterna. Det blev många schnitzlar men Ewa och jag attackerade en
mixed grill som gjorde att magen formligen ställde sig i fyra hörn. Tyvärr blir nattsömnen
något orolig på grund av allt arbete i magen men det var det värt.
Torsdag 16 september. Efter sedvanliga morgonbestyr såväl personliga som för husbilen,
gav vi oss iväg mot Graach. Resan längs Mosel är en härlig upplevelse med starkt lutande
vingårdar på ena sidan och mustig grönska på den andra. Byarna och de mindre städerna
ligger som på ett radband och är en verklig fröjd för ögat. Den gamle vännen byn Ürzig var
en av de som vi passerade innan vi kom fram till Graach (5), en ny upplevelse.
På ställplatsen hade vi bokat 20 platser men det jag inte visste var att vi hamnade på ett
gärde intill själva ställplatsen, mindre bra eftersom det hade regnat en hel del och då blir
marken mjuk och inte så bra för framhjulsdrivna husbilar. Alla kom dock på plats, vissa efter
viss skjuthjälp och vi kunde slå läger. Vädret var fint med solsken, temperaturen dock lägre
än förväntat, omkring 17 grader.
3